Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse för kronotorpare i de sex nordligaste länen från återbetalningsskyldigheten för vissa statsbidrag.

1930-05-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:80, Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse för kronotorpare i de sex nordligaste länen från återbetalningsskyldigheten för vissa statsbidrag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80*

i

15

Nr 80.n

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1980 kl.l 4 e. m.i

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse för kronotorpare

i de sex nordligaste länen från återbetalningsskyldigheten

för vissa statsbidrag.

I tva inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen nr 169:i första kammaren av herr Rosén m. ''fl. och nr 358 i

andra kammaren av herr Lindberg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte

besluta befria innehavare av odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i

de sex nordligaste länen från betalningsskyldighet för tilläggsbidrag de erhållit

enligt Kungl. Maj:ts av 1918 års lagtima riksdag bifallna proposition nr

280.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd härför hänvisas till motionerna.

över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

yttranden från domänstyrelsen samt från länsstyrelserna i Västerbottens och

i Norrbottens län, vilka yttranden såsom bilagor fogats till detta''utlåtande

(Bil. 1—3).

Sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts av motionärerna åberopade proposition

den 5 april 1918 (nr 280) angående tilläggsbidrag till vissa innehavare

av odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen har

Kungl. Maj :t i kungörelse den 20 juni 1918 (nr 448) meddelat bestämmelser

i ämnet av, bland annat, följande innehåll.

Innehavare av odlingslägenhet, som före den 2 juli 1918 upplåtits jämlikt

kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 69) angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen, skall äga

rätt att, där föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda före/deni 1 januari

1915, — utöver honom tillkommande odlingshjälp å 750 kronor — såsom

tilläggsbidrag erhålla ett belopp, .svarande mot tredjedelen av innehavarens

kostnad för föreskrivna byggnadsarbeten, vilka utförts under tiden från

och med ingången av år 1915 intill den 2 juli 1918, och mot hälften av sådan

kostnad för fullbordande efter sistnämnda tidpunkt av dylika byggnadsar
Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 10 sami. 35 haft. (Nr 80.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

beten, med iakttagande att tilläggsbidrag för byggnadsarbeten, som utförts

före den 2 juli 1918, icke må överstiga 500 kronor och att tilläggsbidraget icke

må sammanlagt uppgå till högre belopp än 1,250 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit, i överensstämmelse med av riksdagen fattat

beslut, i kungörelse den 4 juni 1920 (nr 260) föreskrivit, bland annat, att innehavare

av odlingslägenhet, som upplåtits efter den 1 juli 1918 eller hädanefter

upplåtelse, skall äga rätt att — utöver honom tillkommande odlingshjälp

—- såsom tilläggsbidrag erhålla ett belopp, svarande mot hälften av innehavarens

kostnad för föreskrivna byggnadsarbeten, med iakttagande att sådant

tilläggsbidrag icke må överstiga 1,250 kronor.

På grund av nu angivna bestämmelser kan alltså odlingshjälp och tilläggsbidrag

utgå med tillhopa högst 2,000 kronor.

Innehavare av odlingslägenhet — antingen den upptagits före den 2 juli

1918 eller efter den 1 i samma månad — är vidare enligt gällande bestämmelser

skyldig att från och med sextonde besittningsåret för lägenheten å uppburen

odlingshjälp och tilläggsbidrag erlägga ränta med 3.6 procent.

Efter ikraftträdandet den 1 juli 1929 av kungl, kungörelsen den 14 juni 1929

(nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. må vidare

upplåtande av nya lägenheter enligt ovan angivna kungörelse den 18 juni 1909

(nr 69) icke äga rum. Enligt föreskrift i nyssberörda kungörelse den 14

juni 1929 äger kronotorpare åtnjuta byggnadsbidrag intill 2,000 kronor samt

1 undantagsfall, när synnerliga skäl äro därtill, högst 3,000 kronor. Å byggnadsbidrag

erlägges från och med sextonde året från första upplåtelsen arrendeavgift

med 3.6 procent.

Någon skyldighet för lägenhetsinnehavare att, såsom motionärerna synes

vilja göra gällande, återbära uppburna tilläggsbidrag finnes ej. Det åligger

endast lägenhetsinnehavare att från och med sextonde besittningsåret av lägenheten

å sådant bidrag erlägga ränta efter 3.6 procent. Därest lägenhetsinnehavare

erhållit största möjliga tilläggsbidrag, 1,250 kronor, är han alltså

skyldig att härför vidkännas en årlig ränteutgift av 45 kronor.

Motionärerna åsyfta endast de lägenhetsinnehavare, vilka erhållit tilläggsbidrag

»enligt Kungl. Majits av 1918 års lagtima riksdag bifallna proposition

nr 280», eller alltså innehavare av odlingslägenhet, som upplåtits före den

2 juli 1918. Det synes emellertid knappast föreligga tillräcklig anledning att

göra åtskillnad mellan dessa lägenhetsinnehavare och innehavare av senare

upplåten odlingslägenhet, särskilt om lägenheten upplåtits under den svåraste

dyrtiden eller åren 1918—1920. En eftergift i nu ifrågavarande avseende även

beträffande odlingslägenheter upplåtna under tiden 2 juli 1918—30 juni 1929

skulle för övrigt jämväl påkalla övervägande, huruvida ej motsvarande förmån

bör beredas innehavare av kronotorp, vilka upplåtits enligt bestämmelserna i

kungl, kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170). Vid angivet förhållande och i

saknad av erforderlig närmare utredning har utskottet ansett sig icke kunna

tillstyrka bifall till motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

3

Utskottet hemställer därför,

att motionerna 1:169 och 11:358 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtandet nr 79.

Reservation

av herr Gabrielsson, som ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna 1:169

och 11:358.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8Ö.

Bilaga 1.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Uti en i riksdagens första kammare väckt motion, nr 169, har herr Rosén med

flera hemställt, att riksdagen måtte besluta befria innehavare av odlingslägenhet

och skogstorp å kronomark i de sex nordliga länen från betalningsskyldighet

för tilläggsbidrag de erhållit enligt Kungl. Maj:ts av 1918 års lagtima

riksdag bifallna proposition nr 280. Inom riksdagens andra kammare har en

lika lydande motion, nr 358, väckts av herr Lindberg med flera.

Efter framställning härom från jordbruksutskottet har domänstyrelsen genom

nådig remiss den 7 innevarande februari anbefallts avgiva yttrande över

sagda motioner, och får styrelsen i anledning härav anföra följande.

Det i motionerna omnämnda tilläggsbidraget utgår av ett särskilt av riksdagen

årligen anvisat anslag, vilket under de senaste åren stigit till 220,000

kronor. Av detta anslag utbetalas emellertid förutom nyssnämnda tilläggsbidrag

jämväl den odlingshjälp, som jämlikt kungl, kungörelsen den 18 juni

1909 (nr 69) skall utgå till innehavare av sagda lägenheter. Denna odlingshjälp

utgör dock numera ett relativt litet belopp per år jämfört med de tilläggsbidrag,

som enligt gällande grunder tillerkännas nämnda lägenhetshavare.

Enligt de bestämmelser, som gälla för erhållande av berörda tilläggsbidrag,

föreligger ingen skyldighet för vederbörande lägenhetshavare att återbetala

själva bidraget. Han är endast skyldig att efter frihetsårens utgång erlägga

ränta därå med 3.6 % per år. Denna ränta utgår i form av arrende och tillföres

domänfonden.

För det fall att en lägenhetshavare av berörda kategori uppburit såväl odlingshjälp

som högsta medgivna tilläggsbidrag, plägar det årliga arrendebeloppet

för lägenheten efter frihetsårens utgång stiga till 78 kronor i runt tal.

Ett bifall till motionen innebär, att en dylik lägenhetshavare erhåller arrendet

sänkt med 45 kronor per år, vilket för en dylik kronans åbo helt visst skulle

vara av största betydelse och sätta honom i stånd att mera än hittills arbeta

på jordens uppodling.

Med anledning av vad som sålunda anförts och under ytterligare framhållande

av att ifrågavarande tilläggsbidrag icke utgått av domänfondens avkastning,

får styrelsen framhålla, att för styrelsens vidkommande intet är att

erinra mot åtgärder i motionens syfte.

Stockholm den 24 februari 1930.

G. KUYLENSTJERNA.

7. Hjelmström.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

5

Bil. 2.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom skrivelse den 7 sistlidne februari bar Kungl. Maj :t anbefallt länsstyrelsen

i Västerbottens län att avgiva och till utskottet överlämna yttrande

över inom riksdagen väckta motioner örn befrielse för kronotorpare med flera

i de sex nordigaste länen från återbetalningsskyldigheten för visst statsbidrag.

Med anledning bärav får Kungl. Maj:ts befallningsbavande framhålla att

samma skäl, nämligen de starkt stegrade prisen å såväl arbete som materialier,

som ligga till grund för de enligt Kungl. Maj:ts brev till Kungl. Majrts befallningsbavande

i Västerbottens län den 20 juni 1918 beviljade förhöjda bidragen

till dem, som vid awittringen ovan odlingsgränsen inom länets lappmark ålagts

utflyttnmgsskyldighet, även ligga till grund för det genom kungl, kungörelse

samma dag beviljade tilläggsbidraget till innehavare av odlingslägenheter och

skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen. Då i förstnämnda fall det

förhöjda bidraget får åtnjutas utan återbetalningsskyldighet på något sätt eller

till någon del, synes billigheten fordra, att detsamma även bör gälla för innehavare

av berörda lägenheter.

Kungl. Maj:ts befallningshavande vill därför för sin del tillstyrka, att innehavarne

av nu ifrågavarande lägenheter och skogstorp befrias från den dem

åliggande skyldigheten att vidkännas förhöjning i den årliga arrendeavgiften.

Umeå i landskansliet den 7 mars 1930.

NILS G. RINGSTRAND.

Gustaf Hultman.

Bil. 3.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom kungl, jordbruksdepartementets skrivelse den 7 februari 1930 har

länsstyrelsen anbefallts att till jordbruksutskottet avgiva yttrande i anledning

av en inom riksdagen väckt motion örn befrielse för kronotorpare med flera i de

sex nordligaste länen från »återbetalningsskyldighet» för tilläggsbidrag jämlikt

nådiga kungörelsen den 20 juni 1918 (nr 448), till åtlydnad varav länsstyrelsen

får anföra följande.

Enligt åberopade nådiga kungörelse skulle innehavare av odlingslägenhet,

som före viss dag upplåtits jämlikt nådiga kungörelsen den 18 juni 1909 angående

upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i

de sex nordligaste länen äga rätt att, där föreskrivna byggnadsarbeten icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

blivit utförda före den 1 januari 1915, — utöver honom tillkommande odlingshjälp

— såsom tilläggsbidrag erhålla ett belopp, svarande mot viss del av innehavarens

kostnad för föreskrivna byggnadsarbetens utförande, med iakttagande

av att tilläggsbidraget icke finge överstiga vissa i den nådiga kungörelsen angivna

maximibelopp. iVidare stadgades att lägenhetsinnehavare, som uppbure

tilläggsbidrag, skulle vara skyldig vidkännas den höjning i den årliga avgiften,

som motsvarade ränta efter 3.6 för hundra å sagda bidrag. _

Vederbörande lägenhetsinnehavares, av motionärerna synbarligen delade uppfattning,

att höjningen i den årliga avgälden för lägenheter, vilkas innehavare

uppburit tilläggsbidrag av ovan angivet slag, skulle utgöra en återbetalning

av det erhållna bidraget kan, så vitt länsstyrelsen förstår, icke vara riktig, utan

denna höjning är, såsom av den nådiga kungörelsen kan utläsas, avsedd att utgöra

en förräntning av det för lägenhetens förbättring i avseende på byggnader

och odling nedlagda kapitalet. Även örn sålunda motionen utgår från andra

förutsättningar än dem, som i verkligheten föreligga, torde det kunna sägas, att

här avsedda lägenhetsinnehavare dragas med för deras ekonomiska förhållanden

rätt kännbara svårigheter att förränta berörda tilläggsbidrag, svårigheter,

som de dela med kanske de flesta av dem, som under kristiden nedlade kapital i

fastigheter och särskilt i jordbruksfastigheter. Trots dessa svårigheter måste

tvekan råda, huruvida såsom motionärerna hemställt svårigheterna böra undanröjas

genom ändring i hithörande bestämmelser, detta med hänsyn till de konsekvenser

en sådan ändring skulle kunna föra med sig. Närmast till hands ligger

att uppdraga en jämförelse mellan de lägenhetsinnehavare, örn vilka här är

fråga, och dem, som komma att erhålla upplåtelse av kronotorp enligt bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 14 juni 1929. Lägenhetsinnehavare enligt

tidigare bestämmelser erhöllo ett ordinarie odlingsbidrag av 750 kronor jämte

nu ifrågavarande tilläggsbidrag, maximerat till 1,250 kronor, alltså tillsammans

2,000 kronor högst eller samma bidrag som normalt utgår till innehavare

av lägenheter enligt ovanberörda nådiga kungörelse av år 1929. För båda

kategorierna gäller den bestämmelsen, att erhållna bidrag skola förräntas efter

3.6 för hundra och säkerligen kan man förutsätta, att en eftergift i förräntningsskyldigheten

för den förra kategorien skulle av den senare tagas till intäkt

för krav på lindring även i dess villkor.

För övrigt lärer alla de olika företagare, som under kristiden understöddes

med exempelvis lån ur statens utlåningsfonder, ur principiell synpunkt kunna

framställa lika berättigade krav att vid förräntning av de erhållna lånen erhålla

lättnader av liknande art, som skulle ifrågakomma beträffande här avsedda

lägenhetsinnehavare.

Luleå i landskontoret den 26 februari 1930.

A. B. GÄRDE.

H. Glimstedt.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301522

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.