Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en kommunsko g slånefond.

1930-05-12 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:75, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en kommunsko g slånefond.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

1

Nr 75.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl- 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande

av en kommunsko g slånefond.

(l:a avd.)

I årets statsverksproposition har i avbidan på proposition i ämnet under utgifter

för kapitalökning, bil. 6, punkten 7, såsom kapitalökning för en särskild

statlig fond, benämnd kommunskogslånefonden, beräknats för budgetåret

1930/1931 ett belopp av 200,000 kronor.

Sedermera bar Kungl. Majit i en till riksdagen den 14 mars 1930 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 267, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit

riksdagen

a) besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd kommunskogslånefonden,

skall inrättas, vilken fond skall förvaltas av statskontoret och från vilken

lån må, enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, av Kungl. Majit

beviljas kommuner för förvärv av marker med otillfredsställande skogstillstånd,

b) såsom kapital för kommunskogslånefonden å riksstaten för budgetåret

1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »statens utlåningsfonder»

anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor, därav 180,000 kronor

skola utgå av lånemedel, samt

c) vid bifall till vad under b) föreslagits, i erforderlig mån jämka den i förslaget

till riksstat för budgetåret 1930/1931 upptagna inkomstposten »övriga

lånemedel».

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

I skrivelse den 12 maj 1928 har skogssällskapet hemställt, att Kungl. Majit

måtte vidtaga erforderliga åtgärder för tillgodogörande av kala och försumpade

marker genom deras sammanförande till gemensamhetsskogar och försättande i

skogbärande skick med stöd av billiga, av staten tillhandahållna lån.

Sedan denna skrivelse enligt Kungl. Majits beslut den 27 november 1928

överlämnats till de utredningsmän, vilka jämlikt Kungl. Majits bemyndigande

den 26 oktober 1928 tillkallats med uppdrag att inom jordbruksdepartementet

verkställa utredning angående statens medverkan till vinnande av skogsbörd å

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 10 sami. 81 käft. (Nr 75.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Önskvärdheten

ur det

allmännas

synpunkt av

kommunala

förvärv av

skogsmarker

med otillfredsställande

skogstillstånd

samt

behovet av

statsåtgärder

f ör

underlättande

av sådana

förvärv.

vissa marker (1928 års skogsvårdskommitté), för att tagas i övervägande vid

utredningens verkställande, hava utredningsmännen den 14 december 1929 avgivit

betänkande angående statslån till kommuner för inköp av skogsmark i

vissa fall (statens offentliga utredningar 1929:34).

Till grund för Kungl. Maj:ts förslag ligger 1928 års skogsvårdskommittés

ovanberörda betänkande. Ett av kommittén utarbetat förslag till kungörelse

angående lån från statens lånefond för underlättande av kommuners inköp av

skogsmark i vissa fall (kommunskogslånefonden) är såsom bilaga fogat till

detta utlåtande (Bil. A).

Beträffande först frågan, huruvida kommunala förvärv av skogsmarker med

otillfredsställande skog stillstånd kunde anses önskvärda från det allmännas

synpunkt, har departementschefen anfört följande:

»Någon meningsskiljaktighet torde ej råda därom, att ett iståndsättande av

de inom landet förekommande synnerligen omfattande marker med otillfredsställande

skogstillstånd är från nationalekonomisk och social synpunkt synnerligen

önskvärt. För främjande av detta syfte har staten under senare år lämnat

betydande understöd till utdikning av försumpade skogsmarker inom 1923

års skogsvårdslags tillämpningsområde, och har Kungl. Majit i proposition nr

134 till innevarande års riksdag äskat ett särskilt anslag till understödjande

av andra arbeten för skogsproduktionens höjande å vissa marker under sagda

lag. Även örn statliga åtgärder av nu angiven art äro av mycket stor betydelse

för produktivgörande av ifrågavarande marker med otillfredsställande

skogstillstånd, torde det dock ej kunna antagas, att på denna väg samtliga dessa

marker skola försättas i nöjaktigt skogligt skick. På sätt kommittén framhållit,

torde de enskilda markägarna i ej få fall sakna erforderliga resurser eller

tillräckligt intresse härför, och gäller detta särskilt sådana marker, där för ändamålet

erforderliga arbeten kräva förhållandevis dryga kostnader samt det

ekonomiska resultatet av dessa arbeten kan tillgodogöras först efter längre tids

förlopp.

Vill man i största möjliga utsträckning nyttiggöra här avsedda marker för

skogsproduktion, torde därför för ernående av detta syfte jämväl andra vägar

böra anlitas än de förut angivna. I likhet med kommittén anser jag, att den

utväg, som härvid i främsta rummet bör komma i betraktande, är markernas

förvärvande av kommuner för att av dessa iståndsättas och förvaltas såsom

kommunal egendom.

På sätt av utredningen framgår, har under de senare decennierna ett ej ringa

antal kommuner förvärvat skogsmarker för drivande av skogsbruk eller avsatt

medel för detta ändamål, och har intresset för bildande av kommunskogar under

denna tid avsevärt stegrats. Detta förhållande torde väsentligen bero på

det omfattande och intresserade arbete för ändamålet, som skogssällskapet nedlagt

och som särskilt inriktats på främjande av kommunala förvärv av kala

och försumpade skogsmarker samt andra marker med otillfredsställande skogstillstånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

3

Erfarenheten från skogssällskapets verksamhet giver vid handen, att iståndsättande

av dylika marker är en uppgift, som är väl lämpad för kommunerna.

Det ligger ock i sakens natur, att kommunerna med sin till tiden obegränsade

tillvaro hava större intresse för dylika arbeten än den enskilde markägaren, då

de förra städse kunna räkna på att få njuta vinsten därav, även örn denna utfaller

först i en relativt avlägsen framtid. Det bör särskilt uppmärksammas, att

kommunerna genom arbeten av ifrågavarande art kunna uppväcka och vidmakthålla

ett ökat skogsvårdsintresse bland sina medlemmar och därigenom förskaffa

sig indirekta fördelar.

Frågan, huruvida inköp och produktivgörande av marker, som här avses,

kunna bliva till fördel för vederbörande kommuners ekonomi, är tydligen beroende

på markernas läge och beskaffenhet samt de kostnader, som kommunerna

i varje fall få vidkännas för markernas förvärvande och iståndsättande,

ävensom på den framtida prisutvecklingen å trävarumarknaden. Något generellt

omdöme rörande lämpligheten från ren ekonomisk synpunkt av dylika inköp

torde därför ej kunna göras, men är uppenbarligen ej uteslutet, att inköpen

i gynnsamma fall kunna bliva ekonomiskt lönande företag. Det torde kunna

förutsättas, att kommunerna vid förvärvande av skogsmarker för ifrågavarande

ändamål komma att iakttaga nödig varsamhet och ej inlåta sig på

andra företag än sådana, som äro ekonomiskt berättigade.

I detta sammanhang må erinras, att kommunerna genom förvärvande av

marker, varom nu är fråga, i vissa fall kunna beredas gagn även på det sätt, att

de för markernas produktivgörande erforderliga arbetena lämpligen kunna

utföras såsom reservarbeten.

Den av vissa skogsvårdsstyrelser hävdade uppfattningen, att kommunala

förvärv av ifrågavarande beskaffenhet vore till skada för den jordbruksidkande

befolkningen, enär denna därigenom frånhändes mark, som borde bibehållas i

dess ägo såsom stöd för jordbruket, torde sakna fog, därest sagda förvärv begränsas

till sådana skogsmarker, vilka ligga kala eller eljest äro väsentligen

improduktiva och vilka ej kunna antagas bliva iståndsätta genom de enskilda

markägarnas försorg.

I likhet med kommittén och flertalet i ärendet hörda myndigheter anser jag

alitsa, att bildande av kommunskogar genom förvärvande för ändamålet av

marker med otillfredsställande skogstillstånd kan vara till gagn såväl från

allmän skogsvårdssynpunkt som under vissa förutsättningar även med hänsyn

till kommunernas ekonomi. Det måste därför anses vara ett viktigt allmänt

intresse, att bildandet av dylika skogar i ökad omfattning kommer till stånd.»

Beträffande behovet av statsåtrjärder för främjande av kommunala förvärv

av skogsmarker med otillfredsställande skogstillstånd har departementschef en

framhållit, att de lånemöjligheter, som för närvarande stöde kommunerna till

buds för inköpande av sådana marker, ej vore så gynnsamma, att kommunerna

därigenom kunde i erforderlig omfattning stimuleras för dylika inköp.

För ernående av detta syfte har departementschefen ansett det vara nödigt,

att kommunerna bereddes tillfälle att erhålla lån på sådana villkor, att lånens

förräntning och amortering i väsentlig omfattning kunde ske med medel, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Utskottet.

Låneverksamhetens

omfattning

m. m.

inflöte genom virkesavkastningen från de skogsmarker, för vilkas förvärvande

lånen upptagas. Med hänsyn härtill och då ett tillgodoseende av förenämnda

lånebehov enligt departementschefens mening ej torde kunna ske på annat

sätt, än att en särskild låneverksamhet för ifrågavarande ändamål anordnades

genom statens försorg, har departementschefen, i likhet med kommittén och

flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna, tillstyrkt, att åtgärder vidtoges

i sådant syfte.

Utskottet vill erinra, att utskottet i utlåtande nr 74 i huvudsak tillstyrkt

Kungl. Majrts ovanberörda proposition nr 134 örn anvisande av ett statens

skogsodlingsanslag. Det nu föreliggande förslaget, avseende att genom inrättande

av en särskild statlig fond (kommunskogslånefonden) bereda kommunerna

förbättrade lånemöjligheter för förvärv av mark med otillfredsställande

skogstillstånd, synes utskottet utgöra ett ytterligare betydelsefullt steg

i strävandena för att vinna skogsproduktion på därför tjänliga marker, som

eljest icke kunna antagas bliva föremål för åtgärder i detta syfte. Utskottet

anser därför förslaget i princip väl ägnat att böra vinna godkännande. Till

förslagets närmare utformning, vilken innebär vissa jämkningar i förhållande

till kommitténs förslag, återkommer utskottet här nedan. Utskottet har emellertid

endast i ett avseende funnit skäl till erinran, nämligen i fråga örn räntefoten.

Efter att hava berört frågan i vad mån kommun äger befogenhet förvärva

skogsmark av här ifrågavarande beskaffenhet, och därvid konstaterat att, med

den befogenhet i sådant avseende som bör anses tillkomma kommun, det nationalekonomiska

syftet med den ifrågasatta låneverksamheten torde kunna i

allt väsentligt tillgodoses, har departementschefen till behandling upptagit

spörsmålet örn låneverksamhetens omfattning med hänsyn till olika slag av

kommuner samt härom anfört följande:

»I likhet med kommittén och det övervägande flertalet i ärendet hörda myndigheter

tillstyrker jag, att statslån för ifrågavarande ändamål må beviljas

landskommuner, köpingar, som utgöra särskilda kommuner, landsting och kommunalförbund,

som uteslutande omfatta kommuner av nämnda slag. Yad särskilt

angår landsting vill jag härvid erinra, att ett flertal sådana under de senare

åren förvärvat skogsallmänningar, i vissa fall av betydande storlek, samt att de

erfarenheter, som gjorts i fråga örn landstingens förvaltning av dessa allmänningar,

i allmänhet varit mycket gynnsamma. Beträffande beviljande av lån till

kommunalförbund för här avsett ändamål ansluter jag mig till den av fullmäktige

i riksgäldskontoret uttalade uppfattningen, att bildande av dylika förbund

för förvärv av kommunskogar måste anses önskvärt, då därigenom möjlighet

skapas för inköp av dylika skogar av mera betydande storlek, vilket såväl från

skoglig som ekonomisk synpunkt måste anses vara till fördel.

Med avseende å spörsmålet, huruvida städerna böra göras delaktiga i låneverksamheten,

vill jag erinra, att det allenast i undantagsfall torde förekomma,

att städerna inom sina områden hava kala eller försumpade skogsmarker

eller andra marker med otillfredsställande skogstillstånd av någon betydenhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

5

Därest stad vill förvärva dylik mark, torde deri därför i regel vara hänvisad

att inköpa sådan, som är belägen inom annan kommuns område. I dylikt

fall föreligger emellertid enligt vad jag i det föregående tillstyrkt möjlighet

såväl för den primärkommun, där marken är belägen, som för vederbörande

landsting att erhålla statslån för markens förvärvande i ändamål att iståndsätta

densamma, och synes det vid sådant förhållande vara mindre angeläget

att öppna sådan möjlighet även för staden. Vidare må framhållas, att, därest

städerna skulle medgivas rätt till statslån för ifrågavarande ändamål, detta

skulle nödvändiggöra att låneverksamhetens organisation anpassades efter

den särskilda lagstiftning, som gäller för städernas skogar, vilket skulle i

viss mån inveckla och försvåra ett ändamålsenligt handhavande av verksamheten.

Slutligen är att märka, att enligt de villkor, som i propositionen nr

134 till innevarande års riksdag föreslagits skola gälla med avseende å bidrag

från statens skogsodlingsanslag, dylikt bidrag ej må utgå i fråga örn städernas

skogar. Även örn möjlighet bereddes städerna att erhålla statslån för inköp

av marker med otillfredsställande skogstillstånd, skulle städerna sålunda

ej, vid bifall till nämnda proposition, kunna erhålla statsbidrag för markernas

produktivgörande, vilket tydligen skulle vara ägnat att i avsevärd grad

minska städernas intresse för dylika inköp.»

Departementschefen har därför förklarat sig biträda kommitténs förslag,

att städerna för närvarande ej skola inbegripas under låneverksamheten. Därest,

såsom i vissa yttranden förordats, städernas skogar framdeles komma att överföras

till skogsvårdslagen, torde emellertid frågan om städernas rätt till erhållande

av statslån för ifrågavarande ändamål böra upptagas till ny prövning.

Departementschefen har anslutit sig till kommitténs uppfattning även

därutinnan, att municipalsamhällen ej böra inordnas under låneverksamheten.

I fråga örn de olika skogar och marktyper, som skulle göras till föremål för

här ifrågavarande låneverksamhet, innebär Kungl. Maj:ts förslag, att lån endast

skulle beviljas för inköp inom omåde, å vilket skogsvårdslagen äger tillämpning

av följande marker med otillfredsställande skogstillstånd: 1) skogsmark,

som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd;

2) vanhävdad skogsmark, där beståndet är av synnerligen otillfredsställande

slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter; 3) skogsmark,

som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd; och 4) försumpad skogsmark.

Vad angår frågan, huruvida statslån bör kunna beviljas beträffande mark,

som nyss sagts, utan hinder därav att marken är underkastad reproduktionsplikt

enligt skogsvårdslagstiltningcn ävensom huruvida statslån ma kunna

utgå till förvärv, som omfattar förutom mark av nyssangiven typ jämväl annan

mark, har departementschefen uttalat följande:

»Då sagda plikt i allmänhet innefattar garantier för markens försättande i

lämpligt skogligt skick, bör statslån i fråga om marken i regel ej utgå. Det

bör emellertid uppmärksammas, att, där vederbörande markägare samt den,

som enligt 11 § skogsvårdslagen är jämte markägaren ansvarig för reproduktionskostnader,

äro insolventa, hinder på grund härav kan möta för reproduk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Utskottet.

Räntefoten.

tionspliktens utkrävande, och synes i dylikt fall statslån böra kunna beviljas

för markens förvärvande till kommunskog. Jag tillstyrker sålunda, att under

nyssangivna förutsättning statslån ma utgå beträffande mark av ifrågavarande

beskaffenhet, för vilken reproduktionsplikt är gällande.

Pa sätt kommittén framhållit, bör den omständigheten, att förvärvet omfattar,

förutom sådan mark, med avseende varå lån enligt det förut anförda må

utgå, även mark av annan beskaffenhet, ej utgöra hinder för låns beviljande

beträffande förvärvet i dess helhet, därest arealen av sistnämnda mark är obetydlig

i förhållande till hela den förvärvade arealen. Att, såsom skogssällskapet

ifrågasatt, genom en uttrycklig föreskrift fixera den proportion, vari mark av

nyssnämnda beskaffenhet må ingå i förvärvet utan att medföra inskränkning

i rätten till statslån, synes emellertid ej lämpligt, då bedömandet av denna fråga

torde böra ske med hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande skogliga

förhållanden och andra omständigheter. Såsom utgångspunkt för ett dylikt bedömande

torde dock i nära anslutning till den av skogssällskapet i förevarande

avseende uttalade uppfattningen kunna angivas, att värdet av den ej låneberättigade

marken i regel ej bör få överstiga 25 procent av den förvärvade markens

totala värde utan att medföra reduktion i beloppet av det statslån, som må

utgå med avseende å förvärvet.»

I fråga örn vilka förvärv, som böra understödjas genom statslån, och statslånens

storlek avviker Kungl. Maj :ts förslag från vad skogsvårdskommittén

föreslagit. Kommittén har ansett förvärv av skogsmark genom expropriation

ej böra inbegripas under den ifrågasatta låneverksamheten. Kungl. Maj:ts

förslag däremot avser att rätt till statslån skulle medgivas även i fråga örn

expropriation av ödelagd skogsmark enligt därom gällande bestämmelser. Enligt

kommitténs förslag skulle dylikt lån kunna beviljas till belopp, motsvarande

högst tre fjärdedelar av det uppskattade värdet av den skogsmark, varom

fråga vore, jämte därå växande skog, dock att lånet ej finge överstiga tre

fjärdedelar av den köpeskilling lånesökanden utfäst sig att erlägga för marken.

Skogssällskapet har ansett, att statslån för ifrågavarande ändamål

borde givas sådan storlek, att det motsvarade hela den köpeskilling, som lånesökanden

förbundit sig betala för den skogsmark, varom fråga vore. Kungl.

Majrts förslag innebär, att statslån för ifrågavarande ändamål skulle kunna

beviljas till belopp, motsvarande högst 90 procent av det uppskattade värdet

av den skogsmark, varom fråga vore, jämte därå växande skog, dock att lånet

ej finge överstiga 90 procent av den köpeskilling, som lånesökanden förbundit

sig att betala för marken. Vöre fråga örn expropriation av ödelagd skogsmark,

skulle statslån kunna beviljas med högst 90 procent av den expropriationsersättning,

som i laga ordning bestämts skola utgå för markens tagande i

anspråk för ifrågavarande ändamål.

Mot Kungl. Maj :ts förslag i nu omhandlade avseenden har utskottet icke

något att erinra.

Med avseende å frågan örn den räntefot, som bör tillämpas vid en statlig utlåning

för här avsett ändamål må erinras, att lån från allmänna nyodlings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

7

fonden (kungörelse nr 396/1925) betinga 4 procent årlig ränta, lån fran norrländska

nyodlingsfonden (kungörelse nr 204/1926) 3 procent ränta, lån från

jordförmedlingsfonden (kungörelse nr 55/1926) 4 procent ränta samt lån ur

statens bostadslånefond (senast kungörelse nr 127/1929) 5 procent ränta. Vad

angår lån ur egnahemslånefonden löpa dessa lån under den första tiden med 4

procent ränta samt i fortsättningen med 4’A procent beträffande lån för jordbrukslägenhet

och 5 procent beträffande lån för bostadslägenhet. Jordanskaffningslån

och förlagslån för främjande av statens egnahemsverksamhet betinga

4 procent ränta, varemot premielån till egnahemslåntagare äro räntefria. (Kungörelser

nr 217 och 218/1928.)

Kommittén har föreslagit, att räntefoten för lån, som här avses, fastställes

till 4 procent, under det att departementschefen förordat en räntefot av 4.5

procent.

Såsom motivering för sitt förslag örn räntefotens bestämmande i förevarande

fall till 4 procent har kommittén anfört:

Betraktade man frågan örn räntefoten ur låntagarnas synpunkt, talade starka

skäl för att utlåningsräntan ej sattes högre än till 4 procent.. I sitt deal

november 1929 avlämnade betänkande (sid. 66) hade kommittén framhållit,

att det torde kunna antagas, att ränteavkastningen å kapital, som investerades

i skogsodling av kal skogsmark eller i åtgärder för produktivgörande av skogar

med mycket glesa och oväxtliga bestånd eller s. k. stavaskogar, under nu rådande

konjunkturer i genomsnitt uppginge till cirka 4 procent. Det av kommittén

sålunda gjorda antagandet grundades å en av kommittén i betänkandet

verkställd beräkning rörande den ränteavkastning, som vid skogsodling av kai,

för ändamålet tjänlig, medelgod skogsmark i södra eller mellersta Sverige

kunde vinnas å det i odlingen nedlagda kapitalet. Vid denna beräkning, som

givit till resultat, att nämnda avkastning ansetts kunna uppskattas till cirka

4 procent, hade kommittén, under framkallande att marken före ^ odlingen i

stort sett ej lämnade någon avkastning, ej upptagit marken till något värde.

Ett dylikt beräkningssätt syntes motiverat, då, såsom i nämnda betänkande

avsåges, odlingen i regel verkställdes å mark, som skogsodlaren haft i sin ägo

under längre tid före odlingen. Örn däremot, pa sätt vid förevarande utredning

åsyftades, odlingen ägde rum å mark, som odlaren för ändamålet inköpte,

borde vid uppskattning av ifrågavarande ränteavkastning köpeskillingen för

marken medräknas bland odlarens utgifter. Verkställdes uppskattningen under

denna förutsättning, komme ränteavkastningen uppenbarligen att bliva

lägre än nyss angivits. Under antagande att köpeskillingen för sadan kai

skogsmark, som förut sagts, uppginge till 60 kronor per hektar — detta pris

motsvarade enligt uppgift genomsnittspriset för de under skogssällskapets

medverkan till skogsallmänningar inköpta kalmarker — samt med användande

i övrigt av samma beräkningsgrunder, som tillämpats vid .förstnämnda, uppskattning,

syntes ränteavkastningen, på sätt närmare framginge av en.vid betänkandet

såsom bilaga I fogad promemoria,, kunna uppskattas till cirka 3.3

procent. Därest motsvarande uppskattning gjordes i fråga örn kai skogsmark

i norra Sverino, torde denna, oaktat kal skogsmark därstädes betingade lägre

pris än söderut, med hänsyn till omloppstidens större längd och de mindre

gynnsamma avsättningsförhållandena för virke i denna del av landet, giva till

resultat en något lägre ränteavkastning än den nyss angivna. Vad nu anförts

örn ränteavkastning vid skogsodling av kal skogsmark torde i^stort sett äga

tillämpning beträffande dylik avkastning vid åtgärder för istandsättande av

vanhävdade skogsmarker med mycket glesa och oväxtliga bestånd samt av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

JordbruJcsutslcottets utlåtande Nr 75.

marker med stavaskogsbestånd. I fråga örn försumpade skogsmarker syntes

böra antagas, att kapital, som användes för inköpande och torrläggning av dylika

marker, i. gynnsamma fall gåve något högre avkastning än förut sagts.

Med hänsyn till de mycket växlande förhållanden, som förelåge beträffande

försumpade skogsmarker, torde någon beräkning av den genomsnittliga avkastningen

vid torrläggning av dessa ej lämpligen kunna göras.

Av det nu anförda framginge, att kommun, vilken inköpte sådan mark med

otillfredsställande skogstillstånd, som här avsåges, för att sätta densamma i

nöjaktigt skogligt skick, i regel ej kunde påräkna, att den årliga ränteavkastningen

a det kapital, som nedlades å inköpet och markens iståndsättande, uppgänga

till mera än cirka 3.3 procent. Då emellertid kommun i allmänhet torde

kunna erhålla statsbidrag utan återbetalningsskyldighet med 40 ä 50 procent

av kostnaderna för markens iståndsättande, borde antagas, att ränteavkastningen

å det kapital, som kommunen själv insatte i dylikt företag, bleve något

gynnsammare än nyss sagts. Sagda avkastning torde dock. även då sådant bidrag

lämnades, i allmänhet ej komma att i mera avsevärd mån överstiga 4 procent.

Härav följde, att, därest något större intresse för den ifrågasatta låneverksamheten

skulle kunna påräknas bland vederbörande kommuner, här avsedda

statslån ej borde löpa med högre ränta än 4 procent.

Skärskådades härefter frågan örn räntefoten för dessa lån från statens synpunkt,

vore uppenbarligen i och för sig önskvärt, att räntefoten icke sattes

lägre än den staten själv finge betala vid sin upplåning. Det torde emellertid

knappast vara möjligt att med någon grad av säkerhet angiva storleken av

denna statens egen upplåningsränta för en längre tidsperiod framåt. Såsom

—• — — tabell utvisade hade den effektiva ränta, staten vid upptagande av

senaste obligationslån —- år 1927 -— fått vidkännas, varit, preliminärt beräknad,

4.589 procent eller i runt tal 4.6 procent. Det kunde då synas, som örn

statens självkostnad för medel, som under de närmast följande åren kunde komma

att utlånas för ifrågavarande ändamål, med viss sannolikhet skulle kunna

beräknas ligga ungefärligen vid 4.6 procent. Så torde dock knappast vara

fallet. Det måste nämligen tagas i betraktande, att den av staten sedan länge

vid upplåning använda statsränteformen med konverteringsrätt efter tio år

medgåve staten tillfälle att utnyttja ett möjligen blivande gynnsammare ränteläge.

Av förenämnda räntetabell framginge, att, såvitt hittills föreliggande

erfarenhet visade, vi för närvarande icke befunne oss i någon i räntehänseende

särdeles gynnsam tidsperiod. Detta vore särskilt framträdande, om man toge

i betraktande räntcförhållandena för lån, upptagna under tiden 1880—1911.

Kommittén hade för avsikt att föreslå, att lån från den nya lånefonden skulle

utlämnas enligt tre särskilda lånetyper samt att löptiderna för lån enligt dessa

typer skulle bestämmas till resp. 50, 40 och 30 år, varvid amorteringen av lånen

enligt de särskilda typerna skulle begynna efter respektive 30, 20 och 10

ar fran lånens utlämnande. Särskilt i fråga örn lån av förstnämnda typ syntes

en icke ringa sannolikhet tala för att statens verkliga ränteutgift för motsvarande

upplånade medel skulle med hittills använda upplåningsfÖrmer komma

att genomsnittligt understiga — kanske ganska väsentligt — 4.6 procent.

Det torde i belysning av de gångna årens rån teförhållanden icke vara osannolikt,

att en ränta av omkring 4 procent kunde komma att utgöra statens genomsnittliga

årliga räntekostnad beträffande ifrågavarande lån.

o Tydligast^ skulle måhända statens egen räntekostnad i fråga örn hithörande

lån kunna påvisas, örn man tänkte sig. att staten, i samma mån staten utlånade

penningar för ifrågavarande ändamål, själv upptoge fasta amorteringslån på

50, 40 eller 30 år. Så torde med säkerhet icke komma att ske, men det torde

kunna anses mycket sannolikt, att staten med en sådan låneform skulle vid

upplåningen erhålla lägre effektiv ränta än 4.6 procent.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

9

I anslutning till vad nu anförts torde med visst fog kunna antagas, att, därest

löptiderna för här avsedda statslån bestämdes på sätt förut sagts, samt räntefoten

för lånen sattes till 4 procent, en dylik räntefot någorlunda motsvarade

statens verkliga självkostnad för de i låneverksamheten använda medlen.

Vid bedömande av föreliggande spörsmål finge slutligen ej förbises, att det

allmänna droge betydande indirekta fördelar av ett iordningställande av skogsmarker

med otillfredsställande skogstillstånd i form av vidgade existensmöjligheter

och rikare arbetstillfällen för befolkningen, stegrade inkomster för stat

och kommun m. m. Med hänsyn härtill torde, även om räntemarknaden framdeles

skulle utveckla sig på sådant sätt, att statens självkostnad för den ifrågasatta

låneverksamheten skulle bliva större än vad nyss förutsatts, i allt fall

ur nationalekonomiska och andra allmänna synpunkter vara fullt försvarligt

att i någon ringa mån gynna ett dylikt iordningställande i här avsedd ordning

genom begränsande av statens utlåningsränta vid sagda verksamhet till

4 procent.

Departementschefen har i fråga örn räntefotens storlek anfört följande:

»För egen del finner jag mig böra förorda, att räntefoten för lån, som här

avses, sättes till 4.5 procent. Jag vill härvid erinra, att enligt villkoren för

statens skogsutdikningsanslag bidrag från nämnda anslag må tilldelas kommuner

i samma utsträckning som enskilda skogsägare, samt att enligt de villkor,

som i propositionen nr 134 till årets riksdag föreslagits med avseende å

bidrag från statens skogsodlingsanslag, en liknande regel skall gälla i fråga

örn dessa bidrag. Då kommuner, som förvärva skogsmarker med otillfredsställande

skogstillstånd, sålunda, vid bifall till nämnda proposition, kunna

komma i åtnjutande av betydande statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

för iståndsättande av dessa marker, synes hänsyn härtill böra tagas vid bestämmande

av räntefoten för de lån, som meddelas till själva förvärven av

markerna.»

För egen del omfattar utskottet den av skogsvårdskommittén uttalade meningen,

att, därest något mera allmänt intresse skall kunna påräknas från kommunernas

sida, räntefoten i varje fall icke i nämnvärd grad bör överstiga ränteavkastningen

å kapital, som nedlägges å inköp av mark och dess iståndsättande

för skogsproduktion. Utskottet vill erinra örn departementschefens inledningsvis

gjorda uttalande, att det för att stimulera kommunerna till inköp i erforderlig

omfattning av mark av här ifrågavarande beskaffenhet torde vara

nödigt, att kommunerna bereddes tillfälle att erhålla lån på sådana villkor, att

lånens förräntning och amortering i väsentlig omfattning kunde ske med medel,

som inflöte genom virkesavkastning från de skogsmarker, för vilkas förvärvande

lånen upptagits. Då enligt kommitténs utredning denna avkastning —

även med beräkning av ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet å 40 å 50

procent — i allmänhet icke torde komma att i mera avsevärd mån överstiga

fyra procent, synes utskottet högre räntefot än fyra procent icke böra fastställas.

Även örn denna räntesats för närvarande något understiger statens upplåningsränla,

torde dock denna uppoffring uppvägas av de icke oväsentliga indirekta

fördelar, som genom låneverksamheten skulle beredas det allmänna.

Det förtjänar framhållas, att de möjligheter till lån från exempelvis pensions
-

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

försäkringsfonden mot 4.6 procents ränta och med amorteringstid av 30 ä 40 år,

som för närvarande stå till buds, icke torde hava förmått uppväcka något mera

allmänt intresse bland kommunerna för sådana markförvärv, varom här är

fråga. Utskottet vill jämväl erinra att, enligt utredningen i ärendet, från åtskilliga

håll uttalats som önskvärt, att räntefoten sättes något lägre än fyra

procent just med hänsyn till ovan åsyftade fördelar för det allmänna. Statskontoret

har ock förklarat sig icke vilja göra någon direkt erinran mot kommitténs

förslag i förevarande avseende.

Förränt- Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle lån i fråga örn förräntning och åter
åt

ejlet ad- betalning hänföras till någon av tre lånetyper A, B, och C. Val av lånetyp

ning m. m. skulle ske med hänsyn till storleken av den virkesavkastning, som skogsmarken,

under förutsättning att erforderliga åtgärder för dess försättande i tillfredsställande

skogligt skick utan dröjsmål vidtoges, kunde beräknas lämna

under de fem tioårsperioder, som infölle närmast efter det kalenderår, varunder

lånet beviljats.

Beträffande de närmare bestämmelserna för förräntning och återbetalning

— vilka bygga på att förhållandena i förevarande avseende tala för bestämmande

av en lång lånetid och för en koncentration av amorteringen till lånetidens

senare tid, då avkastning från skogsmarken kunde påräknas — hänvisas

till skogsvårdskommitténs bilagda kungörelseförslag. Härav framgår, att

beträffande lånetyperna A och B räntan under tiden för lånets utlämnande till

och med tio år efter utgången av det kalenderår, varunder lånet utlämnades,

skall läggas till kapitalet. Amorteringsskyldigheten inträder för lånetyp A

efter 30 år, för lånetyp B efter 20 år och för lånetyp C efter 10 år. Lån skall

beträffande de olika lånetyperna vara slutbetalat med respektive 50 :e, 40 :e

och 30 :e året efter det kalenderår, varunder lånet utlämnats.

I fråga örn vad kommittén sålunda förordat innebär Kungl. Maj:ts förslag

endast ett par mindre jämkningar. Departementschefen har nämligen

ansett, att möjlighet borde finnas att i fråga om räntans erläggande bestämma

anståndstiden kortare än nyss angivits. På sätt skogssällskapet föreslagit syntes

det departementschefen böra ankomma å Kungl. Majit att i särskilda fall,

då skäl därtill vore, i samband med låns beviljande föreskriva, vare sig att intet

anstånd med räntans erläggande skulle äga rum eller att sådant anstånd

finge åtnjutas under viss kortare tid än tio år. Vidare har departementschefen

i likhet med skogssällskapet framhållit, att det på grund av den inköpta

skogsmarkens beskaffenhet eller låntagarnas ekonomi eller av annan anledning

i särskilda fall kunde befinnas lämpligt, att amorteringen påbörjades tidigare

än enligt de av kommittén föreslagna särskilda typerna vore förutsatt. För

dylika fall borde enligt departementschefens mening föreligga möjlighet att

fastställa en tidigare tidpunkt för amorteringens påbörjande än den, som enligt

vederbörande lånetyp i allmänhet skulle tillämpas, och departementschefen

har därför ansett, att Kungl. Majit borde äga befogenhet att i särskilda fall,

då skäl därtill vore, vid beviljande av lån föreskriva, att amortering av lånet

skulle påbörjas från och med ett tidigare år än det, för vilket enligt den låne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 75.

11

typ, vartill lånet hänförts, detta eljest skolat ske. Meddelande av dylik föreskrift

borde ej medföra någon rubbning i den allmänna regeln, att lån under

den effektiva amorteringstiden skulle förräntas och amorteras medelst lika årliga

avgifter (ammi te ter).

I fråga örn sättet för låneärendenas prövning innebär Kungl. Maj :ts förslag,

att denna prövning skulle ankomma på Kungl. Majit. Med avseende å låneärendenas

förberedande handläggning innefattar Kungl. Maj :ts förslag, som

härutinnan något avviker från vad kommittén föreslagit, att låneansökning

skulle ingivas direkt till vederbörande länsstyrelse, som skulle hava att föranstalta

örn erforderlig utredning i ärendet och därefter med eget utlåtande översända

handlingarna till jordbruksdepartementet.

I sistnämnda hänseende har departementschef en anfört följande. »I fråga örn

sättet för utredningens verkställande torde böra föreskrivas, att, där ej länsstyrelsen

med hänsyn till låneansökningens innehåll eller eljest finner uppenbart,

att hinder möter mot ansökningens beviljande, länsstyrelsen skall hava

att ombesörja erforderlig skoglig undersökning av den skogsmark, varom

fråga är, samt att länsstyrelsen för denna undersökning äger anlita antingen

vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogssällskapet. Att frånkänna länsstyrelsen

befogenhet att anförtro dylikt uppdrag åt skogssällskapet synes ej

motiverat, då sällskapet med den stora erfarenhet, som sällskapet förvärvat sig

i hithörande frågor, måste anses särskilt skickat att ombesörja sådan undersökning,

som nyss sagts. Vid valet av undersökningsorgan bör länsstyrelsen tillse,

att kostnaderna för undersökningen hållas inom skäliga gränser, varjämte viss

hänsyn bör tagas till sökandens önskan i berörda avseende.

Har länsstyrelse lämnat uppdrag, som nyss sagts, åt ettdera av nämnda organ,

bör detta hava att till undersökningens förrättande förordna person, som

avlagt fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller från

skogshögskolans jägmästarekurs eller som eljest genom särskilt beslut av

Kungl. Majit förklarats behörig därtill. Att förrättningsmannen skall vara

anställd hos vederbörande undersökningsorgan, synes ej böra föreskrivas.

I fråga örn undersökningen torde vidare böra stadgas, att instrument över

denna skall avfattas enligt formulär, som fastställts av Kungl. Maj :t, samt att

det skall åligga sökanden att, på sätt kommittén föreslagit, genom ombud vid

undersökningen meddela de upplysningar och förete de handlingar, som prövas

erforderliga, ävensom besörja behövlig hantlangning. Närmare föreskrifter i

övrigt rörande ifrågavarande undersökning, vilken bör bekostas av sökanden,

torde böra meddelas av Kungl. Majit.

Sedan undersökning, som nu sagts, ägt rum, bör sökanden beredas tillfälle

att däröver avgiva yttrande, varefter skogsvårdsstyrelsen resp. skogssällskapet

bör hava att med eget utlåtande snarast möjligt överlämna det vid undersökningen

upprättade instrumentet jämte övriga handlingar i ärendet till

länsstyrelsen.

Vad angår den utredning, som erfordras utöver nämnda skogliga undersökning,

bör det ankomma å länsstyrelsen att föranstalta härom på sätt den finner

lämpligt.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Utskottet. Vad Kungl. Maj :t i nu angivna avseenden föreslagit föranleder icke någon

utskottets erinran.

Allmänna Vidkommande de allmänna villkoren för utlämnade lån hänvisas till komutlämnande

mittens detta utlåtande bilagda kungörelseförslag. Departementschefen har

av lån anslutit sig till vad kommittén i sådant avseende föreslagit, dock har departementschefen

ansett, att då giltig anledning ej syntes föreligga att, på sätt

kommittén i § 16 av kungörelseförslaget förordat, medgiva låntagarna någon

respittid för erläggande av förfallen annuitet, det borde föreskrivas, att annuitet

för visst kalenderår av låntagaren inbetaltes till statskontoret senast vid

kalenderårets utgång, därvid den tid, varunder låntagare kunde underlåta att

erlägga förfallen annuitet för visst kalenderår utan risk av åläggande att återbetala

lånet i förtid, skulle bestämmas till sextio dagar från kalenderårets utgång.

§ 12 i berörda kungörelseförslag innefattar, att låntagaren skall, innan lån

må utlämnas, hos statskontoret med vederbörligt bevis styrka, att den fastighet,

till vilken ifrågavarande skogsmark bör, icke besväras av inteckning för fordran,

ävensom till statskontoret överlämna skriftlig, bevittnad förklaring av

fastighetens föregående ägare, att denne avstår från honom tillkommande rätt

att söka inteckning i fastigheten för ogulden köpeskilling.

I detta avseende innebär Kungl. Maj:ts förslag viss avvikelse. Departementschefen

har efter angivande av innebörden i kommitténs förslag anfört:

»Det torde emellertid vara uppenbart, att betydande svårigheter i många fall

kunna möta att befria här avsedd mark från fordringsinteckningar redan före

statslånets utlämnande. Särskilt är detta händelsen, där för ernående av sådan

befrielse låntagaren måste göra större avbetalningar å inteckningsskulden,

för vilka avbetalningar låntagaren måhända ej har andra medel än lånemedlen

att tillgå. Även är att märka, att det kan vara av stor betydelse för låntagaren

att kunna utfå lånemedlen för likviderande av den del av köpeskillingen,

som skall kontant erläggas, oberoende därav om relaxering av den i marken intecknade

gälden hunnit att äga rum. Vägande praktiska skäl tala sålunda för

beredande av möjlighet för låntagaren att utbekomma lånemedlen, redan innan

marken frigjorts från fordringsinteckningar.

Från statens synpunkt torde ett tillgodoseende av låntagarens intresse i

förevarande avseende näppeligen böra möta avgörande betänklighet. Det må

härvid erinras, att vid lånets beviljande vederbörlig hänsyn skall tagas till att

lånets belopp och de för lånet fastställda betalningsvillkoren stå i skäligt förhållande

till låntagaren-kommunens skattekraft och finansiella läge och att

ett fullgörande från låntagarens sida av dennes betalningsskyldighet gentemot

statsverket sålunda under alla förhållanden måste anses tryggat.

Förenämnda praktiska synpunkter böra självfallet ej föranleda eftergivande

av kravet å vederbörande skogsmarks frigörande från däri meddelade fordringsinteckningar

utan skänkas beaktande allenast på det sätt, att låntagaren medgives

rätt att utbekomma lånet utan hinder därav, att sådant frigörande ej ägt

rum, men tillika ålägges att inom skälig tid efter lånets utlämnande styrka,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

13

att marken är fri från dylika inteckningar, vid äventyr att skyldighet att återbetala

lånet eljest kan inträda. Inom sagda tid torde låntagaren jämväl böra

vara pliktig visa, att marken ej i hans hand häftar för ogulden köpeskilling.

»

Departementschefen har sålunda förordat att i stället för berörda bestämmelse

i § 12 av kommittéförslaget föreskrift meddelas, att låntagare skall vara

pliktig att senast innan två år efter lånets utlämnande hos statskontoret med

vederbörliga bevis eller handlingar styrka, dels att den skogsmark, lånet avser,

ej besväras av inteckning för fordran, dels ock att marken ej i låntagarens hand

häftar för ogulden köpeskilling eller att säljaren i den med låntagaren upprättade

köpehandlingen förklarat sig avstå från honom tillkommande rätt att söka

inteckning för sådana köpeskilling, allt vid äventyr att lånet eljest må förklaras

förfallet till återbetalning å tid, som av Kungl. Majit föreskrives. Då det

undantagsvis kunde möta svårighet för låntagaren att inom två år efter lånets

utlämnande fullgöra sin skyldighet i nämnda avseenden, har departementschefen

ansett böra stadgas, att Kungl. Majit skulle äga att i särskilda fall medgiva

låntagaren anstånd med skyldighetens fullgörande under ytterligare högst

två år.

Utskottet ansluter sig till Kungl. Majits förslag i nu berörda avseenden. Utskottet.

I fråga örn tillsynen å lånevillkorens full (för Mide skall enligt Kungl. Majits

förslag, som i detta hänseende i viss mån avviker från vad kommittén föreslagit,

tillsynen å att låntagare ej förfogar över lånemedlen för annat än stadgat

ändamål samt ej i strid mot meddelade bestämmelser överlåter eller intecknar

den med dessa medel förvärvade skogsmarken uppdragas åt vederbörande

länsstyrelse. likaledes har departementschefen ansett, att övervakandet därav,

att låntagaren fullgör sin skyldighet i fråga örn skogsmarkens försättande i

tillfredsställande skogligt skick samt beträffande vidmakthållande av därå

uppkommen plantskog, principiellt böra anförtros åt länsstyrelsen, varvid styrelsen

skulle äga påkalla erforderligt biträde från vederbörande skogsvårdsstyrelse

samt, i fråga örn skogar, som vore anslutna till skogssällskapet, jämväl

av detta.

För förvaltningen av här avsedd kommunskog skall enligt Kungl. Majits

förslag som regel tillsättas en kommunskogsnämnd. En sådan anordning skulle

enligt departementschefens mening dels medföra ökad garanti för en ändamålsenlig

skötsel av skogen, dels ock i betydande mån underlätta den kontroll

å lånevillkorens fullgörande, som skulle utövas av länsstyrelsen. Det skulle

sålunda ankomma å Kungl. Maj it att, där ej i särskilda fall kommunskogsnämnd

funnes obehövlig, vid låns beviljande förordna örn tillsättande av sådan nämnd,

för vilken reglemente skulle fastställas av Kungl. Majit.

Nämnden skulle bestå av tre eller fem ledamöter, av vilka i förra fallet två

och i senare fallet fyra, jämte suppleanter till lika antal, skulle utses av sökanden

och en ledamot jämte en suppleant av skogsvårdsstyrelsen eller, där skogen

vore ansluten till skogssällskapet, av detta. Nämnden skulle åligga att årli
-

Tillsyn å

lånevillkorens

fullgörande

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Utskottet.

Stats
anslagets
beräknande
-

Utskottet.

gen och, där länsstyrelsen så påfordrade, jämväl eljest till länsstyrelsen lämna

för tillsynens fullgörande erforderliga uppgifter rörande skogsmarkens förvaltning

och lånemedlens disposition ävensom att, där kommunen skulle eftersätta

vad kommunen enligt lånevillkoren ålåge, därom ofördröjligen göra anmälan

till länsstyrelsen. Närmare föreskrifter rörande nämndens skyldigheter

i förevarande hänseenden ha ansetts böra meddelas av Kungl. Maj :t.

I förenämnda av kommittén framlagda kungörelseförslag hava upptagits

föreskrifter i ett flertal detaljfrågor, avseende karaktären av det köpeavtal, som

lånesökanden skall hava träffat rörande vederbörande skogsmark, innehållet av

låneansökning och uppgift å de handlingar, som skola bifogas ansökningen, innehållet

av det instrument, som skall upprättas över undersökning av skogsmarken,

inom vilken tid efter låns beviljande rekvisition å lånemedlen senast

skall ske hos statskontoret, befogenhet för Kungl. Maj :t att på ansökan lämna

låntagare tillstånd att i förtid återbetala lånet m. m.

Mot ifrågavarande detaljförskrifter i kommitténs förslag har departementschefen

förklarat sig i stort sett ej hava något att erinra. Det syntes honom

emellertid böra ankomma å Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut i

förevarande anslagsfråga, närmare pröva kommitténs förslag i denna del samt

meddela de bestämmelser, som utöver de av honom tillstyrkta grunderna för

ifrågavarande låneverksamhet kunde finnas erforderliga i förevarande hänseenden

eller i övrigt kunde påkallas för vinnande av det med verksamheten avsedda

ändamålet.

Mot Kungl. Maj :ts förslag i nu omhandlade avseenden har utskottet intet att

erinra.

Vad slutligen angår frågan örn för ändamålet erforderligt statsanslag har

departementschefen beräknat medelsbehovet under budgetåret 1930/1931 till

'' 200,000 kronor. Därefter har departementschefen anfört följande.

»Därest, såsom jag i det föregående tillstyrkt, räntefoten för ifrågavarande

statslån bestämmes till 4.5 procent, torde enligt de grunder, som tillämpas i

fråga örn beredande av medel för statens utlåningsverksamhet, av berörda anslag

10 procent eller 20,000 kronor böra anvisas att utgå av skattemedel och

återstoden av lånemedel. Jag erinrar härvid, att under punkten 92 i statsverkspropositionen

till årets riksdag för understöd till vissa åtgärder inom

jordbrukets område beräknats för nästkommande budgetår ett belopp av

800,000 kronor samt att detta belopp lämnar tillgång jämväl till bestridande

av den del av berörda anslag, som enligt det nyss anförda bör utgå av skattemedel.

Då det i statsverkspropostitionen beräknade anslaget å 200,000 kronor

för kapitalökning å kommunskogslånefonden uppförts att i sin helhet täckas

av lånemedel, påkallas, vid bifall till vad jag nu föreslagit, en jämkning av

inkomstposten övriga lånemedel’.»

Beräkningen av det erforderliga anslagsbeloppet föranleder ingen utskottets

erinran.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

15

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd kommunskogslånefonden,

skall inrättas, vilken fond skall förvaltas

av statskontoret och från vilken lån må, enligt i statsrådsprotokollet

angivna grunder med däri av utskottet här ovan angiven

förändring, av Kungl. Majit beviljas kommuner för förvärv

av marker med otillfredsställande skogstillstånd,

b) såsom kapital för kommunskogslånefonden å riksstaten

för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under

rubrik »statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag

av 200,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles under

riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 12 maj 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 74.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Bilaga A.

1928 års skogsvårdskommittés

förslag

till

Kungörelse

angående lån från statens lånefond för underlättande av kommuners

inköp av skogsmark i vissa fall (kommunskogslånefonden).

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Från kommunskogslånefonden må enligt bestämmelserna i denna kungörelse

lån av Kungl. Majit beviljas landskommun, köping, som utgör särskild kommun,

landsting eller kommunalförbund, omfattande uteslutande kommuner av

nämnda slag, för inköp inom område, å vilket skogsvårdslagen äger tillämpning,

av sådan mark med otillfredsställande skogstillstånd, som nedan sägs:

1) skogsmark, som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka

träd;

2) vanhävdad skogsmark, där beståndet är av synnerligen otillfredsställande

slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter;

3) skogsmark, som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd; eller

4) försumpad skogsmark.

§ 2.

Lån må beviljas till belopp, motsvarande högst tre fjärdedelar av det uppskattade

värdet av den skogsmark, varom fråga är, jämte därå växande skog,

dock att lånet ej må överstiga tre fjärdedelar av den köpeskilling, lånesökanden

utfäst sig att erlägga för marken.

§ 3-

Lån må ej beviljas, där ej sökanden träffat bindande avtal örn inköp av skogsmarken;

dock vare den omständigheten, att enligt köpeavtalet sökanden skall

vara bunden därav allenast örn det sökta lånet beviljas, ej hinder för låns meddelande.

Ej må lån utlämnas, med mindre skogsmarken är fri från inteckning för

fordran.

§ 4.

Å lån skall beräknas ränta efter fyra procent örn året.

§ 5.

Vid beviljande av lån skall detsamma i fråga örn förräntning och återbetalning

hänföras till någon av följande tre lånetyper:

Lånetyp A: Under tiden från lånets utlämnande till och med tio år efter

utgången av det kalenderår, varunder lånet utlämnades, lägges för varje kalen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

17

clerår upplupen ränta till kapitalet. Å upplupen ränta för ett tidigare år beräknas

ränta under följande år. Å sammanlagda beloppet av kapital- och ränteskulden

vid utgången av nämnda tio år gäldas därefter årligen ränta under

tjugu år. Sedan sålunda trettio år förflutit från det år, varunder lånet utlämnades,

förräntas och amorteras nyssnämnda kapital- och ränteskuld medelst lika

årliga avgifter (annuiteter) så avpassade, att hela skulden är slutbetald med

det femtionde året efter det kalenderår, varunder lånet utlämnades

Lånetyp B: För tiden från lånets utlämnande till och med tio år efter utgången

av det kalenderår, varunder lånet utlämnades, gälla samma bestämmelser

som beträffande typ A. A sammanlagda kapital- och ränteskulden vid utgången

av nämnda tio år gäldas därefter årligen ränta under tio år. Sedan sålunda

tjugu år förflutit från det år, varunder lånet utlämnades, förräntas och amorterås

kapital- och. ränteskulden medelst lika annuiteter salunda, att hela skutden

är slutbetald med det fyrtionde året efter det kalenderår, varunder lånet

utlämnades. . . ,

Lånetyp C: Under tiden från lånets utlämnande till och med tio ar etter utgången

av det kalenderår, varunder lånet utlämnades, gäldas^ årligen ränta.

Därefter förräntas och amorteras lånet medelst lika annuiteter sålunda, att hela

lånet är slutbetalt med det trettionde året efter det kalenderår, varunder lånet

utlämnades.

Val av lånetyp sker med hänsyn särskilt till storleken av den virkesavkastning,

som den ifrågavarande skogsmarken, under förutsättning att erforderliga

åtgärder för dess försättande i tillfredsställande skogligt skick utan dröjsmål

vidtagas, kan beräknas lämna under de fem tioårsperioder, som infalla närmast

efter det kalenderår, varunder lånet beviljats.

§ 6.

Ansökan örn lån skall vara ställd till Kungl. Majit och ingivas till skogsvårdsstyrelsen

i det landstingsområde, inom vilket den ifrågavarande skogsmarken

är belägen. Ansökningen skall innehålla uppgift, förutom angående det

sökta lånets belopp, örn skogsmarkens läge, storlek och beskaffenhet samt örn

beloppet av den köpeskilling, sökanden utfäst sig att erlägga för marken. I ansökningen

skall därjämte angivas, vilken av dc i § 5 omförmälda lånetyper med

avseende å lånet anses böra komma till användning.

Vid ansökningen skola fogas:

1) bestyrkt avskrift av handling, som upprättats angående sökandens inköp

av skogsmarken; . ..

2) gravationsbevis rörande den fastighet, till vilken skogsmarken hor; samt

3) styrkt utdrag ur fastighetslängd vid senaste allmänna fastighetstaxering

och vid därefter senast verkställd särskild fastighetstaxering, allt såvitt rör

den fastighet, till vilken skogsmarken hör.

§ I
Finnér

skogsvårdsstyrelsen, med hänsyn till låneansökningens innehåll eller

eljest, uppenbart, att hinder möter mot ansökningens beviljande, översänder

styrelsen omedelbart handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande till länsstyrelsen.

§8.

Moni. 1. Finner skogsvårdsstyrelsen ej uppenbart, att hinder möter mot låneansökningens

beviljande, förordnar skogsvårdsstyrelsen så snart ske kan hos

styrelsen anställd befattningshavare, som avlagt fullständig avgångsexamen

från skogsinstitutets högre kurs eller från skogshögskolans jägmästarekurs, att

utan dröjsmål verkställa undersökning av den skogsmark, varom fråga år,

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 10 sami. 31 haft. (Nr i5.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

jämte därå växande skog. Instrument över dylik förrättning skall avfattas enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t, och innehålla följande:

a) uppgifter örn skogsmarkens areal och beskaffenhet samt om myckenheten

och beskaffenheten av därå växande skog;

b) utlåtande, huruvida skogsmarken är att anse såsom mark, med avseende

varå lån jämlikt § 1 må beviljas;

c) uppgifter örn avsättningsförhållandena för virkesprodukter från skogsmarken

och örn virkespriserna å avsättningsorten;

d) värdering av skogsmarken och därå växande skog i befintligt skick;

e) summarisk uppgift angående de skogsodlings-, utdiknings- eller andra

arbeten, som finnas erforderliga för skogsmarkens försättande i tillfredsställande

skogligt skick, beräkning av kostnaderna för dessa arbeten samt angivande

av den tid, som beräknas åtgå för arbetenas utförande:

f) uppskattning av rotvärdet av det virke, som under en tid av femtio år

näst efter utgången av det kalenderår, varunder uppskattningen sker, med

iakttagande av god skogsvård beräknas kunna uttagas ur den å marken förefintliga

och uppkommande skog; skolande denna uppskattning avse varje period

örn tio år under sagda tidrymd;

g) beräkning av den uthålliga nettoavkastning, som, under förutsättning att

de under e) angivna arbetena utföras, å skogsmarken förefintlig och uppkommande

skog kan beräknas lämna, så ock uppskattning, på grundval av denna

beräkning, av värdet å skogsmarken och därå växande skog; samt

h) förslag rörande den lånetyp, som i det föreliggande fallet anses böra

komma till användning.

Lånesökanden är pliktig att, genom ombud, vid förrättningen meddela de

upplysningar och förete de handlingar, som prövas erforderliga, så ock att

ombesörja behövlig hantlangning.

Mom. 2. Ersättning för förrättningen skall utgå enligt grunder, som bestämmas

av Kungl. Maj :t, samt gäldas av sökanden.

§ 9-

Sedan i låneärende utredning enligt § 8 mom. 1 ägt rum samt sökanden berens

tillfälle att inom förelagd kort tid avgiva yttrande över utredningen, har

skogsvårdsstyrelsen att ofördröjligen översända handlingarna i ärendet jämte

eget utlåtande till länsstyrelsen. Utlåtandet skall innehålla yttrande, huruvida

eller i vad mån ansökningen anses böra beviljas, samt angiva de skäl, varpå

yttrandet grundas.

§ 10.

Efter det handlingarna i låneärende inkommit till länsstyrelsen samt den

ytterligare utredning i ärendet, som må finnas påkallad, verkställts, överlämnar

länsstyrelsen så snart ske kan handlingarna jämte eget utlåtande till jordbruksdepartementet.

Innan låneansökning prövas, infordrar Kungl. Maj:t däröver yttrande från

centralrådet för skogsvårdsstyrelsemas förbund.

§ 11.

På framställning av lånesökande äger Kungl. Majit, då lån beviljas, förordna,

att den ifrågavarande skogsmarken skall stå under förvaltning av en särskild

nämnd (kommunskogsnämnd) med reglemente, som fastställes av Kungl.

Majit. Sådan nämnd skall bestå av tre eller fem ledamöter, av vilka i förra

fallet två och i senare fallet fyra, jämte suppleanter till lika antal, utses av

sökanden och en ledamot jämte en suppleant av skogsvårdsstyrelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbrulcsutslcottets utlåtande Nr

19

§ 12.

Sedan Kungl. Maj:! om beviljat lån lämnat statskontoret underrättelse, utanordnar

statskontoret efter låntagarens rekvisition lånemedlen till denne mot

förbindelse att använda samt förränta och återbetala lånet enligt därom gällande

bestämmelser. Formulär till förbindelse fastställes av statskontoret.

Innan lån må utlämnas, skall låntagaren hos statskontoret med vederbörligt

bevis styrka, att den fastighet, till vilken ifrågavarande skogsmark hör, icke

besväras av inteckning för fordran, ävensom till statskontoret överlämna skriftlig,

bevittnad förklaring av fastighetens föregående ägare, att denne avstår

från honom tillkommande rätt att söka inteckning i fastigheten för ogulden

köpeskilling.

Då lån utlämnas, skall statskontoret till låntagaren överlämna en tablå över

de ränte- och amorterings-(annuitets-) likvider, som denne har att erlägga för

lånet.

§13-

Det åligger länsstyrelsen att, sedan lån beviljats, så snart ske kan bevisligen

giva låntagaren del av Kungl. Maj:ts beslut.

§ 14.

Har lånesökande ej inom ett år efter det lån beviljats till statskontoret inkommit

med rekvisition å lånemedlen, vare sökanden förlustig rätten att utfå

desamma.

§ 15.

Då lån enligt lånetyp A elier B utlämnats, åligger det statskontoret, för

fordringsrättens bevarande, att inom tio år från den dag, då lånet utlämnades,

i laga ordning erinra låntagaren örn lånefordringen.

§ 16.

Ränta eller amortering (annuitet) för visst kalenderår skall senast den 31

januari nästföljande år av låntagaren inbetalas till statskontoret. Å belopp,

som ej gäldas inom föreskriven tid, erlägges ränta, efter sex procent örn året,

tills betalning sker.

Har inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar från den 31 januari, skall

statskontoret därom göra anmälan hos Kungl. Maj:!, som bestämmer, huruvida

det återstående kapitalbeloppet jämte ränta skall av låntagaren återbetalas

före den tid, som viel lånets beviljande i sådant avseende bestämts.

§ 17.

Det åligger låntagare att inom skälig tid efter det lånet utlämnats vidtaga

erforderliga åtgärder för försättande av den skogsmark, lånet avser, i tillfredsställande

skogligt skick, i den mån dylika åtgärder kunna anses medföra nytta,

som motsvarar kostnaden för deras utförande, ävensom att vidmakthålla den

skog, som genom åtgärderna uppkommit å marken, intill dess skogen nått den

utveckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog.

§ 18.

Skogsmark, för vars inköpande lån utlämnats, må ej, innan lånet blivit till

fullo återbetalt, av låntagaren överlåtas eller med inteckning för fordran belastas,

med mindre Kungl. Maj:t efter ansökan därtill lämnar tillstånd.

§ 19.

Har låntagare förfogat över lånemedel för annat än stadgat ändamål, eller

har låntagare förfarit i strid mot bestämmelserna i § 18, vare lånet förfallet

till återbetalning å tid, som av Kungl. Maj:t föreskrives.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Har låntagare eftersatt honom enligt § 17 åliggande skyldighet, ankommer

det på Kungl. Maj :t att bestämma, huruvida eller i vad mån lånet skall av låntagaren

återbetalas i förtid.

Försummas inbetalning av lånebelopp jämte ränta, som jämlikt denna paragraf

skall inbetalas i förtid, vare låntagaren pliktig att därå gälda ränta efter

sex procent örn året från föreskriven inbetalningsdag, tills likvid sker.

§ 20.

Det åligger såväl länsstyrelsen som skogsvårdsstyrelsen att tillse, att låntagare

ej förfogar över lånemedlen för annat än stadgat ändamål eller förfar

i strid mot bestämmelserna i § 18. Därjämte är skogsvårdsstyrelsen pliktig

övervaka, att låntagaren ej eftersätter vad honom enligt § 17 åligger. Har

låntagaren åsidosatt sin skyldighet i något av nu angivna avseenden, vare länsstyrelsen

eller skogsvårdsstyrelsen, då kännedom därom vinnes, pliktig att örn

förhållandet göra anmälan till Kungl. Majit.

§21.

Skall lån enligt bestämmelserna i § 16 eller § 19 återbetalas i förtid, äger

Kungl. Majit föreskriva, att låntagaren skall, utöver det kapitalbelopp, som

å lånet återstår oguldet, jämte stadgad ränta därå, tillika utgiva ersättning för

statsverkets kostnad för lånet med belopp, motsvarande en årlig ränta efter en

halv procent, utgående under tiden från lånets utlämnande, till dess detsamma

i sin helhet återbetalts, samt beräknad å lånets kapitalbelopp eller, beträffande

tid, varunder lånet amorterats, å vad av sagda belopp efter varje amortering

utestått oguldet; dock att ersättningen minst skall utgöra fem procent av det

ursprungliga kapitalbeloppet.

I särskilda fall, då skäl därtill äro, äger Kungl. Majit bestämma ersättningen

till lägre belopp än nu sagts.

§ 22.

Kungl. Majit äger, örn skäl därtill visas, på ansökan lämna låntagare tillstånd

att i förtid återbetala lånet, och ankommer därvid på Kungl. Majit att

föreskriva de villkor, varunder sådan återbetalning må ske.

§ 23.

Vad enligt denna kungörelse gäller örn skogsvårdsstyreise skall äga tillämpning

jämväl å skogssällskapet med iakttagande, att sällskapet enligt § 11

tillkommande befogenhet att utse en ledamot jämte en suppleant i kommunskogsnämnd

samt sällskapets skyldighet enligt § 20 att öva tillsyn däröver,

att låntagare fullgör vad honom i vissa hänseenden åligger, skola avse allenast

skogar, som äro anslutna till sällskapet, samt att beträffande nämnda

skogar skogsvårdsstyrelse ej skall äga sådan befogenhet, som i § 11 sägs, men

däremot vara pliktig att jämte sällskapet utöva sådan tillsyn, som nyss angivits.

Örn låneansökning, som ingivits till skogssällskapet, skall sällskapet ofördröjligen

lämna vederbörande skogsvårdsstyrelse underrättelse.

§ 24.

De närmare bestämmelser, som prövas erforderliga för vinnande av ändamålet

nied denna lånerörelse, meddelas av Kungl. Majit.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301412

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:325 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en kommunskogslånefond. a1 i texten