Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5
1930-03-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1930:5, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1930 kl. 5 c. m.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 5, i
anledning av väckt motion, 1:221, angående upprättande
av ett svenskt institut för hög spänning sforskning.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 221, har herr Sandler hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t måtte låta verkställa utredning för
upprättande av ett svenskt institut för högspänningsforskning samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
En likalydande motion har under nr 372 väckts i andra kammaren och av
denna kammare hänvisats till dess första tillfälliga utskott, som över motionen
inhämtat yttranden från vattenfallsstyrelsen, ingenjörsvetenskapsakademien
och tekniska högskolan. Utskottet, som fått taga del av dessa yttranden, har
fogat dem såsom bilagor vid detta utlåtande.
Sedan åtskilliga år hava inom vattenfallsstyrelsen bedrivits undersökningar
rörande den atmosfäriska elektriciteten och därmed sammanhängande överspänningsfenomen
å elektriska ledningar. Dessa undersökningar hava i vad de avse
vattenfallsstyrelsens verksamhetsområde sin stora betydelse för åstadkommandet
av på samma gång driftsäkra och möjligast billiga anläggningar för kraftdistribution
över vidsträckta områden. Sedan år 1917 hava undersökningarna
stått under ledning av docenten H. Norinder i Uppsala och utförts i en av denne
grundad och ledd institution, förlagd till Älvkarleby kraftverks transformatorstation
vid Husbyborg nära Uppsala. Undersökningarna hava här koncentrerats
på utrönandet av möjligheterna att mäta de överspänningsfenomen på kraftledningar,
vilka inträffa i samband med åskväder och vilka kunna orsaka svårartade
skadegörelser och avbrott i den normala driften i ledningsnäten. Genom
systematiskt studium av överspänningsfenomenen å ledningarna har man därjämte
sökt bedöma, i vad mån effektiva skyddsåtgärder mot överspänningarnas
skadegörelser på ledningar och elektriska anläggningar äro möjliga. För detta
ändamål har docenten Norinder konstruerat vissa mätinstrument och utarbetat
metoder, med vilkas tillhjälp hans institution lyckats att före någon annan
Bihang till riksdagens protokoll 1980. 12 sami. 2 avd. 5 käft. (Nr 5.) 1
Motionen.
Yttranden.
Utskottet
-
2
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 5.
motsvarande och oftast i fråga om resurser rikare utrustad institution i utlandet
studera de elektriska fälten vid åskväder, deras inverkan på kraftledningarna
och även lösa problemet att direkt från kraftledningarna registrera de överspänningar,
vilka åstadkommas av blixten.
De undersökningar, som av docenten Norinder utförts vid nyssnämnda institution,
hava av de sakkunniga myndigheter, som yttrat sig över desamma, betecknats
såsom banbrytande. De hava radikalt ändrat förutvarande uppfattningar
örn de atmosfäriska överspänningarnas karaktär, i det man kunnat fastslå,
att de atmosfäriska elektriska spänningarna äro mångfaldigt högre än man
förut antagit och att urladdningarna hava ett betydligt långsammare och jämnare
förlopp, än man tidigare antog. Ännu har man dock icke vunnit full klarhet
i hithörande vetenskapliga problem. Sedan så skett, kan det bliva möjligt
skapa den isolation för kraftledningar, som är bäst avpassad efter de klarlagda
förhållandena. Därjämte har man förhoppningar att såsom praktiskt resultat av
undersökningarna kunna konstruera effektivare och prisbilligare skyddsanordningar
för byggnader mot åskslag och för radioanläggningar mot olika slag av
atmosfäriska störningar. Värdet av ett effektivt men dock billigt åskskydd liksom
ock av skydd för de nu allt talrikare radioanläggningarna ligger i öppen dag.
Utskottet bär efter noggrant studium av förevarande ärende kommit till den
uppfattningen, att ifrågavarande undersökningar synas vara av den art, betydelse
och räckvidd, att de torde böra fortsättas. Särskilt gynnsamma förutsättningar
förefinnas även, enligt vad i utlåtandena över motionen anförts, för att
undersökningarna skola kunna med framgång fullföljas, i det att den personal,
som hittills vid institutionen planlagt och utfört de såsom banbrytande betecknade
undersökningarna, även för framtiden lärer stå till förfogande för det fortsatta
arbetet. Då emellertid dessa undersökningar nu förts fram så långt, att
området för desamma vidgats till att omfatta även spörsmål, som icke hava
direkt sammanhang med vattenfallsstyrelsens verksamhet, anser sig vattenfallsstyrelsen
icke utan vidare inom ramen av sin befogenhet äga rätt att i fortsättningen
upprätthålla institutionen i fråga och bekosta undersökningarna. Anses
det sålunda lämpligt, att dessa fortsättas, bör utredning verkställas, huru de
för framtiden skola ordnas och bekostas. Särskilt är en sådan utredning erforderlig,
örn fråga blir, att ifrågavarande undersökningar skola utvidgas till att
omfatta ej blott frågor, som äro av vikt för vattenfallsstyrelsens speciella verksamhet,
utan även andra vetenskapliga och praktiska frågor inom högspänningsforskningen.
Därjämte bör utredas, örn dessa forskningar såsom hittills böra
bedrivas i en självständig institution eller lämpligen kunna bedrivas i samband
med arbetet vid universiteten eller tekniska högskolan, varav även frågan örn
förläggningen av ett eventuellt högspänningsinstitut är beroende.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta i skrivelse till
Kungl. Maj: t hemställa, att Kungl. Majit måtte låta verk
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
3
ställa utredning, om och på vad sätt ett institut för högspänningsforskning
må upprättas i Sverige, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 27 mars 1930.
På utskottets vägnar:
TEODOR JULIN.
Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: herrar Teodor Julin, Granström,
Valfrid Eriksson, Sandén, Johan August Larsson, Gottfrid Karlsson.
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Till Riksdagens andra kammares första tillfälliga utskott.
Genom nådig remiss den 11 februari 1930 har vatten f al ^styrelsen anmodats
avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare väckt motion nr 372
angående upprättande av ett svenskt institut för högspänningsforskning.
De i motionen omnämnda undersökningarna rörande den atmosfäriska elektriciteten
och därmed sammanhängande överspänningsfenomen å elektriska ledningar
hava i den begränsade omfattning, i vilken de hittills bedrivits, tillkommit
på initiativ av vattenfallsstyrelsen, som redan tidigt ägnat detta spörsmål
synnerligt intresse med hänsyn till dess stora betydelse, då det gäller att
söka skapa på samma gång driftsäkra och möjligast billiga anläggningar för
kraftdistribution över vidsträckta områden. Den, som följt utvecklingen på
detta område, skall finna, att man under de båda sista årtiondena alltmera slopat
vissa dyrbara apparater, som tidigare använts som skydd mot skadegörelse genom
atmosfäriska överspänningar, enär deras nytta och effektivitet varit omtvistad
eller icke stått i rimlig proportion till anskaffningskostnaden. I stället har man
gått in för att utföra sina anläggningar med ökad isolation och av solidare konstruktion
framför allt på de anläggningsdelar, som tidigare varit särskilt utsatta
för fel, eller där driftsäkerheten är av särskilt stor betydelse. Vattenfallsstyrelsen
har för sin del sedan år 1912 arbetat efter dessa riktlinjer.
Det har lyckats både inom vattenfallsstyrelsens och andra anläggningar att
med stöd av föreliggande driftserfarenheter samt vissa mera tekniskt lagda undersökningar
åstadkomma kraftöverförings- och distributionsanläggningar med
praktiskt taget god driftsäkerhet. Men i den mån anläggningarnas utsträckning
ökas liksom ock de överförda kraftbeloppens storlek lönar det sig att skärpa
anspråken på driftsäkerhet. Det lönar sig även utmärkt väl att i detalj utforska,
huru isolationen skall i varje detalj utföras för att med minsta kostnad lämna
bästa skydd. Till sist är det ju också en öppen fråga, i vad mån.framdeles kommer
att kunna åstadkommas effektiva skyddsapparater till rimligt pris.
Det var i känslan av att ett djupare inträngande i dessa förhållanden skulle
vara av stor betydelse för vattenfallsstyrelsens verksamhet, även ur ekonomisk
synpunkt, som vattenfallsstyrelsen under år 1917 inledde ett samarbete, med
fil d:r H. Norinder i Uppsala för utförande av systematiska undersökningar
rörande luftelektriciteten. Resultaten av dessa undersökningar hava på ett. överraskande
sätt ändrat den tidigare uppfattningen örn de atmosfäriska spänningarnas
och urladdningarnas karaktär. Det har sålunda konstaterats, att å ena sidan
de atmosfäriska elektriska spänningarna äro mångfaldigt högre än man förut
antagit, men att de atmosfäriska urladdningarna hava ett betydligt långsammare
och jämnare förlopp än man tidigare förmodat. Docenten Norinders undersökningar
hava sålunda radikalt omlagt uppfattningen av de atmosfäriska överspänningarnas
karaktär. Norinders undersökningar böra emellertid fullföljas
för att bringa fullständigare klarhet både i fråga örn urladdningarnas primära
förlopp och deras sekundära inverkan på närliggande kraftledningar och transformatorer.
Ett senare led i undersökningen blir, att, sedan överspänningarnas verkliga
natur blivit tillräckligt noga känd, söka skapa den isolation, som är bäst avpassad
efter de konstaterade förhållandena.
Arbetet är så omfattande, att en mansålder icke torde räcka till för att blänga
klarhet i alla de viktiga frågor, som föreligga inom den elektriska krafttekniken.
Det finns emellertid därjämte många problem utanför krafttekniken, som falla
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
5
inom ramen för det tilltänkta forskningsinstitutets arbetsområde, såsom skyddandet
av byggnader mot åskslag och radioapparater mot olika slag av atmosfäriska
störningar.
Utomlands hava ett flertal forskningsinstitut på detta område upprättats,
delvis efter svenskt mönster, men det är ett anmärkningsvärt och glädjande faktum,
att trots att dessa utländska institut förfoga över mångfaldigt större resurser
med avseende å personal och apparater, det lilla svenska institutet dock
haft ledningen och varit banbrytande på detta forskningsområde.
Het gäller nu att ordna för det svenska institutets framtida arbete och att
söka finna en utväg för att detsamma även framdeles skall kunna framgångsrikt
bedriva sin verksamhet. Det viktigaste villkoret för detta är, att den person
finnes, som kan föra arbetet framåt, men det gäller också att lämna honom ett
verksamt stöd och att trygga arbete i fortsättningen på annat sätt än som är
möjligt, så länge vattenfallsstyrelsen ensam har hand örn densamma med hänsyn
till sina speciella problem. Det kan nämligen sägas, att en dylik mera omfattande
verksamhet ligger något vid sidan örn vattenfallsstyrelsens egentliga uppgift,
och att densamma därför ur sparsamhetssynpunkt icke i längden skulle
kunna tillräckligt motiveras.
Vattenfallsstyrelsen anser det därför synnerligen önskvärt, att den av motionärerna
föreslagna utredningen kommer till stånd, och vill för sin del gärna
söka medverka till att denna för såväl styrelsens verksamhet som för den vetenskapliga
forskningens främjande betydelsefulla fråga bringas till en lycklig
lösning.
Stockholm den 14 mars 1930.
C. MALM.
W. Borgquist.
Till Riksdagens andra kammares första tillfälliga utskott.
I enlighet med remiss den 11 februari 1930 får Ingeniörsvetenskapsakademien
härmed avgiva yttrande över den av herr Ekman i andra kammaren väckta, motionen
nr 372 angående upprättande av ett svenskt institut för högspänningsforskning.
Akademien har haft tillfälle följa de undersökningar på högspänningsteknikens
område, som docenten vid Uppsala universitet Harald Norinder sedan ett
tiotal år tillbaka utfört med stöd av Vattenfallsstyrelsen.
Genom att år 1926 till docenten Norinder överlämna sin mindre guldmedalj
för hans undersökning av de atmosfäriska spänningarna vid åskväder har också
akademien visat sin uppskattning av docenten Norinders forskargärning.
Såsom motionären framhållit kan docent Norinders undersökningar betecknas
som banbrytande på detta område. De hava väckt berättigad uppmärksamhet
bland fackmännen såväl inom som utom landet. Särskilt är detta fallet i Nordamerikas
Förenta Stater, där man av allt att döma tillmäter de redan utvunna
resultaten stor ekonomisk betydelse. Akademien finner det synnerligen glädjande,
att vårt land kunnat gå i spetsen på detta område och uppnå resultat ifråga örn
metoder och instrument, som verkat förebildliga för utlandet. Ett fortsättande
och utvidgande av undersökningarna är också enligt akademiens åsikt synner
-
6
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
ligen önskvärt. Det vore som motionären framhåller beklagligt, om de av docent
Norinder och Vattenfallsstyrelsen igångsatta och hittills så framgångsrikt
fullföljda undersökningarna skulle på grund av bristande resurser icke kunna
fullföljas, då genom det hittills utförda arbetet skapats gynnsamma förutsättningar
för ett fortsatt värdefullt arbete.
Ingeniörsvetenskapsakademien vill för sin del på det livligaste tillstyrka den
a.v motionären föreslagna utredningen.
Stockholm den 10 mars 1930.
för Ingeniörsvetenskapsakademien:
AXEL F. ENSTRÖM.
Ernst Bredberg.
Till Andra kammarens första tillfälliga utskott.
Genom remiss den 11 februari 1930 har Kungl. Majit anbefallt tekniska högskolan
till utskottet avgiva yttrande över den av herr Ekman i andra kammaren
väckta motionen nr 372 angående upprättande av ett svenskt institut
för högspänningsforskning.
I anledning härav får högskolans styrelse, med åberopande av bilagda yttranden
från lärarkollegiet och avdelningskollegiet för fackavdelningen för elektroteknik,
tillstyrka bifall till det i motionen framställda förslaget.
Stockholm den 17 mars 1930.
Å styrelsens vägnar:
AND. LINDSTEDT.
Till Andra kammarens första tillfälliga utskott.
Med anledning av nådig skrivelse den 11 februari 1930 med befallning till
tekniska högskolan att till andra kammarens första tillfälliga utskott direkt
ingiva yttrande över den av herr Ekman i andra kammaren väckta motionen,
nr 372 angående upprättande av ett svenskt institut för högspänningsforskning
har lärarekollegiet anmodat avdelningskollegiet för fackavdelningen för elektroteknik
vid högskolan att inkomma med utlåtande i ärendet och får högskolans
lärarekollegium härigenom med instämmande överlämna nämnda avdelningskollegiums
yttrande.
Å Lärarekollegiets vägnar:
T. LINDMARK.
Stockholm den 28 februari 1930.
Erik Fhilip.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
7
Avskrift.
Tekniska Högskolans lärarkollegium.
_ Sedan Kungl. Maj :t i skrivelse av 11 febr. 1930 anbefallt tekniska högskolan att
direkt till Andra Kammarens första tillfälliga utskott avgiva yttrande rörande
en av herr Ekman i andra kammaren väckt motion, nr 372, angående upprättande
av ett svenskt institut för högspänningsforakning, har ärendet för behandling
hänskjutits till högskolans elektrotekniska fackavdelningskollegium.
Avdelningskollegiet får med anledning härav anföra följande.
Avdelningskollegiet vill först vitsorda, att de undersökningar, som hittills utförts
vid den inledningsvis i motionen omnämnda provisoriska undersökningsstationen
kunna sägas ha varit av banbrytande betydelse för forskningen inom
detta område, och är livligt övertygat örn behovet av ett fortsatt fördjupat studium
av de där behandlade högspänningsproblemen. I den elektrotekniska undervisningen
vid högskolan beröras också hithörande frågor, och sannolikt komma
de med tiden att kräva ökat utrymme på studieschemat. Vid vissa utländska tekniska
högskolor har man därför kompletterat den elektrotekniska laboratorieutrustningen
med särskilda högspänningsledningar av åtskilliga kilometers längd
för att möjliggöra liknande undersökningar. Anordnandet av en dylik ledning
här i Stockholm i anslutning till den elektrotekniska fackavdelningens lokaler
har också tidigare diskuterats inom avdelningskollegiet. Emellertid möter det
stora svårigheter att i närheten av tekniska högskolan framgå med en högspänd
luftledning av någon väsentligare längd. En dylik ledning skulle för övrigt
möjliggöra endast en begränsad del av de högspänningsundersökningar, som påkallas
av vetenskapens och teknikens utveckling; för det stora undersökningsområde,
som omfattar de av åskslag förorsakade störningarna och skadorna och
på vilket ledaren av ovannämnda undersökningsstation, docent Norinder, gjort
sin banbrytande insats, skulle en dylik försöksledning vara föga lämplig, då den
komme att framgå antingen genom skog eller också genom bebyggda områden.
De resultat, som skulle erhållas på en dylik ledning, skulle därför icke ge en
riktig bild av förhållandena på för åskslag mer utsatta platser.
Avdelningskollegiet skulle alltså med glädje hälsa de forskningsmöjligheter,
som inrättandet av ett dylikt institut skulle medföra, enär det bl. a. skulle innebära
en ytterst välkommen komplettering av den forskningsverksamhet, som på
detta område bedrives vid tekniska högskolan. Likaså anser avdelningskollegiet
av ovan anförda skäl, att ett dylikt institut bör förläggas till en plats, där betingelserna
för ett studium av framför allt de med åskslagen förbundna fenomenen
äro gynnsamma. Då området invid tekniska högskolan torde vara föga
lämpat härför, är avdelningskollegiet på det klara med, att ett dylikt institut
näppeligen kunde komma att förläggas till högskolan.
Vikten av ett samarbete mellan det ifrågasatta institutet och högskolan gör
det dock önskvärt, att detsamma ej förläggas på för långt avstånd från Stockholm.
Såväl med hänsyn härtill som till övriga betingelser torde en förläggning
motsvarande vattenfallsstyrelsens nuvarande provisoriska undersökningsstation
invid Uppsala fylla fordringarna.
8 Första Tcammarens andrei tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Av nyss anförda skäl synes det också lämpligt, att i styrelsen för ett dylikt
institut även ingår en representant för tekniska högskolan.
Stockholm den 19 febr. 1980.
Å elektrotekniska fackavdelningskollegiets vägnar:
EMIL ALM.
Rätt avskrivet, intygar
Ex officio:
Erik Philip. . ;i
Stockholm 1930. Kongl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri-A.-B.
306507
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:157 Skrivelse till Konungen angående upprättande av ett svenskt institut för högspännings forskning. s. 8 i texten