Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring av viss bestämmelse rörande tilläggsersättning ä livränta av statsmedel till följd av olycksfall i arbete.

1930-04-25 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1930:33, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring av viss bestämmelse rörande tilläggsersättning ä livränta av statsmedel till följd av olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring av viss bestämmelse

rörande tilläggsersättning ä livränta av statsmedel

till följd av olycksfall i arbete.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande

handläggning hänvisad motion nr 238 har herr Osberg hemställt, »att riksdagen

ville besluta, att § 1 i Kungl. Maj:ts kungörelse 1921 nr 410 angående

förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera

av statsmedel utgående livräntor m. m. måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

''Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst åsamkad

skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av statsmedel, må, utöver

till honom på grund härav utgående livränta, från och med år 1931 uppbära

tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande 125 procent av

samma ränta.’»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

I skrivelse den 9 juni 1917 (nr 202) anhöll riksdagen, att Kungl. Majit

måtte utreda, huruvida och på vad sätt en förbättring skulle kunna vidtagas

i de arbetares eller deras efterlevandes ställning, som till följd av i

statens tjänst ådragen svårare skada tillerkänts livränta enligt bestämmelserna

i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete.

Över riksdagens skrivelse avgav riksförsäkringsanstalten utlåtande den

30 oktober 1917, däri anstalten bland annat framhöll, atl det syntes vara

med billighet och rättvisa överensstämmande, om något högre ersättningar

än de redan utgående kunde beredas livräntetagare enligt lagen den 5 juli

1901. Vidkommande frågan, vilka av skadade arbetare, som borde komma

i åtnjutande av förhöjningen, framhöll anstalten, ali fixerande av en viss

invaliditetsgrad, vid vilken en skada skulle anses vara »svårare», vore synnerligen

vanskligt, ty var än gränsen droges, kunde alltid en viss obillighet

anses föreligga beträffande de invalider, vilkas skador uppskattades till

en invaliditetsgrad omedelbar! under den sålunda bestämda gränsen. Såsom

svårare skador i den mening, riksdagen syntes hava avsett, kunde

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 3 sami. 21 haft. (Nr 33—35.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

lkankoutskoltets utlåtande Nr 33.

emellertid betecknas sådana, som medfört en invaliditet av 50 procent eller

därutöver.

Sedan vissa andra myndigheter hörts över riksförsäkringsanstaltens utlåtande

— därvid järnvägsstyrelsen och medicinalstyrelsen uttalat sig för

att ifrågavarande tilläggsersältning borde utgå till arbetare, vilkas invaliditet

uppginge till 30 procent eller därutöver — avlät Kungl. Maj:t proposition

i ämnet (nr 176) till 1918 års lagtima riksdag. Föredragande departementschefen

anförde därvid bland annat:

»Att fastställa en viss invaliditetsgrad såsom gräns för rätt lill tilläggsersättning

bjuder givetvis stora svårigheter, men å andra sidan torde en

dylik begränsning vara fullt berättigad. De arbetare, vilka genom olycksfall

i arbete ådragit sig lindrigare skador och tillerkänts däremot svarande

ersättning, torde i regel i jämförelsevis ringa grad för sitt uppehälle vara

beroende av denna ersättning. Här föreligger sålunda icke samma billighetsskäl

för staten att träda hjälpande emellan som i de fall, då olyckan

medfört en mera betydande nedsättning av arbetsförmågan. Därtill kommer

att, då de mindre skadorna förekomma i ett ojämförligt större antal,

beviljandet av tilläggsersättning utan begränsning i förevarande avseende

skulle medföra betydande kostnader. Då det gäller alt draga denna gräns,

anser jag mig böra biträda det förslag, som framlagts av järnvägsstyrelsen

och medicinalstyrelsen. En granskning av riksförsäkringsanstaltens årsredogörelser

för meddelade beslut i fråga örn bestämmande av invaliditetsgrad

giver vid handen, att skador, som beräknas medföra 30 procent nedsättning

av arbetsförmågan, kunna vara av så allvarlig beskaffenhet, att de

i väsentlig grad minska den skadades förmåga att genom arbete förtjäna

sitt uppehälle.»

I enlighet härmed föreslogs i propositionen, bland annat, att arbetare,

som på grund av genom olycksfall i statens tjänst åsamkad skada jämlikt

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete vore berättigad till livränta av statsmedel med ett årligt belopp

av minst 90 kronor, skulle äga utöver till honom på grund härav utgående

livränta från och med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp,

motsvarande hälften av samma ränta, samt att personer, vilka, utan

att vara berättigade till livränta enligt nämnda lag, såsom ersättning i anledning

av olycksfall eller ådragen kroppsskada tillerkänts eller kunde

komma att tillerkännas livränta eller årligt understöd av statsmedel enligt

de i samma lag angivna grunder, skulle äga härutöver uppbära tilläggsersättning

med belopp och under villkor i övrigt, som nyss angivits, dock

att dylik förhöjning icke finge äga rum beträffande livränta eller understöd,

varå krigstidstillägg åtnjötes.

Med anledning av väckt motion beslöt riksdagen emellertid enligt skrivelse

den 28 maj 1918 (nr 243) en tilläggsersättning av 75 procent. 1 övrigt

bifölls Kungl. Maj:ts förslag.

I enlighet med detta riksdagens beslut utfärdades kungörelse i ämnet den

28 juni 1918 (nr 522).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hankön! skol tets utlåtande Nr 33.

''3

Till 1921 års riksdag avläts proposition (nr 19ti) med förslag örn lillläggsersättningens

bestämmande till 125 procent, vilket förslag bifölls genom

riksdagens skrivelse den 25 maj samma år (nr 230). 1 enlighet härmed

utfärdades nu gällande kungörelse i ämnet den 10 juni 1921 (nr 410.)

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten har anfört följande:

Motionärens förslag innebär, att jämväl arbetare, som på grund av genom

olycksfall i statens tjänst åsamkad skada enligt 1901 års lag är berättigad

till livränta av statsmedel med ett årligt belopp, understigande 90 kronor,

skall erhålla tilläggsersättning med 125 procent.

Med hänsyn till den långa tid, som förflutit sedan de olycksfall inträffat,

till följd varav ifrågavarande livräntor beviljats, torde vederbörande livräntetagare

på grund av vunnen anpassning i flertalet fall icke i ekonomiskt

hänseende hava någon mera avsevärd olägenhet av olycksfallet. Riksförsäkringsanstalten

finner det därför kunna ifrågasättas, örn ett allmänt

behov föreligger av tilläggsersättning å nu ifrågavarande livräntor. A andra

sidan kan den möjligheten icke uteslutas, att i vissa fäll livräntetagare på

grund av olycksfallets verkningar kunna befinna sig i eli bekymmersamt

läge. Därtill kommer, att det måhända från början inneburit en viss orättvisa

att uppdraga en gränsskillnad av ifrågavarande slag mellan livräntor

uppgående till 90 kronor årligen och sådana understigande detta belopp.

Riksförsäkringsanstalten anser sig därför icke böra avstyrka bifall till

motionen.

Riksförsäkringsanstalten vill emellertid framhålla, att en eventuell utsträckning

av rätten till tilläggsersättning synes böra omfatta även de i § 3 avkungörelsen

den 10 juni 1921 avsedda personer, vilka, utan att vara berättigade

till livränta enligt 1901 års lag, såsom ersättning i anledning avolycksfall

eller ådragen kroppsskada tillerkänts livränta eller årligt understöd

enligt de i samma lag angivna grunder.

Från riksförsäkringsanstalten utgivas till i statens tjänst skadade arbetare

22 livräntor enligt 1901 års lag med belopp understigande 90 kronor

per livränta med sammanlagt 1 142 kronor 87 öre årligen. Ifrågasatt tillläggsersättning

härå med 125 procent skulle utgöra 1428 kronor 59 öre för

år. Den tilläggsersättning, som år 1929 utgivits från riksförsäkringsanstalten

å de livräntor, som avses i kungörelsen den 10 juni 1921, uppgick till 968

kronor 84 öre. Sistnämnda tilläggsersättning har bestritts av det under

riksstatens elfte huvudtitel uppförda förslagsanslaget »statsverket åliggande,

av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.»

Statskontoret har för egen del anfört, alt ämbetsverket i likhet med riksförsäkringsanstalten

icke vore fullt övertygat örn all i det allmänhet vore

någon större olägenhet, som skulle bliva avhjälpt genom bifall till det i

motionen framställda förslaget. Emellertid funne sig icke heller statskontoret

hava anledning att motsätta sig förslaget. Såsom riksförsäkringsanstalten

framhållit, syntes rätten lill tilläggsersättning, örn motionen bifölles,

komma alt gälla även de i § 3 av kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410)

avsedda livränte- och understödstagarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottels utlåtande Nr 33.

Utskottet.

Till upplysning om antal och belopp av livräntor och understöd understigande

90 kronor, som av statskontoret utbetalas, har statskontoret meddelat,

att från statskontoret utgivas 55 sådana livräntor eller understöd

med sammanlagt årsbelopp av 2 871 kronor samt att tilläggsersättning med

125 procent skulle för dessa livräntor utgöra 3 588 kronor 75 öre för år.

Dessa livräntor liksom de livräntor å 90 kronor och högre belopp, som

av statskontoret utbetalas, jämte den tilläggsersättning, som belöper å sistnämnda

grupp av livräntor, bestridas av det under elfte huvudtiteln i riksstaten

uppförda förslagsanslaget »statsverket åliggande, av andra medel ej

utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.»

Såsom de i ärendet hörda ämbetsverken antytt, torde det visserligen kunna

ifrågasättas, huruvida icke i här avsedda fall av lättare olycksfallsskador

sådan anpassning numera i allmänhet vunnits, att något mera trängande

behov av tilläggsersättning knappast kan sägas vara för handen. Å

andra sidan synas dock vissa billighetsskäl tala för ett upphävande av den

onekligen i och för sig mindre tilltalande begränsning i rätten till tilläggsersättning,

som innefattas i de nu gällande bestämmelserna. Då, enligt vad

utredningen visar, ett upphävande av denna begränsning numera synes

kunna ske utan större kostnader för staten, finner utskottet åtgärder i sådant

syfte böra vidtagas. Utskottet vill därför tillstyrka, att riksdagens medgivande

lämnas till att tilläggsersättning med belopp, motsvarande i kungörelsen

den 10 juni 1921 (nr 410) angiven procent av livräntebelopp, må utgå

jämväl å livräntor, vilka fastställts till belopp understigande 90 kronor årligen.

På sätt ämbetsverken framhållit, bör emellertid en sålunda utsträckt

rätt till tilläggsersättning bliva gällande jämväl för de i kungörelsens § 3

avsedda personer, vilka — utan att vara berättigade till livränta enligt 1901

års olycksfallsersättningslag — såsom ersättning i anledning av olycksfall

eller ådragen kroppsskada i särskild ordning tillerkänts livränta eller årligt

understöd enligt de i nämnda lag angivna grunderna.

De kostnader, som föranledas av ett bifall till vad sålunda ifrågasatts,

torde böra bestridas i samma ordning, som gäller beträffande nu medgiven

tilläggsersättning. Utgiftsökningen lärer icke påkalla höjning av det under

elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till statsverket åliggande, av

andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

På grund aP det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:238.

må medgiva, att tilläggsersättning, som avses i kungörelsen

den 10 juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa

till i statens tjänst skadade arbetare med flera av statsme
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

del utgående livräntor lii. m., må utgå jämväl å livräntor

och understöd, fastställda till belopp understigande 90 kronor

årligen.

Stockholm den 25 april 1930.

På bankoutskottets vägnar:

NILS WINKLER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Pettersson i Olovstorp, Ström i Lidköping,

Bjurström, Berling*, Forssell* och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Svensson i

Betingetorp*, Wikström, Höglund i Göteborg, Edberg* och Wirsell*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:216 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring av viss bestämmelse rörande tillåggsersåttning å livränta av statsmedel till följd av olycksfall s. 1 i texten