Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fraktlindring å järnväg för hö och andra fodermedel.
1930-04-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1930:50, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fraktlindring å järnväg för hö och andra fodermedel.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
1
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1930 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fraktlindring
å järnväg för hö och andra fodermedel.
(Ira avd.)
Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner nämligen
1) nr 270 av herr Svedberg, vari hemställts, att riksdagen måtte till fraktlindring
å järnvägarna för hö anvisa ett förslagsanslag å 100,000 kronor
att användas efter av Kungl. Majit bestämda grunder.
2) nr 355 av herr Grapenson, vari hemställts, dels att riksdagen måtte för
vart och ett av åren 1930—1934 bevilja ett reservationsanslag av 15,000
kronor för ersättande av järn vägsfrakt, helt eller delvis, å hö och fodermedel
i övrigt, vilka i anledning av missväxt i Norrbottens läns fjäll- och
skogsbygd eller av annan därmed jämförlig anledning till foder bristens avhjälpande
där uppe inköpas från sydligare delar av vårt land, och dels besluta,
att för något eller några år tilläventyrs överblivna eller icke i anspråk
tagna medel måtte få för ändamålet reserveras till användning med högst
15,000 kronor årligen under missväxtår eller eljest, då Konungens befallningshavande
i Norrbottens län efter förutgången framställning därom från
hushållsgille eller lantmannasamhörighet i länet finner läget medlens användande
påkalla; allt i enlighet med de närmare bestämmelser Kungl. Majit
äger bestämma.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, hänvisas
till motionerna.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande
dels av lantbruksstyrelsen, som därvid överlämnat yttrande av Norrbottens
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, dels ock av järnvägsstyrelsen,
vilka yttranden såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.
I motionen II: 270 hemställes örn ett anslag till allmän fraktlindring vid
transport av hö enligt grunder, som Kungl. Majit kan finna skäligt bestämma.
Motiveringen giver emellertid vid handen, att syftet i första hand
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 17 käft. (Nr 50—51.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
Utskottet.
torde vara att tillgodose behovet av fraktlindring för hö vid transport till övre
Norrland samt att underlätta möjligheterna för den svenska höproduktionen
att konkurrera med de i frakthänseende gynnsammare ställda finska höproducenterna.
Motionen 11:355 åsyftar att nedbringa fraktavgifterna för hö
och andra fodermedel, vilka i anledning av missväxt i Norrbottens läns
skogs- och fjällbygder eller annan därmed jämförlig anledning till foderbristens
avhjälpande därstädes inköpas från sydligare delar av landet.
Lantbruksstyrelsen har yttrat, att höbefraktningen i och till Norrland
åtminstone såvitt angår tillgodoseende av jordbrukets behov huvudsakligen
finge anses inriktad på fyllande av föreliggande behov inom vissa delar av
Norrbottens län. Av vad Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i ärendet anfört framgår att inom detta läns kusttrakter i regel förefinnes
ett foderöverskott, vilket i första hand syntes böra tagas i anspråk
till täckande av foderunderskott å andra orter inom länet. Ytterligare behövligt
fodertillskott kunde förväntas stå till buds inom angränsande länen.
Vad som därför närmast torde kunna i förevarande avseende ifrågasättas
vore, enligt lantbruksstyrelsens mening, ett lämpligt avvägt system för befraktning
av svenskt hö inom de tre — eventuellt de fyra — nordligaste
länen i syfte att säkerställa, att svenskt hö i dessa delar av landet i största
möjliga utsträckning komme till användning. Emellertid hava på sätt framgår
av järnvägsstyrelsens yttrande i ärendet länsstyrelserna i Norrbottens
och Västerbottens län hos Kungl. Majit gjort framställningar avseende att
på grund av inom vissa delar av dessa län rådande foderbrist största möjliga
fraktlindring måtte beredas för hö, som å statens järnvägar befordras
från mellersta och södra Sverige till övre Norrland. Till dessa framställningar
har enligt vad utskottet inhämtat Kungl. Majit ännu icke fattat
ståndpunkt. Vid angivna förhållande och med hänsyn för övrigt särskilt
till vad Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i ärendet
anfört finner sig utskottet icke böra biträda motionerna. Utskottet är emellertid
övertygat, att Kungl. Majit jämväl i fortsättningen skall ägna ifrågavarande
spörsmål nödig uppmärksamhet ävensom vidtaga de åtgärder, som
av förekommande förhållanden kunna visa sig pakallade.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna II: 270 och 355 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 april 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
3
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nils August Nilsson, Elof B. Andersson, Gabrielsson,
Carl E. Eriksson, Granath, August W. Johansson, friherre Lagerfelt, Henriksson, samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,
Andersson i Grimbo, Svensson i Grönvik, Vahlstedt, Weibull, Olsson i Rödningsberg.
Reservation
av herr Svensson i Grönvik.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
Bilaga.
Till Riksdagens jordbruksutskott.
Sedan till Eder remitterats två inom andra kammaren väckta motioner,
den ena, nr 270, av herr J. N. Svedberg örn anslag till fraktlindring för
hö å järnvägarna och den andra, nr 355, av herr J. Grapenson örn lättnader
i järnvägsfrakt för hö och andra fodermedel, inköpta för avhjälpande av
foderbrist i Norrbottens läns fjäll- och skogsbygd, har Kungl. Maj:t anbefallt
Kungl. Lantbruksstyrelsen att däröver avgiva yttrande.
Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.
Motionen nr 270 avser enligt ordalydelsen anvisande av ett anslag å
100.000 kronor till allmän fraktlindring för hö enligt de grunder, som
Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma. Motiveringen giver emellertid
vid handen, att syftet i första hand är att täcka behovet av fraktlindring
för hö vid transport till övre Norrland samt underlättande för den svenska
höproduktionen att vid höförsäljning till nämnda del av landet konkurrera
med de i frakthänseende avsevärt mycket bättre ställda finska höproducenterna.
Enligt lantbruksstyrelsens förmenande vålla de nuvarande höga järnvägsfrakterna
icke blott för hö utan jämväl för andra jordbruksprodukter befolkningen
inom övre Norrland vissa olägenheter. Inom övriga delar av
landet torde höfrakterna kanske spela något mindre roll, där icke fråga är
örn export av hö. Emellertid kommer dylik export att underlättas i och
med ikraftträdandet av statens järnvägars nya frakttaxa, som lärer komma
att medgiva transport av hö i fullastade 15-tonsvagnar till lägre fraktavgifter.
Frågan örn höfrakterna — i den mån detta spörsmål skärskådas utan
samband med det allmänna fraktläget för jordbruksprodukter — torde därför
rätteligen böra anses såsom en norrlandsfråga och ses emot bakgrunden
av inom denna landsdel rådande förhållanden. Många skäl tala således
för att denna motion närmast bör behandlas i samband med och enligt
samma riktlinjer, som motionen nr 355, vari hemställts örn beviljande av
15.000 kronor för ett vart av åren 1930—1934 för ersättande av järnvägsfrakt,
helt eller delvis å hö och fodermedel i övrigt, vilka i anledning av
missväxt i Norrbottens läns fjäll- och skogsbygd eller av annan därmed
jämförlig anledning till foderbristens avhjälpande därstädes inköpas från
sydligare delar av landet. Det torde nämligen enligt lantbruksstyrelsens förmenande
få anses, att höbefraktningen i och till Norrland, åtminstone såvitt
angår täckandet av jordbrukets behov, huvudsakligen är inriktad på fyllande
av föreliggande behov inom vissa delar av Norrbotten.
Lantbruksstyrelsen har med anledning av sistnämnda motion infordrat
härvid i avskrift fogade yttrande av förvaltningsutskottet hos Norrbottens
läns hushållningssällskap.
Av detta yttrande framgår i huvudsak:
att foderfrågan i Norrland till följd av dålig väderlek och av renar åstadkommen
skada nu i ovanlig grad tillspetsats;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
5
att det emellertid i år såsom tillförne genom anlitande av inom länet tillgängliga
medel och i vissa fall av bidrag, som Kungl. Maj:t ställt till förfogande,
ävensom beviljad fraktnedsättning lyckats myndigheterna att på
ett lyckligt sätt lösa de med foderbristen förenade svårigheterna;
samt att enligt utskottets förmenande det nu motionsvis begärda anslaget
till fraktlindring icke vore oundgängligen nödvändigt.
Av yttrandet inhämtas därjämte, att inom Norrbottens kusttrakter i regel
förefinnes ett foderöverskott och att det vore ett länsintresse, att detta i
första hand toges i anspråk till täckande av foderunderskott å andra orter
inom länet. Ytterligare behövligt fodertillskott kunde förväntas stå till buds
inom de angränsande länen.
Av utskottets yttrande framgår sålunda, att svårigheterna i övre Norrland
knappast kunna åberopas såsom tvingande skäl för anvisande av det begärda
anslaget.
Av större betydelse synes lantbruksstyrelsen den i motionen nr 270 anförda
omständigheten, att höfrakterna på den finska sidan av Bottniska
viken äro väsentligt lägre än på den svenska sidan. Detta förhållande torde
dock knappast kunna anföras såsom skäl för ett yrkande på en allmän
fraktnedsättning å hö utan fastmer motivera sådana särskilda åtgärder för
Norrlands vidkommande, att förefintliga hööverskott inom vissa trakter av
denna landsdel utan ödeläggande konkurrens från finska höproducenter
kunna tillföras underskottsorterna inom Norrbottens län. Enligt vad lantbruksstyrelsen
under hand erfarit, anses det inom de mera höproducerande
kusttrakterna av Västerbottens län och inom Västernorrlands län vara ett
synnerligen viktigt ortsintresse, att möjlighet icke genom säråtgärder i fråga
om frakter beredes att på statens bekostnad frakta hööverskott från mellersta
och södra Sverige till Norrbotten, samtidigt som en bestämd önskan föreligger,
att det i förhållande till Finland ogynnsamma fraktläget för hö måtte
tillrättaläggas.
Under sådana förhållanden finner lantbruksstyrelsen, att de frågor, som
genom föreliggande motioner framförts, borde kunna begränsas att gälla
spörsmålet örn ett lämpligt avvägt system för befraktning av hö inom de
tre — eventuellt de fyra — nordligaste länen i syfte att säkerställa, att
svenskt hö inom dessa delar av landet i största möjliga utsträckning kommer
till användning. Samtidigt som det här är fråga örn konkurrens mellan
svenskt och finskt hö föreligger, åtminstone till synes, också en konkurrensfråga
mellan de svenska och finska järnvägarna, som det närmast lärer ankomma
på Kungl, järnvägsstyrelsen att beakta. Endast under förutsättning
att frågan icke kan på ett tillfredsställande sätt ordnas genom järnvägsmyndigheternas
ingripande, torde det enligt lantbruksstyrelsens förmenande
böra tagas under övervägande, örn och i vilken omfattning särskilda statsmedel
lämpligen böra anvisas för ändamålet.
Stockholm den 10 mars 1930.
ERIK INSULANDER.
Georg von Zweigbergk.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
Till Kungl, lantbruksstyrelsen.
I skrivelse den 21 februari 1930 har Kungl, lantbruksstyrelsen anmodat
Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott om yttrande över
motion nr 355 i andra kammaren av herr Grapenson angående att riksdagen
måtte för vart och ett av åren 1930/1934 bevilja ett reservationsanslag av
15,000 kronor för ersättande av järnvägsfrakt å hö eller fodermedel i övrigt,
vilka i anledning av missväxt i Norrbottens läns övre bygder eller av annan
jämförlig anledning till foderbristens avhjälpande där uppe inköpas från
sydligare delar av vårt land.
Med anledning härav får förvaltningsutskottet vördsamt anföra följande.
Tyvärr har under det sista decenniet dålig skörd förekommit flera gånger
inom länet, huvudsakligen i dess övre bygder. Så har även förhållandet
varit år 1929. Genom det myckna regnandet och vattenflödet under hösten
och förvintern har en hel del av det bärgade fodret förstörts. Då därtill
kommer att renarna även förstört en del foder, har foderfrågan i vinter i
ovanlig grad tillspetsats.
Emellertid har länsstyrelsen alla dessa gånger och så även nu genom sitt
inskridande avvärjt de svåraste följderna av dessa missväxtår. Genom användande
av avkomstmedlen från allmänningsfonderna och nödhjälpsfonden
samt i undantagsfall genom begärt och erhållet anslag av Kungl. Maj:t till
visst bidrag pr kg. inköpt foder har länsstyrelsen enligt förvaltningsutskottets
mening på ett lyckligt sätt löst de med foderbristen förenade svårigheterna.
Då länsstyrelsen ansett så behövligt, har anhållits örn fraktnedsättning för
fodertransporterna, vilken nedsättning beviljats av kungl, järnvägsstyrelsen
eller Kungl. Majit i vissa fall.
Förvaltningsutskottet anser därför att det av herr Grapenson begärda
anslaget för fraktlindring icke är oundgängligen behövligt, då länets foderfrågor
kunnat lösas från fall till fall utan särskilt anslag av riksdagen.
Norrbottningarna i allmänhet hava även den uppfattningen, att de i första
hand böra söka reda sig själva och endast i yttersta nödfall begära understöd
av statsmakterna, enär detta senare lätt gör ett ofördelaktigt intryck
örn länets förmåga till självförsörjning och självhjälp.
Skulle emellertid det ifrågasatta anslaget beviljas av riksdagen, bör detta
i första hand användas för nedsättning av foderfrakterna från Norrbottens
läns kustland till de behövande övre bygderna. Ar 1927, då fodertillgången
i övre bygderna även var otillräcklig, fanns stort överskott på hö i länets
kustbygd, men kunde detta ej erhålla avsättning på övrebygden, då de höga
kortdistansfrakterna icke medgåvo dettas försäljning till inom kustbygden
gängse priser på hö, utan ställde sig billigare att taga hö från mellanSverige
med dess något lägre höpris och de låga långdistansfrakterna. Därest
Norrbottens kustland ej kan fylla övre bygdens behov av stråfoder, bör detta
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
7
då tagas från de närmast angränsande länen och anslaget användas för
fraktlindring från dessa län.
Enligt vilka grunder det ifrågasatta anslaget bör användas för sitt ändamål
bör givetvis överlämnas åt länsstyrelsen att i varje fall avgöra.
Luleå den 3 mars 1930.
För NORRBOTTENS LÄNS HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP:
A. B. Gärde.
A. Österman.
Till Riksdagens jordbruksutskott.
Sedan Kungl. Majit anmodat järnvägsstyrelsen att till utskottet senast den
10 innevarande mars överlämna yttrande över de inom pågående riksdag
väckta och till utskottet hänvisade motionerna 11:270 om anslag till fraktlindring
för järnvägstransporter av hö samt II: 355 om bl. a. anslag för
vart och ett av åren 1930—1934 för ersättande av järnvägsvakt, helt eller
delvis, å hö och fodermedel i övrigt, inköpta för avhjälpande av foderbrist
i Norrbottens läns fjäll- och skogsbygd, får järnvägsstyrelsen i dessa ärenden
anföra följande:
Länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län ha nyligen var för
sig hos Kungl. Majit hemställt örn åtgärder för beredande av fraktlindring
för hö till övre Norrland respektive vissa socknar i Västerbottens län. Häröver
avger styrelsen i dag utlåtanden av innehåll, som framgår av närlagda
kopior.
Såsom synes, kan styrelsen icke tillstyrka de av nämnda länsstyrelser
sökta fraktnedsättningarna med mindre statens järnvägar erhålla fraktkompensation
från statsanslag. Detsamma gäller de transporter av fodermedel,
som avses i ovannämnda båda motioner. Då dessa transporter torde komma
att äga rum först efter det den nya statsbanetaxan trätt i kraft, vill styrelsen
understryka sin i utlåtandet över länsstyrelsens i Norrbottens län
framställning gjorda erinran, att Kungl. Majit nyligen haft frågan örn höets
plats i den nya taxeskalan under prövning och därvid, under trycket av vad
som från jordbrukarehåll framhållits, sträckt sig så långt, som ansetts möjligt
med hänsyn till statsbanornas och de enskilda järnvägarnas ekonomi.
Denna erinran är tillämplig även på andra fodermedel än hö.
Örn alltså riksdagen anser, att fraktnedsättning i viss omfattning bör
medgivas för transporter av hö och eventuellt även av andra foderämnen,
får järnvägsstyrelsen tillstyrka, att riksdagen för ändamålet anvisar ett särskilt
anslag, att användas för beredande av ersättning åt statens och enskilda
järnvägar för mot nedsättningen svarande minskning i fraktinkomst.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50
Anslaget bör få karaktären av förslagsanslag, enär det, innan nedsättningens
storlek och omfattning blivit bestämd, är omöjligt att ens närmelsevis angiva
den erforderliga storleken av berörda ersättning.
I handläggningen av detta ärende ha jämväl överdirektören Virgin och
järnvägsfullmäktigen Johansson deltagit.
Stockholm den 6 mars 1930.
AXEL GRANHOLM.
Gunnar V. Alving.
(Avskrift.)
Till Konungen.
Hos Kungl. Maj:t har länsstyrelsen i Norrbottens län genom skrivelse
den 3 nästlidne februari hemställt, att Kungl. Majit på grund av den inom
stora delar av Norrbottens län för närvarande rådande foderbristen täcktes
vidtaga åtgärder för beredande av fraktlindring under innevarande vinter i
den omfattning, som kan anses möjlig, för hö, som å statens järnvägar
befordras från mellersta och södra Sverige till övre Norrland.
Sedan Kungl. Majit genom remiss den 7 samma månad befallt järnvägsstyrelsen
att häröver avgiva utlåtande, får styrelsen, med den remitterade
handlingens återställande, anföra följande.
Den vid nyssnämnda tidpunkt existerande höbristen i övre Norrland uppskattas
av länsstyrelsen till 10,000 ton. Av denna brist torde nu icke
oväsentlig del redan vara fylld dels genom tillförsel från sydligare svenska
län, dels genom import från Finland. Resten av behovet synes till större
delen kunna tillgodoses från de övriga norrländska länen. Sålunda torde,
av hit ingångna uppgifter att döma, Gävleborgs län för närvarande till avsalu
inneha omkring 6,000 ton, Jämtlands län omkring 1,000 ton och
Västernorrlands län minst 1,000 ton. Dessutom torde ett visst överskott på
hö finnas i kusttrakterna av södra Norrbotten; exempelvis uppgives, att
vid stationerna å linjen Älvsby—Piteå cirka 350 ton hö finnas till avsalu.
Enligt vad styrelsen av tidningarna kunnat finna, ha också jordbrukarna i
Norrlands kusttrakter med styrka gjort gällande, att de norrländska länen
för närvarande kunna själva tillgodose denna landsdel behov av hö, varför
ett underlättande av hötillförseln från sydligare trakter enligt nämnda
jordbrukares förmenande blott skulle vara ägnat att skada det norrländska
producentintresset.
Hökonsumenterna i Norrbotten synas alltså knappast vara hänvisade att
taga sitt hö från mellersta eller södra Sverige, utan torde så kunna göra
från orter på betydligt närmare håll — naturligen under förutsättning av
skälig prissättning från säljarnas sida.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
9
Prissättningen är i själva verket här det väsentliga, och fraktfrågan spelar
en jämförelsevis mindre roll. Dock må framhållas, att betydande fraktlindringar
för hö redan finnas medgivna. Sålunda finns nedsättning enligt
den s. k. norrlandstariffen för hö m. fl. fodermedel. Enligt denna tariff
tillämpas för hösändningar i nordlig riktning till stationer bortom Kilafors,
Orsa eller Limedsforsen 25 procent nedsättning å vederbörande grundfrakt,
när frakt erlägges för en våglängd av minst 800 kilometer och för en vikt
pr vagn av minst 5 ton. Den sålunda uträknade nedsatta fraktsatsen per
100 kilogram för 800 kilometer tillämpas jämväl vid kortare avstånd, så
långt frakten därigenom blir billigare än enligt ordinarie taxa. Detta innebär
en avsevärd fraktnedsättning i många fall, där längden av vederbörande
befordringssträcka understiger 800 kilometer. Ifrågavarande nedsättning,
vilken gäller även för sändningar från stationer norr örn Kilafors, Orsa
eller Limedsforsen, har alltså stor betydelse. Att utöka densamma torde få
anses uteslutet redan med hänsyn till det för järnvägen oförmånliga lastningsvillkoret.
Nedsättningen kan nämligen till fullo utnyttjas redan vid
vederbörande vagns belastning med 5 ton hö, oavsett vagnens bärighet, och
en dylik låg belastning ger en dålig nettofrakt. En lägre höfrakt kan emellertid
vinnas vid tillämpning av bestämmelserna i kungl, brevet den 29
juni 1923, enligt vilka frakten för hö i sändning av minst 8 ton skall utgå
enligt tariff 10 vid lastning av minst 550 kilogram per kvadratmeter av
vagns hela golvyta. Detta lastningsvillkor, som innebär att minst cirka 10
ton hö måste upplastas å varje använd vagn, förutsätter emellertid höets
kraftiga pressning med maskinpress.
Nedsättningen enligt nyssnämnda kungl, brev den 29 juni 1923 är mycket
långt gående, och kan en ytterligare sänkning ej heller här av styrelsen
förordas. I övrigt vill styrelsen här påminna örn, att Kungl. Majit nyligen
haft frågan örn höets plats i den nya taxeskalan under prövning, och att
Kungl. Majit därvid har, under trycket av vad som från jordbrukarehåll
framhållits, sträckt sig så långt, som ansetts möjligt med hänsyn till statsbanornas
och de enskilda järnvägarnas ekonomi. Berörda prövning har dock
ännu icke gällt frågan örn inrättandet av exporttariffer för hö, vilken fråga
för närvarande ligger under utredning. Vidare må framhållas, att de nuvarande
frakterna för hösändningar till övre Norrland ingalunda synas vara
prohibitiva, i det att mot deni under en följd av år ett betydande antal
vagnslaster expedierats till stationer norr örn Boden på så långt håll som
till och med från stationer i mellersta Sverige. Skulle emellertid Kungl.
Majit hålla före, att fraktlindringar för hö till Norrbottens län böra medgivas
utöver de redan befintliga, måste styrelsen, som anser, att ett dylikt
medgivande, även örn detsamma blott komme att avse någon kortare tid
av innevarande år, icke skulle vara överensstämmande med statens järnvägars
ekonomiska intressen, hemställa örn vederbörlig fraktkompensation
av statsmedel åt nämnda järnvägar.
Vad slutligen angår den av länsstyrelsen i Luleå såsom ett motiv för den
begärda utökade fraktlindringen omnämnda finska konkurrensen, så har en
sådan påtagligen gjort sig gällande under den gångna delen av innevarande
år, men synes hittills lia varit inskränkt förnämligast till Tornedalen Honom
Övertorneå. Det finska höet har härvid befordrats från huvudsakligen
Vasa-trakten fram dels till LIaparanda f. v. b. på bil eller på svenska
Tornedalsbanan, dels till stationen Kauliranta vid den finska Tornedalsbanan
och därifrån över älven till svensk sida. Den finska taxan är, förnämligast
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
tack vare valutaförhållandena och de särskilt på grund av de synnerligen
små personallönerna låga driftkostnaderna mycket låg i jämförelse med
svenska statsbanetaxan, och detta förhållande gäller alldeles särskilt varuslaget
hö. Sålunda utgör frakten Vasa—Kauliranta, inklucive täckningsavgift,
för ett på en öppen vagn upplastat och med pressenningar täckt
parti hö, vägande 6 respektive 10 ton, 57 kronor 20 öre respektive 86 kronor
60 öre, medan vederbörande avgifter för ett motsvarande avstånd (615 kilometer)
enligt svenska statsbanornas nu gällande taxa och kungl, brevet
den 29 juni 1923 äro 207 kronor 60 öre respektive 220 kronor 60 öre samt
enligt nya statsbanetaxan 174 kronor 60 öre respektive 205 kronor 80 öre.
För vinnande av en så låg frakt som den nyssnämnda Önska av 57 kronor
20 öre skulle å svensk sida en 6-tonssändning hö till Övertorneå icke kunna
tagas på längre håll än från den i omedelbar närhet av Tornedalsbanan
liggande stationen Lappträsk (67 kilometer). Och för samma ändamål skulle
för en sändning från Piteå (285 kilometer) erfordras en, då transporterna
här gå emot tomvagnsriktningen, järnvägsekonomiskt sett orimlig fraktnedsättning
av 60 procent enligt nuvarande taxa och av 50 procent enligt den
blivande nya.
Tages hänsyn till förestående fraktsiffror och vidare till det förhållande,
att svenskt hö till Övertorneå måhända för närvarande ej kan erhållas från
närmare håll än Örnsköldsvikstrakten, varifrån avståndet till Övertorneå är
nästan alldeles detsamma som avståndet Vasa—Kauliranta, samt slutligen
därtill, att det finska höpriset, att döma av uppgiften i länsstyrelsens
skrivelse, att prima finskt hö vid gränsen betalas med 7 öre per kilogram,
torde ligga något under det svenska, så är det utan vidare klart, att svenskt
hö, åtminstone för närvarande, ej kan konkurrera med finskt vid leveranser
till den svenska Tornedalen och orter i närheten därav. Det torde få anses
vara en fullt naturlig kommersiell företeelse, att finskt hö kommer till inköp
i den nordöstligaste landsändan. Härtill bidrager ock den särskilt låga
taxa, som enligt Kungl. Maj:ts beslut av den 18 januari 1929 blivit fastställd
för transporter å den svenska Tornedalsbanan. Något annorlunda
ligger emellertid saken till beträffande transporter till sådana orter inom
Norrbottens län, exempelvis Gällivare, som ligga tämligen långt från gränsen,
ty för sådana transporter ha ju vederbörande finska leverantörer att
betala frakt även inom Sverige. En jämförelse mellan frakterna för finskt
och svenskt hö till Gällivare från nedan angivna stationer ger sålunda
följande resultat:
Frakt för 6 ton hö
Sträcka
Kilo-
enligt nu-
enligt nya
meter
varande taxa
taxan
kronor
kronor
Vasa—Gällivare........
876
176:95
Piteå—Gällivare........
267
136:80
109: 20
Umeå—Gällivare.......
387
182:40
151: 20
Örnsköldsvik—Gällivare . .
605
182: 40
172:80
Östersund—Gällivare . . . .
869
190: 80
219:60
Ljusdal—Gällivare......
933
198: —
232: 20
Denna tabell ger vid handen, att beträffande hösändningar till Gällivare
producenterna i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands läns kusttrakter
efter den nya statsbanetaxans ikraftträdande bli i frakthänseende
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
11
gynnsammare ställda än sina finska konkurrenter, och detsamma gäller
även sändningar till ett flertal andra inlandsstationer i Norrbotten än Gällivare.
I handläggningen av detta ärende ha jämväl överdirektören Virgin och
järnvägsfullmäktigen Johansson deltagit.
Stockholm den 6 mars 1930.
Underdånigst
AXEL GRANHOLM
G. V. Alving.
(Avskrift.)
Utlåtande.
Järnvägsstyrelsen får åberopa sitt denna dag avgivna utlåtande över länsstyrelsens
i Norrbottens län framställning om fraktnedsättning för liö, som
å statens järnvägar befordras från mellersta och södra Sverige till övre
Norrland. Vad styrelsen däri anfört, undantagandes i avseende å den finska
konkurrensen, torde äga tillämpning även på här ifrågavarande hösändningar
till vissa socknar i Västerbottens län, och styrelsen kan därför ej heller här
tillstyrka någon fraktlindring på statens järnvägars bekostnad utan måste,
örn Kungl. Majit finner skäl att här förordna om nedsättning, hemställa
att nämnda järnvägar då erhålla vederbörlig kompensation av statsmedel.
Av remisshandlingarna framgår, att föreliggande framställning uteslutande
avser att hjälpa mindre bemedlade hökonsumenter. Vid sådant förhållande
tillåter sig styrelsen ifrågasätta, huruvida det icke vore riktigast, att hjälpen
lämnades från någon under förvaltning av annat statligt organ än järnvägsstyrelsen
varande undsättnings- eller nödhjälpsfond.
Stockholm den 6 mars 1930.
G. V. Alving.
Underdånigst
AXEL GRANHOLM.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.