Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av ett statens skog södling sanslag ävensom två i ämnet väckta motioner. : rr ’

1930-05-12 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:74, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av ett statens skog södling sanslag ävensom två i ämnet väckta motioner. : rr ’

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1930 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande

av ett statens skog södling sanslag ävensom två

i ämnet väckta motioner.

: rr ’ (l:a avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under punkt 127 i nionde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

varda förelagd riksdagen, för understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

av företag, som avse skogsodling eller annan åtgärd för

vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker med otillfredsställande

skogstillstånd, beräkna för budgetåret 1930/1931 ett belopp av 600,000

kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 21 februari 1930 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 134, under åberopande av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen att a)

godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder för

understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet inom område,

varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av företag, som avser skogsodling

eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker

med otillfredsställande skogstillstånd; samt b) till sådant understödjande

anvisa för budgetåret 1930/1931 under benämning statens skogsodlingsanslag

ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.

I anledning av ifrågavarande proposition har inom riksdagen väckts två till

utskottet hänvisade motioner nämligen nr I: 266 av herr Tamm och nr II: 419

av herr Lindberg. I motionen I: 266 har hemställts, att riksdagen ville besluta

sådan ändring i de i proposition 134 föreslagna grunderna för erhållande av

bidrag från statens skogsodlingsanslag, att bidraget skall utgå med 40 procent

av den beräknade kostnaden för företaget, dock med rätt för skogsvårdsstyrelsen

att, när särskilda skäl därtill föreligga, bevilja högre bidrag, dock ej

över 50 procent, samt att företag med mindre areal än 2 hektar ej skola vara

berättigade att erhålla bidrag. I motionen II: 419 har hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att den i Kungl. Maj:ts proposition nr 134 föreslagna kun
Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 10 sami. 30 haft. (Nr 74.) 1

Motioner.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr ? ]t.

Uppkomsten

av frågan

av skogsodlingsanslag.

Hittillsvarande

understödsverksamhct

för främjande

av

skogsväxt.

görelsen angående villkor för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag icke

skall gälla för Norrland jämte Kopparbergs oell Värmlands län.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

I tvänne likalydande motioner vid 1928 års riksdag (1:46 och 11:44) hemställdes,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag

angående statens medverkan till skogsodling av sådana kala, till skogsbörd

tjänliga marker, för vilka skogsodlingsskyldighet enligt gällande skogslagar

ej kunde åläggas markägaren. Därjämte hemställdes i en tredje vid samma

riksdag väckt motion (11:45), att riksdagen ville hos Kungl. Haj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta med hänsynstagande till vad i motionen anförts

verkställa utredning och för riksdagen snarast möjligt framlägga förslag till

genomgripande åtgärder för den svenska skogsmarkens rationella utnyttjande

till skogsbörd.

Med anledning av nämnda motioner anhöll riksdagen i skrivelse den 1 juni

1928 nr 329 om verkställande av utredning rörande de åtgärder, som kunde

vara erforderliga för vinnande av det i motionerna avsedda syftet, samt om

framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde giva

anledning.

Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 oktober 1928 chefen

för jordbruksdepartementet tillkallat fem utredningsmän, nämligen landshövdingen

J. Nilsson, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare

hemmansägarna C. J. Johansson i Uppmälby och P. Persson i Trången, revisionssekreteraren

T. W. G. Sjöfors och länsjägmästaren W. Lothigius, att

inom sagda departement i anslutning till den av riksdagen i berörda skrivelse

gjorda framställning och i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden samma

dag närmare angivna grunder verkställa utredning samt avgiva förslag angående

statens medverkan, utöver vad för närvarande ägde rum, till vinnande

av skogsbörd å marker, vilka därtill vore tjänliga men vilka icke vore föremål

för rationellt utnyttjande, hava utredningsmännen, som antagit benämningen

1928 års skogsvårdskommitté, till fullgörande av sitt uppdrag den 1

november 1929 avgivit betänkande angående statens medverkan för vinnande

av ökad skogsproduktion å vissa marker (St. off. utr. 1929:27).

Ett av skogsvårdskommittén utarbetat förslag till kungörelse angående villkor

för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag är såsom bilaga fogat

vid detta utlåtande (Bil. A).

Den verksamhet, som hittills bedrivits med understöd av allmänna medel

för främjande av skogsväxt beträffande marker med otillfredsställande skogstillstånd

å de å enskilda skogar förekommande kala skogsmarker samt skogsmarker

med synnerligen glesa bestånd har huvudsakligen avsett arbeten av

tre olika slag, nämligen 1) skogsodling å kala eller därmed jämförliga marker,

2) rensnings- och röjningshuggningar å marker med hårt dimensionsavverkade

eller eljest glesa och oväxtliga bestånd samt 3) gallringar i överslutna bestånd.

Understöd till berörda ändamål har lämnats dels från vissa statsanslag, dels

av skogsvårdsavgifter och dels från särskilda av landsting och hushållningssällskap

beviljade anslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbrulesutskottets utlåtande Nr 74.

Med avseende å beliovet av statsåtgärder för iståndsättande av marker med

otillfredsställande skogstillstånd har kommittén framhållit, att trots den betydande

verksamhet i detta syfte, som med understöd från det allmännas sida

sedan länge ägt runi, synnerligen omfattande arealer dylika marker i landet

alltjämt förefunnes. Kommittén har beräknat totalarealen av skogsmarker

med otillfredsställande skogstillstånd å nedanstående kategorier enskilda skogar

på följande sätt.

Kal skogs- mark

Skogsmark

med bestånd

av slutenhets- grad 0.3—0.4

Skogsmark

med över- huvudtaget

otillfredsstäl- lande skogs- tillstånd

Skogar under skogsvårdslagen...........

1,434,700

1,911,600

3,122,000

Skogar under lappmarks- och husbehovsskog9lagarna .

63,700

272,600

325,700

Skogar under skyddsskogslagen..........

7,300

77,400

81,500

Summa

1,505,700

2,201,000

3,529,200

Totala arealen skogsmark, sorn av ålder ligger kal å skogar under skogsvårdslagen,

utgör enligt kommitténs beräkningar 545,000 hektar.

Enligt kommitténs mening vore det tydligt, att, därest nian inom rimlig

tid ville ernå nöjaktig skogsproduktion å ifrågavarande marker, nyssangivna

verksamhet måste väsentligt utvidgas.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som i huvudsak ansluter sig till

1928 års skogsvårdskommittés förslag, avser att genom statens medverkan, i

mån av tillgång på medel — utöver vad nu äger rum — effektivt understödja

frivilliga åtgärder för vinnande av nöjaktig skogsproduktion å därtill tjänliga

skogsmarker, som ligga kala eller varå skogstillståndet eljest är otillfredsställande.

I sådant syfte föreslås anvisande av ett särskilt anslag med

benämning statens skogsodlingsanslag, varifrån understöd skulle kunna utlämnas

enligt vissa föreslagna grunder.

Departementschefen har såsom allmänna motiv för det framlagda förslaget

anfört följande.

»Såsom framgår av utredningen i ärendet, förefinnas å de enskilda skogarna i

landet mycket omfattande arealer såväl av ålder kala marker som marker, vilka

äro bevuxna med mycket glesa och mindervärdiga bestånd eller varå skogstillståndet

eljest är otillfredsställande. Från nationalekonomiska och sociala synpunkter

är det uppenbarligen synnerligen önskvärt, att dessa marker snarast

möjligt försättas i ändamålsenligt skogsproduktivt skick. En verksamhet i

detta syfte kommer sålunda att medföra en avsevärd ökning av landets skogskapital,

varigenom stegrade inkomster tillföras det allmänna samt rikare arbetstillfällen

skapas för befolkningen. En dylik åtgärd är jämväl av stor betydelse

för tillgodoseende av landets och särskilt trävaruindustriens virkesbehov

samt för utvecklingen av exporten av skogsprodukter. Iståndsättandet av

ifrågavarande marker drager emellertid i många fall så betydande kostnader,

att de enskilda markägarna ofta ej äro i stånd att ensamma bestrida dem. Där
-

Behovet av

ytterligare

statsåtgärder.

Huvudprincipen

i

Kungl.

Maj:ts

förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

J ordbruksutskottets utlåtande Nr ?4.

Utskottet.

Understödsverksamhetens

omfattning.

jämte är att märka, att det huvudsakliga ekonomiska utbytet av de härför erforderliga

arbetena i regel erhålles först efter så lång tids förlopp, att den, som

utför dylikt arbete, ej kan räkna på att själv få tillgodogöra sig detta utbyte.

Med hänsyn härtill kan det ej förväntas, att ifrågavarande arbeten inom överskådlig

tid skola komma till utförande genom markägarnas eget föranstaltande.

Detta vinner stöd även därav, att det otillfredsställande skogstillståndet å dessa

marker merendels ägt bestånd sedan lång tid tillbaka, utan att något åtgjorts

från ägarnas sida för markernas produktivgörande. Ett förverkligande av

förenämnda önskemål torde därför ej kunna ske, med mindre staten på lämpligt

sätt därtill lämnar sin medverkan.

I fråga om formen för denna medverkan delar jag kommitténs uppfattning,

att statens ingripande i främsta rummet bör åsyfta ett utvecklande av markägarnas

självverksamhet för ändamålet. Endast härigenom kan arbetet för

anskaffande av tillfredsställande skogsväxt å ifrågavarande marker erhålla

önskvärd omfattning, utan att kostnaden därför bliver alltför betungande. Härtill

kommer, att en dylik verksamhet är ägnad att väcka och vidmakthålla ett

ökat skogsvårdsintresse hos markägarna och sålunda främja skogsskötselns utveckling

i landet. En nödvändig förutsättning för åstadkommande av en frivillig

verksamhet i förevarande syfte från markägarnas sida är emellertid, att

staten lämnar verksamheten ett effektivt ekonomiskt stöd. Jag finner mig

förty, lika med kommittén och det övervägande flertalet av de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna, böra principiellt tillstyrka, att staten i ökad

omfattning understödjer en dylik verksamhet.»

Genom sin ovanberörda skrivelse till Kungl. Majit den 1 juni 1928 (nr 329)

bär riksdagen principiellt uttalat sig för att staten bör i större omfattning än

för närvarande sker understödja åtgärder, som kunna bidraga till att marker

av här ifrågavarande beskaffenhet snarast möjligt försättas i ändamålsenligt

skogsproduktivt skick. Utskottet vill skänka sin anslutning till den i förevarande

proposition framförda riktiga synpunkten att denna statens medverkan

i främsta rummet bör åsyfta ett utvecklande av markägarnas självverksamhet

för ändamålet. Med avseende å förslagets närmare utformning

skall utskottet här nedan angiva sin ställning härtill. Utskottet anser sig

emellertid redan här böra uttala, att förslaget synes i huvudsak väl ägnat att

främja det därmed avsedda syftet.

Vid det närmare bestämmandet av den ifrågasatta understödsverksamhetens

omfattning har såsom allmän princip uppställts, att verksamheten borde begränsas

att avse allenast vissa typer skogsmarker, beträffande vilka med fog

kunde antagas, att de ej inom skälig tid komme att försättas i nöjaktigt skogsproduktivt

skick genom markägarens egen försorg. I fråga om dylika marker

skulle understöd kunna utgå till varje åtgärd -—• med undantag av skogsdikning

— som ur rationell skogsvårdssynpunkt kunde anses böra lämpligen vidtagas

för nämnda ändamål. Åt begreppet skogsmark har i detta sammanhang

ansetts böra givas samma innebörd som i 1923 års skogsvårdslag och sålunda i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

5

stort sett ansetts böra omfatta all mark, som ej användes till annat kulturändamål

än skogsproduktion, under förutsättning att marken ej vore otjänlig till

skogsbruk.

Vid urvalet av de typer skogsmark, som borde bliva föremål för understöd,

skulle sådant understöd i första rummet medgivas i fråga om mark, som läge

kal. Till kal mark har härvid hänförts ej allenast sådan mark, som vore

bevuxen endast med buskar eller eljest helt saknade trädvegetation, utan även

mark, varå visserligen träd förekomme men blott såsom enstaka individ. Kal

mark, som i enlighet härmed skulle bliva föremål för statsbidrag, omfattar enligt

gjorda beräkningar 350,000 hektar. Kätt till understöd skulle kunna under

viss förutsättning medgivas även i fråga örn vanhävdade skogsmarker, där

skogsbeståndet vore av synnerligen otillfredsställande slutenhet och tillika i

väsentlig mån saknade utvecklingsmöjligheter. Dylika skogsmarker hava beräknats

omfatta 050,000 hektar. Vad angår andra marker med otillfredsställande

skogstillstånd än berörda kala och vanhävdade marker skulle beträffande

dessa rätt till understöd i allmänhet ej äga rum. Dock skulle i fråga

örn rätt till understöd med förutnämnda kala och vanhävdade marker likställas

marker, bevuxna med s. k. stavaskogsbestånd, varmed avsåges i Norrland

och Dalarna förekommande skogsmarker bevuxna med överslutna, likåldriga

och förhållandevis gamla bestånd, vilkas tillväxt för huvudparten av träden

helt avslutats vid en mycket lag bröstdiameter och trädhöjd men vilka örn de

gjordes till föremål för röjningsgallring oftast ägde utvecklingsmöjligheter.

Stavaskogarnas ytinnehåll har beräknats uppgå till 200,000 hektar.

Såsom allmän regel skulle gälla att understöd ej finge utgå till åtgärd, som

någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag vore pliktig utföra. Från denna

regel har ansetts böra stadgas sådant undantag, att statsunderstöd må lämnas

till utförande av erforderliga återväxtåtgärder efter avverkning, som verkställts

för erhållande av nöjaktig föryngring å sådan vanhävdad mark med

gles och oväxtlig skog, som förut sagts, samt å mark, bevuxen med stavaskog.

Slutligen skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag ifrågavarande understödsverksamhet

för närvarande begränsas att avse skogarna under 1923 års skogsvårdslag.

Beträffande omfattningen av den föreslagna understödsverksamheten har i

motionen II: 419 — under hänvisning till en vid innevarande riksdag väckt,

till utskottet hänvisad motion II: 38 angående åtgärder för åvägabringande

av intensivare skogsvård i Norrland — framhållits, att ett bifall till Kungl.

Maj :ts föreliggande proposition skulle medföra svårigheter vid uppgörande av

den generalplan för skogsvården, som ifrågasatts i motion II: 38. Till förekommande

härav föreslås i motionen II: 419, att Norrland samt Kopparbergs

och Värmlands län böra undantagas från tillämpningen av det vid propositionen

fogade förslaget till kungörelse.

Körande det i motionen framställda förslaget att i fråga örn förevarande

understödsverksamhet undantaga Norrland jämte Kopparbergs och Värmlands

län kan utskottet icke dela motionärens uppfattning att ett bifall till Kungl.

Motion

II: 419.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Majlis förevarande framställning skulle vara ägnat att föregripa en eventuell

utredning rörande en intensivare skogsvård i Norrland. Utskottet håller sålunda

före att givetvis även skogsägare i berörda landsdelar böra komma i åtnjutande

av de fördelar, som ett bidrag från statens sida i förevarande avseende

kan erbjuda. Av anförda skäl anser sig sålunda utskottet böra avstyrka motionen

11:419.

Icke heller i övrigt bär utskottet funnit skäl till erinran mot Kungl. Majda

förslag i nu omhandlade avseenden.

Formen för Vad angår formen för här avsett statsunderstöd innebär förslaget att understödet.

stödet skulle helt utgå i form av bidrag utan återbetalningskyldighet.

Departementschefen har först redogjort för de förslag, som framkommit med

avseende å formen för statsunderstödet, därvid ifrågasatts lån, bidrag utan

återbetalningsskyldighet samt en kombination av nyssnämnda två former. Därefter

bar departementschefen framhållit, att det ej torde vara möjligt att exakt

beräkna räntabiliteten för de kostnader, som nedläggas å skogsodling av kal

skogsmark eller andra här avsedda åtgärder, samt vidare anfört följande.

»Med hänsyn härtill och då dessa åtgärder i allmänhet först efter mycket lång

tids förlopp giva någon avkastning av betydenhet, torde det ej kunna antagas,

att ägarna av ifrågavarande marker i någon större utsträckning äro villiga att

för bestridande av sagda kostnader upptaga lån, förenade med förräntnings- och

amorteringsskyldighet. Anordnande av en låneverksamhet i förevarande syfte

skulle därför, vare sig den tillämpas såsom ensam understödsform eller kombinerades

med en därefter avpassad bidragsverksamhet, säkerligen ej komma att

uppväcka något större intresse för iståndsättande av ifrågavarande marker.

A andra sidan skulle en dylik verksamhet med nödvändighet draga högst betydande

förvaltningskostnader, som i huvudsak måste bestridas av staten. Avsevärda

svårigheter skulle ock möta att bereda staten betryggande säkerhet för

utlämnade lån, då det ej torde kunna ifrågasättas att bereda dessa lån samma

förmånsrätt som statslån till odlings- eller avdikningsföretag. På grund härav

och under åberopande i övrigt av de skäl, som kommittén i förevarande avseende

anfört, tillstyrker jag, i likhet med kommittén och i anslutning till en

nästan enhällig mening bland de hörda myndigheterna och sammanslutningarna,

att här avsett statsunderstöd betämmes att helt utgå i form av bidrag utan

återbetalnings skyldighet.»

Utskottet. På av departementschefen anförda skäl ansluter sig utskottet till Kungl.

Marits förslag.

Huvud- Rörande huvudgrunderna för organisationen av ifrågavarande bidragsverkforUbidrags-

sam^et innefattar kommitténs förslag, till vilket Kungl. Maj :ts förevarande

verksam- framställning ansluter sig, att verksamhetens handhavande skulle uppdragas

’^enisation ^ skogsvårdsstyrelserna respektive skogssällskapet. Fördelningen av det ifrågasatta

anslaget skulle i likhet med vad som gäller i fråga örn statens skogsutdikningsanslag

principiellt verkställas med hänsyn till de vid varjj;: tillfälle inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

7

respektive bidragsbeviljande myndigheters verksamhetsområden gjorda ansökningar

om bidrag.

Enligt kommitténs förslag skulle skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet

äga att självständigt pröva och avgöra frågor örn beviljande av statsbidrag till

åtgärder, varom här vore fråga. De markägare, som önskade erhålla bidrag,

skulle hava att därom göra ansökan hos vederbörande skogsvårdsstyrelse eller,

vad anginge till skogssällskapet anslutna skogar, hos detta.

Förslaget upptager vidare bestämmelser därom, att de medel, som riksdagen

kunde komma att anvisa till ifrågavarande ändamål, skulle fördelas mellan de

bidragsbeviljande myndigheterna av Kungl. Majit efter hörande av centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund.

De medel, som Kungl. Majit för ändamålet tilldelat bidragsbeviljande myndighet,

skulle av statskontoret i viss ordning ställas till myndighetens förfogande.

Medlen skulle av myndigheten särskilt bokföras och redovisas, och

skulle därå upplupen ränta tillgodogöras samma medel. Härjämte innefattar

kommitténs förslag vissa regler med avseende å företagens planläggning, fastställande

av arbetsplan, upprättande av kontrakt och avgivande av redogörelse

för bidragsverksamheten.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

»På sätt kommittén föreslagit och de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna

utan meningsskiljaktighet tillstyrkt, torde handhavandet av

den ifrågasatta bidragsverksamheten böra uppdragas åt skogsvårdsstyrelserna

eller, vad angår till skogssällskapet anslutna skogar under skogsvårdslagen, åt

sällskapet. Vid fullgörande av detta uppdrag torde styrelserna och sällskapet

böra äga befogenhet att självständigt pröva och avgöra frågor om beviljande av

bidrag till företag, varom här är fråga.

Beträffande grunderna för fördelningen mellan skogsvårdsstyrelserna och

skogssällskapet av de medel, som må komma att anvisas för ifrågavarande ändamål,

samt sättet för dessa medels bokförande och redovisande hos styrelserna

och sällskapet, finner jag mig, i likhet med det övervägande flertalet av de

hörda myndigheterna och sammanslutningarna, böra tillstyrka kommitténs förslag

jämväl i denna del. Därest framdeles närmare kännedom kommer att vinnas

örn arealerna bidragsberättigade marker inom de särskilda skogsvårdsstyrelsemas

(respektive skogssällskapets) verksamhetsområden, torde emellertid,

på sätt kommittén förutsatt, frågan örn sagda medels fördelande med hänsyn

till dessa arealer böra upptagas till förnyad prövning.

Vad angår uppgörande av förslag till företag, varom här är fråga, synes

uppenbart, att ett nöjaktigt bedömande av frågan, huruvida statsbidrag bör

utgå till visst företag, ej kan ske, med mindre en plan över företaget upprättats,

innefattande jämväl uppgift å de kostnader, som företagets utförande beräknas

kräva. I likhet med kommittén och flertalet i ärendet hörda myndigheter och

sammanslutningar anser jag därför, att vederbörande bidragsbeviljande myndigheter

böra åläggas att föranstalta om uppgörande av dylika planer beträffande

alla företag, vartill bidrag sökts, förutsatt att gjord ansökning ej finnes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

böra omedelbart avslås. En dylik bestämmelse kommer visserligen att hava till

följd, att bidragsverksamheten måste begränsas till sådana företag, där kostnaderna

för planläggningen stå i skäligt förhållande till kostnaderna för företagens

utförande, men synes denna omständighet ej böra föranleda uppgivande

av fordran på plans upprättande såsom villkor för bidrag. Jag vill härvid erinra,

att, då planläggningen av ifrågavarande företag i allmänhet ej torde draga

större kostnader, sagda begränsning ej lärer bliva av någon mera avsevärd

betydelse. Vidare är att märka, att de marker, med avseende varå bidrag må

utgå, i många fall äro så belägna, att planer rörande åtgärder för deras iståndsättande

lämpligen kunna i ett sammanhang uppgöras, varigenom kostnaderna

för planerna kunna avsevärt nedbringas. Det torde ock kunna förutsättas, att,

där markerna hava dylik belägenhet, de bidragsbeviljande myndigheterna komma

att tillse, att de för markernas produktivgörande erforderliga arbetena i

möjligaste män samtidigt planläggas och utföras. Slutligen må framhållas, att

i sådana fall, då av kostnadshänsyn plan rörande visst företag ej anses böra

upprättas och statsbidrag till företaget sålunda ej kan beviljas, vederbörande

skogsvårdsstyrelse är oförhindrad att utan sådan planläggning, varom nu är

fråga, av skogsvårdskassans medel lämna understöd till företaget på det sätt

och i den omfattning, som skogsvårdsstyreisen finner lämplig.

Beträffande den ordning, vari plan till här avsett företag bör upprättas,

torde det, på sätt kommittén föreslagit, böra ankomma å Kungl. Maj :t att härutinnan

meddela erforderliga bestämmelser. Vid avfattandet av dessa lärer

Kungl. Maj :t komma att tillse, att planerna i intet fall göras mera omfattande

och detaljerade än som för bidragsfrågans behöriga bedömande är nödigt.

I likhet med kommittén anser jag, att behörighet att upprätta ifrågavarande

planer bör tillkomma ej allenast skogsvårdsstyrelsernas och skogssällskapets

tjänstemän med högre skoglig utbildning utan även länsskogvaktare och med

dem likställd personal, sistnämnda befattningshavare dock under villkor, att

av dem upprättade planer granskas och godkännas av tjänsteman med högre

skoglig utbildning. De av Norrlands skogsvårdsförbund framförda betänkligheterna

mot tillerkännande åt länsskogvaktare av behörighet i förevarande

avseende synas ej grundade, därest länsskogvaktamas kompetens härutinnan

begränsas på sätt nyss angivits.

Vad härefter angår fastställande av arbetsplan och upprättande av kontrakt

rörande företag, som här avses, samt utövande av tillsyn därå, har kommitténs

förslag i dessa delar utformats i nära anslutning till vad i motsvarande avseende

gäller rörande företag, vartill bidrag utgår från statens skogsutdikningsanslag.

Tydligt är, att, därest avsevärda anslag av statsmedel ställas till skogsvårdsstyrelsernas

och skogssällskapets förfogande för iståndsättande av här avsedda

marker med otillfredsställande skogstillstånd, betryggande garantier måste krävas

för att de arbeten, vartill statsbidrag beviljas, behörigen utföras. Vad kommittén

i detta avseende föreslagit kan ej anses innefatta strängare föreskrifter,

än som skäligen måste fordras. Det torde sålunda vara uppenbart, att vid

beviljande av bidrag till ifrågavarande företag vederbörande myndighet bör

bestämma, inom vilken tid och på vilket sätt företaget skall utföras, eller,

s. 9 Kontrollera mot PDF

J ordbrulcsutskottets utlåtande Nr 7-4.

9

med andra ord, fastställa arbetsplan för detta ävensom genom kontrakt med

bidragstagaren tillförbinda denne att fullgöra dessa bestämmelser och att bestrida.

vad som erfordras för företagets fullbordande utöver statsbidraget. Det

må härvid erinras, att, där erforderliga uppgifter om sätt och tid för företagets

utförande införts i det vid företagets planläggning upprättade förslaget,

hinder ej möter att fastställa detta såsom arbetsplan. Vidare må framhållas,

att, då tryckta formulär i allmänhet torde kunna användas för upprättande

av arbetsplan (resp. förslag till företag) och kontrakt samt arbetsplanen

lämpligen kan fogas såsom bilaga till kontraktet, uppgörandet av dessa handlingar

ej kan bliva i nämnvärd grad betungande för de bidragsbeviljande myndigheterna.

Jag finner mig förty böra tillstyrka kommitténs förslag i denna

del.

Att, såsom skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra del synes hava ifrågasatt,

medgiva bidragsbeviljande myndighet befogenhet att upprätta gemensamt

kontrakt rörande företag, som avse skilda fastigheter med olika ägare, kan jag

ej förorda. Däremot möter tydligen ej hinder att upprätta gemensamt kontrakt,

då fråga är om företag, som avser skilda fastigheter med samme ägare, eller

företag, som angår samfälld mark med flera delägare.

Beträffande slutligen frågan örn skyldighet för bidragsbeviljande myndighet

att i viss ordning avgiva redogörelse för ifrågavarande bidragsverksamhet finner

jag även härutinnan kommitténs förslag böra följas. Jag erinrar härvid,

att förslaget i denna del ansluter sig till vad i motsvarande avseende gäller rörande

statens verksamhet för understödjande av skogsdikning.»

Vad i förevarande avseende föreslagits föranleder ingen utskottets erinran.

Utskottet anser sig allenast böra med avseende å de i förslaget innefattade

kompetensvillkoren för behörighet att upprätta planer till företag av ifrågavarande

slag hänvisa till vad utskottet i sitt av riksdagen därutinnan godkända

utlåtande nr 2 punkt 48 i motsvarande avseende anfört beträffande

skogsutdikningsanslaget, varav framgår, att med uttrycket högre skoglig bildning

bör förstås jämväl sådan bildning, som vunnits av den, som genomgått

skogshögskolans forstmästarkurs.

Beträffande frågan, huru kostnaderna för verksamhetens handhavande skola

bestridas, innefattar Kungl. Maj:ts förslag att dessa kostnader skola bestridas

av staten men att kostnaden för hantlangning vid upprättande av plan till företag,

som här avses, ävensom viss del, förslagsvis 20 procent, av vederbörande

förrättningsman tillkommande arvode samt rese- och traktamentsersättning för

planens uppgörande skulle gäldas av vederbörande sakägare.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Då giltig anledning ej synes föreligga att ifråga örn gäldande av kostnaderna

för den föreslagna bidragsverksamhetens bandhavande fastställa andra grunder

än dem, som gälla i motsvarande avseende beträffande den statliga understödsverksamheten

för främjande av skogsdikning, ansluter jag mig till kommitténs

förslag i förevarande avseende. Enär detta innebär, att den bidragsbeviljande

Utskottet.

Kostnaderna

för bidragsverksamhetens

handhavande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

Utskottet.

Sättet för

statsbidra - gets utgåen

de och

bidragets

storlek.

myndigheten skall vara oförhindrad att av egna medel helt eller delvis gälda

de kostnader, som i normala fall skola bestridas av vederbörande sakägare,

förefinnes enligt förslaget, där i särskilda fall beredande av helt kostnadsfri

planläggning utgör en nödvändig förutsättning för väckande av vederbörande

markägares intresse för ifrågavarande verksamhet, möjlighet att taga vederbörlig

hänsyn till dessa fall. Att, såsom Sveriges skogsägareförbund synes

hava ifrågasatt, direkt förbjuda bidragsbeviljande myndighet att bestrida

även kostnad för erforderlig hantlangning vid planläggningen, synes ej påkallat.

Det kan med säkerhet antagas, att myndigheten ej kommer att gälda

sådan kostnad, om ej giltiga skäl därtill föreligga.

.Vidkommande den av skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län väckta frågan

örn stadgande av skyldighet för markägare att till vederbörande myndighet

utgiva ersättning för den kostnad, som myndigheten fått vidkännas för planläggning

av här avsett företag, därest företaget ej av honom utföres enligt fastställd

plan, torde sådan skyldighet visserligen följa av allmänna avtalsregler,

men lärer i tydlighetens intresse en uttrycklig föreskrift härom böra meddelas.

»

Mot förslaget i denna del har utskottet intet att erinra.

Beträffande formen för statsbidragets utgående innebär Kungl. Majis förslag,

att bidraget principiellt skall fastställas i penningar samt i viss ordning

tillhandahållas bidragstagaren mot det att denne förbinder sig att utföra det

företag, bidraget avser.

Med avseende å grunden för statsbidragets beräknande skulle i likhet med

vad som i motsvarande avseende gäller i fråga om statens skogsutdikningsanslag

statsbidraget fastställas att utgå med viss del av den godkända kostnaden

för företaget.

Körande sättet för fastställande av de kostnader, som böra läggas till grund

för statsbidragets beräknande, avses i förslaget att till dessa skulle väsentligen

hänföras erforderliga arbetskostnader för utförande av den skogsodlings- eller

skogsvårdsåtgärd, varom fråga vore, jämte nödiga utgifter för arbetsledning

samt, där fråga vore örn skogsodling, kostnader för skogsodlingsmaterial och

för slitage å erforderliga maskiner eller redskap. Härförutom borde, där den

bidragsbeviljande myndigheten funné nödigt att i samband ined nämnda åtgärds

utförande hägnad uppfördes för fredande av det område, varå åtgärden

vidtoges, kostnaden för uppförande av dylik hägnad inräknas i förevarande utgifter,

därvid dock skulle iakttagas att i kostnaden för hägnad ej inräknades

rotvärdet å hägnadsvirket, därest tillgång å sådant virke funnes å vederbörande

fastighet. Avsåge företaget röjning i skräpskog eller gallring i stavaskogsbestånd

eller eljest avverkning av skog, skulle det beräknade avsättningsvärdet

å det virke, som skulle avverkas, avdragas från summan av kostnaderna för

företaget. Allenast restbeloppet borde sålunda läggas till grund för bidragets

beräknande.

I anslutning till reglerna örn statsbidrag till skogsdikningsföretag har en

s. 11 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 74-

11

generell maximigräns för bidragsandelen ansetts böra fastställas samt åt de

bidragsbeviljande myndigheterna överlämnas att inom denna gräns i varje särskilt

fall utmäta det bidrag, som skäligen funnes böra beviljas.

I fråga örn statsbidragets storlek innefattar Kungl. Majlis förslag, i enlighet

med vad kommittén föreslagit, att bidrag må kunna beviljas till högst

femtio procent av den av skogsvårdsstyrelsen eller skogssällskapet godkända

kostnaden för företaget. Kommittén har härvid erinrat, att enligt kungörelse

den 27 juni. 1927 (nr 270) angående statsbidrag till skogsutdikningsföretag

finge beviljas till högst 40 procent av den utav vederbörande myndighet

godkända kostnaden för torrläggningsarbetet, samt vidare anfört:

Vid bestämmande av bidraget till här avsedda åtgärder borde givetvis tillses,

å ena sidan, att bidraget erhölle sådan storlek, att det förmådde uppväcka ett

allmänt intresse bland vederbörande markägare för vidtagande av dylika åtgärder

samt, å andra sidan, att staten ej för ändamålet gjorde större uppoffring än

som verkligen vore behövligt. Med avseende å tillämpning av den förra synpunkten

i förevarande fall vore att märka, att det slutliga ekonomiska resultatet

av skogsodling, särskilt sådan å gammal kalmark, torde i regel inträda betydligt

senare än då fråga vöre örn skogsdikning samt att behovet att använda legd

arbetskraft vore större med avseende a den förra åtgärden än beträffande den

senare. Sistnämnda förhållande ägde, bland annat, samband därmed, att skogsodling

lämpligen kunde utföras allenast under kortare tid av året, under det

skogsdikning kunde verkställas under alla årstider, blott marken ej vore frusen.

Med hänsyn härtill och då kostnaden för skogsodling per hektar i stort sett torde

få anses motsvara kostnaden för skogsdikning samt utförande av skogsodling

med hjälp av statsbidrag borde medföra förpliktelse att vidmakthålla den skog,

som uppkommit genom odlingen, under viss tid, torde vägande skäl föreligga att

medgiva högre statsbidrag i fråga om skogsodling än beträffande skogsdikning.

_ o .

Vad anginge röjning i skräpskogar för erhållande av naturlig föryngring,

torde visserligen dylik röjning i regel lämna något bättre ekonomiskt utbyte

än skogsodling, men då även i detta fall statsbidraget borde förbindas med skyldighet

för markägaren att vidmakthålla den efter röjningen uppkomna plantskogen

samt det vore ett nationalekonomiskt intresse av synnerlig vikt, att

ifrågavarande röjningar skyndsamt komme till utförande, syntes statsbidrag

till dessa böra utgå efter samma grund som statsbidrag till skogsodling. Kommittén

ville härvid erinra, att i Västerbottens och Norrbottens län, där ifrågavarande

röjningar vore av särskild betydelse, skogsvårdsstyrelserna för närvarande

beviijade bidrag till dessa åtgärder med belopp, som avsevärt överstege

halva kostnaden för arbetenas utförande.

Beträffande slutligen gallringar i stavaskogsbestånd, vilka bestånd, såvitt

känt vore, förekomme allenast i Norrland och Dalarna, vore intresset för utförande

av dylika gallringar i allmänhet ännu så ringa, att ett verksamt bidrag

erfordrades, därest några mera omfattande åtgärder av denna art inom en näraliggande

framtid skulle komma till stånd. Det vore jämväl att märka, att gallringarna

med hänsyn till skogarnas läge och beskaffenhet ofta lämnade mindre

gynnsamt ekonomiskt resultatet än röjningarna i skräpskogarna. Av dessa skäl

ansåge kommittén, att även berörda gallringar i fråga örn statsbidrag borde likställas

med förenämnda skogsodlingsföretag.

Departementschefen har förklarat sig finna de skill, som kommittén anfört

till stöd för andelens fastställande till högst femtio procent av den godkända

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7Jf.

Motion

. I: 266

(i vad den

avser viss

begränsning

av statsbidraget.

)

Utskottet.

Allmänna

villkor föistatsbidrag.

kostnaden för företaget, vara övertygande samt vidare yttrat följande: »Särskilt

vill jag påpeka, att den av kommittén angivna skyldigheten för bidragstagaren

att vidmakthålla den plantskog, som uppdragits med hjälp av beviljat

statsbidrag, innefattar ett kännbart onus och utgör ett starkt motiv för bidragsandelens

bestämmande på sätt kommittén föreslagit. Därest ett verkligt

allmänt intresse för ifrågavarande markers produktivgörande skall genom

bidragsverksamheten väckas bland landets jordägare, torde därför bidrag

av nämnda storlek böra kunna beviljas för ändamålet. Skulle det visa

sig, att en tillräckligt omfattande verksamhet i förevarande syfte kan ernås

med lägre bidrag, hava enligt kommitténs förslag vederbörande myndigheter

i sin hand att bestämma bidragsandelen lägre än femtio procent.»

I motion I: 266 har, såsom förut berörts, föreslagits, bland annat, införande

av föreskrift att statsbidraget skall utgå med 40 procent av den beräknade

kostnaden för företaget, dock med rätt för skogsvårdsstyrelsen att, när särskilda

skäl därtill förelåge, bevilja högre bidrag, dock ej över 50 procent. Såsom

skäl härför har anförts att så högt bidrag som 50 procent av kostnaderna

ej krävdes för att få verksamheten i gång i mycket betydande omfattning

och att en begränsning av bidraget till lägre procent skulle medföra den fördelen

att flera skogsägare kunde få del av anslaget. Även örn 50 procents bidrag

stadgades allenast såsom maximibelopp komme nämligen enligt motionärens

mening förekomsten av en sådan bestämmelse att i praktiken medföra, att

alla bidragssökande erhölle ett bidrag å 50 procent.

Utskottet delar i förevarande avseende den uppfattning, som kommit till

uttryck i Kungl. Maj:ts förslag, nämligen att en verksamhet av här ifrågavarande

art knappast kan tänkas erhålla önskvärd omfattning, därest icke

statsbidrag kan erhållas intill något högre belopp än i fråga örn skogsutdikning

eller såsom i propositionen ifrågasatts 50 procent av kostnaden. Gentemot

motionärens förslag i förevarande avseende må för övrigt framhållas,

att enligt propositionen vederbörande myndigheter skulle hava i sin hand att,

därest en tillräckligt omfattande verksamhet i förevarande syfte kunde ernås

med lägre bidrag, bestämma bidragsandelen lägre än till femtio procent. Utskottet

kan sålunda icke biträda motionen i nu förevarande del utan tillstyrker

Kungl. Majrts förslag.

Med avseende å statsbidrags beviljande innefattar Kungl. Maj:ts förslag

vissa villkor i ändamål att trygga en tillfredsställande användning av hithörande

medel eller att eljest skapa garantier för vinnande av det med bidragsverksamheten

avsedda syfte.

Den närmare innebörden av dessa villkor framgår av det vid detta utlåtande

fogade, av 1928 års skogsvårdskommitté utarbetade förslag till kungörelse,

varvid emellertid är att märka, att enligt Kungl. Maj:ts förslag aktiebolag

icke skall såsom kommitténs förslag innebär vara uteslutet från rätt

att erhålla statsbidrag från ifrågavarande anslag.

Utskottet skall här nedan något närmare beröra sistnämnda fråga ävensom

det villkor, vari motionsvis föreslagits förändring.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7h. 13

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle statsunderstöd lämnas allenast till sådana

åtgärder i förevarande syfte, som kunde anses ekonomiskt berättigade,

och sålunda av vederbörande myndighet kunna allenast beviljas under förutsättning,

att myndigheten funne nyttan av företaget minst motsvara kostnaden

därför.

Departementschefen har i sistberörda fråga anfört, bland annat, följande:

»I likhet med kommittén anser jag, att såsom förutsättning för rätt till bidrag

bör gälla, att nyttan av vederbörande företag minst skall motsvara kostnaden

därför. Jag erinrar härvid, att en liknande grundsats stadgats med

avseende å statsbidrag till skogsdikningsföretag. Att, såsom från visst håll

yrkats, beträffande företag, som här avses, skärpa kraven på dessas ekonomiska

bärighet och begränsa bidragsrätten till marker av viss högre bonitet

och med särskilt gynnsam belägenhet, finner jag ej påkallat. Ej heller synas

tillräckliga skäl föreligga, att genom särskilda föreskrifter från rätten till bidrag

undantaga företag av ringa omfattning, då det lämpligen torde kunna

överlämnas åt de bidragsbeviljande myndigheterna att i varje särskilt fall bedöma,

huruvida den för företaget erforderliga administrationskostnaden står

i skäligt förhållande till kostnaderna för företagets utförande, och med ledning

härav utvälja de företag, till vilka bidrag bör beviljas.

Vad angår frågan, huruvida vid uppgörande av planer till ifrågavarande

företag särskilda båtnadsuppskattningar böra verkställas, finner jag, med hänsyn

till vad centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund i detta avseende

anfört, någon skyldighet härutinnan ej böra stadgas för de bidragsbeviljande

myndigheterna. Däremot torde vara lämpligt, att i planerna införas uppgifter

örn vederbörande markers bonitet och belägenhet m. m., så att en jämförelse

mellan olika företag i fråga örn deras ekonomiska bärighet kan verkställas

av de bidragsbeviljande myndigheterna. Närmare föreskrifter härutinnan torde

böra meddelas av Kungl. Maj:ts i samband med utfärdande av bestämmelser

rörande ordningen för planernas upprättande.

Beträffande kommitténs förslag, att bidrag skall främst lämnas till företag,

sorni äro mest förtjänta av understöd, finner jag den däri uttalade principen

vara riktig och tillstyrker alltså, att densamma lägges till grund för bidrags

beviljande.»

Motionen I: 266 avser i förevarande avseende att från rätt att erhålla statsbidrag

från ifrågavarande anslag skulle undantagas företag med mindre areal

än två hektar. Som skäl härför har motionären dels åberopat att kostnaderna

för planläggning och arbetsledning vid skogsvårdsåtgärdernas genomförande

skulle bliva oproportionerligt höga i jämförelse med värdet av den skogsproduktion,

som kunde vinnas, dels anfört att vissa svårigheter skulle uppstå för skogsvårdsstyrelsema

vid prövningen, huruvida ett mindre företag skulle erhålla

bidrag eller ej.

Motion

I: 266

(i vad den

avser bestämmande

av viss

minimiareal

för erhållande

av statsbidrag.

)

För egen del finner utskottet i likhet med departementschefen icke tillräckliga

skäl föreligga att genom särskilda föreskrifter från rätten till bidrag

över huvud undantaga företag av ringa omfattning. Utskottet kan därför icke

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

J ordbruksutsleottets utlåtande Nr 7-4.

biträda motionärens förslag om viss minimiareal såsom villkor för erhållande

av statsbidrag, särskilt som genom den prövning av föreliggande omständigheter

i det särskilda fallet, som enligt Kungl. Maj :ts förslag skall tillkomma

vederbörande bidragsbeviljande myndighet, garanti torde vinnas för att icke

bidrag utlämnas till ur motionärens synpunkter icke önskvärda företag. För

övrigt synes utskottet motionären väsentligt överdriva de svårigheter, som

kunna komma att uppstå vid den anslagsbeviljande myndighetens prövning i

förevarande avseende.

Fråga om Enligt kommitténs förslag skulle statsbidrag ej utgå till aktiebolag.

8Ull8aktie- avseende å spörsmålet, huruvida aktiebolagen böra uteslutas från den

bolag. ifrågasatta bidragsverksamheten, må erinras, att enligt kungörelsen den 27

juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag

bidrag från detta anslag ej må tilldelas aktiebolag. I det betänkande

angående anordnande av en statlig bidragsverksamhet för främjande av

skogsdikning (st. off. utredn. 1926:29), som avgavs den 26 november

1926 av särskilda inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga och

som ligger till grund för bestämmelserna i nämnda kungörelse, framhöllo

nämnda sakkunniga, att en omständighet, som i vissa fall kunde

finnas föranleda reduktion av bidragsbeloppet eller medföra, att bidrag

alldeles vägrades, vore äganderätten till marken. Ehuruväl skogsmarkernas

utdikning vore ett stort samhälleligt intresse, i vems ägo än

marken befunne sig, torde det icke vara lika nödvändigt att med statsunderstöd

bispringa alla markägare. De, vilka såsom aktiebolagen vore avsedda att

hava en utöver människors livslängd utsträckt fortvaro, borde såväl med hänsyn

till det mera stadigvarande och uthålliga intresse de kunde förväntas hava

av sina skogsmarkers utveckling och förbättring som ock på grund av sin i

regel mer solida ekonomi anses äga förutsättningar att i högre grad än andra

enskilda skogsägare av egna medel bekosta utdikningar på sina marker. Aktiebolagen

hade också merendels en sakkunnig skogsförvaltning, vilken icke i

samma mån som enskilda skogsägare i allmänhet tarvade fackmässigt biträde

vid utdikningsföretagens planläggande och vid de ekonomiska kalkylernas uppgörande.

Det syntes angeläget, att det understöd, som kunde beviljas, komme

i första hand de skogsägare till godo, som vore främst i behov därav.

I den proposition nr 156, vari framställning gjordes till 1927 års riksdag örn

anvisande av ett statens skogsutdikningsanslag, berörde föredragande departementschefen

frågan, huruvida vid beviljande av bidrag från anslaget hänsyn

borde tagas till sökandens ekonomiska ställning eller hans egenskap av fysisk

eller juridisk person, och framhöll därvid, att departementschefen med hänsyn

till de sakkunnigas nyssangivna uttalanden funne bidrag tillsvidare ej böra

utgå till aktiebolag. Beträffande övriga skogsägare borde det enligt departementschefens

mening ankomma å den bidragsbeviljande myndigheten, skogsvardsstyrelsen,

att för varje fall fritt pröva, i vad män nyssangivna omständigheter

borde inverka vid bidragstilldelningen.

I motiveringen till kommitténs förslag i denna del har uttalats, att i likhet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

15

med vad som gällde i fråga örn bidrag från statens skogsutdikningsanslag statsbidrag

från det nu ifrågasatta anslaget ej borde utgå till aktiebolag. Det syntes

böra förutsättas, att aktiebolagen i allmänhet förfogade över tillräckliga

medel och erforderlig sakkunskap för att bedriva skötseln av dem tillhöriga

skogar efter rationella grunder, och att de sålunda för detta ändamål i regel

ej hade behov av statens hjälp.

Departementschefen har beträffande förevarande spörsmål anfört bland annat

följande.

»En grundprincip för ifrågavarande bidragsverksamhet är, såsom förut berörts,

att statens kostnader för iståndsättande av här avsedda marker ej böra göras

större än vad som verkligen är behövligt för vinnande av berörda syfte. Av

denna princip torde emellertid ej följa, att, på sätt kommittén föreslagit, aktiebolagen

helt uteslutas från rätten till statsbidrag. Huvudsyftet med anslaget

är, att skogsmark, rörande vilken kan förväntas att den, i händelse bidrag

ej lämnas, ej försättes i skogbärande skick, blir föremål för åtgärder i sådant

hänseende, oavsett vem som är ägare till marken. Såsom i yttrandena framhållits,

synes det visserligen kunna antagas, att de stora, på omfattande industriell

verksamhet grundade skogsbolagen i flertalet fall äga såväl tillräckliga

resurser för att utan statens bistånd sätta dem tillhöriga skogsmarker i nöjaktigt

produktivt skick som erforderligt intresse för uppgiftens genomförande,

men lärer ett dylikt antagande ej vara befogat beträffande det ej obetydliga

antal andra aktiebolag, som äro skogsägare. I många fall torde dessa senare

i fråga örn förutsättningar för iståndsättande av här avsedda marker vara att

väsentligen likställa med enskilda personer. Att uppdraga någon bestämd

gräns mellan de aktiebolag, som enligt det nu anförda äro i behov av bidrag i

förevarande syfte, och övriga aktiebolag är emellertid uppenbarligen ej praktiskt

möjligt. Vill man öppna möjlighet för den förra kategorien att erhålla

statens hjälp för berörda ändamål, torde ej annan utväg stå öppen än att principiellt

medgiva rätt till bidrag för alla aktiebolag samt överlämna åt de bidragsbeviljande

myndigheterna att i varje särskilt fall, då bidrag sökes av dylikt

bolag, pröva, huruvida sådana omständigheter äro för handen, att bidrag

bör utgå. Att anförtro denna uppgift åt nämnda myndigheter synes ej böra

möta betänklighet, då dessa, var för sitt verksamhetsområde, kunna förutsättas

äga god kännedom örn vederbörande aktiebolags bidragsbehov samt myndigheterna

vid utdelande av bidrag för skogsvårdsändamål i andra fall hava att utöva

en liknande diskretionär prövning. Jag vill i detta sammanhang erinra,

att åtgärder för produktivgörande av sådana skogsmarker, som här avses, i allmänhet

torde medföra mindre gynnsamt ekonomiskt resultat än torrläggning

av försumpade skogsmarker, vadan bidragsbehovet beträffande de förra åtgärderna

är större än i fråga örn de senare.

I anslutning till det nu anförda finner jag mig böra föreslå, att rätt till statsbidrag

principiellt medgives även aktiebolag, därvid jag förutsätter, att vid

tillämpningen av denna regel vederbörande myndigheter komma att tillse, att

bidrag beviljas aktiebolag allenast i sådana fall, då bidragsbehov verkligen kan

anses föreligga.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Vissa detaljfrågor.

Sättet föianvisande

av medel

till ifrågavarande

ändamå l

och erforderligt

anslags

beräknande.

16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7h.

Såsom i det föregående erinrats må statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag

icke tilldelas aktiebolag. I likhet med 1928 års skogsvårdskommitté

synas utskottet tillräckliga skäl knappast föreligga för att såsom Kungl. Maj :ts

förslag innebär beträffande det ifrågasatta skogsodlingsanslaget frångå denna

princip. De skäl, vilka på sätt ovan nämnts anfördes för att från rätt till bidrag

från statens skogsutdikningsanslag undantaga aktiebolag, synas utskottet i

stort sett äga giltighet även beträffande nu ifrågavarande anslag. I varje fall

anser utskottet att i avvaktan på närmare erfarenhet rörande efterfrågan på

bidrag från skogsodlingsanslaget understöd därifrån ej bör utgå till aktiebolag.

I övrigt bär utskottet icke funnit skäl till erinran mot de i Kungl.

Maj:ts förslag innefattade allmänna villkoren för statsbidrag.

Departementschefen har slutligen rörande de av kommittén framlagda förslag

till kungörelse angående villkor för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag

erinrat att däri upptagits föreskrifter i ett flertal detaljfrågor, avseende innehållet

i det kontrakt, som skall upprättas med vederbörande bidragstagare,

skyldighet att ställa säkerhet för kontraktets fullgörande, sättet för bidragets

utbetalning till bidragstagaren, rätt för den bidragsbeviljande myndigheten att

meddela tillstånd till avvikelse från fastställd arbetsplan, förverkande av bidrag

och understöd, skyldighet för sådan myndighet att till förebyggande av

preskription i vissa fall erinra vederbörande gäldenär örn denne åliggande förpliktelse

att uppföra eller underhålla hägnad eller vidmakthålla plantskog

m. m. Mot här avsedda detaljföreskrifter i kommitténs förslag hade departementschefen

i huvudsak intet att erinra. Det borde emellertid enligt hans mening

böra ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut i förevarande

anslagsfråga, närmare pröva kommitténs förslag i denna del samt meddela

de bestämmelser, som utöver de av departementschefen i det föregående

tillstyrkta grunderna för ifrågavarande bidragsverksamhet kunde finnas erforderliga

i förevarande hänseenden samt i övrigt må påkallas för vinnande av det

med verksamheten avsedda ändamålet.

Medel för nu ifrågavarande ändamål skulle, såsom förut berörts, anvisas

från ett särskilt reservationsanslag, benämnt statens skogsodlingsanslag. Såsom

skäl härför har departementschefen framhållit, att de villkor, som skulle gälla

för statsbidrag till åtgärder för produktivgörande av ifrågavarande marker

med otillfredsställande skogstillstånd, väsentligen avvika från dem, som bestämts

för understöd från andra statsanslag till främjande av skogsvårdsåtgärder.

Departementschefen har utgått ifrån att detta anslag bör givas sådan

storlek, att de medel, som erfordras för bestridande av statens andel av

kostnaderna för den ifrågasatta bidragsverksamhetens handhavande samt för

beredande av understöd till vidmakthållande av plantskog och uppförande av

hägnad i vissa fall, jämväl kunna utgå från anslaget, ävensom att nyssberörda

medel böra beräknas till viss kvotdel av det belopp, som är avsett att utdelas

såsom statsbidrag, och fördelas mellan de bidragsbeviljande myndigheterna

efter enahanda grunder som sistnämnda belopp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

17

Kostnaderna för de åtgärder, sora erfordras för iståndsättande av ifrågavarande

marker, har departementschefen nied ledning av i statsrådsprotokollet

meddelade närmare uppgifter approximativt beräknat till cirka 63 miljoner

kronor. Då högst 50 procent av dessa kostnader skulle utgå i statsbidrag, skulle

bidragssumman högst kunna uppgå till cirka 31.5 miljoner kronor.

Vad angår statens kostnader för bidragsverksamhetens handhavande samt

för understödjande av åtgärder för vidmakthållande av plantskogar, som uppdra

gits med hjälp av statsbidrag, har departementschefen funnit dessa kostnader

skäligen böra beräknas till 25 procent av bidragssumman eller till cirka 7.9

miljoner kronor. Statens totala utgifter för bidragsverksamheten skulle sålunda

belöpa sig till cirka 39.4 miljoner kronor.

Vidare har departementschefen anfört följande.

»Det måste anses synnerligen önskvärt, att de åtgärder för ökad skogsproduktion,

varom här är fråga, så skyndsamt som möjligt komma till utförande.

Med hänsyn till de begränsade möjligheterna att anskaffa lämpligt skogsodlingsmaterial

för de betydande arealer, som böra bliva föremål för sådan odling,

samt vikten att ifrågavarande arbeten planläggas och utföras med största

möjliga omsorg synes emellertid den tid av 15 år, som kommittén beräknat

för arbetenas utförande, vara väl kort. Sannolikt kommer i betraktande jämväl

av arbetenas omfattning att för ändamålet åtgå en avsevärt längre tidrymd.

Jag vill dock härvid erinra, att det uppenbarligen är synnerligen

vanskligt att verkställa ens en approximativ uppskattning i detta avseende, då

arbetenas utförande är beroende av det intresse, som vederbörande skogsägare

komma att visa för den ifrågasatta bidragsverksamheten.

Vad angår storleken av det anslag, som bör anvisas till ifrågavarande

ändamål för första verksamhetsåret, finner jag lika med kommittén, att det till

statsbidrag avsedda beloppet för detta år lämpligen bör sättas till 500,000

kronor samt att till täckande av statens kostnader för bidragsverksamhetens

handhavande för samma år bör ställas till förfogande ett belopp, motsvarande

20 procent av berörda bidragssumma, eller 100,000 kronor. På grund härav och

då statsunderstöd för vidmakthållande av plantskog ej erfordras under första

verksamhetsåret, torde anslagets totala belopp för detta år böra bestämmas till

600,000 kronor.

Då skogsvårdsstyrelsernas räkenskaper enligt gällande bestämmelser skola

avslutas för kalenderår, torde det bidragsbelopp, som må komma att tilldelas

skogsvårdsstyrelse för här avsett ändamål för visst budgetår, böra avses till

bidrag under det kalenderår, vars första hälft ingår i samma budgetår. Hinder

synes dock ej böra möta, att, därest någon del av bidragsbeloppet ej kunnat av

vederbörande skogsvårdsstyrelse disponeras före sagda kalenderårs utgång,

denna del må utdelas i bidrag under följande år, dock att hänsyn härtill givetvis

bör tagas vid fördelning av anslag, som må komma att anvisas till bidrag

under samma år. Det bör följaktligen åligga skogsvårdsstyrelse att vid äskande

av anslag för ifrågavarande ändamål uppgiva, huruvida och till vilket belopp

sålunda odisponerat överskott finnes. Vad nu föreslagits ifråga om

skogsvårdsstyrelse bör äga tillämpning jämväl beträffande skogssällskapet.»

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 30 haft. (Nr 744) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

tskottet. Mot det föreslagna sättet för anvisande av medel till ifrågavarande ändamål

har utskottet intet att erinra liksom ej heller mot beräkningen av det erforderliga

anslagsbeloppet för budgetåret 1930/1931.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å motionerna I: 266 och 11:419

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

tillstyrkta grunder för understödjande medelst statsbidrag utan

återbetalningsskyldighet inom område, varå skogsvårdslagen

äger tillämpning, av företag, som avser skogsodling eller annan

åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa

marker med otillfredsställande skogstillstånd med av utskottet

här ovan föreslagen ändring; samt

b) till sådant understödjande anvisa för budgetåret 1930/

1931 under benämning statens skogsodlingsanslag ett extra

reservationsanslag av 600,000 kronor.

Stockholm den 12 maj 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gabrielsson, Carl E. Eriksson, Fritiof Gustafson,

Granath, August W. Johansson, Dalberg och Henriksson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Andersson

i Grimbo, Svensson i Grönvik, Olsson i Rödingsberg, friherre Lilliecreutz och

Andersson i Löbbo.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

19

Bilaga A.

1928 års skogsvårdskommittés förslag

till

kungörelse angående villkor för statsbidrag från statens skogsodlings
anslag.

Kungl. Majit har — sedan riksdagen dels godkänt av Kungl. Majit gjord

framställning om vissa grunder för understödjande medelst statsbidrag utan

återbetalningsskyldighet av företag, som avser skogsodling eller annan åtgärd

för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker med otillfredsställande

skogstillstånd, dels och till sådant understödjande anvisat anslag under

benämningen statens skogsodlingsanslag — funnit gott förordna, att följande

villkor skola lända till efterrättelse för bidrag från nämnda anslag:

Mom. 1. Från statens skogsodlingsanslag må anvisas statsbidrag till utförande

inom område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av företag, som

avser skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion

å följande marker med otillfredsställande skogstillstånd, nämligen:

Ilo) skogsmark, som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott

enstaka träd;

2:o) vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande

slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter;

samt

3:o) skogsmark, som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd.

Beträffande mark, som omförmäles under 2:o), må statsbidrag utgå allenast

under förutsättning, att avsättningsvärdet å det virke, som bör avverkas

å marken för erhållande av nöjaktig föryngring, understiger kostnaden för de

åtgärder, som för sådant ändamål böra utföras.

Statsbidrag må ej utgå till torrläggningsföretag, som avser böjande av alstringsförmågan

hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd, eller

till åtgärd, som någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag är pliktig vidtaga,

dock att statsbidrag må lämnas till utförande av erforderliga återväxtåtgärder

efter avverkning, som verkställts för erhållande av nöjaktig föryngring

å mark, varom förmäles under 2:o) eller 3:o).

Förutom statsbidrag, som nu sagts, må från statens skogsodlingsanslag jämväl

anvisas särskilt förvaltnings- och understödsbidrag efter ty i mom. 2 förmäles.

Mom. 2. På framställning av skogsvårdsstyrelse beslutar Kungl. Maj :t,

efter hörande av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, örn anvisande

till styrelsen från statens skogsodlingsanslag dels av medel att av styrelsen

utdelas såsom statsbidrag enligt bestämmelserna i denna kungörelse, dels ock

av särskilt förvaltnings- och understödsbidrag för bestridande av styrelsens

kostnader för handhavandet av sagda verksamhet ävensom för understödjande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruhsutslcottets utlåtande Nr 7-4.

enligt denna kungörelse av åtgärder för vidmakthållande av skog, som uppdragits

med hjälp av statsbidrag. Dylik framställning skall av styrelsen göras

före den 15 november och åtföljas av förteckning över sådana till styrelsen inkomna

ansökningar örn statsbidrag, som styrelsen funnit vara av beskaffenhet

att böra beviljas. Formulär till sagda förteckning fastställes av Kungl. Majit.

Medel, som anvisats till skogsvårdsstyrelse enligt första stycket, skola, mot

avlämnande av särskild av styrelsen utfärdad och av statskontoret godkänd

förbindelse att använda sagda medel enligt därom gällande föreskrifter, av statskontoret

ställas till styrelsens förfogande genom medlens insättande i riksbanken

för styrelsens räkning eller, där styrelsen har sitt säte å ort, varest riksbankskontor

ej finnes, efter rekvisition i mån av behov utanordnas till styrelsen. Medlen

skola av styrelsen särskilt bokföras och redovisas, och skall därå upplupen

ränta tillgodoföras samma medel.

I den i första stycket omförmälda framställning skall skogsvårdsstyrelsen

uppgiva, huruvida och till vilket belopp ej disponerad behållning förefinnes å

medel, som enligt samma stycke anvisats till styrelsen.

Mom. 3. Ansökan örn statsbidrag göres hos vederbörande skogsvårdsstyrelse,

som, där ej styrelsen finner ansökningen omedelbart böra avslås, föranstaltar

örn upprättande av förslag till utförande av det företag, vartill statsbidrag

sökes. Dylikt förslag skall upprättas i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer.

I ansökan örn statsbidrag skola så fullständigt som möjligt angivas beskaffenheten

och omfattningen av det företag, vartill statsbidrag sökes. Ansökningen

skall tillika inehålla uppgift å den eller de fastigheter, som företaget

angår, samt vederbörande ägares namn och hemvist.

Mom. 3. Finner skogsvårdsstyrelsen, att företaget eller viss del därav angår

mark, som bör användas för vederbörande fastighets eller därmed sambrukad

fastighets behov såsom betesmark för ordnat betesbruk eller eljest för annat

ändamål än skogsproduktion, må statsbidrag ej lämnas till företaget eller sagda

del därav. Vid prövning av fråga, som i detta moment avses, äger skogsvårdsstyrelsen,

där sådant av förhållandena påkallas, inhämta utlåtande från i lanthushållning

sakkunnig person.

Mom. 5. Statsbidrag kan av skogsvårdsstyrelsen beviljas under förutsättning,

att styrelsen finner nyttan av företaget minst motsvara kostnaden därför.

Skogsvårdsstyrelsen skall tillse, att statsbidrag främst lämnas till företag,

som äro mest förtjänta av understöd.

Mom. 6. Statsbidrag må icke utgå till sådant företag, vartill annat statsunderstöd

i form av bidrag eller lån eller bidrag från skogsvårdskassa förut

utgått eller utgår. Den omständigheten, att till upprättande av förslag till

företaget statsunderstöd eller bidrag från skogsvårdskassa utgått eller utgår,

utgör dock icke hinder för bidrags beviljande.

Mom. 7. Statsbidrag kan beviljas till högst femtio procent av den utav skogsvårdsstyrelsen

godkända kostnaden för företaget.

I sagda kostnad må, där skogsvårdsstyrelsen finner erforderligt, att det område,

som företaget avser, inhägnas eller att annan hägnadsåtgärd för områdets

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutslcottets utlåtande Nr ?4.

21

fredande mot betesdjur vidtages, inräknas ersättning för åtgärdens utförande.

Har skogsvårdsstyrelsen vid prövning av fråga örn statsbidrag till företaget

ansett behov av hägnad för berörda ändamål ej föreligga, men finner styrelsen

senare dylikt behov vara för handen, åge styrelsen att av det i mom. 2 omförinälda

förvaltnings- och understödsbidrag bevilja ett särskilt understöd till hägnaden

uppförande, vilket understöd må uppgå till högst femtio procent av

den av styrelsen godkända kostnaden härför.

Statsbidrag må ej lämnas till annan än den, som med ägande- eller fideikommissrätt

innehar mark, varom i mom. 1 förmäles. Statsbidrag må ej utgå

till aktiebolag.

Mom. 8. Beträffande företag, vartill statsbidrag beviljas, fastställer skogsvårdsstyrelsen

arbetsplan.

Mom. 9. Med den, som mot åtnjutande av statsbidrag åtager sig arbete,

som i mom. 1 avses, skall skogsvårdsstyrelsen upprätta skriftligt kontrakt,

och skall därvid iakttagas följande:

1) Genom kontraktet skall bidragstagaren förbinda sig

att inom bestämd tid fullborda i företaget ingående arbete i överensstämmelse

med den fastställda*arbetsplanen,

att därvid iakttaga de föreskrifter, som skogsvårdsstyrelsen utöver planen

meddelat,

att fullgöra de övriga åligganden, som enligt denna kungörelse åvila bidragstagaren,

att bestrida vad till fullbordande av sagda arbete må erfordras utöver beviljat

bidrag från förevarande anslag, samt

att vid arbetets utförande underkasta sig kontroll av skogsvårdsstyrelsen.

2) I kontraktet skall, örn förhållandena därtill giva anledning, intagas föreskrift,

att bidragstagaren är pliktig att enligt styrelsens bestämmande inhägna

det område, som företaget avser, eller vidtaga annan hägnadsåtgärd, som

på ett betryggande sätt fredar området mot betesdjur, och att underhålla för

sådant ändamål uppförd hägnad, intill dess å området uppkommen skog nått

den utveckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog, att, örn fullgörande

av bidragstagarens skyldighet i något av nu angivna avseenden försummas,

skogsvårdsstyrelsen är berättigad att på den försumliges bekostnad

avhjälpa bristen, samt att, i fall företaget eller till följd därav uppkommen

skog genom dylik försummelse skadats av betesdjur, den försumlige är pliktig

att enligt skogsvårdsst5’relsens bestämmande vidtaga för skadans avhjälpande

erforderlig åtgärd.

3) I kontraktet skall därjämte föreskrivas, att skog, som uppdragits med

hjälp av statsbidraget, skall av bidragstagaren vidmakthållas, intill dess densamma

nått den utveckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog,

att för sådant ändamål behövlig åtgärd skall utföras enligt skogsvårdsstyrelsens

bestämmande samt att bidragstagaren vid utförande av dylik åtgärd, där

ej sådant fall är för handen, som avses under punkt 2) härovan eller åtgärden

eljest avser avhjälpande av skada, vartill bidragstagaren varit vållande, är berättigad

att kostnadsfritt från skogsvårdsstyrelsen erhålla dels erforderligt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

skogsodlingsmaterial, levererat å i kontraktet bestämd plats, dels ock sakkunnigt

biträde vid arbetets utförande.

4) Härförutom skall i kontraktet stadgas, att det åligger bidragstagaren att

tillse, att, därest det område, som företaget angår, av bidragstagaren överlåtes

till annan, denne före överlåtelsen till skogsvårds styrelsen avgiver skriftlig

utfästelse att fullgöra bidragstagarens förpliktelser enligt punkt 3) samt,

därest bestämmelse jämlikt punkt 2) upptagits i kontraktet, jämväl enligt

sistnämnda punkt, ävensom att i sin ordning ej överlåta området till annan,

utan att denne till styrelsen gör enahanda åtagande, samt att, örn överlåtelse

av området sker i strid mot vad sålunda stadgats, överlåtaren är pliktig att till

skogsvårdsstyrelsen återgälda det statsbidrag, som lämnats till företaget, jämte

fem procent årlig ränta därå från tiden för bidragets lyftande till dess återbetalning

sker, dock högst under tio år.

Mom. 10. Kontraktet skall jämte avskrifter av den fastställda arbetsplanen

och därtill hörande handlingar förvaras hos skogsvårdsstyrelsen.

Mom. 11. För fullgörande av kontraktet ävensom, därest mot kontraktet

brytes, för återbärande av lyftad del av statsbidraget jämte därå upplupen

ränta skall, om ej skogsvårdsstyrelsen finner skäl att därifrån medgiva befrielse,

ställas säkerhet, som av skogsvårdsstyrelsen godkännes. Sådan säkerlietsförbindelse

skall upphöra att äga giltighet, så snart det i kontraktet avsedda

arbetet blivit av skogsvårdsstyrelsen godkänt, dock att säkerhetsförbindelsen

skall fortfara att gälla beträffande sådana bidragstagaren enligt kontraktet

åliggande förpliktelser, som avses i mom. 9 punkterna 2)—4). Säkerlietsförbindelsen

skall förvaras hos skogsvårdsstyrelsen.

Mom. 12. Det åligger skogsvårdsstyrelsen att öva tillsyn därå, att arbete,

varom kontrakt blivit upprättat, utföres på ändamålsenligt sätt samt att meddela

slutligt godkännande av arbetet. Är fråga om skogsodling, skall skogsvårdsstyrelsen

med synnerlig omsorg tillse, att därvid användas skogsfrö och

plantor av kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet.

Mom. 13. Sedan kontrakt avslutats och säkerhetsförbindelse, där sådan

ifrågakommer, godkänts samt hos skogsvårdsstyrelsen styrkts, att det arbete,

vartill statsbidraget utgår, blivit påbörjat, må en första utbetalning ske till bidragstagaren

enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande.

Återstoden av statsbidraget får, likaledes enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande,

lyftas i den mån arbetets fortgång styrkes genom till styrelsen

ingivna bevis eller intyg, dock att städse en fjärdedel av bidraget skall innestå,

intill dess arbetet blivit vederbörligen avsynat och av skogsvårdsstyrelsen

godkänt.

Mom. 14. Meddelar skogsvårdsstyrelsen tillstånd till avvikelse från fastställd

arbetsplan och föranleder sådan avvikelse minskning av kostnaden för

företaget, åligger det styrelsen att såsom villkor för dylikt tillstånd föreskriva

motsvarande minskning av statsbidraget. Å skogsvårdsstyrelsen ankommer

jämväl att, då bidragstagare mot avstående av statsbidrag önskar befrielse från

villkor, som föreskrivits för bidragets tillgodonjutande, meddela för bidragets

indragande erforderliga föreskrifter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

J ordlrulcsutskottets utlåtande Nr 7 k. 23

I händelse avvikelse utan därtill erhållet tillstånd skett från den fastställda

arbetsplanen,

eller arbete, vartill statsbidrag utgår, icke blivit fullbordat inom bestämd

tid,

eller de föreskrifter skogsvårdsstyrelsen i övrigt meddelat beträffande sådant

arbetes utförande obehörigen åsidosatts,

ankommer det på skogsvårdsstyrelsen att inställa all vidare utbetalning av

statsbidraget samt återfordra vad därav uppburits att inom viss angiven tid

på en gång eller efter hand inbetalas till styrelsen. Å sålunda uppburna medel

skall gäldas fem procent årlig ränta från lyftningsdagen till dess återbetalning

sker.

Vad i andra stycket stadgas äge tillämpning jämväl i det fall, att den, som

jämlikt upprättat kontrakt eller avgiven förbindelse är pliktig att uppföra eller

underhålla hägnad för fredande av område, med avseende varå statsbidrag utgått,

eller att vidmakthålla skog, som uppkommit genom åtgärd, vartill statsbidrag

beviljats, eftersätter sådan skyldighet; och ankommer å skogsvårdsstyrelsen

i dylikt fall att, därest skyldighet i förstnämnda hänseende eftersatts,

tillika återfordra särskilt understöd, som lämnats till hägnadens uppförande,

jämte fem procent årlig ränta därå från lyftningsdagen till dess återbetalning

sker, samt, i fall skyldighet i sistnämnda hänseende blivit åsidosatt, fordra ersättning

för skogsodlingsmaterial och biträde, som styrelsen tillhandahållit för

skyldighetens fullgörande.

Alla kostnader, som föranledas för skogsvårdsstyrelsen till följd av indragning

eller återbäring av statsbidrag eller av särskilt understöd eller till följd

av utkrävande av ersättning för skogsodlingsmaterial eller biträde, skola bestridas

eller gottgöras av bidragstagaren eller den, som betalningsskyldighet eljest

åligger.

Mom. 15. Det åligger skogsvårdsstyrelsen att övervaka, att den, som jämlikt

upprättat kontrakt eller avgiven förbindelse är skyldig att uppföra eller

underhålla hägnad för fredande av område, med avseende varå statsbidrag utgått,

eller att vidmakthålla skog, som uppkommit genom åtgärd, vartill statsbidrag

beviljats, fullgör denna skyldighet ävensom att inom tio år från kontraktets

upprättande eller förbindelsens avgivande i laga ordning erinra gäldenär

örn sagda skyldighet, där denna vid nämnda tidpunkt fortfarande är

gällande.

Mom. 16. Varje skogsvårdsstyrelse, som förmedlar statsbidrag från ifrågavarande

anslag, skall årligen till Kungl. Maj :t avgiva redogörelse för verksamheten

under nästföregående år enligt föreskrifter, som meddelas av Kungl.

Maj :t.

Mom. 17. Vad enligt denna kungörelse gäller örn skogsvårdsstyrelse skall

äga tillämpning jämväl i fråga om skogssällskapet med iakttagande, att skogssällskapet

äger bevilja bidrag allenast till företag å skogar, vilka ägas av sällskapet

eller vilkas vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av

sällskapet, dock med undantag av skogar, varom i 2 § 1 mom. skogsvårdslagen

förmäles.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:324 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av ett statens skogsodlingsanslag. s. 3 i texten