Sök i Ratio Lex

Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. A. Pensioner eller understöd att utgå från allmänna indragningsstaten. I. Äng. utrikesdepartementet. l:o.

1930-04-28 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1930:32, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. A. Pensioner eller understöd att utgå från allmänna indragningsstaten. I. Äng. utrikesdepartementet. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst

anställda personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt

efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer.

A. Pensioner eller understöd att utgå från

allmänna indragningsstaten.

I. Äng. utrikesdepartementet.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 136, som innehåller förslag i tre med nummer 9—11 betecknade punkter,

har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag, under

punkten 10 1 föreslagit riksdagen medgiva, att framlidne pressombudets vid

beskickningen i Paris E. V. Sjöstedt efterlevande änka Léonie Emilie Pauline

Sjöstedt, född Bernardini, må under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,200 kronor, räknat från och med den 1 mars 1929.

Av till ärendet hörande handlingar inhämtas bland annat följande.

Sjöstedt, som var född den 19 februari 1866 och avled den 25 februari

1929, bade allt sedan år 1905 regelbundet anlitats av beskickningen såsom

1 Beträffande punkterna 9 och 11 av prop. nr 136, se utlåtande nr 30, punkterna 25 och 26.

Ang.

pension åt

framlidne

pressombudet

E. V. Sjöstedts

änka

L. E. P. Sjöstedt,

född

Bernardini.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 23 haft. (Nr 32.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

mellanhand vid dess förbindelser med den franska pressen och sedan år

1920 varit officiellt anställd vid beskickningen såsom pressombud.

Rörande Sjöstedts verksamhet vid beskickningen har sändebudet i Paris

framhållit, att han genom sin långvariga vistelse i Frankrike och sina därunder

knutna intima förbindelser med franska pressmän och inflytelserika

personer i allmänhet, särskilt inom det politiska området, varit i tillfälle att

göra beskickningen betydande tjänster, samt att hans insatser därvidlag,

särskilt under världskriget, varit värdefulla och till gagn för vårt land.

För sin verksamhet uppbar Sjöstedt arvode av statsmedel, som för åren

1909 och 1910 beräknades efter 6,500 kronor för år samt under åren 1911

till och med 1918 utgick med 8,650 kronor, vartill under åren 1919—1920

tillkom dyrtidstillägg med omkring 3,000 kronor för år. Från och med år

1921 höjdes arvodet till 14,000 kronor för år, därav 9,000 kronor ansågs

utgöra grundarvode och 5,000 kronor ett mot ortstillägg svarande tilläggsarvode,

varemot dyrtidstillägg ej utgick.

Enligt vad beskickningen i Paris meddelat, befinner sig änkefru Sjöstedt,

som är född i Paris den 11 juli 1861 och i sitt med Sjöstedt den 23 december

1892 ingångna äktenskap äger en son och två döttrar, i knappa

ekonomiska omständigheter. Det har utretts, att behållningen i boet utgjort

365 kronor 20 öre. Däremot hava änkan och döttrarna utbekommit livförsäkringsbelopp

med 25,000 kronor för den förra och enahanda belopp för döttrarna

gemensamt. Änkefru Sjöstedt torde, såsom hon själv i skrivelse

framhållit, bliva nödsakad att med det henne tillkommande belopp bestrida

ännu icke fastställda utgifter till täckande av läkare-, begravnings- och

andra i samband med dödsfallet uppkomna kostnader ävensom skatter m. m.

Annan förmögenhet än den, som återstår av nämnda tillgångar, sedan

ifrågavarande kostnader och skatter guldits, förefinnes icke. Fru Sjöstedt,

som uppnått en ålder av 68 år, torde ej längre själv kunna bidraga till sitt

uppehälle, och bidrag därtill från barnens sida kan, enligt vad som utrönts,

i varje fall för närvarande ej påräknas.

Under åberopande av 1922 års riksdags beslut om beviljande av pension

åt pressombudet i London H. F. Vallentins änka till belopp av 1,200 kronor

har statskontoret tillstyrkt utverkande av pension at änkan Sjöstedt

med samma belopp.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

3

II. Ang. försvarsdepartementet.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 125 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, under punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att underlöjtnanten i Norrlands dragonregementes

reserv Carl Oscar Claes Crafoords änka Alice Ingeborg Crafoord,

född Holm, må från och med den 1 juli 1929, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt tillkommande livränta,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 456 kronor.

Hos Kungl. Majit har Crafoords änka anhållit att komma i åtnjutande

av pension och såsom skäl härför anfört, att hennes make avlidit till följd

av olycksfall under flygtjänstgöring den 27 juni 1929.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Crafoord är född den 14

juli 1907; att bouppteckningen efter underlöjtnant Crafoord utvisat en behållning

av 5,967 kronor 70 öre; samt att riksförsäkringsanstalten tillerkänt

änkan Crafoord, förutom begravningshjälp med 300 kronor, en livränta av

750 kronor för år räknat, att utgå från och med den 28 juni 1929, så länge

hon lever ogift.

I ärendet hörda myndigheter — flygstyrelsen och statskontoret — hava

tillstyrkt, att änkan Crafoord må beviljas en tilläggspension å 456 kronor,

i syfte att änkans årliga ersättning för mannens genom flygolycka förorsakade

död skulle, inberäknat henne tillkommande livränta, uppgå till ungefär

1,200 kronor, eller samma tilläggspension, som under i stort sett jämförliga

förhållanden av 1928 års riksdag tillerkändes änkan efter fänriken

i flottans reserv E. Ljungström.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Majits förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

Äng.

pension åt

änkan

Alice Ingeborg

Crafoord,

född Holm.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Äng.

ärligt

understöd

åt löjtnanten

P. E. Engströms

änka

och minderårige

son.

Utskottet.

3:o.

I punkten 2 av samma proposition har Kungl.'' Majit föreslagit riksdagen

medgiva, att löjtnanten vid Södermanlands regemente Per Einar Engströms änka

Sigrid Margareta Elisabet Engström, född Raab, och makarnas minderårige

son Per Fredrik må, räknat från och med den 1 augusti 1929, från allmänna

indragningsstaten uppbära årliga understöd till sådana belopp, att desamma,

jämte dem tillkommande pensioner från arméns nya änke- och pupillkassa,

utgöra för änkan 1,500 kronor och för sonen 300 kronor, att utgå för änkan

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd och för sonen till och

med det kalenderår, varunder han fyller 18 år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Engström är född den

12 januari 1892; att makarna Engströms son Per Fredrik är född den 12

juli 1923; att löjtnant Engström under övningar den 29 maj 1929 erhöll

en hudavskrapning å vänstra fotens lilltå, vilken skada sedermera infekterades

och gav upphov till ros och vårfeber med dödlig utgång; att Engström

avled den 8 juli 1929; att enligt ett av vederbörande regementsläkare den

7 oktober 1929 utfärdat intyg, som bestyrkts av regementschefen, den skada,

som ledde till Engströms död, förorsakats av den militära tjänstgöringen;

att änkan Engström åtnjuter från arméns nya änke- och pupillkassa en

änkepension av 400 kronor ävensom i pupilltillägg för den omyndige sonen

ett belopp av 100 kronor; samt att bouppteckningen utvisat en brist av

8,491 kronor 11 öre men att änkan äger enskild förmögenhet, vars avkastning

uppgår till omkring 2,500 kronor örn året.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Riksdagen har visserligen stundom beviljat änkor och barn efter genom

olyckshändelse under tjänstutövning omkommen personal tilläggspensioner

utöver dem från vederbörande änke- och pupillkassa tillkommande pensionsförmåner.

Bortsett från beslut, som föranletts av olycksfall under flygtjänstgöring,

har emellertid detta skett endast i enstaka undantagsfall. Enligt

utskottets mening bör stor försiktighet iakttagas vid beviljandet av tilläggspensioner

till efterlevande och i regel tillskott till författningsenligt utgående

pensionsförmåner beredas endast i sådana fall, där verkligt behov av

understöd kan anses vara för handen. Så synes, såvitt framgår av utredningen

i ärendet, här knappast vara förhållandet. Icke heller synas i

övrigt i nu förevarande fall föreligga tillräckliga skäl för beredande av

understöd utöver redan utgående pensionsförmåner. I avseende å den i ärendet

förebragta utredningen vill utskottet slutligen fästa uppmärksamheten därpå,

att frågan örn ersättning till löjtnant Engströms efterlevande icke varit föremål

för prövning och beslut av riksförsäkringsanstalten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

5

Med hänsyn till vad här anförts nödgas utskottet — som befarar, att ett

beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag skulle kunna medföra konsekvenser

av icke önskvärd art — avstyrka bifall till förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må

vinna riksdagens bifall.

4:o.

Under punkten 3 av förevarande proposition nr 125 har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne värnpliktige Åke Lindbloms farmoder,

änkan Johanna Lindhlom må från och med den 1 juli 1929 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 300 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Lindblom under

fullgörande av sin värnpliktstjänstgöring vid flottan ådragit sig epidemisk

hjärnhinneinflammation, i vilken sjukdom han avled den 21 juni 1929; att

han haft fast anställning vid sulfitfabriken i Vansäter och därifrån under

åtta månader år 1928 uppburit en avlöning av 1,767 kronor; att han bott

hos sin farmoder, änkan Johanna Lindblom, och under flera år varit hennes

ekonomiska stöd; att änkan Lindblom är född år 1856; att hon från Bergvik

och Ala Nya aktiebolag uppbär pension efter sin avlidne man med fem

kronor i månaden samt åtnjuter förmånen av fri bostad, vedbrand och lyse;

att hon är svag till hälsan och saknar förmåga att bereda sig någon inkomst;

att hon har en son och en dotter; att hennes son, värnpliktige Lindbloms

fader, har stor familj att försörja och icke kan bidraga till sin moders

uppehälle; samt att änkan Lindbloms dotter, som är 29 år gammal

och ogift samt bor hos sin moder, har en obetydlig inkomst av tillfälliga

hjälparbeten.

Enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår, örn värnpliktig

avlider i sjukdom, som ådragits under militärtjänstgöring, till den avlidnes

fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder, eller örn båda föräldrarna

eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt, därest de för sitt uppehälle

varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende, livränta å ett årligt

belopp, motsvarande värdet av det underhåll, de av den avlidne åtnjutit,

dock högst en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst.

Under åberopande av att den avlidne värnpliktige Lindblom syntes hava

ådragit sig sin sjukdom under militärtjänstgöring samt att hans farmoder

för sitt uppehälle varit väsentligen beroende av den avlidnes arbete, har

marinförvaltningen uttalat den uppfattningen, att samma skäl, som läge

Äng.

ärligt

understöd

åt avlidne

värnpliktige

Å. Lindbloms

farmoder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ennkoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Äng.

ärligt understöd

åt flaggkorpralen

H. Fricks

änka och minderåriga

barn.

till grund för den adoptivmoder medgivna ersättningsrätten, borde föranleda

ersättning åt värnpliktige Lindbloms farmoder.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Även utskottet anser det vara billigt, att värnpliktige Lindbloms farmoder,

vilken synes hava varit väsentligen beroende av den hjälp den avlidne sonsonen

kunnat lämna henne, beredes något understöd av statsmedel. Mot

vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit, har utskottet icke haft något

att erinra. Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

5:o.

I en inom andra kammaren av herr Källman väckt motion nr 246 hemställes,

»att avlidne flaggkorpralen vid Vaxholms kustartilleriregemente

Harald Fricks änka Hildur Frick samt makarnas barn Anne-Marie Sofia

och Lars Harald må från och med den 1 februari 1929 från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd med belopp, som skulle hava

tillkommit dem, därest förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, varit i förevarande fall tilllämplig».

Till stöd för yrkandet anföres i motionen följande:

»Fredagen den 11 januari 1929 omkom flaggkorpralen vid Vaxholms

kustartilleriregemente Harald Frick genom olyckshändelse vid tjänstgöring

å Hägernäs flygstation. Efter anmälan av vederbörande kårchef

till riksförsäkringsanstalten örn olyckshändelsen meddelade anstalten genom

skrivelse den 12 februari 1929, att den icke funnit Fricks förolyckande

hava inträffat under sådana omständigheter, att ersättning kunde

utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Över riksförsäkringsanstaltens

beslut anförde Fricks änka besvär hos försäkringsrådet, som genom

utslag den 21 juni 1929 förklarade sig ej finna skäl göra ändring i

riksförsäkringsanstaltens beslut.

Harald Frick, född den 28 oktober 1898, var flaggkorpral vid Vaxholms

kustartilleriregementes 6:te kompani nied tjänstgöring vid Vaxholms

fästning. Han var vid olyckstillfället och en tid förut för utbildning till

flygare tillfälligt kommenderad till tjänstgöring vid Hägernäs flygstation,

och han hade en kort tid före förolyckandet erhållit flygcertifikat.

Fricks rätta förläggningsort, även under kommenderingen till Hägernäs,

var öde kompaniet vid K. A. I., varifrån, enligt kommenderingsordern,

hans avlöning, utrustning m. m. utgingo, och i Vaxholm hade han sitt

hem med hustru och barn. Under sin kommendering till flygskolan hade

Frick rätt att bo utom förläggningsområdet. Då kommenderingen endast

var av tillfällig natur — senaste kommenderingen i början av oktober

1928 avsåg ett år -— och tjänstgöringen även under denna tid endast

tidvis var förlagd till Hägernäs, var det uteslutet, att han och familjen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 7

skulle bosätta sig i Hägernäs. Under den tid Frick varit kommenderad

till flygvapnet, Ilar han tjänstgjort dels i Ljungbyhed, dels i Fårösund och

dels på Hägernäs. Självfallet ville Frick så ofta det var möjligt besöka

sitt hem i Vaxholm och reste då med tåg till Stockholm och darilran

med håt till Vaxholm. När kylan kom och fjärdarna belädes med is,

kunde han åka skridsko till Vaxholm, varigenom han undslapp den langa,

kostbara och besvärliga resan över Stockholm. Sista gången lian före

förolyekandet var hemma, var natten mellan den 8 och 9 januari. Hen

9 på morgonen återvände han över fjärdarna till Hägernäs, och isen Yar

då stark och utan råkar eller öppet vatten. Den 11 januari hade Frick

erhållit permission från övningarnas slut klockan 16.45 för att vistas i

hemmet i Vaxholm till måndagen den 14 januari. Under sista övningstimmen

klockan 15.45 till 16.45 var idrott, vilken dagen i fråga utgjordes

av skridskoåkning. Efter vad som framgått vid hållet förhör hade han

ungefär klockan 16 begivit sig på den skridskotur till Vaxholm, under

vilken han förolyckades. Hade Frick icke kommenderats till Hägernäs,

hade förolyckandet icke inträffat. Det var hans kärlek till familjen, som

drev honom att så ofta tjänsten och de ekonomiska förhållandena det

medgåvo besöka hemmet. En flaggkorprals avlöning är icke större än

att, örn han är gift och har två barn att försörja, den största sparsamhet

måste iakttagas. Att han under sådana omständigheter av ekonomiska

skäl företog sig att denna dag, som förut skett, taga vägen över fjärdarna

i stället för den längre och kostbara vägen över Stockholm, kan

icke läggas honom till last.

Vid prövning av denna fråga måste särskild vikt tillerkännas följande

omständigheter:

att Fricks tjänstgöringsort var Vaxholm,

att han för utbildning till särskild tjänst inom vapnet var tillfälligt

kommenderad till Hägernäs flygstation,

att han såväl före som under kommenderingen ägde rätt att bo utom

förläggningsområdet, .

att han hade familj och var bosatt före och under kommenderingen i

Vaxholm, .

att kommenderingen till flygstationen innebar, att han endast tidvis

var stationerad vid Hägernäs,

att han under denna tillfälliga kommendering icke kunde avstå sin

förut förhyrda bostad i Vaxholm och förhyra ny bostad i Hägernäs.

Den omkomne efterlämnade förutom änkan Hildur Frick, född Storm

den 20 oktober 1898, två barn: Anne-Marie Sofia, född den 24 februari

1924. och Lars Harald, född den 1 december 1925. Några besparingar

förutom en livförsäkring å 1,000 kronor funnos icke i boet.

Ehuruväl bestämmelserna i militärersättningsförordningen sålunda av

riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet icke ansetts tillämpliga i

detta fall — vilket torde kunna betecknas såsom ett gränsfall — synas

mig omständigheterna i ärendet vara sådana, att understöd till de efterlevande

i annan ordning billigtvis böra av staten beredas. Skäligen torde

dessa understöd böra bestämmas till de belopp, som skulle hava utgått,

därest förordningen varit tillämplig. Därest detta anses icke kunna bifallas,

böra i varje fall den avlidnes barn erhålla understöd med belopp,

som må finnas skäliga.

De ifrågasatta understöden, vilka torde böra utgå från och med måna
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

den näst efter dödsfallet, synes böra bestridas av allmänna indragningsstaten.

»

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört riksförsäkringsanstalten

och flygstyrelsen.

Flygstyrelsen har inhämtat chefens för 2. flygkåren yttrande i ärendet,

vilket yttrande är av följande innehåll:

Såsom framgår av ett av mig i ärendet infordrat yttrande från chefen

för flygkårens 1. kompani, under vilken flaggkorpralen Frick vid

tiden för olycksfallet närmast tjänstgjorde, hade denne beviljat Frick

permission från tiden efter övningarnas slut den 11 januari 1929 klockan

16.45. Under sista övningstimmen tiden 15.45—16.45 ingick obligatorisk

idrott i övningsprogrammet. Denna idrott utövades av Frick i form av

skridskoåkning. Efter medgivande av kompanichefen erhöll Frick tillstånd

att lägga denna idrott så, att han under den för idrott avsedda tiden

på skridsko fick bege sig till sitt hem i Vaxholm. Frick beräknades

vara anländ till målet ungefär samtidigt med övningstimmens slut.

Därest den timade olyckan inträffat före klockan 16.45, skulle Frick

alltså ofrånkomligt hava varit i tjänstgöring vid flygkåren. Därest åter

olyckan inträffat efter nämnda tidpunkt, måste Frick anses hava åtnjutit

permission och olyckan sålunda hava inträffat under Frick tilldelad

permission.

Jämlikt stadgandet i § 1 av S. F. S. nr 234/1927 (militärersättningsförordningen)

utgår ersättning till vid försvarsväsendet fast anställd för

skada uppkommen till följd av olycksfall, som ådragits under militärtjänstgöringen.

Militärtjänstgöring anses enligt samma förordnings § 2

mom. 2 hava varit för handen under tid, då den skadade för fullgörande

av tjänsteplikt nödgats uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven ordning

varit stadd på marsch eller annan färd eller då den skadade i annat

fall än nyss nämnts varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöringen

samt färden föranletts av och stått i omedelbart samband med

tjänstgöringen.

Innebörden av sistnämnda stadgande synes enligt den tolkning detsamma

fått i riksförsäkringsanstaltens beslut i nu förevarande ärende

vara, att ersättning icke kunnat utgå, därest olycksfallet inträffat under

permission, även örn detsamma inträffat under permittentens resa från

tjänstgöringsplatsen till hemorten.

Sannolikt har riksförsäkringsanstalten därvid utgått från att den av

Frick företagna resan icke kunde anses direkt föranledd av Fricks

tjänstgöring vid Hägernäs, då Frick därstädes hade fri bostad anvisad

åt sig (hytt ombord å logementsfartyget Göta) samt på kronans bekostnad

erhöll bespisning å samma fartyg, varigenom den av Frick företagna

resan till Vaxholm måste anses hava gällt ett tillfälligt besök därstädes.

Då ett tillerkännande av ersättning i nu förevarande fall från riksförsäkringsanstalten

skulle inneburit ett beslut av prejudicerande natur,

har riksförsäkringsanstalten, sannolikt med hänsyn till att utfärdade

bestämmelser härutinnan icke direkt gåve stöd åt en tolkning i

dylik riktning, icke ansett sig kunna bifalla den gjorda framställningen.

Emellertid synes det mig att flera skäl tala för att den väckta motionen

bifalles.

Sålunda är det enligt mitt förmenande icke till fullo konstaterat, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

9

icke olyckan inträffat under tjänstgöring (idrottstimmen). Vidare synas

bestämmelser beträffande ersättning för skada föranledd av olycksfall

under permission icke finnas utfärdade, något som i nu förevarande

fall torde hava varit orsak till riksförsäkringsanstaltens beslut i ärendet.

Slutligen tala rent mänskliga skäl för att efterlevande till en beställningshavare,

som på ett väl vitsordat sätt under en följd av år fullgjort

tjänstgöring för statens räkning och genom nedlagt arbete kunnat

räkna med att i dylik tjänst framdeles erhålla försörjningsmöjligheter

för sig och sin familj, beredas skälig ersättning för genom mannens bortgång

sålunda förlorad försörjningsmöjlighet.

Enligt vad jag tror mig veta är frågan örn flaggkorpralers pensionering

för närvarande föremål för behandling. Därest dylik förmån kommer

att tillerkännas flaggkorpraler, talar detta ytterligare för att Fricks

efterlevande i nu förevarande fall tillerkännas en förmån motsvarande

den, som skulle utgått, därest Frick varit berättigad uppbära pension.

För egen del har flygstyrelsen anfört, att, ehuru den omkomnes efterlevande

icke befunnits kunna tillerkännas ersättning enligt den i motionen

åberopade förordningen, de omständigheter, som syntes böra komma

i betraktande, vore av den art, sitt de, enligt styrelsens förmenande, skäligen

borde föranleda bifall till motionen. Skulle emellertid med hänsyn

till tidigare av riksdagen fattade beslut i liknande ärenden den efterlämnade

änkan icke kunna tillerkännas understöd, syntes dock barnen

under deras minderårighet böra komma i åtnjutande av understöd till

skäligt belopp.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt utlåtande meddelat, att, därest förordningen

den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, varit i detta fall tillämplig, livränta

skulle hava utgått från och med den 12 januari 1929 till änkan med ett

belopp av 750 kronor och till vartdera av de båda barnen med 500 kronor.

Härvid hade den avlidnes årliga arbetsförtjänst jämlikt 8 § i förordningen

beräknats till 3,000 kronor, motsvarande det maximum, vartill arbetsförtjänsten

må beräknas.

Statskontoret har för sin del anfört, att det med hänsyn till omständigheterna

i detta fall förefölle, som örn Fricks änka och barn billigtvis

borde erhålla understöd med belopp, som skulle hava tillkommit dem,

därest militärersättningsförordningen varit i förevarande fall tilllämplig.

Såsom riksförsäkringsanstalten framhållit skulle detta innebära,

att änkan skulle erhålla 750 kronor från och med den 12 januari

1929, så länge hon levde ogift, samt vartdera barnet 500 kronor från samma

tidpunkt till dess det uppnått 16 års ålder; varvid givetvis inga sådana

tilläggsförmåner, som plägade tillkomma pensionärer, skulle utgå.

Befunnes emellertid do sålunda angivna beloppen vara för höga i detta

fall, där någon rätt till sådan olycksfallsersättning icke förelåge, ville

det dock synas statskontoret billigt, att Fricks efterlämnade familj icke

lämnades alldeles utan någon hjälp. En pension åt änkan till belopp av

förslagsvis 444 kronor skulle kunna ifrågasättas jämte ett uppfostrings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Äng.

årligt understöd

åt indelte

furiren

J. B. Jarls

änka.

Utskottet.

bidrag av 120 kronor för vartdera barnet att åtnjutas intill utgången av

det kalenderår, under vilket det uppnådde 18 års ålder.

I likhet nied statskontoret anser utskottet omständigheterna i förevarande

fall vara sådana, att Fricks efterlämnade änka och minderåriga barn av

billighetsskäl böra tillerkännas understöd av statsmedel. Med hänsyn till

att förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, prövats icke vara i detta fall

tillämplig, synas dessa understöd böra fastställas till lägre belopp än som

skulle kunnat utgå enligt nämnda förordning. De understödsbelopp, som i

sådant avseende ifrågasatts av statskontoret, nämligen 444 kronor för änkan

och 120 kronor för vartdera barnet, synas utskottet vara väl avvägda.

Understöden, å vilka dyrtidstillägg bör beräknas enligt gällande grunder,

torde böra utgå från och med den 1 januari 1930.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 246, må medgiva, att avlidne flaggkorpralen Harald

Fricks änka Hildur Sofia Frick, född Storm, och makarnas

två minderåriga barn Ann-Marie Sofia och Lars

Harald må, räknat från och med den 1 januari 1930,

å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,

änkan med 444 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, samt vartdera av barnen med 120

kronor intill utgången av det kalenderår, varunder det

uppnått 18 års ålder.

6:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 336 har herr Andersson i

Stockholm hemställt, »att riksdagen må till Maria Lisa Jarl, änka efter

indelte furiren J. B. Jarl, bevilja ett årligt understöd av 380 kronor att

utgå från och med januari 1930».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johan Bernhard Jarl, som var

född den 21 juni 1879, varit i tjänst vid kungl, livregementets grenadjärer

från och med den 2 december 1896 till sin död den 5 april 1920; samt att

hans efterlämnade änka Maria Lisa Jarl, född Bergström den 10 juli 1872

och alltså nu 57 år gammal, är medellös.

Utskottet veterligt har riksdagen hittills icke medgivit understöd åt efterlevande

efter indelt eller f. d. indelt manskap, vilket manskap icke är att anse

såsom statstjänare i egentlig mening. Vid sådant förhållande och då några

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

11

skäl av beskaffenhet att i detta fall böra föranleda ett frångående av denna

praxis icke blivit förebragta, finner sig utskottet böra avstyrka bifall till

nu förevarande motion.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 336 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

III. Ang. socialdepartementet.

7:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 148, som innehåller förslag i två med nummer 6 och 7 betecknade punkter,

har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten 6 föreslagit

riksdagen medgiva, att Maria Gullberg, född Danielsson, änka efter

fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i nionde distriktet Alfred Teodor

Emanuel Gullberg, må, räknat från och med den 1 mars 1929, under sin

återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Gullberg, som var född den 11 december 1878, förordnades den 30 juli

1921 att tills vidare vara fattigvårdskonsulent i nionde distriktet. Jämlikt

stadgandet i 20 § 2 stycket av lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård

innehade Gullberg från och med lagens ikraftträdande den 1 januari

1926 jämväl befattningen som barnavårdskonsulent inom nämnda distrikt.

Gullberg avled den 12 februari 1929, efterlämnande änkan, som är född den

23 juni 1872. Vid sin död åtnjöt Gullberg följande löneförmåner, nämligen

lön 3,000 kronor med avdrag av 150 kronor, motsvarande avgift för

egen pensionering, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, ortstillägg 500

kronor och ålderstillägg 500 kronor eller tillhopa 5,350 kronor jämte dyrtidstillägg.

Då den av Gullberg innehavda befattningen är uppförd å extra stat, var

han icke delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, varför hans änka

icke kan komma i åtnjutande av pension från nämnda kassa.

Enligt ett av borgmästaren i Luleå A. E. Fagerlin utfärdat intyg utvisade

den efter Gullberg upprättade bouppteckningen en brist i boet å 2,526

kronor 20 öre. I intyget framhöll Fagerlin vidare, att änkan, som ej ägde

några enskilda tillgångar, syntes vara i stort behov av pension.

Statskontoret har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Visserligen hade sökandens man varit i statens tjänst anställd allenast

sedan den 30 juli 1921, då han vid 42 års ålder erhöll förordnande att tills

Äng.

pension åt

fattigvårdsoch

barnavårdskonsulenten

A.T.E.

Gullbergs

änka.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Äng.

pension åt

lappfogden

J. 0. Holms

änka och

minderåriga

barn.

vidare vara fattigvårdskonsulent i nionde distriktet. Men med hänsyn till

de ömmande omständigheter, som i nu förevarande fall otvivelaktigt förelåge,

ville statskontoret förorda, att åt sökanden måtte utverkas något understöd.

Med avseende å beloppet finge statskontoret med erinran, att 1929 års riksdag

bifallit i propositionen nr 17 framlagt förslag örn understöd å 900

kronor åt änkan efter torvingenjören friherre M. O. Falkenberg, vilken i

löneställning m. m. syntes vara jämförlig med Gullberg, tillstyrka en liknande

förmån åt sökanden att åtnjutas från och med den 1 mars 1929

under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve änka.

I avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Även utskottet anser omständigheterna i nu förevarande fall vara sådana,

att pension av statsmedel bör beredas. Då utskottet icke haft något att

erinra mot vad Kungl. Majit i sådant avseende föreslagit, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

8:o.

I punkten 7 av förevarande proposition nr 148 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att lappfogden i Norrbottens läns norra distrikt

Johan Olof Holms änka Sara Albertina Holm, född Holmgren, samt makarnas

minderåriga barn Sara Greta Birgitta, Sara Göta Margareta, Sara

Hilja Elisabet, Karl-Olov Sigvard och Erik-Olov Daniel må, räknat från

och med den 1 april 1929, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension, änkan med 900 kronor, så länge hon förbliver änka, samt varje

barn med 180 kronor intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnått

18 års ålder.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas bland annat följande.

Holm, som var född den 1 maj 1877, hade sedan den 1 januari 1916

innehaft förordnande som lappfogde inom Norrbottens län. Därförut hade

han sedan den 1 juli 1899 varit ordinarie folkskollärare vid statens folkskolor

i Narken, Korpilombolo socken, och i Svappavaara, Jukkasjärvi

socken, från vilken sistnämnda befattning han tog avsked den 31 december

1916. Den 30 september 1921 förordnades Holm att från och med den 1

januari 1922 intill utgången av år 1923 vara folkskolinspektör i Tornedalens

inspektionsområde. Efter att hava beviljats ledighet från berörda

förordnande till den 1 juli 1923 entledigades Holm från förordnandet med

utgången av juni 1923.

Holm, som avled den 16 mars 1929, efterlämnade änkan, född den 23

januari 1888, samt fem minderåriga barn, Sara Greta Birgitta, född den

23 maj 1915, Sara Göta Margareta, född den 3 maj 1917, Sara Hilja Elisabet,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

13

född deri 1 november 1918, Karl-Olov Sigvard, född den 26 februari 1920,

och Erik-Olof Daniel, född den 22 augusti 1922.

Enligt ett efter Holm upprättat bouppteckningsinstrument uppgick behållningen

i dödsboet till 40,256 kronor 58 öre, därvid tillgångarna i boet

värderats till följande, till jämna 100-tal kronor avrundade belopp: fastigheter

25,600 kronor, svenska statens premieobligationer 2,800 kronor, lösören

1,800 kronor, säkra fordringar 19,400 kronor och livförsäkringsmedel

14,300 kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i skrivelse den 18 mars 1929 anfört

i huvudsak följande:

Lappfogdetjänsterna vore ej uppförda på ordinarie stat, och av länsstyrel

sen gjorda framställningar därom hade icke bifallits under förklaring att

denna fråga borde avgöras i samband med frågan örn lönereglering för

landsfogdar och landsfiskaler. Därom syntes emellertid enighet vara rådande

att tjänsterna vore av den art, att de alltjämt komme att behövas. Länsstyrelsens

framställningar hade gått ut på att lappfogdarna borde placeras

i lönegrad icke under B 26 i allmänna avlöningsreglementet.

Åt Holms arbete i lappväsendets tjänst måste givas ett utmärkt vitsord,

och hans insikter och förmåga hade också av statsmakterna tagits i anspråk

på mångahanda sätt, såsom i kommittéarbeten och utredningar samt förhandlingar

med Norge och Finland i lappväsendet rörande frågor. Det

torde vidare vara känt, att Holm förmåddes till att begära entledigande

från det av honom innehavda förordnandet som folkskolinspektör efter föreställningar

från högre ort, föranledda av de stora svårigheter i fråga örn

skötseln av lappväsendets angelägenheter, som skulle hava blivit en följd

av att hans arbete undandroges lappväsendet. Holm hade alltså till förmån

för det allmänna offrat den tryggade ställning för sig och sin familj som

folkskolinspektörsbefattningen innebar.

På grund av det anförda syntes det länsstyrelsen skäligt och billigt, att

en pension till Holms efterlevande icke sattes lägre, än örn han varit innehavare

av en tjänst inom civilstaten i lönegraden B 26 och där erlagt pensionsavgifter;

på den pension som sålunda kunde utverkas, förutsattes vanligt

dyrtidstillägg.

I infordrat utlåtande har statskontoret uttalat viss tvekan beträffande

beviljande av pension i förevarande fall, där behållningen i boet uppginge

till ett jämförelsevis högt belopp. Då emellertid de av länsstyrelsen framhållna

omständigheterna onekligen syntes vara beaktansvärda, ville statskontoret

icke motsätta sig, att någon pensionsförmån utverkades för lappfogden

Holms efterlämnade änka och minderåriga barn, men ansåge med

hänsyn till boets ställning, att pensionerna borde begränsas till 600 kronor

för änkan och 120 kronor för varje barn.

Sedermera har länsstyrelsen i skrivelse den 28 december 1929 beträffande

änkans ekonomiska ställning meddelat följande.

Tillgängliga kontanter i dödsboet — livförsäkringsmedel — hade förbrukats

till betalning av skulder och andra utgifter. I fråga om boets av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Motioner

1:285 och

II: 440.

kastning lämnade en fastighet i Luleå för närvarande i hyra 1,300 kronor

för år inklusive ersättning för värme; vissa smärre hemmansdelar avkastade

några tiotal kronor, beroende på örn tillhörande ströängar bleve utarrenderade

och betalande hyresgäst kunde erhållas till den lilla stugubyggnad

som funnes på den ena hemmansdelen; dessa fastigheter behölles av änkan

i enlighet med den avlidnes önskan för att någon av sönerna i framtiden

skulle kunna slå sig ned där som jordbrukare. Av de smärre fordringarna

hade influtit 550 kronor. En fordran å 17,000 kronor löpte med 5 procent

ränta och skulle enligt avtal amorteras med 500 kronor för år; på grund av

föreliggande särskilda förhållanden hade gäldenären under år 1929 amorterat

2,750 kronor.

Därav torde framgå, att avkastningen från dödsboet inskränkte sig till

hyresinkomsterna från fastigheten i Luleå — vilken givetvis droge utgifter

för värme, underhåll, renhållning m. m. — samt ränta och amortering på

berörda fordran; härifrån avginge ränta å ett lån hos Luleå stad på över

8,000 kronor.

Departementschefen har i fråga örn pensionens storlek anfört följande:

»Beträffande pensionens belopp tillåter jag mig erinra, att förra årets

riksdag beviljade årlig tilläggspension åt förre lappfogden A. Staaff med

ett belopp av 1,188 kronor. Vid beräknandet av sistnämnda belopp hade

Staaff i pensionsavseende jämställts med innehavare av befattning i lönegraden

B 24. Med motsvarande utgångspunkt för beräkningen i det nu

förevarande fallet skulle Holms efterlevande, därest de varit pensionsberättigade

i civilstatens änke- och pupillkassa, hava kommit i åtnjutande

av en årlig pension, som, förutom pensionsförhöjning och dyrtidstilllägg,

skulle hava utgått med 1,400 kronor till änkan och sammanlagt

1,120 kronor till barnen. Med hänsyn bland annat härtill synes mig skäligt,

att någon jämkning uppåt vidtages av de av statskontoret föreslagna

pensionsbeloppen, förslagsvis så att den årliga pensionen kommer att utgöra

för änkan 900 kronor och för varje barn 180 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två motioner,

väckta den ena inom första kammaren under nr 285 av herr Asplund jämte

fyra av kammarens övriga ledamöter och den andra inom andra kammaren

under nr 440 av herr Grapenson, i vilka hemställts, »att riksdagen ville, i

anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 148, besluta, att f. folkskoleinspektören,

lappfogden i Norrbottens läns norra distrikt Johan Olof Holms

änka Sara Albertina Holm, född Holmgren, samt makarnas minderåriga

barn Sara Greta Birgitta, Sara Göta Margareta, Sara Hilja Elisabet, KarlOlov

Sigvard och Erik-Olov Daniel må, räknat från den 1 april 1929, å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension motsvarande den, som

tillkommer efterlevande till befattningshavare i lönegraden B 24 eller, förutom

pensionsförhöjning och dyrtidstillägg, 1,400 kronor till änkan och

sammanlagt 1,120 kronor till barnen.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen nr 285 i första kammaren.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 15

I betraktande av de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats

såsom skäl för beviljande av pension åt lappfogden Holms efterlevande,

finner utskottet sig böra tillstyrka, att sådan förmån beredes. Det av

Kungl. Maj:t härutinnan framlagda förslaget förordar utskottet. Att,

såsom motionärerna ifrågasätta, pensionerna skulle fastställas till samma

belopp, som tillkomma efterlevande till ordinarie befattningshavare i lönegraden

B 24, kan utskottet för sin del icke tillstyrka. Bortsett från det förhållandet,

att boet efter Holm utvisar en jämförelsevis stor behållning, bör

vid bestämmande av pensionsförmånerna i förevarande fall, i överensstämmelse

med hittills tillämpad praxis, hänsyn tagas till att Holm icke erlagt

några avgifter för familjepensionering. Utskottet får alltså avstyrka bifall

till de i ämnet väckta motionerna, i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts

förslag.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å de i ämnet

väckta motionerna I: 285 och II: 440, i vad de skilja sig

från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att lappfogden

i Norrbottens läns norra distrikt Johan Olof Holms änka

Sara Albertina Holm, född Holmgren, samt makarnas

minderåriga barn Sara Greta Birgitta, Sara Göta Margareta,

Sara Hilja Elisabet, Karl-Olov Sigvard och ErikOlov

Daniel må, räknat från och med den 1 april 1929,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension,

änkan med 900 kronor, så länge hon förbliver änka,

samt varje barn med 180 kronor intill utgången av det

kalenderår, varunder det uppnått 18 års ålder.

1Y. Ang. kommunikationsdepartementet.

9:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition nr

236 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader

Carl Leopold Westermans änka Elin Carolina Alexandra Westerman, född

Kihlbaum, må från och med den 1 oktober 1929 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 900 kronor.

Utskottet.

Äng.

årligt understöd,

åt förre

arbetschefen

C. L. Westermanli

änka.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Westerman, som var född den

15 november 1862, antagits i statens järnvägsbyggnaders tjänst den 20 juli

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

1884, att han därefter — med avbrott endast för tiden den 1 juni 1888—

den 30 april 1889 — varit anställd tvid järnvägsbyggnaderna till och med

den 31 december 1926, därav från och med den 1 juli 1899 i befattning

såsom arbetschef, att han från och med den 1 januari 1927 erhållit avsked

med pension efter en sammanlagd tjänstetid av 41 år 6 månader, att han

den 5 september 1929 avlidit, efterlämnande änka, född den 29 juni 1872,

att änkan enligt ett den 8 november 1929 dagtecknat läkarintyg lider av

höggradig neurasteni och stark blodtrycksförhöjning, varjämte hennes kroppskrafter

äro nedsatta av allmänna åldersförändringar, ävensom att hon

enligt intygsgivarens mening är att anse såsom fullständigt oförmögen till

arbete.

Enligt utdrag av bouppteckning utgjorde behållningen i boet efter Westerman

15,869 kronor 89 öre, varav enligt uppgift av sökanden ett belopp av

4,017 kronor 75 öre belöpte på möbler, kläder och annat lösöre med föga

realisationsvärde, vadan den kontanta behållningen utgjorde 11,852 kronor

14 öre.

Järnvägsstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Under senare år har styrelsen i åtskilliga ärenden av nu ifrågavarande

beskaffenhet haft anledning framhålla, att, enligt styrelsens förmenande,

pension eller understöd icke bör beviljas efterlevande till tjänstemän vid

statens järnvägsbyggnader. Styrelsen har därvid utvecklat, hurusom vid

bestämmande av avlöningen till den fast anställda personalen vid statens

järnvägsbyggnader hänsyn tagits till — förutom att avlöningen skulle utgöra

kompensation för osäkrare anställning och mera ambulatorisk verksamhet

— även det förhållandet, att sagda personal icke kan vinna delägarskap

i statens järnvägars änke- och pupillkassa, i det denna personals avlöning

satts högre än motsvarande ordinarie personals vid statens järnvägar

i syfte, bland annat, att möjliggöra för personalen att genom försäkringar

eller annorledes trygga sina efterlevandes ekonomiska ställning. Styrelsen

vidhåller alltjämt denna ståndpunkt. Likväl vill styrelsen icke bestrida,

att ett frångående av densamma i vissa undantagsfall kan vara ur skälighetssynpunkt

berättigat. Därvid tänker styrelsen exempelvis på de fall, då

vederbörande efterlevande äro på grund av sjukdom och medellöshet urståndsätta

att försörja sig själva. I dylika fall har också riksdagen brukat tillmötesgå

gjorda framställningar örn pension eller understöd.

Det nu föreliggande ärendet torde enligt styrelsens mening vara att hänföra

till sådant undantagsfall. Av sökandens hemställan framgår, vilket

även varit styrelsen bekant, att sökanden allt sedan mer än tjugu år tillbaka

på grund av sjukdom nödgats årligen under långa perioder vistas

borta från sitt hem på sjukhem och är ofullständigt oförmögen till arbete.

Dessa sjukhemsvistelser medförde givetvis mycket stora kostnader och detta

måste vara orsaken till att hennes avlidne make icke, oaktat ett mycket

tillbakadraget och sparsamt levnadssätt, lyckades att hopspara mer än det

jämförelsevis blygsamma kapital å 11,852 kronor, som enligt bouppteckningen

utgjorde den egentliga och kontanta behållningen i boet. Med nyssnämnda

belopp till sitt förfogande skulle visserligen sökanden, efter vad

styrelsen inhämtat, kunna förvärva sig en livränta, uppgående till omkring

847 kronor per år. Då sökanden emellertid enligt det ansökningen vidlagda

läkarbetyget lider av av bland annat höggradig neurasteni samt »är att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

17

anse såsom fullständigt oförmögen till arbete», torde det icke bliva möjligt

för henne, som inom kort uppnår 58 års ålder och dessutom saknar anhöriga

med förmåga att bidraga till hennes uppehälle, att draga sig fram utan att

nödgas anlita hjälp från det allmännas sida.

Med stöd av det anförda och i betraktande av arbetschefen Westermans

41-åriga synnerligen plikttrogna och förtjänstfulla arbete vid statens järnvägsbyggnader

anser sig styrelsen för nu föreliggande undantagsfall böra

tillstyrka den av fru Westerman gjorda ansökningen och sålunda hemställa,

att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen att tillerkänna änkefru Westerman

ett årligt understöd med belopp som Kungl. Majit kan finna skäligt.

Vid ärendets handläggning inom styrelsen har avvikande mening anförts

av föredragande ledamoten, byråchefen Iacobi, som anfört bland annat följande

i

Westerman har under en lång följd av år uppburit en avlöning, motsvarande

tjänstemäns i 30ie lönegraden — ban-, maskindirektör m. fl.

ökad med 10 procent av samma avlöning å A-ort. Denna avlöning uppgick

för Westerman, som var placerad i Nässjö, under de senare anställningsåren

till 12,270 kronor, alltså 1,050 kronor mera än vad exempelvis en

bandirektör med samma placeringsort skulle erhålla. A förstnämnda belopp

utgick dessutom dyrtidstillägg enligt vanliga grunder. Härtill kommer att

Westerman — i olikhet mot en ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade

järnvägar —- icke behövde vidkännas något avdrag i avlöningen för familjepensionsavgifter,

vilka för en tjänsteman i 30:e lönegraden vid statens järnvägar

uppgå till omkring 360 kronor örn året.

Då Westerman sedan år 1899 innehaft anställning såsom arbetschef samt

enligt vad som framgår av förenämnda siffror haft en jämförelsevis god

inkomst, och därtill kommer att hans äktenskap varit barnlöst, anser jag

knappast att fog finnes för det antagandet — även med hänsyn tagen till

hustruns sjuklighet — att han skulle hava varit ur stånd att på ett tillfredsställande

sätt sörja för sin änkas uppehälle. Även örn han härtill använt

endast hälften av den del av hans avlöning, som uttryckligen angivits

vara avsedd, bland annat, för ifrågavarande ändamål, hade säkerligen änkan

kunnat erhålla en fullt tillräcklig försörjning vid hans frånfälle, dag anser

det vara principiellt oriktigt att, då tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader

erhållit en icke obetydlig löneförmån i berörda syfte, omsorgen

örn deras efterlevande skall kastas på det allmänna endast därför,

att vederbörande underlåtit att till därför avsett ändamål använda åtminstone

en del av den honom tilldelade löneökningen.

Statskon toret har i ärendet yttrat i

Av vad i ärendet anförts i fråga örn löneställningen för personal vid

statens järnvägsbyggnader och örn anledningen till att denna personals avlöning

satts högre än motsvarande personals vid statens järnvägar synes

visserligen böra följa, att pension eller understöd i allmänhet icke bör

ifrågakomma för efterlevande till befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader.

Men denna principiella uppfattning torde dock icke få hindra

att, där i undantagsfall föreligga särskilt ömmande omständigheter, understöd

må kunna beviljas; och i likhet med pluraliteten inom järnvägsstyrelsen

anser statskontoret, att ett sådant undantagsfall här föreligger. Statskontoret,

som håller före, att ott pensionsbelopp av 900 kronor kan i detta

fall anses skäligt, hemställer alltså, att Kungl. Majit må föreslå riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll nido. 8 sami. 23 hafi (Nr 32.) o

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

18 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

medgiva, att änkan Westerman må från och med den 1 oktober 1929 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, från allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp av 900 kronor för år räknat.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Hittills bar pensionering med statsmedel av efterlevande till tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader endast i enstaka undantagsfall förekommit.

Med omnämnande av detta förhållande och i anslutning till vad från järnvägsstyrelsens

sida uttalats anförde chefen för finansdepartementet vid behandling

i årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, ingressen) av frågan

örn ändrad ordning för prövning av vissa understödsärenden den meningen,

att från pension i allmänhet borde uteslutas efterlevande efter dessa tjänstemän,

vilka såsom kompensation för frånvaron av familjepensionsrätt tillerkänts

högre löneförmåner än motsvarande ordinarie personal. Mot vad

härutinnan anförts framställdes vid ärendets behandling inom riksdagen

icke någon erinran.

Med hänsyn, till vad sålunda förekommit oell då den uppfattning, för

vilken reservanten inom järnvägsstyrelsen givit uttryck, icke lärer kunna

frånkännas principellt berättigande, har jag icke kunnat undgå att hysa

tvekan, huruvida pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel

skäligen bör beredas arbetschefen Westermans änka. I betraktande av de

särskilda omständigheter, på vilka järnvägsstyrelsen grundat sin hemställan,

nämligen mannens ovanligt långvariga och väl vitsordade arbete i statens

tjänst samt änkans sjukdom och oförmåga att genom arbete bidraga till

sitt uppehälle, har jag likväl funnit det kunna utan uppgivande av

förut angivna principiella ståndpunkt — tillstyrkas, att staten i detta fall

lämnar något ekonomiskt stöd, varav enligt utredningen i ärendet behov

torde få anses föreligga. Mot vad statskontoret i sådant hänseende föreslagit

har jag intet att erinra.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom departementschefen erinrat, har pensionering med statsmedel av

efterlevande till tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader hittills förekommit

endast i enstaka undantagsfall. Anledningen till denna praxis har

varit, att nämnda tjänstemän i form av högre avlöning än motsvarande

tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar åtnjuta ersättning för att de ej

äga medlemskap i statens järnvägars änke- och pupillkassa och därigenom

satts i tillfälle att exempelvis genom försäkringar skydda sina efterlevande.

Den praxis, som sålunda följts vid behandlingen av framställningai örn

understöd till efterlevande efter ifrågavarande anställningshavare, har ansetts

böra tillämpas även för framtiden. I samband med godkännande vid

innevarande års riksdag av allmänna grunder för beviljande av understöd

åt efterlevande till vissa statsanställda har nämligen — såsom ock av

departementschefen erinrats — förutsatts, att från dylikt understöd i allmänhet

böra vara uteslutna sådana anställningshavare, bland dem tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader, för vilka genom högre löneförmåner

särskild kompensation beretts för frånvaron av ordnad familjepensionering.

Enligt utskottets mening bör undantag från nu angivna regel endast

ske för sådana fall, där särskilt ömmande omständigheter föreligga.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

19

Vid bedömande av frågan, huruvida sådana omständigheter kunna anses

vara för handen i det nu förevarande fallet, har utskottet icke kunnat underlåta

att fästa avgörande vikt vid de synpunkter, som härutinnan blivit framförda

inom järnvägsstyrelsen av dess föredragande ledamot. Då utskottet

i enlighet med den sålunda uttalade meningen finner sig höra avstyrka

bifall till nu föreliggande framställning, har detta även föranletts därav,

att utskottet — i motsats till departementschefen — är av den uppfattningen,

att beviljande av understöd i detta fall skulle innebära ett

uppgivande av ovan angivna principiella ståndpunkt och sålunda kunna

medföra vittgående konsekvenser.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må av

riksdagen bifallas.

10:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 115 har herr Lundquist i

Rotebro hemställt, »att riksdagen måtte bevilja avdelningsingenjören Jacob

Theodor Calanders änka Margareta Calander i Sofia församling, Jönköpings

stad, ett årligt understöd av 500 kr.».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Äng.

årligt understöd

åt förre

avdelningsingenjören

J.

T. Calanders

anita.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Calander, som var

född den 16 mars 1850, tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader såsom

nivellör vid östra och norra stambanebyggnaderna under tiden 1 april 1874

—1 oktober 1883 och under tiden 16 juli 1884—31 januari 1887 samt såsom

avdelningsingenjör vid statsbanan Krylbo—örebro och Gällivare—Riksgränsen

samt vid statsbanan genom Bohuslän under tiden 1 juni 1896—

1 april 1906 eller tillsammans 21 år 10 månader, att han av 1906 års riksdag

på förslag av Kungl. Maj:t erhållit en årlig pension av 1,800 kronor,

att han den 27 januari 1929 avlidit, efterlämnande änka Margareta Calander

född Söderquist den 5 oktober 1852 och alltså nu 77 år gammal, samt fem

barn, att änkan vid olycksfall i mars 1929 ådragit sig brott av såväl vänstra

lårbenshalsen som vänstra överarmsbenet, på grund av vilka skador hon

enligt läkares intyg är varaktigt oförmögen till inkomstbringande arbete,

ävensom att änkan är medellös.

Behållningen i boet efter Calander uppgick till 1,015 kronor 25 öre. Enligt

intyg av ordföranden i vederbörande fattigvårdsstyrelse har hennes tillgång

i giftorätt uti boet säkerligen förbrukats för lasarettsvård på grund

av hennes iråkade olycksfall.

Angående barnens ekonomiska ställning har någon utredning icke förebrå

gts.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

utskottet. Motionärens förslag avser att bereda understöd av statsmedel åt änkan

efter en vid statens järnvägsbyggnader förut anställd tjänsteman. Då denne

tjänsteman i form av högre avlöning än andra motsvarande befattningshavare

åtnjutit ersättning för frånvaron av familjepensionsrätt, har utskottet,

i överensstämmelse med den praxis för vilken under nästföregående

punkt redogjorts, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen och sålunda

hemställa,

att förevarande motion II: 115 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

V. Äng. ecklesiastikdepartementet.

ll:o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition

understöd åt nr 137 har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag

änkan efter en av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 21

Vegaexpedi- föreslagit riksdagen medgiva, att förre flaggstyrmannen Otto Wilhelm Hanssons

tionen. änka Hilda Fredrika Hansson, född Bergh, må, räknat från och med den

1 maj 1929, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 600 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:

»Såsom en gärd av det erkännande, varmed svenska folket hyllade förtjänsten

av ett stort och lyckligen utfört värv» anvisade 1880 års riksdag

i anledning av inom riksdagen väckta förslag örn nationalbelöningar åt

deltagarna i den med ångaren Vega fullbordade kringseglingen av Asien

åt professorn friherre A. E. Nordenskiöld och kaptenen i kungl, flottan

sedermera amiralen A. A. L. Palander af Vega ett årligt anslag av 4,000

kronor för dem vardera att från och med år 1881 under deras understående

livstid utgå från allmänna indragningsstaten, utan att dessa anslag

finge tagas i beräkning vid frågan örn den pension, vartill de eljest kunde

vara eller bliva berättigade, varjämte riksdagen ställde till Kungl. Maj:ts

förfogande på extra stat för år 1881 ett belopp av 50,000 kronor, att av

Kungl. Maj:t användas till lämpliga belöningar åt övriga deltagare i förevarande

forskningsfärd; och hade riksdagen vid bestämmande av sistnämnda

belopp, därvid det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att tilldela vederbörande

belöningar i den form, Kungl. Majit kunde pröva lämplig, antagit,

att dymedelst icke någon belöning torde komma att i värde understiga 1,000

1 Beträffande punkterna 1 samt 3 —16 av prop. nr 137, se utlåtande nr 30, punkterna 83 — 97.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

21

kronor, vilket belopp syntes vara tillräckligt för anskaffande åt män av

besättningen å Vega av ett eget hem för deras ålderdom, vilket enligt riksdagens

mening vore den »säkerligen mest kärkomna belöningen för deras

ansträngningar och umbäranden».

I Vegafärden deltog dåvarande matrosen, sedermera flaggstyrmannen vid

flottan Otto Wilhelm Hansson. Från ovannämnda av riksdagen anslagna

belopp å 50,000 kronor tillerkändes genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 maj

1880 Hansson en belöning av 1,000 kronor.

Hos Kungl. Majit har nu styrelsen för svenska sällskapet för antropologi

och geografi, efter framställning av Hanssons änka Hilda Fredrika Hansson,

född Bergh, anhållit örn beredande av skäligen avpassad pension åt henne.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Hansson är född den 18

november 1852 och sedan den 27 april 1929 änka efter förre flaggunderofficeren

Hansson, att bouppteckningen efter denne utvisade en behållning

av 7,929 kronor 86 öre samt att änkan Hansson på grund av sjukdom och

ålderdomssvaghet är oförmögen att genom arbete försörja sig.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Riksdagens avsikt med den nationalbelöning, som tillerkändes deltagarna

i Vegaexpeditionen, synes främst hava varit att bereda dem en tryggad ålderdom.

Av handlingarna i nu föreliggande ärende framgår, att änkan efter

en deltagare i expeditionen, örn ock ej alldeles utblottad, dock befinner sig

i sådana villkor, att vederbörande ansett sig böra hos det allmänna för

henne söka bistånd. Riksdagen har tidigare i åtskilliga fall behjärtat framställningar

örn understöd för änkor till deltagare i Vegaexpeditionen, och

det synes mig staten värdigt att jämväl i nu förevarande fall räcka en

hjälpande hand. I likhet med vad i framställningar till 1921 års riksdag

örn pension åt amiralen Palander änka, till 1925 års riksdag om pensioner

till kommendörkaptenen Eric Cornelius Brusewitz’ änka och båtsmannen Per

Magnus Jansson Lustigs änka samt till 1929 års riksdag örn pension åt

förre timmermannen Sven Anderssons änka från då föredragande departementschefers

sida framhölls, torde förevarande fråga icke böra bedömas

efter sedvanliga grunder för beräknande av änkepension utan snarare betraktas

ur den synpunkten, att avsikten med den av 1880 års riksdag beslutade

nationalbelöningen bör säkerställas. Mot det av statskontoret föreslagna

beloppet, 600 kronor, har jag ingen erinran att göra.»

Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta fall har utskottet

funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Äng.

pension åt

förre museitecknaren

G. G. Liljevalis

änka.

12 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition

nr 185 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att förre tecknaren vid naturhistoriska

riksmuseet och Sveriges geologiska undersökning Georg Gideon Liljevalis

änka, Fredrika Maria Elisabet Lilievall, född Lindbom, må från

och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 708 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:

Efter en 45-årig, synnerligen väl vitsordad och vetenskapligt betydelsefull

verksamhet i statens tjänst tillerkändes Liljevall på Kungl. Maj:ts

förslag genom beslut av 1919 års riksdag en årlig pension av 2,400 kronor,

vilken inberäknat pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360/1922 och förhöjning

enligt kungörelsen nr 280/1925 efter den 1 juli 1925 utgått med

2,916 kronor. Som ett offentligt erkännande för sin högt kvalificerade

verksamhet hade Liljevall av Kungl. Majit tilldelats medaljen »lilis

quorum» av åttonde storleken. Liljevall avled den 8 december 1928, efterlämnande

änkan i andra giftet Fredrika Maria Elisabet Liljevall, född

Lindbom. Änkan, som är född den 9 april 1864 och alltså 66 år gammal,

är enligt intyg av kyrkoherden i Lärbro församling oförmögen att själv

försörja sig.

Såsom icke ordinarie tjänsteman kunde Liljevall ej vinna inträde i civilstatens

änke- och pupillkassa och därigenom tillförsäkra sin maka rätt

till pension. Boet efter Liljevall utvisade en behållning av 21,016 kronor

52 öre. Större delen eller 13,000 kronor vore bunden i tvenne små fastigheter

i Lärbro socken, av vilka den ena genom testamentsbestämmelse

skulle tillfalla sonen i första giftet, Sven Georg Liljevall, och den andra

vore upplåten till en fattig släkting med familj. Cirka 2,000 kronor utgjordes

av lösörets värde. Ä den återstående behållningen avginge vidare

i bouppteckningen ej upptagna skatter för 1929 och 1930 cirka 600

kronor samt erlagda ombudsarvoden, lösen och stämplar 196 kronor eller

tillsammans 800 kronor. En ytterligare reducering hade drabbat tillgångarna

därigenom, att en summa av 5,186 kronor 72 öre, i väntan på livränteköp

vid årets slut hos pensionsstyrelsen, innestått hos allmänna

sparbanken i Stockholm vid dennas betalningsinställelse och till nära

hälften gått förlorad.

Statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att någon pension utverkades

åt Liljevalis änka och i sådant avseende föreslagit ett belopp

av 708 kronor, ungefär motsvarande V* av Liljevalis pension.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 23

Med avseende å vidare utredning åberopas vad propositionen innehåller.

Då utskottet för sin del icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

VI. Ang. jordbruksdepartementet.

13:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition ^

nr 226 bär Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt ut- j ^ beridaren

drag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, un- vi^inFJ^^

der punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne beridaren vid och stuteri

Flvinge hingstdepå och stuteri Magnus Isaksson Weims änka Anna M.Isaksson

, „ n , -t nc%n j Weims anka.

Weim, född Persson, må, räknat fran och med den 1 april 1929, under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 600

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Magnus Isaksson Weim, vilken

efter nära 40 års anställning såsom beridare vid Flyinge hingstdepå

och stuteri lämnat befattningen med utgången av maj 1926 och därefter

åtnjutit pension till belopp av 3,444 kronor för år, vid sin död den 1 mars

1929 efterlämnat änka, som, född den 27 mars 1876, sålunda är 54 år gammal,

samt fem myndiga barn; att bouppteckningen visar brist i boet, att

Weim icke varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, att änkan

är medellös och på grund av sjukdom oförmögen att genom arbete försörja

sig, samt att barnens ekonomiska ställning är sådan, att de knappast

synas kunna bidraga till moderns underhåll.

Stuteriöverstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Från civilstatens änke- och pupillkassa hade meddelats, att Weim hade

kunnat vinna delägarskap i nämnda kassa från och med den 1 januari

1908, vid vilken tidpunkt tjänsterna vid Flyinge hingstdepå upptogos till

delaktighet i pensionskassan. Denna rätt att vinna delägarskap hade stått

öppen för Weim, till dess han år 1920 uppnådde 60 års ålder. Om Weim

den 1 januari 1908 erhållit delaktighet i änke- och pupillkassan, skulle han

haft att i befordringsavgift erlägga ett belopp av 1,188 kronor 60 öre, vilket

belopp, om han så önskat, fått inbetalas under två år. Dessutom skulle han

eventuellt hava varit skyldig att betala en tilläggsavgift, beräknad efter

försäkringstekniska grunder med hänsyn till Weims, hans hustrus och deras

barns ålder. Befordrings- och tilläggsavgifterna skulle hava ökats för varje

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

pension åt

/. d. stallbetjänten

vid Flyinge

hingstdepå

och stuteri

N. Svensson

Fribergs

änka.

Utskottet.

år, varunder han uppskjutit att vinna delägarskap i pensionsinrättningen.

I årlig avgift skulle hava erlagts 88 kronor 20 öre.

Att Weim med hänsyn till den dryga befordringsavgiften ansett sig icke

hava haft råd att söka inträde i änke- och pupillkassan, vore förklarligt.

Hans årslön hade åren 1895—1909 utgjort allenast 1,500 kronor samt från

och med år 1910 tills den tid utgått, under vilken han kunnat vinna inträde

i kassan, 3,300 kronor, ålderstillägg, men ej krigs- och dyrtidstillägg,

däri inbegripna. Därtill hade kommit fri hostad med planteringsland samt

fritt bränsle.

Vid många tillfällen hade Kungl. Majit hos riksdagen gjort framställning

örn beviljande av pensioner till änkor efter avlidna statstjänare, vilka i fall,

liknande det nu föreliggande, ansett sig icke kunna ingå såsom delägare i

civilstatens änke- och pupillkassa, och riksdagen hade i allmänhet bifallit

dylika framställningar. På grund därav ansåge sig stuteriöverstyrelsen

kunna tillstyrka, att proposition avlätes till riksdagen örn pension åt änkan

Weim.

I fråga örn pensionens belopp borde beaktas att, örn Weim inträtt i pensionskassan,

skulle änkepensionen nu utgått med 950 kronor örn året. Då

emellertid förutsättningen därför varit, att ovannämnda betydande avgifter

erlagts, borde den pension, som nu kunde ifrågakomma, bestämmas till ett

lägre belopp. Stuteriöverstyrelsen ansåge, att 600 kronor om året i detta

fall vore den högsta pension, som skäligen borde föreslås.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har på de i propositionen anförda skälen funnit sig höra biträda

Kungl. Majlis förslag och får alltså hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

14 :o.

I punkten 2 av förevarande proposition nr 226 har Kungl. Majit hemställt,

att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå och stuteri Nils

Svensson Fribergs änka Bengta Friberg, född Olsdotter, må, räknat från

och med den 1 februari 1930, under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 384 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Då här ifrågavarande ärende är av sådan art, att detsamma enligt

de av innevarande års riksdag godkända grunderna för handläggning

av frågor örn understöd åt efterlevande till viss personal i statstjänst

bör avgöras av Kungl. Majit utan riksdagens medverkan — därvid

ärendet synes böra underkastas prövning i samband med övriga till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

25

Kungl. Majit inkomna framställningar av liknande beskaffenhet — synes

den gjorda framställningen icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

VII. Ang. handelsdepartementet.

15:o.

I en till riksdagen avlåten, den 16 januari 1930 dagtecknad proposition

nr 30 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, under punkten

11 föreslagit riksdagen medgiva, att förre navigationsskoleföreståndaren

M. F. von Krusenstjernas änka Esther Erika von Krusenstjerna,

född Sabelström, må från och med den 1 augusti 1929 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 996 kronor.

Äng.

ärligt

understöd åt

förre navigationsskolaföreståndaren

M. F. von

Krusenstjernas

änka.

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att von Krusenstjerna,

som var född den 17 januari 1847, förordnats till underlöjtnant vid flottan

den 8 mars 1867, erhållit fullmakt å dylik befattning den 5 februari

1869 och beviljats avsked ur krigstjänsten den 24 mars 1882; att han utnämnts

till föreståndare för navigationsskolan i Strömstad den 25 juni

1881, varefter han transporterats till föreståndare för navigationsskolan

i Stockholm den 19 augusti 1889; att han, som från sistnämnda befattning

erhållit avsked med pension med utgången av juli månad 1912, avlidit

den 31 juli 1929; att pensionen med förhöjning enligt kungörelsen nr

280/1925 utgått med belopp av i det närmaste 4,500 kronor; att boet efter

honom utvisat en behållning av 3,951 kronor 66 öre; samt att hans efterlämnade

änka icke, utöver vad som tillkommit henne ur boets kvarlåtenskap,

äger några som helst medel för sitt uppehälle och med hänsyn

till sin framskridna ålder, 72 år, icke heller har möjlighet att genom arbete

skaffa sig försörjning.

Jämlikt bestämmelserna i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa

den 21 december 1907, som trädde i kraft med ingången av år

1908, hade von Krusenstjerna, vilken då innehade befattningen såsom föreståndare

för navigationsskolan i Stockholm, varit berättigad att ingå

såsom delägare i nämnda kassa, därest han icke redan den 17 januari

1907 uppnått en levnadsålder av 60 år. Då han alltså icke kunnat genom

1 Beträffande punkten 2 av prop. nr 30, se utlåtande nr 30, punkten 105.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

pension åt

förre expedit

tionsv akten P.

E. Anderssons

änka.

inträde i statsunderstödd kassa för familjepensionering sörja för underhåll

åt sin änka, saknar änkan pension från sådan kassa.

Statskontoret har — under åberopande av 1923 års riksdags beslut om

beviljande åt f. d. navigationsskoleföreståndaren Bolins änka av en pension

å 600 kronor, motsvarande med någon reduktion V* av mannens pensionsbelopp

— föreslagit en pension åt änkan von Krusenstjerna till belopp

av 996 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av utredningen i ärendet hade avlidne förre navigationsskoleföreståndaren

von Krusenstjerna på grund av gällande åldersstreck

icke varit berättigad att ingå såsom delägare i civilstatens änkeoch

pupillkassa, i följd varav hans änka är i avsaknad av pensionsförmån.

Då vidare änkan uppnått en ålder av 72 år och lever under knappa

ekonomiska förhållanden, finner utskottet starka billighetsskäl tala för

att hon beredes understöd av statsmedel. I fråga örn beloppet av understödet

och tidpunkten, från vilken detsamma bör utgå, har utskottet icke

funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

16:o.

I en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1930 dagtecknad proposition

nr 243 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över liandelsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre expeditionsvakten hos försäkringsinspektionen

P. E. Anderssons änka Maria Emilia Andersson må från

och med den 1 september 1929 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

Handlingarna i ärendet utvisa, bland annat:

att sökandens man, född den 25 oktober 1855, efter tjänstgöring under

ett flertal år såsom e. o. vaktmästare i riksgäldskontoret och såsom vaktmästare

i riksdagens statsutskott, hos riksdagens revisorer, hos riksdagens

andra kammare och hos kyrkomötet, den 2 januari 1904 förordnats

att vara vaktmästare hos försäkringsinspektionen, från vilken sistnämnda

befattning, som med 1911 års ingång uppförts å ordinarie stat, han

den 25 oktober 1925 erhållit avsked med pension;

att mannen på grund av sin ålder vid vinnandet av den ordinarie anställningen

icke ingått i civilstatens änke- och pupillkassa;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

27

att mannen avlidit den 13 augusti 1929 och såsom sterbhusdelägare

efterlämnat, förutom änkan, född den 23 januari 1863, tre söner och en

dotter, samtliga myndiga;

att boet efter mannen utvisat en behållning av 3,581 kronor 11 öre;

att barnen, vilka samtliga hade försörjningsplikt gent emot egna familjer,

saknade ekonomiska förutsättningar för ett verksamt bidragande

till moderns försörjning;

att sökanden själv varit anställd som städerska hos försäkringsinspektionen

under tiden 1 oktober 1904—30 september 1926, eller alltså i 22 år,

mot ett arvode för tiden 1 januari 1918—30 september 1921 av 1,050 kronor

för år och för tiden 1 oktober 1921—30 september 1926 av 1,800 kronor

för år; samt

att hon är till arbete under sin återstående livstid oförmögen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom av utredningen framgår, föreligga i detta fall sådana omständigheter,

som pläga uppställas såsom förutsättningar för beviljande av

änkepension av statsmedel. Med hänsyn härtill och då änkan Andersson

själv under lång tid såsom städerska utfört arbete för statens räkning,

har utskottet funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag örn beredande

åt henne av en årlig pension till belopp av 600 kronor.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

B. Pensioner eller understöd att utgå av affärsdrivande

verks medel.

I. Telegrafverkets medel.

17 :o.

I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Kalmar väckt motion

nr 3 hemställes, »att avlidne e. o. förrådsbokhållaren vid telegrafverkets

verkstad i Nynäshamn Carl Johan Johanssons efterlämnade änka Olga

Vilhelmina Johansson, född Sköld, måtte tillerkännas ett årligt understöd

av 700 kronor».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

förrådsbokhållaren

C. J.

Johanssons

anka.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som var född den

10 juli 1864, inträdde i telegrafverkets tjänst år 1895 samt tjänstgjord©

därstädes å befattning såsom e. o. förrådsbokhållare från år 1913 till sin

död den 27 januari 1929. Han efterlämnade vid sitt frånfälle änka Olga

Vilhelmina Johansson, född Sköld den 25 oktober 1867 och alltså nu 62

år gammal. Änkan har efter mannens död endast med stor svårighet

kunnat draga sig fram. Hon saknar anhöriga i den ställning, att de i

nämnvärd mån kunna bidraga till hennes uppehälle.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört telegrafstyrelsen.

Telegrafstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Då åtskilliga befattningshavare i med Johanssons jämförlig tjänsteställning

år 1925 bereddes ordinarie anställningsvillkor, blev Johansson

icke medtagen, enär han redan då uppnått en levnadsålder av över 60 år.

Hade sistnämnda omständighet icke ansetts lägga hinder i vägen för

ordinarie anställning, skulle Johansson blivit ordinarie förrådsbokhållare,

vilken befattning i gällande tjänstepensionslag är uppförd i 15:e lönegraden.

För sådant fall hade Johansson haft både rätt och skyldighet

att inträda såsom delägare i telegrafverkets änke- och pupillkassa, varvid

änkan Johansson kunnat påräkna ett årligt pensionsbelopp av 960

kronor jämte stadgat dyrtidstillägg, att utgå från och med den 28 januari

1929 till och med det kvartal, under vilket änkan Johansson avlidit

eller inträtt i nytt äktenskap.

Under vitsordande av Johanssons långa och samvetsgranna tjänstgöring

samt med hänvisning till, att Johansson allenast på grund av sin

höga ålder ansetts böra uteslutas från med ordinarie befattning förenad

möjlighet att genom delägarskap i telegrafverkets änke- och pupillkassa

bereda sin efterlevande hustru stadgad änkepension tillstyrker styrelsen,

att största möjliga understöd måtte beredas änkan Johansson.

Statskontoret har för egen del anfört, att de förutsättningar, som i allmänhet

plägade påfordras för beviljande av änkepension av statsmedel,

kunde anses vara för handen i detta fall. Mot det i motionen föreslagna

understödsbeloppet 700 kronor syntes enligt statskontorets mening icke

vara annat att erinra, än att detsamma syntes böra bestämmas till närmaste

i helt krontal med tolv delbara belopp eller alltså till 696 kronor.

Understödet syntes böra utgå från ingången av innevarande år och åtnjutas

så länge understödstagare!! förbleve änka samt bestridas av telegrafverkets

medel.

Utskottet har ansett skäl föreligga att i här förevarande fall tillstyrka

ett årligt understöd av statsmedel. På sätt statskontoret föreslagit torde

detta understöd höra fastställas till 696 kronor samt utgå av telegrafverkets

medel från ingången av år 1930 och åtnjutas så länge understödstagaren

förbliver änka.

Utskottet hemställer,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

29

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 3,

må medgiva, att e. o. förrådsbokhållaren vid telegrafverkets

verkstad i Nynäshamn Carl Johan Johanssons

änka Olga Vilhelmina Johansson, född Sköld, må från

och med den 1 januari 1930 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd

av 696 kronor.

II. Trafikmedel.

18:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 152 har herr Eriksson

i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att till avlidne

stationsmästaren vid statens järnvägar Gustaf Johanssons efterlämnade

änka Hilda Vilhelmina Johansson i Vendel må utgå ett årligt understöd

av 444 kronor».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Äng.

ärligt understöd

dt f''. d.

stationsmästaren

G. Johanssons

änka.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Johansson, som var

född den 11 januari 1839, anställdes vid statens järnvägsbyggnader såsom

arbetsförman år 1859, blev ordinarie stationskarl vid statens järnvägar

den 1 augusti 1862, befordrades till stationskarlsförman den 1 januari

1866 och till stationsmästare den 1 oktober 1869. Han pensionerades

den 1 december 1903 efter en tjänstetid av mer än 44 år och avled den 1

maj 1916.

Johanssons efterlämnade änka Hilda Vilhelmina Johansson är född

den 2 mars 1864 och alltså nu 66 år gammal. Hon är på grund av sjukdom

oförmögen till arbete. Hennes enda inkomst utgöres av en livränta

å 400 kronor. Hon saknar anhöriga, som kunna bidraga till hennes uppehälle.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen Ilar anfört huvudsakligen följande.

Johansson hade icke varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Enligt det för kassan ursprungligen gällande reglementet hade

han visserligen varit berättigad men icke skyldig att söka vinna delägarskap

i kassan, och torde han, som icke syntes hava ägt pensionsberättigade

anhöriga förrän i och med sitt år 1893 ingångna äktenskap

med den nu efterlevande änkan, saknat anledning dessförinnan ingå i

kassan. Säkerligen hade de höga retroaktivavgifterna medverkat till, att

han ej heller senare hlivit delägare i densamma.

I anseende därtill att riksdagen tidigare i jämförliga fall beviljat un
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Äng.

årligt understöd

åt f. d.

stationsmästaren

P.

E. Marelius’

änka.

30 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

derstöd åt icke pensionsberättigade änkor efter f. d. befattningshavare

vid statens järnvägar och då det av motionären föreslagna pensionsbeloppet

jämväl stöde i överensstämmelse med av riksdagen härutinnan under

senare åren tillämpad praxis, finge järnvägsstyrelsen för sm del tillstyrka

bifall till ifrågavarande motion.

Statskontoret har till vad järnvägsstyrelsen anfört endast tillagt, att,

örn den föreslagna pensionen beviljades, den syntes böra anvisas att utgå

från ingången av år 1930, så länge änkan förbleve i nuv arande änkestånd,

samt bestridas av statens järnvägars medel.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i vissa fall i fråga örn efterlevande

till vid statens järnvägar anställd ordinarie personal beviljat pensioner

under likartade förhållanden som de nu förevarande, d. v. s. då pensionsrätt

icke förelegat, enär äktenskapet ingåtts efter den tid, då enligt gällande

bestämmelser äktenskapet skulle hava slutits för att i vanlig ordning

medföra pensionsrätt för änkan. Med hänsyn härtill och till övriga i ärendet

åberopade omständigheter anser sig utskottet böra förorda, att änkan

Johansson, som befinner sig i knappa ekonomiska villkor, tillerkännes något

understöd av staten. Detta understöd torde såsom i motionen föreslagits

böra bestämmas till 444 kronor, att utgå av trafikmedel från och med ingången

av år 1930.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:152, må medgiva, att f. d. stationsmästaren Gustaf

Johanssons änka Hilda Vilhelmina Johansson må från

och med den 1 januari 1930 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.

19:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 153 har herr Eriksson i

Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte medgiva att till avlidne stationsmästaren

vid statens järnvägar Per Erik Marelius’ efterlämnade

änka Elin Mathilda Marelius i Motala må utgå ett årligt understöd av

444 kronor».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Marelius, som var född den

5 juni 1847, anställdes vid statens järnvägar, efter föregående extra anställning,

såsom ordinarie stationskarl den 1 januari 1874, befordrades

till stationskarlsförman den 1 januari 1875 samt till stationsmästare den

1 oktober 1886. Han pensionerades den 1 oktober 1908 efter en sammanlagd

tjänstetid av omkring 35 år. Han avled den 4 december 1927, efter
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

31

lämnande änka Elin Mathilda Marelius, född Hellman den 27 september

1870 och alltså nu 59 år gammal. Änkan saknar tillgångar och inkomst

ävensom anhöriga, som kunna draga försorg örn hennes uppehälle.

Marelius hade tillhört statens järnvägars änke- och pupillkassa men

utträtt ur densamma, då han upphört att äga understödsberättigade anförvanter.

Vid tiden för äktenskapets ingående med den nu efterlevande

änkan hade Marelius uppnått en levnadsålder av 56 år. Då Marelius

därvid underlåtit att mot erläggande av stadgade retroaktivavgifter ånyo

förvärva delägarrätt i kassan, är hans änka icke berättigad till pension

från kassan.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har påpekat, att det syntes troligt, att Marelius till

följd av de höga kostnaderna avhållit sig från att återinträda i statens

järnvägars änke- och pupillkassa vid sitt först efter uppnådda 50 år ingångna

äktenskap, samt under åberopande av att riksdagen tidigare i

liknande fall beviljat understöd åt änkor efter f. d. befattningshavare vid

statens järnvägar tillstyrkt bifall till motionen.

Jämväl statskontoret har tillstyrkt bifall till den föreliggande motionen.

Såsom framgår av utredningen, äro omständigheterna i nu förevarande

fall likartade med de under näst föregående punkt omförmälda. Med hänsyn

härtill får utskottet förorda, att jämväl änkan Marelius må tillerkännas

ett årligt understöd av 444 kronor, att utgå av trafikmedel från och med

den 1 januari 1930.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 153, må medgiva, att f. d. stationsmästaren Per Erik

Marelius’ änka Elin Mathilda Marelius, född Hellman,

må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 444 kronor.

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Äng.

ärligt understöd

åt f. d.

stationskarlen

A. G. Åhlins

änka.

Utskottet.

20:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 154 har herr Eriksson i

Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att till avlidne stationskarlen

vid statens järnvägar Anders Gustaf Ahlins efterlämnade

änka Johanna Charlotta Åhlin i Vittinge må utgå ett årligt understöd

av 384 kronor».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Åhlin, som var född den 18

september 1852, anställdes vid statens järnvägar, efter föregående tjänstgöring

som extra stationskarl, såsom ordinarie stationskarl den 1 februari

1876 och avgick med pension den 1 oktober 1911 efter en tjänstetid av

omkring 36 år. Vid sin död den 4 mars 1918 efterlämnade han änka Johanna

Charlotta Åhlin, född Andersson den 2 december 1852 och alltså

nu 77 år gammal. Änkan befinner sig i små ekonomiska villkor och saknar

försörjningspliktiga anhöriga.

Åhlin hade varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa

och inbetalat avgifter till densamma under mer än 26 år men utträdde

ur kassan vid fyllda 50 år, enär han då icke ägde pensionsberättigade anhöriga.

Sju månader efter utträdet ur kassan ingick Åhlin äktenskap

med den nu efterlämnade änkan. Han underlät emellertid därvid att

mot erläggande av stadgade retroaktivavgifter ånyo vinna delägarskap

i berörda kassa. Till följd härav är änkan icke i åtnjutande av pension

från kassan.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Enligt järnvägsstyrelsens uppfattning syntes det vara troligt, att Åhlin

till följd av de höga kostnaderna avhållit sig från att återinträda i statens

järnvägars änke- och pupillkassa vid sitt först efter uppnådda 50

år ingångna äktenskap. Under åberopande att riksdagen tidigare i liknande

fall beviljat pensioner åt icke pensionsberättigade änkor efter f. d.

befattningshavare vid statens järnvägar har styrelsen tillstyrkt bifall till

motionen.

Även statskontoret bär tillstyrkt bifall till motionen.

Då, såsom av utredningen framgår, även i nu förevarande fall sådana

omständigheter föreligga, som enligt tillämpad praxis ansetts böra föranleda

till beviljande av understöd av statsmedel, får utskottet under åberopande

av vad utskottet anfört under punkten 18 här ovan tillstyrka bifall

till det i motionen framlagda förslaget om beredande av ett årligt understöd

av 384 kronor åt änkan Åhlin.

Utskottet hemställer alltså,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

33

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 154, må medgiva, att f. d. stationskarlen Anders Gustaf

Åhlins änka Johanna Charlotta Åhlin, född Andersson,

må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

21:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 30 har herr Höglund i

Göteborg hemställt, »att riksdagen måtte bevilja änkan Selma Erika Leontine

Öberg, född Nilsson, ett årligt understöd av 380 kronor, så länge hon

lever i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats som stöd för yrkandet,

får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.

Johannes Johansson Öberg, som var född den 2 september 1842, antogs

vid statens järnvägar såsom ordinarie banvakt den 1 oktober 1871 samt

erhöll avsked med pension den 1 maj 1905. Han avled den 13 mars 1929,

efterlämnande änka Selma Erika Leontina Öberg, född Nilsson den 4 juli

1859 och alltså nu 70 år gammal. Behållningen i boet efter mannen uppgick

till 1,430 kronor 6 öre. Änkan saknar anhöriga i den ställning, att

de i nämnvärd mån kunna bidraga till hennes uppehälle.

Öberg hade varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa men

utträtt ur densamma, sedan han upphört att äga understödsberättigade anhöriga.

Han ingick äktenskap med den nu efterlämnade änkan den 9

december 1892 eller endast några månader efter en uppnådd ålder av 50 år.

Öberg hade mot erläggande av stadgade retroaktivavgifter kunnat förvärva

delägarskap i kassan för sin hustru men hade underlåtit att göra detta. I

följd härav är änkan Öberg icke i åtnjutande av pension från nämnda

kassa.

De skäl, som av utskottet åberopats för tillstyrkande av bifall till de

under punkterna 18—20 här ovan innefattade framställningarna, synas jämväl

gälla i fråga örn understöd till änkan Öberg. Även hon är i avsaknad av pension

från statens järnvägars änke- och pupillkassa, enär äktenskapet ingåtts

vid en ålder för mannen av över 50 år och denne därvid — säkerligen på

grund av de höga retroaktivavgifterna — underlåtit att förvärva delägarrätt

i kassan för henne. Vid sådant förhållande finner sig utskottet böra

tillstyrka, att änkan Öberg beredes ett årligt understöd, vilket synes böra

fastställas till 384 kronor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 23 haft. (Nr 32.)

Äng.

årligt understöd

åt f. d.

banvakten

J. Johansson

Öbergs änka.

Utskottet.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Äng.

ärligt understöd

åt extra

biträdande

ingenjören

P. E. Janssons

dotter.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II:

30, må medgiva, att f. d. banvakten Johannes Johansson

Öbergs änka Selma Erika Leontina Öberg, född Nilsson,

må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

III. Statens vattenfallsverks medel.

22:o.

I en till riksdagen avlåten, den 31 januari 1930 dagtecknad proposition

nr 60 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att avlidne extra biträdande ingenjören vid statens

vattenfallsverk Petrus Emil Janssons efterlämnade minderåriga dotter

Birgit må från och med den 1 januari 1930 till och med utgången av det

kalenderår, under vilket hon uppnår 18 års ålder, av statens vattenfallsverks

medel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:

Jansson, som var född den 5 september 1896, anställdes den 16 november

1918 i statens vattenfallsverks tjänst såsom extra ritare. Den 1 januari

1919 befordrades han till extra ingenjörsbiträde och övergick den 1 juli

påföljande år till befattning som extra biträdande ingenjör. Under sin anställning

erhöll Jansson till en början utearbete vid Älvkarleby kraftverks

linjebyggnader i Hedemoradistriktet. I juli 1919 insjuknade han i lungsäcksinflammation;

efter tillfrisknande i september 1919 bereddes honom

innearbete å kraftverkets huvudkontor i Stockholm. Den 1 oktober 1922

förflyttades han till Uppsaladistriktet såsom distributionsingenjör. Under

sitt arbete i distrikten hade Jansson att i stor utsträckning företaga tjänsteresor,

ofta i verkets öppna automobiler och motorcyklar, vilka resor, särskilt

vid fel å kraftverkets ledningar, ofta måste företagas under de svåraste

väderleksförhållanden. Jansson insjuknade i maj 1924 i lungtuberkulos,

som ledde till hans död den 17 december 1926. Ilan hade då åtnjutit tjänstledighet

sedan den 7 januari 1926.

Vid tiden för dödsfallet uppgick Janssons lön till 384 kronor för månad

jämte dyrtidstillägg.

Jansson efterlämnar änka, född den 20 januari 1897, och en dotter, Birgit,

född den 27 juni 1924.

Enligt i avskrift företedd arvskifteshandling utgjordes dödsboets tillgångar,

efter avdrag av boet åvilande skulder, endast av lösegendom till

ett värde av något mer än 600 kronor.

Änkan är bosatt hos åldriga föräldrar i Falun, där hon genom sömnadsarbete

söker skaffa sig någon inkomst.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 35

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Marits förslag och hemställer

förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

proposition.

23:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition

nr 81 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. generaldirektören och chefen för statens

vattenfallsverk Predrik Vilhelm Hansens änka Tyra Hansen, född Benckert,

må från och med den 1 november 1929 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av statens vattenfallsverks

medel uppbära en årlig pension av 2,400 kronor.

Generaldirektören Hansen var förordnad såsom direktör vid Trollhätte

kanal- och vattenverk under tiden 1 januari—30 juni 1905, såsom verkställande

direktör vid samma verk 1 juli 1905—31 december 1908, såsom

vattenfallsdirektör och ordförande i vattenfallsstyrelsen 1 januari 1909—30

juni 1920 samt såsom generaldirektör och chef för statens vattenfallsverk 1

juli 1920—30 juni 1928. Hansens sammanlagda tjänstetid i statens tjänst

uppgick alltså till 23''/ä år. Han åtnjöt från och med den 1 juli 1928 pension

enligt lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid kommunikationsverken.

Hansen avled den 26 oktober 1929, efterlämnande — förutom två vuxna

barn — änkan Tyra Hansen, född Benckert den 29 april 1875, och en

omyndig son.

Till stöd för framställning örn pension åt Hansens änka har vattenfallsstyrelsen

anfört bland annat följande:

Före år 1927 var det icke möjligt för innehavare av de av Hansen bestridda

befattningarna att genom erläggande av avgifter till någon av staten

understödd anstalt bereda pension åt sina efterlevande. Genom Kungl.

Majits kungörelse den 30 december 1926 (nr 541), vilken trädde i kraft den

1 januari 1927, infördes sådan ändring i reglementet för civilstatens änkeoch

pupillkassa, att bland andra generaldirektör och chef för statens vattenfallsverk

skulle vara förpliktad till delaktighet i denna kassa. På grund

av § 5 i nämnda reglemente ägde ifrågavarande ändring emellertid icke

tillämpning å generaldirektören Hansen, enär han, som var född år 1862,

uppnått mera än 60 levnadsår. Däremot har han på grund av tidigare anställning

i Stockholms stads tjänst kunnat bereda sina efterlevande en mindre

pension i Stockholms stads befattningshavares pensionskassa, vilken pension

uppgår till 1,440 kronor — utan rätt till dyrtidstillägg — och som oavkortad

tillkommer änkan, sedan omyndiga barn ej längre linnas.

Med hänsyn till generaldirektören Hansens banbrytande, synnerligen för
-

Ang.

pension åt

f d generaldirektören

F. V. Hansens

änka.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

tjänstfulla och långvariga arbete i statens tjänst anser vattenfallsstyrelsen

det föreligga fullgiltiga skäl för att hans efterlevande beredas en viss pension

av statsmedel. Det må här erinras, att Hansen såsom skapare av den

statliga verksamheten för produktion och distribution av vattenkraft gjort

en mycket betydelsefull insats i utvecklingen under det sista kvartseklet

inom vårt land. Under nära 25 år har han ägnat sina krafter åt denna

verksamhets uppbyggande och organiserande. Affärsmässigt sett har verksamheten

även för staten blivit alltmer vinstgivande. Hansen har även

framdrivit omdaningen av den för Vänerbäckenets utveckling betydelsefulla

Trollhätte kanal.

Erinras må ock, att 1929 års riksdag beslöt tilldela pension i ett analogt

fall, nämligen när det gällde änkan efter förste deputeraden i riksbanken

Victor Ludvig Moll. — — —

Vid bestämmandet av pension åt förste deputeraden Molls änka gjordes,

på grund av att inbetalning av avgifter ej kunnat ske, en viss minskning

av det pensionsbelopp, som skulle ha utgått till jämförlig befattningshavare,

därest inbetalning av avgifter ägt rum. Förfares på analogt sätt i nu ifrågavarande

fall, skulle, då generaldirektören Hansens tjänsteställning torde

kunna anses jämbördig med förste deputeraden Molls, pensionen till generaldirektören

Hansens änka bli lika med den åt förste deputeraden Molls änka

beviljade pensionen eller 2,400 kronor för år samt pensionen för den omyndige

sonen, beräknad i samma proportion, bliva 960 kronor för år.

Efter redogörelse för ett av statskontoret i ärendet avgivet utlåtande har

departementschefen för egen del anfört bland annat följande:

»Såsom statskontoret framhållit, föreligga i detta fall icke de förutsättningar,

som i allmänhet pläga av riksdagen uppställas såsom villkor för

pension av statsmedel åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst.

F. d. generaldirektören Hansens banbrytande arbete såsom skapare och organisatör

av den statliga verksamheten för produktion och distribution

av elektrisk kraft samt den betydelsefulla insats, han under sin långa

tjänstetid gjort såsom ledare av de viktiga grenar av statens affärsrörelse,

vilka handhavas av vattenfallsstyrelsen, synas mig emellertid vara av den

art, att de väl motivera ett erkännande från statens sida i form av någon

pension åt hans efterlevande, detta så mycket mer som gällande författningsbestämmelse

utgjort hinder för Hansen att genom delaktighet i familjepensionsanstalt

för statstjänstemän tillförsäkra sina familjemedlemmar pensionsrätt.

Såsom i ärendet framhållits, har ock 1929 års riksdag i ett

väsentligen jämförbart fall medgivit pension, för vars beviljande synpunkter

av nyss angiven art torde hava varit avgörande.

Vad angår storleken av pensionsförmånen för änkefru Hansen, torde densamma

lämpligen böra bestämmas till samma belopp, som beviljats i det

nyss avsedda, av 1929 års riksdag behandlade fallet, d. v. s. till 2,400 kronor

årligen. Ifrågasättas kunde måhända att vid pensionens fastställande

göra avdrag för det belopp, som på grund av Hansens delaktighet i Stockholms

stads befattningshavares pensionskassa utgår från nämnda kassa.

Med hänsyn till de synpunkter, vilka enligt vad förut anförts varit grundläggande

för mitt ställningstagande i förevarande pensionsfråga, har jag

emellertid icke funnit anledning föreslå dylikt avdrag.»

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

37

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning

av propositionen väckt motion nr 397 i andra kammaren, vari herr Olsson

i Mora jämte fyra av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att den av

Kungl. Majit föreslagna årliga pensionen åt f. d. generaldirektören Fredrik

Vilhelm Hansens änka Tyra Hansen, född Benckert, icke må bestämmas

till högre belopp än 960 kronor».

Till stöd för yrkandet hava motionärerna, efter framhållande att omständigheterna

i förevarande fall närmast syntes motivera ett avslag å Kungl.

Majits framställning, anfört att under alla förhållanden vid pensionens

fastställande avdrag borde ske för det belopp, som till Hansens änka utgår

på grund av mannens delaktighet i Stockholms stads befattningshavares

pensionskassa.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

I likhet med motionärerna finner utskottet med hänsyn till föreliggande

omständigheter det kunna starkt ifrågasättas, huruvida pension av statsmedel

i detta fall bör beviljas. I betraktande av vad i propositionen anförts

om generaldirektören Hansens banbrytande arbete inom det verksamhetsområde,

som handhaves av vattenfallsstyrelsen, och med hänsyn till den

betydande insats, Hansen därigenom gjort i landets ekonomiska liv, har

utskottet emellertid icke velat motsätta sig, att en pension beviljas hans

efterlevande änka närmast såsom uttryck av erkännande för mannens verksamhet.

Vid bestämmande av pensionens belopp finner dock utskottet avdrag

från det av Kungl. Majit föreslagna beloppet böra göras med belopp

motsvarande den pensionsförmån, som till Hansens efterlevande utgår från

Stockholms stads befattningshavares pensionskassa. Då dyrtidstillägg icke

utgår å pensionen från nämnda kassa, lärer emellertid det statliga pensionsbeloppet

böra avvägas så, att detsamma med därå belöpande dyrtidstillägg

jämte den från kassan utgående pensionen ungefärligen motsvarar en statspension

å 2,400 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg. I enlighet härmed

förordar utskottet ett belopp av 1,200 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande

proposition och med avslag å den i ämnet väckta

motionen lii 397, må medgiva, att f. d. generaldirektören

och chefen för statens vattenfallsverk Fredrik Vilhelm

Hansens änka Tyra Hansen, född Benckert, må från och

med den 1 november 1929 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

statens vattenfallsverks medel uppbära en årlig pension

av 1,200 kronor.

Motion II

397.

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Äng.

pension åt

e. o. kronojägaren

0. L.

Jönssons änka

och minderåriga

barn.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt

e. jägmästaren

E. E. Hedebys

änka

och minderåriga

barn.

IY. Statens domäners fond.

24 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition

nr 227, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, under

punkten 41 föreslagit riksdagen medgiva, att extra ordinarie kronojägaren

Oscar Leo Jönssons änka Inez Helvina Jönsson, född Häggblom,

samt makarnas två minderåriga barn Ragnar Jönsson och Ragnhild

Jönsson må, räknat från och med den 1 januari 1930, från statens domäners

fond åtnjuta årlig pension, änkan med 384 kronor under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt

vart och ett av barnen med 96 kronor intill utgången av det år, varunder

barnet uppnår 18 års ålder.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Då här ifrågavarande ärende synes vara av beskaffenhet att böra avgöras

av Kungl. Majit utan riksdagens medverkan, får utskottet, under

hänvisning till vad utskottet ovan under punkten 14 anfört, hemställa,

att Kungl. Majits förevarande framställning icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

25:o.

I en inom andra kammaren av herr Anderson i Linköping väckt motion

nr 243 hemställes, »att riksdagen ville besluta att extra jägmästaren Ernst

Richard Hedebys änka, Greta Hedeby, född Danckwardt-Lillieström, samt

makarnas fem barn må åtnjuta årligt understöd med följande belopp i änkefru

Hedeby 600 kronor under den tid hennes änkestånd varar samt vart och

ett av barnen 184 kronor till och med det år, under vilket det fyllt 18 år.»

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Ernst Richard Hedeby, som var

född den 1 februari 1889, efter avlagd examen vid skogshögskolan den 12

april 1917 förordnades till extra jägmästare; att han därjämte under tiden

11 januari—15 juli 1918 samt 25 oktober 1918—31 januari 1921 tjänst
-

1 Beträtlande punkterna 1—3 av prop. nr 227, se utlåtande nr 31, punkterna 9—11.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

39

gjort som distriktschef i bränslekommissionen; att hans sammanlagda anställningstid

i statstjänst uppgått till 12 år 5 månader 1 dag; samt att han

under senare åren med stöd av anslag från fonden för skogsvetenskaplig

forskning utfört undersökningar rörande ekens stamform och ekonomiska

utnyttjande, örn vilka undersökningar av skogshögskolans rektor professor

Tor Jonson avgivits ett synnerligen förmånligt utlåtande, vari även framhålles,

att ifrågavarande forskningsarbete delvis måst utföras med uppoffring

av Hedebys egna tillgångar.

Det framgår vidare av handlingarna, att Hedeby avled den 11 september

1929, efterlämnande förutom änka Greta Hedeby, född Danckwardt-Lillieström

den 12 oktober 1893 och alltså nu 36 år gammal, fem minderåriga

barn, av vilka det äldsta är fött år 1919 och det yngsta år 1927; att boet

efter Hedeby avträtts till urarva konkurs, utvisande bouppteckningen en

brist av 21,046 kronor 55 öre; samt att änkan är i fullständig saknad av

tillgångar.

Ehuru utskottet finner vad i motionen anförts tala för att extra jägmästaren

Hedebys efterlevande i en eller annan form lämnas något understöd av

statsmedel, är utskottet likväl icke berett att på grundval av den i ämnet

förebragta utredningen tillstyrka en åtgärd i sådan riktning. Enligt utskottets

mening är här förevarande ärende av den art, att prövningen av

detsamma i första hand bör ankomma på vederbörande myndigheter och

Kungl. Maj:t. Därest efter närmare utredning omständigheterna finnas

böra därtill föranleda, lärer Kungl. Majit icke underlåta att till riksdagen

inkomma med framställning i ämnet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 243 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1930.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pellersson i Olovstorp, Lindley, Lindgren,

Ström i Lidköping, Andersson i Hedsta, Bjurström och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Svensson i Betingetorp, Wikström,

Lovén, Byberg, Höglund i Göteborg och Svedman.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:371 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 5 i texten