Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fraktlindring å järnväg för hö och andra fodermedel.

1930-04-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:50, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fraktlindring å järnväg för hö och andra fodermedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1930 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fraktlindring

å järnväg för hö och andra fodermedel.

(Ira avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner nämligen

1) nr 270 av herr Svedberg, vari hemställts, att riksdagen måtte till fraktlindring

å järnvägarna för hö anvisa ett förslagsanslag å 100,000 kronor

att användas efter av Kungl. Majit bestämda grunder.

2) nr 355 av herr Grapenson, vari hemställts, dels att riksdagen måtte för

vart och ett av åren 1930—1934 bevilja ett reservationsanslag av 15,000

kronor för ersättande av järn vägsfrakt, helt eller delvis, å hö och fodermedel

i övrigt, vilka i anledning av missväxt i Norrbottens läns fjäll- och

skogsbygd eller av annan därmed jämförlig anledning till foder bristens avhjälpande

där uppe inköpas från sydligare delar av vårt land, och dels besluta,

att för något eller några år tilläventyrs överblivna eller icke i anspråk

tagna medel måtte få för ändamålet reserveras till användning med högst

15,000 kronor årligen under missväxtår eller eljest, då Konungens befallningshavande

i Norrbottens län efter förutgången framställning därom från

hushållsgille eller lantmannasamhörighet i länet finner läget medlens användande

påkalla; allt i enlighet med de närmare bestämmelser Kungl. Majit

äger bestämma.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, hänvisas

till motionerna.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande

dels av lantbruksstyrelsen, som därvid överlämnat yttrande av Norrbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, dels ock av järnvägsstyrelsen,

vilka yttranden såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.

I motionen II: 270 hemställes örn ett anslag till allmän fraktlindring vid

transport av hö enligt grunder, som Kungl. Majit kan finna skäligt bestämma.

Motiveringen giver emellertid vid handen, att syftet i första hand

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 17 käft. (Nr 50—51.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

torde vara att tillgodose behovet av fraktlindring för hö vid transport till övre

Norrland samt att underlätta möjligheterna för den svenska höproduktionen

att konkurrera med de i frakthänseende gynnsammare ställda finska höproducenterna.

Motionen 11:355 åsyftar att nedbringa fraktavgifterna för hö

och andra fodermedel, vilka i anledning av missväxt i Norrbottens läns

skogs- och fjällbygder eller annan därmed jämförlig anledning till foderbristens

avhjälpande därstädes inköpas från sydligare delar av landet.

Lantbruksstyrelsen har yttrat, att höbefraktningen i och till Norrland

åtminstone såvitt angår tillgodoseende av jordbrukets behov huvudsakligen

finge anses inriktad på fyllande av föreliggande behov inom vissa delar av

Norrbottens län. Av vad Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i ärendet anfört framgår att inom detta läns kusttrakter i regel förefinnes

ett foderöverskott, vilket i första hand syntes böra tagas i anspråk

till täckande av foderunderskott å andra orter inom länet. Ytterligare behövligt

fodertillskott kunde förväntas stå till buds inom angränsande länen.

Vad som därför närmast torde kunna i förevarande avseende ifrågasättas

vore, enligt lantbruksstyrelsens mening, ett lämpligt avvägt system för befraktning

av svenskt hö inom de tre — eventuellt de fyra — nordligaste

länen i syfte att säkerställa, att svenskt hö i dessa delar av landet i största

möjliga utsträckning komme till användning. Emellertid hava på sätt framgår

av järnvägsstyrelsens yttrande i ärendet länsstyrelserna i Norrbottens

och Västerbottens län hos Kungl. Majit gjort framställningar avseende att

på grund av inom vissa delar av dessa län rådande foderbrist största möjliga

fraktlindring måtte beredas för hö, som å statens järnvägar befordras

från mellersta och södra Sverige till övre Norrland. Till dessa framställningar

har enligt vad utskottet inhämtat Kungl. Majit ännu icke fattat

ståndpunkt. Vid angivna förhållande och med hänsyn för övrigt särskilt

till vad Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i ärendet

anfört finner sig utskottet icke böra biträda motionerna. Utskottet är emellertid

övertygat, att Kungl. Majit jämväl i fortsättningen skall ägna ifrågavarande

spörsmål nödig uppmärksamhet ävensom vidtaga de åtgärder, som

av förekommande förhållanden kunna visa sig pakallade.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna II: 270 och 355 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

3

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nils August Nilsson, Elof B. Andersson, Gabrielsson,

Carl E. Eriksson, Granath, August W. Johansson, friherre Lagerfelt, Henriksson, samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,

Andersson i Grimbo, Svensson i Grönvik, Vahlstedt, Weibull, Olsson i Rödningsberg.

Reservation

av herr Svensson i Grönvik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

Bilaga.

Till Riksdagens jordbruksutskott.

Sedan till Eder remitterats två inom andra kammaren väckta motioner,

den ena, nr 270, av herr J. N. Svedberg örn anslag till fraktlindring för

hö å järnvägarna och den andra, nr 355, av herr J. Grapenson örn lättnader

i järnvägsfrakt för hö och andra fodermedel, inköpta för avhjälpande av

foderbrist i Norrbottens läns fjäll- och skogsbygd, har Kungl. Maj:t anbefallt

Kungl. Lantbruksstyrelsen att däröver avgiva yttrande.

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.

Motionen nr 270 avser enligt ordalydelsen anvisande av ett anslag å

100.000 kronor till allmän fraktlindring för hö enligt de grunder, som

Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma. Motiveringen giver emellertid

vid handen, att syftet i första hand är att täcka behovet av fraktlindring

för hö vid transport till övre Norrland samt underlättande för den svenska

höproduktionen att vid höförsäljning till nämnda del av landet konkurrera

med de i frakthänseende avsevärt mycket bättre ställda finska höproducenterna.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande vålla de nuvarande höga järnvägsfrakterna

icke blott för hö utan jämväl för andra jordbruksprodukter befolkningen

inom övre Norrland vissa olägenheter. Inom övriga delar av

landet torde höfrakterna kanske spela något mindre roll, där icke fråga är

örn export av hö. Emellertid kommer dylik export att underlättas i och

med ikraftträdandet av statens järnvägars nya frakttaxa, som lärer komma

att medgiva transport av hö i fullastade 15-tonsvagnar till lägre fraktavgifter.

Frågan örn höfrakterna — i den mån detta spörsmål skärskådas utan

samband med det allmänna fraktläget för jordbruksprodukter — torde därför

rätteligen böra anses såsom en norrlandsfråga och ses emot bakgrunden

av inom denna landsdel rådande förhållanden. Många skäl tala således

för att denna motion närmast bör behandlas i samband med och enligt

samma riktlinjer, som motionen nr 355, vari hemställts örn beviljande av

15.000 kronor för ett vart av åren 1930—1934 för ersättande av järnvägsfrakt,

helt eller delvis å hö och fodermedel i övrigt, vilka i anledning av

missväxt i Norrbottens läns fjäll- och skogsbygd eller av annan därmed

jämförlig anledning till foderbristens avhjälpande därstädes inköpas från

sydligare delar av landet. Det torde nämligen enligt lantbruksstyrelsens förmenande

få anses, att höbefraktningen i och till Norrland, åtminstone såvitt

angår täckandet av jordbrukets behov, huvudsakligen är inriktad på fyllande

av föreliggande behov inom vissa delar av Norrbotten.

Lantbruksstyrelsen har med anledning av sistnämnda motion infordrat

härvid i avskrift fogade yttrande av förvaltningsutskottet hos Norrbottens

läns hushållningssällskap.

Av detta yttrande framgår i huvudsak:

att foderfrågan i Norrland till följd av dålig väderlek och av renar åstadkommen

skada nu i ovanlig grad tillspetsats;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

5

att det emellertid i år såsom tillförne genom anlitande av inom länet tillgängliga

medel och i vissa fall av bidrag, som Kungl. Maj:t ställt till förfogande,

ävensom beviljad fraktnedsättning lyckats myndigheterna att på

ett lyckligt sätt lösa de med foderbristen förenade svårigheterna;

samt att enligt utskottets förmenande det nu motionsvis begärda anslaget

till fraktlindring icke vore oundgängligen nödvändigt.

Av yttrandet inhämtas därjämte, att inom Norrbottens kusttrakter i regel

förefinnes ett foderöverskott och att det vore ett länsintresse, att detta i

första hand toges i anspråk till täckande av foderunderskott å andra orter

inom länet. Ytterligare behövligt fodertillskott kunde förväntas stå till buds

inom de angränsande länen.

Av utskottets yttrande framgår sålunda, att svårigheterna i övre Norrland

knappast kunna åberopas såsom tvingande skäl för anvisande av det begärda

anslaget.

Av större betydelse synes lantbruksstyrelsen den i motionen nr 270 anförda

omständigheten, att höfrakterna på den finska sidan av Bottniska

viken äro väsentligt lägre än på den svenska sidan. Detta förhållande torde

dock knappast kunna anföras såsom skäl för ett yrkande på en allmän

fraktnedsättning å hö utan fastmer motivera sådana särskilda åtgärder för

Norrlands vidkommande, att förefintliga hööverskott inom vissa trakter av

denna landsdel utan ödeläggande konkurrens från finska höproducenter

kunna tillföras underskottsorterna inom Norrbottens län. Enligt vad lantbruksstyrelsen

under hand erfarit, anses det inom de mera höproducerande

kusttrakterna av Västerbottens län och inom Västernorrlands län vara ett

synnerligen viktigt ortsintresse, att möjlighet icke genom säråtgärder i fråga

om frakter beredes att på statens bekostnad frakta hööverskott från mellersta

och södra Sverige till Norrbotten, samtidigt som en bestämd önskan föreligger,

att det i förhållande till Finland ogynnsamma fraktläget för hö måtte

tillrättaläggas.

Under sådana förhållanden finner lantbruksstyrelsen, att de frågor, som

genom föreliggande motioner framförts, borde kunna begränsas att gälla

spörsmålet örn ett lämpligt avvägt system för befraktning av hö inom de

tre — eventuellt de fyra — nordligaste länen i syfte att säkerställa, att

svenskt hö inom dessa delar av landet i största möjliga utsträckning kommer

till användning. Samtidigt som det här är fråga örn konkurrens mellan

svenskt och finskt hö föreligger, åtminstone till synes, också en konkurrensfråga

mellan de svenska och finska järnvägarna, som det närmast lärer ankomma

på Kungl, järnvägsstyrelsen att beakta. Endast under förutsättning

att frågan icke kan på ett tillfredsställande sätt ordnas genom järnvägsmyndigheternas

ingripande, torde det enligt lantbruksstyrelsens förmenande

böra tagas under övervägande, örn och i vilken omfattning särskilda statsmedel

lämpligen böra anvisas för ändamålet.

Stockholm den 10 mars 1930.

ERIK INSULANDER.

Georg von Zweigbergk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

Till Kungl, lantbruksstyrelsen.

I skrivelse den 21 februari 1930 har Kungl, lantbruksstyrelsen anmodat

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott om yttrande över

motion nr 355 i andra kammaren av herr Grapenson angående att riksdagen

måtte för vart och ett av åren 1930/1934 bevilja ett reservationsanslag av

15,000 kronor för ersättande av järnvägsfrakt å hö eller fodermedel i övrigt,

vilka i anledning av missväxt i Norrbottens läns övre bygder eller av annan

jämförlig anledning till foderbristens avhjälpande där uppe inköpas från

sydligare delar av vårt land.

Med anledning härav får förvaltningsutskottet vördsamt anföra följande.

Tyvärr har under det sista decenniet dålig skörd förekommit flera gånger

inom länet, huvudsakligen i dess övre bygder. Så har även förhållandet

varit år 1929. Genom det myckna regnandet och vattenflödet under hösten

och förvintern har en hel del av det bärgade fodret förstörts. Då därtill

kommer att renarna även förstört en del foder, har foderfrågan i vinter i

ovanlig grad tillspetsats.

Emellertid har länsstyrelsen alla dessa gånger och så även nu genom sitt

inskridande avvärjt de svåraste följderna av dessa missväxtår. Genom användande

av avkomstmedlen från allmänningsfonderna och nödhjälpsfonden

samt i undantagsfall genom begärt och erhållet anslag av Kungl. Maj:t till

visst bidrag pr kg. inköpt foder har länsstyrelsen enligt förvaltningsutskottets

mening på ett lyckligt sätt löst de med foderbristen förenade svårigheterna.

Då länsstyrelsen ansett så behövligt, har anhållits örn fraktnedsättning för

fodertransporterna, vilken nedsättning beviljats av kungl, järnvägsstyrelsen

eller Kungl. Majit i vissa fall.

Förvaltningsutskottet anser därför att det av herr Grapenson begärda

anslaget för fraktlindring icke är oundgängligen behövligt, då länets foderfrågor

kunnat lösas från fall till fall utan särskilt anslag av riksdagen.

Norrbottningarna i allmänhet hava även den uppfattningen, att de i första

hand böra söka reda sig själva och endast i yttersta nödfall begära understöd

av statsmakterna, enär detta senare lätt gör ett ofördelaktigt intryck

örn länets förmåga till självförsörjning och självhjälp.

Skulle emellertid det ifrågasatta anslaget beviljas av riksdagen, bör detta

i första hand användas för nedsättning av foderfrakterna från Norrbottens

läns kustland till de behövande övre bygderna. Ar 1927, då fodertillgången

i övre bygderna även var otillräcklig, fanns stort överskott på hö i länets

kustbygd, men kunde detta ej erhålla avsättning på övrebygden, då de höga

kortdistansfrakterna icke medgåvo dettas försäljning till inom kustbygden

gängse priser på hö, utan ställde sig billigare att taga hö från mellanSverige

med dess något lägre höpris och de låga långdistansfrakterna. Därest

Norrbottens kustland ej kan fylla övre bygdens behov av stråfoder, bör detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

7

då tagas från de närmast angränsande länen och anslaget användas för

fraktlindring från dessa län.

Enligt vilka grunder det ifrågasatta anslaget bör användas för sitt ändamål

bör givetvis överlämnas åt länsstyrelsen att i varje fall avgöra.

Luleå den 3 mars 1930.

För NORRBOTTENS LÄNS HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP:

A. B. Gärde.

A. Österman.

Till Riksdagens jordbruksutskott.

Sedan Kungl. Majit anmodat järnvägsstyrelsen att till utskottet senast den

10 innevarande mars överlämna yttrande över de inom pågående riksdag

väckta och till utskottet hänvisade motionerna 11:270 om anslag till fraktlindring

för järnvägstransporter av hö samt II: 355 om bl. a. anslag för

vart och ett av åren 1930—1934 för ersättande av järnvägsvakt, helt eller

delvis, å hö och fodermedel i övrigt, inköpta för avhjälpande av foderbrist

i Norrbottens läns fjäll- och skogsbygd, får järnvägsstyrelsen i dessa ärenden

anföra följande:

Länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län ha nyligen var för

sig hos Kungl. Majit hemställt örn åtgärder för beredande av fraktlindring

för hö till övre Norrland respektive vissa socknar i Västerbottens län. Häröver

avger styrelsen i dag utlåtanden av innehåll, som framgår av närlagda

kopior.

Såsom synes, kan styrelsen icke tillstyrka de av nämnda länsstyrelser

sökta fraktnedsättningarna med mindre statens järnvägar erhålla fraktkompensation

från statsanslag. Detsamma gäller de transporter av fodermedel,

som avses i ovannämnda båda motioner. Då dessa transporter torde komma

att äga rum först efter det den nya statsbanetaxan trätt i kraft, vill styrelsen

understryka sin i utlåtandet över länsstyrelsens i Norrbottens län

framställning gjorda erinran, att Kungl. Majit nyligen haft frågan örn höets

plats i den nya taxeskalan under prövning och därvid, under trycket av vad

som från jordbrukarehåll framhållits, sträckt sig så långt, som ansetts möjligt

med hänsyn till statsbanornas och de enskilda järnvägarnas ekonomi.

Denna erinran är tillämplig även på andra fodermedel än hö.

Örn alltså riksdagen anser, att fraktnedsättning i viss omfattning bör

medgivas för transporter av hö och eventuellt även av andra foderämnen,

får järnvägsstyrelsen tillstyrka, att riksdagen för ändamålet anvisar ett särskilt

anslag, att användas för beredande av ersättning åt statens och enskilda

järnvägar för mot nedsättningen svarande minskning i fraktinkomst.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50

Anslaget bör få karaktären av förslagsanslag, enär det, innan nedsättningens

storlek och omfattning blivit bestämd, är omöjligt att ens närmelsevis angiva

den erforderliga storleken av berörda ersättning.

I handläggningen av detta ärende ha jämväl överdirektören Virgin och

järnvägsfullmäktigen Johansson deltagit.

Stockholm den 6 mars 1930.

AXEL GRANHOLM.

Gunnar V. Alving.

(Avskrift.)

Till Konungen.

Hos Kungl. Maj:t har länsstyrelsen i Norrbottens län genom skrivelse

den 3 nästlidne februari hemställt, att Kungl. Majit på grund av den inom

stora delar av Norrbottens län för närvarande rådande foderbristen täcktes

vidtaga åtgärder för beredande av fraktlindring under innevarande vinter i

den omfattning, som kan anses möjlig, för hö, som å statens järnvägar

befordras från mellersta och södra Sverige till övre Norrland.

Sedan Kungl. Majit genom remiss den 7 samma månad befallt järnvägsstyrelsen

att häröver avgiva utlåtande, får styrelsen, med den remitterade

handlingens återställande, anföra följande.

Den vid nyssnämnda tidpunkt existerande höbristen i övre Norrland uppskattas

av länsstyrelsen till 10,000 ton. Av denna brist torde nu icke

oväsentlig del redan vara fylld dels genom tillförsel från sydligare svenska

län, dels genom import från Finland. Resten av behovet synes till större

delen kunna tillgodoses från de övriga norrländska länen. Sålunda torde,

av hit ingångna uppgifter att döma, Gävleborgs län för närvarande till avsalu

inneha omkring 6,000 ton, Jämtlands län omkring 1,000 ton och

Västernorrlands län minst 1,000 ton. Dessutom torde ett visst överskott på

hö finnas i kusttrakterna av södra Norrbotten; exempelvis uppgives, att

vid stationerna å linjen Älvsby—Piteå cirka 350 ton hö finnas till avsalu.

Enligt vad styrelsen av tidningarna kunnat finna, ha också jordbrukarna i

Norrlands kusttrakter med styrka gjort gällande, att de norrländska länen

för närvarande kunna själva tillgodose denna landsdel behov av hö, varför

ett underlättande av hötillförseln från sydligare trakter enligt nämnda

jordbrukares förmenande blott skulle vara ägnat att skada det norrländska

producentintresset.

Hökonsumenterna i Norrbotten synas alltså knappast vara hänvisade att

taga sitt hö från mellersta eller södra Sverige, utan torde så kunna göra

från orter på betydligt närmare håll — naturligen under förutsättning av

skälig prissättning från säljarnas sida.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

9

Prissättningen är i själva verket här det väsentliga, och fraktfrågan spelar

en jämförelsevis mindre roll. Dock må framhållas, att betydande fraktlindringar

för hö redan finnas medgivna. Sålunda finns nedsättning enligt

den s. k. norrlandstariffen för hö m. fl. fodermedel. Enligt denna tariff

tillämpas för hösändningar i nordlig riktning till stationer bortom Kilafors,

Orsa eller Limedsforsen 25 procent nedsättning å vederbörande grundfrakt,

när frakt erlägges för en våglängd av minst 800 kilometer och för en vikt

pr vagn av minst 5 ton. Den sålunda uträknade nedsatta fraktsatsen per

100 kilogram för 800 kilometer tillämpas jämväl vid kortare avstånd, så

långt frakten därigenom blir billigare än enligt ordinarie taxa. Detta innebär

en avsevärd fraktnedsättning i många fall, där längden av vederbörande

befordringssträcka understiger 800 kilometer. Ifrågavarande nedsättning,

vilken gäller även för sändningar från stationer norr örn Kilafors, Orsa

eller Limedsforsen, har alltså stor betydelse. Att utöka densamma torde få

anses uteslutet redan med hänsyn till det för järnvägen oförmånliga lastningsvillkoret.

Nedsättningen kan nämligen till fullo utnyttjas redan vid

vederbörande vagns belastning med 5 ton hö, oavsett vagnens bärighet, och

en dylik låg belastning ger en dålig nettofrakt. En lägre höfrakt kan emellertid

vinnas vid tillämpning av bestämmelserna i kungl, brevet den 29

juni 1923, enligt vilka frakten för hö i sändning av minst 8 ton skall utgå

enligt tariff 10 vid lastning av minst 550 kilogram per kvadratmeter av

vagns hela golvyta. Detta lastningsvillkor, som innebär att minst cirka 10

ton hö måste upplastas å varje använd vagn, förutsätter emellertid höets

kraftiga pressning med maskinpress.

Nedsättningen enligt nyssnämnda kungl, brev den 29 juni 1923 är mycket

långt gående, och kan en ytterligare sänkning ej heller här av styrelsen

förordas. I övrigt vill styrelsen här påminna örn, att Kungl. Majit nyligen

haft frågan örn höets plats i den nya taxeskalan under prövning, och att

Kungl. Majit därvid har, under trycket av vad som från jordbrukarehåll

framhållits, sträckt sig så långt, som ansetts möjligt med hänsyn till statsbanornas

och de enskilda järnvägarnas ekonomi. Berörda prövning har dock

ännu icke gällt frågan örn inrättandet av exporttariffer för hö, vilken fråga

för närvarande ligger under utredning. Vidare må framhållas, att de nuvarande

frakterna för hösändningar till övre Norrland ingalunda synas vara

prohibitiva, i det att mot deni under en följd av år ett betydande antal

vagnslaster expedierats till stationer norr örn Boden på så långt håll som

till och med från stationer i mellersta Sverige. Skulle emellertid Kungl.

Majit hålla före, att fraktlindringar för hö till Norrbottens län böra medgivas

utöver de redan befintliga, måste styrelsen, som anser, att ett dylikt

medgivande, även örn detsamma blott komme att avse någon kortare tid

av innevarande år, icke skulle vara överensstämmande med statens järnvägars

ekonomiska intressen, hemställa örn vederbörlig fraktkompensation

av statsmedel åt nämnda järnvägar.

Vad slutligen angår den av länsstyrelsen i Luleå såsom ett motiv för den

begärda utökade fraktlindringen omnämnda finska konkurrensen, så har en

sådan påtagligen gjort sig gällande under den gångna delen av innevarande

år, men synes hittills lia varit inskränkt förnämligast till Tornedalen Honom

Övertorneå. Det finska höet har härvid befordrats från huvudsakligen

Vasa-trakten fram dels till LIaparanda f. v. b. på bil eller på svenska

Tornedalsbanan, dels till stationen Kauliranta vid den finska Tornedalsbanan

och därifrån över älven till svensk sida. Den finska taxan är, förnämligast

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

tack vare valutaförhållandena och de särskilt på grund av de synnerligen

små personallönerna låga driftkostnaderna mycket låg i jämförelse med

svenska statsbanetaxan, och detta förhållande gäller alldeles särskilt varuslaget

hö. Sålunda utgör frakten Vasa—Kauliranta, inklucive täckningsavgift,

för ett på en öppen vagn upplastat och med pressenningar täckt

parti hö, vägande 6 respektive 10 ton, 57 kronor 20 öre respektive 86 kronor

60 öre, medan vederbörande avgifter för ett motsvarande avstånd (615 kilometer)

enligt svenska statsbanornas nu gällande taxa och kungl, brevet

den 29 juni 1923 äro 207 kronor 60 öre respektive 220 kronor 60 öre samt

enligt nya statsbanetaxan 174 kronor 60 öre respektive 205 kronor 80 öre.

För vinnande av en så låg frakt som den nyssnämnda Önska av 57 kronor

20 öre skulle å svensk sida en 6-tonssändning hö till Övertorneå icke kunna

tagas på längre håll än från den i omedelbar närhet av Tornedalsbanan

liggande stationen Lappträsk (67 kilometer). Och för samma ändamål skulle

för en sändning från Piteå (285 kilometer) erfordras en, då transporterna

här gå emot tomvagnsriktningen, järnvägsekonomiskt sett orimlig fraktnedsättning

av 60 procent enligt nuvarande taxa och av 50 procent enligt den

blivande nya.

Tages hänsyn till förestående fraktsiffror och vidare till det förhållande,

att svenskt hö till Övertorneå måhända för närvarande ej kan erhållas från

närmare håll än Örnsköldsvikstrakten, varifrån avståndet till Övertorneå är

nästan alldeles detsamma som avståndet Vasa—Kauliranta, samt slutligen

därtill, att det finska höpriset, att döma av uppgiften i länsstyrelsens

skrivelse, att prima finskt hö vid gränsen betalas med 7 öre per kilogram,

torde ligga något under det svenska, så är det utan vidare klart, att svenskt

hö, åtminstone för närvarande, ej kan konkurrera med finskt vid leveranser

till den svenska Tornedalen och orter i närheten därav. Det torde få anses

vara en fullt naturlig kommersiell företeelse, att finskt hö kommer till inköp

i den nordöstligaste landsändan. Härtill bidrager ock den särskilt låga

taxa, som enligt Kungl. Maj:ts beslut av den 18 januari 1929 blivit fastställd

för transporter å den svenska Tornedalsbanan. Något annorlunda

ligger emellertid saken till beträffande transporter till sådana orter inom

Norrbottens län, exempelvis Gällivare, som ligga tämligen långt från gränsen,

ty för sådana transporter ha ju vederbörande finska leverantörer att

betala frakt även inom Sverige. En jämförelse mellan frakterna för finskt

och svenskt hö till Gällivare från nedan angivna stationer ger sålunda

följande resultat:

Frakt för 6 ton hö

Sträcka

Kilo-

enligt nu-

enligt nya

meter

varande taxa

taxan

kronor

kronor

Vasa—Gällivare........

876

176:95

Piteå—Gällivare........

267

136:80

109: 20

Umeå—Gällivare.......

387

182:40

151: 20

Örnsköldsvik—Gällivare . .

605

182: 40

172:80

Östersund—Gällivare . . . .

869

190: 80

219:60

Ljusdal—Gällivare......

933

198: —

232: 20

Denna tabell ger vid handen, att beträffande hösändningar till Gällivare

producenterna i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands läns kusttrakter

efter den nya statsbanetaxans ikraftträdande bli i frakthänseende

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.

11

gynnsammare ställda än sina finska konkurrenter, och detsamma gäller

även sändningar till ett flertal andra inlandsstationer i Norrbotten än Gällivare.

I handläggningen av detta ärende ha jämväl överdirektören Virgin och

järnvägsfullmäktigen Johansson deltagit.

Stockholm den 6 mars 1930.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM

G. V. Alving.

(Avskrift.)

Utlåtande.

Järnvägsstyrelsen får åberopa sitt denna dag avgivna utlåtande över länsstyrelsens

i Norrbottens län framställning om fraktnedsättning för liö, som

å statens järnvägar befordras från mellersta och södra Sverige till övre

Norrland. Vad styrelsen däri anfört, undantagandes i avseende å den finska

konkurrensen, torde äga tillämpning även på här ifrågavarande hösändningar

till vissa socknar i Västerbottens län, och styrelsen kan därför ej heller här

tillstyrka någon fraktlindring på statens järnvägars bekostnad utan måste,

örn Kungl. Majit finner skäl att här förordna om nedsättning, hemställa

att nämnda järnvägar då erhålla vederbörlig kompensation av statsmedel.

Av remisshandlingarna framgår, att föreliggande framställning uteslutande

avser att hjälpa mindre bemedlade hökonsumenter. Vid sådant förhållande

tillåter sig styrelsen ifrågasätta, huruvida det icke vore riktigast, att hjälpen

lämnades från någon under förvaltning av annat statligt organ än järnvägsstyrelsen

varande undsättnings- eller nödhjälpsfond.

Stockholm den 6 mars 1930.

G. V. Alving.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.