Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark.

1930-04-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1930 kl. 10 1. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående avstående

i vissa fall av mark från kronoegendomar eller

upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan

mark.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 14 mars 1930 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 228, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att för tiden intill den 1 juli 1931

dels medgiva att, då för ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande

lag annan än kronan kan förpliktas att efter expropriation avstå fastighet

eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt därtill, erfordras, att kronan

tillhörig mark tages i anspråk, förordnande örn avstående av marken eller

upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till densamma må, utan riksdagens

hörande i varje särskilt fall, meddelas:

a) av Kungl. Majit, där fråga är örn avstående eller upplåtande av mark

för järnväg eller elektrisk anläggning, eller där jordområde, som skall

avstås eller vartill särskild rätt skall upplåtas, är bebyggt eller överstiger

fem hektar eller i värde uppgår till mera än tvåtusen kronor; samt

b) i övriga fall av den centrala förvaltningsmyndighet, under vars vård

och inseende fastigheten står;

dels ock besluta:

1) att för mark eller särskild rätt, som sålunda avstås eller upplåtes,

lösen eller ersättning skall med nedan angivna undantag utgå efter ty i

lagen örn expropriation är föreskrivet och till beloppet bestämmas

a) i de fall, då Kungl. Majit beslutat örn markens avstående eller upplåtande,

såvitt ej Kungl. Majit Anner skäligt förordna örn ersättningens

bestämmande av sådan nämnd, som omförmäles i lagen örn expropriation,

av tre gode män, av vilka länsstyrelsen i länet och sökanden,

var för sig, utse en och domaren i orten den tredje; Kungl. Majit dock

obetaget att, då fråga är allenast örn begagnande av mark för ändamål som

förut nämnts, utan att marken avstås, besluta örn ersättningens bestämmande

på sätt Kungl. Majit prövar lämpligt, samt

b) i fråga örn sådan mark eller särskild rätt, om vars avstående eller

upplåtande central förvaltningsmyndighet,förordnat, av samma myndighet;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

19

2) att i fråga om mark, som är avsedd att användas för framdragande

av elektrisk ledning, utom vad under l:o) stadgas jämväl föreskrifterna i

lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

skola lända till efterrättelse;

3) att, där Kungl Majit lämnat kommun, enskild person eller bolag tillstånd

att inom riket anlägga järnväg eller där fråga är örn anläggande av

allmän väg, medgivande må, där så prövas lämpligt, lämnas ej mindre

därtill att mark, som står under kronans omedelbara disposition eller

tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång

upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens försorg

utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må

avstås eller upplåtas utan annan ersättning till kronan än att, därest och

i den mån å marken växande skog ingår i överlåtelsen och det icke finnes

skäligt annorlunda medgiva, ersättning för sådan skog skall utgå efter

vederbörande myndighets bestämmande; än även att för anläggningen må,

där så prövas lämpligt, kostnadsfritt begagnas sådana å kronans ägor belägna

kalk- och stenbrott samt grustäkter, som kunna vara disponibla;

4) att vad sålunda stadgats icke har avseende å de i 1 kap. 14 och 18 §§

av lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad berörda fall.

På därom av Kungl. Majit gjord framställning lämnade riksdagen i

skrivelse den 24 maj 1929 (nr 202) beträffande tiden intill den 1 juli 1930

visst medgivande i fråga örn avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar

eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan

mark. I berörda skrivelse upptogs till behandling dels frågan örn ytterligare

utvidgning av de fall, då avgiftsfri upplåtelse från kronan tillhörig mark

kunde ifrågakomma, dels ock örn förenklad handläggning av ärenden rörande

markupplåtelse för allmänt ändamål. Riksdagen ifrågasatte sålunda till en

början huruvida icke, då på grund av automobiltrafikens kraftiga utveckling

vägarna numera erhållit en ur kommunikationssynpunkt med järnvägarna

jämförbar allmän betydelse, kronan tillhörig mark, som erfordrades för allmän

väganläggning, skulle kunna på sätt vore fallet beträffande mark, som

avstodes för järnvägsanläggning, upplåtas utan avgift i annan mån, än som i

sistberörda fall skedde; riksdagen förutsatte därvid givetvis, att i fråga örn

utarrenderad mark, såsom nu skedde, arrendatorn kunde genom vederbörande

vägstyrelse tillförsäkras ersättning för intrång och skada till följd av markens

avstående. Vidare framhöll riksdagen, att riksdagen icke kunnat undgå att

fästa sin uppmärksamhet vid det omständliga och tidsspillande förfarande,

som för närvarande vore förbundet med handläggningen av ärenden rörande

upplåtelser från kronojord av mark för i riksdagens skrivelse avgivna

och andra allmänna ändamål. I betraktande av det icke obetydliga antal,

som dessa ärenden representerade, och då det som regel rörde sig om mera

obetydliga värden, syntes riksdagen åtgärder böra övervägas för vinnande

i förevarande avseende av ett enklare förfaringssätt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Riksdagen framhöll slutligen önskvärdheten av att ett övervägande

skedde rörande möjligheten att ernå ett enklare förfarande jämväl beträffande

upplåtelser från jord av ecklesiastik natur.

Beträffande frågan örn avgiftsfri markupplåtelse för allmän väg m. m.

har departementschefen anfört följande.

»Såsom jag tidigare framhållit, gäller det bemyndigande, som genom riksdagens

skrivelse den 24 maj 1929, nr 202, meddelats Kungl. Majit att besluta

örn avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark, allenast för tiden

intill den 1 juli 1930. Även för framtiden torde behov av ett dylikt bemyndigande

föreligga, varför sådant nu synes böra hos riksdagen äskas för

ytterligare ett år.

Emellertid synes kunna ifrågasättas att i anslutning till riksdagens i

förenämnda skrivelse gjorda uttalanden åt berörda bemyndigande giva ett i

vissa hänseenden vidgat innehåll. För närvarande upplåtes mark från

kronoegendomar utan avgift endast för anläggande av enskilda järnvägar.

Såsom riksdagen framhållit, torde emellertid de allmänna vägarna med

automobiltrafikens utveckling numera hava erhållit en ur kommunikationssynpunkt

med järnvägarna jämförbar allmän betydelse. Med den rådande

tendensen till ökad användning för landsvägsbruk av motordrivna fordon

torde vägarna i framtiden komma att framstå såsom än mera betydelsefulla

för samfärdseln än vad för närvarande är fallet. Under sådana omständigheter

synes det befogat, att enahanda förmåner i fråga örn upplåtelse av

mark från kronojord, som tillkomma enskilda järnvägsanläggningar, även

komma allmänna vägföretag till del. Från vissa håll har anmärkts, att

avgiftsfria upplåtelser för nu ifrågavarande ändamål av mark från kronoegendomar

icke stöde i överensstämmelse med domänstyrelsens ställning som

affärsdrivande verk. Förhandenvaron av goda kommunikationer måste dock

städse innefatta en förmån för en fastighet. Den förlust, som kan komma

att tillskyndas domänfonden genom de ifrågasatta avgiftsfria markupplåtelserna,

torde i avsevärd grad kompenseras genom de stegringar i värdet av

statens fastigheter, som anläggandet av goda vägar över fastigheterna medför.

Det torde ej heller behöva befaras, att möjligheten att utan avgift erhålla

mark för vägändamål skall medföra, att vägarna i större utsträckning än

eljest framdragas över kronans mark. Med hänsyn till den granskning, som

vägplanerna före fastställandet undergå hos länsstyrelserna, synas olägenheter

i sådant avseende förebyggas. I detta sammanhang förtjänar även framhållas,

att vid anläggande av väg utgifterna för marklösen spela en underordnad

roll vid jämförelse med övriga med företaget förbundna kostnader.

Erinras må jämväl, att åt vägföretagen icke torde böra inrymmas ovillkorlig

rätt till avgiftsfri markupplåtelse. I likhet med vad fallet är beträffande

enskilda järnvägar, torde sådan upplåtelse böra erhållas allenast i de fall,

där så prövas lämpligt. Markens särskilda dyrbarhet med hänsyn till dess

läge, möjligheten att utnyttja densamma för annat allmänt ändamål av

synnerlig vikt eller andra dylika omständigheter kunna nämligen motivera,

att ersättning bör utgå.

I fråga örn sättet för upplåtelse av mark från kronojord för anläggande

av allmän väg torde den tidigare ofta begagnade formen av upplåtelse med

äganderätt icke böra annat än i undantagsfall ifrågakomma. De olägenheter

i skilda hänseenden, som åtfölja ett upplåtande av vägmark med

äganderätt, framträda tydligt vid en eventuell omläggning av väg, då den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

21

gamla vägen utan att äga självständigt ändamål kvarstår som särskild

fastighet. I stället synes den under senare år alltmera tillämpade metoden

att upplåta mark med nyttjanderätt, så länge marken användes för det med

upplåtelsen avsedda ändamålet, vara att föredraga. En sådan ordning överensstämmer

jämväl väl med det av Kungl. Maj:t för årets riksdag framlagda

förslaget till lag örn vågrätt (proposition nr 106). Detta förslag avser

att införa en ny begränsad sakrätt, benämnd vågrätt, av innebörd att, i fall

där mark enligt medgivande av fastighetens ägare tagits i anspråk för allmän

väg eller där allmän väg färdigställts över fastighet utan att ägaren

hos vägstyrelsen gjort erinran mot vägens framdragande å hans mark,

marken sedan må nyttjas för vägen utan hinder av den rätt annan må äga

i avseende å fastigheten.

Det torde slutligen böra framhållas, att mark icke bör i större omfattning

avgiftsfritt upplåtas för allmänt vägföretag än för anläggning av enskild

järnväg samt att i fråga örn utarrenderad mark förutsättning bör vara, att

arrendatorn genom vederbörande vägstyrelse tillförsäkras ersättning för skada

och intrång till följd av markens avstående.»

Vidkommande frågan örn ett förenklat förfarande vid avstående och

upplåtande av kronojord har departementschefen anfört följande.

»I fråga om förfarandet vid upplåtelse från kronojord av mark för allmänna

ändamål delar jag riksdagens uppfattning, att detta, åtminstone i

ett stort antal fall, är onödigt omständligt och tidskrävande. Särskilt då

fråga är örn mera obetydliga markvärden, gör sig behovet av en förenklad

handläggning gällande. Såsom förfarandet nu är ordnat, tillhör det städse

Kungl. Majit att avgöra, huruvida mark över huvud skall upplåtas, men

Kungl. Majit kan i en del fall, då fråga är allenast om markens begagnande

utan att densamma avstås, överlåta åt annan att pröva ersättningens storlek.

Dylik rätt har plägat uppdragas åt domänstyrelsen. I övriga fall

bestämmes ersättningsbeloppet antingen på sätt, som linnes stadgat i lagen

örn expropriation, eller genom det enklare förfarandet med tremannanämnd.

Såväl expropriationsförfarandet som ersättningsbeloppets bestämmande

av tremannanämnd medför dock för sökanden avsevärda kostnader,

vilka bliva så mycket mera kännbara, örn hänsyn tages till det ofta obetydliga

värdet av den mark, som skall avstås. Den värdering, som den

centrala myndigheten verkställer, torde ske genom myndighetens lokala

organ, och kostnaderna inskränka sig då allenast till resekostnader för

värderingsmannen. I flera fall har på grund av hos värderingsmannen,

vanligen domänintendenten, redan förefintlig kännedom örn fastigheten

särskild förrättning för att bestämma markens värde icke funnits

erforderlig, varvid särskilda kostnader icke uppstått. Värderingskostnader

hava stundom kunnat undvikas även därigenom, att värderingsmannen

besiktigat marken i samband med att han företagit annan förrättning inom

orten. Örn man sålunda jämför nied varandra å ena sidan förfarandet med

expropriationsnämnd eller tremannanämnd och å andra sidan förfarandet

med ersättningsbeloppets bestämmande av central myndighet efter värdering

av dess lokala organ, synes det senare äga avgjorda företräden i fråga örn

enkelhet, snabbhet och billighet. Då i det övervägande antalet fall fråga är

örn allenast obetydliga markvärden, torde någon betänklighet knappast möta,

att beslutanderätten i sådana ärenden av mindre vikt överflyttas till den centrala

förvaltningsmyndighet, under vars förvaltning fastigheten står. Det synes för

sådant fall lämpligt, att åt den centrala myndigheten uppdrages icke blott avgö
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

randet av ersättningsbeloppets storlek utan jämväl prövningen av ärendet i dess

helhet; härigenom skulle Kungl. Maj:t befrias från befattningen med ett ej oväsentligt

antal dylika ärenden. Därest sålunda avgörandet av fråga rörande avstående

eller upplåtande av publik jord i vissa fall anförtros åt central förvaltningsmyndighet,

kommer ej därmed att införas någon nyhet. Jag erinrar i

detta sammanhang örn den befogenhet att besluta i frågor rörande friköp av

kyrklig jord, som jämlikt 5 § lagen den 4 januari 1927 angående tillstånd

till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan

jord under tomträtt tillagts kammarkollegiet. Jämväl genom 3 § i den för

kammarkollegiet gällande instruktion av den 27 juni 1929 har kollegiet

bemyndigats att i fråga örn den fasta egendom, över vilken kollegiet äger

vård och inseende, pröva och avgöra vissa ärenden örn avsöndring på obestämd

tid till allmänt, kommunalt eller ecklesiastikt ändamål av jord eller

lägenhet.

Klart torde emellertid vara, att åt central förvaltningsmyndighet icke

bör överlämnas prövningen av alla ärenden angående upplåtelse från

kronojord av mark för allmänna ändamål. Till en början torde av praktiska

skäl prövningen av ärenden rörande avstående eller upplåtande av

mark för järnväg och elektriska anläggningar böra bibehållas hos Kungl.

Majit. Frågan örn markens avstående eller upplåtande avgöres vanligen i

samband med beviljande av tillstånd till sådant företag. Än vidare torde

alla ärenden av större vikt böra förbehållas Kungl. Majits avgörande. Huru

gränsen härvid bör dragas, kan vara föremål för tvekan; det synes dock lämpligt

att på sådant sätt begränsa de centrala myndigheternas befogenhet, att

åt dessa uppdrages att pröva och avgöra ärenden angående avstående i hithörande

fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till sådan mark, för så vitt jordområde, som skall

avstås eller vartill särskild rätt skall upplåtas, är obebyggt och understiger

fem hektar samt dess värde icke överstiger 2,000 kronor. Med en på dylikt

sätt genomförd begränsning kommer det stora antalet mindre ärenden

att överlämnas till vederbörande centrala myndigheters avgörande, under

det ärenden av något större innebörd stanna hos Kungl. Majit.

Det synes varken lämpligt eller påkallat att närmare reglera det förfarande,

varigenom den centrala förvaltningsmyndigheten skall utröna

markens värde. Självfallet komma myndigheterna därvid liksom hittills

att i förekommande fall för värderingen anlita dem underordnade lokala

myndigheter. Jag vill emellertid erinra därom att, därest sökanden ej blir

nöjd med den centrala myndighetens avgörande, det står sökanden öppet att

draga ärendet under Kungl. Majits prövning.

Vad angår sättet för bestämmande av ersättningens storlek i de fall av

större vikt, då rätten att besluta örn markens avstående förbehålles Kungl.

Majit, synes värdering genom expropriationsnämnd böra förekomma endast

i undantagsfall, då Kungl. Majit så prövar lämpligt. I regel torde ersättningens

storlek kunna på ett betryggande sätt bestämmas genom uppskattning

av tre gode män, utsedda på samma sätt som för närvarande sker.

Fall torde emellertid kunna tänkas, särskilt då fråga är allenast örn upplåtande

av mark under nyttjanderätt, då ersättningens storlek lämpligen

kan bestämmas i enklare former, varför den Kungl. Majit redan nu medgivna

rätten att i sådana fall besluta om sättet för ersättningsbeloppens

bestämmande torde böra bibehållas.

Det nu gällande bemyndigandet för Kungl. Majit att avstå eller upplåta

mark hänföres enligt första styckets ordalydelse till sådana fall då »enligt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

23

gällande lag om expropriation» annan än kronan kan förpliktas att avstå

eller upplåta marken. Nämnda uttryckssätt infördes år 1918 i stället för

de i tidigare bemyndiganden använda ordalagen »enligt gällande författning»,

utan att därmed lärer hava avsetts att göra någon ändring i sak (proposition

nr 35, 1918). Till undvikande av oklarhet, särskilt i de i fastighetsbildningslagen

avsedda fall, då rätt till expropriation av kronojord icke

utan vidare föreligger, torde det vara lämpligt att återgå till ett med de

tidigare begagnade ordalagen analogt uttryckssätt.

Såsom förut erinrats, har riksdagen i sin skrivelse den 24 maj 1929, nr

202, framhållit önskvärdheten av ett övervägande rörande möjligheten att

ernå ett enklare förfarande jämväl beträffande upplåtelser från jord av

ecklesiastik natur. I denna del har skrivelsen varit föremål för handläggning

i ecklesiastikdepartementet. Sedan yttranden i ämnet avgivits av samtliga

domkapitel och länsstyrelser samt vissa boställsnämndsordförande ävensom

av kammarkollegiet, är frågan för närvarande föremål för utredning

inom nämnda departement.»

Genom det föreliggande förslaget torde i huvudsak förverkligas de av

1929 års riksdag uttalade önskemål dels örn utvidgning av de fall, då avgiftsfri

upplåtelse från kronan tillhörig mark kan äga rum, dels ock örn

förenklad handläggning av ärenden rörande markupplåtelse för allmänt

ändamål. Då de nya bestämmelserna synas utskottet väl avvägda, får utskottet

tillstyrka deras antagande. Genom praktisk erfarenhet torde sedermera

få framgå, huruvida med de nu gjorda ändringarna uppnås de fördelar,

som avsetts, eller örn ytterligare jämkningar äro påkallade. Med

anledning av vad departementschefen omförmält i fråga örn den jämväl av

riksdagen ifrågasatta utredningen rörande möjligheten att ernå ett enklare

förfarande beträffande upplåtelser från jord av ecklesiastik natur, vill utskottet

uttala förhoppningen, att även denna utredning må så snart ske

kan leda till resultat.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 april 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

TJtskottet.

Närvarande: se utlåtande nr 47.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt e s. 7 i texten