Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till stödjande av fiskerinäringen.

1930-02-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:7, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till stödjande av fiskerinäringen.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7.

11

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till stödjande

av fiskerinäringen.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 265, av herr Osberg, har hemställts, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta skyndsamt

utreda, vilka åtgärder, som böra vidtagas för att stödja fiskerinäringen,

i synnerhet när det gäller att bedriva fiske på avlägsna fiskevatten,

samt att undersöka möjligheten av att sådant stöd kan utgå i form av

premielån och till riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen

kan föranledas.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört i huvudsak följande!
Utvecklingen

hade gått i den riktningen, att fångstplatser måste sökas

på avlägsnare internationella områden, t. ex. vid Island samt å Doggers

bankar och vissa bankar i nordöstra Atlanten. Denna utveckling hade

helt naturligt medfört stora kostnader för anskaffning av båtar, motorer

och redskap. Men inte nog med detta. Riskerna bleve ju mångfaldiga

gånger större under dessa långa resor fram och åter och inte minst under

uppehållet å själva fångstplatserna, och dessutom vore att märka de

odrägliga förhållandena vid Island.

Fiskerinäringen bedreves för Bohusläns vidkommande enligt kooperativt

mönster. Uti varje fiskelag vore vanligen 12 å 16 man delägare. I

vissa fall vore båt och redskap samfälld egendom, i andra fall ägdes

båten av vissa personer och redskapen vore gemensam. Förtjänster och

förluster beräknades efter överenskomna normer.

På grund av den ringa inkomst näringen givit på sista tiden påginge

numera rätt starkt avfolkning, och det vore egentligen de unga och mången

gång de bästa individerna, som lämnade yrket. Detta förhållande

vore att beklaga.

Det syntes vara mycket angeläget att vidmakthålla den självständiga

och präktiga fiskarbefolkning, som nu ägnade sig åt näringen, och detta

inte minst därför, att denna näring vore för vårt folkhushåll så välbehövlig.

På andra områden stödde och uppmuntrade statsmakterna produktionen.

Den näring, som närmast kunde jämföras med fisket, vore

jordbruket, och till dess utövare lämnades ju anslag till stöd och uppmuntran

på olika sätt.

Det kunde inte bortresoneras, att fiskare blivit styvmoderligt behandlade

från statens sida. Visserligen lämnade staten ut amorteringslån,

men svårigheter yppade sig i regel vid bildandet av s. k. vadlag, när föreningen

hade för avsikt att söka fiskerilån. Svårigheterna hestode nårn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7.

Utskottet.

ligen i — för de med svag ekonomi — att skaffa personer, som vore villiga

ikläda sig borgen för lånebeloppet. I många fall kunde icke borgens

man uppbringas, och den sökande finge övergå till annan näring. I sådana

fall skulle premielånen komma till stor hjälp. Det skulle nämligen

bliva vida lättare att skaffa borgensmän. Utöver dessa lån ansloges

cirka 100,000 kronor till fiskets befrämjande i de särskilda orterna och

befrämjande av fisket i allmänhet. Örn man gjorde en jämförelse med

det stöd fiskerinäringens utövare finge och det stöd, som lämnades t. ex.

åt egnahemsrörelsen, till premielån, kolonisation och grundförbättringar,,

till i runt tal 6,000,000 kronor, måste man obetingat komma till den uppfattningen,

att fiskerinäringen inte finge det stöd av det allmänna, som

vore önskligt, oaktat näringen måste betecknas som mycket osäker och

därtill i hög grad riskfylld.

Vore man något så när förtrogen med förhållandena, måste man eikänna,

att fiskerinäringen vore i behov av stöd i en eller annan form.

För egen del ansåge motionären, att utlämnande av premielån vöre

en synnerligt lämplig form. Man hade ju redan stor erfarenhet av

detta system inom lånerörelsen till jordbruksegnahem. Riksdagen började

anslå medel för detta ändamål år 1923. Anslaget var då 310,000 kronor.

Under de få år, som förflutit sedan dess, hade det visat sig vara till

stort gagn och stöd för dessa fattiga människor, som sökte sin utkomst å

egnahemsjordbruk. Uti årets statsverksproposition hade Kungl. Majit begärt

900,000 kronor till premielån åt sådana som erhålla jordbruksegnahemslån.

Denna ökning av lånesumman visade, att hjälpen vore både behövlig

och berättigad.

Förmedlare av jordbruksegnahemslån och premielån vore i vanliga fall

hushållningssällskapen genom sina egnahemsnämnder. Landstingen förmedlade

fiskerilånen genom sina förvaltningsutskott eller därtill särskilt

utsedda. Dessa kunde ju även få i uppdrag att samtidigt även tilldela de

lånesökande, som voro i behov, premielån efter liknande grunder, som tilllämpades

vid utlämnande av dylika lån åt jordbruksegnahemslåntagare.

Förhållandena vore ju likartade för fiskare och jordbrukare, emedan

båda kategorier behövde startkapital för att kunna utöva sin näring

självständigt. Naturligtvis skulle behovsprincipen tillämpas vid tilldelning

av premielån åt fiskare. I huvudsak finge tilldelningen ske, när

ett fiskelag startade eller när obemedlad eller mindre bemedlad person

sökte inträde i redan befintligt lag, till part i båt eller redskap, möjligen

till båda dessa ändamål, och när den sökande kunde styrka, att den anskaffning

blivit gjord, för vilken han sökte lånet, skulle detta efterskänkas

i likhet med förfaringssättet, när det gällde premielån till innehavare

av jordbruksegnahem. Vidare kunde man ju tänka sig, att premielån

kunde lämnas till försöksfiske å avlägsna fångstplatser och även å sådana

områden, som icke tillförne besökts, eller för tillämpning av nya, ej

utexperimenterade fiskemetoder eller överhuvudtaget för sådana ändamål,

som vore ägnade att främja fiskerinäringen. Funnes sådana möjligheter,

skulle dessa med all säkerhet hämma avfolkning från yrket.

Motionären avser att bereda fiskerinäringen ökat stöd, särskilt med

avseende å bedrivande av fiske i avlägsnare farvatten.

Örn också staten redan nu, under olika former, understödjer denna näring

jämväl i den del, som av motionären närmast avses, synes behov föreligga,

att staten även i andra hänseenden lämnar sin medverkan till nä
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7.

13

ringens främjande. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att näringen

i viss mån befinner sig i ett betryckt läge, och att dess utövare

arbeta under bekymmersamma förhållanden. Härvidlag delar alltså utskottet

motionärens uppfattning och finner jämväl riktigt, att möjligheterna

för att främja och utveckla fisket i avlägsnare fiskevatten i

främsta rummet göras till föremål för undersökning.

Beträffande den form för understöd i förevarande avseende, som motionären

närmast synes åsyfta och med en från småbrukspremieringen

och egnahemsverksamheten hämtad förebild benämner premielån, är

emellertid utskottet tveksamt. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett

sig höra i det förslag till skrivelse, som utskottet i anledning av

motionen vill tillstyrka, angiva premielånsformen såsom särskilt beaktansvärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motion 11:265 måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville låta skyndsamt utreda, vilka åtgärder, som böra

vidtagas för att stödja fiskerinäringen, i synnerhet

när det gäller att hedriva fiske på avlägsna fiskevatten,

samt för riksdagen framlägga det förslag, som

av utredningen kan föranledas.

Stockholm den 14 fehruari 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 6.

Bihang till riksdagens protokoll 19X0. 10 sami. 4 höft. (Nr 4 — 8.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:49 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående åtgärder till stödjande av jiskerinäringen. a1 i texten