Utlåtande i anledning av motion angående fullständigt frigivande av säl fång st med sax.
1930-03-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1930:30, Utlåtande i anledning av motion angående fullständigt frigivande av säl fång st med sax.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.
11
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1930 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av motion angående fullständigt
frigivande
av säl fång st med sax.
(2: a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 359, hava herr Lövgren m. fl. hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj: t anhålla örn sådan ändring uti jaktstadgans § 13 mom. 7, att
ordet säl bortfaller och att ett nytt mom. 8 tillfogas samma paragraf med följande
lydelse: Sälfångst med sax vare fri och kan ske utan föregående anmälan
till jaktvårdsmyndighet.
Beträffande de skäl, som åberopats såsom stöd för denna framställning, hänvisas
till motionen.
Över motionen har i vederbörlig ordning inhämtats yttrande från vetenskapsakademien,
vilken därvid åberopat ett av dess naturskyddskommitté i ärendet
avgivet utlåtande (se Bil.).
Enligt gällande jaktstadga (13 § 6 och 7 mom.) erfordras för djurfångst med
sax särskilt tillstånd av länsstyrelsen, vilket tillstånd endast får ges för viss
tid, ej överstigande ett år, och vidare är den, som vill begagna sig av sax, skyldig
att låta kungörelse därom med uppgift om platsen, där det skall ske, införas i
tidning inom orten så ock söndagen förut uppläsas i närmaste kyrkor; sådan
kungörelse skall förnyas var tredje månad.
De åtgärder i fråga örn tillstånd och kungörande, som äro i jaktstadgan föreskrivna
beträffande bland annat fångst med sax, kunna anses vara ganska betungande.
Därest -— såsom även vetenskapsakademiens naturskyddskommitté
håller före -— dessa åtgärder icke äro av behovet påkallade, då det gäller sälfångst,
torde jaktstadgans bestämmelser i denna del böra undergå ändring. Utskottet
anser sig därför böra tillstyrka åtgärder i motionens syfte.
Med hänsyn till vad naturskyddskommittén anfört rörande ett nytt slags giller
för säl, avsett att fästas på födande stockar, anser sig jämväl utskottet böra
framhålla, att dylika giller — såvida de överhuvud skulle kunna tillåtas •—
givetvis ej borde inbegripas i den ifrågasatta befrielsen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
Utskottet.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr SO.
att riksdagen i anledning av motionen II: 359 må i skrivelse
till Kungl. Maj: t anhålla örn ändring i gällande jaktstadga i
syfte att befria den, som vill idka fångst av säl med sax, från
skyldighet att begära länsstyrelsens tillstånd samt att låta
kungöra saken.
Stockholm den 14 mars 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 18.
Bilaga.
Till Kungl. Vetenskapsakademien.
Sedan till naturskyddskommittén för yttrandes avgivande överlämnats en remiss
från Kungl. Jordbruksdepartementet av motionen n:r 359 i riksdagens
Andra kammare rörande »fullständigt frigivande av sälfångst med sax», får
kommittén vördsamt anföra följande.
Sälfångst med sax idkas i ganska liten utsträckning vid våra kuster. Den
sax, som av ålder brukats för dylik fångst, måste både på grund av fångstmetodens
art och på grund av bestämmelse i § 14 av jaktstadgan vara gillrad under
vattenytan och i regel på rätt avsevärt djup, så att den ej kan åstadkomma någon
olyckshändelse för människor eller andra djur än de för fångsten avsedda
sälhundarne, som när de fångats av saxen antingen genast dödas eller inom
några minuter dränkas, emedan det fångade djuret ej kan komma upp till ytan
för att andas. Under sådana omständigheter synes det ej vara av behovet påkallat,
att för användandet av sådant fångstmedel skall behöva erfordras tillstånd
från Konungens befallningshavande eller kungörelser i kyrka och tidningar.
Kommittén har sålunda så till vida ej något att erinra mot motionens
syfte.
Däremot har det kommit till vår kännedom, att man på senare tid försökt
konstruera ett slags giller, som är avsett att fästas på flytande stockar, på
vilka sälhundarne stundom pläga krypa upp för att vila, samt på skär. Dessa
giller avse sälhundarnes dödande eller fasthållande. Då dessa till följd av sin
placering lätt kunna orsaka olyckshändelse böra de vara förbjudna och i varje
fall ej innefattas i det frigivande för användning av sax för fångst av säl, som
motionen åsyftar.
Stockholm den 21 februari 1930
för Kungl. Vetenskapsakademiens Naturskyddskommitté
Einar Lönnberg.
Stockholm 1930. Kongl. Hovboktryckeriet Idnns Tryckeri-A .-B.
306208
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:117 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående fullständigt frigivande av sälj ångst, med sax. a1 i texten