Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till företag avseende reglering av Vingåker sån samt sjöarna Kolsnaren och Viren.
1930-04-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1930:53, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till företag avseende reglering av Vingåker sån samt sjöarna Kolsnaren och Viren.
Dokumentets text
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1930 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare
statsunderstöd till företag avseende reglering av
Vingåker sån samt sjöarna Kolsnaren och Viren.
(l:a avd.)
I en till riksdagen den 7 mars 1930 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 201, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokoll över jordbruksärenden för
samma dag föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att till bestridande
av kostnaderna för i statsrådsprotokollet omförmälda företag,
avseende reglering av Vingåkersån samt sjöarna Kolsnaren och Viren
enligt 1917—1918 års syneförrättning, anvisa dels från statens avdikningsanslag
ett statsbidrag med högst 35,910 kronor, dels ock lån från
statens avdikningslånefond med högst 52,750 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till herörda statsrådsprotokoll.
Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.
Den 25 oktober 1929 beviljade Kungl. Majit dels statsbidrag från statens
avdikningsanslag med 132,630 kronor dels ock lån från statens avdikningslånefond
med 143,830 kronor till ett företag, avseende reglering av Vingåkersån
samt sjöarna Kolsnaren och Viren.
Ifrågavarande företag planlades vid en av lantbruksingenjören G. Sandström
under åren 1917—1918 hållen syneförrättning. Sedan denna förrättning
vunnit laga kraft och arbetena igångsatts, visade det sig emellertid,
att den vid förrättningen verkställda utredningen var behäftad med åtskilliga
brister, till följd varav, bland annat, den med företaget avsedda
torrläggningseffekten icke kunde väntas bliva uppnådd. Av samma anledning
kunde uppkommen fråga örn beviljande av statsunderstöd till företaget
icke leda till resultat.
På grund därav hölls åren 1922—1923 ny syn. Ett vid denna förrättning
uppgjort regleringsförslag blev med vissa jämkningar och tillägg fastställt
den 13 april 1928 av vattenöverdomstolen, därvid bland annat föreskrevs,
att arbete, som utförts enligt 1917—1918 års syn, skulle anses ingå i det
nya företaget, dock att sistnämnda företag skulle av kostnaderna för sagda
arbete påföras allenast så stort belopp, som skulle betingats av samma arbetes
utförande enligt vid tiden för 1922—1923 års syneförrättning gällande
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53. 11
väsentligt lägre arbetspriser. Berörda belopp hade av synemännen bestämts
till 45,850 kronor, och därutinnan skedde ej ändring genom vattenöverdomstolens
dom.
Vid meddelandet av Kungl. Maj:ts beslut år 1929 om statsunderstöd beräknades
kostnaderna för den del av företaget, vartill statsunderstöd utgick,
till 278,946 kronor 89 öre och båtnaden av detsamma till 298,939 kronor 44
öre. Av kostnaderna för det enligt 1917—1918 års syneförrättning utförda
arbetet inräknades i nämnda kostnadssumma allenast ovan omförmälda belopp
45,850 kronor.
Med skrivelse den 4 december 1929 har länsstyrelsen i Södermanlands
län till Kungl. Majit överlämnat dels en av styrelsen för företaget gjord
skriftlig framställning, jämte en del därvid fogade handlingar, avseende att
till intressenterna i det med Sandström som förrättningsman beslutade företaget
måtte utanordnas ytterligare statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
med 105,498 kronor 56 öre, dels ock ett av statens lantbruksingenjör i Södermanlands
län Martin Lingström avgivet utlåtande över framställningen.
Riksdagens revisorer lia i sin berättelse örn den 1927 av dem verkställda
granskningen fäst uppmärksamheten på vissa fall, då av statens
lantbruksingenjörer handlagda förrättningar för vattenavledningsföretag
företett anmärkningsvärda brister. Rörande regleringen av Vingåkersån
hava revisorerna sålunda anfört.
»Vad sålunda förekommit synes revisorerna tydligt utvisa, att den förrättning,
som omhänderhafts av Sandström, icke handlagts med den omsorg,
som vederbort, utan i fråga om såväl planläggningen som båtnads- och
kostnadsuppskattning lidit av högst avsevärda brister. Företagets omfattning
har sålunda måst vid den senare förrättningen utvidgas. Båtnaden
har Sandström beräknat allenast för ägorna kring ån — även denna beräkning
vid senare förrättningen underkänd — och beträffande ägorna
kring sjöarna nöjt sig med en inemot 40 år gammal uppskattning. Kostnaderna
hava av vattendomstolen beräknats till mer än det dubbla av det
belopp, vartill Sandström kommit, och då är ändå att märka att arbetsprisen
fallit sedan år 1918.
Till följd av nu anmärkta brister i den av Sandström verkställda utredningen
hava intressenterna icke kunnat erhålla påräknat statsunderstöd, och
måst föranstalta örn ny dyrbar utredning såväl för ernående härav som
för att skaffa erforderligt tekniskt underlag för företagets fullföljande och
slutförande.
Visserligen kan sägas, att intressenterna kunnat vänta med arbetets
igångsättande tills frågan örn statsunderstöd avgjorts, men det lärer dock
ej kunna förtänkas dem, att de utgått ifrån, att förrättningsmannen fullgjort
sitt uppdrag på ett sätt, som kunde av vederbörande överordnade
myndighet godkännas, samt att det alltså ej skulle innebära någon risk för
dem att, då förrättningen vunnit laga kraft, påbörja arbetet. Enligt vad
revisorerna inhämtat är det icke heller något ovanligt att vid företag av
denna art arbetet omedelbart påbörjas i förlitan på statsunderstöds erhållande,
och i förevarande fall har för revisorerna framhållits, att särskilt
stora skäl till sådant förfarande vore för handen i anledning av stor arbets
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
löshet i förening med angelägenheten att under rådande kristid snarast
möjligt få bördiga åkermarker skyddade för vattenskador.
Givetvis hava intressenterna genom angivna förhållanden förorsakats
allvarliga olägenheter, som ökats genom att ikraftträdandet av nya vattenlagen
mellankommit förrättningarna och komplicerat ärendet — — —.»
Statsrevisorerna uttalade vidare bland annat, att de genom besök på platsen
övertygat sig örn att företagets fullbordande skulle vara av synnerligen stor
betydelse för trakten.
Länsstyrelsen har anfört att, då företagets intressenter syntes genom tillskyndan
av en statens förrättningsman hava kommit i en situation, som
hotade att bringa många av dem till ekonomisk ruin, samt staten tidigare
i liknande fall trätt hjälpande till, länsstyrelsen ansåge det vara sin plikt
att på det livligaste tillstyrka bifall till framställningen.
Lantbruksstyrelsen har på av styrelsen närmare utvecklade skäl hemställt,
att Kungl. Majit täcktes till bestridande av kostnad för Vingåkersåns
regleringsföretag m. m. enligt 1917—1918 års syneförrättning dels anvisa
ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag med 16,830
kronor, dels ock föreslå riksdagen medgiva, att till sagda företag finge,
utan hinder av gällande bestämmelser å området, anvisas såväl ytterligare
statsbidrag från nämnda anslag med högst 35,910 kronor som även
ytterligare lån från statens avdikningslånefond med högst 52,750 kronor.
Statskontoret har förklarat, att med hänsyn till de särskilda förhållanden,
som, enligt vad handlingarna utvisade, förelåge beträffande ifrågavarande
regleringsförslag, det förefölle statskontoret ofrånkomligt, att åtgärder
vidtoges till beredande av ytterligare understöd för företagets slutförande,
samt att statskontoret icke ville motsätta sig att i anledning av
förevarande ansökning framställning gjordes hos riksdagen i enlighet med
lantbruksstyrelsens hemställan.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Av utredningen torde framgå, att den kanske väsentligaste orsaken till
den brydsamma belägenhet, vari intressenterna uti det enligt 1917—1918
års syneförrättning påbörjade företaget råkat, är att söka i nämnda förrättnings
bristfälliga beskaffenhet. I förlitan på att den utredning, som genom
förrättningen verkställts, varit av den art, att statsunderstöd kunde erhållas
för företaget, hava intressenterna, innan ännu sådant understöd sökts, påbörjat
arbetena och upplånat medel till dessas utförande. Då på grund av
utredningens bristfällighet statsbidrag icke kunnat lämnas, hava lånen blivit
oinlösta och dragit ränta till mycket avsevärda belopp. Påtalade brister i
förrättningen hava vidare medfört, att intressenterna måst för tillrättaläggande
av företaget deltaga i ny syneförrättning åren 1922—1923. De
hava därigenom orsakats betydande kostnader, som icke kunnat förutses
och givetvis icke bort ifrågakomma.
Att arbetena påbörjats innan ännu ansökan för erhållande av statsbidrag
ingivits synes icke i större grad böra läggas intressenterna till last. De
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
13
torde hava varit berättigade utgå från, att förrättningen blivit verkställd på
sådant sätt, att statsbidrag skulle komma att beviljas. Jag vill även framhålla
vad intressenterna själva uppgivit därom, att beslutet örn arbetenas
omedelbara igångsättande påverkats av den vid tiden för berörda besluts
fattande rådande livsmedelsbristen i landet med därav följande allmänna,
av staten livligt uppmuntrade strävan att i möjligaste mån befordra tillkomsten
av produktiv odlingsmark ävensom av en önskan att söka minska
arbetslösheten. I detta sammanhang kan erinras, hurusom arbetenas utförande
under krisåren 1919—1921 medförde, att kostnaden för arbetena uppgick
till belopp, varav sedermera, då intressenterna ingingo i det genom
1922—1923 års syn påbörjade företaget, på grund av den inträffade konjunkturförändringen
icke ens hälften gottskrevs dem.
Goda skäl synas mig sålunda förefinnas för bistånd från statens sida till
företaget, vilket ingår i en grupp av, så vitt nu kan bedömas, sex företag,
vilka med hänsyn till förekommande förhållanden synts vara i behov av
statens mellankomst till undvikande av ekonomiska svårigheter för delägarna
och därigenom för större bygder och av vilka tre redan varit föremål
för riksdagens prövning.
Den allmänna ekonomiska ställningen bland ifrågavarande företags 140
intressenter talar jämväl för ett statens ingripande. Ett mycket stort antal
av intressenterna utgöres av mindre jordbrukare, vilka knappast torde kunna
bära den börda, som genom utkrävande av deras andelar i kostnaden för
företaget skulle läggas på dem. Otvivelaktigt är, att ett inträffande ekonomiskt
sammanbrott i den utsträckning, som synes hota, därest staten icke
ingriper, skulle hava mycket menlig inverkan på hela den bygd, som beröres
av företaget.
Angående det ifrågasatta statsunderstödets belopp vill jag förorda, att detta
bestämmes i enlighet med lantbruksstyrelsens av statskontoret tillstyrkta
förslag eller till 105,490 kronor. Därav torde på av lantbruksstyrelsen anförda
skäl hälften böra lämnas i form av lån från statens avdikningslånefond
och hälften såsom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet från statens
avdikningsanslag. Från nämnda anslag synes Kungl. Maj:t, såsom lantbruksstyrelsen
funnit, äga utan riksdagens hörande anvisa till företaget 16,830
kronor. Till frågan örn beviljande av detta belopp skall jag tillåta mig
återkomma, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet i övrigt.»
Under senare år hava upprepade fall förekommit, då med statsmedel
understödda vattenavledningsföretag, bland annat, på grund av mindre
noggrant upprättade arbetsplaner och icke alltid iakttagen tillräcklig
planmässighet och omsorg vid företagens finansiering, råkat i sådana
ekonomiska svårigheter, att statens ytterligare understödjande påkallats
för att undvika företagens sammanbrott. Detta förhållande giver utskottet
anledning att ytterligare understryka den av utskottet vid be
-
XJtskottet.
14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
handling förlidet år av en liknande framställning framhållna vikten av
att såväl i det ena som andra avseendet åtgärder träffas till förebyggande
av missförhållanden av angivet slag ävensom uttala, att en statens
ytterligare medverkan givetvis icke kan ifrågakomma annat än i
undantagsfall, då alldeles särskilda omständigheter göra ett sådant ingripande
nödvändigt.
Beträffande det nu ifrågavarande företaget synas i betraktande av de
utav departementschefen i hans ovänberörda yttrande sammanfattade omständigheter
staten icke höra undandraga sig lämna företaget det ytterligare
understöd, varom förslag innefattas i Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att till
bestridande av kostnaderna för omförmälda företag,
avseende reglering av Vingåkersån samt sjöarna
Kolsnaren och Viren enligt 1917—1918 års syneförrättning,
anvisa dels från statens avdikningsanslag ett
statsbidrag med högst 35,910 kronor, dels ock lån från
statens avdikningslånefond med högst 52,750 kronor.
Stockholm den 8 april 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 50.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.