Betänkande, i anledning av väckt motion örn höjd skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar.
1930-05-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1930:34, Betänkande, i anledning av väckt motion örn höjd skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1930 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion örn
höjd skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska
bankbolags tillgångar.
(2:a avd.)
I eli inom första kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 147, hava herrar Björnsson och Wahlmark hemställt, »att riksdagen
måtte besluta,
dels att § 1 i kungl, förordningen örn skatt vid utskiftning av aktiebolags
och solidariska bankbolags tillgångar av den 27 juni 1927 skall
hava följande lydelse: ''Svenskt aktiebolag — — — Återbäring av tillskjutet
kapital.
Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå
med tio kronor för varje fullt hundratal kronor därav’;
samt dels att av utskiftningsskatt hälften skall användas för kommunal
skatteutjämning.»
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma icke
i det följande återgivits, får utskottet hänvisa till motionen.
Skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar
utgår enligt förordningen den 27 juni 1927. Genom denna skatt
har avsetts att ersätta den s. k. B-skatten för aktiebolag och solidariska
bankbolag. Utskiftningsskatten avser sålunda att skapa en viss likställighet
beträffande beskattning av bolags utdelade och besparade vinst.
I motsats till vad som gällde B-skatten, utgår utskiftningsskatten först
då de besparade medlen utbetalas till delägarna.
Föremål för utskiftningsskatt äro av bolaget fonderade tillgångar, som
i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid bolagets upplösning
utskiftas, i den mån de utskiftade tillgångarna icke äro att anse såsom
återbäring av utav delägarna tillskjutna belopp. Skatteplikten inträder
i och med att vinstmedlen bliva tillgängliga för lyftning av delägarna.
Utskiftningsskatten gäldas av bolaget och icke av delägarna i
bolaget. Beskattningsperioden utgör i regel bolagets hela livstid och
omfattar således tiden från bolagets bildande till den tidpunkt, utskiftningen
äger rum. Härifrån göres dock ett undantag, som har sin grund
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 25 käft. (Nr 3U.)
Utskottet.
Gällande bestämmelser
och deras tillkomst.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3i.
Kedjebeskattningens
avskaffande.
dari, att de vinstmedel, som intjänats före B-skattens införande eller
under tid, då bolags vinstmedel varit underkastade B-skatt, fritagits
från utskiftningsskatt. Skatten utgår med fem procent av det beskattningsbara
beloppet, avjämnat till fullt hundratal kronor. I likhet med
vad gällde den av utskiftningsskatten ersatta B-skatten utgår nu ifrågakomna
skatt uteslutande såsom statsskatt.
Till motivering för att nämnda skattesats föreslagits beträffande utskiftningsskatten
anförde de sakkunniga, vilka utarbetat förslag till bestämmelser
rörande denna skatt, följande.
Föremålet för utskiftningsskatten komme merendels att utgöras av
under flera år hopsamlad vinst. Då densamma således ej hänförde sig
till det före taxeringen närmast tilländagångna året, saknades anledning
att göra skattens storlek beroende av det procenttal på grundbeloppet,
efter vilket inkomst- och förmögenhetsskatten beräknades för det år
taxeringen ägde rum. Skatteprocenten vid utskiftningsskatten borde
vara lika med den skatteprocent, som i genomsnitt skulle hava erlagts
av delägarna, därest de besparade inkomstmedlen under bolagets bestånd
i vanlig tid och ordning utdelats. Då det icke läte sig bedömas, efter
vilken procentsats inkomst- och förmögenhetsskatten framdeles komme
att utgå, vore det uppenbarligen omöjligt att med denna utgångspunkt
föreslå en bestämd skattesats för utskiftningsskatten. Det syntes sannolikt,
att något mer än fem procent skulle vara en lämpligen avvägd skattesats.
Då de sakkunniga emellertid stannat vid att förorda fem procent,
hade därvid hänsynen till de ur såväl det allmännas som företagens välförstådda
intressen förekommande bolagsfusionerna varit avgörande. De
sakkunniga hade ansett det mera lämpligt, att staten nöjde sig med lägre
skatteintäkt i nu förevarande form än möjligen lade hinder i vägen för
ur det allmännas synpunkt gagneliga bolagstransaktioner.
De sakkunniga uttalade vidare bland annat, att skattens viktigaste
funktion måste anses ligga däri, att med densamma större jämnhet och
likformighet vunnes beträffande den statliga beskattningen av bolags
vinstmedel samt i förebyggandet eller åtminstone minskandet av möjligheten
för skattskyldig att genom särskilda manipulationer undgå den i
gällande skattesystem avsedda dubbelbeskattningen av bolags inkomst.
Enligt 1910 års förordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt voro
svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar utan undantag skattskyldiga
för utdelning från bolag och ekonomiska föreningar. Däremot voro
svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar befriade från skattskyldighet
från utdelning från sådana bolag och föreningar, i den män utdelningen
var att hänföra till inkomst av kapital.
I propositioner nr 102 och nr 103 till 1927 års riksdag med förslag till
kommunalskattelag samt till förordning örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
föreslogs upphävande av den s. k. kedjebeskattningen. Enligt
förslagen frikallades sålunda svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka icke drevo bank-, emissions- eller annan penningrörelse
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34. 3
eller försäkringsrörelse, från skattskyldighet från svenska bolag och ekonomiska
föreningar.
Vid anmälan i statsrådet av förenämnda proposition nr 102 anförde
dåvarande chefen för finansdepartementet bland annat följande.
Den ojämförligt viktigaste av de synpunkter, som framförts i diskussionen
om aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning,
gällde enligt departementschefens uppfattning storleken av det svenska
näringslivets och i synnerhet den svenska industriens beskattning i jämförelse
med motsvarande beskattning i främmande länder. Ur viss synpunkt
vore frågan örn det svenska näringslivets beskattning att betrakta
som ett specialspörsmål inom den större frågan örn kapitalets förflyttning.
Man hade velat göra gällande, att den svenska aktiebolagsbeskattningen
utgjorde dels en drivfjäder till flykt av svenskt kapital ur riket,
dels ett hinder för ett eljest ej osannolikt tillflöde av utländskt kapital.
Givetvis ville departementschefen ej göra sig till tolk för den uppfattningen,
att en dylik förflyttning av kapitalet ur riket eller uteblivandet
av främmande kapital under alla omständigheter måste vara av ondo,
men det förefölle dock, som örn en olämpligt inriktad beskattning skulle
kunna utgöra ett ej önskvärt konstlat hinder för kapitalets naturliga
vandringar. Befunnes det vid en ingående undersökning av de svenska
näringsföretagens beskattning i jämförelse med beskattningen i övrigt
inom landet, att avvägningen ställde sig för dessa företag väsentligt
ogynnsammare än i andra med oss jämförbara länder, så syntes departementschefen
detta utgöra ett avgörande skäl att, alldeles oavsett den
ståndpunkt man i övrigt kunde intaga till frågan örn rättvisan i en dubbelbeskattning
av aktiebolagens inkomster, upptaga frågan örn denna
beskattning till prövning. Därvid syntes man särskilt böra uppmärksamma
frågan örn denna beskattnings ur nationalekonomisk synpunkt
naturliga inriktning.
Problemet örn en rationell beskattning av aktiebolagen och deras utdelningar
vore tvivelsutan högst komplicerat. Gällande beskattningsform
innebure icke genomgående en skärpning av den beskattning, som eljest
drabbade skattskyldiga fysiska personer; i vissa undantagsfall hade, enligt
vad av tillgängligt material fr,anninge, möjligheten att bilda aktiebolag
och bliva underkastad de för dylika gällande beskattningsbestämmelserna
kunnat användas för att vinna en mycket betydande lindring i
den skatt, som vederbörande skulle fått erlägga, örn aktiebolaget ej funnits.
Försök att på olika sätt undslippa den beskattning, som lagstiftningen
tillämnat aktiebolagen, hade älven förmärkts. Vare sig dessa vore att
betrakta som utslag av en kanske berättigad strävan att så förmånligt
som möjligt anpassa sig efter det gällande skattesystemet eller de vore att
anse såsom till sin syftning illojala försök att kringgå skattelagarna,
medförde de en ojämnhet i beskattningen, som lagstiftaren icke avsett.
Trots finansiella betänkligheter funne sig departementschefen böra tillstyrka
förslaget örn borttagande av den statliga skattskyldigheten för
inkomster, som aktiebolag med flera åtnjuta från andra aktiebolag, solidariska
bankbolag och ekonomiska föreningar. Med hänsyn till faran
för missbruk fann sig departementschefen icke kunna förorda, att avdrag
medgåves för ränta å skuld för aktier och föreningsandelar i
dotterföretag. Departementschefen ville dock framhålla, att försök att använda
aktiebolagsformen i syfte att kringgå gällande beskattningsregler
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
1928 års
bolagsskatteberedning.
korinne att bliva föga lönande, då man vid den utredning, som syntes
böra företagas rörande aktiebolagsbeskattningen i allmänhet, givetvis
komme att hava uppmärksamheten inriktad därpå, att några luckor i
systemet ej skulle förekomma.
I motioner väckta vid 1927 års riksdag hemställdes örn avslag å förslaget
örn kedjebeskattningens avskaffande. Första särskilda utskottet
(kommunalskatteutskottet) anförde i sitt betänkande nr 1 i denna fråga
följande:
»Utskottet hyser för sin del den uppfattningen, att Kungl. Maj:ts förslag
örn kedjebeskattningens avskaffande är i hög grad motiverat och
konstaterar, att även i nämnda motioner någon principiell motsättning
till denna ståndpunkt ej kommit till uttryck. Motionärernas skäl för
deras avslagsyrkande är i stället att finna därutinnan, att vissa missbruk
av skattefriheten skulle kunna befaras. Utskottet vill för sin del
ej förneka, att så skulle kunna tänkas bliva fallet, därest ej, såsom föredragande
departementschefen ställt i utsikt, frågan örn bestämmelser till
förekommande av dylika missbruk skulle komma att upptagas i samband
med frågan örn aktiebolagsbeskattningen i allmänhet. Utskottet
vill för sin del understryka behovet av dylika bestämmelser och instämmer
tillika i departementschefens uttalande, att försök att använda aktiebolagsformen
i syfte att kringgå gällande beskattningsregler med hänsyn
därtill torde bliva föga lönande. Genom det förslag till s. k. utskiftningsskatt
vid bolags upplösning m. m., som av Kungl. Maj:t framlagts och
som av utskottet i det följande tillstyrkes, torde för övrigt riskerna för
missbruk av aktiebolagsformen av nu anförd grund i betydande grad
minskas. Utskottet biträder alltså i denna punkt propositionen och avstyrker
bifall till motionerna.»
Som bekant förföll frågan örn ändrad kommunalskattelagstiftning vid
1927 års riksdag men förelädes jämväl 1928 års riksdag, som antog förslag
till kommunalskattelag m. m.
Enligt gällande lagstiftning äro svenska aktiebolag och ekonomiska
föreningar, vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,
fria från skattskyldighet för utdelning från svenska
aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 februari 1928 tillkallade
dåvarande chefen för finansdepartementet sakkunniga att inom departementet
biträda med utredning av frågan örn aktiebolagens, de solidariska
bankbolagens, kommanditbolagens samt de ekonomiska föreningarnas
beskattning samt sådana frågor, som därmed äga samband.
Bland de specialfrågor, som hänskjutits till nämnda sakkunniga (1928
års bolagsskatteberedning), torde i detta sammanhang förtjäna uppmärksammas
frågan örn att tillstänga de luckor, som kedjebeskattningens avskaffande
må hava föranlett, förnyad prövning av den provisoriskt ordnade
frågan örn utskiftningsbeskattningen samt övervägande av frågan
om undanröjande av den olikformighet, som råder i fråga om beskattning
av ränta å s. k. participating debentures samt utdelning å aktier.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34. 5
I motionen Ilar uppgivits, att till följd av kedjebeskattningens borttagande
möjligheterna att vinna skattebesparingar genom bildande av
s. k. förvaltningsbolag ökats ävensom att dessa möjligheter syntes hava
utnyttjats i stor utsträckning. Dylika bolag plägade bildas för att övertaga
och förvalta aktier i ett eller flera företag. Bolagets inkomster
vore i regel helt och hållet skattefria samt fonderades hos bolaget. Först
då vinsterna i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid bolagets
upplösning utskiftades till delägarna, uppkom skyldighet att erlägga
skatt med 5 procent av inkomsten till staten, varemot kommunal
skatteplikt icke förelåge. Då utskiftningsskattens låga belopp sålunda
premierade en bolagsbildning, vilken i regel icke syntes hava annat
syfte än att skaffa delägarna en utväg att undandraga sig kommunal
beskattning för aktieutdelning, hava motionärerna ansett rimligt, att
denna utväg göres mindre lockande genom en höjning av utskiftningsskattens
belopp. Den av höjningen föranledda ökade skatteinkomsten
borde enligt motionen användas för kommunal skatteutjämning.
Såsom chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan i statsrådet
av berörda proposition nr 102 till 1927 års riksdag, kan möjligheten att
bilda aktiebolag och bliva underkastad de för dylika gällande beskattningsbestämmelserna
utnyttjas för att vinna en mycket betydande lindring
i den skatt, som vederbörande skulle haft att erlägga, örn aktiebolaget
ej funnits. Motionärerna hava endast pekat på ett av de tillvägagångssätt,
som kommit till användning för skattebördans nedbringande.
Bolagsbildningar hava nämligen kommit till stånd ej endast för undgående
helt eller delvis av den dubbelbeskattning, som är avsedd att
drabba aktiebolags inkomster, utan i det övervägande flertalet fall torde
genom desamma hava åsyftats att uppnå lindring i den progressiva beskattningen.
Såsom måhända mest betänkliga framstå de fall, då bolagen
formellt domicilierats utom riket i länder, där särskilda fördelar i beskattningshänseende
stå att vinna. Sistnämnda slag av bolagsbildningar
hava understundom kommit till användning för att helt och hållet undgå
skattskyldighet för vissa slag av inkomster. Uppenbart är, att en höjning
av utskiftningsskatten icke på något sätt skulle motverka sådana
simultanbildningar.
Tendenser att genom bolagsbildningar vinna lindring i den progressiva
beskattningen hava även förmärkts utom vårt land och åtminstone
i en stat mötts med särskild lagstiftning.
Frågorna rörande såväl utskiftningsbeskattningens definitiva ordnande
som vidtagande av lagstiftningsåtgärder mot försök att använda aktiebolagsformen
i syfte att vinna skattelindringar äro såsom ovan
nämnts föremål för utredning. Vid sådant förhållande har utskottet,
som förutsätter, att arbetet rörande en reformerad beskattning av bolagen
kommer att bedrivas med största möjliga skyndsamhet, icke ansett
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 7 samt. 25 höft. (Nr Vi.)
Motionen.
Utskottets
■yttrande.
2
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
sig böra biträda motionen, oaktat onekligen skäl tala för att ifrågavarande
skatteform vinner tillämpning jämväl i fråga örn den kommunala
beskattningen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 1:147 av bernar Björnsson och Wahlmark,
örn höjd skatt vid utskiftning av aktiebolags
och solidariska bankbolags tillgångar, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 maj 1930.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, K. Oscar Ericson i Oberga, Leander,
Björnsson, Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Hamrin,
Lövgren i Nyborg, Olsson i Golwasta, Nylander i Stockholm, Björklund, Nilsson
i Hörby, Wahlmark, Johansson i Östersund, Åström, Östergren, Wijkström och
Ericson i Boxholm.
Reservation
av herrar Björnsson, Månsson i Furuvik och Lövgren i Nyborg, som
yrkat bifall till motionen.
801809. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.