Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en kommunsko g slånefond.
1930-05-12 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1930:75, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en kommunsko g slånefond.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
1
Nr 75.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl- 10 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av en kommunsko g slånefond.
(l:a avd.)
I årets statsverksproposition har i avbidan på proposition i ämnet under utgifter
för kapitalökning, bil. 6, punkten 7, såsom kapitalökning för en särskild
statlig fond, benämnd kommunskogslånefonden, beräknats för budgetåret
1930/1931 ett belopp av 200,000 kronor.
Sedermera bar Kungl. Majit i en till riksdagen den 14 mars 1930 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 267, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen
a) besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd kommunskogslånefonden,
skall inrättas, vilken fond skall förvaltas av statskontoret och från vilken
lån må, enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, av Kungl. Majit
beviljas kommuner för förvärv av marker med otillfredsställande skogstillstånd,
b) såsom kapital för kommunskogslånefonden å riksstaten för budgetåret
1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »statens utlåningsfonder»
anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor, därav 180,000 kronor
skola utgå av lånemedel, samt
c) vid bifall till vad under b) föreslagits, i erforderlig mån jämka den i förslaget
till riksstat för budgetåret 1930/1931 upptagna inkomstposten »övriga
lånemedel».
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
I skrivelse den 12 maj 1928 har skogssällskapet hemställt, att Kungl. Majit
måtte vidtaga erforderliga åtgärder för tillgodogörande av kala och försumpade
marker genom deras sammanförande till gemensamhetsskogar och försättande i
skogbärande skick med stöd av billiga, av staten tillhandahållna lån.
Sedan denna skrivelse enligt Kungl. Majits beslut den 27 november 1928
överlämnats till de utredningsmän, vilka jämlikt Kungl. Majits bemyndigande
den 26 oktober 1928 tillkallats med uppdrag att inom jordbruksdepartementet
verkställa utredning angående statens medverkan till vinnande av skogsbörd å
Bihang till riksdagens protokoll 1980. 10 sami. 81 käft. (Nr 75.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Önskvärdheten
ur det
allmännas
synpunkt av
kommunala
förvärv av
skogsmarker
med otillfredsställande
skogstillstånd
samt
behovet av
statsåtgärder
f ör
underlättande
av sådana
förvärv.
vissa marker (1928 års skogsvårdskommitté), för att tagas i övervägande vid
utredningens verkställande, hava utredningsmännen den 14 december 1929 avgivit
betänkande angående statslån till kommuner för inköp av skogsmark i
vissa fall (statens offentliga utredningar 1929:34).
Till grund för Kungl. Maj:ts förslag ligger 1928 års skogsvårdskommittés
ovanberörda betänkande. Ett av kommittén utarbetat förslag till kungörelse
angående lån från statens lånefond för underlättande av kommuners inköp av
skogsmark i vissa fall (kommunskogslånefonden) är såsom bilaga fogat till
detta utlåtande (Bil. A).
Beträffande först frågan, huruvida kommunala förvärv av skogsmarker med
otillfredsställande skog stillstånd kunde anses önskvärda från det allmännas
synpunkt, har departementschefen anfört följande:
»Någon meningsskiljaktighet torde ej råda därom, att ett iståndsättande av
de inom landet förekommande synnerligen omfattande marker med otillfredsställande
skogstillstånd är från nationalekonomisk och social synpunkt synnerligen
önskvärt. För främjande av detta syfte har staten under senare år lämnat
betydande understöd till utdikning av försumpade skogsmarker inom 1923
års skogsvårdslags tillämpningsområde, och har Kungl. Majit i proposition nr
134 till innevarande års riksdag äskat ett särskilt anslag till understödjande
av andra arbeten för skogsproduktionens höjande å vissa marker under sagda
lag. Även örn statliga åtgärder av nu angiven art äro av mycket stor betydelse
för produktivgörande av ifrågavarande marker med otillfredsställande
skogstillstånd, torde det dock ej kunna antagas, att på denna väg samtliga dessa
marker skola försättas i nöjaktigt skogligt skick. På sätt kommittén framhållit,
torde de enskilda markägarna i ej få fall sakna erforderliga resurser eller
tillräckligt intresse härför, och gäller detta särskilt sådana marker, där för ändamålet
erforderliga arbeten kräva förhållandevis dryga kostnader samt det
ekonomiska resultatet av dessa arbeten kan tillgodogöras först efter längre tids
förlopp.
Vill man i största möjliga utsträckning nyttiggöra här avsedda marker för
skogsproduktion, torde därför för ernående av detta syfte jämväl andra vägar
böra anlitas än de förut angivna. I likhet med kommittén anser jag, att den
utväg, som härvid i främsta rummet bör komma i betraktande, är markernas
förvärvande av kommuner för att av dessa iståndsättas och förvaltas såsom
kommunal egendom.
På sätt av utredningen framgår, har under de senare decennierna ett ej ringa
antal kommuner förvärvat skogsmarker för drivande av skogsbruk eller avsatt
medel för detta ändamål, och har intresset för bildande av kommunskogar under
denna tid avsevärt stegrats. Detta förhållande torde väsentligen bero på
det omfattande och intresserade arbete för ändamålet, som skogssällskapet nedlagt
och som särskilt inriktats på främjande av kommunala förvärv av kala
och försumpade skogsmarker samt andra marker med otillfredsställande skogstillstånd.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
3
Erfarenheten från skogssällskapets verksamhet giver vid handen, att iståndsättande
av dylika marker är en uppgift, som är väl lämpad för kommunerna.
Det ligger ock i sakens natur, att kommunerna med sin till tiden obegränsade
tillvaro hava större intresse för dylika arbeten än den enskilde markägaren, då
de förra städse kunna räkna på att få njuta vinsten därav, även örn denna utfaller
först i en relativt avlägsen framtid. Det bör särskilt uppmärksammas, att
kommunerna genom arbeten av ifrågavarande art kunna uppväcka och vidmakthålla
ett ökat skogsvårdsintresse bland sina medlemmar och därigenom förskaffa
sig indirekta fördelar.
Frågan, huruvida inköp och produktivgörande av marker, som här avses,
kunna bliva till fördel för vederbörande kommuners ekonomi, är tydligen beroende
på markernas läge och beskaffenhet samt de kostnader, som kommunerna
i varje fall få vidkännas för markernas förvärvande och iståndsättande,
ävensom på den framtida prisutvecklingen å trävarumarknaden. Något generellt
omdöme rörande lämpligheten från ren ekonomisk synpunkt av dylika inköp
torde därför ej kunna göras, men är uppenbarligen ej uteslutet, att inköpen
i gynnsamma fall kunna bliva ekonomiskt lönande företag. Det torde kunna
förutsättas, att kommunerna vid förvärvande av skogsmarker för ifrågavarande
ändamål komma att iakttaga nödig varsamhet och ej inlåta sig på
andra företag än sådana, som äro ekonomiskt berättigade.
I detta sammanhang må erinras, att kommunerna genom förvärvande av
marker, varom nu är fråga, i vissa fall kunna beredas gagn även på det sätt, att
de för markernas produktivgörande erforderliga arbetena lämpligen kunna
utföras såsom reservarbeten.
Den av vissa skogsvårdsstyrelser hävdade uppfattningen, att kommunala
förvärv av ifrågavarande beskaffenhet vore till skada för den jordbruksidkande
befolkningen, enär denna därigenom frånhändes mark, som borde bibehållas i
dess ägo såsom stöd för jordbruket, torde sakna fog, därest sagda förvärv begränsas
till sådana skogsmarker, vilka ligga kala eller eljest äro väsentligen
improduktiva och vilka ej kunna antagas bliva iståndsätta genom de enskilda
markägarnas försorg.
I likhet med kommittén och flertalet i ärendet hörda myndigheter anser jag
alitsa, att bildande av kommunskogar genom förvärvande för ändamålet av
marker med otillfredsställande skogstillstånd kan vara till gagn såväl från
allmän skogsvårdssynpunkt som under vissa förutsättningar även med hänsyn
till kommunernas ekonomi. Det måste därför anses vara ett viktigt allmänt
intresse, att bildandet av dylika skogar i ökad omfattning kommer till stånd.»
Beträffande behovet av statsåtrjärder för främjande av kommunala förvärv
av skogsmarker med otillfredsställande skogstillstånd har departementschef en
framhållit, att de lånemöjligheter, som för närvarande stöde kommunerna till
buds för inköpande av sådana marker, ej vore så gynnsamma, att kommunerna
därigenom kunde i erforderlig omfattning stimuleras för dylika inköp.
För ernående av detta syfte har departementschefen ansett det vara nödigt,
att kommunerna bereddes tillfälle att erhålla lån på sådana villkor, att lånens
förräntning och amortering i väsentlig omfattning kunde ske med medel, som
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Utskottet.
Låneverksamhetens
omfattning
m. m.
inflöte genom virkesavkastningen från de skogsmarker, för vilkas förvärvande
lånen upptagas. Med hänsyn härtill och då ett tillgodoseende av förenämnda
lånebehov enligt departementschefens mening ej torde kunna ske på annat
sätt, än att en särskild låneverksamhet för ifrågavarande ändamål anordnades
genom statens försorg, har departementschefen, i likhet med kommittén och
flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna, tillstyrkt, att åtgärder vidtoges
i sådant syfte.
Utskottet vill erinra, att utskottet i utlåtande nr 74 i huvudsak tillstyrkt
Kungl. Majrts ovanberörda proposition nr 134 örn anvisande av ett statens
skogsodlingsanslag. Det nu föreliggande förslaget, avseende att genom inrättande
av en särskild statlig fond (kommunskogslånefonden) bereda kommunerna
förbättrade lånemöjligheter för förvärv av mark med otillfredsställande
skogstillstånd, synes utskottet utgöra ett ytterligare betydelsefullt steg
i strävandena för att vinna skogsproduktion på därför tjänliga marker, som
eljest icke kunna antagas bliva föremål för åtgärder i detta syfte. Utskottet
anser därför förslaget i princip väl ägnat att böra vinna godkännande. Till
förslagets närmare utformning, vilken innebär vissa jämkningar i förhållande
till kommitténs förslag, återkommer utskottet här nedan. Utskottet har emellertid
endast i ett avseende funnit skäl till erinran, nämligen i fråga örn räntefoten.
Efter att hava berört frågan i vad mån kommun äger befogenhet förvärva
skogsmark av här ifrågavarande beskaffenhet, och därvid konstaterat att, med
den befogenhet i sådant avseende som bör anses tillkomma kommun, det nationalekonomiska
syftet med den ifrågasatta låneverksamheten torde kunna i
allt väsentligt tillgodoses, har departementschefen till behandling upptagit
spörsmålet örn låneverksamhetens omfattning med hänsyn till olika slag av
kommuner samt härom anfört följande:
»I likhet med kommittén och det övervägande flertalet i ärendet hörda myndigheter
tillstyrker jag, att statslån för ifrågavarande ändamål må beviljas
landskommuner, köpingar, som utgöra särskilda kommuner, landsting och kommunalförbund,
som uteslutande omfatta kommuner av nämnda slag. Yad särskilt
angår landsting vill jag härvid erinra, att ett flertal sådana under de senare
åren förvärvat skogsallmänningar, i vissa fall av betydande storlek, samt att de
erfarenheter, som gjorts i fråga örn landstingens förvaltning av dessa allmänningar,
i allmänhet varit mycket gynnsamma. Beträffande beviljande av lån till
kommunalförbund för här avsett ändamål ansluter jag mig till den av fullmäktige
i riksgäldskontoret uttalade uppfattningen, att bildande av dylika förbund
för förvärv av kommunskogar måste anses önskvärt, då därigenom möjlighet
skapas för inköp av dylika skogar av mera betydande storlek, vilket såväl från
skoglig som ekonomisk synpunkt måste anses vara till fördel.
Med avseende å spörsmålet, huruvida städerna böra göras delaktiga i låneverksamheten,
vill jag erinra, att det allenast i undantagsfall torde förekomma,
att städerna inom sina områden hava kala eller försumpade skogsmarker
eller andra marker med otillfredsställande skogstillstånd av någon betydenhet.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
5
Därest stad vill förvärva dylik mark, torde deri därför i regel vara hänvisad
att inköpa sådan, som är belägen inom annan kommuns område. I dylikt
fall föreligger emellertid enligt vad jag i det föregående tillstyrkt möjlighet
såväl för den primärkommun, där marken är belägen, som för vederbörande
landsting att erhålla statslån för markens förvärvande i ändamål att iståndsätta
densamma, och synes det vid sådant förhållande vara mindre angeläget
att öppna sådan möjlighet även för staden. Vidare må framhållas, att, därest
städerna skulle medgivas rätt till statslån för ifrågavarande ändamål, detta
skulle nödvändiggöra att låneverksamhetens organisation anpassades efter
den särskilda lagstiftning, som gäller för städernas skogar, vilket skulle i
viss mån inveckla och försvåra ett ändamålsenligt handhavande av verksamheten.
Slutligen är att märka, att enligt de villkor, som i propositionen nr
134 till innevarande års riksdag föreslagits skola gälla med avseende å bidrag
från statens skogsodlingsanslag, dylikt bidrag ej må utgå i fråga örn städernas
skogar. Även örn möjlighet bereddes städerna att erhålla statslån för inköp
av marker med otillfredsställande skogstillstånd, skulle städerna sålunda
ej, vid bifall till nämnda proposition, kunna erhålla statsbidrag för markernas
produktivgörande, vilket tydligen skulle vara ägnat att i avsevärd grad
minska städernas intresse för dylika inköp.»
Departementschefen har därför förklarat sig biträda kommitténs förslag,
att städerna för närvarande ej skola inbegripas under låneverksamheten. Därest,
såsom i vissa yttranden förordats, städernas skogar framdeles komma att överföras
till skogsvårdslagen, torde emellertid frågan om städernas rätt till erhållande
av statslån för ifrågavarande ändamål böra upptagas till ny prövning.
Departementschefen har anslutit sig till kommitténs uppfattning även
därutinnan, att municipalsamhällen ej böra inordnas under låneverksamheten.
I fråga örn de olika skogar och marktyper, som skulle göras till föremål för
här ifrågavarande låneverksamhet, innebär Kungl. Maj:ts förslag, att lån endast
skulle beviljas för inköp inom omåde, å vilket skogsvårdslagen äger tillämpning
av följande marker med otillfredsställande skogstillstånd: 1) skogsmark,
som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd;
2) vanhävdad skogsmark, där beståndet är av synnerligen otillfredsställande
slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter; 3) skogsmark,
som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd; och 4) försumpad skogsmark.
Vad angår frågan, huruvida statslån bör kunna beviljas beträffande mark,
som nyss sagts, utan hinder därav att marken är underkastad reproduktionsplikt
enligt skogsvårdslagstiltningcn ävensom huruvida statslån ma kunna
utgå till förvärv, som omfattar förutom mark av nyssangiven typ jämväl annan
mark, har departementschefen uttalat följande:
»Då sagda plikt i allmänhet innefattar garantier för markens försättande i
lämpligt skogligt skick, bör statslån i fråga om marken i regel ej utgå. Det
bör emellertid uppmärksammas, att, där vederbörande markägare samt den,
som enligt 11 § skogsvårdslagen är jämte markägaren ansvarig för reproduktionskostnader,
äro insolventa, hinder på grund härav kan möta för reproduk
-
6
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Utskottet.
Räntefoten.
tionspliktens utkrävande, och synes i dylikt fall statslån böra kunna beviljas
för markens förvärvande till kommunskog. Jag tillstyrker sålunda, att under
nyssangivna förutsättning statslån ma utgå beträffande mark av ifrågavarande
beskaffenhet, för vilken reproduktionsplikt är gällande.
Pa sätt kommittén framhållit, bör den omständigheten, att förvärvet omfattar,
förutom sådan mark, med avseende varå lån enligt det förut anförda må
utgå, även mark av annan beskaffenhet, ej utgöra hinder för låns beviljande
beträffande förvärvet i dess helhet, därest arealen av sistnämnda mark är obetydlig
i förhållande till hela den förvärvade arealen. Att, såsom skogssällskapet
ifrågasatt, genom en uttrycklig föreskrift fixera den proportion, vari mark av
nyssnämnda beskaffenhet må ingå i förvärvet utan att medföra inskränkning
i rätten till statslån, synes emellertid ej lämpligt, då bedömandet av denna fråga
torde böra ske med hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande skogliga
förhållanden och andra omständigheter. Såsom utgångspunkt för ett dylikt bedömande
torde dock i nära anslutning till den av skogssällskapet i förevarande
avseende uttalade uppfattningen kunna angivas, att värdet av den ej låneberättigade
marken i regel ej bör få överstiga 25 procent av den förvärvade markens
totala värde utan att medföra reduktion i beloppet av det statslån, som må
utgå med avseende å förvärvet.»
I fråga örn vilka förvärv, som böra understödjas genom statslån, och statslånens
storlek avviker Kungl. Maj :ts förslag från vad skogsvårdskommittén
föreslagit. Kommittén har ansett förvärv av skogsmark genom expropriation
ej böra inbegripas under den ifrågasatta låneverksamheten. Kungl. Maj:ts
förslag däremot avser att rätt till statslån skulle medgivas även i fråga örn
expropriation av ödelagd skogsmark enligt därom gällande bestämmelser. Enligt
kommitténs förslag skulle dylikt lån kunna beviljas till belopp, motsvarande
högst tre fjärdedelar av det uppskattade värdet av den skogsmark, varom
fråga vore, jämte därå växande skog, dock att lånet ej finge överstiga tre
fjärdedelar av den köpeskilling lånesökanden utfäst sig att erlägga för marken.
Skogssällskapet har ansett, att statslån för ifrågavarande ändamål
borde givas sådan storlek, att det motsvarade hela den köpeskilling, som lånesökanden
förbundit sig betala för den skogsmark, varom fråga vore. Kungl.
Majrts förslag innebär, att statslån för ifrågavarande ändamål skulle kunna
beviljas till belopp, motsvarande högst 90 procent av det uppskattade värdet
av den skogsmark, varom fråga vore, jämte därå växande skog, dock att lånet
ej finge överstiga 90 procent av den köpeskilling, som lånesökanden förbundit
sig att betala för marken. Vöre fråga örn expropriation av ödelagd skogsmark,
skulle statslån kunna beviljas med högst 90 procent av den expropriationsersättning,
som i laga ordning bestämts skola utgå för markens tagande i
anspråk för ifrågavarande ändamål.
Mot Kungl. Maj :ts förslag i nu omhandlade avseenden har utskottet icke
något att erinra.
Med avseende å frågan örn den räntefot, som bör tillämpas vid en statlig utlåning
för här avsett ändamål må erinras, att lån från allmänna nyodlings
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
7
fonden (kungörelse nr 396/1925) betinga 4 procent årlig ränta, lån fran norrländska
nyodlingsfonden (kungörelse nr 204/1926) 3 procent ränta, lån från
jordförmedlingsfonden (kungörelse nr 55/1926) 4 procent ränta samt lån ur
statens bostadslånefond (senast kungörelse nr 127/1929) 5 procent ränta. Vad
angår lån ur egnahemslånefonden löpa dessa lån under den första tiden med 4
procent ränta samt i fortsättningen med 4’A procent beträffande lån för jordbrukslägenhet
och 5 procent beträffande lån för bostadslägenhet. Jordanskaffningslån
och förlagslån för främjande av statens egnahemsverksamhet betinga
4 procent ränta, varemot premielån till egnahemslåntagare äro räntefria. (Kungörelser
nr 217 och 218/1928.)
Kommittén har föreslagit, att räntefoten för lån, som här avses, fastställes
till 4 procent, under det att departementschefen förordat en räntefot av 4.5
procent.
Såsom motivering för sitt förslag örn räntefotens bestämmande i förevarande
fall till 4 procent har kommittén anfört:
Betraktade man frågan örn räntefoten ur låntagarnas synpunkt, talade starka
skäl för att utlåningsräntan ej sattes högre än till 4 procent.. I sitt deal
november 1929 avlämnade betänkande (sid. 66) hade kommittén framhållit,
att det torde kunna antagas, att ränteavkastningen å kapital, som investerades
i skogsodling av kal skogsmark eller i åtgärder för produktivgörande av skogar
med mycket glesa och oväxtliga bestånd eller s. k. stavaskogar, under nu rådande
konjunkturer i genomsnitt uppginge till cirka 4 procent. Det av kommittén
sålunda gjorda antagandet grundades å en av kommittén i betänkandet
verkställd beräkning rörande den ränteavkastning, som vid skogsodling av kai,
för ändamålet tjänlig, medelgod skogsmark i södra eller mellersta Sverige
kunde vinnas å det i odlingen nedlagda kapitalet. Vid denna beräkning, som
givit till resultat, att nämnda avkastning ansetts kunna uppskattas till cirka
4 procent, hade kommittén, under framkallande att marken före ^ odlingen i
stort sett ej lämnade någon avkastning, ej upptagit marken till något värde.
Ett dylikt beräkningssätt syntes motiverat, då, såsom i nämnda betänkande
avsåges, odlingen i regel verkställdes å mark, som skogsodlaren haft i sin ägo
under längre tid före odlingen. Örn däremot, pa sätt vid förevarande utredning
åsyftades, odlingen ägde rum å mark, som odlaren för ändamålet inköpte,
borde vid uppskattning av ifrågavarande ränteavkastning köpeskillingen för
marken medräknas bland odlarens utgifter. Verkställdes uppskattningen under
denna förutsättning, komme ränteavkastningen uppenbarligen att bliva
lägre än nyss angivits. Under antagande att köpeskillingen för sadan kai
skogsmark, som förut sagts, uppginge till 60 kronor per hektar — detta pris
motsvarade enligt uppgift genomsnittspriset för de under skogssällskapets
medverkan till skogsallmänningar inköpta kalmarker — samt med användande
i övrigt av samma beräkningsgrunder, som tillämpats vid .förstnämnda, uppskattning,
syntes ränteavkastningen, på sätt närmare framginge av en.vid betänkandet
såsom bilaga I fogad promemoria,, kunna uppskattas till cirka 3.3
procent. Därest motsvarande uppskattning gjordes i fråga örn kai skogsmark
i norra Sverino, torde denna, oaktat kal skogsmark därstädes betingade lägre
pris än söderut, med hänsyn till omloppstidens större längd och de mindre
gynnsamma avsättningsförhållandena för virke i denna del av landet, giva till
resultat en något lägre ränteavkastning än den nyss angivna. Vad nu anförts
örn ränteavkastning vid skogsodling av kal skogsmark torde i^stort sett äga
tillämpning beträffande dylik avkastning vid åtgärder för istandsättande av
vanhävdade skogsmarker med mycket glesa och oväxtliga bestånd samt av
8
JordbruJcsutslcottets utlåtande Nr 75.
marker med stavaskogsbestånd. I fråga örn försumpade skogsmarker syntes
böra antagas, att kapital, som användes för inköpande och torrläggning av dylika
marker, i. gynnsamma fall gåve något högre avkastning än förut sagts.
Med hänsyn till de mycket växlande förhållanden, som förelåge beträffande
försumpade skogsmarker, torde någon beräkning av den genomsnittliga avkastningen
vid torrläggning av dessa ej lämpligen kunna göras.
Av det nu anförda framginge, att kommun, vilken inköpte sådan mark med
otillfredsställande skogstillstånd, som här avsåges, för att sätta densamma i
nöjaktigt skogligt skick, i regel ej kunde påräkna, att den årliga ränteavkastningen
a det kapital, som nedlades å inköpet och markens iståndsättande, uppgänga
till mera än cirka 3.3 procent. Då emellertid kommun i allmänhet torde
kunna erhålla statsbidrag utan återbetalningsskyldighet med 40 ä 50 procent
av kostnaderna för markens iståndsättande, borde antagas, att ränteavkastningen
å det kapital, som kommunen själv insatte i dylikt företag, bleve något
gynnsammare än nyss sagts. Sagda avkastning torde dock. även då sådant bidrag
lämnades, i allmänhet ej komma att i mera avsevärd mån överstiga 4 procent.
Härav följde, att, därest något större intresse för den ifrågasatta låneverksamheten
skulle kunna påräknas bland vederbörande kommuner, här avsedda
statslån ej borde löpa med högre ränta än 4 procent.
Skärskådades härefter frågan örn räntefoten för dessa lån från statens synpunkt,
vore uppenbarligen i och för sig önskvärt, att räntefoten icke sattes
lägre än den staten själv finge betala vid sin upplåning. Det torde emellertid
knappast vara möjligt att med någon grad av säkerhet angiva storleken av
denna statens egen upplåningsränta för en längre tidsperiod framåt. Såsom
—• — — tabell utvisade hade den effektiva ränta, staten vid upptagande av
senaste obligationslån —- år 1927 -— fått vidkännas, varit, preliminärt beräknad,
4.589 procent eller i runt tal 4.6 procent. Det kunde då synas, som örn
statens självkostnad för medel, som under de närmast följande åren kunde komma
att utlånas för ifrågavarande ändamål, med viss sannolikhet skulle kunna
beräknas ligga ungefärligen vid 4.6 procent. Så torde dock knappast vara
fallet. Det måste nämligen tagas i betraktande, att den av staten sedan länge
vid upplåning använda statsränteformen med konverteringsrätt efter tio år
medgåve staten tillfälle att utnyttja ett möjligen blivande gynnsammare ränteläge.
Av förenämnda räntetabell framginge, att, såvitt hittills föreliggande
erfarenhet visade, vi för närvarande icke befunne oss i någon i räntehänseende
särdeles gynnsam tidsperiod. Detta vore särskilt framträdande, om man toge
i betraktande räntcförhållandena för lån, upptagna under tiden 1880—1911.
Kommittén hade för avsikt att föreslå, att lån från den nya lånefonden skulle
utlämnas enligt tre särskilda lånetyper samt att löptiderna för lån enligt dessa
typer skulle bestämmas till resp. 50, 40 och 30 år, varvid amorteringen av lånen
enligt de särskilda typerna skulle begynna efter respektive 30, 20 och 10
ar fran lånens utlämnande. Särskilt i fråga örn lån av förstnämnda typ syntes
en icke ringa sannolikhet tala för att statens verkliga ränteutgift för motsvarande
upplånade medel skulle med hittills använda upplåningsfÖrmer komma
att genomsnittligt understiga — kanske ganska väsentligt — 4.6 procent.
Det torde i belysning av de gångna årens rån teförhållanden icke vara osannolikt,
att en ränta av omkring 4 procent kunde komma att utgöra statens genomsnittliga
årliga räntekostnad beträffande ifrågavarande lån.
o Tydligast^ skulle måhända statens egen räntekostnad i fråga örn hithörande
lån kunna påvisas, örn man tänkte sig. att staten, i samma mån staten utlånade
penningar för ifrågavarande ändamål, själv upptoge fasta amorteringslån på
50, 40 eller 30 år. Så torde med säkerhet icke komma att ske, men det torde
kunna anses mycket sannolikt, att staten med en sådan låneform skulle vid
upplåningen erhålla lägre effektiv ränta än 4.6 procent.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
9
I anslutning till vad nu anförts torde med visst fog kunna antagas, att, därest
löptiderna för här avsedda statslån bestämdes på sätt förut sagts, samt räntefoten
för lånen sattes till 4 procent, en dylik räntefot någorlunda motsvarade
statens verkliga självkostnad för de i låneverksamheten använda medlen.
Vid bedömande av föreliggande spörsmål finge slutligen ej förbises, att det
allmänna droge betydande indirekta fördelar av ett iordningställande av skogsmarker
med otillfredsställande skogstillstånd i form av vidgade existensmöjligheter
och rikare arbetstillfällen för befolkningen, stegrade inkomster för stat
och kommun m. m. Med hänsyn härtill torde, även om räntemarknaden framdeles
skulle utveckla sig på sådant sätt, att statens självkostnad för den ifrågasatta
låneverksamheten skulle bliva större än vad nyss förutsatts, i allt fall
ur nationalekonomiska och andra allmänna synpunkter vara fullt försvarligt
att i någon ringa mån gynna ett dylikt iordningställande i här avsedd ordning
genom begränsande av statens utlåningsränta vid sagda verksamhet till
4 procent.
Departementschefen har i fråga örn räntefotens storlek anfört följande:
»För egen del finner jag mig böra förorda, att räntefoten för lån, som här
avses, sättes till 4.5 procent. Jag vill härvid erinra, att enligt villkoren för
statens skogsutdikningsanslag bidrag från nämnda anslag må tilldelas kommuner
i samma utsträckning som enskilda skogsägare, samt att enligt de villkor,
som i propositionen nr 134 till årets riksdag föreslagits med avseende å
bidrag från statens skogsodlingsanslag, en liknande regel skall gälla i fråga
örn dessa bidrag. Då kommuner, som förvärva skogsmarker med otillfredsställande
skogstillstånd, sålunda, vid bifall till nämnda proposition, kunna
komma i åtnjutande av betydande statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
för iståndsättande av dessa marker, synes hänsyn härtill böra tagas vid bestämmande
av räntefoten för de lån, som meddelas till själva förvärven av
markerna.»
För egen del omfattar utskottet den av skogsvårdskommittén uttalade meningen,
att, därest något mera allmänt intresse skall kunna påräknas från kommunernas
sida, räntefoten i varje fall icke i nämnvärd grad bör överstiga ränteavkastningen
å kapital, som nedlägges å inköp av mark och dess iståndsättande
för skogsproduktion. Utskottet vill erinra örn departementschefens inledningsvis
gjorda uttalande, att det för att stimulera kommunerna till inköp i erforderlig
omfattning av mark av här ifrågavarande beskaffenhet torde vara
nödigt, att kommunerna bereddes tillfälle att erhålla lån på sådana villkor, att
lånens förräntning och amortering i väsentlig omfattning kunde ske med medel,
som inflöte genom virkesavkastning från de skogsmarker, för vilkas förvärvande
lånen upptagits. Då enligt kommitténs utredning denna avkastning —
även med beräkning av ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet å 40 å 50
procent — i allmänhet icke torde komma att i mera avsevärd mån överstiga
fyra procent, synes utskottet högre räntefot än fyra procent icke böra fastställas.
Även örn denna räntesats för närvarande något understiger statens upplåningsränla,
torde dock denna uppoffring uppvägas av de icke oväsentliga indirekta
fördelar, som genom låneverksamheten skulle beredas det allmänna.
Det förtjänar framhållas, att de möjligheter till lån från exempelvis pensions
-
Utskottet.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
försäkringsfonden mot 4.6 procents ränta och med amorteringstid av 30 ä 40 år,
som för närvarande stå till buds, icke torde hava förmått uppväcka något mera
allmänt intresse bland kommunerna för sådana markförvärv, varom här är
fråga. Utskottet vill jämväl erinra att, enligt utredningen i ärendet, från åtskilliga
håll uttalats som önskvärt, att räntefoten sättes något lägre än fyra
procent just med hänsyn till ovan åsyftade fördelar för det allmänna. Statskontoret
har ock förklarat sig icke vilja göra någon direkt erinran mot kommitténs
förslag i förevarande avseende.
Förränt- Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle lån i fråga örn förräntning och åter
åt
ejlet ad- betalning hänföras till någon av tre lånetyper A, B, och C. Val av lånetyp
ning m. m. skulle ske med hänsyn till storleken av den virkesavkastning, som skogsmarken,
under förutsättning att erforderliga åtgärder för dess försättande i tillfredsställande
skogligt skick utan dröjsmål vidtoges, kunde beräknas lämna
under de fem tioårsperioder, som infölle närmast efter det kalenderår, varunder
lånet beviljats.
Beträffande de närmare bestämmelserna för förräntning och återbetalning
— vilka bygga på att förhållandena i förevarande avseende tala för bestämmande
av en lång lånetid och för en koncentration av amorteringen till lånetidens
senare tid, då avkastning från skogsmarken kunde påräknas — hänvisas
till skogsvårdskommitténs bilagda kungörelseförslag. Härav framgår, att
beträffande lånetyperna A och B räntan under tiden för lånets utlämnande till
och med tio år efter utgången av det kalenderår, varunder lånet utlämnades,
skall läggas till kapitalet. Amorteringsskyldigheten inträder för lånetyp A
efter 30 år, för lånetyp B efter 20 år och för lånetyp C efter 10 år. Lån skall
beträffande de olika lånetyperna vara slutbetalat med respektive 50 :e, 40 :e
och 30 :e året efter det kalenderår, varunder lånet utlämnats.
I fråga örn vad kommittén sålunda förordat innebär Kungl. Maj:ts förslag
endast ett par mindre jämkningar. Departementschefen har nämligen
ansett, att möjlighet borde finnas att i fråga om räntans erläggande bestämma
anståndstiden kortare än nyss angivits. På sätt skogssällskapet föreslagit syntes
det departementschefen böra ankomma å Kungl. Majit att i särskilda fall,
då skäl därtill vore, i samband med låns beviljande föreskriva, vare sig att intet
anstånd med räntans erläggande skulle äga rum eller att sådant anstånd
finge åtnjutas under viss kortare tid än tio år. Vidare har departementschefen
i likhet med skogssällskapet framhållit, att det på grund av den inköpta
skogsmarkens beskaffenhet eller låntagarnas ekonomi eller av annan anledning
i särskilda fall kunde befinnas lämpligt, att amorteringen påbörjades tidigare
än enligt de av kommittén föreslagna särskilda typerna vore förutsatt. För
dylika fall borde enligt departementschefens mening föreligga möjlighet att
fastställa en tidigare tidpunkt för amorteringens påbörjande än den, som enligt
vederbörande lånetyp i allmänhet skulle tillämpas, och departementschefen
har därför ansett, att Kungl. Majit borde äga befogenhet att i särskilda fall,
då skäl därtill vore, vid beviljande av lån föreskriva, att amortering av lånet
skulle påbörjas från och med ett tidigare år än det, för vilket enligt den låne
-
Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 75.
11
typ, vartill lånet hänförts, detta eljest skolat ske. Meddelande av dylik föreskrift
borde ej medföra någon rubbning i den allmänna regeln, att lån under
den effektiva amorteringstiden skulle förräntas och amorteras medelst lika årliga
avgifter (ammi te ter).
I fråga örn sättet för låneärendenas prövning innebär Kungl. Maj :ts förslag,
att denna prövning skulle ankomma på Kungl. Majit. Med avseende å låneärendenas
förberedande handläggning innefattar Kungl. Maj :ts förslag, som
härutinnan något avviker från vad kommittén föreslagit, att låneansökning
skulle ingivas direkt till vederbörande länsstyrelse, som skulle hava att föranstalta
örn erforderlig utredning i ärendet och därefter med eget utlåtande översända
handlingarna till jordbruksdepartementet.
I sistnämnda hänseende har departementschef en anfört följande. »I fråga örn
sättet för utredningens verkställande torde böra föreskrivas, att, där ej länsstyrelsen
med hänsyn till låneansökningens innehåll eller eljest finner uppenbart,
att hinder möter mot ansökningens beviljande, länsstyrelsen skall hava
att ombesörja erforderlig skoglig undersökning av den skogsmark, varom
fråga är, samt att länsstyrelsen för denna undersökning äger anlita antingen
vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogssällskapet. Att frånkänna länsstyrelsen
befogenhet att anförtro dylikt uppdrag åt skogssällskapet synes ej
motiverat, då sällskapet med den stora erfarenhet, som sällskapet förvärvat sig
i hithörande frågor, måste anses särskilt skickat att ombesörja sådan undersökning,
som nyss sagts. Vid valet av undersökningsorgan bör länsstyrelsen tillse,
att kostnaderna för undersökningen hållas inom skäliga gränser, varjämte viss
hänsyn bör tagas till sökandens önskan i berörda avseende.
Har länsstyrelse lämnat uppdrag, som nyss sagts, åt ettdera av nämnda organ,
bör detta hava att till undersökningens förrättande förordna person, som
avlagt fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller från
skogshögskolans jägmästarekurs eller som eljest genom särskilt beslut av
Kungl. Majit förklarats behörig därtill. Att förrättningsmannen skall vara
anställd hos vederbörande undersökningsorgan, synes ej böra föreskrivas.
I fråga örn undersökningen torde vidare böra stadgas, att instrument över
denna skall avfattas enligt formulär, som fastställts av Kungl. Maj :t, samt att
det skall åligga sökanden att, på sätt kommittén föreslagit, genom ombud vid
undersökningen meddela de upplysningar och förete de handlingar, som prövas
erforderliga, ävensom besörja behövlig hantlangning. Närmare föreskrifter i
övrigt rörande ifrågavarande undersökning, vilken bör bekostas av sökanden,
torde böra meddelas av Kungl. Majit.
Sedan undersökning, som nu sagts, ägt rum, bör sökanden beredas tillfälle
att däröver avgiva yttrande, varefter skogsvårdsstyrelsen resp. skogssällskapet
bör hava att med eget utlåtande snarast möjligt överlämna det vid undersökningen
upprättade instrumentet jämte övriga handlingar i ärendet till
länsstyrelsen.
Vad angår den utredning, som erfordras utöver nämnda skogliga undersökning,
bör det ankomma å länsstyrelsen att föranstalta härom på sätt den finner
lämpligt.»
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Utskottet. Vad Kungl. Maj :t i nu angivna avseenden föreslagit föranleder icke någon
utskottets erinran.
Allmänna Vidkommande de allmänna villkoren för utlämnade lån hänvisas till komutlämnande
mittens detta utlåtande bilagda kungörelseförslag. Departementschefen har
av lån anslutit sig till vad kommittén i sådant avseende föreslagit, dock har departementschefen
ansett, att då giltig anledning ej syntes föreligga att, på sätt
kommittén i § 16 av kungörelseförslaget förordat, medgiva låntagarna någon
respittid för erläggande av förfallen annuitet, det borde föreskrivas, att annuitet
för visst kalenderår av låntagaren inbetaltes till statskontoret senast vid
kalenderårets utgång, därvid den tid, varunder låntagare kunde underlåta att
erlägga förfallen annuitet för visst kalenderår utan risk av åläggande att återbetala
lånet i förtid, skulle bestämmas till sextio dagar från kalenderårets utgång.
§ 12 i berörda kungörelseförslag innefattar, att låntagaren skall, innan lån
må utlämnas, hos statskontoret med vederbörligt bevis styrka, att den fastighet,
till vilken ifrågavarande skogsmark bör, icke besväras av inteckning för fordran,
ävensom till statskontoret överlämna skriftlig, bevittnad förklaring av
fastighetens föregående ägare, att denne avstår från honom tillkommande rätt
att söka inteckning i fastigheten för ogulden köpeskilling.
I detta avseende innebär Kungl. Maj:ts förslag viss avvikelse. Departementschefen
har efter angivande av innebörden i kommitténs förslag anfört:
»Det torde emellertid vara uppenbart, att betydande svårigheter i många fall
kunna möta att befria här avsedd mark från fordringsinteckningar redan före
statslånets utlämnande. Särskilt är detta händelsen, där för ernående av sådan
befrielse låntagaren måste göra större avbetalningar å inteckningsskulden,
för vilka avbetalningar låntagaren måhända ej har andra medel än lånemedlen
att tillgå. Även är att märka, att det kan vara av stor betydelse för låntagaren
att kunna utfå lånemedlen för likviderande av den del av köpeskillingen,
som skall kontant erläggas, oberoende därav om relaxering av den i marken intecknade
gälden hunnit att äga rum. Vägande praktiska skäl tala sålunda för
beredande av möjlighet för låntagaren att utbekomma lånemedlen, redan innan
marken frigjorts från fordringsinteckningar.
Från statens synpunkt torde ett tillgodoseende av låntagarens intresse i
förevarande avseende näppeligen böra möta avgörande betänklighet. Det må
härvid erinras, att vid lånets beviljande vederbörlig hänsyn skall tagas till att
lånets belopp och de för lånet fastställda betalningsvillkoren stå i skäligt förhållande
till låntagaren-kommunens skattekraft och finansiella läge och att
ett fullgörande från låntagarens sida av dennes betalningsskyldighet gentemot
statsverket sålunda under alla förhållanden måste anses tryggat.
Förenämnda praktiska synpunkter böra självfallet ej föranleda eftergivande
av kravet å vederbörande skogsmarks frigörande från däri meddelade fordringsinteckningar
utan skänkas beaktande allenast på det sätt, att låntagaren medgives
rätt att utbekomma lånet utan hinder därav, att sådant frigörande ej ägt
rum, men tillika ålägges att inom skälig tid efter lånets utlämnande styrka,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
13
att marken är fri från dylika inteckningar, vid äventyr att skyldighet att återbetala
lånet eljest kan inträda. Inom sagda tid torde låntagaren jämväl böra
vara pliktig visa, att marken ej i hans hand häftar för ogulden köpeskilling.
»
Departementschefen har sålunda förordat att i stället för berörda bestämmelse
i § 12 av kommittéförslaget föreskrift meddelas, att låntagare skall vara
pliktig att senast innan två år efter lånets utlämnande hos statskontoret med
vederbörliga bevis eller handlingar styrka, dels att den skogsmark, lånet avser,
ej besväras av inteckning för fordran, dels ock att marken ej i låntagarens hand
häftar för ogulden köpeskilling eller att säljaren i den med låntagaren upprättade
köpehandlingen förklarat sig avstå från honom tillkommande rätt att söka
inteckning för sådana köpeskilling, allt vid äventyr att lånet eljest må förklaras
förfallet till återbetalning å tid, som av Kungl. Majit föreskrives. Då det
undantagsvis kunde möta svårighet för låntagaren att inom två år efter lånets
utlämnande fullgöra sin skyldighet i nämnda avseenden, har departementschefen
ansett böra stadgas, att Kungl. Majit skulle äga att i särskilda fall medgiva
låntagaren anstånd med skyldighetens fullgörande under ytterligare högst
två år.
Utskottet ansluter sig till Kungl. Majits förslag i nu berörda avseenden. Utskottet.
I fråga örn tillsynen å lånevillkorens full (för Mide skall enligt Kungl. Majits
förslag, som i detta hänseende i viss mån avviker från vad kommittén föreslagit,
tillsynen å att låntagare ej förfogar över lånemedlen för annat än stadgat
ändamål samt ej i strid mot meddelade bestämmelser överlåter eller intecknar
den med dessa medel förvärvade skogsmarken uppdragas åt vederbörande
länsstyrelse. likaledes har departementschefen ansett, att övervakandet därav,
att låntagaren fullgör sin skyldighet i fråga örn skogsmarkens försättande i
tillfredsställande skogligt skick samt beträffande vidmakthållande av därå
uppkommen plantskog, principiellt böra anförtros åt länsstyrelsen, varvid styrelsen
skulle äga påkalla erforderligt biträde från vederbörande skogsvårdsstyrelse
samt, i fråga örn skogar, som vore anslutna till skogssällskapet, jämväl
av detta.
För förvaltningen av här avsedd kommunskog skall enligt Kungl. Majits
förslag som regel tillsättas en kommunskogsnämnd. En sådan anordning skulle
enligt departementschefens mening dels medföra ökad garanti för en ändamålsenlig
skötsel av skogen, dels ock i betydande mån underlätta den kontroll
å lånevillkorens fullgörande, som skulle utövas av länsstyrelsen. Det skulle
sålunda ankomma å Kungl. Maj it att, där ej i särskilda fall kommunskogsnämnd
funnes obehövlig, vid låns beviljande förordna örn tillsättande av sådan nämnd,
för vilken reglemente skulle fastställas av Kungl. Majit.
Nämnden skulle bestå av tre eller fem ledamöter, av vilka i förra fallet två
och i senare fallet fyra, jämte suppleanter till lika antal, skulle utses av sökanden
och en ledamot jämte en suppleant av skogsvårdsstyrelsen eller, där skogen
vore ansluten till skogssällskapet, av detta. Nämnden skulle åligga att årli
-
Tillsyn å
lånevillkorens
fullgörande
m. m.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Utskottet.
Stats
anslagets
beräknande
-
Utskottet.
gen och, där länsstyrelsen så påfordrade, jämväl eljest till länsstyrelsen lämna
för tillsynens fullgörande erforderliga uppgifter rörande skogsmarkens förvaltning
och lånemedlens disposition ävensom att, där kommunen skulle eftersätta
vad kommunen enligt lånevillkoren ålåge, därom ofördröjligen göra anmälan
till länsstyrelsen. Närmare föreskrifter rörande nämndens skyldigheter
i förevarande hänseenden ha ansetts böra meddelas av Kungl. Maj :t.
I förenämnda av kommittén framlagda kungörelseförslag hava upptagits
föreskrifter i ett flertal detaljfrågor, avseende karaktären av det köpeavtal, som
lånesökanden skall hava träffat rörande vederbörande skogsmark, innehållet av
låneansökning och uppgift å de handlingar, som skola bifogas ansökningen, innehållet
av det instrument, som skall upprättas över undersökning av skogsmarken,
inom vilken tid efter låns beviljande rekvisition å lånemedlen senast
skall ske hos statskontoret, befogenhet för Kungl. Maj :t att på ansökan lämna
låntagare tillstånd att i förtid återbetala lånet m. m.
Mot ifrågavarande detaljförskrifter i kommitténs förslag har departementschefen
förklarat sig i stort sett ej hava något att erinra. Det syntes honom
emellertid böra ankomma å Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut i
förevarande anslagsfråga, närmare pröva kommitténs förslag i denna del samt
meddela de bestämmelser, som utöver de av honom tillstyrkta grunderna för
ifrågavarande låneverksamhet kunde finnas erforderliga i förevarande hänseenden
eller i övrigt kunde påkallas för vinnande av det med verksamheten avsedda
ändamålet.
Mot Kungl. Maj :ts förslag i nu omhandlade avseenden har utskottet intet att
erinra.
Vad slutligen angår frågan örn för ändamålet erforderligt statsanslag har
departementschefen beräknat medelsbehovet under budgetåret 1930/1931 till
'' 200,000 kronor. Därefter har departementschefen anfört följande.
»Därest, såsom jag i det föregående tillstyrkt, räntefoten för ifrågavarande
statslån bestämmes till 4.5 procent, torde enligt de grunder, som tillämpas i
fråga örn beredande av medel för statens utlåningsverksamhet, av berörda anslag
10 procent eller 20,000 kronor böra anvisas att utgå av skattemedel och
återstoden av lånemedel. Jag erinrar härvid, att under punkten 92 i statsverkspropositionen
till årets riksdag för understöd till vissa åtgärder inom
jordbrukets område beräknats för nästkommande budgetår ett belopp av
800,000 kronor samt att detta belopp lämnar tillgång jämväl till bestridande
av den del av berörda anslag, som enligt det nyss anförda bör utgå av skattemedel.
Då det i statsverkspropostitionen beräknade anslaget å 200,000 kronor
för kapitalökning å kommunskogslånefonden uppförts att i sin helhet täckas
av lånemedel, påkallas, vid bifall till vad jag nu föreslagit, en jämkning av
inkomstposten övriga lånemedel’.»
Beräkningen av det erforderliga anslagsbeloppet föranleder ingen utskottets
erinran.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
15
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd kommunskogslånefonden,
skall inrättas, vilken fond skall förvaltas
av statskontoret och från vilken lån må, enligt i statsrådsprotokollet
angivna grunder med däri av utskottet här ovan angiven
förändring, av Kungl. Majit beviljas kommuner för förvärv
av marker med otillfredsställande skogstillstånd,
b) såsom kapital för kommunskogslånefonden å riksstaten
för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under
rubrik »statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles under
riksdagen avgiva förslag.
Stockholm den 12 maj 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 74.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Bilaga A.
1928 års skogsvårdskommittés
förslag
till
Kungörelse
angående lån från statens lånefond för underlättande av kommuners
inköp av skogsmark i vissa fall (kommunskogslånefonden).
Härigenom förordnas som följer:
§ 1.
Från kommunskogslånefonden må enligt bestämmelserna i denna kungörelse
lån av Kungl. Majit beviljas landskommun, köping, som utgör särskild kommun,
landsting eller kommunalförbund, omfattande uteslutande kommuner av
nämnda slag, för inköp inom område, å vilket skogsvårdslagen äger tillämpning,
av sådan mark med otillfredsställande skogstillstånd, som nedan sägs:
1) skogsmark, som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka
träd;
2) vanhävdad skogsmark, där beståndet är av synnerligen otillfredsställande
slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter;
3) skogsmark, som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd; eller
4) försumpad skogsmark.
§ 2.
Lån må beviljas till belopp, motsvarande högst tre fjärdedelar av det uppskattade
värdet av den skogsmark, varom fråga är, jämte därå växande skog,
dock att lånet ej må överstiga tre fjärdedelar av den köpeskilling, lånesökanden
utfäst sig att erlägga för marken.
§ 3-
Lån må ej beviljas, där ej sökanden träffat bindande avtal örn inköp av skogsmarken;
dock vare den omständigheten, att enligt köpeavtalet sökanden skall
vara bunden därav allenast örn det sökta lånet beviljas, ej hinder för låns meddelande.
Ej må lån utlämnas, med mindre skogsmarken är fri från inteckning för
fordran.
§ 4.
Å lån skall beräknas ränta efter fyra procent örn året.
§ 5.
Vid beviljande av lån skall detsamma i fråga örn förräntning och återbetalning
hänföras till någon av följande tre lånetyper:
Lånetyp A: Under tiden från lånets utlämnande till och med tio år efter
utgången av det kalenderår, varunder lånet utlämnades, lägges för varje kalen
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
17
clerår upplupen ränta till kapitalet. Å upplupen ränta för ett tidigare år beräknas
ränta under följande år. Å sammanlagda beloppet av kapital- och ränteskulden
vid utgången av nämnda tio år gäldas därefter årligen ränta under
tjugu år. Sedan sålunda trettio år förflutit från det år, varunder lånet utlämnades,
förräntas och amorteras nyssnämnda kapital- och ränteskuld medelst lika
årliga avgifter (annuiteter) så avpassade, att hela skulden är slutbetald med
det femtionde året efter det kalenderår, varunder lånet utlämnades
Lånetyp B: För tiden från lånets utlämnande till och med tio år efter utgången
av det kalenderår, varunder lånet utlämnades, gälla samma bestämmelser
som beträffande typ A. A sammanlagda kapital- och ränteskulden vid utgången
av nämnda tio år gäldas därefter årligen ränta under tio år. Sedan sålunda
tjugu år förflutit från det år, varunder lånet utlämnades, förräntas och amorterås
kapital- och. ränteskulden medelst lika annuiteter salunda, att hela skutden
är slutbetald med det fyrtionde året efter det kalenderår, varunder lånet
utlämnades. . . ,
Lånetyp C: Under tiden från lånets utlämnande till och med tio ar etter utgången
av det kalenderår, varunder lånet utlämnades, gäldas^ årligen ränta.
Därefter förräntas och amorteras lånet medelst lika annuiteter sålunda, att hela
lånet är slutbetalt med det trettionde året efter det kalenderår, varunder lånet
utlämnades.
Val av lånetyp sker med hänsyn särskilt till storleken av den virkesavkastning,
som den ifrågavarande skogsmarken, under förutsättning att erforderliga
åtgärder för dess försättande i tillfredsställande skogligt skick utan dröjsmål
vidtagas, kan beräknas lämna under de fem tioårsperioder, som infalla närmast
efter det kalenderår, varunder lånet beviljats.
§ 6.
Ansökan örn lån skall vara ställd till Kungl. Majit och ingivas till skogsvårdsstyrelsen
i det landstingsområde, inom vilket den ifrågavarande skogsmarken
är belägen. Ansökningen skall innehålla uppgift, förutom angående det
sökta lånets belopp, örn skogsmarkens läge, storlek och beskaffenhet samt örn
beloppet av den köpeskilling, sökanden utfäst sig att erlägga för marken. I ansökningen
skall därjämte angivas, vilken av dc i § 5 omförmälda lånetyper med
avseende å lånet anses böra komma till användning.
Vid ansökningen skola fogas:
1) bestyrkt avskrift av handling, som upprättats angående sökandens inköp
av skogsmarken; . ..
2) gravationsbevis rörande den fastighet, till vilken skogsmarken hor; samt
3) styrkt utdrag ur fastighetslängd vid senaste allmänna fastighetstaxering
och vid därefter senast verkställd särskild fastighetstaxering, allt såvitt rör
den fastighet, till vilken skogsmarken hör.
§ I
Finnér
skogsvårdsstyrelsen, med hänsyn till låneansökningens innehåll eller
eljest, uppenbart, att hinder möter mot ansökningens beviljande, översänder
styrelsen omedelbart handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande till länsstyrelsen.
§8.
Moni. 1. Finner skogsvårdsstyrelsen ej uppenbart, att hinder möter mot låneansökningens
beviljande, förordnar skogsvårdsstyrelsen så snart ske kan hos
styrelsen anställd befattningshavare, som avlagt fullständig avgångsexamen
från skogsinstitutets högre kurs eller från skogshögskolans jägmästarekurs, att
utan dröjsmål verkställa undersökning av den skogsmark, varom fråga år,
Bihang till riksdagens protokoll 1030. 10 sami. 31 haft. (Nr i5.) 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
jämte därå växande skog. Instrument över dylik förrättning skall avfattas enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t, och innehålla följande:
a) uppgifter örn skogsmarkens areal och beskaffenhet samt om myckenheten
och beskaffenheten av därå växande skog;
b) utlåtande, huruvida skogsmarken är att anse såsom mark, med avseende
varå lån jämlikt § 1 må beviljas;
c) uppgifter örn avsättningsförhållandena för virkesprodukter från skogsmarken
och örn virkespriserna å avsättningsorten;
d) värdering av skogsmarken och därå växande skog i befintligt skick;
e) summarisk uppgift angående de skogsodlings-, utdiknings- eller andra
arbeten, som finnas erforderliga för skogsmarkens försättande i tillfredsställande
skogligt skick, beräkning av kostnaderna för dessa arbeten samt angivande
av den tid, som beräknas åtgå för arbetenas utförande:
f) uppskattning av rotvärdet av det virke, som under en tid av femtio år
näst efter utgången av det kalenderår, varunder uppskattningen sker, med
iakttagande av god skogsvård beräknas kunna uttagas ur den å marken förefintliga
och uppkommande skog; skolande denna uppskattning avse varje period
örn tio år under sagda tidrymd;
g) beräkning av den uthålliga nettoavkastning, som, under förutsättning att
de under e) angivna arbetena utföras, å skogsmarken förefintlig och uppkommande
skog kan beräknas lämna, så ock uppskattning, på grundval av denna
beräkning, av värdet å skogsmarken och därå växande skog; samt
h) förslag rörande den lånetyp, som i det föreliggande fallet anses böra
komma till användning.
Lånesökanden är pliktig att, genom ombud, vid förrättningen meddela de
upplysningar och förete de handlingar, som prövas erforderliga, så ock att
ombesörja behövlig hantlangning.
Mom. 2. Ersättning för förrättningen skall utgå enligt grunder, som bestämmas
av Kungl. Maj :t, samt gäldas av sökanden.
§ 9-
Sedan i låneärende utredning enligt § 8 mom. 1 ägt rum samt sökanden berens
tillfälle att inom förelagd kort tid avgiva yttrande över utredningen, har
skogsvårdsstyrelsen att ofördröjligen översända handlingarna i ärendet jämte
eget utlåtande till länsstyrelsen. Utlåtandet skall innehålla yttrande, huruvida
eller i vad mån ansökningen anses böra beviljas, samt angiva de skäl, varpå
yttrandet grundas.
§ 10.
Efter det handlingarna i låneärende inkommit till länsstyrelsen samt den
ytterligare utredning i ärendet, som må finnas påkallad, verkställts, överlämnar
länsstyrelsen så snart ske kan handlingarna jämte eget utlåtande till jordbruksdepartementet.
Innan låneansökning prövas, infordrar Kungl. Maj:t däröver yttrande från
centralrådet för skogsvårdsstyrelsemas förbund.
§ 11.
På framställning av lånesökande äger Kungl. Majit, då lån beviljas, förordna,
att den ifrågavarande skogsmarken skall stå under förvaltning av en särskild
nämnd (kommunskogsnämnd) med reglemente, som fastställes av Kungl.
Majit. Sådan nämnd skall bestå av tre eller fem ledamöter, av vilka i förra
fallet två och i senare fallet fyra, jämte suppleanter till lika antal, utses av
sökanden och en ledamot jämte en suppleant av skogsvårdsstyrelsen.
Jordbrulcsutslcottets utlåtande Nr
19
§ 12.
Sedan Kungl. Maj:! om beviljat lån lämnat statskontoret underrättelse, utanordnar
statskontoret efter låntagarens rekvisition lånemedlen till denne mot
förbindelse att använda samt förränta och återbetala lånet enligt därom gällande
bestämmelser. Formulär till förbindelse fastställes av statskontoret.
Innan lån må utlämnas, skall låntagaren hos statskontoret med vederbörligt
bevis styrka, att den fastighet, till vilken ifrågavarande skogsmark hör, icke
besväras av inteckning för fordran, ävensom till statskontoret överlämna skriftlig,
bevittnad förklaring av fastighetens föregående ägare, att denne avstår
från honom tillkommande rätt att söka inteckning i fastigheten för ogulden
köpeskilling.
Då lån utlämnas, skall statskontoret till låntagaren överlämna en tablå över
de ränte- och amorterings-(annuitets-) likvider, som denne har att erlägga för
lånet.
§13-
Det åligger länsstyrelsen att, sedan lån beviljats, så snart ske kan bevisligen
giva låntagaren del av Kungl. Maj:ts beslut.
§ 14.
Har lånesökande ej inom ett år efter det lån beviljats till statskontoret inkommit
med rekvisition å lånemedlen, vare sökanden förlustig rätten att utfå
desamma.
§ 15.
Då lån enligt lånetyp A elier B utlämnats, åligger det statskontoret, för
fordringsrättens bevarande, att inom tio år från den dag, då lånet utlämnades,
i laga ordning erinra låntagaren örn lånefordringen.
§ 16.
Ränta eller amortering (annuitet) för visst kalenderår skall senast den 31
januari nästföljande år av låntagaren inbetalas till statskontoret. Å belopp,
som ej gäldas inom föreskriven tid, erlägges ränta, efter sex procent örn året,
tills betalning sker.
Har inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar från den 31 januari, skall
statskontoret därom göra anmälan hos Kungl. Maj:!, som bestämmer, huruvida
det återstående kapitalbeloppet jämte ränta skall av låntagaren återbetalas
före den tid, som viel lånets beviljande i sådant avseende bestämts.
§ 17.
Det åligger låntagare att inom skälig tid efter det lånet utlämnats vidtaga
erforderliga åtgärder för försättande av den skogsmark, lånet avser, i tillfredsställande
skogligt skick, i den mån dylika åtgärder kunna anses medföra nytta,
som motsvarar kostnaden för deras utförande, ävensom att vidmakthålla den
skog, som genom åtgärderna uppkommit å marken, intill dess skogen nått den
utveckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog.
§ 18.
Skogsmark, för vars inköpande lån utlämnats, må ej, innan lånet blivit till
fullo återbetalt, av låntagaren överlåtas eller med inteckning för fordran belastas,
med mindre Kungl. Maj:t efter ansökan därtill lämnar tillstånd.
§ 19.
Har låntagare förfogat över lånemedel för annat än stadgat ändamål, eller
har låntagare förfarit i strid mot bestämmelserna i § 18, vare lånet förfallet
till återbetalning å tid, som av Kungl. Maj:t föreskrives.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Har låntagare eftersatt honom enligt § 17 åliggande skyldighet, ankommer
det på Kungl. Maj :t att bestämma, huruvida eller i vad mån lånet skall av låntagaren
återbetalas i förtid.
Försummas inbetalning av lånebelopp jämte ränta, som jämlikt denna paragraf
skall inbetalas i förtid, vare låntagaren pliktig att därå gälda ränta efter
sex procent örn året från föreskriven inbetalningsdag, tills likvid sker.
§ 20.
Det åligger såväl länsstyrelsen som skogsvårdsstyrelsen att tillse, att låntagare
ej förfogar över lånemedlen för annat än stadgat ändamål eller förfar
i strid mot bestämmelserna i § 18. Därjämte är skogsvårdsstyrelsen pliktig
övervaka, att låntagaren ej eftersätter vad honom enligt § 17 åligger. Har
låntagaren åsidosatt sin skyldighet i något av nu angivna avseenden, vare länsstyrelsen
eller skogsvårdsstyrelsen, då kännedom därom vinnes, pliktig att örn
förhållandet göra anmälan till Kungl. Majit.
§21.
Skall lån enligt bestämmelserna i § 16 eller § 19 återbetalas i förtid, äger
Kungl. Majit föreskriva, att låntagaren skall, utöver det kapitalbelopp, som
å lånet återstår oguldet, jämte stadgad ränta därå, tillika utgiva ersättning för
statsverkets kostnad för lånet med belopp, motsvarande en årlig ränta efter en
halv procent, utgående under tiden från lånets utlämnande, till dess detsamma
i sin helhet återbetalts, samt beräknad å lånets kapitalbelopp eller, beträffande
tid, varunder lånet amorterats, å vad av sagda belopp efter varje amortering
utestått oguldet; dock att ersättningen minst skall utgöra fem procent av det
ursprungliga kapitalbeloppet.
I särskilda fall, då skäl därtill äro, äger Kungl. Majit bestämma ersättningen
till lägre belopp än nu sagts.
§ 22.
Kungl. Majit äger, örn skäl därtill visas, på ansökan lämna låntagare tillstånd
att i förtid återbetala lånet, och ankommer därvid på Kungl. Majit att
föreskriva de villkor, varunder sådan återbetalning må ske.
§ 23.
Vad enligt denna kungörelse gäller örn skogsvårdsstyreise skall äga tillämpning
jämväl å skogssällskapet med iakttagande, att sällskapet enligt § 11
tillkommande befogenhet att utse en ledamot jämte en suppleant i kommunskogsnämnd
samt sällskapets skyldighet enligt § 20 att öva tillsyn däröver,
att låntagare fullgör vad honom i vissa hänseenden åligger, skola avse allenast
skogar, som äro anslutna till sällskapet, samt att beträffande nämnda
skogar skogsvårdsstyrelse ej skall äga sådan befogenhet, som i § 11 sägs, men
däremot vara pliktig att jämte sällskapet utöva sådan tillsyn, som nyss angivits.
Örn låneansökning, som ingivits till skogssällskapet, skall sällskapet ofördröjligen
lämna vederbörande skogsvårdsstyrelse underrättelse.
§ 24.
De närmare bestämmelser, som prövas erforderliga för vinnande av ändamålet
nied denna lånerörelse, meddelas av Kungl. Majit.
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
301412
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:325 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en kommunskogslånefond. a1 i texten