Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader jämte i ämnet väckta motioner.

1930-05-13 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1930:43, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BanTcoutslcottets utlåtande Nr -48.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl. 12.30 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader jämte i ämnet väckta

motioner.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr 202,

som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

l:o) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader

Frans Martin Melin och Martin Andersson samt förrådsmästaren därstädes

Anders Reijlitg må, därest han till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten

entledigas från sin anställning utan att i samband

därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst,

från och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel uppbära årlig pension

med 1,624 kronor, att utgå enligt av föredragande departementschefen i

nämnda statsrådsprotokoll förordade grunder.

2:o) förklara, att nämnda befattningshavare må, utan hinder av föreskrifterna

i § 16 av gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa för

pensionering av icke ordinarie personal, efter entledigandet kvarstå såsom delägare

i kassan med rätt att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid

uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med belopp, som med tillämpning

av de utav departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade grunderna

för beräkning av avgiftsår skulle hava tillkommit vederbörande, örn han

intill nämnda ålder kvarstått i tjänst; samt

3:o) medgiva, att envar av följande befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,

nämligen underingenjörerna Fritz Efraim Thenberg, Bernhard Henrik

Elias Boberg, Viktor Emanuel Engvall och John Sigurd Natanael Thoursie

samt kontoristerna John Ivar Ahlquist, Magnus Henriksson och Gustav Adolf

Förare må, under i mom. l:o) här förut angiven förutsättning, av trafikmedel

uppbära avskedsersättning med belopp, motsvarande en månads arbetsförtjänst

för varje helt års anställning i statens tjänst intill 15 års anställning samt två

månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver, dock med

iakttagande dels att ersättning icke må utgå med högre belopp än för under
Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 8 sami. 80 käft. (Nr 43.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BankoutsTcotteis utlåtande Nr 43.

ingenjör 12,000 kronor och för kontorist 6,800 kronor, dels ock att beträffande

ersättningen skola i övrigt gälla av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade grunder.

Den vid statens järnvägsbjrggnader sysselsatta tjänstemannapersonalen, vilken

icke innehar ordinarie anställning, är med hänsyn till anställningsförhållandena

uppdelad på tre kategorier, nämligen fast anställd personal, extra personal

och tillfällig personal.

De fast anställda, vilka utgöra det övervägande antalet, äro anställda

med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader och åtnjuta avlöning m. m.

enligt i allt väsentligt samma grunder som den ordinarie personalen vid statens

järnvägar i motsvarande befattningar; de äro delaktiga i statens järnvägars

pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal och i sådan egenskap

berättigade till en på egna avgifter och statsbidrag grundad tjänstepension.

Rätt till pension — till storleken beroende av antal tjänstår och anledningen till

avgången ur tjänst — inträder bland annat vid uppnådd pensionsålder med förutsättning

av minst 10 tjänstår. Avgång ur tjänsten före pensionsåldern medför

som regel förlust av pensionsrätt från kassan; de av vederbörande tjänsteman

— och i vissa fall även de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna

tillgodoräknas emellertid tjänstemannen för beredande av pension enligt

lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Den extra personalen är anställd med en ömsesidig uppsägningstid

av en månad och åtnjuter avlöning m. m. enligt i huvudsak samma grunder

som den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar men är icke berättigad

till pension. I

I skrivelse den 28 november 1928 anförde järnvägsstyrelsen, att statens järnvägsbyggnaders

verksamhet, såvitt då kunde bedömas, komme att inom ett

fåtal år helt och hållet upphöra eller åtminstone i mycket väsentlig grad inskränkas.

Tjänstemannapersonalen komme på grund av nämnda omständigheter

att successivt inom de närmaste åren bliva till väsentlig del obehövlig. Med

hänsyn härtill och under framhållande bland annat av svårigheterna för entledigad

personal att erhålla ny anställning i öppna arbetsmarknaden fann styrelsen

billigheten kräva, att de tjänstemän, som vid entledigandet innehade ett

visst större antal tjänstår och uppnått en högre ålder, vid avgången tillerkändes

förtidspension.

I sådant avseende framlade styrelsen tre alternativa förslag, av vilka styrelsen

förordade det med alternativ I betecknade förslaget.

Förtidspensionering enligt detta alternativ, vilken beräknats komma att omfatta

34 tjänstemän, skulle innebära, att tjänsteman, som vid avgångstillfället

kunde räkna minst 20 tjänstår och därjämte uppnått en levnadsålder av minst

45 år, redan vid avgången skulle tillerkännas den pension — i detta sammanhang

kallad full pension — han skulle erhållit, därest han kvarstått i tjänst

intill dess han uppnått i gällande pensionsreglemente fastställd ordinarie pensionsålder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

3

Beträffande kostnaderna för de av styrelsen framlagda alternativa förslagen

anförde styrelsen, att enligt verkställda försäkringstekniska beräkningar,

därvid det av 1926 års pensionsutredning med yttrande den 29 juni 1927 avgivna

förslaget till ny penisonslag för kommunikationsverken m. m. förutsatts

vara i kraft, de merkostnader, som verket komme att åsamkas genom förtidspensioneringen,

kapitaliserade per den 1 januari 1930, skulle ställa sig på följande

sätt:

Alt. I Alt. II Alt. III

kronor . . . 765,000 546,300 643,900

Fördelades kostnaderna på det antal år, under vilket förtidspensioneringen

beräknades pågå eller ungefär 20 år, utgjorde årskostnaden i medeltal:

Alt. I Alt. II Alt. III

kronor . . . 56,300 40,200 47,300

Järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag remitterades till statskontoret, som

i utlåtande den 26 januari 1929 yttrade sig över detsamma. Ämbetsverket

erinrade därvid till en början örn den förmån i form av förtidspension, som i

samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet tillerkänts övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen. Enligt de därutinnan fastställda

reglerna hade förtidspension utgått till löntagare, som vid avgången uppnått

en levnadsålder av 50 år och tillika hade en sammanlagd anställningstid av 15

eller, beträffande vissa anställningshavare, 20 år. De avvikelser från dessa

villkor, som järnvägsstyrelsens förslag innefattade, fann sig statskontoret på

anförda skäl kunna tillstyrka. Likaledes tillstyrkte statskontoret vad järnvägsstyrelsen

förordat beträffande grunderna för förtidspensionens bestämmande.

Skulle emellertid någon modifikation härutinnan anses nödig, fann

statskontoret denna lämpligen böra åstadkommas på följande sätt. Enligt reglementet

för pensionskassan skildes mellan statspension och avgiftspension; och

för sådana delägare, om vilka nu vore fråga, utgjorde statspensionen 2/3 av det

för vederbörande gällande pensionsunderlaget, medan återstoden utgjorde avgiftspension.

Med hänsyn till anledningen till entledigandet av ifrågavarande

personal ville det synas billigt, att en var tillgodoräknades den tid, som återstode

till uppnådd pensionsålder, och alltså vid entledigandet erhölle i pension

så mycket av 2/3 av pensionsunderlaget, som motsvarade intjänta år jämte sålunda

tillgodoräknade år. Efter entledigandet borde tjänstemannen kvarstå i

kassan med rätt att vid uppnådd pensionsålder tillträda avgiftspension.

Med anledning av en utav vissa personalsammanslutningar hos Kungl. Maj:t

gjord, till statskontoret jämväl remitterad framställning om vidtagande av åtgärder

för att sådana övertaliga tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna, vilka

icke enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle erhålla förtidspension, måtte komma

i åtnjutande av avskedsersättning i likhet med vad som ägt rum beträffande

viss övertalig personal vid försvarsväsendet, upptog statskontoret i förevarande

utlåtande även sistnämnda fråga till behandling. Ämbetsverket erinrade därvid,

att i samband med försvarsväsendets omorganisation löntagare, som icke

fyllde villkoren för erhållande av förtidspension men som uppnått 25 års ålder

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr bs.

och innehade minst 4 tjänstår, erhållit avskedsersättning med belopp, motsvarande

en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning i statstjänst intill

15 år samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver,

dock att avskedsersättning icke utgått med högre belopp än vissa för

olika befattningshavargrupper fastställda maximisummor, högst 10,000 kronor

och lägst 6,000 kronor för manliga löntagare. Under hänvisning härtill fann

statskontoret billighetsskäl tala för att åtminstone de fast anställda tjänstemän,

som vid entledigandet från statens järnvägsbyggnader räknade minst 10 år i

statens tjänst och uppnått en levnadsålder av minst 30 år men icke bleve berättigade

till förtidspension, erhölle avskedsersättning av trafikmedel enligt liknande

beräkningsgrunder.

Till följd av remiss avgav järnvägsstyrelsen förnyat utlåtande i ärendet den

6 februari 1929. I fråga örn grunderna för förtidspension förklarade sig styrelsen

därvid godtaga den av statskontoret ifrågasatta modifikationen i styrelsens

förslag, för den händelse sådan modifikation av något skäl ansåges nödig.

Styrelsen tillstyrkte även, att avskedsersättning måtte tilldelas sådana till förtidspension

ej berättigade tjänstemän, vilka vid entledigandet uppnått minst

30 levnadsår och hade minst 10 års anställningstid i statens tjänst. Styrelsen

fann på anförda skäl denna förmån böra tilldelas icke endast den fast anställda

personalen utan jämväl personal med extra anställning. Beträffande grunderna

för avskedsersättning samt den ekonomiska innebörden av förslaget härom

anförde styrelsen huvudsakligen följande:

Enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående bland annat avskedsersättning

åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen, vore

den personal, som avsåges i kungörelsen, uppdelad i tre grupper. För den lägsta

gruppen, III, omfattande huvudsakligen daglönare, eldare m. fl., vore fastställt

ett maximibelopp för avskedsersättningen av 6,000 kronor för manliga löntagare,

för grupp II, omfattande förmän, verkstadsföreståndare m. fl., utgjorde

maximibeloppet 6,800 kronor för manliga löntagare och för den högsta

gruppen, I, omfattande verkmästare och mästare ävensom med dessa jämställda

löntagare, vore maximibeloppet fixerat till 10,000 kronor. Av de tjänstemän vid

järnvägsbyggnaderna, som ifrågasattes till avskedsersättning, kunde icke några

räknas till grupp lil. Till grupp II ansåge styrelsen böra hänföras schaktmästare,

förrådsmästare, utsättare, reparatör, maskinist samt kontorist. Till

grupp I skulle hänföras ritare och kontorsskrivare. Emellertid funnes vid

statens, järnvägsbyggnader bland dem, som kunde ifrågakomma till avskedsersättning,

även ett antal tjänstemän i högre lönegrupper än som motsvarades

a,v nyssnämnda grupp I, nämligen underingenjör, biträdande ingenjör och sektionsingenjör.

Det syntes därför rimligt, att för dessa sistnämnda tjänstemän

maximibeloppet sattes proportionsvis högre än det för grupp I i kungörelsen

fastställda. Styrelsen ville ifrågasätta, att följande maximibelopp måtte tilllämpas,

nämligen för underingenjör 12,000 kronor, biträdande ingenjör 14,000

kronor och sektionsingenjör 16,000 kronor.

Vid approximativ uppskattning av den personal, som under åren till och med

1932 skulle komma att entledigas under förutsättning att efter denna tid byggnadsarbetena

skulle komma att bedrivas endast å inlandsbanan, hade befunnits,

. att av den fast anställda personal, som icke vore berättigad till förtidspension,

skulle entledigas tillsammans 31 tjänstemän. Av de extra tjänstemännen

skulle entledigas tillsammans 15 tjänstemän. Med tillämpning av ifråga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr h3.

5

satta maximibelopp skulle kostnaderna för avskedsersättningar komma att under

olika år uppgå till approximativt följande belopp i avrundade tal:

x,

Fast anställda

Extra

Summa

tjänstemän

tjänstemän

1930 .

........ 42,000

12,000

54,000

1931 .

........ 88,000

32,000

120,000

1932 .

........ 85,000

30,000

115,000

1933 .

........ 50,000

8,000

58,000

1934 .

........10,000

3,000

13,000

Summa kronor 275,000

85,000

360,000

Ärendet föredrogs i statsrådet den 26 april 1929. Därvid fann Kungl. Maj:t

vad i ärendet förekommit ej föranleda vidare yttrande än att, då det icke lämpligen

borde ifrågakomma att för nu ifrågavarande pensionsfrågors lösning

meddela generella bestämmelser utan dessa borde behandlas från fall till fall,

varvid i huvudsak järnvägsstyrelsens förenämnda förslag med av statskontoret

ifrågasatt modifikation syntes kunna läggas till grund, järnvägsstyrelsen hade

att i god tid före 1929 års utgång till Kungl. Majit inkomma med de särskilda

framställningar örn förtidspensionering av befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,

vartill styrelsen i överensstämmelse härmed eller eljest kunde

finna anledning. Tillika föreskrevs, att det skulle ankomma på järnvägsstyrelsen

att i avvaktan å prövningen av de framställningar, som styrelsen sålunda

kunde komma att göra, örn möjligt bereda fortsatt anställning åt därav berörd

personal samt att beträffande övrig övertalig personal vid statens järnvägsbyggnader

verka för att — där ej fortsatt anställning vid statens järnvägar

kunde beredas — densamma såvitt möjligt kunde vinna utkomst i andra statens

verk eller annorledes. I

I skrivelse den 27 september 1929 har järnvägsstyrelsen framlagt nytt förslag

iämnet, omfattande tjänstemän, som beräknades avgå före den 1 juli 1931.

Under framhållande, att styrelsen fortfarande funne synnerligen starka billighetsskäl

tala för att nu omhandlade tjänstemän vid sitt ofrivilliga entledigande

erhölle förtidspension respektive avskedsersättning i överensstämmelse

med vad styrelsen tidigare förordat, har styrelsen i sådant avseende framlagt

förslag i två vid skrivelsen fogade tablåer, betecknade tablå 1 och tablå 2. I

tablå 1 hava upptagits 27 tjänstemän, vilka föreslagits till förtidspension, och

tablå 2 upptager 40 tjänstemän, vilka skulle tillerkännas avskedsersättning.

Tablåerna angiva vederbörandes levnadsålder och anställningsdata m. m. samt

storleken av de pensions- respektive ersättningsbelopp, som enligt olika alternativa

förslag skulle tilldelas vederbörande.

Innebörden av de olika alternativen framgår av vad departementschefen yttrat

beträffande de i propositionen avsedda särskilda pensioneringsfallen, vilket

i det följande återgives.

Vidkommande tablå 1, avseende förtidspensioner, samt grunderna för beräkning

av de däri upptagna beloppen har styrelsen anfört huvudsakligen följande

:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr -43.

Tablån upptoge fyra alternativa belopp, A1 och A2 samt B1 och B2, vilka

skilde sig från varandra i följande hänseenden.

Under det att med B betecknade pensionsbelopp hänförde sig till styrelsens

tidigare jämväl av statskontoret förordade förslag, alternativ I, nämligen att

till sådan pension berättigad tjänsteman redan vid entledigandet erhölle full

pension, så utgjorde de med A betecknade beloppen de pensioner, som skulle

utgå vid tillämpning av den modifikation av alternativ I, som statskontoret

ansett sig böra giva anvisning på.

Skillnaden åter mellan de med indextalen 1 och 2 betecknade pensionsbeloppen

framginge av följande:

Enligt gällande pensionsreglemente för bland andra fast anställda tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader inträdde rätten till full pension först vid

uppnådda 35 tjänstår; vid tjänstetid kortare än 35 år toges endast med i räkningen

hela tjänstår, och pensionen minskades efter vissa bestämda procenttal

med så ogynnsam verkan, att tjänsteman med t. ex. 30 års anställning endast

erhölle 75 % av fulla pensionsbeloppet. Enligt 1926 års pensionsutrednings

förslag åter skulle full pension erhållas efter 30 år och minskning i pensionsbeloppet

vid kortare tjänstetid ske med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed

antalet tjänstår understege 30. Vidare vore att märka, att enligt gällande

pensionsreglemente tjänsteman icke finge räkna avgiftspension för längre tid

tillbaka än från den 1 januari 1918, då reglementet trätt i kraft, under det att

1926 års pensionsutredning i övergångsbestämmelserna föreslagit, att tjänsteman

skulle få jämväl tillgodoräkna sig halva antalet tjänstår, som tjänstemannen

intjänat efter det han fyllt 30 år och intill dess avgiftsplikt för honom

inträtt. I sin framställning den 28 november 1928 hade styrelsen angivit, att

vid de approximativa beräkningarna beträffande kostnaderna för förtidspensioneringen

förutsatts, att det av 1926 års pensionsutredning avgivna förslaget

till pensionslag för kommunikationsverken skulle hava trätt i kraft. Ehuruväl

detta ännu icke ägt rum, men det torde kunna antagas, att detta förslag

eller i alla fall något liknande bleve genomfört under närmaste framtid, hade

styrelsen ansett, att även i det nu avgivna förslaget alternativt borde räknas

med de pensionsbelopp, som skulle framkommit, om nämnda förslag redan varit

gällande. Av nu ifrågavarande indextal hänförde sig således 1 till nu gällande

pensionsreglemente och 2 till 1926 års pensionsutrednings förslag.

Vidkommande frågan, efter vilket av de i tablån upptagna alternativa förslagen

förtidspensionernas belopp borde beräknas, ville styrelsen för sin del

fortfarande förorda, att det måtte ske enligt alternativ B, som ju överensstämde

med styrelsens tidigare förslag ävensom att det med B2 betecknade alternativet

måtte komma till användning före alternativet B1. Skulle det däremot

icke anses möjligt genomföra alternativ B utan något av alternativen A1 eller

A2 måste tillgripas, ville styrelsen i valet mellan de båda senare förorda alternativ

A2.

De i tablå 2 upptagna avskedsersättningarna äro beräknade enligt de regler,

som av styrelsen förordades i skrivelsen den 6 februari 1929.

Med avseende å kostnaderna för styrelsens nu föreliggande förslag har i

förevarande skrivelse anförts bland annat följande:

Enär den förtidspensionering, som styrelsen nu i första hand ifrågasatte,

skulle ske under liknande förutsättningar, varmed styrelsen år 1928 räknat för

alternativet I, hade styrelsen icke ansett erforderligt att nu verkställa förnyade

kalkyler. Då den nu omhandlade förtidspensioneringen skulle avse omkring

/* av det antal tjänstemän, som 1928 års pensioneringsförslag omfattade, syn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

B arik out slottets utlåtande Nr 43.

7

tes förtidspensioneringen enligt alternativet B2 komma att förorsaka statsverket

en merkostnad, som, kapitaliserad vid 1930 års ingång, kunde beräknas

uppgå till omkring 550,000 kronor, motsvarande i medeltal per år under den

tid förtidspensioner skulle utgå. ungefär 40,000 kronor.

Engångskostnaden för tilldelande av av skeds er sättning till vissa av de tjänstemän,

som syntes komma att entledigas före. den 1 juli 1931, skulle, såsom

framginge av tablå 2, sammanlagt uppgå till i runt tal 290,000 kronor.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt bland annat, att i tablåerna

1 och 2 upptagna tjänstemän måtte komma i åtnjutande av förtidspension enligt

det med B2 betecknade förslaget, respektive avskedsersättning, allt med belopp,

som jämväl angivits i tablåerna.

Inom styrelsen har skiljaktig mening uttalats av en ledamot, som uttalat sig

för att alternativet A2 måtte läggas till grund för pensioneringen.

Till följd av remiss har statskontoret avgivit förnyat utlåtande den 8 november

1929 och därvid anfört bland annat följande:

I fråga örn grunderna för förtidspension förelåge mellan A-alternativen och

B-alternativen den reella skillnaden, att.enligt de senare understöd motsvarande

avgiftspension utginge redan fran tidpunkten för entledigandet, enligt de

förra från dagen för uppnåendet av föreskriven pensionsålder.

Statskontoret hade nu vid förnyat övervägande av frågan funnit alternativ

A fylla skäliga krav på understöd från statens sida. Sagda alternativ syntes

också närmast motsvara den pensionering, sorn genom särskilda beslut av riksdagen

beretts befattningshavare i statens tjänst, vilka icke varit berättigade till

pension. Vad anginge den fördelaktigare tjänstårsberäkning, som tillämpats i

de med A2 och B2 betecknade alternativen, ville statskontoret framhålla, att

sagda tjänstårsberäkning icke syntes böra tillämpas, då ännu icke motsvarande

förmån funnes medgiven i reglementet för pensionskassan. Statskontoret ansåge

alltså, att alternativ A1 borde komma i tillämpning.

Beträffande den av järnvägsstyrelsen föreslagna avskedsersättmngen finge

statskontoret, som icke funnit anledning till anmärkning mot de beräkningsgrunder

järnvägsstyrelsen föreslagit, hemställa, att styrelsen erhölle bemyndigande

att med tillämpning av nyssnämnda grunder bestämma den ersättning,

som skulle tillkomma envar av ifrågavarande befattningshavare.

Med anledning av att efter avgivandet av järnvägsstyrelsens förslag den 27

september 1929 vissa förändringar med avseende å personaluppsättningen vid

statens järnvägsbyggnader inträtt eller planerats hava från styrelsen i januari

månad 1930 överlämnats nya uppgifter, motsvarande de i förenämnda tablåer

1 och 2 innefattade, beträffande de tjänstemän, vilka beräknats bliva entledigade

under tiden till den 1 juli 1931. Enligt dessa uppgifter skulle till förtidspension

ifrågakomma sammanlagt 17 tjänstemän, medan det i skrivelsen

den 27 september 1929 avsedda antalet uppgick till 27. Avskedsersättning

skulle enligt de senaste uppgifterna tillerkännas 22 tjänstemän i stället

för, såsom i förslaget av den 27 september 1929 avsags, 40 befattningshavare.

På grund av dessa ändringar skulle engångskostnaden för avskedsersättningarna

reduceras från det förut beräknade beloppet av 290,000 kronor

till omkring 162,000 kronor. Vad förtidspensionerna angår, skulle kostnaderna

för desamma, med tillämpning av samma beräkningsgrunder som kommit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr i3.

till användning i järnvägsstyrelsens skrivelse den 27 september 1929, kunna

approximativt uppskattas till omkring 350,000 kronor.

Departementschefen bär för egen del beträffande förevarande spörsmål yttrat

följande:

»Vid bedömande av förevarande ärende har jag icke kunnat undgå att hysa

tvekan, huruvida det skäligen borde ifrågakomma att vidtaga omfattande åtgärder

i fonn av förtidspension och avskedsersättning för beredande av ekonomiskt

stöd åt befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader, vilka i anledning

av jämvägsbyggnadsverksamhetens minskade omfattning måste entledigas.

Under senare år hava dylika åtgärder till bispringande av före pensionsåldern

entledigade statstjänare vidtagits dels i samband med 1925 års omorganisation,

av försvarsväsendet, dels ock i anledning av den indragning av personalen

vid kontrollen över sockerbeskattningen, som föranleddes av 1929 års

riksdags beslut örn. denna beskattnings upphörande. I dessa fall gällde det

emellertid genomgripande ändringar av organisatorisk art, med vilka befattningshavarna

tidigare icke haft anledning att räkna. Vad den för järnvägsby&grmdema^anställda

personalen angår, ligger det däremot i sakens natur, att

dess antal måste växla med omfattningen av byggnadsföretagen samt att den

i man av. arbetenas upphörande icke längre blir erforderlig, vadan tjänstemännen

vid järnvägsbyggnaderna åtminstone icke i allmänhet haft anledning att

räkna med fortsatt anställning intill uppnådd pensionsålder.

Det var med dessa principiella utgångspunkter, som jag tillstyrkte Kungl.

Majit att fatta det förut omförmälda beslutet den 26 april 1929. Innebörden

av detta beslut var, att det icke syntes böra ifrågakomma att meddela allmänna

bestämmelser beträffande förtidspensionering a.v personal vid järnvägsbyggnaderna,

men att det dock av billighetsskäl kunde befinnas påkallat att vidtaga

åtgärd för sadan pensionering i vissa fall, där vederbörande tjänstemän måste

entledigas utan att kunna vinna utkomst genom annan anställning. Då jag

alltså förutsatte möjligheten av en förtidspensionering i särskilda fall, skedde

detta med hänsyn till att åtskilliga av befattningshavarna uppnått relativt hög

levnadsålder samt att de fast anställda bland dessa åtnjuta en på avgiftsplikt

grundad pensionsrätt i en av staten inrättad pensionskassa.

När det gäller att taga ståndpunkt till nu föreliggande förslag, synes i första

hand böra beaktas, att omständigheterna för närvarande i avsevärd mån avvika

från dem, som vid framläggandet av järnvägsstyrelsens förslag den 28 november

1928 voro för handen. Å ena sidan är att märka, att antalet befattningshavare

vid järnvägsbyggnaderna nu är icke oväsentligt mindre än vid nämnda

tidpunkt. Totalantalet tjänstemän utgjorde i slutet av år 1928 123 men uppgår

för närvarande till endast 91! A andra sidan torde grundad anledning finnas

till antagande, att förhållandena komma att utveckla sig på sådant sätt, att

under den närmaste framtiden vid järnvägsbyggnaderna kommer att erfordras

ett större antal befattningshavare än vad järnvägsstyrelsen år 1928 förutsatte.

Styrelsen räknade da med att, efter avslutandet av nu pågående arbeten å statsbanan

Hällnäs Stensele samt a inlandsbanan söderifrån till Arvidsjaur, sistnämnda

banas fortsättning mellan Arvidsjaur och Jokkmokk skulle komma att

bedrivas i jämförelsevis långsam takt. Emellertid har innevarande års riksdag,

som till inlandsbanebygget beviljat ett anslag för nästkommande budgetår

av 2,500,000 kronor eller alltså 500,000 kronor utöver vad i statsverksproposi- 1

1 I detta antal ingå icke sådana statens järnvägsbyggnader formellt tillhörande tjänstemän, vilka

tor närvarande tjänstgöra vid de trafikerade statsbanorna och beräknas sannolikt bliva dit överflyttade.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 43.

9

tionen äskades, i samband därmed förutsatt, att för kommande år skulle avses

ett anslag av 4,000,000 kronor årligen för fortsättning av detta byggnadsföretag,

under det att järnvägsstyrelsen i sina beräkningar hade utgått från ett

årsbelopp av 3,000,000 kronor. Redan av denna anledning torde behovet av

särskilda stödåtgärder för järnvägsbyggnadernas personal bliva mindre än vad

styrelsen tänkt sig.

Vid bedömande av tjänstemännens möjligheter till fortsatt anställning i statens

tjänst torde vidare böra beaktas, att frågan örn elektrifiering av statsbanan

Järna—Malmö samt vissa angränsande bandelar för närvarande är aktuell

på grund av ett utav järnvägsstyrelsen framlagt förslag i syfte att erhålla

principbeslut härutinnan. Framställning i detta ämne torde få föreläggas innevarande

års riksdag. Därest statsmakterna biträda förslaget örn elektrifiering

och detta företag, såsom järnvägsstyrelsen förutsatt, igångsättes år

1931, torde möjlighet föreligga att under ett antal år framåt vid dessa arbeten

sysselsätta åtskilliga tjänstemän, framför allt sådana tillhörande det lägre

arbetsbefälet.

I detta sammanhang må ytterligare erinras, att enligt den plan för utbyggande

av vissa vattenfall, som framlagts i innevarande års statsverksproposition

och som numera godtagits av riksdagen, en omfattande byggnadsverksamhet

under den närmaste framtiden kommer att bedrivas vid statens vattenfallsverk.

Det vill synas som örn, åtminstone därest arbetena komma att bedrivas

i mera forcerad takt, befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna även här

borde kunna, låt vara i mindre omfattning, vinna sysselsättning. Jag förutsätter,

att eventuella möjligheter i detta hänseende beaktas.

Beträffande den jämvägsbyggnadspersonal, som kan komma att entledigas

utan att anställning vid andra statliga byggnadsarbeten i enlighet nied vad

nyss antytts kan vinnas, lärer vidare möjlighet icke saknas att i vissa fall

verkställa överflyttning till statens trafikerade järnvägar. Jag utgår ifrån,

att järnvägsstyrelsen skall låta sig angeläget vara att vidtaga sådana överflyttningar,

då så utan olägenhet kan ske. Såväl ut statens synpunkt som

med avseende fästat vid befattningshavarnas intressen synes ett noggrant tillvaratagande

av i detta hänseende föreliggande möjligheter vara befogat och

riktigt.

Jämväl med beaktande av vad nu framhållits måste dock sannolikt entledigande

i vissa fall äga rum utan att annan statsanställning kan beredas.

I dylika fall synes mig något stöd från statens sida böra lämnas, där omständigheterna

skäligen kunna föranleda därtill.

Enligt vad jag inhämtat, har järnvägsstyrelsen numera verkställt uppsägning

till den 1 maj 1930 av vissa befattningshavare, som till denna tidpunkt beräknats

bliva överflödiga, nämligen tillhopa 13 personer, av vilka 10 äro fast anställda

och 3 extra befattningshavare. Enligt vad som kommit till min kännedom

lärer man emellertid kunna räkna med att en av dessa tjänstemän överflyttas

till den trafikerade banan samt att en annan befattningshavare kan

tillsvidare beredas fortsatt anställning vid järnvägsbyggnaderna. Vidare har

en tjänsteman övergått till enskild tjänst, ehuru han för närvarande formellt

endast åtnjuter tjänstledighet från anställningen vid järnvägsbyggnaderna, och

torde alltså här ej böra medtagas. Huruvida samtliga de återstående 10 befattningshavarna

komma att entledigas utan att kunna vinna annan anställning

i statstjänst, kan icke för närvarande med visshet bedömas. Då så likväl torde

kunna bliva fallet, synes frågan om ekonomiskt stöd åt dessa befattningshavare

böra underställas prövning av den nu församlade riksdagen.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle 3 av ifrågavarande befattningshavare

vara berättigade till förtidspension, medan de övriga 7 tjänstemännen

skulle erhålla avskedsersättning. Jag meddelar här beträffande dessa tjänste
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr -4S.

män visa av de uppgifter, som innefattas i järnvägsstyrelsens förenämnda

tablåer 1 och 2:

1. Till förtidspension ifrågasatta tjänstemän.

Lön

Pensionsbelopp

Befattning och namn

Födelse-

data

Antal

tjänstår

vid

ent-

ledigande

vid

ent-

ledi-

gande,

Alt. A

(statskontorets

modifikation)

Alt. B

(järnvägs- styrelsens förslag)

räknat

för

A-ort

A1

(nuv.

regi.)

A2

(1926 års

pens.- utredn.)

B1

(nuv.

regi.)

B2

(1926 års

pens.- ntredn.)

Schaktmästare:

F. M. Melin........

I8/s 74

29 «/u

4,026

1,624

1,624

2,010

2,316

M. Andersson........

28/* 75

30 8/u

4,026

1,624

1,624

2,030

2,352

Förrådsmästare:

A. Reilitz.........

7A 83

23 8/i2

4,026

1,624

1,624

2,193

2,436

2. Till avskedsersättning ifrågasatta tjänstemän.

Befattning och namn

Födelsedata

Antal tjänstår

vid entledigande

Avskeds-

ersättningsbelopp

Underingenjörer:

F. E. Thenberg............

28/s 86

18

12,000: —

B. H. E. Boberg...........

10A> 87

13

9,535: 50

V. E. Engvall............

26/9 88

13

9,454: 25

J. S. N. Thoursie...........

e/7 88

13

9,587:50

Kontorister:

J. I. Ahlquist.............

n/9 93

17

6,800:-

M. Henriksson............

81/i 83

16

5,291:25

G. A. Förare ............

®/s 96

15

4,143: 75

Vad angår grunderna för förtidspension, har järnvägsstyrelsen härutinnan

framlagt två huvudalternativ, A och B. Alternativet B ansluter sig

till styrelsens i skrivelsen den 28 november 1928 framlagda, av statskontoret

i dess första utlåtande biträdda förslag och innebär, att vederbörande skulle

tillerkännas det pensionsbelopp, som skulle hava tillkommit honom, därest han

kvarstått i tjänst till uppnådd pensionsålder. Alternativ A däremot innefattar

den modifikation, som av statskontoret alternativt ifrågasatts och som går ut

på, att vederbörande vid avgången endast skulle bekomma den del av berörda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4-3.

11

pensionsbelopp, som motsvarar statspension, medan den avgiftspension motsvarande

delen skulle utgå först vid pensionsålderns inträde. För vartdera huvudalternativet

hava med tillämpning av olika grunder för tjänst- och avgiftsårsberäkning

uträknats två olika belopp, av vilka det med indextalet 1 betecknade

hänför sig till reglerna i gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa

för icke ordinarie personal, medan det med indextalet. 2 betecknade grundas

på 1926 års pensionsutrednings förslag, enligt vilket full pension skulle

utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri ske med 1I120 för varje full fjärdedel

av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, samt såsom avgiftsår tillgodoräknas

halva det antal tjänstår, som intjänats från 30 års ålder intill dess avgiftsplikt

inträtt.

För min del finner jag billigt, att ifrågavarande tjänstemän, av vilka den

yngste är nära 47 år gammal och de båda övriga överskridit 55 års ålder samt

vilka alla hava ett betydande antal tjänstår, vid avgången erhålla förtidspension.

Det synes skäligt ,att för dennas bestämmande, såsom av myndigheterna samstämmande

tillstyrkts, tillgodoräknas tiden intill pensionsålderns inträde. Ehuru

med hänsyn till anledningen till entledigandet och till svårigheterna för vederbörande

att finna ny anställning vissa skäl kunna anföras för järnvägsstyrelsens

förslag att även avgiftspension skulle utgå redan vid entledigandet,°har

jag dock funnit mig böra tillstyrka den av statskontoret på denna punkt ifrågasatta

modifikationen. Förtidspensionen skulle alltså till en början utgöra för

en var av ifrågavarande tjänstemän 1,624 kronor; efter uppnådd pensionsålder

skulle ytterligare tillkomma respektive 692, 728 och 812 kronor årligen. _Vad

grunderna för tjänstårsberäkningen beträffar, kan det måhända synas principiellt

riktigast att härvidlag följa de för pensionering av statens järnvägars

icke-ordinarie personal för närvarande gällande föreskrifterna. Då emellertid

dessa äro jämförelsevis ogynnsamma för tjänstemännen och man lärer kunna utgå

från att bestämmelser, i huvudsak grundade på 1926 års pensionsutrednings

förslag — vilket på denna punkt i väsentliga delar ansluter sig till vad som

redan gäller för ordinarie personal vid kommunikationsverken —- snart nog

komma att fastställas, finner jag övervägande skäl tala för bifall till järnvägsstyrelsens

förslag, mot vilket för övrigt statskontoret i sitt första utlåtande

icke framställt invändning. Jag vill alltså, i likhet med reservanten inom järnvägsstyrelsen,

tillstyrka det av järnvägsstyrelsen såsom A2 betecknade alternativet.

Vad statskontoret till stöd för alternativet A1 yttrat därom, att de enligt

detta alternativ uträknade beloppen närmast överensstämde med den pensionering,

som genom särskilda beslut av riksdagen beretts befattningshavare, jilka

icke varit berättigade till pension, synes mig icke vara avgörande för frågans

bedömande, enär Set ju här gäller befattningshavare, vilka innehava en på avgiftsplikt

grundad pensionsrätt.

Det av mig förordade alternativet förutsätter, att vederbörande befattningshavare

efter entledigandet kvarstår såsom delägare i pensionskassan och erlägga

pensionsavgifter. Då detta strider mot bestämmelserna i reglementets § 16,

lärer riksdagens medgivande härutinnan böra inhämtas.

Förtidspension torde böra utbetalas i samma ordning som gäller beträffande

reglementsenliga pensioner samt givetvis även i avseende å tilläggsförmåner

likställas med dessa. I nära anslutning till vad som stadgats beträffande

förtidspension för övertaliga löntagare vid försvarsväsendet torde böra föreskrivas,

att örn den, som vid avgången tillerkänts förtidspension, sedermera

beredes annan anställning i statstjänst, vilken prövas vara i väsentlig mån likvärdig

med den förut innehavda, sådan pension icke vidare skall utgå, dock att

vederbörande icke skall vara skyldig återbetala redan uppburet belopp.^ Samina

förhållande bör gälla, därest vederbörande lämnas tillfälle att erhålla sådan

anställning, som nyss nämnts, men vägrar antaga densamma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskoitets utlåtande Nr bS.

Kostnaderna för förtidspensioneringen torde böra bestridas av statens järnvägars

medel, dock att den avgiftspension motsvarande del, som utgår först

efter uppnådd pensionsålder, lärer böra bestridas av pensionskassans medel.

Vidkommande härefter frågan örn av skedsersättning åt vissa befattningshavare,

synes det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga

skäl i detta fall föreligga för beredande av sådan förmån. Jag har dock med

hänsyn till vad myndigheterna i ärendet anfört funnit mig böra förorda även

det i denna del framlagda förslaget. De av järnvägsstyrelsen ifrågasatta och

av statskontoret tillstyrkta grunderna för sådan ersättning hava icke givit mig

anledning till erinran.

Avskedsersättning torde böra utgå av statens järnvägars medel samt utbetalas

på en gång vid tjänstemannens avgång från tjänsten, i den mån ersättningen

ej överstiger en tredjedel av det för vederbörande angivna högsta ersättningsbeloppet.

Överskjutande ersättningsbelopp intill en tredjedel av nyssnämnda

maximum bör utbetalas ett år efter avgången och återstående belopp två år

efter avgången, dock att uppskov med utbetalning av belopp understigande 100

kronor icke bör äga rum. I fråga örn ersättningsrättens upphörande vid erhållande

eller avböjande av annan statstjänst bör gälla vad som föreslagits beträffande

upphörande av förtidspension.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga örn jämkning av de

föreslagna pensions- och ersättningsbeloppen med hänsyn bland annat till detaljgranskning

av vederbörandes tjänstetider vill jag omnämna, att dylik

granskning på min anmodan ägt rum inom järnvägsstyrelsen beträffande de

befattningshavare, som nu äro i fråga. Vidkommande avskedsersättningen kan

dock någon jämkning i de förut angivna beloppen bliva erforderlig med hänsyn

till de grunder för dyrtidstillägg, som gälla vid avgången. Beträffande dessa

ersättningar lärer dock, såsom statskontoret framhållit, endast beräkningsgrunderna

behöva fastställas av riksdagen.

Därest särskilda bestämmelser utöver vad här angivits befinnas erforderliga

rörande förhållanden, som äga sammanhang med de avsedda åtgärderna, torde

sådana bestämmelser böra meddelas av Kungl. Maj:t.

_Av vad jag i det föregående yttrat torde framgå, att jag med hänsyn till av

mig antydda förhållanden ansett det rimligen kunna påräknas att entledigande

i mera avsevärd omfattning av tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna icke skall

behöva förekomma under omständigheter, som påkalla beredande av förtidspension

eller avskedsersättning. Därest det skulle visa sig, att sådan åtgärd i vissa

fall utöver de här behandlade blir erforderlig, torde frågan härom få underställas

prövning av ett kommande. års riksdag. Jag utgår från, att Kungl. Majit,

därest riksdagen däremot ej uttalar erinran, i avvaktan på sådan prövning är

oförhindrad att, i fall av behov, av trafikmedel tillerkänna vederbörande tillfälligt

understöd med belopp, som finnes skäligt.» I

I propositionen har vidare omnämnts, att framställning hos Kungl. Majit

gjorts jämväl om särskild ersättning åt arbetarpersonal

vid statens järnvägsbyggnader.

Järnvägsstyrelsen, som yttrat sig i detta ärende den 15 januari 1930, har

funnit billigt, att arbetare, vilka uppnått en levnadsålder av minst 40 år och

förvärvat en tjänstetid av minst 20 ar, i den mån de på grund av verksamhetens

inskränkning entledigas utan att vara berättigade till pension, beredas

ekonomiskt bistånd. I sadant syfte har styrelsen, i viss anslutning till de

enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och

arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks bygg
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr b3.

13

nadsavdelning gällande reglerna, sådana dessa av styrelsen tillämpats, framlagt

förslag rörande förtidspension och avskedsersättning enligt vissa av styrelsen

angivna grunder.

Enligt inom styrelsen verkställda beräkningar, vilka betecknats såsom i hög

grad approximativa, skulle kostnaderna för den ifrågasatta förtidspensioneringen

uppgå till 7,600 kronor årligen, medan engångskostnaden för avskedsersättningar

uppskattats till 457,000 kronor.

I fråga om grunderna för de avsedda förmånerna har inom styrelsen avvikande

mening anförts av en ledamot, som föreslagit viss jämkning i de av styrelsen

förordade reglerna för förtidspension och avskedsersättning. Kostnaderna

för reservantens förslag hava uppskattats för förtidspensioner till sammanlagt

96,900 kronor för det första tillämpningsåret samt för avskedsersättningar

till ett engångsbelopp av 275,000 kronor.

I ärendet har statskontoret anfört, bland annat, att för beviljande av förtidspension

och avskedsersättning åt arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader

enligt ämbetsverkets mening icke förelåge lika starka skäl som de, vilka

föranlett riksdagens medgivande beträffande dylik förmån åt övertaliga löntagare

vid armén och marinen. Arbetare vid armén och marinen hade haft anledning

påräkna att få kvarstå i tjänst så länge de vöre tjänstedugliga, under

det att nu ifrågavarande arbetare måste hava haft kännedom örn att deras anställning

endast kunde avse den tid, staten byggde nya järnvägar. Beträffande

det av statskontoret tillstyrkta förslaget örn förtidspension och avskedsersättning

åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader vöre att märka, att detta

förslag avsåge befattningshavare, vilka erhållit jämförelsevis fast anställning

och vore anslutna till en genom statens medverkan inrättad pensionskassa.

Statskontoret hade icke kunnat undgå att finna det i viss mån tveksamt, huruvida

tillräckliga skäl förelåge att bereda arbetarpersonalen pension och avskedsersättning,

men då järnvägsstyrelsens förslag innebure att dylika förmåner

skulle utgå först då vederbörande uppnått jämförelsevis hög ålder och

intjänat ett ganska stort antal tjänstår, ville statskontoret icke motsätta sig

förslaget.

Med avseende å grunderna för ifrågavarande förmåner har statskontoret anslutit

sig till det förslag, som framlagts av reservanten inom järnvägsstyrelsen.

Departementschefen yttrar i denna fråga:

»I likhet med statskontoret finner jag tveksämt, huruvida tillräckliga skäl

föreligga för beredande av förtidspension och avskedsersättning åt arbetarpersonal

vid statens järnvägsbyggnader. Emellertid synes det åtminstone för

närvarande icke vara erforderligt att taga ställning till denna fråga. Med avseende

å arbetarpersonalen torde nämligen i än högre grad än beträffande

tjänstemannapersonalen vid järnvägsbyggnaderna gälla vad jag i det föregående

anfört rörande ökade möjligheter till fortsatt anställning i statens tjänst

på grund av numera föreliggande eller förutsebara ändrade förhållanden i jämförelse

med dem, som lågo till grund för järnvägsstyrelsens förslag. Till följd

av den numera förutsatta ökade byggnadstakten å inlandsbanans norra del

torde ett ej oväsentligt större antal arbetare, än vad järnvägsstyrelsen tänkt sig,

kunna sysselsättas vid detta företag. Vid de planerade elektrifieringsarbetena

å förut omnämnda statsbanelinjer torde vidare ett avsevärt antal arbetare kun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr -43.

Motioner.

na vinna anställning; järnvägsstyrelsen har härutinnan räknat nied en arbetsstyrka

av 650-—850 man. Även vid vattenfallsverkets byggnadsarbeten torde

anställning i någon utsträckning kunna vinnas. Under sådana förhållanden lärer

man knappast hava anledning utgå från att mera fast anställda järnvägsbyggnadsarbetare

i någon större omfattning behöva entledigas under förhållanden,

som skäligen kunna påkalla beredande av förtidspension eller avskedsersattning.

Anledning synes därför icke föreligga att nu upptaga denna fråga

till närmare omprövning.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom riksdagen

i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 317 av herr Johansson, Johan Peter, samt inom andra kammaren nr

517 av herr Hage, med instämmande i motionens syfte av herr Anderson i Råstock,

samt nr 524 av herr Eriksson i Stockholm.

I motionerna I: 317 och II: 517, vilka äro likalydande, har hemställts, »att

riksdagen måtte

1) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader

Frans Martin Melin och Martin Andersson samt förrådsmästaren därstädes Anders

Reijlitz må, därest de till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten

entledigas från sin anställning utan att i samband därmed

vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst, från

och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel uppbära årlig pension,

Melin med 2,316 kronor, Andersson med 2,352 kronor och Reijlitz med 2,436

kronor, samt

2) uttala att riksdagen förväntar, att fortsatt arbete i statens tjänst så vitt

möjligt beredes övertaliga tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.»

Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat följande:

»För de tjänstehavare vid försvarsväsendet, vilka avses i riksdagens beslut

år 1925 (svensk författningssamling nr 10 år 1926) finnas i motsats till järnvägsbyggnadstjänstemännen

inga bestämmelser fastställda, utan hava deras

lönevillkor bestämts fran fall till fall, vilket tyder pa mera lösliga anställningsformer.

Enligt sagda beslut skulle emellertid övertaliga verkmästare vid armén

och marinen, för vilken man kan räkna med en högsta lön i medeltal å

A-ort av 4,260 kronor, tilldelas en förtidspension av 2,250 kronor. De nu till

förtidspension ifrågasatta järnvägsbyggnadstjänstemännen hava en lön å A-ort

av 4,026 kronor. Skulle dessa proportionsvis erhålla lika stor del av lönen i

förtidspension som nämnda verkmästare, så finge man räkna med ett belopp

av 2,126: 40 kr. Järnvägsstyrelsen har emellertid i sitt alternativ B2 för dem

förordat ett högsta pensionsbelopp av 2,436 kr., dock med skyldighet att fortfarande

erlägga pensionsavgifter med i genomsnitt 140 kr. per år. Värdet av

redan erlagda pensionsavgifter uppgår enligt gällande pensionsreglemente för

tiden 1918—1929 till 30 % av avgiftspensionsunderlaget (812 kr.) eller 243: 60

kr. per ar. Med tillägg av detta belopp samt förenämnda årliga pensionsavgift

till den för sagda verkmästare fastställda pensionen kommer man till ett

belopp av 2,510: kr., alitsa en summa, som överstiger den av jämvägssty
relsen

förordade pensionen. Man kan följaktligen icke säga att vid jämförelse

med de civila befattningshavarna vid armén och marinen järnvägsstyrelsens

Förslag är för högt tilltaget. Även med ett antagande av detta förslag bli

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

15

järnvägsbyggnadstjänstemännen sämre ställda än ifrågavarande befattningshavare

vid försvarsväsendet. Jag finner därför, att järnvägsstyrelsens förslag

bör antagas framför det av Kungl. Maj :t förordade, så mycket mer som de ekonomiska

konsekvenserna med hänsyn till det ringa antal tjänstemän, som enligt

propositionen kunna komma i fråga till förtidspensionering, för staten bliva

mycket ringa.

Vad kommunikationsministern anfört örn beredande av fortsatt anställning

åt de övertaliga jämvägsbyggnadstjänstemännen vid andra statens byggnadsföretag

eller vid statens trafikerade järnvägar vill jag ytterligare understryka.

Självfallet är det för såväl staten som tjänstemännen bäst, örn dessa senare

och deras i statstjänsten förvärvade erfarenheter i största möjliga utsträckning

kunna bibehållas och tillvaratagas genom fortsatt statligt arbete. För tjänstemännen

är detta av särskild vikt, då de genom sin speciella utbildning och

framskridna ålder torde hava svårare än andra att på egen hand förskaffa sig

arbete i privat eller statlig tjänst. Härvidlag liksom vid bedömandet av frågan

örn förtidspension och avskedsersättning synes mig statens handlande såsom

arbetsgivare böra utmärkas av omsorg örn de underlydandes bästa. Den

nu förefintliga järnvägsbyggnadsstammen har i icke ringa mån fått vara kommunikationernas

pionjärer i öde trakter och mången gång fått leva under svåra

förhållanden, vad som nu göres för dem är ett tecken på uppskattningen av

deras gärning.»

I motionen II: 524 hemställes, »att riksdagen i anledning av Kungl. Majlis

propsition nr 202 måtte medgiva, att till envar vid statens järnvägsbyggnader

anställd förman eller arbetare, vilka till följd av inskränkning i den statliga

jämvägsbyggnadsverksamheten entledigas från sin anställning utan att i samband

därmed vinna annan i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst,

och som varit vid statens arbeten anställda under minst 10 år, och uppnått en

levnadsålder av 30 år, därest de vid avgången icke äro berättigade till pension

enligt kungl, kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) må av trafikmedel

utbetalas avskedsersättning med belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst

för varje helt års anställning intill 15 års anställning samt två månaders

arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver, dock att ersättning

icke må utgå med högre belopp än 6,800 kronor».

Till stöd för detta förslag har anförts bland annat följande:

»Det torde icke råda någon meningsskiljaktighet rörande den uppfattning,

som av departementschefen uttalats, nämligen att de ökade arbetstillfällen,

som uppkomma såväl genom riksdagens redan fattade beslut örn ett något

raskare utbyggande av inlandsbanan, som ock vid de planerade elektrificeringsarbetena,

i första hand böra reserveras för de vid statens järnvägsbyggnader

anställda arbetarna. Men även örn så sker synes dock detta förhållande

icke upphäva behovet av att åtgärder redan nu vidtagas för beredande av

särskild ersättning åt den personal, som icke i fortsättningen kan beredas

arbete. Givetvis inverkar dock den ökade möjligheten till arbete på omfattningen

av den hjälp, som kan komma i fråga, och på den kostnad för statsverket

som på grund härav uppkommer. Därest antalet personer som måste

entledigas blir ringa, så bli också kostnaderna för statsverket av den särskilda

ersättningen icke betungande.

Genom kungl, kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) har rätt till pension

tillförsäkrats förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt

statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. För rätt att komma i åtnjutande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr -43.

Utskottet.

av pension erfordras att hava varit anställd vid statens arbetsföretag under

minst 25 år och att hava uppnått 55 levnadsår. För personal som uppfyller

dessa fordringar och som icke längre erhåller arbete är sålunda frågan örn

rätt till pension ordnad. Från personalhåll har visserligen framhållits, att

järnvägsstyrelsen infört vissa kontrollföreskrifter som tidigare icke ifrågasatts

och som icke hava stöd i den av riksdagen antagna författningen. Därest

så skulle vara förhållandet, torde dock genom en hänvändelse till Kungl. Maj :t

rättelse kunna erhållas och erfordras därför icke nu i detta hänseende några åtgärder

från riksdagens sida.

Beträffande åter de arbetare, som icke uppnått 55 års ålder eller som icke

innehaft anställning vid statens arbetsföretag under minst 25 år, synes det

vara erforderligt att vidtaga åtgärder för beredande av särskild ersättning,

därest åt dem fortsatt arbete ej kan beredas. Det synes vara rimligt att avskedad

arbetare beredes avskedsersättning efter samma grunder och under samma

förutsättningar, som komma att beslutas beträffande tjänstemännen.»

Beträffande motiveringen i övrigt för de motionsvis gjorda yrkandena får

utskottet hänvisa till motionerna.

Vidkommande först frågan örn behovet av särskilda förmåner åt övertaliga

tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader lärer, såsom departementschefen

framhållit, vid bedömandet av järnvägsstyrelsens framställning i ämnet böra

beaktas, att omständigheterna för närvarande i väsentlig mån avvika från dem,

som förelågo vid framläggandet av styrelsens förslag år 1928. Till en början

torde sålunda — med hänsyn till den ståndpunkt, som av innevarande års riksdag

intagits till frågan om inlandsbanebyggets fortsättande — under ett antal

år framåt komma att erfordras flera tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna än

vad järnvägsstyrelsen tänkt sig. Vidare torde vissa möjligheter föreligga att

bereda en del befattningshavare, vilka bliva överflödiga vid järnvägsbyggnaderna,

annan arbetsanställning i statens tjänst. Härutinnan synes man kunna

räkna med att på grund av statsmakternas beslut i fråga örn elektrifiering av

statsbanan Järna—Malmö samt vissa angränsande bandelar ävensom beträffande

utbyggnad av vattenfall vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

kunna bliva sysselsatta vid dessa arbetsföretag. Ytterligare lärer det kunna

förväntas, att överflyttningar till statens trafikerade järnvägar i åtskilliga

fall skola kunna äga rum. Vad departementschefen yttrat i fråga örn nu berörda

utvägar till beredande av fortsatt anställning i statens tjänst för ifrågavarande

tjänstemän finner utskottet vara värt allt beaktande, och utskottet vill

— i anslutning till vad härutinnan anförts i motionerna I: 317 och II: 517 —

för sin del kraftigt understryka vikten av att de möjligheter, som i omförmälda

hänseenden föreligga, bliva av vederbörande myndigheter noggrant tillvaratagna.

Därest så sker, vill det — i betraktande av att antalet tjänstemän vid

statens järnvägsbyggnader för närvarande utgör endast omkring 90 — synas,

som örn mera omfattande åtgärder för bistånd åt ifrågavarande tjänstemän i

anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens inskränkning knappast skulle

bliva behövliga.

Med hänsyn till möjligheten av att, även med beaktande av nyssberörda omständigheter,

entlediganden i vissa fall kunna bliva erforderliga utan att annan

s. 17 Kontrollera mot PDF

B arik out skottets utlåtande Nr 43.

17

statsanställning kan beredas, har i propositionen framlagts förslag om understöd

från statens sida åt vissa tjänstemän. Förslaget avser ett antal befattningshavare,

vilka redan av järnvägsstyrelsen blivit uppsagda från sina anställningar.

Av dessa tjänstemän skulle 3 erhålla förtidspension, medan de

övriga, till antalet 7, skulle beredas avskedsersättning.

Utskottet finner med hänsyn till föreliggande omständigheter billigt att.

örn entledigande äger rum, förtidspension tillerkännes nyss avsedda tre

tjänstemän, vilka alla uppnått jämförelsevis hög levnadsålder och innehava

ett avsevärt antal tjänstår. Beträffande grunderna för pensionsförmånernas

bestämmande har utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag vara väl avvägt. Utskottet

kan alltså icke biträda det i motionerna I: 317 och II: 517 framställda

yrkandet beträffande pensionernas belopp. Här torde böra framhållas, att

skillnaden mellan Kungl. Maj:ts förslag och motionärernas yrkande endast består

däri, att enligt det förra förslaget mot avgiftspension svarande belopp skulle

utgå först vid uppnådd pensionsålder, medan enligt motionärernas förslag såväl

stats- som avgiftspension omedelbart vid entledigandet skulle beredas. I

fråga om den slutliga pensionsförmånens storlek sammanfalla alltså de båda

förslagen.

Beträffande frågan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare har

inom utskottet rått någon tvekan, huruvida tillräckliga skäl i detta fall kunna

anses föreligga för beredande av sådan förmån. Med hänsyn till vad i ärendet

anförts och i betraktande av statsmakternas beslut i fråga örn motsvarande understöd

åt viss övertalig personal vid försvarsväsendet vill utskottet emellertid

förorda, att dylik ersättning jämväl i här föreliggande fall beviljas, därest

entledigande kommer att äga rum. Mot Kungl. Maj:ts förslag beträffande

grunderna för ersättningen har utskottet icke haft något att erinra.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har i propositionen förutsatts,

att därest i vissa fall, utöver de nu avsedda, beslut örn förtidspension eller

avskedsersättning skulle bliva erforderligt, fråga härom skulle underställas

prövning av en kommande riksdag samt att Kungl. Maj:t skulle vara oförhindrad

att i avvaktan på sådan prövning vid behov bevilja tillfälligt understöd

med skäligt belopp. Mot vad härutinnan anförts finner utskottet icke

anledning till erinran.

Vidkommande härefter den i propositionen berörda och i motionen 11:524

upptagna frågan örn särskild ersättning jämväl åt arbetare vid statens järnvägsbyggnader,

delar utskottet departementschefens mening, att det icke för

närvarande synes erforderligt att taga ställning till denna fråga. Såsom departementschefen

framhållit, torde med avseende å arbetarna i än högre grad

än beträffande tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna gälla vad i det föregående

anförts rörande möjligheter till fortsatt anställning i statens tjänst.

Utskottet vill i detta sammanhang betona angelägenheten av att berörda möjligheter

i görligaste mån utnyttjas. Därest det emellertid skulle visa sig. att

entledigande av mera fast anställda järnvägsbyggnadsarbetare skulle behöva

ske under förhållanden, vilka skäligen kunna påkalla särskilda åtgärder för

understöd från statens sida i anslutning till vad som tillstyrkts beträffande

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 80 håff, (Nr 43.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 43.

vissa tjänstemän, torde frågan härom längre fram få upptagas till prövning.

I ärendets nuvarande läge saknar utskottet anledning att ingå på bedömande

av de olika utvägar, som i berörda avseende ifrågasatts. Utskottet avstyrker

alltså åtgärd från riksdagens sida i anledning av nyssnämnda motion. I

detta sammanhang har utskottet emellertid velat framhålla, att — därest behov

av åtgärder av nyss antydd art skulle inträda — Kungl. Maj :t torde vara

oförhindrad att, där sådant prövas erforderligt, i avvaktan på framställning

till riksdagen bevilja tillfälligt understöd med belopp, som må finnas skäligt.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å det i motionerna I: 317 och II:

517 under 1) framställda yrkandet, i vad det skiljer sig från

Kungl. Maj:ts förslag, må

a) medgiva, att envar av schaktmästama vid statens järnvägsbyggnader

Frans Martin Melin och Martin Andersson samt

förrådsmästaren därstädes Anders Reilitz må, därest han till

följd av inskränkning i den statliga jämvägsbyggnadsverksamheten

entledigas från sin anställning utan att i samband

därmed vinna annan, i väsentlig män likvärdig anställning i

statens tjänst, från och med dagen näst efter entledigandet av

trafikmedel uppbära årlig pension med 1,624 kronor, att utgå

enligt av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för den 7 mars 1930 förordade

grunder;

b) förklara, att nämnda befattningshavare må, utan hinder

av föreskrifterna i § 16 av gällande reglemente för statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie

personal, efter entledigandet kvarstå såsom delägare i kassan

med rätt att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid

uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med belopp, som

med tillämpning av de utav departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll

förordade grunderna för beräkning av avgiftsår

skulle hava tillkommit vederbörande, örn han intill nämnda ålder

kvarstått i tjänst; samt

c) medgiva, att envar av följande befattningshavare vid

statens järnvägsbyggnader, nämligen underingenjörema Fritz

Efraim Thenberg, Bernhard Henrik Elias Boberg, Viktor Emanuel

Engvall och John Sigurd Natanael Thoursie samt kontoristerna

John Ivar Ahlquist, Magnus Henriksson och Gustav

Adolf Förare må, under i mom. a) här förut angiven förutsättning,

av trafikmedel uppbära avskedsersättning med belopp,

motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt års

anställning i statens tjänst intill 15 års anställning samt två

månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr i3.

19

över, dock med iakttagande dels att ersättning icke må utgå

med högre belopp än för underingenjör 12,000 kronor och för

kontorist 6,800 kronor, dels ock att beträffande ersättningen

skola i övrigt gälla av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll

förordade grunder;

II) att den i berörda motioner I: 317 och II: 517 under 2)

gjorda framställningen må anses besvarad genom vad utskottet

här ovan anfört; samt

III) att den i ämnet väckta motionen II: 524 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 maj 1930.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

fran första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson

i Olovstorp, Lindgren, Ström i Lidköping, Berling, Bodin* och Larsson i

Örbyhus;

fran andra kammaren: herrar Winhler, Borggren, Svensson i Betingetorp,

Wikström, Lovén, Leffler, Paulsen och Edberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Winkler, som yrkat avslag å förslaget örn avskedsersättning åt

vissa tjänstemän och i följd härav ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Vidkommande först----båda förslagen.

Beträffande frågan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare har

utskottet icke ansett tillräckliga skäl i detta fall föreligga för beredande av

sådan förmån. Utskottet avstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag i

denna del.

Såsom av---skäligt belopp. Mot vad sålunda anförts finner utskottet

icke anledning till erinran, såvitt avser befattningshavare, vilka under de

i propositionen tillämpade förutsättningarna skulle kunna ifrågakomma till

förtidspension.

Vidkommande härefter----- finnas skäligt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Banhoutslcottets utlåtande Nr J^S.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

I) att riksdagen, i anledning'' av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å det i motionerna 1:317 och

11:517 under 1) framställda yrkandet, i vad det skiljer sig

från Kungl. Maj:ts förslag, må

a) medgiva, att--— förordade grunder; samt

b) förklara, att--— kvarstått i tjänst; ävensom

II) att den — — — ovan anfört; samt

III) att den---åtgärd föranleda.»; samt

2) av herrar Ström i Lidköping och Lovén, som velat biträda det i motionerna

I: 317 och II: 517 under 1) framställda yrkandet och i anslutning härtill

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Vidkommande först---beredas avskedsersättning.

Även utskottet — ---antal tjänstår. Beträffande grunderna för pen
sionsförmånernas

bestämmande har utskottet ansett sig böra tillstyrka det i

motionerna 1:317 och 11:517 framställda yrkandet i fråga örn pensionernas

belopp.

Beträffande frågan---finnas skäligt.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

I) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med bifall till det i motionerna 1:317 och

11:517 under 1) framställda yrkandet, må

a) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader

Frans Martin Melin och Martin Andersson

samt förrådsmästaren därstädes Anders Reijlitz må, därest

han till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten

entledigas från sin anställning utan att i samband

därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning

i statens tjänst, från och med dagen näst efter entledigandet

av trafikmedel uppbära årlig pension, Melin med 2,316

kronor, Andersson med 2,352 kronor och Reijlitz med 2,436

kronor, att utgå enligt av föredragande departementschefen i

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden. för den 7

mars 1930 förordade grunder; samt

b) medgiva, att envar--(== mom. c) i utskottets förslag)

--förordade grunder;

II) att den---ovan anfört; samt

III) att den---åtgärd föranleda.»

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301490

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:277 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnade s. 3 i texten