Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fraktlindring å jordförbättringsmedel ävensom fyra i ämnet väckta motioner.
1930-05-22 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1930:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fraktlindring å jordförbättringsmedel ävensom fyra i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
1
Nr 91.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1930 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till fraktlindring å jordförbättringsmedel ävensom
fyra i ämnet väckta motioner.
I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Majit under punkt 84 i nionde
huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, till lindring av fraktkostnaderna
för jordförbättringsmedel beräkna för budgetåret 1930/1931 ett belopp
av 600,000 kronor.
Sedermera bar Kungl. Majit i en den 14 mars 1930 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 270, under åberopande av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att till lindring av fraktkostnaderna vid transport å järnväg samt
å statens automobillinje i norra Tornedalen av kalk, kalkstensmjöl och
märgel ävensom konstgödsel för jordbrukets behov anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra förslagsanslag av 600,000 kronor.
I anledning av propositionen hava väckts fyra till utskottet hänvisade
motioner, nämligen nr lii 518 av herr Andersson i Grimbo m. fl., nr lii 532
av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl., nr lii 547 av herr Svensson i Betingetorp
m. fl. och nr 11:550 av herr Sandberg m. fl. — I motionen
lii 518 bar hemställts, att riksdagen med anledning av propositionen
måtte besluta, att bestämmelserna örn fraktlindring för kalk, kalkstensmjöl,
märgel och konstgödsel för jordbrukets behov även måtte tillämpas
vid transport å statens järnvägars automobillinjer, då dessa drivas i
samtrafik med statens järnvägar. — I motionen lii 532 bar hemställts, att
riksdagen måtte vidtaga den ändring av samma proposition, att bidrag
till fraktlindring icke måtte utgå för s. k. banavgifter, samt att den minimifrakt,
varå statsbidrag må utgå, måtte fastställas till 50 öre per 100
kilogram. — I motionen lii 547 bar hemställts, att riksdagen måtte till
lindring av fraktkostnaderna vid transport å järnväg samt å statens automobillinje
i norra Tornedalen av kalk, kalkstensmjöl och märgel anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag av 600,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 42 haft. (Nr 91.) 1
Motioner.
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Kungl.
Maj:ts för''
slag.
Kalk.
(Däremot har i denna motion icke föreslagits liknande anslag beträffande
konstgödsel.) — Slutligen har i motionen II: 550 hemställts, att riksdagen
ville i anledning av propositionen för sin del besluta, 1) att vid
leverans av jordbrukskalk från kalkbruk i de fyra nordligaste länen till
stationer inom dessa län nettofrakten högst måtte motsvara nu gällande
maximinettofrakt 65 öre per 100 kilogram (6 kronor 50 öre per ton); 2)
att vid leveranser till järnvägsstation inom Västerbottens och Norrbottens
län från Högdals kalkbruk över Jörns station må å järnvägsfrakten
beviljas avdrag till täckande av viss del av kostnaden för biltransporten
av kalken från kalkbruket till Jörns station, förslagsvis högst 50 öre per
100 kilogram; 3) att för tillgodoseende av kalkbehovet inom Tornedalen
och övre delen av Norrbottens län i övrigt enahanda avdrag må beviljas
vid frakt av kalk från Masugnsbyns kalkfyndighet över Övertorneå, Pajala,
Kiruna och Gellivare; samt 4) att för täckande av härigenom uppstående
särskilda kostnader anvisa ett extra förslagsanslag av 70,000 kronor
utöver det i propositionen begärda anslaget av 600,000 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär den nyheten, att fraktlindring föreslås
även för konstgödsel, under det sådan hittills tillämpats endast för kalk,
kalkstensmjöl och märgel. Det anslag, som begärts, motsvarar vad som
de senare åren utgått endast för sistnämnda slag av jordförbättringsmedel.
En annan nyhet är medgivandet av fraktavdrag vid transport å
den nämnda automobillinjen.
Vissa ändringar i grunderna för kalkfraktlindringen (för närvarande
reglerad genom Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1924, Sv. förf-sami. nr 314,
för vars innebörd redogörelse lämnats i propositionen nr 270, sid. 7) hava
vidare av departementschefen ansetts önskvärda. Sålunda har Kungl. Majit
framhållit, att de statsbidrag, som utgått till fraktlindring å vissa enskilda
järnvägars extra banavgifter, i väsentlig utsträckning kommit
främmande intressen, kalkbruks- och järnvägsföretag, tillgodo, bland
annat genom ett fraktrabattsystem, som järnvägarna tillämpat till förmån
för kalkbruken. I anslutning härtill har departementschefen ifrågasatt,
att banavgifterna delvis skulle frånräknas vid bestämmandet av statsbidrag,
så att dylikt skulle utgå endast å hälften av dessa. Därmed skulle
göras en början till avskrivande av det indirekta stöd, som nu genom
statsbidraget lämnas en del på grund av sitt läge mindre konkurrenskraftiga
kalkbruk, samt ett steg tagas mot bättre begränsning av brukens
försäljningar till avsättningsområden, mera naturliga för deras
läge. Att fullständigt avskaffa statsbidrag å banavgifter har departementschefen
funnit möta betänkligheter ur jordbrukssynpunkt och i viss mån
även på grund av somliga kalkbruks ogynnsamma ställning. Den besparing,
som skulle uppkomma genom bidragens beräkning på föreslaget sätt
har inom järnvägsstyrelsen beräknats till omkring 85,000 kronor. — Yi
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
3
dare har departementschefen som en ytterligare åtgärd för kalkbrukens
hänvisande till mera naturliga avsättningsområden förordat borttagande
av den begränsning av kalkfrakterna, som gäller vid transporter till Norrland,
och som undanröjer kalkköparnas intresse av att köpa sin kalk på
närmaste — och ur bidragssynpunkt för staten alltså förmånligaste — håll.
Som stöd för denna åtgärd har anförts, att numera inom Norrland torde
produceras tillräckligt av jordbrukskalk för landsdelens behov. I ändamål
att undvika en allt för stor nettofraktökning för de nordligaste landsdelarna
innefattar dock förslaget, att vid befraktningar till stationer ovanför
Boden fraktlindringen måtte bestämmas så, att nettofrakten (fraktkostnaden
med avdrag för fraktbidrag) för hela transportvägen högst måtte
motsvara nettofrakten för 850 kilometer eller omkring 95 öre per 100
kilogram vid leverans från kalkbruk i de fyra nordligaste länen. Den
besparing, som vid den så kallade norrlandsmaximeringens inskränkande
på nu nämnt sätt skulle erhållas, har inom järnvägsstyrelsen beräknats
till omkring 70,000 kronor.
Än vidare har departementschefen erinrat därom, att från och med den
1 juli 1930 ny järnvägstaxa träder i kraft. Departementschefen har räknat
med, att kalkbefraktningen i allmänhet skulle kunna ske enligt den nya
taxans tariff 14, samt tänkt sig, att fraktlindringsbidragen skulle beräknas
så i förhållande till nämnda tariff, att nettofrakten icke skulle komma att
överstiga den enligt nuvarande taxa, tariff U, utgående nettofrakten.
Under det minimifrakten för lindringens inträde, 65 öre för 100 kilogram,
nu överskrides efter 170 kilometer, skulle den framdeles överskridas först
efter 220 kilometer. Intill sistnämnda avstånd skulle nettofrakterna dock
ej bliva helt utan förbättring, enär där redan den nya taxans tariff 14
skulle medföra sänkningar. Då den nya tariff 14 är väsentligt billigare
än den förutvarande tariff U, skulle genom nettofrakternas i stort sett
oförändrade läge en besparing å anslaget kunna vinnas, enligt en inom
järnvägsstyrelsen gjord beräkning omkring 100,000 kronor.
De sammanlagda besparingar, som Kungl. Majit sålunda beräknat,
skulle alltså utgöra lägst omkring 250,000 kronor.
I avseende å konstgödsel (oorganiska salter, som användas till gödselmedel)
har Kungl. Majit — i anslutning till därom av lantbruksstyrelsen
gjord framställning — hemställt örn anslag för att så lindra frakterna
å dylik, att fraktbidrag, beräknat å tariff 12, skulle börja inträda vid
ett fraktbelopp av 51 öre (motsvarande 100 kilometers fraktavstånd) och
att nettofrakterna skulle hållas något lägre än för kalk intill cirka 500
kilometer. Å längre avstånd, som sällan förekomma vid befraktning av
konstgödsel, skulle nettofrakterna stiga något utöver de för kalk gällande,
så att de till exempel å ett fraktavstånd av 1,000 kilometer skulle
utgöra 1 krona 30 öre per 100 kilogram. Liksom vid kalkfrakterna skulle
räknas med endast vagnslastgods, dock med sändningar ned till minst
Konstgödsel.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Statsbillinjen i
Tornedalen.
Kalkfrak.
terna.
Tariff
frågan.
Motioner.
II: 532, 547.
Utskottet.
2,500 kilogram. För dylika skulle dock ej lämnas större bidrag än som
skulle belöpt å parti, fraktat enligt tariff 12, som förutsätter sändning av
10—15 ton. För att premiera stora sändningar skulle lämnas samma understöd
vid fraktning enligt den billigare, men endast på sändningar över
15 ton tillämpliga tariff 13. I enskilda järnvägars egen trafik skulle bidraget,
oberoende av fraktavstånd, utgå med samma belopp, som det
skulle utgjort för motsvarande fraktbelopp å statens järnvägar. De skäl,
som för kalk dikterat en annan beräkning av bidrag å banavgifter, hava
ej ansetts föreligga bär. Anslagsbehovet har inom järnvägsstyrelsen beräknats
till omkring 250,000 kronor.
Beträffande det nämnda förslaget örn fraktbidrag för kalk å statens
automobillinje från Övertorneå norrut, vilket tillkommit på framställning
av lantbruksstyrelsen, har departementschefen — som funnit avgörande
skäl tala mot införandet av dylika bidrag å andra automobillinjer
—- funnit särskilda förhållanden betinga förslagets genomförande. Bland
annat har erinrats, att denna billinje utgör direkt ersättning för en järnvägslinje
och befraktas efter statens järnvägars taxa. — Särskilda regler
för fraktlindringens beräknande skulle alltså ej erfordras.
Utskottet vill till en början behandla frågan örn lindring av kalkfrakterna.
Motionerna II: 532 och II: 547 innehålla båda den erinringen mot propositionens
innehåll, att den nya taxans lägsta tariff (14) i regel ej torde
komma att kunna tillämpas vid befraktningar av jordbrukskalk. Så,som
villkor för dess tillämpning gäller nämligen, att frakt erlägges minst för
använd vagns bärighet minskad med 5 procent, och att tariffen må tilllämpas
endast örn avsändaren vid vagnsrekvisition förklarar sig beredd
att lasta en vagn, öppen eller sluten, av vilken bärighet som helst.
Då varken avsändare eller mottagare enligt motionärernas uppfattning
torde kunna underkasta sig dessa villkor, skulle befraktning vanligen
komma att ske efter den högre tariff 13, vilken ungefär överensstämmer
med den nu gällande tariff U. Till klargörande av konsekvenserna därav
har vid motionen II: 547 fogats en tabell, enligt vilken nettofrakterna
vid de av motionärerna närmare undersökta transportsträckorna skulle
komma att bliva omkring 27 procent högre än de nuvarande.
Vid granskning av denna anmärkning har utskottet funnit den riktig.
De anmärkta villkoren för befraktning enligt tariff 14 äro visserligen ännu
ej praktiskt prövade, och det kan vara tänkbart att, såsom vid propositionens
utarbetande torde hava antagits, olägenheterna i viss mån
skulle kunna undvikas genom omtänksamhet från befraktarnas och tillmötesgående
från järnvägarnas sida. Men utskottet har — efter
från järnvägsstyrelsens inrikes taxebyrå erhållna upplysningar —
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
5
kommit till den bestämda uppfattningen, att de anmärkta olägenheterna
praktiskt taget måste omöjliggöra ett allmännare användande
av tariff 14, och att alltså tariff 13 måste beräknas bliva allmän - nast tillämpad. För att fraktbidraget skall kunna medföra sådan lindring,
att de i propositionen förutsatta nettofrakterna kunna hållas, erfordras
då, enligt vad inrikes taxebyrån upplyst, ungefär 100,000 kronor
utöver det av Kungl. Majit för kalkfraktlindring avsedda beloppet av
cirka 350,000 kronor. För att premiera stora sändningar bör då lämnas
samma understöd vid fraktning enligt tariff 14 som när tariff 13 tillämpas;
någon besparing av betydelse skulle ett motsatt förfarande säkerligen
ej medföra.
I motionen II: 547 göres gällande, att någon ytterligare lindring av
kalkfrakterna borde ske. I likhet med vad lantbruksstyrelsen i sitt yttrande
i saken till Kungl. Majit föreslagit, ifrågasätta motionärerna, att minimibeloppet
av nettofrakten måtte sättas till 50 öre och att statsbidraget
alltså måtte börja tillämpas vid en minimiavgift av 51 öre per 100 kilogram,
i stället för enligt Kungl. Majits förslag vid en minimifrakt av
65 öre, och ökas med ökade fraktsatser så, att det vid en avgift av 1 krona
per 100 kilogram (motsvarande cirka 400 kilometers fraktavstånd å statens
järnvägar) skulle uppgå till 40 procent. Bidrag skulle aldrig utgå
med mer än 40 procent av bruttofraktbeloppet. Fraktlindring borde alltid
beräknas å bruttofrakten oberoende därav att denna kunde innefatta
större eller mindre belopp av övergångs- eller banavgifter.
Även i motionen 11:532 hemställes örn sänkta nettofrakter: en minimifrakt
av 50 öre för 100 kilogram skulle innebära, att fraktlindring skulle
inträda vid 120 kilometer enligt tariff 13 och vid ungefär 150 kilometer
enligt tariff 14 mot respektive 180 och 220 kilometer enligt Kungl. Majits
förslag. Medel till den ökade fraktlindringen skulle erhållas genom att
helt borttaga fraktlindringen för banavgifter.
Utskottet finner för sin del motionärernas hemställan örn minimifraktens
sänkande till 50 öre för 100 kilogram väl grundad och biträder den
därför för sin del. Vad åter den successiva stegringen av bidragen för
högre fraktavstånd angår, finner utskottet den hittills tillämpade progressionsskalan,
där 40 procents lindring inträder först vid en bruttofrakt
motsvarande omkring 600 kilometer, för närvarande vara lämplig. Denna
skala medför på de längsta fraktavstånden en lindring av vida mer än
40 procent å bruttofrakternas belopp. En större förändring däri torde
icke böra ske förr än frågan om lindring av konstgödselfrakterna efter
den förnyade prövning, utskottet nedan föreslår, är mogen för avgörande.
I motionen II: 532 har framhållits, att fraktlindringarna å banavgifterna
endast delvis och kanske till mindre del torde komma jordbruket tillgodo,
under det återstoden tillföres främmande intressen, främst vissa
Ökad
lindring.
Motioner.
II: 547.
II: 532.
Utskottet.
Banav
gifterna.
Motioner.
II: 532.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
II: 547.
Utskottet.
Särskilda
bestämmelser
för
Norrland.
Motion II:
550 punkt 1),
kalkbruk. Motionärerna finna därför fraktbidragen å dessa avgifter
knappast vara ett jordbruksintresse och kunna icke finna anledning föreligga
att i fortsättningen låta dylika bidrag utgå. De finna antagligt,
att de extra banavgifterna icke vidare skola kunna uttagas å kalktransporter,
därest fraktbidragen å de omstridda tilläggsavgifterna bortfalla;
avnämarna skulle då ej beröras av frågan. Motionärerna anse därför,
att en fullständig avskrivning av statsbidragen till lindring av extra
banavgifter är det enda riktiga och att frågan örn statssubvention för
vissa mindre konkurrenskraftiga kalkbruk — örn sådan skulle befinnas
erforderlig — torde böra behandlas utan samband med frågan örn fraktlindring
å kalk.
I motionen II: 547 åter framhålles, att bifall till propositionen skulle
medföra, att kalkförbrukarna — av vilka enligt motionärernas uppfattning
flertalet skulle vara boende utmed enskilda järnvägar — skulle
komma att få utan bidrag betala hälften av banavgifterna. Därigenom
att lantbruksstyrelsen i sin utredning örn banavgifternas tillgodogörande
huvudsakligen tagit sikte på spörsmålet, huruvida statsbidraget obehörigen
kommit kalkbruk och järnvägar tillgodo, hade huvudfrågan, det
behövliga stödet åt jordbrukarna, skjutits i skuggan. Fraktlindringen
borde beräknas på tilläggsavgifternas hela belopp.
Vid övervägande av den föreliggande utredningen i denna del finner
utskottet det ännu vara oklart, huru frågan slutligen hör lösas. Kungl.
Maj:ts förslag kan då såsom en tillfällig anordning anses lämpligt avvägt.
Uteslutet är icke, att framdeles en fullständigare utredning kan
påkalla och lämna utväg till ändrade förfoganden; men i nuvarande läge
finner utskottet sig böra biträda Kungl. Majrts förslag örn fraktbidragens
beräknande å banavgifternas halva belopp.
Kungl. Maj:ts förslag innebär som nämnt, att bestämmelserna örn viss
maximifrakt inom övre Norrland skulle avskaffas. De nuvarande bestämmelserna
utgå från en högsta nettofrakt av 75 öre för 100 kilogram
vid transport från kalkbruk i Västergötland och av 65 öre från nordligare
belägna kalkbruk, förnämligast då från Närke. En mindre modifikation
av frakterna ovanför Boden ifrågasättes dock som nämnt fortfarande
böra äga rum.
I motionen II: 550 har föreslagits, att den besparing, cirka 70,000 kronor,
som genom bifall till propositionen i denna del skulle uppkomma,
borde användas till vissa åtgärder, avsedda att nedbringa kalkfrakterna
i de fyra nordligaste länen. Motionärerna anföra bland annat, att vid
befraktningar till stationer ovanför Boden en fördyring av nettofrakten av
ända till omkring 3 kronor per 100 kilogram kunde uppkomma såsom
följd av Kungl. Majrts förslag, oaktat kalken toges från Mattmar. Mo
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
7
tionärerna föreslå därför som nämnt under punkt 1), att vid leverans
av kalk från bruk i de fyra nordligaste länen till stationer inom dessa
län nu gällande maximinettofrakten från de nordligare bruken, 65 öre
per 100 kilogram, måtte bibehållas.
Utskottet finner lika med Kungl. Majit angeläget att borttaga de mellansvenska
kalkbrukens möjligheter att med fraktbidrag, motsvarande
en stor del av totalfrakten, sända kalk till Norrland och därigenom förorsaka
större utgifter å ifrågavarande anslag än som motsvara jordbrukets
nytta därav. Samma syfte tillgodoses emellertid även genom motionärernas
förslag. Utskottet finner den särskilda fraktlindringen för Norrland
fortfarande vara ett påtagligt behov. Enligt en inom järnvägsstyrelsen
verkställd överslagsberäkning skulle utgiftsökningen i förhållande
till Kungl. Majits förslag vid tillämpning av motionärernas utväg stanna
vid omkring 15,000 kronor. Under sådana förhållanden tillstyrker utskottet
bifall till punkt 1) i motionen II: 550.
I punkterna 2) och 3) av samma motion hava framställts yrkanden örn
statssubvention till landsväg sfr akter för kalkbruken vid Högdal och Masugnsby^
vilka icke ligga vid järnväg. Till stöd för dessa hemställanden
har bland annat åberopats, att en rätt avvägd subvention av dylikt
slag skulle medföra mindre kostnader per viktenhet kalk, fraktad till de
nordligaste trakterna, än fraktbidragen exempelvis å kalk från Mattmar
skulle taga i anspråk.
Utskottet kan i frågans ofullständigt utredda läge ej nu taga ställning
till dessa förslag, men finner motionen innehålla beaktansvärda synpunkter.
Utskottet anser därför att framställning bör göras till Kungl.
Majit örn närmare utredning i motionens syfte. För sin del finner utskottet
angeläget att denna snarast fullbordas utan avbidan på den tydligen
tidsödande utredning örn tillgodogörandet av landets kalktillgångar,
som år 1924 anförtrotts lantbruksstyrelsen gemensamt med Sveriges geologiska
undersökning.
I avseende å konstgödselfrakterna finner utskottet det lantbruksstyrelsen
initiativ, som Kungl. Majit strävat att i mån av tillgång å medel
befrämja, behjärtansvärt.
Utskottet har emellertid ansett sig icke kunna undgå att i första hand
efterse, att kalkfraktlindringsanslaget, som sedan länge utgått, tillfredsställande
tillgodoses.
I detta avseende har utskottet redan anmärkt, att till det belopp av
omkring 350,000 kronor, som Kungl. Majit avsett, måste läggas ytterli
-
Utskottet.
Motion II:
550 punkterna
2) och 3).
Utskottet.
Konstgödsel
frakterna.
Utskottet,
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
Fraktbidrag
vid automobiltrafik.
Motion II: 518.
Kungl. Majit.
Utskottet.
gare 100,000 kronor för att ernå effektiv fraktlindring även vid befraktningar
enligt tariff 13.
Utskottet finner sig i närvarande läge ej kunna ifrågasätta att för kalk
ocb konstgödsel sammanlagt anslås högre belopp än det i propositionen oell
i motionen II: 547 föreslagna, 600,000 kronor (de för speciella ändamål
framställda äskandena i motionen II: 550 oberäknade). Utskottet har
sålunda undersökt möjligheten av att med undanskjutande av de smärre
nettofraktsänkningar å kalk, varom här ovan förslag framställts, godkänna
Kungl. Maj:ts förslag, med tillägg endast för nyss angivna ändamål av
100,000 kronor, samt använda återstående 150,000 kronor till fraktlindring
å konstgödsel. Vid en inom järnvägsstyrelsen verkställd undersökning har
emellertid visat sig att sistnämnda belopp måste medföra så stark begränsning
av fraktlindringarna såväl procentuellt som i avseende å
fraktavstånd, att anslaget skulle sakna det praktiska värde, som Kungl.
Maj:ts 100,000 kronor högre förslag äger; och därmed skulle anslaget
även förlora sitt berättigande.
Det återstår då utskottet endast att föreslå skrivelse med anhållan att
Kungl. Maj:t måtte, efter den kompletterande utredning som kan prövas
nödig, till nästa riksdag framlägga det förslag i avseende å frågan örn
lindring av frakt å konstgödsel, som må föranledas av då rådande förhållanden.
I motionen II: 518 har som nämnt påyrkats, att fraktlindringsbestämmelserna
måtte tillämpas vid transport å statens järnvägars automobillinjer,
då dessa drivas i samtrafik med statens järnvägar.
Kungl. Maj:t har, i enlighet med de hörda myndigheternas uppfattning,
begränsat sitt förslag i nämnda hänseende att avse linjen i övre
Tornedalen.
Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra därom att en liknande
motion vid 1929 års riksdag (II: 191) avslagits, att taxorna å de fyra billinjer,
varom nu här är fråga, äro mångdubbelt högre än å statens järnvägar
och att i proportion därtill anslaget skulle belastas mångdubbelt
hårdare per viktenhet kalk än vid bidrag till avnämare utmed järnvägarna
eller omnibuslinjen i Tornedalen, att statens järnvägar trätt i trafiksamarbete
med mer än 40 olika automobillinjer i olika delar av landet,,
vilka tjäna liknande ändamål som de förstnämnda fyra billinjerna och
mestadels tillämpa avsevärt lägre taxor, samt att i anledning av ändrad
sträckning av Inlandsbanan upprättats en av statens järnvägar understödd,
av Arjeplogs kommun driven automobillinje, vars taxa är lika med
statens järnvägars jämte tillägg av 25 öre per 100 kilogram.
Utskottet vill för sin del förorda Kungl. Maj:ts förslag i denna del..
Motionärerna hava ansett, att den därmed givna hjälpen åt övre
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
9
Norrlands befolkning skulle innebära ett principiellt medgivande av det
berättigade i motionens syfte. Denna uppfattning kan utskottet icke
finna riktig.
Utskottet vill bär rörande anslagsbehovet anmärka, att utskottet från
järnvägsstyrelsen tillhandakomna upplysningar giva vid handen, att
det föreslagna beloppet 600,000 kronor torde väl förslå till de av
utskottet föreslagna förbättringarna av kalkfraktlindringen, de särskilda
åtgärderna för Norrland inberäknade, samt tillika minska utsikten till
upprepande av de senare årens överskridanden av sistnämnda belopp.
Under sådana omständigheter finner utskottet det särskilda anslagsyrkande,
som framställts i motionen II: 550 punkt 4), icke böra föranleda
vidare åtgärd.
Förslag till de författningsbestämmelser, smil ifrågakomma, torde, såsom
i propositionen anmärkts, böra uppgöras av järnvägsstyrelsen.
I den mån annat ej här angivits, finner utskottet de av Kungl. Maj:t
föreslagna anordningarna berättigade.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att riksdagen
måtte besluta,
A) att i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt motionerna II: 532, II: 547 och
11:550 punkt 1) till lindring av fraktkostnaderna vid
transport å järnväg samt å statens automobillinje i
norra Tornedalen av kalk, kalkstensmjöl och märgel
för jordbrukets behov för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra förslagsanslag av 600,000 kronor att utgå i
huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet här
ovan anfört;
B) att i anledning av samma proposition i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, det Kungl. Majit måtte låta
verkställa utredning och till nästkommande års riksdag
framlägga förslag rörande fraktlindring å konstgödsel;
C)
att i anledning av punkterna 2) och 3) i motionen
II: 550 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning huruvida och
på vad sätt statens medverkan må erfordras för att
kalkfyndigheterna vid Högdal och vid Masugnsbyn
med fördel för såväl jordbruket som det allmänna
skola kunna tillgodoföras lantbruket;
D) att motionen II: 518 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd, samt
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 42 haft. (Nr 91.)
Anslags
behovet.
tskottet.
2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
E) att motionerna II: 532, II: 547 och II: 550, i den
mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
här ovan anfört, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 maj 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Elof B. Andersson, Gabrielsson, Carl E. Eriksson,* Fritiof
Gustafson,* Granath* Allgust W. Johansson, Dalberg och Henriksson*; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo,* Hedlund
i Häste* Carlström, Uddenberg, Andersson i Grimbo,* Svensson i Grönvik* och Andersson i
Löbbo.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Andersson i Grimbo och Svensson i Grönvik, som yrkat bifall
till motionen 11:518.
801814. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:394 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fraktlindring å jordförbättring smedel ävensom i ämnet väckta motioner. s. 11 i texten