Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Hornborgasjöns sjösänkningsf öretag.

1930-04-08 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:52, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Hornborgasjöns sjösänkningsf öretag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare

statsunderstöd till Hornborgasjöns sjösänkningsf

öretag.

(lia avd.)

I en till riksdagen den 28 februari 1930 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 191, bar Kungl. Majit under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag

föreslagit riksdagen medgiva, att till Hornborgasjöns sänkningsföretag

må anvisas statsbidrag från statens avdikningsanslag med 350,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

Den 31 december 1903 beviljade Kungl. Majit under de i kungörelsen

den 14 juni 1901 stadgade villkor lån från odlingslånefonden med 257,000

kronor till ett företag, avseende sänkning av Hornborgasjön i Skaraborgs

län i och för torrläggning av mark hörande till sjön angränsande fastigheter.

Odlingslånet blev sedermera, efter det flera sökande kommit till,

höjt med 15,000 kronor, men reducerades åter i anledning av ändring med

avseende å vissa broar, så att detsamma slutligen utgjorde 269,930 kronor,

fördelade i två lån, det ena å 255,040 kronor och det andra å 14,890 kronor.

Enligt upprättade amorteringsplaner skall det större lånet, å vilket

för närvarande återstå oguldna 111,675 kronor 48 öre, vara till fullo inbetalat

år 1937 och det mindre lånet, å vilket för närvarande återstå

oguldna 10,437 kronor 6 öre, år 1944.

Ifrågavarande sjösänkningsföretag planlades vid en i enlighet med bestämmelserna

uti 1879 års dikningslag handlagd, den 30 september 1902

avslutad laga syneförrättning. Av det planerade företaget beräknades

båtnad vinnas för 1,565 hektar åker och för omkring 400 hektar äng, varjämte

beräknades att båtnad skulle vinnas för annan mark, landvinningar

häri inberäknade, till en areal av 1,725 hektar. Den sammanlagda

arealen mark, som beräknades erhålla båtnad av företaget, uppgick sålunda

till cirka 3,700 hektar. Denna mark hör till icke mindre än omkring

200 fastigheter. Förslaget innebar en upprensning, rötning och

utvidgning av avloppet från sjön samt vidare upptagande av ett huvudavlopp

genom sjön och biavlopp till detta. Kostnaderna beräknades till

355,766 kronor, inbegripet jordersättningar och förrättningskostnader.

bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. IS höft. (Nr 52—55.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Sammanlagda värdet å båtnaden beräknades till omkring 600,000 kronor.

Sedermera verkställdes av förrättningsmannen lantbruksingenjören G.

Sjöberg år 1921 ny uppskattning av båtnaden, vilken därvid beräknades

till något över 700,000 kronor. Närvarande lantbruksingenjören i länet

Sven Hallin har efter verkställd undersökning förklarat sig anse, att den

upprättade kalkylen angående båtnaden var försiktigt uppgjord. Av

den beräknade båtnaden belöpa 72.35 procent å fastigheter, vilkas ägare

erhållit odlingslån, samt 4.02 procent å i allmän ägo varande jord. Ägare

av fastigheter, å vilka belöpa 15.87 procent av båtnaden, hava i enlighet

med då gällande bestämmelser avsagt sig båtnaden av företaget. Från

dessa delägare har förty jord utbrutits (s. k. vinstjord).

Företaget igångsattes år 1903. Olika svårigheter uppstodo emellertid

vid arbetenas utförande. Till att börja med avsågs, att arbetena skulle

utföras på entreprenad. Antagna entreprenörer visade sig emellertid

mindre lämpliga och måste förty efter längre eller kortare tid avskedas.

Härigenom försenades och fördyrades arbetet, vartill jämväl bidrogo

upprepade arbetsinställelser och blockader. Arbetet utfördes slutligen av

sjösänkningsföretagets styrelse under ledning av anställd arbetschef. Arbetet

synes i huvudsak hava fullbordats år 1912. Slutligen godkänt av

lantbruksstyrelsen blev detsamma emellertid först år 1919.

Enligt en av ledamoten i styrelsen för sjösänkningsföretaget domänintendenten

B. Ekberg för åren 1898—1928 upprättad sammanställning ur

företagets räkenskaper hava kostnaderna för själva företaget, däri inberäknade

förrättningskostnaderna, uppgått till 470,669 kronor 53 öre. Desamma

hava således överstigit de beräknade kostnaderna med ungefär

100,000 kronor, vilket torde vara beroende dels på förut berörda arbetssvårigheter

och dels på förhöjda arbetspriser. De med anledning

av företaget uppkomna kostnaderna för delägarna stanna emellertid

icke vid ovannämnda belopp å 470,669 kronor 53 öre. Därtill komma,

såsom av Ekbergs sammanställning framgår, dels lantmäterikostnädér,

dels rättegångskostnader och dels räntekostnader uppgående enligt

sammanställningen till respektive 24,023 kronor 13 öre, 69,345 kronor

59 öre och 486,185 kronor 59 öre. För anledningarna till uppkomsten av

dessa stora ytterligare kostnader, vilka till största delen föranletts av

en av vissa vattenverksägare, vilkas intressen berörts av ifrågavarande

sjösänkningsförétag, anhängiggjord rättegång mot intressenterna i sjösänkningsföretaget,

har närmare redogörelse lämnats i statsrådsprotokollet.

Enligt statsrådsprotokollet syntes det icke uteslutet, att ännu en mycket

avsevärd tid — kanske bortåt tio år — kunde komma att förflyta,

innan rättsliga avgöranden förelåge beträffande samtliga mellanhavandén

mellan sjösänkningsföretaget och vättenverksägarna. Härigenom

komme uppenbarligen betydande olägenheter att uppstå för båda partérna.

Innan sådana avgöranden förelåge, vore det ju nämligen icke

möjligt ätt överhuvudtaget med någon större grad av tillförlitlighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 3

bilda sig ett omdöme örn den nytta, företaget kunde komma att slutligen

medföra för delägarna i företaget, oell örn de ekonomiska uppoffringar,

dessa komme att få ytterligare göra för vinnande av denna nytta.

Härtill komme, att under det nuvarande ovisshetstillståndet man icke

kunde begära, att delägarna skulle lägga ned kostnader — som kanske

sedan bleve utan varje värde — för underhållande av de till företaget

hörande avloppen eller för verkställande av sådana arbeten inom deras

egna marker, som erfordrades för att de skulle komma i åtnjutande av

beräknad båtnad. Jämväl för vattenverksägarna vore ju ett bibehållande

av nuvarande förhållanden till nackdel. Den skada, som de gjort

gällande uppkomme för dem, komme ju i den mån den förelåge att alltjämt

fortfara. Rent nationalekonomiskt sett vore det ju tydligen också

till skada, att det nuvarande tillståndet finge fortfara.

Efter en redogörelse för nuvarande beskaffenheten av till företaget

hörande avlopp har lämnats följande uppgifter angående företagets nuvarande

ekonomiska ställning. Såsom framginge av en genom styrelsens

för företaget försorg upprättad sammanställning, vilken hänförde sig

till den 31 december 1929, uppgingo vid nämnda tid företagets skulder

— häri inberäknades icke kvarvarande skuld å odlingslånen, för vilka

de enskilda delägarna hade att svara var för sig — till, efter avdrag av

några mindre tillgångar, ett belopp av 498,668 kronor 44 öre. Häremot

svarade en tillgång bestående av jord, som utbrutits från de delägare,

vilka avsagt sig båtnaden. En del av denna jord har försålts, men den

väsentligaste delen vore ännu kvar i företagets ägo. Värdet av den

kvarvarande jorden hade av styrelsen beräknats till ungefär 111,500 kronor.

Skulderna utgjordes väsentligen av lån hos olika bankinrättningar,

nämligen hos Skaraborgs läns sparbank omkring 95,000 kronor, hos Aktiebolaget

jordbrukarebanken omkring 100,000 kronor och hos Aktiebolaget

svenska handelsbanken något över 300,000 kronor. Å lånet hos

sparbanken betalades ränta efter 51h procent och å de övriga lånen efter

6 V2 procent. Till säkerhet för lånen hade borgen tecknats av flera utav

delägarna i företaget, varjämte för lånet hos handelsbanken även lämnats

realsäkerhet.

Därefter har berörts vissa hos Kungl. Majit gjorda framställningar örn

ytterligare statsunderstöd.

Frågan örn ingripande från statens sida till hjälp för företaget har

också varit föremål för riksdagens behandling såväl 1928 som 1929. Vid

1928 års riksdag väcktes sålunda i riksdagens båda kamrar motioner

örn ett räntefritt lån till företaget å 350,000 kronor. I anledning av dessa

motioner avgav jordbruksutskottet utlåtande den 8 maj 1928 (nr 59). Häri

anförde utskottet bland annat följande:

Utskottet förbisåge givetvis icke det allvarliga läge, vari en ej obetydlig

del av befolkningen uti ifrågavarande bygd skulle råka i händelse

av ett föreningens ekonomiska sammanbrott, och kunde därför icke undgå

räkna med möjligheten av ett statens ytterligare understödjande av

företaget. I detta sammanhang ville utskottet erinra, att sänkningstor
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

eningen hittills icke erhållit något statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

På grund av rådande oklarhet rörande vissa på bedömandet av

förevarande fråga inverkande förhållanden ansåg sig utskottet icke kunna

tillstyrka något ytterligare statsunderstöd. Med hänsyn till denna

frågas otvivelaktigt allvarliga beskaffenhet torde emellertid åtgärder

böra vidtagas för åvägabringande av den klarhet rörande på spörsmålet

inverkande förhållanden, som utskottet ansåge ofrånkomlig för ett närmare

ställningstagande till detsamma.

Under åberopande av vad utskottet i sitt berörda utlåtande anfört hemställde

utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt verkställa den närmare utredning,

som påkallades för ett fullständigt klarläggande av de förhållanden

med avseende å Hornborgasjöns sänkningsföretag, vilka kunde

anses vara av avgörande betydelse för ett ställningstagande till frågan

örn ytterligare statsunderstöd till nämnda företag, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Utskottets

utlåtande blev av riksdagen godkänt; och avläts den 19 maj 1928

skrivelse till Kungl. Majit i enlighet med utskottets hemställan.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade därefter chefen för

jordbruksdepartementet vattenrättsdomaren greve H. A. Hamilton och

f. d. lantbruksingenjören A. V. Nordin att biträda vid verkställandet av

den av riksdagen ifrågasatta utredningen, därvid tillika borde undersökas

möjligheterna av en uppgörelse i den pågående rättegången mellan

sänkningsföretaget och ägarna av vattenverk vid Flian.

Vid 1929 års riksdag väcktes åter motioner angående bidrag från statens

sida åt sänkningsföretaget i form av ett räntefritt lån å 350,000 kronor.

Efter det jordbruksutskottet återgivit vad utskottet anfört vid 1928

års riksdag, anförde utskottet vidare:

»Såsom i motionerna anförts har den med anledning av 1928 års riksdags

skrivelse i ämnet igångsatta utredningen ännu icke hunnit slutföras.

Av upplysningar, som utredningsmännen på anmodan lämnat inför

utskottet beträffande ifrågavarande företag, har utskottet styrkts i

sin uppfattning, att ett snart ingripande från statens sida torde vara

ofrånkomligt för att förhindra företagets ekonomiska sammanbrott med

därav följande ödesdigra verkningar för en hel jordbruksbygd. De erhållna

upplysningarna hava emellertid vidare givit vid handen, att av

utredningen ännu icke framgått sådana resultat, att därpå kan grundas

ett dylikt ingripande. Utskottet anser sig vid sådant förhållande icke

kunna nu föreslå någon åtgärd i av motionärerna angiven riktning. Det

måste emellertid vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att under den

fortsatta utredningen ingen möjlighet lämnas oprövad, som kan vara

ägnad att föra förevarande fråga fram till en snar godtagbar lösning.

I varje fall torde Kungl. Majit icke underlåta att till nästkommande

riksdag framlägga förslag till åtgärder i syfte att lätta det ekonomiska

trycket på företaget i fråga. Det torde ock kunna förutsättas, att vederbörande

kreditgivare skola finna med sin fördel bäst förenligt att i avvaktan

härpå icke vidtaga några åtgärder, som kunna vara ägnade att

medföra en ytterligare försämring av företagets ekonomiska läge.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 5

Under hänvisning till vad sålunda framhållits hemställde utskottet,

att de väckta motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

vilken hemställan av riksdagen godkändes.

Uti en den 4 februari 1930 dagtecknad skrivelse hava de tillkallade

utredningsmännen överlämnat redogörelse för föreliggande förhållanden

beträffande sänkningsföretaget. De hava härvid redogjort dels för

själva sjösänkningsföretaget och vad därmed sammanhänger, dels för

rättegångarna mellan sjösänkningsföretaget och en del vattenverksägare

vid Flian, dels för sjösänkningsföretagets nuvarande ekonomiska ställning

och dels för av utredningsmännen vidtagna åtgärder, varjämte de

avgivit yttrande örn och i vad mån samt pa vad sätt för närvarande

statsunderstöd syntes böra kunna ifrågakomma.

Efter redogörelsen för företagets nuvarande ekonomiska ställning hava

utredningsmännen anfört bland annat följande:

»Såsom av vad ovan anförts framgår är företagets ekonomiska ställning

mycket bekymmersam. Endast räntorna å banklånen uppgå årligen till

över 30,000 kronor, vartill givetvis måste komma en del ytterligare kostnader

årligen för handhavandet av företagets angelägenheter ävensom

för, därest rättegången mot vattenverksägarna kommer att fortsättas,

dennas behöriga skötsel. Då under nuvarande förhållanden endast en förhållandevis

obetydlig inkomst (kanske cirka 2,000 kronor årligen) torde kunna

erhållas från den utbrutna, företaget tillhöriga jorden, skulle således

endast för att hålla företaget flytande erfordras en årlig utdebitering å

delägarna av över 30,000 kronor. Skulle man därjämte — vilket man ju

måste sträva efter — årligen nedamortera skulden, får ju den arliga utdebiteringen

ytterligare ej oväsentligt höjas. Det torde emellertid knappast

låta sig göra att genom sådan utdebitering av delägarna utfå erforderligt

belopp. Såsom redan förut framhållits befinna sig många utav

delägarna i en svag ekonomisk ställning. De kunna faktiskt icke anskaffa

ytterligare medel. Att gå tvångsvis fram genom utmätningar eller dylikt

skulle ej heller löna sig. De fastigheter, vilka äro bidragsskyldiga

till företaget, äro nämligen praktiskt taget osäljbara, vilket ju också är

naturligt, då en köpare icke i någon mån kan bedöma vilka ekonomiska

förpliktelser han skulle komma att ikläda sig i sammanhang med förvärvet

av en sådan fastighet. Det vilar så att säga en död hand över hela

trakten. Att under nu nämnda förhållanden ett ingripande från statens

sida för att bringa ordning uti de föreliggande förhållandena och för

bringande av hjälp åt delägarna i deras betryckta läge är val befogat

synes oss icke kunna vara föremål för tvekan. Man torde också med fog

kunna göra gällande, att delägarna, även örn styrelsen icke alltid handlat

så välbetänkt som önskvärt varit, dock om man ser saken i stort kommit

i sin nuvarande svåra ställning på grund av förhållanden, över vilka

de icke kunnat råda och för vilka de icke kunna göras ansvariga.»

Vidkommande härefter av utredningsmännen vidtagna åtgärder så

framhålla de att, då det efter studerandet av till saken hörande handlingar

var för dem klart att, innan samtliga förhållanden mellan företaget

och vattenverksägarna vid Flian blivit slutligt ordnade, det knappast

vore möjligt att bedöma företagets slutliga ställning eller slutgiltigt av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

göra i vad mån och på vad sätt bistånd borde eller kunde lämnas från

statens sida, de i första hand ansåge sig böra inrikta sina strävanden

på att söka åstadkomma en godvillig uppgörelse mellan företaget och

vattenverksägarna, en uppgörelse, som skulle omfatta samtliga olika

föreliggande förhållanden.

Av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen framgår att utredningsmännens

ansträngningar att nå en sådan förlikning icke lett till något

positivt resultat.

Utredningsmännen hava slutligen, såsom ovan omnämnts, framlagt förslag

angående understöd från statens sida åt sjösänkningsföretaget. I

detta avseende anföra de bland annat följande:

Då, såsom av ovan lämnad redogörelse framgår, en avsevärd tid måste

beräknas komma att ännu åtgå, innan alla Hornborgasjöns sänkningsföretag

berörande rättsförhållanden kunna bliva avgjorda, kan uppenbarligen

icke nu, såsom önskvärt varit, framläggas något förslag angående

slutgiltigt ordnande av företagets ekonomiska förhållanden. Då

emellertid företagets ekonomiska ställning är ytterligt bekymmersam,

har det synts oss, att man bör taga under övervägande, huruvida icke

redan nu — även örn mera interimistiskt — hjälp bör från statens sida

beredas delägarna i företaget. Att skäl för statens trädande emellan överhuvudtaget

föreligga synes oss knappast kunna vara föremål för tvekan.

Delägarna hava nämligen, såsom vi förut framhållit, kommit i sin betryckta

belägenhet till väsentlig del utan eget förvållande. Till ej

oväsentlig del måste deras ogynnsamma ställning anses vara beroende

på felaktigt förfarande från en statens tjänsteman. Att märka är vidare

att företaget icke, såsom numera ju så gott som undantagslöst förekommer,

erhållit något statsbidrag utan återbäringsskyldighet till företagets

utförande. Förr eller senare synes sålunda ett ingripande från statens

sida böra ske. Kraftiga skäl synas då tala för, att detsamma bör ske

snarast möjligt; och synes man härvid icke böra låta den omständigheten,

att man icke nu kan överblicka samtliga ekonomiska förhållanden

för företaget verka hindrande. Utan ett snart ingripande från statens

sida torde högst menliga följder, berörande bela den ifrågavarande trakten,

vara att befara. Det synes nämligen knappast vara möjligt för styrelsen

att längre hålla företagets affärer flytande. Följden härav skulle

bliva en mångfald exekutiva försäljningar, vilka dock efter all sannolikhet

torde komma att lämna ett mycket nedslående resultat, och därefter

med all sannolikhet vidare en mängd konkurser. Örn man således anser,

att ett omedelbart ingripande från statens sida för bringande av hjälp

åt företaget är betingat av föreliggande förhållanden, så återstår frågan

i vilken form denna hjälp bör ske.---Vi förmena således för vår del

att, därest hjälp anses böra beredas företaget, denna hjälp bör ske genom

ett direkt bidrag från statens sida. Detta bidrag torde skäligen kunna erhållas

ur statens avdikningsanslag. Vad angår storleken av detta bidrag

så synes detsamma skäligen kunna bestämmas till 350,000 kronor. Genom

erhållande av ett sådant belopp skulle företagets nuvarande skuldbörda

kunna så väsentligt nedbringas, att man synes kunna antaga att delägarna

själva bliva i stånd att förränta och jämväl så småningom avamortera

företagets återstående skuld. Ett annat skäl, varför bidraget

skäligen synes kunna bestämmas till ovan angivet belopp, är att enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 7,

nu gällande bestämmelser för erhållande av bidrag från statens avdikningsanslag

ungefärligen ett belopp av denna storlek bort kunna utgå till delägarna

i företaget. Emellertid bör det framhållas att, efter det företagets

mellanhavanden med vattenverksägarna blivit slutligen klarlagda,

för delägarna åter kunna uppkomma ekonomiska svårigheter och att därför

åter ett ingripande från statens sida kan bliva erforderligt. Det synes

oss emellertid icke uteslutet att vid denna tid, då tidigare erhaUna

odlingslån kunna antagas vara åtminstone till största delen inbetalade,

saken kan ordnas på sådant sätt, att de delägare, som darom gora framställning,

erhålla nya lån ur statens avdikningslånefond.

Yttranden har i ärendet avgivits av länsstyrelsen i Skaraborgs län,

lantbruksstyrelsen och statskontoret.

Departementschefen har anfört följande:

»Av utredningen i ärendet synes oförtydbart framgå, att för närvarande

endast jämförelsevis ringa båtnad vinnes av det utförda sjösänkningsföretaget.

Komma vissa ännu erforderliga arbeten till stånd — särskilt

upptagandet av nödiga avlopp i sjön — tolde däremot avsevärd båtnad

kunna uppnås för delägarna i företaget, vilket hitintills endast vallat

dem besvikelse oell penninguppoffringar utan motsvarande nytta. Det

ekonomiska läge, vari företaget befinner sig, är emellertid sådant att, även

örn framtiden skulle bereda delägarna möjlighet till större utbyte av företaget,

delägarna dock icke torde kunna fullgöra de förpliktelser de genom

företaget iklätt sig. Därest icke i em eller annan form snar hjälp bringas,

torde allvarliga ekonomiska svårigheter komma att uppstå för delägarna,

något som vidare synes kunna medföra ett ekonomiskt sammanbrott för

hela ifrågavarande trakt. Faran härför torde vara så mycket större, som

genom den ovissa ekonomiska belägenhet, vari de i företaget deltagande

fastigheterna befinna sig, dessa knappast kunna bliva föremål för försäljning

och, örn sådan skulle komma till stånd, lära de därvid betingade

priserna väsentligt understiga vad som under normala förhållanden vöre

skäligt Utredningsmännen i ärendet hava betecknat situationen så, att

över trakten vilar så att säga en »död hand». I enlighet med den av utredningsmännen

uttalade uppfattningen torde, även örn kanske styrelsen

för företaget icke alltid iakttagit den omtanke, som vederbort, delägarna

i företaget i stort sett kommit i sin nuvarande nödställda belägenhet utan

eget förvållande. Jag anser därför, att starka skäl föreligga för ett ingripande

från statens sida för bringande av hjälp. Såsom ett ytterligare

skäl för lämnande av bidrag åt företaget må anföras den omständigheten,

att företaget icke tidigare kommit i åtnjutande av något statsbidrag utan

återbetalningsskyldighet.

Naturligen hade det varit önskvärt att nu på en gång alla företaget berörande

förhållanden kunnat slutligen ordnas, men då det, oaktat upprepade

försök, icke lyckats att träffa någon uppgörelse med vattenverksägarna,

anser jag med hänsyn till den allvarliga fara för ett ekonomiskt

sammanbrott, som föreligger, därest icke snar hjälp bringas, att sagda om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

JJtakottet.

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

ständighet icke bör utgöra hinder för ett omedelbart ingripande från

statens sida. Samtliga i ärendet hörda myndigheter hava jämväl uttalat

sig härför. Vid en resa, som jag under hösten 1929 företog till trakten,

fick även jag ett starkt intryck av företagets bekymmersamma ställning

och de svårigheter, som därigenom kunde komma att drabba delägarna.

Vid ett sammanträde, som samtidigt anordnats med de rörande sjösänkningsföretaget

tvistande parterna, framträdde påtagligt i de krav, som

framställdes från vattenverksägares sida gent emot företaget, svårigheten

att åvägabringa förlikning mellan parterna.

Angående det sätt, varpå hjälp bör bringas åt företaget, delar jag den

av utredningsmännen härutinnan uttalade uppfattningen samt anser det

av dem föreslagna beloppet av 350,000 kronor, som skall användas till betalande

av företagets löpande gäld, vara med hänsyn till föreliggande förhållanden

väl avvägt. På grund av den bestämda skillnad, som föreligger

emellan de förbindelser, som åligga företaget till följd av arbetskostnader

och andra utgifter för företagets utförande, samt de kostnader, som må

komma att drabba företaget i förhållande till vattenverksägarna vid Fliaån,

torde hinder ej böra möta att i det förra hänseendet sålunda bringa

företaget stöd. Ärendet i vad det avser nämnda vattenverksägare får bliva

beroende av framtiden, och är att hoppas att, bland annat genom ifrågavarande

bidrag, ställningen då skall vara sådan att företaget ej skall tarva

ytterligare hjälp från det allmänna, i vart fall icke i form av bidrag utan

återbetalningsskyldighet.

Bidragsbeloppet vill jag föreslå skola utgå av statens avdikningsanslag,

vilket i andra liknande fall tagits i användning. Visserligen är anslaget

hårt anlitat, men har, såsom framgår av årets statsverksproposition, nionde

huvudtiteln punkt 104, i anslaget begärts en avsevärd ökning, uppgående

till 1,200,000 kronor. I övrigt torde framdeles vid fastställandet

av anslagets belopp nödig hänsyn tagas till ifrågavarande utgift.»

På sätt statsrådsprotokollet ger vid handen hava av de i ärendet omförmälda

särskilda utredningsmännen gjorts upprepade försök till förlikning

mellan intressenterna i förevarande sjösänkningsföretag och de

ovanberörda vattenverksägarna, vilka försök emellertid strandat på vissa

vattenverksägares motstånd mot uppgjorda förslag i sådant avseende.

Vidare har i ärendet framhållits, att ännu en mycket avsevärd tid kan

komma att förflyta, innan rättsliga avgöranden föreligga beträffande

samtliga mellanhavanden mellan sjösänkningsföretaget och vattenverksägarna.

Utskottet måste givetvis finna det beklagligt att på grund av

dessa omständigheter något förslag till slutligt ordnande av ifrågavarande

företags ekonomiska förhållanden icke kunnat nu framläggas.

Inför den enligt utredningen i ärendet förhandenvarande risken av ett

sjösänkningsföretagets ekonomiska sammanbrott med därav följande

ödesdigra verkningar för en hel jordbruksbygd anser utskottet emellertid,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 9

att ett statsingripande icke längre torde kunna undanskjutas. På grund

härav och i anslutning till utskottets förlidet år gjorda, av riksdagen

godkända uttalande angående framläggande för innevarande års

riksdag av förslag till åtgärder i syfte att lätta det ekonomiska

trycket på företaget i fråga anser sig utskottet böra tillstyrka, att medel för

sådant ändamål nu beredas. Med avseende å det föreslagna beloppet —

enligt utredningen ungefärligen motsvarande vad som enligt nu gällande

bestämmelser för erhållande av bidrag från statens avdikningsanslag bort

kunna utgå till delägarna i företaget — har utskottet intet att erinra liksom

ej heller mot att detsamma får såsom förslaget innebär utgå av

statens avdikningsanslag. Utskottet finner sig böra uttala, att vissa skäl

synas föreligga för den av departementschefen uttryckta förhoppningen

att bland annat genom ifrågavarande bidrag företagets framtida ställning

skall bliva sådan, att företaget ej skall tarva ytterligare hjälp från

det allmänna, i varje fall icke i form av bidrag utan åter betalningsskyldighet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att till Hornborgasjöns

sänkningsföretag må anvisas statsbidrag från statens

avdikningsanslag med 350,000 kronor.

Stockholm den 8 april 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 50.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Hornbor gasjöns sjösänkningsföretag. s. 1 i texten