Sök i Ratio Lex

Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd m. m., att utgå av affärsdrivande verks medel. l:o. Äng. tilläggspension åt förre distriktschefen B. O. Ekman. Ekman, som är född den 10 december 1864, blev den 1 januari 1892 innehavare av ordinarie tjänst vid statens järnvägar.

1930-04-28 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1930:31, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd m. m., att utgå av affärsdrivande verks medel. l:o. Äng. tilläggspension åt förre distriktschefen B. O. Ekman. Ekman, som är född den 10 december 1864, blev den 1 januari 1892 innehavare av ordinarie tjänst vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner

och understöd m. m., att utgå av affärsdrivande verks

medel.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd

m. m., att utgå av affärsdrivande verks medel.

l:o.

Äng.

tilläggspension

åt

förre

distriktschefen

B. O.

Ekman.

Ekman, som är född den 10 december 1864, blev den 1 januari 1892

innehavare av ordinarie tjänst vid statens järnvägar. Från och med ingången

av år 1908 innehade han ordinarie distriktschefstjänst, vilken han med utgången

av maj månad 1913 frånträdde för att ägna sig åt enskild tjänst.

År 1920 återinträdde han emellertid i statens järnvägars tjänst, då lian

erhöll förordnande som distriktschef från och med oktober månad samma år

till utgången av år 1925. Detta förordnande förlängdes sedermera att gälla

till utgången av år 1929.

Enligt § 13 mom. 1 av kommunikationsverkens pensionslag den 4 juni

1920 är pensionsunderlaget bestämt till 7,000 kronor för sådan distriktschef

vid statens järnvägar, som vid tillträdandet av nämnda befattning icke

innehade annan ordinarie tjänst vid statens järnvägar. I mom. 2 av samma

paragraf stadgas vidare, att för tjänsteman, vilken innehar förordnande

såsom distriktschef vid statens järnvägar och vid tillträdandet av nämnda

förordnande innehade sådan tjänst vid statens järnvägar, som avses i 3

kapitlet av sagda lag (d. v. s. tillsatts genom konstitutorial), skall i pensionshänseende

gälla vad för den tjänsten är stadgat i lagen. Av § 14 mom. 1

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 22 höft. (Nr 31.) 1

I en till riksdagen avlåten, den 24 januari 1930 dagtecknad proposition

nr 35 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att förre distriktschefen vid statens järnvägar

Bror Olof Ekman må, räknat från och med den 1 januari 1930,

utöver honom författningsenligt tillkommande pension av 6,000 kronor åtnjuta

i pension ytterligare 1,000 kronor för år, att utgå av trafikmedel.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

Ang.

understöd åt

f. d. kontorsbiträdet

A. G. I.

Magnell.

framgår att, om tjänsteman, som avses i § 13 mom. 1, under minst tolv

år innehaft förordnande å befattning, varom i § 13 sägs, han är berättigad

att vid avgång från tjänsten åtnjuta tjänstepension till samma belopp som

det för honom vid avgången gällande pensionsunderlaget, men att, örn lian

innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen avgår på grund av

att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, han

äger uppbära tjänstepension till belopp, som med 1,000 kronor understiger

det för befattningen gällande pensionsunderlaget.

Departementschefen bar i ärendet anfört följande:

»Genom beslut den 13 december 1929 har Kungl. Maj:t berättigat Ekman

att från och med den 1 januari 1930 av traflkmedel åtnjuta en årlig pension

till belopp av 6,000 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna i lagen

den 4 januari 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

varjämte Kungl. Maj:t förklarat, att beslut framdeles komme att meddelas

i frågan örn beredande av ytterligare pension åt Ekman.

Ekmans sammanlagda tjänstetid som distriktschef vid statens järnvägar

omfattar en tid av 14 år 8 månader, varav 5 år 5 månader före övergången

till enskild tjänst och 9 år 3 månader, sedan han återinträtt i statstjänst.

Därest hans förordnande såsom distriktschef fortfarit under ytterligare 2 år

9 månader, hade han författningsenligt varit berättigad till en årlig pension

av 7,000 kronor. Då Ekmans sammanlagda tjänstetid som distriktschef ej

oväsentligt överstiger den för erhållande av nyssnämnda pensionsbelopp

stadgade minimitiden av tolv år och då han ägnat praktiskt taget hela sin

verksamhet åt statens järnvägar samt därstädes innehaft ordinarie tjänst i

över 30 år, synes det rättvist, att han erhåller samma pension, som han

skulle hava erhållit efter förordnande som distriktschef under minst 12 år

i följd, eller 7,000 kronor för år. Härför talar även den av statskontoret

framhållna omständigheten, att pensionsunderlaget för närmast lägre tjänst

vid statens järnvägar uppgår till 6,996 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Även utskottet Anner det vara rättvist, att Ekman efter sin avgång ur

statens järnvägars tjänst tillerkännes pension med det belopp, som skulle

hava tillkommit honom, därest han under 12 år varit förordnad distriktschef.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

2:o.

I punkten 2 av samma proposition nr 35 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att till f. d. kontorsbiträdet Anders Gustaf Ivar Magnell

må, räknat från och med den 1 januari 1930 tills vidare, så länge han är

sinnessjuk eller eljest oförmögen till arbete, av traAkmedel utgå ett årligt

understöd av 1,404 kronor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

3

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:

Magnell, som är född den 7 maj 1888, antogs såsom aspirant vid Mora—

Vänerns järnväg den 1 januari 1904 och anställdes den 1 november 1906

som ordinarie kontorsbiträde vid samma järnväg. Järnvägen ifråga övergick

sedermera i enlighet med beslut av 1916 års riksdag i statens ägo.

Magnell övergick i statens järnvägars tjänst och blev ordinarie kontorsbiträde

den 1 januari 1917, därvid han förvärvade rätt till pension för egen

del enligt de i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar gällande grunder.

Den 11 mars 1922 hegärde Magnell, enligt uppgift för att ägna sig åt enskild

verksamhet, ett års tjänstledighet från och med den 1 april samma år.

Ansökningen återkallades emellertid den 17 mars 1922; i stället ingav

Magnell ansökan örn avsked från sin befattning vid statens järnvägar från

och med den 1 maj 1922, vilket beviljades honom. Redan den 6 påföljande

juni anhöll Magnell att få återinträda i statens järnvägars tjänst, därvid han

som skäl anförde, att han misslyckats med sitt försök till enskild verksamhet.

Denna ansökan avslogs, då något behov av Magneus arbetskraft icke förelåg.

I juli månad 1922 anhöll Magnell hos järnvägsstyrelsen att få återinträda

i tjänst den 1 april 1923. Även denna ansökan avslogs av nyssnämnda

skäl. I november 1927 avslogs en ytterligare framställning från

Magnell örn anställning, enär sådan, vare sig fast eller tillfällig, icke kunde

beredas honom.

Slutligen anhöll Magnell i en skrift av den 5 december 1927 hos järnvägsstyrelsen

örn tjänstepension att utgå från och med den 1 maj 1922 eller

dagen för avskedet. Magnell åberopade i sin ansökning, att han vid ingivandet

av avskedsansökningen på grund av nervös överspändhet icke kommit

att samtidigt begära pension. Genom beslut den 26 januari 1928 fann

järnvägsstyrelsen framställningen icke kunna till någon vidare åtgärd föranleda.

Häröver besvärade sig Magnell hos kammarrätten, därvid Magnell

tillika anhöll att, därest besvären ej kunde bifallas, understöd motsvarande

sjukpensionens belopp måtte tillerkännas honom. Genom utslag den 26 april

1929 fann kammarrätten besvären icke kunna bifallas.

Sedan det utrönts, att Magnell vid tiden för avskedsansökningens ingivande

i mars 1922 lidit av sinnessjukdom och därav varit berövad rättslig

handlingsförmåga, har fråga väckts örn beredande av pension eller understöd

åt honom, i vilket avseende järnvägsstyrelsen föreslagit ett belopp av

1,400 kronor årligen.

Enligt föreliggande läkarintyg är Magnell fortfarande sinnessjuk, vilken

sjukdom antagits bliva för framtiden bestående. Efter avskedstagandet har

Magnell råkat i utblottat tillstånd.

Beträffande utredningen i övrigt åberopar utskottet vad statsrådsprotokollet

innehåller.

På grund av vad i ärendet förekommit och med hänsyn även till vissa

av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande ärenden har utskottet ansett

sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet får sålunda hemstiilla,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Äng.

understöd åt

förra poststations/örestånderskan

Elvira Mathilda

Elisabeth

Gneib.

3:o.

Under punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förra poststationsföreståndaren Elvira Mathilda Elisaheth

Gneib må, räknat från och med den 1 november 1929, uppbära ett

årligt understöd av 960 kronor att utgå av postmedel, dock utan rätt att

därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Gneib, som är född den 1 juni 1855 och ogift, anställdes genom personligt

avtal såsom poststationsföreståndare i Kvidinge från och med den 1

oktober 1917, vilken befattning tillträddes den 1 december 1917. Hon kvarstod

därefter såsom poststationsföreståndare till och med den 31 oktober

1929, då hon på egen ansökan avgick från befattningen. Före tillträdandet

av nämnda befattning hade hon vid skilda tillfällen under åren 1899—1917

tjänstgjort såsom förstärkningsbiträde eller vikarie av postexpeditörs grad vid

postkontoret i Åstorp. Med ledning av därstädes förvarade handlingar har

utrönts, att denna tjänstgöring under tiden från och med den 1 augusti

1901 omfattat 2,010 dagar. Dessutom har Gneib enligt av henne lämnad

uppgift, vars riktighet generalpoststyrelsen förklarat sig sakna anledning

betvivla, under tiden 1 juli 1899—14 februari 1910 tjänstgjort vid sagda

postkontor såsom dispositions- eller förstärkningsbiträde av postexpeditörs grad

sammanlagt 838 dagar. Hennes sammanlagda tjänstgöringstid i postverket

skulle således uppgå till såsom poststationsföreståndare 11 år 11 månader

och såsom vikarie av postexpeditörs grad, dispositions- eller förstärkningsbiträde

2,848 dagar, motsvarande 7 år 9 månader 23 dagar, eller sammanlagt

19 år 8 månader 23 dagar. Såsom ersättning för skötandet av poststationen

i Kvidinge har hon uppburit belopp, för år räknat varierande

mellan 1,320 kronor år 1917 samt 4,290 kronor under de tre första kvartalen

1925. Från och nied den 1 januari 1927 till sin avgång ur postverkets

tjänst uppbar Gneib en ersättning av för år räknat 4,014 kronor, varav

1,794 kronor beräknats utgöra personlig ersättning samt återstoden gottgörelse

för hållande av poststationslokal och biträde m. m.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1913 må understöd av bär ifrågavarande

slag, för vilket i regel erfordras 25 tjänstår, utgå med högst två

tredjedelar av senast uppburna arvode. Med iakttagande härav och med

utgångspunkt från dels Gneibs sammanlagda tjänstgöringstid i postverket,

ungefär 19 3/4 år (79 kvartal), dels ock det arvode, hon senast uppburit från

postverket och som, för så vitt det avser bennes personliga ersättning, uppskattats

till 1,794 kronor, bar det ifrågasatta ålderdomsunderstödet beräknats

på följande sätt:

1 794 x 2 y 79

——s= 944 kronor 84 öre, vilket belopp avrundats till 960 kronor.

3 x 100

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

5

Även utskottet Anner med hänsyn till föreliggande omständigheter billigt,

att Gneib tillerkännes ålderdomsunderstöd. Då utskottet icke funnit anledning

till erinran mot vad härutinnan föreslagits, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

4:o.

Uti punkten 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre

t. f. övermontören Lars Eric Lindblom må, räknat från och med den 1

januari 1930, under sin återstående livstid av statens vattenfallsverks medel

uppbära ett årligt understöd av 180 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta

dyrtidstillägg.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, bland annat, följande:

Lindblom, som är född den 28 mars 1879, anställdes den 12 juli 1916 i

vattenfallsverkets tjänst såsom Uste maskinist vid omformarstationen i Tomteboda.

Den 1 januari 1918 förAyttades han till sekundärstationen i Enköping

som tjänstförrättande stationsmästare, varefter han tjänstgjorde såsom t. f

Övermontör från den 1 juli 1918 i Uppsala och därefter från den 1 december

samma år i Stockholm. Den 28 april 1919 färdades Lindblom mellan arbetsplatser

i Stäket och Stockholm, därvid på grund av arbetenas brådskande

beskaffenhet motorcykel användes. Denna fördes av annan person. Vid

passerandet av ett parlass i närheten av Frösundavik skyggade de för lasset

spända hästarna, varigenom avståndet mellan lasset och på sidan örn vägen

liggande stenblock blev för trångt för att motorcykeln skulle kunna passera,

med påföljd att motorcykeln körde på ett stenblock och välte mot lasset,

därvid såväl Lindblom som motorcykelns förare skadades.

Vid olyckshändelsen åsamkades Lindblom brott å tre revben på vänstra

sidan. Dessa skador hava sedermera efter behandling å sjukhus läkts, men

Lindblom lider i anledning av olycksfallet av en traumatisk neuros.

Efter olyckshändelsen inträdde Lindblom på eget initiativ åter i tjänst

den 5 maj 1919 och kvarstannade till den 11 augusti samma år, då han på

begäran erhöll tjänstledighet utan avlöning. Han avgick ur vattenfallsverkets

tjänst den 29 juli 1920 utan att hava återinträtt i tjänstgöring.

Lindblom åtnjöt vid tiden för olycksfallet en avlöning, motsvarande ett

belopp av 5,241 kronor 36 öre för år räknat. Då 2 § lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete den 17 juni 1916, sådant detta lagrum lydde vid

samma tid, såsom arbetare betecknade endast den, som åtnjöte en avlöning

av högst 5,000 kronor för år räknat, har Lindblom icke kunnat erhålla livränta

eller annan ersättning enligt sagda lag.

Sedermera har Lindblom på statens vattenfallsverks bekostnad vårdats å

sjukhus under tiden den 20 november 1923—den 31 januari 1924 för undersökning

och behandling av sedan olycksfallet kvarstående skador. Vidare

har Kungl. Majit den 23 maj 1924, med ogillande av utav Lindblom anförda

besvär (iver vattenfallsstyrelsens beslut att icke utbetala sjukavlöning till

denne för sistnämnda tidsperiod, bemyndigat styrelsen att av statens vatten
-

Utskottet.

Äng.

understöd åt

förre t. f.

Övermontör e n

L. E. Lindblom.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Äng.

förhöjd livränta

till

förre arbetaren

A. P.

Larsson.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

fallsverks medel till Lindblom såsom understöd utbetala ett belopp av 350

kronor.

En sedermera av Lindblom gjord framställning örn livränta fann Kungl.

Maj:t den 20 februari 1925 icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Lindblom är gift och har två söner, födda 1902 och 1910. Dessutom har

han en åldrig moder.

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

5:o.

Under punkten 5 av förevarande proposition nr 35 har Kungl. Majit slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att den i anledning av lagen den 17 juni

1916 örn försäkring för olycksfall i arbete förre arbetaren vid statens vattenfallsverk

Anders Petter Larsson för honom den 11 maj 1922 drabbat olycksfall

tillkommande livräntan må, räknat från och med den 1 januari 1930,

så länge olycksfallet medför förlust av arbetsförmågan, utgå med ett till

1,920 kronor förhöjt belopp, att bestridas av statens vattenfallsverks medel.

Enligt 6 § i lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete

utgår livränta med ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av arbetsförmågan

två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst. Genom lag

den 15 juni 1922, som trädde i kraft den 1 januari 1923 men icke är tilllämplig

å ersättningsanspråk i anledning av olycksfall, som inträffat före

sistnämnda tidpunkt, har den ändringen vidtagits i omförmälda bestämmelse,

att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, där den skadades tillstånd

kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp än

motsvarande två tredjedelar av den skadades arbetsförtjänst, dock ej överstigande

beloppet av den årliga arbetsförtjänsten.

Genom olycksfall i arbete den 11 maj 1922 skadades Larsson, som är

född den 12 januari 1892, så svårt, att förlust av arbetsförmågan blev

följden. I anledning av olycksfallet uppbär Larsson i enlighet med riksförsäkringsanstaltens

beslut av statens vattenfallsverks medel en årlig livränta

av 1,600 kronor, motsvarande två tredjedelar av hans till 2,400 kronor

beräknade arbetsförtjänst under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet.

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa tjänstgjorde Larsson vid olyckstillfället

såsom kusk å en med två hästar förspänd vagn. Hästarna skrämdes

av ett vid vägen stående lass och folio i sken. Larsson, som försökte hejda

hästarna, kastades emellertid ur vagnen och bröt ryggraden, därvid ryggmärgen

skadades. Detta har lett till atrofiering av benens muskler och i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

7

övrigt orsakat sådana skador i benen och nedre delen av kroppen, att Larsson

endast med svårighet och blott med hjälp av kryckor eller rullstol kan förflytta

sig. Enligt läkarintyg har Larsson genom den påtvingade sysslolösheten

även drabbats av svår neurasteni.

Beträffande vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Ehuru Larsson endast kort tid varit anställd i statens tjänst och åtnjuter

honom författningsenligt tillkommande livränta, har utskottet likväl, med

hänsyn till föreliggande synnerligen ömmande omständigheter och åberopade

särskilda förhållanden i övrigt, funnit sig kunna tillstyrka att Larsson, på

sätt Kungl. Majit föreslagit, tillerkännes en förhöjning av livräntan inom

ramen för vad som enligt den kort tid efter olycksfallet vidtagna ändringen

av olycksfallsförsäkringslagen kan medgivas beträffande olycksfall, inträffade

efter utgången av år 1922.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Majits förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

6:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 87 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att reservpostexpeditören Anna Christina Jakobina

Lundholm, född Nyman, må från och med dagen näst efter den, då hon

frånträder sin anställning vid postverket, under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension av 1,368 kronor, att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Lundholm, som är född den 30 januari 1866, inträdde i postverkets tjänst

såsom extra ordinarie postexpeditör den 1 juli 1885 och antogs den 29 juni

1886 till extra biträde (extra ordinarie postexpeditör med fast placering vid

viss postanstalt) vid postkontoret Stockholm 1. Såsom extra biträde —

vilken tjänstebeteckning den 1 januari 1910 förändrades till biträdande

postexpeditör — kvarstod Lundholm till den 9 december 1911, då hon anställdes

som reservpostexpeditör. Anställning såsom reservpostexpeditör

eller, såsom tjänstebeteckningen från och med den 1 januari 1912 lydde,

extra postexpeditör innehades av Lundholm till och med utgången av juni

1920. Då, med hänsyn till posttrafikens nedgång vid ifrågavarande tidpunkt,

Lundholm icke med säkerhet ansågs kunna beredas fortlöpande tjänstgöring,

fann generalpoststyrelsen, att hon vid övergången till nu gällande

lönesystem — d. v. s. från och med den 1 juli 1920 — icke lämpligen borde

antagas till extra ordinarie postexpeditör, varom hon anhållit, utan erhöll

Lundholm den något lösare anställningen såsom reservpostexpeditör. I sådan

egenskap har Lundholm visserligen icke haft skyldighet att tjänstgöra mera

än 90 dagar varje kalenderår, men har dock med kortare avbrott — unge
-

Utskottet.

Äng.

pension åt

reservpostexpeditören

Anna

Christina

Jakobina

Lundholm.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Äng.

årligt understöd

åt postföraren

P.

Persson.

får motsvarande den extra ordinarie tjänstemän tillkommande semesterledighet

— hela tiden innehaft tjänstgöringsuppdrag i postexpeditörsgraden.

På grund av att Lundholm ständigt anlitades till tjänstgöringsuppdrag

fann generalpoststyrelsen den 80 december 1925 skäligt att för tiden från

och med den 1 januari 1926 tillerkänna henne avlöning såsom extra ordinarie

postexpeditör; och uppbär Lundholm numera, sedan den 1 januari

1929, avlöning i 12:e löneklassen, G-ort, av den för extra ordinarie tjänstemän

vid kommunikationsverken gällande löneplanen, d. v. s. efter 3,672

kronor för år räknat. Under de senaste fem åren har hennes avlöning uppgått

till i medeltal 3,200 kronor 91 öre för år.

Lundholm ingick den 6 november 1890 äktenskap med dåvarande postexpeditören,

sedermera postmästaren i Saltsjöbaden A. U. Lundholm. Mannen

avled den 2 november 1923. På grund av sitt giftermål kunde hon icke i

vanlig ordning erhålla befordran till ordinarie postexpeditör, en befordran,

som hon eljest bort kunna påräkna.

Reservpostexpeditören Lundholm har sålunda innehaft anställning i postverkets

tjänst under omkring 44Vg år. Hennes sammanlagda ledighetstid

under anställningen till och med den 31 december 1929 5 år 4 månader

och 10 dagar — överskrider föga den tid, under vilken hon i egenskap av

ordinarie tjänsteman skulle hava ägt åtnjuta semester. För sin tjänstgöring

har sökanden erhållit gott vitsord.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har icke givit utskottet anledning

till erinran, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

7 :o.

I en inom andra kammaren under nr 157 väckt motion har herr Biörklund

hemställt, »att riksdagen måtte besluta att åt postföraren Per Persson

i Luhr, Farstorps socken, från och med den 1 januari 1930 bevilja

ett årligt understöd av 600 kronor under hans återstående livstid.»

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Av motionen jämte tillgängliga handlingar i övrigt framgår, att Persson,

som är född den 21 april 1863 och alltså omkring 67 år gammal, sedan

den 1 januari 1908 fullgjort postföringen å linjen Hästveda—Farstorp

med en tur örn dagen, att tjänstgöringen tagit i anspråk omkring 5

timmar dagligen, att Persson uppburit ersättning under tiden 1 januari

1908—30 april 1917 med 1 krona 40 öre, under tiden 1 maj—31 december

1917 med 2 kronor, under tiden 1 januari—30 juni 1918 med 2 kronor

45 öre samt från och med 1 juli 1918 med 3 kronor, allt per tur, ävensom

att hail befinner sig i små ekonomiska omständigheter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

9

Av utredningen framgår, att Persson icke varit lantbrevbärare utan

haft att i egenskap av postföringsentreprenör fortskaffa slutna poster från

en postanstalt till en annan. Han tillhör sålunda icke den kategori av

kontraktsanställda funktionärer, som författningsenligt äro berättigade

att efter viss tjänstgöringstid och under vissa villkor i övrigt komma i

åtnjutande av ålderdomsunderstöd av postmedel. Åt postförare har riksdagen

visserligen i ett fåtal fall heviljat årliga understöd, men i dessa

fall hava förelegat särskilda omständigheter, vilka ansetts höra föranleda

undantag från gällande bestämmelser, i regel skada under tjänstutövning

eller synnerligen lång tjänstgöring under sällsynt svåra och

krävande förhållanden m. m. I detta fall föreligga enligt utskottets mening

icke dylika särskilda omständigheter. Denna uppfattning synes

också generalpoststyrelsen hava hyst, då styrelsen genom beslut den 27

augusti 1929 funnit gjord framställning örn understöd åt Persson icke

föranleda någon åtgärd.

På grund av vad nu anförts och under framhållande, att enligt utskottets

uppfattning med hänsyn till det stora antalet postförare stor varsamhet

är påkallad vid beslut om understöd av förevarande art, har

utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 157 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

8:o.

I en inom första kammaren av herr Granath väckt motion nr 153 har

hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna förra städerskan vid statens järnvägar

i Hudiksvall, änkan Margareta Pettersson ett årligt understöd å

sexhundra (600) kronor.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Brita Margareta Pettersson,

som är född den 12 oktober 1850 och alltså över 79 år gammal, varit anställd

såsom städerska vid Hudiksvalls station under tiden 1 april 1905—

1918 samt 1920—1922 eller drygt 16 år samt att hon under åren 1923—1928

ombesörjt skurning av stationslokalerna, vilket arbete dragit en arbetstid

av omkring 4 dagar per månad. Enligt ett den 26 mars 1930 dagtecknat

läkarintyg synes hon hava ett avsevärt kvarstående men efter en skada å

vänstra armbågsleden, »vilken skada enligt uppgift träffat henne för cirka

fem år sedan under arbete med vagnsstädning vid S. J.»

Vid prövning den 11 september 1928 av gjord framställning örn gratifikation

åt Pettersson har järnvägsstyrelsen, som funnit hennes anställningstid

vid statens järnvägar icke fylla villkoren för erhållande av gratifikation,

funnit framställningen icke kunna till någon styrelsens åtgärd föranleda.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. S sami. 22 höft. (Nr 31.) 2

Utskottet.

Äng.

ärligt understöd

åt förra

städerskan

Brita

Margareta

Pettersson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

Äng.

pension åt

t. f. kontorsbiträdet

å

Skellefteå

distrikts överjägmäst

arexpedition

Maria Häggbom.

Pensioner eller därmed jämförliga understöd åt städerskor vid statsinstitutioner

hava hittills plägat beviljas endast i fall, då vederbörande under

jämförelsevis lång tid fullgjort städningsarbete i sådan omfattning, att

arbetet kunnat betraktas såsom anställningshavarens huvudsakliga sysselsättning.

Pettersson har emellertid fullgjort dylikt arbete under endast

omkring] 16 år, och rörande arbetets omfattning samt ersättningen för detsamma

har någon utredning icke förebragts. Vid sådant förhållande och

då frågan örn gratifikation åt Pettersson nyligen prövats av vederbörande

myndighet, bar utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i

anledning av den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1:153 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

9:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition nr

227 bar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att t. f. kontorsbiträdet å Skellefteå distrikts

överjägmästarexpedition, änkan Maria Häggbom, född Hedberg,

må från och med dagen näst efter den, då hon avgår ur domänverkets

tjänst, under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära

en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att änkan Häggbom

är född den 27 mars 1870.

I avgivet utlåtande över en av Häggbom gjord ansökan örn pension

bar domänstyrelsen anfört bland annat följande:

Sökanden, som styrelsen veterlig! icke uppbure något på sitt änkestånd

grundat understöd av allmänna medel, hade alltifrån år 1904 tjänstgjort

såsom biträde å överjägmästarexpeditionen, under de fyra första

åren mot timpenning och därefter såsom årsanställd. Från och med den

1 februari 1921 hade sökanden förordnats att uppehålla den nyinrättade

befattningen som skrivbiträde å överjägmästarexpeditionen, och när denna

befattning från och med den 1 januari 1922 omändrades till kontorsbiträdestjänst,

bade sökanden erhållit förordnande att uppehålla densamma,

ett förordnande som sedan årligen förnyats. Att sökanden icke

kommit att uppföras på ordinarie stat berodde i första rummet därpå,

att hennes ålder lagt hinder i vägen därför.

Först från och med år 1921, då hon efter tillkomsten av det provisoriska

avlöningsreglementet för verket erhållit förordnande att uppehålla

den vid överjägmästarexpeditionen inrättade skrivbiträdes- (från och

med år 1922 kontorsbiträdes-)befattningen i Skellefteå distrikt, hade avlöningen

erhållit en fastare form och utgått med följande belopp:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

11

under år 1921 nied........................................ kronor 1,764

» » 1922 » ........................................ » 2,100

» » 1923 » ........................................ » 2,100

» » 1/1 1924—3% 1925 nied » 2,370

fr. o. m. V, 1925............................................ » 2,580

och sedermera med enahanda belopp som under år 1925.

Det syntes styrelsen vara en akt av rättvisa och billighet, att staten,

åt vilken sökanden ägnat sina krafter under en avsevärd följd av år,

beredde henne en något så när tryggad ålderdom.

Därest sökanden innehaft ordinarie anställning, hade hon efter uppnådda

60 levnadsår varit berättigad till full pension, då tjänstårens antal

uppgått till 30. Enär tjänstårens antal i nu förevarande fall vid utgången

av år 1929 komme att uppgå till 26, borde pensionen beräknas till

högst 26/3o av hel pension. Enligt kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 251)

utgjorde för kvinnligt ordinarie kontorsbiträde vid domänverket hel pension

1,476 kronor. Avkortad pension till 26/so härav uppginge — efter avrundning

till ett med tolv jämnt delbart belopp — till 1,284 kronor för år.

Som sökanden emellertid, såsom sagts, endast vore icke-ordinarie tjänsteman,

syntes pensionen böra utgå med något lägre belopp, förslagsvis

1,236 kronor.

Statskontoret har mot det av domänstyrelsen föreslagna beloppet ej

funnit anledning till annan erinran än att, i anslutning till vad som

skett i vissa föregående fall, pensionen syntes böra underkastas skälig

reduktion i anledning därav, att sökanden icke haft att erlägga avgifter

för sin pensionering. Beloppet syntes i enlighet härmed böra fastställas

till 1,152 kronor årligen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension i detta fall beviljas, har ansett

sig kunna godtaga det av Kungl. Majit föreslagna beloppet. Utskottet

hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

10:o.

Kungl. Majit har i punkten 2 av samma proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att förre kronojägaren i Granhults bevakningstrakt av

Klotens revir Per Edvard Bark må från och med den 1 maj 1929 under

sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära, utöver honom

författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension

till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå till 2,040

kronor för år.

Utskottet.

Ang.

fyllnadspension

åt

förre kronojägaren

P. E.

Bark.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Äng.

pension åt

förre faktorn

N. G. Rydén.

12 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Till stöd för framställning om fyllnadspension åt Bark anför domänstyrelsen:
Bark,

som vore född den 11 februari 1864 och sålunda den 11 februari

1929 uppnått en levnadsålder av 65 år, hade antagits till extra kronojägare

den 20 mars 1900 och till ordinarie kronojägare den 22 november

1911. Den 20 mars 1929 innehade han alltså 29 för pension beräkneliga

tjänstår. Den 15 mars 1929 hade styrelsen beviljat Bark avsked från och

med den 1 maj 1929, mot åtnjutande av en årlig pension av 1,692 kronor.

Emellertid hade Bark, innan han år 1900 i samband med kronans förvärvande

av Klotens aktiebolags fastigheter anställts hos domänverket,

under cirka 10 år varit bunden vid Klotens aktiebolag såsom skogvaktare

vid ifrågavarande fastigheter. I överensstämmelse med Kungl.

Maj:ts och riksdagens beslut angående fyllnadspension åt kronojägaren

i Malingsbo revir E. G. Andersson (prop. nr 12/1918) och kronojägaren i

Klotens revir M. L. Brusell (prop. nr 218/1921) syntes Bark vid angivet

förhållande böra vid avskedstagandet erhålla samma pension, som den,

vartill han varit berättigad, därest förenämnda fastigheter under hela

hans anställningstid vid desamma varit i kronans ägo.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen i

åtskilliga liknande fall tidigare medgivit. Vid sådant förhållande har

utskottet icke haft något att erinra mot förslaget och får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

ll:o.

I punkten 31 av förevarande proposition nr 227 föreslår Kungl. Maj:t

riksdagen medgiva, att förre faktorn vid Mobråtens sågverk Nils Gustaf

Rydén må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid

från statens domäners fond uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Rydén, som är född den 12 juni 1862, anställdes våren 1907 i Villingsbergs

aktiebolags tjänst såsom faktor vid Mobråtens sågverk. Han kvarstannade

i nämnda befattning även sedan bolagets skogar år 1917 övergått

i Var göns aktiebolags ägo. När kronan från och med den 1 januari

1924 från Vargöns aktiebolag förvärvade Villingsbergs aktiebolag tidigare

tillhöriga skogar, ingick jämväl sågverket i köpet. Rydén kom då

utan särskild mellan bolaget och kronan träffad överenskommelse att

bibehålla sin tjänst vid sågverket samt uppbar från och med ingången

av år 1924 avlöning av statsmedel. Den 31 december 1928 nedlades såg
-

1 Beträffande punkten 4 av prop. nr 227, se utlåtande nr 32, punkten 24.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

13

verket, oell samma dag upphörde Rydéns tjänstgöring hos domänverket.

Hans avlöning utgjorde såväl före som efter anställningen i domänverkets

tjänst 1,920 kronor för år jämte 50 procent å sågackordet, vilket enligt

ackordsprisläget efter kristiden beräknats till omkring 500 kronor

för år, alltså sammanlagt omkring 2,400 kronor för år. Dessutom har han

åtnjutit fri hostad örn 4 rum och kök och vedbrand samt disponerat omkring

3 hektar öppen jord. Bostadsförmånen har beräknats till 180 kronor

för år.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har funnit goda skäl tala för beviljande åt Rydén av en årlig

pension utav statsmedel under hans återstående livstid. Mot vad

Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit har utskottet icke funnit anledning

till erinran. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Stockholm den 28 april 1930.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Lindley, Lindgren,

Ström i Lidköping, Andersson i Hedsta, Bjurström och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Svensson i Betingetorp, Wikström,

Lovén, Byberg, Höglund i Göteborg och Svedman.

Reservation

vid punkten 7 (ang. årligt understöd åt postföraren P. Persson):

av herr Höglund i Göteborg.

Utskottet.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 22 haft. (Nr 31.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:370 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd m. m., att utgå av affärsdrivande verks medel. s. 1 i texten