Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensionsväsendet. l:o.

1930-04-28 · 143 sidor, varav 141 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 141 av 143 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1930:30, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensionsväsendet. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 8 e. m,

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 139 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förra lärarinnan vid Stockholms folkskolor Gurli

Clara Emelie Maria d’Aubigné må för erhållande av pension från statens

pensionsanstalt räkna sig tillgodo två tredjedelar av den tid, hon före sin

övergång till folkskolan tjänstgjort såsom ämneslärarinna dels med full

tjänstgöring vid Östermalms högre läroanstalt för flickor i Stockholm, dels

ock med sammanlagt full tjänstgöring vid Palmgrenska samskolan och

Åhlinska skolan därstädes.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att d’Aubigné, som är

född den 1 juli 1867, tjänstgjort som lärarinna dels med full tjänstgöring

vid Östermalms högre läroanstalt i Stockholm från och med läsåret 1888/

1889 till och med läsåret 1894/1895 samt med sammanlagt full tjänstgöring

vid Palmgrenska samskolan i Stockholm och Åhlinska skolan därstädes från

och med läsåret 1898/1899 till och med läsåret 1900/1901, dels ock därefter

vid Stockholms stads folkskolor från och med den 1 oktober 1901 till och

med den 31 december 1928, att hon erhållit avsked från sistnämnda befattning

från och med den 1 januari 1929, att statens pensionsanstalt genom

beslut den 10 november 1928 funnit henne berättigad att efter avgång från

sin befattning komma i åtnjutande av avkortad tjänstepension med 27/3:)

av hel pensions belopp, 1,875 kronor, utgörande 1,534 kronor 9 öre, samt

att Stockholms folkskoledirektion genom beslut den 30 november 1928 förBihang

till riksdagens protokoll 1930. S sami■ 21 höft. (Nr 30.)

Äng.

rätt för förra

folkskollärarinnan

Gurli

Clara Emélie

Maria

d''Aubigné till

viss tjärnfärsk

beräkning

för pension.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

XJtskottet.

Äng.

familjepension

till e. o.

ämnesläraren

T. V. Molérs

änka.

klarat henne berättigad att från och med den 1 januari 1929 från kommunen

uppbära tilläggspension med 1,147 kronor örn året.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande över en av d’Aubigné gjord ansökning

örn rätt att för pension tillgodoräkna tjänstår vid Palmgrenska samskolan

och Åhlinska skolan anfört bland annat följande:

Ansökningen avser nu, att de sex år, som fattas för sökanden i de för

erhållande av hel pension erforderliga 33 tjänståren, måtte få ersättas med

motsvarande antal år, som sökanden före sin övergång till folkskolan intjänat

såsom lärarinna vid vissa privatläroverk. Härvid är att märka, att,

därest sökanden stått kvar vid något av dessa läroverk, hon enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 23 december 1910 (nr 145) angående pensionering

av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter kommit att

obligatoriskt tillhöra lärarinnornas pensionsanstalt. Enligt bestämmelser i

nu gällande reglemente för statens pensionsanstalt, § 22, äger folkskollärarinna

att såsom tjänstår för pension räkna sig till godo alla de tjänstår, hon

intjänat för pension i bland annat nämnda lärarinnors pensionsanstalt. Det

är sålunda endast den omständigheten, att sökanden före år 1910 övergått

till folkskolan, som gjort, att hon gått i mistning av de tjänstår vid berörda

privatläroverk, vilka tjänstår hon vid uppnådd pensionsålder skulle ägt att

räkna sig till godo, därest övergången skett efter nämnda år.

I ett med det nu förevarande likartat fall, nämligen beträffande förra

folkskollärarinnan Anna Fredrika Ljungberg, har Kungl. Majit i proposition

till 1929 års riksdag (nr 133) föreslagit riksdagen medgiva Ljungberg rätt

att för erhållande av pension från statens pensionsanstalt tillgodoräkna sig

viss del av den tid, hon före sin övergång till folkskolan tjänstgjort såsom

ämneslärarinna vid Palmgrenska samskolan i Stockholm. Såsom framgår

av riksdagens skrivelse den 28 maj 1929 (nr 215, sid. 2) biföll riksdagen

Kungl. Maj:ts nämnda förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats, och

då 1929 års riksdag i ett liknande fall bifallit förslag av enahanda innebörd

som det nu föreliggande, har utskottet icke velat motsätta sig medgivande

för d’Aubigné att för pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid ifrågavarande

statsunderstödda enskilda läroanstalter i den omfattning, som av

Kungl. Majit föreslagits. Den förhöjning i pensionen, som därigenom ernås,

bör dock icke få åtnjutas förrän från och med ingången av år 1930.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Majits förevarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr

184 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att avlidne extra ordinarie ämnesläraren vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

3

samrealskolan i Motala Tjelvar Vilhelm Molérs änka, Maria Amalia

Molér må, mot erläggande till statens pensionsanstalt av den pensionsavgift,

Molér varit skyldig att till anstalten inbetala, därest han intill sin

död kvarstått såsom delägare i anstalten, från anstalten erhålla den familjepension,

hon skulle varit berättigad uppbära, därest mannen vid

sitt frånfälle varit delägare i anstalten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att mannen Molér, som avled den

18 november 1928, för höstterminen 1928 varit förordnad såsom extra lärare

vid samrealskolan i Motala. Dessförinnan hade han från och med

den 1 januari 1922 till och med den 30 juni 1928, således intill 41/a månader

före sin död, varit extra ordinarie lärare vid kommunala mellanskolan

därstädes. I egenskap av lärare vid sistnämnda skola tillhörde

han statens pensionsanstalt men utträdde författningsenligt därifrån vid

sin överflyttning till samrealskolan. Änkan Molér uppbär på grund av

de avgifter för familjepension, som mannen Molér under sitt förordnande

vid samrealskolan erlagt, en försäkringstekniskt beräknad pension

av 136 kronor 50 öre om året. Därest hennes make vid sitt frånfälle

fortfarande tillhört statens pensionsanstalt, skulle hon hava för sig och

sina barn erhållit en årlig pension, även den försäkringstekniskt beräknad,

av 862 kronor 50 öre. Änkan Molér är född den 21 juli 1881 och

har således uppnått en ålder av 48 år. Hon har två barn, en dotter, född

den 9 juli 1910, och en son, född den 15 juli 1919. Bouppteckningen

efter mannen visar en behållning av 1,999 kronor 64 öre.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört bland annat följande:

Molér hade under tiden från och med den 1 januari 1922 till och med

den 30 juni 1928 i egenskap av extra ordinarie lärare vid kommunala

mellanskolan i Motala tillhört statens pensionsanstalt och således till sagda

anstalt erlagt avgifter för såväl tjänstepension som familjepension. Då sedan

på grund av 1927 års riksdags beslut angående omorganisation av det

högre skolväsendet nämnda kommunala mellanskola år 1928 började att

förstatligas, indrogs från och med höstterminen 1928 Molérs extra ordinarie

lärarbefattning vid kommunala mellanskolan och Molér överflyttades

till en vid samrealskolan inrättad extra lärarbefattning. Genom

denna överflyttning förlorade han rätten att tillhöra statens pensionsanstalt

men erhöll ej i stället annan pensionsrätt. Han ägde således ej längre

möjlighet att sörja för de sina genom att erlägga avgift för familjepensionering.

Några övergångsbestämmelser, vilka avse att lindra en sådan

genom skolomorganisationen uppkommen förlust för den enskilde lärarens

familj som den i nu förevarande fall uppkomna, finnas icke; och ett

sådant fall som det nu föreliggande får väl anses höra till undantagen,

örn det ock icke är uteslutet, att ytterligare ett eller annat sådant fall

kan komma att inträffa under tiden för genomförandet av don beslutade

omorganisationen av vissa kommunala mellanskolor till statsläroverk.

överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att 1927, 1928 och

1929 års riksdagar fattat åtskilliga beslut, som haft till syfte att lindra

de för vissa lärare i anställnings-, löne- eller pensionshänseende ofördelaktiga

verkningarna av den pågående omorganisationen av det högre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

skolväsendet. Billigheten torde då kräva, att även i nu förevarande fall

ersättning lämnas för den förlust, som förorsakats änkan Molér genom samma

omorganisation. Överstyrelsen finner det lämpligaste sättet att lämna

sådan ersättning vara, att änkan må erhålla den familjepension från

statens pensionsanstalt, som hon skulle hava erhållit, därest hennes man

vid dödsfallet fortfarande tillhört sagda pensionsanstalt. Änkan skulle

härvid erlägga de pensionsavgifter, som skulle hava belöpt på tiden från

den 30 juni 1928 till och med den 18 november 1928, därest hennes man

under sagda tid alltjämt hade tillhört statens pensionsanstalt såsom

extra ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola. Ifrågavarande

avgifter uppgår till ett sammanlagt belopp av 59 kronor 86 öre. överstyrelsen

får med anledning härav erinra därom, att Kungl. Majit och riksdagen

vid ett tidigare tillfälle beslutat likartat villkor, nämligen då

Kungl. Majit med riksdagen (riksdagens skrivelse 1921 nr 251) beviljade

tillstånd för änkorna efter två distriktsveterinärer, som icke varit delägare

i statens pensionsanstalt, att mot erläggande av vederbörliga engångsavgifter

till nämnda pensionsanstalt därifrån erhålla familjepension

med belopp, som överensstämde med anstaltens reglemente.

Även statskontoret har ansett starka, billighetsskäl tala för ett undanröjande

av de menliga ekonomiska verkningar, som genomförandet av

den nya skolorganisationen medfört för Molérs efterlevande änka. Statskontoret

har jämväl framhållit, att ett avslag å den gjorda framställningen

med avseende å rekryteringen av lärare till statsläroverk kan

medföra icke önskvärda konsekvenser.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att Molér vid genomförandet av 1927 års skolorganisation

varit nödsakad att frånträda sin lärarhefattning vid kommunala

mellanskolan i Motala och därvid övergått till den i stället för

nämnda skola därstädes inrättade statliga samrealskolan samt att han

genom denna överflyttning till statstjänst förlorat rätten att tillhöra

statens pensionsanstalt utan att i stället erhålla annan pensionsrätt. I

följd härav äro hans efterlevande med avseende å pension väsentligt

sämre ställda än de skulle hava varit, därest nämnda överflyttning icke

ägt rum. Under sådana förhållanden och då de efterlevande äro i behov

av understöd synes billigheten kräva, att — oaktat Molérs anställningstid

i statstjänst varit synnerligen kort — Molérs efterlevande lämnas ersättning

för den förlust, som sålunda förorsakats dem vid genomförandet av

den nya skolorganisationen. Mot vad Kungl. Majit i sådant avseende

föreslagit har utskottet intet att erinra.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

proposition.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

5

B. Militära pensions vilson lief.

3:o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 januari 1930 dagteeknad proposition

nr 44 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva,

att verkmästaren å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona Carl

August Nilsson må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring

med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är eller må

varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i

samma ordning som fyllnadspension; samt

att envar av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans varv i Karlkrona

Sven Emanuel Ramström och Carl Otto Peter Pettersson må från

och med månaden näst efter den, varunder han, efter uppnådd pensionsålder,

erhåller avsked med pension, under sin återstående livstid uppbära årlig

pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är

eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen,

och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nilsson, att han, som är född den 13 maj 1873, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 24 mars

1892, samt att han befordrats till mästare den 30 augusti 1898 och till

verkmästare den 1 februari 1904;

beträffande Ramström, att han, som är född den 9 juni 1875, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 26 augusti

1898, samt att han befordrats till verkmästare den 1 oktober 1921; samt

beträffande Pettersson, att han, som är född den 18 september 1875,

varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden

11 juli 1893—20 oktober 1895 samt från och med den 1 november 1898,

samt att han befordrats till mästare den 1 maj 1909 och till verkmästare

den 1 augusti 1923.

Direktionen över flottans pensionskassa bar meddelat, att därest ifrågavarande

verkmästare beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som

åtnjötes av befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad eller flaggunderofficer,

dylik förmån skulle till envar av dem utgå med 1,155 kronor

60 öre för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen. I

I ett flertal fäll har riksdagen tidigare beviljat verkmästare å månadslönarstat

vid flottans varv pensionsförbättring efter samma grunder, som i

Äng.

pensionsförbättring

åt

verkmästarna

C. A. Nilsson,

S. E. Ramström

och

C. O. P.

Pettersson.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pensionsför

b ättring

åt mästaren

F. 0. Svensson.

Utskottet.

Äng.

pensions förbättring

åt

mästaren vid

marinens centrala

beklädnadsverkstad

H. Frisell.

propositionen föreslås. Under sådana förhållanden har utskottet funnit sig

böra tillstyrka bifall till här ifrågavarande förslag om pensionsförbättring

åt omförmälda tre verkmästare.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

4:o.

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att mästaren å månadslönarstat vid flottans varv i

Karlskrona Fredrik Oskar Svensson må från och med månaden näst efter

den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid

uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå från anslag,

som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal

vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson, som är född den 19

augusti 1874, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

från och med den 8 oktober 1895, samt att han befordrats till mästare den

1 januari 1924.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest Svensson

beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes av befattningshavare

i motsvarande militära tjänstegrad eller underofficer av 2:a

graden, till honom skulle komma att utgå dylik förmån med 910 kronor

för år.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under hänvisning till vad under nästföregående punkt anförts får utskottet,

som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj-.ts förevarande förslag,

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

5:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 95 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att mästaren å månadslönarstat vid marinens centrala beklädnadsverkstad

i Karlskrona Hjalmar Frisell må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin åter
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

7

stående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå

från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss

personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frisell, som är född den 30 maj

1867, anställdes såsom daglönare vid flottans station i Karlskrona den 25

april 1893, samt att han befordrats till mästare den 1 juni 1920.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest Frisell

beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes av befattningshavare

i motsvarande militära tjänstegrad eller underofficer av 2:a

graden, dylik förmån skulle till honom utgå med 910 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag, vilket står i överensstämmelse

med av riksdagen i likartade fall tidigare fattade beslut, har utskottet icke

funnit anledning till erinran mot förslaget, varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

6:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 92 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva, att till förre distinktionskorpralen vid Svea

livgarde Johan Edmund Olsson Hillring må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives

i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1

januari 1930 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan

anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hillring, som under tiden 1

november 1910—31 oktober 1913 varit fast anställd vid Svea livgarde, under

denna tid ådrog sig lungtuberkulos; att han för denna sjukdom vårdades

å garnisonssjukhuset i Stockholm från oell med den 21 juni till och

med den 15 juli 1913 samt därefter å Österåsens .sanatorium från och med

den 22 augusti 1913 till och med den 23 april 1914; att han, som därefter

återvände till sitt föräldrahem i Älvdalen, under en tid av omkring två år

var oförmögen till arbete till följd av sin sjukdom; att han så småningom

så tillvida tillfrisknade, att han kunde utföra en del lättare sysslor; att

Utskottet.

Ang.

ersättning

till färre

distinktionskorpralen

J. E. Olsson

Hillring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

han år 1927 ånyo allvarsamt insjuknade med upprepade lungblödningar

samt erhöll vård å Högbo och Älvdalens sanatorier; att han sedan dess

icke kunnat utföra något nämnvärt arbete; att han är bosatt hos sina föräldrar;

samt att han enligt egen uppgift har hustru och fem minderåriga

barn att försörja.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 22 oktober

1929 meddelat, att därest Hillring inom föreskriven tid gjort framställning

om ersättning i anledning av sjukdomen, riksförsäkringsanstalten skulle hava

tillerkänt honom ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

utskottet. Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat

dispens från de i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgade preskriptionsbestämmelserna.

Efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden

från 2 till 3 år har dylik dispens i regel förekommit endast i

sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade fall, i vilka ersättningsanspråket

likväl gjorts gällande inom den tid, som sedermera stadgats,

eller 3 år. Emellertid hava i vissa fall särskilda omständigheter ansetts

böra föranleda till dispens, oaktat även sistnämnda tidsgräns överskridits.

Så har varit fallet, då förhållandena synts giva vid handen, att särskild

undersökning enligt 11 § i berörda förordning bort äga rum men av

vederbörande militärbefäl underlåtits. I det fall, varom nu är fråga, synes

anledning hava förelegat till dylik undersökning. Med hänsyn härtill och på

grund av vad i övrigt i ärendet åberopats har utskottet ansett sig höra biträda

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

7:o.

Äng. Under punkten 2 av samma proposition nr 92 har Kungl. Maj:t föresla
”j^A^Frtd1

git riksdagen me<igiva, att till Johan Alfred Fredriksson må — utan hinricson.

der därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och

med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

9

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fredriksson under fullgörande

av sin värnpliktstjänstgöring vid Göta artilleriregemente den 15 juni 1924

insjuknade i påssjuka, varför han intogs å Kvibergs militärsjukhus, där

han vårdades till den 30 augusti samma år; att under ifrågavarande sjukhusvistelse

tillstötte lungsäcksinflammation, för vilken sistnämnda sjukdom

han blev förklarad oduglig till krigstjänst; att han sedan den 21 mars 1929

vårdas å Kroppefjälls sanatorium för lungtuberkulos; samt att han är fullständigt

medellös.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 3 december

1929 meddelat, att därest Fredriksson inom föreskriven tid gjort framställning

örn ersättning i anledning av sjukdomen, anstalten skulle hava

tillerkänt honom ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

Under hänvisning till vad utskottet yttrat under nästföregående punkt,

får utskottet, som icke haft anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

8:o.

I en inom andra kammaren av herr Björkman väckt motion nr 245 har

hemställts, »att riksdagen på grund av det anförda ville tillerkänna filosofie

magistern Jonas Rosengren från Norrköping ersättning efter de grunder,

som angivas i kungl, förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Rosengren, som är född den

17 juli 1893, den 10 eller den 12 mars 1915 inryckt till värnpliktstjänstgöring

vid dåvarande andra livgrenadjärregementet. Under tiden för militärtjänstgöringen

var han två gånger sjukskriven, nämligen dels den 20—25 mars

1915 för akut inflammation i vänster mellanöra, dels ock den 9—13 april

1915 för »akut bronchit» (sjuk i kvarter). Dessa sjukdomar hava av Rosengren

satts i samband med två särskilda tjänstgöringstillfällen, vid vilka

han ådragit sig förkylning.

Den 3—5 april 1915, alltså före det sistnämnda sjukdomstillfället i militärtjänsten,

hade Rosengren konsulterat privatpraktiserande läkaren V. Lindvall

i Norrköping, som därvid ansett sig kunna konstatera en begynnande högersidig

lungspetstuberkulos.

Utskottet.

Äng.

ersättning åt

fil. mag. J.

Rosengren i

anledning av

kroppsskada.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Den 12 april 1915 blev Rosengren förklarad oduglig till krigstjänst på

grund av lungtuberkulos.

Efter att under sommaren 1915 hava vistats i Jämtland för hälsans vårdande,

bedrev Rosengren studier vid Uppsala universitet, där han år 1917

avlade filosofie magisterexamen. Därefter tjänstgjorde han från år 1918

såsom lärare vid olika läroanstalter till och med vårterminen 1926. Sommaren

1926 insjuknade han, varvid lungtuberkulos konstaterades. Rosengren

har därefter under olika perioder vårdats å tuberkulossjukvårdsanstalter.

Enligt ett den 24 januari 1930 dagtecknat läkarintyg lider

han fortfarande av lungtuberkulos.

I juli 1927 gjorde Rosengren hos riksförsäkringsanstalten framställning

örn erhållande av ersättning i anledning av ifrågavarande sjukdom,

vilken enligt Rosengrens förmenande uppkommit till följd av militärtjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten föranstaltade örn utredning i ärendet, därvid

bland annat yttranden avgåvos av vederbörande regementsläkare samt av

den hos anstalten anställde specialisten på lungsjukdomarnas område, överläkaren

A. Gullbring.

Regementsläkaren framhöll, att båda de åkommor, för vilka Rosengren

under tjänstgöringstiden vid regementet varit sjukskriven, varit akuta

sjukdomar, vilka med all sannolikhet stått i samband med de av Rosengren

uppgivna förkylningstillfällena. Med all säkerhet hade det varit vid

lungundersökningen av honom vid det senaste sjukdomstillfället, som lungtuberkulosen

konstaterats, vilket givet anledning till utfärdande av intyg

örn oduglighet till fortsatt krigstjänst. På grund härav och i följd av den

korta tjänstgöringstiden syntes man med all sannolikhet kunna säga, att

omförmälda förkylningssjukdomar icke haft med uppträdandet av Rosengrens

lungtuberkulos att skaffa, varav följde att den militära tjänstgöringen

måste anses vara utan skuld därtill.

överläkaren Gullbring anförde, att av de två akuta infektioner, av vilka

Rosengren under tjänstgöringstiden lidit, den senaste vid regementet angivits

som akut bronchit, medan doktor Lindvall betecknat densamma som

tuberkulos. Av allt att döma vore den vid regementet diagnosticerade bronchiten

intet annat än den tuberkulösa lungspetskatarren. Öroninflammationen

hade uppenbarligen varit mycket beskedlig och kunde anses betydelselös

för lungåkommans uppkomst. Under tjänstgöringen 1915 hade

alltså lungåkommen upptäckts. Något som skulle tyda på att tjänsten

aktiverat en förut latent tuberkulos, framginge ej av handlingarna. Att

märka vore även, att Rosengren varken å Solbackens eller å Romanäs sanatorium

— där han efter insjuknandet år 1926 vårdats — nämnt något örn

militärtjänsten. Vid denna tid hade han tydligen ej tänkt sig något samband

mellan sjukdomen och militärtjänsten. Gullbring vore mest böjd för

avstyrkande av framställningen örn ersättning.

Vid prövning av ersättningsfrågan förklarade riksförsäkringsanstalten

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

11

genom beslut den 23 oktober 1928, att anstalten funnit Rosengrens ifrågakomna

militärtjänstgöring, så vitt av handlingarna framginge, icke skäligen

kunna antagas hava bidragit till den sjukdom, varav han lede, och

kunde förty någon ersättning jämlikt bestämmelserna i förordningen den

18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, icke av anstalten tillerkännas Rosengren för ifrågavarande

sjukdom.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten,

efter prövning i vederbörlig ordning av ersättningsfrågan, funnit sådana

förutsättningar med avseende å sjukdomens uppkomst icke föreligga, som

författningsenligt krävas för rätt till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Vid sådant förhållande och då enligt utskottets

mening i detta fall särskilda omständigheter av beskaffenhet att

böra föranleda beslut örn understöd i annan ordning icke blivit förebragta,

har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i anledning av

den föreliggande motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 245 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

9:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 96 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förutvarande båtsmännen Axel Larsson Fässberg Netterblad

och Johannes Grafström Bild må tilldelas pension såsom örn de uppfyllt

härför reglementsenligt stadgade villkor, att utgå för Netterblad från

och med april och för Bild från och med mars månad år 1929.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Netterblad, att han, som är född den 30 december 1859 och

sålunda uppnått en ålder av 70 år, erhållit avsked den 11 oktober 1898

efter en tjänstetid av 18 år 11 månader, varav 18 år 9 månader från 20

års ålder; att han vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden hava

sig redligt och utmärkt väl skickat; att han under utbildningsåret 1917—

1918 tjänstgjort som vakt- och liandräckningsmanskap vid skeppsgossekåren

i Marstrand; att lian, enligt intyg från dåvarande chefen för sagda kår,

under sistnämnda tjänstgöring skickat sig utmärkt och väl; samt att han

är i behov av understöd; samt

beträffande Bild, som är född den 26 januari 1856 och sålunda uppnått

en ålder av 74 år, erhållit avsked den 15 april 1893 efter en tjänstetid av

18 år 11 månader, varav 17 år 2 månader från 20 års ålder; att han

Utskottet.

Äng.

pension åt

två förutvarande

båtsmän.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

soldaten A.

Ekström.

Utskottet.

vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden liava sig redligt och

utmärkt väl skickat; samt att han är i behov av understöd.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har utskottet

funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet

får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

10: o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 94 av herr Gustafsson,

Karl, har hemställts, »att riksdagen må medgiva, att f. d. soldaten nr

115 vid Vista kompani av Kungl. Jönköpings regemente, Alfred Ekström,

må från och med den 1 juli 19B0 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

en årlig pension enligt samma grunder som örn han tjänat för pensions

erhållande föreskriven tid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Ekström, som är född den 14

mars 1865 och alltså 65 år gammal, varit i krigstjänst vid Jönköpings regemente

från och med den 2 april 1887 till oeh med den 26 april 1905, då

han erhöll avsked på grund av oduglighet till krigstjänst enligt läkarintyg.

Hans tjänstetid uppgår alltså till omkring 18 år 1 månad. Enligt

läkarintyg lider Ekström av recidiverande ledgångsinflammation av reumatisk

art, på grund varav han periodvis är fullständigt oförmögen till

arbete. Beträffande Ekströms ekonomiska ställning har intygats, att

densamma är synnerligen svag och att Ekström icke är ägare av fastighet

av något slag.

Med hänsyn till Ekströms tjänstetid och då han synes vara i små ekonomiska

omständigheter har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Ekström

må förklaras berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

oaktat han icke tjänat kronan under den tid, som är föreskriven

för dylik förmån. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande

har utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 94, må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings

regemente Alfred Ekström må från och med den 1

juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som örn han tjänat

för underhålls erhållande föreskriven tid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

13

11 :o.

I en i första kammaren av herr Ström, Torsten, väckt motion nr 152 har Äng.

hemställts, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Hallands j^Vadstena

regemente Johan Julius Hultqvist må från och med den 1 juli 1930 från krigsmanshus.

Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder so^**“naj-fy

som örn han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid». Hultgvist.

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Hultqvist, som

är född den 5 augusti 1865 och alltså över 64 år gammal, varit i krigstjänst

såsom soldat vid Hallands regemente under tiden 2 oktober 1885—

7 juni 1905 eller omkring 19 år 8 månader. Vederbörande kommunalnämndsordförande

har i avgivet intyg anfört, att Hultqvist endast tidvis har

arbete såsom byggnadssnickare, vadan han är mindre bemedlad samt i

trängande behov av understöd. Vidare har kommunalnämndsordföranden

i fråga örn Hultqvists ekonomiska förhållanden meddelat, att Hultqvist

innehar en mindre jordbrukslägenhet, taxeringsvärderad till 1,500 kronor,

samt att han för år 1919 icke är taxerad till kommunal inkomstskatt. Enligt

egen uppgift är Hultqvist skuldsatt. Han lider enligt läkarintyg av

ledgångsreumatism och allmän svaghet.

Med hänsyn till Hultqvists tjänstetid och svaga ekonomiska ställning kottet.

tillstyrker utskottet, att han må berättigas till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa, såsom örn han tjänat kronan under den tid, som för

dylik förmåns erhållande är föreskriven. Beträffande tidpunkten för

underhållets inträdande har utskottet intet att erinra mot vad motionären

föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

1:152, må medgiva, att förre soldaten vid Hallands

regemente Johan Julius Hultqvist må från och med

den 1 juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder, som örn han

tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

12: o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 15 av herr Persson i Tidaholm

har hemställts, »att riksdagen må besluta, att till förre soldaten

Anders Gustav Pantzar, Nybygget, Acklinga, må från och med den 1 juli

1930 från Vadstena krigsmanshuskassa utgå samma understöd som Pantzar

skulle ha erhållit, därest han haft 20 års tjänstetid som soldat».

Äng.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

soldatan A. O.

Pantzar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

I fråga om motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Pantzar, som är född den 1

juli 1864 och alltså närmare 66 år gammal, varit i krigstjänst vid Västgöta

regemente under tiden 5 oktober 1883—12 maj 1903 eller omkring

19 år 7 månader. Enligt läkarbetyg är Pantzar på grund av kronisk

reumatism och krampaktiga rörelser i hela kroppen oförmögen till arbete,

varav han kan erhålla sitt uppehälle. Vice ordföranden i vederbörande

kommunalnämnd har intygat, att Pantzar är i stort behov av

understöd.

utskottet. Med hänsyn till Pantzars tjänstetid och övriga i ärendet åberopade

omständigheter har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Pantzar må

förklaras berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

oaktat han icke tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en

dylik förmån. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande har

utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 15, må medgiva, att förre soldaten vid Västgöta

regemente Anders Gustav Pantzar må från och med

den 1 juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som örn han

tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

13: o.

Äng. I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 113 har

underhill hemställts, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid kungl. Västkrigsmanshus-

göta regemente Frans Emil Ekman må från och med den 1 juli 1930 från

kassa åt f. Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder,

80 Ekman. ’ sorn örn han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingar, som varit för utskottet tillgängliga, framgår, att Ekman,

som är född den 19 september 1864 och alltså över 65 år gammal,

varit i krigstjänst vid Västgöta regemente under tiden 3 december 1885—

6 september 1904 eller omkring 18 år 9 månader. Enligt läkarintyg lider

Ekman av muskel reumatism, hjärtmuskeldegeneration och kronisk magkatarr,

på grund varav han är oförmögen att genom eget arbete försörja

sig. Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att Ekman

är ägare av en mindre stuga örn ett rum och kök men i övrigt alldeles

medellös.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

15

Med hänsyn till vad i ärendet upplysts tillstyrker utskottet, att Ekman

må berättigas till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom

örn han tjänat kronan under den tid, som för dylik förmåns erhållande

är föreskriven. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande

har utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 113, må medgiva, att förre soldaten vid Västgöta

regemente Frans Emil Ekman må från och med den

1 juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som örn han tjänat

för underhålls erhållande föreskriven tid.

14: o.

Herr Olofsson i Digernäs har i en inom andra kammaren väckt motion

nr 116 hemställt, »att riksdagen ville besluta, att förre soldaten Per

Lövström må från och med den 1 juli 1930 åtnjuta en årlig pension till

hans död enligt samma grunder, som örn han hade fullgjort sin tjänst

för erhållande av pension, eller, örn detta ej kan beviljas, att han må

tillerkännas något stöd från Vadstena krigsmanshuskassa».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av de vid motionen fogade handlingarna inhämtas, att Lövström, som

är född den 28 februari 1867 och alltså 63 år gammal, varit i krigstjänst

vid Jämtlands fältjägarregemente under tiden 26 oktober 1887—5 september

1904 eller omkring 16 år 11 månader. Vederbörande kommunalnämndsordförande

har intygat, att Lövström lever i mindre bemedlade

omständigheter, varför han är synnerligen beroende av sitt arbete.

Att såsom motionären ifrågasatt tilldela Lövström i hans egenskap av

förutvarande indelt soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet

icke kunna förorda. Med hänsyn till att Lövströms tjänstetid uppgår till

allenast inemot 17 år har utskottet, i överensstämmelse med hittills tillämpad

praxis, icke heller funnit sig böra tillstyrka, att honom skulle beredas

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, såsom örn han tjänat

kronan den tid, som är föreskriven för en dylik förmån.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 116 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

Ang.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

soldaten P.

Lövström.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

understöd

från Vadstena

krigsmanshus - kassa åt f.

vice korpralen

J. E. Sigurd.

Utskottet.

Ang.

understöd

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

dragonen H.

Graff.

15 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 159 tiar herr Gustafson

i Vimmerby hemställt, »att riksdagen må besluta, att f. d. vice korpralen

vid kungl. Smålands husarregemente Johun Edvard Sigurd må från

och med den 1 juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll

enligt samma grunder, som örn han tjänat för underhålls erhållande

föreskriven tid».

I fråga örn motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Sigurd, som är född den 9 juni

1866 och alltså nära 64 år gammal, varit i krigstjänst vid förutvarande

Smålands husarregemente under tiden 2 februari 1887—5 september 1905

eller omkring 18 år 7 månader. Enligt vad motionären uppgivit har Sigurd,

som varit ägare till en hemmansdel, numera försålt densamma. Behållningen

härav uppgår till omkring 6,000 kronor, inberäknat inventarier

till ett värde av 3,000 kronor. Vederbörande kommunalnämndsordförande

har intygat, att Sigurd för sitt uppehälle är i väsentlig grad beroende

av pension. Av ett i ärendet ingivet läkarintyg framgår, att Sigurd på

grund av vissa sjukdomar har starkt nedsatt arbetsförmåga.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit tillstyrker utskottet, att Sigurd

må berättigas till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom

örn han tjänat kronan under den tid, som för en dylik förmåns erhållande

är föreskriven. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande

har utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 159, må medgiva, att förre vice korpralen vid förutvarande

Smålands husarregemente Johan Edvard

Sigurd må från och med den 1 juli 1930 från Vadstena

krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt

samma grunder som örn han tjänat för underhålls erhållande

föreskriven tid.

16:o.

I en inom andra kammaren av herrar Hedlund i Östersund och Persson

i Trången väckt motion nr 239 har hemställts, »att riksdagen må medgiva

att förre dragonen Hans Graff tillerkännes underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa.»

I fråga örn motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

17

Enligt vad motionärerna uppgivit har Graff, som är född den 17

augusti 1860 och alltså över 69 år gammal, varit i krigstjänst vid Jämtlands

hästjägarkår, sedermera Norrlands dragonregemente, under tiden

20 oktober 1882—27 augusti 1897 eller omkring 14 år 10 månader.

Då Gräfts tjänstetid uppgår tili endast inemot 15 år, har utskottet, i

överensstämmelse med hittills tillämpad praxis, funnit sig icke kunna

tillstyrka, att honom skulle beredas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

såsom örn han tjänat för dylik förmåns erhållande föreskriven

tid.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 239 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

17 :o.

Herr Holmström har i en inom andra kammaren väckt motion nr 242

hemställt, »att riksdagen må besluta, att förre vicekorpralen vid Delsbo

kompani av Kungl. Hälsinge regemente, Per Wallén, må erhålla understöd

från Vadstena krigsmanshuskassa.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wallén, som är född den 14

februari 1864 och alltså över 66 år gammal, varit i krigstjänst vid Hälsinge

regemente under tiden 9 oktober 1882—30 augusti 1899 eller omkring

16 år 10 månader. Enligt läkarhetyg är Wallén på grund av hjärtfel,

enögdhet och betydande stelhet i ryggraden fullständigt oförmögen

till arbete. Motionären har uppgivit samt vissa av Walléns tjänstekamrater

intygat, att han skulle hava ådragit sig sitt hjärtfel under en manöver

i Dalarna år 1897.

Hos Kungl. Majit har Wallén år 1928 gjort framställning örn erhållande

av understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

I ärendet anförde ar méförvältning ens civila departement, bland annat

följande:

Wallén har med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyllt de villkor,

som finnas föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

I anledning härav och då av den i ärendet verkställda utredningen

icke framgått, att militärtjänsten varit orsak eller bidragit

till uppkomsten av de sjukdomar (hjärtfel, enögdhet och betydande ryggradsstelhet),

varav Wallén för närvarande enligt företett läkarintyg lider,

har departementet funnit sig icke kunna tilldela honom understöd

från Vadstena krigsmanshuskassa.

Något understöd från invalidhusfonden kan departementet på grund

av bestämmelserna i kungl, brev den 6 februari 1920 angående decenBihang

till riksdagens protokoll 1930. sami. 21 haft. (Nr 30.) 2

Utskottet.

Ang.

understöd från

Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f. v<ce

korpralen P.

Wallén.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

tralisering av vissa ärenden rörande understöd från Vadstena krigsmanskuskassa

och invalidhusfonden icke tilldela Wallén.

På grund av vad sålunda anförts få departementet och sjukvårdsstyrelsen

hemställa, att förevarande ansökning icke måtte till någon Kungl.

Maj:ts åtgärd föranleda.

Genom beslut den 13 september 1928 fann Kungl. Majit ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

utskottet. Såsom av utredningen i ärendet framgår, har frågan huruvida militärtjänsten

varit orsak eller bidragit till uppkomsten av de sjukdomar,

av vilka Wallén för närvarande lider, varit underställd vederbörande

myndighets och Kungl. Majits prövning, varvid befunnits, att något

dylikt samband icke kunnat påvisas. Vid sådant förhållande och då

Walléns tjänstetid uppgår till allenast inemot 17 år, har utskottet, i överensstämmelse

med hittills tillämpad praxis, funnit sig icke böra tillstyrka,

att honom skulle beredas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

såsom örn han tjänat kronan under den tid, som är föreskriven

för dylik förmån.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion lii 242 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

18 :o.

ing I en inom andra kammaren väckt motion nr 339 har herr Holmström

understöd vidare hemställt, »att riksdagen må besluta, att förre korpralen vid

''krigsmanshus Järvsö kompani av kungl. Hälsinge regemente, Olof Öberg, må erhålla

kassa åt f. understöd från Vadstena krigsmanshuskassa».

korpralen Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

(J. irberg.

motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Öberg, som är född den 1 december

1863 och alltså över 66 år gammal, varit i krigstjänst vid Hälsinge

regemente från och med den 27 februari 1882 till och med den 27 augusti

1900, då han erhöll avsked på grund av oduglighet till krigstjänst enligt

läkarintyg. Hans tjänstetid uppgår alltså till 18 år 6 månader. Enligt

läkarintyg lider Öberg av åderförkalkning samt ålderdomssvaghet, varjämte

han förlorat vänstra handens pekfinger, varför hans arbetsförmåga

är i väsentlig grad nedsatt. Komministern i Järvsö församling

i Gävleborgs län har intygat, att Öberg är mindre bemedlad och för sin

utkomst väl i behov av understöd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

19

Med hänsyn till Öbergs tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter

har utskottet ansett sig höra tillstyrka, att Öberg må förklaras

berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat

han icke tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en

dylik förmån. Det ifrågavarande underhållet lärer böra utgå från och

med den 1 juli 1930.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 339, må medgiva, att förre korpralen vid Hälsinge

regemente Olof Öberg må från och med den 1 juli

1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll

enligt samma grunder som örn han tjänat för

underhålls erhållande föreskriven tid.

19:o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 248

har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att åtta i motionen angivna

pensionsberättigade förutvarande korpraler vid flottan skola äga från ordinarie

förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap uppbära tillläggspensioner

efter samma grunder, som bestämts av 1920 års riksdag för

visst i Kungl. Maj:ts proposition nr 375/1920 namngivet manskap, dock att

ifrågavarande korpraler — i likhet med vad som bestämts rörande de av 1920

års riksdag pensionerade — icke skola äga åtnjuta pensionsförhöjning II

enligt bestämmelserna i kungörelse den 18 juni 1925.

Pensioneringen av flottans pensionsberättigade manskap sker genom flottans

pensionskassa enligt grunder, som fastställts genom reglemente den

31 oktober 1879 angående pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap,

varjämte manskapet i vissa fall kan komma i åtnjutande av ett av

1909 års riksdag medgivet årligt tillägg av 25 kronor. Vidare åtnjuta de,

som avskedats med eller efter utgången av år 1918, enligt 1918 års lagtima

riksdags beslut viss tilläggspension samt pensionstillägg enligt kungörelsen

den 15 juni 1922 och pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18

juni 1925.

Visst namngivet manskap har emellertid genom beslut av 1920 års riksdag

erhållit större tilläggspension än den eljest enligt 1918 års riksdagsbeslut

utgående, men äger däremot icke åtnjuta pensionsförhöjning II enligt

kungörelsen den 18 juni 1925. Kungl. Maj:t föreslog nämligen i proposition

nr 375 till 1920 års riksdag — under framhållande att de dåvarande

pensionerna för manskap syntes otillräckliga samt att tillfällig pensionsförbättring

tillerkänts bland andra underofficerare vid marinen — att visst

namngivet manskap (tillsammans 41 man), vilket den 1 oktober 1919 upp
-

Utskottet.

Äng.

tilläggspensioner

ät visst

pensionsberättigat

manskap

vid marinen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

nått pensionsåldern, skulle medgivas ytterligare tilläggspension med sådant

belopp, att pensionsbeloppet vid en tjänstetid av 20 år komme att utgöra

för manskap i l:a lönegraden högst 1,000 kronor i stället för 700 kronor

enligt 1918 års riksdagsbeslut och i andra lönegraden högst 850 kronor i

stället för 550 kronor enligt 1918 års beslut. Samtidigt föreslog Kungl.

Maj:t, att visst namngivet manskap (13 man), vilket ej uppnått för pensions

åtnjutande stadgad ålder eller tjänstetid men som på grund av sjukdom

var otjänstbart, skulle erhålla tilläggspension enligt enahanda grunder

som det namngivna överåriga manskapet, varvid skulle iakttagas, att sistnämnda

pensionstagare vid avskedet skulle anses innehava minst 20 tjänstår samt att

pensionsbeloppet i förekommande fall skulle minskas med det livräntebelopp,

som kunde utgå till vederbörande på grund av militärersättningsförordningen.

Dessa Kungl. Majits förslag vunno riksdagens bifall.

Sedermera har framställning gjorts hos Kungl. Majit, att allt manskap,

tillhörande flottans sjömanskår, som blivit eller komme att bliva berättigat

till pension efter den 1 oktober 1919 men som på grund av att 1920 års

beslut i fråga örn pensionsförmåner icke givits generell innebörd utan hänförde

sig till vissa namngivna personer icke kunde erhålla den år 1920 beviljade

tilläggspensionen, skulle förklaras berättigat att komma i åtnjutande

av denna förmån. Skillnaden i pensionsförmåner enligt 1918 års och 1920 års

grunder, inberäknat pensionstillägg och pensionsförhöjningar, uppgår till 264

kronor för år.

Genom beslut den 31 maj 1929 fann Kungl. Majit förevarande framställning

icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Motionären har i förevarande motion gjort framställning örn att åtta av

honom namngivna förutvarande korpraler vid flottan, vilka pensionerats

enligt 1918 års grunder, må förklaras lika berättigade i fråga örn pension

med det i 1920 års riksdagsbeslut omförmälda manskapet.

Skälet till att förslag vid 1920 års riksdag framlades angående ökade

pensionsförmåner åt de i förenämnda proposition nr 375 namngivna personerna

torde närmast vara att söka i följande förhållanden. Till följd av

de höga levnadsomkostnaderna under krigsåren och de därav betingade svårigheterna

att draga sig fram med en jämförelsevis liten pension hade ett

stort antal överårigt och sjukt manskap vid sjömanskåren bibehållits i

tjänst. Emellertid framstod det bland annat ur organisatorisk synpunkt

såsom allt mera angeläget att ifrågavarande personal, som icke kunde betraktas

såsom fullt tjänsteduglig, icke vidare finge kvarstå i tjänst. För

att i detta läge mildra de ekonomiska verkningarna av ett avskedande

vid en tidpunkt, då levnadsomkostnaderna avsevärt sprungit i höjden,

valdes den utvägen att något öka pensionsförmånerna för omförmälda manskap.

Då det här alltså uppenbarligen rörde sig örn ett rent undantagsförfarande,

synes det även naturligt, att de år 1920 bestämda pensioneringsgrunderna

icke erliöllo generell innebörd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

21

De förutvarande korpraler, som avses i motionen, hava enligt vad

utskottet inhämtat pensionerats under åren 1926—1928 och erhålla

enligt 1918 års pensioneringsgrunder årlig pension av 1,116 kronor, däri

inberäknat pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 och pensionsförhöjningar

enligt kungörelsen den 18 juni 1925. Att märka är, såsom

ovan framhållits, att denna personal åtnjuter pensionsförhöjning II,

under det att det år 1920 pensionerade manskapet är undantaget från denna

förmån. Härigenom har redan viss kompensation för de lägre grundpensionerna

beretts det i motionen angivna manskapet. Med hänsyn till sistnämnda

omständighet och då den år 1920 vidtagna åtgärden var betingad

av då föreliggande särskilda förhållanden, har utskottet — under framhållande

jämväl, att Kungl. Majit så sent som den 31 maj 1929 prövat

ärendet och funnitj detsamma icke föranleda någon åtgärd — ansett sig

icke kunna tillstyrka bifall till den förevarande motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 248 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

20:o.

Äng.

pension åt

fängelseläkaren

F. V.

Bjurberg.

Hos Kungl. Majit har Djurberg, med förmälan att han på grund av nervsjukdom,

ådragen under fängelsetjänsten, och nedsatt synförmåga (dubbelsidig

starr) vore oförmögen att vidare sköta sin tjänst, anhållit örn pension.

Djurberg, som är född den 14 december 1865, har alltsedan den 1 mars

1911 haft anställning såsom läkare vid centralfängelset å Långholmen mot

I en till riksdagen avlåten, den 24 januari 1930 dagtecknad proposition

nr 52 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att läkaren vid centralfängelset å Långholmen

Fredrik Vilhelm Djurberg må från och med månaden näst efter den, då

han upphört att åtnjuta ersättning såsom tjänsteläkare, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till

belopp av 5,004 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

åtnjutande av arvode av fångvårdsmedel. Detta arvode har varit bestämt tili

2,600 kronor för vart oell ett av åren 1911—1916, till 4,000 kronor för vart

och ett av åren 1917—1921, till 5,304 kronor för vart och ett av åren 1922,

1923 och första halvåret 1924, samt till 5,904 kronor från och med budgetåret

1924/1925, vartill i förekommande fall kommit tillfällig löneförbättring

och krigstidshjälp, respektive krigstids- eller dyrtidstillägg. Därjämte

har Djurberg från och med budgetåret 1926/1927 tillerkänts ett personligt

lönetillägg å 500 kronor.

Djurberg har dessutom från och med den 1 januari 1903 varit anställd

såsom postläkare med uppdrag att handhava den kostnadsfria läkarvård,

som tillkomme postfunktionärer, bosatta inom Stockholms södra stadsdelar.

Ersättning för uppdraget som postläkare har utgått med visst belopp per år

och tjänsteman, som bott inom det Djurberg anvisade området, och utgjorde

till en början omkring 600 kronor för år, men har därefter successivt stegrats

och från och med den 1 januari 1921 uppgått till omkring 5,000

kronor för år. Från och med den 1 augusti 1926 har Djurberg på grund

av sjukdom uppehållit sin befattning i postverket genom vikarie, som han

själv avlönat.

I ärendet har fångvårdsstyrelsen — efter omnämnande att Djurberg

från och med den 1 april 1927 åtnjutit ledighet för sjukdom och därvid

enligt Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 maj 1927 fått vidkännas

ett sjukledighetsavdrag av 3 kronor 75 öre för dag räknat — anfört följande

:

Såsom läkare för kroppssjukvården vid centralfängelset å Långholmen,

där en stor del av landets mest svårskötta fångar samlats, av vilka

många varit medtagna av ålder och sjukdom, hade Djurberg haft att

behandla oroliga och svårskötta individer, vilka orsakat läkaren stor möda

och nervslitande omtanke. Att Djurberg av sina betungande göromål vid

fängelset under påfrestande omständigheter fått sin psykiska hälsa fullständigt

nedbruten är väl förklarligt. Då Djurberg, som den 14 december 1930

uppnår en ålder av 65 år, torde vara fullständigt ur stånd att ens i någon

mån bidraga till sitt uppehälle, syntes det styrelsen skäligt och billigt, att

staten bisprunge Djurberg i hans nödställda belägenhet.

Generalpoststyrelsen har i avgivet yttrande framhållit, att, då anställningen

såsom postläkare baserats på en överenskommelse, vid vars avslutande läkaren

intagit en fri och obunden ställning, hans uppdrag icke kunde få anses

medföra tjänstemannaställning i egentlig mening, varav följde att postläkare,

som lämnade sitt uppdrag, icke hade rätt till någon pension från

verket, samt att, örn Djurberg med hänsyn till sitt arbete åt statsverket

och de särskilda skäl, som tvingade honom att lämna detta arbete, ansåges

böra beredas pension av statsmedel, sådan borde tillerkännas honom från

allmänna indragningsstaten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

23

Statskontoret har anfört bland annat:

Med hänsyn till omständigheterna och då Djurberg syntes vara för sitt och

sin familjs uppehälle beroende av inkomsten såsom tjänsteläkare, ansåge statskontoret,

att i detta fall förelåge goda skäl att bereda någon pension av statsmedel.

Visserligen torde någon erinran icke vara att göra mot den av generalpoststyrelsen

hävdade uppfattningen att anställning såsom läkare för postpersonal

vore att betrakta såsom bisyssla bredvid annan huvudsaklig verksamhet;

och det torde därför i allmänhet icke böra komma i fråga att bereda pension

för sådan anställning; men i nu förevarande fall syntes anställningen såsom

postläkare tillika med anställningen såsom läkare vid fångvården hava utgjort

Djurbergs huvudsakliga verksamhet såsom läkare och givit honom hans egentliga

levebröd. På grund härav och då det syntes sannolikt, att hans läkarverksamhet

vid fångvården bidragit till framkallande av den psykiska sjukdom,

av vilken Djurberg lede och som gjorde honom oförmögen till förvärvsverksamhet,

ville det synas statskontoret, som örn beträffande Djurberg skulle

föreligga ett sådant undantagsfall, att någon fara för vittgående konsekvenser

av beredandet åt honom av statspension icke skulle förefinnas. Statskontoret

tilläte sig också erinra därom, att riksdagen år 1921 i anledning

av propositionen nr 36 beviljat understöd åt telegrafverkets läkare

S. V. Lindström, som jämväl till följd av sjukdom nödgades lämna sin anställning

såsom verksläkare; varvid understödets belopp bestämdes till

2,000 kronor, motsvarande en ny pension å 2,376 kronor. Den del av avlöningen

vid fångvården, som Djurberg ägde under sjukledigheten behålla,

utgjorde något mer än 5,000 kronor. Ungefär detta belopp borde också enligt

statskontorets mening beredas Djurberg såsom pension. Detta pensionsbelopp

torde icke kunna anses annat än skäligt med hänsyn till den sammanlagda

avlöning — oberäknat dyrtidstillägg — av över 11,000 kronor,

som vore förenad med hans anställningar såsom tjänsteläkare. Pensionen

syntes, vid det förhållande att generalpoststyrelsen motsatt sig, att postmedlen

för ändamålet anlitades, böra till hela sitt belopp anvisas att utgå

från allmänna indragningsstaten.

Departementschefen har biträtt statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Ehuru anställningar av här ifrågavarande art i allmänhet torde vara att

betrakta såsom bisysslor, vilka kunna och pläga innehavas vid sidan av

annan, huvudsaklig läkarverksamhet, linner dock utskottet de i detta fall

åberopade särskilda omständigheterna tala för beviljande av pension. Med

hänsyn till vad generalpoststyrelsen anfört rörande karaktären av anställningen

såsom postläkare och då det för denna anställning utgående ersättningsbeloppet

torde få anses tillmätt på sådant sätt, att detsamma innefattar

jämväl den ersättning i form av pension, som till tjänstemän i vanlig

mening utgår först efter anställningens slut, linner utskottet emellertid icke

lämpligt, att nämnda ersättningsbelopp lägges till grund för bestämmande

av pensionens storlek. Med utgångspunkt från Djurbergs arvode såsom fängelseläkare

samt med tillämpning av de i civila pensionslagen innefattade

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

tilläggspension

åt presidenten

friherre

E. T.

Marks von

Wurtemberg.

grunderna för beräkning av pensionsunderlag ävensom med iakttagande av

viss reduktion av pensionen i anledning av att pensionsavgifter icke

blivit erlagda, har utskottet ansett sig böra ifrågasätta, att pensionsbeloppet

bestämmes till 3,840 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Marits förevarande

proposition, må medgiva, att läkaren vid centralfängelset

å Långholmen Fredrik Vilhelm Djurberg må

från och med månaden näst efter den, då han avgår

från sin anställning såsom fängelseläkare, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 3,840 kronor.

21:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 66 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, i

punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att presidenten i Svea hovrätt friherre

Erik Teodor Marks von Wurtemberg må från och med dagen näst

efter den, då han avgår från presidentämbetet, under sin återstående livstid

uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en tillläggspension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,500 kronor

årligen.

Friherre Marks von Wurtemberg uppnår den 11 maj 1931 sjuttio års ålder

och är då skyldig att avgå från presidentämbetet. Jämlikt gällande bestämmelser

för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila

statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt till pension skall för bestämmande

av pensions belopp för tjänsteman i chefsställning i 3:e lönegraden,

till vilken lönegrad presidenten i Svea hovrätt hänföres, gälla ett

särskilt tjänstepensionsunderlag av 8,496 kronor, under det att pensionsunderlaget

för justitieråd utgör 9,996 kronor. Enär friherre Marks von

Wurtemberg under åren 1903—1905 och 1906—1913 varit justitieråd, har

det synts departementschefen böra tagas under övervägande, örn icke åt

honom borde beredas, utöver honom eljest tillkommande pension, en tillläggspension

till sådant belopp, att sammanlagda pensionen komme att

uppgå till 9,996 kronor årligen. Härför talade ytterligare, att friherre

Marks von Wurtemberg under sin långa tjänstetid beklätt ett flertal andra

krävande ämbeten och att maktpåliggande uppdrag på lagstiftningens och

förvaltningens områden blivit honom anförtrodda.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

25

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört bland annat följande:

Friherre Marks von Wurtemberg innehade så lång tjänstetid i statstjänst, att

han, som alltsedan den 1 juli 1925 vore president i Svea hovrätt, kunde förklaras

berättigad till hel pension eller 8,496 kronor. Emellertid hade han alltifrån utnämningen

år 1903 till justitieråd, intill dess han den 1 juli 1925 blev innehavare

av presidentämbetet, med undantag av de tider, under vilka han innehaft

statsrådsämbete, ägt rätt till den pension, som tillförsäkrats justitieråd; han hade

nämligen även efter avgången under år 1913 från justitierådsämbetet ägt

bibehålla denna pensionsrätt, i det att Kungl. Majit den 13 juni 1913 och

sedermera vid upprepade tillfällen med tillämpning av 1911 års riksdags i

sådant hänseende lämnade medgivande förordnat, att vad i fråga örn

justitierådsämbete vore stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla

pension av statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande

förpliktelser skulle gälla i avseende å de vid samma tillfällen

friherre Marks von Wurtemberg givna särskilda uppdrag, så länge han

innehade samma uppdrag. Pensionsavgifter för justitierådspension hade

därför, i den mån sådana under ifrågavarande tid varit föreskrivna, av

friherre Marks von Wurtemberg erlagts intill utnämningen till president.

Ender sådana förhållanden och med hänsyn tillika till de särskilda omständigheter

i övrigt, som i detta fall förelåge, särskilt de synnerligen

maktpåliggande uppdrag, som av friherre Marks von Wurtemberg utförts

för statens räkning, syntes det icke vara något att erinra mot förslaget

att bereda honom en tilläggspension å 1,500 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till statsrådsprotokollet.

En i viss mån likartad pensionsfråga har tidigare varit föremål för riksdagens

prövning, då överståthållaren Hederstierna — vilken före tillträdet

till överståthållarbefattningen varit justitieråd, regeringsråd och landshövding

— i enlighet med förslag av Kungl. Majit beviljades en tilläggspension,

varigenom totala pensionsförmånen bringades upp till belopp motsvarande

pensionsunderlaget för sistnämnda tre befattningar. Med hänsyn

härtill och i betraktande av vad i nu föreliggande ärende anförts har utskottet

icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

22:o.

I punkt 2 av samma proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,

att en var av vattenrättsdomarna Kristian Hugo von Sydow och

Carl Emanuel Bengtsson må från och med månaden näst efter den, då han

efter avsked från häradshövdingämbetet frånträder befattningen såsom vattenrättsdomare,

under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt

tillkommande pensionsförmåner, en tilläggspension från allmänna

indragningsstaten av 816 kronor för år räknat.

Utskottet.

Äng.

tilläggspensioner

åt

v attén rätt sdomarna

K Jl. von

Sydow och

\ E. Bengtsson

.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

von Sydow, som är född den 16 juli 1861, inträdde i statens tjänst den

24 september 1886 såsom auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge,

Sin första ordinarie tjänst, såsom fiskal i Svea hovrätt, erhöll han den

30 januari 1894. Den 8 juli 1904 utnämndes han till häradshövding i

Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga. Då vattendomstolarna den

1 januari 1919 trädde i verksamhet, erhöll han förordnande såsom vattenrättsdomare

vid Väster bygdens vattendomstol. Därförut deltog han såsom

ordförande i vederbörande beredningar januari 1906—juni 1909 samt november

1911—december 1916 i arbetet med utformande av gällande vattenlag.

Bengtsson, som är född den 9 januari 1862, antogs till e. o. notarie

vid Svea hovrätt den 14 januari 1890, utnämndes till vice häradshövding

vid hovrätten den 31 maj 1892 och erhöll den 26 april 1901 fullmakt å

häradshövdingämbetet i Medelpads östra domsaga. I likhet med von

Sydow har han alltsedan vattendomstolarnas tillkomst innehaft förordnande

såsom vattenrättsdomare, nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol.

Till stöd för framställning örn tilläggspension utöver författningsenlig

pension såsom häradshövding har von Sydow anfört i huvudsak följande:

Den på extra stat anställda personalens vid vattendomstolarna pensionsförliållanden

hade icke blivit genom allmänna bestämmelser ordnade.

Vid sådant förhållande hade det synts von Sydow, vilken den 16 juli 1928

uppnått den för domare stadgade pensionsåldern, 67 år, angeläget, att

utan avvaktan på generell lösning av hithörande frågor pensionsförhållandena

för honom måtte snarast varda ordnade. Visserligen vore

han efter nämnda tidpunkt berättigad till pension såsom häradshövding

med det för sådan tjänst stadgade oreglerade belopp eller 5,600 kronor.

Men detta belopp torde allmänt erkännas icke numera motsvara häradshövdingämbetets

betydelse, och ännu mindre kunde det utgöra vad som

borde tillkomma en vattenrättsdomare med de ojämförligt mera krävande

uppgifter detta ämbete ställde på sin innehavare. Vid det ordnande av

andra tjänsters pensionsförhållanden, som under senare år i stor utsträckning

vidtagits, hade pensionsbeloppet för varje tjänst ställts i relation

till den för samma tjänst vid inträde i pensionsåldern utgående, efter

tjänstens vikt och de därmed förenade uppgifternas mer eller mindre

krävande art avpassade lönen. För vattenrättsdomare vore lönen bestämd

till 15,000 kronor, varför pensionen syntes böra utgå med belopp, som med

beaktande av de i nutida författningar eljest tillämpade pensioneringsgrunder

kunde anses skäligen betingas av sådan lön.

I avgivet utlåtande har statskontoret yttrat bland annat följande:

En med den föreliggande likartad fråga blev avgjord av 1925 års riksdag,

i det att expeditionschefen F. W. Schalén, vilken i sin egenskap av kansliråd

var berättigad till pension å 6,996 kronor, med hänsyn därtill, att han under en

lång följd av år innehaft expeditionschefsämbete, vilket icke vore förenat med

pensionsrätt, erhöll en tilläggspension å 600 kronor, motsvarande s/8 av skillnaden

mellan nämnda pensionsbelopp och den pension, som tillkomma över
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

27

direktör av högre grad, med vilken expeditionschef vore i avlöningshänseende

jämställd. Efter enahanda grund beräknade tilläggspensioner syntes

böra utverkas åt von Sydow och Bengtsson, vilka alltsedan den 1 januari

1919, då den nya vattendomstolsorganisationen trädde i tillämpning,

förvaltat på extra stat alltjämt uppförda vattenrättsdomartjänster, vilka

i avlöningshänseende vore likställda med överdirektörshefattning av

högre grad. Enligt vad statskontoret inhämtat torde sökandena innehava

så lång statstjänst, att de vid avgång bleve berättigade till hel pension för

innehavande häradshövdingämbete. Pensionsbeloppen bleve då 5,600 kronor,

vartill emellertid komme sådana förhöjningar enligt kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280), att s. k. ny pension skulle bliva 6,672

kronor. Pensionsunderlaget och hel pension för överdirektör av högre

grad utgjorde 7,896 kronor; 2/s av skillnaden mellan dessa belopp uppginge

till 816 kronor, som alltså efter enahanda beräkningsgrund, som beträffande

expeditionschefen Schalén kommit till användning, skulle utgöra

tilläggspensionens belopp. Hela pensionsförmånen — oberäknat dyrtidstilllägg

— skulle sålunda för en var av sökandena bliva 7,488 kronor.

I avseende å vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad statsrådsprotokollet

innehåller.

Enligt vad föredragande departementschefen framhållit, lärer frågan om

vattendomstolarnas uppförande på ordinarie stat icke komma att avgöras

före den tidpunkt, då avgångsskyldighet inträder för vattenrättsdomarna

von Sydow och Bengtsson. Ej heller torde spörsmålet örn ordnandet av

pensionsförhållandena för innehavare av icke-ordinarie befattningar före

nämnda tidpunkt vinna sin lösning. Under sådana förhållanden synes det

påkallat, att ifrågavarande befattningshavare genom särskilda tillägg till

dem såsom ordinarie häradshövdingar tillkommande pensioner erhålla sina

pensionsförmåner avpassade i skäligt förhållande till dem i egenskap av

vattenrättsdomare åvilande arbetsuppgifter och till deras därav betingade

löneställning. Mot vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit finner

utskottet ej skäl till invändning.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

23:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 85 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att vice häradshövdingen vid Svea hovrätt Carl

Axel Wilhelm Haraldson må från och med månaden näst efter den, då

han entledigas från sitt förordnande såsom vice häradshövding, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp

av 2,400 kronor årligen.

Utskottet.

Ant).

pension ät

vice häradshövdingen
C.

A. Yr.

Haraldson.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

Haraldson, som är född den 20 juli 1884, antogs till extra ordinarie

notarie i Göta hovrätt år 1912 och har sedermera, intill dess hans domareverksamhet

år 1925 upphörde, med endast mindre avbrott tjänstgjort vid

olika häradsrätter samt i hovrätt och nedre justitierevisionen. Han har

innehaft förordnande såsom biträdande domare omkring 1 år 9 månader,

såsom domhavande omkring 4 år 4 månader och såsom adjungerad ledamot

i Svea hovrätt omkring 1 år. Den 16 februari 1923 förordnades Haraldson

till vice häradshövding.

Svea hovrätt har i skrivelse till Kungl. Majit i ärendet anfört:

Haraldson hade på grund av iråkad psykisk sjukdom alltsedan förra delen

av mars 1925 varit urståndsatt att tjänstgöra såsom domare eller i annan

befattning vid rättsväsendet och torde även för framtiden vara därtill

oförmögen, såsom franninge av ett utav professorn Alfred Petrén i ärendet

utfärdat intyg. Haraldsons förordnande såsom vice häradshövding medförde

ej någon rätt till pension. Tvärtom skulle han, efter att mer än två

år hava varit ur stånd att fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldigdighet,

kunna, jämlikt 18 § i stadgan den 12 juni 1925 med vissa föreskrifter

angående domsagornas förvaltning, skiljas från förordnandet och därmed

gå helt förlustig den med förordnandet förenade avlöningen 4,500

kronor örn året. Det syntes emellertid hovrätten, som örn det knappast

borde kunna ifrågakomma att på detta sätt entlediga en befattningshavare,

som, efter mångårigt utövande av maktpåliggande domarevärv, utan

eget förvållande drabbades av obotlig sjukdom och icke disponerade erforderliga

enskilda medel till sin försörjning. Enligt hovrättens mening

skulle med billighet överensstämma, att Haraldson, i samband med att

han entledigades från sitt förordnande såsom vice häradshövding, erhölle

pension till belopp, som stöde i skäligt förhållande till den av honom nu

uppburna avlöningen. Hovrätten föreställde sig, att ett pensionsbelopp av

omkring 2,500 kronor här vid lag skulle kunna anses rimligt.

Enligt professor Petréns utlåtande, dagtecknat den 19 januari 1930,

lider Haraldson, som av Petrén första gången undersökts i februari 1928,

av psykoneuros, som för all framtid gör honom oförmögen att fullgöra

domarförordnande eller eljest utöva statstjänst.

Statskontoret har ansett billigt, att Haraldson beredes någon pension,

samt beträffande pensionsbeloppets beräkning anfört huvudsakligen följande:

Haraldson innehade ett oreglerat arvode å 4,500 kronor med rätt att därå

åtnjuta dyrtidstillägg efter de förmånligare grunder, som gällde beträffande

oreglerad avlöning. Av hans arvode torde 2/:! eller 3,000 kronor kunna anses

motsvara pensionsunderlag. Sjukpension för en ordinarie befattningshavare med

sådant pensionsunderlag skulle bliva (3/«. 3,000 =) 2,250 kronor. Örn detta

belopp å ena sidan reducerades med 1/io (225 kronor), i anseende till att

inga pensionsavgifter erlagts, men å andra sidan ökades med förhöjning

I och II enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser

örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer (267 kronor + 114 kronor), erhölles ett belopp

av 2,406 kronor, vilket lämpligen borde avrundas till 2,400 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 29

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Då här föreligga sådana förhållanden, som tidigare i liknande fall Utskottet.

ansetts böra föranleda till beviljande av pension åt icke-ordinarie befattningshavare,

får utskottet tillstyrka, att sådan förmån beredes Haraldson.

I fråga örn pensionsbeloppet biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

24:o.

I en till riksdagen avlåten den 7 februari 1930 dagtecknad proposition Äng.

nr 124 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag Pensto11 at

f. amanuensen

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, E. Lindström.

föreslagit rikdagen medgiva, att förre amanuensen i justitiedepartementet

Einar Lindström må från och med den 1 april 1930 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,740

kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår följande:

Lindström, som är född den 15 maj 1894, avlade den 15 september 1917

juris kandidatexamen samt antogs den 21 i sistnämnda månad till e. o.

notarie i Svea hovrätt och den 31 december 1918 till e. o. notarie i Göta

hovrätt. Under tiden september 1917—hösten 1920 har Lindström tjänstgjort

i Norra och Södra Tjusts härads domsaga, där han förvaltat domarämbete

sammanlagt 166 dagar samt förrättat sex allmänna tingssammanträden

ävensom hållit rannsakningar och andra extra förrättningar. Han

har från och med den 15 november 1920 till i september 1921 varit anställd

hos medicinalstyrelsen, varest han uppehållit sekreterarbefattning något mera

än 2 månader, samt tjänstgjort vid 1921 års riksdag såsom notarie hos första

lagutskottet. Den 1 juni 1921 har Lindström antagits till amanuens i

justitiedepartementet. Med undantag för några korta avbrott sommaren

1921 har Lindström därefter till och med den 30 april 1928 i en följd innehaft

förordnanden å registrators- eller andre kanslisekreterarbefattning.

Lindström har den 14 april 1928 av fångvårdsstyrelsen förordnats att från

och med den 1 påföljande maj intill utgången av sagda år uppehålla en

ledigförklarad notarietjänst i styrelsen och tillträdde förordnandet berörda

den 1 maj. Sedan en Lindströms medsökande hos Kungl. Majit anfört

besvär över styrelsens beslut, blev emellertid Lindströms förordnande av

Kungl. Majit upphävt med utgången av juni månad 1928. Därefter har

Lindström tjänstgjort som förste amanuens i justitiedepartementet. Han har

därstädes uppehållit registratorstjänst sammanlagt 4 år 6 månader 14 dagar

samt andre kanslisekreterartjänst 2 år 5 månader 23 dagar. Under sina

förordnanden å ordinarie tjänst har han tidvis — senast under tiden 1

januari 1927—30 juni 1928 — åtnjutit s. k. full lön. Under den övriga

delen av sin tjänstgöring i departementet har Lindström erhållit lön som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

förste amanuens (12:e lönegraden i löneplanen för manliga e. o. tjänstemän

den 31 december 1921, nr 778, 18:e lönegraden i löneplanen den 26 juni

1925, nr 356), jämte, då lian uppehållit ordinarie befattning, vikariatsersättning.

Från och med den 1 oktober 1928 har, enligt beslut av chefen

för justitiedepartementet, hans dagliga tjänstgöringstid, vilken tidigare utgjort

7 timmar, inskränkts till 3''/2 timme och hans avlöning reducerats i

proportion till minskningen av tjänstgöringstiden. Lindström har lämnat

sin tjänst i departementet den 4 januari 1930 men har han av departementschefen

erhållit vissa uppdrag i departementet, vilka uppdrag beräknats skola

upphöra den 1 april 1930. För dessa uppdrag har Lindström tillerkänts

en ersättning av 200 kronor för månad.

Enligt läkarintyg lider Lindström av kronisk nervsjukdom, som väsentligen

inskränker hans arbetsförmåga och — tidvis — gör honom fullständigt

oförmögen till arbete. Det är i mycket ringa grad sannolikt, att hail

kan återvinna full hälsa och bliva fullt tjänstduglig.

I fråga om beloppet av den pension Lindström skulle kunna erhålla

har departementschefen anfört följande:

Under ärendets förberedande behandling har uttalats tvekan, huruvida icke

hänsyn borde tagas till att Lindström från och med den 1 oktober 1928 fått

sitt arvode nedsatt. Ehuru billigheten kan synas tala för att statskontorets

förslag följes, har jag dock av principiella skäl funnit, att den omständigheten,

att Lindströms arvode reducerats, bör i viss mån inverka å pensionsbeloppet.

Såsom i vissa tidigare liknande fall ägt rum, torde vid pensionsbeloppets

beräkning kunna tagas till utgångspunkt de grunder för pensionering av

icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits i det av särskilda sakkunniga

den 29 mars 1927 avgivna betänkande angående ny civil pensionslag

m. m. För manlig icke-ordinarie befattningshavare i 18:e lönegraden —

den lönegrad, efter vilken Lindström åtnjutit avlöning — skulle pensionsunderlaget

enligt berörda förslag komma att utgöra 3,444 kronor. Med

iakttagande av att sjukpensionen i ett fall sådant som det förevarande torde

böra beräknas till tre fjärdedelar av pensionsunderlaget samt att det sålunda

framkomna beloppet ytterligare lärer böra reduceras med en tiondel av den

anledning, att pensionsavgiften icke erlagts, erhålles ett pensionsbelopp av

2,325 kronor. Tager man åter hänsyn därtill, att Lindström efter den

1 oktober 1928 endast uppburit halv avlöning, blir pensionsunderlaget 1,720

kronor och sjukpensionen 1,290 kronor eller med avdrag av en tiondel 1,161

kronor. Medeltalet mellan nämnda belopp 2,325 kronor och 1,161 kronor

torde utgöra en efter de särskilda förhållandena i detta fall lämpad pension.

Omförmälda medeltal utgör 1,743 kronor, som torde böra avrundas

till 1,740 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under hänvisning till vad som anförts i nästföregående punkt tillstyrker

utskottet, att Lindström beredes pension, då han på grund av sjukdom nödgas

lämna sin anställning i statens tjänst. I fråga örn grunderna för be
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 31

räkningen av pensionsbeloppet biträder utskottet departementschefens uppfattning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

II. Äng. utrikesdepartementet.

25:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 136, vilken innefattar förslag i tre med nummer 9—11 betecknade punkter,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag, i punkten

9 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. vicekonsuln vid konsulatet i San

Francisco Fredrik Westerberg må under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,000 kronor, räknat från

och med den 1 juli 1929.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Westerberg, som är född den 14

juni 1854, avlagt studentexamen 1872 samt medico-filosofie kandidatexamen

vid Uppsala universitet 1874; att han studerat vid Karolinska medicokirurgiska

institutet i Stockholm 1874—1880 och tjänstgjort såsom underläkare

vid Garnisonssjukhuset i Stockholm 1875—1876; att han innehaft

en del förordnanden såsom extra läkare vid civil sjukvård under åren 1879

—1881 samt förordnande som stipendiat i fältläkarekåren från 1878 till

den 1 januari 1882; att han sistnämnda år utflyttat till Amerikas Förenta

Stater, där blivit medicine doktor vid universitetet i Vermont 1883 och upprätthållit

befattningen såsom »Professor of Hygiene and Gymnastics» vid

Augustana College, Rock Island, lil., 1884—1886; samt att han tjänstgjort

såsom praktiserande läkare i San Francisco, Cal., åren 1886—1905.

Efter en tids sjukdom åren 1906—1907 förordnades Westerberg den 4

juli 1908 till olönad vicekonsul vid konsulatet i San Francisco, och under

tiden oktober 1917—1 januari 1920 uppehöll han på förordnande befattningen

såsom konsul därstädes.

Allt sedan den lönade konsulsbefattningen i San Francisco sistnämnda

dag upprättats till och med utgången av juni månad 1929, då han på grund

av ålderdomssvaghet beviljades avsked, kvarstod Westerberg såsom olönad

vicekonsul vid konsulatet och innehade därjämte, under året 1920 anställning

såsom kanslibiträde därstädes, under tiden från och med den 1 januari

1921 till och med den 30 juni 1924 förordnande såsom kanslist vid konsulatet

samt från och med den 1 juli 1924 till och med den 30 juni 1929

åter anställning såsom kanslibiträde.

Äng.

pension åt

f. d. vicekonsuln

vid konsulatet

i San

Francisco F.

Westerberg.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

kanslivaktmästaren

vid

beskickningen

i Köpenhamn

H. Hanell.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört bland annat följande:

Då vicekonsuln Westerberg varit anställd i konsulattjänst under 21 år,

därav under 10 år såsom avlönad tjänsteman, samt nu vid uppnådda 75

års ålder saknar medel för sitt uppehälle, torde det vara med billighet

överensstämmande, att han erhåller något årligt understöd av statsmedel.

Med erinran att 1920 års riksdag medgivit, att till konsuln i Bordeaux

H. O. Gyllenram, vilken i över 30 år tjänat svenska staten, finge utgå

pension till belopp av 3,500 kronor årligen, tillstyrker statskontoret, att åt

Westerberg utverkas pension till belopp av 3,000 kronor årligen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

26:o.

Under punkten ll1 av samma proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn

Hans Hanell må från och med den 1 juli 1930 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,800 kronor,

dock utan att dyrtidstillägg därå må utgå.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Hanell, som är svensk undersåte

och född den 28 maj 1857, under tiden april 1895—oktober 1898 varit anställd

hos dåvarande ministern för utrikes ärendena i egenskap av extra

vaktmästare och därvid tillhandagått med utförande av olika sysslor i utrikesministerhotellet

och i utrikesdepartementet, att han sedermera antagits

till extra ordinarie vaktmästare i civildepartementet samt tjänstgjort därstädes

och i utrikesdepartementet under tiden april 1899 —september 1903,

samt att han, efter en tids anställning i privat tjänst, under tiden december

1905—september 1908 tjänstgjort såsom kanslivaktmästare vid beskickningen

i Oslo och därefter förflyttats till motsvarande tjänst vid beskickningen i

Köpenhamn, där han tjänstgjort sedan oktober månad 1908 och fortfarande

tjänstgör. Under sin anställning i Köpenhamn har Hanell under åren

1908—1921 uppburit ett arvode av 1,300 kronor jämte i förekommande fall

därå belöpande krigstidstillägg eller dyrtidstillägg samt åren 1922—1929

ett arvode av 3,300 kronor för år, varå dock icke utgått dyrtidstillägg.

Därjämte har Hanell åtnjutit förmånen av fri bostad inom beskickningsfastigheten,

lyse och värme. I fråga om sin nuvarande tjänstgöring har

Beträffande punkten 10 av prop nr 136, se utlåtande nr 32, punkten 1.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

33

Hanell ansetts närmast böra likställas med förste expeditionsvakt. Hanell

har under sin anställning i statens tjänst aldrig åtnjutit någon semester.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Majits förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

III. Ang. försvarsdepartementet.

27:o.

I en till riksdagen avlåten, den 31 januari 1930 dagtecknad proposition

nr 57 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva, att kokerskan vid Jönköpings-Kalmar regemente

Augusta Jonsson må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna,

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonsson, som är född den 9 juni

1863, varit anställd såsom föreståndarinna vid förutvarande Smålands husarregementes

manskapsmäss under tiden 5 oktober 1905—31 augusti 1910 samt

såsom kokerska dels vid förutvarande Kalmar regemente under tiden 6 april

1914—31 december 1927, dels ock vid Jönköpings-Kalmar regemente från

sistnämnda dag; att hon vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett

dyrtidstillägg — uppgått till 930 kronor för år, jämte fri bostad, kost,

bränsle, lyse och tvätt; att hon lider av starkt utvecklade blodåderbråck i

båda benen och kronisk lungutvidgning samt därjämte företett accentuerade

hjärttoner; att hon under det senaste året vid garnisonssjukhuset i Linköping

undergått behandling för lymfkörtel- (och blod-)sjukdom; samt att hon

under hela sin tjänstetid fullgjort sina åligganden på ett synnerligen berömvärt

sätt samt städse iakttagit ett hedrande uppförande.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Majits förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

framställning.

Äng.

pension åt

kokerskan

Augusta

Jonsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1900. X sami. 21 haft. (Nr 30.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

28:o.

Äng. X punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

åt kokerskan riksdagen medgiva, att kokerskan vid Jämtlands fältjägarregemente Märta

Marta Karo- Karolina Lundin, född Sjölander, må från och med månaden näst efter den,

%varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å

lander. allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 480 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundin, som är född den 22

september 1876, varit anställd såsom kokerska vid Jämtlands fältjägarregemente

sedan den 1 november 1912, vilken anställning hon fortfarande

innehar; att hon sålunda tjänat kronan i över 17 år; att hon vid regementet

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg —• uppgått till 930

kronor för år, varjämte hon åtnjutit förmån av fri bostad, kost, bränsle,

lyse och tvätt; att hon från statens järnvägars änke- och pupillkassa uppbär

en årlig pension av 615 kronor efter sin avlidne man; att hon enligt

läkarintyg lider av kraftnedsättning efter upprepade gallstensanfall samt på

grund av sin ålder är mindre arbetsför i det arbete, som kräves i hennes

befattning; att vederbörande regementschef såsom sin åsikt uttalat, att det

j många avseenden påkostande och tunga arbetet inom regementets kök

torde i någon mån hava bidragit till Lundins ohälsa; samt att hon efter

bästa förmåga fullgjort sina åligganden och städse iakttagit ett mycket gott

uppförande.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

29:o.

Äng. Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riks
åt

tvätuTskan dagen medgiva, att tvätterskan vid Gotlands truppers ångtvättinrättning

Anna Teresia Anna Teresia Karlsson, född Hagman, må från och med månaden näst

foddsTman efter den’ varunder avgång från tjänsten äger rum, dock tidigast från och

fo agman. deQ ^ juli 1930( under sin återstående livstid å allmänna indragnings
staten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den 15

juli 1867, sedan den 10 mars 1915 varit anställd såsom tvätterska vid Gotlands

truppers ångtvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande innehar

men kommer att lämna den 1 juli 1930; att hon sålunda tjänat kronan

i omkring 15 år; att hennes avlöning, inberäknat dyrtidstillägg, under senare

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

35

åren uppgått till i medeltal omkring 1,230 kronor för år; att hon lider av

åderbråck och bensår och att hennes arbetsförmåga på grund därav är

väsentligt nedsatt ävensom att hennes arbete av läkare ansetts skäligen

kunna antagas hava i väsentlig grad bidragit till uppkomsten av hennes

sjukdom; att hon utfört henne åliggande arbete till full belåtenhet; samt

att hon saknar anhöriga, som kunna bidraga till hennes uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

30:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabriken Maria Kastman, född Kers,

må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kastman, som är född den 15

juni 1885, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg

sedan den 3 mars 1902, vilken anställning hon fortfarande innehar; att

hon sålunda tjänat kronan i omkring 28 år; att hennes avlöning vid fabriken

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,730 kronor för

år, inklusive dyrtidstillägg; att hennes arbetsförmåga på grund av strama

är och torde komma att förbliva väsentligt nedsatt; att hon under sin

tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;

samt att hon är gift med instrumentmakaren Karl Edvard Kastman, född

den 10 december 1886, vilken år 1928 varit för inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerad till ett belopp av 3,310 kronor.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Majits förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

Äng.

pension

åt arbeterskan

Maria Kastman,

född

Kers.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

förra arbeterskan

Emma

Josefna Rossander,

född

Djerf.

Äng.

pension åt

förra arbeterskan

Kerstin

Andersson.

31:o.

Kungl. Majit har i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att förra

arbeterskan vid ammunitionsfabriken Emma Josefina Rossander, född Djerf,

må från och med den 1 september 1929 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rossander, som är född den 10

juli 1864, varit anställd vid Stockholms tygstation under tiden 1 mars

1887—1 juni 1897 samt vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg

sedan den 23 november 1901 intill den 1 september 1929 och sålunda tjänat

kronan i omkring 38 år; att bennes arbetsinkomst under de senare

åren utgjort i medeltal 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att

hennes arbetsförmåga på grund av hög ålder är väsentligt nedsatt; samt

att bon under sin anställningstid iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande

samt erhållit de bästa vitsord för flit och arbetsduglighet.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj-.ts här avhandlade förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

32:o.

Under punkten 6 föreslås, att riksdagen må medgiva, att förra arbeterskan

vid ammunitionsfabriken Kerstin Andersson må från och med den 1

september 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 960 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 23

december 1861, under tiden 7 januari 1881—31 augusti 1929 varit anställd

vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg och sålunda tjänat kronan

i mer än 48 år; att hennes arbetsinkomst under de senare åren utgjort i

medeltal 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att hennes arbetsförmåga

på grund av hög ålder är väsentligt nedsatt; samt att bon under sin

anställningstid iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande samt erhållit

de bästa vitsord för flit och arbetsduglighet.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 37

Då Kungl. Majits förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning

till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

33:o.

I punkten 7 av ifrågavarande proposition nr 57 har Kungl. Majit slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken

Per Jons Anna Andersson må från och med den 1 oktober 1929

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 2

september 1870, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg

under tiden 1 oktober 1897—30 september 1929 och sålunda tjänat

kronan i 32 år; att hennes arbetsinkomst under de senare åren utgjort omkring

1,920 kronor, inklusive dyrtidstillägg; att hon på grund av sjuklighet

är oförmögen till fortsatt arbete vid ammunitionsfabriken; att hon under

sin anställning visat god arbetsduglighet och iakttagit ett hedrande

uppförande; samt att hon är medellös och oförmögen att sig själv försörja.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

34io.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 74 ilar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att tillsyningsmannen vid kustflottans

måldepå vid Vitsgarn Johan August Norrström må från och med

månaden näst efter den, varunder han avgår från sin befattning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Norrström, som är född den

8 mars 1862, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm

under tiden 17 april 1891—25 augusti 1911; att han från och med

sistnämnda dag tjänstgjort såsom tillsyningsman vid flottans anläggningar

vid Hårsfjärden, vilken anställning han fortfarande innehar; att

Äng.

pension åt

förra arbeterslcan

Perjons

Anna Andersson.

Äng.

pension åt

tillsyningsmannen

J. A.

Norrström.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

förmannen

M. Nilsson

och arbetaren

K. A. Andersson.

han sålunda tjänat kronan i sammanlagt omkring 39 år; att det enligt

ett mellan marinförvaltningen och Norrström den 10 augusti 1922 avslutat

kontrakt ålegat honom att utöva erforderlig vård och tillsyn över

vissa kronan tillhöriga eller av kronan arrenderade fastigheter i Muskö

och Västerbänninge socknar ävensom att tillse och under upphör dsmannaansvar

handhava samt eventuellt reparera de flottans effekter, som

kunnat komma att efter övningarnas slut där kvarlämnas; att han i ersättning

tillgodonjutit fastigheternas avkastning, fiskerätt däri inbegripen,

samt ägt förmån av fri bostad ävensom uppburit det kontanta arvode

å 600 kronor, som finnes upptaget å marinens förteckning över i stat

icke uppförda arvoden för en tillsyningsman vid kustflottans måldepå

vid Vitsgarn; att han härutöver ägt åtnjuta särskild ersättning för den

reparation av flottans efter övningar kvarlämnade effekter, som av honom

verkställts; samt att hans samtliga löneförmåner beräknats uppgå

till ett belopp av 3,250 kronor för år.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Majlis förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande

framställning.

35 :o.

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att envar av förmannen vid Karlskrona fästnings

fortifikationsförvaltning Mattis Nilsson och arbetaren vid samma förvaltning

Karl Alfred Andersson må från och med månaden näst efter

den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 948 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nilsson, att han, som är född den 1 maj 1864, sedan år 1892

varit anställd vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning såsom

grovarbetare och förrådsvakt; att han med bibehållande av sin tjänstgöring

som förrådsvakt år 1924 för ordnats till förman; att han sålunda

tjänat kronan i omkring 37 år; samt att han på grund av sin ålder torde

komma att avgå inom den närmaste framtiden; samt

beträffande Andersson, att han, som är född den 24 januari 1869, varit

anställd vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning sedan den 13

juni 1892 och sålunda tjänat kronan i omkring 37 år; samt att hans arbetsförmåga

är i hög grad nedsatt och någon förbättring härutinnan icke

är att vänta.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 39

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till

propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande

framställning.

36 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att förmannen vid Kronobergs regementes detachement

i Karlskrona Per Magnus Johansson må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den

1 juni 1865, sedan den 10 mars 1910 varit anställd dels vid förutvarande

Karlskrona grenadjärregemente, dels ock vid Kronobergs regementes detachement

i Karlskrona för utförande av grundläggnings-, betong-,

sprängnings-, rörlednings-, jord- och smides- m. fl. arbeten; att han sålunda

tjänat kronan i omkring 20 år; att han icke varit anställd genom

kontrakt; att han under de senare åren i avlöningsförmåner uppburit i

medeltal omkring 2,930 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att han

på grund av sjukdom är oförmögen till arbete; att han fullgjort sina åligganden

på ett i alla avseenden förtjänstfullt sätt samt såväl i som utom

sitt arbete städse iakttagit ett nyktert och i övrigt oklanderligt uppträdande;

att han är ägare till en till 2,500 kronor taxerad lägenhet i Kristianopels

socken; att hans skulder uppgå till 800 kronor; samt att han

enligt egen uppgift icke äger något sparat kapital.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

37 :o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen

medgiva, att verkmästaren vid kronobageriet å Visborgs slätt Johan

Vilhelm Ludvig Larsson må från och med den 1 juli 1930 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,260 kronor.

Äng.

pension åt

förmannen

P. M. Johansson.

Ang.

pension åt

verkmästaren

J. V. L. Larson.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

arbetaren

P. E. Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson, som är född den 30

augusti 1856, sedan den 15 mars 1898 varit anställd såsom verkmästare

vid Gotlands truppers kronobageri, vilken anställning han fortfarande

innehar; att han sålunda tjänat kronan under en tid av omkring 32 år;

att hans avlöning under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

3,600 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg, vartill kommit förmån av

fri hostad med bränsle, värdesatt till 480 kronor för år; att hans arbetsförmåga

på grund av sjukdom är väsentligt nedsatt; samt att han på ett

fullt tillfredsställande sätt fullgjort sina tjänståligganden.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

38 :o.

Uti punkten 5 av propositionen nr 74 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea ingenjörskårs intendenturverkstäder

Per Erik Eriksson må från och med månaden näst efter

den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 26

november 1855, dels varit stamanställd vid Svea livgarde under tiden

29 april 1882—17 augusti 1890, dels under tiden 1 september 1890—1 juni

1893 samt under åren 1897—1902 arbetat såsom skomakeriarbetare vid

Svea artilleriregemente, dels under tiden 4 oktober 1904—1 december 1912

utfört skomakeriarheten för kronans räkning vid kustartilleriet, dels ock

sedan den 4 maj 1921 varit anställd såsom skomakeriarbetare vid Svea

ingenjörkårs kustingenjörkompani i Vaxholm, vilken anställning han

fortfarande innehar; att han under de senare åren uppburit en avlöning

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,140

kronor för år; samt att han under sin tjänstetid alltid uppträtt nyktert

och ordentligt och utfört sina åligganden till full belåtenhet.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Majlis ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

41

39 :o.

Kungl. Majit har i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att förre

arbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Vilhelm Ludvig Andersson

må från och med den 1 maj 1929 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den

2 april 1869, under tiden 20 februari 1906—30 april 1929 varit anställd

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori och sålunda tjänat kronan under

en tid av omkring 23 år; att hans arbetsförmåga på grund av prostatahypertrofi

m. m. är i hög grad nedsatt; samt att han under sin tjänstetid

gjort sig förtjänt av de allra bästa vitsord för nit, uppförande och arbetsskicklighet.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Då Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning

till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

40 :o.

Under punkten 7 föreslås, att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren

vid Åkers krutbruk Johan Hjalmar Rylén må från och med den 1

november 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,080 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kylén, som är född den 27

mars 1872, varit anställd vid Åkers krutbruk under tiden 1 november

1894—3 oktober 1929 och sålunda tjänat kronan i omkring 35 år; att hans

arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

2,400 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg, jämte förmån av fri bostad,

vedbrand och sjukvård, värderad till 200 kronor för år; att hans arbetsförmåga

på grund av hjärtsjukdom är i mycket hög grad nedsatt; samt

att han under sin tjänstetid fullgjort sina åligganden på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majlis förslag,

får hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

Äng.

pension åt

förre arbeta

ren V. L.

Andersson.

Äng.

pension åt

förre arbetaren

J. H.

Rylén.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

41:o.

Äng.

pension åt

viss personal

vid ammuni

Höns fabr Heen.

I punkten 8 Ilar Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att en var

av nedan angivna anställningshavare vid ammunitionsfabriken må från

och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger

rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension med följande belopp, nämligen förmannen Frans

Gustaf Leijon 1,092 kronor, maskinisten Klas Emil Wimmerstedt 1,452

kronor, arbetarna Patrick Leopold Boustedt 720 kronor, Gustaf Reinhold

Pettersson 900 kronor, Helmer August Andersson 996 kronor, Johan Martin

Mårtensson 900 kronor och Carl Nimrod Axelsson 900 kronor samt

arbeterskor^ Amia Maria Molin 852 kronor, Karin Lindgren 876 kronor,

Julia Sofia Fridell, född Frid, 756 kronor, Emma Sofia Karlsson 600 kronor,

Sofia Vilhelmina Teresia Pettersson 852 kronor, Anna Giller, född

Åström, 720 kronor, Anna Lindgren 792 kronor, Augusta Olivia Lindberg,

född Jansson, 816 kronor, Annie Lucia Franziska Eleonora Andrén,

född Pettersson, 792 kronor, Anna Sofia Karlsson, född Rydb, 804 kronor,

Anna Zetterlund, född Andersson, 828 kronor och Anna Maria Berg 900

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Leijon, att han, som är född den 29 mars 1867, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 9 november 1905 och sålunda

tjänat kronan i omkring 24 år; samt att hans arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 4,790 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Wimmerstedt, att han, som är född den 17 oktober 1862,

varit anställd såsom maskinist vid ammunitionsfabriken sedan den 17

februari 1890 och sålunda tjänat kronan i omkring 40 år; samt att hans

arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

4,360 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Boustedt, att han, sorn är född den 13 maj 1873, varit anställd

dels 1 år och 4 månader vid Göta ingenjörkårs smedja å Karlsborg,

dels 1 år och 6 månader vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, dels

ock vid ammunitionsfabriken under tiden 9 juli 1903—20 juli 1913 samt

från och med den 15 augusti 1922 och sålunda tjänat kronan i sammanlagt

omkring 20 år; samt att hans arbetsinkomst under de senare åren

uppgått till i medeltal omkring 3,860 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
beträffande

Gustaf Reinhold Pettersson, att han, som är född den 24

maj 1878, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 30 september

1904 och sålunda tjänat kronan i omkring 25 år; samt att hans arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,270 kronor

för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Andersson, att han, som är född den 2 december 1877, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 11 januari 1895 och sålunda

tjänat kronan i omkring 35 år; samt att hans arbetsinkomst under de

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 43

senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,970 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Mårtensson, att han, som är född den 3 april 1863, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 6 mars 1905 och sålunda

tjänat kronan i omkring 25 år; samt att hans arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,050 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Axelsson, att han, som är född den 28 augusti 1865, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 februari 1906 och sålunda

tjänat kronan i omkring 24 år; samt att hans arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,200 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Molin, att hon, som är född den 9 december 1872, varit anställd

vid ammunitionsfabriken under tiderna 15 augusti 1889—18 december

1891, 3 januari 1893—19 december 1896, 6 juli 1897—21 december 1901

samt från och med den 15 maj 1905 och sålunda tjänat kronan i sammanlagt

mer än 35 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
beträffande

Karin Lindgren, att hon, som är född den 3 september

1875, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 mars 1893 och

sålunda tjänat kronan i omkring 37 år; samt att hennes arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år,

inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Fridell, att hon, som är född den 26 juni 1867, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 11 maj 1906 och sålunda tjänat

kronan i omkring 24 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
beträffande

Emma Sofia Karlsson, att hon, som är född den 24 mars

1864, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 19 december 1914

och sålunda tjänat kronan i omkring 15 år; samt att hennes arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor

för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Sofia Vilhelmina Teresia Pettersson, att hon, som är född

den 20 mars 1876, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 19

juni 1895 och sålunda tjänat kronan i mer än 34 år; samt att hennes

arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000

kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Giller, att hon, som är född den 2 mars 1877, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 4 april 1911 och sålunda tjänat kronan

i omkring 19 år, varav de senaste 15 åren såsom förestånderska för

besiktningsavdelningen; samt att hennes arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 2,660 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
beträffande

Anna, Lindgren, att hon, som är född den 26 november

1880, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 12 januari 1903

och sålunda tjänat kronan i omkring 27 år; samt att hennes arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor

för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Lindberg, att hon, som är född den 31 oktober 1863, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 oktober 1901 och sålunda

s. 44 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

44 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

tjänat kronan i omkring 28 år; samt att hennes arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg; . 1CC„ .,

beträffande Andrén, att hon, som är född den 11 januari 1884, varit

anställd vid ammunitionsfabriken under tiden 5 februari 1902 30 juni

1904 samt sedan den 1 maj 1905 och sålunda tjänat kronan i sammanlagt

omkring 27 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare åren

uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg

j

beträffande Anna Sofia Karlsson, att hon, som är född den 31 juli 1875,

varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 april 1902 och sålunda

tjänat kronan i omkring 28 år; samt att hennes arbetsinkomst under

de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år,

inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Zetterlund, att hon, som är född den 23 november 1879,

varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 1 mars 1898 och sålunda

tjänat kronan i omkring 32 år; samt att hennes arbetsinkomst under

de senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,900 kronor för år,

inklusive dyrtidstillägg; samt

beträffande Berg, att hon, som är född den 8 december 1869, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 10 mars 1887 och sålunda tjänat

kronan i omkring 43 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande anställningshavare

på grund av sjukdom eller hög ålder numera hava nedsatt arbetsförmåga

samt att deras arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Uti särskilda till bankoutskottet överlämnade skrivelser, dagtecknade

den 4 och den 20 mars 1930, har styresmannen för ammunitionsfabriken

upplyst, att Giller varit anställd vid fabriken, utöver vad av styresmannen

tidigare meddelats och i förevarande proposition angivits, under tiden

3 januari 1893—30 april 1901, varför hennes sammanlagda anställningstid

uppgår till omkring 27 år samt att Anna Lindgren varit anställd därstädes

sedan den 1 oktober 1895 och sålunda har en tjänstetid av inemot

35 år. Pensionsbeloppen för dessa två anställningshavare torde, med

hänsyn till den nu för dem angivna tjänstetiden, böra bestämmas till för

Giller 792 kronor för år och för Anna Lindgren 876 kronor för år.

I övrigt biträder utskottet vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit

och får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att en var av

nedan angivna anställningshavare vid ammunitionsfabriken

må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 45

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension med följande belopp, nämligen

förmannen Frans Gustaf Leijon 1,092 kronor, maskinisten

Klas Emil Wimmerstedt 1,452 kronor, arbetarna

Patrick Leopold Boustedt 720 kronor, Gustaf Reinhold

Pettersson 900 kronor, Helmer August Andersson

996 kronor, Johan Martin Mårtensson 900 kronor

och Carl Nimrod Axelsson 900 kronor samt arbeterskorna

Anna Maria Molin 852 kronor, Karin Lindgren

876 kronor, Julia Sofia Fridell, född Frid, 756

kronor, Emma Sofia Karlsson 600 kronor, Sofia Vilhelmina

Teresia Pettersson 852 kronor, Anna Giller,

född Åström, 792 kronor, Anna Lindgren 876 kronor,

Augusta Olivia Lindberg, född Jansson, 816 kronor,

Annie Lucia Franziska Eleonora Andrén, född Pettersson,

792 kronor, Anna Sofia Karlsson, född Rydh,

804 kronor, Anna Zetterlund, född Andersson, 828

kronor och Anna Maria Berg 900 kronor.

42: o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 9 av samma proposition riksdagen medgiva,

att arbetaren vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg

Gustaf Gottfrid Vesterberg må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Vesterberg, som är född den

22 december 1887, sedan den 1 november 1906 varit anställd vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg och sålunda tjänat kronan i omkring

23 år; att han lider av kronisk magsjukdom, på grund varav hans

arbetsförmåga varit och för framtiden torde vara i så väsentlig grad

nedsatt, att han icke kan utföra sitt arbete vid fabriken; att han de senaste

åren under de tider, då han ej varit sjuk, endast kunnat arbeta

några timmar per dag, och därvid endast kunnat sysselsättas med lättare

arbete; att han under sin tjänstgöring visat duglighet och skötsamhet och

städse iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande; samt att han icke

äger fast egendom eller annan förmögenhet.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen. I

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren under nr 334 väckt motion, vari herr Andersson i Stockholm

hemställt, »att riksdagen må tilldela Vesterberg en årlig pension

Äng.

persion åt

arbetaren G.

G. Vesterberg.

Motion

II: 334.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt

gårdskarlen

vid krigsskolan
K.

H. Frank.

av 840 kronor att utgå från och med månaden näst efter den då han lämnat

sin anställning».

I fråga örn motionärens motivering får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas arbetaren Vesterberg,

ansluter sig beträffande pensionsbeloppets storlek till vad Kungl. Maj:t

härutinnan föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och med avslag å berörda motion

11:334, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts

förslag, må medgiva, att arbetaren vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg Gustaf Gottfrid

Vesterberg må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 756 kronor.

43:o.

I punkten 10 av ifrågavarande proposition nr 74 bar Kungl. Majit slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att gårdskarlen vid krigsskolan Karl

Helmer Frank må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frank, som är född den 2 maj

1885, efter fast anställning vid förutvarande Första livgrenadjärregementet,

varunder han avlagt underofficersexamen, sedan den 18 oktober 1909

varit anställd vid krigsskolan; att han för upprätthållande av en i krigsskolans

stat upptagen gårdskarlsbefattning uppbär lön enligt 2:a lönegraden

i löneplanen för e. o. tjänstemän (S. F. S. nr 215/1928) med 2,520

kronor för år, förutom dyrtidstillägg; att han lider av kronisk nervsjukdom,

vars första symptom yppat sig i samband med spanska sjukan 1918,

samt att vederbörande läkare som sin åsikt uttalat, att skälig förhoppning

saknades örn Franks återställande till full hälsa; att han på grund

av sin sjukdom icke kunnat fullgöra de åligganden, som påvilat honom,

utan satts till lindrigt arbete de tider, då han icke varit fullständigt oförmögen

till varje arbete; samt att han erhållit gott vitsord för sin tjänstgöring

och alltid fört en hedrande vandel.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 47

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

44:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 75 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva,

att förra tvättförestånderskan vid Karlskrona kustartilleriregementes numera

nedlagda tvättinrättning Matilda Holmkvist, född Thunberg, må från

och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor; samt

att envar av förra arbeterskorna vid samma tvättinrättning Elsa Maria

Holmkvist, Gerda Charlotta Abrahamsson, Sigrid Matilda Lindstedt, Hanna

Emelie Abrahamsson, född Lindstedt, Maria Söderström, född Åkesson, och

Gerda Olsson må från allmänna indragningsstaten uppbära understöd för

en gång, att utgå för Holmkvist med 1,400 kronor, för Gerda Charlotta

Abrahamsson med 1,400 kronor, för Lindstedt med 700 kronor, för Hanna

Emelie Abrahamsson med 600 kronor, för Söderström med 500 kronor och

för Olsson med 500 kronor.

Före genomförandet av 1925 års försvarsorganisation fanns vid Karlskrona

kustartilleriregemente en tvättinrättning. Vid denna var anställd en

förestånderska, som av kronan erhöll ersättning för det utförda arbetet enligt

styckeverkstaxa. Förestånderskan anställde i sin tur tvätterskor på de

villkor, varom hon överenskom med dessa arbeterskor. 1925 års omorganisation

medförde, att ifrågavarande tvättinrättning nedlades med utgången

av år 1928 och att sådana arbeten, som dittills utförts å densamma, överflyttades

till flottans tvättinrättning.

Hos Kungl. Majit har marinförvaltningen gjort framställning örn pension

åt förra förestånderskan vid nyssnämnda tvättinrättning samt örn avskedsersättning

åt ovannämnda förutvarande arbeterskor vid samma tvättinrättning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Matilda Holmkvist, att hon, som är född den 18 mars 1862,

varit anställd såsom förestånderska vid Karlskrona kustartilleriregementes

tvättinrättning under tiden 1 september 1908—31 december 1928, alltså

i omkring 20 år;

beträffande Elsa Maria Holmkvist, att hon, som är född den 23 november

1898, varit anställd såsom mangelbiträde vid Karlskrona kustartilleri
-

Ang.

understöd åt

vissa förutvarande

anställningshavare

vid

Karlskrona

kustartilleriregementes

tvättinrättning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

regementes tvättinrättning under tiden 1 maj 1914—31 december 1928, alitsa

i omkring 14 1/i år; samt att lion lider av kronisk recidiverande tarmkatarr

och recidiverande ledgångsreumatism samt allmän svaghet, varför hennes

arbetsförmåga är väsentligt nedsatt;

beträffande Gerda Charlotta Abrahamsson, att hon, som är född den 3

januari 1885, varit anställd såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes

tvättinrättning under tiden 1 augusti 1914—31 december 1928,

alltså i omkring 14 ''/2 år; samt att hennes arbetsförmåga för närvarande

på grund av astma med kronisk luftrörskatarr är nedsatt till hälften och

att avsevärd förbättring icke är sannolik;

beträffande Lindstedt, att hon, som är född den 23 juni 1880, varit anställd

såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning

under tiden 10 maj 1921—31 december 1928, alltså i omkring 7 7» år;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av nervöst hjärtfel är nedsatt med

en tredjedel;

beträffande Hanna Emelie Abrahamsson, att hon, som är född den 1

december 1873, varit anställd såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes

tvättinrättning under tiden 13 september 1922—31 december

1928, alltså i omkring 6 år; samt att hon lider av ledgångsreumatism, på

grund varav hennes arbetsförmåga är i väsentlig grad nedsatt;

beträffande Söderström, att hon, som är född den 30 september 1870,

varit anställd såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning

under tiden 1 juni 1923—31 december 1928, alltså i omkring 5 1/2

år; samt att hennes arbetsförmåga är nedsatt på grund av ledgångsreumatism

med förändringar i finger lederna; samt

beträffande Olsson, att hon, som är född den 2 mars 1882, varit anställd

såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning under

tiden 1 januari 1924—31 december 1928, alltså i 5 år; samt att hon

lider av magsjukdom och allmän kraftnedsättning, på grund varav hennes

arbetsförmåga är i väsentlig grad nedsatt.

I sin förenämnda skrivelse till Kungl. Majit har marinförvaltningen i

ärendet anfört, bland annat, följande:

Sedan ämbetsverket ansett sig böra till statskontoret hänskjuta frågan,

huruvida åt tvättförestånderskan Holmkvist, vilken med avseende å ålder och

anställningstid ensam uppfyllde villkoren för förtidspension, kunde beredas

dylik pension, hade statskontoret meddelat, att då förestånderskan på entreprenad

utfört arbete åt tvättinrättningen och alltså icke kunde anses hava

varit löntagare, statskontoret funnit sig förhindrat tillerkänna henne förtidspension.

Marinförvaltningen funne emellertid avlöningsformen icke böra

utgöra tillräckligt skäl för att ifrågavarande personal, vilken utfört arbete,

som eljest plägade handhavas av direkt statsanställda befattningshavare,

skulle komma i sämre ställning än sådana vid ett avskedande på grund av

omorganisation av en verksamhetsgren. I enlighet med denna åsikt hade

marinförvaltningen tidigare i skrivelse den 16 februari 1928 hemställt örn

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

49

proposition till riksdagen angående pension eller avskedsersättning åt viss

personal i liknande ställning som den, varom nu vore fråga, nämligen förutvarande

mästare och arbetare vid Karlskrona kustartilleriregementes beklädnadsverkstäder,

som nedlagts vid genomförandet av 1925 års försvarsorganisation.

Sedan Kungl. Majit framlagt förslag i ämnet i propositionen

nr 104 till 1929 års riksdag, hade riksdagen i skrivelse nr 215 punkt 36

medgivit pensioner åt personalen. Den ende, för vilken avskedsersättning

föreslagits, hade avlidit innan riksdagen fattat beslut i frågan. Vidare

ville marinförvaltningen erinra örn att 1929 års riksdag i skrivelse nr 215

punkt 49 medgivit pensioner åt förra sömmerskorna vid Vaxholms kustartilleriregementes

skräddarverkstad Matilda Sofia Mattsson och Ottilia

Alexandra Josefina Nilsson, vilket beslut inneburit, att dessa, som före den

1 juli 1919 arbetat såsom sömmerskor hos av regementet antagen entreprenör

men därefter varit direkt anställda vid regementet fått tillgodoräkna

även förstnämnda tid.

Med avseende å utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till

vad propositionen innehåller.

Utskottet biträder vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit och

får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande proposition må av

riksdagen bifallas.

45:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 76 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att den förre furiren G. Hallonqvist jämlikt Kungl. Majits

dom den 25 oktober 1929 tillerkända årliga livränta av 293 kronor 33 öre

må från och med budgetåret 1930/1931 bestridas från anslaget till allmänna

indragningsstaten, med iakttagande av att å livräntebeloppet icke må åtnjutas

någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer

pensionstagare.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande:

Furiren vid förutvarande Västgöta regemente G. Hallonqvist blev den 5

december 1925 under tjänstgöring vid regementet träffad i vänstra underbenet

av ett gevärsskott, med påföljd att benet sedermera måste amputeras.

Enligt utslag den 11 maj 1927 har Kungl. Maj:t funnit fänriken vid

nämnda regemente — numera löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente

Äng.

bestridande

från anslaget

till allmänna

indragningsstaten

av en

förre furiren

G. Hallonqvist

tillerkänd

livränta.

Iiihang lill riksdagens protokoll 10.30. 8 sami. 21 haft. (Nr 30.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

tilläggspension

åt läraren

vid krigshögskolan,

f. d. läroverksadjunkten

G. O.

Nordgren.

— A. G. Molin och vid regementet tjänstgörande värnpliktige N. E. Ström

hava genom vårdslöshet i tjänstens utövning vållat den Hallonqvist åsamkade

kroppsskadan samt förpliktat Molin och Ström, en för båda och båda

för en, att till Hallonqvist — som av riksförsäkringsanstalten tillerkänts,

bland annat, en årlig livränta å 880 kronor i anledning av förevarande

olycksfall — utgiva dels ersättning för sveda och värk samt stadigvarande

lyte med 3,000 kronor, dels ock en årlig livränta av 293 kronor 33 öre att

utgå för tiden från och med den 1 september 1926 och erläggas med en

tolftedel för varje månad.

Sedan Hallonqvist anhängiggjort talan mot kronan samt därvid —

med förmälan, att anledning funnes till antagande, att Molin och Ström

saknade tillgångar till gäldande av dem ådömd ersättning — yrkat, att det

måtte åläggas kronan att till Hallonqvist utgiva ersättning för ifrågavarande,

honom tillfogade skada, har vidare Kungl. Majit genom dom den

25 oktober 1929 förpliktat kronan att, i den mån Hallonqvist icke förut

av Molin och Ström uppburit ersättning för i nyss nämnt avseende liden

skada, solidariskt med dessa till Hallonqvist utgiva ersättning för sveda

och värk samt stadigvarande lyte ävensom årlig livränta, allt med belopp,

som ovan angivits.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som ansett sig böra biträda vad Kungl. Majit föreslagit, får

hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

46:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 93 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att läraren vid krigshögskolan, f. d. läroverksadjunkten

Carl Olaf Nordgren må från och med månaden näst efter den, varunder

han avgår från sin lärarhefattning vid krigshögskolan, under sin återstående

livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande pension

— en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 1,000 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta

förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Genom kungl, brev den 16 mars 1858 stadgades i enlighet med rikets

ständers beslut, att lärare vid högre artilleriläroverket å Marieberg, vilken

s. 51 Kontrollera mot PDF

Erni koutskottets utlåtande Nr 30.

51

i denna egenskap tjänstgjort i tjugo år eller därutöver, linge, efter avskedstagandet

från lärarbefattningen, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten erhålla en årlig pension, motsvarande hälften

av den avlöning, han vid avgången från läroverket i egenskap av lärare

uppburit.

År 1866 ombildades artilleriläroverket å Marieberg till krigshögskolan å

Marieberg, varefter år 1878 sistnämnda högskola uppdelades i en artillerioch

ingenjörhögskola samt en krigshögskola.

I lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober

1907 16 § 3:o) stadgas, att för den, som vid avgång från tjänst, som

avses i nämnda lag, åtnjuter eller sedermera erhåller pension för statstjänst,

å vilken sagda lag icke äger tillämpning, pension för den förra

tjänsten må utgå med en tredjedel av det belopp, som eljest skolat utgå;

dock att, därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans

uppgå till nämnda belopp, pensionen må ökas med vad som motsvarar

skillnaden.

Nordgren, som är född den 19 november 1858, beviljades den 20 juni

1924 avsked från och med utgången av augusti månad samma år från adjunktsbefattning

vid Nya Elementarskolan i Stockholm med, på grund av bristande

antal tjänstår, avkortad pension till belopp av 3,400 kronor för år.

Han har tjänstgjort såsom lärare vid krigshögskolan alltsedan den 1 oktober

1895, varest han i avlöningsförmåner under de senare åren uppburit

ett årligt belopp av 2,400 kronor. Vidare har Nordgren tjänstgjort såsom

timlärare under åren 1897—1928 vid högre lärarinneseminariet i Stockholm,

under åren 1894—1928 vid Wallinska skolan i Stockholm och under åren

1893—1899 vid Beskowska skolan i Stockholm. Nordgren är blind på högra

ögat och hans vänstra öga är angripet av ögonsjukdom, som kan befaras

beröva honom synförmågan även på detta öga.

Nordgren uppfyller det i förenämnda kungl, brev den 16 mars 1858, villket

alltjämt ansetts vara tillämpligt för lärare vid krigshögskolan, stadgade

villkoret för erhållande av pension. Emellertid föreligger i detta fall det

förhållandet, att han, till följd av den civila pensionslagens bestämmelser

angående förening av pensioner, genom den pension, som enligt sagda brev

kan tillerkännas honom, icke vinner någon ökning i sammanlagda beloppet

av honom tillkommande pensionsförmåner.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört, bland annat, att

då Nordgren kunde åberopa en lärarverksamhet vid statliga och statsunderstödda

läroverk av tämligen enastående omfattning, en tilläggspension i

detta fall syntes kunna förordas till sådant belopp, att han därigenom sammanlagt

bekomme vad som utgjorde hel pension för läroverksadjunkt,

4,000 kronor, eller alltså en tilläggspension av 600 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

tilläggspension

åt förre

förmannen

vid flottans

varv i Karlskrona

H. T.

Danielson.

Departementschefen har för egen del anfört, bland annat, följande:

»Det synes mig vara föga överensstämmande med rättvisa och billighet,

att Nordgren vid sin avgång från lärarbefattning vid krigshögskolan, som

han innehaft över 34 år, lämnas utan varje pensionsförmån i anledning av

denna verksamhet. På grund av Nordgrens ögonsjukdom äro förhållandena

i detta fall även synnerligen ömmande. I likhet med statskontoret finner

jag skäligt, att Nordgren beviljas en tilläggspension. Med hänsyn till de

särskilda omständigheter, vilka här föreligga, anser jag starka skäl tala för

att denna tilläggspension göres något större än den av statskontoret angivna,

och finner jag mig därför böra föreslå, att den bestämmes till 1,000

kronor för år.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit billighetsskäl tala

för att Nordgren tillerkännes en tilläggspension utöver den avkortade pension

han uppbär i egenskap av f. d. läroverksadjunkt. Vad tilläggspensionens

storlek angår, har det synts utskottet i viss mån tveksamt, huruvida

densamma lämpligen bör, i enlighet med vad i propositionen föreslagits,

bestämmas till högre belopp än att sammanlagda pensionsförmånen motsvarar

hel pension för läroverksadjunkt. Med hänsyn till Nordgrens

långa tjänstetid vid krigshögskolan och till föreliggande ömmande omständigheter

har utskottet emellertid icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts

förslag, att tilläggspensionen fastställes till 1,000 kronor för år.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

47:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 94 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre förmannen vid flottans varv i Karlskrona Herman

Theodor Danielson må från och med den 1 juli 1929 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension

av 540 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Danielson, som är född den 29

april 1864, anställdes å artilleridepartementet vid flottans varv i Karlskrona

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

53

den 4 juli 1878 och utbildades till gevärshantverkare; att han befordrades

till förman den 2 januari 1905; att han tjänstgjort såsom föreståndare och

arbetsledare vid artilleridepartementets hand vapensförråd; att han lämnat

sin anställning den 29 juni 1929 efter en tjänstetid av omkring 51 år; att

han uppburit en avlöning, inklusive dyrtidstillägg, av under år 1927 3,771

kronor och under år 1928 3,768 kronor; samt att han efter sin avgång ur

tjänst är berättigad att årligen uppbära: pension 900 kronor, pensionstillägg

180 kronor och pensionsförhöjning 180 kronor eller tillhopa 1,260 kronor.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad som upplysts angående Danielsons tjänstgöring och

arbetsuppgifter har utskottet icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

48:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 126 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att Erik Vilhelm Nilsson må — utöver honom från riksförsäkringsanstalten

tillerkänd livränta — från och med den 1 januari 1930

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 600 kronor, utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Erik Vilhelm Nilsson under värnpliktstjänstgöring

vid Hallands regemente den 16 september 1924 åsamkades

en skottskada i vänstra tinningtrakten, då han under övning hade att framrycka

mot en med ett kulsprutegevär försedd post; att olyckan sannolikt

förorsakats av att med kulsprutegeväret, som skolat matas med lös ammunition,

kommit att avlossas ett skarpt skott och att Nilsson träffats av lössprängda

flisor från kulan; att omständigheterna tala för att skottet avlossats

på kortare avstånd än 100 meter, vilket är minimiavstånd vid skjutning

med lös ammunition; att ingen dock kunnat göras ansvarig för att

uppsåtligen eller av vårdslöshet hava vållat skadan; att Nilsson alltsedan

han drabbats av olycksfallet lidit av ofta återkommande epileptiska anfall,

rubbningar i talförmågan m. m., för vilka sjukdomar erfordras särskild

läkarvård; att han enligt den 5 december 1928 avgivet läkarutlåtande på

grund av sin epilepsi måste betraktas såsom för all framtid oduglig till all

Äng.

understöd åt

Brik Vilhelm

Nilsson.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

arbete; att hans arbetsförtjänst under den del av år 1924, då han var anställd

vid aktiebolaget Götaverken i Göteborg, eller under 36 veckor, utgjorde

2,641 kronor; att han av nämnda arbetsgivare erhållit vitsord att

under sin anställningstid hava utfört sitt arbete raskt och noggrant samt i

sitt yrke (elektrisk montör) visat stor skicklighet, varför han, örn han kunnat

fortsätta sitt arbete, haft att påräkna varaktig anställning hos ifrågavarande

aktiebolag; att riksförsäkringsanstalten, som utgivit sjukhjälp till Nilsson

under tiden 6 november 1924—30 juni 1927 med undantag av vissa tidsperioder,

då han åtnjutit underhåll och vård genom militär myndighets försorg,

tillerkänt honom livränta för tiden 1 juli 1927—31 december 1930

enligt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda

förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, med högsta medgivna

belopp för år eller 900 kronor, varvid olycksfallsskadan beräknats

medföra fullständig förlust av arbetsförmågan.

Arméförvaltningens civila departement har uti avgivet utlåtande i ärendet

hemställt, att till Nilsson linge — utan hinder därav att det olycksfall, på

vilket nu föreliggande ersättningsanspråk grundades, inträffat före den 1 januari

1928 — från och med den 1 januari 1929 från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas en årlig ersättning med ett belopp, motsvarande skillnaden

mellan den livränta, som, därest förordningen den 18 juni 1927 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit

å Nilsson tillämplig, skulle enligt beslut av riksförsäkringsanstalten tillkommit

honom, samt den Nilsson eljest tillkommande livränta. Till stöd härför har

departementet bland annat framhållit, att några betänkligheter mot ett dylikt

medgivande med avseende å därav eventuellt uppkommande konsekvenser

knappast torde kunna anföras, då det väl ytterst sällan, möjligen någon enstaka

gång, förekommit, att ett i militärtjänst under fredstid inträffat olycksfall medfört

sådana för den skadade ödesdigra verkningar, som i här föreliggande fall

påvisats. Åtminstone kände departementet icke till något före den 1 januari

1928 inträffat fall, där den skadade fått utstå lidanden jämförliga med dem,

Nilsson utstått eller komme att få utstå.

Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, har med hänsyn till de

vittomfattande konsekvenser ett bifall till arméförvaltningens civila departements

hemställan kunde medföra avstyrkt bifall till densamma.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande:

»Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927, vilken förordning

trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

55

har förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats

före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har riksförsäkringsanstalten

med stöd av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909, med den

ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni

1920, tillerkänt Nilsson livränta med det högsta belopp för år, som kan

utgå jämlikt nämnda författningar, eller 900 kronor. Arméförvaltningens

civila departement har föreslagit, att Nilsson måtte, utan hinder därav att

det honom övergångna olycksfallet inträffat före den 1 januari 1928, tillerkännas

livränta enligt de förmånligare grunder, som angivas i förordningen

den 18 juni 1927. Med hänsyn till vad statskontoret anfört i fråga

örn eventuellt uppkommande konsekvenser av en dylik dispens har jag icke

funnit mig kunna förorda ett bifall till civila departementets förslag.

Emellertid synas de omständigheter, som förelegat vid olyckstillfället,

kunna betraktas såsom tämligen enastående. Det torde nämligen icke vara

uteslutet, att skadan förorsakats av att ett skarpt skott avlossats, sannolikt

på kortare avstånd än minimiavståndet — 100 meter — för skjutning med

lös ammunition. Berörda förhållanden tyda på, att nödig varsamhet icke

blivit iakttagen, oaktat ingen direkt kunnat göras ansvarig för att hava

vållat olyckan. Då Nilsson alltsedan olycksfallet lidit av ofta återkommande

epileptisk anfall, rubbningar i talförmågan m. m. och enligt läkarintyg är

för all framtid oförmögen till arbete, måste omständigheterna i förevarande

fall betecknas såsom synnerligen ömmande.

På grund av vad i ärendet sålunda förekommit anser jag, i likhet med

arméförvaltningens civila departement, att starka billighetsskäl tala för att

Nilsson tillerkännes något ytterligare understöd av statsmedel utöver vad

han uppbär i livränta från riksförsäkringsanstalten. Jag får i sådant avseende

föreslå ett understödsbelopp av 600 kronor, vilket lämpligen torde

böra utgå från och med den 1 januari 1930 och bestridas från allmänna

indragningsstaten.»

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning

av ifrågavarande proposition väckta motioner, nämligen i första kammaren

nr 251 av herr Larsén samt i andra kammaren nr 412 av herr Andersson

i Falkenberg.

I förstnämnda motion har hemställts, »att riksdagen måtte i anledning av

Kungl. Majlis proposition nr 126 medgiva, att till förre värnpliktige Nilsson

må -— utan hinder därav, att det olycksfall, på vilket förevarande framställning

grundas, inträffat före den 1 januari 1928 — från och med den

1 januari 1929 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

en årlig ersättning med belopp, motsvarande skillnaden mellan den livränta,

som, därest förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning

Motioner

I: 251 och

II: 412.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit å Nilsson tillämplig,

skulle enligt beslut av riksförsäkringsanstalten tillkommit honom, samt

den Nilsson eljest tillkommande livräntan».

I motionen nr 412 inom andra kammaren har hemställts, »att riksdagen

måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 126 medgiva, att Erik

Vilhelm Nilsson må — utöver honom från riksförsäkringsanstalten tillerkänd

livränta från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 900

kronor, utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg».

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till

ifrågavarande motioner.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att någon

dispens från bestämmelserna angående ikraftträdandet av militärersättningsförordningen

den 18 juni 1927 icke kan förordas. Med hänsyn härtill får

utskottet avstyrka bifall till motionen nr 251 i första kammaren.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, tala emellertid i detta fall

synnerligen starka billighetsskäl för medgivande av ett särskilt understöd

utöver den livränta, som Nilsson äger uppbära i anledning av det honom

övergångna olycksfallet. I fråga örn understödets storlek har utskottet, med

hänsyn till föreliggande enastående omständigheter, ansett sig kunna utan

fara för uppkommande vittgående konsekvenser förorda någon höjning av

det utav Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet tillstyrker, att understödet

bestämmes till 804 kronor för år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och motionen II: 412 samt med avslag

å motionen I: 251, må medgiva, att Erik Vilhelm

Nilsson må — utöver honom från riksförsäkringsanstalten

tillerkänd livränta — från och med den 1 januari

1930 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 804 kronor,

utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

57

49:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 127 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre disponenten Rudolf Johan Ludvig Aust och hans

hustru Gertrud Maria Nikolina Aust, född Nilsson, må — gemensamt och

efter enderas död den efterlevande — från och med den 1 juli 1929 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett underhåll

av 2,508 kronor för år, dock utan rätt att därå åtnjuta någon sådan tillläggsförmån,

som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

I § 3 av förordningen den 21 december 1857, angående vad i testamente

givas må, så ock örn gåva av fast egendom, stadgas följande: »Har någon

genom gåva fast egendom sig avhänt och kommer han i nöd, så att han

sig ej försörja kan; vare då gåvotagaren skyldig att, efter ty som han förmår,

till givarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga. Åsämjas de ej;

pröve rätten huru mycket gåvotagaren bestå skall. Ej må dock det bidrag

sättas högre än till hälften av den givna egendomens behållna avkomst.»

Genom gåvobrev den 12 september 1903 överlät förre disponenten Rudolf

Johan Ludvig Aust såsom gåva till kronan dels V125 mantal kronoskatte

Hinsholmen i Västra Frölunda socken av Göteborgs och Bohus län, dels

ock Vs«(i mantal i samma hemman för att användas till befästningsanläggning

vid Göta älvs mynning. Å de skänkta ägorna anlades sedermera en

befästning.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 25 juni 1929, har

Aust, under åberopande av § 3 i förenämnda förordning den 21 december

1857, gjort framställning örn att komma i åtnjutande av årligt understöd

till belopp av 2,500 kronor för sig och sin hustru, Gertrud Maria Nikolina

Aust, född Nilsson, att utgå till dem gemensamt samt, efter enderas frånfälle,

till den efterlevande.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Aust är född den 19 mars 1862;

att hans hustru är född den 1 mars 1871; att hustrun haft giftorätt i de

av Aust till kronan överlämnade fastigheterna; att han saknar ekonomiska

tillgångar; att han lider av paralysi och på grund av sjukdomen under de

senare åren varit sängliggande; samt att han är oförmögen att bidraga till

sitt och sin hustrus uppehälle och är i stort behov av understöd.

Kommendanten i Älvsborgs fästning har i ärendet avgivit yttrande till

marinförvaltningen rörande värdet av de till kronan skänkta fastigheterna

och därvid anfört, att ifrågavarande område, efter markvärdet i trakten,

kunde värderas till i runt tal 60,000 kronor. Behållen avkomst av området

kunde ej värderas i penningar, då marken användes för befästnings
-

Ang.

underhåll åt

förre disponenten

Rudolf

Johan Ludvig

Aust och hans

hustru Gertrud

Maria

Nikolina

Aust, född

Nilsson.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Motion

II: 409.

ändamål, men syntes principiellt dock böra få sättas till 5 procent av värdet

å området eller till 3,000 kronor. På grund av stadgande i åberopade

förordning av den 21 december 1857, att bidrag icke finge sättas högre än till

hälften av den givna egendomens behållna avkomst, tillstyrkte kommendanten,

att ett årligt understöd av 1,500 kronor måtte tillerkännas Aust.

Marinförvaltningen har i avgivet utlåtande i ärendet uttalat, att ämbetsverket

på de av kommendanten i Älvsborgs fästning anförda skäl ansåge,

att det underhåll, som skulle tillerkännas Aust och hans hustru, borde bestämmas

till 1,500 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1929.

Statskontoret, som den 23 september 1929 avgivit infordrat utlåtande, har

därvid anfört, bland annat, att sådana omständigheter syntes i detta fall

föreligga, att gåvotagaren-staten, som begagnat sig av gåvan för anläggande

av fästningen Västerberget invid Göteborg, vore jämlikt stadgande i

§ 3 av förordningen den 21 december 1857 skyldig »att, efter ty som han

förmår, till givarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga». Då det av

sökanden begärda beloppet, 2,500 kronor för år, enligt statskontorets mening

icke kunde anses oskäligt, ville statskontoret, som holle före att saken icke

lämpligen borde drivas till rättslig prövning, för sin del förorda, att det

begärda beloppet beviljades. För att kunna i fullt krontal månadsvis utbetalas

borde den årliga underhållssumman lämpligen sättas till 2,508

kronor.

Sedermera har Aust i en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den

28 september 1929, framställt vissa erinringar mot det uti kommendantens

i Älvsborgs fästning yttrande angivna värdet å ifrågavarande markområde

och gjort gällande, att vid en eventuell expropriation av området

priset för detsamma icke kunde beräknas till lägre belopp än 100,000 kronor.

I förnyat yttrande har marinförvaltningen anfört, att ämbetsverket, med

hänsyn bland annat till vad sökanden framhållit i sin ovanberörda skrift

den 28 september 1929, ansett sig icke böra framställa någon erinran mot

statskontorets förslag.

Departementschefen har för egen del i likhet med statskontoret ansett

anledning saknas att bringa frågan under rättslig prövning samt funnit det

av statskontoret föreslagna underhållsbeloppet av 2,508 kronor för år vara

skäligt. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Brännberg väckt motion nr 409, vari hemställts, »att

förre disponenten Rudolf Johan Ludvig Aust och hans hustru Gertrud

Maria Nikolina Aust, född Nilsson, må gemensamt från och med den 1

juli 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

ett underhåll av 3,000 kronor för år, dock utan rätt att därå åtnjuta

någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

59

pensionstagare, och att vid endera makens död beloppet nedsättes till 2,508

kronor att utgå under den efterlevande makens livstid».

Till stöd för yrkandet har motionären anfört bland annat följande:

»Det vill synas, som örn det av Kungl. Majit föreslagna beloppet är väl

lågt tilltaget. Värdet av det skänkta området uppgives i ett fall till 100,000

i ett annat till 60,000 kronor. Även örn man tar den lägsta summan till

utgångspunkt och därå beräknar 5 procents ränta, erhålles en avkastning å

3,000 kronor. Rättvisa och billighet torde kräva, att pensionen sättes till

detta belopp. Med tanke på den stora bebyggelse, som under de senare

åren skett inom Älvsborgs municipalsamhälle, torde givaren, örn han behållit

området, för detsamma erhållit avsevärda belopp.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Då det årliga underhåll av 2,508 kronor, som Kungl. Majit föreslagit att

utgå till förre disponenten Aust och hans hustru, överensstämmer med det

belopp, varom sökanden själv gjort framställning, samt gåvogivaren och

gåvotagaren-staten sålunda äro ense i fråga örn underhållets storlek, saknas

enligt utskottets mening anledning att biträda motionärens hemställan

örn beloppets förhöjande till 3,000 kronor för år.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits ifrågavarande

proposition och med avslag å motionen lii 409,

i vad den skiljer sig från Kungl. Majits förslag, må

medgiva, att förre disponenten Rudolf Johan Ludvig

Aust och hans hustru Gertrud Maria Nikolina Aust, född

Nilsson, må — gemensamt och efter enderas död den

efterlevande — från och med den 1 juli 1929 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett underhåll av 2,508 kronor för år, dock utan

rätt att därå åtnjuta någon sådan tilläggsförmån, som

enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

50:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 128 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag föreslagit riksdagen

medgiva, att det Mauritz Gustav Sandberg jämlikt Svea hovrätts

dom den 8 mars 1929 tillerkända årliga understöd av 1,800 kronor,

minskat med beloppet av till Sandberg från riksförsäkringsanstalten utgående

livränta, må bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten,

med iakttagande av att å understödsbelöppet icke må åtnjutas någon sådan

tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Utskottet.

Ang.

bestridande

från allmänna

indragningsstaten

av

visst M. G.

Sandberg

tillerkänt

skadestånd.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

förmannen

L. A. Håkansson.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande.

Den 15 augusti 1926 var Mauritz Gustav Sandberg, som då fullgjorde

värnpliktstjänstgöring vid flygtrupp å Malmen, beordrad biträda vid startandet

av ett flygplan. Härunder exploderade två för igångsättande av flygplanets

motor nyttjade behållare för komprimerad luft, varvid Sandberg

svårt skadades, bland annat i högra underbenet, som omedelbart därefter

måste amputeras.

I anledning av olycksfallet tillerkände riksförsäkringsanstalten Sandberg

en livränta av 600 kronor för år.

Sedermera anhängiggjorde Sandberg hos Stockholms rådhusrätt skadeståndstalan

mot kronan på grund av olycksfallet. Enär det i målet vore

ostridigt, att explosionen förorsakats därav, att s. k. knallgas förekommit

i den större av de ovannämnda behållarna samt förekomsten av knallgas

1 sagda behållare måste tillskrivas vårdslöshet och försummelse hos den

vid truppförbandet anställda personal, som det ålegat att utöva tillsyn

över dylik materiel, och då i följd härav för kronan uppkommit skyldighet

att i anledning av olyckan till Sandberg gälda skadestånd jämlikt 6 kapitlet

2 § strafflagen, förpliktade rådhusrätten genom dom den 5 september 1928

kronan att, bland annat, till Sandberg under hans återstående livstid utgiva

understöd med 1,800 kronor örn året, räknat från den 15 augusti

1926, men ägde kronan att vid erläggande av understödet därå avräkna

vad Sandberg i anledning av olycksfallet uppburit eller framdeles kunde

komma att uppbära från riksförsäkringsanstalten. Rådhusrättens dom, däri

kronan hos Svea hovrätt sökte ändring, blev av hovrätten genom dom den

8 mars 1929 fastställd.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställer

alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

51 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 166 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i

punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori Lars Axel Håkansson må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 2,508 kronor.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

61

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Håkansson, som är född den

7 april 1870, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan

den 25 april 1893, vilken anställning han fortfarande innehar; att han

sålunda tjänat kronan under en tid av omkring 37 år; samt att hans arbetsförmåga

på grund av nerv- och öronsjukdom samt ledgångsreumatism

är i hög grad nedsatt.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Majits här avsedda förslag och hemställer

sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

52 :o.

Äng.

pension åt

maskinisten

A. Björk.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Björk, som är född den 1 augusti

1866, dels varit stamanställd vid Karlsborgs artillerikår under tiden

1 november 1887—31 oktober 1895, dels ock haft anställning vid Karlsborgs

fästningsbyggnad från och med den 8 april 1896 med tjänstgöring

såsom maskinist vid varmbadinrättningen i Karlsborg sedan den 1 oktober

1896; att han sålunda tjänat kronan i mer än 41 år; att han varit

anställd medelst kontrakt; att han uppburit i avlöning 1,980 kronor för

år, exklusive dyrtidstillägg, jämte förmån av fri bostad, vedbrand och

ljus, värderad till omkring 290 kronor för år; att han på grund av åderförkalkning

och genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen att

med arbete försörja sig; att han under sin tjänstgöring på ett tillfredsställande

sätt fullgjort sina åligganden; samt att han är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att maskinisten vid varmbadinrättningen i Karlsborg

Alfred Björk må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

53:o.

Äng.

pension åt

arbetaren

öhr. E. R.

Svensson

Lindell.

Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen

medgiva, att arbetaren vid Karlsborgs tygstation Christian Emil Rolf

Svensson Lindell må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindell, som är född den 24

augusti 1867, dels varit stamanställd vid Göta och Norrlands artilleriregementen

under sammanlagt omkring 6 år, dels ock tjänstgjort såsom

arbetare vid Karlsborgs tygstation i över 35 år; att han på grund av

arten av honom anförtrodda arbetsuppgifter vid tygstationen kan anses

hava innehaft förmans tjänsteställning; att han fullgjort sina tjänståligganden

på bästa möjliga sätt; samt att han är medellös.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit

och får alltså hemställa,

att Kungl. Majits föreliggande framställning må

av riksdagen bifallas.

54 io.

Äng. Under punkten 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att

pension åt en var av extra ordinarie befattningshavarna vid krigsskolan, hovslabefattnings-

garen Martin Alhin Andersson, gymnastikvaktmästaren Jakob Viktor

hamre vid Johansson och slottsvaktmästaren Johan Gottfrid Holmer må från och

krigsskolan. månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson, att han, som är född den 1 mars 1863, efter fast

anställning vid Göta livgarde, varunder han avlagt underofficersexamen,

sedan den 31 mars 1892 varit anställd vid krigsskolan, samt att han

inom kort till följd av hög ålder kommer att lämna sin anställning därstädes;
beträffande

Johansson, att han, som är född den 16 maj 1865, efter fast

anställning vid Svea livgarde, sedan den 28 juli 1890 varit anställd vid

krigsskolan, samt att han till följd av hög ålder och nedsatt arbetsförmåga

inom kort kommer att lämna sin anställning därstädes; samt

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

63

beträffande Holmer, att han, som är född den 14 september 1868, efter

fast anställning vid Livgardet tili häst, varunder han avlagt underofficersexamen,

sedan den 1 november 1894 varit anställd vid krigsskolan,

samt att han till följd av hög ålder och sjuklighet inom kort kommer att

lämna sin anställning därstädes.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande befattningshavare

för upprätthållande av sina befattningar uppbära lön enligt 5:e lönegraden

i löneplanen för e. o. tjänstemän (S. F. S. nr 215/1928), samt att

de fullgjort sina åligganden på ett mönstergillt sätt och alltid fört en

hedrande vandel.

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

55:o.

I punkten 5 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att en var Ång

av arbetarna vid ammunitionsfabriken Karl Gustaf Fredrik Nybom, Jo- pension åt

han Andersson och Johan Fredrik Sjöberg må från och med månaden amrllminäst

efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin åter- tiomfabriken.

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nybom, att han, som är född den 6 oktober 1869, varit anställd

vid ammunitionsfabriken under tiden 5 mars 1904—17 december

1918 samt från och med den 18 januari 1922 och sålunda tjänat kronan i

mer än 22 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått

till i medeltal omkring 2,900 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Andersson, att han, som är född den 12 maj 1870, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 26 augusti 1907 och sålunda

tjänat kronan i mer än 22 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 3,250 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg; samt

beträffande Sjöberg, att han, som är född den 25 juli 1866, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 22 augusti 1903 och sålunda tjänat

kronan i mer än 26 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 3,180 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande arbetare på grund

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

ty g arbetar en

E. J. Wikström.

Äng.

pension åt

biträdande

tvättföreståndaren

C. 0. F. Ström.

av sjukdom hava väsentligt nedsatt arbetsförmåga, samt att deras arbete

i statens tjänst blivit väl vitsordat.

Utskottet tillåter sig att med avseende å utredningen i övrigt åberopa

vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

56: o.

Under punkten 6 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att

arbetaren vid Bodens tygstation Erik Johan Wikström må från och med

månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 816 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wikström, som är född den

18 februari 1870, varit anställd dels omkring 2 1h år vid statens järnvägsbyggnader,

dels under tidsperioderna 21 november 1901—3 augusti 1909,

20 september—3 november 1909 och 13 juli—1 september 1917 vid fästnings-

och kasernbyggnadsarbetena i Boden, dels ock sedan den 21 januari

1919 såsom snickare vid Bodens tygstation; att han sålunda varit

anställd i statens tjänst under sammanlagt över 21 år; att hans arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,800 kronor

för år; att hans arbetsförmåga är nedsatt på grund av ålderdomssvaghet;

samt att han städse varit arbetsam och skötsam.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t

föreslagit och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

57 :o.

Kungl. Majit har i punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva, att biträdande

föreståndaren vid Upplands regementes tvättinrättning Carl Oskar

Fredrik Ström må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp, att densamma,

tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,

uppgår till sammanlagt 696 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

65

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ström, som är född den 7 juni

1866, under tiden 6 oktober 1888—31 augusti 1925 varit stamanställd vid

Upplands regemente; att han alltsedan den 1 september 1921 — efter att

dessförinnan under en tid av omkring ett år hava tjänstgjort i nämnda

regementes tvättinrättning — varit föreståndare för tvättinrättningen,

vilken befattning han fortfarande uppehåller, ehuru numera såsom biträdande

föreståndare under faekutbildad ledare; att hans avlöning under

de senare åren uppgått till 2,400 kronor för år, vartill kommit förmån

av fri hostad med bränsle och lyse; att han åtnjuter årligt underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa med 160 kronor samt årligt understöd

från Upplands regementes korprals- och soldatpensionskassa med

15 kronor; att han lider av vissa sjukdomar, på grund varav hans arbetsförmåga

anses vara nedsatt till omkring hälften av den för en fullt arbetsför

person normala; att någon förbättring av hans hälsotillstånd icke

är sannolik; samt att han på ett mycket berömvärt sätt fullgjort sina

tjänståligganden.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran,

varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

av riksdagen bifallas.

58 :o.

Uti punkten 8 av förevarande proposition nr 166 har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att förestånderskan för Norra skånska infanteriregementets

marketenteri Ellen Johansson, född Martinsson, må

från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den

5 juli 1880, innehaft anställning vid Norra skånska infanteriregementet

dels under tiden 4 december 1905—30 juni 1921 å regementets skrädderiverkstad,

dels ock sedan den 1 juli 1921 såsom förestånderska för regementets

marketenteri; att hon anhållit örn entledigande från sistnämnda

befattning med utgången av juni månad 1930; att hon vid regementet

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 960

kronor för år, varjämte hon åtnjutit förmån av fri bostad, kost, bränsle,

lyse och tvätt; att hon företer tecken på kronisk sjukdom i lederna samt

lider av förhöjt blodtryck och muskelreumatism, på grund varav hennes

arbetsförmåga är i avsevärd grad nedsatt; att hon under hela sin tjänste
-

Ang.

})ension ät

marketenteriföreständerskan

Ellen

Johaesson,

född

Martinsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. <V sami. 21 höft. (Nr 30.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

två arbetare

vid ammunitions

fabriken.

tid ådagalagt aldrig svikande plikttrohet samt arbetsamhet och intresse

i sina sysslor; att hon är medellös; samt att hon sedan den 4 maj 1907 är

i äktenskap förenad med arbetaren Bror Julius Johansson, vilken år

1912 lämnade sin hustru och uppgives vara bosatt i Amerika, därifrån

han sedermera icke låtit sig avhöra.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

59 :o.

Under punkten 9 föreslås, att riksdagen må medgiva, att en var av

arbetarna vid ammunitionsfabriken Carl Vilhelm Andersson och Lars

Gustaf Gran må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten ägt eller äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 624 kronor; dock med

skyldighet för Andersson och Gran att avstå från den gratifikation för

en gång av 500 kronor, som tillerkänts en var av dem genom Kungl.

Maj:ts beslut den 8 februari 1929.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson, att han, som är född den 29 december 1860, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 15 maj 1914; att han

sålunda tjänat kronan i omkring 15 år; att hans arbetsinkomst under

åren 1926—1928 uppgått till i medeltal omkring 3,300 kronor för år samt

för tiden därefter, då han till följd av ohälsa haft kortare arbetstid, till

i medeltal omkring 2,000 kronor för år; att han på grund av ålderdomssvaghet,

höggradig åderförkalkning och kronisk nervsjukdom är fullständigt

oförmögen att genom arbete försörja sig; att han under sin anställningstid

städse iakttagit ett hedrande uppförande; samt att han är

medellös; och

beträffande Gran, att han, som är född den 22 februari 1863, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 3 september 1914, vilken anställning

han fortfarande innehar; att han sålunda tjänat kronan i omkring

15 år; att hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i

medeltal omkring 3,000 kronor för år; att han på grund av hjärtfel och

åderförkalkning är fullständigt oförmögen att genom arbete försörja sig;

att han under sin tjänstetid städse iakttagit ett hedrande uppförande

och visat god arbetsförmåga; samt att han är medellös.

Uti skrivelse till Kungl. Majit den 7 januari 1929 hemställde arméförvaltningens

artilleridepartement, att Andersson och Gran måtte beredas

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

67

pension. I häröver avgivet utlåtande ifrågasatte statskontoret, att, enär

berntilda arbetare räknade allenast 14 tjänstår, de i stället för pension

måtte vid avskedet tillerkännas gratifikation för en gång. Genom brev

den 8 februari 1929 medgav Kungl. Majit, att till en var av Andersson

och Gran finge utbetalas gratifikation för en gång av 500 kronor vid avgång

från anställning vid ammunitionsfabriken.

I skrivelse den 28 november 1929 har nu arméförvaltningens artilleridepartement

anfört, att departementet ansåge billigt, att ifrågavarande

arbetare genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin

återstående livstid.

Statskontoret har i förnyat utlåtande i ärendet anfört bland annat följande:
Såsom

statskontoret tidigare framhållit, hade nu ifrågavarande arbetare

vid sin anställning i statstjänst redan överskridit 50 års ålder; och

med hänsyn härtill och då deras tjänstetid uppgått till allenast 14 år,

bade statskontoret funnit tillräckliga skäl icke föreligga för beredande

åt dem av pensioner av statsmedel. I enlighet med statskontorets hemställan

bade framställningen örn pension åt Andersson och Gran icke

föranlett annan åtgärd än att Kungl. Majit medgivit, att till en var av dem

finge utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor vid avgången

från anställningen. Dessa båda arbetare hade emellertid tillåtits kvarstå

och, enligt vad fabrikens styresman uppgivit, »kunnat i viss utsträckning

beredas sysselsättning med sådant lättare arbete, som av dem kunnat

utföras»; och hade därför nämnda medgivande icke trätt i verkställighet.

Genom vad sålunda förekommit bade visserligen Andersson och Gran

intjänat ytterligare ett tjänstår och skulle alltså, därest kungörelsen nr

10/1926 örn förtidspension m. m. varit i detta fall tillämplig, ägt bekomma

sådan pension till belopp av 816 kronor; men för sin del kunde statskontoret

icke annat än fortfarande ställa sig synnerligen tveksamt till

förevarande pensioneringsfråga. Skulle emellertid med hänsyn till de

ömmande förhållanden, som förelåge, pensioner åt dessa arbetare anses

böra utverkas, finge statskontoret med erinran, att 1929 års riksdag med

bifall till propositionen nr 104 beviljat pensioner å 624 kronor åt arbetarna

vid Karlskrona kustartilleriregementes beklädnadsverkstäder Ulrik

Jönsson och Thor Johansson, vilka uppnått 65 levnadsår samt 19 respektive

16 tjänstår, framhålla, att högre pensionsbelopp än det, som sålunda

tilldelats nämnda arbetare, knappast syntes böra ifrågakomma för

Andersson och Gran.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Utskottet har, örn ock med någon tvekan, ansett sig böra biträda Kungl.

Majits förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

vissa förmän

och arbetare

vid fästnings•

och kasernbyggnadsarbetena

i Boden.

60 :o.

I punkten 10 av ifrågavarande proposition nr 166 har Kungl. Maj:t

slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att nedan angivna förmän oell

arbetare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden må från

och med månaden näst efter den, varunder avgång från anställningen

vid nämnda byggnadsarbeten ägt eller äger rum, dock tidigast från och

med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen:

förmännen Olof Broström 960 kronor, Lars Helmer Olofsson 960 kronor,

Nils Robert Isaksson 924 kronor och Johan Axel Nordström 900 kronor

samt arbetarna Erik Alfred Eriksson 876 kronor, August Sundström 8/6

kronor och Gustaf Erik Nyström 816 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Broström, att han, som är född den 15 april 1867, varit anställd

dels vid vissa statens järnvägars arbeten under åren 1896—1902,

dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 18 augusti 1903; samt att han tjänat kronan i sammanlagt

omkring 31 år;

beträffande Olofsson, att han, som är född den 15 december 1867, varit

anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under en tid av omkring

6 år under åren 1891—1901, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings-

och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 15 januari 1902;

att han tjänat kronan i sammanlagt omkring 30 år; samt att han äger

en hemmansdel, taxerad till 5,800 kronor, varå enligt Olofssons egen uppgift

vilar en skuld av 2,700 kronor;

beträffande Isaksson, att han, som är född den 13 mars 1870, med ett

mindre uppehåll varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 11 november 1901; samt att han tjänat kronan i

omkring 28 år;

beträffande Nordström, att han, som är född den 7 juni 1869, varit med

vissa mindre uppehåll anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 10 september 1904; att han tjänat kronan i sammanlagt

omkring 25 år; samt att han är ägare till tre stycken jordbrukslotter,

taxerade till 8,700 kronor;

beträffande Eriksson, att han, som är född den 24 augusti 1869, varit

anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten i omkring 8 år under

åren 1891—1899, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 9 juni 1902; att han tjänat kronan

i sammanlagt omkring 29 år; samt att han äger en jordbruksfastighet,

taxerad till 4,900 kronor;

beträffande Sundström, att han, som är född den 26 augusti 1870,

varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten i omkring 3 år

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

69

under åren 1891—1894, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 9 maj 1902; att han tjänat

kronan i sammanlagt omkring 29 år; samt att han äger en jordbrukslägenhet,

taxerad till 4,500 kronor, varå vilar en skuld av 3,000 kronor;

samt

beträffande Nyström, att han, som är född den 14 maj 1866, varit anställd

dels vid vissa statens järnvägars arbeten i 10 år och 9 månader

under åren 1892—1900 samt 1921—1923, dels med vissa uppehåll vid fästnings-

och kasernbyggnadsarbetena i Boden under tiden 15 juli 1901—22

september 1916 samt från och med den 1 juli till och med den 1 oktober

1927, dels ock vid kasernbyggnadsnämndens arbeten inom garnisonssjukhuset

i Boden åren 1923—1925 eller under omkring 3 år; att han tjänat

kronan i sammanlagt omkring 23 år; samt att han äger en bostadslägenhet,

taxerad till 1,400 kronor, varå vilar en skuld av 500 kronor.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän

och arbetare, vilkas arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, på grund

av ålder och genom läkarbetyg styrkt sjukdom numera hava så nedsatt

arbetsförmåga, att de, i den mån de icke redan lämnat sin anställning i

statens tjänst, inom den närmaste tiden komma att entledigas.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande

framställning.

61 :o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 61 har

hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att f. daglönaren vid kronovarvet

i Karlskrona Karl August Franzén må från och med den 1 januari

1930 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp av 600 kronor».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet, i den mån

redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Såsom i motionen erinrats, var frågan örn pension åt Franzén föremål

för prövning vid 1929 års riksdag i anledning av ett utav samme motionär

då väckt förslag.

Av då tillgängliga handlingar inhämtades, att Franzén, som är född

den 1 december 1873 och alltså nu 56 år gammal, under tiden den 12 april

1900—31 maj 1923 varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i

Karlskrona.

Enligt ett av chefen för byggnadsdepartementet vid nämnda varv den

Äng.

pension åt

förre daglönaren

K. A.

Franzén.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

22 december 1928 utfärdat intyg hade Franzén under anställningstiden

såsom daglönare ett flertal år tjänstgjort såsom biträde vid tvätten i sjömanskårens

tvättinrättning i Karlskrona, vilket arbete av intygsgivarén

betecknats såsom ansträngande och för hälsan påkostande.

Till utskottet hade vidare överlämnats två läkarintyg, av vilka det ena,

dagtecknat den 28 februari 1928, utvisade, att Franzén behandlats för

hjärtsjukdom, vilken med stor sannolikhet för framtiden komme att väsentligen

nedsätta hans arbetsförmåga. Av det andra läkarintyget, dagtecknat

den 14 december 1928, framgick, att Franzén lede av börjande

åderförkalkning m. m., till följd varav hans arbetsförmåga vore i hög

grad nedsatt.

Beträffande Franzéns ekonomiska förhållanden hade av vederbörande

kommunalnämndsordförande intygats, att Franzén ägde en mindre fastighet,

taxerad till 7,500 kronor, men att fastigheten vore intecknad till

samma belopp och att samtliga inteckningar vore belånade.

I motionen hade såsom stöd för förslaget örn pension åt Franzén gjorts

gällande, att denne av hälsoskäl nödgats lämna sin anställning i statens

tjänst och förskaffat sig en egnahemslägenhet i syfte att genom friluftsarbete

återvinna sin hälsa.

Med stöd av den sålunda förebragta utredningen anförde 1929 års bankoutskott

(utlåtande nr 24, punkten 50) för egen del följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att Franzén under en tid av omkring

23 år innehaft anställning i statens tjänst, vilken anställning han

vid 49 års ålder lämnat för att övergå till annan verksamhet. Han uppfyller

sålunda icke de beträffande daglönare vid marinen stadgade villkoren

för rätt till pension vare sig i fråga örn levnadsålder eller med

avseende å tjänstår. Under sådana förhållanden och då det icke blivit

styrkt, att Franzén på grund av sjukdom, ådragen under tjänstgöring,

blivit oförmögen till fortsatt anställning i statens tjänst, har utskottet

ansett det icke böra ifrågakomma, att honom skulle beredas pension av

statsmedel.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att förevarande motion

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Detta blev även riksdagens

beslut.

I den nu föreliggande motionen har anförts bland annat följande:

»Ehuru det givetvis möter hinder att efter så lång tid genom läkarbetyg

få med full visshet konstaterat, att Franzén ådrog sig den sjukdom,

varav han lider, under sitt för hälsan påkostande arbete i kronovarven

råder knappast någon tvekan örn, att detta dock är förhållandet.

I ett av förste marinläkaren Hj. Hammarström den 22 november 1929

utfärdat intyg kan man också läsa mellan raderna, att hans åsikt är, att

Franzéns ohälsa härrör av de ansträngningar denne måste underkasta

sig såsom biträde vid tvätten i sjömanskårens i Karlskrona tvättinrättning.

»

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 71

Berörda läkarintyg är av följande lydelse:

»Att f. d. daglönaren vid kronovarvet i Karlskrona Karl August Franzén

vid i dag företagen undersökning befunnits lida av organiskt hjärtfel

(vit. organ. Gordis) samt att intet talar emot, att detta hjärtfel orsakats

av en, som han uppgiver, för flera år sedan genomgången akut ledgångsrheumatism,

får jag härmed intyga.

Karlskrona den 22 november 1929.

Hj. Hammarström.

Förste marinläkare i flottans reserv.»

Då några skäl av beskaffenhet att böra föranleda ett frångående av

den ståndpunkt, riksdagen förlidet år intagit i denna fråga, enligt utskottets

mening icke blivit förebragta, får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:61 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

62:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 27 har herr Andersson i

Stockholm hemställt, »att riksdagen må bevilja f. d. arbetaren vid flottans

varv i Karlskrona Bror Algot Steinbach en årlig pension av 980

kronor att jämte förekommande författningsenliga pensionstillägg och

dyrtidstillägg till honom utgå på grund av den långvariga anställning

han innehaft i statens tjänst».

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Steinbach, som är född den 8

april 1877 och sålunda 53 år gammal, varit anställd dels under vissa perioder

vid flottans sjömanskår, dels ock såsom daglönare vid flottans

varv i Karlskrona med vissa avbrott från och med den 24 april 1895

till och med den 21 augusti 1929, att han haft anställning vid flottan i

sammanlagt över 30 år, att han erhållit goda vitsord för uppförande

och arbetskunnighet samt att han har fyra minderåriga barn att försörja.

Till stöd för förslaget har motionären anfört bland annat följande:

»Därest Steinbach, i likhet med ett stort antal andra arbetare vid varvet,

avskedats såsom övertalig, hade han erhållit en förtidspension, som tillsammans

med pensionstillägg och dyrtidstillägg uppgått till omkring

1,400 kronor. Han avskedades emellertid på grund av att varvschefen

ansåg, att han var olämplig att arbeta vid försvaret.---En utred
ning

angående orsaken till avskedandet, som verkställts av styrelsen för

Försvarsverkens civila personals förbund, har ådagalagt, att det från

Steinbachs sida icke förekommit något i hans förhållande i tjänsten, som

givit anledning till anmärkning mot honom eller till hans avskedande,

men har varvschefen, på grund av att Steinbach deltog i ett politiskt

Utskottet.

Ang.

■pension åt

förre arbetaren

vid

flottans varv

i Karlskrona

B. A. Steinbach.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

TJtskottet.

möte den 1 augusti 1929 på torget i Karlskrona och därvid höll i stången

till en vanlig föreningsfana, betraktat honom som olämplig att arbeta

vid försvaret.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört marinförvaltningen.

Marinförvaltningen har från varvschef en vid flottans station i Karlskrona

inhämtat yttrande av följande lydelse:

I § 2 av Kungl. Maj:ts kungörelse den 25 november 1910 angående

pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och övriga daglönare stadgas följande:

»För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras ej mindre att

hava tjänat staten under minst 25 år än även att antingen hava uppnått

65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår befinnas vara på grund

av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete

vid marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas

av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande

av arbete därstädes.»

Då f. d. daglönaren Steinbach visserligen tjänat staten under minst

25 år, men däremot ännu ej uppnått föreskriven levnadsålder, är han sålunda

ej berättigad till erhållande av pension från flottans pensionskassa.

På grund av Steinbachs långa tjänstetid har jag — som i detta sammanhang

icke anser Steinbachs ådagalagda olämplighet att vidare användas

i försvarets tjänst böra läggas honom till last — intet att erinra,

därest han i någon form beredes kompensation för sin långa tjänstetid.

Marinförvaltningen har såsom eget utlåtande i ärendet åberopat varvschefens

berörda yttrande och förklarat sig intet hava att erinra mot att

Steinbach tilldelades pension av statsmedel enligt de för marinens daglönare

gällande grunder.

Statskontoret har för egen del anfört följande:

Med hänsyn till Steinbachs långa tjänstetid och då han vid sin ålder

knappast lärer kunna erhålla något stadigvarande arbete av beskaffenhet

att kunna bereda försörjning åt honom och familjen, synes billigheten

bjuda att tillerkänna honom någon pension av statsmedel. Därest

bestämmelserna örn förtidspension hade varit i detta fall tillämpliga,

skulle pensionsbeloppet hava utgjort 1,156 kronor. Under föreliggande

omständigheter synes emellertid nämnda belopp vara väl högt. Statskontoret

föreställer sig, att ett belopp å 900 kronor skulle kunna anses

vara i detta fall skäligt. Vad som må varda beviljat torde böra anvisas

att från ingången av innevarande år utgå från allmänna indragningsstaten.

Med hänsyn till Steinbachs långvariga anställningstid i statens tjänst har

utskottet ansett sig böra tillstyrka, att honom beredes pension av statsmedel.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

73

Det av statskontoret i sådant hänseende ifrågasatta beloppet, 900 kronor för

år, överensstämmer nära med vad som skulle hava tillkommit Steinbach,

därest han i fråga om levnadsålder uppfyllt de för pensionering av daglönare

vid marinen gällande villkoren, och synes utskottet vara väl avvägt.

Pensionen torde böra anvisas från allmänna indragningsstaten samt utgå

från och med ingången av år 1930.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:27,

må medgiva, att förre daglönaren vid flottans varv i

Karlskrona Bror Algot Steinbach må från och med den

1 januari 1930 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 900 kronor.

63:o.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 114 har

hemställts, »att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken

i Karlsborg Frans Rudolf Wahlström må från och med

den 1 januari 1930 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor».

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Wahlström, som är

född den 29 november 1875, varit anställd dels vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg under tiden 1 oktober 1903—26 augusti 1904 samt

1 september 1906—16 december 1917 eller i omkring 12 år 4 månader, dels

ock hos fastighetsförvaltningen å Karlsborg såsom grindvaktare under

åren 1920—1927 eller i 8 år, varvid det — mot ett årligt arvode av 75 kronor

— ålegat Wahlström att under fyra sommarmånader, då kreatur betat

å kronans mark, hålla grinden vid Överbacken i Karlsborg stängd;

att han enligt läkarbetyg lider av kronisk hjärtsjukdom och höggradig

nervositet, varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt; att

han på grund av sjukdom lämnade sin anställning vid ammunitionsfabriken

och att, enligt vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i avgivet

yttrande över en av Wahlström gjord framställning örn understöd uttalat,

det icke är uteslutet, att den under krigstiden utsträckta arbetstiden

vid nämnda fabrik medverkat till Wahlströms sjukdomar; att vederbörande

kommunalnämndsordförande intygat, att Wahlström icke äger

fast egendom eller annan förmögenhet; samt att han saknar anhöriga i

stånd att bidraga till hans uppehälle.

Sedan Wahlström i en till arméförvaltningens artilleridepartement ingiven

skrift den 25 april 1928 gjort framställning om erhållande av något

understöd, hemställde nämnda departement och ämbetsverkets sjukvårdsstyrelse

i skrivelse till Kungl. Maj:t, att pension måtte utverkas för sökanden.

Äng.

pension åt

f. arbetaren

vid ammunitionsfabrikens

avdelning å

Karlsborg F.

B. Wahlström.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet

I avgivet utlåtande i ärendet den 2 februari 1929 tillstyrkte statskontoret,

att pension måtte beredas Wahlström med 600 kronor för år.

Genom beslut den 20 juni 1929 tilldelade Kungl. Majit Wahlström i anledning

av den gjorda framställningen en gratifikation för en gång av

600 kronor.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört, bland annat, följande.

»Då Wahlström varit anställd i statens tjänst under en tid av över 20

år, varunder han iakttagit ett särdeles hedrande uppförande samt med

flit och noggrannhet fullgjort sina sysslor, synes det icke överensstämma

vare sig med praxis, rättvisa eller billighet, örn han, som är sjuk och

oförmögen till arbete, av staten såsom arbetsgivare avfärdas med en

mycket liten engångsgratifikation. Detta så mycket mera, som det ej

är uteslutet, att den under krigstiden utsträckta arbetstiden vid ammunitionsfabriken,

av upp till 15 timmar per dygn, varit orsaken till Wahlströms

sjukdomar. Hans sjukdomar utbröto just under den tiden, då det

forcerade arbetet pågick. Något återvinnande av hälsan har inte sedermera

skett, sjukdomarna lia i stället allt mera förvärrats.»

Enligt utskottets mening är Wahlströms tjänstetid vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg alltför kort för att därå skulle — med

hänsyn även till tillämpad praxis — kunna grundas någon rätt till pension.

I ärendet har visserligen gjorts gällande, att Wahlström måst sluta

sin anställning på grund av ohälsa, som han skulle hava ådragit sig till

följd av den under krigsåren utsträckta arbetstiden vid ammunitionsfabriken.

Härutinnan har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse allenast

uttalat, att det icke vore uteslutet, att den utsträckta arbetstiden medverkat

till Wahlströms sjukdomar. Den på denna punkt sålunda föreliggande

utredningen, vilken varit tillgänglig vid Kungl. Majits nyligen verkställda

prövning av ärendet, har synts utskottet icke innebära tillräckligt stöd

för förslag örn sjukpension åt Wahlström. Av motionären hava till utskottet

ingivits vissa intyg, som tydligare än vad vid den föregående utredningen

skett ådagalägga Wahlströms oförmåga till arbete på grund av

sjukdom samt hans behov av understöd. Dessa handlingar beröra emellertid

icke den enligt utskottets mening för ärendets bedömande viktigaste

frågan, nämligen örn sambandet mellan Wahlströms sjukdomar samt hans

arbete vid ammunitionsfabriken. Under sådana förhållanden har utskottet

ansett sig icke kunna på grundval av föreliggande utredning tillstyrka bifall

till motionen i fråga. Därest emellertid en förnyad utredning i ärendet

skulle giva ökat stöd för sannolikheten av att Wahlström ådragit sig sjukdom

under arbetet i statens tjänst, skulle emellertid frågan uppenbarligen

komma i ändrat läge.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 114 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

75

64:o.

I en inom andra kammaren under nr 151 väckt motion har herr Svedman

hemställt, »att riksdagen måtte bevilja tvätterskan Hanna Jakobsson

i Visby ett årligt understöd med 300 kronor».

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till

motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Jakobsson, som är

född den 7 augusti 1868 och sålunda över 61 år, i mer än 29 år i egenskap

av entreprenör i egen bostad utfört tvättnings- och persedellagningsarbeten

för Gotlands artillerikårs räkning, att anledningen till att omförmälda

arbete utförts i hemmet varit att kåren saknat egen tvättinrättning,

att hon sedan den 1 maj 1929 icke vidare anlitats för dylikt arbete, enär

1925 års försvarsbeslut medfört, att artillerikårens tvätt m. m. numera

ombesörjes av Gotlands infanterikårs tvättinrättning å Visborgs slätt, att

hennes arbetsförtjänst uppgått till i genomsnitt 100 kronor i månaden,

varå dyrtidstillägg icke utgått, att hon enligt läkarintyg den 10 januari

1930 lider av åderförkalkning och allmän kraftnedsättning i sådan grad,

att hon ej genom arbete kan förvärva sitt uppehälle, att hon sedan den 14

februari 1891 är i äktenskap förenad med arbetaren Johan Vilhelm Rudolf

Jakobsson, född den 16 maj 1868, vilken alltsedan år 1924 varit intagen

för varaktig försörjning å Visby stads ålderdomshem, samt att

makarna hava tre vuxna barn, vilka icke synas vara i den ställning att

de kunna bidraga till moderns uppehälle.

Äng.

årligt

understöd åt

tvätterskan

Hanna Jacobsson,

född Fröberg.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens

intendentsdepartement.

Intendentsdepartementet har tillstyrkt beviljande av pension åt tvätterskan

Jakobsson med 300 kronor för år och erinrat, att departementet den

2 februari 1926 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt örn utverkande av

årligt understöd åt henne, varvid departementet till stöd för framställningen

anfört, bland annat, följande:

Visserligen har Jakobsson, under den tid hon arbetat för kårens räkning,

icke innehaft direkt statsanställning, utan arbetat i egenskap av

entreprenör åt kåren. Emellertid har i åtskilliga fall även dylikt arbete

räkpats en pensionssökande till godo vid bedömande av frågan, huruvida

pension borde vederbörande tillerkännas. Sålunda beviljade 1924 års riksdag

jämlikt skrivelse den 26 april samma år nr 108, punkt 7 a) åt förre

skräddarmästaren vid Skånska husarregementets intendentur verkstäder

Olof Svensson en årlig pension av 800 kronor. Bemälda Svenssons och

Jakobssons arbeten vid respektive truppförband torde kunna i visst hänseende

likställas. Då Jakobsson synes hava ägnat största delen av sin

verksamhet åt Gotlands artillerikår, och hennes arbetsförmåga är i mycket

hög grad nedsatt, på grund varav hennes arbete för kårens räkning,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

vilket arbete, enligt vad departementet inhämtat, ännu pågår, inom kort

torde komma att helt och hållet upphöra, finner departementet det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att något understöd från

statens sida beredes henne för hennes återstående levnad. Vad beträffar

storleken av dylikt understöd håller departementet före, att detsamma

skäligen bör bestämmas till ett belopp av 300 kronor för år att utgå

från och med månaden näst efter den Jakobsson upphör att arbeta för

kårens räkning. På grund av vad sålunda anförts får intendentsdepartementet

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tvätterskan Emma Johanna Elisabet Jakobsson, född Fröberg, må

från och med månaden näst efter den, under vilken hon upphör att arbeta

för Gotlands artillerikårs räkning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundra kronor.

Statskontoret har för egen del anfört följande:

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i förevarande ärende

erinrat, att departementet avgivit förslag rörande beviljande av pension

åt tvätterskan Jakobsson. I berörda ärende avgav statskontoret utlåtande

den 13 mars 1926, varuti ämbetsverket framhöll, att riksdagen i

flera fall medgivit, att pension finge utgå till vissa personer, vilka i likhet

med Jakobsson icke haft statsanställning utan i egenskap av entreprenörer

utfört arbete för statens räkning, och hänvisade ämbetsverket

därvid till bankoutskottets utlåtanden 1918 nr 19 punkt 3 och 55 punkt 13

samt 1919 års statsverksproposition, tionde huvudtiteln sid. 37, ävensom

propositionerna vid 1924 års riksdag nr 27 punkt 1 och nr 184 punkt 1.

I samtliga fall kunde dock vederbörande sägas hava varit under lång tid

uteslutande sysselsatta med entreprenadarbete för staten. Tvätterskan

Jakobsson hade emellertid, framhöll statskontoret, vid sidan av sitt arbete

för Gotlands artillerikår utfört arbete åt enskilda personer och inrättningar;

och under sådana förhållanden måste det enligt statskontorets

mening anses betänkligt att åt henne av statsmedel bereda årligt

understöd. Genom beslut den 9 april 1926 fann Kungl. Majit i enlighet

med statskontorets hemställan framställningen icke föranleda någon

Kungl. Majits vidare åtgärd. Emellertid framgår av nu föreliggande

handlingar, att tvätterskan Jakobsson på grund av ändrad anordning

av tvätt och persedellagning vid artillerikåren från och med maj månad

1929 gått förlustig den arbetsförtjänst, som under inemot 30 år utgjort

hennes huvudsakliga levebröd; att hon numera på grund av ålder och

sjukdom är ur stånd att försörja sig: samt att mannen sedan flera år är

intagen på ålderdomshem för varaktig försörjning och alltså icke i någon

mån bidrager till familjens underhåll. Med hänsyn till sålunda föreliggande

omständigheter måste ganska starka billighetsskäl anses förefinnas

för beviljande i detta fall av något årligt understöd av statsmedel.

Det föreslagna beloppet, som icke kan anses för högt tilltaget, synes böra

från ingången av år 1930 utgå från allmänna indragningsstaten. I

I betraktande av de omständigheter, som i ärendet åberopats, finner

utskottet, lika med de hörda myndigheterna, billighetsskäl tala för att

tvätterskan Jakobsson på grund av sitt långvariga arbete för statens räkning

tillerkännes någon pension av statsmedel, oaktat hon icke varit direkt

anställd i statens tjänst. Det belopp, som av motionären föreslagits, har

icke givit utskottet anledning till invändning. Pensionen torde böra be
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 77

viljas från allmänna indragningsstaten samt utgå från och med ingången

av år 1930.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:151,

må medgiva, att förra tvätterskan Hanna Jakobsson må

från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 300 kronor.

65 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 247 har herr Holmgren

hemställt, »att riksdagen måtte medgiva förre korpralen vid flottan Johan

Alfred Jönsson rätt att under sin återstående livstid uppbära årligt

understöd med 900 kronor från allmänna indragningsstaten utöver den

Ar''9''

ärligt understöd

ät

f. korpralen

J. A. Jönsson.

honom tillkommande ersättningen från riksförsäkringsanstalten».

Till stöd för yrkandet har motionären anfört följande:

»Den 9 augusti 1922 inträffade en olyckshändelse på undervattensbåten

Tllern’, som då var vår flottas nyaste och modernaste undervattensbåt.

Fartyget och 24 man av besättningen räddades, men två män ombord

fingo sätta livet till, och en tredje — dåvarande korpralen vid 5. matroskompaniet

nr 590 Johan Alfred Jönsson — ådrog sig som följd av olyckshändelsen

en sjukdom, av vilken han alltjämt lider och från vilken han

sannolikt aldrig kommer att bliva hotad.

Olyckshändelsen tillgick enligt efter densamma gjord utredning på följande

sätt: Undervattensbåten Tllern’ deltog i en i Östersjön utanför Östergötlands

skärgård pågående övning, närmast bestående av torpedskjutning

mot pansarbåtar. Övningen hade just börjat, och Tllern’ hade

skjutit ett skott mot pansarskeppet ''Drottning Victoria’, som med hög

fart gick i nordlig riktning. Tllerns’ torn var ovan vattnet, men hela

besättningen, 26 man, befann sig inne i fartyget. Sedan nyssnämnda torped

avlossats, gav fartygschefen, kaptenen E. Färnström, order örn att

öppna tornluckan och gick själv upp på däcket tillsammans med fyra

man, däribland korpralen Jönsson, vilken var först uppe och som hade

order att från däck styra fartyget efter torpeden. Sedan kapten Färnström

kommit upp, märkte han, att Tllern’ fick lutning föröver och började

skära ned. Det gällde då att handla sekundsnabbt, ty hade lutningen

blivit så stark, att vattnet nått tornluckan, så hade ingenting kunnat

rädda undervattensbåten och dess inne i skrovet varande besättning

från undergång. Kapten Färnström fattade hastigt situationen; han kastade

sig ned genom luckan och drog till denna efter sig, lämnande de

fyra männen på däcket åt sitt öde. Av de på däcket varande kommo tre,

däribland Jönsson, i vattnet, oell en, som icke var simkunnig, klängde

sig fast i periskopet. För att kunna stänga tornluckan måste emellertid

den redan på däcket uppsatta maskintelegrafen tagas ned, och om icke

Jönsson liksom kapten Färnström blixtsnabbt fattat situationen och

slängt ned denna, hade luckan ej kunnat stängas i tid. Det är alltså tyd
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

ligt, att Jönsson handlade synnerligen rådligt och därmed verksamt bidrog

till, att olyckan ej fick större omfattning.

Omedelbart efter det tornluckan på båten blivit stängd, lät kapten

Färnström stoppa maskinerna, vattnet blåstes ut och undervattensbåten

höjde sig normalt. Man backade därefter och sökte komma de nödställda

till hjälp. Den som klängt sig fast i periskopet samt korpralen Jönsson

blevo räddade, de två övriga drunknade.

Korpral Jönsson ådrog sig som följd av olyckan lungtuberkulos, men

fick det oaktat på grund av ömmande omständigheter kvarstå i tjänst

till den 1 oktober 1928, då han — efter en sammanlagd tjänstetid på 15 år

10 månader 29 dagar vid skeppsgosse- och sjömanskårerna — lämnade

sin anställning vid flottan och anmäldes till erhållande av ersättning

från riksförsäkringsanstalten. Då hans arbetsförmåga ansetts nedsatt

med 100 procent har ersättningen sedan avskedsdagen, jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, utgått efter 900 kronor för år räknat.

Jönsson kan givetvis icke få komma i åtnjutande av ersättning enligt

förordningen den 18 juni 1927, i vilket fall han skulle fått en ersättning

på något över 1,800 kronor för år, men det synes skäligt, att han tillerkännes

något understöd från allmänna indragningsstaten utöver den honom

från riksförsäkringsanstalten tillkommande ersättningen av 900 kronor

för år. Han är nämligen på grund av sin sjukdom ständigt sängliggande,

och han har ingen annan inkomst än ovannämnda ersättning

av 900 kronor för år. Enligt läkarintyg är han också för all framtid

fullständigt oförmögen till arbete; utsikterna för hans återvinnande av

hälsa och arbetsförmåga äro inga, vare sig med eller utan sanatorievård.

Enligt utsago av samme läkare är vidare hans sjukdomstillstånd sådant,

att han är i oundgängligt behov av sin hustrus vård och tillsyn i hemmet,

varför hon av denna anledning är bunden vid hemmet och icke kan

eller bör åtaga sig arbete för annans räkning. Under dessa förhållanden

är den honom tillerkända ersättningen synnerligen knapp.

Med hänsyn också till det förhållandet, att Jönsson under den tid, han

var tjänsteduglig, ådagalade mycket god tjänstbarhet och särskilt vid

ovannämnda tillfälle visade stor rådighet i tjänsten, vilket bland annat

styrkes av intyg från f. d. fartygschefen å undervattensbåten ’Illern’, synes

han böra tillerkännas ett årligt understöd under sin återstående livstid

örn 900 kronor från allmänna indragningsstaten utöver den honom

från riksförsäkringsanstalten tillkommande ersättningen.»

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927, vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande

förordning har förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att

ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Enligt vad motionären uppgivit, vilket vitsordats av för utskottet

tillgängliga handlingar, uppbär Jönsson från riksförsäkringsanstalten

högsta medgivna livränta — 900 kronor för år — enligt 1909 års förord
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

79

liing med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordning

den 4 juni 1920. Skulle 1927 års militärersättningsförordning

varit å Jönsson tillämplig, hade ersättning till honom kommit att utgå

med väsentligt högre belopp. Motionären har emellertid icke ifrågasatt

någon dispens från övergångsbestämmelserna i 1927 års förordning utan

med hänsyn till Jönssons välförhållande och föreliggande ömmande omständigheter

hemställt örn ett årligt understödsbelopp åt Jönsson å allmänna

indragningsstaten.

Med hänsyn till eventuellt uppkommande konsekvenser har utskottet

funnit en dispens från militärersättningsförordningens bestämmelser icke

kunna förordas. Vad beträffar det av motionären gjorda yrkandet att

Jönsson skulle, i anledning av ådagalagd rådighet vid det i motionen

berörda olyckstillfället, å allmänna indragningsstaten tillerkännas särskilt

understöd utöver livräntan, har utskottet funnit sig icke kunna på

grundval av den i motionen förebragta utredningen bedöma, huruvida

omständigheterna äro sådana, att en dylik åtgärd lämpligen bör ifrågakomma.

Det torde böra ankomma på vederbörande myndigheter och

Kungl. Majit att i första hand pröva denna fråga. Med hänsyn härtill

har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 247 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

66:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 332 har herr Lundquist

i Rotebro hemställt, »att riksdagen måtte tillerkänna f. sergeanten S. R.

N. Leijonberg ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten av

kronor 500 för år».

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till

motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Leijonberg, som är född

den 31 oktober 1869, erhöll anställning såsom hornblåsare vid förutvarande

Pontonierbataljonen den 20 april 1885, att han befordrades till vice

korpral den 1 maj 1887 och till korpral den 2 maj 1888 samt erhöll avsked

på egen begäran för framtida väl den 17 augusti 1889 efter en tjänstetid

av omkring 5 år 4 månader, att han varit anställd såsom fältmusikant

(sergeant på stat) vid förutvarande Gotlands infanteriregemente under

tiden 27 mars—4 december 1890 eller i något över 8 månader, att han innehaft

anställning såsom spel i nummer vid förutvarande Västerbottens

fältjägarkår (sergeant i kåren) under tiden 1 maj 1891—5 augusti 1892

Äng. årligt

understöd åt

förre sergeanten

S. R. N.

Leijonberg.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

samt såsom trumslagare och hornblåsare vid Norrbottens regemente (musiksergeant

i regementet) under tiden 1 december 1901 29 augusti 1903

och sålunda varit anställd vid nämnda kår och regemente i sammanlagt

3 år, ävensom att han varit förordnad såsom landstormsförrådsförvaltare

dels under tiden 1 september 1909—31 augusti 1912, dels ock undertiden

1 maj 1919—30 september 1929 eller i sammanlagt 13 år 5 månader,

för vilken tjänstgöring han erhållit synnerligen goda vitsord.

Enligt § 5 mom. 2 av förordning om landstormen (landstormsförordning)

den 26 juli 1927 skall till landstormsförrådsförvaltare förordnas

underofficer, som tillhör arméns eller marinens reserv. Därest sådan

ej finnes att tillgå, förordnas annan lämplig person att tills vidare upprätthålla

befattningen. På grund av nämnda bestämmelser entledigades

Leijonberg från förordnandet såsom landstormsförrådsförvaltare den 30

september 1929, enär vid denna tidpunkt underofficer i reserven befanns

tillgänglig för att övertaga befattningen i fråga.

Hos Kungl. Majit har Leijonberg gjort särskilda framställningar örn

erhållande av pension.

I ärendet har arméförvaltningens civila departement avgivit utlåtande

och därvid anfört bland annat följande:

Leijonberg har innehaft manskapsbeställning i sammanlagt 7 år 3

månader 27 dagar samt underofficersbeställning på stat i 8 månader 7

dagar. Leijonberg har sålunda med avseende å tjänstetidens längd — något

tillgodoräknande såsom tjänstår för erhållande av pension av de tider,

varunder sökanden mot arvode innehaft förordnande såsom landstormsförrådsförvaltare

torde icke kunna ifrågakomma — icke uppfyllt

de villkor, som finnas föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa. I anledning härav och då några andra skäl,

som skulle kunna berättiga Leijonberg till erhållande av underhåll ur

nämnda kassa, icke blivit anförda, har departementet funnit sig icke

kunna tilldela Leijonberg dylikt underhåll. Något understöd ur invalidhusfonden

är departementet på grund av bestämmelserna i hrevet den

6 februari 1920, angående decentralisering av vissa ärenden rörande underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa och invalidhusfonden, icke befogat

tilldela sökanden. På grund av vad sålunda anförts och då några

andra medel, varifrån understöd eller pension i förevarande fall skulle

tänkas kunna utgå, icke stå till departementets förfogande, får departementet

hemställa, att föreliggande framställning i vad den avser understöd

eller pension från medel, varöver departementet förfogar, icke måtte

till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Direktionen över arméns pensionskassa har i avgivet yttrande meddelat,

att Leijonberg icke åtnjuter pension eller understöd från nämnda

kassa och icke heller kan beredas dylik förmån.

Genom särskilda beslut den 25 oktober och den 29 november 1929 har

Kungl. Majit funnit Leijonbergs omförmälda framställningar icke föranleda

någon Kungl. Majits åtgärd.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

81

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som därvid anfört följande:

Förvaltarbefattningarna vid landstormsförråden äro i likhet med

exempelvis rullföringsbiträdesbefattningarna att hänföra till sådana

med arvoden avlönade befattningar, som äro avsedda att uppehållas av

pensionerat underbefäl. Någon ökad pensionsförmån utöver den, som

tillagts vederbörande vid avgången från beställning på stat, har icke i

allmänhet ansetts böra beredas till följd av anställning i sådan arvodesbefattning.

Undantagsvis har dock dylik befattning innehafts av icke

pensionsberättigat f. d. underbefäl; och då har någon gång pension vid

entledigandet från sådan anställning beviljats. I sådant avseende vill

statskontoret erinra örn 1924 års riksdags beslut (riksdagens skrivelse nr

306 sid. 8) örn pension åt rullföringsbiträdet, underlöjtnanten i armén J.

P. Borg till belopp av 600 kronor, motsvarande en nyreglerad pension å

996 kronor.

Då Leijonberg, som ej är berättigad till någon pension för sin militära

beställning, uppnått en levnadsålder av 60 år och tjänat staten under

en tid av något över 21 år, torde, med hänsyn tillika till omständigheterna

vid hans entledigande från befattningen såsom förrådsförvaltare,

billigheten få anses bjuda, att han erhåller något understöd av statsmedel.

Beträffande det i motionen föreslagna beloppet 500 kronor, som i och

för sig kan anses skäligt, vill statskontoret allenast erinra, att pensioner

och understöd numera pläga bestämmas till belopp, som äro i fullt

krontal jämnt delbara med tolv.

Då Leijonberg med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyller villkoren

för underhåll från Vadstena krigsmansbuskassa och bans militära tjänstetid

uppgår till allenast omkring 8 år, bar utskottet, med hänsyn till möjliga

konsekvenser av ett sådant beslut, funnit sig icke kunna förorda, att

honom tillerkännes dylikt understöd. På sätt av utredningen framgår, har

Leijonberg vidare varit förordnad såsom landstormsförrådsförvaltare under

en tid av omkring 13 ''/2 år. Därvid har han emellertid, enligt vad utskottet

inhämtat, åtnjutit ett arvode av endast 630 kronor för år. Vid

sådant förhållande torde denna befattning vara att anse såsom en ren bisyssla,

vilken knappast kan anses böra grundlägga rätt till pension. Sistnämnda

karaktär av befattningen belyses jämväl av det förhållandet, att

ifrågavarande beställningar enligt författning äro avsedda att uppehållas

av pensionerad militär personal.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka,

att Leijonberg tillerkännes pension eller därmed jämförligt understöd av

statsmedel, och får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 332 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet,

Bihang till riksdagens protokoll 10,10. H samt. 2i hafi. (Nr 30.)

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension

åt sömmerskan

Olga

Karolina Vikberg.

Utskottet.

67:o.

I en inom andra kammaren av herrar Andersson i Stockholm och Johansson

i Sollefteå väckt motion nr 333 har hemställts, »att riksdagen

må besluta att tilldela sömmerskan Olga Karolina Vikberg en årlig pension

av 600 kronor att utgå från och med den 1 januari 1930».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Vikberg, som är född den 9

maj 1879 och sålunda innevarande år uppnår 51 år, varit anställd såsom

sömmerska vid Västernorrlands regementes skrädderiverkstad under tiden

2 januari 1910—7 januari 1923, att hon under åren 1926—1929 i sitt

hem utfört sömnadsarbeten för regementets räkning, vilket arbete synes

hava varit hennes huvudsakliga sysselsättning under sistnämnda år, att

hennes arbetsförtjänst under samma år uppgått till i medeltal omkring

1,560 kronor för år, samt att hon enligt läkarhetyg den 15 januari 1930

på grund av vissa sjukdomar endast kan utföra lättare arbete och ej tål

vid att trampa symaskin.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens

intendentsdepartement.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har med hänsyn till föreliggande

omständigheter anfört, att departementet icke velat motsätta

sig, att Vikberg i trots av hennes ur pensionssynpunkt låga ålder och

korta tjänstetid tillerkändes en årlig pension från allmänna indragningsstaten

av 600 kronor.

Statskontoret har för egen del i ärendet anfört följande:

I någon mån tveksamt kan det onekligen synas, huruvida här föreligga

fullt tillräckliga skäl att bereda pension av statsmedel. Statskontoret vill

dock erinra, att 1928 års riksdag i anledning av propositionen nr 193 till

följd av omständigheter, som likna de i detta fall föreliggande, beviljat

pension å 564 kronor åt förra sömmerskan vid Västerbottens regementes

intendenturverkstäder Hildur Kristina Emilie Sjögren, vilken efter 15

års arbete nödgades till följd av sjukdom lämna sin anställning vid allenast

38 levnadsår. Beviljas pension i nu förevarande fall, torde densamma

få, såsom i motionen föreslagits, åtnjutas från ingången av år 1930

samt anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Då sömmerskan Vikberg under en sammanlagd tid av omkring 17 år,

därav 13 år i direkt statsanställning, utfört arbete för statens räkning samt

hon numera på grund av sjukdom synes oförmögen till fortsatt dylikt arbete,

har utskottet ansett sig kunna förorda, att en årlig pension från statens

sida beviljas henne. Vad pensionens storlek beträffar, har utskottet funnit

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

83

sig böra tillstyrka det belopp av 564 kronor, som enligt vad statskontoret

erinrat tidigare beviljats i ett i någon mån likartat fall. Pensionen, som

lärer böra anvisas å allmänna indragningsstaten, torde böra utgå från

och med ingången av år 1930.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 333,

må medgiva, att förra sömmerskan vid Västernorrlands

regementes skrädderiverkstad Olga Karolina Vikberg må

från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension av 564 kronor.

IV. Ang. socialdepartementet.

68:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 147 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att assistenten av 3:e klass vid statens

tvångsarbetsanstalter Fritz Oskar Levén må från och med dagen näst

efter den, då han efter uppnådd pensionsålder avgår från sin tjänst, under

sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till

sådant belopp, att den författningsenligt utgående pensionen jämte nämnda

belopp uppgår till 2,724 kronor årligen.

Den i staten för statens tvångsarbetsanstalter uppförda befattningen

såsom assistent av 3:e klass motsvaras av den i instruktionen för samma

anstalter omförmälda jordbruksassistenten vid Svartsjöanstalten och är

hänförd till lönegraden B 16 i det för civilförvaltningen i allmänhet gällande

avlöningsreglementet. Jämlikt gällande bestämmelser för vissa

tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk i fråga örn rätt till pension är för sagda befattning

fastställt ett pensionsunderlag av 3,240 kronor. Beträffande skyldighet

att från tjänsten avgå och rörande rätt till hel pension gälla de allmänna

reglerna i 1907 års civila pensionslag. Skyldigheten att avgå inträder

alltså för innehavare av dylik befattning vid uppnådd levnadsålder av

67 år, och för hel pension erfordras 35 tjänstår.

Levén, som är född den 23 april 1863, har alltsedan den 14 mars 1909 varit

anställd vid tvångsarbetsanstalten. Den 26 juni 1915 konstituerades han

att från och med den 1 juli samma år vara assistent av 3:e klass för jordbruket

vid anstalten, vilken befattning Levén alltjämt innehar.

Äng.

tilläggspension

åt assistenten

av 3:e

Jclass vid statens

tvångsarbetsanstalter

F. O. Levén.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har i ärendet anfört

bland annat följande.

Från de allmänna reglerna beträffande skyldighet att från tjänsten

avgå och rörande rätt till hel pension funnes i pensionslagen uppräknade

vissa av särskilda anledningar påkallade undantag. Bland undantagen

från fordran på 35 tjänstår vore upptagna lantbruksinspektorerna vid

uppfostringsanstalten å Bona samt vid vårdanstalten å Venngarn för alkoholister,

för vilka befattningar för full pension hestämts 25 tjänstår. Anledningen

härtill torde hava varit den, att man ansett befattningarna

vara för den fysiska styrkan påfrestande samt att vederbörande befattningshavare

icke kunde på grund av fordran på föregående utbildning

beräknas få tillräckligt antal tjänstår. I 1921 års pensionskommittés betänkande

III med förslag till civil tjänstepensionslag bade föreslagits, att

för jordbruksassistentbefattningen vid Svartsjöanstalten skulle föreskrivas

samma antal tjänstår, som gällde för lantbruksinspektorn vid Bonaanstalten.

Detta förslag hade även omfattats av Kungl. Majit i en till

riksdagen år 1925 avlåten proposition (nr 153), som emellertid förföll.

Styrelsen kunde ej finna någon anledning, varför jordbruksassistenten

vid Svartsjöanstaiten i fråga örn tjänstår för beräknande av pension

skulle ställas i sämre läge än lantbruksinspektorerna vid Venngarnsoch

Bonaanstalterna.

På grund av det sålunda anförda har styrelsen hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att vid bestämmande av pension

för Levén skulle så anses, som örn för erhållande av full pension å tjänsten

varit stadgade 25 tjänstår.

Efter redogörelse för ett av statskontoret avgivet utlåtande bar departementschefen

för egen del i ärendet yttrat följande:

»I likhet med statskontoret anser jag det skäligt, att befattningen såsom

assistent av 3:e klass vid statens tvångsarbetsanstalter med hänsyn

till antalet för hel pension erforderliga tjänstår likställes med närmast

motsvarande befattningar vid nyssberörda anstalter å Bona och vid

Venngarn och att nämnda antal alltså reduceras från 35 till 25 tjänstår.

På sätt statskontoret förordat, synes emellertid denna fråga i avseende

å den nuvarande innehavaren av assistenttjänsten lämpligast böra lösas

genom att han beredes en tilläggspension, motsvarande denna skillnad.

Levén, som enligt vad handlingarna utvisa vid avgång ur tjänsten lärer

komma att innehava allenast 21 tjänstår, kommer till följd härav i enlighet

med förberörda, nu gällande bestämmelser i civila pensionslagen endast

i åtnjutande av avkortad pension till belopp, motsvarande 2 Vas av

det för tjänsten gällande pensionsunderlaget av 3,240 kronor, eller 1,944

kronor. I enlighet med vad jag nu anfört och myndigheterna tillstyrkt

torde nu tilläggspension till honom böra utgå med belopp, motsvarande

skillnaden mellan sistnämnda belopp och det pensionsbelopp av 2,724 (“/ss

X 3,240) kronor, som Levén skulle hava erhållit, därest för bekommande

av hel pension erfordrats allenast 25 tjänstår, eller alltså 780 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 85

Då den förebragta utredningen synts utskottet innefatta goda skäl för

det av Kungl. Majit framlagda förslaget, har utskottet ansett sig böra

biträda Kungl. Majits framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande

framställning.

69 :o.

Uti punkten 2 av samma proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen

medgiva, att f. d. kamreraren vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö

Johan Gustaf Vilhelm Garström må, räknat från och med den 1 januari

1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 684 kronor.

Garström, som är född den 7 januari 1883, inträdde i fångvårdens tjänst

den 27 juni 1902 samt konstituerades den 10 maj 1913 att från och med

den 1 juni samma år vara kamrerare vid nämnda anstalt. Vid denna

befattning fordras för full pension 35 tjänstår. Under år 1920 drabbades

Garström av sjukdom (sömnsjuka), som tvingade honom att från och

med den 1 juli 1920 söka permanent tjänstledighet. Sedan det utrönts,

att Garströms hälsotillstånd sannolikt icke skulle kunna så förbättras,

att han kunde återinträda i tjänst, har statskontoret genom beslut den

19 december 1929 förklarat Garström, vilken befunnits vara jämlikt stadgandet

i § 6 c) av lagen den 11 oktober 1907 örn civila tjänstinnebavares

rätt till pension skyldig att avgå ur tjänsten och innehade 27 tjänstår,

berättigad att från och med dagen efter den, då avgång från tjänsten

komme att äga rum, under återstående livstiden åtnjuta avkortad pension

till ett belopp av 3,456 kronor årligen, utgörande 27/35 av för honom

gällande pensionsunderlag, 4,476 kronor.

Hos Kungl. Majit har Garström gjort framställning örn tilläggspension

och därvid framhållit, att den till honom utgående pensionen ej försloge

för hans och hans familjs livsuppehälle, läkarvård åt honom etc., enär

sökanden för vårdande av sin sjukdom fått vidkännas en utgift, som

komme att verka fullständigt ruinerande på hans ekonomi, i det att han

på läkares inrådan för en kostnad av ungefär 1,200 kronor för år inackorderat

sig på landet, medan familjen vore bosatt i Göteborg.

Vid ansökningen funnos fogade två läkarintyg, det ena dagtecknat den

26 januari 1929 och innehållande, att Garström fortfarande vore i behov

av vård och behandling av läkare, det andra utfärdat den 21 november

1929 och utvisande att Garström sannolikt icke vore i behov av någon

ständig läkarvård för det dåvarande, men att det finge anses lämpligast

för hans sjukdom att han — såsom förut — vore inackorderad på landet.

Utskottet.

Ang.

ärligt understöd

åt f. d.

kamreraren

vid statens

tvångsarbetsanstalt

å

Svartsjö J. G.

V. Garström.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har anfört i huvudsak

följande.

Samtidigt med att Garström drabbades av sömnsjuka, insjuknade direktören

vid anstalten G. Reutercrona i samma sjukdom, som sedermera

medförde hans död. Inom Svartsjö kommun, där anstalten vore belägen,

inträffade samtidigt ett 10-tal liknande sjukdomsfall. Ehuru man ej direkt

kunde påstå, att Garström ådragit sig sjukdomen i tjänsten, hade

han dock under sin tjänstetid vid anstalten drabbats därav. Garström

och hans hustru saknade enskild förmögenhet, varför de för sin försörjning

vore helt hänvisade till den pension, som beviljats Garström. Styrelsen

funne starka billighetsskäl tala för att Garström bereddes understöd

till gäldande av en del av kostnaderna för hans vård och läkarbehandling,

vilka kostnader i förhållande till hans efter avskedstagandet

förminskade inkomster bleve för honom betungande. Vad anginge understödets

storlek syntes det böra bestämmas till 900 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande anfört huvudsakligen följande.

Statskontoret kunde icke undgå att finna, att det med hänsyn till konsekvenserna

måste väcka betänkligheter att tillerkänna en f. d. befattningshavare

ett tillskott till författningsenligt utgående pension. Emellertid

kunde det icke förnekas, att i nu förevarande fall förelåge synnerligen

ömmande omständigheter, i det att Garströms svårartade sjukdom,

på grund av vilken han måste leva skild från sin familj, föranledde stora

kostnader. I anledning därav ville statskontoret i trots av nämnda betänkligheter

ifrågasätta, att något understöd av statsmedel bereddes Garström

för bestridande av de med hans vård förenade kostnaderna. Emot

det av anstalten föreslagna beloppet hade statskontoret intet att erinra.

För egen del har departement schef en yttrat:

»Det kan visserligen ur rent principiell synpunkt föreligga tvekan örn

lämpligheten av att med statsmedel förstärka den pension, som författningsenligt

utgår till Garström. Emellertid synas mig omständigheterna

i detta fall vara sådana, att statens mellankomst till förbättrande av

pensionsförmånen måste anses vara av billigheten i hög grad påkallad.

De föreliggande förhållandena äro också så egenartade, att ett bifall till

framställningen knappast kan leda till någon olämplig prejudikatbildning.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag därför, att framställning

göres till riksdagen örn beredande av årligt understöd av statsmedel

åt Garström. Vad däremot angår det av myndigheterna föreslagna understödsbeloppet,

synes mig detta vara väl högt beräknat. Vid bestämmande

av nämnda belopp torde man'' nämligen såsom utgångspunkt lämpligen

böra taga skillnaden mellan det för Garströms befattning gällande

pensionsunderlaget, 4,476 kronor, och det till Garström enligt allmänna

regler utgående årliga pensionsbeloppet, 8,456 kronor, eller ett belopp av

1,020 kronor. Sistnämnda belopp skulle alltså — utöver nu utgående pension

— hava utgått till Garström, därest han kvarstått i tjänst till uppnådda

35 tjänstår. Vidare torde emellertid böra uppmärksammas, att

pensioneringen enligt den civila pensionslagen vilar på ett system med

avgifter av befattningshavarna själva, vilka avgifter i genomsnitt beräknas

motsvara en tredjedel av pensionsbeloppet. Med hänsyn härtill

torde det understöd, som i detta fall kan ifrågasättas, böra motsvara alle
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

87

nast den del av förenämnda belopp å 1,020 kronor, som alltså skulle hava

bekostats av statsmedel eller (2/s X 1,020) 680 kronor. Detta belopp torde

för erhållande av ett med 12 jämt delbart belopp böra höjas till 684

kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, har Garström, vilken på

grund av sjukdom nödgats avgå ur tjänst före uppnådd pensionsålder,

därvid tillerkänts honom författningsenligt tillkommande pension, s. k.

sjukpension. Då Garströms tjänstår uppgått till större antal än vad

som motsvarar sjukpensionens minimibelopp enligt civila pensionslagen

(75 procent av hel pension), har pensionen i detta fall beräknats i förhållande

till antalet tjänstår.

Vid nu angivna förhållanden finner utskottet för sin del, såväl ur principiell

synpunkt som med hänsyn till praktiska konsekvenser, det vara

betänkligt att bereda Garström en ytterligare pensionsförmån för hans

återstående livstid. Utskottet kan icke dela den av departementschefen

uttalade uppfattningen, att med hänsyn till föreliggande förhållanden

ett bifall till Kungl. Maj:ts framställning knappast skulle kunna leda till

någon olämplig prejudikatbildning. Fastmer håller utskottet för sannolikt,

att det i flertalet fall, där på grund av sjukdom förtidspensionering

äger rum — och i synnerhet i sådana fall, där befattningshavaren måste

åtnöjas med sjukpensionens minimibelopp — skall kunna göras gällande,

att vederbörande på grund av sjukdomen måste vidkännas utgifter, vilka

medföra stora ekonomiska svårigheter.

På grund av vad nu anförts nödgas utskottet avstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts förslag och alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.

70:o.

Uti punkten 3 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att översköterskan

vid Säters hospital Hulda Maria Elisabet Classon må från

och med dagen näst efter den, då hon entledigas från sin anställning vid

hospitalet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Classon, som är född den 7 januari 1867, har — efter att hava under

18 år 8 månader 14 dagar innehaft fast anställning i allmän sjukvård —

Utskottet.

Äng.

pension åt

översköterskan

vid Säters

hospital

Hulda Maria

Elisabet

Classon.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

alltsedan den 1 maj 1917 med avbrott endast under tiden 1 juli—31 december

1919 tjänstgjort vid Säters hospital, där hon den 1 juni 1920 konstituerats

till Översköterska. Hon har alltså en tjänstetid vid hospitalet

av omkring 12 år.

I sitt utlåtande över framställning örn pension åt Classon har medicinalstyrelsen

anfört bland annat följande.

Enligt bestämmelserna i 5 § a) av civila pensionslagen inträdde rätten

att komma i åtnjutande av hel pension för kvinnlig befattningshavare

tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för

sinnessjuka vid 55 levnads- och 25 tjänstår. I 7 § av samma lag stadgas,

att tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den i 5 § föreskrivna levnadsålder

icke kunde räkna 10 tjänstår, icke då vore berättigad till erhållande

av pension, och icke heller sedermera kunde komma i åtnjutande

av sådan, även örn han tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda

levnadsålders inträde. Sökanden kunde vid inträdet i pensionsåldern

icke räkna 10 tjänstår och vore alltså ej berättigad till pension.

Med hänsyn till dels att sökanden före sin anställning i statens tjänst

tjänstgjort i allmän sjukvård icke mindre än 18 år 8 månader 14 dagar

och på grund av nämnda tjänstgöring från sjuksköterskornas allmänna

pensionsförening bekommit en pension till ett belopp av allenast 183 kronor

för år, dels ock att hon under en tid av över 11 år i statens tjänst

fullgjort sina åligganden på ett synnerligen tillfredsställande sätt, hemställde

medicinalstyrelsen, att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta

proposition örn beredande av årlig pension åt sökanden till belopp, motsvarande

“As av till innehavare av tjänst i sökandens tjänstegrad utgående

hel pension.

Departementschefen, som tillstyrkt pension åt Classon, har beräknat

pensionsbeloppet till “As av det för Översköterska gällande pensionsunderlaget.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Av utredningen framgår, att Classon före tillträdet till statstjänsten

under en följd av år i allmän sjukvård innehaft befattningar, vilka numera

kunna förenas med delaktighet i statens pensionsanstalt och alltså

medföra en jämväl på statsbidrag grundad pensionsrätt. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till föreliggande omständigheter i övrigt har

utskottet ansett sig böra tillstyrka, att i detta fall beviljas pension av

statsmedel. Mot vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit, finner

utskottet icke anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

89

71 :o.

Kungl. Majit Ilar i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att polismannen

Anders Gustaf Andersson må från och med månaden näst efter

den, varunder han avgår från siD befattning som polisman, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Andersson, som

är född den 30 november 1869, alltsedan den 1 mars 1903 tjänstgjort som

polisman i Marma med skyldighet bland annat att fullgöra fjärdingsmans

bestyr med indrivningsväsendet. Under hela anställningstiden har

Anderssons avlöning till väsentligaste delen utgått av statsmedel. Under

de senaste åren har Andersson sålunda åtnjutit avlöning av Älvkarleby

kommun med 300 kronor årligen och av statsmedel med 1,100 kronor

årligen jämte dyrtidstillägg å 300 kronor.

I övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Andersson med det av Kungl.

Majit föreslagna beloppet. Då Andersson till väsentligaste delen avlönats

av staten, finner utskottet intet att erinra mot att — i olikhet med

vad i allmänhet varit fallet vid pensionering av polismän i distrikt, där

den nya polislagen ej vunnit tillämpning — pensionsbeloppet i sin helhet

utgår av statsmedel.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

72 io.

I punkten 5 av förevarande proposition nr 147 har Kungl. Majit slutligen

föreslagit riksdagen medgiva,

dels att polismannen Johan Brandt må från och med månaden näst

efter den, varunder han avgår från sin anställning som polisman, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension av statsmedel å 800 kronor, under villkor att pension till minst

lika stort belopp årligen utgår från landsting, kommun eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må — under villkor

att sådan förmån beredes jämväl å den pension, som utgår från landsting,

kommun eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder,

som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattnings
-

Ang.

pension åt

polismannen

A. Q. Andersson.

Utskottet.

Äng.

pension åt

polismannen

J. Brandt.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

havare i statens tjänst, nied iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall

beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas

allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper

å den från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Brandt, som är

född den 7 juli 1868, efter tjänstgöring vid poliskåren i Uppsala under

tiden 17 juni 1895—31 december 1896 alltsedan den 1 januari 1897 tjänstgjort

som polisman i Skutskär. För sin tjänstgöring har han av vederbörande

förmän erhållit de bästa vitsord. Under en följd av år hava

Brandts årliga avlöningsförmåner uppgått till sammanlagt 2,700 kronor,

varav utav statsmedel 900 kronor, av kommunen 700 kronor och av Stora

Kopparbergs bergslags aktiebolag såsom ägare av Skutskärs sågverk 600

kronor jämte fri bostad, ved och telefon, sistnämnda förmåner värderade

till 500 kronor. Från och med den 1 juli 1929 har bidraget från sågverket

indragits men kommunen i anledning därav höjt sitt bidrag till 1,300

kronor. Enligt vederbörligt läkarintyg har Brandt under år 1929 genom

olycksfall — dock ej i tjänsten — ådragit sig sådan skada å vänstra benet,

att han med största sannolikhet icke blir i stånd till yttre polistjänst.

Sedan fråga uppkommit örn beredande av pension åt Brandt, har nyss

avsedda bolag förklarat sig villigt att med 300 kronor för år bidraga till

hans pensionering.

Beträffande vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Utskottet finner ej anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

än att pensionsbeloppet, för att bliva i helt krontal jämt delbart

med tolv, synes böra jämkas till 804 kronor.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva,

dels att polismannen Johan Brandt må från och

med månaden näst efter den, varunder han avgår

från sin anställning som polisman, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av statsmedel å 804 kronor, under

villkor att pension till minst lika stort belopp årligen

utgår från landsting, kommun eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel

må — under villkor att sådan förmån beredes jämväl

å den pension, som utgår från landsting, kommun

eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

91

grunder, som äro eller kunna varda fastställda för

pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst,

med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall

beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men

av statsmedel bestridas allenast till vad som av det

sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den

från allmänna indragningsstaten utgående delen av

pensionsbeloppet.

73:o.

I en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1930 dagtecknad proposition nr

254 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förutvarande extra biträdet bos länsstyrelsen i Värmlands län

Emil Jacobsén må räknat från och med den 1 februari 1930 under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Jacobsén, som är född den 1 januari 1858, har innehaft förordnanden att

vara kontrollör vid brännvinstillverkningen under tillverkningsåren 1918/

1919—1928/1929 och har i denna sin egenskap tjänstgjort vid sulfitbrännerier

i Värmlands län. Jacobsén har under nämnda tid fungerat såsom

kontrollör tillhopa 2,627 dagar, motsvarande något mer än 7 år. Efter

nämnda tid har han allenast innehaft tillfälliga förordnanden som kontrollör.

Det sista av dessa förordnanden har upphört den 31 januari 1930.

Därjämte har Jacobsén under tillverkningsåren 1910/1911—1928/1929 varit

förordnad såsom kontrollombud eller tillsyningsman vid maltdryckstillverkningen.

Jacobsén har från och med november månad 1909 till och med den 31

januari 1930 oavbrutet tjänstgjort å landskontoret i Värmlands län med

undantag av de tider han varit inkallad till tjänstgöring såsom kontrollör

vid brännvinstillverkningen inom länet och har under samma tid varit helt

sysselsatt i statens tjänst. Jacobsén är gift och medellös.

Kontrollstyrelsen, som i ärendet avgivit infordrat utlåtande, har däri anfört

i huvudsak följande.

Jacobséns anställning såsom brännerikontrollör kunde — särskilt i betraktande

av hans kortvariga tjänstetid — icke i och för sig utgöra anledning

att tillerkänna honom statspension. Ej heller syntes hans tjänstgöring

vid maltdryckstillverkningskontrollen, som hade en uppenbar karaktär av

bisyssla, kunna tillgodoräknas honom för erhållande av pension. Huruvida

Jacobséns tjänstgöring vid länsstyrelsen ensamt eller i förening med

hans tjänstgöring vid brännvins- och maltdryckskontrollen borde föran
-

Ang.

pension åt

förutvarande

extra biträdet

hos länsstyrelsen

i Värmlands

län

E. Jacobsén.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Ang.

understöd åt

förre järnvägsarbetaren

J. M. Johansson

Lindroth.

92 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

leda beviljande av pension åt honom undandroge sig kontrollstyrelsens

bedömande.

Statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande, däri ämbetsverket uttalat

sig på i huvudsak följande sätt.

Av handlingarna i ärendet framginge, att sökanden alltsedan november

1909 varit helt sysselsatt i statstjänst. Vid sådant förhållande och då han

nu på grund av hög ålder vore oförmögen att genom arbete försörja sig,

syntes det statskontoret vara med billighet överensstämmande, att han erhölle

något årligt understöd av statsmedel. Enligt vad statskontoret inhämtat,

hade sökanden vid tjänstgöring i länsstyrelsen åtnjutit ersättning

med 85 öre för timme, motsvarande ungefär 1,800 kronor för år räknat.

Såsom lämpligt pensionsbelopp ville statskontoret därför ifrågasätta 900

kronor.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Y. Ang. kommunikationsdepartementet.

74:o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 januari 1930 dagtecknad proposition

nr 39 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre järnvägsarbetaren Jonas Magnus Johansson

Lindroth må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

624 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Lindroth, som är född den 17

juni 1865, varit anställd såsom arbetare i statens tjänst, dels från och med

den 12 januari 1920 till och med den 18 mars 1922 vid statens vattenfallsverk,

dels ock — med kortare mellanrum — från och med den 28 augusti

1922 och intill den 1 november 1929 vid statens järnvägsbyggnader. Dessutom

har han under åren 1899—1918 på entreprenad utfört arbeten, företrädesvis

inom husbyggnadsfacket, för statens järnvägars räkning å Gällivare

station och å linjerna närmast däromkring. Den sammanlagda tid, under

vilken Lindroth antingen såsom arbetare eller självständig företagare haft

arbete vid statliga företag, uppgår till omkring 28 år. Arbetsbetygen visa,

att Lindroth ådagalagt duglighet, arbetsamhet och pålitlighet. Enligt av
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

93

givna intyg är han nn medellös och på grund av kronisk sjukdom olämplig

till järnvägsarbete.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till den ståndpunkt, som riksdagen tidigare i vissa liknande

fall intagit, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl.

Maj:t föreslagit. Utskottet får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

75:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 16 har herr Ström, Fredrik,

hemställt, att riksdagen ville besluta att tilldela f. järnvägsarbetaren Sven

August Karlsson-Sandberg ett årligt tilläggsunderstöd av 700 kronor utöver

den av honom tilldelade pensionen.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Karlsson-Sandberg, som är född

den 1 mars 1873 och alltså 57 år gammal, under åtskilliga år haft anställning

såsom arbetare vid statens järnvägsbyggnader. Därvid har han två

gånger, nämligen åren 1913 och 1927, varit utsatt för olycksfall i arbetet,

i anledning varav han tillerkänts livräntor till sammanlagt belopp av 700

kronor årligen.

Efter egen framställning erhöll Karlsson-Sandberg, i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering

av förmän och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader samt

kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser örn ny pension för vissa

pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,

genom järnvägsstyrelsens beslut den 13 juni 1928 pension till belopp av 852

kronor årligen, förutom dyrtidstillägg. I anledning av pensionens beviljande

har det Karlsson-Sandberg tillerkända livräntebeloppet författningsenligt

innehållits.

Sedan Karlsson-Sandberg hos järnvägsstyrelsen gjort framställning i fråga

örn förbättrade pensionsförmåner, meddelade styrelsen genom skrivelse den

22 oktober 1928, att styrelsen på grund av gällande föreskrifter varit förhindrad

bevilja honom högre pension än som genom styrelsens tidigare beslut

fastställts. För högre pension erfordrades nämligen en tjänstetid av

minst 30 år, medan antalet i detta fall vederbörligen styrkta tjänstår utgjort

allenast 26. Samtidigt framhöll järnvägsstyrelsen, att någon extra

ersättning för invaliditet icke kunde tillkomma Karlsson-Sandberg, enär

Utskottet.

Äng.

tillägg sunderstödåt

f. järnvägsarbetaren

S. KarlssonSandberg.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension

åt järnvägsläkaren

H. J.

E. Larsson.

statens järnvägar vore lagligen berättigade att i anledning av den honom

beviljade pensionen innehålla honom tidigare tillerkänd livränta.

I motionen har till stöd för förslaget anförts, bland annat, att även örn

gällande bestämmelser formellt skulle tolkas i den riktning, som vederbörande

myndighet gjort, det dock syntes vara obilligt att från en knapp

pension låta avdraga tillerkända livräntor för olycksfall.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har Karlsson-Sandberg vid

avgången ur statens järnvägars tjänst erhållit den pension, som med hänsyn

till längden av hans styrkta anställningstid författningsenligt kunnat

utgå. Någon utredning av beskaffenhet att kunna föranleda en ökning av

denna pensionsförmån har icke av motionären förebragts. På grund härav

och då motionärens uppfattning, att vid pensionens utbetalande avdrag icke

bort ske med belopp motsvarande Karlsson-Sandberg tidigare tillerkända

livräntor, saknar stöd i gällande bestämmelser, har utskottet ansett sig icke

kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion 1:16 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

76:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 95 av herrar Åkerberg och Karlsson, Gottfrid, och den andra inom

andra kammaren under nr 156 av herr Nilsson i Örebro jämte tre av kammarens

övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

bevilja doktor Henrik Johan Emanuel Larsson, Örebro, en pension av

3,000 kronor per år, att utgå från den 1 januari 1931».

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts bland annat följande:

»Den 1 juni 1903 tillträdde doktor Henrik Johan Emanuel Larsson befattningen

som läkare vid statens järnvägars huvudverkstad, och han har

alltsedan dess varit bunden vid denna tjänst och andra befattningar i

statens tjänst. Så inträdde han i fångvårdens tjänst den 17 juni 1903,

och från den 6 augusti 1909 har han uppehållit befattningen som läkare

vid straffängelset i Örebro. Den 10 januari 1914 antogs doktor Larsson

som läkare för postverkets personal i Örebro, och han har jämväl uppehållit

denna befattning till dess sjukdom och avtagande krafter nu nödga

honom att draga sig tillbaka.

Under åren 1903—1918 var doktor Larsson tillförordnad och extra provinsialläkare

inom Örebro distrikt, men han nödgades sistnämnda år

avgå från denna tjänst på grund av att läkarvården vid centralverkstaden

tog för mycket av hans tid i anspråk. Härigenom förlorade han möjligheten

till pension som provinsialläkare.---

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

95

På grund av detta omfattande arbete i statens tjänst, speciellt vid centralverkstaden,

har doktor Larssons privata praktik måst inskränkas till

det minsta möjliga. Han har i huvudsak varit hänvisad till de inkomster,

som de nyssnämnda tjänsterna skänkt honom, vilket för en läkare

med hans kvalifikationer ej kan sägas vara över hövan mycket. Då doktor

Larsson började sin befattning vid centralverkstaden, hade han en

lön av 1,800 kronor per år. Lönen har sedermera efter hand stegrats,

beroende dels på att arbetarantalet vid verkstaden vuxit och dels på

ändrad löneberäkning. Den har under de senare åren utgått med cirka

11,000 kronor per år. De arvoden, som utbetalats från straffängelset och

postverket, ha utgjort i genomsnitt respektive 800 och 1,200 kronor. Dessa

inkomster ha givetvis ej medgivit någon mera omfattande kapitalbildning.

De besparingar till ålderdomen, som doktor Larsson kunnat avlägga,

uppgå, enligt vad som meddelas, ej till högre belopp än att de medgiva

en ränteinkomst av cirka 3,000 kronor örn året.

Doktor Larsson, som är född den 22 november 1865 och alltså i år fyller

65 år, önskar nu avgå från sin tjänst. Han tvingas härtill främst av

en sjukdom, som även nödgat honom att begära en tids tjänstledighet.

Vad som främst besvärar honom är svårigheten att gå. På väg till sin

tjänstgöring vid centralverkstaden blev doktor Larsson nämligen den 4

september 1926 utsatt för olycksfall, i det han påkördes av en lastbil.

Han ådrog sig därvid bland annat ett revbensbrott och skador i höften,

ett förhållande som väsentligt bidragit till att sänka hans vigor. ----»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

nr 95 i första kammaren.

För utskottet tillgängliga handlingar bestyrka riktigheten av de i motionerna

lämnade, här ovan återgivna uppgifterna, i vad de avse Larssons

anställningar såsom verksläkare.

Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har i denna fråga anfört följande:

Doktor Larsson har, såsom i handlingarna uppgivits, varit anställd såsåsom

järnvägsläkare vid huvudverkstaden i Örebro sedan den 1 juni

1903. Jämsides med denna sin tjänst har han enligt föreliggande uppgifter

dels, från och med den 6 augusti 1909, uppehållit befattningen såsom

fängelseläkare vid straffängelset i Örebro, dels ock, sedan den 20 januari

1914, tjänstgjort såsom verksläkare för postpersonalen i samma

stad.

Med hänsyn till de relativt låga arvoden, som utgått till honom i hans

egenskap av fängelseläkare och läkare för postpersonalen, torde få antagas,

att fullgörandet av dessa uppdrag icke tagit hans tid i anspråk i

någon mera avsevärd omfattning.

Vidkommande hans anställning såsom järnvägsläkare har uppgivits,

att denna ofta krävde en daglig arbetstid av 4 till 5 timmar. Ehuruväl

sålunda icke av motionärerna uppgivits, att den dagliga arbetstiden i

regel uppgått till nämnda antal timmar, vill styrelsen dock här erinra,

att personalstyrkan vid huvudverkstaden i Örebro under den tidigare

delen av den tidsperiod, varom här är fråga, endast uppgick till 200

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

—300 personer samt att den därefter successivt ökats till omkring 1,200

personer under senare åren.

Sannolikt har arbetstidens ökning gått i ungefärligen motsvarande

takt. I varje fall synes det knappast kunna anses uteslutet, att doktor

Larsson även haft tillfälle att utöva enskild läkarverksamhet vid sidan

av sina ovanberörda tjänster.

Styrelsen vill gärna beakta och erkänna det synnerligen förtjänstfulla

arbete, doktor Larsson nedlagt i statens järnvägars tjänst. I överensstämmelse

med gängse praxis ifråga örn beviljande av pensioner av riksdagen

anser styrelsen det dock böra även uti hans fall fordras, att hans

ekonomiska villkor nu visats vara sådana, att pensionen skulle innebära

en hjälp i en nödställd eller i varje fall bekymmersam belägenhet.

Enligt vad styrelsen härvidlag inhämtat, är doktor Larsson ägare av

ett kapital, som icke kan skattas till mindre än 60,000 kronor. Han är

gift samt har hustru och en son, den senare i 25-årsåldern, men med dessa

tillgångar kan han väl näppeligen anses vara i behov av understöd för

sitt och sin hustrus uppehälle under deras återstående livstid.

Under hänvisning till sålunda angivna förhållanden har järnvägsstyrelsen

uttalat att, då ett bifall till motionärernas hemställan kunde antagas

komma att medföra betänkliga konsekvenser för andra likartade

fall — i vilket avseende styrelsen erinrat att det finnes järnvägsläkare,

som få ägna större tid åt sin järnvägsläkarverksamhet än vad fallet varit

med doktor Larsson — styrelsen ansåge sig förhindrad att tillstyrka bifall

till förevarande motioner.

För egen del har statskontoret i ärendet yttrat följande:

För sin del får statskontoret framhålla, att anställning såsom verksläkare

väl i allmänhet måste betraktas såsom bisyssla bredvid annan

huvudsaklig verksamhet och att det därför i regel icke torde böra ifrågakomma

att bereda pension för sådan anställning men att, därest såsom

det vill synas Larsson under lång tid haft sin huvudsakliga verksamhet

såsom verksläkare vid statens järnvägar, fångvården och postverket,

denna omständighet synes höra föranleda, att han erhåller någon pension

av statsmedel, när lian inom kort nödgas till följd av ålder och sjuklighet

lämna sina anställningar. Den omständigheten att Larsson icke

är alldeles utan egna medel för sitt uppehälle synes icke i annan mån

böra inverka, än att beloppet måhända bör med hänsyn härtill i någon

mån jämkas. Statskontoret vill erinra, att riksdagen år 1921 under liknande

omständigheter beviljat understöd åt telegrafverkets läkare S. V.

Lindström ävensom att i propositionen nr 52 vid innevarande års riksdag

gjorts framställning örn pension åt läkaren vid centralfängelset å Långholmen

F. V. Djurberg. Den Lindström beviljade pensionen bestämdes

till 2,000 kronor, motsvarande en ny pension å 2,376 kronor. Statskontoret

kan för sin del icke finna några avgörande betänkligheter mot att

en liknande pensionsförmån — måhända avrundad till 2,400 kronor —

beviljas under de förhållanden, som i detta fall föreligga. Vid bifall

härtill synes pensionen böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten

och åtnjutas från och med månaden näst efter den, vari Larsson

lämnar sina anställningar såsom verksläkare.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

97

Anställning såsom järnvägsläkare medför icke tjänstemannaställning i

vanlig mening. Den kan alltså ej heller grundlägga rätt till pension; det med

anställningen förenade arvodet — i regel utgående med visst belopp per år och

anställd befattningshavare inom tjänstgöringsdistriktet — får anses tillmätt på

sådant sätt, att detsamma innesluter jämväl den ersättning, som till tjänstemän

i egentlig mening utgår först efter tjänstetidens slut i form av pension.

Dylik anställning lärer ock i allmänhet innehavas vid sidan av annan, huvudsaklig

läkarverksamhet. Under nu angivna förhållanden torde, såsom också

hittills varit fallet, pension av statsmedel icke böra beviljas för anställning

av ifrågavarande art med mindre alldeles särskilda omständigheter prövas

böra därtill föranleda. Dylika omständigheter hava enligt utskottets mening

i detta fall icke blivit förebragta. På grund härav finner sig utskottet —

i överensstämmelse med den mening, för vilken järnvägsstyrelsen givit uttryck,

och med särskild hänsyn till de konsekvenser, vilka skulle kunna

föranledas av ett bifall till det föreliggande förslaget — böra avstyrka bifall

till motionärernas framställning.

Utskottet nödgas alltså hemställa,

att förevarande motioner 1:95 och 11:156 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

77:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 32 har herr Hansson i

Trollhättan hemställt, »att riksdagen måtte besluta bevilja arbetaren

Karl Johan Forslund, kvarteret Rödjan nr 5, Trollhättan, pension till det

belopp, som kan anses skäligt».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av vid motionen fogade handlingar framgår, att Forslund, som är

född den 13 december 1872, varit anställd vid statens vattenfallsverks

byggnadsarbeten i Trollhättan från och med den 17 augusti 1907 med vissa

kortare avbrott, vilken anställning i början av år 1930 omfattade en tid

av omkring 21 år 2 månader, samt att han i juni 1929 genom olycksfall

utom arbetet ådragit sig kroppsskada, som gjort honom för framtiden

oförmögen till arbete.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. S sami. 21 haft. (Nr 30.) 7

Utskottet.

Ang.

pension åt

arbetaren

K. J. Forslund.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Då Forslund under hela den uppgivna anställningstiden i statens tjänst

varit anställd vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, är Kungl.

Maj:ts kungörelse den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning (nr 859) närmast tillämplig i förevarande fall. Enligt

bestämmelserna i denna kungörelse kan arbetare, som under minst

25 år varit anställd vid vissa statens arbetsföretag oell som uppnått en

levnadsålder av minst 55 år, tilldelas pension.

Forslund, som är född den 13 december 1872, bar således uppnått en

ålder av 57 år. Vidare är det vederbörligen styrkt, att lian under något

mera än 21 år vid statens vattenfallsverk innehaft sådan anställning,

som berättigar till pension jämlikt ovannämnda kungörelse. I den för

erhållande av pension stipulerade minimitjänstetiden fattas det för Forslund

sålunda något mera än tre år, under det att lian uppfyller åldersvillkoret.

Enligt motionen bifogat läkarintyg är han till följd av skador,

som åsamkats genom ett olycksfall utom arbetet, för framtiden oförmögen

till arbete.

I enlighet med de för arbetare vid statens vattenfallsverk gällande bestämmelserna

har till Forslund utbetalats sjukavlöning t. o. m. den 26

februari 1930. Dessutom har vattenfallsstyrelsen genom särskilt beslut

tilldelat honom ytterligare sjukavlöning att utgå t. o. m. den 30 juni 1930.

Enligt hittills av vattenfallsstyrelsen tillämpade grunder skulle Forslund

kunnat tilldelas sjukavlöning under ytterligare cirka ett år, i samband

varmed styrelsen torde hava kommit att taga upp frågan örn hans

pensionering. Då sistnämnda fråga nu emellertid blivit väckt, och då det

konstaterats, att Forslund är för framtiden oförmögen tili arbete, får

vattenfallsstyrelsen — under erinran att 1926 och 1929 års riksdagar beviljat

pensioner åt f. d. byggnadsarbetarna Arvid Nilsson och Karl Peter

Nilsson (skrivelserna nr 186 och 215, punkt 62) — tillstyrka, att Forslund

beviljas en årlig pension med belopp, som torde böra bestämmas med

hänsyn till de normer, som eljest i liknande fall plägat tillämpas.

Pensionen torde böra beviljas fr. o. m. den 1 juli 1930 och, i likhet med

nyssnämnda båda pensioner, utgå från allmänna indragningsstaten.

För egen del har statskontoret i ärendet yttrat:

Då Forslund efter 21 års anställning vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning

blivit till följd av olyckshändelse oförmögen för framtiden till

arbete och alltså inom kort kommer att entledigas från sin anställning

utan möjlighet att därefter bereda försörjning för sig och familjen, måste

starka billighetsskäl anses föreligga för beviljande åt honom av någon

pension av statsmedel. Beloppet synes böra bestämmas till 756 kronor,

motsvarande vad som av 1929 års riksdag beviljades arbetaren K. P.

Nilsson, vilken kunde åberopa ungefär lika lång tjänstetid som Forslund.

Då Forslund ännu icke entledigats, lärer pensionen böra utgå från och

med månaden näst efter den, i vilken han lämnar sin anställning; och

synes pensionen böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Med hänsyn till de förhållanden, som genom den i ärendet förebragta

utredningen blivit ådagalagda, har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att

arbetaren Forslund må från allmänna indragningsstaten tillerkännas en

årlig pension till belopp av 756 kronor, att utgå från och med månaden

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

99

näst efter den, vari han entledigas från sin anställning vid statens vattenfallsverks

byggnadsarbeten.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 32,

må medgiva, att arbetaren vid statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning Karl Joban Forslund må från och

med månaden näst efter den, vari han entledigas från

sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 756 kronor.

78:o.

I en inom andra kammaren under nr 155 väckt motion bar herr Lindley

anfört och hemställt följande:

»Stenarbetaren Gustaf Johansson, Kinstaby, Söderala, erhöll anställning

såsom banarbetare vid statens järnvägar 1873 och fortsatte därmed, dels

som stenarbetare, dels ock som entreprenör till år 1912.

Arbetsbetyg och intyg från förmän vid de olika bansektionerna vitsorda

emellertid endast en del av den uppgivna anställningstiden, men torde från

kungl, järnvägsstyrelsen fullgiltiga uppgifter härom lämnas.

Johansson är född den 6 november 1857 och uppnår alltså i år 73 år.

På grund av ålder och sjuklighet är han nu oförmögen att sig själv försörja,

och dessutom saknar han tillgångar för sitt uppehälle.

På grund av det anförda får jag hemställa, att riksdagen måtte bevilja

f. stenarbetaren Gustaf Johansson, Kinstaby, Söderala, ett årligt understöd

av 300 kronor.»

Äng.

årligt understöd

åt f. ä.

stenarbetaren

G. Johansson.

Enligt intyg, som i avskrifter ingivits till utskottet, har Johansson dels under

vissa perioder av åren 1886—1888 samt åren 1899—1902 haft anställning såsom

arbetare vid vissa järn vägsbyggnadsföretag i Norrland, dels åren 1902 och

1903 sommartiden arbetat vid statens järnvägars banavdelning. Vidare har

Johansson, likaledes enligt utskottet tillställt intyg, under åren 1904—1912

arbetat vid banavdelningen inom 15:e bansektionen dels som daglönare och

dels som entreprenör. Beträffande den omfattning, vari sistnämnda tid må

kunna tillgodoräknas såsom statsanställning, har någon utredning icke förebragts.

Sedan Johansson år 1929 hos järnvägsstyrelsen gjort framställning om

pension, meddelade styrelsen genom beslut den 31 augusti nämnda år, att

styrelsen funnit det icke vara tillförlitligen styrkt, att Johanssons anställningstid

vid statens järnvägsbyggnader eller liknande statens arbetsföretag

uppgått till den för erhållande av pension föreskrivna minimitiden, 25 år,

samt att styrelsen på grund härav funnit framställningen icke kunna bifallas.

Då det icke blivit styrkt, att Johansson varit anställd i statens tjänst

under så lång tid, som skäligen bör fordras för erhållande av pension eller

därmed jämförligt understöd av statsmedel, samt då vidare, såvitt utred
-

U t skott et.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Äng.

pension åt

förre arbetaren

C. A.

Lund.

<

100 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

ningen visat, Johansson icke efter år 1912 arbetat för statens räkning, bär

utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i anledning av den,

föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 155 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

* I en inom andra kammaren under nr 160 väckt motion hava herrar

Selberg och Gravenson hemställt, »att riksdagen måtte bevilja förre järnvägsarbetaren

Carl August Lund i Svartsjönsbyn, Överluleå socken, en

årlig pension av 600 kronor att räknas från 1930 års början».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Lund är född den 28 januari

1870 och alltså 60 år gammal, att han äger en till 4,600 kronor taxerad

lägenhet jämte för huset erforderliga lösören ävensom att han har skuld

till ett belopp av omkring 5,000 kronor.

Till stöd för det i motionen väckta förslaget hava åberopats vissa till

utskottet i avskrift ingivna intyg och betyg, enligt vilka Lund skulle,

stundom såsom anställd arbetare och stundom såsom enskild företagare,

hava för statens räkning vid järnvägsbyggnader m. fl. företag utfört

arbete, frånsett vissa smärre avbrott, under tiden från och med juli 1887

till och med utgången av år 1928.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen yttrar följande:

En granskning av utredningen giver vid handen, att anställning såsom

arbetare vid statens järnvägsbyggnader eller eljest i statstjänst kan anses,

välvilligt räknat, vederbörligen styrkt endast i vad angår åren 1906

-—1910 och 1912, samt delar av åren 1911, 1913, 1914 och 1916, vilken tid

skäligen kan skattas till 8 år. Intygen angående den övriga uppgivna

anställningstiden — ej minst gäller detta ett av f. d. förste banmästaren

Olof Jansson avgivet intyg — lämna i regel ofullständigt besked angående

omfattningen av den verkliga arbetstiden. Slutligen lämna ifrågavarande

intyg i väsentlig omfattning ej möjlighet att avgöra karaktären

av den intygade anställningen. Anmärkta brister äro givetvis så

mycket mera betänkliga som här är fråga om förhållanden avseende deb

vis långt tillbaka liggande tid. Styrelsen har visserligen i något enstaka

fall ansett sig höra tillstyrka pension åt personer, vilka endast eller

huvudsakligen såsom enskilda företagare utfört arbete för statens järnvägars

räkning. I dylika fall har dock av förebragt utredning framgått,

att vederbörandes arbete varit till såväl art som omfattning jämförbart

med vid statens järnvägar anställda arbetares. J

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

101

Äv det anförda framgår, att enligt styrelsens mening Lunds tjänstetid

icke kail anses vederbörligen styrkt ens i den omfattning, som erfordras

för erhållande av gratifikation jämlikt kungl, brevet den 18 december

1925 angående bemyndigande för styrelsen att bevilja gratifikationer,

eller alltså minst 20 år.

Än vidare är emellertid att märka, att Lund, som ej nått högre ålder

än 60 år, alltjämt måste betraktas såsom arbetsför, enligt vad företett

läkarbetyg utvisar, vid vilket förhållande han — alldeles frånsett anställningstiden

— icke fyller villkoren för erhållande av gratifikation.

På anförda skäl måste styrelsen avstyrka bifall till motionen.

Därest riksdagen likväl skulle finna skäl tilldela Lund något understöd,

synes detta böra utgå med sådant årligt belopp, att detsamma, inklusive

dyrtidstillägg, icke kommer att överstiga vad som högst kunnat

ifrågakomma enligt berörda kungl, brev, eller 500 kronor. Understödet

borde under denna förutsättning lämpligen fastställas till 396 kronor.

Då Lund synes hava varit anställd vid ett flertal statliga arbetsföretag,

synes det vidare styrelsen riktigt, att ett eventuellt understöd bestämmes

skola utgå av allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har för egen del, under åberopande av vad järnvägsstyrelsen

anfört, framhållit att tillräckliga skäl att bereda statspension knappast

kunde anses i detta fall föreligga.

Då det icke, vare sig genom motionärernas framställning eller genom

den på utskottets föranstaltande verkställda utredningen i ärendet, blivit

styrkt, att Lund i statens tjänst innehaft anställning under så lång tid

eller eljest för statens räkning utfört arbete av sådan art och omfattning,

att pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel åt honom

skäligen kan ifrågakomma, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till

det i motionen framlagda förslaget.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion 11:160 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

80:o.

1 en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 250 har

hemställts, att riksdagen måtte besluta tilldela följande förut i statens

tjänst anställda arbetare, nämligen

1) stenarbetare!! Karl Albert Johansson, Boden,

2) f. d. fortifikationsarbetaren Adolf Vikström, Heden, Över-Luleå,

3) f. d. järnvägsarbetaren Erik Magnus Sundkvist, Svartbjörnsbyn,

Över-Luleå, samt

4) maskinisten Nils Jacob Forsberg Hedman, Fagernäs, Boden,

ett årligt understöd att utgå med 600 kronor eller det belopp, som riksdagen

kan finna lämpligt till var och en från och med innevarande år.

Utskottet.

Äng.

årliga understöd

åt fyra

/. d. arbetare

i statens

tjänst.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

Vad först beträffar frågan örn understöd åt arbetaren K. A. Johansson,

må erinras att denna fråga varit föremål för behandling av riksdagen

såväl år 1928 som år 1929.

Av handlingar, som år 1928 voro tillgängliga i ärendet, inhämtades i

huvudsak följande:

Johansson, som är född den 12 mars 1866, har under åtskilliga år innehaft

anställningar vid järnvägsbyggnader och vissa andra arhetsföretag

i statens tjänst. I maj 1926 anhöll Johansson hos järnvägsstyrelsen att

komma i åtnjutande av pension i anledning av berörda anställningar.

Han åberopade därvid en tjänsteförteckning av följande innehåll:

År 1887—1888

» 1895—1896

» 1897

» 1898—1899

» 1899—1902

» 1903—1904

» 1905

» 1906

» 1907

» 1908

» 1908—1910

» 1910

>» 1911

7» 1911- 7io1914

19Ao 1914—l9/t 1916

”/4 1917—*Vu 1917

74 1918—“/j, 1918

9/, 1919-«/6 1919

“/i 1919—“/, 1920

”/, 1920—,f’/s 1920

16/6 1920— 6/, j 1920

30/, 1921—‘7,,, 1923

17/101923— */10 1925

anställd vid järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

» » landsvägsbyggnaden Gällivare—Vittangi,

» » järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

» » » Boden—Morjärv,

» » » Gällivare—Riksgränsen,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » statens järnvägar Kiruna—Riksgränsen,

» » järnvägsbyggnaden Morjärv—Lappträsk,

» » militärvägen Boden—Lappträsk,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » järnvägsbyggnaden Östersund—Ulriksfors,

» » » Gällivare—Porjus,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » Porjus kraftverksbyggnad,

» » Trollhätte kanals ombyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » » » »

» » » » »

» » » » »

» » Harsprångets kraftverksbyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » Suorvadammens byggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet.

Riktigheten av de i tjänsteförteckningen angivna uppgifterna hade, beträffande

tiden efter den 2 juli 1911, bestyrkts av sektionsingenjören i

Porjus F. Svensson.

Sedan genom järnvägsstyrelsens försorg utredning i ärendet verkställts,

därvid bland annat dels av Johansson åberopats en del av honom efter

ansökningens ingivande till .styrelsen insända intyg angående vissa arbetsanställningar,

dels förebragts utlåtanden rörande Johanssons hälsotillstånd

och behov av ekonomisk hjälp efter entledigande, dels ock företetts

meddelande att Johansson den 18 november 1926 slutat sin anställning

vid Inlandsbanans norra distrikt på grund av arbetenas upphöran
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

103

de, föredrogs ärendet i järnvägsstyrelsen den 28 februari 1027. Styrelsen,

som icke funnit det i erforderlig grad styrkt, att Johanssons tjänstetid

vid statens järnvägsbyggnader uppginge till den i gällande författning

för erhållande av pension föreskrivna, beslöt därvid tillerkänna Johansson

en gratifikation av 500 kronor för år 1927. Samtidigt meddelade styrelsen,

att Johansson för prövning av frågan, huruvida han kunde komma

i åtnjutande av gratifikation jämväl under kommande år, borde

värjo år i juli månad till styrelsen insända åldersbetyg jämte av behörig

myndighet utfärdat intyg angående sina ekonomiska förhållanden.

Över järnvägsstyrelsens ifrågavarande beslut anförde Johansson hos

Kungl. Majit den 25 april 1927 besvär, som överlämnades till kammarrätten.

I ett över besvären infordrat utlåtande uttalade järnvägsstyrelsen

bland annat följande:

Enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader fordras förrätt

till pension — förutom annat, varom i detta mål dock ej är fråga —

en tjänstetid av minst 25 år. Givetvis ankommer det på en pensionssökande

att styrka förefintligheten av nämnda tjänstetid såväl som av

övriga omständigheter av vikt för ärendets bedömande, ehuruväl i fråga

örn tjänstetid vid statens järnvägar eller statens järnvägsbyggnader genom

järnvägsmyndigheternas försorg i mån av behov verkställes sådan

utredning, som kan åstadkommas.

Vid tjänstetidens beräknande måste visserligen beaktas att naturen av

arbetarnas anställning och sysselsättning gör en sammanhängande tjänstgöring

så gott som omöjlig. Dålig väderlek, arbetens färdigställande,

inskränkning i arbetena av klimatiska skäl vissa årstider, ständiga flyttningar

till nya arbetsplatser m. fl., för personal i tjänstemannaställning

okända eller i ringa män inverkande faktorer medföra sålunda, att man

ej kan lägga så stränga regler till grund beträffande tidsberäkningen för

arbetare som för exempelvis den dessa i anställningsform eljest närstående

extra ordinarie personalen och verkstadsarbetarna, vilka grupper

enligt § 11 av pensionsreglementet den 29 juni 1917 ej får i pensionshänseende

tillgodoräknas en enda dag, som ej varit antingen tjänstgör]ngsdag

eller ock ledighetsdag för något av vissa i paragrafen närmare angivna

ändamål. Men så mycket måste dock uppenbarligen fordras, att

vederbörande under kalenderår, som önskas i sin helhet tillgodoräknat,

ägnat sig åt arbete, som medför pensionrätt, i den mån sådan stått till

buds, samt att han åtminstone under den huvudsakliga delen av året varit

sysselsatt i dylikt arbete. Kravet härpå är så mycket mera befogat

som arbetarna numera äro i pensionshänseende förhållandevis väl stiillda.

Ehuru de ej erlägga några som helst avgifter, uppgå nämligen deras pensioner

till avsevärda belopp. Sålunda är från och med den 1 juli 1925

minimipensionen (vid 55 levnads- och 25 tjänstår) 852 kronor och maximipensionen

(vid 60 levnads- och 40 tjänstår) 996 kronor per år jämte dyrtidstilläigg.

Till jämförelse kan nämnas, att pensionen — inklusive av

giftspension — till en verkstadsarbetare med fulla (35) rigoröst be

räknade tjänstår uppgår till 1,400 å 1,500 kronor förutom dyrtidstillägg.

Tillämpas det sagda på föreliggande fall befinnes, att anställning vid

statens järnvägsbyggnader under åren 1906—1907 styrkts genom arbetar
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

liaukoutskottets utlåtande Nr 30.

rullornas uppgifter, att dylik anställning under åren 1008—1910 är

sannolik med hänsyn till innehållet i vissa räkenskaper, afl tjänstgöring

vid statens järnvägsbyggnader eller liknande statens arbetsföretag under

åren 1911—1926 vitsordats av vederbörande arbetsbefäl, samt att

klaganden företett intyg från arbetskamrater angående tjänstgöring vid

statens järnvägsbyggnader åren 1887—1888 och 1S97—1902 ävensom vid

Bodens fästningsbyggnad åren 1902—1904 oell vid vägbygge mellan Gällivare

och Vittangi åren 1895—1896. Härav kunna emellertid sistnämnda

tvenne år ej tillgodoräknas klaganden redan av det skäl att här ej varit

fråga örn statsanställning. Huru det i detta hänseende förhåller sig med

den uppgivna anställningen vid Bodens fästning kan vara tveksamt, liksom

även huruvida sysselsättningen där varit jämförlig med järnvägsbygge.

Det avgörande är dock, att de angående denna tjänstgöring liksom

de angående klagandens tidigare tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader

av arbetskamrater utfärdade intygen enligt styrelsens mening

icke kunna anses var av beskaffenhet att böra läggas till grund för

beviljande av en så betydande och för statsverket kostsam förmån som

pensionen innebär. Styrelsen har därvid icke blott fäst sig vid att, då

intygsgivarna icke äro personer i någon som helst officiell ställning,

deras intyg ej kunna tillmätas fullgiltigt bevisvärde, utan även tagit i

betraktande den synnerligen vaga formuleringen av intygen, vilken giver

anledning antaga, att intygsgivarna endast på ett ungefär haft klart

för sig intygade förhållanden. Att lämna kamratintygen utan avseende

har styrelsen också funnit i förevarande fall så mycket mera på sin plats,

som de samtliga avse långt tillbaka liggande tidsperioder och sålunda

även av detta skäl måste anses otillförlitliga. Visserligen har styrelsen

i liknande fall, med hänsyn till svårigheten för pensionssökande av nu

ifrågavarande kategori att med officiella intyg styrka hela den såsom

villkor för pensionsrätt föreskrivna tjänstetiden, ansett sig kunna taga

hänsyn till intyg av arbetskamrater, då det gällt att utfylla ett eller annat

år av tjänstetiden, men däremot har styrelsen så gott som undantagslöst

ansett sig böra uppställa den fordran att åtminstone på ett fullt

tillförlitligt sätt styrkes att vederbörande varit anställd vid en tid, som

ligger så långt tillbaka, från avgången räknat, att den mellanliggande

tiden minst motsvarar den tjänstetid, som erfordras för pensionsrätt. Såsom

framgår av det föregående är detta villkor icke uppfyllt i nu föreliggande

fall. Styrelsen har i detta fall därför funnit i vederbörlig ordning

styrkt endast den av arbetarrullorna, räkenskaperna och befälsintygen

vitsordade tjänstetiden, vilken, på sätt närmare framgår av handlingar

na, i runt tal och generöst räknat kan skattas till 18 1U år.

Örn styrelsen sålunda funnit klaganden ej kunna ifrågakomma till pension.

så har styrelsen emellertid ej lämnat honom utan hjälp. Då klagandens

tjänstetid i allt fall syntes motivera understöd samt utredningen

visade, att han vore därav i behov, har styrelsen nämligen med stöd av

generellt bemyndigande av Kungl. Majit tillerkänt klaganden en gratifikation

av 500 kronor, och kan klaganden påräkna att framdeles årligen,

så länge han lever och behovet fortfar, erhålla dylikt understöd.

Klaganden har härvid behandlats efter enahanda grunder som andra

pensionssökande i liknande situation och i likhet med dessa tillgodosetts

i all den utsträckning, som varit förenligt med den skyldiga hänsynen

till statens intresse.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde järnvägsstyrelsen,

att besvären måtte lämnas utan bifall.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 105

Enligt utslag den 20 februari 1928 lämnade kammarrätten besvären

utan bifall.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 30, punkt 66) anförde 1928 års

bankoutskott för egen del följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Johansson ansetts

ej kunna tillerkännas pension enligt gällande bestämmelser rörande pensionering

av förmän oell arbetare vid statens järnvägsbyggnader, enär

det icke ansetts vara i erforderlig grad styrkt, att hans tjänstetid uppgår

till vad som i nämnda bestämmelser föreskrivits. Däremot har Johansson

av järnvägsstyrelsen tillerkänts en gratifikation till belopp av

500 kronor, vilken han enligt vad järnvägsstyrelsen anfört kan påräkna

att, så länge han fortfarande är i behov av understöd, årligen åtnjuta.

Enligt utskottets mening synes någon tvekan kunna råda, huruvida

icke i detta fall må anses föreligga sådana omständigheter, vilka borde

föranleda till beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd av

statsmedel. Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört och

då Johansson icke av styrelsen lämnats utan underhåll, har utskottet likväl

ansett sig icke böra förorda, att riksdagen skulle bevilja Johansson

pension. Utskottet vill emellertid framhålla att, därest Johansson framdeles

skulle kunna förebringa närmare utredning rörande sina anställningsförhållanden

i statens järnvägars tjänst, frågan om pension åt honom

givetvis skulle komma i nytt läge.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionen icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i överensstämmelse

med vad utskottet sålunda hemställt.

Den utredning, som i ärendet förebragtes år 1929, var i huvudsak densamma,

som förelåg vid frågans prövning år 1928. Endast i fråga örn

vissa av Johansson åberopade statsanställningar, avseende åren 1898,

1899, 1904 och 1905, förebragtes ytterligare utredning. Denna ytterligare

utredning fann emellertid 1929 års bankoutskott (utlåtande nr 24,

punkt 84) icke innebära tillräcklig anledning för ett frångående av den

ståndpunkt, utskottet år 1928 intagit i frågan. Utskottet hemställde därför,

att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Fyra

ledamöter inom utskottet funno emellertid omständigheterna böra föranleda

till beviljande av pension samt hemställde reservationsvis, att sådan

förmån måtte beredas å allmänna indragningsstaten till belopp av 756

kronor. Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets hemställan.

Ytterligare utredning har nu av motionären torebragts genom nya intyg

av arbetskamrater till Johansson rörande vissa anställningar under

åren 1898, 1899 oell 1908.

I fråga örn Johanssons ekonomiska förhållanden har fattigvårdsstyrelsens

ordförande i Roden intygat, att Johansson är fullständigt medellös

och på grund av sin ålder icke kan i ett arbetslag utföra det arbete,

sorn han tidigare gjort, att han i anledning härav icke kunnat erhålla

någon anställning sedan år 1926 samt att han haft sitt uppehälle hos en

systerdotter.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande f. d. fortifikationsarbetare!! A. Vikström framgår av tillgängliga

handlingar, att denne, som i åldersbetyg benämnes f. d. hemmansägare

oell är född den 16 september 1865 samt alltså nu 64 år gammal,

under vissa perioder av åren 1902—1917 varit anställd såsom fortifikationsarbetare

vid fästnings- och kasernbyggnaderna i Boden en sammanlagd

tid av omkring 8 år 5 månader. Enligt vissa till utskottet ingivna

handlingar i övrigt — vilka huvudsakligen utgöras av obevittnade

intyg, som icke klargöra arten av vederbörande arbetsanställning och ej

heller utvisa, huruvida anställningen kan betraktas såsom statstjänst —

skulle Vikström dessutom under vissa tider åren 1887, 1891—1896, 1898—

1899, 1907—1908, 1910—11 samt 1919 hava utfört arbeten bland annat vid

järnvägsbyggnader i Norrland. Den sammanlagda anställningstid, som

sålunda uppgivits, uppgår till något över 15 år, varvid även förenämnda

anställning såsom fortifikationsarbetare inräknats. De uppgivna anställningarna

omfatta, frånsett 4 månader av år 1919, icke tid efter utgången

av juni 1917.

Enligt läkarintyg är Vikström på grund av sjukdom oförmögen till

arbete. Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att

Vikström, »såvitt känt är, är medellös». I

I fråga örn E. M. Sundkvist framgår av handlingarna, att denne, som

är född den 21 oktober 1854 och alltså nu 75 år gammal, varit anställd såsom

arbetare vid fästningsbyggnaden i Boden under vissa perioder av

åren 1902—1916, sammanlagt omkring 7 år 9 månader, samt såsom tillfällig

banarbetare vid statens järnvägars 25 :e bansektion under sammanlagt

omkring 9 månader av år 1913. Enligt intyg, som icke närmare klarlägger

karaktären av arbetsanställningen, skulle Sundkvist vidare under

åren 1891—1897 samt 1899—1901 hava arbetat vid järnvägsföretag i Norrland.

Den uppgivna anställningstiden vid samtliga nu omförmälda arbeten

omfattar sammanlagt omkring 18 ‘A år. Efter den 8 april 1916 har

Sundkvist, såvitt av utredningen framgår, icke varit i statens tjänst.

Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att Sundkvist,

såvitt känt är, ej äger några tillgångar och att han av intygsgivaren anses

medellös. Enligt läkarintyg är Sundkvist på grund av vissa sjukdomar

fullständigt oförmögen att genom arbete bidraga till sitt uppehälle.

En av Sundkvist gjord framställning örn pension var under år 1925

föremål för prövning av järnvägsstyrelsen. Då varken de vid Sundkvists

ansökan fogade handlingarna utvisade eller genom av styrelsen verkställd

utredning kunnat utrönas, att Sundkvist under så lång tid, som erfordrades

för erhållande av pension, innehaft anställning vid statens järnvägar

eller liknande statens arbetsföretag, fann styrelsen emellertid den

gjorda framställningen icke kunna till någon styrelsens åtgärd föranleda.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

107

Av tillgängliga handlingar beträffande N. J. Forsberg Hedman framgår,

att denne är född den 3 januari 1875 och sålunda 55 år gammal, att

han varit fast anställd såsom volontär vid Norrbottens regemente undertiden

1 oktober 1895—1 oktober 1896, att han därefter varit indelt soldat

vid samma regemente under tiden 12 april 1898—8 september 1905, då han

erhållit avsked »för ägande hemmans bruk:», samt att han under vissa

perioder åren 1901—1911, 1913—1915 samt 1917—1929 haft arbetsanställningar

vid Bodens fästning, vid garnisonssjukhuset i Boden, vid telegrafverket

samt vid statens järnvägar, där Forsberg Hedman arbetat dels

såsom lastare och lossare samt förrådsarbetare, dels såsom tillfällig bromsare,

dels ock såsom ban- och byggnadsarbetare. Sammanlagt uppgå de

angivna anställningarna, inräknat militärtjänsten, till omkring 23 år.

Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att Forsberg

Hedman icke, såvitt känt är, äger andra tillgångar än en lägenhet, taxerad

till 2,100 kronor, jämte ett enkelt bohag, att fastigheten är intecknad

och belånad till sitt fulla värde samt att intygsgivaren anser Forsberg

Hedman vara mindre bemedlad.

I fråga örn Forsberg Hedmans hälsotillstånd bär utredning icke förebragts.

Vad först beträffar frågan örn understöd åt f. d. arbetaren K. A. Johansson,

uttalade utskottet — såsom av den föregående redogörelsen framgår

—- redan år 1928 tvekan, huruvida icke i detta fall kunde anses föreligga

sådana omständigheter, vilka borde föranleda till beviljande av

pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel. Den utredning

i ärendet, som av motionären därefter förebragts, har synts utskottet

giva ökat stöd för sannolikheten av att Johansson innehaft anställning

i statens tjänst under så lång tid, att pension skäligen synes böra beredas

honom. Utskottet har därför icke velat motsätta sig, att dylik förmån

nu beviljas. Mot det av motionären ifrågasatta beloppet, 600 kronor, har

utskottet intet att erinra. Pensionen lärer i detta fall böra beviljas av

allmänna indragningsstaten samt utgå från och med ingången av innevarande

år.

I fråga örn övriga i motionen avsedda personer har utskottet icke funnit

tillräcklig anledning föreligga till beredande av pension eller understöd.

Beträffande Vikström och Sundkvist synes icke vara vederbörligen

styrkt, att de under så lång tid, som bör fordras för pension, varit anställda

i statens tjänst; de uppgivna anställningarna ligga också så långt

tillbaka i tiden som år 1917, respektive år 1916. Med avseende å Forsberg

Hedman må allenast framhållas, att denne endast uppnått 55 års ålder

samt att det icke styrkts eller uppgivits, att han skulle vara på grund avsjukdom

urståndsatt till fortsatt arbete i statens tjänst. Utskottet avstyrker

alltså bifall till motionärens förslag, i vad det avser Vikström, Sundkvist

och Forsberg Hedman.

Utskottet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 250, i vad den avser understöd åt f. d. stenarbetaren

Karl Albert Johansson, må medgiva, att

Johansson må från och med den 1 januari 1930 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor; samt

b) att förevarande motion II: 250, i vad den avser

understöd åt f. d. arbetarna Adolf Vikström, Erik

Magnus Sundkvist och Nils Jacob Forsberg Hedman,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

81 :o.

Äng.

''pension

åt förre träarbetaren

L. A. Eriksson.

I en inom andra kammaren av herr Dahlén väckt motion nr 341 har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna förre träarbetaren

Lars Anton Eriksson ett från och med i år utgående årligt understöd».

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Eriksson är född den 19 september

1861 och sålunda uppnått 68 års ålder, att han från och med den

4 oktober 1910 till och med den 27 augusti 1927 med vissa kortare avbrott

fullgjort arbete i anställningar vid statliga byggnadsföretag, företrädesvis

vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, under en tid

av sammanlagt 15 år 9 månader, att han den 27 augusti 1927 drabbats av

slaganfall, som enligt läkarbetyg gjort honom varaktigt oförmögen till

arbete, samt att han från dagen för sjukdomsfallet till och med den 26

februari 1929 uppburit sjukavlöning från vattenfallsverket.

Av handlingarna synes vidare framgå, att Eriksson befinner sig i behövande

omständigheter.

Över ifrågavarande motion har utskottet i grundlagsenlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsens yttrande är av följande innehåll:

Eriksson har på sin tid hos vattenfallsstyrelsen gjort framställning örn

att komma i åtnjutande av pension jämlikt kungörelsen den 8 november

1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning (nr 859).

Då Eriksson emellertid icke innehade i nämnda kungörelse för erhållande

av pension föreskrivet minimiantal av 25 tjänstår, kunde framställningen

icke av vattenfallsstyrelsen bifallas.

I en bland handlingarna i nämnda ärende befintlig tjänsteförteckning

angivna anställningstider äro med undantag av den första anställningen,

som är intygad av en förman, styrkta med arbetsbetyg respektive ma
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

109

trikel och uppgift från vederbörande arbetsbefäl. Det torde emellertid

böra anmärkas, att, innan Eriksson den 27 augusti 1927 drabbades av sin

sjukdom, lians sammanlagda tjänstetid vid ifrågavarande statens företag

uppgick till endast cirka 15 år 9 månader. Emellertid får Eriksson

betraktas hava varit anställd vid statens vattenfallsverk även under den

tid, varunder han efter nyssnämnda tidpunkt från verket uppburit sjukavlöning,

d. v. s. till och med den 26 februari 1929. Medräknas nämnda

tid, belöper sig motsvarande anställningstid till cirka 17 år. 3 månader.

Vattenfallsstyrelsen får dessutom i detta sammanhang påpeka, att 1926

års pensionsutredning i sitt yttrande den 29 juni 1927 över ett av 1921

års pensionskommitté uppgjort förslag till ny pensionslag för kommunikationsverken

m. m. föreslagit, att viss reducerad pension må tillkomma

sådan arbetare av Erikssons kategori, som entledigas på grund därav, att

han befinnes till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga

mindre tjänlig till arbete under förutsättning att han vid avgången

uppnått en levnadsålder, som med högst sju år understiger vederbörande

pensionsålder, 65 år, och tillika kan räkna minst 15 anställningsår.

För egen del har statskontoret framhållit, att ömmande omständigheter

i detta fall syntes föreligga och att därför ur billighetssynpunkt intet

syntes vara att erinra mot att något årligt understöd beviljades Eriksson.

Då denne hade en effektiv tjänstetid av allenast något mer än 15

år, ville statskontoret erinra därom, att 1922 års riksdag i anledning av

propositionen nr 29 beviljat en pension å 350 kronor åt maskinreparatören

K. G. Andersson, som innehade en tjänstetid av allenast omkring 15

år, samt att 1927 års riksdag med bifall till propositionen nr 128 beviljat

en motsvarande nyreglerad pension å 624 kronor åt förre timlönaren O.

G. Johansson med ungefär lika lång tjänstetid. Pension till sistnämnda

belopp syntes alltså kunna ifrågasättas för Eriksson att från allmänna

indragningsstaten utgå, såsom i motionen föreslagits, från ingången av

år 1930.

Med stöd av vad utredningen i ärendet givit vid handen vill utskottet

tillstyrka, att pension beviljas Eriksson till belopp av 624 kronor årligen,

att från och med ingången av innevarande år utgå å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:341, må medgiva, att förre träarbetaren Lars Anton

Eriksson må från och med den 1 januari 1930 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 624 kronor.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

TI. Ang. finansdepartementet.

82:o.

Äng.

pension åt

amanuensen

E. Lundström.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 144 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att amanuensen hos riksräkenskapsverket Erik Lundström

må från och med dagen näst efter den, då han avgår från sin anställning

i statstjänst, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,920 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Lundström, som är född den 25 april 1870, tjänstgjorde efter år 1895

avlagd examen till rättegångsverken och Kungl. Maj:ts kansli under åren

1896—1899 som notarie i Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga, varvid

han såsom förste notarie höll tre lagtima ting, urtima ting, syner

m. m. och kortare tid förvaltade domareämbetet, samt hade åren 1899—

1900 anställning hos länsstyrelsen i Östergötlands län med förordnanden

såsom extra länsnotarie och länsnotarie. Efter att sedan under åtskil

liga år hava bedrivit privat verksamhet anställdes Lundström såsom tjänsteman

vid riksdagens tryckeriavdelning för lagtima riksdagen år 1913

och tjänstgjorde sedermera i sjörevisionen vid flottans station i Stockholm

under tiden 1 februari 1914—28 juli 1916, i statskontoret såsom e. o.

tjänsteman från den 11 oktober 1919 och som amanuens från den 1 juli

1920 med förordnande såsom revisor under en tid av 9 månader 21 dagar

samt i kammarrätten från den 30 juni 1920 såsom e. o. tjänsteman med

förordnande såsom revisor 2 månader 16 dagar. Från och med år 1921

antogs Lundström till e. o. tjänsteman i riksräkenskapsverket, där han den

31 januari samma år förordnades till extra revisor. I sammanhang med

minskning av antalet extra revisorer i ämbetsverket upphörde detta förordnande

den 30 juni 1924, då Lundström blev amanuens hos ämbetsverket

med placering sedan den 1 juli 1925 i 15 lönegraden. Efter upphörandet

av nämnda extra revisorsförordnande har Lundström innehaft

förordnande såsom revisor och extra revisor hos ämbetsverket under sammanlagt

omkring 2 år 9 månader, intill dess han under september 1928

erhållit mera stadigvarande tjänstledighet för sjukdom. Lundström, som

under tidigare år endast i ringa omfattning åtnjutit sjukledighet, har

därefter under tidsperioderna 1 oktober—27 december 1928 samt 1 januari—22

mars och 26 mars—31 december 1929 varit tjänstledig för sjukdom.

Under de första 12 dagarna av år 1930 har han åter varit i tjänst

men därefter av sjukdom tvingats att ånyo taga ledighet, tillsvidare till

och med den 31 mars detta år.

Lundström, som för närvarande åtnjuter lön efter 15 löneklassen, har

med stöd av 13 § avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare

(nr 356/1925) under tiden 1 oktober—31 december 1929 fått under

sjukledigheten frånträda halva avlöningen, d. v. s. för kr 1L X 4,350 = 2,175

kronor, jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Sedan Lundström återinträtt

i tjänstgöring under början av innevarande år, är han enligt nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

lil

stadgande skyldig att vid sjukledighet för en tid av 6 månader framåt

vidkännas allenast s. k. A-avdrag, eller för år 839 kronor 50 öre* utom dyrtidstillägg.

Med hänsyn till angelägenheten för riksräkenskapsverket att

utvinna effektivt arbete för anslaget till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare

har ämbetsverket sett sig nödsakat bestämma, att Lundström

från och med den 16 april 1930 skall vara amanuens med halvtidstjänstgöring.

Enligt två vid ansökningen fogade läkarintyg lider Lundström sedan

flera år av hjärtsjukdom och njurlidande, som — sannolikt för all framtid

— i mycket hög grad inkräkta på hans arbetsförmåga och sålunda

göra honom oförmögen att fullgöra sina tjänståligganden ävensom säkerligen

göra det omöjligt för honom att på ett nytt verksamhetsområde

finna utkomstmöjligheter.

I likhet med riksräkenskapsverket och statskontoret, vilka avgivit utlåtanden

i ärendet, har departementschefen ansett det överensstämma med billighet, att

amanuensen Lundström komme i åtnjutande av pension. Vad pensionsbeloppet

anginge, syntes detta enligt departementschefens mening lämpligen kunna —

såsom skett i vissa föregående fall, exempelvis vid 1929 års riksdag i fråga

örn pension åt extra ordinarie kanslibiträdet hos statskontoret Anna

Scherdin — bestämmas i anslutning till de grunder, som kommit till uttryck

i det av särskilda sakkunniga den 29 mars 1927 avgivna förslaget

till ny civil pensionslag m. m., varvid pensionen med hänsyn därtill, att

Lundström icke haft att erlägga avgifter för sin pensionering, borde

underkastas reduktion med en tiondel. Beloppet syntes i enlighet härmed

böra fastställas till 1,920 kronor, att utgå från och med dagen efter

avskedet samt bestridas från allmänna indragningsstaten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då här föreligga samma förhållanden som i det under punkten 24 här utskottet.

ovan omförmälda ärendet, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas. VII.

VII. Ang. ecklesiastikdepartementet.

83:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition Äng.

nr 137 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag PenSMn åt

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten engen fil. dok1

föreslagit riksdagen medgiva, att e. o. amanuensen vid nationalmuseet, torn K\ Lfilosofie

doktor Karl Ludvig Wåhlin må från och med månaden näst efter

den, då han lämnar sin anställning vid museet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära dels en årlig pension till belopp

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

av 2,000 kronor, dels ock ett årligt understöd till belopp av 3,004 kronor,

med iakttagande likväl, att dyrtidstillägg må utgå allenast å pensionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wåhlin, som den 14 juli 1930

uppnår en levnadsålder av 69 år, varit anställd vid nationalmuseum alltsedan

den 9 januari 1890 eller under något mer än 40 år, av vilken tid

han dock åtnjutit tjänstfrihet inemot 9 år, att han under åren 1896—1904

samt 1913—1916 tjänstgjort som museets sekreterare och år 1917 förordnats

att handhava skötseln av museets bibliotek, samt att hans avlöning

under de senaste fem åren med halv tjänstgöring utgjort 3,600 kronor för

år förutom dyrtidstillägg.

Hos Kungl. Majit har chefen för nationalmuseum gjort framställning örn

pension åt Wåhlin för hans anställning vid museet. Vidare hava åtskilliga

inom konstens och litteraturens områden framstående personer — med framhållande

av Wåhlins verksamhet såsom redaktör för tidskriften Ord och

Bild samt såsom konsthistorisk författare m. m. — hemställt örn pension

åt honom, tillmätt med hänsyn till det stora värde hans kulturgärning haft

och har för vårt land.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört bland annat följande:

På grund av Wåhlins anställning vid museet och med hänsyn till föreliggande

vitsord örn hans synnerligen förtjänstfulla verksamhet vid museet,

anser statskontoret, att pension av statsmedel bör vid avgången från hans

anställning tillkomma honom med belopp, som med hänsyn tagen till tjänstetidens

längd och den avlöning, han åtnjutit, kan anses böra utgöra 2,000

kronor för år räknat.

Beträffande därefter frågan örn utverkande av någon ytterligare pension

eller något understöd åt Wåhlin må framhållas, att frågan i denna del undandrager

sig bedömande efter de grunder, som komma i tillämpning vid

avpassande av pension åt befattningshavare i statstjänst. Statskontoret vill

emellertid erinra, att vid riksdagarna 1924 och 1926 behandlats två frågor

av liknande beskaffenhet som den nu förevarande. 1924 års riksdag beviljade

nämligen förste amanuensen hos kommerskollegium fil. dr. A. Vannérus

dels en årlig pension å 1,200 kronor, dels ock ett understöd för fortsatt

vetenskapligt författarskap å 3,800 kronor, med föreskrift bland annat

att dyrtidstillägg finge utgå allenast å pensionen. I anledning av väckt

motion örn beviljande av årligt understöd åt f. d. intendenten O. Granberg

såsom ett erkännande av hans förtjänstfulla verksamhet såsom kultur- och

konsthistoriker medgav 1926 års riksdag, att Granberg Ange åtnjuta ett

årligt understöd från allmänna indragningsstaten å 3,000 kronor. Med hänsyn

till vad sålunda förekommit och på grund av vad handlingarna i nu

förevarande ärende innehålla rörande Wåhlins framstående verksamhet i

den svenska kulturens tjänst, finnér sig statskontoret kunna tillstyrka, att

något understöd beredes Wåhlin, som enligt vad statskontoret inhämtat är

för sitt uppehälle beroende av sin arbetsinkomst; och statskontoret vill för

sin del föreslå ett understödsbelopp av 3,000 kronor, varigenom sammanlagda

förmånen skulle för Wåhlin uppgå till samma belopp, som tillerkänts

Vannérus, eller 5,000 kronor. Understödsbeloppet torde emellertid, för att

sammanlagda förmånerna må uppgå till ett med tolv i fullt krontal jämnt

delbart belopp, böra bestämmas till 3,004 kronor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

113

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Även utskottet finner de i ärendet påvisade särskilda förhållandena vara

av sådan art, att ett understöd av statsmedel bör beviljas Wåhlin utöver

pension i anledning av hans anställning vid nationalmuseum. Vad Kungl.

Maj:t i ärendet föreslagit har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

84:o.

Under punkt 31 av förevarande proposition nr 137 föreslår Kungl. Majit

riksdagen medgiva, att professor emeritus vid Uppsala universitet Ludvig

Vilhelm Albert Stavenow må, räknat från och med den 1 november 1929,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig tilläggspension å 1,800 kronor.

Genom beslut den 10 oktober 1929 har statskontoret förklarat Stavenow

berättigad till avkortad pension till belopp av 5,700 kronor årligen att utgå

enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnebavares rätt till

pension den 11 oktober 1907.

Hos Kungl. Majit bar Stavenow anhållit att få tillgodoräkna sig så lång

tid av sin tjänstgöring vid Göteborgs högskola, som erfordrades för erhållande

av full professorspension (7,500 kronor). Stavenow bar därvid anfört,

bland annat, att han vid Göteborgs högskola tjänstgjort dels såsom tillförordnad

professor under tiden den 1 januari 1894—10 oktober 1895, dels

ock såsom professor från och med den 11 oktober 1895 till dess han tillträdde

professuren i Uppsala, vadan hans tjänstetid vid högskolan uppginge

till sammanlagt mer än 20 år.

I ärendet har statskontoret anfört bland annat i

Riksdagen har medgivit, att beträffande vissa befattningshavare tjänstetid

i utomstatlig tjänst må i viss mån tillgodoräknas i pensionsavseende,

eller i särskilda fall beviljat motsvarande tilläggspension.

I detta hänseende må erinras, hurusom i det förslag till civil tjänstepensionslag,

som förelädes 1925 års riksdag och som var avsett att ersätta

1907 års civila pensionslag, ett stadgande upptagits av innehåll, att på

Konungens prövning skulle bero att medgiva befattningshavare att såsom

tjänstår för pension tillgodoräkna intill 2/3 av den tid, han utom statens

tjänst kunde hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,

som kunde anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.

Lagförslaget, som i nu berörda del icke föranledde någon erinran under

behandlingen i riksdagen, förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga

1 Beträffande punkten 2 av prop. nr 137, se utlåtande nr 32, punkten 11.

liihang lill riksdagens protokoll WHO. 3 sami. 21 hafi. (Nr 30.)

Utskottet.

Äng.

tilläggspension

åt

professor

emeritus

L. V. A.

Stavenow.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Vtskotte

Äng.

tilläggspension

åt professorn

P. E.

Liljeqvist.

beslut; men samtidigt godkände riksdagen ett tillägg av liknande innebörd

till 20 § i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk (se lag den 18 juni 1925 nr 215). Den omständigheten,

att sålunda beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken

lämnats medgivande örn tillgodoräkning under vissa villkor av utomstatlig

anställning ävensom det förhållande, att riksdagen i åtskilliga fall,

såsom beträffande generaldirektören May, byråchefen Dickman, överdirektören

Falk ävensom vissa lärare vid allmänna läroverk, beviljat tilläggspensioner

på grund av tjänstgöring i utomstatlig anställning, utgöra utan

tvivel goda stöd för sökandens nu förevarande framställning.

Då sökandens tjänstetid såsom professor vid Göteborgs högskola omfattar

så lång tid att 2/3 därav mer än väl täcker vad som för sökanden fattas i

25 års statstjänst, synes tilläggspensionen i detta fall alltså böra motsvara

skillnaden mellan 7,500 och 5,700 kronor och således utgöra 1,800 kronor.

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i åtskilliga

liknande fall medgivit. Vid sådant förhållande och då utskottet icke funnit

anledning till erinran mot förslaget, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

85:o.

Uti punkten 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att professorn

vid universitet i Lund Per Efraim Lilieqvist må från och med

månaden näst efter den, under vilken han efter uppnådda 65 levnadsår

erhåller avsked från sin professorsbefattning, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till sådant belopp,

att densamma jämte den honom författningsenligt tillkommande pension

uppgår till 7,500 kronor.

Av handlingarna framgår, att professorn Liljeqvist vid uppnående den

25 september 1930 av 65 år, då skyldighet för honom inträder att avgå,

torde kunna räkna 23 tjänstår för pension enligt den civila pensionslagen.

Han skulle alltså bliva berättigad till avkortad pension, motsvarande 23/a5

av pensionsunderlaget 7,500 kronor, eller alltså 6,900 kronor. Härvid kan

endast hans tjänstetid i statens tjänst räknas honom tillgodo. Därutöver

har han emellertid en tjänstetid av mer än 10 år vid Göteborgs högskola.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt hemställer

utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

115

86:o.

I punkten 5 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att professorn

vid universitetet i Lund Charles Ernest överton må från och med månaden

näst efter den, under vilken han efter uppnådda 65 levnadsår erhåller avsked

från sin professorsbefattning, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till sådant belopp, att

densamma jämte den honom författningsenligt tillkommande pension uppgår

till 7,500 kronor.

Överton uppnådde den 25 februari 1930 en ålder av 65 år. Han utnämndes

den 5 juli 1907 till extra ordinarie professor i farmakologi vid

universitetet i Lund och äger allenast rätt att från denna dag räkna tjänstår

för pension, vadan han, som vid tiden för avskedet sålunda endast kan

tillgodoräkna sig ungefär -22 J/2 tjänstår, jämlikt gällande bestämmelser

erhåller avkortad pension.

Då det gällt att besätta den genom 1906 års riksdags beslut nyinrättade

extra ordinarie professuren i farmakologi vid universitetet i Lund, hade till

professuren kompetent person, villig åtaga sig densamma, icke stått att finna

inom landet, varför man varit nödsakad vända sig till utlandet. Överton

då assistent vid fysiologiska universitetsinstitutionen i Wurzburg, hade då

utan ansökan anmälts till erhållande av professuren i fråga.

Innan Överton sålunda blev professor, hade han under åren 1891—1901

varit docent i biologi och assistent vid botanisk-mikroskopiska universitets,

laboratoriet i Zurich och under åren 1901—1907 assistent vid fysiologiska

universitetsinstitutet i Wurzburg. Med sin tjänstgöring i Sverige kan

Överton alltså räkna sammanlagt 38 år som akademisk lärare.

Medicinska fakulteten i Lund, som gjort framställning örn oavkortad

pension åt Överton, har i ärendet anfört bland annat:

Genom Övertons utnämning hade fakulteten med sig införlivat en av

de erkänt främsta representanterna för den moderna farmakologien och

detta under förhållanden, då kompetent svensk vetenskapsman för professuren

icke stod att få. Det synes fakulteten klart, att i ett fall som detta

undantag bör kunna göras från de allmängiltiga principerna för pensionering,

särskilt som dessa principer äro grundade på att pensionsberättigad redan

från begynnelsen av sin tjänstgöring i statens tjänst äger rätt till tjänstår

och detta alltså även vid innehav av mera underordnade befattningar.

Övertons tjänstgöring vid dylika befattningar har visserligen ägt rum i

utlandet, men denna tjänstgöring har dock kommit landet till godo genom

den utmärkta skicklighet, den medfört.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Med hänsyn till de i ärendet påvisade omständigheterna och då riksdagen

tidigare i ett liknande fall medgivit tilläggspension, grundad på tillgodo
-

Ang.

tilläggspension

åt professorn

Ch. E.

Överton.

Utskottet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

tilläggspension

åt f. d.

ämneslärarinnan

Sigrid Een.

räknande av akademisk lärartjänstgöring utomlands, har utskottet funnit

sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

87:o.

Beträffande Kungl. Maj:ts under punkten 6 gjorda framställning angående

anslag till materiel för det fysikalisk-kemiska laboratoriet vid universitetet

i Uppsala torde utlåtande komma att avgivas av sammansatt stats- och

bankoutskott; vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

88:o.

Uti punkt 7 av förevarande proposition nr 137 föreslår Kungl. Majit

riksdagen medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm

och den därmed förenade normalskolan för flickor Sigrid Een må, räknat

från och med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid uppbära —

utöver henne eljest tillkommande pension av statsmedel — en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 311 kronor för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280) och dyrtidstillägg för Sigrid Een må, likaledes från och med den 1

januari 1930, beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp av 2,900 kronor.

Efter erinran bland annat, att frågan örn tilläggspension åt Een var föremål

för prövning av 1929 års riksdag i samband med ett av Kungl. Majit

framlagt förslag örn tilläggspensioner åt ett stort antal f. d. lärare och

lärarinnor vid statsläroverk, vilket förslag emellertid icke vann riksdagens

bifall, har departementschefen i ärendet anfört följande:

»Såsom av den nu av mig lämnade redogörelsen framgår, har frågan örn

tilläggspension åt Sigrid Een så sent som 1929 varit föremål för riksdagens

prövning, och med anledning härav skulle man möjligen kunna ifrågasätta

lämpligheten av att denna fråga redan nu ånyo underställes riksdagen.

Emellertid finner jag i likhet med'' statskontoret, att i detta fall föreligga

liknande omständigheter, som förut föranlett riksdagen att bevilja tilläggspensioner

åt vissa lärare, och i anslutning härtill har jag nu ansett mig

kunna och höra ånyo upptaga denna fråga.

De skäl, som av 1929 års riksdag i dess skrivelse nr 215 under punkt

79 anfördes för avslag å Kungl. Maj:ts då gjorda framställning, voro dels

att i propositionen nr 116 i flera fall föreslagits tilläggspensioner åt befattningshavare,

vilka pensionerats före år 1926 eller det år, då riksdagen första

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåta tute Nr 30.

117

Rangen medgivit tilläggspensioner enligt grunder, vilkas tillämpning i sagda

proposition ifrågasatts, dels ock att i vissa i propositionen nr 116 upptagna

fall tid, som ifrågasatts till tillgodoräknande, avsåge tjänstgöring vid läroanstalter,

vilka vid ifrågavarande tider icke varit statsunderstödda.

Vad den första av dessa invändningar beträffar, har densamma ej tillämplighet

å Sigrid Ben, då hon, såsom förut meddelats, beviljats pension genom

beslut av statskontoret den 23 augusti 1928.

Vad däremot riksdagens andra invändning beträffar har Sigrid Een, såsom

av handlingarna i ärendet inhämtas, före inträde i statstjänst under 16

läsår bestritt tjänstgöring vid enskilda läroanstalter, däribland under 6 läsår

vid Mathilda Halls skola för flickor i Göteborg läsåren 1889/1895, vilken

skola begärde och erhöll statsbidrag först från och med vårterminen 1897.

Jag finner visserligen fortfarande starka skäl vara förebragta för den ståndpunkt,

som jag år 1929 intog i fråga örn tillgodoräknandet av tjänstgöring

vid enskild läroanstalt, även örn densamma icke redan erhållit det erkännande

från det allmännas sida, som kan anses ligga i statsunderstödet. Med

hänsyn till de uttalanden, som i detta hänseende gjordes av 1929 års riksdag,

och i avsaknad av en utredning beträffande de konsekvenser, ett sådant

beslut skulle kunna medföra, finner jag mig dock för närvarande böra

avstå från att medräkna nu ifrågavarande tid för beräkning av tilläggspensionen.

Under denna förutsättning och under iakttagande av de grunder, som

tidigare tillämpats, skulle Sigrid Ben för tilläggspension få tillgodoräkna

sig ä/., av den tid av 10 läsår, d. v. s. 6 2/., läsår eller i avrundat tal 6 läsår,

av läsåren 1895—1905, då hon tjänstgjort vid Östermalms högre läroverk

för flickor i Stockholm och vid Visby högre flickskola. Då Sigrid Een

dessutom under 22 år fullgjort tjänstgöring i statens tjänst, skulle hon alltså

hava att för pension tillgodoräkna sig (22 + 6 ) = 28 2/,. eller i avrundat

tal 28 tjänstår. Då hennes pensionsunderlag uppgår till 2,900 kronor, skulle

alltså, därest inga andra omständigheter inverkade, hennes pension jämte

tilläggspension uppgå till 28/30 x 2,900 = 2,706 kronor 66 öre eller med föreskriven

avrundning uppåt 2,710 kronor, vadan tilläggspensionen skulle uppgå

till (2,710—2,130) 580 kronor.

Här är emellertid ett annat förhållande att observera. Sigrid Een åtnjuter

nämligen, såsom tidigare meddelats, från pensionsinrättningen för

lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom en årlig pension

av 459 kronor. Enligt statskontorets i utlåtande den 2 februari 1929 uttalade

uppfattning, vartill jag i propositionen nr 116 uttalade min anslutning,

borde i liknande fall tillses, att tilläggspension utginge med högst så

stort belopp, att detsamma jämte redan beviljad statspension och pension

från lärarinnornas pensionsanstalt, pensionsinrättning för lärarinnor vid

Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas

pensionsförening uppginge till det pensionsunderlag, som för vederbörande

gällde vid avskedet från statstjänst. Då jag icke funnit någon anledning

att frångå denna uppfattning skulle tilläggspensionen för Sigrid Een —

vars pensionsunderlag uppgår till 2,900 kronor och som för närvarande åtnjuter

pension från staten med 2,130 kronor och från enskild pensionskassa

med 459 kronor eller sammanlagt 2,589 kronor — uppgå till

(2,900 — 2,589) 311 kronor.

Jag finner mig vidare, i likhet med statskontorets år 1929 framlagda, av

mig upptagna förslag, böra tillstyrka, att riksdagens medgivande måtte utverkas

därtill, att för Sigrid Een pensionsförhöjning jämlikt kungörelsen den

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt f. d.

ämneslärarinnan

Karin

Åhman.

18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda beloppet

av statspension, tilläggspension och pension från enskild pensionsinrättning,

dock högst å för henne vid avskedet gällande pensionsunderlag,

d. v. s. 2,900 kronor.

Jag finner mig vidare böra uttala min anslutning till den av statskontoret

i dess senaste utlåtande framförda uppfattningen, att den nu ifrågasatta

tilläggspensionen må utgå först från och med den 1 januari 1930.»

Vidkommande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Enär det här gäller en befattningshavare, som avgått med pension efter

år 1926 eller det år, då riksdagen första gången medgivit tilläggspensioner

enligt nu avsedda grunder, samt då vidare den tjänstgöring, som enligt

förslaget skulle få tillgodoräknas för statspension, bestritts vid statsunderstödda

läroanstalter, har utskottet — i anslutning till av riksdagen tidigare

fattade beslut — ansett sig böra tillstyrka, att tilläggspension i detta fall

beredes. I fråga örn grunderna för dennas bestämmande samt beträffande

rätt till pensionsförhöjning och dyrtidstillägg har utskottet intet att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

89:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 8 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Karin Åhman

må, räknat från och med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid

uppbära — utöver henne eljest tillkommande pension av statsmedel — en

tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 307 kronor

för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280) och dyrtidstillägg för Karin Åhman må, likaledes från och med den

1 januari 1930, beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp av 2,700 kronor.

Karin Åhman, som är född den 5 januari 1867, har genom beslut av

statskontoret den 9 juni 1927 beviljats avkortad pension till belopp av

1,850 kronor. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i civila pensionslagen

tillgodoräknats henne de 15 år — läsåren 1912/1927 — under vilka hon

tjänstgjort som ämneslärarinna vid samskolan i Ängelholm. Hon har

emellertid, förutom sagda tjänstgöring i statens tjänst, även bestritt tjänstgöring

vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen — med undantag

av läsåret 1899/1900 — under tiden från och med vårterminen 1891 till

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

119

och med vårterminen 1912, således 20 */a år, såsom ämneslärarinna med full

tjänstgöring vid Landskrona elementarläroverk för flickor.

Enligt samma grunder, som tillämpats i det under nästföregående punkt

avhandlade fallet, har den föreslagna tilläggspensionen till Åhman beräknats

till ett årligt belopp av 307 kronor eller skillnaden mellan det högsta

för henne vid avskedet gällande pensionsunderlaget, 2,700 kronor, och henne

redan tillkommande statspension, 1,350 kronor, tilläggspension från lärarinnornas

pensionsanstalt, 559 kronor, och pensioner från enskilda pensionsinrättningar,

484 kronor.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till vadjstatsrådsprotokollet

innehåller.

Åberopande vad som yttrats under nästföregående punkt får utskottet

hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

90:o.

Uti punkten 9 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten

vid högre allmänna läroverket i Jönköping Johan Alfred Eckstein må från

och med den 1 januari 1930 under sin återstående livstid uppbära — utöver

honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna

indragningsstaten till belopp av 1,090 kronor för år, med rätt att

å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eckstein, som genom beslut den

23 augusti 1929 erhöll avsked från sin innehavande adjunktstjänst från och

med den 6 december 1929, genom beslut av statskontoret beviljats avkortad

pension till ett belopp av 2,310 kronor örn året. Därvid hava tillgodoräknats

honom 19 år av den till omkring 19 % år uppgående tid, under vilken han

tjänstgjort i statens tjänst. Han har emellertid utöver nämnda tjänstgöringstid

bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild läroanstalt,

nämligen vid Fjellstedtska skolan i Uppsala under läsåren 1896—1910, eller

under 14 läsår, och har därvid bestritt en undervisningsskyldighet av under

det första läsåret 20 veckotimmar och under de 13 senare läsåren 23—32

veckotimmar.

I ärendet har skolöverstyrelsen anfört bland annat följande:

Det synes överstyrelsen med billigheten överensstämmande, att Eckstein

beviljas tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknas honom

1/3 av den till 14 läsår uppgående tjänstetid, under vilken han vid Fjellstedtska

skolan i Uppsala tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring,

eller nio hela läsår. Vid bifall härtill skulle hans sammanlagda

Äng.

tilläggspension

åt f. d. läroverksadjunkten

J. A.

Eckstein.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

lär ov erksv aktmästaren

A.

K. Engberg.

för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 28 år och hans årliga

pension till 28/33 x 4,000 kronor eller 3,393 kronor 94 öre och med föreskriven

avrundning av pensionsbeloppet uppåt 3,400 kronor. Den tilläggspension,

som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma, synes alltså,

enär den Eckstein författningsenligt tillkommande pensionen utgår med

2,310 kronor, utgöra 1,090 kronor.

I avseende å vidare utredning hänvisas till propositionen.

Med åberopande av vad utskottet under punkterna 88 och 89 i det föregående

tillstyrkt får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

91:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 10 riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid östra realskolan i Göteborg Anders Konrad Engberg må från och med

månaden näst efter den, under vilken han avgår från sin befattning, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,488 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Engberg är född

den 23 mars 1863 och alltså uppnått en ålder av 67 år, att han varit anställd

såsom vaktmästare vid läroverket sedan augusti månad år 1902,

d. v. s. under 28 läsår, det innevarande inberäknat, och därvid städse med

pålitlighet och plikttrohet fullgjort sina åligganden, samt att han den 1

juli 1930 skall avgå från sin befattning vid läroverket, ävensom att hans

löneförmåner såsom läroverkets vaktmästare under vart och ett av de senaste

fem åren utgjort 2,490 kronor, dyrtidstillägg inräknat, samt fri bostad.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag

till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga

av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, är Engbergs

vaktmästarbefattning vid östra realskolan i Göteborg att hänföra till den

pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre

allmänt läroverk. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass har hel pension

under senare år beviljats, för en tjänstetid av 30 år, med 1,584 kronor,

d. v. s. det belopp, vartill äldre pension å 1,100 kronor uppgår vid

omräkning efter de i kungörelserna nr 360/1922 och nr 280/1925 angivna

grunder för bestämmande av nyreglerad pension. Med anledning härav

torde jämväl till Engberg böra utgå efter samma grunder beräknad pension.

Då Engberg emellertid vid avskedstagandet torde komma att innehava

en tjänstetid av endast 28 tjänstår, torde den pension, som beviljats

honom, böra i överensstämmelse med av riksdagen fattade beslut i liknande

fall, beräknas till ett belopp, som utgör -8/30 x 1,100 kronor eller 1,026

kronor 67 öre och, omräknat efter de i ovannämnda kungörelse angivna

grunder, 1,488 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

121

Kungl. Martts förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen tidigare

i åtskilliga liknande fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till

erinran. På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

92:o.

Uti punkten 11 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm Henrik

Wilhelm, Theodor Lundin må från och med månaden näst efter den, under

vilken han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,488 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundin är född den 20 juli

1859 och alltså uppnått en ålder av 70 år, att han tjänstgjort såsom vaktmästare

vid Kungsholmens realskola i Stockholm under tiden från den 1

juli 1902 till och med den 30 juni 1929 och vid högre allmänna läroverket

å Kungsholmen i Stockholm från och med den 1 juli 1929, således vid utgången

av innevarande läsår sammanlagt mera än 28 år, och därvid på ett

förtjänstfullt sätt skött sitt arbete samt att Lundins löneförmåner under de

senaste fem åren utgjort i medeltal 3,096 kronor jämte fri bostad.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt får utskottet

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

93:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 12 föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan

och tamburvakten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Emma

Sofia Wennerström må från och med månaden näst efter den, under vilken

hon avgår från sin befattning, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wennerström är född den 1 maj

1858 och således uppnått en ålder av nära 72 år, att hon varit anställd vid

nämnda seminarium från och med den 1 oktober 1917, att hon med plikttrohet

utfört sitt arbete samt att hon på grund av sin höga ålder väntas

lämna sin befattning med utgången av läsåret 1929/1930. Beloppet av

hennes kontanta arvode har under de senaste 10 åren växlat mellan 520

kronor och 1,000 kronor och har i medeltal utgjort 744 kronor örn året.

Därjämte har hon åtnjutit fri bostad samt fritt bränsle och lyse, vilka

naturaförmåner av rektor uppskattats till värde av 600 kronor örn året.

Utskottet.

Ang.

pension åt

läroverksvaktmästaren

H.

W. T. Lundin.

Äng.

pension åt

städerskan

och tamburvakten

Emma

Sofia Wennerström.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

JJtskottet.

Hennes sammanlagda avlöningsförmåner hava således i medeltal uppgått

till ett årligt belopp av 1,344 kronor. Vad hennes ekonomiska förhållanden

i övrigt beträffar, framgår av handlingarna, att hennes enda tillgång utgöres

av ett kapital på omkring 3,000 kronor, insatta på sparkasseräkning.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, att överstyrelsen med anledning

av vad örn Wennerströms förhållanden blivit upplyst och då med hänsyn

till längden av hennes dagliga arbetstid hennes befattning vid högre

lärarinneseminariet icke kunde anses som bisyssla samt då hon mer än 10

år varit anställd i statens tjänst, funne det i hög grad behjärtansvärt, att

hon, då hon nu vid hög ålder avginge från sin befattning, erhölle så stor

pension, som med hänsyn till arten och längden av hennes arbete där kunde

synas skälig. På närmare angivna grunder har överstyrelsen i sådant avseende

ifrågasatt ett belopp av 300 kronor årligen.

Statskontoret har anfört:

Med hänsyn därtill, att Emma Sofia Wennerström vid sin anställning i

statens tjänst uppnått en levnadsålder av 59 år och vid sin avgång tjänat

staten allenast något mer än 12 år, förefaller det statskontoret i någon

mån tveksamt, huruvida pension av statsmedel bör beredas henne. På

grund av de i ärendet meddelade upplysningar vill statskontoret dock icke

motsätta sig, att framställning i sådant syfte förelägges riksdagen. Vad

pensionsbeloppet beträffar synes icke vara något att erinra mot den av skolöverstyrelsen

gjorda beräkningen, enligt vilken pensionen skulle bestämmas

till 300 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då Wennerström först vid närmare 60 års ålder vunnit anställning i

statens tjänst och hennes anställningstid uppgår till allenast något mer än

12 år, har utskottet icke kunnat finna tillräckliga skäl i detta fall föreligga

för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel.

Med anledning av vad skolöverstyrelsen yttrat vill utskottet i detta sammanhang

erinra, att enligt gällande civila pensionslag visserligen rätt till

pension i allmänhet föreligger för befattningshavare, som kan räkna minst 10

tjänstår, men att därjämte gäller att tjänstinnehavare, vilken vid uppnående

av stadgad pensionsålder icke kan räkna 10 tjänstår och alltså då icke är

berättigad till pension, ej heller sedermera må komma i åtnjutande av

sådan, även örn han tillåtes att kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns inträde.

Därest dessa stadganden varit tillämpliga å Wennerström, skulle

pension sålunda icke kunnat utgå till henne, som anställts ungefär vid den

levnadsålder, som enligt pensionslagen utgör högsta pensionsålder för kvinnlig

befattningshavare.

Utskottet avstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts framställning. Däremot

synas med hänsyn till omständigheterna skäl tala för att Wennerström

i anledning av sin anställning i statens tjänst tillerkännes en gratifikation

en gång för alla med belopp, som må finnas skäligt. Då denna

fråga torde böra avgöras av Kungl. Majit, har utskottet emellertid ansett

sig icke böra framställa förslag härutinnan.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

123

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må

vinna riksdagens bifall.

94:o.

I punkten 13 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra

vaktmästaren och städerskan vid det med högre lärarinneseminariet i Stockholm

förenade statens skolköksseminarium och hushållsskola Maria Ingeborg

Andersdotter må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Ingeborg Andersdotter är

född den 11 november 1864 och således uppnått en ålder av 65 år, att hon

varit anställd vid läroanstalten från och med början av höstterminen 1893,

alltså i mer än 36 år, samt att hon på grund av sjuklighet med utgången

av år 1929 lämnat sin befattning. Under lästerminerna har hon varit för

läroanstaltens räkning sysselsatt minst 8 timmar örn dagen, varjämte det

ålegat henne att under ferierna hava tillsyn över undervisningslokalerna.

I avlöning har hon under de senaste 10 åren åtnjutit i medeltal 935 kronor

örn året, dyrtidstillägg inberäknat, jämte fritt vivre och fri tvätt samt fri

bostad med fritt bränsle och lyse, vilka naturaförmåner av rektorn vid

lärarinneseminariet uppskattas till 950 kronor örn året, alltså ett sammanlagt

avlöningsbelopp av i medeltal 1,885 kronor örn året. Vad hennes

ekonomiska förhållanden i övrigt beträffar framgår, att hon äger ett kapital

av 3,800 kronor, av vilket den årliga avkastningen uppgår till icke fullt

200 kronor, samt att hon uppbär en livränta å 30 kronor.

I fråga örn vidare utredning hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Majcts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

95:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid folkskoleseminariet i Uppsala Edvard Bergvall må från och

med månaden näst efter den, underv vilken han avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Bergvall är född

den 11 december 1862, att han utan avbrott tjänstgjort som vaktmästare

vid seminariet sedan den 1 oktober 1898 samt att denna tjänstgöring fullgjorts

på ett enligt rektors uppfattning sällsynt plikttroget, samvetsgrant

Äng.

pension åt

vaktmästaren

och städerskan

Maria

Ingeborg

Andersdotter.

Äng.

pension åt

semina? ievaktmästaren

E. Bergvall.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

och ansvarsmedvetet sätt. Vidare inhämtas, att Bergvalls löneförmåner

från och med den 1 januari 1918 utgjort, förutom fri bostad med bränsle

och lyse, 1,875 kronor årligen jämte dyrtidstillägg, vartill från och med

budgetåret 1924/1925 kommit arvodesförhöjning, växlande mellan 310 och 302

kronor, jämte dyrtidstillägg härå, samt att från och med den 1 januari 1918

från hans löneförmåner årligen avdragits 42 kronor såsom pensionsbidrag.

I fråga örn vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad statsrådsprotokollet

innehåller.

Under hänvisning till vad under punkterna 91 och 92 i det föregående

anförts och föreslagits får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

96:o.

Äng. Uti punkten 15 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att f. d. folk
txUaggs-

skolinspektören Edvard Elieser Svänsson må från och med den 1 mars 1930

''P&TISIOVI dt

f d. folkskol- under sin återstående livstid, utöver honom författningsenligt tillkommande

inspektören pension, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tillläggspension av

E. E. Svänsson.

1,720 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånerna åtnjuta för
höjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Svänsson, som är

född den 12 februari 1865, efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgjort

såsom extra ordinarie och vikarierande folkskollärare läsåren 1888—1890

och därefter såsom ordinarie folkskollärare (från och med höstterminen

1909 jämväl såsom Överlärare), intill dess han den 1 januari 1915 tillträtt

förordnande såsom folkskolinspektör i Smålands östra inspektionsområde.

Den 10 november 1916 konstituerades och förordnades han att från och med

den 1 januari 1917 vara ordinarie folkskolinspektör i samma inspektionsområde.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört bland annat:

Då Svänsson före tillträdet av förordnandet å folkskolinspektörstjänst

den 1 januari 1915 ej innehaft statstjänst, har för bestämmande av hans

pension enligt 1907 års civila pensionslag endast kunnat tillgodoräknas

honom de 15 år, han innehaft folkskolinspektörstjänst. Enär pensionsunderlaget

för folkskolinspektör jämlikt kungörelsen nr 520 år 1919 är 4,300

kronor, har statskontoret i enlighet härmed genom beslut den 2 januari 1930

tillerkänt Svänsson en pension av 2,580 kronor

4,300: —).

Vid beräkningen av Svänssons pension har sålunda på grund av ännu

gällande bestämmelser hänsyn ej kunnat tagas till dennes långa anställning

i folkskolans tjänst. Enligt lämnad uppgift har Svänsson innehaft sådan

anställning av beskaffenhet att jämlikt § 41 i reglementet för statens pen
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

125

sionsanstalt medföra rätt till pension enligt samma reglemente under tillhopa

26 */« år, därav såsom Överlärare under 5 år. Den pensionsrätt, som

varit förenad med Svänssons ifrågavarande anställning såsom folkskollärare

och Överlärare, har genom hans övergång till statstjänst i sin helhet gått

förlorad. Då den i § 27 av reglementet för statens pensionsanstalt för visst

fall stadgade rätten till uppskjuten tjänstepension tillkommit genom beslut

av 1919 års riksdag eller sålunda efter Svänssons förordnande å inspektörstjänsten,

kan Svänsson vid sin pensionering ej ens påräkna den blygsamma

pension, som skulle motsvarat hans egna avgifter vid tjänst i folkskola.

Att folkskolinspektör för pensionering borde få tillgodoräkna viss föregående

tjänstgöring vid kommunal läroanstalt har redan framhållits vid de

speciella utredningar, som föregått den genom 1914 års riksdagsbeslut omorganiserade

folkskolinspektionen. Sålunda ha både löneregleringskommittén

i sitt den 30 januari 1913 avgivna betänkande del III, sid. 101 och 102,

och lärarlönenämnden i sitt huvudbetänkande den 31 oktober 1914, band 1,

sid. 134 och 135, framhållit önskvärdheten av tillerkännande av en dylik

rätt, och detta ej blott av billighetsskäl utan framförallt med hänsyn till

nödvändigheten av att för folkskolinspektionen förvärva personer med ingående

kännedom örn folkundervisningen.

Skolöverstyrelsen har såväl i utlåtanden den 30 april 1915 över lärarlönenämndens

förslag och den 29 september 1923 med anledning av en utav

folkskolinspektörernas förening ingiven framställning i ämnet gjort uttalanden

och förslag, däri bland annat framhållits behovet av rätt för folkskolinspektörer

att få tillgodoräkna sig viss utomstatlig tjänstgöring. I sistnämnda

yttrande har den tjänstgöringstid, som borde få tillgodoräknas, angivits

till sådana utom statstjänst förvärvade tjänstår, som få läggas till

grund för beräkning av pension enligt reglementet för statens pensionsanstalt.

Såsom ovan nämnts äger Svänsson för pension vid innehavande folkskolinspektörstjänst

tillgodoräkna 15 tjänstår, vilket, då pensionsunderlaget för

folkskolinspektör utgör 4,300 kronor, skulle medföra en pension för Svänsson

av allenast ?,f; x 4,300 kronor = 2,580 kronor. Vid folkskolor har Svänsson

mer än 26 år fullgjort tjänstgöring av beskaffenhet att för folkskollärare

skola tillgodoräknas vid utmätande av pension från statens pensionsanstalt.

Även örn endast av denna tjänstgöring anses böra tagas i beräkning

för tilläggspension åt honom, skulle antalet sådana år likväl uppgå

till 17 eller 7 år mer än som skulle erfordras för att Svänsson skulle erhålla

hel pension som folkskolinspektör. Skillnaden mellan hel pension och

den pension, som nu tillerkänts Svänsson, utgör 1,720 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då den av Svänsson före tillträdet till folkskolinspektörsbefattningen bestridda

lärartjänstgöringen torde få anses hava varit av väsentlig betydelse

för hans lämplighet såsom folkskolinspektör, har utskottet — i anslutning

jämväl till tidigare praxis i likartade fall — ansett skäl föreligga för medgivande

åt honom av tilläggspension, grundad på tillgodoräknande i föreslagen

omfattning av nämnda tjänstgöring utom statens tjänst.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Utskottet,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

understöd åt

städerskan

Hulda

Karolina

Ekstrand.

Ang.

tilläggspension

åt biträdande

föreståndarinnan

vid statens

högre lärarinneseminarium

i Stockholm

Gerda

Eufrosyne

von Sydow.

97:o.

Uti punkten 16 av förevarande proposition nr 137 har Kungl. Majit

slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda Hulda Karolina Ekstrand, född Envall, må

från och med månaden näst efter den, under vilken hon avgår från sin

anställning vid institutet, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat:

Hulda Karolina Ekstrand, som är född den 13 januari 1865, började sitt

arbete i institutets tjänst i september 1906. Under tiden till den 1 augusti

1909 var bon anställd som biträde med renhållning endast vissa dagar i

veckan. Från och med sistnämnda dag till och med den 31 augusti 1917

tjänstgjorde hon som tvätterska varannan vecka och med andra förefallande

göromål den övriga tiden med undantag av någon enstaka dag. Sedan den

1 augusti sistnämnda år har hon utan avbrott tjänstgjort som vårdarinnebiträde,

tvätterska eller städerska. Hennes kontanta lön uppgår till 708

kronor per år. Härtill kommer fri kost, bostad med värme och lyse, fri

tvätt och fri läkarvård, vilka naturaförmåner torde kunna beräknas till

600 kronor för år, varför den sammanlagda lönen utgör 1,308 kronor.,

Med avseende å utredningen i övrigt hänvisas till statsrådsprotokollet.

Utskottet bar icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag och får alltså

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

98:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 158 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att biträdande föreståndarinnan vid statens högre lärarinneseminarium

i Stockholm, ämneslärarinnan vid nämnda seminarium och

den därmed förenade normalskolan för flickor Gerda Eufrosyne von Sydow

må, från och med månaden näst efter den, under vilken bon avgår från

sina befattningar vid seminariet och normalskolan, under sin återstående livstid

uppbära — utöver den pension, som författningsenligt tillkommer henne

såsom ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet, och de pensioner å

tillhopa 1,000 kronor, som bon skulle äga att uppbära från enskilda pensionsanstalter

— en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att tilläggspensionen av statsmedel och nyssnämnda pen
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

127

sioner tillsammans uppgå till 2,900 kronor, med iakttagande, att samtliga

dessa pensioner skola i avseende å tilläggsförmåner behandlas som örn de

tillhopa utgjorde hel pension för ämneslärarinna vid statens högre lärarinneseminarium

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan för

flickor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

von Sydow, som är född den 7 maj 1870, tjänstgjorde under läsåret 1890/

1891 såsom vikarierande ämneslärarinna vid Kristinehamns elementarläroverk

för flickor samt under läsåren 1891/1916 såsom ämneslärarinna med

full tjänstgöring vid Brummerska skolan i Stockholm. Kristinehamns elementarläroverk

för flickor erhöll statsunderstöd genom Kungl. Majits beslut

den 7 december 1877 och Brummerska skolan genom Kungl. Maj:ts beslut

den 27 februari 1903. Den 19 maj 1916 kallades och utnämndes von Sydow

till ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet och den därmed

förenade normalskolan för flickor samt förordnades samtidigt till biträdande

föreståndarinna vid nämnda seminarium. I dessa egenskaper har hon tjänstgjort

vid seminariet och normalskolan från och med läsåret 1916/1917.

von Sydow, som den 7 maj 1930 uppnår pensionsåldern, har erhållit tillstånd

att kvarstå vid sina befattningar till utgången av läsåret 1929/1930.

Hon kommer då att hava varit anställd vid seminariet under 14 läsår.

von Sydow uppbär från och med år 1925 en pension från svenska lärarinnornas

pensionsförening å 244 kronor samt från och med år 1926 en pension

från lärarinnornas pensionsanstalt å 94 kronor, varjämte hon blivit

tillerkänd en tilläggspension å 662 kronor.

Beträffande den utredning i övrigt, som i ärendet förebragts, hänvisar

utskottet till statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag, som innebär att von Sydow skulle för statspension

få i viss utsträckning tillgodoräkna sig tjänstgöring vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, ansluter sig till vissa av riksdagen tidigare i liknande

fall gjorda medgivanden. På grund härav och under hänvisning till

vad under punkterna 88—90 tillstyrkts har utskottet, som icke funnit anledning

till erinran mot Kungl. Maj:ts framställning, funnit sig böra hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

99:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr

183 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att gymnastikvaktmästaren och eldaren vid högre allmänna

läroverket i Malmö Nils Nilsson må från och med månaden näst efter den,

Utskottet.

Äng.

pension ät

läroverk av akt

mästaren

N. Nilsson

s. 128 Kontrollera mot PDF

Äng.

pension åt

e. o. amnesläraren

H.

Lin Nordendorph.

128 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

under vilken han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,440 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson, som är född den 10

oktober 1864 och alltså uppnått en ålder av 65 år, alltsedan den 8 november

1902, således i något mer än 27 år, varit anställd i läroverkets tjänst

och därvid på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina många åligganden samt

att han på grund av hög ålder och starkt nedsatt synförmåga vore nödgad

att anhålla örn avsked från och med instundande juni månad. Vad hans

löneförmåner beträffar, framgår av handlingarna, att han från och med

räkenskapsåret 1926/1927 avlönats enligt civila avlöningsreglementet sålunda,

att han placerats i femte lönegraden, nionde löneklassen, och uppburit månatlig

lön av 243 kronor jämte dyrtidstillägg därå samt att hans bostad

med uppvärmning och belysning beräknats till ett värde av 240 kronor,

som avdragits å hans lön med 20 kronor per månad.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med åberopande av vad som anförts under punkten 91 i det föregående

får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

100:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr

194 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att extra ordinarie ämnesläraren vid högre allmänna

läroverket i Gävle Hans Larsson Nordendorph må från och med

den 1 augusti 1930 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,392 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Nordendorph är född den 22

juli 1865 och alltså den 22 juli 1930 uppnår en levnadsålder av 65 år, att

han beräknas vid utgången av läsåret 1929/1930 under en sammanlagd tid

av nära 15 år hava tjänstgjort såsom vikarierande eller extra lärare vid

allmänna läroverk, därav under 13 läsår vid högre allmänna läroverket

i Gävle, att han dessutom under ett läsår tjänstgjort såsom vikarierande

lärare vid högre folkskola, att lian innehar förordnande såsom vikarierande

adjunkt vid högre allmänna läroverket i Gävle tills vidare intill

utgången av innevarande läsår samt att han icke innehar annan statens

tjänst eller för sådan tjänst åtnjuter pension.

I avgivet utlåtande över en av Nordendorph gjord ansökning örn pension

har skolöverstyrelsen anfört i huvudsak följande:

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

129

Överstyrelsen får tillstyrka bifall till föreliggande ansökan. Överstyrelsen

får därvid framhålla, att sökandens ifrågavarande tjänstgöring

haft samma omfattning som den, vilken åligger ordinarie adjunkt vid

allmänt läroverk, samt erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid

flera föregående tillfällen beviljat pensioner till extra ordinarie lärare

vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier ävensom extra ordinarie

lärare och verkmästare vid tekniska elementarskolor.

Vad beträffar det pensionsbelopp, som lämpligen torde böra beviljas

sökanden, får överstyrelsen hemställa, att vid beräkningen må tillämpas

de i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension ingående bestämmelser, med iakttagande av att i det sålunda

beräknade pensionsbeloppet någon reduktion företages med anledning

därav, att sökanden icke har erlagt pensionsavgifter, samt att pensionen

omräknas efter de i kungörelserna nr 360/1922 och 280/1925 angivna grunder

för bestämmande av nyreglerad pension.

Nu har sökanden såsom extra ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk

uppburit under läsåren 1928—1930 ett årlig arvode av 3,800 kronor

och därförut ett årligt arvode av 3,300 kronor, allt oberäknat tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg. Med tillämpning av bestämmelserna

i <§>§ 3 och 4 av nämnda lag skulle det pensionsbelopp, som skulle tillerkännas

sökanden, därest han innehade en tjänstålder av 33 tjänstår, så
-

ledes utgöra g x

3 x 3,300 + 2 x 3,800

5

kronor eller 2,333 kronor 33 öre.

Nu torde, såsom ovan anförts, sökandens tjänstetid i statens tjänst vid

slutet av innevarande läsår komma att uppgå till nära 15 år. Med hänsyn

till den tid av ett läsår, under vilken han dessutom tjänstgjort vid

statsunderstödd kommunal läroanstalt, torde man böra för pension tillgodoräkna

honom 15 tjänstår; och torde fördenskull det pensionsbelopp,

som enligt nyss angivna grunder skulle tillkomma honom, böra beräknas

till !;S X 2,333 kronor 33 öre eller 1,060 kronor 61 öre och med föreskriven

avrundning av pensionsbeloppet uppåt 1,070 kronor. Men icke heller

detta belopp torde kunna oavkortat beviljas sökanden i pension. Sökanden

har nämligen icke med egna pensionsavgifter bidragit till sin pensionering.

Sagda pensionsbelopp av 1,070 kronor torde därför böra avrundas

till 950 kronor. Detta belopp torde emellertid — såsom ovan framhållits

— böra omräknas efter de i ovannämnda kungörelser nr 360/1922

och 280/1925 angivna grunder för nyreglerad pension och således höjas

till ett belopp av 950 kronor + ISO kronor + 197 kronor + 75 kronor eller

till 1,402 kronor oell, med föreskriven avrundning till närmast lägre i

helt krontal med tolv jämt delbara belopp, 1,392 kronor.

Överstyrelsens förslag har biträtts av statskontoret och departementschefen.

I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen inom första

kammaren nr 310 av herrar Norling och Carlsson, Carl, och inom

andra kammaren nr 493 av herr Holmström jämte två av kammarens

övriga ledamöter. I nämnda motioner har hemställts, att riksdagen måtte

på så sätt bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, att Nordendorph

finge från och med den 1 augusti 1930 under sin återstående livsBiliang

lill riksdagens protokoll 19.10. 8 sami. 21 haft. (Nr 30.)

Motioner I:

310 och II:

493.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

tid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, uppgående

till det belopp, som kunde framkomma vid en beräkning efter i motionerna

angivna grunder.

Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört bland annat följande:

»Enligt i propositionen förekommande uppgift skulle av handlingarna

i ärendet bland annat framgå, att Nordendorph ''beräknas vid utgången

av läsåret 1929/1930 under en sammanlagd tid av nära 15 år hava tjänstgjort

såsom vikarierande eller extra lärare vid allmänna läroverk’. Även

i skolöverstyrelsens, av departementschefen citerade utlåtande förekomma

uppgifter, att ''sökandens tjänstetid i statens tjänst vid slutet av innevarande

läsår torde komma att uppgå till nära 15 år’. _ Med hänsyn

därtill att sökanden jämväl under en tid av ett läsår tjänstgjort vid

''statsunderstödd kommunal läroanstalt’, anser dock skolöverstyrelsen, att

man bör för pension tillgodoräkna honom fulla 15 tjänstår.

I själva verket torde dock av ''handlingarna i ärendet’ kunna inhämtas,

att sökanden icke blott under ''nära 15 år’ utan under fulla 15 år innehaft

tjänst såsom vikarierande eller extra lärare vid allmänna läroverk. Nordendorph

tjänstgjorde under läsåret 1903/1904 vid Vadstena lägre allmänna

läroverk, under tiden 26 augusti—10 oktober 1914 samt 4 december

1914_8 juni 1915 vid Ystads högre allmänna läroverk, från början av

vårterminen till 1 april 1917 vid Hälsingborgs högre allmänna läroverk

samt från början av höstterminen 1917 till utgången av innevarande läsår

vid Gävle högre allmänna läroverk. Den sammanlagda tjänstgöringstiden

överstiger alltså 15 år.

Härtill kommer emellertid, att sökanden under ett helt läsår — 1908/

1909 — tjänstgjort vid Jonstorps och Farhults högre folkskola. Billighetsskäl

synas oss påkalla, att jämväl denna tjänstgöringsperiod tillgodoräknas

sökanden, då det gäller att beräkna den pension, som kan komma

att beviljas honom.

Den nyss åberopade § 4 i lagen av den 11 oktober 1907 stadgar, att ’hel

pension utgör samma belopp som det för tjänsteinnehavaren vid tiden

för hans avgång gällande pensionsunderlag’, varvid dock skall iakttagas,

att ''för tjänsteinnehavare, som under kortare tid än fem år innehaft den

tjänst från vilken avgång äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra

en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,

vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänsteinnehavaren

gällande’. Med tillämpning av denna restriktionsbestämmelse

har skolöverstyrelsen beräknat en eventuell pension åt sökanden

3 x 3,300 + 2 x 3,800

efter formeln 2/3 x -?-

Då det är ostridigt, att Nordendorph tjänstgjort ’i den tjänst från vilken

avgång äger rum’ under betydligt längre tid än fem år, synes rättvisan

kräva, att restriktionsbestämmelsen i § 4 icke i detta fall kommer

till användning, utan bör pensionen följaktligen beräknas till viss del —

enligt vår mening riktigast T; — av det belopp som framkommer vid

en uträkning efter formeln § X 3,800 kronor, samt med iakttagande i

övrigt av vad överstyrelsen anfört med avseende å omräkning enligt

grunderna i ovannämnda kungörelser nr 360/1922 och nr 280/1925 ävensom

under hänsynstagande därtill att sökanden icke själv bidragit till

sin pensionering.»

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 131

I övrigt hänvisar utskottet till motionen nr 310 i första kammaren.

Utskottet tillstyrker, att pension beredes Nordendorph. Vidkommande

pensionens belopp hava motionärerna i två avseenden, nämligen i fråga

örn tjänstårsberäkningen samt ‘ beträffande grunderna för bestämmande

av pensionsunderlaget, påyrkat avvikelser från vad som ligger till grund

för Kungl. Maj:ts förslag. Vad tjänstårsberäkningen angår, framgår av

handlingarna att Nordendorph tjänstgjort vid statsläroverk dels under

14 bela läsår, dels ock under tre skilda perioder av två läsår, vilka perioder

tillsammans utgöra omkring 10 månader. Den sammanlagda anställningstiden

i statstjänst torde alltså kunna beräknas motsvara omkring

15 tjänstår. Därutöver har Nordendorph tjänstgjort ett läsår vid statsunderstödd

kommunal läroanstalt. Med anledning av motionärernas yrkande,

att sistnämnda tid skulle inräknas i tjänstetiden, vill utskottet erinra,

att tjänstgöring utom statens tjänst hittills plägat i pensionsavseende

tillgodoräknas endast till högst två tredjedelar samt att ett tillgodoräknande

i sådan omfattning i detta fall icke skulle medföra någon

ökning av antalet för pension beräkneliga tjänstår. Utskottet finner

därför icke anledning till ändring i Kungl. Maj:ts förslag på denna

punkt.

Vad däremot angår grunderna för beräkningen av pensionsunderlag

synes visst fog finnas för vad motionärerna ifrågasatt. Enligt den civila

pensionslagen medför nämligen den omständigheten, att en befattningshavare

vid oreglerat verk under något av de sista fem åren före avgången erhåller

avlöningsförhöjning och därmed ökning av pensionsunderlaget, icke

en medeltalsberäkning av pensionsbeloppet, under förutsättning att befattningshavaren

under nämnda tidsperiod innehaft samma tjänst, från vilken

avgången äger rum. Vid sådant förhållande lärer ej heller i detta

fall höra tillämpas en dylik medeltalsberäkning, utan pensionsunderlaget

synes höra beräknas med utgångspunkt från den avlöning, som under

de senaste åren tillkommit Nordendorph. En omräkning av pensionen

med iakttagande härav och med användning i övrigt av de i Kungl.

Maj:ts förslag tillämpade beräkningsgrunderna giver till resultat ett belopp

av 1,596 kronor. Utskottet har ansett sig höra tillstyrka, att pensionen

bestämmes till detta belopp.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och de i ämnet väckta motionerna

1:310 och 11:493, må medgiva, att extra ordinarie

ämnesläraren vid högre allmänna läroverket i Gävle

Hans Larsson Nordendorph må från och med den 1

Utskottet.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

nattvakten vid

vet er inar högskolan

C. J.

Andersson.

Utskottet.

132 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

augusti 1930 under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,596 kronor.

Till. Ang. jordbruksdepartementet.

101:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition nr

225 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva, att nattvakten vid veterinärhögskolan Carl

Johan Andersson må från och med manaden näst efter den, varunder han

lämnar nämnda anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,056 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 29 december

1862 och sålunda nu 67 år gammal, att Andersson anställdes vid

veterinärhögskolan den 1 oktober 1905 med huvudsaklig tjänstgöring som

nattvakt, att Andersson efter sist angivna tidpunkt oavbrutet tjänstgjort

vid högskolan i samma befattning med undantag allenast för de tider, då

han varit ledig för semester, samt att Andersson är gift, och är hans

hustru född den 24 september 1874. Äktenskapet är barnlöst.

Statskontoret har i fråga örn pensionsbeloppet yttrat:

Anderssons genomsnittsavlöning för de sista fem arén hade, enligt vad

upplyst blivit, utgjort 2,844 kronor jämte dyrtidstillägg därå jämlikt

för befattningshavare vid reglerade verk gällande grunder. Sagda belopp

motsvarade nära högsta lön för extra ordinarie befattningshavare i lönegraden

B. 4. Vid sådant förhållande ville det synas skäligt, att man vid

beräknande av den pension, som skäligen borde utverkas åt Andersson, utginge

från det för ordinarie befattningshavare i sagda lönegrad gällande

pensionsunderlaget, 1,560 kronor. Reducerades sagda belopp med hänsyn

till tjänstårens antal, återstode 1,114 kronor, som emellertid torde böra

underkastas ytterligare någon reduktion i anledning därav att pensionsavgifter

icke blivit erlagda. Statskontoret ville alitsa hemställa, att den föreslagna

pensionen bestämdes till 1,056 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Andersson. För beräknande

av beloppet av denna förmån har i Kungl. Maj:ts förslag tagits till utgångspunkt

för ordinarie befattningshavare i 4:e lönegraden vid nyreglerade

verk gällande pensionsunderlag. Då Andersson emellertid icke åtnjutit

den lön, som tillkommer befattningshavare i nämnda lönegrad utan

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

hans löneställning närmast motsvarat extra ordinarie befattningshavares

i lönegraden 4, synes nämnda utgångspunkt knappast vara lämplig. I

överensstämmelse med vad som under de senaste åren ägt rum i vissa

liknande fall och i anslutning till det förfaringssätt, som kommit till användning

i de under punkterna 24 och 82 i det föregående behandlade

ärendena, torde man i stället höra utgå från det pensionsunderlag, som

av 1926 års pensionsutredning föreslagits för extra ordinarie befattningshavare

i 4:e lönegraden. Med denna utgångspunkt och med iakttagande

av viss reducering av beloppet med anledning därav, att pensionsavgifter

icke blivit erlagda, har utskottet ansett sig böra föreslå ett pensionsbelopp

av 996 kronor årligen.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Marits förevarande

framställning, må medgiva, att nattvakten vid

veterinärhögskolan Garl Johan Andersson må från

och med månaden näst efter den, varunder han lämnar

nämnda anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 996 kronor.

102:o.

I punkt 2 av propositionen nr 225 föreslår Kungl. Maj-.t riksdagen medgiva,

att arbetaren vid veterinärhögskolan Carl Wiktor Pettersson må från

och med månaden näst efter den, varunder han frånträder sin anställning

därstädes, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson är född den 24 april

1860 och sålunda omkring 70 år gammal, att Pettersson den 15 november

1917 anställdes vid veterinärhögskolan med huvudsaklig tjänstgöring

som gårdskarl och stallbiträde vid kirurgiska stallet samt att han

sedan dess oavbrutet tjänstgjort i denna egenskap med undantag för de

tider, då han åtnjutit semester.

Styrelsen för veterinärhögskolan har till stöd för framställning örn

pension åt Pettersson anfört:

Enligt vad sysslomannen vid högskolan meddelat, hade Petterssons tjänstgöringstid

i genomsnitt utgjort 10 timmar om dagen. Hans genomsnittsavlöning

per år för de sista fem åren hade utgjort 2,660 kronor jämte dyrtidstillägg

därå enligt för befattningshavare vid reglerade verk gällande

grunder. Det torde vara uppenbart, att han efter uppnådd 70 års ålder

icke kunde någon längre tid ytterligare användas i högskolans tjänst. Rektor

hade ock uppgivit, att han hade för avsikt att låta Pettersson sluta sitt

arbete vid högskolan med utgången av juni 1930, vid vilken tidpunkt han

skulle innehava en tjänstetid i statens tjänst av 12 år 7 1/8 månader. Då

Äng.

pension åt

arbetaren vid

veterinärhögskolan

C. W.

Pettersson.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt

läraren vid

undervisningskurserna

i navigation

för bohuslänska

fiskare

C. E. L.

Carlsson.

han, enligt vad rektor vitsordat, därunder alltid skött sina sysslor samvetsgrant

och utan någon som helst anmärkning, syntes fog förefinnas att åt

honom söka utverka någon pension, i all synnerhet som han under sin

tjänstgöring vid högskolan icke torde kunnat göra några besparingar för

tryggande av sin ålderdom; och finge därför styrelsen, under åberopande

av vad sålunda anförts, hemställa till Kungl. Maj:t, i vad mån någon pension

kunde beredas Pettersson vid hans entledigande från högskolans tjänst.

Statskontoret bär yttrat:

Såvitt av handlingarna framginge hade Pettersson blivit anställd i statens

tjänst först den 15 november 1917, då han uppnått en levnadsålder av 57 år.

Med hänsyn till detta förhållande och till Petterssons jämförelsevis korta

anställningstid i statstjänst förefölle det statskontoret synnerligen tveksamt,

örn tillräckliga skäl kunde anses föreligga att i detta fall bereda pension

av statsmedel. I alla händelser ansåge statskontoret att, örn pension åt

Pettersson befunnes böra utverkas, beloppet borde begränsas till 600 kronor

att från allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter

den, vari Pettersson entledigades från sin anställning.

Departementschefen har anfört, att, ehuru Petterssons anställningstid

i statstjänst vöre relativt kort, omständigheterna i ärendet likväl syntes

motivera framställning till riksdagen, att pension måtte beredas honom i

den begränsade omfattning, som ifrågasatts av statskontoret.

Då Pettersson först vid 57 års ålder vunnit anställning i statens tjänst

och hans anställningstid omfattar en tid av endast något mer än 12 år,

har utskottet icke kunnat finna tillräckliga skäl föreligga för beredande

åt honom av statspension.

På grund härav och med åberopande av den ståndpunkt, utskottet under

punkten 93 intagit i ett där behandlat liknande ärende, har utskottet

ansett sig böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna riksdagens bifall.

103:o.

Under punkten 3 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att

sjökaptenen Carl Emil Lorents Carlsson må från och med månaden näst

efter den, under vilken han frånträder det honom före uppnådd 70 års

ålder senast meddelade förordnande såsom lärare vid undervisningskurserna

i navigation för bohuslänska fiskare, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 504 kronor.

Sedan hösten 1902 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län med bidrag

av statsmedel anordnat undervisningskurser i navigation för bohuslänska

fiskare, till vilka kurser jämväl länets landsting och hushållningssällskap

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

135

lämnat bidrag. Såsom lärare vid dessa kurser har länsstyrelsen till och med

våren 1914 förordnat förutom Carlsson jämväl annan person, men från

och med hösten samma år har Carlsson ensam tjänstgjort såsom lärare vid

berörda kurser. Carlsson, som är född den 13 maj 1860 och sålunda i år

uppnår 70 års ålder, har, med tillkännagivande att han ämnade från angivna

tid lämna befattningen såsom lärare vid dessa kurser, hemställt örn

pension.

Länsstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört i huvudsak följande:

Från och med hösten 1902 till och med våren 1912 hade Carlsson tjänstgjort

årligen vid 2 navigationskurser. Han hade under denna tid årligen

varit sysselsatt ungefär 5 månader. Från och med hösten 1912 till och med

våren 1917 hade Carlsson varje läsår uppehållit 2 undervisningskurser örn

vardera 2 månader samt 3—4 föreläsningskurser örn vardera 10—20 dagar.

Lärarverksamheten hade under denna tid tagit Carlssons tid i anspråk omkring

6—6Va månader årligen. Från och med hösten 1917 hade Carlsson

varje läsår varit förordnad som lärare vid 2 undervisningskurser, vardera

omfattande omkring 2 månader samt 4 föreläsningskurser, var och en

omfattande omkring 20 dagar, vadan han alltså från denna tid i genomsnitt

varit sysselsatt något mer än 6Va månader årligen. Kurserna hade med

hänsyn till fiskeribefolkningens möjligheter att kunna deltaga i desamma

varit förlagda till olika tider under året.

Carlsson hade erhållit särskilt förordnande för varje kurs.

Kungl. Maj:t hade under de senare åren föreskrivit, att kostnaderna för

ifrågavarande kurser skulle utgå i huvudsaklig överensstämmelse med

följande beräkning:

arvode till lärarna .........................•.............. kronor

dagavlöning till lärarna inberäknat ersättning för lokal,

dess renhållning, lyse och uppvärmning med högst 7 kronor

25 öre örn dagen för tjänstgöringsdag ................ »

lärarnas resekostnad ...................................... »

kostnad för inköp av material.............................. »

arvode till inspektör........................................ »

kostnader för inspektörens resor...................... »__

Kronor 3,650.

Arvode utginge till Carlsson med ett belopp av 400 kronor för undervisningskurs

samt ett belopp av 130 kronor för föreläsningskurs. Dagavlöning

utginge med 7 kronor 25 öre för tjänstgöringsdag. Carlsson hade

uppgivit, att hans behållna inkomst av verksamhet såsom lärare vid navigationskurserna

under de senaste åren uppgått till omkring 2,000 kronor.

Denna lärarverksamliet vore, enligt vad länsstyrelsen inhämtat, för närvarande

Carlssons enda sysselsättning. Själv uppgåve han, att detta även

varit fallet under alla de år, han innehaft förordnande som lärare.

Verkställd utredning hade ock givit vid handen, att Carlsson under år

1928 utöver sin inkomst som lärare vid dessa kurser icke haft annan inkomst

än en pension från Strömstads sjömanshus på omkring 200 kronor

samt en inkomst av kapital av 232 kronor. Carlsson ägde en fastighet

i Strömstad, taxeringsvärderad till 12,700 kronor, vilken fastighet enligt

uppgift voro intecknad för 3,000 kronor.

1,320

1,450

240

140

400

100

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

XJtskottet.

Till ifrågavarande kurser bidroge staten med 1,650 kronor samt länets

landsting och hushållningssällskap med tillhopa 2,000 kronor. Då emellertid

uti förenämnda beräkning av kostnaderna ingående arvode till inspektören

enbart skulle gäldas av de anslagna statsmedlen, vilket jämväl syntes

böra vara förhållandet med kostnaderna för inspektörens resor, bidroge

staten till övriga kostnader med allenast 1,150 kronor.

Carlsson, som hittills tjänstgjort såsom lärare vid dessa kurser under

sammanlagt 27 år, hade under denna tid fullgjort sina åligganden på ett

synnerligen förtjänstfullt sätt. Länsstyrelsen ansåge därför hans tjänstgöring,

som varit av stor betydelse för fiskares utbildning i navigation, väl

motivera, att han från tid, han icke längre anlitades såsom lärare, av statsmedel

bereddes pension.

Enligt här ovan lämnade redogörelse torde Carlssons behållna inkomst

av föreliggande uppdrag kunna beräknas till 2,000 kronor örn året. Vid

bestämmande av storleken av pension torde såsom pensionsunderlag böra

beräknas 66.67 procent av förenämnda belopp eller 1,333 kronor 34 öre. Av

detta belopp syntes staten böra bidraga endast med så stor del, som belöpte

på ovan omförmälda statsbidraget å 1,150 kronor av sammanlagda

kostnader 3,150 kronor. Med tillämpning av detta beräkningssätt skulle

det från staten utgående pensionsbeloppet uppgå till i runt tal 485 kronor.

Pension av statsmedel syntes böra utgå till Carlsson oavsett örn landstinget

eller hushållningssällskapet för sin del komme att anvisa medel för

Carlssons pensionering.

Ender åberopande av vad sålunda anförts hemställer länsstyrelsen, att

Kungl. Majit måtte utverka, att Carlsson från den tid, efter vilken han

icke vidare komme att tjänstgöra såsom lärare vid ifrågavarande undervisningskurser,

måtte under sin återstående livstid av statsmedel tilldelas

en till 500 kronor avrundad pension.

Statskontoret anför:

Då statskontoret föreställde sig, att lärarbefattningen vid undervisningskurserna

i navigation för bohuslänska fiskare icke kunde vara avsedd att

utgöra annat än en bisyssla bredvid annan huvudsaklig verksamhet, hyste

statskontoret stark tvekan i fråga örn beredande av pension för sådan

lärarbefattning. Då emellertid handlingarna i ärendet syntes utvisa, att

denna befattning för nuvarande innehavaren åtminstone under större delen

av den period, varunder han meddelat berörda undervisning, utgjort

hans enda förvärvsarbete, ansåge sig statskontoret icke böra motsätta sig,

att åtgärd vidtoges i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande framställning.

Den föreslagna pensionen å 500 kronor, som syntes böra anvisas

att utgå från allmänna indragningsstaten, torde till beloppet böra avpassas

i med tolv jämnt delbart krontal och således bestämmas till 504

kronor.

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Såsom statskontoret antytt, lärer ifrågavarande anställning, som tagit

vederbörandes tid i anspråk endast under en del av året, knappast kunna

anses vara avsedd annat än som en bisyssla bredvid annan verksamhet,

något som i sin mån jämväl belyses därav, att den personliga ersättningen

— frånsett för lokal m. m. avsedd s. k. dagavlöning — varit beräknad alle
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

137

nast till 1,320 kronor om året. Vid sådant förhållande och då större delen

av kostnaderna för omförmälda undervisningskurser bestritts icke

av staten utan av vederbörande landsting och hushållningssällskap, har

utskottet icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i detta fall tillstyrka

pension av statsmedel.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.

104:o.

Kungl. Majit har i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att — under

förutsättning att läkarbefattningen vid Strömsholms hingstdepå och

den därmed förenade befattningen såsom läkare vid ridskolan indrages

— medicine licentiaten Nils Fredrik Netzel må från och med den dag,

då heslutet örn indragningen träder i tillämpning, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 2,400

kronor.

För bestridande av läkarvården vid Strömsholms hingstdepå finnes

anvisat ett arvode av 700 kronor. Läkaren uppbär därjämte tillfällig

löneförbättring med 175 kronor samt åtnjuter fri bostad, trädgård och

vedbrand. Sammanlagda värdet av avlöningsförmånerna vid befattningen

hava beräknats till 2,000 kronor, frånsett dyrtidstillägg.

Läkaren vid hingstdepån bestrider jämväl läkarvården vid ridskolan

å Strömsholm. Härför utgår arvode med 930 kronor, varjämte läkaren

för att närvara vid vissa skolans övningar betingat sig särskilt honorar

av statsmedel, vilket för år 1928 utgått med 200 kronor. Ersättningen för

läkarvården vid ridskolan beräknas alltså till 1,130 kronor, frånsett dyrtidstillägg.

I samband med den år 1923 beslutade senaste löneregleringen för hingstdepåns

personal förutsattes, att läkarbefattningen vid depån skulle indragas

vid nuvarande innehavarens avgång ur tjänst. Förslag har nu väckts,

att det för befattningens nuvarande innehavare utfärdade förordnandet

skulle från närmast inträdande fardag upphävas, i samband varmed även

anställningen såsom läkare vid ridskolan skulle upphöra. Detta förslag

har biträtts av samtliga i ärendet hörda myndigheter, nämligen chefen

för hingstdepån, stuteriöverstyrelsen, chefen för ridskolan, inspektören

för kavalleriet, statskontoret, chefen för ridskolan, chefen för östra arméfördelningen

och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Det har förutsatts, att efter indragning av förevarande befattningar

läkarvården vid såväl hingstdepån som ridskolan skulle enligt överenskommelse

bestridas av i trakten bosatt läkare. Enligt vad chefen för

Äng.

pension åt

läkaren vid

Strömsholms

hingstdepå

N. F. Netzel.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

östra arméfördelningen i sitt yttrande meddelat, har under liand gjord

undersökning visat, att legitimerad läkare funnes, som förbunde sig att

bestrida läkarvården vid båda institutionerna i enlighet med en vid yttrandet

fogad promemoria för ett årligt arvode av 1,600 kronor jämte 8

kronor i ersättning för varje resa till Strömsholm. Kostnaden för dylika

resor bar beräknats till högst 200 kronor årligen, vadan sammanlagda

utgifterna för läkarvården skulle utgöra högst 1,800 kronor årligen.

I samband med förslag örn indragning av läkarbefattningarna har

fråga väckts örn pension åt dessas nuvarande innehavare N. F. Netzel.

I denna fråga har stuteriöverstyrelsen anfört:

Stuteriöverstyrelsen finge meddela: att Netzel vore född den 27 september

1869; att han avlagt medicine licentiatexamen vid Karolinska

medico-kirurgiska institutet den 28 november 1908; att han dessförinnan

dels under tiden den 1 oktober 1896—31 mars 1897 tjänstgjort såsom underläkare

vid allmänna garnisonssjukhuset, dels den 28 april 1897 antagits

till fältläkarstipendiat av andra klassen, dels ock den 27 april

1898 antagits till läkarstipendiat vid flottan, från vilken senare befattning

han entledigades den 19 april 1905; att, sedan Netzel enligt medicinalstyrelsens

förordnanden tjänstgjort såsom extra distriktsläkare i

flera särskilda läkardistrikt ävensom vid åtskilliga tillfällen uppehållit

läkarbefattningen vid Strömsholms hingstdepå och vid ridskolan,

han den 28 februari 1910 förordnats att tillsvidare vara läkare

vid Strömsholms hingstdepå och samma år jämväl anställts såsom läkare

vid ridskolan, vilka befattningar han allt sedan dess innehaft; samt att

han därjämte bestritt befattning såsom läkare vid Utnäslöts remontdepå

från år 1910 till år 1926, då denna befattning indrogs.

Stuteriöverstyrelsen finge slutligen anmäla, att styrelsen icke hade

något att erinra mot, att Netzel vid upphörandet av hans förordnande såsom

läkare vid Strömsholms hingstdepå erhölle pension från allmänna

indragningsstaten med belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt föreslå

riksdagen.

Direktionen för arméns pensionskassa meddelar, att enligt nu gällande

pensionsbestämmelser någon tjänstepension från arméns pensionskassa

icke kunde beredas Netzel i dennes egenskap av läkare vid ridskolan å

Strömsholm. Dylik pension vore endast medgiven beställningshavare å ordinarie

stat, men Netzel hade i egenskap av läkare vid ridskolan åtnjutit

allenast arvode av statsmedel.

Statskontoret har anfört:

Under förutsättning att läkarbefattningen vid Strömsholms hingstdepå

och den därmed förenade befattningen såsom läkare vid ridskolan indroges,

syntes befattningarnas nuvarande innehavare, vilken vore 60 år gammal

och — efter att tidigare hava innehaft åtskilliga förordnanden i statstjänst

— alltsedan den 1 mars 1910 uppehållit förenämnda läkarbefattningar

samt tillika under tiden 1910—1926 varit läkare vid Utnäslöts remontdepå,

böra erhålla någon pension av statsmedel. Med hänsyn till de

arvoden och förmåner i övrigt, som Netzel åtnjöte såsom tjänsteläkare,

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

139

samt i ärendet eljest föreliggande omständigheter torde ett pensionsbelopp

i detta fall av 2,400 kronor kunna anses skäligt.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter anser jag läkarbefattningen

vid Strömsholms hingstdepå och den därmed förenade befattningen

såsom läkare vid ridskolan böra indragas. Emellertid synes

det vara med billighet överensstämmande att Netzel, vilken sedan den

1 mars 1910 efter förordnande uppehållit befattningarna och som fyllt

60 år, vid befattningarnas indragande erhåller någon pension av statsmedel.

På av statskontoret anförda skäl synes mig pensionsbeloppet böra

bestämmas till 2,400 kronor för år.

Sedan riksdagens beslut i pensionsfrågan föreligger, torde jag ånyo få

för Kungl. Majit anmäla frågan örn indragande av ifrågavarande läkarbefattningar.

»

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att indragning av läkarbefattningen

vid Strömsholms hingstdepå samt den därmed förenade befattningen

såsom läkare vid ridskolan föreslagits av besparingsskäl. Däremot

har icke i ärendet gjorts gällande, att en omläggning av sättet för

läkarvårdens bestridande vid nämnda institutioner skulle vara påkallad

av bristande tjänsteduglighet hos den nuvarande innehavaren av befattningarna,

vilken ännu endast uppnått 60 års ålder. Den förebragta utredningen

visar emellertid, att den föreslagna anordningen för närvarande

icke skulle medföra någon besparing utan tvärtom skulle föranleda en ökning

i statsverkets kostnader. De nuvarande kostnaderna utgöra enligt

vad som meddelats i propositionen tillhopa 3,130 kronor årligen, inberäknat

värdet av läkarens naturaförmåner men frånsett dyrtidstillägg. Utgifterna

för läkarvården skulle för framtiden uppgå till omkring 1,800

kronor, vartill kommer kostnaden för pension åt nuvarande läkaren, utgörande

förutom dyrtidstillägg 2,400 kronor, eller tillhopa 4,200 kronor

per år.

Vid nu angivna förhållanden finner utskottet för sin del den ifrågasatta

indragningen av läkarbefattningen böra anstå intill dess den nuvarande

läkaren till följd av ålder eller av annan anledning befinnes

icke längre kunna lämpligen bibehållas i tjänstutövning.

Utskottet, som icke ingått i prövning av det begärda pensionsbeloppets

storlek, avstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.

TJtskottet.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

IX. Ang. handelsdepartementet.

105:o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 16 januari 1930 dagtecknad proposition

åt forre nr 30 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

extra javiga- av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, i punkten 21

K. E. Eget- föreslagit riksdagen medgiva, att förre extra läraren vid navigationsskolan

holm. i Malmö Konrad Emil Rydholm må från och med den 1 september 1929

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årligt

understöd med 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rydholm, som är född den 25

april 1864 och alltså omkring 66 år gammal, med avbrott för tiden 1 september

1912—15 augusti 1915 tjänstgjort såsom extra lärare vid navigationsskolan

i Malmö från och med den 2 december 1910 till och med den

31 augusti 1929, att hans entledigande från ifrågavarande förordnande föranletts

därav att han den 25 april 1929 uppnått den ålder, 65 år, då jämlikt

gällande bestämmelser skyldighet att från tjänsten avgå inträder för

föreståndare och ordinarie lärare vid navigationsskola, samt att hans avlöningsförmåner

— frånsett tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg —

under perioden 1915—1929 uppgått till i medeltal omkring 1,185 kronor

per år.

Direktionen för navigationsskolan samt kommerskollegium hava tillstyrkt

pension för Rydholm.

I sitt yttrande har direktionen meddelat följande:

Enligt uppgift av Rydholm, som vore gift och i äktenskapet hade en son

och en dotter i åldern 26 respektive 23 år, hade hans barn »allenast tillfälliga

vikariatsinkomster hos banker och assuransbolag». Den 24 maj 1912

hade Rydholms hustru till det i Malmö stad förda handelsregistret anmält,

att hon ämnade driva handel — elektroteknisk byrå — samt att hon antagit

sin man till prokurist. Den sålunda anmälda rörelsen torde under

några år till väsentlig del hava täckt kostnaderna för familjens bärgning.

Emellertid hade firman, fastän den ännu kvarstode i handelsregistret, sedan

ett tiotal år upphört med rörelsen. Numera sysslade Rydholm med upprättande

av program för elektriska installationer och anläggningar, men

beredde denna verksamhet Rydholm allenast helt obetydliga inkomster.

Direktionen hade sig bekant, att Rydholm levde i fattiga omständigheter.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört bland annat följande:

Ehuru det icke lärer kunna förnekas, att Rydholms lärarverksamhet vid

navigationsskolan i Malmö varit att anse såsom ren bisyssla bredvid annan

verksamhet, som givit huvudsakligt levebröd för honom och hans familj,

vill statskontoret dock med hänsyn till omständigheterna i detta fall icke

motsätta sig, att något årligt understöd må utverkas åt Rydholm. För att

detta understöd må kunna innebära en effektiv hjälp, vill statskontoret

ifrågasätta ett belopp av förslagsvis 900 kronor.

1 Beträffande punkten 1 av prop. nr 30, se utlåtande nr 32, punkten 15.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

141

Departementschefen har biträtt vad statskontoret sålunda ifrågasatt.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Rydholms tjänstetid såsom

extra lärare vid navigationsskolan i Malmö uppgår till endast omkring 16

år. Enligt vad utskottet av ärendet tillhörande handlingar inhämtat, har

hans tjänstgöringsskyldighet under den övervägande delen av denna tid

varit ringa, i det att den växlat mellan 5 och 7 timmar i veckan. Såsom

statskontoret framhållit, måste alltså den av Rydholm fullgjorda tjänstgöringen

vid navigationsskolan anses hava utgjort en ren bisyssla.

Med hänsyn till vad sålunda påvisats beträffande Rydholms tjänstetid

och omfattningen av hans åligganden har utskottet — i överensstämmelse

med den ståndpunkt, riksdagen tidigare i allmänhet plägat intaga till frågor

örn pension eller därmed jämförligt understöd åt personer, vilkas anställning

i statstjänst haft karaktären av bisyssla — funnit sig icke kunna

tillstyrka, att understöd av statsmedel i detta fall beredes. Utskottet vill i

detta sammanhang framhålla, att pensionering av extra lärare vid navigationsskolorna

hittills icke förekommit under omständigheter, som äro jämförliga

med de här förevarande, samt att, enligt vad utskottet inhämtat,

undervisningen vid berörda skolor i jämförelsevis stor omfattning hestrides

av extra lärarkrafter med var för sig ringa tjänstgöringsskyldighet, vadan

ett bifall till nu föreliggande förslag synes kunna medföra vittgående konsekvenser.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må

vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 28 april 1930.

På bankoutskottets vägnar:

Utskottet.

C. E. SVENSSON.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson i

Olovstorp, Lindley, Lindgren, Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Abrahamsson;

dock att i behandlingen av punkterna 1—51 herr Andersson i Hedsta deltagit i stället

för herr Lindgren samt i behandlingen av punkterna 52—75 och 77—105 deltagit herr

Andersson i Hedsta i stället för herr Gustafsson i Stensholm ävensom herr Bodin i stället

för herr Johansson i Friggeråker;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Wikström, Lovén, Byberg,

Carlsson i Solberga och Leffler; dock att i behandlingen av punkterna 2—7 samt 100 och

101 herr Höglund i Göteborg deltagit i stället för herr Borggren, i behandlingen av punkterna

48—51 och 76 herr Andersson i Falkenberg deltagit i stället för herr Lovén, i behandlingen av

punkten 76 herr Höglund i Göteborg deltagit i stället för herr Bäcklund, i behandlingen av

punkterna 102 och 103 herr Höglund deltagit i stället för herr Lovén, i behandlingen av

punkterna 102—105 herr Wirsell deltagit i stället för herr Carlsson i Solberga samt i behandlingen

av punkterna 103—105 herr Andersson i Falkenberg deltagit i stället för herr

Borggren, varjämte herr Borggren icke deltagit i behandlingen av punkten 102.

Reservationer:

vid punkten 76 (ang. pension åt järnvägsläkaren H. J. E. Larsson);

av kerr Lindgren, som ansett, att utskottets yttrande och förslag i ämnet

bort hava följande lydelse:

»På sätt statskontoret framhållit torde anställning såsom järnvägsläkare i

allmänhet vara att anse såsom bisyssla vid sidan av annan, huvudsaklig

läkarverksamhet. I regel torde därför pension för sådan anställning icke

böra ifrågakomma. Av utredningen i ärendet synes emellertid framgå,

att Larssons arbete såsom järnvägsläkare under en följd av år utgjort hans

huvudsakliga sysselsättning samt att han inom kort torde bliva nödsakad

att lämna detta arbete på grund av den nedsättning i arbetsförmågan, som

blivit följden av ett honom år 1926 övergånget olycksfall. Ender sådana

förhållanden och då Larsson därjämte under lång tid tjänstgjort såsom postläkare

och fängelseläkare, synes här föreligga ett undantagsfall, där pension av

statsmedel hilligtvis synes böra beredas, något som med hänsyn till förebragta

omständigheter jämväl torde kunna ske utan fara för vittgående konsekvenser.

Utskottet vill alltså tillstyrka, att riksdagens medgivande härutinnan

lämnas. Mot det av statskontoret ifrågasatta pensionsbeloppet, 2,400

kronor årligen, har utskottet intet att erinra. Pensionen lärer, såsom statskontoret

förordat, böra anvisas å allmänna indragningsstaten samt utgå från

och med månaden näst efter den, vari Larsson lämnar sina anställningar

såsom verksläkare.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

s. 143 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

143

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I: 95 och II: 156, må medgiva, att järnvägsläkare!! Henrik

Johan Emanuel Larsson må från och med månaden

näst efter den, vari han lämnar sina anställningar såsom

verksläkare, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

2,400 kronor.»;

vid punkten 103 (ang. pension åt läraren vid undervisningskurserna i navigation

för bohuslänska fiskare C. E. L. Carlsson):

av herrar Bäcklund och Höglund, vilka yrkat bifall till Kungl. Majlis

framställning i ämnet; samt

vid punkten 105 (ang. understöd åt förre extra navigationsläraren K. E.

Rydholm):

av herr Lindley, som yrkat bifall till Kungl. Maj :ts framställning i ämnet.

Innehållsförteckning.

Sid.

A. Civila pensionsväsendet................................................................................ 1

B. Militära pensionsväsendet........................................................................... 5

C. Allmänna indragningsstaten

I. Ang. justitiedepartementet........ ........................................................... 21

II. Ang. utrikesdepartementet................................................................... 31

III. Ang. försvarsdepartementet ................................................................ 33

IV. Ang. socialdepartementet .................................................................... 83

V. Ang. kommunikationsdepartementet.................................................... 92

VI. Ang. finansdepartementet ................................................................... 110

VII. Ang. ecklesiastikdepartementet........................................................... lil

VIII. Ang. jordbruksdepartementet................................................................ 132

IX. Ang. handelsdepartementet ................................................................ 140

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:369 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten