Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till företag avseende reglering av Vingåker sån samt sjöarna Kolsnaren och Viren.

1930-04-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:53, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till företag avseende reglering av Vingåker sån samt sjöarna Kolsnaren och Viren.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare

statsunderstöd till företag avseende reglering av

Vingåker sån samt sjöarna Kolsnaren och Viren.

(l:a avd.)

I en till riksdagen den 7 mars 1930 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 201, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokoll över jordbruksärenden för

samma dag föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att till bestridande

av kostnaderna för i statsrådsprotokollet omförmälda företag,

avseende reglering av Vingåkersån samt sjöarna Kolsnaren och Viren

enligt 1917—1918 års syneförrättning, anvisa dels från statens avdikningsanslag

ett statsbidrag med högst 35,910 kronor, dels ock lån från

statens avdikningslånefond med högst 52,750 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till herörda statsrådsprotokoll.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

Den 25 oktober 1929 beviljade Kungl. Majit dels statsbidrag från statens

avdikningsanslag med 132,630 kronor dels ock lån från statens avdikningslånefond

med 143,830 kronor till ett företag, avseende reglering av Vingåkersån

samt sjöarna Kolsnaren och Viren.

Ifrågavarande företag planlades vid en av lantbruksingenjören G. Sandström

under åren 1917—1918 hållen syneförrättning. Sedan denna förrättning

vunnit laga kraft och arbetena igångsatts, visade det sig emellertid,

att den vid förrättningen verkställda utredningen var behäftad med åtskilliga

brister, till följd varav, bland annat, den med företaget avsedda

torrläggningseffekten icke kunde väntas bliva uppnådd. Av samma anledning

kunde uppkommen fråga örn beviljande av statsunderstöd till företaget

icke leda till resultat.

På grund därav hölls åren 1922—1923 ny syn. Ett vid denna förrättning

uppgjort regleringsförslag blev med vissa jämkningar och tillägg fastställt

den 13 april 1928 av vattenöverdomstolen, därvid bland annat föreskrevs,

att arbete, som utförts enligt 1917—1918 års syn, skulle anses ingå i det

nya företaget, dock att sistnämnda företag skulle av kostnaderna för sagda

arbete påföras allenast så stort belopp, som skulle betingats av samma arbetes

utförande enligt vid tiden för 1922—1923 års syneförrättning gällande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53. 11

väsentligt lägre arbetspriser. Berörda belopp hade av synemännen bestämts

till 45,850 kronor, och därutinnan skedde ej ändring genom vattenöverdomstolens

dom.

Vid meddelandet av Kungl. Maj:ts beslut år 1929 om statsunderstöd beräknades

kostnaderna för den del av företaget, vartill statsunderstöd utgick,

till 278,946 kronor 89 öre och båtnaden av detsamma till 298,939 kronor 44

öre. Av kostnaderna för det enligt 1917—1918 års syneförrättning utförda

arbetet inräknades i nämnda kostnadssumma allenast ovan omförmälda belopp

45,850 kronor.

Med skrivelse den 4 december 1929 har länsstyrelsen i Södermanlands

län till Kungl. Majit överlämnat dels en av styrelsen för företaget gjord

skriftlig framställning, jämte en del därvid fogade handlingar, avseende att

till intressenterna i det med Sandström som förrättningsman beslutade företaget

måtte utanordnas ytterligare statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

med 105,498 kronor 56 öre, dels ock ett av statens lantbruksingenjör i Södermanlands

län Martin Lingström avgivet utlåtande över framställningen.

Riksdagens revisorer lia i sin berättelse örn den 1927 av dem verkställda

granskningen fäst uppmärksamheten på vissa fall, då av statens

lantbruksingenjörer handlagda förrättningar för vattenavledningsföretag

företett anmärkningsvärda brister. Rörande regleringen av Vingåkersån

hava revisorerna sålunda anfört.

»Vad sålunda förekommit synes revisorerna tydligt utvisa, att den förrättning,

som omhänderhafts av Sandström, icke handlagts med den omsorg,

som vederbort, utan i fråga om såväl planläggningen som båtnads- och

kostnadsuppskattning lidit av högst avsevärda brister. Företagets omfattning

har sålunda måst vid den senare förrättningen utvidgas. Båtnaden

har Sandström beräknat allenast för ägorna kring ån — även denna beräkning

vid senare förrättningen underkänd — och beträffande ägorna

kring sjöarna nöjt sig med en inemot 40 år gammal uppskattning. Kostnaderna

hava av vattendomstolen beräknats till mer än det dubbla av det

belopp, vartill Sandström kommit, och då är ändå att märka att arbetsprisen

fallit sedan år 1918.

Till följd av nu anmärkta brister i den av Sandström verkställda utredningen

hava intressenterna icke kunnat erhålla påräknat statsunderstöd, och

måst föranstalta örn ny dyrbar utredning såväl för ernående härav som

för att skaffa erforderligt tekniskt underlag för företagets fullföljande och

slutförande.

Visserligen kan sägas, att intressenterna kunnat vänta med arbetets

igångsättande tills frågan örn statsunderstöd avgjorts, men det lärer dock

ej kunna förtänkas dem, att de utgått ifrån, att förrättningsmannen fullgjort

sitt uppdrag på ett sätt, som kunde av vederbörande överordnade

myndighet godkännas, samt att det alltså ej skulle innebära någon risk för

dem att, då förrättningen vunnit laga kraft, påbörja arbetet. Enligt vad

revisorerna inhämtat är det icke heller något ovanligt att vid företag av

denna art arbetet omedelbart påbörjas i förlitan på statsunderstöds erhållande,

och i förevarande fall har för revisorerna framhållits, att särskilt

stora skäl till sådant förfarande vore för handen i anledning av stor arbets
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

löshet i förening med angelägenheten att under rådande kristid snarast

möjligt få bördiga åkermarker skyddade för vattenskador.

Givetvis hava intressenterna genom angivna förhållanden förorsakats

allvarliga olägenheter, som ökats genom att ikraftträdandet av nya vattenlagen

mellankommit förrättningarna och komplicerat ärendet — — —.»

Statsrevisorerna uttalade vidare bland annat, att de genom besök på platsen

övertygat sig örn att företagets fullbordande skulle vara av synnerligen stor

betydelse för trakten.

Länsstyrelsen har anfört att, då företagets intressenter syntes genom tillskyndan

av en statens förrättningsman hava kommit i en situation, som

hotade att bringa många av dem till ekonomisk ruin, samt staten tidigare

i liknande fall trätt hjälpande till, länsstyrelsen ansåge det vara sin plikt

att på det livligaste tillstyrka bifall till framställningen.

Lantbruksstyrelsen har på av styrelsen närmare utvecklade skäl hemställt,

att Kungl. Majit täcktes till bestridande av kostnad för Vingåkersåns

regleringsföretag m. m. enligt 1917—1918 års syneförrättning dels anvisa

ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag med 16,830

kronor, dels ock föreslå riksdagen medgiva, att till sagda företag finge,

utan hinder av gällande bestämmelser å området, anvisas såväl ytterligare

statsbidrag från nämnda anslag med högst 35,910 kronor som även

ytterligare lån från statens avdikningslånefond med högst 52,750 kronor.

Statskontoret har förklarat, att med hänsyn till de särskilda förhållanden,

som, enligt vad handlingarna utvisade, förelåge beträffande ifrågavarande

regleringsförslag, det förefölle statskontoret ofrånkomligt, att åtgärder

vidtoges till beredande av ytterligare understöd för företagets slutförande,

samt att statskontoret icke ville motsätta sig att i anledning av

förevarande ansökning framställning gjordes hos riksdagen i enlighet med

lantbruksstyrelsens hemställan.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»Av utredningen torde framgå, att den kanske väsentligaste orsaken till

den brydsamma belägenhet, vari intressenterna uti det enligt 1917—1918

års syneförrättning påbörjade företaget råkat, är att söka i nämnda förrättnings

bristfälliga beskaffenhet. I förlitan på att den utredning, som genom

förrättningen verkställts, varit av den art, att statsunderstöd kunde erhållas

för företaget, hava intressenterna, innan ännu sådant understöd sökts, påbörjat

arbetena och upplånat medel till dessas utförande. Då på grund av

utredningens bristfällighet statsbidrag icke kunnat lämnas, hava lånen blivit

oinlösta och dragit ränta till mycket avsevärda belopp. Påtalade brister i

förrättningen hava vidare medfört, att intressenterna måst för tillrättaläggande

av företaget deltaga i ny syneförrättning åren 1922—1923. De

hava därigenom orsakats betydande kostnader, som icke kunnat förutses

och givetvis icke bort ifrågakomma.

Att arbetena påbörjats innan ännu ansökan för erhållande av statsbidrag

ingivits synes icke i större grad böra läggas intressenterna till last. De

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

13

torde hava varit berättigade utgå från, att förrättningen blivit verkställd på

sådant sätt, att statsbidrag skulle komma att beviljas. Jag vill även framhålla

vad intressenterna själva uppgivit därom, att beslutet örn arbetenas

omedelbara igångsättande påverkats av den vid tiden för berörda besluts

fattande rådande livsmedelsbristen i landet med därav följande allmänna,

av staten livligt uppmuntrade strävan att i möjligaste mån befordra tillkomsten

av produktiv odlingsmark ävensom av en önskan att söka minska

arbetslösheten. I detta sammanhang kan erinras, hurusom arbetenas utförande

under krisåren 1919—1921 medförde, att kostnaden för arbetena uppgick

till belopp, varav sedermera, då intressenterna ingingo i det genom

1922—1923 års syn påbörjade företaget, på grund av den inträffade konjunkturförändringen

icke ens hälften gottskrevs dem.

Goda skäl synas mig sålunda förefinnas för bistånd från statens sida till

företaget, vilket ingår i en grupp av, så vitt nu kan bedömas, sex företag,

vilka med hänsyn till förekommande förhållanden synts vara i behov av

statens mellankomst till undvikande av ekonomiska svårigheter för delägarna

och därigenom för större bygder och av vilka tre redan varit föremål

för riksdagens prövning.

Den allmänna ekonomiska ställningen bland ifrågavarande företags 140

intressenter talar jämväl för ett statens ingripande. Ett mycket stort antal

av intressenterna utgöres av mindre jordbrukare, vilka knappast torde kunna

bära den börda, som genom utkrävande av deras andelar i kostnaden för

företaget skulle läggas på dem. Otvivelaktigt är, att ett inträffande ekonomiskt

sammanbrott i den utsträckning, som synes hota, därest staten icke

ingriper, skulle hava mycket menlig inverkan på hela den bygd, som beröres

av företaget.

Angående det ifrågasatta statsunderstödets belopp vill jag förorda, att detta

bestämmes i enlighet med lantbruksstyrelsens av statskontoret tillstyrkta

förslag eller till 105,490 kronor. Därav torde på av lantbruksstyrelsen anförda

skäl hälften böra lämnas i form av lån från statens avdikningslånefond

och hälften såsom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet från statens

avdikningsanslag. Från nämnda anslag synes Kungl. Maj:t, såsom lantbruksstyrelsen

funnit, äga utan riksdagens hörande anvisa till företaget 16,830

kronor. Till frågan örn beviljande av detta belopp skall jag tillåta mig

återkomma, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet i övrigt.»

Under senare år hava upprepade fall förekommit, då med statsmedel

understödda vattenavledningsföretag, bland annat, på grund av mindre

noggrant upprättade arbetsplaner och icke alltid iakttagen tillräcklig

planmässighet och omsorg vid företagens finansiering, råkat i sådana

ekonomiska svårigheter, att statens ytterligare understödjande påkallats

för att undvika företagens sammanbrott. Detta förhållande giver utskottet

anledning att ytterligare understryka den av utskottet vid be
-

XJtskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

handling förlidet år av en liknande framställning framhållna vikten av

att såväl i det ena som andra avseendet åtgärder träffas till förebyggande

av missförhållanden av angivet slag ävensom uttala, att en statens

ytterligare medverkan givetvis icke kan ifrågakomma annat än i

undantagsfall, då alldeles särskilda omständigheter göra ett sådant ingripande

nödvändigt.

Beträffande det nu ifrågavarande företaget synas i betraktande av de

utav departementschefen i hans ovänberörda yttrande sammanfattade omständigheter

staten icke höra undandraga sig lämna företaget det ytterligare

understöd, varom förslag innefattas i Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att till

bestridande av kostnaderna för omförmälda företag,

avseende reglering av Vingåkersån samt sjöarna

Kolsnaren och Viren enligt 1917—1918 års syneförrättning,

anvisa dels från statens avdikningsanslag ett

statsbidrag med högst 35,910 kronor, dels ock lån från

statens avdikningslånefond med högst 52,750 kronor.

Stockholm den 8 april 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 50.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.