Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning örn inrättande inom riksgäldskontoret av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå m. m.
1930-05-13 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1930:44, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning örn inrättande inom riksgäldskontoret av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr ii.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
örn inrättande inom riksgäldskontoret av en riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå m. m.
I en till bankoutskottet den 3 april 1930 avlåten skrivelse hava fullmäktige
i riksgäldskontoret hemställt, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen
dels
besluta
att i riksgäldskontoret skall från och med den 1 juli 1930 inrättas en
särskild avdelning under benämning riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå;
att
i tjänsteförteckningen för riksgäldskontoret måtte från och med
samma dag uppföras en byrådirektörstjänst i 27 :e lönegraden och ytterligare
en kontorsbiträdestjänst i 4:e lönegraden; samt
att kanslideputerades befattning med tillsättandet av föreståndare för riksdagens
tryckeriexpedition skall upphöra;
dels ock bemyndiga fullmäktige att under den tid av året, då fullmäktige
finna så nödigt, för tjänstgöring å riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå
förordna en tjänsteman i riksdagens verk mot avlöning högst enligt
17:e lönegraden i gällande löneplan för ordinarie tjänstemän vid riksdagens
verk.
Frågan om det lämpligaste sättet för ordnandet av förvaltningen av riksdagens
ekonomiska och administrativa angelägenheter har sedan åtskilliga
år stått på dagordningen och varit föremål för olika utredningar och förslag,
för vilka fullmäktige redogjort i sin ovanberörda skrivelse.
I avseende härå hava fullmäktige till en början erinrat, hurusom fullmäktige
i samband med det förslag till omorganisation av riksgäldskontorets
räkenskaps- och kassakontor samt till lönereglering för verkets befattningshavare,
som fullmäktige framlade i skrivelse till bankoutskottet av den 1
februari 1917, lämnat en redogörelse för de grunder, efter vilka förvaltningen
av riksdagens ekonomiska och administrativa angelägenheter då var ordnad
samt för därom gällande föreskrifter. Samtidigt framställde fullmäktige förslag
örn inrättandet av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, vilken
.skulle lyda under riksgäldskontoret och vars personal, bestående av en
föreståndare och en revisor, skulle utses av fullmäktige.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 31 höft. (Nr ii.)
1917 års
riksdag.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Utredning
1918.
Utredning
1920.
1917 års bankoutskott förklarade emellertid i sitt utlåtande nr 45 sig
icke kunna tillstyrka inrättandet av nämnda byrå och hemställde, att riksdagen
måtte uppdraga åt fullmäktige att låta utreda, huruvida och i vad mån
dåvarande anordningar i avseende å handhavandet av riksdagens inre administrativa
och ekonomiska angelägenheter kunde förändras i syfte att
större enhetlighet och planmässighet därutinnan vunnes. Vidare föreslog utskottet,
att riksdagen i avvaktan på resultatet av denna utredning måtte
bemyndiga fullmäktige att för tjänstgöring vid riksdagens vice värdsexpedition
förordna en tjänsteman i 2:a lönegraden (revisor) att biträda
dåvarande vice värden med de till expeditionen hörande göromålen.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Den av riksdagen sålunda beslutade utredningen verkställdes av fullmäktige
efter samråd med herrar A. H. Fahlén och A. O. Rune såsom representanter
för riksdagens kanslideputerade och herr E. Kristensson såsom
representant för andra kammarens ekonomideputerade. I skrivelse till
bankoutskottet av den 7 maj 1918 framlade fullmäktige förslag i ämnet
och hemställde däri, att de dåvarande befattningarna såsom vice värd för
riksdagshuset och såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition
skulle förenas till en tjänst, vars innehavare skulle benämnas byrådirektör
och åtnjuta avlöning enligt 3:dje lönegraden (kamrerare). Denne tjänsteman
skulle vara chef för riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, vid vilken
dessutom skulle vara anställd en revisor samt, under den tid riksdagen
påginge, erforderligt antal korrekturläsare och vaktmästare. I samband
härmed föreslogo fullmäktige även, att kanslideputerades befattning med
tryckeriexpeditionen skulle upphöra och överflyttas till fullmäktige, vilka
alltså skulle hava att tillsätta samtliga förenämnda befattningshavare. Till
den ekonomiska förvaltningsbyrån skulle jämväl överflyttas vården om
riksdags- och kommittétryck, varjämte byråns föreståndare skulle hava till
åliggande att utöva förmanskap över de hos riksdagen och dess utskott anställda
vaktmästarna.
I skrivelse av den 28 maj 1918 förklarade bankoutskottet på anförda
skäl, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka riksdagen att antaga
fullmäktiges ifrågavarande förslag. Utskottet omnämnde tillika, att utredning
påginge dels örn inrättande av en statens tryckeriexpedition, dels ock
örn riksgäldskontorets befriande från ansvaret för förändringar och reparationer
i riksdagshuset.
Med anledning härav beslöto fullmäktige att verkställa förnyad utredning
av den föreliggande frågan genom en av nio personer bestående kommitté.
Till ledamöter av kommittén utsågos herrar E. Hedenstierna, E.
Kristensson, greve G. Lagerbjelke, G. Kobb, E. Söderberg, S. H. Kvarnzelius,
P. Cronvall, K. Stenström och O. A. Rune. Innan kommitténs arbeten
hunnit avslutas, avled herr Söderberg.
Kommittén avgav den 26 april 1920 utlåtande, vari två alternativa för
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
3
slag framlades, nämligen dels till inrättande av en från riksgäldskontoret
helt och hållet skild riksdagens byrå, dels ock till anordnande inom riksgäldskontoret
av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå. I detta senare
alternativ förordade kommittén i huvudsak det förslag, som innefattades i
fullmäktiges ovannämnda skrivelse till bankoutskottet av den 7 maj 1918.
Kommittén ansåg sålunda, att vid nyss nämnda förvaltningsbyrå skulle
anställas en byrådirektör såsom chef samt en revisor. Byrådirektören borde
emellertid enligt kommitténs förslag erhålla samma avlöning som förste
revisorn i riksgäldskontoret eller 400 kronor mera än vad fullmäktige föreslagit.
Båda alternativen voro byggda på den förutsättning, att vården om
riksdagshuset fortfarande skulle tillhöra ett riksdagens verk och icke, såsom
varit ifrågasatt, överflyttas till byggnadsstyrelsen.
Fullmäktige överlämnade kommitténs utredning till bankoutskottet med*92*) års riksskrivelse
av den 6 maj 1920 och anförde däri, att, då utredningen avläm- (nuvarande
näts till riksgäldskontoret först den 26 april samma år, tiden ej medgåve provisorium
vare sig för fullmäktige eller bankoutskottet och kamrarna att taga ställ- bes,u,as)- ning till de båda alternativen. I stället ansågo fullmäktige sig böra framlägga
förslag till vissa provisoriska åtgärder i avvaktan på det slutliga ordnandet
av den föreliggande frågan. Fullmäktige hade ansett lämpligt att
ånyo upptaga det förslag, som framställts i fullmäktiges skrivelse av den
7 maj 1918, nämligen att såsom föreståndare för vice värdsexpeditionen
skulle placeras en tjänsteman, vilken utom de vice värden tillkommande
åligganden skulle hava att utföra de göromål, som ålåge föreståndaren för
tryckeriexpeditionen. Tidpunkten för en sådan sammanslagning vore synnerligen
lämplig, enär kamrarnas talmän till bankoutskottet avlåtit framställning
om beviljande av pension åt tryckeriexpeditionens föreståndare
fil. kand. J. P. Velander från ingången av år 1921. Fullmäktige anslöto
sig lill kommitténs förslag beträffande avlöningen för den tjänsteman, vilken
sålunda skulle förena befattningarna såsom vice värd i riksdagshuset
och föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition. Den befattningshavare
i 2 :dra lönegraden, vilken jämlikt medgivande av 1917 års riksdag förordnats
att tjänstgöra å vice värdsexpeditionen, komme enligt fullmäktiges
mening att fortfarande vara behövlig.
1920 års bankoutskott biträdde fullmäktiges förslag, dock med den förändring
att utskottet med hänsyn till anordningens provisoriska karaktär
icke ansåg någon särskild benämning å den nya befattningens innehavare
böra fastställas. I utlåtande nr 70 hemställde utskottet, att riksdagen måtte
bemyndiga fullmäktige att, i avbidan på slutligt avgörande av frågan örn
ordnandet av riksdagens inre administrativa och ekonomiska angelägenheter,
tills vidare från och med den 1 januari 1921 såsom vice värd i riksdagshuset
förordna en tjänsteman mot en avlöning, icke överstigande vad
enligt gällande stat tillkomme förste revisorn i riksgäldskontoret.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
1921 drs
riksdag.
Fullmäktige
och bankoutskottet
1922.
Utredning
1922.
Till vice värd för riksdagshuset från och med nämnda dag förordnade
fullmäktige förste revisorn E. Risling med skyldighet för honom att därjämte
utan särskild ersättning tjänstgöra såsom föreståndare för riksdagens
tryckeriexpedition. Sedermera förordnades Risling vid 1921 års riksdag av
kanslideputerade till föreståndare för sagda expedition, vilket förordnande
förnyats vid följande riksdagar.
Den 2 maj 1921 avläto fullmäktige skrivelse till bankoutskottet med hemställan,
att det föregående år beslutade provisoriet beträffande riksdagens
ekonomiska förvaltning måtte få fortgå ännu ett eller annat år. Såsom
skäl härför åberopades bland annat, att Kungl. Majit i proposition till riksdagen
(nr 239) föreslagit inrättandet av en befattning såsom statens tryckerisakkunnig
från och med den 1 juli 1921 och att detta ärende ännu icke
blivit avgjort. För övrigt innehöll skrivelsen förslag till de båda vid vicevärdsexpeditionen
anställda tjänstemännens placering i resp. 17:e och 13:e
lönegraderna i den till antagande framlagda nya löneplanen för tjänstemännen
vid riksdagens verk. Fullmäktiges skrivelse föranledde endast en
förändring i anm. 2 till den vid riksgäldskontorets reglemente fogade avlöningsstaten
för riksgäldskontorets tjänstemän, bestående däri, att revisorn
å expeditionen placerades i 14 :e lönegraden.
I skrivelse till bankoutskottet av den 22 mars 1922 uttalade fullmäktige
— under erinran om att den föreslagna befattningen såsom statens tryckerisakkunnig
blivit inrättad och dess förste innehavare tillsatt — att fullmäktige
fortfarande ansåge tiden ej vara inne att för riksdagen framlägga
förslag till definitivt ordnande av riksdagens administrativa och ekonomiska
angelägenheter. Enligt fullmäktiges mening vore visserligen den år 1920
beslutade provisoriska anordningen väl ägnad att läggas till grund för
frågans slutliga lösning, men å andra sidan vore det önskvärt, att ytterligare
någon erfarenhet vunnes örn lämpligheten av sagda organisationsform och
om samarbetet mellan riksdagens tryckeriexpedition och statens tryckerisakkunnig.
Till svar härå meddelade bankoutskottet i skrivelse av den 28 april
1922, att, då utskottet vid prövning av föreliggande spörsmål funnit det
vara av största vikt, att detsamma utan dröjsmål ordnades på ett tillfredsställande
sätt, utskottet ansett frågan fortast möjligt böra göras till föremål
för en närmare utredning med beaktande därvid bland annat, att kostnaderna
nedbringades. Utskottet förväntade därför förslag i ämnet i så
god tid, att detsamma kunde föreläggas 1923 års riksdag.
Med anledning därav tillsatte fullmäktige den 21 september 1922 en
kommitté, bestående av herrar E. Kristensson, K. E. von Geijer, greve G.
Lagerbjelke, V. Larsson och P. A. Cronvall. Kommittén avgav utlåtande
den 9 december 1922 och tillstyrkte däri, att det år 1920 antagna provisoriet
ännu någon tid skulle bibehållas. Till stöd för denna mening anförde
kommittén, att utrymmesförhållandena i riksdagshuset sannolikt komme
Bankoulskottets utlåtande Nr AA.
5
att nödvändiggöra riksgäldskontorets förflyttande till annan fastighet, varvid
svårigheter kunde uppstå för riksgäldskontoret att bibehålla befattningen
med riksdagens angelägenheter. Vidare förklarade kommittén, att
det enligt dess mening vore klokt att avvakta ännu någon tids erfarenhet,
innan ifrågavarande organisation, vilken då fungerat endast i knappa två
år, definitivt fastsloges, detta så mycket mer, som kommittén ansett sig
böra i besparingssyfte föreslå avsevärda personalindragningar, vilkas verkan
ej i förväg läte sig med säkerhet beräknas. En annan omständighet,
som gjort kommittén tveksam i fråga om organisationens definitiva ordnande,
vore, att befattningarna såsom vice värd och föreståndare för tryckeriexpeditionen
i själva verket vore så olikartade, att den omständigheten
att man då hade till sitt förfogande en tjänsteman i riksgäldskontoret, som
kunde anses lämplig för dem båda, ej utgjorde någon garanti för att så
även i framtiden skulle bliva fallet.
I sitt utlåtande meddelade kommittén, att innehavaren av de förenade
befattningarna såsom vice värd och tryckeriföreståndare under åren
1921—1922 uppburit, utöver honom tillkommande fast avlöning, särskilda
ersättningsbelopp, vilka utgått med cirka 3 500 kronor under det förra
och med cirka 1 600 kronor under det senare året. Såsom lämpligt extra
arvode till denne befattningshavare föreslog kommittén ett belopp av 1 000
kronor jämte dyrtidstillägg därå. Beträffande den å vice-värdsexpeditionen
anställda revisorn, vilken dittills tjänstgjort under hela året, ansåg kommittén,
att denne tjänsteman kunde undvaras under tiden mellan riksdagarna.
Vidare ansåg kommittén, att ifrågavarande under riksdagstiden
tjänstgörande befattningshavares löneställning borde förändras och nedflyttas
från 14:e lönegraden (revisor) till 10:e lönegraden (kammarskrivare).
Hans tjänstgöring borde, efter beprövande av fullmäktige, kunna
utsträckas att fortfara någon tid efter riksdagens avslutande. Härjämte
borde enligt kommitténs mening en av de vid vice-värdsexpeditionen inrättade
vaktmästaretjänsterna indragas, dock med rätt för fullmäktige att
vid förefallande behov tillfälligt anställa extra personal för vården av riksdagstrycket.
Till tryckeriexpeditionen skulle vidare överflyttas arbetet med
upprättandet av en kronologisk förteckning över samtliga av riksdagen
beslutade skrivelser, vilken förteckning dittills uppgjorts av den å riksdagens
kansli anställde registratorn. Kommittén föreslog slutligen, att tryckeriexpeditionens
personal skulle tillsättas av fullmäktige och kanslideputerades
befattning därmed upphöra.
Fullmäktige överlämnade den 16 januari 1923 kommitténs utredning
till bankoutskottet och tillstyrkte därvid kommitténs förslag i dess helhet.
På anmodan av bankoulskottet avgå vo kanslideputerade den 21 februari
1923 yttrande över kommitténs utlåtande. Kanslideputerade meddelade
däri, att, med hänsyn till det föreslagna bibehållandet av den provisoriska
anordningen med förening bos samma person av befattningarna såsom vice
1923 års
riksdag,
6
Bankoutskottets utlåtande Nr M.
värd för riksdagens hus och föreståndare för riksdagens tryckeriavdelning
och då kanslideputerades befogenhet i fråga om tillsättandet av denna
befattningshavare på grund av de villkor, som vore förknippade med åtnjutandet,
av för denne fastställda avlöningsförmåner, måste anses vara av
uteslutande formell natur, kanslideputerade funnit sig kunna tillstyrka,
att tillsättningen av ifrågavarande befattningshavare helt och hållet överflyttades
på fullmäktige i riksgäldskontoret. Härjämte framhöllo kanslideputerade,
att de under pågående riksdag borde hava den disciplinära myndigheten
över såväl den enligt förslaget inom riksgäldskontoret utsedde
föreståndaren för tryckeriexpeditionen som ock de å expeditionen under
riksdag anställda korrekturläsare och vaktmästare, varom, i händelse kanslideputerades
åsikt i ämnet delades av riksdagen, särskilt stadgande borde
ingå i riksgäldskontorets reglemente i fråga om föreståndaren för tryckeriavdelningen.
I skrivelse till fullmäktige av den 23 maj 1923 meddelade bankoutskottet,
att vid ärendets behandling inom utskottet olika meningar gjort sig gällande
beträffande det lämpligaste sättet för lösande av föreliggande spörsmål.
Under sådana förhållanden och då den besparing, som ett genomförande
av kommitténs förslag skulle innebära, icke syntes vara av större
betydelse, hade utskottet funnit framställningen icke böra föranleda annan
åtgärd, än att det av fullmäktige meddelade förordnandet för en tjänsteman
i 14 :e lönegraden å vice-värds- och tryckeriexpeditionen borde upphöra
samt att därstädes i stället borde under den tid av året, som fullmäktige
funne nödig, placeras en tjänsteman i riksdagens verk i högst 10:e lönegraden.
Härom bomme utskottet att avgiva förslag till riksdagen i sammanhang
med framläggandet av förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret.
Sedermera avgav utskottet emellertid särskilt utlåtande (nr 72),
vari utskottet hemställde, dels att riksdagen måtte förklara, att det av
1917 års riksdag lämnade bemyndigandet för fullmäktige att, i avbidan
på slutförandet av viss utredning angående ordnandet av riksdagens administrativa
och ekonomiska angelägenheter, tills vidare förordna en tjänsteman
i 2:dra graden (gammal stat) skulle upphöra från och med den 1 juli
1923, dels ock att riksdagen måtte bemyndiga fullmäktige att å riksdagens
vice-värds- och tryckeriexpedition tills vidare under den tid av året, som
fullmäktige funne nödig, förordna en tjänsteman i riksdagens verk mot
avlöning högst enligt 10:e lönegraden i gällande löneplan för manliga
tjänstemän vid riksdagens verk.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Sedan en för manliga och kvinnliga tjänstemän gemensam löneplan antagits
år 1925 och i samband därmed de olika lönegruppernas nummerbeteckning
förändrats, utgår avlöningen till vice-värds- och tryckeriexpe
-
Bankoutskottets utlåtande Nr ii.
7
ditionens föreståndare numera enligt 27 :e lönegraden och till den vid expeditionen
tjänstgörande kammarskrivaren enligt 17 :e lönegraden.
I sin nu föreliggande skrivelse hava fullmäktige framhållit, att, då den Fullmäktige
nuvarande provisoriska organisationen av riksdagens ekonomiska förvaltning
ägt bestånd alltsedan år 1921 eller sålunda under mera än 9 år, enligt
fullmäktiges mening tiden vöre inne att undersöka, huruvida densamma
borde läggas till grund för ett definitivt beslut angående ifrågavarande
angelägenheter. Att frågans slutliga lösning gång efter annan uppskjutits
berodde väsentligen dels på att man velat vinna erfarenhet rörande organisationens
lämplighet och dels på att frågan sammankopplats med vissa
andra av fullmäktige i det följande berörda spörsmål.
Vidkommande först spörsmålet huruvida för handläggningen av de ärenden,
varom här är fråga, en självständig riksdagens byrå bör inrättas hava
fullmäktige framhållit följande.
Såsom förut erinrats, framlade 1920 års kommitté förslag till inrättande
av en från riksgäldskontoret helt och hållet skild riksdagens byrå. Styrelsen
för denna byrå skulle enligt kommitténs förslag utgöras av sju byråfullmäktige,
samtliga tillhörande riksdagen och utsedda av de valmän, vilka
enligt grundlagarna hava att förrätta val av fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret. Samtliga byråfullmäktige skulle för de sammanträden,
som av dem bevistades, erhålla reseersättning och dagarvode enligt de
grunder, som äro eller bliva fastställda för ledamöter av riksdagen. Inom
byråfullmäktige skulle tillsättas ett verkställande utskott, bestående av tre
ledamöter, till vilka särskilda arvoden skulle utgå med förslagsvis 4 000
kronor till utskottets ordförande och 1 200 kronor till var och en av de
båda övriga ledamöterna. Den stadigvarande personalen i byrån skulle
utgöras av en föreståndare, benämnd riksdagskommissarie, med samma
avlöning som byråchef i statens verk (30:e lönegraden), en förrådsförvaltare
och en vaktmästare.
Såsom förut meddelats, avgav kommittén därjämte förslag till anordnande
av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå såsom en under riksgäldskontoret
lydande avdelning.
Huruvida det ena eller det andra av omförmälda två alternativ borde
läggas till grund för en blivande omorganisation, förklarade kommittén sig
vilja lämna öppet. Kommittén hade icke ansett det tillhöra sin uppgift
att uttala en bestämd mening därom, huruvida nied hänsyn till den egenartade
karaktären av vårt riksdagsskick med en riksdagssession, som under
normala förhållanden omfattade allenast en mindre del av året, och med
två jämnställda kamrar, vilkas talmän och övriga förtroendemän fungerade
blott luidor den tid, riksdagen vore samlad, det kunde vara ändamålsenligt
att efter mönstret av åtskilliga utländska parlament inrätta cn riksdagens
egen centrala byrå för handläggning av riksdagens till stor del över hela
året sig fördelande inre förvaltningsärenden. Kommittén ansåg sig till följd
därav icke böra förorda någotdera av de framlagda alternativen.
Under hänvisning lill vad sålunda anförts förklara sig fullmäktige för
egen del hålla före, att inrättandet av en självständig riksdagens byrå icke
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
är av behovet påkallat. Den nuvarande sedan lång tid bestående ordningen
med riksgäldskontoret såsom organ för handhavandet av riksdagens
ekonomiska förvaltning har enligt fullmäktiges mening befimnits ändamålsenlig,
och vid sådant förhållande torde någon anledning ej föreligga
att ersätta berörda organisation med en annan, som dessutom bomme att
medföra avsevärt ökade kostnader.
Beträffande därefter frågan om värden om riksdagshuset erinra fnllmäktige,
hurusom denna fråga år 1927 varit föremål för behandling inom
riksdagen. Härom yttra fullmäktige:
I en inom andra kammaren år 1927 väckt motion nr 231 hemställde
herr Bäcklund bland annat, att den tekniska vården av nämnda byggnad
skulle överflyttas till kungl, byggnadsstyrelsen och att vice värdsbefattningen
i riksdagshuset måtte indragas och därmed förenade göromål
åläggas riksdagshusets materialförvaltare.
Efter hemställan av bankoutskottet avgåvo fullmäktige den 17 mars 1927
yttrande över motionen och överlämnade därvid ett av byggnadsstyrelsen
uPPgjort förslag till grunder för styrelsens utövande av den tekniska vården
över riksdagshuset. Enligt berörda förslag skulle i styrelsens åligganden icke
ingå åtskilliga i sammanhang med själva förvaltningen av byggnaden stående
arbetsuppgifter, såsom renhållning inom byggnaden och därmed sammanhängande
underhåll av golven, uppvärmning av byggnaden, möblering
och vård av inventarier, utvändig renhållning å gårdar och gator samt snöskottning
och sändning därstädes, ävensom vård av planteringar, vägar
och gator; dessa arbetsuppgifter komme sålunda alltjämt att tillhöra vice
värden. Denne skulle därjämte fortfarande med biträde av materialförvaltaren
utöva den omedelbara och närmaste tillsynen över riksdagshuset
samt underrätta byggnadsstyrelsen örn behövliga reparations- och underhållsåtgärder.
Smärre underhalls- och reparationsarbeten skulle genom vice
värdens försorg utföras av de hantverkare, som vöre anställda vid riksdagshuset
och avlönade direkt av riksgäldskontoret. Förslaget förutsätter sålunda,
att, även örn vården av riksdagshuset övertoges av byggnadsstyrelsen,
en vice värd fortfarande skulle vara anställd för byggnaden, något som
även bestämt framhölls av styrelsen.
I sitt förenämnda yttrande av den 17 mars 1927 anförde fullmäktige,
att vice värdens arbete med vården av riksdagshuset visserligen skulle
komma att minskas genom byggnadsstyrelsens övertagande därav, i det
att han komme att befrias från skyldigheten att infordra anbud å ombyggnads-
och underhållsarbeten, att ombesörja och övervaka arbetenas
utförande samt attestera räkningar rörande sådana arbeten. Såsom framgår
av ovan lämnade uppgifter, skulle vice värden dock alltjämt i avsevärd
omfattning hava att syssla med frågor rörande fastighetens vård.
Tyngdpunkten i avseende å vice värdens arbete och ansvar läge dock ej i
vården örn själva fastigheten, där han för övrigt hade god hjälp av materialförvaltaren,
utan i den mycket omfattande upphandlingen av effekter
och förbrukningsartiklar för riksdagens behov samt i samband därmed
stående redovisning och kontroll.
Efter att därpå hava lämnat vissa sifferuppgifter till belysande av omfattningen
av den ekonomiska förvaltning, vice värden hade att ombesörja,
Bankoutskottcts utlåtande Nr 44.
9
yttrade fullmäktige vidare, att de arbetsuppgifter, som ålåge vice värden
och som i huvudsak alltjämt skulle åligga honom, även örn byggnadsstyrelsen
övertoge den tekniska vården av riksdagshuset, vore så omfattande
och maktpåliggande, att det syntes fullmäktige uteslutet att återgå till den
ordning, som gällde före år 1921, d. v. s. att en tjänsteman i riksgäldskontoret
mot ett mindre arvode skulle sköta vice värdsgöromålen vid sidan
av sin egentliga tjänst i riksgäldskontoret. I varje fall skulle detta ej
kunna ske utan att uppdela vissa av vice värdens göromål på flera tjänstemän
i riksgäldskontoret, vilket innebure en återgång till den olämpliga
splittring, som rådde före inrättandet år 1917 av en provisorisk vice värdsexpedition.
En sådan uppdelning vore även till följd av göromålens stora
ökning svårare att genomföra.
På grund av ovan återgivna och i övrigt anförda skäl avstyrkte fullmäktige
bifall till herr Bäcklunds motion. Bankoutskottet anslöt sig till den av
fullmäktige uttalade meningen och hemställde i utlåtande nr 50, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Utskottets hemställan
bifölls av riksdagen, av första kammaren utan debatt och av andra
kammaren efter ett kortare anförande av motionären.
Utöver vad fullmäktige anfört i sitt omförmälda yttrande av den 17
mars 1927, hava fullmäktie i nu förevarande skrivelse framhållit att fullmäktige
tid efter annan hänvänt sig till byggnadsstyrelsen med anhållan
om dess utlåtande i byggnaden rörande frågor samt att styrelsen städse
med synnerligt tillmötesgående tillhandagått fullmäktige med råd och upplysningar
i dylika ärenden. Det biträde, styrelsen sålunda lämnat, hade
för riksgäldskontoret varit av stort värde, och fullmäktige vore förvissade
örn, att styrelsen även i framtiden skulle ställa sina tjänster till riksgäldskontorets
disposition, då så erfordrades för fullgörande av den fullmäktige
åliggande vården om riksdagshuset.
På nu åberopade grunder hava fullmäktige ansett, att någon rubbning
av den bestående ordningen för vården av riksdagshuseet icke är önskvärd
eller behövlig.
Fullmäktige hava i sin skrivelse även berört ett annat spörsmål, som
äger ett visst samband med frågan örn ordnandet av riksdagens ekonomiska
angelägenheter, nämligen spörsmålet om inrättande av en statens tryckeriexpedition,
och därvid anfört följande.
I proposition nr 239 till 1921 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
örn anställande av en statens tryckerisakkunnig. I motiveringen till denna
proposition meddelade föredragande departementschefen, att inom riksdagen
väckta motioner örn inrättande av ett statstryckeri två gånger, nämligen
åren 1913 och 1915, avslagits. Sedan emellertid motionärerna på
nytt upptagit frågan vid 1917 års riksdag, anhöll riksdagen i .skrivelse nr 160,
att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning, i vad mån kostnaderna för
.statens tryck skulle kunna nedbringas genom inrättande av en statens
tryckeriexpedition och specialtryckerier för vissa ämbetsverk eller ock genom
andra anordningar. Den begärda utredningen verkställdes av tre tillkallade
sakkunniga, vilka i februari 1919 avgåvo betänkande, innehållande
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
bland annat förslag till inrättande av en statens tryckeriexpedition Departementschefen
anslöt sig till detta förslag men ansåg likväl, att en statens
tryckeriexpedition ej omedelbart borde komma till stånd utan att i stället
tills vidare endast en statens tryckerisakkunnig borde anställas. Huvudsakliga
skälet därtill var, att man genom denna förberedande anordning önskade vinna
erfarenhet rörande de arbetsuppgifter, vilka lämpligen borde tillhöra en
blivande statens tryckeriexpedition. Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen
med vissa ändringar.
En av statens tryckerisakkunniges förnämsta arbetsuppgifter är, på sätt
jämväl avsågs vid befattningens inrättande, alt tillhandagå statens myndigheter
nied råd och anvisningar i avseende å anordningen och utförandet
av förekommande tryckningsarbeten. Vad åter angår frågan örn den
tryckerisakkunniges ställning till riksdagens tryckeriavdelning, förutsattes
i ovanberörda proposition, att man tills vidare borde inskränka sig till ett
samarbete under mera fria former. För tjänstemännen vid tryckeriexpeditionen
och i främsta rummet för expeditionens föreståndare måste det givetvis
vara av värde att kunna i förefallande ärenden rådgöra med statens
tryckerisakkunnige och att hava hans erfarenhet och sakkunskap att tillgå.
Av särskild vikt är detta, då personombyte å föreståndarebefattningen äger
runi; däremot har samarbetet med statens tryckerisakkunnige mindre betydelse
för den nuvarande innehavaren av föreståndarebefattningen, då denne
sedan nära 20 år tillbaka tjänstgjort vid riksdagens tryckeriexpedition och
på grund därav är fullt förtrogen med alla till hans verksamhetsområde
hörande frågor.
kälder erinran att frågan örn inrättandet av en statens tryckeriexpedition
icke efter år 1921 upptagits till behandling, framhålla fullmäktige, att denna
fråga numera ej torde vara aktuell.
Det nu förevarande förslagets innebörd och närmare utformning
hava fullmäktige sammanfattat på följande sätt:
» Fullmäktige hava redan i det föregående såsom sin mening uttalat, att
den nuvarande provisoriska organisationen för handhavandet av riksdagens
ekonomiska angelägenheter befunnits vara ändamålsenlig. Ej heller hava
några anmärkningar mot densamma förekommit från riksdagens sida. Vad
särskilt angår föreningen av de båda förutvarande befattningarna såsom
vice värd för riksdagshuset och såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition
till en enda tjänst, hava jämväl 1927 års kanslideputerade vitsordat,
att denna anordning fungerat utan skäl till anmärkning 1922 års
kommitté har visserligen uttalat vissa betänkligheter mot organisationens
definitiva fastställande, bl. a. av den anledning, att de arbetsuppgifter, som
ålåge omförmälda två befattningars innehavare, vöre så olikartade, att svårigheter
i framtiden kunde tänkas uppkomma att erhålla en för dem båda
fullt kvalificerad person. De sålunda uttalade betänkligheterna måste enligt
fullmäktiges mening anses överdrivna och ej böra utgöra hinder för
den föreliggande frågans lösning.
På grund av det anförda anse sig fullmäktige utan tvekan kunna förorda,
att nuvarande provisorium göres permanent och att i följd därav
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
11
de befattningshavare, som nu äro anställda vid riksdagens vice-värds- och
tryckeriexpedition med tjänstgöring under hela året, överflyttas på ordinarie
stat. Detta skulle även innebära en avsevärd fördel för riksgäldskontoret.
Alltsedan år 1921 har förste revisorn Risling åtnjutit ständig ledighet fransin
tjänst i riksgäldskontoret, och i anledning därav hava ej endast förste
revisorsbefattningen utan även en revisors- och en kammarskrivaretjänst
uppehållits på förordnande. I händelse, såsom fullmäktige här nedan
komma att föreslå, en särskild avdelning eller byrå inrättas inom riksgäldskontoret
för vården av riksdagens ekonomiska angelägenheter och
Risling placeras såsom föreståndare för densamma, skulle omförmälda tre
befattningar inom verket kunna besättas med ordinarie innehavare. Givet
är, att det varken ur riksgäldskontorets eller dess tjänstemäns synpunkt
kan vara lämpligt, att ett flertal tjänster inom verket under en lång följd
av år uppehållas på förordnande.
Vid vice värds- och tryckeriexpeditionen äro för närvarande anställda tre
befattningshavare med tjänstgöring under hela året, nämligen expeditionens
föreståndare, ett kvinnligt extra biträde och en vaktmästare. Rörande dessa
befattningshavares tjänsetåligganden har en fullständig redogörelse lämnats
av 1922 års kommitté och det torde därför ej vara erforderligt att här meddela
detaljerade uppifter örn sagda åligganden. I alla väsentliga delar böra
ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter förbliva oförändrade, även
sedan organisationen erhållit permanent karaktär.
Av förenämnda tre befattningshavare innehar endast vaktmästaren ordinarie
anställning med placering i 6:e lönegraden, varjämte han är berättigad
att efter fullmäktiges beprövande uppbära ett extra arvode av högst
200 kronor årligen såsom gottgörelse för arbetet med vården av riksdagstrycket.
Någon förändring i denne befattningshavares sålunda bestämda
avlöningsförmåner vilja fullmäktige icke ifrågasätta.
Föreståndarens för vice värds- och tryckeriexpeditionen avlöning utgår,
såsom förut i denna skrivelse meddelats, numera enligt 27 :e lönegraden.
Enligt fullmäktiges mening finnes ej någon anledning att, örn befattningen
sättes å ordinarie stat, göra någon ändring i berörda placering å löneskalan.
Fullmäktige hava från riksdagens kanslideputerade mottagit en framställning,
1 vari kanslideputerade på anförda skäl och med framhållande
av att förste revisorn Risling såsom innehavare av ifrågavarande tjänst
under vart och ett av åren 1922—1924 av riksdagen beviljats ett särskilt
arvode av 1 000 kronor förklarat sig anse skäligt, att Risling, utöver till
honom utgående avlöning på riksgäldskontorets stat, tillerkännes en lönefyllnad
med samma belopp årligen från och med innevarande år.
Med anledning härav vilja fullmäktige vitsorda, att ifrågavarande befattningshavares
arbete under riksdagsperioderna är mycket påfrestande, och
1 Skrivelsen nr inlagen som bilaga till detta utlåtande.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
hava fullmäktige år 1925 i skrivelse till riksdagens kanslideputerade uttalat
sig för, att Risling även för framtiden erhölle ett extra arvode av 1 000
kronor årligen. Under erinran härom få fullmäktige till utskottet överlämna
kanslideputerades berörda skrivelse för den åtgärd, vartill utskottet
kan finna densamma böra föranleda.
Det vid vice värds- och tryckeriexpeditionen tjänstgörande kvinnliga biträdet
åtnjuter för närvarande avlöning enligt 4:e lönegraden i löneplanen
för e. o. befattningshavare vid riksdagens verk. Såsom ordinarie bör befattningen
placeras i samma lönegrad inom den för ordinarie befattningshavare
gällande löneplanen.
Den föreslagna byrån, som för framtiden skulle hava till åliggande att
handhava riksdagens ekonomiska angelägenheter, torde, såsom av fullmäktige
föreslagits redan år 1917, böra benämnas riksdagens ekonomiska förvaltningsbgrå.
Likaledes vidhålla fullmäktige sitt då framställda förslag,
att byråns föreståndares tjänstebenämning lämpligen bör vara byrådirektör.
Enligt beslut av 1925 års riksdag äro fullmäktige berättigade att för tjänstgöring
å vice-värdsexpeditionen under den tid av året, fullmäktige pröva
lämpligt, förordna en tjänsteman med avlöning enligt 17 :e lönegraden. Det
bemyndigande, fullmäktige sålunda erhållit, bör fortfarande gälla för den
nya byrån.
Tillsättningen av samtliga ordinarie tjänstemän vid riksdagens ekonomiska
förvaltningsbyrå torde böra uppdragas åt fullmäktige, i följd varav
kanslideputerades befattning med förordnande av föreståndare för tryckeriexpeditionen
bör upphöra. Mot detta förslag, vilket redan framställts av
1922 års kommitté, hava kanslideputerade i sin ovan åberopade skrivelse
av den 21 februari 1923 förklarat sig icke hava något att erinra.
Nyss omförmälda kommitté ifrågasatte jämväl, att kanslideputerades befattning
i fråga om tillsättningen av och inseendet över vid tryckeriexpeditionen
under pågående riksdag anställda korrekturläsare och särskilt förordnade
vaktmästare ävensom kanslideputerades befattning med tryckningen
av riksdagens handlingar skulle helt och hållet upphöra samt överflyttas
till fullmäktige. Såsom en konsekvens härav föreslog kommittén, att § 13
i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen skulle upphävas. 1923
års kanslideputerade förklarade sig emellertid av anförda skäl icke kunna
dela kommitténs åsikt i nu berörda frågor utan hemställde, att deras befattning
med tryckeriexpeditionen skulle, utom vad beträffar tillsättandet
av expeditionens föreståndare, bibehållas oförändrad. För egen del äro
fullmäktige av den uppfattningen, att en förändring av kanslideputerades
befogenheter i avseende på riksdagstrycket icke bör mot deras bestridande
genomföras och att sålunda de i förenämnda paragraf meddelade bestämmelser
böra förbliva orubbade.
I 1923 års skrivelse förbehöllo sig kanslideputerade även att framgent
få utöva den disciplinära myndigheten såväl över den av fullmäktige ut
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
13
sedde föreståndaren för riksdagens tryckeriexpedition sorn ock å expeditionen
under riksdag anställda korrekturläsare och vaktmästare. Med detta
uttalande torde kanslideputerade ej hava åsyftat annat, än att det skulle
tillkomma dem att leda och övervaka expeditionens arbete med tryckningen
av riksdagens handlingar samt meddela vederbörande tjänstemän föreskrifter
och anvisningar i och för behörigt fullgörande av deras åligganden.
Under nämnda förutsättning hava fullmäktige intet att erinra mot kanslideputerades
förslag. Något stadgande i riksgäldskontorets reglemente om
en dylik befogenhet för kanslideputerade synes ej erforderligt. Eventuella
ärenden rörande tjänsteförsummelser av förvaltningsbyråns personal, sedan
densamma överflyttats på ordinarie stat, böra däremot handläggas av fullmäktige
i den ordning, som är stadgad i berörda reglemente.
Slutligen vilja fullmäktige föreslå, att den nuvarande provisoriska organisationen
av riksdagens ekonomiska förvaltning skall upphöra vid utgången
av juni månad 1930 samt att nämnda förvaltning därefter skall vara
organiserad enligt de av fullmäktige ovan förordade grunder.»
Såsom av utredningen framgår, har den huvudsakliga befattningen med utskottet.
riksdagens ekonomiska angelägenheter sedan lång tid tillbaka ålegat fullmäktige
i riksgäldskontoret. Fullmäktige hava härutinnan närmast biträtts
av en av sina tjänstemän, som förordnats såsom vice värd i riksdagshuset
och i sådan egenskap främst haft att bereda ärenden rörande riksdagens
hus och dess inventarier samt upphandlingen för riksdagens räkning ävensom
utöva närmaste förmanskapet för personalen vid huset. Uppdraget såsom
vice värd var före år 1921 en med särskilt arvode avlönad bisyssla.
Sedan det emellertid på grund av den alltmer ökade omfattningen av de
vice värden åliggande göromålen visat sig vara förenat med stora svårigheter
att på detta sätt kombinera befattningen såsom vice värd med tjänst
i riksgäldskontoret, framlade fullmäktige år 1918 förslag om inrättande av
en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, vilket förslag dock icke kom
till genomförande. Frågan om det lämpligaste sättet för ordnandet av här
avsedda angelägenheter var under de följande åren föremål för åtskilliga
utredningar. Dessa hava emellertid hittills icke lett till någon slutgiltig lösning
av frågan.
Ett steg i riktning mot en ny organisationsform togs, då riksdagen år
1920 beslöt bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att, i avbidan på
slutligt avgörande av frågan om ordnande av riksdagens inre administrativa
och ekonomiska angelägenheter, tillsvidare från och med den 1 januari
1921 såsom vice värd i riksdagshuset förordna en tjänsteman mot en avlöning
icke överstigande vad enligt gällande stat tillkomine förste revisorn
i riksgäldskontoret, vilken avlöning för närvarande utgår efter 27 :e lönegraden.
Härvid förutsattes, att vice värden skulle utan särskild ersättning
jämväl tjänstgöra såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr Ai.
Den vid 1920 års riksdag beslutade provisoriska lösningen av förevarande
fråga innebar sålunda den förändringen i den tidigare bestående ordningen,
att ansvaret för handhavandet av riksdagens ekonomiska angelägenheter
närmast under fullmäktige anförtroddes såsom huvudsaklig uppgift åt en
för ändamålet särskilt förordnad tjänsteman. Handläggningen av hithörande
göromål sammanfördes i samband därmed till en provisoriskt inrättad
avdelning inom riksgäldskontoret, den s. k. riksdagens vicevärdsexpedition,
med vice värden såsom föreståndare och med erforderlig personal
i övrigt.
I enlighet med 1920 års riksdags beslut hava fullmäktige förordnat förste
revisorn i riksgäldskontoret E. Risling att från och med 1921 års början
vara vice värd i riksdagshuset, varjämte Risling av kanslideputerade genom
vid varje riksdag från och med samma år meddelade förordnanden utsetts
att vara föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition.
Vid riksdagens vicevärdsexpedition äro, förutom föreståndaren, anställda
två befattningshavare med tjänstgöring under hela året, nämligen en ordinarie
riksgäldsvaktmästare i 6:e lönegraden och ett kvinnligt e. o. kontorsbiträde
i 4:e lönegraden. Under den tid av året, då riksdagen är samlad,
tjänstgör å expeditionen dessutom en tjänsteman med avlöning enligt
17:e lönegraden.
Fullmäktiges nu föreliggande förslag avser, att den provisoriska organisation
för handhavandet av riksdagens ekonomiska angelägenheter, för
vilken här redogjorts, skulle göras permanent. För detta ändamål skulle
ovanberörda expedition från och med den 1 juli 1930 under benämning
riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå inordnas såsom en särskild avdelning
inom riksgäldskontoret, i samband varmed föreståndaren för expeditionen
och det därstädes anställda kontorsbiträdet skulle överflyttas
på ordinarie stat. Föreståndarens tjänstebenämning skulle bliva byrådirektör.
Ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter och placering å löneskalan
skulle härvid vara oförändrade. Byrådirektören skulle alltså vara
skyldig att jämväl förestå riksdagens tryckeriexpedition. Ä förvaltningsbyrån
skulle vidare vara anställd den vaktmästare, som nu tjänstgör å
vicevärdsexpeditionen, ävensom under den tid av året, då fullmäktige pröva
sådant nödigt, en tjänsteman i 17 :e lönegraden. Förslaget förutsätter, att
det skulle ankomma på fullmäktige att tillsätta tjänstemännen vid riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå. I anslutning härtill skulle kanslideputerades
befattning med förordnande av föreståndare för tryckeriexpeditionen
upphöra; däremot skulle någon ändring i kanslideputerades tillsättning
av den under riksdagstiden å expeditionen tillfälligt anställda personalen
(korrekturläsare och vaktmästare) icke äga rum. Fullmäktige skulle
jämväl handlägga eventuella ärenden rörande tjänsteförsummelser av förvaltningsbyråns
personal.
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
15
Utskottet delar fullmäktiges uppfattning därom, alt tiden nu är inne för
genomförandet av en definitiv organisation av riksdagens ekonomiska förvaltning,
samt att handhavandet av denna förvaltning alltjämt bör åvila
riksgäldskontoret. Det nuvarande provisoriet, som ägt bestånd under mer
än 9 år, har under denna tid visat sig vara ändamålsenligt. Vad särskilt
angår föreningen av de båda befattningarna såsom vice värd för riksdagshuset
och såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition till en enda
tjänst, har denna anordning fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vid
sådant förhållande finner utskottet i likhet med fullmäktige, att den nuvarande
organisationen lämpligen bör läggas till grund för ett definitivt
ordnande av här ifrågavarande angelägenheter. Mot vad fullmäktige i
sådant avseende föreslagit har utskottet icke funnit anledning till erinran,
så mycket mindre som förslagets genomförande icke skulle medföra någon
egentlig kostnadsökning för berörda förvaltning och detsamma vidare, enligt
vad fullmäktige framhållit, skulle medföra den fördelen för riksgäldskontoret,
att vissa befattningar därstädes, som i anledning av provisoriet
måst under en följd av år uppehållas på förordnande, kunde besättas
med ordinarie innehavare.
Vid bifall till vad sålunda tillstyrkts skulle i den vid avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen
under rubriken riksgäldskontoret dels införas en ny befattning i 27 :e lönegraden
såsom byrådirektör, dels ock antalet kontorsbiträdestjänster ökas från
7 till 8.
Vad slutligen beträffar kanslideputerades framställning, att förste revisorn
Risling skulle, räknat från och med innevarande år, utöver honom
tillkommande avlöning på riksgäldskontorets stat, tillerkännas en lönefyllnad
av 1 000 kronor årligen, har utskottet på de av kanslideputerade anförda
skälen funnit sig böra tillstyrka bifall lill denna framställning.
Nämnda belopp, varå dyrtidstillägg ej bör beräknas, torde — då det främst
avser att utgöra ersättning för den betydande ökning i arbetsbördan, som
under riksdagstiden drabbar Risling i egenskap av föreståndare för riksdagens
tryckeriexpedition — böra såsom särskilt arvode utgå från förslagsanslaget
till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens
hus.
I de av riksdagen antagna avlöningsbestämmelserna för den hos riksdagen
tillfälligt anställda personalen, vilka bestämmelsers nuvarande lydelse framgår
av 1923 års bankoutskotts memorial nr 75, finnes upptagen en befattning
såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition med ett dagarvode
av 28 kronor. Detta arvode har icke utgått under den tid, provisoriet
ägt bestånd. Vid bifall till förslaget örn inrättande av en riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå torde ur berörda bestämmelser böra uteslutas,
vad som stadgas om nämnda befattning. Förslag i sådant syfte kommer
utskottet att senare framlägga för riksdagen.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa.
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
och kanslideputerades förevarande framställningar, må
I) besluta,
a) att i riksgäldskontoret skall från och med den 1 juli
1930 inrättas en särskild avdelning under benämning riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå;
b) att den vid avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen skall, likaledes
från och med den 1 juli 1930, i nedannämnda delar
erhålla följande ändrade lydelse:
»Tj änsteförteckning
angivande antalet ordinarie befattningar vid vederbörande
verk ävensom för vissa av dessa befattningar de särskilda
lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 9 § av
avlöningsreglementet intagna löneplan.
Riksgäldskontoret.
Verk och befattningar.
Lönegrad enligt
löneplanen.
1 byrådirektör .................................. 27
8 kontorsbiträden ................................ 4
— — — — --------------»; samt
c) att kanslideputerades befattning med tillsättandet av
föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition skall från och
med nästkommande riksdag upphöra;
II) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under
den tid av året, då fullmäktige finna sådant nödigt, för
tjänstgöring å riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå förordna
en tjänsteman i riksdagens verk mot avlöning högst
enligt 17 :e lönegraden i gällande löneplan för ordinarie
tjänstemän vid nämnda verk; ävensom
III) besluta, att till förste revisorn E. Risling skall, räknat
från och med år 1930, så länge han tjänstgör såsom föreståndare
för riksdagens tryckeriexpedition, av förslagsanslaget
till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för
riksdagens hus utgå ett särskilt arvode av 1 000 kronor för år.
Stockholm den 13 maj 1930.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
17
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson
i Olovstorp, Lindgren, Ström i Lidköping, Berling, Bodin* och Larsson i Örbyhus;
från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Svensson i Betingetorp, Heleström,
Lovén, Leffler, Paulsen och Edberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 31 höft. (Nr 44.)
2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Bilaga.
Avskrift.
Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.
Ilos kanslideputerade har förste revisorn i riksgäldskontoret E. Risling,
vilken sedan 1921 uppehållit den genom 1920 års riksdags beslut inom riksgäldskontoret
provisoriskt inrättade tjänst, som skulle förena dels vicevärdsbefattningen
för riksdagens hus, dels ock befattningen som föreståndare
för riksdagens tryckeriexpedition, hemställt, att kanslideputerade mätte
vidtaga åtgärd för att bereda honom en löneförhöjning å 1 000 kronor per år,
motsvarande det gratifikationsbelopp, som senast år 1924 utgått till honom
från riksdagen men sedermera ej tillkommit honom.
Efter det frågan om definitivt ordnande av riksdagens inre administrativa
och ekonomiska angelägenheter sedan år 1917 varit föremål för olika utredningar
inom riksgäldskontoret, avlät 1922 års bankoutskott en skrivelse
till fullmäktige i sagda kontor, däri framhölls, att det vöre av största vikt,
att denna fråga, som provisoriskt delvis vunnit sin lösning genom sammanslagningen
av ovanberörda befattningar, utan dröjsmål ordnades på ett tillfredsställande
sätt, med beaktande därvid bland annat att de dåvarande
kostnaderna nedbringades. Med anledning härav tillsattes år 1922 inom
riksgäldskontoret en kommitté för ändamålet. Denna kommitté, vars förslag
sedermera med tillstyrkan av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnades
till 1923 års bankoutskott, ansåg sig på angivna skäl ej kumla föreslå
ett definitivt ordpande av den föreliggande frågan, utan förordade ett
bibehållande tillsvidare av det förefintliga provisoriet, dock med vissa inskränkningar
beträffande personalen å vicevärds- och tryckeriexpeditionen
samt viss utökning av expeditionens uppdrag. Kommittén, som i sitt betänkande
utförligt redogjorde för Rislings åligganden å ifrågavarande tjänst
dels såsom chef för tryckeriexpeditionen inom riksdagen, dels ock såsom
vice värd för riksdagens hus ävensom för omfattningen av den ekonomiska
förvaltning, som åvilade honom, fann därvid skäligt, att, utöver hans lön
enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk, ett särskilt arvode å 1 000
kronor jämte dyrtidstillägg tillerkändes honom. Såsom skäl härför anförde
kommittén främst Rislings slitande arbete och långa tjänstgöringstid såsom
föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition. Ytterligare betonade kommitterade,
att uppdraget hade tillfällig karaktär och att med detsamma
vore förenat handhavandet av stora ekonomiska värden.
När kanslideputerade under åren 1922—1924 gjorde framställningar hos
riksdagen om beredande av en gratifikation å 1 000 kronor till Risling,
motiverades även dessa framställningar med att Risling för fullgörandet av
göromålen å den av honom innehavda tjänsten nödgats i stor omfattning
arbeta på övertid under riksdagsperioderna. Detta har alltjämt varit förhållandet.
Vid ifrågavarande tjänsts tillkomst hade man anledning förmoda,
att det övertidsarbete, som Risling i egenskap av tryckeriföreståndare
måste prestera för att fullgöra sina göromål för riksdagen, skulle i väsentlig
mån kompenseras genom minskat arbete under den övriga delen av
året. En dylik förmodan har emellertid ej hållit streck. Efterarbete för
riksdagen samt Rislings åligganden i egenskap av vice värd i riksdagshuset
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
19
och såsom handhavare av riksdagshusets och riksdagens ekonomiska angelägenheter
hava jämte göromål för kommittéer samt för riksdagens revisorer
_ vilka senare numera äro samlade under tre månader årligen — förorsakat,
att Risungs tjänstgöring jämväl under hösten enligt av honom meddelad
uppgift icke kommit att omfatta mindre än 7 timmar dagligen.
Såsom bevis för omfattningen av Risungs ekonomiska förvaltning må
enligt verkställda statistiska beräkningar beträffande senaste budgetår meddelas,
att kostnaderna under detta budgetår för riksdagstryckets sättning
och tryckning uppgingo till 402 700 kronor, häftningskostnadema för detsamma
till 67 700 kronor samt utgifterna för i sådant avseende erforderligt
papper till 57 400 kronor, samt att de utgifter, som ombesörjas eller
kontrolleras av Risling i egenskap av vice värd för riksdagshuset, uppgingo
till omkring 1 070 300 kronor, därav kostnaderna för upphandling, underhåll
av fastigheten och inventarier samt renhållning belöpt till minst
300 000 kronor. Dessa siffror utvisa, vilket stort ekonomiskt ansvar, som
är förbundet med Risungs tjänst, samt nödvändigheten av att dessa angelägenheter
handhavas med omdöme och klokhet och med iakttagande av
största möjliga sparsamhet — egenskaper, som Risling visat sig besitta.
På grund av vad sålunda anförts finna kanslideputerade det för sin del
skäligt, att Risling såsom innehavare av ifrågavarande tjänst må, i likhet
med vad varit fallet under åren 1922—1924, utöver till honom utgående avlöning
å riksgäldskontorets stat, för sitt krävande och maktpåliggande
arbete tillerkännas en lönefyllnad av 1 000 kronor årligen, vilken lämpligen
synes böra utgå från och med innevarande år.
Kanslideputerade få därför hemställa, att herrar fullmäktige måtte taga
förevarande fråga i övervägande och, därest tillräckliga skäl prövas föreligga,
göra framställning till riksdagen i ämnet.
Stockholm den 17 januari 1930.
K. von Geijer.
Einar Json Thulin. Birger Christenson.
Ernst Eriksson.
/ Carl Gust. Beskow.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
Eric Öhlin.
Notarie i riksgäldskontoret.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.