Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

1930-02-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1930:4, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1930 kl. 12 m.

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens styrelse

och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och hestånd. Sedan utskottet numera fullgjort

detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den verkställda

granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med

den 10 januari 1929, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges

i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande

års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelserna om

verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors

i orterna förvaltning under år 1928, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående

riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1929 ävensom de av

styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors

förvaltning under samma år lämnade redogörelser.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare

kännedom örn hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,

som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1929 har riksbanken erhållit

en vinst av 21 883 280 kronor 57 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvud-

och avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 4 höft. (Nr i—5.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Flyttningsersättningar

till

personalinom

riksbanken.

2 Bankoutskottets utlåtande Nr i.

i fullmäktiges nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen

överlämnade berättelse.

l:o.

Revisorerna hava under § 22 i sin berättelse angående riksbanken

(sid. 22—24) anföit följande:

»Jämlikt 27 § i gällande avlöningsreglemente äger tjänsteman, då han

utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats från en tjänstgöringsort

till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller då

han till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats

flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, erhålla

skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för

honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för

bostad å såväl den gamla som nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare

bestämmelser, vederbörande myndighet meddelar i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i dessa hänseenden gäller beträffande befattningshavare

inom den civila statsförvaltningen. Enligt cirkulär den 27 augusti

1925 till riksbankens kontor hava riksbanksfullmäktige beslutat, att ifråga

om ersättning för flyttningskostnad skulle för befattningshavare i riksbanken

från och med den 1 september 1925 gälla vad i nämnda hänseende

stadgats i 6 § i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser

till avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Kostnaderna för flyttningsersättningar jämlikt sålunda meddelade bestämmelser

hava för riksbanken under år 1928 belöpt sig till sammanlagt

29 283 kronor 81 öre, avseende sammanlagt 38 olika flyttningar.

Dessa kostnader fördela sig enligt vad revisorerna funnit på de i gällande

författning angivna huvudgrupper av utgifter på ungefär följande sätt, nämligen

resekostnader c:a 3 200 kronor, kostnader för inpackning och transport

å avflyttningsort samt för uppackning och transport å den nya stationeringsorten

c:a 14 600 kronor, kostnader för frakt av flyttsaker mellan

förläggningsorterna c:a 5 300 kronor samt slutligen hyresersättningar c:a

6 200 kronor.

Med hänsyn till den jämförelsevis betydande omfattningen av förenämnda

kostnader, särskilt i vad det gäller kostnader för flyttsaker in- och upppackning

samt deras| transport å såväl den gamla som nya förläggningsorten

ävensom för hyresersättningar, hava revisorerna ansett sig böra ingå

på närmare granskning av de i de särskilda fallen medgivna flyttningsersättningarna.

Revisorerna hava därvid funnit att ersättning i vad det gällt flyttsaker

in- och uppackning samt transport å avflyttningsorten och nya stationeringsorten

medgivits i den utsträckning vederbörande genom räkningar

kunnat styrka dylika utgifter. Någon närmare undersökning angående

skäligheten av dylika kostnader har, såvitt revisorerna kunnat finna, icke

förekommit.

Revisorerna vilja med anledning härav fästa uppmärksamheten på att

man hos andra statliga myndigheter, exempelvis arméförvaltningen, där anspråk

på flyttningsersättningar av naturliga skäl förekomma i än större

omfattning än inom riksbanken, sökt att genom en effektivare kontroll

åstadkomma en viss begränsning av kostnader av ifrågavarande slag. Så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

3

lunda har man inom arméförvaltningen för varje år registrerat förekommande

olika slag av kostnader för befattningshavares förflyttningar dels

till och från Stockholm, dels ock till och från andra orter. I fråga örn

kostnader för flyttgodsets förpackning och transporter inom olika orter har

med ledning av en sålunda vunnen statistik fastställts viss maximitaxa per

100 kg. av flvttsakernas viktsmängd, vilken taxa sedermera, lagts till grund

för ersättningens bestämmande i de fall vederbörande myndighet funnit

den begärda ersättningen oskälig. En på detta sätt reglerad ersättning halfår

övrigt enligt vad revisorerna inhämtat vunnit stadfästelse genom ett

flertal regeringsrättsutslag.

Den under år 1928 inom arméförvaltningen tillämpade maximiersättningen

för flyttningskostnader av nu angivet slag har enligt uppgift utgjort högst

15 kr. pr 100 kg. av flyttsakernas vikt i fråga om förflyttning till och från

Stockholm samt en taxa av högst 13 kr. pr 100 kg. i fråga om förflyttning

till och från andra orter. Med en dylik beräkningsgrund skulle enligt

vad revisorerna funnit ej oväsentliga begränsningar av de i riksbanken år

1928 redovisade flyttningskostnaderna hava kunnat åstadkommas. Förhållandet

belyses av i nedanstående tablå angivna exempel:

Flyttsakernas

Av

Förflyttning

viktsmängd,

antal kg.

utbetald

ersättning

Falun—Jönköping ........

4 300

675: —

Vänersborg—Luleå ........

5 490

905: —

Karlstad — Uppsala ........

5 010

917: 80

Falun—Umeå .................

5 440

886:25

Jönköping—Karlskrona..

5 020

800: —

Såsom synes hade för

ovan angivna

fem fall

Ersättning

enl. av arméförvaltningen

tillämpad

maximitaxa

559: —

713:70

651:30

707: 20

652:60

Skillnad

116: —

191: 30

266:50

179: 05

147:40

Summa 900: 25

de av arméförvaltningen tillämpade grunderna för ersättningens bestämmande

en minskning av utgifterna med 900 kronor kunnat vinnas.

I fråga örn befattningshavare tillkommande hyresersättning stadgas i

gällande författningsbestämmelser, att dylik ersättning skall avse merutgift,

som på grund av förflyttningen uppstått därigenom, att befattningshavaren,

trots styrkta försök att undvika dylik utgift, nödgats vidkännas kostnad för

bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, dock högst för

tid uppgående till ett år. Hyresersättning har inom riksbanken under år

1928 utbetalts i ett tjugutal fall. Endast i ett av dessa fall har, såvitt

revisorerna kunnat finna, styrkts att vederbörande genom annonsering eller

annorledes sökt få sin bostadslägenhetåförutvarande stationeringsortenuthyrd.

A berörda förhållanden hava revisorerna velat fästa riksdagens uppmärksamhet.

:*

I en till utskottet överlämnad, en 16 januari 1930 dagtecknad skrivelse

hava fullmäktige i riksbanken meddelat, att fullmäktige för nedbringande

av ifrågavarande flyttningskostnader till tjänstemännen vid såväl huvudkontoret

som avdelningskontoren utfärdat cirkulär av den lydelse vid skrivelsen

fogad bilaga utvisade. Under hänvisning till innehållet i berörda

cirkulär hava fullmäktige anfört, att fullmäktige givetvis komme att, med

Fullmäktige.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottet.

Riksbankens

bidrag till

vissa pensionsanstalter.

beaktande av vad revisorerna även i övrigt anfört, vid behandling av framställningar

om ersättning för kostnader av ifrågavarande slag tillse, att dylik

ersättning medgåves med belopp, som i varje särskilt fall prövades vara skäligt.

Det åberopade cirkuläret till riksbankens kontor är av följande innehåll:

»Riksdagens revisorer hava under § 22 i sin senast avgivna berättelse

angående riksbanken fäst uppmärksamheten å de belopp, som under år

1928 utbetalts i ersättning för flyttningskostnader till tjänstemän, vilka i

enlighet med gällande bestämmelser varit därtill berättigade. Vid granskning

av ifrågavarande ersättningar hava revisorerna särskilt fäst sig vid

kostnaderna för flyttsaker inpackning och transport å avflyttningsorten samt

för deras uppackning och transport å den nya tjänstgöringsorten.

Med anledning av vad sålunda förekommit få vi anmoda vederbörande

tjänstemän att för nedbringande av dylika kostnader, såvitt möjligt, infordra

skriftliga anbud å packning och transport av flyttsaker samt av

inkomna anbud antaga det förmånligaste för riksbanken. Vid framställning

örn ersättning för flyttningskostnad skola samtliga anfordrade anbud

bifogas.

Revisorerna hava vidare uppmärksammat de belopp, som utgått i hyresersättningar,

och därvid erinrat, att enligt gällande bestämmelser sådan

ersättning skall avse merutgift, som på grund av förflyttningen uppstått

därigenom att tjänsteman, trots styrkta försök att undvika dylik utgift, nödgats

vidkännas kostnad för bostad å såväl gamla som nya tjänstgöringsorten,

dock högst för tid uppgående till ett år.

I anledning härav få vi, med erinran örn berörda bestämmelser, anmoda

vederbörande tjänstemän att i förekommande fall vidtaga erforderliga åtgärder

för uthyrande av bostadslägenhet å förutvarande tjänstgöringsort

och anskaffande av sådan å den nya tjänstgöringsorten samt vid framställning

örn liyresersättning styrka, att så skett.»

Såsom framgår av utredningen i ärendet hava fullmäktige, med beaktande

av vad revisorerna anfört, vidtagit åtgärder för nedbringande av

här ifrågavarande flyttningskostnader. Vid sådant förhållande har utskottet

endast ansett sig böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

2:o.

Revisorerna hava vidare under § 23 i sin förenämnda berättelse anfört

följande (sid. 24—27):

»Riksbanken har under år 1928 liksom tidigare under en längre följd

av år till änke- och pupillkassan vid huvudkontoret, vilken kassa benämnes

bankostatens änke- och pupillkassa, samt till änke- och pupillkassan

vid avdelningskontoren och pappersbruket utbetalt bidrag med respektive

200 kronor och 18 000 kronor.

Årsbidraget till bankostatens änke- och pupillkassa har utgått alltsedan

år 1748, då denna kassa inrättades.

Till änke- och pupillkassan vid avdelningskontoren och pappersbruket

anvisades ursprungligen av 1850—1851 årens riksdag i och med denna

kassas bildande ett årligt bidrag å 600 riksdaler banko, att utgå tillsvidare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Hankoulskotlets utlåtande Nr ''i.

5

samt intill kassan vunnit tull stadga och säkerhet. Då kassans kapital

med 1862 års utgång ansågs hava nått en sådan omfattning (58 000 kronor)

att dess ränteavkastning vore fullt tillräcklig för pensionernas bestridande,

upphörde det årliga anslaget nämnda år.

Sedan det emellertid visat sig, att från och med år 1871 kassans inkomster

ej längre täckte utgifterna för pensioner, hemställde fullmäktige

hos bankoutskottet vid 1874 års riksdag om anvisande till kassan av ett

årligt belopp av 900 kronor. I avvaktan på utredning om möjligheten

för en sammanslagning av de båda kassorna samt en enhetlig reglering

av pensionerna anvisades dock ej något anslag till avdelningskontorens

pensionskassa förrän vid 1877 års riksdag. Frågan om kassornas sammanslagning

hade dessförinnan strandat på delägarnas i bankostatens pensionskassa

obenägenhet att underkasta sig önskvärd kontroll i fråga om

pensionsreglering.

För att uppbringa pensionerna från avdelningskontorens ock pappersbrukets

änke- och pupillkassa i nivå med pensionerna från bankostatens

kassa beviljades den förstnämnda kassan från och med år 1877 ett årligt

anslag å 4 550 kronor. Detta anslag utgick till år 1907, då anslagsbeloppet

höjdes till 6 000 kronor. Nya försök att sammanslå de båda kassorna

hade då gjorts men icke lett till något resultat.

Med skrivelse till bankoutskottet vid 1913 års riksdag framlade fullmäktige

en utredning angående avdelningskontorens och pappersbrukets pensionskassas

likviditet. Denna utredning grundade sig på kassans tillgångar

med utgången av år 1912, vilka tillgångar belöpte sig till i runt tal 422 000

kronor. Med en beräknad ränteavkastning å 4 procent skulle för att möta

kassan då åvilande pensionsförbindelser erfordras en kapitalförstärkning å

c:a 134 000 kronor samt för att jämväl kunna möta ytterligare krav genom

tillkomsten av nya delägare och genom ifrågasatt höjning av delaktighetsbeloppet

för verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor en kapitalförstärkning

å 228 000 kronor. Den kapitalbrist, som sålunda förelåg,

skulle enligt beräkning kunna täckas genom en förhöjning av det årliga

anslaget från riksbanken med 12 000 kronor. Fullmäktige hemställde fördenskull

att kassan skulle fr. o. m. år 1913 tilldelas ett till 18 000 kronor

förhöjt årligt anslag. Denna framställning bifölls av riksdagen och har

nämnda årsanslag alltsedan år 1913 utgått till kassan.

Utöver nu nämnda direkta anslag hava de båda kassorna alltifrån deras

stiftande ägt av riksbankens medel uppbära de lönebesparingar, som uppkommit

vid ledigblivna tjänsters upprätthållande genom förordnande under

vakanstiden. Dessa vakansbesparingar hava såsom framgår av nedanstående

tablåer under årens lopp uppgått till ej oväsentliga belopp.

Härjämte bör framhållas, att till vederbörande pensionstagare utbetalas

direkt av riksbankens medel pensionstillägg och dyrtidstillägg jämlikt av

riksdagen fastställda grunder. Ifrågavarande förmåner belöpa sig år 1928

i vad det gäller pensionstagare frän bankostatens kassa lill resp. 372

kronor 50 öre och 18 258 kronor samt i vad det gäller pensionstagare

från avdelningskontorens och pappersbrukets kassa till respektive 581

kronor 37 öre och 9 809 kronor.»

Med hänsyn till omfattningen av de statsmedel som enligt vad ovan påvisats

utgått för ifrågavarande pensionsverksamhet, hava revisorerna ansett

sig böra närmare undersöka förenämnda kassors ekonomiska ställning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Fullmäktige.

Utskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

I detta hänseende hava revisorerna meddelat vissa tablåer, upptagande inkomster

och utgifter under femårsperioden 1924—28 samt tillgångar vid

utgången av varje år under samma period.

Under hänvisning till dessa tablåer hava revisorerna vidare anfört följande:

»Såsom förestående sammanställningar giva vid handen, hava de båda

kassornas kapitaltillgångar numera uppbringats till sådan omfattning, att

ränteavkastningen å desamma endast till en mindre del tages i anspråk för

kassorna åvilande pensionsutbetalningar. Sålunda uppgingo ränteinkomsterna

år 1928 för bankostatens änke- och pupillkassa till c:a 96 800 kronor

under det att pensionerna endast omfattade ett sammanlagt belopp av c:a

41 800 kronor. Motsvarande siffror för änke- och pupillkassan vid avdelningskontoren

och Tumba pappersbruk utgjorde c:a 64 900 kronor och

22 600 kronor. Hade de båda kassornas ränteinkomster under år 1928

måst tagas i anspråk för bestridande av förutom de egentliga pensionerna

och kassans förvaltningskostnader jämväl pensionstillägg och dyrtidstillägg,

vilka enligt vad ovan angivits utbetalats direkt av riksbankens medel, skulle

kassorna ändock nämnda år kunnat av ränteinkomsterna avsätta ett överskott

å respektive 34 000 kronor och 29 400 kronor. Fonderingen år 1928

för de båda kassorna har nu omfattat medel å så betydande belopp som

respektive 87 700 kronor och 89 600 kronor.

Särskilt belysande för änke- och pupillkassans vid avdelningskontoren

och Tumba bruk nuvarande ekonomiska ställning är att nämnda kassa, vars

tillgångar vid 1928 års utgång utgjorde 1 335 000 kronor, år 1913, då förhöjning

av anslaget till densamma till nuvarande 18 000 kronor begärdes,

ansågs böra uppbringas till ett kapital å 650 000 kronor för att möta kassan

såväl då som framdeles åvilande pensionsutbetalningar.

Då ovanberörda båda pensionskassor numera synas vara i den ekonomiska

belägenhet, att de med egna medel kunna bestrida icke blott dem

nu åvilande pensioner och förvaltningskostnader utan även de pensionsförhöjningar,

som utgå av statsmedel i form av pensionstillägg och dyrtidstillägg,

bör enligt revisorernas mening något understödjande från statens

sida av ifrågavarande pensionering icke vidare ifrågakomma».

I sin ovanberörda skrivelse hava fullmäktige anfört, att fullmäktige ansett

nödigt att, innan fullmäktige inginge på en närmare prövning av förevarande

spörsmål, en fullständig utredning verkställdes rörande kassornas

nuvarande ställning samt deras förmåga att bära dem åliggande förbindelser;

och komme fullmäktige att senare under riksdagen, så snart nu pågående

utredning slutförts, avgiva yttande i detta ärende.

Såsom fullmäktige meddelat, komma fullmäktige att senare under riksdagen,

så snart igångsatt utredning rörande de ifrågavarande kassornas

ekonomiska ställning slutförts, avgiva yttrande i den av revisorerna väckta

frågan om indragning av riksbankens understöd till kassorna. Utskottet

har för avsikt, att sedan nämnda yttrande inkommit, avgiva särskilt utlåtande

i detta ärende; vilket utskottet velat härmed för riksdagen

anmäla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4. 7

3:o.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets

sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

4:o.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1928 hava riksdagens

senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,

att med avseende på riksbankens förvaltning under den tid, granskningen

omfattat, revisorerna ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen

förekommit, samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige

beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i

orterna förvaltning år 1928, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet

för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften i § 4 av den

för utskottet gällande instruktionen vill utskottet meddela, att med avseende

å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under den tid, granskningen

omfattat, utskottet ej funnit anledning till erinran samt att utskottet för sin

del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels

för förvaltningen under år 1928 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för

de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1929 till och med den

9 januari innevarande år.

Stockholm den 7 februari 1930.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindley, Lindgren * Ström i Lidköping,

Johansson i Friggeråker, Bjurström, Forssell och Larsson i Örbyhus; samt

från andra kammaren: herrar Bäcklund, Svensson i Betingetorp, Wikström,

Lovén, Höglund i Göteborg,* Leffler,* Edberg* och Wirsell*.

Ang. protokoll

och berättelser.

Ang. tillstyrkande

av ansvarsfrihet.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:31 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten