Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om fortsatt giltighet för förordningen örn utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror.

1930-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1930:8, Betänkande, i anledning av väckt motion om fortsatt giltighet för förordningen örn utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari kl. 10 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

fortsatt giltighet för förordningen örn utgörande av en

särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel

till riket av pärlor m. fl. lyxvaror.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren av fru Nordgren väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 56, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att förordningen av den 17 maj 1923 (nr 113) örn särskild stämpelavgift

i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror,

med 1929 års ändring, måtte förlänas fortsatt giltighet till den 30 juni

1931».

Med anledning av en i ämnet avgiven proposition antog 1919 års riksdag Utskottet,

ett på bevillningsutskottets föranstaltande utarbetat förslag till förordning Gällande beona.

en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till st^^elser

riket av pärlor m. fl. lyxvaror. Förordningen trädde i kraft den 1 sep- tillkomst.

ber 1919 och gällde intill utgången av år 1920. Sedermera förlängdes

förordningens giltighetstid med ett år i sänder till utgången av år 1923,

beträffande 1921 på förslag av Kungl. Majit men i fråga örn de två senare

åren i enlighet med förslag, som framkommit inom riksdagen. År 1923

antog riksdagen ett av Kungl. Majit framlagt förslag till ny förordning i

ämnet.

Rörande denna förordnings innehåll må följande redogörelse lämnas.

Stämpelavgiften avser, med vissa undantag, köp, byte och införsel till

riket av äkta pärlor och ädla stenar, av föremål, i vilka sådana pärlor

och stenar äro infattade, samt av smycken utav guld, silver eller platina.

Avgift utgöres för varje föremål, vars värde överstiger 300 kronor, och

utgår som regel med 10 kronor, då föremålets värde icke överstiger 350

kronor, och därutöver med 5 kronor för varje ytterligare påbörjat belopp

av 50 kronor. Stämpelbeläggningen ombesörjes av överlåtaren. Den,

som driver handel med föremål, örn vilka nu är fråga, skall föra särskild

försäljningsbok, vari stämpeln insättes. Eljest anbringas vid överlåtelse

stämpeln å avriikningsnota, som skall upprättas av överlåtaren. Vid inllihang

till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 7 höft. (Nr 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

försel åsättes stämpeln faktura, konossement, frakthandling eller tullräkning

genom vederbörande tullmyndighets försorg. Tillsyn över efterlevnaden

av ifrågavarande förordning tillkommer Överståthållarämbetet

eller länsstyrelse samt utövas genom tillsyningsman, vilka åtnjuta arvoden

ävensom resekostnads- och traktamentsersättning. Tryckning och försäljning

av stämplarna ombesörjes av postverket.

Den år 1923 av riksdagen antagna författningen, vilken utfärdades den

17 maj samma år, trädde i kraft den 1 januari 1924 och gällde till sistnämnda

års slut. Giltighetstiden för den nya förordningen har sedermera

på förslag av Kungl. Majit och enligt beslut av riksdagen förlängts, senast

år 1929 för tiden till och med den 30 juni 1930. — År 1929 beslöt riksdagen

tillika, på förslag av Kungl. Majit, en mindre ändring av den i 19 §

tredje stycket av förordningen intagna föreskriften rörande författningens

tillhandahållande å postanstalter.

Då 1929 års bevillningsutskott tillstyrkte Kungl. Majits i proposition nr

23 framlagda förslag örn bibehållande av förevarande stämpelskatt under

budgetåret 1929/1930, anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 2 bland annat följande:

»Då stämpelskatt vid förvärv eller import av pärlor och vissa andra

slag av lyxvaror år 1919 inlördes, avsågs med skatten att bereda statsverket

en välbehövlig inkomstökning genom att taga i anspråk den skattekrait,

som komme till uttryck genom förvärv av vissa slag av utpräglade

lyxvaror. Man utgick ifrån att inköp av sådana lyxföremål, som

skatten skulle omfatta, betecknade en skattekraft, vilkens särskilda utnyttjande

kunde anses berättigat. Emellertid gjordes redan då mot det

förslag till lagstiftning i ämnet, som sedan antogs av riksdagen, den anmärkningen,

att kontrollen över stämpelpliktens fullgörande icke kunde

bliva effektiv. I sådant hänseende framhölls, dels att skattskyldighetens

fullgörande, då skattepliktiga varor medfördes från utlandet, måste bliva

fullständigt beroende av de resandes pliktkänsla, dels ock att underhandsförsäljning

av de skattepliktiga artiklarna syntes vara oåtkomlig för

kontroll. Anmärkningar av nu angiven innebörd hava framförts även

mot de förslag till fortsatt uttagande av lyxstämpeln, som sedermera

varje år förelagts riksdagen. Då den vunna erfarenheten visat, att stämpelavgiften

ifråga icke tillför statsverket någon större inkomst, och det

numera får anses uppenbart, att beskattningen i själva verket knappast

kan komma att fylla någon statsfinansiell uppgift, torde man icke kunna

undgå att skänka ökat beaktande åt ovanberörda, ur skatteteknisk synpunkt

anförda skäl. Vid nu angivna förhållanden har inom bevillningsutskottet

vid behandlingen av den föreliggande propositionen ifrågasatts,

huruvida icke tiden nu vore inne att uppgiva det genom den ifrågavarande

beskattningen gjorda försöket att beskatta ett visst slag av lyx

konsumtion.

Bevillningsutskottet har emellertid ansett de sålunda åberopade skälen

icke böra vara avgörande, då det gäller ett av Kungl. Majit framlagt förslag

örn bibehållande av en lyxbeskattning, örn vilkens principiella berättigande

ingen meningsskiljaktighet torde råda.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

3

På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1930 (bilaga

till 1930 års stastverksproposition: inkomsterna) har chefen för finansdepartementet,

under anförande att han delade de synpunkter, som innefattades

i ovan återgivna uttalande av 1929 års bevillningsutskott, anmält,

att han icke hade för avsikt att tillstyrka framställning till riksdagen

örn fortsatt giltighet av förordningen örn ifrågavarande stämpelskatt.

Förslag härom har emellertid väckts i den nu föreliggande motionen.

Beträffande vad motionären anfört till stöd för sitt förslag får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt vad utskottet inhämtat kan inkomsten av ifrågavarande stämpelavgift

för åren 1924, 1925, 1926, 1927, 1928 och 1929 beräknas hava utgjort

respektive omkring 67,000, 63,000, 75,000, 72,000, 63,000 och 80,000 kronor.

Arvodena till de tillsyningsmän, vilka utöva kontroll över stämpelavgiftens

behöriga utgörande, belöpa sig till omkring 10,800 kronor örn året. Härtill

kommer resekostnads- och traktamentsersättning, som, såvitt kunnat utrönas,

i det hela torde uppgå till jämförelsevis ringa belopp.

Av här ovan lämnade uppgifter rörande utfallet av stämpelskatten framgår,

att det med densamma avsedda syftet att bereda statsverket en välbehövlig

inkomstökning icke i högre grad vunnits. Såsom 1929 års bevillningsutskott

framhållit, får det också anses uppenbart, att beskattningen

knappast kan komma att fylla någon statsfinansiell uppgift. Härtill kommer

att stämpelskatten, som endast drabbar ett visst slag av lyxkonsumtion, är

behäftad med väsentliga olägenheter. Trots de i förhållande till skatteintäkten

mycket avsevärda kontrollkostnader, som äro förenade med denna

beskattning, är kontrollen säkerligen icke effektiv och det torde sannolikt

icke''heller vara möjligt att för en rimlig kostnad åstadkomma en tillfredsställande

kontroll. Svårigheten att övervaka skattens utgörande lärer även

hava medfört, att man, till men för de lojala affärsmännen i branschen, vid

inköp och försäljningar i icke ringa utsträckning använt mindre nogräknade

mellanhänder och därigenom undandragit sig beskattningen. På nu anförda

skäl och i anslutning till den uppfattning, varåt 1929 års bevillningsutskott

och riksdag givit uttryck, har utskottet, i likhet med chefen för finansdepartementet,

ansett, att förlängd giltighet icke bör givas åt den nu till

utgången av juni månad 1930 gällande förordningen i ämnet.

Utskottet hemställer därför,

att motionen 11:56 av fru Nordgren, om fortsatt

giltighet av förordningen örn utgörande av en särskild

Chefen för

finansdepartementet.

Motionen.

Statistik.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till

riket av pärlor med flera lyxvaror, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1930.

På bevillningsutskottets vägnar.

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar .Iohan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Örne, K. Oscar Ericson i

Oberga. Leander, .Iönsson i Slätåker, Björnsson, Johansson i Arkösund, Hamrin,

Lövgren i Nyborg, Nilsson i Hörby, Åström, Wijkström, Olsson i Gävle, Lithander,

Johansson i Krogstorp, Heiding, Anderson i Linköping och Werner.

Reservationer:

1) av herrar Bärg, Bergman, Leander, Hamrin, Nilsson i Hörby, Aström,

Olsson i Gävle, Heiding och Werner, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort hava följande lydelse:

»Örn ifrågavarande lyxbeskattnings principiella berättigande torde, såsom

1929 års bevillningsutskott anförde, någon meningsskiljaktighet icke råda.

Visserligen möter denna beskattning vissa svårigheter ur kontrollsynpunkt,

men de skäl, som ur denna synpunkt anförts, har utskottet icke kunnat

tillmäta sådan betydelse, att man därför nu bör avstå från att vidare utnyttja

ifrågavarande skattekälla, som tagits i anspråk allt sedan år 1919.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 56 av

fru Nordgren, besluta, att förordningen den 17 maj 1923

(nr 113) örn utgörande av en särskild stämpelavgift i

vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror skall, 19 § med ändrad lydelse enligt

förordning den 5 april 1929 (nr 52), äga fortsatt tillämpning

till och med den 30 juni 1931.»

samt

2) av herrar Björnsson och Lövgren i Nyborg,

900 7 68, Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:61 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om fortsatt giltighet för förordningen örn utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byt a1 i texten