Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning örn inrättande inom riksgäldskontoret av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå m. m.

1930-05-13 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1930:44, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning örn inrättande inom riksgäldskontoret av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr ii.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning

örn inrättande inom riksgäldskontoret av en riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå m. m.

I en till bankoutskottet den 3 april 1930 avlåten skrivelse hava fullmäktige

i riksgäldskontoret hemställt, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen
dels

besluta

att i riksgäldskontoret skall från och med den 1 juli 1930 inrättas en

särskild avdelning under benämning riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå;
att

i tjänsteförteckningen för riksgäldskontoret måtte från och med

samma dag uppföras en byrådirektörstjänst i 27 :e lönegraden och ytterligare

en kontorsbiträdestjänst i 4:e lönegraden; samt

att kanslideputerades befattning med tillsättandet av föreståndare för riksdagens

tryckeriexpedition skall upphöra;

dels ock bemyndiga fullmäktige att under den tid av året, då fullmäktige

finna så nödigt, för tjänstgöring å riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå

förordna en tjänsteman i riksdagens verk mot avlöning högst enligt

17:e lönegraden i gällande löneplan för ordinarie tjänstemän vid riksdagens

verk.

Frågan om det lämpligaste sättet för ordnandet av förvaltningen av riksdagens

ekonomiska och administrativa angelägenheter har sedan åtskilliga

år stått på dagordningen och varit föremål för olika utredningar och förslag,

för vilka fullmäktige redogjort i sin ovanberörda skrivelse.

I avseende härå hava fullmäktige till en början erinrat, hurusom fullmäktige

i samband med det förslag till omorganisation av riksgäldskontorets

räkenskaps- och kassakontor samt till lönereglering för verkets befattningshavare,

som fullmäktige framlade i skrivelse till bankoutskottet av den 1

februari 1917, lämnat en redogörelse för de grunder, efter vilka förvaltningen

av riksdagens ekonomiska och administrativa angelägenheter då var ordnad

samt för därom gällande föreskrifter. Samtidigt framställde fullmäktige förslag

örn inrättandet av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, vilken

.skulle lyda under riksgäldskontoret och vars personal, bestående av en

föreståndare och en revisor, skulle utses av fullmäktige.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 31 höft. (Nr ii.)

1917 års

riksdag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Utredning

1918.

Utredning

1920.

1917 års bankoutskott förklarade emellertid i sitt utlåtande nr 45 sig

icke kunna tillstyrka inrättandet av nämnda byrå och hemställde, att riksdagen

måtte uppdraga åt fullmäktige att låta utreda, huruvida och i vad mån

dåvarande anordningar i avseende å handhavandet av riksdagens inre administrativa

och ekonomiska angelägenheter kunde förändras i syfte att

större enhetlighet och planmässighet därutinnan vunnes. Vidare föreslog utskottet,

att riksdagen i avvaktan på resultatet av denna utredning måtte

bemyndiga fullmäktige att för tjänstgöring vid riksdagens vice värdsexpedition

förordna en tjänsteman i 2:a lönegraden (revisor) att biträda

dåvarande vice värden med de till expeditionen hörande göromålen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Den av riksdagen sålunda beslutade utredningen verkställdes av fullmäktige

efter samråd med herrar A. H. Fahlén och A. O. Rune såsom representanter

för riksdagens kanslideputerade och herr E. Kristensson såsom

representant för andra kammarens ekonomideputerade. I skrivelse till

bankoutskottet av den 7 maj 1918 framlade fullmäktige förslag i ämnet

och hemställde däri, att de dåvarande befattningarna såsom vice värd för

riksdagshuset och såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition

skulle förenas till en tjänst, vars innehavare skulle benämnas byrådirektör

och åtnjuta avlöning enligt 3:dje lönegraden (kamrerare). Denne tjänsteman

skulle vara chef för riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, vid vilken

dessutom skulle vara anställd en revisor samt, under den tid riksdagen

påginge, erforderligt antal korrekturläsare och vaktmästare. I samband

härmed föreslogo fullmäktige även, att kanslideputerades befattning med

tryckeriexpeditionen skulle upphöra och överflyttas till fullmäktige, vilka

alltså skulle hava att tillsätta samtliga förenämnda befattningshavare. Till

den ekonomiska förvaltningsbyrån skulle jämväl överflyttas vården om

riksdags- och kommittétryck, varjämte byråns föreståndare skulle hava till

åliggande att utöva förmanskap över de hos riksdagen och dess utskott anställda

vaktmästarna.

I skrivelse av den 28 maj 1918 förklarade bankoutskottet på anförda

skäl, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka riksdagen att antaga

fullmäktiges ifrågavarande förslag. Utskottet omnämnde tillika, att utredning

påginge dels örn inrättande av en statens tryckeriexpedition, dels ock

örn riksgäldskontorets befriande från ansvaret för förändringar och reparationer

i riksdagshuset.

Med anledning härav beslöto fullmäktige att verkställa förnyad utredning

av den föreliggande frågan genom en av nio personer bestående kommitté.

Till ledamöter av kommittén utsågos herrar E. Hedenstierna, E.

Kristensson, greve G. Lagerbjelke, G. Kobb, E. Söderberg, S. H. Kvarnzelius,

P. Cronvall, K. Stenström och O. A. Rune. Innan kommitténs arbeten

hunnit avslutas, avled herr Söderberg.

Kommittén avgav den 26 april 1920 utlåtande, vari två alternativa för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

3

slag framlades, nämligen dels till inrättande av en från riksgäldskontoret

helt och hållet skild riksdagens byrå, dels ock till anordnande inom riksgäldskontoret

av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå. I detta senare

alternativ förordade kommittén i huvudsak det förslag, som innefattades i

fullmäktiges ovannämnda skrivelse till bankoutskottet av den 7 maj 1918.

Kommittén ansåg sålunda, att vid nyss nämnda förvaltningsbyrå skulle

anställas en byrådirektör såsom chef samt en revisor. Byrådirektören borde

emellertid enligt kommitténs förslag erhålla samma avlöning som förste

revisorn i riksgäldskontoret eller 400 kronor mera än vad fullmäktige föreslagit.

Båda alternativen voro byggda på den förutsättning, att vården om

riksdagshuset fortfarande skulle tillhöra ett riksdagens verk och icke, såsom

varit ifrågasatt, överflyttas till byggnadsstyrelsen.

Fullmäktige överlämnade kommitténs utredning till bankoutskottet med*92*) års riksskrivelse

av den 6 maj 1920 och anförde däri, att, då utredningen avläm- (nuvarande

näts till riksgäldskontoret först den 26 april samma år, tiden ej medgåve provisorium

vare sig för fullmäktige eller bankoutskottet och kamrarna att taga ställ- bes,u,as)- ning till de båda alternativen. I stället ansågo fullmäktige sig böra framlägga

förslag till vissa provisoriska åtgärder i avvaktan på det slutliga ordnandet

av den föreliggande frågan. Fullmäktige hade ansett lämpligt att

ånyo upptaga det förslag, som framställts i fullmäktiges skrivelse av den

7 maj 1918, nämligen att såsom föreståndare för vice värdsexpeditionen

skulle placeras en tjänsteman, vilken utom de vice värden tillkommande

åligganden skulle hava att utföra de göromål, som ålåge föreståndaren för

tryckeriexpeditionen. Tidpunkten för en sådan sammanslagning vore synnerligen

lämplig, enär kamrarnas talmän till bankoutskottet avlåtit framställning

om beviljande av pension åt tryckeriexpeditionens föreståndare

fil. kand. J. P. Velander från ingången av år 1921. Fullmäktige anslöto

sig lill kommitténs förslag beträffande avlöningen för den tjänsteman, vilken

sålunda skulle förena befattningarna såsom vice värd i riksdagshuset

och föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition. Den befattningshavare

i 2 :dra lönegraden, vilken jämlikt medgivande av 1917 års riksdag förordnats

att tjänstgöra å vice värdsexpeditionen, komme enligt fullmäktiges

mening att fortfarande vara behövlig.

1920 års bankoutskott biträdde fullmäktiges förslag, dock med den förändring

att utskottet med hänsyn till anordningens provisoriska karaktär

icke ansåg någon särskild benämning å den nya befattningens innehavare

böra fastställas. I utlåtande nr 70 hemställde utskottet, att riksdagen måtte

bemyndiga fullmäktige att, i avbidan på slutligt avgörande av frågan örn

ordnandet av riksdagens inre administrativa och ekonomiska angelägenheter,

tills vidare från och med den 1 januari 1921 såsom vice värd i riksdagshuset

förordna en tjänsteman mot en avlöning, icke överstigande vad

enligt gällande stat tillkomme förste revisorn i riksgäldskontoret.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

1921 drs

riksdag.

Fullmäktige

och bankoutskottet

1922.

Utredning

1922.

Till vice värd för riksdagshuset från och med nämnda dag förordnade

fullmäktige förste revisorn E. Risling med skyldighet för honom att därjämte

utan särskild ersättning tjänstgöra såsom föreståndare för riksdagens

tryckeriexpedition. Sedermera förordnades Risling vid 1921 års riksdag av

kanslideputerade till föreståndare för sagda expedition, vilket förordnande

förnyats vid följande riksdagar.

Den 2 maj 1921 avläto fullmäktige skrivelse till bankoutskottet med hemställan,

att det föregående år beslutade provisoriet beträffande riksdagens

ekonomiska förvaltning måtte få fortgå ännu ett eller annat år. Såsom

skäl härför åberopades bland annat, att Kungl. Majit i proposition till riksdagen

(nr 239) föreslagit inrättandet av en befattning såsom statens tryckerisakkunnig

från och med den 1 juli 1921 och att detta ärende ännu icke

blivit avgjort. För övrigt innehöll skrivelsen förslag till de båda vid vicevärdsexpeditionen

anställda tjänstemännens placering i resp. 17:e och 13:e

lönegraderna i den till antagande framlagda nya löneplanen för tjänstemännen

vid riksdagens verk. Fullmäktiges skrivelse föranledde endast en

förändring i anm. 2 till den vid riksgäldskontorets reglemente fogade avlöningsstaten

för riksgäldskontorets tjänstemän, bestående däri, att revisorn

å expeditionen placerades i 14 :e lönegraden.

I skrivelse till bankoutskottet av den 22 mars 1922 uttalade fullmäktige

— under erinran om att den föreslagna befattningen såsom statens tryckerisakkunnig

blivit inrättad och dess förste innehavare tillsatt — att fullmäktige

fortfarande ansåge tiden ej vara inne att för riksdagen framlägga

förslag till definitivt ordnande av riksdagens administrativa och ekonomiska

angelägenheter. Enligt fullmäktiges mening vore visserligen den år 1920

beslutade provisoriska anordningen väl ägnad att läggas till grund för

frågans slutliga lösning, men å andra sidan vore det önskvärt, att ytterligare

någon erfarenhet vunnes örn lämpligheten av sagda organisationsform och

om samarbetet mellan riksdagens tryckeriexpedition och statens tryckerisakkunnig.

Till svar härå meddelade bankoutskottet i skrivelse av den 28 april

1922, att, då utskottet vid prövning av föreliggande spörsmål funnit det

vara av största vikt, att detsamma utan dröjsmål ordnades på ett tillfredsställande

sätt, utskottet ansett frågan fortast möjligt böra göras till föremål

för en närmare utredning med beaktande därvid bland annat, att kostnaderna

nedbringades. Utskottet förväntade därför förslag i ämnet i så

god tid, att detsamma kunde föreläggas 1923 års riksdag.

Med anledning därav tillsatte fullmäktige den 21 september 1922 en

kommitté, bestående av herrar E. Kristensson, K. E. von Geijer, greve G.

Lagerbjelke, V. Larsson och P. A. Cronvall. Kommittén avgav utlåtande

den 9 december 1922 och tillstyrkte däri, att det år 1920 antagna provisoriet

ännu någon tid skulle bibehållas. Till stöd för denna mening anförde

kommittén, att utrymmesförhållandena i riksdagshuset sannolikt komme

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande Nr AA.

5

att nödvändiggöra riksgäldskontorets förflyttande till annan fastighet, varvid

svårigheter kunde uppstå för riksgäldskontoret att bibehålla befattningen

med riksdagens angelägenheter. Vidare förklarade kommittén, att

det enligt dess mening vore klokt att avvakta ännu någon tids erfarenhet,

innan ifrågavarande organisation, vilken då fungerat endast i knappa två

år, definitivt fastsloges, detta så mycket mer, som kommittén ansett sig

böra i besparingssyfte föreslå avsevärda personalindragningar, vilkas verkan

ej i förväg läte sig med säkerhet beräknas. En annan omständighet,

som gjort kommittén tveksam i fråga om organisationens definitiva ordnande,

vore, att befattningarna såsom vice värd och föreståndare för tryckeriexpeditionen

i själva verket vore så olikartade, att den omständigheten

att man då hade till sitt förfogande en tjänsteman i riksgäldskontoret, som

kunde anses lämplig för dem båda, ej utgjorde någon garanti för att så

även i framtiden skulle bliva fallet.

I sitt utlåtande meddelade kommittén, att innehavaren av de förenade

befattningarna såsom vice värd och tryckeriföreståndare under åren

1921—1922 uppburit, utöver honom tillkommande fast avlöning, särskilda

ersättningsbelopp, vilka utgått med cirka 3 500 kronor under det förra

och med cirka 1 600 kronor under det senare året. Såsom lämpligt extra

arvode till denne befattningshavare föreslog kommittén ett belopp av 1 000

kronor jämte dyrtidstillägg därå. Beträffande den å vice-värdsexpeditionen

anställda revisorn, vilken dittills tjänstgjort under hela året, ansåg kommittén,

att denne tjänsteman kunde undvaras under tiden mellan riksdagarna.

Vidare ansåg kommittén, att ifrågavarande under riksdagstiden

tjänstgörande befattningshavares löneställning borde förändras och nedflyttas

från 14:e lönegraden (revisor) till 10:e lönegraden (kammarskrivare).

Hans tjänstgöring borde, efter beprövande av fullmäktige, kunna

utsträckas att fortfara någon tid efter riksdagens avslutande. Härjämte

borde enligt kommitténs mening en av de vid vice-värdsexpeditionen inrättade

vaktmästaretjänsterna indragas, dock med rätt för fullmäktige att

vid förefallande behov tillfälligt anställa extra personal för vården av riksdagstrycket.

Till tryckeriexpeditionen skulle vidare överflyttas arbetet med

upprättandet av en kronologisk förteckning över samtliga av riksdagen

beslutade skrivelser, vilken förteckning dittills uppgjorts av den å riksdagens

kansli anställde registratorn. Kommittén föreslog slutligen, att tryckeriexpeditionens

personal skulle tillsättas av fullmäktige och kanslideputerades

befattning därmed upphöra.

Fullmäktige överlämnade den 16 januari 1923 kommitténs utredning

till bankoutskottet och tillstyrkte därvid kommitténs förslag i dess helhet.

På anmodan av bankoulskottet avgå vo kanslideputerade den 21 februari

1923 yttrande över kommitténs utlåtande. Kanslideputerade meddelade

däri, att, med hänsyn till det föreslagna bibehållandet av den provisoriska

anordningen med förening bos samma person av befattningarna såsom vice

1923 års

riksdag,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr M.

värd för riksdagens hus och föreståndare för riksdagens tryckeriavdelning

och då kanslideputerades befogenhet i fråga om tillsättandet av denna

befattningshavare på grund av de villkor, som vore förknippade med åtnjutandet,

av för denne fastställda avlöningsförmåner, måste anses vara av

uteslutande formell natur, kanslideputerade funnit sig kunna tillstyrka,

att tillsättningen av ifrågavarande befattningshavare helt och hållet överflyttades

på fullmäktige i riksgäldskontoret. Härjämte framhöllo kanslideputerade,

att de under pågående riksdag borde hava den disciplinära myndigheten

över såväl den enligt förslaget inom riksgäldskontoret utsedde

föreståndaren för tryckeriexpeditionen som ock de å expeditionen under

riksdag anställda korrekturläsare och vaktmästare, varom, i händelse kanslideputerades

åsikt i ämnet delades av riksdagen, särskilt stadgande borde

ingå i riksgäldskontorets reglemente i fråga om föreståndaren för tryckeriavdelningen.

I skrivelse till fullmäktige av den 23 maj 1923 meddelade bankoutskottet,

att vid ärendets behandling inom utskottet olika meningar gjort sig gällande

beträffande det lämpligaste sättet för lösande av föreliggande spörsmål.

Under sådana förhållanden och då den besparing, som ett genomförande

av kommitténs förslag skulle innebära, icke syntes vara av större

betydelse, hade utskottet funnit framställningen icke böra föranleda annan

åtgärd, än att det av fullmäktige meddelade förordnandet för en tjänsteman

i 14 :e lönegraden å vice-värds- och tryckeriexpeditionen borde upphöra

samt att därstädes i stället borde under den tid av året, som fullmäktige

funne nödig, placeras en tjänsteman i riksdagens verk i högst 10:e lönegraden.

Härom bomme utskottet att avgiva förslag till riksdagen i sammanhang

med framläggandet av förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret.

Sedermera avgav utskottet emellertid särskilt utlåtande (nr 72),

vari utskottet hemställde, dels att riksdagen måtte förklara, att det av

1917 års riksdag lämnade bemyndigandet för fullmäktige att, i avbidan

på slutförandet av viss utredning angående ordnandet av riksdagens administrativa

och ekonomiska angelägenheter, tills vidare förordna en tjänsteman

i 2:dra graden (gammal stat) skulle upphöra från och med den 1 juli

1923, dels ock att riksdagen måtte bemyndiga fullmäktige att å riksdagens

vice-värds- och tryckeriexpedition tills vidare under den tid av året, som

fullmäktige funne nödig, förordna en tjänsteman i riksdagens verk mot

avlöning högst enligt 10:e lönegraden i gällande löneplan för manliga

tjänstemän vid riksdagens verk.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Sedan en för manliga och kvinnliga tjänstemän gemensam löneplan antagits

år 1925 och i samband därmed de olika lönegruppernas nummerbeteckning

förändrats, utgår avlöningen till vice-värds- och tryckeriexpe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr ii.

7

ditionens föreståndare numera enligt 27 :e lönegraden och till den vid expeditionen

tjänstgörande kammarskrivaren enligt 17 :e lönegraden.

I sin nu föreliggande skrivelse hava fullmäktige framhållit, att, då den Fullmäktige

nuvarande provisoriska organisationen av riksdagens ekonomiska förvaltning

ägt bestånd alltsedan år 1921 eller sålunda under mera än 9 år, enligt

fullmäktiges mening tiden vöre inne att undersöka, huruvida densamma

borde läggas till grund för ett definitivt beslut angående ifrågavarande

angelägenheter. Att frågans slutliga lösning gång efter annan uppskjutits

berodde väsentligen dels på att man velat vinna erfarenhet rörande organisationens

lämplighet och dels på att frågan sammankopplats med vissa

andra av fullmäktige i det följande berörda spörsmål.

Vidkommande först spörsmålet huruvida för handläggningen av de ärenden,

varom här är fråga, en självständig riksdagens byrå bör inrättas hava

fullmäktige framhållit följande.

Såsom förut erinrats, framlade 1920 års kommitté förslag till inrättande

av en från riksgäldskontoret helt och hållet skild riksdagens byrå. Styrelsen

för denna byrå skulle enligt kommitténs förslag utgöras av sju byråfullmäktige,

samtliga tillhörande riksdagen och utsedda av de valmän, vilka

enligt grundlagarna hava att förrätta val av fullmäktige i riksbanken och

riksgäldskontoret. Samtliga byråfullmäktige skulle för de sammanträden,

som av dem bevistades, erhålla reseersättning och dagarvode enligt de

grunder, som äro eller bliva fastställda för ledamöter av riksdagen. Inom

byråfullmäktige skulle tillsättas ett verkställande utskott, bestående av tre

ledamöter, till vilka särskilda arvoden skulle utgå med förslagsvis 4 000

kronor till utskottets ordförande och 1 200 kronor till var och en av de

båda övriga ledamöterna. Den stadigvarande personalen i byrån skulle

utgöras av en föreståndare, benämnd riksdagskommissarie, med samma

avlöning som byråchef i statens verk (30:e lönegraden), en förrådsförvaltare

och en vaktmästare.

Såsom förut meddelats, avgav kommittén därjämte förslag till anordnande

av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå såsom en under riksgäldskontoret

lydande avdelning.

Huruvida det ena eller det andra av omförmälda två alternativ borde

läggas till grund för en blivande omorganisation, förklarade kommittén sig

vilja lämna öppet. Kommittén hade icke ansett det tillhöra sin uppgift

att uttala en bestämd mening därom, huruvida nied hänsyn till den egenartade

karaktären av vårt riksdagsskick med en riksdagssession, som under

normala förhållanden omfattade allenast en mindre del av året, och med

två jämnställda kamrar, vilkas talmän och övriga förtroendemän fungerade

blott luidor den tid, riksdagen vore samlad, det kunde vara ändamålsenligt

att efter mönstret av åtskilliga utländska parlament inrätta cn riksdagens

egen centrala byrå för handläggning av riksdagens till stor del över hela

året sig fördelande inre förvaltningsärenden. Kommittén ansåg sig till följd

därav icke böra förorda någotdera av de framlagda alternativen.

Under hänvisning lill vad sålunda anförts förklara sig fullmäktige för

egen del hålla före, att inrättandet av en självständig riksdagens byrå icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

är av behovet påkallat. Den nuvarande sedan lång tid bestående ordningen

med riksgäldskontoret såsom organ för handhavandet av riksdagens

ekonomiska förvaltning har enligt fullmäktiges mening befimnits ändamålsenlig,

och vid sådant förhållande torde någon anledning ej föreligga

att ersätta berörda organisation med en annan, som dessutom bomme att

medföra avsevärt ökade kostnader.

Beträffande därefter frågan om värden om riksdagshuset erinra fnllmäktige,

hurusom denna fråga år 1927 varit föremål för behandling inom

riksdagen. Härom yttra fullmäktige:

I en inom andra kammaren år 1927 väckt motion nr 231 hemställde

herr Bäcklund bland annat, att den tekniska vården av nämnda byggnad

skulle överflyttas till kungl, byggnadsstyrelsen och att vice värdsbefattningen

i riksdagshuset måtte indragas och därmed förenade göromål

åläggas riksdagshusets materialförvaltare.

Efter hemställan av bankoutskottet avgåvo fullmäktige den 17 mars 1927

yttrande över motionen och överlämnade därvid ett av byggnadsstyrelsen

uPPgjort förslag till grunder för styrelsens utövande av den tekniska vården

över riksdagshuset. Enligt berörda förslag skulle i styrelsens åligganden icke

ingå åtskilliga i sammanhang med själva förvaltningen av byggnaden stående

arbetsuppgifter, såsom renhållning inom byggnaden och därmed sammanhängande

underhåll av golven, uppvärmning av byggnaden, möblering

och vård av inventarier, utvändig renhållning å gårdar och gator samt snöskottning

och sändning därstädes, ävensom vård av planteringar, vägar

och gator; dessa arbetsuppgifter komme sålunda alltjämt att tillhöra vice

värden. Denne skulle därjämte fortfarande med biträde av materialförvaltaren

utöva den omedelbara och närmaste tillsynen över riksdagshuset

samt underrätta byggnadsstyrelsen örn behövliga reparations- och underhållsåtgärder.

Smärre underhalls- och reparationsarbeten skulle genom vice

värdens försorg utföras av de hantverkare, som vöre anställda vid riksdagshuset

och avlönade direkt av riksgäldskontoret. Förslaget förutsätter sålunda,

att, även örn vården av riksdagshuset övertoges av byggnadsstyrelsen,

en vice värd fortfarande skulle vara anställd för byggnaden, något som

även bestämt framhölls av styrelsen.

I sitt förenämnda yttrande av den 17 mars 1927 anförde fullmäktige,

att vice värdens arbete med vården av riksdagshuset visserligen skulle

komma att minskas genom byggnadsstyrelsens övertagande därav, i det

att han komme att befrias från skyldigheten att infordra anbud å ombyggnads-

och underhållsarbeten, att ombesörja och övervaka arbetenas

utförande samt attestera räkningar rörande sådana arbeten. Såsom framgår

av ovan lämnade uppgifter, skulle vice värden dock alltjämt i avsevärd

omfattning hava att syssla med frågor rörande fastighetens vård.

Tyngdpunkten i avseende å vice värdens arbete och ansvar läge dock ej i

vården örn själva fastigheten, där han för övrigt hade god hjälp av materialförvaltaren,

utan i den mycket omfattande upphandlingen av effekter

och förbrukningsartiklar för riksdagens behov samt i samband därmed

stående redovisning och kontroll.

Efter att därpå hava lämnat vissa sifferuppgifter till belysande av omfattningen

av den ekonomiska förvaltning, vice värden hade att ombesörja,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottcts utlåtande Nr 44.

9

yttrade fullmäktige vidare, att de arbetsuppgifter, som ålåge vice värden

och som i huvudsak alltjämt skulle åligga honom, även örn byggnadsstyrelsen

övertoge den tekniska vården av riksdagshuset, vore så omfattande

och maktpåliggande, att det syntes fullmäktige uteslutet att återgå till den

ordning, som gällde före år 1921, d. v. s. att en tjänsteman i riksgäldskontoret

mot ett mindre arvode skulle sköta vice värdsgöromålen vid sidan

av sin egentliga tjänst i riksgäldskontoret. I varje fall skulle detta ej

kunna ske utan att uppdela vissa av vice värdens göromål på flera tjänstemän

i riksgäldskontoret, vilket innebure en återgång till den olämpliga

splittring, som rådde före inrättandet år 1917 av en provisorisk vice värdsexpedition.

En sådan uppdelning vore även till följd av göromålens stora

ökning svårare att genomföra.

På grund av ovan återgivna och i övrigt anförda skäl avstyrkte fullmäktige

bifall till herr Bäcklunds motion. Bankoutskottet anslöt sig till den av

fullmäktige uttalade meningen och hemställde i utlåtande nr 50, att motionen

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Utskottets hemställan

bifölls av riksdagen, av första kammaren utan debatt och av andra

kammaren efter ett kortare anförande av motionären.

Utöver vad fullmäktige anfört i sitt omförmälda yttrande av den 17

mars 1927, hava fullmäktie i nu förevarande skrivelse framhållit att fullmäktige

tid efter annan hänvänt sig till byggnadsstyrelsen med anhållan

om dess utlåtande i byggnaden rörande frågor samt att styrelsen städse

med synnerligt tillmötesgående tillhandagått fullmäktige med råd och upplysningar

i dylika ärenden. Det biträde, styrelsen sålunda lämnat, hade

för riksgäldskontoret varit av stort värde, och fullmäktige vore förvissade

örn, att styrelsen även i framtiden skulle ställa sina tjänster till riksgäldskontorets

disposition, då så erfordrades för fullgörande av den fullmäktige

åliggande vården om riksdagshuset.

På nu åberopade grunder hava fullmäktige ansett, att någon rubbning

av den bestående ordningen för vården av riksdagshuseet icke är önskvärd

eller behövlig.

Fullmäktige hava i sin skrivelse även berört ett annat spörsmål, som

äger ett visst samband med frågan örn ordnandet av riksdagens ekonomiska

angelägenheter, nämligen spörsmålet om inrättande av en statens tryckeriexpedition,

och därvid anfört följande.

I proposition nr 239 till 1921 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

örn anställande av en statens tryckerisakkunnig. I motiveringen till denna

proposition meddelade föredragande departementschefen, att inom riksdagen

väckta motioner örn inrättande av ett statstryckeri två gånger, nämligen

åren 1913 och 1915, avslagits. Sedan emellertid motionärerna på

nytt upptagit frågan vid 1917 års riksdag, anhöll riksdagen i .skrivelse nr 160,

att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning, i vad mån kostnaderna för

.statens tryck skulle kunna nedbringas genom inrättande av en statens

tryckeriexpedition och specialtryckerier för vissa ämbetsverk eller ock genom

andra anordningar. Den begärda utredningen verkställdes av tre tillkallade

sakkunniga, vilka i februari 1919 avgåvo betänkande, innehållande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

bland annat förslag till inrättande av en statens tryckeriexpedition Departementschefen

anslöt sig till detta förslag men ansåg likväl, att en statens

tryckeriexpedition ej omedelbart borde komma till stånd utan att i stället

tills vidare endast en statens tryckerisakkunnig borde anställas. Huvudsakliga

skälet därtill var, att man genom denna förberedande anordning önskade vinna

erfarenhet rörande de arbetsuppgifter, vilka lämpligen borde tillhöra en

blivande statens tryckeriexpedition. Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen

med vissa ändringar.

En av statens tryckerisakkunniges förnämsta arbetsuppgifter är, på sätt

jämväl avsågs vid befattningens inrättande, alt tillhandagå statens myndigheter

nied råd och anvisningar i avseende å anordningen och utförandet

av förekommande tryckningsarbeten. Vad åter angår frågan örn den

tryckerisakkunniges ställning till riksdagens tryckeriavdelning, förutsattes

i ovanberörda proposition, att man tills vidare borde inskränka sig till ett

samarbete under mera fria former. För tjänstemännen vid tryckeriexpeditionen

och i främsta rummet för expeditionens föreståndare måste det givetvis

vara av värde att kunna i förefallande ärenden rådgöra med statens

tryckerisakkunnige och att hava hans erfarenhet och sakkunskap att tillgå.

Av särskild vikt är detta, då personombyte å föreståndarebefattningen äger

runi; däremot har samarbetet med statens tryckerisakkunnige mindre betydelse

för den nuvarande innehavaren av föreståndarebefattningen, då denne

sedan nära 20 år tillbaka tjänstgjort vid riksdagens tryckeriexpedition och

på grund därav är fullt förtrogen med alla till hans verksamhetsområde

hörande frågor.

kälder erinran att frågan örn inrättandet av en statens tryckeriexpedition

icke efter år 1921 upptagits till behandling, framhålla fullmäktige, att denna

fråga numera ej torde vara aktuell.

Det nu förevarande förslagets innebörd och närmare utformning

hava fullmäktige sammanfattat på följande sätt:

» Fullmäktige hava redan i det föregående såsom sin mening uttalat, att

den nuvarande provisoriska organisationen för handhavandet av riksdagens

ekonomiska angelägenheter befunnits vara ändamålsenlig. Ej heller hava

några anmärkningar mot densamma förekommit från riksdagens sida. Vad

särskilt angår föreningen av de båda förutvarande befattningarna såsom

vice värd för riksdagshuset och såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition

till en enda tjänst, hava jämväl 1927 års kanslideputerade vitsordat,

att denna anordning fungerat utan skäl till anmärkning 1922 års

kommitté har visserligen uttalat vissa betänkligheter mot organisationens

definitiva fastställande, bl. a. av den anledning, att de arbetsuppgifter, som

ålåge omförmälda två befattningars innehavare, vöre så olikartade, att svårigheter

i framtiden kunde tänkas uppkomma att erhålla en för dem båda

fullt kvalificerad person. De sålunda uttalade betänkligheterna måste enligt

fullmäktiges mening anses överdrivna och ej böra utgöra hinder för

den föreliggande frågans lösning.

På grund av det anförda anse sig fullmäktige utan tvekan kunna förorda,

att nuvarande provisorium göres permanent och att i följd därav

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

11

de befattningshavare, som nu äro anställda vid riksdagens vice-värds- och

tryckeriexpedition med tjänstgöring under hela året, överflyttas på ordinarie

stat. Detta skulle även innebära en avsevärd fördel för riksgäldskontoret.

Alltsedan år 1921 har förste revisorn Risling åtnjutit ständig ledighet fransin

tjänst i riksgäldskontoret, och i anledning därav hava ej endast förste

revisorsbefattningen utan även en revisors- och en kammarskrivaretjänst

uppehållits på förordnande. I händelse, såsom fullmäktige här nedan

komma att föreslå, en särskild avdelning eller byrå inrättas inom riksgäldskontoret

för vården av riksdagens ekonomiska angelägenheter och

Risling placeras såsom föreståndare för densamma, skulle omförmälda tre

befattningar inom verket kunna besättas med ordinarie innehavare. Givet

är, att det varken ur riksgäldskontorets eller dess tjänstemäns synpunkt

kan vara lämpligt, att ett flertal tjänster inom verket under en lång följd

av år uppehållas på förordnande.

Vid vice värds- och tryckeriexpeditionen äro för närvarande anställda tre

befattningshavare med tjänstgöring under hela året, nämligen expeditionens

föreståndare, ett kvinnligt extra biträde och en vaktmästare. Rörande dessa

befattningshavares tjänsetåligganden har en fullständig redogörelse lämnats

av 1922 års kommitté och det torde därför ej vara erforderligt att här meddela

detaljerade uppifter örn sagda åligganden. I alla väsentliga delar böra

ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter förbliva oförändrade, även

sedan organisationen erhållit permanent karaktär.

Av förenämnda tre befattningshavare innehar endast vaktmästaren ordinarie

anställning med placering i 6:e lönegraden, varjämte han är berättigad

att efter fullmäktiges beprövande uppbära ett extra arvode av högst

200 kronor årligen såsom gottgörelse för arbetet med vården av riksdagstrycket.

Någon förändring i denne befattningshavares sålunda bestämda

avlöningsförmåner vilja fullmäktige icke ifrågasätta.

Föreståndarens för vice värds- och tryckeriexpeditionen avlöning utgår,

såsom förut i denna skrivelse meddelats, numera enligt 27 :e lönegraden.

Enligt fullmäktiges mening finnes ej någon anledning att, örn befattningen

sättes å ordinarie stat, göra någon ändring i berörda placering å löneskalan.

Fullmäktige hava från riksdagens kanslideputerade mottagit en framställning,

1 vari kanslideputerade på anförda skäl och med framhållande

av att förste revisorn Risling såsom innehavare av ifrågavarande tjänst

under vart och ett av åren 1922—1924 av riksdagen beviljats ett särskilt

arvode av 1 000 kronor förklarat sig anse skäligt, att Risling, utöver till

honom utgående avlöning på riksgäldskontorets stat, tillerkännes en lönefyllnad

med samma belopp årligen från och med innevarande år.

Med anledning härav vilja fullmäktige vitsorda, att ifrågavarande befattningshavares

arbete under riksdagsperioderna är mycket påfrestande, och

1 Skrivelsen nr inlagen som bilaga till detta utlåtande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

hava fullmäktige år 1925 i skrivelse till riksdagens kanslideputerade uttalat

sig för, att Risling även för framtiden erhölle ett extra arvode av 1 000

kronor årligen. Under erinran härom få fullmäktige till utskottet överlämna

kanslideputerades berörda skrivelse för den åtgärd, vartill utskottet

kan finna densamma böra föranleda.

Det vid vice värds- och tryckeriexpeditionen tjänstgörande kvinnliga biträdet

åtnjuter för närvarande avlöning enligt 4:e lönegraden i löneplanen

för e. o. befattningshavare vid riksdagens verk. Såsom ordinarie bör befattningen

placeras i samma lönegrad inom den för ordinarie befattningshavare

gällande löneplanen.

Den föreslagna byrån, som för framtiden skulle hava till åliggande att

handhava riksdagens ekonomiska angelägenheter, torde, såsom av fullmäktige

föreslagits redan år 1917, böra benämnas riksdagens ekonomiska förvaltningsbgrå.

Likaledes vidhålla fullmäktige sitt då framställda förslag,

att byråns föreståndares tjänstebenämning lämpligen bör vara byrådirektör.

Enligt beslut av 1925 års riksdag äro fullmäktige berättigade att för tjänstgöring

å vice-värdsexpeditionen under den tid av året, fullmäktige pröva

lämpligt, förordna en tjänsteman med avlöning enligt 17 :e lönegraden. Det

bemyndigande, fullmäktige sålunda erhållit, bör fortfarande gälla för den

nya byrån.

Tillsättningen av samtliga ordinarie tjänstemän vid riksdagens ekonomiska

förvaltningsbyrå torde böra uppdragas åt fullmäktige, i följd varav

kanslideputerades befattning med förordnande av föreståndare för tryckeriexpeditionen

bör upphöra. Mot detta förslag, vilket redan framställts av

1922 års kommitté, hava kanslideputerade i sin ovan åberopade skrivelse

av den 21 februari 1923 förklarat sig icke hava något att erinra.

Nyss omförmälda kommitté ifrågasatte jämväl, att kanslideputerades befattning

i fråga om tillsättningen av och inseendet över vid tryckeriexpeditionen

under pågående riksdag anställda korrekturläsare och särskilt förordnade

vaktmästare ävensom kanslideputerades befattning med tryckningen

av riksdagens handlingar skulle helt och hållet upphöra samt överflyttas

till fullmäktige. Såsom en konsekvens härav föreslog kommittén, att § 13

i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen skulle upphävas. 1923

års kanslideputerade förklarade sig emellertid av anförda skäl icke kunna

dela kommitténs åsikt i nu berörda frågor utan hemställde, att deras befattning

med tryckeriexpeditionen skulle, utom vad beträffar tillsättandet

av expeditionens föreståndare, bibehållas oförändrad. För egen del äro

fullmäktige av den uppfattningen, att en förändring av kanslideputerades

befogenheter i avseende på riksdagstrycket icke bör mot deras bestridande

genomföras och att sålunda de i förenämnda paragraf meddelade bestämmelser

böra förbliva orubbade.

I 1923 års skrivelse förbehöllo sig kanslideputerade även att framgent

få utöva den disciplinära myndigheten såväl över den av fullmäktige ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

13

sedde föreståndaren för riksdagens tryckeriexpedition sorn ock å expeditionen

under riksdag anställda korrekturläsare och vaktmästare. Med detta

uttalande torde kanslideputerade ej hava åsyftat annat, än att det skulle

tillkomma dem att leda och övervaka expeditionens arbete med tryckningen

av riksdagens handlingar samt meddela vederbörande tjänstemän föreskrifter

och anvisningar i och för behörigt fullgörande av deras åligganden.

Under nämnda förutsättning hava fullmäktige intet att erinra mot kanslideputerades

förslag. Något stadgande i riksgäldskontorets reglemente om

en dylik befogenhet för kanslideputerade synes ej erforderligt. Eventuella

ärenden rörande tjänsteförsummelser av förvaltningsbyråns personal, sedan

densamma överflyttats på ordinarie stat, böra däremot handläggas av fullmäktige

i den ordning, som är stadgad i berörda reglemente.

Slutligen vilja fullmäktige föreslå, att den nuvarande provisoriska organisationen

av riksdagens ekonomiska förvaltning skall upphöra vid utgången

av juni månad 1930 samt att nämnda förvaltning därefter skall vara

organiserad enligt de av fullmäktige ovan förordade grunder.»

Såsom av utredningen framgår, har den huvudsakliga befattningen med utskottet.

riksdagens ekonomiska angelägenheter sedan lång tid tillbaka ålegat fullmäktige

i riksgäldskontoret. Fullmäktige hava härutinnan närmast biträtts

av en av sina tjänstemän, som förordnats såsom vice värd i riksdagshuset

och i sådan egenskap främst haft att bereda ärenden rörande riksdagens

hus och dess inventarier samt upphandlingen för riksdagens räkning ävensom

utöva närmaste förmanskapet för personalen vid huset. Uppdraget såsom

vice värd var före år 1921 en med särskilt arvode avlönad bisyssla.

Sedan det emellertid på grund av den alltmer ökade omfattningen av de

vice värden åliggande göromålen visat sig vara förenat med stora svårigheter

att på detta sätt kombinera befattningen såsom vice värd med tjänst

i riksgäldskontoret, framlade fullmäktige år 1918 förslag om inrättande av

en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, vilket förslag dock icke kom

till genomförande. Frågan om det lämpligaste sättet för ordnandet av här

avsedda angelägenheter var under de följande åren föremål för åtskilliga

utredningar. Dessa hava emellertid hittills icke lett till någon slutgiltig lösning

av frågan.

Ett steg i riktning mot en ny organisationsform togs, då riksdagen år

1920 beslöt bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att, i avbidan på

slutligt avgörande av frågan om ordnande av riksdagens inre administrativa

och ekonomiska angelägenheter, tillsvidare från och med den 1 januari

1921 såsom vice värd i riksdagshuset förordna en tjänsteman mot en avlöning

icke överstigande vad enligt gällande stat tillkomine förste revisorn

i riksgäldskontoret, vilken avlöning för närvarande utgår efter 27 :e lönegraden.

Härvid förutsattes, att vice värden skulle utan särskild ersättning

jämväl tjänstgöra såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr Ai.

Den vid 1920 års riksdag beslutade provisoriska lösningen av förevarande

fråga innebar sålunda den förändringen i den tidigare bestående ordningen,

att ansvaret för handhavandet av riksdagens ekonomiska angelägenheter

närmast under fullmäktige anförtroddes såsom huvudsaklig uppgift åt en

för ändamålet särskilt förordnad tjänsteman. Handläggningen av hithörande

göromål sammanfördes i samband därmed till en provisoriskt inrättad

avdelning inom riksgäldskontoret, den s. k. riksdagens vicevärdsexpedition,

med vice värden såsom föreståndare och med erforderlig personal

i övrigt.

I enlighet med 1920 års riksdags beslut hava fullmäktige förordnat förste

revisorn i riksgäldskontoret E. Risling att från och med 1921 års början

vara vice värd i riksdagshuset, varjämte Risling av kanslideputerade genom

vid varje riksdag från och med samma år meddelade förordnanden utsetts

att vara föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition.

Vid riksdagens vicevärdsexpedition äro, förutom föreståndaren, anställda

två befattningshavare med tjänstgöring under hela året, nämligen en ordinarie

riksgäldsvaktmästare i 6:e lönegraden och ett kvinnligt e. o. kontorsbiträde

i 4:e lönegraden. Under den tid av året, då riksdagen är samlad,

tjänstgör å expeditionen dessutom en tjänsteman med avlöning enligt

17:e lönegraden.

Fullmäktiges nu föreliggande förslag avser, att den provisoriska organisation

för handhavandet av riksdagens ekonomiska angelägenheter, för

vilken här redogjorts, skulle göras permanent. För detta ändamål skulle

ovanberörda expedition från och med den 1 juli 1930 under benämning

riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå inordnas såsom en särskild avdelning

inom riksgäldskontoret, i samband varmed föreståndaren för expeditionen

och det därstädes anställda kontorsbiträdet skulle överflyttas

på ordinarie stat. Föreståndarens tjänstebenämning skulle bliva byrådirektör.

Ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter och placering å löneskalan

skulle härvid vara oförändrade. Byrådirektören skulle alltså vara

skyldig att jämväl förestå riksdagens tryckeriexpedition. Ä förvaltningsbyrån

skulle vidare vara anställd den vaktmästare, som nu tjänstgör å

vicevärdsexpeditionen, ävensom under den tid av året, då fullmäktige pröva

sådant nödigt, en tjänsteman i 17 :e lönegraden. Förslaget förutsätter, att

det skulle ankomma på fullmäktige att tillsätta tjänstemännen vid riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå. I anslutning härtill skulle kanslideputerades

befattning med förordnande av föreståndare för tryckeriexpeditionen

upphöra; däremot skulle någon ändring i kanslideputerades tillsättning

av den under riksdagstiden å expeditionen tillfälligt anställda personalen

(korrekturläsare och vaktmästare) icke äga rum. Fullmäktige skulle

jämväl handlägga eventuella ärenden rörande tjänsteförsummelser av förvaltningsbyråns

personal.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

15

Utskottet delar fullmäktiges uppfattning därom, alt tiden nu är inne för

genomförandet av en definitiv organisation av riksdagens ekonomiska förvaltning,

samt att handhavandet av denna förvaltning alltjämt bör åvila

riksgäldskontoret. Det nuvarande provisoriet, som ägt bestånd under mer

än 9 år, har under denna tid visat sig vara ändamålsenligt. Vad särskilt

angår föreningen av de båda befattningarna såsom vice värd för riksdagshuset

och såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition till en enda

tjänst, har denna anordning fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vid

sådant förhållande finner utskottet i likhet med fullmäktige, att den nuvarande

organisationen lämpligen bör läggas till grund för ett definitivt

ordnande av här ifrågavarande angelägenheter. Mot vad fullmäktige i

sådant avseende föreslagit har utskottet icke funnit anledning till erinran,

så mycket mindre som förslagets genomförande icke skulle medföra någon

egentlig kostnadsökning för berörda förvaltning och detsamma vidare, enligt

vad fullmäktige framhållit, skulle medföra den fördelen för riksgäldskontoret,

att vissa befattningar därstädes, som i anledning av provisoriet

måst under en följd av år uppehållas på förordnande, kunde besättas

med ordinarie innehavare.

Vid bifall till vad sålunda tillstyrkts skulle i den vid avlöningsreglementet

för befattningshavare vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen

under rubriken riksgäldskontoret dels införas en ny befattning i 27 :e lönegraden

såsom byrådirektör, dels ock antalet kontorsbiträdestjänster ökas från

7 till 8.

Vad slutligen beträffar kanslideputerades framställning, att förste revisorn

Risling skulle, räknat från och med innevarande år, utöver honom

tillkommande avlöning på riksgäldskontorets stat, tillerkännas en lönefyllnad

av 1 000 kronor årligen, har utskottet på de av kanslideputerade anförda

skälen funnit sig böra tillstyrka bifall lill denna framställning.

Nämnda belopp, varå dyrtidstillägg ej bör beräknas, torde — då det främst

avser att utgöra ersättning för den betydande ökning i arbetsbördan, som

under riksdagstiden drabbar Risling i egenskap av föreståndare för riksdagens

tryckeriexpedition — böra såsom särskilt arvode utgå från förslagsanslaget

till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens

hus.

I de av riksdagen antagna avlöningsbestämmelserna för den hos riksdagen

tillfälligt anställda personalen, vilka bestämmelsers nuvarande lydelse framgår

av 1923 års bankoutskotts memorial nr 75, finnes upptagen en befattning

såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition med ett dagarvode

av 28 kronor. Detta arvode har icke utgått under den tid, provisoriet

ägt bestånd. Vid bifall till förslaget örn inrättande av en riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå torde ur berörda bestämmelser böra uteslutas,

vad som stadgas om nämnda befattning. Förslag i sådant syfte kommer

utskottet att senare framlägga för riksdagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa.

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret

och kanslideputerades förevarande framställningar, må

I) besluta,

a) att i riksgäldskontoret skall från och med den 1 juli

1930 inrättas en särskild avdelning under benämning riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå;

b) att den vid avlöningsreglementet för befattningshavare

vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen skall, likaledes

från och med den 1 juli 1930, i nedannämnda delar

erhålla följande ändrade lydelse:

»Tj änsteförteckning

angivande antalet ordinarie befattningar vid vederbörande

verk ävensom för vissa av dessa befattningar de särskilda

lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 9 § av

avlöningsreglementet intagna löneplan.

Riksgäldskontoret.

Verk och befattningar.

Lönegrad enligt

löneplanen.

1 byrådirektör .................................. 27

8 kontorsbiträden ................................ 4

— — — — --------------»; samt

c) att kanslideputerades befattning med tillsättandet av

föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition skall från och

med nästkommande riksdag upphöra;

II) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under

den tid av året, då fullmäktige finna sådant nödigt, för

tjänstgöring å riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå förordna

en tjänsteman i riksdagens verk mot avlöning högst

enligt 17 :e lönegraden i gällande löneplan för ordinarie

tjänstemän vid nämnda verk; ävensom

III) besluta, att till förste revisorn E. Risling skall, räknat

från och med år 1930, så länge han tjänstgör såsom föreståndare

för riksdagens tryckeriexpedition, av förslagsanslaget

till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

riksdagens hus utgå ett särskilt arvode av 1 000 kronor för år.

Stockholm den 13 maj 1930.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

17

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson

i Olovstorp, Lindgren, Ström i Lidköping, Berling, Bodin* och Larsson i Örbyhus;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Svensson i Betingetorp, Heleström,

Lovén, Leffler, Paulsen och Edberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 31 höft. (Nr 44.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Bilaga.

Avskrift.

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

Ilos kanslideputerade har förste revisorn i riksgäldskontoret E. Risling,

vilken sedan 1921 uppehållit den genom 1920 års riksdags beslut inom riksgäldskontoret

provisoriskt inrättade tjänst, som skulle förena dels vicevärdsbefattningen

för riksdagens hus, dels ock befattningen som föreståndare

för riksdagens tryckeriexpedition, hemställt, att kanslideputerade mätte

vidtaga åtgärd för att bereda honom en löneförhöjning å 1 000 kronor per år,

motsvarande det gratifikationsbelopp, som senast år 1924 utgått till honom

från riksdagen men sedermera ej tillkommit honom.

Efter det frågan om definitivt ordnande av riksdagens inre administrativa

och ekonomiska angelägenheter sedan år 1917 varit föremål för olika utredningar

inom riksgäldskontoret, avlät 1922 års bankoutskott en skrivelse

till fullmäktige i sagda kontor, däri framhölls, att det vöre av största vikt,

att denna fråga, som provisoriskt delvis vunnit sin lösning genom sammanslagningen

av ovanberörda befattningar, utan dröjsmål ordnades på ett tillfredsställande

sätt, med beaktande därvid bland annat att de dåvarande

kostnaderna nedbringades. Med anledning härav tillsattes år 1922 inom

riksgäldskontoret en kommitté för ändamålet. Denna kommitté, vars förslag

sedermera med tillstyrkan av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnades

till 1923 års bankoutskott, ansåg sig på angivna skäl ej kumla föreslå

ett definitivt ordpande av den föreliggande frågan, utan förordade ett

bibehållande tillsvidare av det förefintliga provisoriet, dock med vissa inskränkningar

beträffande personalen å vicevärds- och tryckeriexpeditionen

samt viss utökning av expeditionens uppdrag. Kommittén, som i sitt betänkande

utförligt redogjorde för Rislings åligganden å ifrågavarande tjänst

dels såsom chef för tryckeriexpeditionen inom riksdagen, dels ock såsom

vice värd för riksdagens hus ävensom för omfattningen av den ekonomiska

förvaltning, som åvilade honom, fann därvid skäligt, att, utöver hans lön

enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk, ett särskilt arvode å 1 000

kronor jämte dyrtidstillägg tillerkändes honom. Såsom skäl härför anförde

kommittén främst Rislings slitande arbete och långa tjänstgöringstid såsom

föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition. Ytterligare betonade kommitterade,

att uppdraget hade tillfällig karaktär och att med detsamma

vore förenat handhavandet av stora ekonomiska värden.

När kanslideputerade under åren 1922—1924 gjorde framställningar hos

riksdagen om beredande av en gratifikation å 1 000 kronor till Risling,

motiverades även dessa framställningar med att Risling för fullgörandet av

göromålen å den av honom innehavda tjänsten nödgats i stor omfattning

arbeta på övertid under riksdagsperioderna. Detta har alltjämt varit förhållandet.

Vid ifrågavarande tjänsts tillkomst hade man anledning förmoda,

att det övertidsarbete, som Risling i egenskap av tryckeriföreståndare

måste prestera för att fullgöra sina göromål för riksdagen, skulle i väsentlig

mån kompenseras genom minskat arbete under den övriga delen av

året. En dylik förmodan har emellertid ej hållit streck. Efterarbete för

riksdagen samt Rislings åligganden i egenskap av vice värd i riksdagshuset

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

19

och såsom handhavare av riksdagshusets och riksdagens ekonomiska angelägenheter

hava jämte göromål för kommittéer samt för riksdagens revisorer

_ vilka senare numera äro samlade under tre månader årligen — förorsakat,

att Risungs tjänstgöring jämväl under hösten enligt av honom meddelad

uppgift icke kommit att omfatta mindre än 7 timmar dagligen.

Såsom bevis för omfattningen av Risungs ekonomiska förvaltning må

enligt verkställda statistiska beräkningar beträffande senaste budgetår meddelas,

att kostnaderna under detta budgetår för riksdagstryckets sättning

och tryckning uppgingo till 402 700 kronor, häftningskostnadema för detsamma

till 67 700 kronor samt utgifterna för i sådant avseende erforderligt

papper till 57 400 kronor, samt att de utgifter, som ombesörjas eller

kontrolleras av Risling i egenskap av vice värd för riksdagshuset, uppgingo

till omkring 1 070 300 kronor, därav kostnaderna för upphandling, underhåll

av fastigheten och inventarier samt renhållning belöpt till minst

300 000 kronor. Dessa siffror utvisa, vilket stort ekonomiskt ansvar, som

är förbundet med Risungs tjänst, samt nödvändigheten av att dessa angelägenheter

handhavas med omdöme och klokhet och med iakttagande av

största möjliga sparsamhet — egenskaper, som Risling visat sig besitta.

På grund av vad sålunda anförts finna kanslideputerade det för sin del

skäligt, att Risling såsom innehavare av ifrågavarande tjänst må, i likhet

med vad varit fallet under åren 1922—1924, utöver till honom utgående avlöning

å riksgäldskontorets stat, för sitt krävande och maktpåliggande

arbete tillerkännas en lönefyllnad av 1 000 kronor årligen, vilken lämpligen

synes böra utgå från och med innevarande år.

Kanslideputerade få därför hemställa, att herrar fullmäktige måtte taga

förevarande fråga i övervägande och, därest tillräckliga skäl prövas föreligga,

göra framställning till riksdagen i ämnet.

Stockholm den 17 januari 1930.

K. von Geijer.

Einar Json Thulin. Birger Christenson.

Ernst Eriksson.

/ Carl Gust. Beskow.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.