Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fraktlindring å jordförbättringsmedel ävensom fyra i ämnet väckta motioner.

1930-05-22 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1930:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fraktlindring å jordförbättringsmedel ävensom fyra i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

1

Nr 91.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1930 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till fraktlindring å jordförbättringsmedel ävensom

fyra i ämnet väckta motioner.

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Majit under punkt 84 i nionde

huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, till lindring av fraktkostnaderna

för jordförbättringsmedel beräkna för budgetåret 1930/1931 ett belopp

av 600,000 kronor.

Sedermera bar Kungl. Majit i en den 14 mars 1930 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 270, under åberopande av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen

att till lindring av fraktkostnaderna vid transport å järnväg samt

å statens automobillinje i norra Tornedalen av kalk, kalkstensmjöl och

märgel ävensom konstgödsel för jordbrukets behov anvisa för budgetåret

1930/1931 ett extra förslagsanslag av 600,000 kronor.

I anledning av propositionen hava väckts fyra till utskottet hänvisade

motioner, nämligen nr lii 518 av herr Andersson i Grimbo m. fl., nr lii 532

av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl., nr lii 547 av herr Svensson i Betingetorp

m. fl. och nr 11:550 av herr Sandberg m. fl. — I motionen

lii 518 bar hemställts, att riksdagen med anledning av propositionen

måtte besluta, att bestämmelserna örn fraktlindring för kalk, kalkstensmjöl,

märgel och konstgödsel för jordbrukets behov även måtte tillämpas

vid transport å statens järnvägars automobillinjer, då dessa drivas i

samtrafik med statens järnvägar. — I motionen lii 532 bar hemställts, att

riksdagen måtte vidtaga den ändring av samma proposition, att bidrag

till fraktlindring icke måtte utgå för s. k. banavgifter, samt att den minimifrakt,

varå statsbidrag må utgå, måtte fastställas till 50 öre per 100

kilogram. — I motionen lii 547 bar hemställts, att riksdagen måtte till

lindring av fraktkostnaderna vid transport å järnväg samt å statens automobillinje

i norra Tornedalen av kalk, kalkstensmjöl och märgel anvisa

för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag av 600,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 42 haft. (Nr 91.) 1

Motioner.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

Kungl.

Maj:ts för''

slag.

Kalk.

(Däremot har i denna motion icke föreslagits liknande anslag beträffande

konstgödsel.) — Slutligen har i motionen II: 550 hemställts, att riksdagen

ville i anledning av propositionen för sin del besluta, 1) att vid

leverans av jordbrukskalk från kalkbruk i de fyra nordligaste länen till

stationer inom dessa län nettofrakten högst måtte motsvara nu gällande

maximinettofrakt 65 öre per 100 kilogram (6 kronor 50 öre per ton); 2)

att vid leveranser till järnvägsstation inom Västerbottens och Norrbottens

län från Högdals kalkbruk över Jörns station må å järnvägsfrakten

beviljas avdrag till täckande av viss del av kostnaden för biltransporten

av kalken från kalkbruket till Jörns station, förslagsvis högst 50 öre per

100 kilogram; 3) att för tillgodoseende av kalkbehovet inom Tornedalen

och övre delen av Norrbottens län i övrigt enahanda avdrag må beviljas

vid frakt av kalk från Masugnsbyns kalkfyndighet över Övertorneå, Pajala,

Kiruna och Gellivare; samt 4) att för täckande av härigenom uppstående

särskilda kostnader anvisa ett extra förslagsanslag av 70,000 kronor

utöver det i propositionen begärda anslaget av 600,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär den nyheten, att fraktlindring föreslås

även för konstgödsel, under det sådan hittills tillämpats endast för kalk,

kalkstensmjöl och märgel. Det anslag, som begärts, motsvarar vad som

de senare åren utgått endast för sistnämnda slag av jordförbättringsmedel.

En annan nyhet är medgivandet av fraktavdrag vid transport å

den nämnda automobillinjen.

Vissa ändringar i grunderna för kalkfraktlindringen (för närvarande

reglerad genom Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1924, Sv. förf-sami. nr 314,

för vars innebörd redogörelse lämnats i propositionen nr 270, sid. 7) hava

vidare av departementschefen ansetts önskvärda. Sålunda har Kungl. Majit

framhållit, att de statsbidrag, som utgått till fraktlindring å vissa enskilda

järnvägars extra banavgifter, i väsentlig utsträckning kommit

främmande intressen, kalkbruks- och järnvägsföretag, tillgodo, bland

annat genom ett fraktrabattsystem, som järnvägarna tillämpat till förmån

för kalkbruken. I anslutning härtill har departementschefen ifrågasatt,

att banavgifterna delvis skulle frånräknas vid bestämmandet av statsbidrag,

så att dylikt skulle utgå endast å hälften av dessa. Därmed skulle

göras en början till avskrivande av det indirekta stöd, som nu genom

statsbidraget lämnas en del på grund av sitt läge mindre konkurrenskraftiga

kalkbruk, samt ett steg tagas mot bättre begränsning av brukens

försäljningar till avsättningsområden, mera naturliga för deras

läge. Att fullständigt avskaffa statsbidrag å banavgifter har departementschefen

funnit möta betänkligheter ur jordbrukssynpunkt och i viss mån

även på grund av somliga kalkbruks ogynnsamma ställning. Den besparing,

som skulle uppkomma genom bidragens beräkning på föreslaget sätt

har inom järnvägsstyrelsen beräknats till omkring 85,000 kronor. — Yi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

3

dare har departementschefen som en ytterligare åtgärd för kalkbrukens

hänvisande till mera naturliga avsättningsområden förordat borttagande

av den begränsning av kalkfrakterna, som gäller vid transporter till Norrland,

och som undanröjer kalkköparnas intresse av att köpa sin kalk på

närmaste — och ur bidragssynpunkt för staten alltså förmånligaste — håll.

Som stöd för denna åtgärd har anförts, att numera inom Norrland torde

produceras tillräckligt av jordbrukskalk för landsdelens behov. I ändamål

att undvika en allt för stor nettofraktökning för de nordligaste landsdelarna

innefattar dock förslaget, att vid befraktningar till stationer ovanför

Boden fraktlindringen måtte bestämmas så, att nettofrakten (fraktkostnaden

med avdrag för fraktbidrag) för hela transportvägen högst måtte

motsvara nettofrakten för 850 kilometer eller omkring 95 öre per 100

kilogram vid leverans från kalkbruk i de fyra nordligaste länen. Den

besparing, som vid den så kallade norrlandsmaximeringens inskränkande

på nu nämnt sätt skulle erhållas, har inom järnvägsstyrelsen beräknats

till omkring 70,000 kronor.

Än vidare har departementschefen erinrat därom, att från och med den

1 juli 1930 ny järnvägstaxa träder i kraft. Departementschefen har räknat

med, att kalkbefraktningen i allmänhet skulle kunna ske enligt den nya

taxans tariff 14, samt tänkt sig, att fraktlindringsbidragen skulle beräknas

så i förhållande till nämnda tariff, att nettofrakten icke skulle komma att

överstiga den enligt nuvarande taxa, tariff U, utgående nettofrakten.

Under det minimifrakten för lindringens inträde, 65 öre för 100 kilogram,

nu överskrides efter 170 kilometer, skulle den framdeles överskridas först

efter 220 kilometer. Intill sistnämnda avstånd skulle nettofrakterna dock

ej bliva helt utan förbättring, enär där redan den nya taxans tariff 14

skulle medföra sänkningar. Då den nya tariff 14 är väsentligt billigare

än den förutvarande tariff U, skulle genom nettofrakternas i stort sett

oförändrade läge en besparing å anslaget kunna vinnas, enligt en inom

järnvägsstyrelsen gjord beräkning omkring 100,000 kronor.

De sammanlagda besparingar, som Kungl. Majit sålunda beräknat,

skulle alltså utgöra lägst omkring 250,000 kronor.

I avseende å konstgödsel (oorganiska salter, som användas till gödselmedel)

har Kungl. Majit — i anslutning till därom av lantbruksstyrelsen

gjord framställning — hemställt örn anslag för att så lindra frakterna

å dylik, att fraktbidrag, beräknat å tariff 12, skulle börja inträda vid

ett fraktbelopp av 51 öre (motsvarande 100 kilometers fraktavstånd) och

att nettofrakterna skulle hållas något lägre än för kalk intill cirka 500

kilometer. Å längre avstånd, som sällan förekomma vid befraktning av

konstgödsel, skulle nettofrakterna stiga något utöver de för kalk gällande,

så att de till exempel å ett fraktavstånd av 1,000 kilometer skulle

utgöra 1 krona 30 öre per 100 kilogram. Liksom vid kalkfrakterna skulle

räknas med endast vagnslastgods, dock med sändningar ned till minst

Konstgödsel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

Statsbillinjen i

Tornedalen.

Kalkfrak.

terna.

Tariff
frågan.

Motioner.

II: 532, 547.

Utskottet.

2,500 kilogram. För dylika skulle dock ej lämnas större bidrag än som

skulle belöpt å parti, fraktat enligt tariff 12, som förutsätter sändning av

10—15 ton. För att premiera stora sändningar skulle lämnas samma understöd

vid fraktning enligt den billigare, men endast på sändningar över

15 ton tillämpliga tariff 13. I enskilda järnvägars egen trafik skulle bidraget,

oberoende av fraktavstånd, utgå med samma belopp, som det

skulle utgjort för motsvarande fraktbelopp å statens järnvägar. De skäl,

som för kalk dikterat en annan beräkning av bidrag å banavgifter, hava

ej ansetts föreligga bär. Anslagsbehovet har inom järnvägsstyrelsen beräknats

till omkring 250,000 kronor.

Beträffande det nämnda förslaget örn fraktbidrag för kalk å statens

automobillinje från Övertorneå norrut, vilket tillkommit på framställning

av lantbruksstyrelsen, har departementschefen — som funnit avgörande

skäl tala mot införandet av dylika bidrag å andra automobillinjer

—- funnit särskilda förhållanden betinga förslagets genomförande. Bland

annat har erinrats, att denna billinje utgör direkt ersättning för en järnvägslinje

och befraktas efter statens järnvägars taxa. — Särskilda regler

för fraktlindringens beräknande skulle alltså ej erfordras.

Utskottet vill till en början behandla frågan örn lindring av kalkfrakterna.

Motionerna II: 532 och II: 547 innehålla båda den erinringen mot propositionens

innehåll, att den nya taxans lägsta tariff (14) i regel ej torde

komma att kunna tillämpas vid befraktningar av jordbrukskalk. Så,som

villkor för dess tillämpning gäller nämligen, att frakt erlägges minst för

använd vagns bärighet minskad med 5 procent, och att tariffen må tilllämpas

endast örn avsändaren vid vagnsrekvisition förklarar sig beredd

att lasta en vagn, öppen eller sluten, av vilken bärighet som helst.

Då varken avsändare eller mottagare enligt motionärernas uppfattning

torde kunna underkasta sig dessa villkor, skulle befraktning vanligen

komma att ske efter den högre tariff 13, vilken ungefär överensstämmer

med den nu gällande tariff U. Till klargörande av konsekvenserna därav

har vid motionen II: 547 fogats en tabell, enligt vilken nettofrakterna

vid de av motionärerna närmare undersökta transportsträckorna skulle

komma att bliva omkring 27 procent högre än de nuvarande.

Vid granskning av denna anmärkning har utskottet funnit den riktig.

De anmärkta villkoren för befraktning enligt tariff 14 äro visserligen ännu

ej praktiskt prövade, och det kan vara tänkbart att, såsom vid propositionens

utarbetande torde hava antagits, olägenheterna i viss mån

skulle kunna undvikas genom omtänksamhet från befraktarnas och tillmötesgående

från järnvägarnas sida. Men utskottet har — efter

från järnvägsstyrelsens inrikes taxebyrå erhållna upplysningar —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

5

kommit till den bestämda uppfattningen, att de anmärkta olägenheterna

praktiskt taget måste omöjliggöra ett allmännare användande

av tariff 14, och att alltså tariff 13 måste beräknas bliva allmän - nast tillämpad. För att fraktbidraget skall kunna medföra sådan lindring,

att de i propositionen förutsatta nettofrakterna kunna hållas, erfordras

då, enligt vad inrikes taxebyrån upplyst, ungefär 100,000 kronor

utöver det av Kungl. Majit för kalkfraktlindring avsedda beloppet av

cirka 350,000 kronor. För att premiera stora sändningar bör då lämnas

samma understöd vid fraktning enligt tariff 14 som när tariff 13 tillämpas;

någon besparing av betydelse skulle ett motsatt förfarande säkerligen

ej medföra.

I motionen II: 547 göres gällande, att någon ytterligare lindring av

kalkfrakterna borde ske. I likhet med vad lantbruksstyrelsen i sitt yttrande

i saken till Kungl. Majit föreslagit, ifrågasätta motionärerna, att minimibeloppet

av nettofrakten måtte sättas till 50 öre och att statsbidraget

alltså måtte börja tillämpas vid en minimiavgift av 51 öre per 100 kilogram,

i stället för enligt Kungl. Majits förslag vid en minimifrakt av

65 öre, och ökas med ökade fraktsatser så, att det vid en avgift av 1 krona

per 100 kilogram (motsvarande cirka 400 kilometers fraktavstånd å statens

järnvägar) skulle uppgå till 40 procent. Bidrag skulle aldrig utgå

med mer än 40 procent av bruttofraktbeloppet. Fraktlindring borde alltid

beräknas å bruttofrakten oberoende därav att denna kunde innefatta

större eller mindre belopp av övergångs- eller banavgifter.

Även i motionen 11:532 hemställes örn sänkta nettofrakter: en minimifrakt

av 50 öre för 100 kilogram skulle innebära, att fraktlindring skulle

inträda vid 120 kilometer enligt tariff 13 och vid ungefär 150 kilometer

enligt tariff 14 mot respektive 180 och 220 kilometer enligt Kungl. Majits

förslag. Medel till den ökade fraktlindringen skulle erhållas genom att

helt borttaga fraktlindringen för banavgifter.

Utskottet finner för sin del motionärernas hemställan örn minimifraktens

sänkande till 50 öre för 100 kilogram väl grundad och biträder den

därför för sin del. Vad åter den successiva stegringen av bidragen för

högre fraktavstånd angår, finner utskottet den hittills tillämpade progressionsskalan,

där 40 procents lindring inträder först vid en bruttofrakt

motsvarande omkring 600 kilometer, för närvarande vara lämplig. Denna

skala medför på de längsta fraktavstånden en lindring av vida mer än

40 procent å bruttofrakternas belopp. En större förändring däri torde

icke böra ske förr än frågan om lindring av konstgödselfrakterna efter

den förnyade prövning, utskottet nedan föreslår, är mogen för avgörande.

I motionen II: 532 har framhållits, att fraktlindringarna å banavgifterna

endast delvis och kanske till mindre del torde komma jordbruket tillgodo,

under det återstoden tillföres främmande intressen, främst vissa

Ökad

lindring.

Motioner.

II: 547.

II: 532.

Utskottet.

Banav
gifterna.

Motioner.

II: 532.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

II: 547.

Utskottet.

Särskilda

bestämmelser

för

Norrland.

Motion II:

550 punkt 1),

kalkbruk. Motionärerna finna därför fraktbidragen å dessa avgifter

knappast vara ett jordbruksintresse och kunna icke finna anledning föreligga

att i fortsättningen låta dylika bidrag utgå. De finna antagligt,

att de extra banavgifterna icke vidare skola kunna uttagas å kalktransporter,

därest fraktbidragen å de omstridda tilläggsavgifterna bortfalla;

avnämarna skulle då ej beröras av frågan. Motionärerna anse därför,

att en fullständig avskrivning av statsbidragen till lindring av extra

banavgifter är det enda riktiga och att frågan örn statssubvention för

vissa mindre konkurrenskraftiga kalkbruk — örn sådan skulle befinnas

erforderlig — torde böra behandlas utan samband med frågan örn fraktlindring

å kalk.

I motionen II: 547 åter framhålles, att bifall till propositionen skulle

medföra, att kalkförbrukarna — av vilka enligt motionärernas uppfattning

flertalet skulle vara boende utmed enskilda järnvägar — skulle

komma att få utan bidrag betala hälften av banavgifterna. Därigenom

att lantbruksstyrelsen i sin utredning örn banavgifternas tillgodogörande

huvudsakligen tagit sikte på spörsmålet, huruvida statsbidraget obehörigen

kommit kalkbruk och järnvägar tillgodo, hade huvudfrågan, det

behövliga stödet åt jordbrukarna, skjutits i skuggan. Fraktlindringen

borde beräknas på tilläggsavgifternas hela belopp.

Vid övervägande av den föreliggande utredningen i denna del finner

utskottet det ännu vara oklart, huru frågan slutligen hör lösas. Kungl.

Maj:ts förslag kan då såsom en tillfällig anordning anses lämpligt avvägt.

Uteslutet är icke, att framdeles en fullständigare utredning kan

påkalla och lämna utväg till ändrade förfoganden; men i nuvarande läge

finner utskottet sig böra biträda Kungl. Majrts förslag örn fraktbidragens

beräknande å banavgifternas halva belopp.

Kungl. Maj:ts förslag innebär som nämnt, att bestämmelserna örn viss

maximifrakt inom övre Norrland skulle avskaffas. De nuvarande bestämmelserna

utgå från en högsta nettofrakt av 75 öre för 100 kilogram

vid transport från kalkbruk i Västergötland och av 65 öre från nordligare

belägna kalkbruk, förnämligast då från Närke. En mindre modifikation

av frakterna ovanför Boden ifrågasättes dock som nämnt fortfarande

böra äga rum.

I motionen II: 550 har föreslagits, att den besparing, cirka 70,000 kronor,

som genom bifall till propositionen i denna del skulle uppkomma,

borde användas till vissa åtgärder, avsedda att nedbringa kalkfrakterna

i de fyra nordligaste länen. Motionärerna anföra bland annat, att vid

befraktningar till stationer ovanför Boden en fördyring av nettofrakten av

ända till omkring 3 kronor per 100 kilogram kunde uppkomma såsom

följd av Kungl. Majrts förslag, oaktat kalken toges från Mattmar. Mo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

7

tionärerna föreslå därför som nämnt under punkt 1), att vid leverans

av kalk från bruk i de fyra nordligaste länen till stationer inom dessa

län nu gällande maximinettofrakten från de nordligare bruken, 65 öre

per 100 kilogram, måtte bibehållas.

Utskottet finner lika med Kungl. Majit angeläget att borttaga de mellansvenska

kalkbrukens möjligheter att med fraktbidrag, motsvarande

en stor del av totalfrakten, sända kalk till Norrland och därigenom förorsaka

större utgifter å ifrågavarande anslag än som motsvara jordbrukets

nytta därav. Samma syfte tillgodoses emellertid även genom motionärernas

förslag. Utskottet finner den särskilda fraktlindringen för Norrland

fortfarande vara ett påtagligt behov. Enligt en inom järnvägsstyrelsen

verkställd överslagsberäkning skulle utgiftsökningen i förhållande

till Kungl. Majits förslag vid tillämpning av motionärernas utväg stanna

vid omkring 15,000 kronor. Under sådana förhållanden tillstyrker utskottet

bifall till punkt 1) i motionen II: 550.

I punkterna 2) och 3) av samma motion hava framställts yrkanden örn

statssubvention till landsväg sfr akter för kalkbruken vid Högdal och Masugnsby^

vilka icke ligga vid järnväg. Till stöd för dessa hemställanden

har bland annat åberopats, att en rätt avvägd subvention av dylikt

slag skulle medföra mindre kostnader per viktenhet kalk, fraktad till de

nordligaste trakterna, än fraktbidragen exempelvis å kalk från Mattmar

skulle taga i anspråk.

Utskottet kan i frågans ofullständigt utredda läge ej nu taga ställning

till dessa förslag, men finner motionen innehålla beaktansvärda synpunkter.

Utskottet anser därför att framställning bör göras till Kungl.

Majit örn närmare utredning i motionens syfte. För sin del finner utskottet

angeläget att denna snarast fullbordas utan avbidan på den tydligen

tidsödande utredning örn tillgodogörandet av landets kalktillgångar,

som år 1924 anförtrotts lantbruksstyrelsen gemensamt med Sveriges geologiska

undersökning.

I avseende å konstgödselfrakterna finner utskottet det lantbruksstyrelsen

initiativ, som Kungl. Majit strävat att i mån av tillgång å medel

befrämja, behjärtansvärt.

Utskottet har emellertid ansett sig icke kunna undgå att i första hand

efterse, att kalkfraktlindringsanslaget, som sedan länge utgått, tillfredsställande

tillgodoses.

I detta avseende har utskottet redan anmärkt, att till det belopp av

omkring 350,000 kronor, som Kungl. Majit avsett, måste läggas ytterli
-

Utskottet.

Motion II:

550 punkterna

2) och 3).

Utskottet.

Konstgödsel
frakterna.

Utskottet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

Fraktbidrag

vid automobiltrafik.

Motion II: 518.

Kungl. Majit.

Utskottet.

gare 100,000 kronor för att ernå effektiv fraktlindring även vid befraktningar

enligt tariff 13.

Utskottet finner sig i närvarande läge ej kunna ifrågasätta att för kalk

ocb konstgödsel sammanlagt anslås högre belopp än det i propositionen oell

i motionen II: 547 föreslagna, 600,000 kronor (de för speciella ändamål

framställda äskandena i motionen II: 550 oberäknade). Utskottet har

sålunda undersökt möjligheten av att med undanskjutande av de smärre

nettofraktsänkningar å kalk, varom här ovan förslag framställts, godkänna

Kungl. Maj:ts förslag, med tillägg endast för nyss angivna ändamål av

100,000 kronor, samt använda återstående 150,000 kronor till fraktlindring

å konstgödsel. Vid en inom järnvägsstyrelsen verkställd undersökning har

emellertid visat sig att sistnämnda belopp måste medföra så stark begränsning

av fraktlindringarna såväl procentuellt som i avseende å

fraktavstånd, att anslaget skulle sakna det praktiska värde, som Kungl.

Maj:ts 100,000 kronor högre förslag äger; och därmed skulle anslaget

även förlora sitt berättigande.

Det återstår då utskottet endast att föreslå skrivelse med anhållan att

Kungl. Maj:t måtte, efter den kompletterande utredning som kan prövas

nödig, till nästa riksdag framlägga det förslag i avseende å frågan örn

lindring av frakt å konstgödsel, som må föranledas av då rådande förhållanden.

I motionen II: 518 har som nämnt påyrkats, att fraktlindringsbestämmelserna

måtte tillämpas vid transport å statens järnvägars automobillinjer,

då dessa drivas i samtrafik med statens järnvägar.

Kungl. Maj:t har, i enlighet med de hörda myndigheternas uppfattning,

begränsat sitt förslag i nämnda hänseende att avse linjen i övre

Tornedalen.

Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra därom att en liknande

motion vid 1929 års riksdag (II: 191) avslagits, att taxorna å de fyra billinjer,

varom nu här är fråga, äro mångdubbelt högre än å statens järnvägar

och att i proportion därtill anslaget skulle belastas mångdubbelt

hårdare per viktenhet kalk än vid bidrag till avnämare utmed järnvägarna

eller omnibuslinjen i Tornedalen, att statens järnvägar trätt i trafiksamarbete

med mer än 40 olika automobillinjer i olika delar av landet,,

vilka tjäna liknande ändamål som de förstnämnda fyra billinjerna och

mestadels tillämpa avsevärt lägre taxor, samt att i anledning av ändrad

sträckning av Inlandsbanan upprättats en av statens järnvägar understödd,

av Arjeplogs kommun driven automobillinje, vars taxa är lika med

statens järnvägars jämte tillägg av 25 öre per 100 kilogram.

Utskottet vill för sin del förorda Kungl. Maj:ts förslag i denna del..

Motionärerna hava ansett, att den därmed givna hjälpen åt övre

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

9

Norrlands befolkning skulle innebära ett principiellt medgivande av det

berättigade i motionens syfte. Denna uppfattning kan utskottet icke

finna riktig.

Utskottet vill bär rörande anslagsbehovet anmärka, att utskottet från

järnvägsstyrelsen tillhandakomna upplysningar giva vid handen, att

det föreslagna beloppet 600,000 kronor torde väl förslå till de av

utskottet föreslagna förbättringarna av kalkfraktlindringen, de särskilda

åtgärderna för Norrland inberäknade, samt tillika minska utsikten till

upprepande av de senare årens överskridanden av sistnämnda belopp.

Under sådana omständigheter finner utskottet det särskilda anslagsyrkande,

som framställts i motionen II: 550 punkt 4), icke böra föranleda

vidare åtgärd.

Förslag till de författningsbestämmelser, smil ifrågakomma, torde, såsom

i propositionen anmärkts, böra uppgöras av järnvägsstyrelsen.

I den mån annat ej här angivits, finner utskottet de av Kungl. Maj:t

föreslagna anordningarna berättigade.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att riksdagen

måtte besluta,

A) att i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt motionerna II: 532, II: 547 och

11:550 punkt 1) till lindring av fraktkostnaderna vid

transport å järnväg samt å statens automobillinje i

norra Tornedalen av kalk, kalkstensmjöl och märgel

för jordbrukets behov för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra förslagsanslag av 600,000 kronor att utgå i

huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet här

ovan anfört;

B) att i anledning av samma proposition i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, det Kungl. Majit måtte låta

verkställa utredning och till nästkommande års riksdag

framlägga förslag rörande fraktlindring å konstgödsel;
C)

att i anledning av punkterna 2) och 3) i motionen

II: 550 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville låta verkställa utredning huruvida och

på vad sätt statens medverkan må erfordras för att

kalkfyndigheterna vid Högdal och vid Masugnsbyn

med fördel för såväl jordbruket som det allmänna

skola kunna tillgodoföras lantbruket;

D) att motionen II: 518 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 42 haft. (Nr 91.)

Anslags
behovet.

tskottet.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.

E) att motionerna II: 532, II: 547 och II: 550, i den

mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

här ovan anfört, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 maj 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Elof B. Andersson, Gabrielsson, Carl E. Eriksson,* Fritiof

Gustafson,* Granath* Allgust W. Johansson, Dalberg och Henriksson*; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo,* Hedlund

i Häste* Carlström, Uddenberg, Andersson i Grimbo,* Svensson i Grönvik* och Andersson i

Löbbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Andersson i Grimbo och Svensson i Grönvik, som yrkat bifall

till motionen 11:518.

801814. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:394 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fraktlindring å jordförbättring smedel ävensom i ämnet väckta motioner. s. 11 i texten