Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt a skogsfågel och ripa inom vissa delar av riket.
1930-02-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1930:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt a skogsfågel och ripa inom vissa delar av riket.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6.
7
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 14 tebruari 1930 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i bestämmelserna
rörande jakt a skogsfågel och ripa inom vissa
delar av riket.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 282, av herr Grapenson m. fl. har hemställts, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i gällande
jaktstadga av den 25 november 1927, att fridlysningstiden för skogsfågel
och ripa inom Karesuando socken av Norrbottens län och andra därmed
jämförliga delar av landet, i den omfattning Kungl. Majit finner det lämpligt,
fastställes till tiden från och med den 22 mars till en senare från den
21 augusti framflyttad tid samt att vid fångst av sagda fåglar å nu
ifrågavarande trakter snara måtte få användas.
Beträffande de skäl, som åberopas till stöd härför, hänvisas till motionen.
Före år 1913 tillämpades samma jakttider för skogsfågel, ripa och hare
nämligen 21 augusti 15 mars i de håda nordligaste länen samt, med visst
undantag, 16 augusti—14 februari i övriga delar av riket. Genom jaktstadgan
den 8 november 1912 inträdde dock härutinnan ändrade förhållanden,
i det att exempelvis i de fyra nordligaste länen jakttiden för ripa
fastställdes till 21 augusti—28 februari och för skogsfågel till 21 augusti—
31 december. Med hänsyn till önskvärdheten av överensstämmelse mellan
jakttiden för skogsfågel och ripa infördes genom jaktstadgan den 25 november
1927 gemensamma jakttider för dylikt vilt. Sålunda är jakt i nu
ifrågavarande avseende tillåten i Norrbottens och Västerbottens län ovan
odlingsgransen, i Jämtlands län ovan skyddsskogsgränsen samt i Särna och
Idre socknar i Kopparbergs län under tiden 21 augusti-28 februari och i
övriga delar av Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt i Västernorrlands
lan under tiden 1 september—31 december. Ripjakten i Karesuando
socken, som i sin helhet är belägen ovan odlingsgränsen, börjar allt
så den 21 augusti och slutar den 28 februari. Att jakttidens början ovan
odlings- och skyddsskogsgränserna fastställdes till den 21 augusti motiverades
med att en framflyttning av ripjakten till den 1 september i hög
grad skulle försvåra örn icke rent av omöjliggöra ripjakten med stående
Historik.
Motion vid
1929 års riksdag.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6.
hund, enär i början av september snöfall och bärt väder ofta inträffade i
fjälltrakterna. Likaledes framhölls såsom skäl för fastställande därstädes
av jakttidens slut till 28 februari, att en inskränkning av vinterjakten till
årsskiftet alltför mycket skulle minska möjligheten för befolkningen i
fjälltrakterna att draga nytta av ripstammen, så mycket mera som fjällbornas
ripjakt på allvar toge sin början först fram i januari och februaii.
Vidkommande ripjakten erinrade särskilt tillkallade sakkunniga, vilka den
15 maj 1922 avgåvo det betänkande, som låg till grund för nu gällande
lagstiftning, att denna jakt utgjorde en särdeles viktig inkomstkälla för
befolkningen i stora delar av Norrlands fjälltrakter, vare sig den utövades
av befolkningen själv eller utarrenderades till sportjägare (sid. 150).
I detta sammanhang kan jämväl omnämnas, att ovanberörda sakkunniga
icke ansågo sig böra förorda en av befolkningen inom fjälltrakterna i Vilhelmina
och Tärna socknar gjord framställning, att, med hänsj n till i
Norge gällande bestämmelser, ripjakten i dessa trakter måtte utsträckas
till den 15 mars.
Såsom motionärerna erinrat väcktes av dem vid 1929 års riksdag en motion,
vari hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj.t anhålla
örn sådan ändring i gällande jaktstadga av den 25 november 1927, att
fridlysningstiden för ripa inom Karesuando socken av Norrbottens län
måtte fastställas till tiden från och med den 22 mars till och med den 21
september.
Såsom skäl för ifrågavarande utsträckning av jakttiden anförde motionärerna,
bland annat, att, då enligt finsk lag fridlysningstiden för ripa inträdde
först den 22 mars, den svenska lagen obehörigt gynnade finnarna i
deras ripfångst. I över motionen avgivet utlåtande framhöll domänstyrelsen,
att föreskrift, att fridlysningstiden för ripa inom Karesuando socken
skulle inträda först den 22 mars, med lika och starkare skäl kunde sägas
gynna Karesuando sockenmän i jämförelse med sockenmännen inom
exempelvis Jukkasjärvi. Länsstyrelsen i Norrbottens län anförde i yttrande
i ärendet, att en utsträckning av jakttiden å ripa icke skulle bliva
till nämnvärt gagn för befolkningen, med mindre att antingen rätt medgåves
att vid jakten använda snara eller fridlysningstiden för hare och
skogsfågel ändrades. Jordbruksutskottet ansåg sig icke kunna förorda
införandet av dylika ändrade jaktbestämmelser utan att utredning förelåge
utvisande lämpligheten av sådana åtgärders vidtagande. Utskottet
förklarade sig vidare hålla före, att en ändring av ripjaktstiden i varje
fall knappast kunde ifrågasättas beträffande enbart Karesuando socken,
då säkerligen likartade förhållanden funnes å andra orter, varifrån alltså
med lika berättigande krav på samma åtgärd skulle kunna göras gällande.
I enlighet med av utskottet gjord hemställan föranledde motionen icke
någon riksdagens åtgärd.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6.
9
Såsom närmare framgår av den nu förevarande motionens motivering har
den samma egentliga syfte som förenämnda, vid 1929 års riksdag väckta motion,
nämligen att inom Karesuando socken, genom en förskjutning av jakttiden,
å ena sidan inskränka den, huvudsakligen av s. k. sportjägare, under
hösten bedrivna ripjakten för stående hund samt å andra sidan utvidga den
av den bofasta befolkningen under eftervintern, i allmänhet med snara, idkade
ripfångsten. Med hänsyn tydligen till i sammanhang med behandlingen
av förra årets motion uttalade betänkligheter mot att genomföra en dylik särlagstiftning
för allenast en socken har framställningen — dock utan att
någon ytterligare utredning framlägges — nu utvidgats att gälla även andra
med Karesuando jämförliga delar av landet i den omfattning Kungl. Maj:t
linner lämpligt. Vidare gäller framställningen nu även skogsfågel och inne.
fattar jämväl en anhållan örn att vid fångst av ripor och skogsfågel i »ifrågavarande
trakter» snara måtte få användas, varmed väl torde avses, att
jakt med snara skulle få äga rum jämväl under den tid, då den eljest på
grund av harens fridlysning icke skulle vara tillåten.
I anslutning till den ståndpunkt utskottet förlidet år intog till ifrågavarande
spörsmål, får utskottet framhålla, att utredning fortfarande saknas
örn lämpligheten av dylikt utsträckt medgivande till jakt med snara ävensom
till ändrad fridlysningstid för skogsfågel. Icke heller nu anser sig
utskottet därför kunna förorda sådana ändrade jaktbestämmelser, och redan
av denna anledning kan utskottet ej tillstyrka förevarande motion. Utskottet
vill emellertid även framhålla, att jämväl i vad angår förhållandena
beträffande ripjakten i Karesuando socken erforderlig utredning fortfarande
icke föreligger. Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra uttala, att
ifrågavarande angelägenhet lämpligen torde behandlas i den ordningen, att
den efter fullständig lokal utredning i första hand bringas under Kungl.
Maj:ts prövning.
Utskottet anser sig på nu anförda skäl icke kunna tillstyrka avlåtande
av skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn sådan ändring i gällande
jaktstadga, som i motionen åsyftas.
Utskottet hemställer därför,
att motionen II: 282 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 14 februari 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Utskottet..
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. k hafi. (Nr k—8)
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från lörsta kammaren: herrar Sederholm, Elof B. Andersson, Gabrielsson, Carl E.
Eriksson, von Stockenström, Dalberg, Kropp och Henriksson samt
tran andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Andersson i
Grimbo, Mänsson i Erlandsro, Björk i Tryde, Gustafson i Vimmerby, Lindgren och Andersson
i Löbbo.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.