Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för upphjälpande av sötvattensfisket m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
1930-05-12 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1930:73, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för upphjälpande av sötvattensfisket m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
1
Nr 73.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
för upphjälpande av sötvattensfisket m. m. jämte
en i ämnet väckt motion.
(l:a avd.)
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkt 107, har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som Kungl. Majit kunde komma att förelägga riksdagen, till fiskeriväsendet
beräkna för budgetåret 1930/1931 ett belopp av sammanlagt
276,350 kronor.
Sedermera bar Kungl. Majit i en till riksdagen den 14 mars 1930 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition nr 264 under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag föreslagit riksdagen
dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare hos statens lokala
fiskeriadministration på följande sätti
Befattning Lönegrad
5 fiskeriintendenter ........................... B 26
2 fiskeriinspektörer ............................ B 26;
dels godkänna i statsrådsprotokollet förordat förslag till stat för statens
lokala fiskeriadministration, att tillämpas från och med budgetåret
1930/1931;
dels, vid bifall härtill, böja ordinarie förslagsanslaget till statens lokala
fiskeriadministration, nu 79,200 kronor, med 1,800 kronor till 81,000
kronor;
dels antaga ett i statsrådsprotokollet omförmält av Knut och Alice
Wallenbergs stiftelse gjort erbjudande;
dels till avlöningskostnader för en undersöknings- och försöksanstalt
för sötvattensfisket för budgetåret 1930/1931 bevilja ett extra förslagsanslag
av 2,800 kronor;
dels till omkostnader för driften av nämnda anstalt för budgetåret 1930/
1931 bevilja ett extra reservationsanslag av 1,700 kronor;
dels höja ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de
särskilda orterna, nu 78,500 kronor, med 44,000 kronor till 122,500 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 29 höft. (Nr 73.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Motion.
Statens understödjande
av
fiskeriväsendet.
dels godkänna i statsrådsprotokollet tillstyrkta ändrade grunder för
användning av sistnämnda anslag;
dels för täckande av brist å samma anslag bevilja för budgetåret
1930/1931 ett extra anslag av 13,129 kronor;
dels godkänna i statsrådsprotokollet tillstyrkta ändrade grunder för
beviljande av lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande;
dels ock höja ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet
av fiskerinäringen, nu 30,000 kronor, med 6,000 kronor till 36,000
kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
I en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion nr
529 av herr Lilliecreutz har hemställts, att riksdagen med anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 264, angående åtgärder för upphjälpandet
av sövtattensfisket, måtte besluta, dels att höja det ordinarie reservationsanslaget
till fiskets främjande i de särskilda orterna från föreslagna
122,500 kronor med 12,000 kronor till 134,500 kronor, dels att godkänna av
Kungl. Majit föreslagna ändrade grunder för användningen av ifrågavarande
anslag med de ändringar och tillägg däri, som betingas av ett
bifall till ovanstående förslag.
Rörande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.
I riksstaten har sedan flera år tillbaka varit uppfört ett ordinarie förslagsanslag
till statens lokala fiskeriadministration. Anslaget, som för
innevarande budgetår är upptaget till 79,200 kronor, är avsett till avlöning
av statens lokala fiskeritjänsteman m. m.
Vidare hava i riksstaten under senare år upptagits särskilda ordinarie
reservationsanslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna och befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen. Dessa anslag äro för innevarande
budgetår uppförda med respektive 78,500 kronor och 30,000
kronor. Förstnämnda anslag disponeras jämlikt kungörelsen den 10
december 1920 (nr 824) angående statsbidrag till vissa åtgärder för
fiskerinäringens befrämjande med däri genom kungörelserna, nr 192/1923
och 38/1924 vidtagna ändringar. Enligt dessa regler må från anslaget
på vissa villkor utlämnas bidrag till hushållningssällskap och andra ortskorporationer
till deras utgifter för angivna fiskeriändamåL Anslaget till
befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen är ställt till Kungl. Majits
disposition för att möjliggöra för Kungl. Majit att för olika ändamål inom
fiskerinäringens område efter förekommande behov och efter eget beprövande
anvisa medel.
Möjlighet förefinnes även för hushållningssällskap och landsting att för
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
3
utlämnande av låneunderstöd för vissa fisker ian damål erhålla lån från
fonden för fiskerinäringens befrämjande. Bestämmelserna angående denna
låneverksamhet återfinnas i kungörelsen den 7 augusti 1907 (nr 61) angående
ändrade bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande
med däri genom kungörelserna nr 151/1916, 359/1921 och
130/1928 vidtagna ändringar.
Ytterligare må nämnas, att under senare tid av riksdagen varje år särskilt
anslag beviljats åt södra Sveriges fiskeriförening till understöd för dess
fortlöpande verksamhet, avseende undersökningar, fiskodling, upplysning
m. m. Anslaget utgör för innevarande budgetår 26,000 kronor. Jämväl
för nästkommande budgetår bar anslag med samma belopp äskats i
årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln punkt 108).
I detta sammanhang må jämväl erinras örn de olika slag av fiskeavgifter,
vilka utdömts enligt vattenlagen och äldre bestämmelser och som skola
användas till åtgärder för främjande av fisket.
Sedan den 3 juli 1917 av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt bemyndigande
av Kungl. Maj:t tillkallats särskilda sakkunniga för verkställande
av utredning och avgivande av förslag beträffande omorganisation
av lantbruksstyrelsen m. m., avgåvo dessa den 17 juni 1920 betänkande
med förslag till dels omorganisation av statens lokala fiskeriadministration,
dels ändrade bestämmelser för fiskeriadministrationen inom
länen, dels fiskeriundervisningens ordnande och dels upprättande av undersöknings-
och försöksinstitution å fiskets område (Betänkande rörande
omorganisation av lantbruksstyrelsen m. m. Del 11:1).
Efter det åtskilliga utlåtanden avgivits över nämnda betänkande samt
lantbruksstyrelsen anbefallts verkställa utredning i vad mån inskränkningar,
särskilt med avseende å undersökningsverksamheten, kunde vidtagas,
avlämnade lantbruksstyrelsen den 15 juni 1922 förslag i ämnet.
I 1923 års statsverksproposition (IX H. T. punkt 120) yttrade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, att han med hänsyn till dåvarande
statsfinansiella läge ansåge sig icke kunna tillstyrka åtgärder
för genomförande av de sakkunnigas och lantbruksstyrelsen förslag i
ifrågavarande delar, samt att förslagen sålunda för det dåvarande ej
torde föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I anledning av en vid 1925 års riksdag väckt motion (11:121) anhöll
riksdagen i skrivelse den 27 maj 1925, nr 256, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
örn utredning angående de åtgärder, som kunde och borde vidtagas
för laxfiskets upphjälpande, samt i den mån så erfordrades för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Genom beslut den 6 juni 1925 anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen
att verkställa den av riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen.
1925 års
riksdsg.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
1927 års
riksdag.
I två likalydande motioner (I: 69 och II: 115) vid 1927 års riksdag hemställdes,
bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att
den i riksdagens ovannämnda skrivelse begärda utredningen måtte slutföras
så skyndsamt som möjligt och att den jämväl måtte omfatta i motionerna
berörda spörsmål.
I motionerna, vilka närmast togo sikte på sötvattensfisket, framhölls,
hurusom detta fiske under senare tid gått avsevärt tillbaka, något som
motionärerna funne i hög grad beklagligt, då enligt deras mening jämväl
ett rationellt bedrivet sötvattensfiske borde utgöra en förvärvskälla att räkna
med i strävandena att bereda utkomstmöjligheter för landets årligen tillväxande
befolkning. Såsom ett medel till detta fiskes upphjälpande pekade
motionärerna på nödvändigheten att i större omfattning företaga inplantering
av passande yngel, för vilket ändamål krävdes tillgång pä erforderligt
antal välskötta fiskodlingsanstalter, varifrån för saken intreserade
fiskevattensägare kunde till rimligt pris erhålla yngel i tillräcklig
mängd. En annan betydelsefull åtgärd vore utfärdande av förbud mot
fiske under fortplantningstiden. Vidare framhöllo motionärerna vikten
av att den vetenskapliga forskningen på fiskeribiologiens område ginge
hand i hand med praktiska fiskeriförsök för vinnande snarast möjligt av
praktiska resultat. I motionen berördes även timmerflottningens och
vissa industriers skadliga inverkan på fisket och ifrågasattes, örn de åtgärder
från statens och enskildas sida, som hittills vidtagits för avhjälpande
därav, kunde anses tillräckliga.
På hemställan av jordbruksutskottet (utlåtande nr 1 punkt 62) anhöll
riksdagen i skrivelse den 25 maj 1927, nr 9 A punkt 62, att i samband med
förut berörda, av riksdagen begärda utredning måtte —- under förutsättning
att denna utredning icke därigenom fördröjdes — jämväl upptagas
till övervägande ovannämnda i omförmälda motioner angivna synpunkter.
Jordbruksutskottet yttrade i sistberörda utlåtande bland annat följande:
Insjöfisket företedde såsom motionärerna påpekade en beklaglig tillbakagång.
Med de stora naturliga förutsättningar härför, som Sverige otvivelaktigt
ägde, borde emellertid enligt utskottets mening även detta fiske,
örn det rationellt bedreves och erforderliga åtgärder vidtoges för fiskebeståndens
säkerställande och utveckling, kunna bliva till icke ringa betydelse
i vår folkhushållning. Vad motionärerna i sådant avseende anfört
syntes så mycket mera värt att beaktas, som rådande förhållanden allt
mera påkallade en ökning av förvärvsmöjligheterna inom landet. Riksdagen
hade redan gjort framställning till Kungl. Majit örn utredning
angående åtgärder för laxfiskets upphjälpande, därvid jämväl skulle
uppmärksammas de mindre tillfredsställande förhållanden beträffande
fisket i allmänhet, vilka på sina håll vore rådande. Vidare bade utskottet
i anledning av vid skilda tillfällen väckta motioner erkänt betydelsen av
en försöksverksamhet på fiskets område samt uttalat önskvärdheten av en
undersökning örn möjligheterna att tillfredsställande anordna en undersöknings-
och försöksverksamhet på ett enklare och mindre kostsamt sätt
än det som innebures i det hos Kungl. Majit vilande, av 1917 års sakkunniga
avgivna förslaget. De ytterligare synpunkter på frågan örn fiskets befrämjande,
som i de förevarande motionerna på sätt ovan nämnts framförts,
borde enligt utskottets mening kunna upptagas i samband med den ovanbe
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73. 5
rörda utredningen, under förutsättning dock att denna icke därigenom fördröjdes.
Genom beslut den 18 juni 1927 anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen
verkställa den av riksdagen i sist omförmälda skrivelse begärda utredningen.
I framställning den 27 april 1927 har föreningen Sveriges fiskeriinstruk- Framställning
förer och tillsyningsman hemställt örn beredande av avlöning av statsmedel
åt länsfiskeritjänstemännen m. m. Denna framställning överlämnades riinstruktörer
till lantbruksstyrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande av de oclltl^yninS8
genom ovannämnda beslut anbefallda utredningar.
Lantbruksstyrelsen har ansett sig böra först behandla frågan örn lax- Lantbruks
ct
Y roj CPTlfl Ht*
fisket. I skrivelse den 2 december 1927 har lantbruksstyrelsen, med över- redningar och
lämnande av utlåtanden från samtliga fiskeriintendenter, framlagt för- timslag,
slag angående åtgärder för laxfiskets upphjälpande, därvid styrelsen inriktat
sig på frågan örn en utvidgad och förbättrad laxodling. I förslaget
hemställes, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels anvisa ett
extra anslag av 6,150 kronor till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till fiskets befrämjande i de särskilda orterna och dels godkänna
av styrelsen föreslagna ändrade grunder för användande av samma anslag.
Därefter har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 29 oktober 1928 framlagt
en omfattande utredning i de i ovannämnda riksdagsskrivelse den 25 maj
1927 angivna hänseenden, därvid styrelsen ansett sig böra taga hänsyn
huvudsakligen till sötvattensfisket. Med skrivelsen har överlämnats av
lantbruksstyrelsen infordrade utlåtanden från samtliga länsstyrelser, hushållningssällskap
och fiskeriintendenter m. m. Förslaget utmynnar i hemställan
örn bland annat, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels anvisa såsom särskilda extra anslag ej mindre till inrättande av ett
centrallaboratorium för insjöfisket ett engångsanslag av 13,000 kronor
än även för upprätthållande av verksamheten vid nämnda laboratorium
38,800 kronor eller sålunda tillhopa 51,800 kronor; dels höja ordinarie
reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna från
78,500 kronor med 38,500 kronor till 117,000 kronor ävensom godkänna av
styrelsen föreslagna ändrade grunder för användande av samma anslag;
dels höja ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av
fiskerinäringen från 30,000 kronor med 6,000 kronor till 36,000 kronor;
dels godkänna av styrelsen föreslagna ändrade grunder för beviljande
av lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande.
över ovannämnda av lantbruksstyrelsen den 2 december 1927 och den 29
oktober 1928 framlagda förslag hava yttranden avgivits av samtliga länsstyrelser,
hushållningssällskaps förvaltningsutskott och fiskeriintendenter,
statskontoret, domänstyrelsen, kanslern för rikets universitet, vetenskapsakademien,
lantbruksakademien, styrelserna för lantbruksinstitutet
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
vid Ultuna samt lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, allmänna
civilförvaltningens lönenämnd, utredningsmännen för utredning
rörande lämpligaste sättet för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen
(lägre lantbruksundervisningssakkunniga), kommitterade för utredning
rörande jordbrukets ekonomiska läge m. m. (jordbruksutredningen),
svenska hydrografisk-biologiska kommissionen, södra Sveriges fiskeriförening,
svenska fiskarförbundet, svenska sportfiskarförbundet samt föreningen
Sveriges fiskeriinstruktörer och tillsyningsmän.
Med anledning av att länsstyrelsen i Värmlands län i sitt i ärendet
a\ givna utlåtande väckt fråga örn anställande av en särskild fiskeritjänsteman
för Vänern, hava förnyade yttranden i ärendet, såvitt angår nämnda
fråga, avgivits av länsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Älvsborgs och Skaraborgs län, Värmlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott samt lantbruksstyrelsen.
Vidare har lantbruksstyrelsen — under åberopande bland annat av vissa
önskemål örn ändring i organisationen av statens lokala fiskeriadministration,
som framförts i flera av de över lantbruksstyrelsen ovanberörda förslag
avgivna utlåtanden — i skrivelse den 16 november 1929 hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta sådan ändring av
statens lokala fiskeriadministration, som av styrelsen i skrivelsen föreslås,
dels ock höja ordinarie förslagsanslaget till statens lokala fiskeriadministration
från 79,200 kronor med 3,000 kronor till 82,200 kronor. Över
denna framställning hava infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret
och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
I en till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse av den 21
november 1929 har Knut och Alice Wallenbergs stiftelse erbjudit sig att
för upprättande av ett fullt tidsenligt centrallaboratorium för insjöfisket
m. m. ställa 300,000 kronor till lantbruksstyrelsen förfogande,
under förutsättning att proposition i huvudsaklig överensstämmelse med
lantbruksstyrelsen ovannämnda förslag den 29 oktober 1928 avlämnades
till 1930 års riksdag samt bifölles av riksdagen. I anledning av nämnda
erbjudande hava lantbruksstyrelsen och statskontoret avgivit förnyade
utlåtanden i ärendet, varjämte yttrande även inhämtats från byggnadsstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen hemställer i sitt utlåtande — under förmälan
att genom mottagande av berörda donation det av lantbruksstyrelsen
i skrivelsen den 29 oktober 1928 ifrågasatta anslaget till inrättande
av ett centrallaboratorium skulle bliva obehövligt — att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen dels förklara, att riksdagen icke finner
hinder möta att för statsverkets räkning mottaga ifrågavarande donation,
dels ock anvisa för budgetåret 1930/1931 för upprätthållande av
verksamheten vid en undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket
14,200 kronor.
Slutligen har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 27 augusti 1929 angående
behovet av anslag för budgetåret 1930/1931 till, bland annat, fiskets
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73. 7
befrämjande i de särskilda orterna och befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen
förnyat sin i skrivelsen den 29 oktober 1928 gjorda framställning
örn höjning av anslagen för nämnda ändamål till respektive 117,000 kronor
och 36,000 kronor samt för täckande av brist, som uppkommit genom
överskridande under budgetåret 1928/1929 av anslaget till fiskets befrämjande
i de särskilda orterna, hemställt örn ytterligare höjning av sistnämnda
anslag med 13,130 kronor till 130,130 kronor. Häröver har statskontoret
nvgivit infordrat utlåtande.
Kungl. Maj :ts i förevarande proposition gjorda framställningar avse, Pro°^“a8^°“°ns
i huvudsaklig anslutning till de av lantbruksstyrelsen framlagda förslagen
anordnande av en rationell undersöknings- och försöksverksamhet
för sötvattensfisket ävensom vidtagande av åtgärder för ett förbättrat
samarbete mellan statens fiskeritjänstemän och hushållningssällskapen,
för beredande av en förbättrad ekonomisk ställning åt hushållningssällskapens
fiskeritjänstemän, för en utvidgad och mera effektiv fiskodlingsverksamliet
samt för en förbättrad undervisning och kraftigare
upplysningsverksamhet på sötvattensfiskets område. Vidare föreslås
viss ändrad organisation av statens lokala fiskeriadministration, innebärande
fördelar jämväl för sötvattensfisket. Tillika innebär förslaget
.anvisande — utöver de ökade anslag, som föranledas av berörda åtgärder
— av ökade medel för andra fiskeriändamål, varvid särskilt tagits
sikte på att nuvarande begränsning i tillgängliga statsmedel för fiskeriändamål
syntes vara ägnad att verka hämmande på hushållningssällskapens
verksamhet på fiskets område. Slutligen ifrågasättes vissa ändrade
grunder för beviljande av lan ur fonden för fiskerinäringens befrämjande.
På sätt framgår av riksdagens här ovan återgivna uttalanden har utskottet.
riksdagen, väl inseende fiskets betydelse såsom förvärvskälla, ådagalagt
sitt intresse för åtgärders vidtagande till fiskets upphjälpande och
befrämjande. Utskottet, som under de i propositionen angivna avdelningarna
här nedan närmare redogör för de däri framlagda förslagen,
vill redan här uttala, att dessa synas utskottet väl ägnade att befordra
det ifrågavarande syftet.
Ändrad organisation av statens lokala fiskeriadministration.
Den nuvarande organisationen för statens lokala fiskeriadministra- Nuvarande
tion är bestämd genom Kungl. Maj :ts brev den la maj 192o, varigenom
antalet ordinarie befattningshavare och staten fastställts på följande sätt:
Befattningshavare å ordinarie stat.
6 fiskeriintendenter .....................
1 fiskeriassistent ..........................
Lönegrad
B 26
B 21
1916 års
riksdag.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag................ kronor 63,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag............................................ » 1,000
Arvode till en fiskeriingenjör........................................................ » 4,000
Arvoden till två fiskeristipendiater (vartdera arvodet å 3,000
kronor, vilket belopp efter tre år kan höjas med 500 kronor) » 7,000
Renskrivning och andra kontorskostnader ................................ » 4,200
Summa kronor 79,200.
Vidare har Kungl. Majit under senare tid varje år på framställning av
lantbruksstyrelsen från ordinarie reservationsanslaget till befrämjande;
i allmänhet av fiskerinäringen beviljat medel till anställande av två
extra fiskeristipendiater, vilka vardera erhålla arvode å 2,500 kronor
jämte ålderstillägg å 500 kronor.
Befattningen såsom fiskeriassistent är vakant sedan den 1 januari 1926,
och vikarie å befattningen har ej varit förordnad.
De i staten upptagna befattningshavarnas åligganden äro reglerade
genom instruktionen den 12 november 1923 (nr 396) för statens lokala
fiskeriadministration med däri genom kungörelsen nr 282/1925 vidtagna
ändringar.
_ Enligt instruktionen åligger det fiskeriintendent att befordra utvecklingen
av fiskerinäringen, varvid han särskilt har att träda i förbindelse
med vederbörande hushållningssällskap och dess förvaltningsutskott samt
hos vederbörande inom tjänstgöringsdistriktet väcka förslag om åtgärders
vidtagande för fiskerinäringens höjande och tillhandagå dem med
yttranden. Han skall vidare söka främja bildandet av fiskeriföreningar,
verka för fiskodling och fiskplantering i sjöar och vattendrag samt i allmänhet
vara verksam för fiskstammens bevarande och förökande. Med
insamlande och granskning av primäruppgifter för fiskeristatistik skall
fiskeriintendenten taga viss befattning. Fiskeriintendenten skall vidare
bistå såväl de av hushållningssällskapen anställda fiskeritjänstemännen
som även allmänheten med upplysningar och råd i fiskerifrågor -r
han har därjämte att, då han därtill kallas, såsom sakkunnig biträda
domstolar eller andra myndigheter. Under lantbruksstyrelsens ledning
skall han verkställa undersökningar av och utföra beskrivningar å fiskevatten
inom distriktet samt skall i övrigt biträda lantbruksstyrelsen vid
fullgörande av dess åligganden i avseende å fiskerinäringen.
Fiskeriassistenten har bland annat till åliggande att tjänstgöra inom
lantbruksstyrelsen. Vidare skall han utföra fiskeriundersökningar samt
biträda fiskeriintendenterna och vid behov tjänstgöra såsom extra fiskeriintendent.
I övrigt har han att företaga de tjänsteförrättningar och
fullgöra de åligganden, örn vilka i instruktionen förmäles.
Med avseende å fiskeriintendenternas tjänstgöring är riket indelat i
sex distrikt.
I anledning av väckta motioner anhöll 1916 års riksdag, att i sammanhang
med då pågående utredning angående inrättande av en statens
fiskeriundersökningsanstalt jämväl måtte föranstaltas örn utredning rö
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73. 9
rande en omorganisation av fiskeriadministrationen i riket. Den sålunda
ifrågasatta utredningen anförtroddes åt de år 1917 tillkallade sakkunniga
för omorganisation av lantbruksstyrelsen m. m.
Kungl. Maj:ts förslag med avseende å den lokala fiskeriadministrationen
innebär ett särskiljande av fiskeriintendenternas verksamhet på
salt- och sötvattensfiskets område samt i samband därmed en ökning
av fiskeriintendentsdistrikten från sex till sju. Sålunda skulle saltvattensfisket
utmed rikets östra kust från gränsen mot Finland till gränsen
mellan Blekinge och Kristianstads län hänföras till ett distrikt, benämnt
östra inspektörsdistriktet och saltvattensfisket utanför övriga delar
av rikets havskuster till ett distrikt benämnt västra * inspektörsdistriktet.
I anledning härav påkallades en viss förändring i de nuvarande
distriktens omfattning. Under förutsättning av inrättandet av
en undersöknings- och försöksverksamhet på sötvattensfiskets område,
varom såsom ovan berörts förslag ock innefattas i Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, föreslås indragning av den nuvarande fiskeriassistentbefattningen.
För innehavarna av de för havsfisket avsedda distrikten
ifrågasättes benämningen fiskeriinspektör. För tjänstemännen
i sötvattensdistrikten skulle benämningen fiskeriintendent bibehållas.
Samtliga ifrågavarande tjänstemän, såväl fiskeriintendenterna som fiskeriinspektörerna,
vore enligt förslaget avsedda att placeras i lönegrad B 26,
till vilken fiskeriintendenterna för närvarande hänföras. Kostnadsökningen
uppgår till 1,800 kronor.
Lantbruksstyrelsen har framlagt vissa allmänna synpunkter rörande
fiskeriintendenternas arbetsuppgifter:
Fiskeriintendentsbefattningarna vore icke enbart av den natur, att deras
innehavare kunde anses på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter,
örn de blott vederbörligen behandlade inkommande ärenden, skötte
övrig korrespondens och utförde dem åliggande förrättningar. Då ifrågavarande
befattningar inrättades, hade statsmakterna helt visst till
ögonmärke, att fiskeriintendenterna skulle komma att intaga en för
fiskerinäringens utveckling ledande ställning. En fiskeriintendent borde
därför hava tillräcklig tid att grundligt sätta sig in i alla frågor rörande
fiskerinäringen inom sitt distrikt. Han borde för detta ändamål träda i
förbindelse med vederbörande hushållningssällskap och dess förvaltningsutskott,
hålla sammanträden med fiskeriidkarna o. s. v. för att få förekommande
frågor allsidigt belysta. Vidare skulle han utarbeta förslag
och giva råd till fiskerinäringens främjande och på sådant sätt angiva
riktlinjerna för näringens sunda utveckling. Utom för skötande av löpande
ärenden måste en fiskeriintendent sålunda även hava tid över att
taga initiativ samt framlägga och genomföra positiva förslag till fiskets
förkovran. Att detta skulle utgöra ramen för fiskeriintendenternas arbete
framginge med önskvärd tydlighet av den för dem fastställda instruktionen.
En fiskeriintendents arbete kunde därför, då det fullgjordes på
nu antytt sätt, svårligen mätas endast efter antalet förrättningar eller
diarieförda ärenden.
Innebörden av
Kungl. Majits
förslag.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Beträffande omfattningen av fisker iintendenter nas arbetsbörda yttrar
lantbruksstyrelsen huvudsakligen följande:
Lantbruksstyrelsen delade den av vissa fiskeriintendenter uttalade uppfattningen,
att omfattningen av deras distrikt nied åtföljande alltför
många och skiftande ärenden utgjorde ett hinder för dem att så som de
önskade tillgodose fiskets olika behov av stöd och ledning. Deras arbetsbörda
hade, såvitt den kunde bedömas av utförda förrättningar och handlagda
ärenden, i stort sett undergått en avsevärd ökning under de senare
åren. För att erhålla någon uppfattning härom hade lantbruksstyrelsen
från fiskeriintendenterna införskaffat uppgifter rörande under
olika år utförda förrättningar, avgivna officiella yttranden, expedierade
tjänsteskrivelser m. m. Av dessa uppgifter framginge, att såväl antalet
förrättningar och härtill åtgångna dagar som även antalet avgivna officiella
yttranden och tjänsteskrivelser under de senaste åren för alla distrikt
utom det västra visat en tydlig ökning. Lantbruksstyrelsen ansåge
sig i längden icke kunna stå till svars med att låta bero vid det nuvarande
tillståndet. Därpå skulle fiskerinäringen bliva lidande. De skäl,
som på sin tid föranledde 1917 års sakkunniga att föreslå en uppdelning
av salt- och sötvattensfisket på skilda distrikt och tillsättande av en
särskild befattningshavare för Östersjöns havsfiske, hade därefter ytterligare
vunnit i styrka. En dylik uppdelning och utökning av distrikten
skulle särskilt för de intendentsdistrikt, där ökningen av arbetsbördan
varit störst, nämligen för södra samt nedre och övre norra distrikten,
innebära en högst avsevärd lättnad.
Vidkommande fördelarna av ett särskiljande av fisker iintendenter nas
verksamhet på salt- och sötvattensfiskets område yttrar lantbruksstyrelsen
bland annat:
Ett dylikt särskiljande, som redan skett inom lantbruksstyrelsen fiskeribyrå,
skulle vara av stor betydelse för fiskerinäringens utveckling. Ett
flertal av de frågor, som hade intresse för saltvattensfisket, vore utan
större betydelse för sötvattensfisket och tvärtom. En uppdelning av
ärendena komme därför att möjliggöra en större koncentration inom respektive
arbetsområden. Sålunda finge fiskeriintendenterna för sötvattensfisket
tillfälle att odelat ägna sig åt detta fiske och mera tid att i
praktiken tillämpa de rön och erfarenheter, som kunde förväntas bliva
resultatet av den av lantbruksstyrelsen föreslagna undersöknings- och
försöksverksamheten på sötvattensfiskets område. Av än större betydelse
bleve emellertid en dylik uppdelning för saltvattensfisket, särskilt
beträffande Östersjön.
Inom den lokala fiskeriadministrationen handlades för närvarande
ärenden rörande östersjöfisket av de fyra fiskeriintendenter, vars distrikt
gränsade till Östersjön. Detta gjorde, att frågor rörande detta fiske från
administrationens sida rönte ganska olika uppmärksamhet vid olika delar
av kusten, beroende på att intendenterna i de skilda distrikten i olika
grad hade tid och tillfälle att ägna sig åt kustfisket och dess problem.
Särskilt sedan de nya vattenlagarnas tillkomst hade i synnerhet intendenterna
i norra och mellersta delarna av landet måst ägna en väsentlig
del av sin tid åt ärenden rörande industriens och flottningens inflytande
på fisket, vilket haft till följd, att frågor rörande havsfisket på grund
av bristande tid måst mer eller mindre eftersättas.
Då fiskeriförhållandena utefter stora delar av östersjökusten vore
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
11
ganska ensartade, måste det även ur denna synpunkt anses lämpligt, att
ärenden rörande detta fiske i största möjliga utsträckning handlades av
en på detta område särskilt sakkunnig tjänsteman. Därigenom skulle
nämligen en mera ingående och enhetlig behandling av ärendena möjliggöras,
än vad som för närvarande vore möjligt.
Det funnes ett flertal viktiga arbetsuppgifter beträffande östersjöfiskets
utveckling, för vilkas tillfredsställande lösning det måste anses
nödvändigt att tillsätta en särskild befattningshavare. Sålunda hade
genom uppkomsten av för ostkusten nya fiskesätt, såsom trålfiske efter
rödspotta, fiske med bottengarn m. m., uppstått flera invecklade frågor,
vilkas utredning krävde betydande tid och god lokalisering rörande fiskeförhållandena
i Östersjön. Vidare vore önskligt att äga tillgång till
sakkunnig person, som hade till huvudsaklig uppgift att verka för införande
av nya och förbättrade fiskemetoder vid östersjöfisket, vilket
flerstädes bedreves på ett föga rationellt sätt. Även för utnyttjandet av
under senare tid påträffade nya fiskförekomster och för undersökningar
för vinnande av bättre avsättningsförhållanden för östersjöfiskets fångster
vore av största betydelse att hava en särskild tjänsteman för östersjöfisket.
Lantbruksstyrelsen hade hittills sökt tillgodose östersjöfiskets krav genom
att låta en fiskeristipendiat så långt det varit möjligt ägna sig åt
såväl praktiska som mera teoretiska frågor rörande Östersjöns fiske.
Därigenom hade också åstadkommits för detta fiske betydelsefulla resultat.
Det vore dock tydligt, att havsfisket i Östersjön i längden måste
bliva lidande på att icke äga en fast avlönad tjänsteman, som hade till
huvuduppgift att tillgodose detta fiskes behov. Därtill måste man räkna
med, att fiskeristipendiatbefattningarna blott vore övergångsbefattningar
med ytterst svag avlöning, och att deras innehavare så snart tillfälle
därtill yppades, sökte sig över till förmånligare anställningar.
Lantbruksstyrelsen hade övervägt möjligheten att med bibehållande
av nuvarande antalet tjänstemän i administrativt avseende skilja på
sötvattens- och havsfisket. Detta skulle då endast kunna ske genom att
inskränka sötvattensdistrikten till fyra. Huru en sådan indelning än
skulle genomföras, bleve dessa distrikt så stora och otympliga, att saken
måste framstå såsom nära nog omöjlig att realisera. Det skulle bliva
hart när ogörligt för en befattningshavare i ett dylikt distrikt att tillfredsställa
ens de närmast liggande anspråken från myndigheternas och
allmänhetens sida. Redan 1917 års sakkunniga undersökte denna möjlighet
men funno den oframkomlig och framliöllo, att de nya vattenlagarna
så väsentligt ökat fiskeriintendenternas arbetsbörda, att det tvärtom
kunde ifrågasättas, huruvida icke rentav en ökning av sötvattensdistriktens
antal, utöver av dem föreslagna fem, kunde bliva nödvändig.
Särskilt nu, då frågan örn söt vattensfiskets upphjälpande vore aktuell,
syntes en sådan minskning vara än olämpligare.
I fråga om betydelsen särskilt för sötva,ttensfisket av en utökning av
fiskeriintendenternas antal yttrar lantbruksstyrelsen:
För upphjälpande av sötvattensfisket vore det i hög grad angeläget,
att den sedan så länge föreslagna och av de lokala myndigheterna och korporationerna
önskade utökningen av den lokala fiskeriadministrationen bleve
genomförd. Därest den av lantbruksstyrelsen föreslagna undersökningsoch
försöksverksamheten komme till stånd, torde det främst böra ankom
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
ma på fiskeriintendenterna att fruktbargöra de därvid vunna resultaten
i praktiken och även härigenom skulle — såsom ock 1917 års sakkunniga
framhöllo — ökade anspråk komma att ställas på fiskeriintendenterna.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
»Den föreliggande utredningen synes mig giva vid handen, att avsevärda
fördelar skulle vinnas, örn saltsjöfisket och sötvattensfisket, på sätt
redan skett inom lantbruksstyrelsen, erhölle skilda representanter bland
fiskeriintendenterna. Möjlighet skulle härigenom beredas att på ett vida
följdriktigare sätt än för närvarande är fallet tillgodose olika intressen
och synpunkter. Erinras må härvidlag, att ett flertal frågor, som
äro av vikt för det ena fisket, äro utan större betydelse för det andra.
Vad särskilt angår saltsjöfisket torde i synnerhet inrättande av en särskild
befattning för östersjöfisket bliva av stort värde för detta fiske,
för vars utveckling goda förutsättningar synas föreligga.
För genomförande av en dylik uppdelning torde en ökning av nuvarande
antal fiskeriintendenter från sex till sju bliva nödvändig. För en
sådan utökning tala även andra starka skäl. Av den av lantbruksstyrelsen
i ärendet förebragta utredningen och vissa yttranden, som avgivits
över lantbruksstyrelsen förslag angående åtgärder till upphjälpande av
sötvattensfisket, synes framgå, att i vissa distrikt fiskeriintendenternas
arbetsbörda under senare tid ökats och nått en sådan omfattning, att
en lättnad däri redan nu torde vara önskvärd. Behovet därav torde
komma att framträda avsevärt starkare, därest sistnämnda förslag, vilket
jag i huvudsak ämnar förorda, genomföres. Den ökade verksamhet
å sötvattensfiskets område, som torde vara att förvänta av de i förslaget
ifrågasatta åtgärderna, skulle givetvis medföra, att större krav
bomme att ställas på fiskeriintendenternas medverkan i olika hänseenden.
Jag vill erinra, att berörda förslag, bland annat, åsyftar åstadkommande
av vidgat samarbete mellan fiskeriintendenterna och hushållningssällskapen
samt bättre kontroll av fiskeriintendenterna över
den av hushållningssällskapen bedrivna fiskodlingsverksamheten. Det
torde näppeligen kunna förväntas, att fiskeriintendenterna utan ökning
av deras antal skulle kunna medhinna att på ett tillfredsställande sätt
fullgöra jämväl de ökade arbetsuppgifterna.
Jag anser mig fördenskull böra tillstyrka lantbruksstyrelsens nu framlagda
förslag örn utökning av fiskeriintendenternas antal till sju och
uppdelning av havsfiske och sötvattensfiske på särskilda distrikt. Jag
vill framhålla, att den omständigheten, att det av 1926 års besparingssakkunniga
framlagda förslaget till besparingar och förenklingar i lantbruksstyrelsen
och stuteriöverstyrelsen m. m., i vilket behandlas jämväl
frågan örn ändrad organisation av statens lokala fiskeriadministration,
är beroende av utredning inom jordbruksutredningen, ej synes mig böra
utgöra hinder för att ifrågavarande organisationsspörsmål, som innefat
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
13
tar en fristående och jämförelsevis ringa del av förslaget, nu bringas
till en av behovet påkallad lösning.
Vad angår staten för den lokala fiskeriadministrationen med av mig
nu förordad ändrad organisation synes anslagsposten till avlöningar åt
ordinarie tjänstemän i enlighet med vad statskontoret därutinnan föreslagit
böra uppföras med 65,100 kronor. Mot föreslagen höjning av posten
renskrivning och andra kontorskostnader med 700 kronor, avsedda
för den nya befattningen såsom fiskeriinspektör, torde ej vara något att
erinra. Sistnämnda post, som nu är bestämd till 4,200 kronor, torde sålunda
böra upptagas med 4,900 kronor. Då de vikariatsersättningar, som
komma att utgå vid ledighet för de ordinarie befattningshavarna, i överensstämmelse
med vad i motsvarande fall gäller vid ett flertal andra verk
synas böra bestridas från anslagsposten till befattningshavarnas avlöning,
torde, såsom statskontoret ifrågasatt, anslagsposten till vikariatsersättningar
böra utgå ur staten. Någon ändring av anslagsposterna till arvoden
åt en fiskeriingenjör och två fiskeristipendiater, vilka poster för
närvarande äro bestämda till respektive 4,000 kronor och 7,000 kronor, påkallas
ej.
Staten för den statliga lokala fiskeriadministrationen skulle således erhålla
följande utseende:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............ kronor 65,100
Arvode till en fiskeriingenjör .................................................... » 4,000
Arvoden till två fiskeristipendiater (vartdera arvodet å 3,000
kronor, vilket belopp efter tre år kan höjas med 500 kronor) » 7,000
Renskrivning och andra kontorskostnader................................ » 4,900
Förslagsanslag kronor 81,000
På sätt statskontoret yttrat torde de resekostnader, som föranledas av
inrättandet av en ny befattning i lönegrad B 26, icke bliva av den storlek,
att någon höjning av nionde huvudtitelns allmänna reseanslag erfordras.
»
I en till utskottet överlämnad skrivelse av den 26 mars 1930 hava
samtliga nuvarande fiskeriintendenter ifrågasatt, att de i förevarande
proposition föreslagna fiskeriintendenterna måtte benämnas fiskeriintendenter.
Som stöd härför har anförts följande.
Då fiskeriinspektörerna och fiskeriintendenterna skulle bliva fullt
jämställda med varandra, synes det lämpligt, att benämningen på dessa
tjänstemän blir densamma och att den nuvarande benämningen fiskeriintendent,
som till sin betydelse torde ha blivit känd, bibehålies. Införandet
av benämningen fiskeriinspektör för tjänstemännen i distrikten för
havsfisket torde lätt kunna föranleda förväxling. Fiskeriinspektör var
ursprungligen benämningen på chefen för statens fiskeriadministration,
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Utskottet.
och i denna betydelse förekommer benämningen fortfarande i 9 § i Kungl.
Maj :ts fiskeristadga. Å andra sidan torde på grund av en viss ljudlikhet
förväxling lätt kunna uppstå mellan fiskeriinspektör och de hushållningssällskapens
tjänstemän, som benämnas fiskeriinstruktörer. En dylik
namnförväxling förekommer ibland redan nu. I samband med här
framförda förslag torde det i propositionen föreslagna östra inspektörsdistriktet
i stället böra benämnas östersjödistriktet.
Såsom i ärendet erinrats är beträffande den centrala ledningen av
fiskeriväsendet en uppdelning genomförd mellan saltsjöfisket och sötvattensfisket.
Det har ock vitsordats, att denna anordning visat sig vara
till avsett gagn. Utredningen i ärendet synes utskottet giva vid handen,
att en motsvarande åtgärd i vad rör den lokala fiskeriadministrationen
skulle vara av avsevärd betydelse för fiskets utveckling. Dea
jämförelsevis obetydliga merkostnad, som genomförandet av förslaget
skulle föranleda, torde väl uppvägas av de fördelar, som därmed skulle
stå att vinna. Då vidare denna fråga enligt utredningen i ärendet torde
låta sig lösas utan att föregripa frågan örn lantbruksstyrelsens omorganisation,
vilken är föremål för utredning av den s. k. jordbruksutredningen,
anser sig utskottet böra förorda Kungl. Maj:ts förslag i förevarande
avseende allenast med den ändringen, att samtliga förenämnda
befattningshavare i lönegraden B 26 torde med hänsyn till vad fiskeriintendenterna
i ovanberörda skrivelse anfört böra benämnas fiskeriintendenter.
Vidkommande den förändrade benämning å de båda havsdistrikten,
som härav torde påkallas, synes det böra överlämnas åt Kungl. Majit
att därom fatta beslut.
Undersöknings- och försöksverksamhet för sötvattensfisket.
För närvarande finnes ej någon för hela landets sötvattensfiske arbetande
undersöknings- och försöksstation. Jämlikt instruktionen den 12
november 1923 (nr 396) för statens lokala fiskeriadministration åligger
emellertid fiskeriintendent och fiskeriasstent, bland annat, att utföra
fiskeriundersökningar. Samma skyldighet åligger jämväl fiskeristipendiat
vid förordnande att tjänstgöra såsom extra fiskeriassistent. Då intendenterna
sakna nödiga laboratorier m. m. och deras alltjämt ökade arbetsuppgifter
ej lämna någon nämnvärd tid övrig till undersökningsverksamhet,
har denna huvudsakligen ankommit på fiskeriassistenten och
fiskeristipendiaterna. Sedan fiskeriassistentbefattningen 1926 blivit vakant,
har det endast varit fiskeristipendiaterna, som utfört rena fiskeriundersökningar.
Av stipendiaterna, som äro fyra till antalet — två ordinarie
och två extra — äro emellertid tre sysselsatta övervägande med
undersökningar å havsfiskets område och samtliga måste vid behov biträda
inom lantbruksstyrelsen och vikariera för fiskeriintendenter. För
verksamheten saknas modernt laboratorium samt försöksanläggningar.
Vid södra Sveriges fiskeriförenings anläggning vid Aneboda drives
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
en försöksverksamhet, som huvudsakligen är riktad på dammkulturensområde.
I detta sammanhang bör erinras örn det beslut, som fattats av föregående
års riksdag (prop. nr 31; R. skr. nr 167) örn inrättande av en
personlig professur i limnologi at dåvarande docenten Einar Lunman.
Till dennes förfogande står dels ett laboratorium i Lund och dels ett
därtill knutet fältlaboratorium i Aneboda.
Vidare bör erinras att medelst enskilda donationer nyligen inrättats
en undersökningsanstalt på havsfiskets område. (Se prop. 1928 nr 108;
R. skr. nr 178.) Denna, som är belägen i Lysekil, drives av svenska
liydrografisk-biologiska kommissionen. Verksamheten vid anstalten avser
huvudsakligen fiskeribiologiska undersökningar.
Vid 1925 års riksdag väcktes motion (II: 57), vari föreslogs inrättande av
två laboratorsbefattningar, den ena för sötvattensfisket och den andra
för havsfisket. Motionen föranledde emellertid ej någon riksdagens åtgärd.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 29) i anledning av
motionen yttrade jordbruksutskottet, bland annat, att utskottet delade
motionärernas uppfattning rörande betydelsen av en rationell undersökningsverksamhet
på fiskets område. Utskottet holle emellertid före, att ett
förverkligande av motionärernas förslag innebure en så ringa förbättring
av rådande förhållanden, att utskottet oberoende av det statsfinansiella
lägets krav på sparsamhet icke ansåge sig kunna tillstyrka detsamma.
Samtidigt uttalade dock utskottet önskvärdheten av en undersökning angående
möjligheten att ordna en undersöknings- och försöksverksamhet
med enklare och mindre kostsamma medel än vad de sakkunnigas förslag
av år 1920 innebure.
Vid 1926 års riksdag väcktes motion (11:137) angående upptagande av
frågan örn anordnande av försöksverksamhet på sötvattensfiskets område.
På hemställan av jordbruksutskottet — som under omnämnande,
bland annat, av 1925 års riksdagsskrivelse (sid. 3) ej fann anledningföreligga
göra frågan till föremål för särskild framställning till Kungl.
Majit — avslogs motionen av riksdagen. I utskottets av riksdagen godkända
utlåtande (nr 31) underströks dock ytterligare önskvärdheten av
att en undersökning skedde örn möjligheten att tillfredsställande anord
na en undersöknings- och försöksverksamhet på ett enklare och mindre
kostsamt sätt än de sakkunnigas förslag, med särskild uppmärksamhet
därvid fästad vid angelägenheten att kunna ernå för det praktiska fisket
gagnande resultat.
Såsom förut (sid. 3) nämnts framhålles i de motioner till 1927 års riksdag
(I: 69 och II: 115), vilka föranlett riksdagens i skrivelsen den 25
maj 1927 gjorda hemställan, vikten av en vetenskaplig forskning på
1925 årsriksdag
-
1926 årsriksdag.
Innebörden av
Kungl. Majlis
förslag.
16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.
fiskeribiologiens område, som går hand i hand med praktiska fiskeriförsök.
Kungl. Maj:ts förslag under förevarande avdelning avser upprättande
av en rationell undersöknings- och försöksverksamhet på sötvattensfiskets
område. Denna verksamhet skulle enligt förslaget bedrivas dels
vid en central anstalt invid Stockholm vid Mälaren och dels vid två lokala
försöksstationer, en för södra Sverige och en för Norrland. Kostnaderna
för upprättande av den centrala anstalten, vilka beräknats till 258,000 kronor,
skulle bestridas av den ovanberörda donationen utan några kostnader
för statsverket. Donationen beräknades därjämte förslå till upprättande
av den för Norrland avsedda försöksstationen. Platsen för
denna station har ansetts böra lämnas öppen i avvaktan på riksdagens
beslut och i övrigt närmare utredning. I den mån utgifterna för inköp
och iståndsättande av denna station ej komme att utgå av omförmälda
donationsmedel, vore avsikten att anskaffnings- och driftkostnaderna
för denna station skulle få bestridas av vattenavgifter enligt 2 kap. 10 §
vattenlagen och i viss utsträckning jämväl av vattenavgifter enligt 6
kap. 9 § samma lag. Såsom försöksstation för södra Sverige vore avsedd
att användas södra Sveriges fiskeriförenings station vid Aneboda.
Med avseende å planen för bedrivande av ifrågavarande verksamhet, för
vilken närmare redogörelse lämnats i statsrådsprotokollet, vore verksamheten
avsedd att läggas praktiskt och i första hand inriktas på fiskeribiologiska
problem. Ledningen av verksamheten skulle förläggas till
lantbruksstyrelsen och utövas av föredraganden rörande sötvattensfisket.
Härigenom vore avsett att vinnas garanti för att verksamheten inriktades
på de för det praktiska fisket viktigaste åtgärderna. Då emellertid,
såsom ovan berörts, spörsmål angående omorganisation av lantbruksstyrelsen
vore beroende av utredning inom jordbruksutredningen, har
ifrågavarande anordning allenast ansetts böra givas provisorisk karaktär.
Körande personalbehovet vid den centrala anstalten skulle enligt
förslaget anställas två laboratorer i lönegraden B 26 och en annan tjänsteman
i lönegraden B 10 med benämning fiskmästare. Vidare skulle
för övervakning och skötsel av anstalten med därtill hörande dammar
m. m. och för utförande av andra där förekommande göromål anställas
en vaktmästare med placering i lönegrad B 5. Slutligen ingår i förslaget
anställande vid anstalten av ett kontorsbiträde med placering i lönegrad
B 4. Personalen vore avsedd att uppföras å extra stat och erhålla
avlöning enligt ortsgrupp G. I överensstämmelse med vad statskontoret
ifrågasatt har i staten avlöningarna ansetts böra upptagas, för laboratorerna
enligt löneklass, som är närmast lägre, och för övriga befattningshavare
enligt löneklass, som är två löneklasser lägre än grundlöneklassen
i den lönegrad, till vilken vederbörande befattningshavare
skulle hänföras. För bestridandet av vikariatsersättningar och de för
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
17
maner, som enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkomma befattningshavare
å extra stat, har upptagits en förslagsvis till 1,000 kronor
beräknad anslagspost.
Personalstaten för den centrala anstalten skulle sålunda erhålla följande
utseende:
2 laboratorer i B 26 ....
1 fiskmästare i B 10 ...
1 vaktmästare i B 5 ...
1 kontorsbiträde i B 4
Vikariatsersättningar m.
Förslagsvis, summa kronor 24,500.
kronor 16,248
» 2,988
» 2,208
» 2,052
m., förslagsvis
kronor 23,496
» 1,004
Driftkostnaderna för anstalten hava beräknats till 15,000 kronor. Hyresinkomsten
å tjänstebostäder vid anstalten skulle tillföras vederbörande
inkomsttitel i riksstaten.
Uppkommande resekostnader, som skulle bestridas från nionde huvudtitelns
förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar, hava ej ansetts
komma att uppgå till något större belopp och påkalla ej höjning av samma
anslag.
Vad angår medelsbehovet för budgetåret 1930/1931 för den centrala
anstalten innefattar förslaget, att under nämnda budgetår ingen annan
personal skulle anställas än en laborator och fiskmästaren, båda från
och med den 1 april 1931. För avlöning av dessa befattningshavare under
tiden april.—juni 1930 har beräknats i avrundat tal 2,800 kronor. Såsom
omkostnader för anstalten har allenast upptagits arrendeavgift 500
kronor och driftkostnader i övrigt, beräknade till 1,200 kronor, eller sålunda
tillhopa 1,700 kronor. Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1930/
1931 erfordras ett belopp av 4,500 kronor.
De för anstaltens verksamhet erforderliga medel hava i riksstaten upptagits
i form av ett förslagsanslag till avlöningskostnader och ett reservationsanslag
till anstaltens drift.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
»Tiden synes mig nu vara inne att åvägabringa en lösning av frågan
örn anordnande av en rationell undersöknings- och försöksverksamhet på
sötvattensfiskets område, varom förslag förut vid flera tillfällen framkommit.
En dylik verksamhet torde vara av synnerligen stor betydelse
för sötvattensfisket, enär, såsom i ärendet erinrats, flertalet av de administrativa
åtgärder, som kunna ifrågasättas för fiskets upphjälpande,
böra bygga på resultat vunna vid en sådan verksamhet. Genom föregående
års riksdags beslut om inrättande vid universitetet i Lund av
en personlig professur i limnologi åt dåvarande docenten Einar Nauman
har en betydelsefull undersökningsverksamhet berörande nu ifrågavarande
område kommit till stånd. Den verksamhet, som är avsedd
att bedrivas av denne, är visserligen i flera hänseenden av stort värBihang
till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 29 höft. (Nr 73.)
2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
de för sötvattensfisket, men den torde vara av mera teoretisk karaktär,
och då den avser hela ämnet limnologi äro dess uppgifter mera omfattande
och till övervägande del av annan art än de, som böra tillkomma
en undersöknings- och försöksverksamhet, inriktad särskilt på sötvattensfisket.
En verksamhet av sistnämnda slag torde, såsom lantbruksstyrelsen
framhållit, böra läggas praktiskt och i första hand avse fiskeribiologiska
problem. Lantbruksstyrelsens nu framlagda förslag örn verksamhetens
bedrivande vid en central anstalt vid Stockholm och två lokala
försöksstationer — vilket innebär vissa inskränkningar vid jämförelse
med tidigare av 1917 års sakkunniga och lantbruksstyrelsen framställda
förslag — synes mig innefatta en tillfredsställande lösning av
frågan. Genom det frikostiga erbjudandet av Knut och Alice Wailenbergs
stiftelse har möjlighet beretts till uppförande och utrustande
av en central anstalt för verksamheten vid Mälaren utan några
kostnader för statsverket. Visserligen komma de årliga kostnaderna
för verksamheten vid en dylik anstalt att uppgå till något högre belopp än
utgifterna för en undersökningsverksamhet vid det av lantbruksstyrelsen
i skrivelsen den 28 oktober 1929 ifrågasatta centrallaboratoriet, men
denna ökning torde få anses jämförelsevis ringa i förhållande till de fördelar
för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande, som bland annat
anstaltens förläggande till sjö synes medföra. Jag tvekar alltså ej att
tillstyrka donationens mottagande.
Vad angår de lokala försöksstationerna skulle enligt lantbruksstyrelsens
förslag en i enskild ägo nu befintlig fiskodlingsanstalt vid Kälarna
i Jämtland inköpas såsom försöksstation för Norrland, och såsom försöksstation
för södra delen av landet användas södra Sveriges fiskeriförenings
station vid Aneboda. I vissa från Norrland avgivna yttranden
har uttalats, att försöksstationen för Norrland på grund av de säregna
förhållandena i dess nordliga delar, där de viktigaste fiskevattnen vore
belägna, borde förläggas till vatten i Västerbottens eller Norrbottens län.
Det torde knappast vara erforderligt att redan nu taga ståndpunkt till
frågan örn lämpligaste plats för stationens förläggande utan synes därmed
kunna anstå, till dess riksdagens beslut i fråga örn upprättandet av
en försöks- och undersökningsverksamhet föreligger, samt i övrigt
i avhidan på vidare utredning. Emellertid torde höra framhållas
att, på sätt lantbruksstyrelsen berört, försök utom vid de lokala försöksstationerna
även höra komma till utförande, bland annat, vid fiskodlingsanstalter
och givetvis i erforderlig mån vid sådana anstalter
vid vattendrag i övre Norrland Det synes lämpligt, att södra Sveriges
fiskeriförenings station vid Aneboda i erforderlig utsträckning
tages i anspråk för statlig försöksverksamhet för södra delen av landet.
I innevarande års statsverksproposition har jag också i samband med
hemställan örn anslag till föreningens verksamhet (IX H. T. punkt 108)
förordat, att nödiga villkor rörande rätt till dylikt utnyttjande föreskri
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
19
vas för anslagets tillgodonjutande. Det torde knappast behöva befaras,
att genom den statliga försöksverksamheten några olägenheter av betydelse
skulle uppkomma vid föreningens egen försöksverksamhet. Jag
vill jämväl erinra, att föreningens årliga utgifter till nära två tredjedelar
bestridas genom statsbidrag samt att staten lämnat betydande bidrag
till anläggningskostnader.»
. Departementschefen har därefter tagit ställning till de närmare detaljerna
i förslaget ävensom beräknat de årliga omkostnaderna.
Åstadkommande av en rationell undersöknings- och försöksverksamhet
på sötvattensfiskets område har varit ett länge närt önskemål, och behovet
därav har för ett verksamt främjande av fiskerinäringen gjort sig
alltmer gällande. Att denna fråga därför tränger till en lösning finner
utskottet uppenbart. Då därtill genom den i det föregående omförmälda
donationen, vars mottagande utskottet vill förorda, möjlighet öppnats för
upprättande av en sådan verksamhet utan någon kostnad för statsverket
och i betraktande av de därmed förenade jämförelsevis begränsade
årliga driftkostnader, anser sig utskottet böra tillstyrka det föreliggande
förslaget i sådant avseende, vilket ock i enlighet med därom från
riksdagens sida uttalad önskan synes närmast inriktat på att söka ernå
för det praktiska fisket gagnande resultat, på samma gång därvid, i
anslutning likaledes till från riksdagens sida gjorda uttalanden, iakttagits
vissa inskränkningar i jämförelse med tidigare framkomna förslag.
Hushållningssällskapens fiskeritjänsteman.
Den icke statliga fiskeriförvaltningen omhänderhaves av hushållningssällskapen.
För detta ändamål äro i allmänhet hos hushållningssällskapen
anställda länsfiskeritjänstemän och såsom verkställande organ finnes —
åtminstone inom de flesta hushållningssällskap — dessutom en särskild
fiskerikommitté, -nämnd, -styrelse eller -förening. Länsfiskeritjänstemännen
hava till uppgift i första hand att tillhandagå allmänheten med råd
och upplysningar samt att verka för bildandet av fiskeriföreningar och utföra
fiskodling och fiskinplanteringar. Därjämte hava de vanligen till
åliggande att utan särskild ersättning övervaka gällande fiskestadgars
efterlevnad. I de län, där fiskeristatistik insamlas, medverka ifrågavarande
tjänstemän även vid detta arbete.
Utom genom den verksamhet, som utövas av dessa tjänstemän, verka
sällskapen för fiskerinäringens höjande genom anläggande och drivande
av fiskodlingsanstalter, genom anordnande av kurser i navigation, genom
premiering av dammhushållningar, insjöfisken och fiskberedning, anordnande
av studieresor, utställningar, förmedling av låneunderstöd m. m.
För bestridande av de med ifrågavarande verksamhet förenade kost
-
Vtskottei.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Innebörden av
Kungl. Majlis
förslag.
naclér åtnjuta hushållningssällskapen sedan lång tid tillhaka bidrag av
statsmedel. Dessa bidrag hava under senare år utgått från ordinarie reservationsanslaget
till fiskets befrämjande i de särskilda orterna. Nämnda anslag
utgjorde under åren 1921 och 1922 105,000 kronor, varav 30,000 kronor
till statistik, under år 1923 99,000 kronor, varav 24,000 kronor till statistik.
För vartdera av budgetåren 1924/1925—1925/1926 uppfördes anslaget
med 78,500 kronor, för budgetåret 1926/1927 med 60,000 kronor samt har för
därpå följande budgetår åter upptagits med 78,500 kronor. Jämlikt kungörelsen
den 10 december 1920, nr 824, med däri genom kungörelserna nr
192/1923 och 38/1924 vidtagna ändringar må av nämnda anslag årligen
dels 65,500 kronor tilldelas hushållningssällskap eller landsting såsom bidrag
till fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna,
därav 2,500 kronor må användas till studieresor för fiskare, fiskeriarbetare
och länsfiskeritjänstemän och 1,000 kronor till premiering av
välskötta dammhushållningar och insjöfisken på sötvattensfiskets område
samt av fiskberedning på saltsjöfiskets område dels ock 13,000 kronor
tilldelas hushållningssällskap, landsting eller andra ortskorporationer såsom
bidrag till insamlande beträffande saltsjöfisket av primäruppgifter
för fiskeristatistik. Statsbidrag må dock icke utgå med större belopp än
som motsvarar, vad beträffar insamlande av primäruppgifter för fiskeristatistik,
tre fjärdedelar av de för sådant ändamål använda medel samt.
vad angår övriga ändamål, hälften av de medel, som använts för ändamålet.
Kungl. Maj:ts förslag, som icke avser någon förändring i den nuvarande
ordningen med hushållningssällskapen såsom omhänderhavare av
fiskeriadministrationen inom länen, innebär fastställande av viss minimilön
av 2,800 kronor, inberäknat eventuellt dyrtids- och ålderstillägg,
såsom villkor för erhållande av statsbidrag, varav hälften i enlighet med
redan nu gällande statsbidragsbestämmelser skulle bestridas av statsmedel.
Statsbidrag till hushållningssällskaps utgifter för avlöning av
fiskeritjänsteman skulle sålunda utgå allenast under förutsättning, att
lönen uppginge till sistnämnda belopp, och i regel ej med mera än hälften
av detsamma eller 1,400 kronor. Med hänsyn till omfattningen av
fiskeritjänstemans arbetsbörda, beskaffenheten av hans arbete eller andra
föreliggande omständigheter har emellertid ansetts vara påkallat, att lönen
i vissa fall bestämmes högre än minimiavlöningen. Med avseende å dylika
fall skulle enligt förslaget möjlighet beredas hushållningssällskapen att
erhålla fullt statsbidrag till högre avlöning åt tjänstemännen än minimilönen.
Sålunda skulle efter Kungl. Maj:ts prövning statsbidrag kunna
utgå å lön intill 3,600 kronor och med högst 1,800 kronor. Hushållningssällskap
skulle det stå öppet att tilldela fiskeritjänsteman högre avlöning
än 3,600 kronor, men skulle sällskapet i dylikt fall ej kunna påräkna
något statsbidrag till merbeloppet. Med hänsyn till de förhätt
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
21
rade villkor, som nu ifrågasatts för ifrågavarande tjänstemän, har uppställts
krav på att de mera odelat skulle ägna sig åt sin tjänst, i anslutning
vartill föreslagits, att tjänsteman med fastställd minimiavlöning ej
skulle äga innehava annan och regelbundet avlönad befattning utan tillstånd
av vederbörande förvaltningsutskott. Kungl. Majit skulle äga i
undantagsfall medgiva hushållningssällskap dispens från den ifrågasatta
föreskriften om minimiavlöning till fiskeritjänsteman såsom villkor för
tillgodonjutande av statsbidrag till hans avlönande.
Vidare innebär förslaget uppställande såsom kompetensvillkor för de
fiskeritjänsteman, som framdeles anställas av hushållningssällskapen, av
dels genomgången fiskeriskola med av lantbruksstyrelsen fastställd eller
godkänd undervisningsplan och minst fem års praktik som fiskare, därvid
dock i stället för praktik som fiskare jämväl även praktiskt arbete
vid fiskodlingsanstalt eller annan därmed jämförlig verksamhet skulle
kunna godtagas. Åt lantbruksstyrelsen skulle uppdragas att närmare
fastställa desamma.
Beträffande länsfiskeritjänstemännens antal räknar förslaget för närvarande
med ett behov av 30 tjänstemän, däri inräknat en särskild tjänsteman
för Vänern. Efter en avlöning av i genomsnitt 3,000 kronor för
varje tjänsteman, hava hushållningssällskapens statsbidragsberättigade
utgifter för ändamålet beräknats till 90,000 kronor, därav hälften skulle
utgå av statsmedel.
I fråga örn kostnaderna för fiskeritjänstemännens resor utgår Kungl.
Majits förslag från att med hänsyn till den allmänna stegring i hushållningssällskapens
verksamhet, sorti kunde väntas bliva en följd av genomförandet
av förslaget till sötvattensfiskets upphjälpande och till den
ifrågasatta ökningen av tjänstemännens antal, högre belopp än för närvarande
bör disponeras för detta ändamål. Förslaget innebär att ett
belopp av 51,300 kronor lägges till grund för beräknande av det erforderliga
beloppet för täckande av hushållningssällskapens ifrågavarande utgifter,
vilka för tiden 1923—1927 uppskattats till 42,000 kronor årligen,
därvid förutsatts, att statsbidraget skulle uppgå till hälften av resekostnaderna.
Hushållningssällskapens statsbidragsberättigade utgifter för länsfiskeritjänstemännens
löner och resor hava sålunda beräknats till sammanlagt
(90,000 + 51,300 =) 141,300 kronor, varav hälften eller i avrundat tal
71,000 kronor skulle utgå av statsmedel.
Slutligen innefattar förslaget en uppdelning av den i anslaget till
fiskets befrämjande i de särskilda orterna ingående posten »fiskeriadministrationen
och fiskets befrämjande i de särskilda orterna» i två särskilda
poster, den ena rubricerad såsom bidrag till hushållningssällskapens
utgifter för fiskeritjänstemännens löner och resor och den andra
såsom bidrag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna. Därvid förutsättes
dock att Kungl. Majit skulle äga befogenhet att använda över
-
Motionen.
Utskottet.
22 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
skottet å den förra anslagsposten till andra ändamål för fiskets befrämjande
i de särskilda orterna. I anslutning till ovanberörda beräkning
skulle den förra anslagsposten bestämmas till 71,000 kronor.
Den i motionen föreslagna förändringen i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag har närmast avseende å storleken av den minimiavlöning, som
bör tillkomma länsfiskeritjänsteman. Motionären framhåller, att om
man som huvudändamål för löneregleringen uppställer strävan att trygga
hushållningssällskapens tillgång till väl utbildade länsfiskeritjänstemän,
vilka odelat kunna ägna sig åt tjänsten, syntes detta kunna nås,
endast örn regleringen så ordnas, att dylika befattningshavare beredas
skäliga utkomstmöjligheter. I detta hänseende synes motionären rimligt,
att grundlönen för befattningshavare, som av lantbruksstyrelsen förklarats
kompetent, fastställes till 3,000 kronor, dyrtidstillägg däri inräknat,
vartill borde komma tre ålderstillägg å vartdera 400 kronor efter respektive
5, 10 och 15 års val vitsordad tjänstgöring. I anslutning härtill föreslår
motionären en höjning i det av Kungl. Majit äskade anslaget till
fiskets befrämjande i de särskilda orterna med 12,000 kronor till 134,500
kronor. Då nöjaktig kompetens förutsättes som ett villkor för erhållande
av de högre löneförmånerna, synes motionären vidare angeläget Amra, att
nu\rarande befattningsha\Tare beredas tillfälle att snarast möjligt förvärva
dylik kompetens. Förutom de åtgärder avseende undervisningens
främjande, som förordats av departementschefen, borde sålunda med
det snaraste anordnas särskild utbildning för redan anställda länsfiskeritjänstemän.
Dennas syfte borde vara icke blott att vidga deltagarnas
yrkeskunskaper, utan även att lämna dem anvisningar och råd beträffande
ledningen aAr arbetet inom det amusade arbetsområdet. Särskilt
med hänsyn till nåendet av sistnämnda mål borde tagas under omprövning,
huruvida icke ifrågavarande utbildning för varje distrikt borde ledas
av vederbörande fiskeriintendent.
Även utskottet anser av i ärendet anförda skäl lämpligt, att såsom
villköl’ för erhållande av statsbidrag till avlönande av länsfiskeritjänsteman
uppställes fordran på att för sådan befattningshavare finnes bestämd
viss minimiavlöning. Med avseende å storleken härå vill utskottet
framhålla, att lantbruksstyrelsen ansett denna lämpligen böra bestämmas
till 2,800 kronor, inbegripet eventuellt förekommande dyrtids- och
ålderstillägg. Även Kungl. Maj:ts förslag avser minimiavlöningens bestämmande
till 2,800 kronor men innefattar därutöver såsom ovan nämnts,
att efter Kungl. Maj:ts prövning statsbidrag må kunna utgå å lön intill
3,600 kronor. Med allt erkännande av vad i motionen anförts rörande
vikten av att kunna till ifrågavarande befattningar förvärva personer
med erforderlig kompetens måste emellertid utskottet i betraktande av
den möjlighet, som enligt Kungl. Maj:ts förslag sålunda föreligger att
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
23
i förekommande fall medgiva statsbidrag till avsevärt högre belopp än
minimiavlöningen, finna att Kungl. Maj:ts förslag uppfyller de krav7, som
i förevarande avseende skäligen torde kunna uppställas. Utskottet anser
sig därför icke kunna förorda vad i motionen föreslagits i fråga
örn länsfiskeritjänstemännens avlöningsförmåner. Beträffande de i Kungl.
Maj:ts förslag uppställda kompetensfordringarna äro dessa avsedda att
fastställas för de fiskeritjänsteman, som framdeles anställas hos hushållningssällskapen,
och skola sålunda icke gälla såsom villkor för statsbidrag
till kostnaderna för de för närvarande hos hushållningssällskapen anställda
tjänstemännen, som ej fylla nämnda fordringar. Motionären utgår från
att såsom villkor för tillgodonjutande av de av honom föreslagna löneförmånerna
skulle jämväl beträffande redan anställda tjänstemän uppställas
krav på full kompetens, i anslutning vartill i motionen ifrågasättes
anordnande av särskild utbildning för redan anställda länsfiskeritjänstemän.
Utskottet delar i förevarande avseende den uppfattning, som
kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts proposition. Kungl. Maj:ts förslag
har icke heller i övrigt givit utskottet anledning till någon erinran. Då
det emellertid i vissa fall kan tänkas möta svårigheter för hushållningssällskapen
att före ingången av budgetåret 1930/1931 uppfylla de föreskrivna
villkoren för statsbidrags erhållande, synes utskottet hinder icke
böra möta för Kungl. Majit att i förekommande fall medgiva dispens
för utfående av statsbidrag för nämnda budgetår.
Samarbete mellan hushållningssällskapen och statens fiskeritjänsteman.
Jämlikt instruktionen för statens lokala fiskeriadministration den 12 november
1923 (nr 396) åligger det fiskeriintendent, bland, annat, att träda
i förbindelse med. vederbörande hushållningssällskap och dess förvaltningsutskott
samt att meddela de för fiskerinäringens befrämjande med bidrag
av statsmedel inom distriktet anställda personer anvisningar och råd beträffande
deras verksamhet. I sällskapens instruktioner för länsfiskeritjänstemännen
torde i regel skyldighet vara föreskriven för tjänstemännen
att samarbeta med fiskeriintendenten inom distriktet, att uppgöra årets
resplan i samförstånd med denne o. s. v., dock att i en del hushållningssällskaps
instruktioner föreskrift örn dylikt samarbete saknas. Därjämte
utövar fiskeriintendenten inom flera sällskap efter därom av sällskapet
framställd begäran en rådgivande verksamhet, dels mera tillfälligt, dels
stadigvarande genom deltagande i vederbörande fiskerikommittés eller
fiskerinämnds sammanträden.
Efter redogörelse för bland annat vad lantbruksstyrelsen i förevarande
avseende anfört har departementschefen yttrat följande, varav framgår
innebörden av Kungl. Majlis förslag.
Innebörden av
Kungl. Majda
förslag.
Utskottet.
Nuvarande
fiskodling
m. m.
24 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
»Det synes mig av vikt att åvägabringa ett bättre samarbete mellan
hushållningssällskapen och statens fiskeritjänsteman än som för närvarande
förekommer. Det av mig förut förordade förslaget örn utökning av
fiskeriintendenternas antal torde vara ägnat att i viss mån åstadkomma
bättling i nuvarande förhallanden, men även andra åtgärder torde vara
erforderliga. Lämpligt synes vara, att fiskeriintendenterna erhålla säte i de
fiskerinämnder eller motsvarande organ, som inrättats av de flesta hushållningssällskap.
Det lärer knappast vara påkallat fordra, att fiskeriintendent
skall äga rösträtt inom nämnden, men torde han böra hava rätt
få sin mening antecknad i protokollet. Beträffande de hushållningssällskap,
inom vilka fiskerinämnd eller motsvarande organ ej finnes, torde,
såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, böra såsom villkor för beviljande av
statsbidrag till sällskapen föreskrivas, att fiskeriintendentens mening
skall hava inhämtats rörande åtgärd, för vilken statsbidraget ifrågasättes.
Framhållas må att möjligheten att inrätta fiskerinämnd står
sällskap till buds, som skulle finna nämnda villkor betungande. Frågan
rörande kontroll över hushållningssällskapens fiskodlingsverksamhet ämnar
jag upptaga i samband med behandlingen av lantbruksstyrelsens förslag
örn utvidgad fiskodlingsverksamhet.»
Mot vad departementschefen sålunda anfört har utskottet intet att
erinra.
Fiskodling.
Vad angår omfattningen av nuvarande fiskodling så bedrives laxodling
enligt uppgift av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 2 december 1927
vid 16 anstalter, belägna vid Lule älv, lime älv, Gide älv, Ångermanälven,
Faxälven, Indalsälven, Ljungan, Dalälven, Motala ström, Mörrumsån, Lagan.
Ätran, Göta älv, Klarälven samt Gullspångsälven. Lantbruksstyrelsen
uppgiver, att från dessa anstalter årligen utsatts ett antal av
mellan 8 och 4 miljoner yngel, i allmänhet i de vattendrag, invid vilka
anstalterna äro belägna. Styrelsen framhåller att, ehuru det vore svårt
att med statistiska siffror kunna påvisa påtagliga resultat av nämnda
laxodling, sådana säkerligen förelåge och att det särskilt de år, då älvarnas
vattenstånd varit ogynnsamt, vore antagligt, att förutan en samtidigt
bedriven laxodling laxfångsterna några år senare blivit ännu sämre
än de i verkligheten varit.
Utom de uteslutande för laxodling avsedda anstalterna finnas — enligt
vad lantbruksstyrelsen uppgiver i sin skrivelse den 29 oktober 1928 —
för närvarande 34 fiskodlingsanstalter i olika delar av landet. Därtill komma
talrika s. k. fiskdammhushållningar för produktion av karp och sutare
till avsalu. På vissa håll bedrives jämväl en omfattande privat
fiskodling, som ej försiggår i särskilda anstalter.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
25
Av laxodlingsanstalterna tillhöra 4 kronan, nämligen anstalterna vid
Mörrum, Älvkarleby, Kvarnbäcken oell Borenshult. Sistnämnda tre anstalter
stå under lantbruksstyrelsen ledning. Tre laxodlingsanstalter äro
i privat ägo, men av dessa drives en av hushållningssällskap. Övriga laxodlingsanstalter
ägas och drivas av hushållningssällskap. Av anstalterna
för odling av fisk av annat slag än lax tillhöra 15 anstalter hushållningssällskap
och stå under deras ledning. Övriga anstalter äro i privat
ägo, men en av dem drives av hushållningssällskap. Verksamheten vid två
av de privata anstalterna (den ena vid Aneboda) står under lantbruksstyrelsens
kontroll.
Vid statens fiskodlingsanstalter produceras fisk huvudsakligen för utplantering
i vissa bestämda vatten. Verksamheten vid hushållningssällskapens
anstalter avser även sådant ändamål, men främst distribuering
till olika inom sällskapets område belägna sjöar. Därvid tillämpas mycket
olika principer. I vissa fall utlämnas fisken utan gottgörelse medan i
andra fall rekvirenten får betala en viss avgift. De privata fiskodlingsanstalterna
avse att förbättra fisket i vissa bestämda vattendrag eller att
kläcka och uppföda fisk till avsalu.
Vad angår kostnaderna för anläggning och drift av fiskodling sanstalterna
så har uppförandet av de statliga anslutningarna, utom anstalten
vid Mörrum, huvudsakligen bekostats av fiskeavgifter. För upprätthållande
av driften vid Borenshult har utgått årligen ett belopp å 10,400 kronor
från ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet
av fiskerinäringen, varjämte fiskeavgifter användas för ändamålet.
Driftkostnaderna för anstalterna vid Älvkarleby och Kvarnbäcken hava
bestritts av lokala fiskeavgifter. Utgifterna för driften av anstalten vid
Mörrum hava täckts av ett belopp å 2,000 kronor, som arrendatorn av
kronolaxfisket vid Mörrum enligt arrendekontraktet årligen har att erlägga
förutom den till domänstyrelsen utgående arrendeavgiften. Arrendatorn
har vidare enligt arrendekontraktet att tillhandahålla avelslax.
Hushållningssällskapens fiskodlingsanstalter hava merendels bekostats
av sällskapen själva. Även driftkostnaderna bestridas av sällskapen. Till
verksamheten vid flera laxodlingsanstalter och jämväl till driften av en
fiskodlingsanstalt av annat slag utgå emellertid bidrag av fiskeavgiftsmedel.
I vissa fall lämnas jämväl frivilliga understöd från 1''lottningsföreningar.
Vidare åtnjuta hushållningssällskapen statsbidrag till driftskostnaderna
från ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i
de särskilda orterna. Enligt kungörelsen den 10 december 1920, nr 824,
må dylikt bidrag uppgå till hälften av berörda kostnader. Såsom lantbruksstyrelsen
påvisat, har emellertid statsbidraget i verkligheten på
grund av anslagets otillräcklighet ej uppgått till nämnda andel av kostnaderna.
Enligt den av lantbruksstyrelsen uträknade procentfördelningen
(se sid. 50) av de till hushållningssällskapen från nämnda anslag under
åren 1923—1927 utlämnade bidrag skulle å fiskodling hava belöpt omkring
Plan för utvidgad
fiskodling.
26 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
12,840 kronor under det att sällskapens utgifter för ändamålet uppgått till
33,880 kronor.
De privata fiskodlingsanstalterna liava anlagts av ägarna och underhållas
av dem. Södra Sveriges fiskeriförening åtnjuter, såsom förut berörts,
för sin fiskodlingsverksamhet bidrag av statsmedel. Utom i detta
särskilda fall utgår dock ej statsbidrag eller annat statsunderstöd till privat
fiskodling i allmänhet. Därest hushållningssällskap beviljar anslag
till enskild fiskodlingsverksamhet, vilket i vissa fall skett, må dock sällskapet
till dylik utgift åtnjuta statsbidrag enligt ovannämnda kungörelse
den 10 december 1920, nr 824. För en viss art av fiskodling, nämligen
dammhushållning, finnes möjlighet att erhålla premier och lån från
det allmänna. Sålunda må enligt nyssnämnda kungörelse, med däri
genom kungörelsen nr 38/1924 vidtagen ändring, av ordinarie reservationsanslaget
till fiskets befrämjande i de särskilda orterna årligen
1,000 kronor tilldelas hushållningssällskap eller landsting för att användas
till, bland annat, premiering av dammhushållningar (jfr sid. 2).
Dessutom kan jämlikt kungörelsen den 7 augusti 1907 (nr 61) angående
ändrade bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande
med däri genom kungörelserna nr 151/1916, 359/1921 och 130/1928 vidtagna
ändringar hushållningssällskap eller landsting erhålla lån från
nämnda fond för utlämnande av låneunderstöd till, bland annat, anläggande
av fiskdammar. Lånen äro första året amorterings- och räntefria
samt skola därefter årligen amorteras med Vio och löpa med 3.6 procent
ränta. I övrigt har bidrag till privat fiskodling, huvudsakligen för utförda
inplanteringar och gjorda dammanläggningar, utgått med mindre belopp
från den s. k. Hammarströmska fonden (omkring 600 kronor vartannat år).
Vad särskilt angår laxodlingsverksamheten har lantbruksstyrelsen i sin
skrivelse den 2 december 1927 framlagt en omfattande utredning, innefattande
en plan för en utvidgad laxodling enligt ovan angivna grunder
i olika flodområden.
Styrelsen framhåller, att en utvidgning av nuvarande laxodlingsverksamhet
borde bestå dels i ett utökande av kläckningsmöjligheterna vid
vissa anstalter och dels i anläggning av dammar för yngeluppfödning.
Kläckningen borde enligt styrelsens mening så vitt möjligt koncentreras
huvudsakligen till en anstalt för varje laxförande älv, därvid alla ansträngningar
måste inriktas på anskaffande av tillräckligt antal avelslax.
Uppfödningen av laxyngel borde på grund av den begränsade erfarenheten
på området tillsvidare bedrivas mera försöksmässigt samt förläggas
till sådana platser, där god tillgång på lämpligt vatten funnes, möjligheterna
att transportera laxungarna vore gynnsamma och kostnaderna för
dammarnas anläggning ej alltför stora.
Den av lantbruksstyrelsen uppgjorda planen berör Torne älv, Lule älv,
Ume älv, Ångermanälven-Faxälven, Indalsälven, Ljimgan, Ljusnan. Dalälven,
Emén, Mörrumsån, Helgeån, hallandsåarna Lagan, Nissan, Ätran
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
27
och Viskan, Göta älv, Klarälven och Gullspångsälven. För varje flodområde
angiver styrelsen de åtgärder, utökad kläckning eller anläggande av
dammar för yngeluppfödning, som anses böra vidtagas, samt örn och i
vad mån kostnaderna därför böra bestridas av fiskeavgifter eller av
hushållningssällskapen med statsbidrag till hälften av utgifterna. Av
de i planen omnämnda laxodlingsanstalterna skulle tillsvidare blott
tre, nämligen de staten tillhöriga anstalterna Kvarnbäcken vid Indalsälven,
Älvkarleby vid Dalälven och Mörrum vid Mörrumsån, bedrivas
direkt av lantbruksstyrelsen, varjämte ifrågasatta uppfödningsdammar
såsom mera varande försöksanläggningar skulle omhänderhavas av styrelsen.
Hela den övriga laxodlingsverksamheten skulle åvila ortskorporationerna.
Statsbidrag skulle allenast erfordras för laxodlingsanstalter
vid Luleälv, Ängermanälven, Indalsälven (Kvarnbäcken), Mörrumsån
(Mörrum) och Ätran.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att planen givetvis ej kunde genomföras
på en gång. Den borde därför först komma till stånd vid de älvar, där
en ökad laxodling på grund av industriens inverkan eller av andra orsaker
vore mest påkallad. Dit hörde Lule älv, Indalsälven, Ljungan, Dalälven,
Mörrumsån, Klarälven och Gullspångsälven. Organiserandet av
laxodlingen vid dessa älvar borde snarast igångsättas och fullföljas, i den
mån arbetet kunde medhinnas. Till en senare period kunde däremot anstå
med sådana älvar, där fara för laxfiskets tillbakagång ej syntes vara
så överhängande. Till denna grupp hörde Ume älv, ÅngermanälvenFaxälven,
Ljusnan, Emån, Helgeån, Lagan, Ätran och Göta älv.
Efter redogörelse för av lantbruksstyrelsen framställda förslag till en innebörden av
utvidgad fiskodlingsverksamhet har departementschefen anfört följande, Kunfflvarav
framgår innebörden av Kungl. Maj:ts förslag under förevarande f°rsla9- avdelning.
»En utvidgad och ändamålsenligt bedriven fiskodlingsverksamhet torde
vara av mycket stor betydelse för upphjälpande av sötvattensfisket. Ej
minst torde en utvidgad laxodling vara viktig såsom ägnad att bevara och
utveckla laxfisket, som under senare tid torde hava avsevärt försämrats.
Den av lantbruksstyrelsen föreslagna organisationen av fiskodlingsverksamlieten
synes mig lämplig. Verksamheten torde sålunda huvudsakligen
böra bedrivas av ortskorporationer, i främsta rummet hushållningssällskapen,
men fiskodling av mera försöksmässig art omhänderhavas
av lantbruksstyrelsen.
För att fiskodlingsverksamheten skall leda till åsyftat resultat synes
erforderligt, att densamma ställes under sakkunnig kontroll. Att utförda
fiskinplantningar ganska ofta visat sig mindre verksamma för höjande
av fiskavkastningen torde till stor del hava berott på saknaden av sakkunnig
ledning. Lantbruksstyrelsens förslag, att hela den fiskodlings
-
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
verksamhet, till vilken bidrag av fiskeavgiftsmedel eller statsbidrag
skulle utgå, bör ställas under kontroll av lantbruksstyrelsen, vilken kontroll
i allmänhet skulle utövas av vederbörande fiskeriintendent, synes
ägnat att åstadkomma bättring i berörda hänseende. I anslutning härtill
biträder jag jämväl lantbruksstyrelsens uppfattning, att för tillgodonjutande
av statsbidrag till fiskodling bör ytterligare krävas, att plan över
verksamheten skall hava godkänts av vederbörande fiskeriintendent.
Därav torde några olägenheter ej behöva uppkomma för hushållningssällskapen.
Erinras må jämväl i detta sammanhang att genom den av mig i det
föregående tillstyrkta undersöknings- och försöksverksamheten bättre möjligheter
beredas att undvika olämpliga fiskinplanteringar.
Den av lantbruksstyrelsen uppgjorda planen för en utvidgad laxodlingsverksamhet
i olika flodområden synes lämpad att läggas till grund för
denna verksamhet. Såsom styrelsen anfört, torde planen först höra komma
till utförande vid de flodområden, där en ökad laxodling är mest påkallad.
Till sådana flodområden hänför styrelsen, bland andra, Mörrumsån.
På sätt styrelsen föreslagit synes lämpligt, att vid nämnda å anläggas
dammar för laxyngeluppfödning samt att verksamheten vid dessa och
driften av den kronan tillhöriga laxodlingsanstalten vid Mörrum övertages
av lantbruksstyrelsen.
Vad angår sättet för beredande av medel för en utvidgad fiskodlingsverksamhet
biträder jag i huvudsak lantbruksstyrelsens förslag, att
hushållningssällskaps och landstings utgifter för verksamheten i
främsta rummet böra bestridas av fiskeavgiftsmedel samt att statsbidrag
till kostnader, som ej täckas på dylikt sätt, må utgå enligt nu gällande
grunder eller med hälften av sistnämnda utgifter. Vidkommande den
omfattning, i vilken fiskeavgiftsmedel böra tagas i anspråk för ifrågavarande
ändamål, är jag emellertid i viss mån av annan mening än lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen har förordat, att för den utvidgade
laxodlingsverksamheten ej borde användas andra än lokala fiskeavgifter,
samt att för annan fiskodlingsverksamhet skulle tagas i anspråk ej blott
lokala fiskeavgifter, i den mån de ej komme att användas för laxodling,
utan jämväl till befrämjande av fisket inom landet avsedda avgifter
enligt 2 kap. 10 § vattenlagen. I anslutning till vad statskontoret anfört,
anser jag, att fiskeavgifter av sistnämnda slag böra tagas i anspråk jämväl
för den utvidgade laxodlingen, samt att de utgifter till detta ändamål,
för vilkas täckande lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 2 december
1927 ifrågasatt ett förstärkningsanslag till ordinarie reservationsanslaget
till fiskets befrämjande i de särskilda orterna, huvudsakligen böra bestridas
av dylika avgifter. Något särskilt anslag i riksstaten torde sålunda
ej böra äskas med hänsyn till laxodlingsverksamheten.
Vad särskilt angår den del av utgifterna för anläggande av laxuppfödningsdammar
vid Mörrumsån, som enligt lantbruksstyrelsens förslag
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
29
skulle bestridas av det ifrågasatta förstärkningsanslaget, torde jag böra
nämna, att enligt inhämtade upplysningar numera finnes så stor odisponerad
behållning av de lokala fiskeavgifter, som enligt lantbruksstyrelsen
mening i första hand borde användas till anläggningskostnaderna,
att desamma helt kunna bestridas av berörda behållning. Vidkommande
kostnaderna för driften av nämnda dammar och laxodlingsanstalten vid
Mörrum har lantbruksstyrelsen föreslagit, att dessa kostnader, som av
lantbruksstyrelsen beräknats till omkring 5,000 kronor, borde bestridas av
arrendeavgiften för Mörrums kronolaxfiske, i den män de ej täcktes
av sist omförmälda fiskeavgifter, som utgå med 1,789 kronor 75 öre årligen,
samt att av arrendeavgiften sålunda omkring 3,210 kronor skulle tagas
i anspråk för nämnda ändamål. Enär staten efter nyligen träffade överenskommelser
örn inlösen av enskilda laxfisken i Mörrumsån är ägare
till största delen av laxfiskena i ån och laxodlingsverksamheten sålunda
huvudsakligen skulle komma staten till godo, synes rimligt, att staten
tillskjuter erforderligt belopp till driften av verksamheten. Erinras må,
att i de under senare tid upprättade arrendekontrakten angående nämnda
kronolaxfiske intagits förbehåll örn skyldighet för arrendatorn att
erlägga visst belopp och tillhandahålla avelslax för upprätthållande av
driften vid laxodlingsanstalten. Det belopp, som utöver omförmälda fiskeavgifter
för framtiden erfordras för upprätthållande av verksamheten
vid laxodlingsanstalten och uppfödningsdammarna, torde lämpligen böra
utgå av inflytande arrendeavgifter för laxfiskena, vilka samtliga ingå
bland domänfondens tillgångar.
Vidkommande storleken av det understöd, staten bör lämna till av hushållningssällskap
och landsting bedriven fiskodlingsverksamhet, synes
mig för åstadkommande av en ökad fiskodlingsverksamhet nödvändigt,
att avsevärt högre statsanslag än för närvarande finnes tillgängligt för
ändamålet. Det torde nämligen knappast kunna fordras, att hushållningssällskapen,
vilka enligt vad lantbruksstyrelsen påvisat ej fått melan
omkring 38 procent av sina utgifter för nuvarande fiskodlingsverksamhet
täckta medelst statsbidrag, ensamma skola bära de ökade utgifterna.
Jag tillstyrker fördenskull lantbruksstyrelsens förslag, att för ändamålet
beräknas ett belopp av omkring 20,000 kronor, innebärande enligt
lantbruksstyrelsens beräkning en höjning med 7,150 kronor av det för
närvarande till fiskodling utgående statsbidraget.
I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag den av enskilda bedrivna
fiskodlingsverksamheten böra erhålla kraftigare understöd från det allmänna
än den för närvarande åtnjuter. Jag förordar därför, att möjlighet
beredes såväl att från ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande
i de särskilda orterna utlämna premier jämväl för fiskodling i allmänhet
som även att från fonden för fiskerinäringens befrämjande bevilja
låneunderstöd för dylikt ändamål. Den för premiering avsedda anslagsposten,
som för närvarande är upptagen till 1,000 kronor, torde i en
-
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Utskottet.
Nuvarande
fiskeriundervisning
och
upplysningsverksamhet
å
sötvattensfiskets
område.
lighet med lantbruksstyrelsens förslag böra höjas med 1,000 kronor. Någon
ökning av omförmälda fond torde däremot, innan närmare erfarenhet
vunnits örn medelsbehovet för utlämnande av lån till fiskodling, ej
böra vidtagas.»
Såsom ett betydelsefullt led i de åtgärder, som påkallas för sötvattensfiskets
upphjälpande, ingår otvivelaktigt en utvidgad oell förbättrad fiskodlingsverksamhet.
I alldeles särskild grad torde behovet härav göra
sig gällande i fråga örn laxfisket. Det av Kungl. Majit i sådant syfte
nu framlagda förslaget synes utskottet bygga på sunda och riktiga principer.
Då icke heller förslagets närmare utformning ger utskottet anledning
till någon erinran, anser sig utskottet böra biträda förslaget.
Undervisning och upplysning på fiskets område.
Enligt utredning, som lämnats i det av sakkunniga för omorganisation
av lantbruksstyrelsen m. m. den 17 juni 1920 avgivna betänkandet,
bedrevs fiskeriundervisning i Sverige redan i mitten av 1800-talet, då en
kurs anordnades i Brännkyrka socken nära Stockholm. Sedermera anordnades
liknande kurser även på andra platser, såväl under mera fasta former
och årligen återkommande som även mera tillfälligt.
Från och med år 1908 har fiskeriundervisning bedrivits vid södra Sveriges
fiskeriförenings försöksstation vid Aneboda, där numera vårt lands
enda fiskeriskola är belägen. Föreningen åtnjuter för sin upplysningsoch
undervisningsverksamhet årligt statsbidrag, som under de sistförflutna
budgetåren uppgått till 8,650 kronor. (Jfr 1930 års statsverksproposition
IX H. T. punkt 108.) Undervisningen, som är av såväl teoretisk
som praktisk natur, omfattar flertalet för sötvattensfisket viktiga
områden av fiskerinäringen, därvid dammkulturen med hänsyn tili
dess stora betydelse för landets södra delar upptager en jämförelsevis
stor del av undervisningsprogrammet. Vid fiskeriskolan hava ett
stort antal länsfiskeritjänstemän utbildats. Därjämte har årligen en
eller flera kurser vid skolan besökts av fiskare, lantbrukare och andra
fiskeriintresserade, vilka önskat inhämta kunskaper inom vissa grenar av
fiskerinäringen. Beträffande de principer, efter vilka undervisningen vid
skolan bedrives, må anmärkas följande ur lantbruksstyrelsens skrivelse
den 29 oktober 1928:
De i undervisningen ingående ämnena uppdelas på olika kurser, vilka
kunna genomgås oberoende av varandra. Dessa kurser äro:
1. Kurs i redskapstillverkning. Denna kurs pågår i 10 veckor, varunder
även hållas minst 26 föreläsningar i fiskeribiologi, fiskodling, fiskerilagstiftning
m. m.
2. Elementär kurs i dammhushållning, vilken pågår 6 dagar i juni månad
med minst 24 undervisningstimmar, huvudsakligen omfattande karpoch
sutareodling.
Jordbr uh sid skottets utlåtande Nr 73.
31
3. Fortsättningskurs i dammhushållning, vilken kurs tager en tid av
5 veckor i anspråk och börjar omedelbart i anslutning till föregående kurs
med 144 undervisningstimmar, omfattande såväl teoretiska som praktiska
arbeten.
4. Avslutningskurs. Denna kurs pågår 10 dagar i november månad med
minst 40 undervisningstimmar, omfattande repetition av föregående kurser.
I denna kurs få blott sådana elever deltaga, som dels genomgått samtliga
föregående kurser, dels även praktiserat under 6 månader vid föreningens
dammanläggningar och insjöfisken. Eleverna i denna kurs erhålla
avgångsbetyg.
I den högre och lägre lantbruksundervisningen ingår ej någon undervisning
i fiskevård. Enligt vad lantbruksstyrelsen upplyser hava dock vid
några lantbruks- och lantmannaskolor hållits enstaka föreläsningar eller
kurser i fiske och fiskevård av länsfiskeritjänstemän och tjänstemän vid
södra Sveriges fiskeriförening. Vidare hava vid i länen anordnade jordbruksdagar
av statens och länens fisher itjänstemän hållits föreläsningar
över fiskevård m. m. Undervisningen vid skogshögskolan, såväl på jägmästare
som forstmästarkursen, och vid skogsskolorna omfattar däremot
även fiskevård.
Slutligen må erinras, att enligt kungörelsen den 10 december 1920, nr 824,
med däri gjorda ändringar ett belopp å 2,500 kronor årligen må utgå från
ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna
till studieresor för fiskare, fiskeriarbetare och länsfiskeritjänstemän.
Vad angår utbildningen av länsfiskeritjänstemännen framhåller lantbruksstyrelsen
i omförmälda skrivelse, att i samband med beredandet av
bättre löneförmåner åt dessa borde krävas böjning av deras kompetens genom
förbättrad utbildning. Styrelsen föreslår, att den grundläggande utbildningen
av tjänstemännen fortfarande förläggas till Aneboda men att
densamma kompletteras med viss tids praktisk utbildning vid fiskodlingsanstalt
för höstlekande fiskslag samt med fortsättningskurser. Kostnaderna
för fortsättningskurserna beräknar lantbruksstyrelsen till i medeltal
300 kronor årligen och föreslås, att dessa utgifter bestridas från
ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen.
Styrelsen anför i berörda hänseenden huvudsakligen följande:
Upprättandet av fasta fiskeriskolor, främst i samband med försöksstationer,
torde ej kunna genomföras annat än i samband med anställandet
av fast lärarpersonal vid dessa försöksstationer. Detta vore under nuvarande
förhållanden ej lämpligt. Utbildningen av fiskeritjänstemännen
borde såsom hittills förläggas till Aneboda. Undervisningen vid Aneboda
torde emellertid med hänsyn till den stora roll, som odlingen av höstlekande
fiskslag numera spelade, böra för de elever, som så önskade, förbindas
med en tids praktiskt arbete vid statens fiskodlingsanstalt vid Borenshult,
lämpligen två veckor under hösten eller våren. Med hänsyn till att eleverna
kommo att tillföra anstalten viss för dess verksamhet lämplig arbetskraft,
torde utgifterna för mat m. m., som för 4 elever kunde beräknas till
180 å 200 kronor örn året, kunna utgå från de till Borensliults fiskodlingsanstalt
beviljade medel. Även skulle årligen under vissa tider elever kun
-
32
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Innebörden av
Kungl. Majit8
förslag.
na antagas vid eventuellt blivande försöksstationer. Med den snabba utveckling
fiskerivetenskapen i våra dagar underginge, torde det vidare
vara lämpligt, att länsfiskeritjänstemännen på något sätt gjordes delaktiga
av resultaten av utvecklingen, ävensom att de finge åtnjuta en nödig
repetition inom vissa ämnen av fiskerinäringen. Dessa krav torde bäst
kunna tillgodoses genom anordnandet av fortsättningskurser, i första hand
vid Aneboda men därjämte möjligen även vid Borenshult. Dylika kurser
skulle givetvis ej behöva återkomma varje år. Enligt styrelsens uppfattning
torde en kurs vart femte år få anses vara tillfyllest. Tiden för en dylik kurs
torde böra sättas till omkring 20 dagar med ett beräknat antal deltagare
av högst 10. Kostnaderna för kursen, även omfattande bidrag till resor för
deltagarna, torde kunna beräknas till omkring 1,500 kronor eller i medeltal
300 kronor årligen.
Lantbruksstyrelsen föreslår vidare dels att av lantbruksstyrelsen skulle
vid fiskodhngsanstalter i olika delar av landet anordnas vissa kortare årliga
kurser för länsfiskeritjänstemän, fiskodlingsföreståndare, fiskare och
andra för fiskodling intresserade personer dels ock att kurser av mera
allmän läggning skulle anordnas av hushållningssällskapen, lämpligast i
samband med den lägre lantbruksundervisningen. För förstnämnda kurser
beräknar styrelsen de årliga kostnaderna till omkring 1,000 kronor,
vilket belopp föreslås böra anvisas från ordinarie reservationsanslaget till
befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Utgifterna för kurser, som
skulle anordnas av hushållningssällskapen, uppskattar styrelsen likaledes
till 1,000 kronor, och förordar styrelsen, att staten bidrager med hälften av
nämnda belopp eller 500 kronor att utgå från ordinarie reservationsanslaget
till fiskets befrämjande i de särskilda orterna.
Beträffande de kurser, som föreslås skola anordnas av lantbruksstyrelsen,
anför styrelsen bland annat:
Kurserna borde förläggas till statens fiskodlingsanstalter och försöksstationer,
eventuellt även till hushållningssällskapens eller privata fiskodlingsanstalter,
samt omväxlande till olika delar av landet. De borde omfatta
såväl teoretisk undervisning som även praktiska demonstrationer och helst
även besök vid sjöar av olika typer. Kurserna horde pågå 2—3 dagar, i
första rummet under hösten vid tiden för laxfiskarnas lek men även under
våren, då rommen kläcktes och ynglet utplanterades och då gäddan
lekte. Tillträde till kurserna borde beredas så väl länsfiskeritjänstemän och
fiskodlingsföreståndare som även fiskare och andra för fiskodling intresserade
personer.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande, varav framgår
den närmare innebörden av Kungl. Maj:ts förslag.
»Givetvis är det av vikt, att länsfiskeritjänstemännen erhålla en tillfredsställande
utbildning. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna undervisningsplanen
för utbildningen synes mig i stort sett lämplig. Emellertid
är enligt förslaget undervisningen inriktad uteslutande på sötvattensfisket.
Då, på sätt i några av de i ärendet avgivna yttrandena framhål
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
33
lits, läns fisker itjänstemans verksamhet i åtskilliga fall omfattar Östersjöns
fiske, torde böra undersökas möjligheten att tillgodose behovet av
undervisning rörande östersjöfisket. Kostnaderna för anordnandet av de
av lantbruksstyrelsen föreslagna, vart femte år återkommande fortsättningskurserna,
synas i anslutning till vad lantbruksstyrelsen ifrågasatt
kunna beräknas till 1,500 kronor eller i medeltal 300 kronor för år. Utgifterna
torde böra bestridas från ordinarie reservationsanslaget till befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen.
Jag biträder jämväl lantbruksstyrelsen förslag örn anordnande av dels
genom styrelsen korta kurser i fiskevård för fiskodlingsföreståndare m. fl.
dels ock genom hushållningssällskapen av kurser med mera allmän
läggning. Särskilt synas kurser av sistnämnda slag, vilka torde kunna
anordnas såväl i samband med lantbruksundervisningen som
fristående och förbindas med demonstrationer vid sjöar och fiskodlingsanstalter,
kunna bliva av ej ringa betydelse för uppväckande av ett
ökat intresse för fiskevård, vilket såsom i ärendet framhållits är av vikt
att ernå, för att andra åtgärder till fiskets upphjälpande skola leda till
ett tillfredsställande resultat. Lantbruksstyrelsen bär beräknat de
årliga kostnaderna för vartdera slaget av berörda kurser till 1,000 kronor
och förordat, att hälften av hushållningssällskapens utgifter för de av
sällskapen anordnade kurserna skulle utgå av statsmedel eller sålunda
med 500 kronor. Häremot har jag intet annat att erinra än att jag med hänsyn
till önskvärdheten, att kurser av sistnämnda slag anordnas i större
omfattning än lantbruksstyrelsen förutsatt anser statsbidraget för dylikt
ändamål böra beräknas till 1,000 kronor. Utgifterna för de av lantbruksstyrelsen
anordnade kurserna torde böra bestridas av ordinarie reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen samt statsbidraget
till hushållningssällskapen anvisas från ordinarie reservationsanslaget
till fiskets befrämjande i de särskilda orterna.»
Mot vad i nu förevarande avseende föreslagits har utskottet intet att
erinra.
Diverse fiskeriändamål.
Såsom förut berörts (sid. 49) må jämlikt kungörelsen den 10 december
1920, nr 824, med däri vidtagna ändringar till hushållningssällskap och
landsting utgå statsbidrag — förutom till utgifter för länsfiskeritjänstemännens
avlöning och resor samt fiskodling — jämväl till andra kostnader
för fiskerinäringens befrämjande, däribland utgifter till studieresor för
fiskare m. fl. och premiering. Till studieresor må utdelas högst 2,500 kronor
och till premiering högst 1,000 kronor. Statsbidraget ma uppgå till högst
hälften av sällskapens utgifter för ifrågavarande ändamål och anvisas
från ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 29 haft. (.Vr 73.) 3
Utskottet.
34
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
Innebörden ao
Kungl. Ma-j:ts
förslag.
orterna. Enligt ovannämnda av lantbruksstyrelsen uppgjorda tablå (sid.
49) hava under åren 1923—1927 sällskapens utgifter för studieresor, premiering
och diverse andra fiskeriändamål, såsom fiskeriundersökningar,
anskaffande och underhåll av motorbåtar till länsfiskeritjänstemännen,
tillfällig fiskeriundervisning, tryckning av broschyrer m. m., sammanlagt
uppgått till i medeltal omkring 31,300 kronor för år. I statsbidrag
har enligt lantbruksstyrelsen beräkning årligen utgått omkring 11,850
kronor eller betydligt mindre än hälften av utgifterna.
Förutom från nyss omförmälda anslag lämnas, såsom i inledningen nämnts,
statsunderstöd för befrämjande av fiskerinäringen i olika hänseenden från
ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen,
vilket anslag är ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för att möjliggöra
för Kungl. Maj:t att för olika ändamål inom fiskerinäringens område
efter uppkommande behov och efter eget beprövande anvisa medel.
Sålunda hava från detta anslag medel disponerats för driften av fiskodlingsanstalten
vid Borenshult, till propagandaverksamhet för ökad användning
av fisk, till undervisningskurser i fiskkonservering, till rapporter
över det bohuslänska sillfisket, till bidrag för utgivande av svenska
fiskareförbundets tidskrift, till främjandet av fiskexporten, till täckande
av kostnaderna för diverse fiskeriundersökningar och fiskeriförsök, till
avlönande av två extra fiskeristipendiater, till undervisning i navigation
m. m.
Efter redogörelse för av lantbruksstyrelsen framställda förslag i ämnet
har departementschefen anfört följande, varav framgår innebörden
av Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.
»I det föregående har jag tillstyrkt ökat statsunderstöd till hushållningssällskap
och landsting till deras utgifter för länsfiskeritjänstemännens
löner och resor, fiskodling, premieringsverksamhet och undervisning i
fiskevård genom anordnande av allmänna kurser. Det synes önskvärt,
att jämväl den verksamhet, som särskilt hushållningssällskapen i andra
hänseenden utöva till främjande av fisket, såsom fiskeriundersökningar,
utgivande av broschyrer, anskaffande av motorbåtar till länsfiskeritjänstemännen
m. m., utvecklas. Då hushållningssällskapen ej ensamma torde
kunna bestrida de ökade utgifterna, tillstyrker jag, att höjt statsunderstöd
lämnas sällskapen för dessa ändamål. Lantbruksstyrelsen, som beräknat
hushållningssällskapens årliga utgifter under tiden 1923—1927 för
ifrågavarande ändamål till omkring 10,850 kronor, har ifrågasatt ett till
15,500 kronor förhöjt understöd. Emot en dylik anslagsökning har jag intet
att erinra. Anslagsposten till studieresor för fiskare m. fl., som för närvarande
är bestämd till 2,500 kronor, torde emellertid ej behöva höjas.
I nu gällande grunder för bidrags utgående, enligt vilka bidraget må
uppgå till högst hälften av de för ifrågavarande ändamål använda medel,
ifrågasätter jag ej någon ändring.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
35
Ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i allmänhet Ilar,
såsom lantbruksstyrelsen framhållit, visat sig vara för knappt att tillgodose
befogade krav på understöd för ändamål, som bör främjas med detsamma.
Jag tillstyrker därför lantbruksstyrelsen förslag, att anslaget,
som är uppfört med 30,000 kronor, höjes med 6,000 kronor, däri inbegripet
det för anordnande av vissa av mig förordade undervisningskurser
avsedda beloppet å 1,300 kronor, och sålunda upptages med 36,000 kronor.»
Mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del har utskottet intet att erinra.
Sammanfattning av anslagsbehovet.
Under denna avdelning har departementschefen lämnat följande redogörelse
rörande uppkomsten till den på sätt ovan nämnts av lantbruksstyrelsen
anmälda bristen å 13,129 kronor i anslaget till fiskets befrämjande
i de särskilda orterna.
Ifrågavarande anslag upptogs under vartdera av budgetåren 1924/1925—
1925/1926 i riksstaten till 78,500 kronor. Enligt bilagan till statsverkspropositionen
till 1926 års riksdag, nionde huvudtiteln, punkt 98, anförde chefen
för jordbruksdepartementet, att å anslaget uppkommit så stor behållning,
att detsamma torde kunna begränsas till 60,000 kronor. Kungl. Majit
föreslog därför riksdagen, att för budgetåret 1926/1927 minska ifrågavarande
anslag till 60,000 kronor, vilket även blev riksdagens beslut.
Ilen nedsättning för budgetåret 1926/1927 av ifrågavarande anslag från
78,500 kronor till 60,000 kronor, som på förslag av Kungl. Majit vidigs
av 1926 års riksdag, torde hava grundats på antagandet, att en
odisponerad behållning motsvarande nedsättningen iörefanns å anslaget.
Riksdagens mening har icke varit, att nedsättningen skulle föranleda
minskning i det belopp, som skulle få disponeras för de med
anslaget avsedda ändamål, utan torde riksdagen hava utgått från, att
samma belopp som förut skulle kunna anvisas för nämnda ändamål. Riksdagen
framhöll nämligen (R. skr. nr 75 punkt 36), att nedsättningen av anslaget
föreslagits med hänsyn till en å anslaget uppkommen behållning och
sålunda icke stöde i samband med några tilltänkta begränsningar i de åtgärder
för fiskets befrämjande, som avsåges med detsamma, samt att riksdagen
för sin del vore livligt övertygad örn behovet av allt det stöd för
höjande av fiskets avkastning, som genom statens medverkan kunde ske.
Emellertid synes, på sätt framgår av lantbruksstyrelsen skrivelse den
27 augusti 1929 och statskontorets däröver avgivna utlåtande, någon odisponerad
behållning av den storlek, som antagits vid anslagets bestämmande
för budgetåret 1926/1927, ej hava förefunnits å detsamma. Det innestående
beloppet torde hava varit till största delen disponerat genom tidigare
av Kungl. Majit meddelade beslut. Att reservation av den beräknade storleken
till synes förelegat, torde, såsom av lantbruksstyrelsen antages och
Utskotlct.
It skottet.
36 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
av statskontoret vitsordas, liava berott på dröjsmål med lyftandet av beviljade
bidrag.
Då sedermera genom beslut av Kungl. Maj:t den 26 mars 1926 från anslaget
anvisades bidrag för år 1926 å tillhopa 79,600 kronor att utbetalas
efter ingången av budgetåret 1926/1927 torde därigenom, med hänsyn till
nedsättningen av anslaget för nämnda budgetår till 60,000 kronor, en överanvisning
av anslaget hava ägt rum, som i sinom tid vid de beviljade bidragens
utbetalande måste leda till ett överskridande av detsamma.
På framställning av Kungl. Majit i 1927 års statsverksproposition (IX
H. T. punkt 101) böjdes anslaget av 1927 års riksdag för budgetåret
1927/1928 till 78,500 kronor. Föredragande departementschefen yttrade i
statsverkspropositionen att, enär någon reservation å anslaget icke torde
kunna förväntas till nämnda budgetår, syntes anslaget ånyo böra uppföras
med sistsagda belopp. Anslaget bar sedermera för varje budgetår upptagits
med oförändrat belopp.
Genom särskilda beslut av Kungl. Majit den 1 april 1927, den 27 april
1928 och den 5 april 1929 bar Kungl. Majit från anslaget anvisat bidrag till
belopp, i huvudsak motsvarande det belopp, varmed anslaget uppförts i
riksstaten, därvid föreskrift lämnats örn utanordnande av bidragen efter
ingången av budgetåren respektive 1927/1928, 1928/1929 och 1929/1930.
Bristen har emellertid ej yppats förrän under budgetåret 1928/1929, vilket
sannolikt berott på dröjsmål från bidragstagares sida med lyftande av beviljade
bidrag.
Departementschefen har ansett ifrågavarande brist böra, i enlighet
med vad statskontoret föreslagit, täckas genom ett särskilt extra anslag,
örn vars anvisande för budgetåret 1930/1931 förslag ock innefattas i
Kungl. Majits förevarande framställning.
Beträffande den i anslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna
uppkomna bristen finner sig utskottet med hänsyn till den på sätt
ovan nämnts lämnade förklaringen rörande bristens uppkomst böra tillstyrka
uppförande av ett särskilt anslag för dess täckande. I övrigt får
utskottet beträffande denna fråga hänvisa till vad som anförts i konstitutionsutskottets
memorial nr 26 punkt 9:o.
Vad angår storleken av det belopp, med vilket ordinarie reservationsanslaget
till fiskets befrämjande i de särskilda orterna bör uppföras i riksstaten
för nästkommande budgetår, har utskottet i det föregående tillstyrkt
bidrag till länsfiskeritjänstemännens löner och resor med 71,000 kronor,
till fiskodling med 20,000 kronor, till premiering med 2,000 kronor,
till anordnande av kurser i fiskevård genom hushållningssällskapen
med 1,000 kronor samt till diverse andra fiskeriändamål med tillhopa
15,500 kronor, allt att utgå av nämnda anslag. Beträffande den för statistik
avsedda, för närvarande till 13,000 kronor bestämda anslagsposten
bar icke ifrågasatts någon ändring. Enär utskottet tillstyrkt beviljande
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
37
av särskilt anslag för täckande av den å anslaget uppkomna bristen, bör
sålunda förstnämnda anslag för instundande budgetår upptagas till 122,500
kronor. I enlighet med vad utskottet förut tillstyrkt, torde detta belopp
böra uppdelas i tre poster, nämligen dels en post å 13,000 kronor att tilldelas
hushållningssällskap, landsting eller andra ortskorporationer såsom bidrag
till insamlande beträffande saltsjöfisket av primäruppgifter för fiskeristatistik
dels en post å 71,000 kronor att tilldelas hushållningssällskap
såsom bidrag till utgifter till fiskeritjänstemännens löner och resor dels
ock en post å 38,500 kronor att tilldelas hushållningssällskap eller landsting
såsom bidrag till fiskets befrämjande i övrigt i de särskilda orterna.
Av sistnämnda belopp torde 2,500 kronor få användas till studieresor för
fiskare, fiskeriarbetare och länsfiskeritjänstemän samt 2,000 kronor till
premiering av fiskodling och insjöfisken på sötvattensfiskets område samt
av fiskberedning på saltsjöfiskets område. Därest anslagspost, avseende
statistik, fiskeritjänstemännens löner och resor, studieresor eller premiering
icke skulle komma att i dess helhet åtgå för ändamålet, torde såsom i propositionen
förutsatts överskottet få annorledes användas till fiskets befrämjande
i de särskilda orterna.
Då utskottet i det föregående vidare för nästkommande budgetår tillstyrkt
anslag å 81,000 kronor till statens lokala fiskeriadministration,
4,500 kronor till upprätthållande av undersöknings- och försöksverksamhet
för sötvattensfisket samt 36,000 kronor till befrämjande i allmänhet
av fiskerinäringen, skulle anslagen för fiskeriväsendet uppgå till sammanlagt
(122,500 + 13,129 + 81,000 + 4,500 + 36,000 =) 257,129 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) bestämma antalet ordinarie befattningshavare
hos statens lokala fiskeriadministration på följande
sätt:
Befattning lönegrad
7 fiskeriintendenter ...................... B 26;
2) godkänna det i statsrådsprotokollet förordade
förslaget till stat för statens lokala fiskeriadministration,
att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931;
ävensom, vid bifall härtill, höja ordinarie förslagsanslaget
till statens lokala fiskeriadministration, nu
79,200 kronor, med 1,800 kronor till 81,000 kronor;
3) antaga ett i statsrådsprotokollet omförmält av
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse gjort erbjudande;
-
38
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
4) a) till avlöningskostnader för en undersökningsoch
försöksanstalt för sötvattensfisket för budgetåret
1930/1931 bevilja ett extra förslagsanslag av 2,800 kronor;
b)
till omkostnader för driften av nämnda anstalt
för budgetåret 1930/1931 bevilja ett extra reservationsanslag
av 1,700 kronor;
5) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen II: 529
a) böja ordinarie reservationsanslaget till fiskets
befrämjande i de särskilda orterna, nu 78,500 kronor,
med 44,000 kronor till 122,500 kronor;
b) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkta ändrade grunder för användning
av sistnämnda anslag;
6) för täckande av brist å samma anslag bevilja
för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av 13,129
kronor;
7) godkänna av departementcbefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkta ändrade grunder för beviljande
av lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande;
8) böja ordinarie reservationsanslaget till befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen, nu 30,000 kronor,
med 6,000 kronor till 36,000 kronor.
Stockholm den 12 maj 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Elof B. Andersson, Gabrielsson, Carl E. Eriksson, Fritiof
Gustafson, Granath, August VV. Johansson, Dalberg och Henriksson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Andersson i
Grimbo, Svensson i Grönvik, Olsson i Rödningsberg, friherre Lilliecreutz och Andersson i Löbbo.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
39
Reservationer:
under punkt 1
av herrar Henriksson, Andersson i Grimbo och Svensson i Grönvik,
som yrkat, att antalet fiskeriintendenter borde begränsas till det nuvarande
antalet eller sex.
under punkt 5
av herr Lilliecreutz, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till
motionen II: 529.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:323 Skrivelse till Konungen i anledning arn Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder för upphjälpande av sötvattmsfisket m. m. s. 1 i texten