Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande grundlagsändring för åstadkommande av en på folkets och representationens förtroende grundad stark regeringsmakt.

1930-04-07 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1930:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande grundlagsändring för åstadkommande av en på folkets och representationens förtroende grundad stark regeringsmakt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1930 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

utredning rörande grundlagsändring för åstadkommande

av en på folkets och representationens förtroende

grundad stark regeringsmakt.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 239, har herr Möller m. fl.

hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning

rörande den ändring i grundlag, som erfordras för att åstadkomma en på

folkets och representationens förtroende grundad stark regeringsmakt, varvid

särskilt må beaktas

1) att statsråden få rätt att deltaga i riksdagsutskottens överläggningar;

2) att statssekreterarna få rätt att i utskottens och kamrarnas överläggningar

företräda statsråden;

3) att dagordningsinstitutet införes i riksdagens andra kammare;

4) att andra kammarens 4-årsperiod räknas från nyval, även om nyvalen ske

i följd av kammarens upplösning;

5) att det nuvarande valsättet ersättes med majoritetsval i enmansvalkretsar;

6) att bostadsbandet vid val till riksdagens andra kammare avskaffas; samt

7) att Kungl. Maj:t erhåller frihet att bestämma regeringsledamöternas och

statsdepartementens antal, dock med den begränsning att ett visst minimum

föreskrives i lag, liksom att fördela ärendena mellan regeringsledamöter och

statsdepartement».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I syftet med föreliggande motion, nämligen att åstadkomma »en på folkets

och representationens förtroende grundad stark regeringsmakt», kan utskottet

helt instämma. Enligt utskottets mening äro emellertid de i motionen framförda

reformförslagen av den art, att de icke — eller i varje fall icke i någon

väsentlig grad — kunna tjäna nämnda syftes förverkligande. Härtill kommer,

att ifrågavarande reformförslag, av vilka flertalet redan tidigare varit före
Bihang

till riksdagens protokoll 1030. 5 sami. 12 käft. (Nr 20.)

Utskottets

yttrande.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

mål för utskottets och riksdagens prövning, synas ur andra synpunkter än den

för motionärerna vägledande kunna göras till föremål för befogade invändningar.

Då utskottet således, på skäl, som nedan punktvis anföras, icke finner

sig kunna ansluta sig till de riktlinjer för en utredning, som i motionen

framläggas, avstyrker utskottet den väckta motionen. Utskottet vill tillägga,

att vissa av de i motionen framställda önskemålen torde, oberoende av sitt sammanhang

med frågan örn regeringsmaktens stärkande, kunna bliva beaktade

vid den utredning angående omorganisation av riksdagens arbetsformer, om

vilken utskottet i sitt memorial nr 21 hemställer.

Utskottet övergår i det följande till de enskilda i motionen punktvis upptagna

reformförslagen.

I punkterna 1 och 2, som nära höra samman, bemställes, dels att statsråden

få rätt att deltaga i riksdagsutskottens överläggningar, dels att statssekreterarna

få rätt att i utskottens och kamrarnas överläggningar företräda statsråden.

I en motion vid 1928 års riksdag framlade en av årets motionärer samma

förslag som det ovan återgivna. I sitt avstyrkande utlåtande (nr 19) anförde

konstitutionsutskottet följande:

»Rent principiellt finner utskottet motionärens förslag, att statsråden skulle

äga tillträde till utskotten och deras överläggningar, vara av så vittutseende

natur, att dess verkningar knappast kunna nu överskådas. Motionären avser

att härigenom utplåna den dualism, som sedan gammalt råder mellan svensk

regering och riksdag, och därmed stärka regeringens ställning, men utskottet

är ingalunda övertygat, att förslaget icke skulle tvärtom framkalla större beroende

än nu för regeringen i förhållande till riksdagen och dess utskott och

sålunda leda till en allt mera regerande riksdag, varmed efterhand också skulle

kunna följa ett försvagande av förvaltningens nuvarande självständighet, vilken

utskottet anser synnerligen värdefull.

Vad angår de praktiska olägenheter med det nuvarande systemet, vilka motionären

påtalar, synas dessa av honom hava tillmätts för stor betydelse. Utskotten

sakna ingalunda möjligheter att under behandlingen av regeringens

förslag inhämta nödiga upplysningar örn deras innebörd samt regeringens syften

med desamma. Det är ett ganska vanligt förhållande, att de departementstjänstemän,

kommittéledamöter eller andra, vilka deltagit i en regeringspropositions

beredning och utformande, inför utskotten föredraga ärendet och lämna

nödiga kompletterande upplysningar. I regel äro för övrigt regeringspropositionernas

motiv så utförligt framlagda uti de statsrådsprotokoll, vilka bifogas

propositionerna, att ytterligare utredning och förklaring från regeringens sida

är överflödig. Beträffande andra ärenden än regeringspropositioner torde än

mindre anledning föreligga att ifrågasätta, att regeringens ledamöter skulle

deltaga i utskottens arbete. Nödvändigheten för regeringsledamöterna att i

stor utsträckning närvara vid kamrarnas sammanträden torde för övrigt vara

så pass betungande och tidsödande, att det redan på grund därav torde vara

olämpligt att införa ett institut, som ytterligare i hög grad skulle taga tid i

anspråk för riksdagsförhandlingar på bekostnad av den tid, som kräves för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr äO.

beredning av regeringsärendena. Slutligen vill utskottet endast framhålla, att

statsråden ingalunda sakna möjligheter eller i praxis avhålla sig från att underhand

lämna utskotten önskvärda upplysningar och hålla sig underrättade om

utskottsarbetets gång.

Beträffande motionärens förslag, att statssekreterarna skulle erhålla samma

rättigheter som statsråd att deltaga i kamrarnas och utskottens överläggningar,

kan utskottet icke tillstyrka detsamma redan på den grund, att enligt utskottets

mening endast Konungens rådgivare, vilka hava konstitutionellt ansvar

inför riksdagen, böra tillåtas att där uppträda. Vad angår statssekreterarnas

tillträde till utskott, vill utskottet dessutom erinra därom, att utskotten, såsom

ej sällan skett, kunna inbjuda statssekreterare liksom andra personer att inför

utskottet föredraga viss fråga eller lämna upplysningar.»

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

De sålunda av utskottet år 1928 anförda skälen synas fortfarande äga giltighet.

Särskilt vill utskottet framhålla, att den av motionärerna föreslagna reformen

likaväl torde kunna leda. till att regeringens beroende av representationen

ökas, som till en utveckling i den motsatta riktningen.

I punkten 3 hemställes, att dagordningsinstitutet införes i riksdagens andra

kammare.

Även denna fråga förelåg vid 1928 års riksdag, i det att i en då väckt motion

en grundlagsändring om dagordningsinstitutets grundlagsfästande påyrkades.

I denna motion föreslogs emellertid dagordningsinstitutets införande i båda kamrarna,

under det att i den nu föreliggande motionen hemställes örn institutets

införande endast i andra kammaren. I sitt utlåtande rörande nämnda motion

vid 1928 års riksdag (nr 18) förklarade sig konstitutionsutskottet icke kunna

förorda en grundlagsändring i angiven riktning och anförde bland annat följande:
»De

länder, där dagordningsinstitutet — med vilket skyldighet för regeringsledamot

att besvara interpellation nära sammanhänger — spelar någon större

roll, särskilt Frankrike, synas icke vara ägnade att i detta hänseende tagas

som förebild. I sistnämnda land torde institutet i sin mån hava bidragit till

de talrika regeringsväxlingar, som tidtals varit ett utmärkande drag i det politiska

livet därstädes. Även om institutet skulle kunna påvisas hava medfört

en del goda verkningar beträffande de parlamentariska förhållandenas gestaltning

i vissa länder, är därmed ingalunda givet, att samma verkningar skulle

göra sig gällande hos oss. Hur ett institut av ifrågavarande slag verkar, beror

i allt för hög grad på författningens allmänna karaktär, folklynnet, de politiska

traditionerna och partiförhållandena, för att erfarenheter från ett land

utan vidare skulle kunna tillämpas i ett annat.

Utskottet befarar, att ett dagordningsinstitut i vårt land skulle vara ägnat

att framkalla konflikt mellan kamrarna. Därest t. ex. ena kammaren uttalar

förtroende men den andra misstroende för regeringen, blir lätt frågan, vilkendera

som skall hava det avgörande ordet beträffande regeringsbildandet, på ett

tillspetsat sätt aktuell.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Den svenska riksdagen har för övrigt två vägar, på vilka man kan nå samma

syfte som genom ett dagordningsinstitut. Den ena vägen är att genom

massinstämmanden efter partiledares eller andra talares anföranden vid en interpellationsdebatt

åstadkomma en opinionsyttring, vilken erhåller samma karaktär

som en öppen omröstning. Sådana massinstämmanden torde utan större

svårighet kunna organiseras av partierna, då det politiska läget så anses kräva.

Å andra sidan är nödvändigheten att på förhand organisera dylika massinstämmanden

en garanti mot förhastade uttalanden. Det eller de partier eller

grupper, vilka framträda vid dylika opinionsyttringar, kunna antagas hava

övervägt situationen och vara beredda att taga konsekvenserna vid en genom

opinionsyttringen framkallad regeringskris.

Den andra vägen är att använda vårt ansvarighetsinstitut, när omständigheterna

göra detta påkallat. Varje riksdagsman äger rätt att när som helst under

riksdagen och på grund av vilken aktuell regeringsåtgärd som helst — eller

uteblivande av sådan åtgärd — framställa anmärkningsanledning mot ett eller

flera statsråd och, därest konstitutionsutskottet biträder anmärkningen, få densamma

under riksdagens prövning. Utvägen att framställa anmärkningsanledning

har väl på senare tid föga utnyttjats, men en vidsträcktare användning av

institutet i politiskt syfte skulle stå i full överensstämmelse med grundlagens

mening.»

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

De salunda tidigare anförda skälen mot dagordningsinstitutets införande äro

i allt väsentligt tillämpliga även på nu föreliggande förslag. Då emellertid årets

motionärer föreslå, att institutet skulle införas endast i andra kammaren, vill

utskottet framhålla, att en dylik anordning synes vara så mycket mindre att

förorda, som genom densamma den för vårt statsskick grundläggande principen

örn kamrarnas lika behörighet och myndighet skulle lida intrång.

I punkten 4 hemställes, att andra kammarens fyraårsperiod räknas från nyval,

även om nyvalen ske i följd av kammarens upplösning. Såsom motionärerna

erinra, gäller i regel i utländska författningar, att helt ny valperiod räknas

från det nyval ägt rum, under det att enligt svensk rätt nyval efter upplösning

endast gäller återstoden av valperioden. De i främmande länder gjorda erfarenheterna

av den förstnämnda anordningen synas emellertid icke vara av den

art, att de tala för en omläggning av motsvarande bestämmelser i den svenska

grundlagen. I flera utländska stater, såsom England och Italien, har blivit

regel, att de folkvalda kamrarna upplösas före den ordinarie valperiodens utgång,

ett förhållande, som tydligen står i direkt samband med de nämnda reglerna

rörande nyval. Överhuvud synes en utsträckt användning av upplösningsinstitutet,

som kunde väntas bliva en följd av den föreslagna reformen, icke vara

värd att eftersträva. Utskottet vill jämväl betona, att partistriderna vid

nyval efter upplösning i regel koncentreras kring viss eller vissa speciella frågor,

och att dessa val därför icke med säkerhet giva så allsidiga uttryck för den

allmänna opinionen som i ordinarie ordning företagna val.

Slutligen vill utskottet framhålla, att den i vårt land genomförda, enligt ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

o

skottets mening förmånliga ordningen, enligt vilken landstingsmannaval och

vissa andra kommunala val hållas omväxlande med andrakammarval vart fjärde

år, genom den föreslagna reformen skulle rubbas.

I punkten 5 hemställes, att det nuvarande valsättet ersättes med majoritetsval

i enmansvalkretsar.

Förslag av i huvudsak samma innebörd som det föreliggande hava vid flera

tillfällen under senare år, senast vid 1925, 1926, 1927 och 1928 års riksdagar

varit föremål för riksdagens prövning. De hava härvid avstyrkts av konstitutionsutskottet

och avslagits av båda kamrarna. De för det nuvarande valsättets

bibehållande anförda skälen, som torde vara alltför väl kända för att

i detta sammanhang behöva upprepas, äga enligt utskottets mening fortfarande

giltighet. Särskilt vill utskottet betona, att erfarenheterna från majoritetsvalsprincipens

tillämpning i vissa stater visa, att genom densamma icke någon garanti

vinnes för skapandet av regeringsdugliga majoriteter inom representationen

eller överhuvud starka regeringar. Så t. ex. har under den långa tid, som

ifrågavarande princip tillämpats i Frankrike och Italien i förening med ett parlamentariskt

styrelsesätt, partisplittringen inom dessa länders representationer

varit mycket stor, regeringskriser synnerligen vanliga och regeringarnas ställning

gentemot representationen föga stark. Det förtjänar även erinras, att ej

heller i England, där tidigare ett tvåpartisystem varit jämförelsevis fast grundat

och där majoritetsvalsprincipen fortfarande tillämpas, det för närvarande

är möjligt att bilda en på en majoritet inom underhuset stödd regering.

I punkten C hemställes, att bostadsbandet vid val till riksdagens andra kammare

avskaffas.

Även detta förslag, som tydligen står i omedelbart sammanhang med det under

punkten 5 framställda, har under senare tid ofta varit föremål för riksdagens

prövning, senast vid 1919, 1920, 1921, 1922 och 1928 års riksdagar. De

väckta förslagen ha med ett undantag avstyrkts av konstitutionsutskottet och

avslagits av kamrarna. Vid behandlingen av frågan har såsom skäl för bostadsbandets

bibehållande i huvudsak anförts följande:

I ett land som vårt med så betydande geografisk utsträckning och så vitt skilda

förhållanden i olika bygder är det av synnerlig vikt, att personer med ingående

kännedom och erfarenhet örn förhållandena i rikets olika delar hava säte

i riksdagen. Till främjande av detta önskemål har bostadsbandet utan tvivel

medverkat. Om tidigare några olägenheter av detsamma kunna hava förekommit

— varom meningarna kunna vara delade — hava dessa i varje fall numera

blivit väsentligt förminskade genom införande av det proportionella valsättet

och valkretsarnas förändring från enmansvalkretsar till valkretsar med flera

representanter, särskilt genom den år 1921 genomförda valkretsförstoringen. Införandet

av gemensam valdag kommer åter givetvis att motverka den möjlighet

till förflyttning av representanter från en ort till en annan, som förslagets anhängare

mena skulle bliva en fördel av bostadsbandets upphävande. Däremot

skulle förslagets genomförande säkerligen leda till en ytterligare allt annat än

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

önskvärd mekanisering av valarbetet och till ett skarpare betonande däri av

politiska partisynpunkter. Beaktas bör ock, att bland valmännen icke någon

önskan kommit till synes om förslagets genomförande.

Utskottet finner inga skäl förebragta, som kunna ändra utskottets år 1928

intagna ståndpunkt.

I punkten 7 hemställes, att Kungl. Maj :t erhåller frihet att bestämma regeringsledamöternas

och statsdepartementens antal, dock med den begränsning,

att ett visst minimum föreskrives i lag, liksom att fördela ärendena mellan

regeringsledamöter och statsdepartement.

Enligt tidigare gällande ordning var departementsindelningen bestämd i regeringsformen.

Genom en år 1918 definitivt antagen grundlagsändring infördes

emellertid nu gällande bestämmelser, enligt vilka i grundlagen endast föreskrives,

att statsdepartementen skola vara lägst åtta och högst tio. Genom särskild

av konung och riksdag gemensamt stiftad lag bestämmas i övrigt departementens

antal, benämningar och huvudsakliga verksamhetsområden. Den närmare

fördelningen av ärendena mellan statsdepartementen regleras genom en

av konungen beslutad stadga.

Att överflytta beslutanderätten på ifrågavarande områden till Kungl. Majit

finner utskottet icke lämpligt. Denna möjlighet berördes i det av departementalkommitterade

år 1912 avgivna betänkande, som låg till grund för 1918 års

grundlagsändringar; kommitterade funno emellertid, att den ifrågasatta anordningen

icke överensstämde med de svenska förvaltningsförhållandena, sådana

de historiskt utvecklat sig, och stannade därför vid ett förslag av förut angiven

innebörd. Enligt utskottets mening är det av värde, att vissa grundläggande

bestämmelser angående departementens antal givas i grundlagen och att i övrigt

antalet departement och departementsindelningen bestämmes av konung och

riksdag. Den av motionärerna föreslagna reformen skulle, synes det, kunna

leda till, att vid bildandet av en regering antalet departement och fördelningen

av ärendena mellan departementen bestämdes mera med hänsyn till personliga

och partipolitiska än sakliga grunder.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 7 april 1930.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

<

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, David Bergström, Thulin, Stendahl*,

G. W. Hansson, Hellberg, Vennerström, Sundberg, Larsén, Stenberg, Engberg,

Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken, Karlsson i Vadstena, Lindmark*,

Fast, Petersson i Broaryd, Alström,er* och Biörck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

l:o) av herr Reuterskiöld, som dels beträffande punkten 4 i motionerna

ansett, att utskottet bort uttala, att en fristående och förutsättningslös utredning

rörande valperiodens beräkning vid andra kammarvalen väl kunde ifrågasättas,

men att tiden härför ännu icke kunde anses mogen och att utskottet

endast på grund härav funnit sig böra f. n. avstyrka motionen, dels beträffande

punkt 7 i motionen ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Vad slutligen angår motionärernas förslag, att Kungl. Maj:t skulle erhålla

frihet att bestämma regeringsledamöternas och statsdepartementens antal m. m.,

vill utskottet erinra, att i och med borttagandet ur grundlagen av bestämmelserna

örn visst antal departement och motsvarande antal departementschefer inom

statsrådet redan den väg är beträdd, som leder till det resultat i huvudsak, som

motionärerna avse. Visserligen fordras efter nu gällande rätt, att antalet i stället

skall fastställas genom lag, men denna lag innehåller intet utom uppräkning, benämning

och huvudsyfte i fråga om departementen, och den kunde lika gärna avvaras

som finnas, vilket innebure att dessa frågor i stället finge avgöras genom

den årliga statsregleringen och de till grund för denna liggande organisationsbesluten.

Lika väl som numera antalet befattningshavare i Kungl. Maj:ts kansli,

utan egentlig hänsyn till departementsindelningen beror av staten, lika väl vore

det möjligt att låta antalet departementschefer bero av statens fastställande. Detta

innebure intet annat än att sammanlagda antalet byråer inom Kungl. Maj :ts

kansli kunde på växlande sätt sammanföras under viss departementschef. Och

det kan efter utskottets tanke icke med fog förnekas, att för den moderna regeringsbildningen

det skulle vara en fördel, örn ej blott antalet departementschefer,

utan även deras ämbetsverksamhets omfattning finge bero av varje regering

själv. Budgetsmässigt erfordras härvid inga minimi- men väl vissa

maximigränser, inom vilka regeringsbildningen finge röra sig. Förvaltningsmässigt

åter bleve det säkerligen önskligt att en viss organisation av byråerna

efter deras inbördes samband komflne till stånd, och detta kunde vinnas på den

väg, att, liksom före 1840 års reform, det tillsattes ett mindre antal fasta statssekreterare

av rent opolitisk natur och utan ali befattning med riksdagspropositionerna,

men i stället med en föredragningsskyldighet i statsrådet, som väsentligen

kunde motsvara den, som nu i t. f. regering åligger expeditionscheferna.

Därmed bevarades förvaltningens fasthet och alla löpande ärendens behöriga

och skäliga handläggning, samtidigt med att statsråden, med eller utan depar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

tement i administrativ mening, kunde ägna sig åt vissa, för tillfället betydelsefulla

specialuppgifter vid regeringsprogrammets förverkligande. Det ligger i

sakens natur, att utskottet icke kan i detalj utforma ett program för en dylik

reform, utan att detta måste ankomma på en av Kungl. Majit anbefalld utredning»;
dels

att utskottsutlåtandets kläm bort hava följande avfattning: »Med stöd

av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen ville, i anledning av motionerna 329 i första

och--—-i andra kammaren, i skrivelse till Kungl. Maj :t

begära utredning och förslag rörande upphävande av grundlagsstadgandena

örn statsdepartementens bestämmande genom

lag och örn antalet statsråd samt rörande dessa frågors ordnande

genom den årliga statsregleringen».

2:o) av herrar Sävström, Larsén, Karlsson i Vadstena och Fast.

Frågan örn åstadkommande av en på folkets och representationens förtroende

grundad stark regeringsmakt är en angelägenhet som utskottet anser böra

ägnas en ingående prövning, och finner utskottet flera av i förevarande motion

framförda förslag vara ägnade att främja detta syfte.

I punkterna 1 och 2, som nära höra samman, hemställes, dels att statsråden

få rätt att deltaga i riksdagsutskottens överläggningar, dels att statssekreterarna

få rätt att i utskottens och kamrarnas överläggningar företräda statsråden.

Principiellt har utskottet intet att erinra mot vad i förevarande punkter föreslagits.

Den dualism, som nu råder mellan regering och riksdag, skulle motverkas,

därest regeringen kunde mera direkt än som nu äger rum samarbeta

med riksdagens utskott, samtidigt som vissa nu rådande praktiska olägenheter

skulle bortfalla. Därest statssekreterarna kunde företräda statsråden i riksdagens

kamrar, skapades bättre arbetsformer för såväl regering som riksdag.

I punkten 3 hemställes, att dagordningsinstitutet införes i andra kammaren.

Utskottet anser att dagordningsinstitutets införande i vårt land skulle vara

ägnat att i viss mån stärka regeringsmakten. Den motivering, som i förevarande

motion förebragts till stöd för yrkandet i dessa punkter, finner utskottet

bärande, varför en utredning av berörda spörsmål av utskottet tillstyrkes.

Givetvis bör en utredning av detta spörsmål taga sikte på icke blott de erfarenheter,

som vunnits i de länder där dagordningsinstitutet införts, utan jämväl

en utveckling av det på praxis vilande interpellationsinstitutet i vårt land.

I punkten 4 hemställes,-----skulle rubbas.

I punkten 5 hemställes,------ stödd regering.

I punkten 6 hemställes, att bostadsbandet vid val till riksdagens andra kammare

avskaffas.

Frågan örn avskaffandet av bostadsbandet vid val till andra kammaren hör

givetvis samman med motionens punkt 5 örn det nuvarande valsättets ersättande

med majoritetsval i enmansvalkretsar. Emellertid finner utskottet, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

9

denna reform lämpligen kan genomföras även med bibehållande av det nuvarande

valsättet och att densamma skulle avskaffa de olägenheter som i vissa

undantagsfall vidlåda valbarhetens fastlåsande till valkretsen.

I punkten 7 hemställes, att Kungl. Maj :t erhåller frihet att bestämma regeringsledamöternas

och statsdepartementens antal, dock med den begränsning,

att ett visst minimum föreskrives i lag, liksom att fördela ärendena mellan

regeringsledamöter och statsdepartement.

Den nuvarande lagen örn statsdepartementen lämnar föga utrymme vare sig

i fråga örn ärendenas fördelning inom departementen eller ifråga om antalet

regeringsledamöter och arbetets fördelning mellan dessa. Utskottet finner en

utredning av berörda spörsmål vara påkallad.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

örn utredning rörande den ändring i grundlag, som erfordras

för att åstadkomma en på folkets och representationens förtroende

grundad stark regeringsmakt, varvid särskilt må beaktas

1) att statsråden få rätt att deltaga i riksdagsutskottens

överläggningar;

2) att statssekreterarna få rätt att i utskottens och kamrarnas

överläggningar företräda statsråden;

3) att dagordningsinstitutet införes i riksdagens andra kammare;
4)

att bostadsbandet vid val till riksdagens andra kammare

avskaffas; samt

5) att Kungl. Majit erhåller frihet att bestämma regeringsledamöternas

och statsdepartementens antal, dock med den begränsning,

att ett visst minimum föreskrives i lag, liksom att

fördela ärendena mellan regeringsledamöter och statsdepartement;
6)

att i de delar förevarande motion icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan hemställt motionen icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

3:o) av herr Thulin, som hemställt örn tillstyrkande av skrivelse i motionens

syfte;

4:o) av herr G. W. Hansson;

5:o) av herr Vennerström;

6:o) av herr Engberg, som ansett, att utskottet bort förorda bifall till vad

motionärerna under punkterna 1), 3), 4), 5), 6) och 7) hemställt;

7:o) av herr Biörck i Kristianstad mot vissa delar av motiveringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 12 käft. (Nr 20.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.