Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26

1930-01-25 · 118 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 103 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1930:26, Konstitutionsutskottets memorial Nr 26

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1930 kl. 12 m.

Kmistitutionsutskottets memorial angående fullbordad granskning

av de i statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet liava på därom hos vederbörande gjord framställning

blivit överlämnade de under tiden från och med den 10 januari 1929 till

och med den 9 januari 1930 i statsrådet förda protokoll, nämligen över

justitiedepartementsärenden från och med den 12 januari 1929 till och med

den 9 januari 1930;

justitieärenden från och med den 25 januari 1929 till och med den 31 december

1929;

utrikesdepartementsärenden från och med den 12 januari 1929 till och med

den 3 januari 1930;

för svar särendeit från och med den 12 januari 1929 till och med den 9 januari

1930;

socialärenden från och med den 12 januari 1929 till och med den 9 januari

1930;

kommunikationsärenden från och med den 12 januari 1929 till och med den

9 januari 1930;

finansärenden från och med den 12 januari 1929 till och med den 9 januari

1930;

ecklesiastikärenden från och med den 12 januari 1929 till och med den 9 januari

1930;

jordbruksärenden från och med den 12 januari 1929 till och med den 9 januari

1930; samt

handelsärenden från och med den 12 januari 1929 till och med den 9 januari

1930.

Därjämte hava på därom särskilt gjord framställning till utskottet överlämnats
dels

utdrag av det över justitiedepartementsärenden den 21 mars 1930 förda

protokoll, i vad det avser utvisning av ryske undersåten Hurmevaara,

dels utdrag av det över utrikesdepartementsärenden den 7 februari 1930 förda

protokoll, i vad det avser framställning från konstitutionsutskottet om utbekommande

av vissa handlingar, utdrag av det över utrikesdepartementsärenden

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 16 käft. (Nr 26.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr £6.

den 14 februari 1930 förda protokoll, i vad det avser fastställande av instruktion

för de svenska ombuden vid konferensen i Genéve i februari 1930 angående

internationell överenskommelse örn tullfred, utdrag av det över utrikesdepartementsärenden

den 28 mars 1930 förda protokoll, i vad det avser sammankallande

av utrikesnämnden, och utdrag av det över utrikesdepartementsärenden

den 7 april 1930 förda protokoll, i vad det avser bemyndigande för sändebudet

i Bern att underteckna en i Genéve den 24 mars 1930 avslutad internationell

handelskonvention med tillhörande protokoll samt ett protokoll av sälmma

dag rörande fortsatta internationella förhandlingar i ekonomiska ärenden,

dels det över kommunikationsärenden den 21 februari 1930 förda protokoll,

i vad det avser godkännande av plan för organisationen av arbetet med upprättande

av en regionplan för Stockholm med omgivningar m. m.,

dels det över finansärenden i statsrådet den 7 februari 1930 förda protokoll,

i vad det avser frågan örn beredande av pension åt inspektören vid kontrollen

över tobaksodlingen i riket M. Edelius,

dels det över ecklesiastikärenden i statsrådet den 21 februari 1930 förda protokoll,

i vad det avser upplåtelse av klockarelägenheten Skrävlinge östra nr 16

i Husie socken till begravningsplats för Malmö stads församlingar samt jordupplåtelser

från kyrkoherdeboställena i Undersåkers och Kristbergs församlingar

för väganläggningar och i Nätra församling för vissa kyrkliga och

kommunala ändamål,

dels och det över jordbruksärenden i statsrådet den 16 januari 1930 förda

protokoll, i vad det avser färgning av importhavre.

Slutligen hava från utskottet framställningar gjorts även örn överlämnande

av det eller de protokoll, som må hava förts i statsrådet dels under tiden intill

den 6 februari 1930 i ärenden angående konversationer mellan Sverige och

Danmark i anledning av frågan örn detta senare lands avrustning, dels ock

under tiden från och med den 10 januari 1930 till och med den 4 mars samma

år i ärenden angående anskaffande av fallskärmar; men har upplysning vunnits,

att inga sådana protokoll föreligga.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft statsutskottets

från båda kamrarna den 15 mars 1930 till utskottet i vederbörlig ordning hänvisade

memorial nr 57 angående anledning till anmärkning mot två statsrådsledamöter,

för vilken anmärkningsanledning utskottet nedan närmare redogör.

[Vid den granskning av ovan omförmälda protokoll och protokollsutdrag, som

i överensstämmelse med grundlagens föreskrift av utskottet företagits och nu

fullbordats,

har anledning icke förekommit att mot någon ledamot av

statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;

varemot utskottet

funnit följande ärenden vara av beskaffenhet att böra jämlikt

§ 107 regeringsformen hos riksdagen anmälas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

3

Innan utskottet övergår till dessa ärenden, föranledes utskottet dock att göra

vissa erinringar i anledning av de skäl, som föredragande departementschefen,

ministern för utrikes ärendena Trygger anfört till statsrådsprotokollet den

7 februari 1930 till stöd för sin hemställan, att Kungl. Maj :t icke måtte lämna

bifall till en av utskottet gjord framställning om utbekommande av handlingarna

angående konversationer mellan Sverige och Danmark i anledning av frågan

örn detta senare lands avrustning. Departementschefen har nämligen, i likhet

med vad förutvarande departementschefer åren 1925 och 1928 gjort, grundat sitt

avstyrkande av utskottets framställning på bestämmelser i tryckfrihetsförordningen,

vilka, såsom utskottet i sitt memorial nr 21 vid 1925 års riksdag (sid.

3—5) närmare utvecklat, icke kunna anses vara å framställningar från utskottet

tillämpliga, utan blott gälla i fråga örn enskild svensk medborgares

rätt att begära utfående av ministeriella handlingar. Utskottet, som alltfort

vidhåller sin i samma memorial vid 1925 års riksdag uttalade principiella uppfattning

rörande utskottets rätt att utbekomma alla slags departementshandlingar,

även sådana av ministeriel! natur, anser sig dock, med hänsyn till de erinringar,

som i kamrarna vid samma riksdag framställdes emot utskottets memorial,

böra göra det förtydligande tillägg, att ett avslag å framställningar

från utskottet rörande utbekommande av ministeriella handlingar, som icke höra

till visst protokoll, kan anses lagligen grundat, så vida dessa handlingar avse

frågor av likartad natur med de frågor, varöver föras särskilda protokoll, och

vilkas utlämnande må efter utrikesnämndens hörande vägras, samt Kungl.

Maj :t, innan utlämnandet av dylika handlingar vägras, berett utrikesnämnden

tillfälle yttra sig i ärendet. På detta sätt vinnes i huvudsak den garanti, som

kan vara behövlig, utan att sådana konstitutionella betänkligheter uppkomma

som fallet blir, därest tryckfrihetsförordningens bestämmelser i § 2 mom. 4

andra stycket alltjämt skulle utan erinran få åberopas som stöd för Kungl.

Maj:ts avslag. Utskottet finner det angeläget, att den utveckling på den konstitutionella

kontrollens och granskningens område, som sedan långt tillbaka

fortgått väsentligen genom praxis utan grundlagsändringar, icke avbrytes

utan i stället får vidare utbildas.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg*, David Bergström, G. W. Hansson,

Hellberg*, Sandegård, Larsén, Stenberg*, Mellén, K. A. S. Nylander*, Magnusson

i Tumhult*, Engberg*, Jansson i Edsbäcken, Persson i Trången, Pehrsson i

Göteborg, Karlsson i Vadstena, Lindmark, Fast, Brännberg och Skoglund.

* Ej närvarande vid justeringen.

l:o.

Utskottet har under verkställandet av årets granskningsarbete uppmärksammat

vissa omständigheter, som enligt utskottets mening äro av den art, att utskottet

genom en anmälan jämlikt § 107 regeringsformen mot statsrådet i dess

helhet ansett sig böra bringa desamma till riksdagens kännedom.

Sålunda har utskottet konstaterat, att i ett stort antal ärenden, av vilka åtskilliga

synts vara av jämförelsevis viktig beskaffenhet, beslut fattats i s. k.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

litell konselj, d. v. s. endast tre statsråd jämte föredraganden ha varit närvarande

i statsrådet. I dylik ordning ha bland annat vissa författningar beslutats;

såsom exempel härpå må nämnas protokollet över kommunikationsärenden

den 15 augusti 1929 angående kungörelse rörande postbehandling vid krig

eller krigsfara och instruktion för generalpoststyrelsen vid krig eller krigsfara

m. m., protokollet över jordbruksärenden den 24 juli 1929 angående föreskrifter

till förebyggande av kräftpestens spridning och ändring i kungörelsen

angående förnyad indelning av riket i lantmäteridistrikt m. m. och protokollet

över handelsärenden den 15 augusti 1929 angående fortsatt tillämpning av gällande

utförselförbud å smidbart järnskrot. Bland andra beslut, som fattats i liten

konselj, må nämnas beslut angående instruktion för de svenska ombuden vid

Nationernas förbunds församlings tionde ordinarie möte, enligt protokollet över

utrikesdepartementsärenden den 23 augusti 1929.

I § 8 regeringsformen stadgas i andra och tredje punkterna: »Statsrådets

samtliga ledamöter, där de icke laga förfall äga, skola övervara alla mål av

synnerlig vikt och omfattning, som, efter dem förut meddelade föredragningslistor,

i statsrådet förekomma och rikets allmänna styrelse röra. Sådana äro:

frågor och förslag örn nya allmänna författningars vidtagande; om upphävande

och förändring av de förut gällande; örn nya allmänna inrättningar uti särskilda

styrelsens grenar, med flera av dylik beskaffenhet.» Det synes utskottet

uppenbart, att nyss nämnda förhållanden icke stå i god överensstämmelse

med de återgivna bestämmelserna. Då det synes angeläget, att en praxis av angiven

karaktär icke blir rådande, har utskottet ansett sig böra på denna punkt

göra en erinran.

Utskottet har vidare uppmärksammat, att ett synnerligen stort antal fall

förekommit, då visst eller vissa statsråd anmält jäv vid ett ärendes behandling

i statsrådet. En undersökning av orsakerna till detta förhållande har visat, att

— även om detsamma väsentligen är en följd av vanliga jävsförhållanden —

det i viss utsträckning beror därpå, att vederbörande statsråd innehaft ledande

ställning inom enskilda företag. Utskottet har därför ansett sig böra undersöka,

i vad mån statsråden efter sitt inträde i statsrådet innehaft poster inom

dylika företag.

Utskottet har därvid funnit, att flertalet av statsrådets ledamöter efter sin

utnämning till statsråd beklätt och fortfarande bekläda poster av angiven art;

en förteckning över de olika statsrådens enskilda uppdrag är såsom bilaga

fogad till utskottets betänkande. Särskilt är att märka, att vissa ledamöter av

statsrådet såsom styrelseledamöter i skilda bolag underskrivit dessa bolags

styrelseberättelser även för år 1928, alltså efter inträdet i statsrådet; huruvida

förhållandet är detsamma i fråga örn år 1929, har utskottet icke varit i tillfälle

att fastställa. Yad förstnämnda år beträffar, har konstaterats bland annat,

att statsministern, som är ordförande i Strömbacka bruks aktiebolag,

Svenska aktiebolaget gasaccumulator, aktiebolaget Iggesunds bruk och aktiebolaget

Companhia Aga de Brazil, vice ordförande i Husqvarna vapenfabriksaktiebolag

samt styrelseledamot i Försäkringsaktiebolaget Skandia, och ministern

för utrikes ärendena, som är ordförande i aktiebolaget Hudiksvalls in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr. 26.

5

tressenter och aktiebolaget Iggesunds intressenter samt styrelseledamot i aktiebolaget

Iggesunds bruk, underskrivit vederbörande bolags styrelseberättelser

för år 1928.

Dessa förhållanden äro enligt utskottets mening anmärkningsvärda. Tidigare

har, såvitt utskottet är bekant, den principen plägat tillämpas, att de

män, som inträda i statsrådet, härvid omedelbart avveckla alla förbindelser

med enskilda företag av här angiven art. Det synes vara av största vikt, att

denna princip upprätthålles, icke blott med hänsyn därtill, att statsråden odelat

böra ägna sig åt sin ämbetsgärning, utan framför allt ur den synpunkten,

att statsråden i denna sin egenskap böra stå helt, såväl faktiskt som formellt,

obundna gentemot privata företag. Då frågor berörande dessa företag förekomma

till behandling i statsrådet, kan visserligen vederbörande statsråd anmäla

jäv, men enligt utskottets mening böra dylika jävsanledningar icke förekomma;

statsråden böra undvika att försätta sig i en sådan situation, att de på

grund av sina förbindelser med privata intressen icke kunna taga del i regeringsärendenas

handläggning. Statsråden kunna i sin egenskap av styrelseledamöter

i bolag icke undandraga sig med denna ställning förenat ansvar, även

om de icke äro ansvariga för särskilda styrelsebeslut, i vilka de icke deltagit.

Dylika statsrådens förbindelser med enskilda företag kunna ej heller, synes

det utskottet, anses förenliga med de principer, som lett till utformandet av den

bestämmelse i § 34 regeringsformen, som lyder: »Ledamot av statsrådet må

icke tillika annat ämbete utöva, ej heller några inkomster därav uppbära.»

Visserligen är det här endast fråga örn ämbeten, icke om poster i enskilda företag.

Men det torde vara ostridigt, att denna bestämmelse tillkommit med tanke

därpå, att statsråden överhuvud icke borde med sitt statsrådsämbete förena

andra åligganden, som ej stå väl samman med utövningen av detta ämbete. I

det konstitutionsutskottsutlåtande vid 1840—1841 års riksdag (nr 20), vari

ett förslag till ändring av § 34 regeringsformen, som sedermera ledde till den

citerade bestämmelsens införande, framlades, anfördes bland annat, att »konungens

rådgivare, såsom sådana, innehava befattningar, vilka, för att skötas

såsom sig bör, ovillkorligen fordra uteslutande åt dem ägnad tid, aldrig vilande

omsorger, oväld och oberoende av alla enskilda intressen . ..». Dessa ord

äro uppenbarligen direkt tillämpliga även på förhållanden av den art, som här

berörts.

Då enligt utskottets mening statsråden måste anses vara solidariskt ansvariga

i bär ifrågavarande avseenden, får utskottet på anförda skäl hos riksdagen göra

anmälan enligt § 107 regeringsformen mot statsministern Lindman, ministern

för utrikes ärendena Trygger, statsråden Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell,

von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson och Dahl samt förutvarande

statsrådet Wohlin.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, David Bergström, Vennerström,

Sandegård, Sundberg, Larsén, Stenberg*, Mellén, Granström, Kropp*, Engberg, Gustafson

i Kasenberg, Persson i Trången, Pehrsson i Göteborg, Laurén, Karlsson i

Vadstena, Olsson i Mora, Fast oell Holmström.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

2:o.

(Protokoll över justitiedepartementsärenden den 21 mars 1930.)

På tillstyrkan av föredragande departementschefen, statsrådet Bissmark,

förordnade Kungl. Majit genom beslut den 21 mars 1930 att, jämlikt § 36 i

lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att här i riket vistas, ryske undersåten

Herman Hurmevaara skulle från riket utvisas, och förklarade tillika

det vara honom förbjudet att utan Kungl. Maj :ts tillstånd återvända till riket

vid äventyr, som i § 41 samma lag sägs.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hurmevaara, som då var finsk undersåte,

genom Kungl, brev den 22 november 1918 erhöll tillstånd att trots saknaden

av behörigt pass uppehålla sig i riket, att han sedermera blev rysk medborgare

och erhöll ryskt pass, på vilket pass han av utrikesdepartementet erhållit

visering för uppehåll i riket, sista gången för tiden 9 juni 1929—8 januari

1930, att Kungl. Majit den 16 december 1927 återkallade det Hurmevaara

den 22 november 1918 medgivna uppehållstillståndet, att utrikesdepartementet

den 28 oktober 1929 återkallade sin senast meddelade visering av Hurmevaaras

pass, varefter denne av polismyndigheten i Stockholm förelädes att avresa

från riket, vilket ej skedde, att Överståthållarämbetet den 2 december 1929

förordnade, att Hurmevaara skulle förpassas ur riket, detta med stöd av § 25 i

lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att här i riket vistas, att Hurmevaara

i en skrift av den 12 december 1929 besvärade sig över överståthållarämbetets

beslut, att denna skrift med Överståthållarämbetet^ skrivelse den 13 december

1929 överlämnades till justitiedepartementet, att Hurmevaara den 17

december 1929 inlämnade en ny till Konungen ställd skrift i ärendet, att samma

dag i en skrivelse av advokat Hugo Lindberg i Stockholm jämte flera personer

hemställdes örn ytterligare utredning i ärendet, att Överståthållarämbetet

överlämnade med resolution den 25 februari 1930 en av tredje polisintendenten

i Stockholm samma dag avgiven, av två bilagor åtföljd promemoria i ärendet

samt, sedan Kungl. Majit befallt ämbetet att från Hurmevaara inhämta

yttrande örn nämnda promemoria, med underdånig skrivelse den 28 februari

1930 sådant yttrande jämte ytterligare en promemoria från tredje polisintendenten

och en promemoria från kommissarien vid polisens i Stockholm

kriminalavdelnings utlänningsexpedition, att Kungl. Majit genom beslut den

27 mars 1930 jämlikt § 36 i lagen örn utlännings rätt att här i riket vistas förordnat

örn förhör med Hurmevaara inför Överståthållarämbetet, att ämbetet

med underdånig skrivelse den 11 mars 1930 överlämnat protokollet över förhör

med Hurmevaara samma dag jämte eget utlåtande i ärendet, samt att Hurmevaara

den 17 mars 1930 överlämnat ytterligare en skrift i ärendet.

För att belysa innebörden av Kungl. Majits beslut återgivas här utdrag av

protokoll, hållet hos Överståthållarämbetet för polisärenden den 11 mars 1930,

i huvudsak innehållande redogörelse för förhör med Hurmevaara, överståthållarämbetets

utlåtande i anledning av nämnda förhör, samt Hurmevaaras skrift i

ärendet av den 17 mars 1930. Förstnämnda protokollsutdrag är av följande

lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutshottets memorial Nr 26.

7

Utdrag av protokoll, hållet hos Överståthållarämbetet

för polisärende!! i Kungl, poliskammaren den 11 mars

1930.

Genom resolution den 2 december 1929 hade Överståthållarämbetet, på sätt

protokollet för nämnda dag närmare utvisar, prövat skäligt förordna att ryske

medborgaren Herman Hurmevaara skulle förpassas ur Sverige,

över detta beslut hade Hurmevaara anfört underdåniga besvär.

Med skrivelse den 13 december 1929 hade Överståthållarämbetet till Kungl.

Maj :t överlämnat besvärsskriften och därvid för egen del utlåtit sig över be
-

svären.

Härefter hade advokaten Hugo Lindberg i Stockholm m. fl. personer den 17

december 1929 inkommit med en underdånig skrift i ärendet, varjämte Hurmevaara

samma dag inkommit med ytterligare en av bilagor åtföljd underdånig

skrift däri.

Den 25 januari överlämnade Överståthållarämbetet till Kungl. Maj :t en av

tredje polisintendenten härstädes samma dag avgiven, av två bilagor åtföljd

promemoria i ärendet. o „

På nådig befallning infordrade därefter Överståthållarämbetet yttrande fran

Hurmevaara över nämnda promemoria samt överlämnade med underdånig skrivelse

till Kungl. Majit den 28 februari 1930 ett av Hurmevaara avgivet yttrande

jämte ytterligare en promemoria från tredje polisintendenten samt en promemoria

jämte åtecknat intyg från kommissarien vid härvarande kriminalavdelnings

utlänningsexpedition.

Härefter hade Kungl. Majit genom beslut den 7 mars 1930, jämlikt 36 § i

lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att bär i riket vistas, med överlämnande

av till ärendet hörande handlingar, funnit gott förordna att Hurmevaara

skulle inställas till förhör inför Överståthållarämbetet, ävensom ålagt

Överståthållarämbetet att skyndsamt till Kungl, justitiedepartementet inkomma

med det över förhöret förda protokollet jämte det förnyade yttrandet i ärendet,

som från överståthållarämbetets sida kunde påkallas.

Av ovan omförmälda handlingar skulle följande här intagas:

»Vördsam P. M. angående Herman Hurmevaara.

Den 27 september 1929 blev av kriminalpolisen i Stockholm anhållen en utländsk

man, som uppgav sig vara ryske undersåten Leon. Ronovicz. I dennes

tillfälliga bostad i huset nr 85 S:t Eriksgatan anträffades vid anhållandet en

resväska, innehållande en avsevärd mängd huvudsakligen på finska språket

skrivna handlingar. Ronovicz, vars rätta namn sedermera utröntes vara Purman,

förnekade, att väskan vore hans, och uppgav därjämte, att han saknade

varje kännedom örn väskan och dess innehåll. Dagen efter Purmans anhållande

inställde sig å kriminalavdelningens station journalisten Ivan Engcrantz,

medlem i Sveriges kommunistiska partis arbetsutskott. Han uppgav, att väskan

i fråga tillhörde en finsk partikamrat, som vid sin avresa från Stockholm

lämnat väskan i Engcrantz’ vård. Engcrantz hade i sin tur — Purman ovetande

— ställt in väskan i dennes bostad, till vilken Engcrantz hade obehindrat

tillträde.

Undersökningen av väskans innehåll har givit vid handen, att detsamma huvudsakligen

utgöres av på finska språket avfattade koncept till brev, ställda

till olika kommunister i Finland, vilka i breven betecknas endast med förnamnen.

Koncepten, som huvudsakligen äro dagtecknade i Stockholm, äro likaledes

undertecknade med olika förnamn. Koncepten beröra nästan uteslutande

frågor, som angå det finska kommunistiska partiet. Av koncepten kan utläsas,

att detta parti informeras och instrueras av brevskrivaren. Dessa koncept belysa

emellertid också Herman Hurmevaaras verksamhet i Sverige:

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

1) Ett av koncepten är ställt till ''Kära kamrater’ oell undertecknat med ''Anders

och Margit. Det innehåller bl. a. följande meningar:

c Moskauer Rundschau ha vi alls ej sett till. Låt Hertta prenumerera på det

ånyo^från sept. början. Men adressera det till Herman, Torbjörnklockaresgata

23, så få vi det nog.’

Härtill torde fa anmärkas, att, enligt meddelande från chefen för detektiva

centralpolisen i Helsingfors, ''Anders’ torde vara identisk med A. K. Manner,

en av ledarna för 1918 års upprorsrörelse i Finland, samt ''Margit’ identisk

med en känd finsk kommunist vid namn Hanna Malm. Dessutom torde observeras,

att Herman Hurmevaara är bosatt i huset n:r 23 Torbjörnklockaresgatan.

2) Ett av koncepten är ställt till ''Anton’ och undertecknat ''Anders och

Margit’. I detta talas om framkomsten av ett viktigt brev och anhålles örn

besked härom till ''Herkko’.

Förenämnde finske polischef har meddelat, alt ''Herkko’ och ''Herman’ äro

samma person, nämligen Herman Hurmevaara och att med ''Anton’ åsyftas antingen

finska kommunistiska partiets centralkommitté i Ryssland eller kommunistiska

Internationalens skandinaviska sekretariat.

3) I ett koncept av den 19. 8. 29 till Ryssland meddelar ''Anders’, att han

och ''Margit’ för de finska deltagarna i de svenska läderindustriarbetarnas kongress

uppgjort förslag’ och ''grunder för uppträdande’, vilka översatts av

''Herkko’, ävensom att ''Herkko’ skulle uppgöra en ''berättelse’.

Troligen avses härmed en rapport över läderarbetarnas kongress eller också

över de åtgärder ''Anders’ och ''Margit'' vidtagit.

4) I ett koncept av den 28. 8._ 29 omtalas, att ''Anders'' har för avsikt att

inköpa en tryckeri- eller dupliceringsmaskin. Ett annat koncept utvisar,

att maskinen eventuellt avsetts för Finland, och av ytterligare ett koncept

framgår, att ''Herkko’ haft att skaffa med penningtransaktionerna i denna

sak.

Arten och betydelsen av de i Purmans bostad anträffade handlingarna framgår

av en på ledareplats i ''Folkets Dagblad Politiken’ för den 3 januari 1930

intagen artikel. Sedan tidningen omnämnt, att handlingarna kommo i polisens

händer genom "ett oerhört lättsinne’ tydligen från s. k. minoritetsanhängares

sida fortsätter tidningen: ''Detta lättsinne framträder i än mer häpnadsväckande

dager, då vederbörande nu upplyser örn att Purman bodde i rummet

hela sex. dagar. Närmare en vecka lät man alltså en illegal kommunist, hos

vilken ej en råd får finnas, bo i ett rum, där en hel väska med illegalt material

förvarades.’

I detta sammanhang torde också böra anföras en å ledareplats i ''Folkets

Dagblad Politiken’ för den 4 januari 1930 införd artikel med rubriken ''Sillénledarna

ytterst nervösa’. I denna artikel skrives bland annat: ''Vem rapporterade

i partisekretariatet samma dag kamrat Purman blev anhållen — i detta

sammanträde deltog Oskar Samuelson, Emil Andersson. Hugo Sillén och Iwan

Engcrantz att en koffert illegalt material, behandlande läget i Finland,

vårt illegala parti där, anvisningar på etappvägarna över finska gränsen till

Sovjet-Unionen, förteckning på en massa kamrater i Finland m. m., hade förvarats

i samma rum där kamrat Purman bodde samt att polisen lagt beslag

på allt detta? Det var Hugo Sillén. De andra kamraterna i sammanträdet

hade ingen aning örn. varken var kamrat Purman hade bott eller att det funnits

dylikt material i hans rum. — — — -—• — Vem var det som vid detta

möte omtalade att Manner, som Sillén besökt samma morgon, var fullständigt

nedbruten över att det finska illegala materialet fallit i polisens händer? Det

var Sillén. Vem —----- —

^ idare har föresagda polischef meddelat, att — enligt vad numer är känt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

9

— år 1924 i Stockholm hållits en del kurser för hemliga finska kommunistledare.

Av kursdeltagares berättelser har — säger polischefen — framgått,

att Hurmevaara omhänderhaft de praktiska arrangemangen med resor och

dyl.

Onsdagen den 18 december 1929 klockan 9.20 förmiddagen ankom med

ångfartyget Bore I till Stockholm finske kommunistledaren Nilh) Välläri.

Denne begav sig från båten in i en cigarraffär vid Slussplan samt därifrån

till en närbelägen droskstation, där han anropade en droskbil, med vilken han

färdades till huset nr 23 Torbjömklockaresgatan. Där lämnade han bilen

och gick in i huset. Samma dag klockan 9.5 eftermiddagen iakttogs Välläri

och Hurmevaara i sällskap vid härvarande Centralstations biljettförsäljning.

Hurmevaara har vid polisförhör uppgivit, att han är så främmande för den

kommunistiska rörelsen, att han saknar kännedom örn den Tredje Internationalen.

Icke desto mindre lär han hava deltagit lördagen den 30 november

1929 vid det samkväm i Folkets hus, som Sveriges Kommunistiska partus

moskvatrogna falang anordnade efter och i samband nied sitt sagda dag hållna

kongressmöte.

Under utredningen år 1928 angående sovjet-ryske medborgaren, Advokaten

Konstantin Mitkevitz’ vistelse här i landet anträffades härvid fogade fotografi

Bil. I. Enligt vad sedermera utrönts, föreställer fotografiet medlemmarna

i en kommunistisk cell, i vilken deltagit tjänstemännen hos ryska handelsdelegationen

samt åtskilliga finska och svenska undersåtar. A fotografiet

återfinnes Hurmevaara (betecknad å fotografiet med x), åtskilliga andra utlänningar

samt svenska undersåtarna Gregori Aleksandrow, Harry Johansson,

Alice Åkerlind m. fl. Även andra svenskar ha tillhört cellen. Till de sammanträden,

cellen hållit, lära endast medlemmar i de kommunistiska partierna

haft tillträde. Hurmevaara lär lia varit en av de oftast sedda deltagarna i

sammanträdena. Cellens arbete hade gått ut på propaganda för de kommunistiska

idéerna. Där hade förekommit lektioner, därunder en person lett

denna och givit sammanträdesdeltagarna frågor. Vid något av dessa sammanträden

hade sålunda de frågor framställts, som finnas å ryska språket återgivna

å närlagda handling. De riktiga svaren på frågorna finnas å samma

handling. Handlingen jämte svensk översättning bifogas under Bil. II. Till

en del sammanträden lära även barn — ''pionjärer’ — haft tillträde.

Stockholm den 25 januari 1930. Eric Hallgren.»

»Vördsam P. M.

Sedan Herman Hurmevaara den 14 februari 1930 till Överståthållarämbetet

inkommit med honom avfordrat yttrande får undertecknad vördsamt anföra

följande:

I saken har genom kriminalpolisen hörts ingenjören Erik Emanuel Lindkvist,

som på särskilda till honom ställda frågor uppgivit följande.

Han hade varit anställd hos härvarande ryska handelsdelegation från hösten

1920 till slutet av år 1921. Under denna tid hade jämväl Hurmevaara varit

anställd på handelsdelegationen såsom ombud för karelska republiken i vad avsåge

dess handel på Sverige. Vid samma tid hade inom delegationen funnits

en kommunistisk cell, i vilken Lindkvist varit medlem. Medlemmarna hade

utgjorts endast av sådana personer med kommunistiska åsikter, som varit anställda

vid delegationen, och någon propaganda hade cellen icke företagit utanför

delegationen. Cellen hade hållit sammanträden, men hade Lindkvist deltagit

endast i ett fåtal av dessa, varför det vore mycket möjligt att även Hurmevaara

deltagit i dem, ehuru Lindkvist icke med bestämdhet kunde erinra sig

detta. Vid handelsdelegationen hade även funnits en pionjäravdelning, i vars

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

möten och tillställningar delegationsmedlemmarnas barn varit tvungna att deltaga.

Under dessa möten hade man roat barnen med byggande av barrikader.

Hurmevaara hade synts ha särskilt stort intresse för det svenska kommunistiska

partiet och ofta besökt huset nr 10 Torgatan, där det svenska kommunistiska

partiet då hade sina lokaler. Hurmevaara hade också flitigt umgåtts med den

finske kommunisten Usenius, som på den tiden ansetts som den ivrigaste och

farligaste revolutionären, och av vilken allt kunde väntas. Lindkvist hänvisade

vidare till bland andra r5?ske undersåten Salomon Josef Koklia, vilken enligt

Lindkvists förmenande vore väl initierad örn Hurmevaara.

I anledning av dessa Lindkvists uppgifter har Koklia kallats till förhör, därvid

han uppgivit följande:

Han hade varit anställd å handelsdelegationen från oktober 1922 till september

1926. Under denna tid hade han blivit medlem i det svenska kommunistiska

partiet. Bland de tjänstemän, som varit anställda å delegationen och som tilllika

varit kommunister, hade funnits en kommunistisk cell. I denna hade

Hurmevaara varit medlem. Han hade ansetts vara kommunist. Vid cellens

sammanträden hade i främsta rummet behandlats ärenden angående de olika

medlemmarna och deras arbete vid delegationen. Men därjämte hade cellens

arbete gått ut på drivande av kommunistisk propaganda inom cellen. Vid olika

tillfällen hade cellen valt delegerade till sammanträden inom delegationen. Vid

varje cellsammanträde hade valts en ordförande och en sekreterare, vilken senare

bl. a. skulle vidarebefordra protokollen till Moskva. Hurmevaara hade

varit en af de oftast sedda personerna å samtliga sammanträden. Medlemmarna

hade varit fullt medvetna örn att endast kommunister kunde få vara medlemmar

i cellen. Delegationsmedlemmarnas barn hade varit tvungna att tillhöra

en vid delegationen anordnad pionjärklubb. I den hade deltagit cellmedlemmarnas

barn och följaktligen också Hurmevaaras. Hurmevaara hade haft

intima förbindelser med de svenska kommunisterna. Han tycktes icke ha haft

ont örn pengar, snarare tvärt om. Hans förmåga att företräda några handelsintressen

hade varit ganska liten.

Vidare har i anledning av Hurmevaaras uppgift örn missuppfattning från

protokollförarens sida i fråga örn, vad tredje internationalen vore, kriminalkommissarien

H. L. Ellström avgivit härvid fogade vittnesintyg.

Slutligen får jag vördsamt meddela, att -—- enligt vad för mig från trovärdigt

håll uppgivits — de i förut omnämnda pionjärklubb deltagande barnen undervisats

dels i byggande av barrikader, dels ock i utförande av barrikadstrider,

samt att barnen tillsagts att i sina lekar på skolgårdar och lekplatser till andra

barn sprida de kunskaper av nämnda slag, de i klubben förvärvat.

Stockholm den 28 februari 1930. Eric Hallgren.»

»P. M.

I anledning därav att naturaliserade ryske medborgaren, finskfödde arkivarien

Herman Hurmevaara, i påminnelser till Kungl. Majit i ärende angående

Hurmevaaras eventuella förpassning från Sverige sökt göra gällande, att i

polisrapporten av den 13 november 1929 rörande denna sak oriktigt skulle hava

återgivits vad Hurmevaara vid förhör yttrat angående sitt ståndpunktstagande

till den s. k. Tredje Internationalen, får anföras följande:

Förhöret med Hurmevaara i detta och en hel del andra därmed sammanhängande

spörsmål ägde rum å kriminalavdelningens station tisdagen den 12 november

1929 på förmiddagen. Förhöret leddes av undertecknad med kriminalkonstapeln

Karl Gustaf Kristoffer Wolgé såsom förhörsvittne.

På fråga till Hurmevaara, örn han vore anhängare av eller eljest ägde kännedom

örn »Tredje Internationalen» gav han det oväntade svaret, att han, såsom

i nämnda rapport finnes antecknat, »väl ägde kännedom om att Tredje Inter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

11

nationalen existerade, men att han icke närmare kände till densamma». I anledning

härav utspann sig ett längre meningsutbyte örn denna sak, varunder

Hurmevaara flera gånger uppmärksamgjordes på det fast otroliga däri, att han

icke skulle sitta inne med full kunskap i nämnda avseende, till och med, av alla

yttre omständigheter att döma, vara bestämt ansluten till proklamationen i

fråga, då han ej mindre i sitt hemland Finland, än även under sin relativt långa

vistelse i Stockholm, stått i den intimaste kontakt, till och med i Finland innehaft

förtroendepost, hos sådant politiskt parti, som uppställt Tredje Internationalens

bestämmelser såsom den oeftergivliga grunden för all dess politiska

verksamhet. Hurmevaara, fåordig och med stor försiktighet ^ vägan de varje

ord, återkom dock ständigt till här ovan återgivna svar på frågan, nämligen

»att han väl visste att Tredje Internationalen existerade, men. att han icke närmare

kände till densamma». — Stockholm och kriminalavdelningens station den

28 februari 1930. H. L. Ellström.

Att förhöret med ovanbemälde Hurmevaara i den detaljfråga, som ovan berörts,

förlöpte på sådant sätt, som i det förestående skildrats, vadan allt tal örn

missförstånd från förhörsledarens sida måste anses vara alldeles uteslutet, intygas

härmed av undertecknad, vid tillfället närvarande förhörsvittne.

Gustaf Wolge.»

Med anledning av vad sålunda förekommit hade Hurmevaara kallats att denna

dag inställa sig inför Överståthållarämbetet för det anbefallda förhörets hållande,

och då nu anmäldes, att Hurmevaara i förmaket avbidade företräde, fick

han förekomma.

Närmare hörd angående sina levnadsomständigheter berättade Hurmevaara

följande:

Han vore född den 19 februari 1886 i Kiuruvezi socken av Kuopio län i Finland

samt son till torparen Abraham Vilhelm Bietikääinen och dennes hustru

Sara, född Kokhonen. Då Hurmevaara uppnått 3 års ålder hade fadern avlidit

och det av denne innehavda torpet måst försäljas. Hurmevaara hade därefter

till 14 års ålder vistats i födelsesocknen hos modern, vilken levat i torftiga omständigheter.

Under denna tid hade Hurmevaara icke åtnjutit annan undervisning

än i söndagsskola. Är 1900 hade en äldre broder till Hurmevaara, vilken

broder till yrket varit skomakare och bosatt i staden Uleåborg, fört Hurmevaara

till sagda stad, där Hurmevaara fått biträda brodern i dennes arbete. Medan

Hurmevaara härefter under åren 1900 och 1901 vistats i Uleåborg, hade han

åtnjutit undervisning i en där anordnad aftonskola, s. k. övre hantverksskola.

År 1901 hade Hurmevaara på grund av iråkad ögonsjukdom intagits för vård å

ett sjukhus i Uleåborg. Medan Hurmevaara uppehållit sig där, hade brodern

avflyttat till Hälsingfors, dit Hurmevaara efter sjukhusvistelsen jämväl begivit

sig. Efter ankomsten till Hälsingfors hade Hurmevaara måst för erhållande

av ytterligare vård intagas å en ögonklinik därstädes. Sedan han vårdats

å denna klinik under ett par veckors tid och ånyo skolat börja arbeta för

sitt uppehälle, hade han efter samråd med sin broder beslutat, att icke vidare

ägna sig åt skomakareyrket, då hans klena ögon utgjorde ett hinder härför.

Genom bemedling av en mureriarbetare vid namn Villén, vilken varit boende

i samma fastighet som han och brodern i Hälsingfors, hade Hurmevaara nu

erhållit anställning inom murarefacket. Han hade därefter under några års

tid arbetat i detta yrke, till en början såsom lärling, därefter ett pär veckor

såsom hantlangare och slutligen såsom fullt yrkesutbildad murare. Är 1901

hade han vid uppnådda aderton års ålder anslutit sig till vederbörande fackförening

i Helsingfors. I Helsingfors hade Hurmevaara under år 1902 fortsatt

att bevista där anordnade aftonkurser av liknande art som dem, i vilka han

deltagit i Uleåborg. Är 1906, då allmän rösträtt införts i Finland, hade Hur
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

mevaara på murarefackföreningens bekostnad genomgått en två veckors utbildningskurs,

vilken kurs varit anordnad i staden Lahti och som avsett att bereda

deltagarna till arbetet vid agitationen för de stundande allmänna valen.

Härutöver hade Hurmevaara vid olika tillfällen bevistat mindre undervisningskurser,

bl. a. en år 1911 av Finska landsorganisationen anordnad två månaders

kurs för arbetarrörelsens funktionärer.

I december 1909 hade Hurmevaara utsetts till kassör i Nylands läns socialdemokratiska

valdistrikts styrelse. Sommaren därpå hade Hurmevaara dessutom

erhållit i uppdrag att vara sekreterare vid samma organisation. I nämnda

båda egenskaper hade Hurmevaara därefter varit verksam till sommaren 1917.

Såsom sekreterare vid organisationen hade han haft till uppgift att verka för

spridandet och befästandet av de idéer, organisationen företrädde. Hans arbete

hade dock huvudsakligen bestått i expeditionsgöromål, och han hade mera sällan

företagit resor i agitationssyfte. Vid valtillfällen hade hans uppgift varit

att organisera valarbetet. Sedermera hade Hurmevaara utsetts till ledamot av

styrelsen för arbetarkommunen i Helsingfors och jämväl förestått arbetarpartiets

kansli därstädes.

År 1912 hade Hurmevaara på tillrådan av en finsk läkare begivit sig till

Leipzig för erhållande av vård för sina ögon, vilka alltjämt varit dåliga. Under

denna vistelse i Leipzig hade Hurmevaara icke bedrivit någon agitationsverksamhet

eller sammanträffat med personer i sådant syfte. Redan den omständigheten,

att han icke varit mäktig tyska språket, hade utgjort ett hinder

för honom härutinnan. Vid samma tid, som Hurmevaara uppehållit sig i Leipzig,

hade två andra finnar varit där, jämväl de i avsikt att erhålla vård för

ögonsjukdom.

Da i mars 1917 den förutvarande styrelseformen i Ryssland omstörtats, hade

verkningarna härav gjort sig förnimbara även i Finland. Omedelbart hade

därstädes inom samtliga partier uppkommit önskemål, att från makten i Finland

avlägsna ryskt sinnade organ. I detta arbete hade arbetarorganisationerna

gått i främsta ledet. Vederbörande inom Helsingfors stadsfullmäktige,

va rest arbetarklassen ditintills icke haft någon representant, hade vid denna

lid hyst vissa farhågor särskilt i anledning därav, att såväl polisledningen som

polisen i övrigt i Helsingfors till största delen varit anhängare av det störtade

tsarväldet i Ryssland. Då fråga uppstått på vad sätt den ryska polisen i Helsingfors

lämpligen skolat avlägsnas, hade doktor K. A. Paaloheimo i stadsfullmäktige

därstädes satt sig i förbindelse med Hurmevaara å dennes kansli

och iramlagt förslag, att arbetarkommunen gemensamt med stadsfullmäktige

skulle utse en kommitté för övertagande av ansvaret för ordningens upprätthållande

i staden samt därefter utse ordningsmanskap — milis — i stället för

den dåvarande ryska polispersonalen. Hurmevaara hade vidarebefordrat

Paaloheimos förslag till arbetarkommunens styrelse, varefter denna och stadsfullmäktige,

på sätt Paaloheimo föreslagit, var för sig utsett representanter i

ordningskommittén. Härvid hade arbetarpartiet erhållit majoritet inom ordningskommittén,

bland vars ledamöter jämväl Hurmevaara invalts, och från

denna tidpunkt hade arbetarpartiet varit den verkliga maktinnehavaren i Helsingfors.

Sedan ordningskommittén sammanträtt i representanternas hus i Helsingfors.

hade kommittén enhälligt beslutat avlägsnandet av den ''tsarryska’

polismakten. Kommittén hade omedelbart satt sitt beslut i verkställighet, och

på kommitténs uppmaning hade den tsarryska polisledningen utan att göra

några invändningar avstått från vidare utövande av polismakten. Samtliga

tsarryskt’ sinnade inom polisväsendet hade därefter avlägsnats, varefter för

ordningens upprätthållande utsetts en miliskår. I detta sammanhang ville

Hurmevaara framhålla, att inom den ryska poliskåren hade givetvis även funnits

befattningshavare, vilka varit motståndare till tsarväldet. Mot dessa lia
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

IO

O

cle åtgärderna i Helsingfors icke riktat sig. Ordningskommittén hade sedermera

varit i funktion under hela sommaren 1917, men Hurmevaara hade endast

kvarstått i densamma under ett pär veckors tid. Under tiden för sin verksamhet

hade ordningskommittén arbetat för upprätthållande av lagar och förordningar

och med tillhjälp av milisen tillsett, att övergrepp icke förekommo.

Till belysande härav ville Hurmevaara anföra, hurusom det inträffat, att Nikolaikyrkan

i Helsingfors tagits i besittning av vissa arbetargrupper under

ledning av författaren Järnefelt, men att milisen på order av ordningskommittén

avlägsnat dem därifrån.

I anledning av uppkommen fråga örn genomförande av 8 timmars arbetsdag

och nya kommunallagar i Finland, något som de borgerliga partierna därstädes,

ehuru i minoritet, motsatt sig, hade den 14 juli 1917 stora demonstrationer

anordnats i Helsingfors. I organiserandet av dessa demonstrationer hade Hurmevaara

deltagit. Vid demonstrationerna hade några sammanstötningar mellan

demonstranter och ordningens upprätthållare icke förekommit, vilket enligt

Hurmevaaras uppfattning berott på att arbetarpartierna varit de bestämmande

i staden och behärskat milisen.

Vid riksdagsmannavalen den 1 oktober 1917 hade arbetarpartierna kommit i

minoritet inom riksdagen. Hurmevaara hade emellertid blivit invald i riksdagen

såsom representant för Nylands län. Den 1 november 1917 hade riksdagen

börjat sitt arbete.

Särskilt tillspord i vad mån Hurmevaara deltagit i de under år 1917 i Finland

inträffade politiska tilldragelserna, sade sig Hurmevaara icke kunna närmare

redogöra härför, men förklarade han, att han tagit verksam del i de flesta

av dessa.

Hurmevaara berättade härefter vidare: Finska inbördeskriget hade utbru
tit

i början av januari månad 1918, och i slutet av samma månad hade Hurmevaara

utsetts till ordförande för Nylands läns länskommitté, något som i sak

inneburit, att han erhållit ställning som guvernör^ eller landshövding över

nämnda län. Denna post hade Hurmevaara emellertid icke tillträtt och hade

sålunda heller aldrig vidtagit någon egentlig åtgärd i sin berörda egenskap.

Anledningen härtill hade varit, att Hurmevaara placerats å annan befattning i

det att han i början av februari 1918 erhållit uppdrag att vara kamrer i folkkommissariatets

finansdepartement. I sagda finansdepartement hade Hurmevaara

haft till åliggande att sköta kansliarbetet samt förbereda och föredraga

dithörande ärenden. Hurmevaara hade ansetts lämpad härför genom sin tidigare

verksamhet såsom kassör inom arbetarorganisationerna. Vid denna tidpunkt

hade Hurmevaara jämväl lärt sig att i skrift hjälpligt behärska finska

språket. Självständigt beslutande hade Hurmevaara dock icke varit utan haft

ställning såsom tjänsteman. Han hade deltagit i revolutionsarbetet i Finland

men ej i de egentliga stridshändelserna. Han hade alltså deltagit i revolutionen

endast i den mån detta berört ärenden, som handlades inom det departement,

där han varit anställd. Då ställningen i Helsingfors i början av april

1918 börjat visa sig ohållbar för de revolutionära, hade Hurmevaara och en

del andra tjänstemän erhållit order att med sina kanslier begiva sig till Viborg.

Här hade Hurmevaara fortsatt sitt arbete för det revolutionära finansdepartementet

under omkring två veckors tid. Då emellertid ställningen snart nog

visat sig ohållbar jämväl i Viborg, hade Hurmevaara lämnat även denna stad,

varefter han, flyende från den ena orten till den andra, slutligen under hösten

1918 anlänt hit till Sverige.

Efter ankomsten till Sverige hade Hurmevaara erhållit anställning såsom

finsk korrespondent vid Svenska ekonomibolaget. Denna anställning hade

Hurmevaara innehaft under tre års tid. Den 10 mars 1921 hade han därefter

utsetts till kommersiell representant för karelska sovjetrepubliken. 1 denna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets memorial Nr 20.

sin egenskap hade han åtnjutit en lön av 4,800 kronor om året. Samtidigt

hade han haft någon inkomst på översättningsarbeten, som verkställts av

honom.

Hurmevaara åtspordes härefter, huruvida han vore rysk medborgare, och

han genmälde härtill, att så vore förhållandet. Han tillspordes vidare, huruvida

han ingivit ansökan till de sovjetryska myndigheterna om erhållande av

medborgarrätt i nämnda land. På denna fråga avgav Hurmevaara det svaret,

att han år 1922 sökt ryskt pass. För Hurmevaara framhölls, att det som regel

krävdes närmare uppgifter och undersökningar rörande personer, som sökte

medborgarrätt i ett land, innan sådan rättighet beviljades, samt att särskilt i

Ryssland för närvarande plägade fordras ingående upplysningar örn personer,

som sökte medborgarrätt därstädes. Hurmevaara svarade ånyo, att han år 1922

begärt pass till Ryssland. Hurmevaara anmodades härefter att med ja eller nej

besvara frågan, huruvida han sökt rysk medborgarrätt. Efter en stunds tystnad

förklarade Hurmevaara, att han redan sagt allt han ville meddela i detta

hänseende.

Härefter berättade Hurmevaara vidare: Under år 1922 hade Hurmevaara

med ryskt pass under en tid av omkring tre och en halv månader företagit

en resa till Ryssland och Karelen. Härvid hade Hurmevaara haft att ombestyra

vissa angelägenheter i sin egenskap av Karelens handelsrepresentant i

Stockholm, men han hade därjämte samtidigt åtnjutit semesterledighet från

nämnda befattning. Under denna resa hade han tillsammans med doktor Gylling

besökt Moskva och vistats därstädes några dagar. Härunder hade han

sammanträffat med Karelens därvarande representant men icke med några

sovjetryska myndigheter i vidare mån än som erfordrades vid uppvisandet av

Hurmevaaras pass. Med den karelska sovjetrepublikens representant i Moskva

hade Hurmevaara endast avhandlat frågor rörande nämnda republiks angelägenheter.

Den karelska sovjetrepubliken, som under åren 1922—1925 haft handelsrepresentanter

i åtskilliga stater, hade sistnämnda år av ekonomiska skäl beslutat indraga

dessa. Tillvaratagandet av den karelska republikens angelägenheter

hade i samband därmed övertagits av den ryska sovjetrepubliken. I Sverige

hade så skett under hösten 1925 och överflyttningen hade fullständigt genomförts

till den 1 januari 1926. Under avvecklingen av sin befattning som representant

för den Karelska sovjetrepubliken hade Hurmevaara nödgats träda i

förbindelse med representanterna för härvarande ryska handelsdelegation. Det

hade dock varit allenast vid några tillfällen, som så skett, och därunder hade

allenast avhandlats frågor rörande Karelen.

Från november månad 1925 till den 1 februari 1927 hade Hurmevaara med

ett kortare avbrott varit anställd som bokförare i Oskar Larssons smidesaffär

1 huset n:r 2 vid Fabriksgränd här i staden. Därefter hade Hurmevaara försörjt

sig medelst försäljning av översättningar till finska tidningar i NordAmerikas

förenta stater och Finland. Den 1 september 1927 hade Hurmevaara

blivit anställd såsom arkivarie vid tidningen Folkets Dagblad Politiken här i

staden med uppgift att vårda dess klichéarkiv och mot en avlöning av 300

kronor i månaden. Den 14 november 1929 hade Hurmevaara av skäl, som framgingo

av handlingarna i målet, slutat denna anställning. Hurmevaara hade

under berörda anställning icke tagit befattning med annat än tidningens arkiv

förutom vid ett tillfälle, då han med ledning av en finsk adresskalender lämnat

anvisning å vissa sammanslutningar i Finland, dit gratisexemplar av tidningen

Folkets Dagblad Politiken lämpligen kunde sändas.

Ur rapporten av den 13 november 1929, intagen i ämbetets protokoll för den

2 december samma år, upplästes härefter Hurmevaaras där återgivna yttrande,

att han icke kunde med sig själv bestämt avgöra, örn han vore kommunist.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Ar 26.

15

Hurmevaara anmärkte härtill, att lian aldrig förnekat, att han vore kommunist;

han förklarade härpå, att han vore marxist. Anmodad bestämt angiva

sin ställning i berörda hänseende förklarade Hurmevaara, att han icke vore

organiserad kommunist. På fråga, om han alltså icke tillhörde något kommunistiskt

parti, förklarade Hurmevaara, att han icke tillhörde något svenskt

kommunistiskt parti, samt uppgav såsom skäl härtill, att han velat undvika

att inblanda sig i Sveriges inre angelägenheter. På ytterligare fråga förklarade

Hurmevaara, att han ej heller tillhörde något kommunistiskt parti i annat

land än Sverige. Vidare tillspordes Hurmevaara, huruvida han icke såsom

representant för Karelens sovjetrepublik haft förbindelser med därvarande

kommunistiska parti, men förnekade Hurmevaara att så varit fallet. Kör

Hurmevaara framhölls det egendomliga i att såsom representant för en sovjetrepublik

anställdes en person, som icke vore ansluten till det parti, landets

styrelse representerade; härtill genmälde Hurmevaara, att han icke hade något

att tillägga utöver vad han tidigare yttrat i denna fråga.

Ur nyss omförmälda rapport upplästes vidare Hurmevaaras yttrande, att han

väl ägde kännedom örn att »tredje internationalen» existerade, men att han icke

närmare kände till densamma. Tillfrågad härom förklarade Hurmevaara, att

han under sin vistelse i Sverige inköpt ett exemplar av Bonniers konversationslexikon,

och i detta arbete hade han funnit den så kallade tredje internationalen

omnämnd; han hade dock icke närmare tagit del av uppgifterna därom. Sedan

Hurmevaara på ytterligare fråga förklarat, att han någon gång, i den mån

hans tid och dåliga ögon tillåtit, läst tidningen Folkets Dagblad Politiken,

erinrade sig Hurmevaara, att han därstädes funnit tredje internationalen och

dess beslut omnämnda. Ytterligare tillspord härom förklarade Hurmevaara

slutligen, att han även genom andra arbeten och ur andra källor förvärvat kunskap

rörande tredje internationalen och dess 21 teser.

Hurmevaara förnekade, att han här i landet drivit någon kommunistisk propaganda.

Han hade emellertid stundom deltagit i soaréer och tillställningar,

som anordnats å härvarande sovjetdelegation. Därvid hade även hans dotter

fått närvara och då jämte övriga barn roat sig med lek och dans. Under sin

vistelse i Sverige hade Hurmevaara stått i skriftlig förbindelse med åtskilliga

bekanta i Finland och med finska politiska flyktingar. Han brukade på anmodan

hjälpa dylika personer vid deras ankomst hit till staden genom att

skaffa dem bostad o. d. Detta hade dock icke skett i någon större omfattning.

Emellertid hade han, på sätt tredje polisintendentens promemoria av den 25

januari 1930 innehölle, varit Hillö Välläri behjälplig med att finna sig till

rätta här i staden. Det hade emellertid varit Välläri, som av egen drift uppsökt

Hurmevaara och begärt dennes hjälp. Anledning härtill hade troligen varit

att Hurmevaara ett år tidigare hjälpt Välläri med anskaffande av biljett för

resa till Finland. Vid nu ifrågavarande tillfälle i december 1929 hade Hurmevaara

åt Välläri anskaffat biljetter för resa å järnväg till Oslo.

Hurmevaara kunde icke erinra sig, att han år 1921 sammanträffat med flera

finska resande här i staden än vad som eljest varit vanligt.

Hurmevaara tillspordes härefter, om han hade sig bekant, att en kurs för

finska kommunister under år 1921 varit anordnad i Nacka socken och i Stockholm.

Hurmevaara förklarade, att han icke ville besvara denna fråga.

För Hurmevaara framhölls nu önskvärdheten av att han lämnade bestämda

svar på framställda frågor.

Härefter tillfrågades Hurmevaara, huruvida han organiserat finska kommunisters

deltagande i omförmälda kommunistiska kurs. Efter någon tvekan förklarade

Hurmevaara, att han icke ville besvara denna fråga.

Med ledning av handlingarnas innehåll tillfrågades Hurmevaara angående

sin bekantskap med vissa däri omförmälda personer; och förklarade Ilurme
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

vaara att han vore bekant med riksdagsmannen Nils Svante Flyg i Nacka

ävensom med K. A. Manner och Hanna Malm i Finland.

Vad anginge i målet omförmälde Esenius, hade Hurmevaara varit bekant med

denna innan Hurmevaara blivit anställd som representant för Karelska sovjetrepubliken.

Gregori Alexandrov vore icke obekant för Hurmevaara men han

kände icke någon person vid namn Mitkevitz. Ryske medborgaren Salomon Josef

Koklia kände han icke personligen, men hade han möjligen sett denne vid

något besök å härvarande sovjetryska handelsdelegation.

Hurmevaara uppgav vidare, att han icke tillhörde någon kommunistisk cell

och hade ej heller någonsin deltagit i sammanträden med någon sådan. Under

sin vistelse här i staden hade han emellertid vid flera tillfällen besökt olika

arbetarorganisationer och därunder även de kommunistiska. I övrigt åberopade

Hurmevaara vad han härutinnan anfört i tidigare ingivna skrifter.

Slutligen anförde Hurmevaara: På grund av innehållet i en proklamation,

vilken undertecknats av samtliga arbetarrepresentanter i 1917 års finska riksdag,

hade undertecknarna av sagda proklamation efter inbördeskrigets slut, i

den mån de kvarstannat eller återvänt till Finland, ådömts straff. Av denna

anledning hade Hurmevaara, som jämväl undertecknat proklamationen, icke

vågat återvända till Finland. Därest det kunde tilförsäkras honom att han

icke bleve föremål för bestraffning på grund av någon händelse, som inträffat

innan hans flykt från Finland, hade han ingenting att erinra mot att återvända

dit.

Då vidare icke till antecknande förekom, tillkännagavs att utdrag av det

vid förhöret hållna protokoll skulle med skrivelse överlämnas till herr Statsrådet

och chefen för Kungl, justitiedepartementet, varefter Hurmevaara avträdde.

In fidem:

Hans Eriksson.

Ex protokollo:

Gösta Welander.

Överståthållarämbetets omförmälda utlåtande är av följande lydelse:

Till herr statsrådet och chefen för kungl, justitiedepartementet.

I ämbetsskrivelse den 7 mars 1930 har herr statsrådet och chefen för kungl,

justitiedepartementet meddelat, att Kungl. Maj:t, jämlikt 36 § i lagen den 2

augusti 1927 örn utlännings rätt att här i riket vistas, funnit gott förordna,

att ryske medborgaren Herman Hurmevaara skulle inställas till förhör inför

Överståthållarämbetet, och har i samband härmed Överståthållarämbetet anbefallts

att skyndsamt till justitiedepartementet inkomma med det över förhöret

förda protokollet jämte det förnyade yttrande i ärendet, som från överståthållarämbetets

sida kunde påkallas.

Till åtlydnad härav har Överståthållarämbetet denna dag i ärendet anställt

förhör med bemälde Hurmevaara, och får Överståthållarämbetet närsluta utdrag

av det över förhöret förda protokollet ävensom vidfoga till ämbetet remitterade

handlingar i ärendet.

Såsom eget yttrande får Överståthållarämbetet härutöver anföra.

En fullt klarläggande utredning angående arten och omfattningen av den

verksamhet, som Hurmevaara bedrivit och alltjämt bedriver här i riket, har

icke kunnat vinnas, framför allt på grund av Hurmevaaras vid förhöret ådagalagda

ovilja att besvara härom framställda frågor. Av vad i ärendet tidigare

förekommit och av Hurmevaaras eget uppträdande under omförmälda förhör

har dock Överståthållarämbetet bibringats en bestämd uppfattning, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

17

Hurmevaaras uppgift i Sverige bland annat avser organiserandet av samarbete

mellan svenska och utländska representanter för meningsriktningar, vilka

syfta till att med våldsamma medel omstörta den bestående samhällsordningen.

Stockholm den 11 mars 1930.

G. SANDSTRÖM.

Hans Eriksson.

Hurmevaaras skrift av den 17 mars är av följande lydelse:

Till Konungen.

Efter att ha tagit del av protokoll, hållet hos Överståthållarämbetet för

polisärenden i Kungl, poliskammaren den 11 mars 1930, ävensom Överståthållarämbetets

eget yttrande i målet ang. undertecknad Herman Hurmevaaras

förpassande ur riket får jag härmed anföra följande.

Ingenjör Lindkvists berättelse är, så vitt jag äger kännedom örn däri meddelade

fakta, korrekt. Att märka är, att han icke med bestämdhet påstår, att

jag deltagit i den kommunistiska cellens sammanträden. I verkligheten har

jag, såsom förut sagt, icke deltagit i något cellsammanträde utan blott i

några fester ävensom i en »språkstudiecell» eller »språkstudiecirkel».

Kokklia är, med den kännedom jag har örn honom, icke en person, på vars

uppgifter man kan lita. Hans uppgift om mitt medlemskap av och deltagande

i den kommunistiska cellens sammanträden är osann, liksom ock uppgiften

att mina barn eller något av dem skulle ha tillhört den omtalade pionjärklubben.

I vad mån hans övriga uppgifter äro sanna eller osanna, kan jag

ej bedöma.

Vad Enströms och Wolgés intyg angår ber jag först få nämna, att jag

svarat undvikande på frågan örn tredje internationalen, enär jag i frågans

framställande tyckte mig finna ett försök att snärja mig. Vad jag i min skrivelse

av den 14 februari 1930 till Eders Kungl. Majit yttrat, nämligen att

jag »avböjde att närmare besvara frågan», är riktigt. Och att detta kan av

protokollsföraren och den därvid närvarande polismannen ha uppfattats såsom

att jag svarat, »att jag ej närmare kände till densamma», torde vara ganska

naturligt. Att av intygen draga den slutsats, att jag lämnat medvetet

oriktiga uppgifter vid förhöret i fråga, kan ej vara rimligt. Hur lätt missuppfattningar

kunna uppstå vid förhör, är en känd sak. Oriktigt är Enströms

antagande, att det politiska parti i Finland, hos vilket jag innehaft

förtroendepost (nämligen dåvarande socialdemokratiska partiet) skulle »uppställt

Tredje Internationalens bestämmelser såsom den oeftergivliga grunden

för all dess politiska verksamhet». Tredje internationalen daterar sig nämligen

från den 4 mars 1919, då jag ju ej längre befann mig i Finland, örn

jag, såsom Ellström säger i sitt intyg, var fåordig och med stor försiktighet

vägde varje ord, torde detta ha berott på mina farhågor att man ville snärja

mig och såsom skäl för att utvisa mig ur riket åberopa den omständigheten,

att jag ägde närmare kännedom om den kommunistiska rörelsen och tilläventyrs

hade kommunistisk åskådning eller sympatier.

Vad protokollet över förhöret den 11 innevarande mars betriiffar anmärkes

följande oriktigheter och missuppfattningar.

Min faders namn var Pietikäinen, ej Bietikääinen. Min moders flicknamn

var Kokkonen, ej Kokkonen.

Å kliniken i Helsingfors vårdades jag ej »ett par veckors tid» utan under

flera veckor.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. B sami. 16 käft. (Nr 26).

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

I muraryrket arbetade jag först som hantlangare, därefter som lärling, ej

tvärtom.

Såsom kassör och sekreterare i Nylands läns socialdemokratiska Valdistrikts

styrelse var jag verksam till den 1 november 1917, ej endast »till sommaren

1917».

Jag bär ej förestått arbetarepartiets kansli i Helsingfors. Det kansli, jag

förestod, var gemensamt för länets valdistrikt och Helsingfors’ arbetarkommun.

/

De två andra finnar, som uppehöllo sig i Leipzig samtidigt med mig, gjorde

det i avsikt att erhålla vård för någon sjukdom, jag minns ej vilken eller vilka

(icke för ögonsjukdom).

Hela det stycke, som börjar med orden »Då i mars 1917» och slutar med

orden »avlägsnat dem därifrån» innehåller åtskilliga smärre missuppfattningar

av min berättelse rörande det faktiska förloppet, men anser jag mig kunna

här förbigå desamma.

Jag har ej sagt mig »icke kunna» närmare redogöra för de under år 1917 i

Finland inträffade politiska tilldragelserna, ej heller, att jag tagit verksam

del i »de flesta» av dessa. Förhörsledaren avböjde själv ingåendet i detaljer

rörande dessa tilldragelser och syntes nöjd med, att jag sade mig ha tagit

verksam del i »en stor del» av desamma.

Finska inbördeskriget utbröt ej i början av januari 1918 utan i slutet av

denna månad, vilket jag även uppgav vid förhöret, och yttrade jag, att jag

samtidigt med utbrottet, utsetts till ordförande för Nylands läns länskommitté

etc.

Missuppfattning är ock, att jag »vid denna tidpunkt» (1918) lärt mig att

»i skrift hjälpligt behärska finska språket». Detta hade jag lärt mig småningom,

något som jag ock sökte göra klart för förhörsledaren.

Då jag anmodades att med ja eller nej besvara frågan, huruvida jag sökt

rysk medborgarrätt, förklarade jag icke, att jag redan sagt allt jag ville meddela

i detta hänseende, utan jag yttrade, att jag i min inlaga (av den 21 november

1929) till Överståthållarämbetet anfört allt vad jag i detta hänseende

hade att meddela.

Förhörsledarens eller protokollförarens missuppfattning här må ju vara

lätt förklarlig, men jag vill på det kraftigaste betona, att det är en missuppfattning.

Jag ville på intet sätt undandraga mig att besvara frågan men

kunde å andra sidan ej besvara densamma mera fullständigt än jag gjort i

sistnämnda inlaga.

Vad förhöret rörande min kännedom örn Tredje internationalen angår innehåller

protokollet därom åtskilliga felaktigheter. Jag sade till en början, att

uppgifter örn Tredje internationalen kunde inhämtas på flera håll, bl. a. i

Bonniers konversationslexikon, som jag inköpt. Däremot sade jag ej, att jag

icke tagit närmare kännedom örn artikeln i detta konversationslexikon. Ej

heller sade jag, att jag »någon gång, i den mån min tid och dåliga ögon tillät»,

läst Folkets Dagblad Politiken, en uppgift som väl också hade varit orimlig,

då jag ju i ett par års tid varit arkivarie vid denna tidning. Yttrandet örn

min tid och mina dåliga ögon fälldes men ej rörande tidningen utan i fråga

örn en viss bok (Lenins »Staten och revolutionen»).

Vad angår de till mig ställda frågor rörande en kommunistisk kurs, som

skulle ha ägt rum år 1924, är det riktigt, att jag vägrade besvara dessa frågor.

Vad till sist angår överståthållarämbetets eget yttrande anföres följande.

Min vid förhöret »ådagalagda ovilja» att besvara frågor inskränker sig helt

och hållet till min vägran att besvara frågorna rörande den påstådda kommunistiska

kursen år 1924.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

19

Ätt Överståthållarämbetet fått den uppfattningen att min uppgift i Sverige

bl. a. avser organiserande av samarbetet mellan svenska och utländska

kommunister (ordet »kommunister» utsäges visserligen ej, men meningen är

oförtydbar), måste stå för ämbetets egen räkning, då ingen som helst bindande

bevisning eller ens några indicier av vägande art åberopas till stöd för

uppfattningen. Jag vågar emellertid tro, att Eders Kungl. Majit ej skall på

så ytterligt lösa grunder, som här föreligga, pröva rättvist och riktigt att ur

riket förpassa en person, som vistats här i över 11 år och därunder fört en

oförvitlig vandel. Skulle beslutet gå i denna för mig ödesdigra riktning,

måste det grunda sig på blotta misstankar och ingenting annat. Det har i

hela denna sak ej mot mig kunnat åberopas, att jag verkat för den kommunistiska

saken på annat sätt än att jag varit anställd såsom arkivarie i en

kommunistisk tidning, en befattning som jag lämnat, så snart anmärkning

därom blivit framställd, samt att jag översatt några artiklar för denna tidning,

en verksamhet, varmed jag ej heller längre sysselsätter mig.

Stockholm den 17 mars 1930.

Underdånigst

Herman Hurmevaara.

I § 36 i lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att här i riket vistas stadgas

följande:

»Där sådant av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse finnes

påkallat, må Konungen förordna örn utvisning av utlänning, som i riket vistas.

Uppstår fråga om utvisning efter ty nu är sagt, förordnar Konungen, att förhör

i ärendet skall hållas inför Konungens befallningshavande; och gäller i fråga

örn sådant förhör vad i 32 § tredje och fjärde styckena är stadgat. När omständigheterna

därtill föranleda, må utlänning tagas i förvar.

I fråga örn verkställighet av beslut örn utvisning, varom i denna paragraf

sägs, äger Konungen förordna efter omständigheterna; dock må ej utlänningen

befordras till land, varest han sannolikt skulle tilltalas eller straffas för politiska

brott.»

Enligt utskottets mening hava, såvitt av tillgängliga handlingar framgår,

sådana omständigheter icke förebragts, att de återgivna bestämmelserna kunnat

anses tillämpliga. Enligt § 36 kan utvisning endast ske, där detta av hänsyn till

rikets säkerhet eller eljest i statens intresse finnes påkallat; några bevis för att

i förevarande fall angivna skäl för utvisningsåtgärden förelegat ha icke framlagts.

Det återgivna utdraget ur det hos Överståthållarämbetet för polisärenden

förda protokollet är föga upplysande; genom detsamma har i intet avseende ådagalagts,

att Hurmevaara i Sverige skulle ha bedrivit en sådan verksamhet, som

kunde vara menlig för landets intressen. Detta synes ookså indirekt hava erkänts

av Överståthållarämbetet, då detta i sitt jämte nyssnämnda protokollsutdrag

avgivna utlåtande anför, att en fullt klarläggande utredning angående arten

och omfattningen av Hurmevaaras verksamhet i riket icke kunnat vinnas

och utan närmare motivering förklarar, att ämbetet bibringats en »bestämd uppfattning»,

att Hurmevaaras uppgift i Sverige avsett organiserande av samarbete

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets memorial Nr %6.

mellan svenska och utländska representanter för meningsriktningar, vilka syfta

till att med våldsamma medel omstörta den bestående samhällsordningen. Då

Hurmevaara i sin ovan intagna skrift av den 17 mars 1930 uttalar, att ämbetet

för sitt nämnda påstående icke haft någon bindande bevisning eller ens några

indicier av vägande art, synes detta uttalande, såvitt av handlingarna framgår,

vara befogat. Det förhållandet, att Hurmevaara någon tid varit anställd såsom

arkivarie i en kommunistisk tidning och att han umgåtts med kommunistiskt

sinnade personer, kan uppenbarligen icke åberopas som bevis för riktigheten

av de mot honom framförda beskyllningarna.

Utskottet vill vidare anföra, att förhållandet, att Hurmevaara under omkring

tolv års tid vistats i Sverige utan att tidigare någon begäran örn hans utvisning

framställts eller över huvud några anmärkningar mot hans uppförande

framkommit, bort föranleda, att han icke på så lösa grunder, som här förelegat,

gjorts till föremål för utvisningsåtgärd. Varsamhet borde ock ha iakttagits

med hänsyn till de starka humanitära skäl, som förebragts, särskilt med tanke

på de stora lidanden, som utvisningen efter all sannolikhet måste ha antagits

skola medföra för Hurmevaara och dennes familj.

På grund av anförda skäl får utskottet hos riksdagen göra anmälan enligt

§ 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen, statsrådet Bissmark.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Stendahl, G. W. Hansson, Venner
ström,

Sandegård, Sundberg*, Thorén, Mellén, Fredrik Ström, Granström*, Jansson

i Edsbäcken, Persson i Trången, Pehrsson i Göteborg*, Hallén, Forssell, Fast, Holmström,

Norling i Lesjöfors* och Björck i Kristianstad*.

* Ej närvarande vid jnsteringen.

3:o.

(Protokoll över utrikesdepartementsärenden den 14 februari 1930.)

Genom beslut den 25 januari och den 7 februari 1930 hade Kungl. Majit

utsett ombud för Sverige vid en konferens som på kallelse av Nationernas förbunds

råd skulle sammanträda i Genéve den 17 februari 1930 för överläggningar

rörande en internationell överenskommelse örn s. k. tullfred. Enligt ovan

angivna protokoll av den 14 februari 1930 beslöt Kungl. Majit, i enlighet med

en av ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med chefen för

handelsdepartementet gjord hemställan, att fastställa instruktion för Sveriges

ombud vid ifrågavarande konferens.

Denna instruktion är av följande lydelse i

»1. De allmänna invändningar, vilka med hänsyn till för närvarande rådane

tullpolitiska förhållanden torde komma att från ett stort antal euro
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

21

peiska staters sida framföras mot det föreliggande förslaget till tullfredsöverenskommelse,

böra, för såvitt en allmän deklaration av de svenska ombudens

ställning över huvud påkallas, i lämplig utsträckning framföras även för Sveriges

vidkommande. Ombuden böra emellertid undvika att genom sina uttalanden

framkalla den oriktiga uppfattningen att någon ändring i de allmänna riktlinjerna

för Sveriges handelspolitik under senare tid vidtagits och, örn så befinnes

lämpligt, framhålla att den deklaration örn anslutning till de av ekonomiska

världskonferensen 1927 framförda önskemålen, som pa sin tid av svenska

regeringen avgavs, alltjämt äger sin fulla giltighet.

2. Beträffande de särskilda punkterna i det framlagda konventionsförsla
get

må i detta sammanhang endast framhållas bestämmelserna i art. 19 angående

villkoren för konventionens ikraftträdande, vilka synas böra utfyllas på

sådant sätt, att det klart framgår, att förutsättningen för en konvention av

ifrågavarande slag måste vara en allmän anslutning av praktiskt taget alla

europeiska stater. _ .

3. Därest fråga uppkommer örn fastställande av direktiv för Nationernas

förbunds ekonomiska organisations fortsatta arbete, bör den hittills från svensk

sida i detta avseende intagna ståndpunkten av ombuden vidhållas. Särskilt må

framhållas det önskvärda i att ekonomiska kommittén genom utredningar och

utarbetandet av förslag söker åstadkomma klarhet i tvistiga rättsfrågor pa

det handelspolitiska området samt stabilitet och likformighet beträffande tullbehandlingen

och andra frågor av betydelse för den internationella handeln.

Hit höra sådana uppgifter som det pågående arbetet för åstadkommande av

enhetlig tullnomenklatur samt frågan örn tolkning och tillämpning av mest

gynnad nations klausulen, vilken senare fråga torde kunna och böra föras närmare

en lösning än vad hittills skett.

4. Ombuden äga icke utan särskilt bemyndigande biträda något för Sverige

bindande beslut. I frågor av större räckvidd, vilka här ovan icke ^närmare

berörts, böra ombuden inhämta särskilda instruktioner i den mån så påkallas.»

Vid sammanträdet i Genéve fredagen den 21 februari 1930 höll statsrådet

Lundvik följande tal inför konferensen:

»Eftersom jag icke varit i tillfälle att taga till orda under den allmänna diskussionens

gång, så är det mig ett stort nöje att i dag, med herr ordförandens

benägna tillåtelse, med några ord angiva den svenska delegationens ställning

till de problem, som underställts konferensens prövning. Redan den omständigheten

att Sveriges regering låtit representera sig vid denna konferens

är ett nytt bevis på det stora intresse, som Sverige städse visat för Nationernas

förbunds ekonomiska arbete. Sveriges regering har anledning tro, att den ekonomiska

politik, som den länge fullföljt, inspirerats av de liberala principer,

på vilka de resolutioner fotats, som den ekonomiska konferensen av år 1927

beslöt, resolutioner, vilka den kungl, regeringen formellt givit sin anslutning.

Vår erfarenhet i hithörande stycken har emellertid icke varit mycket uppmuntrande

i alla avseenden. Vår förste delegerade vid Nationernas förbunds

församling år 1929, herr Trygger, minister för utrikes ärendena, ansåg sig ju

nödsakad att fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att ett stort antal

europeiska och transoceana länder äro fjärran ifrån att följa de linjer, som

uppdragits av den ekonomiska konferensen, och tillämpa en politik, som understundom

är raka motsatsen till konferensens. Herr Trygger har också betonat,

att man inte får vänta sig ett varaktigt resultat av arbetet på generella

konventioner, innan flertalet länder, eller i varje fall de i ekonomiskt avseende

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

mest betydande länderna, ådagalagt en allvarlig vilja att länka utvecklingen

i den anda, som präglar de av den ekonomiska konferensen angivna reglerna.

1 detta sammanhang vill jag stryka linder den deklaration som i går gjordes

av det ärade ombudet för Schweiz, som i sitt beaktansvärda anförande sade

att hans lands anslutning till tullstillest&ndskonventionen skulle, så till sågandes,

göras beroende av att alla europeiska stater skriva under denna konvenVid

det förhållandet att sistlidne månad och särskilt efter Nationernas

iorbunds församling sistlidne september ett avsevärt antal stater skridit till

betydande tullförhöjningar, så är det med en viss farhåga jag tager i sikte

fastställande av datum för konventionens ikraftträdande. Jag fruktar storligen

att det datum, varmed man räknat i kommentaren till konventionsförslaget,

nämligen den 21 oktober 1929, kommer att stöta på en kraftig opposi
Jag

skulle vilja för konferensen framhålla olägenheten av att tillmötesgå de

uppslag som gjorts att i detta avseende modifiera ekonomiska kommitténs intentioner.

Beträffande art. 9 i förslaget delar jag den mening som uttalats av flera

talare som varnat konferensen för de faror som en alltför oklar formulering av

denna artikel skulle medföra. Det är verkligen av vikt att undvika all tvetycngnet,

pa det att dörren icke må öppnas för tendenser som till äventyrs skulle

^konventionen.14 gen°m en alltför fri tolkning kringgå en effektiv tillämpning

Beträffande förslagets art. 11 angående eventuella förbehåll, så måste jag

®fna’a \ det stf-chum vart arbete f. n. befinner sig, Sverige i likhet med så

manga andra stater ser sig nödsaka! att göra en allmän reservation som det

uttryckligen skan formulera, när denna punkt tages upp till behandling.

, h''arfJ.aIf i°tJer de fragoformulär, som herr ordföranden haft vänligheten att

underställa vart bedömande, sa stannar jag inför ett annat problem, det som

galler tillämpningen av klausulen örn mest gynnad nation. I princip ansluter

jag mig till deras mening, som lovordat tanken, att en stat som icke anslutit sig

°n^en^10I\ei1 skall komma1 åtnjutande av dess fördelar endast på villkor

nen knäsatts e^onomis^a Poetik tillämpar de principer som genom konventions

lutligen må det vara mig tillåtet att säga, att tullstilleståndet bara är en

utgångspunkt, ett medel att ge staterna möjlighet till att under vissa villkor

för säkerhet och lugn pa den internationella politikens område fullfölja arbetet

pa utjämning en utjämning, som denna konvention skall skänka, endast örn

staterna utnyttja den tid, varunder tullstilleståndet varar, för att med fullt

förtroende och fullständig uppriktighet gripa sig an med de förhandlingar som

lorutsatts. Detta är en svar, men nödvändig uppgift.»

Under den tid konferensen hölls, försiggick en vidlyftig korrespondens

mellan envoyén Westman i Genéve och utrikesdepartementet rörande förhandlingarnas

gång å tullkonferensen. Denna korrespondens började den 25 februari

1930 och under densamma rapporterade Westman vad som å konferensen

förekom och utrikesdepartementet lämnade å sin sida förhållningsorder till

förhandlingsdelegationen, allteftersom situationen ändrades. Bland annat hade

Westman meddelat, att Frankrike intagit en mycket ogynnsam hållning till

konventionsförslaget, varför man från fransk sida sökt erhålla en lösning på

s\årigheterna genom att upptaga de olika länderna i två grupper, nämligen de

som blott hade ett fåtal bundna tullsatser och de som hade flera sådana tull
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

23

satser. För den senare gruppen skulle gälla, att respektive stater förbunde sig

att icke höja i handelsavtal nu bundna tullar och beträffande obundna tullar

förfara enligt artikel 5 i avtalet mellan Frankrike och Belgien. För den förstnämnda

gruppen skulle gälla bestämmelserna i förevarande konventionsförslag.

I till utrikesdepartementet lämnat meddelande den 5 mars utvecklade

.Westman närmare innebörden av förslaget till den nämnda indelningen av

staterna i olika grupper och framhöll, att en förutsättning för ikraftträdandet

vore, att alla undertecknande parter ratificerat. Tiden för konventionen vore

ännu obestämd, och möjligen bleve den fastställd till endast ett år. Skulle

allmän anslutning till förslag av denna typ uppnås, torde det bliva nödvändigt

att snabbt, sannolikt redan fredagen den 7 mars, begära instruktioner

från utrikesdepartementet, varvid särskilt borde angivas: 1) Skall Sverige

tillhöra A-gruppen eller B-gruppen? 2) Vilka förbehåll måste göras i anledning

av den för svenska riksdagen framlagda tullpropositionen? Den 8

mars rapporterade Westman till utrikesdepartementet texten till franske handelsministern

Flandins konventionsförslag. Den 10 mars lämnade V estman

till utrikesdepartementet följande meddelande:

Det franska förslaget har i dag enhälligt antagits såsom diskussionsbas. Av

dagens debatter och övriga upplysningar framgå, att motsättningarna angående

förslaget alltjämt äro starka. Engelsmännen, som givetvis ej garna se den

starkare bundenhet, som skulle åläggas dem, avvakta instruktioner, men hava

framfört betänkligheter. Av ett uttalande av Flandin att dorna synes forsla - get vara den bas, som måste i sina huvudlinjer antagas, därest Frankrikes me

verkan skall kunna påräknas. Ordföranden har enträget anhallit, att de oii a

delegationerna vid sammanträde, som börjar i morgon kl. 10.30, skola angiva

sin principiella ställning till förslaget. „ • j

Vi utgå från att, ehuru från vissa håll motsatsen ifragasatts, Sverige under

alla förhållanden bör hänföras till tariffstaterna, ehuru dessa tant t bindningar

uppgå till endast cirka 6 procent, och icke till de i art. 6 och 7 angivna länderna.

Utrikesministern sände därefter instruktion till ombuden, van huvudsakligen

meddelades, att de ägde att preliminärt uttala sig välvilligt för det franska

förslaget, dock under förutsättning att det erhölle allmän anslutning och

att förbehåll gjordes för Sverige, som skulle tillhöra tariffstaterna, beträffande

rätten att höja tullarna a jordbruksprodukter.

Den 12 mars kom från svenska delegationen i Genéve följande framställning

till utrikesdepartementet:

Instruktionerna av den 11 mars åberopas. ... t ■

1) Även oavsett särskild reservation bibehalles en vidsträckt handlingst n
het

på grund av bestämmelserna i art. 3 av det franska förslaget, som ej utesluta

höjningar av obundna tullsatser men endast föreskriva förhandsmeddelande

och eventuellt vissa förhandlingar efteråt. ..

2) Enligt art. 2 i förslaget kan överenskommelsen uppsagas tili den i april

1931 varigenom i fall av behov lantbrukstullarna efter nämnda datum kunna

höjas även utan förhandsmeddelande örn höjningarna och utan skyldighet att

ingå på förhandlingarna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

3) Skall under sådana förhållanden uttryckligen förbehåll göras även för

andra jördbrukstullar än de av regeringen nu föreslagna och i så fall vilka?

,, „ händelse ett generellt förbehåll beträffande samtliga jördbrukstullar

ramiöres, mäste man räkna med att hela frågan örn en överenskommelse kan

komma att falla, da jordbruksstatema i så fall erhålla en anledning att draga

sig undan, (jemmi avgivande av en sådan deklaration, som skulle skapa ett

nytt utgangslage, riskerar man att Sverige framstår som den stat vars ställningstagande

särskilt bidragit till förhandlingarnas misslyckande.

5) Vid sammanträde i kväll kommer hänvändelse att ske till de delegationer,

som hittills ej yttrat sig. Vi söka tills vidare hålla frågan örn reservationer

oppen och ämna vid detta sammanträde eventuellt endast förbereda på att

man fran svensk sida torde komma att se sig nödsakad göra förbehåll berörande

ett antal jördbrukstullar och särskilt de, som framgå av regeringens proposition

vid innevarande års riksdag.

Senare samma dag gjordes från Svenska delegationen i Genéve följande

framställning till utrikesdepartementet:

Med hänsyn till förhandlingsläget hemställa vi att örn möjligt under morgon

dagen fa emotse uppgift å samtliga de rubriker, beträffande vilka förbehåll

tran Svensk sida anses påkallad. [Vi ämna dock i varje fall icke göra

några preciserade uttalanden angående svenska förbehåll annat än örn det på

grund av förhandlingarnas gång blir oundgängligen nödvändigt.

• Vl-,i 1 kommittésammanträde i eftermiddag hade italienarna icke infunnit

fl?*/ j fram|5alladf en vms osäkerhet. Den italienska ståndpunkten anses

o Dårande mindre välvillig till tanken på en överenskommelse. Engelska delegationen

bär ej avgivit någon bestämd deklaration, men man har från engelsk

sida intagit en ganska gynnsam ställning. Den engelska delegationen torde ej

opponera sig mot sjalva indelningen av staterna på två grupper, och skulle det

visa sig möjligt att överhuvud taget få någon överenskommelse till stånd, anses

sannolikt, att denna gruppindelning bibehålies.

"?en marS gay utrikesministem delegationen i Genéve order att i det läge

förhandlingarna då kommit allenast vidhålla förbehållet för jordbrukstullarnas

höjning i enlighet med till riksdagen avlåten proposition.

Samma dag begärde utrikesministern skriftligt meddelande angående läget.

Det begärda meddelandet uppsattes den 14 mars och inkom till utrikesdepartementet

den 17 mars.

Den 15 mars intelegraferade Westman till utrikesdepartementet följande

meddelande:

. dagens sammanträde avgåvo delegationerna efter namnupprop förklahuruvida

de vore beredda acceptera konventionsförslagets artikel 1 innehallande

principen att handelsavtal ej skola uppsägas under konventionens giltighetstid

17 stater, danbiand Sverige, svarade jakande, Österrike nekande.

Med anledning harav erinrade Schweiz, Jugoslavien och Tjeckoslovakien örn

i orut avgivna förklaringar angående anslutning av grannländerna såsom vill-°r

0.r, !J1,tra( a/,u e'' Tjeckoslovakien anmälde tillika reservation om uppsägmngsratt

beträffande dess handelsavtal med Ungern. Finland svarade jakande

med reservation for estniska handelsavtalet, Grekland med visst förbehåll 5

lander voro frånvarande, däribland Spanien. Turkiet avhöll sig. På förslag

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

25

av Flandin beslöts fortsätta detaljgranskningen av konventionsförslaget i förhoppning

att svårigheterna, som föranledas av ett fåtal handelsavtal, skola

kunna undanröjas genom direkta förhandlingar. En första lista å reservationen

från olika länder sändes i kväll, men ytterligare äro att vänta.

Den 19 mars telegraferade Westman till utrikesdepartementet följande:

Vid genomgång av listorna enligt artikel 6 anmälde jag för Sverige allmänt

undantag för produits agricoles särskilt angivande de för riksdagen framlagda

tullökningarna. Frankrike gjorde undantag för lois cadenas. Detta gav anledning

till utökning av undantagen för ett flertal länder. Inför dessa nya svårigheter

framlade Italien förslag örn fullständig strykning av artikel 6 jämte

samtliga listor, eventuellt med omskrivning av artiklarna 2 och 3. Efter namnupprop

förklarade sig 15 länder för strykning, 2, däribland Tyskland, mot

samt 7, däribland Sverige, förklarade sig först vilja se eventuell ny formulering

av nämnda artiklar. Underkommission tillsatt för behandling av förslaget.

Den 20 mars rapporterade Westman den formulering styckena 2 och 3 i

artikel 6 erhållit samt det till artikel 3 fogade nya stycket likasom det till

sagda artikel fogade protokollet. Senare samma dag meddelade Westman

till utrikesdepartementet, att ett icke officiellt sammanträde hade hållits

samma dag, därvid förslag framställts att borttaga artikel 6 ävensom

gjorda förbehåll. Sverige jämte flertalet övriga stater utalade sig emot sådan

åtgärd. Portugal ville, om artikel 6 uteslöts, göra särskilda förbehåll, och de

svenska ombuden gjorde förbehåll beträffande tullen å jordbruksprodukter.

De svenska förbehållen mötte föga förståelse, och det gjordes gällande, att genom

Sveriges hållning hela förslaget till konvention riskerade att falla. Vidare

framhölls, att Sverige borde tillhöra frihandelsgruppen, och när det nu

fordrade att tillhöra den andra gruppen, borde Sverige i varje fall icke begära

särskilda förbehåll. Efter lång diskussion begärde det svenska ombudet officiellt

sammanträde. Westman förklarade, beträffande läget, att om de gjorda

förbehållen för andra länder strykes, jämväl de av Sverige gjorde förbehållen

bomme att strykas. Skulle icke Sverige då biträda konventionen, skulle säkert

även de övriga skandinaviska länderna draga sig tillbaka, och då skulle hela

förslaget riskeras.

I en den 17 mars till utrikesministern ställd och den 20 mars till utrikesdepartementet

inkommen skrivelse hade Westman redan före sagda rapports avgivande

sammanfattat sin uppfattning av läget. Den 21 mars intelegraferades

följande presstelegram från Genéve:

Sveriges ombud begärde i dag vid diskussion av konventionstexten att för

eventuella svenska höjningar av tullarna på jordbruksprodukter undantag skulle

göras från vidtagande av de i konventionstexten för sådana fall föreskrivna

formaliteter. Tyska ombudet förklarade att i sådant fall även Tyskland önskade

göra undantag. Schweiz ombud påpekade, att den föreliggande texten

gåve svenska regeringen all den rörelsefrihet den kunde önska. Det svenska förslaget

avslogs därefter. Under beklagande av denna utgång avgav svenska

ombudet en förklaring avsedd att införas i konferensens rapport, enligt vilken,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

om svenska regeringen skulle komma att underteckna eller att adherera till en

eventuell konvention, den önskade redan nu hava förberett staterna på att planerna

på tullförhöjningar komma att fullföljas.

Det stenografiska protokollet är i berörda delar av följande lydelse:

Er Westman (Sverige). — Härom dagen då man diskuterade förbehållen

presenterade jag en lista, i vilken jag särskilt tog sikte på jordbruksprodukterna,

i synnerhet vissa produkter med avseende på vilka den svenska riksdagen

sedan någon tid hade en proposition under behandling. Då vid samma sammanträde

den italienska delegationen föreslog strykning av art. 6 och följaktligen

av förbehållen i allmänhet, gav jag för mitt vidkommande uttryck åt tanken,

att jag förbehöll mig rätt att återkomma till ämnet. När nu det italienska

förslaget antagits, anser jag mig böra säga några ord. Sedan 20 år tillbaka

har Sverige icke ändrat sina tullsatser, vilket haft till följd att de placerats i

en alldeles speciell situation. Vi ha hitintills icke gått till någon ökning av

jordbrukstuliarna trots den jordbrukskris, som härjar hos oss. Andra länder

ha icke följt samma linjer i sitt uppträdande. Så lia vi sett hurusom Tyskland,

Frankrike, Schweiz och ännu andra länder under de senare åren gått

till avsevärda höjningar av sina jordbrukstullar. Ni förstå lätteligen det intryck

som gjorts på den allmänna opinionen i våra jordbrukskretsar genom alla

dessa litet varstädes utom i Sverige företagna tullhöjningar. I enlighet med

den deklaration som sistlidne januari gjordes i trontalet har svenska regeringen

nyligen föreslagit kamrarna de tullförhöjningar, som ni återfinna i den

lista som jag härom dagen presenterade. Vi ha icke velat sätta Sveriges underskrift

under konventionen utan att precisera vår hållning och definiera vårt

betraktelsesätt i syfte att undvika varje tvetydighet. I anslutning till de instruktioner

jag erhållit av min regering begär jag alltså att en lista, en reservation

göres i vad det gäller jordbrukstuliarna, i synnerhet de som avses i den

proposition som för närvarande ligger under svenska riksdagens prövning. Jag

vill tillägga, att, när vi göra detta förslag, vi inspirerats av en önskan till uppriktighet

och lojalitet och av omtanke att sätta var och en väl in i det som det

för ögonblicket handlar örn i Sverige.

Ordföranden. ■— Får jag fatta det så att den svenska delegationen önskar

till konventionen uttryckligen foga en lista av samma innehåll som den, vilken

delegationen framlagt?

Hr Westman (Sverige). -— Det gäller den lista som jag redan underställt

kommissionen för några dagar sedan. Det är denna lista som räknar upp en

rad jordbruksprodukter.

Hr Stucki (Schweiz). — Den omständigheten att mitt land praktiskt taget

icke har något intresse för den svenska listan och den traditionella vänskap

som förenar de båda länderna ge mig rätt, skulle jag tro, att föreslå eder, i

all objektivitet, att avslå Sveriges förslag. Jag gör detta i konferensens eget

intresse och ingalunda, det behöver jag väl knappast säga, för att vara

obehaglig mot Sverige. Ni erinrar er den nattliga diskussionen vid denna konferens,

som gick av stapeln från kl. halv 9 på kvällen till kl. halv 3 på morgonen.

Det är nödvändigt att undvika att återkomma till detta spörsmål om

listorna, ty om man skulle ge tillåtelse åt ett land att trots förbättring, jag

skulle snarare vilja säga, trots försämring av artiklarna 2 och 3, örn man

skulle ge tillåtelse åt ett land att presentera ytterligare listor och förbehåll,

så skulle vi rakt inte komma ut ur de praktiska svårigheterna. Allt vad det

ärade ombudet för Sverige sagt oss är ju alldeles riktigt. Jag bestrider inga
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

27

lunda dessa rättigheter, men jag konstaterar, att artiklarna 2 och 3 ge Sverige

all garanti och all möjlighet att göra vad de anse vara nödvändigt. Därför

tillåter jag mig att göra er formligt förslag om att avslå den svenska begäran,

allt under det jag uppriktigt ber mina svenska kolleger örn ursäkt.

Hr Posse (Tyskland) talar på tyska (översättning). — Tysklands förste

delegerade har givit mig i uppdrag att inför konferensen deklarera, att den

tyska regeringen bemyndigat den tyska delegationen att avstå från artikel 6,

från listorna med undantagen och att godkänna den formulering av artiklarna

2 och 3 som gjorts av redaktionsutskottet. Jag förenar mig med det ärade

ombudet för Schweiz i hans vädjan till den svenska delegationen. Handelsförbindelserna

mellan Sverige och Tyskland äro reglerade. Helt nyligen ha vi i

vårt handelsavtal infört en ändring som ratificerats av bägge parterna. Vi ha

icke något större intresse i export av jordbruksprodukter till Sverige, men örn

regeringen i ett grannland till Tyskland sådant som Sverige skulle vid denna

konferens få tillåtelse till undantag och listor, så skulle den tyska delegationen

anse sig böra återkomma till sitt beslut och vidmakthålla sin begäran i

vad det gäller listorna och artikel 6.

Ordföranden. — Ämnar det ärade ombudet för Sverige tillmötesgå den vädjan

som de schweiziska och tyska delegationerna riktat till honom eller föredrar

han att vi gå till en omröstning?

Herr Westman (Sverige). — Jag önskar en omröstning.

Ordföranden. ■—- Nöjer sig herr Westman att omröstningen sker med handuppräckning?
Herr

Westman (Sverige). — Jag är nöjd örn omröstningen sker med handuppräckning.

Ordföranden. ■— Jag ber de ombud, som rösta för Sveriges begäran att

räcka upp en hand. Jag konstaterar att två ombud uttalat sig till förmån för

Sveriges begäran. Den har alltså avslagits.

Herr Westman (Sverige). — Jag beklagar mycket att kommissionen icke

ansett sig kunna acceptera min begäran, och jag vill göra följande deklaration,

som jag ber att örn möjligt få in i rapporten:

Den svenska regeringen har förelagt riksdagen en proposition örn höjda

tullar på vissa jordbruksprodukter. Riksdagen är för närvarande sysselsatt

med detta spörsmål och i betraktande av samtidigheten mellan riksdagsdebatterna

i Sverige och utarbetandet av den förevarande konventionen har Sveriges

regering velat formligen fästa konferensens uppmärksamhet på att beslut

i detta ämne äro att i en nära framtid motse från de svenska statsmakternas

sida. Jag vill dessutom säga att även om Sveriges regering undertecknar

och ratificerar det föreliggande förslaget, så kommer detta icke att

medföra några modifikationer i dess uppsåt.

Den 21 mars på e. m. hade de svenska ombuden i Genéve erhållit följande

anvisningar per telefon, enär ombuden begärt instruktion till konferensens eftermiddagssammanträde

den 21 mars och tiden därför ej medgav deras befordran

medelst telegram:

1) Det av delegationen avgivna förbehållet beträffande jordbrukstullar bör

vidhållas.

2) Avslås förbehållet, bör emellertid delegationen, med beklagande av avslaget,

begagna tillfället redan nu framhålla, att örn svenska regeringen icke

desto mindre skulle signera eller adherera till konventionen regeringens tullprogram

på jordbruksområdet i allt fall kommer att fullföljas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

Deli 22 mars ingick till utrikesdepartementet följande meddelande från Westman:
Sedan

beslut fattats örn strykning av artikel 6 jämte undantagslistor gjorde

jag formell hemställan örn bibehållande av tidigare begärd reservation för

Sverige. Efter anförande av Schweiz och Tysklands ombud avslogs det svenska

yrkandet. Endast Sverige och Portugal röstade för. Därefter upplästes

följande förklaring med begäran om dess intagande i kommissionens rapport:

(Här följer så den ovan ur det stenografiska protokollet återgivna deklarationen).

Den 24 mars inkom till utrikesdepartementet följande meddelande från Westman:
Ungerska

ombudet har i dag avgivit förklaring att på grund av medgiven

uppsägnings rätt av ungerska handelsfördragen med Tjeckoslovakien och

Österrike kan Ungern icke underteckna eller ratificera konventionen. Efter

uttalad förhoppning att ungerska regeringen skulle ändra uppfattning beslöt

konferensen fortsätta förhandlingarna. Spanien har förbehållit sig full handlingsfrihet.

Tiden för undertecknandet av konventionen är fastställd till den

15 april.

I detta ärende har, enligt vad utskottet inhämtat, utrikesnämnden icke hörts

förrän här berörda förhandlingar slutförts; nämnden sammankallades till överläggning

om tullkonferensen i Genéve först den 4 april 1930.

Förhållandet, att ministern för utrikes ärendena icke hemställt örn utrikesnämndens

hörande på ett tidigare stadium av ärendets behandling, finner utskottet

synnerligen anmärkningsvärt. Rådplägning med utrikesnämnden bör,

stadgas i 54 § regeringsformen, äga rum »i alla utrikesärenden av större vikt»

före avgörandet. Syftet med denna bestämmelse utvecklades utförligt i den

kungl, proposition, nr 346 vid 1919 års riksdag, vari förslag framställdes örn

utrikesnämndens inrättande. I departementschefens föredragning vid propositionens

avlåtande yttrades bl. a. med avseende å nämnden: »Den bör ... årligen av

riksdagen tillsättas; och ej nog med att den skall kunna fungera under pågående

riksdag, bör den i överensstämmelse med sitt ändamål att vara till hands, när helst

ett viktigt utrikespolitiskt ärende förekommer till avgörande, kunna sammankallas

även under tider då riksdag ej är samlad, utan att härför skall erfordras den

vidlyftiga anordning med Törpuppad’ riksdag, som under världskriget visat sig

nödvändig. Ett oundgängligt villkor för att nämndens ledamöter verkligen skola

kunna bilda sig ett grundat omdöme örn de spörsmål, som föreläggas dem, är

uppenbarligen, att de erhålla tillfälle att härom inhämta ingående kännedom,

varför det bör åligga regeringen att meddela nämnden alla tillgängliga handlingar

och upplysningar. Den ömtåliga beskaffenheten av ett eller annat ärende

bör, såsom av kommittén betonats, icke få utgöra anledning till dess hemlighållande

för nämnden, då förbehåll i sådan riktning skulle omintetgöra syftet

med hela institutionen. Den fullkomliga öppenhet med avseende på de utrikespolitiska

ärendenas handläggning, som sålunda enligt de föreslagna bestämmelserna

präglar förhållandet mellan regering och nämnd, utgör säkerhet för

att på detta område intet viktigt avgörande träffas utan att riksdagens förtro
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

29

endemän därom hållits underrättade och fått tillfälle att giva uttryck åt de meningar,

som inom densamma äro representerade.»

Det torde vara uppenbart, att här förevarande ärende är av den natur, att det

måste anses falla under grundlagens karaktäristik av de fall, i vilka rådplägning

med utrikesnämnden bör äga rum. Emellertid har instruktion för Sveriges

ombud vid tullfredskonferensen meddelats, och en betydelsefull notväxling

mellan den svenska regeringen och dessa ombud har sedermera ägt rum utan att

utrikesnämnden vid något tillfälle sammankallats för att höras i de skilda, synnerligen

viktiga spörsmål, som framträtt i samband med ärendets behandling.

Först sedan ifrågavarande förhandlingar avslutats och i själva verket den svenska

regeringen bundit sig vid en viss ståndpunkt, har det ansetts nödigt att

höra de ombud för den svenska riksdagen, som utgöra nämnden. Emellertid är

det tydligt, att vid den tidpunkt, då nämnden verkligen hörts, dess hörande var

av jämförelsevis ringa betydelse. För att överläggningarna inom nämnden för

ärendets behandling skulle vara av det värde, som vid nämndens inrättande avsetts,

borde givetvis nämnden ha hörts, innan de grundläggande besluten rörande

Sveriges ställningstagande på tullfredskonferensen i Genéve fattats. Underlåtenheten

att tidigare höra nämnden synes så mycket mera egendomlig och

anmärkningsvärd, som här berörda beslut fattats under den tid, riksdagen varit

samlad, och sålunda några praktiska hinder för nämndens sammankallande

icke kunnat föreligga.

På anförda skäl får utskottet hos riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen

mot ministern för utrikes ärendena Trygger.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, David Bergström, Vennerström,

Sundberg*, Larsén*, Mellén, Valfrid Eriksson, Granström*, Wagnsson, Engberg,

Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken, Persson i Trången, Hallén, Laurén*,

Karlsson i Vadstena, Fast, Holmström och Björck i Kristianstad*.

Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

4:o.

(Protokoll över försvarsärenden den 31 maj 1929 och den 14 juni 1929.)

För budgetaret 1929/1930 skulle enligt riksdagens i enlighet nied statsverkspropositionen

(IV sid. 223 o. ff.) fattade beslut 43 värnpliktiga studenter och

likställda tilldelas flygvapnet. Dessa värnpliktiga studenter hava under 1929

dels uttagits vid inskrivningsförrättningarna, dels ock överförts till flygvapnet

från hären eller marinen. Sådan överföring har verkställts genom beslut av

Kungl. Maj .t i varje särskilt fall efter av de värnpliktiga gjorda ansökningar.

Detta förfarande avser att möjliggöra, att allenast sådana värnpliktiga studenter

och likställda tilldelas flygvapnet, vilka vilja underkasta sig den längre

tjänstgöring, som erfordras för utbildning till reservofficer vid flygvapnet. I

följd härav skola ansökningar örn överföring till flygvapnet enligt de bestämmelser,

som av vederbörande myndighet tillämpats, åtföljas av — förutom erforderliga

intyg rörande sökandens teoretiska och praktiska utbildning med

mera skriftlig förbindelse att fullgöra tjänstgöring, som fordras för utbildning

till reservofficer vid flygvapnet. Chefen för flygvapnet har vidare, i avbidan

pa att slutliga bestämmelser skola utfärdas, för tillstyrkan av ifrågakomna

ansökningar uppställt vissa fordringar såväl i avseende å sökandens

kroppsbeskaffenhet som beträffande sökandens utbildning. I sistnämnda avseende

fordras att hava avlagt studentexamen eller sjökaptensexamen vid någon

av rikets navigationsskolor eller godkänd examen från någon av följande

läroanstalter, nämligen; Chalmers tekniska institut, högre avdelningen; tekniskt

läroverk (teknisk elementarskola, tekniskt gymnasium); folkskoleseminarium,

bergsskolan i Filipstad eller Falun; handelsgymnasium, statsunderstött

eller ställt under skolöverstyrelsens inseende; skogshögskolans forstmästarekurs

eller något av lantbruksinstituten vid Alnarp eller Ultuna.

Under 1929 har ett stort antal ansökningar av studenter och likställda örn

pverföring till flygvapnet inkommit till Kungl. Majit. Dessa hava av Kungl.

Maj .t i regel endast bifallits, därest sökanden enligt ovannämnda villkor varit

kompetent att antagas till reservofficersaspirant samt avgivit förut omförmäld

förbindelse att fullgöra tjänstgöring av sådan längd, som kunde bliva

för reservofficersaspiranter vid flygvapnet stadgad. Endast två undantag

från denna regel finnas, nämligen beträffande ansökningar av Nils Kurt Elif

Bonde Järte och Gösta Wiklund.

Järtes ansökning, som inkommit till vederbörande inskrivningsexpedition

den 3 maj 1929, avser överföring fran infanteriet, som Järte vid inskrivningen

tilldelats, till flygvapnet för utbildning till reservofficer, och sökanden har

lämnat förbindelse att tjänstgöra så lång tid, som erfordras för utbildning till

reservofficer. Beträffande Järtes kompetens märkes, att han, som vöre född

den 19 juli 1909, den 2 juni 1927 erhållit avgångsbetyg från första ringen i

Sigtunaskolan, därvid han blivit godkänd i samtliga ämnen med undantag av

tyska språket, samt att han under tiden från den 20 september 1927 till den

20 mars 1929 praktiserat vid olika mekaniska verkstäder, därav bland annat

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

31

vid A.-B. Thulin ve riten, vid A.-B. Aerotransports flygstation i Stockholm

under två månader såsom biträdande flygmekaniker och vid Flygvapnets centrala

verkstad å Malmen under tiden den 17 januari till den 20 mars 1929.

Järtes ansökning har lämnats utan erinran av följande myndigheter, nämligen

: inskrivningsbefälhavaren, östra arméfördelningens chef och chefen för

flygvapnet. Generalstabschefen yttrade i utlåtande den 25 maj 1929 beträffande

denna ansökning:

»Enligt g. o. nr 637/1929 skola befälselever icke tilldelas flygvapnet. Anledningen

härtill är, att till flygvapnet i stället skulle överföras endast värnpliktiga,

vilka besitta sådana kunskaper, att de kunna utbildas till reservofficerare.

Chefen för flygvapnet har på denna grund avstyrkt underdånig ansökan

örn tilldelning till flygvapnet från värnpliktige 635 27/1925 de Geer, som varit

elev tre år vid Chalmers tekniska instituts lägre avdelning, och Eders Kungl.

Maj :t har genom nådigt beslut den 15 mars 1929 avslagit denna ansökan i vad

rör tilldelning till flygvapnet men genom överföring till Ing. 2 ansett honom

besitta kunskaper, som i i. f. § 22 b) omförmäles.

Värnpliktige 1806 45/1929 Järte äger enligt bifogat yttrande från skolöverstyrelsen

endast kunskaper motsvarande realskolexamen (i. f. § 22 b)).»

Kungl. Maj :t har på hemställan av föredragande departementschefen, statsrådet

Malmberg, genom beslut den 31 maj 1929 funnit gott medgiva, att Järte

överföres till flygvapnet och tilldelas andra flygkåren såsom befälselev.

Wiklund har i sin ansökning, vilken inkommit till vederbörande inskrivningsexpedition

den 14 maj 1929, anhallit att fa fullgöra sin värnplikt som

vanlig värnpliktig vid flygvapnet. Wiklund, som vid inskrivningen tilldelats

infanteriet för befälstjänst, har icke lämnat förbindelse att tjänstgöra såsom

reservofficersaspirant. Vidkommande hans kompetens kan anföras, att han

den 3 juni 1925 erhållit avgångsbetyg från Palmgrenska samskolans 10 :e klass

(motsvarande ring II), därvid han icke blivit uppflyttad till följande klass

och, bland annat, i tre ämnen jämte teckning erhållit vitsordet icke fullt godkänd

samt i matematik otillräcklig. Wiklund har vidare 1925—1926 genomgått

ettårig kurs vid Stockholms högre handelsinstitut samt under tiden från

och med den 28 januari till och med den 1 mars 1929 varit elev vid A.-B. Aeromateriels

flygskola, därvid han efter 10 timmar 56 minuters flygundervisning

avlagt prov för privatförarecertifikat och erhållit internationellt flygcertifikat.

Beträffande Wiklunds ansökning i vad den anginge överföring till flygvapnet

har inskrivningsbefälhavaren och östra arméfördelningens chef förklarat

sig icke hava något att erinra. Chefen för flygvapnet har i utlåtande den

27 maj 1929 förklarat, att han icke har något att erinra emot bifall till ansökningen,

men att sökanden icke kunde påräkna att erhålla flygutbildning,

då för dylik utbildning enligt då tillämpade bestämmelser endast uttogos sådana

värnpliktiga studenter och likställda, vilka besutto för utbildning till reservofficer

erforderligt kunskapsmått, vilket sökanden emellertid icke ägde.

Generalstabschefen yttrade i utlåtande den 11 juni 1929, bland annat:

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets memorial Nr 86.

»Sökanden besitter icke sådana kunskaper, som vid armén fordras för anställning

som officer i reserven.

Omföring i övrigt synes under hänvisning till i § 24 värnpliktslagen fastställda

kontingenter icke böra ifrågakomma. Enär sökanden emellertid under

hand förklarat sig, därest hans ansökan icke bifalles, önska ändrad tilldelning

till trängtruppförband såsom befälselev, tillstyrkes tilldelning till T. 1.»

__ Kungl. Maj :t har på hemställan av föredragande departementschefen, statsrådet

Malmberg, i beslutet den 14 juni 1929 funnit gott medgiva, att Wiklund

överföres till flygvapnet och tilldelas första flygkåren såsom befälselev.

Av ovan refererade handlingar torde klart framgå, att såväl Järte som Wiklund

äro inkompetenta att antagas till reservofficersaspiranter vid flygvapnet,

då icke någondera besitter mer än högst de kunskaper, som erfordras för

realexamen, och deras praktiska flygutbildning icke torde kunna ersätta

dessa sökandenas bristande kunskaper. Det torde nämligen för den befälsföring,

som åligger reservofficer, fordras en god teoretisk underbyggnad före

militärutbildningen, och de kunskapsmått, som i sådant hänseende uppställts

av chefen för flygvapnet, synas icke vara för stränga. Utskottet finner därför,

att, därest man såsom skäligt synes vara, vill bibehålla villkoret, att allenast de

studenter och likställda, vilka kunna ifrågakomma till reservofficersutbildning,

skola tilldelas flygvapnet för flygutbildning, såväl Järtes som Wiklunds ansökningar

bort av Kungl. Maj:t avslås, ej minst med fäst avseende därå, att

utbildningen av de värnpliktiga vid flygvapnet ställer sig avsevärt dyrare för

staten än vid övriga vapenslag.

Beträffande storleken av dessa merkostnader hänvisas till nedanstående

tablå:

Tablå

över utbildningskostnaderna i medeltal för varje flygutbildad student under

de olika utbildningsperiodema.

1. årets

flygutbild- ning,

12 mån.

Arméspa-

narkurs

4''/* män.

Befälskurs

4 mån.

Summa

kr.

Anm.

Drivmedelskostnader.....

Flygtillägg.........

Flygskjututbildning.....

2 125: —

900: —

700: —

1 770: —

675: —

2 130: —

600:-

6 025: —

2 175: —

700:-

3 725: —

2445: —

2 730: —

8900:-

Hän ingå icke utgifter för övriga övningsomkostuader eller kostnader för underhåll av skolflygmaterielen,

ej heller äro omkostnaderna för lärarpersonalen av i ovanstående tablå upptagna ntgiftsposter

inräknade.

Utskottet finner det därför klart, att, för ernående av största möjliga effektivitet

inom den fastställda kostnadsramen, allenast de bästa och lämpligaste

böra uttagas till tjänstgöring vid flygvapnet och garanti skapas för deras kvar
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

33

blivande i tjänst; den tillämpade bestämmelsen att härvid jämväl fordras förbindelse

att fullgöra tjänstgöring såsom vid utbildning till reservofficer är uppenbarligen

ett i sin mån lämpligt medel för sagda måls vinnande, även örn den

i och för sig icke kan säkerställa detta. Det kan väl i föreliggande fall invändas

att chefen för flygvapnet tillstyrkt ansökningarna. Orsaken härtill är, i

brist på saklig motivering i utlåtandet, för utskottet okänd. Chefen för flygvapnet

har, beträffande Wiklund, förklarat, att han icke kunde påräkna flygutbildning,

men Kungl. Majit har i trots härav överfört honom till flygvapnet

•såsom befälselev. Att Wiklund icke ens, såsom för övriga sökande fordrats,

avgivit förbindelse att tjänstgöra så lång tid, som erfordras för utbildning till

reservofficer, finner utskottet vara av mindre betydelse, då utskottet anser det

uteslutet att han, såsom ovan anförts, skulle kunna ifrågakomma till sådan

utbildning. Då sålunda anledning saknats att överföra Järte och Wiklund

till flygvapnet, synes Kungl. Maj :ts berörda åtgärd oförklarlig och detta så

mycket mer som Kungl. Majit icke på grund av brist på ansökningar eller eljest

torde haft svårighet att fylla behovet av värnpliktiga studenter och likställda

vid flygvapnet. Kungl. Maj :t har nämligen genom beslut, bland annat,

den 22 februari, den 1 mars och berörda den 31 maj 1929 avslagit ansökningar

från flera väl meriterade värnpliktiga, av vilka två utexaminerats från Chalmers

tekniska institut, allenast därför att de icke förbundit sig tjänstgöra så

lång tid som erfordras för reservofficersaspiranter. Varför Järte och Wiklund,

vilka icke kunna ifrågakomma härtill, skulle gå före dessa synes tämligen oförklarligt.

Härtill kommer att, därest fara måhända kunnat anses förelegat, att

icke få behovet fyllt med personer villiga att tjänstgöra den längre tid, som föreskrives

för reservofficersaspiranter, skäl i varje fall saknats att så skyndsamt

som skett avgöra ansökningar från inkompetenta sökande. Dessa hade kunnat

lämnas oavgjorda till dess det visat sig örn ansökningar från kompetenta personer

skulle inkomma. Då den utbildning vid flygvapnet, varom här är fråga,

icke skulle taga sin början förrän den 3 september 1929, förelåg icke särskild

brådska med dessa ärendens avgörande. Det har nämligen visat sig att Kungl.

Majit den 6 september 1929 avslagit ansökan av befälseleven S. T. N. Nyström

att bliva antagen till reservofficersaspirant vid flygvapnet. Nyströms ansökan

är dagtecknad den 25 juni 1929 och inkom] till Hälsinge regementes expedition

den 27 i samma månad. Sedan härefter chefen för flygvapnet, dit ansökningen

inkommit den 3 juli 1929, den 15 augusti sagda år med tillstyrkande yttrande

insänt den till försvarsdepartementet, har generalstabschefen den 27 augusti

1929 avgivit utlåtande, däri generalstabschefen, enär det antal studenter och

likställda, vilka skola tilldelas flygvapnet, i händelse av bifall till senast tillstyrkta

överföringar är fyllt, avstyrkt ansökningen. Då ''Nyström är fullt

kompetent till reservofficersaspirant, vilket även anföres av chefen för flygvapnet,

samt Nyström jämväl avgivit förbindelse angående tjänstgöringstidens

längd, har Kungl. Majit sålunda genom förfarandet beträffande Järtes och

Wiklunds ansökningar gynnat dessa senare personer, vilka ej uppfyllt gällande

kompetenskrav, och förhindrat att Nyström, som är kompetent och lämplig,

överföres till flygvapnet.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 16 haft. (Nr 26.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets memorial Nr 86.

Då utskottet sålunda funnit, att genom berörda förfarande dels nödig omsikt

icke av föredraganden iakttagits i fråga om kravet på strängt urval med hänsyn

till behörig användning av för utbildningen anvisade betydande anslag,

dels en till förfogande stående kompetent person icke kunnat tilldelas flygvapnet,

utan i stället dit överförts för ifrågakomna uppgifter icke kompetenta

värnpliktiga samt därigenom möjligheten till effektiv utbildning av erforderlig

personal minskats, utan att utbildningskostnaden härför minskats, har utskottet

ansett sig böra beträffande ifrågakomna ärenden den 31 maj och den 14

juni 1929 angående Järdes och Wiklunds ansökningar hos riksdagen göra an-*

mälan enligt 107 § regeringsformen mot föredragande departementschefen,

statsrådet Malmberg.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg*, David Bergström,

Stendahl, O. W. Dansson, Hellberg*, K. J. Ekman*, Vennerström, Sundberg,

Wagnsson, Engberg, Gustafson i Kasenberg, Hallén*, Forssell, Laurén, Lindmark,

Fast, Petersson i Broaryd* och Lundén.

* Ej närvarande vid justeringen.

a:o.

(Protokoll över försvarsärenden den 13 december 1929.)

Flygstyrelsen anhöll i skrivelse den 13 september 1929 att få disponera det

för anskaffning av fallskärmar beviljade anslaget kr. 126,300 på följande sätt:

55 skärmar typ Salvator ä kr. 1,630:

20 » » Irving å » 1,430:

2 » » Robur å » 1,600:

Provning av anskaffade skärmar . .

89,650: —

2>

28,600: —

2>

3,200: —

.....*

4,850: —

Summa kr.

126,300: —

Kungl. Maj :t medgav, att för anskaffande av 20 skärmar av typ Irving och

2 av typ Robur samt för provning finge tagas i anspråk högst kr. 33,800.

I skrivelse den 19/n 1929 anhöll flygstyrelsen att få disponera återstående

92,500 kronor på visst i skrivelsen angivet sätt:

(50 skärmar av typ Salvator...........

Omändring av 34 skärmar av typ Irving.....

Provning av skärmar, frakter m. m. . .......

Summa

kr. 81,500: —

* 8,500: —

> 2,500: —

kr. 92,500:—)

Härjämte gjorde Carl H. Lundholms A.-B. i skrivelsen den 26/n 1929 framställning

rörande leverans till kronan av fallskärmar, över vilken framställning

flygstyrelsen yttrade sig i utlåtande den 3/i2 samt i en därtill fogad

iY. P. M. den 10/i2, vari styrelsen föreslog följande förändring i dispositionen

av tillgängliga medel:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

35

45 skärmar typ Salvator.............kr. 73,350

4 » » Robur..............» 7,400

Omändring av 34 st. Irving-skärmar.......» 8,500

Provning av skärmar, frakter m. m. . . _. . . . » 3,250

Summa

departementschefen,

Malm
-

kr. 92,500:

På tillstyrkan av föredragande departementschefen, statsrådet

berg, beslöt Kungl. Majit den 13 december 1929, att anslaget skulle disponeras

i enlighet med flygstyrelsens senaste förslag.

Till belysning av Kungl. Maj:ts beslut den 13 december må till en början

meddelas, att flygstyrelsen den 19 november inkom med följande skrivelse:

»Till Konungen.

I underdånig skrivelse den 13. september 1929, D. N :r H. 393, hemställde

flygstyrelsen örn bemyndigande, att med anlitande av för budgetåret 1929—

1930 anvisade medel för anskaffning av fallskärmar få inköpa 55 st. dylika

av typ Salvator, 20 st. av typ Irving och 2 st. av typ Robur.

Ifrågavarande framställning bifölls av Eders Kungl. Majit genom

nådigt brev den 26. september 1929, H. D. N:r 107, i så måtto, att flygstyrelsen

bemyndigades anskaffa 20 st. fallskärmar, typ Irving och 2 st. typ Robur,

under det att E d e r s Kungl. Majit beträffande framställningen i övrigt

sedermera ville meddela nådigt beslut.

På grund av den stora brist på fallskärmar, som fortfarande förefinnes vid

flygvapnet, får flygstyrelsen i underdånighet framhålla vikten av att anskaffning

av ytterligare antal fallskärmar snarast mätte komma till stånd.

Beträffande den till anskaffning föreslagna typen Salvator har styrelsen

icke funnit skäl frångå sin i tidigare, underdåniga skrivelser intagna ståndpunkt.

Sedan ovanberörda framställning rörande disposition av 1929—1930 års fallskärmsanslag

av styrelsen ingavs, har vid ett tillfälle inträffat, att en fallskärm,

typ Salvator, under flygning ofrivilligt utlösts. Enär sagda tilldragelse

kunde tänkas sammanhänga med fallskärmens konstruktion och sålunda

skulle kunna tydas såsom ett tecken på, att denna vore mindre tillförlitlig, har

styrelsen låtit undersöka i vad mån liknande fall inträffat med andra av inom

flygvapnet använda fallskärmskonstruktioner. Denna undersökning har givit

vid handen, att i ett par fall jämväl fallskärmar av typ Irving ofrivilligt utlösts

under flygning, i likhet med vid ovanberört tillfälle, ävenledes utan att

förorsaka skada å personal eller materiel. Risken för ofrivilligt utlösande under

flygning synes sålunda i minst lika hög grad förefinnas vid fallskärm,

typ Irving, och torde för övrigt svårligen kunna helt undvikas vid någon typ.

Beträffande typ Salvator synas åtgärder för eliminerande av ovanberörda risk

till och med vara lättare att vidtaga än beträffande andra typer. Sedan flygstyrelsen

för ifrågavarande typ omkonstruerat utlösningshandtaget och för

närvarande underkastar denna nya konstruktion prov, har styrelsen grundad

anledning antaga, att risken för ofrivillig utlösning så långt möjligt minskats.

Styrelsen håller sålunda före, att fallskärmen, typ Salvator, fortfarande är den,

som bäst lämpar sig för flygvapnet.

Sedan årsrapporter över erfarenheterna beträffande flygvapnets materiel numera

inkommit från de olika förbanden, har det framgått, att befintliga fallskärmar,

typ Irving knä-, — på den grund att de äro för rörelser vid fotografering,

skjutning m. m., hindersamma — äro mindre lämpliga för spanare, för

vilket ändamål de anskaffats. Enär kostnaden för ändring av ifrågavarande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

skärmar, 34 st., från knä- till sittförpackning, är jämförelsevis ringa — kostnaden

beräknas, uppgå till omkring 250:— kronor pr skärm — synes det styrelsen

lämpligt, att de befintliga Irving-knä-fallskärmama ändras till sitt-fallskärmar,

vilken typ visat sig lämpligare än knä-typen.

Alldenstund medel för bestridande av med ifrågavarande ändring förenade

kostnader icke av flygstyrelsen disponeras, synas dylika böra beredas av den

del av 1929—1930 års fallskärmsanslag, som ännu icke tagits i bruk, vilket

skulle kunna ske genom att minska anskaffningen av Salvatorfallskärmar från

55 till 50 st.

Genom nådigt brev den 26. september 1929, H. D. N :r 107, bemyndigade

Eders Kungl. Majit flygstyrelsen bland annat att för prov anskaffa

2 st. fallskärmar av den svenska typen Robur. Sagda fallskärmstyp, som synes

besitta flera goda egenskaper, kommer att av flygstyrelsen underkastas

ingående prov enligt enahanda grunder, som tillämpats vid prövning av andra

fallskärmstyper. Enär dylika prov, enligt vad erfarenheten givit vid handen,

taga avsevärd tid — beträffande Salvator hava proven tagit en tid av omkring

ett år -—• synes med hänsyn till det överhängande behovet av fallskärmar ett

uppskov med anskaffningens verkställande i avvaktan på resultatet av sagda

prov icke böra ifrågakomma.

På grund av vad ovan anförts, får flygstyrelsen i underdånighet hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Majit medgiva, att för budgetåret 1929—

1930 anvisade, men ännu icke i bruk tagna medel för anskaffning av fallskärmar,

uppgående till 92,500:—• kronor, må disponeras på följande sätt:

Anskaffning av 50 st. fallskärmar, typ Salvator . . kr. 81,500: —

Omändring av 34 st. Irvingfallskärmar från knä- till

sittförpackning................» 8,500: —

Provning av skärmar, frakter m. m. . ......> 2,500: —

Summa kr. 92,500: —

Rapport över med »Salvator» utförda räddningar bifogas.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Lubeck, Lychnell,

Fjällbäck och Fogman, föredragande.

Stockholm den 19. november 1929.

Underdånigst

På flygstyrelsens vägnar

Karl Amundson.

Ernst Fogman.»

Den 26 november 1929 ingav Carl H. Lundholm aktiebolag till Konungen en

underdånig skrivelse så lydande:

»Till Konungen.

Undertecknat bolag, som framställer de svenska fallskärmarna »Thörnblad»

och »Robur», tillåter sig i underdånighet fästa Eders Kunglig Majestäts

uppmärksamhet på fallskärmsfrågans behandling från flygstyrelsens sida under

de sista åren,

Sedan vi i juli 1927 föiyärvat de Thömbladska fallskärmspatenten, sökte vi

förmå flygstyrelsen till inköp av ifrågavarande fallskärm. Resultatet blev

dock i stort sett negativt, i det endast en mindre beställning därå lämnades i

slutet av samma år. Samma år demonstrerades fallskärmen på vårt initiativ

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

37

i ett stort antal länder i Europa och vann överallt livligt erkännande på grund

av sin enastående tillförlitliga funktion.

Ehuru flygstyrelsen ej heller vid tidpunkten i fråga förklarade sig ha något

att invända mot fallskärmen, företogo vi vissa förbättringar därå, gående ut

på ökad hållfasthet och mindre volym av den förpackade skärmen. Vi meddelade

flygstyrelsen dessa våra åtgärder i skrivelse av 23 april 1928 (Bil. 1). och erbjödo

den inköpa en provskärm. Till vår stora överraskning erhöllo vi i skrivelse

av den 4 maj det svaret, att flygstyrelsen ej ansåg sig böra föreslå inköp

av fallskärm med enbart automatisk utlösning utan endast med kombinerad

automatisk och manuell (Bil. 2). Detta meddelande koni fullkomligt oförberett

för oss, ehuru vi sedermera erfarit, att flygstyrelsen sedan längre tid inriktade

sig på en dylik förändring av fallskärmstyp. Då inköpet kort därefter

avgjordes, hade vi på den korta tid, som stod oss till buds, ingen möjlighet

att åstadkomma en fallskärm av önskad typ. Efter vad vi ha oss bekant,

inköptes då av flygstyrelsen ett antal s. k. Salvator-fallskärmar av italienskt

ursprung. Detta köp verkställdes, oaktat kort tid förut en bekant italiensk

general förolyckades med ifrågavarande fallskärm. Trots den motgång, som

flygstyrelsens beslut för oss innebar, förbättrade vi Thörnblad-fallskärmen än

ytterligare, så att den vid officiella prov, som verkställdes i Tyskland i oktober

1928, visade sig besitta en dittills av andra fallskärmar ej uppnådd styrka.

Vi meddelade flygstyrelsen detta i skrivelse av den 31. oktober 1928, i vilken

vi ytterligare fäste flygstyrelsens uppmärksamhet på vissa risker, som den

amerikanska Irving-fallskärmen innebar (Bil. 3). Samtidigt igångsatte vi med

konstruktionen av en fallskärm av s. k. kombinerad typ, varom vi underrättade

flygstyrelsen i skrivelse av den 17 sept. 1928 (Bil. 4). Denna fallskärm, som

vi gåvo namnet »Robur», har sedan dess provkastats ett stort antal gånger, varvid

den alltid funktionerat oklanderligt. Dessa prov ha dels verkställts i Malmslätt,

dels i Tyskland. Sedan vi sålunda voro övertygade örn fallskärmens tillförlitlighet

och hållfasthet, anhöllo vi, att officiella prov skulle verkställas därmed,

vilket även skedde, nämligen i Malmslätt den 17—18 juni innevarande år.

För påskyndande av proven hade vi ställt fyra fallskärmar till förfogande,

nämligen 2 stycken av bomull och 2 av siden. Proven i fråga lyckades synnerligen

väl. Sedan dessa kast blivit gjorda förklarades, att några ytterligare

prov ej kunde göras, alldenstund ifrågavarande maskin behövdes på annat håll.

Vi antogo, att proven i fråga ansågos tillräckliga, för att fallskärmen skulle

komma i åtanke vid årets upphandling, i all synnerhet som svenska flygvapnet

haft tillfälle iakttaga ett stort antal föregående prov på Malmslätt. Protokoll

över de officiella proven närslutes (Bil. 5). I anslutning till proven avläto vi

vår skrivelse av den 21 juni (Bil. 6), i vilken vi förklarade oss beredda, örn

så skulle önskas, verkställa ytterligare prov samt anhöllo att jämförande dylika

utfördes med »Salvator»-fallskärmen. Vidare framhöllo vi vissa nackdelar

hos denna sistnämnda skärm. Bland annat påpekades risken för ofrivillig

utlösning av denna skärm och hänvisade flygstyrclsen för erhållande av_ närmare

upplysningar till det schweiziska flygvapnet. Det oaktat erhöllo vi under

hand meddelande, att några jämförande prov ej kunde komma i fråga, då

fallskärmsfrågan måste avgöras omedelbart. Allt vi kunde räkna på vore några

provskärmar. Med hänsyn härtill avläto vi vår skrivelse av den 27 juni (Bil 7).

Som svar på denna skrivelse ingick flygstyrelsens skrivelse av den 15 juli (Bil.

8), varpå vi svarade den 2. aug. (Bil. 9). Under tiden hade vi utställt vår fallskärm

på den internationella utställningen i London, där den väckte stor uppmärksamhet

bland fackmän från olika länder. Något besök från det svenska

flygvapnets representanter erhöllo vi dock ej, utan höllö dessa sig borta i likhet

med föregående utställningar i Köpenhamn 1927 och Berlin 1928.

I slutet av september inträffade ett missöde med den italienska fallskärmen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets memorial Nr S6.

»Salvator», vilket nästan kostat en svensk flygare livet. Vi närsluta urklipp

ur Svenska Dagbladet av den 26 sept., innehållande en redogörelse för ifrågavarande

händelse. (Bil. 10.) Vi tillåta oss erinra om, att vi redan den 21 juni

gjorde flygstyrelsen uppmärksam på denna risk.

I oktober erhöllo vi besked örn, att fallskärmsfrågan fortfarande vore oavgjord.

Vi erhöllo också tillfälle att demonstrera vår »Robur»-fallskärm för

den samlade flygstyrelsen i dess lokaler i Stockholm den 10 oktober, varvid

den syntes vinna allmänt erkännande. Samma dag avläts en skrivelse, varav

avskrift närslutes (Bil. 11). Kort efteråt ägde de officiella proven i Tyskland

rum, och höllö vi flygstyrelsen ä jour med dessa i skrivelse av den 14, 18 och

21 oktober (Bil. 12, 13, 14). Dessa prov inneburo en storartad framgång för

»Robur»fallskärmen, och som resultat av desamma blev den godtagen för användning

i Tyskland. Vad som särskilt väckte de tyska fackmännens förvåning

var, att boinullsskärmar visade sig äga samma hållfasthet som sidenskärmar,

ja till och med högre än många sådana. Bland annat kastades en och samma

bomullsskärm ett tiotal gånger vid hastigheter mellan 300 och 400 km. hastighet

och 100 kg. vikt utan att lida praktiskt taget någon skada. Då bomull

innebär avgjorda fördelar gentemot siden, är detta konstaterande av synnerligen

stor betydelse för framtida affärer. I vår skrivelse av den 14 nov. lämnade

vi kompletterande upplysningar till protokollet från Tyskland (Bil. 15).

Alldenstund utskrivandet av det fullständiga protokollet tager avsevärd tid,

erhöllo vi från Deutsche Versuchsanstalt fur Luftfahrt ett provisoriskt intyg,

vilket tillställdes flygstyrelsen och varav härmed en kopia närslutes (Bil. 16).

Oaktat detta förstå vi, att flygstyrelsen ej anser sig böra föreslå vår fallskärm

till inköp, ej heller har flygstyrelsen visat någon benägenhet för verkställande

av ytterligare prov eller jämförande försök.

För rätta bedömandet av flygstyrelsens ställning till fallskärmsfrågan tillåta

vi oss även beröra denna före tiden för vårt övertagande.

Sedan den Thörnbladska fallskärmen utexperimenterats, verkställdes med

densamma ingående försök under 1925, vilka hade till följd, att nuvarande chefen

för flygvapnet avgav ett intyg, att den visat sig överlägsen fem andra fabrikat,

bland vilka vi förstå, att den amerikanska fallskärmen Irving befann

sig. Oaktat detta gjordes kort tid därefter framställning till dåvarande fabrikanterna

av Thörnbladskärmen att ändra den så, att den kunde användas antingen

automatiskt eller manuellt. Konstruktören löjtnant Thörnblad protesterade

däremot, framhållande att det ickeautomatiska systemet innebar avsevärda

risker. Erinras bör att detta system uppfanns och lancerades efter

världskriget och att under detta endast rent automatiska fallskärmar användes.

Vi tillåta oss hänvisa till en broscher skriven av den bekante tyske stridsflygaren

kapten (Töring (Bil. 17). Löjtnant Thörnblad måste emellertid foga sig

att göra ifrågavarande ändring och konstruerade en fallskärm med både automatisk

och manuell utlösning. Hälften av 1926 års beställning lämnades följaktligen

å denna typ, varemot den andra hälften gavs åt den ickeautomatiska

Irvingskärmen. Den ifrågavarande, ändrade fallskärmstypen levererades och

godkändes av flygstyrelsen och dess fallskärmssakkunniga biträde, doktor Ivar

Malmer. Nämnas bör, att det huvudsakligen var på grund av vissa teoretiska

betänkligheter, som doktor Malmer framhöll, vilka synas sakna all grund i

praktiken, som dels den välbeprövade Thörnbladskärmen frångicks, dels den

manuella Irvingfallskärmen anskaffades.

Deli s. k. kombinerade Thörnbladskärmen gjorde en sorglig debut. Trots

löjtnant Thörnblads varningar beslöto nämligen fem svenska flygare att företaga

icke automatiska hopp därmed. Resultatet var, att tvenne flygare förolyckades.

Det oaktat torde den uppfattningen till och med i flygkretsar varit

gängse, att olyckorna hände med den ursprungliga automatiska Thörnbladska

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

39

skärmen. I varje fall gjorde sig en dylik uppfattning gällande i utlandet och

bidrog till, att dåvarande A. B. Fallskärm måste gå ^likvidation.

Ehuru som ovan nämnts, det huvudsakligen var pa doktor Malmers initiativ,

som de s. k. olycksskärmama kommo till stånd, och dessa av honom godkändes,

blev han utsedd att undersöka orsakerna till olyckorna i fråga. Resultatet

av denna undersökning är oss tyvärr obekant. Sedan vi övertagit

Thörnbladsskärmen och kommit underfund med, att orsakerna till de s. k. gärdesolyckorna

låg i, att den ursprungliga skärmen omändrats, föreslog löjtnant

Thörnblad flygstyrelsen på vårt initiativ, att ånyo vidtaga en ändring till det

rent automatiska systemet, vilket förslag av flygstyrelsen godtogs. Angående

de lysande resultat, som sedermera uppnåtts med den av flygstyrelsen desavuerade

Thörnbladskärmen, ha vi redan yttrat oss.

Med stöd av ovanstående anhålla vi örn Eders Kungl. Maj :ts nådiga beslut

antingen att innevarande å.rs fallskärmsbeställning lämnas oss i sin helhet,

eller örn ytterligare prov skulle anses önskvärda, innan ett avgörande äger rum,

att flygstyrelsen förständigas verkställa dylika med det snaraste. Härvid vore

det synnerligen önskvärt örn överinseendet av dessa prov överlämnades till

sådana personer, som förut ej deltagit i fallskärmsfrågans behandling. Skulle

detta års beställning gå oss förbi, se vi oss tyvärr nödsakade att förflytta vår

fallskärmstillverkning till utlandet, en åtgärd som ur försvarsberedskapssynpunkt

måste innebära betänkliga olägenheter för landet. _ .

Som exempel på det intresse »Robur»skärmen väckt i utlandet, tillåta vi

oss nämna, att de ingående proven i Tyskland verkställts utan kostnad för oss

(i Sverige ha dylika kostnader debiterats, oss). Vidare har den franska tidskriften

»Revue Internationale General») och den spanska »Icaro» fullkomligt

spontant och utförligt behandlat densamma. Ifrågavarande tidskrifter

närslutas (Bil. 18, 19). . .

Slutligen anhålla vi underdånigst att få del av eventuellt svaromål, sorn ingår

från flygstyrelsen med anledning av denna vår skrivelse. Underdånigst

Carl H. Lundholm, Aktiebolag Carl H. Lundholm.»

Denna skrivelse remitterades till flygstyrelsen, som den 3 december inkom

med följande yttrande:

»Till Konungen. Genom nådig remiss den 27 november 1929 anbefalld avgiva

underdånigt utlåtande med anledning av en av Carl H. Lundholm A. B.

den 26 november 1929 ingiven underdånig skrivelse rörande fallskärmsfragan

får flygstyrelsen härmed i underdånighet anföra följande.

I sin ifrågavarande skrivelse söker Carl H. Lundholm A. B., i det följande

benämnd klaganden, göra gällande, att flygstyrelsen vid sin anskaffning av

fallskärmar för flygvapnet icke ägnat tillbörlig uppmärksamhet åt och uppskattning

av de fallskärmskonstruktioner, klaganden vid olika tidpunkter utbjudit

till flygstyrelsen. Klagandens första klagomål gäller det bristande intresse,

flygstyrelsen visat den av honom tillverkade Thörnbladstypen, vilken

flygstyrelsen ansett sig ej böra föreslå för anskaffning vid flygvapnet

av det skälet, att den var försedd med enbart automatisk utlösning. De skäl,

klaganden gång på gång framfört till flygstyrelsen beträffande denna helautomatiska

typs överlägsenhet, hava icke kunnat övertyga flygstyrelsen, vilken,

i den mån fallskärmsproblemen klarnat och erfarenheter på fallskärmsområdet

vunnit, blivit övertygad, att det enbart automatiska systemet innebär vissa

svagheter. En kombination av automatiskt och manuellt utlösningssystem har

för flygstyrelsen framstått som den mest tillfredsställande lösningen. Klaganden

har vid upprepade tillfällen till förmån för sin Thömbladstyp sökt hävda,

att denna kombinerade lösning är mindre lämplig än den enba.rt automatiska.

I sitt till ifrågavarande skrivelse såsom bilaga 15 fogade brev till flygstyrelsen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26

av den 14 november 1929 synes han emellertid äntligen hava kommit till samma

uppfattning som flygstyrelsen, i det han där konstaterar, att de tyska myndigheterna

liksom flygstyrelsen anse, att en kombinerad fallskärm är att föredraga

framför en saväl rent manuell som rent automatisk fallskärm, samt uppräknar

en serie fördelar hos det kombinerade systemet vid jämförelse med de

båda andra. Flygstyrelsen kan sålunda endast konstatera, att densamma långt

tidigare än klaganden hyst och tillämpat den uppfattningen, som numera i

Tyskland erkännes som den riktiga och som dessutom vunnit och vinner terräng

inom ett flertal andra länder.

. Beträffande Thörnbladtypen, av vilka flygvapnet sedan tidigare är i besittning

av ett antal, har dessutom erfarenheten visat, att den på grund av sin

otymplighet är synnerligen besvärlig för tjänstebruk. Den betecknas av samtliga

kårchefer i rapporter, angående fallskärmar såsom olämplig i tjänst.

Klaganden har emellertid även på senare tid framställt en fallskärmstyp

med kombinerad utlösning, benämnd »Robur», vars utprovning i huvudsak förlagts

till Tyskland. Denna skärm har av klaganden i upprepade brev under

förlidna sommar och senare försäkrats vara utexperimenterad, men först i november

översändes till flygstyrelsen ett den 7 november 1929 dagtecknat intyg

från Deutsche Yersuchsanstalt fur Luftfahrt, enligt vilket »eine Verwendung

der Fallschirme als Rettungsgerät erscheint unbedenklich». Någon värdering

av skärmen, jämförd med andra typer, kan givetvis icke grundas på

detta intyg.

Flygstyrelsen har ingalunda intagit någon avvisande hållning emot denna

nya skärmtyp utan endast mot klagandens pockande anspråk på att den nya

oprövade typen skulle göras till föremål för omedelbar och uteslutande anskaffning

för tjänstebruk vid flygvapnet. Flygstyrelsen har, med den erfarenhet

den förvärvat beträffande fallskärmar och deras användning, haft fullgoda

skäl för att icke taga.ett så förhastat steg som att föreslå en ny, ännu

icke utexperimenterad och i praktiken fullständigt oprovad typ till serieanskaffning

för flygvapnets omedelbara behov. För att övergiva en fallskärmstyp

till förmån för en annan måste man hava fullgoda belägg för att den nya

typen är minst lika tillfredsställande som de förut använda. Dylika belägg

kunna icke improviseras under en kort tid omedelbart före en förestående anskaffning.

Även örn provkast visa goda egenskaper med hänsyn till hållfasthet

m. m., kan användningen i tjänstebruk av nya typer uppenbara en mångfald

svagheter, som i bästa fall kräva skärmarnas tagande ur bruk för ändringars

vidtagande. Flygstyrelsen har för att undvika alla dylika bakslag å en

förhastad anskaffning först under en tid velat genomgående prova den nya

typen Robur och därför för anskaffning föreslagit två exemplar, vilket förslag

av Eders Kungl. Maj:t fastställts. Beträffande de nu vid flygvapnet använda

typerna Irving och Salvator förelåg före anskaffningen till flygvapnet

.längre erfarenhet fran utlandet. Beträffande Salvator utfördes icke

förty vid flygvapnet prov och samlades erfarenheter under ett helt år, innan

typen gjordes till föremål för anskaffning.

. Ombyte av fallskärmstyper hade dessutom en annan, praktisk och ekonomisk

sida. För att erbjuda lämpligt utrymme för fallskärm av viss typ måste flygplanets

sittrum anpassas efter denna typ. Örn typen ej är förutsedd vid

flygplanets konstruktion, måste i regel ombyggnad av stolar resp. ryggstöd

ske. Dylik ombyggnad av. äldre flygplan resp. hänsynstagande vid de nyare

har nu skett nied hänsyn till Irving- resp. Salvatortypen. En anpassning av

flygplanen efter en ny fallskärmstyp skulle vara förenad med förnyade kostnander,

vartill kommer den praktiska olägenheten av att taga flygplanen ur

tjänst för dylika omändringar. Dylika åtgärder synas icke motiverade, för

såvitt icke den nya typen företer avsevärda framsteg och fördelar framför re
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

41

dan använda. I annat fall synes det lämpligare, att den nya typen anpassas

efter flygplanens anordningar, vilket å andra sidan icke är en åtgärd, som är

lämplig att i en hast företaga omedelbart före en beställning.

På grund av vad ovan anförts får flygstyrelsen framhålla, att den anser sig

hava handlat till flygvapnets bästa, då den dels tidigare motsatt sig anskaffning

från klaganden av fallskärmar av Thörnblads helautomatiska typ och

dels i år i sin underdåniga skrivelse den 13 september (D. N :r H 393) föreslagit

anskaffning av endast två fallskärmar av typ Robur för grundliga, jämförande

provs anställande och erfarenheters vinnande under en längre tid.

Beträffande vad klaganden på sidan örn sina egna klagomål anför rörande

tidigare anskaffning vid flygvapnet av Thörnbladsskärmar och de med dylika

skärmar inträffade olyckorna å Gärdet anser sig flygstyrelsen sakna anledning

att nu upptaga denna fråga till förnyad utredning och får i underdånighet

hänvisa till de utredningar som tidigare gjorts och överlämnats till Eders

Kungl. Maj:t.

Sammalunda är förhållandet angående vad klaganden anför angående Salvatorskärmens

förhållande vid General Guidonis förolyckande, varom meddelande

lämnats i V. P. M. till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

den 17 juni 1929, varav utdrag närslutes; liksom ock angående klagandens

framhållande av det inträffade fallet av ofrivillig utlösning av en Salvatorskärm,

vilket fall av flygstyrelsen avhandlats i underdånig skrivelse den 19

november 1929, D. N:r H. 507.

Med åberopande av vad ovan framhållits och då brist å fallskärmar vid

förbanden alltjämt råder, får flygstyrelsen i underdånighet föreslå, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t lämna klagandens anhållan utan avseende.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Lubeck, Lychnell,

Fjällbäck och Fogman, föredragande. Stockholm den 3 december 1929.

Underdånigst På flygstyrelsens vägnar Karl Amundson/Ernst Fogman.»

Flygstyrelsen inkom vidare den 10 december med en V. P. M. angående anskaffning

av fallskärmar för flygvapnet av följande lydelse:

»V. P. M. i samband med flygstyrelsens underdåniga skrivelse den 3 december

1929, nr H. 521, angående anskaffning av fallskärmar för flygvapnet.

Den svenska fallskärmen Robur har undergått ett antal prov, varvid densamma

rönt erkännande, och fackpressen har, som brukligt är vid en ny beaktansvärd

typs uppkomst, uppmärksammat densamma. Så har skett med

många fallskärmstyper; den ena har särskilt ådagalagt goda egenskaper i ett

avseende, den andra i ett annat. Att endast på grund härav och utan grundliga

jämförande prov med andra fallskärmstyper antaga en ny och i praktiken

oprövad typ och göra den till föremål för serieanskaffning synes flygstyrelsen

icke möjligt.

De viktigaste av hittills utförda prov med fallskärmen Robur synas vara

utförda vid Deutsche Versuchsanstalt fur Luftfahrt, Berlin, och ett preliminärt

protokoll över dessa prov, utfärdat den 7 november 1929 har av AeroMateriel

Aktiebolaget, Stockholm, överlämnats till flygstyrelsen genom skrivelse

den 12 november 1929. I protokollet angives, att 15 st. försök med docka

och 3 st. utsprång företagits. Såsom resultat av undersökningen meddelar

nyssnämnda anstalt, att inga väsentliga skador uppkommit på fallskärmen,

och att betänkligheter mot dess användning såsom räddningsredskap icke synas

föreligga. . .

Prov med fallskärmen Robur synas sålunda hava ägt rum endast i viss omfattning,

varjämte styrelsen ej ens ännu erhållit de sedan länge utlovade officiella

försök,sprotokollen från Tyskland. De utförda proven torde huvudsak
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets memorial Nr å6.

ligen vara att anse såsom materialprov och kunna icke läggas till grund för ett

bedömande av fallskärmens användbarhet i flygtjänst under fältmässiga förhållanden.

Genom praktiska prov måste skärmens lämplighet i fråga örn skötsel och vård

utrönas ävensom huruvida den lämpligen kan medföras av förare, spanare, radiotelegrafister,

kulspruteskyttar m. fl. under arbete i befintliga flygplantyper,

utan att ombyggnad av dessa senare måste företagas. Likaledes måste beskaffenheten

^hos befintliga säkerhetsanordningar närmare undersökas. Dessa prov

äro av så mycket större vikt, som fallskärmen Robur levereras i olika former

och material, med äldre och nyare lås och i olika förpackningar. Säkerhet

måste före en större anskaffning förefinnas, att de kombinationer av dessa utföringsformer,

som kunna ifrågakomma till anskaffning för flygvapnet, funktionera

tillfredsställande.

Erfarenheten har visat, att lång tid och ingående försök erfordras, innan en

fallskärmstyp erhåller sin slutliga form och kan anses utprovad och färdig.

Flygstyrelsen håller före, att innan fallskärmen Robur anskaffas för tjänstebruk,

densamma bör underkastas lika ingående prov, som verkställts med hittills

inom flygvapnet använda fallskärmstyper, varvid jämförelse mellan olika

typer under lika förhållanden göres.

Styrelsen hade för avsikt att med användande av de tvenne Roburfallskärmar,

vilka enligt av Kungl. Majit lämnat bemyndigande skola anskaffas av

flygstyrelsen, utföra dylika ingående prov. Den för dessa försök erforderliga

tiden skulle emellertid kunna nedbringas genom anskaffning av ytterligare

4 st. skärmar, varvid proven kunna beräknas slutförda omkring 3 månader

efter skärmarnas mottagande. Därest ett påskyndande av försöken med Roburfallskärmen

anses önskvärt, får flygstyrelsen vördsamt föreslå, att det i styrelsens

underdåniga skrivelse den 19 sistlidne november, nr H. 507, gjorda förslaget

till disposition av anvisade, men ännu icke i bruk tagna medel, måtte

ändras så till vida, att i stället för 50 st. fallskärmar av typ Salvator anskaffas

endast 45 st. dylika och ytterligare 4 st. typ Robur. Enär priset för typ Robur

för närvarande vid första anskaffning är högre än för typ Salvator måste totala

antalet skärmar minskas med en. Av fallskärmen Robur skulle olika modeller

anskaffas.

Tillgängliga medel, uppgående till 92,500 kronor, skulle sålunda disponeras:

Anskaffning av 45 st. fallskärmar, typ Salvator .... kr. 73,350

* » 4 st. » typ Robur .... » 7,400

Omändring av 34 st. Irving-skärmar......... » 8,500

Provning av skärmar, frakter m. m.......... » 3,250

Summa kr. 92,500

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad chef, Lubeck, Lychnell,

Ångström och Fogman, föredragande.

Stockholm den 10 december 1929.

På flygstyrelsens vägnar:

Karl Amundson.

Ernst Fogman.-»

Sedan Kungl. Majit fattat sitt beslut i ärendet, har bolaget inkommit med

ytterligare en skrivelse, som här till ärendets belysning meddelas:

»Till Konungen.

Åberopande vår underdåniga skrivelse av den 26 november erforo vi vid besök

i Kungl, försvarsdepartementet den 21 dennes, att Eders Kungl. Majestät lärn
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

43

nät vår däri gjorda underdåniga hemställan utan avseende så tillvida, att^flygstyrelsen

erhållit bemyndigande att inköpa föreslaget antal Salvator -fall
gkä

rmar

Vi ha svårt att förstå detta Eders Kungl. Majestäts beslut i betraktande av,

dels att hans excellens statsministern vid samtal med generallöjtnant Wrangel

den 26 november förklarade, att något avgörande i denna fråga ej komme att

träffas, innan den varit föremål för allsidig utredning, dels att chefen för försvarsdepartementet

den 29 november avgav en liknande försäkran till vårt bolags

direktör. Vid sistnämnda tillfälle meddelades, att frågan komme att hänskjutas

till kommittén för säkerhet vid flygning. Enligt vad vi erfara, har

något dylikt hänskjutande ännu ej ägt rum. Ej nog härmed blevo vi dessutom

trots vår underdåniga hemställan ej satta i tillfälle att få del av flygstyrelsens

genmäle före frågans avgörande. I skrivelse av den 5 dec. från kommissionären

i Kungl, försvarsdepartementet underrättades vi nämligen, att innehållet i

flygstyrelsens skrivelse ej kunde meddelas oss, alldenstund densamma vore

hemligstämplad. (Bil. 1.) Först sedan frågan avgjorts fingo vi del av det

huvudsakliga innehållet i såväl flygstyrelsens skrivelse som en promemoria

från chefen för flygvapnet.

Det är synnerligen beklagligt, att vi icke före frågans avgörande bereddes

tillfälle att bemöta skrivelserna i fråga. Innehållet i desamma aro nämligen

av den art, att det berättigade i vår underdåniga hemställan därigenom framträder

i ännu klarare dager än förut.

I båda sagda skrivelser gjorda påståenden äro nämligen antingen obevisade

eller stå i direkt strid med verkliga förhållandena. Vi äro därför övertygade

örn, att Eders Kungl. Majestät ej låtit vid desamma bero, för den händelse vi

fått tillfälle besvara dem. Ehuru huvudändamålet med vår hänvändelse till

Eders Kungl. Majestät ej uppnåtts, anse vi dock ej, att flygstyrelsens och chefens

för flygvapnet skrivelser böra stå oemotsagda. Dessutom har det kommit

till vår kännedom, att flygstyrelsen ignorerat Eders Kungl. Majestäts för flera

månader sedan lämnade direktiv angående inköp av provskärmar från oss. Då

därjämte vissa andra faktorer tillkommit, synes oss en grundlig undersökning

av fallskärmsfrågan ännu mera motiverad än förut.

Elygstyrelsens och chefens för flygvapnet genmälen gå i huvudsak ut på, att

vår fallskärm ej kunde komma i betraktande vid detta års upphandling alldenstund

1 :o) dess form i förpackat skick ej passade de svenska flygmaskinerna,

utan att dessas sitsar måste ombyggas, 2:o) den ej vore att anse som

utexperimenterad, 3:o) avsevärd tid erfordras för fastställande av huruvida en

fallskärm är lämplig eller ej.

Någon förklaring, varför några prov ej verkställts med vår fallskärm sedan

sistlidne juni månad, har dock oss veterligen ej avgivits.

Ehuru vi i vår föregående underdåniga skrivelse jämte tillhörande bilagor

delvis bemötte av flygstyrelsen gjorda invändningar, tillåta vi oss rekapitulera,

vad som förekommit samt göra sådana tillägg, som betingas av förhållandena.

Först få vi uttryckligen betona, att flygstyrelsen icke någon gång vare sig

skriftligen eller muntligen till oss framställt några önskemål rörande formen

å »Robur»-fallskärmens förpackning. De dimensioner, som denna fallskärms

förpackning hittills framställts i, ansluter sig till de internationellt brukliga

måtten och torde vara ungefär desamma som hos »Irving»-fallskärmens. Endast

under hand ha vi erfarit, att flygstyrelsen skulle föredraga en annan form å

höljet. Med anledning av ett dylikt underhandsmeddelande tillskrevo vi flygstyrelsen

den 21 juni, som följer:

»Då det under hand antytts, att Salvatore skärm skulle vara mera lämplig

än det av oss visade rygghöljet, ha vi låtit framställa ett hölje av liknande

form.»

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

I vår skrivelse av den 4 december gjorde vi ytterligare en förfrågan angående

flygstyrelsens önskemål i detta hänseende (Bil. 2). Något svar härå har

ej ingått. Ej heller ha vi någon enda gång fått tillfälle undersöka, huruvida

vår fallskärms form passade de svenska flygmaskinerna, vilket vi meddelade

kungl, försvarsdepartementet i skrivelse av den 6 december (Bil. 3). I betraktande^

härav är flygstyrelsens kategoriska påstående, att en ombyggnad av flygmaskinsitsarna

vöre nödvändig, för den händelse »Robur»-fallskärmen skulle

antagas, baserat pa löst antagande. Örn den hyst ett verkligt intresse för vår

fallskärm, hade. den åtminstone berett oss tillfälle undersöka, huruvida densamma

passade i maskinerna eller ej. Ehuru vi icke tro, att någon ombyggnad

av maskinerna behöver komma i fråga, vore detta dock knappast ett oöverstigligt

hinder. Flygstyrelsen har utan minsta betänkande låtit ombygga ett flertal

maskiner för tvenne, utländska fallskärmar, varför kan då icke en liknande

åtgärd vidtagas för en inhemsk konstruktion? För övrigt torde det vara en enkel

sak att vid nybeställningar av flygmaskiner, som tid efter annan förekomma,

fran början låta bygga dessa sa, att de passa olika fallskärmstyper.

I varje fall tro. vi, att. vi även kunna framställa en förpackning, som passar

de svenska maskinerna i deras nuvarande skick. Örn emellertid flygstyrelsen

ej ens. vill uppgiva de dimensioner, som önskas, måste vi sväva i fullkomlig

okunnighet örn dess eventuella fordringar i detta hänseende.

Av detta framgår med tydlighet, att flygstyrelsens argumentering i detta

fall utgör ytterligare ett bevis för det ringa intresse den hyser för »Robur»- skärmen.

Dess andra påstående, att »Robur»-fallskärmen ej är utexperimenterad, är av

enahanda art. Örn uttrycket »utexperimenterad» innebär, att den ej är tekniskt

fulländad, måste vi på det bestämdaste protestera mot ett dylikt påstående.

»Robur»-fallskärmen förelåg till sin grundprincip färdig redan i september

1928. Ehuru några mindre förbättringar sedan dess vidtagits, var den alltsedan

sagda tid fullkomligt funktionssäker. De i oktober månad i år i Tyskland

utförda officiella proven utgöra det bästa bevis för det oberättigade i flygstyrelsens

påstående. Flygstyrelsens ytterligare förklaring, att de tyska proven

endast vore att betrakta som hållfasthetsprov, är fullständigt gripet ur luften.

Det. är upprörande, att ett svenskt ämbetsverk i skrivelse till Eders Kungl.

Majit kan komma med^grundlösa påståenden utan att göra sig besvär att taga

reda pa verkliga förhallandena. Faktum är, att de av tyska myndigheterna

utförda försöken ^gingo ut på en allsidig prövning av »Robur»-fallskärmens

tillförlitlighet. Salunda prövades dess funktion vid hög och låg höjd, höga och

laga hastigheter, öppmngstid, fallhastighet, pendlmgstendens och hållfasthet

pa det noggrannaste i närvaro av en talrik kommission. Vidare företogos prov

för fastställande av skärmens säkerhet mot oavsiktlig utlösning, varjämte den

provades i olika flygmaskinstyper. Samtliga i fallskärmen ingående materiel

ha underkastats hallfasthetsundersökmngar. Med ett ord, de officiella prov,

som verkställts med »Robur»-fallskärmen i Tyskland, åro de mest grundliga

och svåra, som någonsin och i något land verkställts med någon fallskärm.

Detta oaktat har allt fungerat oklanderligt. Utom de i det provisoriska intyget

från Deutsche Versuchanstalt flir Luftfahrt omnämnda försöken, ha ett

stort antal andra gjorts av de tyska myndigheterna med likaledes gott resultat.

Resultatet av dessa prov är, att de tyska sakkunniga äro fullkomligt entusiastiska

för »Robur»-fallskärmen och förklara, att denna fallskärm med säkerhet

kommer att erövra världsmarknaden. Örn man jämför detta mottagande

med de svenska myndigheternas ointresserade hållning, måste man stå° undrande

och spörjande. Man torde lia rätt förvänta sig, att de svenska flygmyndigheterna

skulle glädja sig över, att en svensk uppfinning av största vikt för

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

45

deras vapen vinner en avgjord seger i utlandet, i stället för att på allt sätt försöka

att bagatellisera en sådan framgång.

För bedömande av de tyska provens betydelse tillåta vi oss nämna, att intet

land i Europa, ja, måhända ej i hela världen har de tekniska resurser till sitt

förfogande för prövning av fallskärmar som Tyskland. Såsom exempel kan

nämnas, att prov vid 400 km. hastighet hittills ej förekommit i något land förut.

För mätande av fallhastigheten ha särskilda kinematografiska apparater

konstruerats. Vidare är Tyskland det första land i världen, där prov med automatiska

fallskärmar vid flygmaskiner i »spin» företagits. Den första fallskärm

Aud vilken dess nya tekniska hjälpmedel använts är »Robur».

På grund av provens grundlighet och allsidighet har utfärdandet av det fullständiga

protokollet dragit mer ut på tiden än som beräknats. Efter vad vi

erfarit, blir det färdigt i början av januari och kommer att omfatta ett betydande

antal sidor.

Redan den 2 november hänvisade vi skriftligen flygstyrelsen, för erhållande

av ytterligare upplysningar angående de nyss företagna proven, till Deutsche

Versuchsanstalt flir Luftfahrt eller till ledaren för proven herr von^Massenbach.

Av allt att döma har denna vår hänvisning, i likhet med alla våra föregående

förslag, av flygstyrelsen lämnats obeaktad. I annat fall skulle den ej

framkomma med sådana påståenden, som att fallskärmen ej Amre utexperimenterad,

och att proven i fråga endast aArsåge att fastställa fallskärmens hållfasthet.

Örn flygstyrelsens påståenden, att fallskärmen ''Robur’ är ej utexperimenterad

innebär, att den ej är tillräckligt utprovad i Sverige, är riktigt, _ faller detta

tillbaka på den själv, med andra ord, örn fallskärmen ej är tillräckligt utprovad

i Sverige, beror detta helt och hållet på flygstyrelsens negativa hållning. Innan

de officiella proven i Malmslätt den 17—18 juni verkställdes, hade dock ett

stort antal prov företagits i Sverige, däribland minst ett tjugotal i Malmslätt.

Vid dessa senare prov assisterade teknisk personal från svenska flygvapnet,

vilket också förde protokoll över ett stort antal av desamma. Allt fungerade

därvid till belåtenhet. De officiella proven vid Malmslätt betraktades som

lyckade, även ur svensk synpunkt, vilket framgår dels av protokollet dels av den

omständigheten, att flygstyrelsens fallskärmssakkunnige, doktor Ivar Malmer,

efter deras slut komplimenterade uppfinnaren, ingenjör Kuhlemann, till en lyckad

och väl genomtänkt konstruktion. Med hänsyn härtill fingo vi den uppfattningen,

att vår fallskärms tillförlitlighet och hållfasthet klart dokumenterats

för att komma i betraktande vid den förestående upphandlingen den 1 juli.

Till vår stora överraskning meddelade kommendör Lubeck några dagar därefter

direktör Hedengran i Aeromateriel A.-B., att det var fullkomligt otänkbart, att

’Robur’-fallskärmen kunde komma i fråga vid upphandlingen med annat än

några provfallskärmar, under föregivande av, att den ej vore tillräckligt utprovad.

Våra sedan dess skriftligen och muntligen gjorda talrika framställningar

om verkställande av ytterligare prov ha förklingat ohörda. Likaså ha

våra erbjudanden att företaga levande hopp med fallskärm, för att flygarna

skulle få förtroende för fallskärmen, avböjts, under påpekande att några hopp

ej gjordes med andra fallskärmar.

Av denna redogörelse torde det med full evidens framgå, att om ’Robur’- fallskärmen ej är tillräckligt utprovad i Sverige, beror detta på, att flygstyrelsen

saknat det erforderliga intresset för att prova den. Enligt flygstyrelsens

förklaring till Eders Kungl. Majestät skulle en tid av tre månader erfordras

för att utröna, om fallskärmen vore lämplig. Nu ha över sex månader förflutit,

sedan de enligt vår uppfattning avslutade proven den 17—18 juni, då vi erbjödo

oss att kostnadsfritt ställa önskat antal skärmar till flygstyrelsens förfogande,

utan att dock någon som helst åtgärd vidtagits. Under tiden lia beställningar

å provskärmar ingått från ett stort antal länder i världen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

I betraktande av att Eders Kungl. Majestät den 13 september till flygstyrelsen

lämnade direktiv att omedelbart inköpa och prova tvenne ’Robur’-fallskärmar

ävenledes lämnats utan avseende, är det måhända ej underligt, att våra

hänvändelser ignorerats. Flygstyrelsens uraktlåtenhet att följa av Eders Kungl.

Majestät utfärdad order torde till fullo bevisa att vår underdåniga hänvändelse

varit fullt befogad.

I fråga örn flygstyrelsens påstående, att endast en längre tids användande kan

avgöra, huruvida en fallskärm är lämplig eller ej och att förut antagna fallskärmar

underkastats prov ett helt ar innan de godkänts, tillåta vi oss anföra

följande:

. Ben tid, som åtgår för konstaterande, huruvida en fallskärm är fullt tillförlitlig,

beror dels på fallskärmens beskaffenhet vid provens början dels på den

effektivitet varmed proven bedrivas. Är fallskärmen dålig och måste underkastas

oupphörliga förbättringar, är det givet, att detta medför en längre tids

prov. Som exempel kan nämnas, att proven med ’Salvator’-skärmen drogo ut

på tiden, alldenstund den upprepade gånger gick i stycken under proven. Trots

att den först erbjudna skärmtypen ersatts med en starkare, torde nu av flygvapnet

innehavda ’Salvator’-skärmar i fråga örn hållfasthet dock stå vår ’Robur’- fallskärm efter. Vidare utmärker sig ’Salvator’-fallskärmen, som förut meddelats,

för stor benägenhet att öppna sig oavsiktligt i flygmaskinen. För undvikande

av denna farliga benägenhet hos ’Salvator’-skärmen lära ryggstöden i

de svenska maskinerna ha försett med en mjuk dyna. Sålunda har för denna

italienska skärms vidkommande dels ombyggnad av flygmaskinerna företagits,

dels särskilda åtgärder i syfte att eliminera den riskabla utlösningen vidtagits.

Örn man jämför dessa vittgående anstalter för att möjliggöra användandet

av en säkerligen underlägsen utländsk fallskärm med den negativa hållning,

som hittills intagits av flygstyrelsen gentemot den svenska ’Robur’-fallskärmen,

kan man ej undgå att sta undrande. X detta samband få vi anhålla örn

Eders Kungl. Majestäts bistånd, att få utrönt örn flygstyrelsen debiterat de utländska

Salvator - och Irving -fallskärmarna för de vid proven med desamma

uppstående kostnaderna, i likhet med vad som skett med proven av vår ’Robur’- fallskärm.

Förutsatt, att en fallskärm är utexperimenterad och har den nödvändiga hållfastheten,

kan med god vilja de tekniska proven utan tvivel utföras på fjorton

dagar eller allra högst en månad. Vi räkna härmed att minst fyra fallskärmar,

som av oss erbjudits, finnas tillgängliga. Under fjorton dagar kunna säkerligen

minst ett femtiotal kast göras under olikartade förhållanden. Örn en fallskärm

passar i en flygmaskin kan på några dagar avgöras. Om en gördel med

vidfästad fallskärm passar, kan säkerligen vilken flygare som helst yttra sig

örn efter några timmars flygning.

Sålunda hade, örn verkligt intresse för uppgiften förefunnits, ’Robur’-fallskärmen

kunnat vara fullständigt utprovad till den 1 juli. Varför skedde

detta ej?

Skola emellertid proven med ’Robur’-fallskärmen i Sverige fortgå i samma

takt som hittills, frukta vi att det kommer att dröja åtskilliga år, innan den

av flygstyrelsen kan anses utprovad. Med hänsyn härtill få vi underdånigst

anhålla örn, att Eders ljungh Majit på det allvarligaste förständigar flygstyrelsen

att upphöra med den hittills intagna hållningen, samt att det sätt, varpå

proven verkställas, ägnas all uppmärksamhet. I motsatt fall befara vi. att

denna fråga kommer att bli föremål för flygstyrelsens behandling i lika

många år som motorfrågan, utan att något resultat ernås.

Tvenne frågor ^i samband med ’Salvator’-fallskärmen få vi underdånigst

anhålla bli föremål för undersökning av Eders Kungl. Majit, nämligen det

pris, som betalats för denna fallskärm i Sverige jämfört med vad den betin
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

47

gar i andra länder, samt i fråga om dess hållfasthet. Efter vad vi erfarit

betalades rinder år 1928 ett pris av c:a 1,650 kronor och under 1929 c:a 1,480

kronor fritt i Rom, medan det uppgivits oss, att det pris som begäres i andra

länder endast uppgår till c:a 1,200 kronor. En anmodan till svenska beskickningarna

i London och Bern att infordra uppgift i detta hänseende från

resp. länders flygmyndigheter torde lämna klarhet härutinnan.,

Vid våra resor i utlandet har vidare meddelats, att ’Salvator’-fallskärmens

hållfasthet skulle lämna åtskilligt övrigt att önska, och att dess livslängd på

grund av dess hårt sammanpressade form är mycket kort. Av detta skäl och

på grund av dess stora benägenhet att öppna sig oavsiktligt har Salvator - skärmen avböjts i flertalet länder, där den provats, bl. a. Tyskland, England,

Frankrike, Spanien och Polen. Finland som i fjol köpte ett mindre antal har

i år frångått den. Utom Italien torde det ej finnas något land i världen, där

’Salvator’-fallskärmen står så högt i kurs som i Sverige. Dock synes det som

örn till och med i fallskärmens hemland meningarna.vore delade, att döma av

förfrågningar, som ingått till oss från sakkunnigt håll därstädes. Vi få med

anledning därav i underdånighet föreslå, att flygvapnets innehav av Salvator’-fallskärmar

noga prövas beträffande sin hållfasthet samt säkerhet mot

oavsiktlig utlösning etc. Örn svenska flygvapnet skulle sakna erforderliga

tekniska resurser för hållfasthetsproven, tro vi oss kunna ordna dylika vid

Deutsche Versuchsanstalt flir Luftfahrt i Berlin, utan att svenska flygvapnets

värdighet därigenom behöver bli lidande.

Slutligen tillåta vi oss ingå något pa den av svenska flygvapnet likaledes

innehavda Trving’-fallskärmen. Vid denna fallskärms införande för några ar

sedan, har det uppgivits oss, att vissa förhållanden förekommo, som vi anse

det är ett allmänt intresse att få utredda. Vi skola återkomma härtill, för den

händelse Eders Kungl. Maj :t anser ovan relaterade fakta motivera en undersökning

av fallskärmsfrågan i dess helhet.

Ehuru i konstruktivt hänseende och i fråga örn hållfasthet säkerligen överlägsen

’Salvator’-f allskärmen är enligt jämförande prov i Tyskland Tiving - fallskärmen underlägsen ’Robur’ i flera hänseenden. En avgjord svaghet hos

Trving’-skärmen är, att den endast är försedd med manuell utlösning. Erinras

bör att det manuella fallskärmssystemet aldrig prövats under krigsförhållanden.

Redan under fredsförhållanden lia emellertid ett stort antal dödsolyckor

inträffat med dylika fallskärmar. Orsaken härtill är, att de för sin funktion

äro beroende av att flygaren efter uthoppet företager ett handgrepp. Det

har mångfaldiga gånger förekommit, att detta handgrepp antingen företagits

i omedelbar närhet av flygmaskinen, varvid fallskärmen intrasslat sig i denna,

och därigenom ej kunnat fylla sin livräddande uppgift. Vidare har det

inträffat, att flygaren dragit i utlösningsringen för nära marken eller att

han ej alls dragit i densamma. När dylika händelser förekomma under relativt

lugna fredsförhållanden, är det tydligt, att under krig antalet misslyckanden

kommer att ökas avsevärt. Om nämligen ett fallskärmshopp mäste

företagas efter en luftstrid eller på grund av beskjutning från marken, äro i

de flesta fall flygarens nerver till den grad angripna, att han. saknar förmåga

bedöma rätta tidpunkten för en utlösning av fallskärmen. Ar lian dessutom

sårad, är det möjligt, att han är helt ur stand att draga i utlösningsringen.

Det är med hänsyn härtill, som ’Robur’-fallskärmen försetts med bade

automatisk och manuell utlösning enligt ny patentera*![ princip. Den automatiska

utlösningen bör användas under normala förhallanden, d. v. s. nar

förbindelselinan mellan fallskärm och flygplan är fastgjord. Endast om denna

förbindelse av ett eller annat skäl är upphävd, bör den manuella utlösningen

tillgripas. . . >-r> i, >

Utom fördelen av dubbel utlösmngsanordning kännetecknas Robur av en

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

hittills oöverträffad styrka. Vad som särskilt väckt fackmäns uppmärksamhet

i hela världen, är att ’Robur’-fallskärmen, framställd av bomull, visat sig

motsvara hittills högsta hastigheter, vid vilka fallskärmar provats, nämligen

400 km. utan att dess volym och vikt därigenom blivit över hövan stora. Hittills

ha° inga bomullsfallskärmar ägt större hållfasthet än motsvarande 250

km. Då bomull kännetecknas av betydligt längre livslängd och lägre pris än

siden, vartill kommer att det i krig är lättare att erhålla än siden, har detta

resultat av utländska fackmän tillskrivits den allra största betydelse. Den

stora styrkan möjliggöres av patenterade anordningar på den egentliga skärmen.

Dessutom ingå ett flertal andra förbättringar i Robur, så att den inalles

innefattar sju patenterade eller patentsökta uppfinningar.

Intresset för densamma stiger för varje dag, att döma av de talrika förfrågningar,

som inlöpa från de mest olika delar av världen.

Vi våga uttala en underdånig förhoppning, att Eders Kungl. Majit anser

förestående redogörelse berättiga en allsidig utredning av fallskärmsfrågan

och dess behandling från flygstyrelsens sida.

Skulle denna vår underdåniga hemställan bifallas, anhålla vi, att få tillfälle

taga del av och följa en dylik undersökning.

Underdånigst

Carl H. Lundholm Aktiebolag.

Carl H. Lundholm.»

Denna skrift remitterades till flygstyrelsen, som den 12 mars 1930 avgav

följande yttrande:

»Till Konungen.

^ Genom nådig remiss den 30 december 1929 anbefalld avgiva underdånigt utlåtande

med anledning av en av Carl H. Lundholm A. B. den 28 december

1929 ingiven underdånig skrivelse angående fallskärmsfrågan, Kungl. Försvarsdepartementets

D. N :r 5647, får flygstyrelsen i underdånighet avgiva

följande utlåtande.

Ifrågavarande skrivelse från Carl H. Lundholm A. B., i det följande benämnt

klaganden, inledes med en kritik av Eders Kungl. Maj:ts åtgärd att

lämna en tidigare skrivelse den 26 november 1929 från klaganden så tillvida

utan avseende, som Eders Kungl. Maj :t givit flygstyrelsen bemyndigande att

inköpa föreslaget antal »Salvator»-fallskärmar.

Klaganden ingår därpå på en kritik av flygstyrelsens underdåniga yttrande

den 3 december 1929 med anledning av nådig remiss av klagandens ovanberörda

skrivelse den 26 november 1929.

Med avvikande från den ordningsföljd, i vilken klaganden utvecklar sin

kritik, får flygstyrelsen beträffande denna kritik i underdånighet anföra följande.

När frågan örn användande av anslaget för innevarande budgetår för inköp

av fallskärmar blev aktuell, hade flygstyrelsen att taga hänsyn till, att den

rådande bristen på fallskärmar icke medgåve något längre uppskov med anskaffningens

verkställande. Vid denna tidpunkt var ’Robur’-skärmen att betrakta

såsom en fullständigt ny och i praktiken oprövad skärm. Ett omedelbärt

hänsynstagande till densamma vid den då förestående upphandlingen

måste därför hava förorsakat en längre tids uppskov för vinnande av en tillräckligt^

omfattande och grundlig erfarenhet av densamma. De tyska prov,

som nu åberopas av klaganden, voro visserligen enligt, klagandens uppgift vid

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

49

ifrågavarande tidpunkt i gång men icke avslutade. Ännu i dag har ingen officiell

rapport om resultaten vid dessa tyska prov inlämnats till flygstyrelsen

utan endast, såsom redan i underdånig skrivelse den 3 december 1929 angivits,

ett den 7 november 1929 av Deutsche Yersuchsanstalt fur Luftfahrt utfärdat

intyg, att skärmens användande som räddningsmedel synes »unbedenklich».

Dylika officiella intyg lämnas i olika länder beträffande alla skärmar, som

kunna tillåtas för användning, men säga ingenting örn en skärms eventuella

förtjänster eller nackdelar i förhållande till andra skärmtyper. Samtliga vid

flygvapnet undersökta utländska skärmtyper hava varit av någon officiell

myndighet för användande godkända, men stora skillnader i deras lämplighet

hava dock kunnat konstateras här. Under alla förhållanden kunde flygstyrelsen

vid innevarande budgetårs början icke taga hänsyn till resultaten vid tyska

prov, enär dessa synbarligen först i november 1929 avslutats.

Med erfarenhet från tidigare prov med fallskärmar kunde flygstyrelsen utgå

från, att ett avvaktande av resultaten av dylika prov och undersökningar

här hemma med ’K,obur’-skärmen skulle komma att medföra uppskov med anskaffningen

en längre tid än vad av hänsyn till fallskärmsbristen vid flygvapnet

kunde försvaras. Det kan visserligen vara lätt att upptäcka fel hos en

skärm, på grund av vilka den kan uteslutas vid jämförelse med andra skärmar,

och proven med flera utländska skärmar vid flygvapnet hava av denna

anledning kunnat avslutas tämligen hastigt. Om man utgår ifrån att genom

proven eventuella svagheter skola upptäckas för att sedan avhjälpas och de

ändrade konstruktionerna ånyo provas, måste däremot proven förutses taga en

längre tid. Även örn konstruktören såsom alltid känner sig övertygad om, att

hans konstruktion från början saknar brister, kan och får en prövande myndighet

ej i förväg ha samma övertygelse. De tyska proven med ifrågavarande

skärm hava tydligen också krävt flera månader. Synbarligen hava under dessa

även kunnat konstateras behovet av vissa ändringar, att döma därav, att de

av klaganden i februari i år till flygvapnet levererade provskärmarna i vissa

avseenden skilja sig från den skärm, som demonstrerades i juni 1929.

Förutom det att undersökningen av en ny fallskärmstyp normalt kräver en

längre tid. tillkommer i detta fall, att den rådande bristen å flygplan medfört,

att flygplan endast sporadiskt kunnat tagas ur tjänst för utförande av fallskärmsprov.

Denna brist gjorde sig särskilt under sommarmånaderna 1929

synnerligen starkt gällande under pågående skolor, utbildningskurser och samövningar

med trupper av andra vapenslag.

Klaganden synes icke tillräckligt noga hava tagit del av flygstyrelsens yttrande

den 3 december 1929 nied anledning av klagandens underdåniga skrivelse

den 26 november 1929, då han tillskriver flygstyrelsen den förklaringen, att

de tyska proven endast vore att betrakta som hållfasthetsprov. Ifrågavarande

utlåtande innehåller icke vare sig i direkt eller indirekt form någon sådan förklaring.

Frågan örn fallskärmsförpackningens anpassning efter utrymmena inom

flygplanet respektive utrymmenas anpassning efter fallskärmen är visserligen,

såsom flygstyrelsen framhållit, en viktig fråga, men den är givetvis ej en primär

fråga utan blir för en viss fallskärmstyp aktuell först sedan erfarenhet

örn skärmtypens egenskaper i övrigt vunnits. Vad flygstyrelsen i sitt ovan

anförda tidigare yttrande velat framhålla är, att ändringsåtgärder å flygplanen

ej synas motiverade, försåvitt icke den nya fallskärmstypen företer avsevärda

framsteg och fördelar framför redan använda. Om dylik överlägsenhet finnig

kan givetvis enändring av flygplanen motiveras, ifall det skulle vara olämpligt

att ändra på själva skärmförpackningen. Om den nya skärmtypen däremot

icke skulle visa sig överlägsen men dock jämförlig med redan använda typer,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 16 haft. (Nr 26.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

bör, för att den skall ifrågakomma för anskaffning, formen på dess förpackning

anpassas efter befintliga utrymmen, örn nu en sådan anpassning är möjlig.

Frågan örn vilka åtgärder, som eventuellt skola ifrågakomma i detta avseende

är icke aktuell, förrän typens egenskaper konstaterats genom prov. Emellertid

har flygstyrelsen före leveransen av de beställda provexemplaren av

»Robur»-typen meddelat klaganden måtten å de skärmar, efter vilka sittrummen

nu äro anpassade.

Beträffande debitering av kostnaderna för prov får flygstyrelsen anföra följande.

Vid utförande av prov med fallskärmar för flygstyrelsens räkning hava

kostnaderna för proven bestritts av flygstyrelsen. Om en firma önskar utförande

av prov såsom led i sitt utexperimenteringsarbete debiteras kostnaderna

firman. Vid de prov, som på klagandens anhållan vid olika tidpunkter utförts

med hans olika konstruktioner, hava kostnaderna därför debiterats klaganden,

och klaganden har för övrigt vid sina anhållanden örn provs utförande

förklarat sig önska betala proven. Vid de prov, som nu för flygstyrelsens

räkning komma att utföras med de av flygstyrelsen inköpta provskärmarna

av typ »Robur», komma givetvis provningskostnadema, liksom skett vid de

av flygstyrelsen begärda och här utförda proven med vissa utländska fallskärmstyper,

att bestridas av flygstyrelsen. Då flygstyrelsen från klaganden

för provs utförande inköpt ett antal provskärmar av typ »Robur», medan de

utländska firmor, vilkas typer här provats, i allmänhet förmåtts ställa provskärm

gratis till förfogande, synes klaganden icke i berörda hänseende hava

anledning beklaga sig över en ogynnsammare behandling än utländska firmor.

Det skulle kunna medföra vittgående konsekvenser, örn flygstyrelsen gratis

utförde utexperimenteringsprov för tillverkare av de olika slag av materiel,

varav flygstyrelsen har bruk.

Flygstyrelsen har icke anledning eller möjlighet att ingå på en granskning

av klagandens jämförelser mellan typ »Robur» samt typerna »Irving» och »Salvator»,

förrän flygstyrelsens prov med »Robur»-typen avslutats.

Beträffande priset å de av flygstyrelsen inköpta »Salvator»-skärmarna utgjorde

detta exklusive frakt och tull vid 1928 års inköp 8,000:— lire eller

med dåvarande kurs 1,568:— kronor, medan det vid senaste inköp sänkts till

7,100:— lire eller med nuvarande kurs 1,388:75 kronor. Det högre priset

1928 motiverades av firman med att den till Sverige då levererade typen var

försedd med en del förbättringar, jämfört med den samtidigt till annat håll

levererade äldre typen, vilka förbättringar krävt stora experimentskostnader.

Denna fö.rbättrade typ är numera firmans standardtyp, varigenom priset kunnat

sänkas. Enligt av flygattachén i London inhämtade upplysningar har

finska flygvapnet för den äldre »Salvator»-typen betalat 7,300:— lire och

italienska flygvapnet 7,000:— lire. Det vid flygstyrelsens upphandling från

klaganden av provskärmar av typ »Robur» fordrade priset å sidenskärmar utgör

1,925:— kronor.

Ehuru flygstyrelsen icke har något att invända mot att en »allsidig utredning

av fallskärmsfrågan och dess behandling från flygstyrelsens sida» företages,

vill dock styrelsen framhålla, att det skulle leda till ett oefterrättligt tillstånd,

om varje missnöjd leverantör skulle kunna föranleda en utredning av utomstående

beträffande flygstyrelsens åtgärder. Fallskärmsfrågan har av flygstyrelsen

gjorts till föremål för en fortlöpande, allsidig utredning, vilket framgår

av alla till Eders Kungl. Maj:t ingivna rapporter och förslag i denna

fråga.

Med hänvisning till vad ovan framhållits, får flygstyrelsen i underdånighet

hemställa, att klagandens förhoppning, att Eders Kungl. Maj:t måtte anse

hans redogörelse berättiga en allsidig utredning av fallskärmsfrågan och dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

51

behandling från flygstyrelsens sida, samt hans anhållan att få taga del av

och följa en dylik undersökning icke måtte föranleda någon Eders Kungl.

Maj:ts åtgärd.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Lubeck, Fjällbäck

och Fogman, föredragande.

Stockholm den 12 mars 1930.

Underdånigst

På flygstyrelsens vägnar

Karl Amundson.

Ernst Fogman.»

Av dessa handlingar synes det utskottet framgå, dels att flygstyrelsen icke,

såsom sig bort, tillhandahållit föredraganden och Kungl. Maj :t allt det material,

som vid tiden för ärendets beredning funnits tillgängligt och som nu, på utskottets

begäran, till utskottet överlämnats, dels ock att föredraganden bort

kunna av det skick, vari ärendet synes ha befunnit sig vid beredningstiden,

finna anledning att infordra de ytterligare handlingar, som i ärendet uppenbarligen

då funnos, ehuru de icke av flygstyrelsen överlämnats. Utskottet,

som i själva sakfrågan icke har möjlighet att bilda sig någon egen uppfattning

rörande de olika typernas inbördes värde och lämplighet, har dock, under

granskningen av de nu för utskottet tillgängliga handlingarna, för sin del

funnit, att Kungl. Maj:ts beslut icke bort fattas utan full kännedom om samma

handlingar och att förty detta både för vårt flygförsvar och för de enskilda

flygarnas liv och säkerhet synnerligen viktiga ärende icke blivit med

den försiktighet och fullständighet, som varit önsklig, berett, även örn skulden

härför endast i viss mån kan läggas å föredraganden. Utskottet, som förutsätter

att Kungl. Majit låter flygstyrelsens förhållande i ärendet närmare undersökas

med hänsyn till nödvändigheten av full konstitutionell säkerhet för

flygärendenas riktiga och uttömmande beredning på samma sätt som andra

ärenden, vilka bero av Kungl. Maj :ts avgörande, har därför icke ansett sig kunna

underlåta att hos riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen mot

föredragande departementschefen, statsrådet Malmberg.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, David Bergström*, Stendahl, G. TU

Hansson, Hellberg*, Vennerström, Sundberg, Åkerberg*, Mellén, Wagnsson, Engberg*,

Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i Trången, Hallén,

Laurén, Holmström, Norling i Lesjöfors och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

6:o.

(Protokoll över kommunikationsärenden den 21 februari 1930.)

I § 34 regeringsformen stadgas beträffande justitieråd och regeringsråd, att

dessa icke tillika må annat ämbete innehava eller utöva. I sin ursprungliga

lydelse innehöll ifrågavarande paragraf förbud för justitieråd endast att beklä
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

da annat civilt ämbete. Denna bestämmelse ändrades emellertid genom en vid

1844/45 års riksdag genomförd grundlagsändring av innehåll, att justitieråd

ej tillika må annat ämbete innehava eller utöva. I sitt vid 1840/41 års riksdag

framlagda förslag till ändrad lydelse av förevarande paragraf framhöll

konstitutionsutskottet, att redan då gällande föreskrift, att ledamot av högsta

domstolen ej därjämte må annat civilt ämbete bekläda, i själva verket innefattade

ett förbud mot varje annat ämbetes innehavande jämte justitierådsämbetet.

Utskottet anförde vidare, att justitieråden beklädde befattningar, vilka för att

skötas såsom sig bör »ovillkorligen fordra uteslutande åt dem ägnad tid, aldrig

vilande omsorger, oväld och oberoende av alla enskilda intressen». Utskottet

ansåg det på anförda skäl icke överensstämma med det allmännas rättvisa

fordringar, att i tjänst varande justitieråd kunde förordnas att bestrida andra

ämbeten. Konstitutionsutskottet har velat erinra örn dessa, vid tillkomsten av

den ändrade bestämmelsen angående utövarna av den högsta dömande maktens

innehav av andra sysslor vid sidan av sina ämbeten, föreliggande omständigheter,

då de ådagalägga, att det icke kan anses stå i god överensstämmelse med

de åskådningar, som varit utslagsgivande vid den skärpta grundlagsföreskriftens

utformning, att de högsta dömande organen med dessa sina befattningar

förena andra tjänsteuppdrag. -— Berörda vid 1844/45 års riksdag införda skärpta

bestämmelse i § 34 regeringsformen har vid regeringsrättens tillkomst år

1909 jämväl utsträckts till regeringsråden.

Riksdagen har även i annat sammanhang tagit ställning till frågan örn rätt

för högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter att med sina befattningar

förena annan tjänst eller enskilt uppdrag. Sålunda framhöll redan 1874 års

riksdag vid behandling av framlagd proposition angående justitierådens löner,

att det obestridligen vore av synnerlig vikt, att högsta domstolens ledamöter

intoge en fullkomligt oberoende ställning samt att de, då de därjämte

icke finge innehava annat ämbete eller tjänst, icke heller syntes böra

åtaga sig enskilda för handhavandet av deras viktiga kall främmande

och möjligen störande uppdrag. I anledning härav förklarade sig riksdagen

bifalla propositionen under villkor, att den förhöjda lönen ej skulle få uppbäras

av justitieråd, som jämväl från inrättning eller bolag, som av Kungl. Majit

sanktionerats, uppbure lön eller årligt arvode. Det må här nämnas att vid samtidiga

löneregleringar för de centrala ämbetsverken någon sådan begränsning

i rätten att med tjänsten förena anställning i enskilt företag ej stadgades. I

samband med senare företagna löneregleringar för högsta domstolens och regeringsrättens

ledamöter hava bestämmelser angående rätten för dessa att med

sina ämbeten förena annan tjänst eller enskilt uppdrag än ytterligare skärpts,

varvid samma eller liknande synpunkter som de, vilka nyss anförts, varit utslagsgivande.

Vid den år 1926 senast företagna reglering av dessa ämbetsmäns

löner, vilka därigenom avsevärt höjdes, beslöt riksdagen att med justitieråds

och regeringsråds ämbete ej må förenas 1 :o tjänst å rikets, riksdagens eller

kommuns stat; 2:o uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk,

bolag, förening eller inrättning, som driver bank- eller försäkringsrörelse eller

vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte; 3 :o dylikt uppdrag

s. 53 Kontrollera mot PDF

.Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

53

i styrelse för annat verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj

eller blivit registrerat såsom aktiebolag; 4:o befattning såsom tjänsteman i verk,

bolag, förening eller inrättning, som ovan sagts; 5:0 annan tjänstebefattning av

vad slag det vara må; eller 6:o uppdrag såsom skiljeman. Med hänsyn till den

vikt som fästes vid dessa bestämmelsers noggranna efterlevnad gjordes de, i

motsats mot vad som i allmänhet är förhållandet med liknande stadganden för

andra befattningshavare i statens tjänst, indispensabla, så att Kungl. Maj :t icke

kan, såsom i fråga örn de sistnämnda, medgiva rätt att i vissa fall med ämbetet

förena uppdrag eller befattning av sagda art.

Justitie- och regeringsrådsämbetena kunna dessutom icke uppehållas av vikarie,

utan hela tjänsten måste bestridas av de ordinarie befattningshavarna,

varför ledamöterna av högsta domstolen och regeringsrätten på helt annat sätt

äro bundna av sina ämbeten än andra befattningshavare.

Slutligen anser sig utskottet böra erinra därom, att Kungl. Maj :t och riksdagen

år 1928 genom lag angående tillfällig ökning av regeringsrådens anta) bestämde,

att regeringsrättens ledamotsantal intill utgången av år 1931 skulle utgöra

11, men därefter i den mån sådant i följd av inträffade ledigheter kan ske

nedbringas till 7. Denna lag tillkom uteslutande i syfte att avhjälpa arbetsbalansen

i regeringsrätten.

Då konstitutionsutskottet konstaterat en benägenhet i senare tid hos Kungl.

Maj:t att i ökad utsträckning anlita ledamöter av högsta domstolen och regeringsrätten

såsom sakkunniga inom statsdepartement eller för utförandet av

därmed jämställda eller likartade uppdrag, har utskottet, som icke kan finna

detta förhållande stå i god överensstämmelse vare sig med de principer, som

legat till grund för utformningen av stadgandet i § 34 regeringsformen angående

justitieråd och regeringsråd och av riksdagens i samband med löneregleringar

för ledamöterna av högsta domstolen och regeringsrätten fattade beslut

angående dessas rätt att med sina ämbeten förena annan tjänst eller enskilt

uppdrag, eller med syftet i lagen örn tillfällig ökning av regeringsrådens

antal, funnit sig föranlåtet att fästa riksdagens uppmärksamhet på nedan angivna

fall.

1) Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 september 1929 tillkallade

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, den 11 november 1929

bland andra justitieråden Alexanderson och Lindhagen att i egenskap av sakkunniga

inom departementet samråda med departementschefen vid fortsatt beredning

av frågan örn rättegångsväsendets ombildning och därmed sammanhängande

spörsmål.

2) Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 januari 1929 tillkallade chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, den 16 januari 1929 justitierådet

Borgström att inom departementet biträda vid fortsatt behandling av frågan

om anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget Vin- och spritcentralens

och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets verksamhet jämte därmed

sammanhängande spörsmål.

3) Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 mars 1929 tillkallade chefen

för socialdepartementet, statsrådet Lubeck, samma dag bland andra rege
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

ringsrådet Rydin att efter samråd med av departementschefen tillkallade representanter

för den frivilliga sjukkasserörelsen utarbeta förslag rörande en

reformerad sjukförsäkring.

4) Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 februari 1930 tillkallade

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, den 31 mars 1930 bland

andra justitierådet Gärde att såsom sakkunnig inom departementet biträda

med utredning angående vattendomstolarnas omorganisation.

5) På hemställan av föredragande departementschefen, statsrådet Borell,

har Kungl. Majit den 21 februari 1930 utsett regeringsrådet Rydin att vara ordförande

i regionplanekommissionen för Stockholm med omnejd samt fastställt

det Rydin för berörda uppdrag tillkommande arvode till 5,000 kronor för år,

att utgå från och med den dag övriga medlemmar i regionplanekommissionen

blivit utsedda.

Justitie- eller regeringsråd hava tidigare blivit på liknande sätt använda i

särskilda uppdrag. Sålunda fullgjorde under år 1925 regeringsråden Thulin,

Rydin och Hasselrot, under år 1926 regeringsråden Thulin och Rydin, under

år 1927 likaledes regeringsråden Thulin och Rydin samt under år 1928 justitierådet

Eklund och regeringsrådet Rydin uppdrag såsom sakkunniga inom statsdepartement

eller andra därmed jämförliga offentliga uppdrag, därvid dock

Hasselrot tilldelats uppdrag före sin utnämning till regeringsråd.

Även med erkännande, att det i och för sig i vissa fall skulle kunna ifrågakomma,

att till regeringsråd eller justitieråd på grund av deras tidigare verksamhet

eller ur andra speciella synpunkter lämnas offentliga uppdrag, för vilka

de ägde särskilda personliga förutsättningar, och även med erkännande, att

dessa ämbetsmän behöva, för sitt ansvarsfulla värvs fullgörande, oavbruten

kontakt med det levande livet, kan utskottet icke medgiva vare sig att andra

erfarna och särskilt lämpliga män ej skulle kunna finnas att i stället för dem

anlitas, eller att det borde få bero av Kungl. Maj :ts prövning, huruvida i visst

fall olägenheterna av justitie- och regeringsråds användande i dylika uppdrag

vore övervägande eller icke, än mindre att denna prövning skulle kunna lämnas

till departementscheferna. Tvärtom finner utskottet det vara självklart, både

att i dylika fall beslutet bör bero av Kungl. Maj :t allena och att Kungl. Maj :t

vid beslutets fattande bör undvika att försätta justitie- och regeringsråd i det

läge, att de måhända anse sig icke kunna direkt avböja uppdraget.

Särskilt finner utskottet det vara principiellt felaktigt och icke med grundlag

och en riktig konstitutionell praxis förenligt, att justitie- och regeringsråd

anlitas för uppdrag, som mer eller mindre avse frågor, vilka kunna uppkomma

till prövning inom högsta domstolen, regeringsrätten eller lagrådet. Än

mera anmärkningsvärt har utskottet funnit det rådslag vara, som ligger till

grund för Kungl. Maj:ts beslut att tilldela regeringsrådet Rydin uppdraget

som för år avlönad ordförande i regionplanekommissionen, ett uppdrag, som

genom den därmed förenade årsavlöningen kan anses likvärdig med fast tjänst

och genom sin egen natur i viss mån är väsentligen likartat med ett förlikningsoch

skiljemannauppdrag.

Utskottet, som ansett sig böra fästa riksdagens uppmärksamhet på dessa

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

55

förhållanden, och som ansett sistnämnda fall i synnerlig grad anmärkningsvärt,

har därför fnnnit sig böra hos riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen

mot föredragande departementschefen, statsrådet Borell.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg*, David Bergström*,

Thulin, G. W. Hansson, Vennerström*, Sundberg, Thorén, Stenberg*, Mellén, Engberg*,

Gustafson i Kasenberg, Laurén, Karlsson i Vadstena, Olsson i Mora, Fast,

Petersson i Broaryd*, Holmström och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

7:o.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 31 december 1929.)

Såsom sökande till den efter professor Hans Larsson ledigförklarade professorsbefattningen

i teoretisk filosofi vid universitetet i Lund anmälde sig docenten

vid universitetet i Lund A. Laritz, filosofie doktorn J. Landquist, docenten

vid universitetet i Lund A. T. Nyman och docenten vid universitetet i

Uppsala K. E. Z. Tegen.

Till sakkunniga utsågos professorerna A. Grotenfelt, A. Hägerström, H.

Larsson, E. Liljeqvist och A. Phalén.

Prof. Grotenfelt uppsatte de tre sökande, vilka han ansett kompetenta till

ämbetet, i följande ordning: 1) Nyman; 2) Tegen; 3) Landquist.

Professor Grotenfelt yttrade i sitt utlåtande bl. a. följande:

»Det återstår nu för mig att anställa en jämförelse mellan de sökande, vilka

jag ansett vara kompetenta.

Härvid synes det mig tydligt, att de tvenne första rummen tillkomma docenterna

Nyman och Tegen. Avgörandet av den fragan, vilkendera av dem bör

ställas i främsta rummet, är den punkt, som ännu tarvar allvarlig prövning.

Bägge hava ådagalagt utmärkt kännedom av den filosofiska litteraturen samt

intelligent och kritisk uppfattning av de filosofiska doktrinerna och pioblemen.

Örn jag ock för min del i många punkter icke obetingat instämmer i deras

resultat, så anser jag dock deras undersökningar hava stort värde. Deras

gedigna och värdefulla arbete inom vetenskapen förtjänar den största aktning.

Vid jämförelse dem emellan kommer jag till det resultat, att jag anser mig

böra tillerkänna företrädet å docenten Nyman. Hans offentliggjorda arbeten

ådagalägga större produktivitet och mångsidighet; han har publicerat många

specialundersökningar, däribland även experimentella, vilka var för sig lämna

värdefull vetenskaplig behållning, oberoende av om granskaren i de allmänna

filosofiska principfrågorna ansluter sig till författarens betraktelsesätt eller

icke. Jag har visserligen den uppfattningen, att i viss mening doc. Tegen

brottats med svårare uppgifter, då han ägnat sitt huvudsakliga arbete at en sa

central fråga som den örn viljandets natur. Det tappra upptagandet av, en

sådan fråga till ingående behandling förtjänar allt erkännande. Dock mäste

jag, såsom jag ovan framhållit, anse, att Tegen strävat till problemets lösning

delvis på vägar, som icke leda till målet. Nymans skeptisk-kritiska ståndpunkt

gör det för honom naturligt att på sätt och vis taga problemen lättare,

ställa sig på en refererande ståndpunkt och ur denna synvinkel utveckla de

olika filosofiska åskådningssättens innebörd, utan att ens försöka för egen del

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

“vt avgöra. största och svåraste problemen. Naturligtvis måste emellertid

aven en sadan filosofisk ståndpunkt som Nymans respekteras i vetenskapen

—^kanhända ar det den sanna filosofiska visheten. Nymans arbeten

giva oss sa mycket vetenskapligt värdefullt för belysningen av frågor vilka

otvivelaktigt hora under vetenskapens domvärjo, att han därigenom synes mig

hava forsteget framfor sm medtävlare.

Jag anser mig ännu böra nämna, att med avseende å den skriftliga framställningens

form de bagge konkurrenterna äro ganska olika. Nymans arbeten

aro i allmänhet lattlasta, fängslande, ägnade att väcka intresse. Flertalet av

wXLfl llf fo beniot onekligen tunglästa, tillgängliga blott för en rätt

begränsad läsekrets. Det fordras av läsaren mycket rent filosofiskt intresse,

nrb^prf SaS°m sådan’ för att fördjupa sig i hans större

arbeten Bland Tegens mindre uppsatser finnas däremot sådana, som äro gan
Utackli“LTatiet

tA"St S“ enersUk'' 0t,“ POlemist

Professor Hägerström förklarade Kantz och Tegen kompetenta till professorsämbetet

med avgjort företräde för Tegen. Däremot förklarades Nyman

och Landquist icke vara kompetenta. I sitt yttrande rörande Tegen anförde

professor Hägerström bl. a. följande: »Då doc. Tegens viljeteoretiska produktion,

tagen som ett helt, betyder en viktig insats i den vetenskapliga forskningen

pa ^området, då den metodiskt utmärkes av grundlighet och vederhäftighet,

och då han genom andra skrifter tillräckligt styrkt sin förmåga att vetenskaphgt

behandla en filosofihistorisk uppgift, finner jag, att han alldeles otvivelaktigt

styrkt sin skicklighet till det sökta ämbetet.» Beträffande Nyman

yttrade professor Hägerström, efter en detaljkritik av vederbörandes skrifter,

bl. a., att »han (Nyman) ofta gör sig skyldig till en höggradig vårdslöshet i

behandlingen av primärmaterialet, falska citat etc. och att därmed besläktat

slarv i tankandet är genomgående i flertalet större skrifter, utan att dessa

brister kunna anses, kompenserade av något originellt uppslag eller något annars

betydelsefullt inlägg i forskningen.»

I sin sammanfattning rörande docenten Nyman anförde professor Hägerström

följande:

Pol D°''D- Nynjans s|°ra °°h synnerligen mångsidiga produktion vittnar i det

hela örn den storsta beläsenhet och den största flit samt örn ett rörligt ingenium

Därjämte ar anmärkningsvärd en framträdande förtrogenhet med experimentalpsykologiska

och statistiska metoder samt en allmän orientering i nutida tänkande

örn också icke alltid sa djupgående, tillika med en formell undervisningstalang.

Ett av hans större arbeten — doktorsavhandlingen — har verkhg

vetenskaplig metod. Ett annat — Kants väg — är ett gott arbete, om det

också icke kan sagås ha någon större positiv vetenskaplig betydelse. Men dess

varde minskas betydligt av en starkt framträdande förvirring i bestämmandet

av ett grundbegrepp i det samma. Ett tredje — Metafor och fiktion — är skäligen

betydelselöst,. En mängd mindre uppsatser äro vederhäftiga. Övriga

större arbeten ■ ej mindre än fem -— brista i avseende å de mest elementära

krav pa vetenskaplighet i metoden. I några finner man falska eller direkt vilseedande

citat (varvid jag till »falska» citat räknar förvända översättningar)

5:. r ,e.n sa(ian användning av riktiga citat, att deras uppenbara mening blir

ioryriden, va ryld framställningen i huvudpunkter bygges just på det felaktiga

i citatet eller dess felaktiga användning. Den i detta avseende mest misslyckade

skriften är utgiven 1920. -— Då förf. reservationsfritt upptager dem alla

s. 57 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

57

bland sina »meriter», måste de bl. a. läggas till grund vid bedömandet av den

vetenskapliga skickligheten. Sådana malörer som slarv i citeringen eller i

citatanvändningen kunna ju Ilända, utan att det därför skulle vara rätt att hävda

bristen på vetenskaplig metod, nämligen örn slarvet ingenting betyder i avseende

å huvuduppgiften och det icke är alltför ofta förekommande. Men örn

man i huvudfrågan bygger just på sådana citat eller citatanvändningar eller örn

det oftare framträder, då kan jag icke finna annat än att det vittnar örn en

högst svårartad brist i vetenskaplighet. Jag har hos ingen av hans medsökande

eller överhuvud hos någon av de sökande, vilkas kompetens jag som sakkunnig

tre gånger förut haft att bedöma, mött något tillnärmelsevis liknande. Härtill

kommer, att förf. funnit det förenligt med vetenskaplig metod att hämta

översättningar av svårtolkade grekiska texter från en utländsk forskare utan

att nämna källan och utan att underlåtenheten kan lia berott på glömska, under

det att han riktigt anför källan, om han använder svenska översättningar. I

alla fem arbetena framträder vidare en stark tankekonfusion — i det största

arbetet är tankekonfusionen i själva huvudfrågan genomgående; i det senast

utgivna framträder den starkast. Det bör härvid göras den anmärkningen, att

den ifrågavarande tankekonfusionen är till arten absolut skild från de orimligheter,

som jag visat framträda i dr. Landquists filosofiska huvudarbete. Dessa

äro nämligen bestämda av ett starkt kulturellt patos, vilket — såsom allt annat

patos än det för sanningen -— är ägnat att förvirra, örn det inficierar tänkandet.

Hos doc. Nyman är det förvisso alls icke fråga örn något fördärvbringande

patos. Utan dennes tankekonfusion är nära besläktad med hans

andra huvudfel, bristen på noggrannhet vid behandlingen av primärmaterialet.

Det är helt enkelt fråga om tankeslarv. Han ger sig icke tid att stanna inför

ett problem för att begrunda det från olika sidor, varav följden måste bli tankekonfusion.

Något arbete, som genom ett originellt uppslag eller eljest genom

sin positiva betydelse skulle kompensera de anförda bristerna, föreligger icke.

Trots författarens omfattande, synnerligen mångsidiga produktion, trots hans

uppenbart stora beläsenhet och flit, trots hans ådagalagda förtrogenhet med

experimentalpsykologiska och statistiska metoder och med nutidstänkande, trots

hans formella överlägsenhet som lärare måste jag anse, att.han icke tillräckligt

styrkt sin kompetens för en professur i teoretisk filosofi. ^ Emellertid beror

detta resultat av min uppfattning av vetenskaplig metod såsom framför allt

erfordrande exakthet i uppgifterna angående primärmaterialet och klarhet och

konsekvens i tänkandet. Dessa betingningars frånvaro i större grad kan icke

efter min mening helt kompenseras hos en vetenskaplig författare av den största

lärdom eller de största i och för sig betydelsefulla tekniska färdigheter. Skulle

man ha en annan uppfattning av de viktigaste förutsättningarna för en vetenskaplig

metod och ställa bredden i det material, varmed man arbetar, framför

eller jämsides med de av mig nämnda fordringarna, måste resultatet bli ett

annat. Jag har framför allt strävat efter att framlägga de fakta,. som äro att

lägga till grund för bedömandet. Slutsatsen kan naturligtvis bli olika efter

uppfattningen av de viktigaste betingelserna för en vetenskaplig metod. Emellertid

är det mängden av doc. Nymans mer yttre och i ögonen fallande förtjänster

som filosofisk författare, som föranlett, att utredningen av arten av

hans författarskap blivit oproportionerligt lång. De ha gjort det nödvändigt

att så utförligt framställa de fakta, på grund av vilka jag trots allt mast komma

till ett negativt slut.»

Professor Larsson förklarade samtliga de sökande kompetenta till ämbetet

samt uppförde dem i följande ordning: l)Nyman; 2) Tegen; 3) Kantz; 4) Landquist.

I sin jämförelse mellan Nyman och Tegen yttrade professor Larsson

följande:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutslcoitets memorial Nr 26.

»I fråga örn skolning för ämnets olika uppgifter tillfredsställa båda alla

rimliga anspråk. Dock har Nyman före Tegen den viktiga meriten att ha

praktiskt dokumenterat förtrogenhet med den experimentella metoden. Tegen

åter har licentiatbetyg i praktisk filosofi, vilket Nyman saknar, men dels har

efter så många års författarskap och akademisk undervisning ett examensbetyg

ej fullt så stor betydelse, dels balanseras detta företräde av Nymans förtrogenhet

även med estetiska problem, vilka intimt sammanhöra med de filosofiska.

I fråga om produktionens omfång äro de tämligen jämställda, och har jag

då tagit med i räkningen även vad Tegen i manuskript inlämnat, ehuru de däri

ingående föreläsningarna knappast av honom själv ansetts nog bearbetade.

Ser jag på arbetenas kvalitet, ha de båda sökande också därutinnan åtskilliga

förtjänster gemensamma, men från en, mycket väsentlig, synpunkt måste jag

dock ge Nyman ett alldeles avgjort företräde. Medan Nymans styrka just är

den logiska skärpan i distinktionen, den spänstigt bevarade överblicken, det

fasta greppet om frågan, stringensen i bevisningen, så visar Tegen i dessa avseenden

en brist, som, om den också ej i alla hans arbeten är lika påfallande,

dock alltid blir en underlägsenhet i jämförelse med Nyman.»

Professor Liljeqvist förklarade samtliga de sökande kompetenta och uppförde

dem i följande ordning 1) Nyman; 2) Tegen; 3) Landquist; 4) Kantz. Professor

Liljeqvist yttrade i sitt utlåtande bl. a. följande:

»Enligt de premisser min föreliggande utredning framlagt för ett slut om de

sökandes inbördes kompetensordning synes mig tydligt, dels att docenten Kantz

trots sin överlägsna lärdom måste placeras i sista rummet enligt det oavslutade

skick, vari större delen av hans produktion föreligger, dels att doktor

Landquist visserligen bör placeras före honom, men efter docenterna Nyman

och Tegen. Svårare är placeringen av dessa inbördes. Ur tjänsteålders och

akademisk tjänstgörings synpunkt äro de så tämligen likställda. Ur examensmeriternas

synpunkt antecknar jag att N. i motsats till T. saknar licentiatbetyg

i praktisk filosofi, men detta synes mig på visst sätt balanseras av hans

dokumenterade förmåga att kunna tillgodogöra sig de grekiska filosoferna på

originalspråket, något som ingenstädes kommit till synes för T:s del. Avgörandet

mellan dessa båda kandidater måste — jag kan väl säga uteslutande -—

hämtas ur deras specimination. Provföreläsningarna synas mig, enligt vad

ovan framgått, ge ett mycket bestämt plus till N :s favör i avseende på vetenskaplig

undervisningsskicklighet. I sina skrifter röja båda ett betydande

skarpsinne utan att jag kunde tillerkänna någondera ett bestämt företräde. Och

utmärker sig T. genom kanske segare ihärdighet i tänkandet, har N. intelligensens

större rörlighet och förmågan av problemernas både mångsidigare och naturligare

belysning. Ser man åter på den vetenskapliga skicklighet, som framträder

i ett behärskande, enligt förelagda objektiva prestationer, av den teoretiska

filosofien i dess olika discipliner, så är denna behärskning för N :s del

otvivelaktigt mångsidigare. För den filosofihistoriska sidan är detta genom

resp. behandlade themata uppenbart, men härtill kommer att det historiska sinnet

knappast blivit av T. i nämnvärd grad positivt dokumenterat; och biläggandet

av de 5 manuskripten under grupp II av ingivna specimina röjer för mig

indirekt sökandens egen känsla av ett ogynnsamt läge beträffande den filosofihistoriska

speciminationen. På den filosofisystematiska linjen har N. alltfort

mångsidighetens bestämda företräde. Och betraktar man särskilt bådas behandling

av psykologiska problem, är intet tvivel att fackpsykologen måste

tillerkänna N. både det naturligare sättet att taga vetenskapliga frågor psykologiskt

och den dokumenterade bättre vetenskapliga utrustningen i fråga örn

förutsättningar för verkligt vetenskaplig forskning å psykologiens hithörande

alla områden (ett avgjort företräde är hans ådagalagda behärskning av den

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

59

experimentella metoden med dess närmaste naturvetenskapliga förutsättningar)

. Gäller dessutom att »in der Begrenzung zeigt sidi der Meister», så talar

icke till T :s förmån att lian genomgående gripit sig an med för stora oell omfattande

uppgifter, av vilka hittills ingen blivit verkligen slutförd. Jag tvekar

därför icke att till sist ge N. ett klart företräde framför T.»

Professor Phalén ansåg, att endast Tegen och Nyman styrkt sin kompetens

till professuren, och uppförde Tegen i första rummet och Nyman i andra. I

sin slutsammanfattning yttrade professor Phalén bl. a. följande:

»Återstår att bestämma ordningen mellan de båda sökande, som enligt min

uppfattning styrkt sin kompetens. Det framgår av mitt bedömande av deras

skrifter, att jag anser docenten Tegen äga ett bestämt företräde framför docenten

Nyman. — Docenten Nyman är den mångsidigare av dem bada, och han

har en mer omfattande tryckt produktion. Hans framställning är i de vetenskapliga

arbetena mer överskådlig, ledig och lättläst, men man måste här likväl

taga hänsyn till, att en överskådlig och lättflytande framställning blir svarare

att ge, ju grundligare och mer inträngande en filosofisk undersökning är.

I de populära uppsatserna har även docenten Tegen ett lättläst framställningssätt,

men docenten Nyman har dock i motsvarande skrifter en mer utvecklad

litterär stil. — Docenten Tegen är mycket överlägsen i fråga örn grundlighet

och tankeklarhet liksom även i fråga örn tänkeskärpa, och han har att. uppvisa

de mer betydande och ojämförligt bättre grundade resultaten. I sina viljeteoretiska

arbeten har han fört forskningen framåt på ett sätt, som alldeles saknar

motstycke i docenten Nymans produktion. Han är därför den skickligare och

mer betydande vetenskapsmannen av de två . . ..»

I slutomdömet örn Nyman uttalade professor Phalén följande:

»Docenten Nymans produktion är omfattande och mångsidig. Han har en

rörlig intelligens, som nied smidighet uppfattar det för olika teorier närmast

karakteristiska, och som i en ledig och livlig framställning på. ett intresseväckande

sätt återger detta. Hans styrka ligger särskilt i de väldisponerade översikterna,

där han på grundval av en omfattande beläsenhet på ett skickligt sätt

förmår ge orienterande historiska och systematiska översikter av.olika teorier

inom ett visst område. I några fall äro även de kritiska anmärkningarna^ träffande.

Hans framställning är emellertid, särskilt när det gäller mer svårtillgängliga

filosofiska teorier, alltför ytlig och vag. Den har alltför mycket karaktären

av habila men osjälvständiga referat utan tillräcklig fixering. Horf.

tränger sällan in i tankegångarna, och hans undersökningar av dem lia mindre

karaktären av klargörande analyser än av på.iner yttre sätt tillfogade reflexioner.

Ofta hållas återgivna tankegångar ej tillräckligt, isär, utan flyta

liksom förf:s egna över i varandra. I spårandet av tankemotiv bli oanalyserade

intryck av likhet, som ofta ha en annan grund än överensstämmelse i tankeinnehållen,

alltför mycket bestämmande. Förf:s egna resultat äro ej betydande.

De äro ofta obestämt koncipierade och stå särskilt i det systematiska huvudarbetet

om rumsanalogierna i endast löst sammanhang med den framställning,

varur de skola framgå. Förf:s framställning är alltid lättflytande och

lättläst, men detta stora värde är alltför mycket vunnet på bekostnad av grundligheten

och djupet, och är ej det naturliga uttrycket för en tankarncs klarhet.

— Detta är svåra brister hos en vetenskapsman, som göra, att man skulle

kunna känna någon tvekan om kompetensen. Särskilt förf :s förmåga att överblicka

och ordna ett omfattande material, vunnet genom vidsträckta historiska

såväl som systematiska studier, samt hans i en del fall ådagalagda kritiska

förmåga synas mig dock motivera en kompetensförklaring. Jag anser alitsa,

att docenten Nyman styrkt sin kompetens till den sökta professuren.»

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

Före ärendets vidare behandling bemötte docenten Nyman i en särskild

skrift den av professorerna Hägerström och Phalén mot Nymans skrifter framställda

kritiken. Denna skrift föranledde professor Hägerström att i ett genmäle

ytterligare utveckla och precisera sina anmärkningar. Denna skrift har

ej besvarats.

Ledamöterna av filosofiska fakulteten vid universitetets humanistiska sektion

uttalade sig beträffande den ordning, vari sökandena borde ifrågakomma

vid tillsättandet av professorsämbetet i fråga, på följande sätt i sitt yttrande

av den 8 april 1929:

sex ledamöter uppförde sökandena i ordningen:

1) Nyman; 2) Tegen; 3) Landquist; 4) Kantz;

två ledamöter i ordningen:

1) Nyman; 2) Tegen; 3) Kantz; 4) Landquist;

tre ledamöter i ordningen:

1) Nyman; 2) Tegen; 3) Kanitz och Landquist (jämställda);

en ledamot i ordningen :

1) Nyman och Tegen (jämställda); 2) Kantz; 3) Landquist;

en ledamot i ordningen:

1) Tegen; 2) Nyman; 3) Kantz; 4) Landquist;

en ledamot i ordningen:

1) Tegen; 2) Nyman; 3) Kantz och Landquist (jämställda);

en ledamot i ordningen:

1) Tegen; 2) Nyman; 3) Kantz.

Större akademiska konsistoriet i Lund uppförde enligt beslut den 4 maj 1929

på förslag till ifrågavarande professorsämbete i första rummet, med 10 röster,

Nyman (medan Tegen till detta rum erhöll 8 röster), i andra rummet Tegen

med 18 röster och i tredje rummet Kantz med 12 röster (medan Landquist till

detta rum erhöll 6 röster).

Tegen anförde besvär över konsistoriets förslag. Häröver avgavs yttrande

av större akademiska konsistoriet den 14 september 1929. Konsistoriet hemställde

med 7 röster mot 7, varvid rektors utslagsröst blev avgörande, örn besvärens

ogillande. Nyman hemställde likaledes örn besvärens ogillande. I

anledning härav ingav Tegen påminnelse till Kungl. Maj:t.

I kanslersämbetets underdåniga yttrande i ärendet av den 30 oktober 1929

hemställdes, att Nyman måtte utses till innehavare av professuren.

I anledning av kanslersämbetets yttrande besvärade sig Tegen hos Kungl.

Maj:t med vidhållande av sitt tidigare yrkande.

Genom beslut den 31 december 1929 utnämnde Kungl. Maj:t, på hemställan

av föredragande departementschefen, med vilken övriga statsråd utom ministern

för utrikes ärendena Trygger instämt, Nyman till innehavare av den lediga

professuren i teoretisk filosofi vid Lunds universitet.

Ministern för utrikes ärendena Trygger anförde följande till statsrådsprotokollet:
»Själv

är jag visserligen ej sakkunnig uti förevarande professurs läroämne,

men då de yttranden, vilka i ärendet avgivits av dem, som i större eller mindre

s. 61 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr S6.

61

grad besitta dylik sakkunskap, — när nian jämför dessa uttalanden inbördes

och betraktar dem såsom ett helt — måste, såvitt jag förstår, anses berättiga

den meningen, att docenten Einar Tegen är sina medsökande överlägsen i fråga

örn ådagalagd vetenskaplig skicklighet, hemställer jag, att Kungl. Majit ville

utnämna docenten Tegen till innehavare av den lediga professuren i teoretisk

filosofi vid Lunds universitet.»

Såsom framgår av de refererade handlingarna hade bland de sakkunniga synnerligen

skiljaktiga meningar framträtt beträffande docenterna Nyman och

Tegen. Under det att tre av de sakkunniga satt den till ämbetet utnämnde sökanden

i första rummet, hade två givit förord åt docenten Tegen. De två senare

sakkunniga hade mot docenten Nymans produktion riktat allvarliga anmärkningar,

och den ene hade förklarat honom inkompetent under påstående,

att han gjort sig skyldig till en höggradig vårdslöshet i behandling av primärmaterialet,

falska citat etc. och att därmed besläktat slarv i tänkandet vore genomgående

i flertalet av hans större skrifter, vilket icke motbevisats. Vid ärendets

behandling i olika instanser hade starka meningsdivergenser förelegat;

större akademiska konsistoriet vid Lunds universitet har sålunda endast med

rektors utslagsröst beslutat hemställa, att de av docenten Tegen anförda besvären

över Nymans uppförande i första rummet skulle lämnas utan avseende. Det

hade enligt utskottets mening varit påkallat att få den för ärendets slutliga avgörande

grundläggande frågan örn vikten av de av vissa sakkunniga framställda

anmärkningarna mot docenten Nymans produktion — och särskilt den

kritik varigenom Nymans kompetens sattes i fråga — belyst genom ytterligare

utredning. Tillräcklig anledning att föranstalta örn en sådan utredning synes

ha förelegat, då även inom regeringen olika uppfattningar gjort sig gällande

i ärendet.

På anförda skäl får utskottet hos riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen

mot föredragande departementschefen, statsrådet Lindskog.

Närvarande: Herrar Strömberg*, David Bergström*, Thulin, Stendahl, G. W.

Hansson, Hellberg*, Vennerström*, Sundberg, Mellén, Alexander Nilsson*, Engberg*,

Gustafson i Kasenberg, Hallén, Forssell*, Laurén, Karlsson i Vadstena, Fast,

Petersson i Broaryd*, Björck i Kristianstad och Mosesson*.

* Ej närvarande vid justeringen.

8:o.

(Protokoll över jordbruksärenden den 15 november 1929.)

Fastigheterna Vig mtl Ängersjö nr 2 litt. Ba (23), 25/192 mtl Ängersjö nr 2 litt.

Bb (24) och 841/ 20736 mtl Ängersjö nr 8 litt. Hb (8J), allt i Ängersjö socken, samt

1198/20736 mtl Kolsätt nr 7 litt. Ba (715) i Älvros socken hava genom ägostyckningar

delats: Ängersjö nr 2 litt. Ba i en inägolott om 1/64 mantal litt. Baa (26) och

en skogslott örn 3/64 mantal litt, Bab (27); Ängersjö nr 2 litt. Bb i en inägolott

om 25/i344 mantal litt. Bba (28) och en skogslott örn 25/224 mantal litt. Bbb (20),

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

som även innehåller 2.96 hektar inrösningsjord å fäbodvallen Kullvallen; Ängersjö

nr 8 litt. Hb i en inägolott om 841/ibssss mantal litt. Hba och en skogslott om

5887/165888 mantal litt. Hbb (815) samt Kolsätt nr 7 litt. Ba i en inägolott om

43/20736 mantal litt. Baa (Kölsätter 720) och en skogslott örn 1155/2073c mantal litt.

Bab (Kölsätter 721).

Handlanden Hjalmar Wijk i Göteborg hade köp och lagfart å ovannämnda

fastigheter. Av dessa hava sedermera inägolotterna försålts: Ängersjö 26 till

Erik Larsson, Ängersjö 23 till Paul Englund och Kölsätter 720 till Johan

Jonasson, varemot av handlingarna icke med visshet framgår att den återstående

inägolotten försålts till enskild person.

Genom särskilda beslut den 17 september 1927 hade Kungl. Majit avslagit

av Marma sågverks aktiebolag gjorda ansökningar örn tillstånd för bolaget att

av Wijk enligt köpeavhandlingar förvärva bland annat ovannämnda skogslotter,

nämligen Ängersjö 27, Ängersjö 29, Ängersjö 815 och Kölsätter 721.

Då Wijk, som hade fång till fastigheterna, vore bulvan för bolaget, överlämnade

Konungens befallningshavande i Jämtlands län ärendet till allmän åklagare.

Allmän åklagare har efter stämning, som delgivits Wijk den 12 juni

1928 och bolaget den 5 juli 1928, vid Svegs tingslags häradsrätt, såvitt nu är

i fråga, yrkat, att, enär i lag stadgat förbud att utan tillstånd eller särskilt godkännande

förvärva eller behålla fast egendom syntes hava blivit kringgånget

därigenom, att Wijk vore bulvan för bolaget, mot vilket sådant förbud vore

ifråga örn fastigheterna gällande, förordnande måtte meddelas därom, att överexekutor

skulle pröva, huruvida sist omförmälda fastigheter skulle säljas å

offentlig auktion i enlighet med lagen den 18 juni 1925 örn bulvanförhållande

i fråga örn fast egendom. Under målets handläggning vid häradsrätten ingav

bolaget den 23 augusti 1928 förnyade ansökningar till Kungl. Majit örn att få

förvärva fastigheterna samt begärde, att målet i avbidan å dessa ansökningars

avgörande måtte förklaras vilande.

Häradsrätten har i utslag den 12 september 1928 icke funnit skäl vara anfört,

som föranledde till att målet förklarades vilande, samt vidare yttrat: Enär

i målet måste anses utrett, att Wijk vore bulvan för bolaget, mot vilket bolag

förbud att utan tillstånd eller särskilt godkännande förvärva eller behålla fast

egendom vore gällande, i det Wijk huvudsakligen innehade sistnämnda fastigheter

för bolagets räkning, prövade häradsrätten jämlikt 1 § i ovannämnda lag

lagligt förordna, att Konungens befallningshavande i länet sex månader efter

det häradsrättens utslag vunnit laga kraft skulle taga under omprövning, huruvida

Wijks nyssnämnda fastigheter skulle försäljas å offentlig auktion; och

skulle Konungens befallningshavande meddela förordnande örn försäljning, där

ej vid sagda tids utgång av häradsrättens lagfartsprotokoll framginge, att fastigheterna

blivit avyttrade, och hade Konungens befallningshavande att,

därest sedermera visade sig, att avtal, varigenom fastigheterna avyttrats, icke

blivit beståndande, ånyo pröva, huruvida förordnande örn försäljning skulle

meddelas. 1 i ■ I 1 * i

Hovrätten, där Wijk och bolaget besvärat sig, har enligt utslag den 11 december

1928 funnit skäl ej vara anfört, som föranledde ändring i häradsrättens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr S6.

63

utslag, dock att den tid, efter vars utgång Konungens befallningsliavande

skulle taga under omprövning, huruvida ifrågavarande fastigheter skulle försäljas

å offentlig auktion, av hovrättens bestämdes till sex månader efter det

hovrättens utslag vunnit laga kraft.

I hovrättens utslag hava Wijk och bolaget sökt ändring hos Kungl. Majit.

Efter det ovannämnda förnyade ansökningarna den 23 augusti 1928 ingivits

till Kungl. Maj :t har Wijk enligt fyra särskilda köpebrev, dagtecknade, tre den

28 oktober 1928 och ett den 16 november samma år, till bolaget från ifrågavarande

skogslotter försålt all den avrösningsjord, som vid lantmäteriförrättning

enligt kungl, kungörelse den 26 juni 1925 (nr 331) befunnes icke vara

erforderlig för stödskog till stamhemtaianen.

Härefter har bolaget i fyra särskilda den 23 januari 1929 dagtecknade ansökningar

med åberopande av en, efter av bolaget den 30 augusti samma år

gjord framställning, enligt sistnämnda kungörelse verkställd lantmäteriförrättning,

anhållit, att jämlikt lagen den 18 juni 1925, angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärva fast egendom, få förvärva genom sagda

köpebrev å bolaget överlåtna fastighetsdelar.

över dessa ansökningar hava länets jordbrukskommission ävensom vad anginge

fastigheterna i Ängersjö kommunalnämnden i Ängersjö socken blivit

hörda, varjämte Konungens befallningshavande avgivit föreskrivet utlåtande.

Jordbrukskommissionen yttrade:

»Bolaget har sökt en utväg att genom tilldelning till inägolotterna av ökat

skogsanslag från skogslotterna få förvärva återstående delar .av skogslotterna.

Det ökade skogsanslaget bör, ehuruväl skogslotterna uppgivits vara hårt avverkade

och sålunda för närvarande av mindre betydelse för hemmansbruket,

sammanläggas med inägolotterna. I de fall, då inägolotterna. och skogslotterna

fortfarande äro i samma ägares hand, torde hinder icke förefinnas för sammanläggning.

Vad angår inägolotterna litt. Baa och Bba under Ängersjö nr 2 och

inägolotten litt. Baa under Kölsätter nr 7 har Jordbrukskommissionen inhämtat,

att dessa sålts till andra personer än ägaren till skogslotterna. Det är tvivelaktigt

örn ägarna till dessa inägolotter äro i tillfälle att förvärva det ökade

skogsanslaget. Sker ej detta, kommer efter avstyckningarna från skogslotterna

den återstående marken å dessa lotter att sakna varje existensberättigande

såsom självständiga fastigheter. Bolaget bör därför, innan tillstånd lämnas

till förvärv av avstyckningama från Ängersjö nr 2 och Kölsätter nr .7, ställa

garantier för att det ökade skogsanslaget kommer att förenas med inägolotterna

i samma ägares hand. Mot den föreslagna avstyckningen från Kölsätter

nr 7 kan anmärkas, att ägofiguren 58 a å s. k. Kluckskiftet, som föreslagits

skola bibehållas till hemmanet, är belägen på ett avstånd av nära 2 mil från inägojorden

utan vägförbindelse. Då de till avstyckning avsedda områdena, icke

äro behövliga såsom stödskog för hemmanen i övrigt och därå ej heller finnas

några odlingslägenheter, har Jordbrukskommissionen ur jordbrukssynpunkt

icke något att erinra mot förvärvet.»

Kommunalnämnden har genom beslut den 17 mars 1929 på det allvarligaste

avstyrkt bolagets ansökan till förvärv av sagda fastighetsdelar avrösningsjord,

enär nämnden ansåge, att bolaget redan hade för många fastigheter inom

Ängersjö socken, samt vidare att det numera visat sig, att under den tid bolaget

förvaltat ifrågavarande fastighetsdelar, det ej kunde hänföras till ratio
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

nell skogsvård, utan i stället borde hänföras till skogsskövling, enär genom

skogsvårdsstyrelsens i Jämtlands län försorg under innevarande vintersäsong

å sagda fastigheter meddelats avverkningsförbud.

Det bör här anmärkas, att av handlingarna framgår, att skogsvårdsstyrelsen

icke sedan år 1925 meddelat avverkningsförbud å fastigheterna samt att styrelsen

sistnämnda år hävt sagda förbud, då fordrad säkerhet för kulturåtgärder

lämnats.

Konungens befallningshavande, som åberopat av Konungens befallningshavande

den 9 april 1927 avgivet utlåtande över bolagets tidigare ansökningar,

har anfört bland annat:

1) Beträffande Ängersjö nr 2 litt. Ba: Enligt den nu ifrågasatta delningen

skulle av hela hemmanet litt. Ba för hemmanet behållas till skogsbörd duglig

mark örn 78.28 hektar, vari ingår den skogsmark, som vid föregående ägostyckning

tilldelats lotten litt. Baa. Sistnämnda lott innehåller 4.0250 hektar inrösningsjord.

Lotten har försålts till enskild person.

Under förutsättning att köpebrev å tilläggsarealen för nämnde ägare företes,

får Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande med åberopande i övrigt av

vad som anförts i utlåtandet den 9 april 1927 tillstyrka ansökningen örn förvärv

av 228.07 hektar.

2) Beträffande 25/i92 mantal Ängersjö nr 2 litt. Bb: Enligt den nu ifrågasatta

delningen skulle av hela hemmanet litt. Bb för hemmanet behållas till

skogsbörd duglig mark med en areal om 130.53 hektar, vari ingår den skogsmark,

som vid föregående ägostyckning tilldelades lotten litt. Bba. Sistnämnda

lott innefattar dessutom 3.5020 hektar inrösningsjord. I likhet med vad som

nyss anförts beträffande litt. Ba har emellertid inägolotten redan sålts till enskild

ägare. Det måste därför fordras, att denna erhållit köpebrev å tilläggsarealen.

Under denna förutsättning får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,

med åberopande i övrigt av 1927 års utlåtande, tillstyrka bolagets ansökan

örn förvärv av 491.16 hektar.

3) Beträffande 841/20736 mantal Ängersjö nr 8 litt. Hb: Enligt förevarande

förslag skulle av hela hemmanet litt. Hb för hemmanet behållas en areal av

50.85 hektar till skogsbörd duglig mark, vari ingår den skogsmark, som vid

föregående ägostyckning tilldelades lotten litt. Hba. Denna har emellertid allenast

0.5770 hektar inrösningsjord och kan således, såsom framhållits i 1927 års

utlåtande, ej komma att bilda någon självständig jordbruksfastighet. Det är

önskvärt, att hela det mera välbelägna norra (på kartan första) skiftet förvärvas

av någon närliggande jordbrukare. Hinder bör då ej möta för bolaget

att få förvärva det södra skiftet. I varje fall måste erinras, att av åberopade

köpeavhandlingar synes framgå, att lotten litt. Hba förut sålts till enskild person.

Vid sådant förhållande torde köpebrev böra företes angående förvärv för

den enskilde ägaren av litt. Hba av den nu såsom tillägg till sistnämnda lott

föreslagna arealen.

4) Beträffande 1198/20736 mantal Kölsätter nr 7 litt. Ba: Enligt den nu ifrågasatta

delningen skulle av hela hemmanet litt. Ba för hemmanet behållas 72.25

hektar till skogsbörd duglig mark, vari ingår den vid ägostyckning år 1922 till

inägolotten litt. Baa lagda skogsmarken. Denna inägolott innehåller dessutom

2.5897 hektar inrösningsjord. Äv den hemmanet enligt förslaget tilldelade

skogsmarken är, såsom jordbrukskommission antytt, ett med kartnummer 58a

betecknat område, enligt handlingarna innefattande 10.60 hektar och tillhörande

det s. k. Kluckskiftet (femte skiftet på kartan), beläget på omkring två mils

avstånd från inägojorden. Enligt jordbrukskommissionens uppgift, vilken i

s. 65 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

65

övrigt icke framgår av handlingarna, har inägolotten litt. Baa blivit försåld

till enskild person. Köpebrev för denne bör därför företes å den areal, sorn

enligt nu föreliggande förslag skulle tilläggas till inägolotten. Under förutsättning

att så sker, anser sig Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande kunna

tillstyrka bolagets ansökan om förvärv av 108.44 hektar.

Kungl. Majit bar genom fyra särskilda resolutioner den 15 november 1929

med stöd av 4 § i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag

och förening att förvärva fast egendom medgivit bolaget rätt att förvärva av

Wijk å bolaget överlåtna delar av hemmansdelarna Ängersjö 27, Ängersjö 29,

Ängersjö 815 samt Kölsätter 721, nämligen på grund av köpebrev den 28 oktober

1928 viss i resolutionen rörande Ängersjö 27 angiven del av nämnda hemmanslott,

innehållande i två skiften en areal av tillhopa 22 8.07 hektar, på grund

av köpebrev likaledes den 28 oktober 1928 viss i resolutionen rörande Ängersjö

29 angiven del av denna hemmanslott, innehållande i tva skiften en areal

av tillhopa 491.16 hektar, på grund av köpebrev ävenledes den 28 oktober 1928

den del av den till Ängersjö 815 hörande mark, som å en i resolutionen rörande

sagda hemmanslott omförmäld karta betecknats såsom tredje skiftet med en

areal av 137.52 har samt på grund av köpebrev den 16 november 1928 viss i

resolutionen rörande Kölsätter 721 angiven del av sagda hemmanslott, innehållande

en areal av 108.44 har. Såsom villkor för sålunda lämnat medgivande

har Kungl. Majit uppställt i resolutionen rörande Ängersjö 27, att bolaget

inom fyra månader från den 15 november 1929 styrkte, att ett av Wijk enligt

företett köpekontrakt till Erik Larsson från nämnda hemmansdel försålt område

om 37.4750 har i laga ordning sammanlagts med Ängersjö 26; i resolutionen

angående Ängersjö 29, att bolaget inom samma tid styrkte, att ett av Wijk enligt

företett köpekontrakt till Paul Englund från denna hemmansdel försålt

område örn 135 har i laga ordning sammanlagts med Ängersjö 28 samt i resolutionen

rörande Kölsätter 721, att bolaget likaledes inom samma tid styrkte, att

ett av Wijk enligt företett köpekontrakt till Johan Jonasson från sagda hemmansdel

försålt område örn cirka 100 har i laga ordning sammanlagts med Kölsätter

720.

Efter det Kungl. Maj :t meddelat sagda resolutioner, har Kungl. Maj :ts Högsta

domstol den 3 februari 1930 beslutat utslag i ovannämnda på dess prövning

beroende mål mellan Wijk och bolaget, å ena, samt allmän åklagare, å andra

sidan.

Högsta domstolen, som lika med hovrätten funnit, att bulvanförhållande beträffande

fastigheterna förelåge, har i sitt utslag, på grund av sagda Kungl.

Maj :ts resolutioner, prövat lagligt på det sätt ändra hovrättens utslag, såvitt

dessa fastigheter anginge, att dels samma utslag förklarades vidkommande de

andelar av Kölsätter 721 samt Ängersjö 27 och Ängersjö 2°, som bolaget berättigats

att förvärva av Wijk, skola äga giltighet endast försåvitt det i varje

fall stadgade villkoret icke av bolaget fullgjordes, dels ock utslaget upphävdes

vad anginge det såsom tredje skiftet betecknade området av den till Ängersjö 81"

hörande mark.

Bihang till riksdagens jmotokoll 1030. 5 sami. 16 höft. (Ar 26.)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

Utskottet får till en början erinra därom, att förut torde hava varit gällande

praxis, att ärenden av sådan art som ifrågavarande plägat beredas gemensamt

inom jordbruks- och justitiedepartementen. Denna praxis synes hava

under år 1929 i regel frångåtts och endast i undantagsfall tillämpats. Emellertid

synes det utskottet, att anledning saknas att frångå ifrågavarande praxis,

och i nu förevarande fall måste detta vara så mycket mera olämpligt, som genom

dessa ansökningar i realiteten avses icke blott ett upphävande av Kungl.

Majrts beslut den 17 september 1927 utan jämväl ett undanryckande av grunden

för den mot bolaget och Wijk av allmän åklagare anhängiggjorda talan

enligt bulvanlagen. Bestämmelserna i bulvanlagen avse att, sedan genom domstols

utslag bulvanförhållandet konstaterats, exekutivt eller genom försäljning

under hand kunna få detsamma upphävt och sålunda fråntaga bolaget de fastigheter,

som det icke äger rätt att förvärva eller besitta. För att denna rent

juridiska fråga skulle erhållit tillbörligt beaktande, borde givetvis ärendet berens

gemensamt inom justitie- och jordbruksdepartementen.

Utskottet vill icke bestrida, att Kungl. Maj :t äger formell rätt att bifalla de

senare ansökningarna, i trots av att tidigare ansökningar avslagits. Genom

det tidigare avslaget har det till grund för de tidigare ansökningarna liggande

köpet förfallit och sedan nytt köp kommit till stånd genom köpebreven den

28 oktober resp. den 16 november 1928 skola bolagets förnyade å detta senare

köp grundade ansökningar bliva föremål för nytt beslut. Härav följer dock

icke, att sådana förnyade ansökningar även örn formella skäl för bifall till

desamma förelegat skola bifallas, utan måste den största försiktighet iakttagas

såvida icke bulvanlagens syfte helt skall bliva åsidosatt. Genom Kungl. Maj :ts

bifall till de senare ansökningarna har i detta fall det genom stämning, delgiven

Wijk den 12 juni och bolaget den 15 juli 1928 inledda rättsliga förfarande

för bulvanförhållandets hävande blivit verkningslöst. Det synes utskottet

klart att vid bulvanlagens antagande det ingalunda varit riksdagens

mening att den skulle tillämpas på sätt som här skett. Vid sagda lags antagande

av riksdagen år 1925 förelåg bl. a. fråga om kriminalisering av bulvanförhållande.

Andra lagutskottet anslöt sig emellertid (se utlåtandet nr 35)

då till den av departementschefen hävdade meningen att så icke skulle ske.

Departementschefen framhöll, att därest det skulle visa sig, att man ej kunde

förhindra kringgående av lagstiftning avseende inskränkning i rätten att förvärva

fast egendom genom att i de fall, då bulvanförhållande visats föreligga,

stadga allenast tvångsförsäljning av egendomen, till förnyat övervägande torde

få upptagas frågan huruvida icke kriminalisering av bulvanförhållandet vore

det lämpligaste medlet att förebygga dylikt kringgående. Detta visar, att

andra lagutskottet ansett att, när det vore ådagalagt att bulvanförhållande

finnes, detta med lämpliga medel snarast skulle bringas att upphöra.

Nu ifrågavarande bulvanförhållande har förelegat under mycket lång tid,

och det vill förefalla, som om bolaget under rättegången rörande bulvanförhållandet

gjort allt för att förhala processen för att därigenom vinna tid till

förnyade ansökningar. När sedan slutligen, efter vidlyftigt processförfarande

syftemålet, att få detsamma hävt, synes nått, ingriper Kungl. Maj:t på ett sätt,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

67

som kan leda till förfelande av syftet med lagen. Lagen har givit bolaget viss

respittid för avyttring av fastigheterna, men härmed avses ingalunda att bereda

bolaget tid för att inkomma med upprepade ansökningar att få behålla fastigheterna.

Det synes sålunda icke föreligga något skäl att taga hänsyn till de av bolaget

långt efter rättegångens begynnande vidtagna åtgärder för att, genom att

tilldela resp. inägolotter å fastigheterna föreskriven areal stödskog, söka åtminstone

formellt fylla de föreskrifter, som omförmälda lagen den 18 juni 1925

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

föreskriver för att bolag skall kunna få rätt att förvärva fastighet.

Utskottet måste härvid fästa uppmärksamheten på, att bolagets ansökningar

härjämte äro synnerligen svagt grundade. I sist omförmälda lag stadgas i

§ 5 a. st. 3 att till stödskog, som tilldelas inägolotterna, skola i de delar av Jämtlands

län, varom här är fråga, för helt mantal hänföras 1,000 har till skogsbörd

duglig och i förhållande till inägorna bekvämt belägen mark, och skall, då

fråga är om hemman, vars skattetal understiger 1j& mantal, arealen höjas med

en fjärdedel dock ej till mera än vad på J/8 mantal belöper. I följd härav skall

inägolotterna tilldelas minst följande areal stödskog, nämligen Ängersjö 26

78.13 har, Ängersjö 2S 130.21 har, Ängersjö 8 litt. Hba 50.69 har och Kölsätter

720 7 2.21 har. Den areal stödskog som tilldelas nämnda inägolotter belöper sig

till resp. 78.28; 130.53 ; 50.85 och 72.25 har, och hava dessa lotter således erhållit

allenast det minimum av skogsareal, som i nämnda lag föreskrivits såsom erforderlig

för att inägolotterna skola äga för drivande av självständigt jordbruk

tillräcklig skogstillgång. Då härtill kommer, att jordbrukskommissionen i sitt

yttrande uppgivit, att skogslotterna äro hårt avverkade och sålunda för närvarande

av mindre betydelse för hemmansbruket, synes det vara uppenbart, att

inägolotterna icke erhållit stödskog i den utsträckning lagen avser.

Det bör här även framhållas, att i proposition till 1925 års riksdag, nr 205,

med förslag till lag angående förbud för bolag och förening att förvärva fast

egendom mera allmänt formulerade bestämmelser rörande vad som vore att

hänföra under stödskog föreslogos. Andra lagutskottet bibehöll i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 33, de i 1906 års lag örn förbud i vissa fall för

bolag och förening att förvärva fast egendom upptagna mera detaljerade bestämmelserna

i detta avseende. Det följer härav även, att dessa bestämmelser

skola följas såväl i formellt avseende som i avseende å sitt syftemål, och sålunda

respektive inägolotter tilldelas föreskriven areal verklig stödskog och icke

samma areal avverkad skogsmark.

Såsom av de ovan refererade handlingarna framgår, har vederbörande kommunalnämnd

på det allvarligaste avstyrkt bolagets ansökningar. Kommunalnämndens

särskilda kännedom om förhållandena på orten utgör anledning att

fästa synnerlig vikt vid nämndens yttrande, varför anledning synes saknas att i

ett fall sådant som det förevarande utan starka skäl frångå dess avstyrkande

utlåtande. Även på dessa grunder hava sålunda bolagets ansökningar bort

avslås.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Konstitutionsutskottets memorial Nr 86.

Slutligen finner utskottet det anmärkningsvärt, att vad beträffar ansökningen

rörande Ängersjö 815 Kungl. Maj:t icke ansett nödigt att tillse att bolagets

rätt att förvärva ifrågavarande andelar i fastigheten gjorts beroende av

det av Konungens befallningshavande föreslagna villkoret att bolaget borde

förete köpebrev angående förvärv för enskild ägare till inägolotten litt. Hba av

den såsom tillägg till sistnämnda lott föreslagna arealen. Beträffande detta

fall synas sålunda, då icke någon som helst garanti finnes att inägolotten tilldelas

ens den areal stödskog som föreskrives i lagen, bestämmelserna i förbudslagen

hava jämväl blivit ur formellt-juridisk synpunkt åsidosatta.

Då på grund av vad sålunda anförts utskottet funnit att beredningen av dessa

ärenden icke skett på tillfredsställande sätt samt ej heller, med åsidosättande av

syftemålet med omförmälda lagar av 18 juni 1925, tillstånd bort meddelas

bolaget att förvärva fastigheterna, har utskottet ansett sig böra hos riksdagen

göra anmälan enligt § 107 regeringsformen mot medlemmarna av tillförordnade

regeringen, statsministern Lindman samt statsråden Lundvik, Borell och Bissmark.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström*, Strömberg, David Bergström*,

Vennerström, Sundberg, Thorén, Larsén, Stenberg*, Åkerberg*, Mellén, Engberg*,

Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén, Laurén, Olsson i Mora, Fast,

Holmström och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

9:o.

(Protokoll över handelsärenden den 16 maj och 27 juni 1929.)

Båda kamrarna hava den 15 mars 1930 till konstitutionsutskottet i vederbörlig

ordning hänvisat statsutskottets memorial nr 57 angående anledning till anmärkning

mot två statsrådsledamöter och är ifrågavarande memorial av följande

lydelse: »Det är anledning till anmärkning mot statsrådet och chefen

för handelsdepartementet V. G. Lundvik samt t. f. chefen för nämnda departement

J. B. Johansson, varom remiss begäres till konstitutionsutskottet, inför

vilket anledningen skall uppgivas.»1

Av statsutskottet överlämnades i anledning härav till konstitutionsutskottet

nedanstående skrivelse:

1 Vid förestående ärendes slutbehandling inom statsutskottet närvoro:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

O. Bergqvist, E. J. G. Rosén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, K. V. Rydén,

E. A. Lundell, Oscar Olsson, P. A. Bergström, K. E. Andersson i Eliantorp och

K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,

P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, B. F:son

Holmgren, E. J. Wigforss, O. E. F. Järte, A. Danielsson, O. Andersson i Höör, J.

Jönsson i Revinge och A. Norsell.

Reservation avgavs av herrar Widell, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Lundell,

Andersson i Eliantorp, Wiklund, Nilsson i Bonarp, Holmgren och Järte.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Konstilutionsutshotteis memorial Nr S6.

69

»Till riksdagens konstitutionsutskott.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag upptog chefen för finansdepartementet

till behandling vissa spörsmål rörande huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder

och anslagen till extra utgifter.

Departementschefen ansåg, att huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder,

vilka dåmera nedgått till jämförelsevis obetydliga belopp och vilka, sedan en

förändring av avlöningsanslagen från bestämda anslag till förslagsanslag vidtagits,

framdeles skulle tillföras inkomster allenast i mycket begränsad omfattning,

icke vidare borde bibehållas samt att de inkomster, som dittills tillförts

dessa fonder, i stället skulle ingå i statsverkets kassafond. Genom avskaffande

av besparingsfonderna, varigenom skillnaden mellan bestämda anslag och förslagsanslag,

högst, icke vidare behövde uppehållas, vunnes också en förenkling

av den dåvarande beteckningen av riksstatsanslagen, i det att anslagskaraktären

förslagsanslag, högst, skulle kunna för framtiden undvikas och riksstatsanslagen

hänföras till allenast tre olika typer: reservationsanslag, förslagsanslag

och obetecknade anslag. Anslagen av sistnämnda kategori blevo anslag,

som ej finge överskridas och vilkas besparingar skulle tillföras kassafonden. I

det förslag till riksstat för budgetåret 1923/1924, som förelädes 19213 års riksdag,

uppfördes också i enlighet härmed de anslag, som enligt dittills i förevarande

avseende gällande regler skulle hava upptagits såsom förslagsanslag,

högst, utan anslagsbeteckning. Den sålunda ifrågasatta reformen medförde

emellertid, att vissa av anslagen till extra utgifter under huvudtitlarna måste

höjas för att kunna bestrida jämväl de utgifter, som då belastade besparingsfonderna.

Riksdagen fann icke anledning till erinran mot vad Kungl. Maj :t sålunda

föreslog i avseende å besparingsfonderna och den förändrade anslagsbeteckningen.

Beträffande de ifrågasatta höjningarna av vissa anslag till extra utgifter

yttrade sig riksdagen vid behandlingen av vederbörande huvudtitlar.

Genom dessa åtgärder kan sägas, att den även förut gällande regeln, att de

bestämda anslagen ■— reservationsanslag och obetecknade anslag — ej få överskridas,

blivit särskilt markerad.

Trots detta hava dock, enligt vad budgetredovisningarna giva vid handen,

vad reservationsanslagen angår, överskridanden gång efter annan ägt rum, särskilt

beträffande anslag under nionde och tionde huvudtitlarna.

I fråga örn anslagen till kommittéer och utredningar genom sakkunniga har

senast sistlidet års riksdag påtalat detta förhållande.

Efter att hava närmare redogjort för den år 1923 företagna omläggningen i

fråga örn kommittéanslagen hade riksdagens år 1928 församlade revisorer uti

avgiven berättelse rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill

hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1927 -30

juni 1928 framhållit, att syftet nied omläggningen varit, att utgifterna för

kommittéer och sakkunniga icke finge överstiga, vad riksdagen för sadan! ändamål

ställt till förfogande, samt att från de för berörda ändamål anvisade anslagen

skulle bestridas alla utgifter för de kommitté- och sakkunnigutredningar,

för vilkas kostnader icke särskilda medel av riksdagen beviljats.

I sin skrivelse nr 175 sistlidet år uttalade riksdagen, att riksdagen, som voie

av den meningen, att samtliga kostnader för kommittéer och utredningar genom

sakkunnigutredningar borde bestridas av de under vederbörliga huvudtitlar

uppförda anslagen till kommittéer och utredningar genom sakkunniga, med anledning

av vad revisorerna meddelat, ansett sig böra för Kungl. Maj! tillkännagiva

denna uppfattning. . . ...

Under punkten 47 av tionde huvudtiteln i årets statsverkspropositionlomormäler

nu vederbörande departementschef, att under budgetåret 1928/1929 till
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

gängligt anslag till extra utgifter icke blott i sin helhet förbrukats, utan anslaget

utvisade därutöver en brist å 20,341 kronor 56 öre, som balanserades under

förskottstitel, och Kungl. Maj :t har i anledning av departementschefens

därom gjorda framställning föreslagit riksdagen medgiva, att sagda brist måtte

få täckas genom anlitande av det å riksstaten för budgetåret 1929/1930 uppförda

anslaget till oförutsedda utgifter. Enligt vad utskottet inhämtat, torde

sagda överskridande närmast hava föranletts genom ettdera av eller bägge

Kungl. Maj :ts beslut dels den 16 maj 1929, varigenom föreskrevs, att i den

mån anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga, även efter en

jämlikt riksdagens medgivande vidtagen förstärkning av anslaget, icke lämnade

tillgång till bestridande av sådana utgifter, vilka enligt tidigare meddelade

beslut skulle bestridas av detsamma, täckning för samma utgifter skulle

tillsvidare under budgetåret bestridas från det under tionde huvudtiteln uppförda

anslaget till extra utgifter, dels och den 27 juni 1929, varigenom vissa

kostnader för Sveriges deltagande i internationella sjöfartskongressen i London

skulle i sin helhet utgå från tionde huvudtitelns reservationsanslag till extra

utgifter. Enligt inhämtade upplysningar har med stöd av förstnämnda beslut

ett belopp av 30,431 kronor 94 öre och med stöd av sistnämnda beslut ett belopp

av 23,042 kronor 50 öre tagits i anspråk av extra utgiftsanslaget. Kungl.

Maj:ts beslut den 16 maj 1929 är försett med kontrasignation av statsrådet

V. G. Lundvik. Beslutet den 27 juni 1929 är kontrasignerat av statsrådet J. B.

Johansson i egenskap av t. f. chef för handelsdepartementet.

Då det här påtalade förfaringssättet enligt utskottets uppfattning torde få

anses utgöra ett särskilt i ögonen fallande exempel då reservationsanslag överskridits,

samt utskottet måste hålla före, att en praxis i denna riktning, såsom

stående i uppenbar strid mot gällande grundlagsföreskrifter, icke må utvecklas,

har utskottet jämlikt §§ 39 och 57 riksdagsordningen funnit sig icke kunna

underlåta att anmäla vad som sålunda förekommit.

Utdrag av det vid ärendets behandling i utskottet hållna protokoll bifogas.

Stockholm den 14 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. Kvarnzelius.

G. Thorstenson.

Vid skrivelsen var fogat följande protokollsutdrag:

»Utdrag av protokoll, hållet vid statsutskottets sammanträde

in plato fredagen den 14 mars 1930 kl. 11

f. m.

§ 117.

Föredrogos tredje avdelningens bordlagda förslag till dels memorial angående

anledning till anmärkning mot två statsrådsledamöter dels ock skrivelse till

konstitutionsutskottet i frågan.

Härvid yrkades av herrar Svensson i Kompersmåla, Widell, Bergqvist, Andersson

i Eliantorp och Järte, att sådan anmälan, som förslaget till memorial

innefattade, icke måtte göras.

Herrar Rydén, Rosén, Björck, Olsson i Kullenbergstorp och Andersson i

Höör yrkade bifall till avdelningens förslag.

Herr ordföranden och herr vice ordföranden yttrade, att de för sin del funne

lämpligt, att utskottet, i stället för framställande av anmärkning i den form

som föreslagits, i utlåtande angående vederbörande anslag påtalade det överskridande,

som förekommit.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

71

Efter det överläggningen förklarats avslutad, gjorde herr ordföranden proposition

på bifall till vartdera av de av herr Svensson i Kompersmåla m. fl. samt

herr Rydén m. fl. framställda yrkandena; och förklarade herr ordföranden sig

anse den senare propositionen med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav föredrogs och godkändes följande omröstningsproposition:
Den,

som vill, att utskottet hos kamrarna gör sådan anmälan, som innefattas

i det framlagda förslaget till memorial, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har utskottet beslutat att icke göra anmälan enligt berörda memorial.

Omröstning företogs och befunnos rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 11,

Nej — 10;

vadan utskottet beslutat i enlighet med ja-propositionen.

Örn vad sålunda förekommit, skulle meddelande lämnas konstitutionsutskottet

genom utdrag av protokollet.

Vid protokollet:

Axel Wennerholm.»

I en till utskottet överlämnad, inom handelsdepartementet utarbetad promemoria

lämnas beträffande orsakerna till överskridandet av reservationsanslaget

för extra utgifter under tionde huvudtiteln följande upplysningar:

»I propositionen nr 193 till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Hajd riksdagen

medgiva, att till förstärkning av det under tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till kommittéer och utredningar genom sakkunniga finge till

nämnda anslag från det för budgetåret 1928/1929 anvisade förslagsanslaget till

oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 55,000 kronor. I skrivelse nr 159

lämnade riksdagen det begärda medgivandet.

Skälen till Kungl. Maj:ts berörda förslag framgå närmare av innehållet i

prop., sid. 2. Här må emellertid erinras örn följande.

För budgetåret 1928/1929 stod, innan nämnda förstärkning av kommittéanslaget

skedde, till förfogande dels det å riksstaten uppförda anslaget 50,000

kronor, dels ock en obetydlig reservation från tidigare år å 52 kronor 31 öre,

eller ett sammanlagt belopp av 50,052 kronor 31 öre. Emellertid hade framgått

av under december månad 1928 från vederbörande kommittéer under hand

inhämtade uppgifter, att utgifterna kunde approximativt beräknas komma att

uppgå till icke mindre än omkring 145,000 kronor. Departementschefen förklarade

därför redan i 1929 års statsverksproposition sin avsikt att i sinom tid

göra framställning örn anvisande av särskilda medel för bestridande av de sålunda

förutsedda utgifterna i den mån desamma komme att överskrida det å

riksstaten anvisade anslaget och icke kunnat täckas från anslaget till extra

utgifter.

Å huvudtitelns anslag till extra utgifter fanns vid budgetårets ingång en behållning

av 59,975 kronor 56 öre. På grund av kommittéanslagets knapphet

fann Kungl. Hajd den 21 december 1928 gott beträffande sådana utgifter,

vilka enligt tidigare beslut skulle bestridas av huvudtitelns anslag till kommittéer

och utredningar genom sakkunniga, förordna, att i den mån detta anslag

ej därtill lämnade tillgång, täckning för desamma finge tillsvidare under bud
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

getåret beredas från det under huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter.

I statskontoret och kommerskollegium förda anteckningar beträffande kostnaderna

för kommittéer och sakkunniga och belastningen å anslaget till extra

utgifter till och med den 2 mars 1929 utvisade, på sätt av propositionen framgår,

följande.

Ko mmittéanslaget.

Anslag å riksstaten . . . 50,000: — Av ämbetsverken utan
Reservation.

..... 52:31 ordnat........ 99,223:81

Brist......... 49,171:50 __

99,223: 81 99,223: 81

Anslaget till extra utgifter.

Reservation...... 59,975:56 Delvis täckt brist och

ytterligare beräknat för

tackande av bristen å

komm.-anslaget .... 49,171: 50

Övriga utgifter..... 8,429: 54

Behållning...... 2,374: 52

59,975: 56 59,975: 56

Genom den av riksdagen medgivna förstärkningen av kommittéanslaget steg

det sammanlagda tillgångsbeloppet å detta anslag till (50,052: 31 + 55,000: —

=) 105,052:31. Då enligt budgetredovisningen utgifterna uppgått till

141,904:26, hava andra medel tillförts anslaget med tillhopa 36,851:95. Sistnämnda

summa utgöres dels av, enligt vad numera från statskontoret inhämtats,

ett belopp av 6,420 kr. 1 öre, utgörande återlevererade kommittékostnader,

vilka befunnits böra gäldas av finansdepartementets kommittéanslag, dels ock

av ett belopp av 30,431 kr. 94 öre, utgörande av statskontoret enligt brev den

16 maj 1929 från anslaget till extra utgifter avfört belopp för täckande av

kommittékostnader.

I själva verket har således anslaget till extra utgifter fått bidraga till täckande

av kostnaderna å kommittéanslaget (50,052:31 + 55,000:--|-

36,851: 95 = 141,904: 26) med nyss nämnda belopp 30,431: 94.

Samtliga utgifter från anslaget till extra utgifter hava uppgått till 80,317: 12,

vilket belopp fördelar sig på följande sätt:

Bidrag till täckande av kommittékostnaderna.......... 30,431: 94

Kostnaderna för Sveriges deltagande i internationella sjöfartssäker
hetskonferensen

i London.................. 23,042: 50

Övriga utgifter från anslaget................. 26,842: 68

Summa 80,317:12

Det må framhållas, att även i ovanstående belopp 26,842: 68 ingår ett flertal

utgifter, vilka på grund av sin natur egentligen skulle hava bestritts av kommittéanslaget,

men vilka Kungl. Maj :t, på grund av sistnämnda anslags knapphet,

anvisat att utgå av anslaget till extra utgifter.

Vidare må anmärkas, att i den i budgetredovisningen angivna utgiftssumman

för extra utgifter, 80,580:10, ingår ett omföringsbelopp å 262:98, som ävenledes

tillförts anslaget som inkomst. Det såsom inkomster för anslaget uppgivna

beloppet 20,604: 54 utgöres av dels nyss nämnda belopp 262: 98 och dels

av den av riksräkenskapsverket angivna bristen å anslaget 20,341:56.

Vad slutligen beträffar överskridandet av anslaget till extra utgifter med

kronor 20,341: 56 kan detta anses ha i första hand föranletts av Kungl. Maj:ts

beslut den 27 juni 1929, enligt vilket kostnaderna för Sveriges deltagande i

s. 73 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

73

internationella sjöfartssäkerhetskonferensen i London omfördes från förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar till extra utgiftsanslaget. Det

ursprungliga beslutet om ifrågavarande kostnader hade fattats redan den

15 mars 1929. Beslutet om omföring den 27 juni föranleddes närmast av riksdagens

skrivelse den 3 maj, nr 136, i vilken framhölls att kostnader för resor

utom landet icke borde bestridas av respektive huvudtitels rese- och traktamentsanslag.

Då ett tidigare åt statskontoret lämnat bemyndigande att från

extra utgiftsanslaget bestrida sådana kommittékostnader, till vilkas gäldande

kommittéanslaget icke lämnade tillgång, den 27 juni ännu icke^ av statskontoret

effektuerats, utvisade extra utgiftsanslaget sistnämnda dag sådan tillgång att

ovan omförmälda kostnader syntes kunna därav bestridas.»

Av den refererade redogörelsen framgår att anledningen till överskridandet

av ifrågavarande reservationsanslag närmast ligger i ett beslut av den 27 juni

1929. Genom ett tidigare, den 15 mars 1929, fattat beslut skulle representanter

för Sverige deltaga i internationella sjöfartssäkerhetskonferensen i London

och kostnaderna för detta deltagande skulle bestridas av anslaget till rese- och

traktamentspenningar under tionde huvudtiteln. Då emellertid i riksdagens

skrivelse den 3 maj 1929, nr 136, uttalades, att kostnader för resor utom landet

icke borde utgå från vederbörande huvudtitels rese- och traktamentsanslag beslöts

den 27 juni att omförmälda kostnader i stället skulle utgå från anslaget

till extra utgifter. Emellertid hade redan tidigare, den 16 maj 1929, statskontoret

bemyndigats att, i den män anslaget till kommittéer och utredningar genom

sakkunniga icke lämnat tillgång till bestridande av sådana utgifter, vilka

enligt tidigare meddelade beslut skulle bestridas av detsamma, bereda täckning

för samma utgifter från reservationsanslaget för extra utgifter; detta beslut

hade fattats trots att 1929 års riksdag i sin skrivelse nr 175 uttalat den meningen,

att samtliga kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunnigeutredningar

borde bestridas av de under vederbörliga huvudtitlar uppförda

anslagen till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Då beslutet

den 27 juni fattades, hade statskontoret ännu icke begagnat nämnda bemyndigande,

vadan anslaget till extra utgifter denna dag utvisade sådan tillgång, att

kostnaderna för Sveriges deltagande i Londonkonferensen syntes därav kunna

bestridas. Då emellertid statskontoret sedermera effektuerade Kungl. Maj:ts

beslut av den 16 maj blev den brist, som i realiteten redan uppstått genom beslutet

av den 27 juni, uppenbar.

Såsom i statsutskottets skrivelse till konstitutionsutskottet anföres, hava

jämväl tidigare, även sedan den av statsutskottet berörda, vid 1923 års riksdag

genomförda förändringen i avseende å statsanslagen genomförts, åtskilliga överskridanden

av reservationsanslag förekommit. Enligt verkställd undersökning

äro dessa överskridanden, från och med budgetåret 1924—1925 till och med

budgetåret 1928—1929 följande:

Överskridna reservationsanslag.

för budgetåret 1924/1925:

II huvudtiteln: anslag till ^ordregister för landsbygden (brist c:a 1,100 kr.)

VI > : >, » kommittéer och utredningar genom sakkunniga

(brist e:a 15,800 kr.)

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

IX huvudtiteln: anslag till uppehållande av hingstdepåernas och stuteriets

verksamhet (brist c:a 12,100 kr.)

» » : » > hydrografisk-biologiska kommissionens under
sökningar

(brist c:a 0,200 kr.)

» » : » » befrämjande av linodling och linberedning (brist

c:a 100 kr.)

för budgetåret 1925jl926:

VIII huvudtiteln: anslag till allmänna läroverken (brist c:a 73,000 kr.)

* » : » » privatläroverken (gemensamt)(brist c:a 6,000 kr.)

: » » kommittéer och utredningar genom sakkunniga

(brist c:a 3,300 kr.)

IX » : » » undervisningskurser i navigation för bohus
länska

fiskare (brist c:a 600 kr.)

5 » : » » avelscentra för nötboskap (brist c:a 2,000 kr.)

för budgetåret 1926/1927:

V huvudtiteln:

VIII » :

IX , :

anslag till extra utgifter (brist c:a 2,500 kr.)

» » flyttning av kyrkan till prästgården i Muonio
nalusta

kapellförsamling (brist c:a 500 kr.)

» » kommittéer och utredningar genom sakkun
niga

(brist c:a 5,700 kr.)

för budgetåret 1927/1928:

V huvudtiteln: anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga

(brist c:a 3,900 kr.)

lil » : » » privatläroverken (gemensamt)(brist c:a 4,400 kr.)

IX » : » » extra utgifter (brist c:a 8,400 kr.)

för budgetåret 1928/1929:

IX huvudtiteln: anslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna (brist

kr. 13,078:28.)

* » : » » kommittéer och utredningar genom sakkunniga

(brist kr. 3,481: 93.)

X » : » » extra utgifter (brist kr. 20,341:56.)

För att belysa orsakerna till berörda förhållande har utskottet införskaffat

uppgifter rörande de överskridanden av reservationsanslag, som, jämte det i

statsutskottets skrivelse påtalade, förelegat under budgetåret 1928—1929. Av

dessa uppgifter framgår, att överskridandet av nionde huvudtitelns reservationsanslag

till fiskets befrämjande i de särskilda orterna berott på följande

förhållanden:

»Från anslaget utgår bidrag till hushållningssällskap och landsting för deras

utgifter för olika fiskeriändamål.

Rörande sättet för anvisande av bidrag från anslaget må nämnas, att bidragen

anvisas för kalenderår, att Kungl. Maj:ts beslut örn anvisande av bidrag

meddelats i början av det år bidragen avse, samt att därvid föreskrift meddelats

örn utbetalande av beviljat bidrag först efter ingången av nästkommande

budgetår. Exempelvis har bidrag för 1927 beviljats i början av 1927 att utbetalas

efter ingången av juli månad 1927.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26,

75

Enligt anmälan från lantbruksstyrelsen i dess framställning örn anslag för

olika ändamål för budgetåret 1930/1931 har å anslaget uppstått en brist av

13,128 kronor 29 öre, och har lantbruksstyrelsen hemställt örn anvisande av

medel för täckande av bristen (Bil. A, jfr även innevarande års statsverksproposition

IX. H. T. sid. 354).

Beträffande uppkomsten av denna brist må anföras:

Anslaget upptogs under vartdera av budgetåren 1924/25—1925/26 med

78,500 kronor. I 1926 års statsverksproposition anförde (IX. H. T. sid. 280)

emellertid dåvarande departementschefen, att å anslaget uppkommit så stor

behållning, att detsamma torde kunna begränsas till 60,000 kronor. I enlighet

därmed nedsattes anslaget av riksdagen till sistnämnda belopp. Man torde

dock hava utgått från, att samma belopp som förut skulle få disponeras för

ändamålet. Riksdagen uttalade nämligen (R. skr. nr 75 p. 36), att minskningen

föreslagits med hänsyn till en å anslaget uppkommen behållning och

sålunda icke stöde i samband med några tilltänkta begränsningar i de åtgärder

för fiskets främjande, som avsåges med detsamma, samt att riksdagen för sin

del voro livligt övertygad om behovet av allt det stöd för höjande av fiskets avkastning,

som genom statens medverkan kunde ske.

Nedsättningen av anslaget grundades sålunda på antagandet, att reservation

förefanns å detsamma. Detta antagande synes emellertid — enligt vad

framgår av lantbruksstyrelsen ovannämnda framställning och ^statskontorets

däröver avgivna yttrande (Bilaga B) -— hava varit oriktigt. Någon odisponerad

behållning torde nämligen i verkligheten vid ifrågavarande tid ej hava förefunnits.

Att visst belopp innestått, torde hava berott på att hushållningssällskapen

dröjt med att uttaga dem beviljade bidrag. Det innestående. beloppet

var sålunda redan disponerat genom föregående beslut av Kungl. Maj :t.

Genom beslut den 26 mars 1926 anvisade Kungl. Maj:t från anslaget bidrag

å tillhopa 79,600 kronor att utbetalas efter ingången av budgetåret 1926/1927.

Då anslaget för sistnämnda budgetår minskats till 60,000 kronor, torde således

redan genom detta Kungl. Maj :ts beslut en överanvisning av anslaget hava ägt

rum, som i sinom tid vid de beviljade bidragens utbetalande måste leda till ett

överskridande av anslaget.

I 1927 års statsverksproposition yttrade dåvarande departementschefen

(IX. H. T. sid. 251) att, enär till budgetåret 1927/1928 icke torde kunna förväntas

någon reservation, anslaget syntes ånyo böra uppföras med 78,500 kronor.

Detta blev jämväl riksdagens beslut (Se R. skr. nr 63 p. 31).

Under därefter följande budgetår har anslaget upptagits till sistnämnda be
Genom

särskilda beslut den 1 april 1927, den 27 april 1928 och^den 5 april

1929 har Kungl. Maj:t sedermera anvisat bidrag från anslaget å respektive

78,878 kronor 20 öre, 79,120 kronor och 79,475 kronor. Bristen har emellertid

ej yppats, förrän viel utbetalning av beviljade bidrag under budgetåret 1928/

1929, vilket troligen berott på dröjsmål från hushållningssällskapens sida med

uttagandet av tidigare beviljade bidrag.»

Här ifrågavarande brist torde sålunda lia sin grund däri, att enligt förslag

i 1926 års statsverksproposition det berörda anslaget för 1926 1927 nedsatts

till 60,000 kronor på grund av antagandet, att besparing förelegat. Detta antagande

synes emellertid ha varit oriktigt; visserligen hade visst belopp innestått,

på grund av att hushållningssällskapen icke uttagit dem beviljade bidrag,

men detta belopp hade i realiteten redan disponerats genom föregående

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

beslut av Kungl. Maj :t. Den sålunda faktiskt redan nämnda år föreliggande

bristen har sedermera, då de tidigare beviljade bidragen utbetalats, måst leda

till överskridande av anslaget.

Beträffande överskridandet av nionde huvudtitelns kommittéanslag ha följande

upplysningar meddelats:

»De Kungl. Maj :ts beslut, varigenom förordnas örn utbetalningar från nionde

huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga, pläga

dels anvisa till siffran bestämda utanordningsbelopp, dels ock, mera vanligt,

angiva vissa automatiska grunder för utbetalningarnas verkställande. Det

förra inträffar exempelvis vid beviljande av expensmedel för kommitté eller

bestämda arvoden till anlitade biträden o. d. I senare fallet utgå utgifterna

från anslaget i form av dagarvoden samt rese- och traktamentsersättning till

ledamöter och sekreterare. Att på förhand kunna avgöra kostnaderna i sistnämnda

avseende är givetvis omöjligt. För vinnande av överblick över anslagets

utgifter i denna del skola enligt gällande bestämmelser vederbörande räkningar

granskas av statssekreteraren. Genom anteckningar örn räkningarnas

belopp och samarbete med statskontoret tillses att anslaget icke överskrides.

Såvitt angår budgetåret 1928/1929 torde anledning till överskridandet icke

vara att söka i något visst Kungl. Maj :ts beslut angående medelsanvisning till

kommittéer.. Orsaken till överskridandet torde sammanhänga med det beslut

rörande anvisning på kommittéanslaget, vilken den 14 juni 1928 meddelades av

Kungl. Majit. Enligt nämnda beslut bemyndigades länsstyrelsen i Norrbottens

Ian att till sakkunniga för undersökning och utredning rörande gränserna

för vissa på finskt område belägna ströängsholmar, efter avgivna räkningar,

som av. länsstyrelsen, godkänts, utbetala dagarvode samt rese- och traktamentsersättning

m. m. enligt vissa angivna grunder; och skulle i länsräkenskapen å

det för budgetåret 1928/1929 anvisade kommittéanslaget under nionde huvudtiteln

avföras utbetalda belopp. Ärendet behandlades icke å statssekreterarens

avdelning och någon avskrift av beslutet delgavs ej honom.

Anteckning örn detta beslut skedde sålunda ej hos statssekreteraren, och därigenom

att länsstyrelsen -— i stället för, såsom vanligen plägar ske, statssekreteraren

— skulle attestera vederbörande räkningar, kunde ej heller de särskilda

utbetalningarna, följas i departementet, Med hänsyn därtill att länsstyrelsen

har egen dragningsrätt på riksbanken erhöll ej heller statskontoret i tid kännedom

om utbetalningarna,

Av.en till Kungl. Majit nyligen från riksräkenskapsverket inkommen framställning

rörande ersättande av ifrågavarande brist, 3,481 kronor 93 öre, framgår

jämväl, att kommittéanslagets tillgångar under budgetåret 1928/1929 utgjorde

tillhopa 96,149 kronor 17 öre samt att utgifterna å anslaget utgjort i

statskontoret 96,045 kronor 88 öre och i länsstyrelsen i Norrbottens län 3,585

kronor 22 öre.»

Ifrågavarande brist synes sålunda ha uppkommit på det sätt, att Kungl.

Majit på hemställan av dåvarande föredragande departementschefen Stockenström

bemyndigat en länsstyrelse att till vissa sakkunniga utbetala dagarvode

samt rese- och traktamentsersättningar och att detta bemyndigande icke beaktats

vid sedermera beslutade utanordningar från departementets kommittéanslag.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att reservationsanslag överskridits

ej blott under 1929 utan även dessförinnan, och att skulden härtill icke skäligen

s. 77 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

77

kan läggas å nuvarande departementschefer mera än å tidigare. Här synes

föreligga en i och för sig felaktig praxis, vilken trots gjorda erinringar

från statsrevisorer och statsutskott fått ostört vidare fortgå. Anmärkningsvärt

synes det dock utskottet vara, att icke ens efter det uttalande, som förra

årets riksdag (skrivelse nr 175) gjorde, Kungl. Maj:ts rådgivare, så vitt av

handlingarna framgår, vidtagit några åtgärder till förekommande av ett upprepande,

oaktat det efter utskottets tanke icke bort vara svårt att finna lämpliga

medel.

Utskottet erinrar, att, när riksräkenskapsverket övertog från statskontoret

statsbokföringen, därmed också följde en omläggning såväl av denna som av

budgetredovisningen. Det lärer icke kunna bestridas, att vid denna omläggnings

förberedande och genomförande uteslutande räkenskapstekniska och finansiella

synpunkter gjordes gällande, även örn dessa därför ingalunda blevo

uttömmande beaktade, men också att det hela gjordes utan nödig hänsyn till

de med statsbokföringen och budgetredovisningen ovillkorligen förbundna konstitutionella

synpunkterna.

När sålunda det tidigare system övergavs, som grundades på gjorda dispositioner

och icke på verkställda utbetalningar såsom grund för bokföringen,

förbisåg man ej blott, att en fullt riktig bokföring bort beakta även de skulder,

som räkenskapsmässigt sett genom Kungl. Maj:ts eller med Kungl. Maj:ts

bemyndigande, genom underordnade myndigheters dispositionsbeslut kunna anses

uppkomma för statsverket, men som först vid en kanske långt senare tidpunkt

möjligen även successivt föranleda verkliga utbetalningar, utan också

■—- och detta är det konstitutionellt viktigaste —• att därmed försvann möjligheten

att i varje ögonblick överblicka huru mycket som å ett obetecknat anslag

eller ett reservationsanslag återstode odisponerat. Beträffande förslagsanslagen,

som få överskridas, betydde detta mindre, men var dock icke alldeles

utan betydelse, då det bör anses skäligt och lämpligt, att Kungl. Majit

även i fråga om dem vid nya dispositioner känner, huru mycket de möjligen

redan blivit överskridna.

Det ligger i sakens natur, att riksräkenskapsverket icke kan lämna besked örn

annat än vad av dess bokföring framgår och således heller icke örn utgiftsbelopp,

som, ehuru beslutade, ännu ej utgått. Att en ändring i bokföringen måste fordras,

är uppenbart, och det torde icke erbjuda oöverkomliga svårigheter att för

statsbokföringen föreskriva, att även beslutade dispositioner skola genom den

bliva synliga; någon rubbning av det nu tillämpade systemet i och för sig behöver

ej därav bliva en följd. I varje fall borde dock inom vederbörande departement

kunnat föras en liggare över de å departementets föredragning beslutade

eller medgivna dispositionerna å departementets olika anslagstitlar,

så att redan inom departementet skulle i varje fall omedelbart kunnat konstateras,

vilka totalbelopp som då å dessa blivit anvisade. Örn så skett, hade knappast

något som helst överskridande behöft ifrågakomma, där ej ett sådant antingen

berott av felföring, som alltid kan inträffa, men som också utan vidare

kan rättas till, så snart den observerats, eller därav att Kungl. Majit med hänsyn

till rikets sannskyldiga nytta i visst fall under statsrådens vanliga ansvar

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

härför och med full insikt om överskridandet dock anbefallt utbetalningen,

som ity fall bort föras å förskottstitel under samtidigt beslut örn inhämtande

av riksdagens godkännande av den sålunda gjorda antecipationen.

Utskottet, som anser nödvändigt, att den felaktiga praxis, vilken här utvecklats,

snarast blir undanröjd och ändrad såväl hos Kungl. Majit som hos de

Kungl. Majit underställda myndigheterna, har, med hänsyn härtill och ehuru

vederbörande statsråd i detta fall endast formellt bär ansvaret, funnit sig böra

mot föredragandena, statsråden Lundvik och Johansson, i anledning av den av

statsutskottet framställda anmärkningsanledningen hos riksdagen göra anmälan

enligt § 107 regeringsformen.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg*, Stendahl, Sundberg, Thorén, Larsén,

Fredrik Ström, Valfrid Eriksson, Granström, Wagnsson, Gustafson i Kasenberg,

Persson i Trången, Pehrsson i Göteborg, Hallén, Laurén, Karlsson i Vadstena,

Olsson i Mora, Fast, Norling i Lesjöfors och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

10:o.

(Protokoll över handelsärenden den 22 nov. 1929.)

I kungl, propositionen nr 160 vid 1929 års riksdag, given den 25 febr. sagda

år, föreslogs inrättande av Svenska Skeppshypotekskassan. I fråga om denna

kassas verksamhet skulle enligt det i propositionen framlagda förslaget till

förordning angående Svenska Skeppshypotekskassan § 8 följande bestämmelse

meddelas: »Kassan äger bevilja lån allenast mot säkerhet av inteckning i fartyg,

som är maskindrivet. Vid prövning av ansökningar örn lån skall i allmänhet

företräde lämnas åt fartyg, som är byggt i Sverige.» I departementschefens

anförande vid propositionens föredragning framhölls i anslutning till motiveringen

för detta stadgande, att kassans huvuduppgift vore »att medverka

till det nödvändiga föryngrandet och moderniserandet av den svenska handelsflottan»

och att kassans styrelse skulle »mycket missförstå innebörden av sitt

uppdrag, därest den i sin verksamhet icke noggrant beaktade denna synpunkt».

»Jag har övervägt», yttrade departementschefen, »huruvida dock icke säkerheten

krävde, att i förordningen infogades en bestämmelse av förslagsvis det innehåll,

att lån icke finge beviljas på fartyg, som vore äldre än tio år, och att

återbetalningstiden för varje lån skulle så bestämmas, att lånet vore till fullo

guldet, innan fartygets ålder överskridit femton år. Emellertid lära förhållandena

i det praktiska livet icke sällan gestalta sig så, att genom kategoriska

bestämmelser av dylikt innehåll det avsedda syftet skulle snarast motverkas.

Jag skall nämna ett par exempel. Från rederihåll har framhållits önskvärdheten

av att kassan sattes i tillfälle att bevilja lån även på fartyg under byggnad,

med andra ord lämna byggnadskreditiv. Hänsynen till obligationslånens

säkerhet gör detta omöjligt. Därest den redare, som ämnar beställa ett nytt fartyg,

äger ett eller ett par äldre fartyg, som ej äro belånade, torde han emellertid

ofta nog kunna bliva fullt nöjaktigt hjälpt genom att kassan bevil
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

79

jar honom ett kort lån mot säkerhet i de äldre fartygen, vilket användes såsom

byggnadskreditiv för att, sedan nybyggnaden fullbordats, överflyttas på det

nya fartyget. Dylikt bör givetvis icke förhindras. Ej heller bör det vara helt

uteslutet att lämna lån på äldre fartyg för underlättande av ångmaskineris utbytande

mot motormaskineri. Förbud mot lån med säkerhet i äldre fartyg bör

därför ej stadgas. Skulle särskilda bestämmelser i bär förevarande avseende

finnas av nöden, böra de avfattas med mycken varsamhet och hellre infogas i

kassans reglemente än i själva förordningen.»

Redan före nämnda propositions framläggande hade i likalydande motioner

i båda kamrarna, nr 3 i första kammaren och nr 2 i den andra, förslag framställts

örn inrättande av en sjöfartshypotekskassa av i huvudsak samma karaktär

som den i propositionen föreslagna hypotekskassan. Enligt motionerna

borde emellertid i fråga örn kassans verksamhet bl. a. följande bestämmelse meddelas

(det motionerna bilagda utkastet till stadga § 8): »amorteringslån må beviljas

intill sextio procent av det enligt § 7 uppskattade värdet. Lån få icke

beviljas mot säkerhet av inteckning i fartyg äldre än tio år. Beviljas lån å

fartyg av en ålder från fem till tio år skall amorteringstiden så bestämmas, att

lånet är återbetalt senast när fartyget nått en ålder av femton år.»

Rörande de i ämnet väckta förslagen yttrade sig bankoutskottet i utlåtandet

nr 33. I avseende å kassans verksamhet anslöt sig utskottet till departementschefens

i det föregående återgivna uttalanden och hemställde örn bifall till

Kungl. Maj:ts förslag. Två av utskottets medlemmar reserverade sig med yrkande

örn bifall i denna del till de motionsvis framförda förslagen.

Under kamrarnas debatter i berörda fråga hävdades allmänt att Skeppshypotekskassans

huvuduppgift vore att medverka till föryngrandet och moderniserandet

av den svenska handelsflottan och det betonades jämväl att särskilda

bestämmelser i detta avseende vore behövliga. Frågan örn dylika bestämmelser

borde införas i själva förordningen eller möjligen i den instruktion,

som av Kungl. Majit sedermera skulle meddelas, upptogs av statsrådet och

chefen för handelsdepartementet själv, som härvid, i anslutning till sitt yttrande

vid propositionens föredragning, gick in för det senare alternativet och i

detta sammanhang bl. a. yttrade: »Emellertid ber jag att få erinra kammarens

ärade ledamöter örn, att den förordning, som vi nu behandla, skall kompletteras

med en instruktion. Om jag får något inflytande på den instruktionens avfattning,

kommer jag givetvis att beakta syftet med kassan, nämligen modernisering

av tonnaget, så att i instruktionen inryckas bestämmelser, som i största

möjliga mån säkerställa att lånen lämnas just i detta syfte. Och jag förmodar,

att örn det blir en efterträdare till mig, som kommer att ansvara för instruktionens

avfattning, även han kommer att beakta denna synpunkt.»

Efter detta statsrådets i första kammaren fällda yttrande förklarades från

motionärernas sida att det syfte, man i motionerna på denna punkt velat tillgodose,

utan olägenhet kunde vinnas jämväl på den av chefen för handelsdepartementet

angivna vägen. Sålunda yttrade en av motionärerna: »Är det så,

att herr statsrådet här gör en utfästelse, att en sådan bestämmelse skulle komma

in i reglementet, kan det vara oss motionärer alldeles likgiltigt, örn bestäm
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

melsén står i stadgan eller i reglementet. Det huvudsakliga är, att vi faktiskt

få en sådan bestämmelse . . .» En annan av motionärerna yttrade: »Nu erkänner

jag, att efter den förklaring, som gavs från statsrådsbänken, är ju saken

egentligen klar. Det är icke längre någon viktig fråga, vilket beslut som på

denna punkt bär fattas, då vi fått en uttrycklig försäkran, att instruktionen

skall bli sådan, att i praktiken intet lån kan lämnas annat än till faktiska nybyggnader,

även örn det så att säga sker i form av ett slags byggnadskreditiv,

som grundas på äldre fartyg.» Mot dessa yttranden gjordes icke någon erinran

från chefens för handelsdepartementet sida. Kungl. Maj:ts förslag bifölls

av båda kamrarna.

Sedan styrelse för kassan sedermera förordnats, framlade densamma den 5 okt.

1929 förslag till reglemente för kassan. Enligt detta förslag, § 6 andra stycket,

skulle beträffande kassans låneverksamhet stadgas: »Utöver vad i kungl, förordningen

angående kassan är stadgat örn prövning av ansökningar om lån skall

iakttagas, att därvid i främsta rummet tillgodoses framställningar, som avse

byggande av nya eller moderniserande av äldre fartyg.» Över detta förslag avgav

kommerskollegium utlåtande den 8 nov. 1929. I utlåtandet anfördes bl. a.,

att Sveriges Redareförening i avgivet yttrande förklarat sig förutsätta, att den

föreslagna bestämmelsen i § 6 andra stycket icke vore avsedd att tolkas så, att

bestämmelsen utgjorde hinder för lämnande av lån mot säkerhet i fartyg, som

under senaste åren redan färdigbyggts och för vilkas likvid man beräknat kunna

erhålla lån ur den på privat initiativ tidigare planerade kassan. För undvikande

av tvekan på denna punkt föreslog kommerskollegium en omformulering

av bestämmelsen på följande sätt: »Utöver vad i förordningen angående

kassan är stadgat örn prövning av ansökningar örn lån skall iakttagas, att därvid

i främsta rummet tillgodoses framställningar, som avse byggande av nya

fartyg eller eljest finansiering av sådana fartyg eller ock moderniserande av

äldre fartyg.»

I det den 22 nov. 1929 på hemställan av föredragande departementschefen,

statsrådet Lundvik beslutade reglementet för Svenska Skeppshypotekskassan

har § 6 andra stycket erhållit följande lydelse: »Utöver vad i förordningen

angående kassan är stadgat örn prövning av ansökningar örn lån skall iakttagas,

att därvid i främsta rummet tillgodoses framställningar, som avse byggande

av nya eller moderniserande av äldre fartyg eller eljest finansiering av dylika

byggnadsföretag.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, gjordes vid kassans tillkomst

allmänt gällande, att dess huvudsyfte vore att åstadkomma modernisering av

den svenska handelsflottan. På vissa håll inom riksdagen hävdades, att för detta

ändamål detaljerade bestämmelser borde införas i den av Kungl. Maj :t och riksdagen

beslutade förordningen angående kassan. Då riksdagen beslöt att bifalla

Kungl. Maj :ts förslag i oförändrat skick, synes man ha utgått från att bestämmelser

av denna art skulle finna plats i det reglemente för kassan, som Kungl.

Maj:t ägde fastställa enligt förordningens § 29. Ett starkt stöd för denna

uppfattning hade chefen för handelsdepartementet givit genom sitt återgivna an
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

81

förande i första kammaren, vari bl. a. uttalades, att i reglementet skulle »inryckas

bestämmelser, som i största möjliga mån säkerställa att lånen lämnas

just i detta syfte» (d. v. s. för modernisering av tonnaget).

Att emellertid detta syfte icke på ett tillfyllestgörande sätt tillgodosetts genom

§ 6 andra stycket i reglementet för kassan är enligt utskottets mening påtagligt.

I omförmälda stycke stadgas endast, att vid kassans låneverksamhet

skola »i främsta rummet tillgodoses framställningar, som avse byggande av

nya eller moderniserande av äldre fartyg eller eljest finansiering av dylika

byggnadsföretag». Detta direktiv för kassans verksamhet synes vara så allmänt

och vagt avfattat, att det endast i ringa mån kan tjäna till verklig ledning

för kassans styrelse. Särskilt bör framhållas, att enligt bestämmelsen

framställningar örn lån för byggande av nya fartyg icke äga bestämt företräde

framför sådana framställningar, som avse modernisering av äldre fartyg, att

nuvarande bestämmelser icke hindra belåning av äldre fartyg, varigenom kassans

verksamhet, tvärtemot vad som avsetts, skulle kunna komma att understödja

inköp av äldre fartyg i stor skala, varigenom risken för staten under en

oförmånlig fraktkonjuktur skulle kunna bliva väsentlig, att för det fall att

finansiering av nybyggnad skett genom belåning av äldre fartyg, inga bestämmelser

finnas örn överflyttning av säkerheten för lånen från de gamla fartygen

till de nya så snart desamma färdigbyggts. Även om de bestämmelser i angivna

avseenden, som föreslagits i de vid 1929 års riksdag väckta motionerna, icke

funnits lämpliga att lägga till grund vid utarbetandet av ifrågavarande reglemente,

borde, synes det, andra stadganden ha kunnat utformas, varigenom verkliga

garantier vunnits för tillgodoseende av det vid skeppshypotekskassans inrättande

grundläggande syftet.

På anförda skäl har utskottet funnit sig i detta ärende böra hos riksdagen

göra anmälan enligt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen,

statsrådet Lundvik.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg*, David Bergström*,

Stendahl, G. W. Hansson, Hellberg*, Vennerström, Sandegård, Sundberg, Stenberg*,

Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén, Forssell*, Andersson i Igelboda*,

Laurén, Olsson i Hora, Fast och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm den 12 april 1930.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 16 käft. (.Nr 26.)

(i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Konstitutionsutskottets memorial Nr 86.

Bilaga.

Förteckning över statsrådens uppdrag såsom ledamöter av bolags styrelser.

Statsminister Lindman.

Strömbacka bruks aktiebolag.

Husqvarna vapenfabriks aktiebolag.

Svenska aktiebolaget gasaccumulator.

Aktiebolaget Iggesunds bruk.

Companhia Aga do Brazil,

aktiebolag.

Utrikesminister Trygger.

Aktiebolaget Hudiksvalls intressenter.

Ordförande ej anm. Ordinarie styrelseledamot.

Firman tecknas av styrelsens ordinarie ledamöter

var för sig. (Reg. 6/8 1923; ingen ändring

anmäld.)

Har underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

V. ordf. ej anm. Ord. styrelseledamot. Ej

firmatecknare. (Reg. 14/7 1922, i. ä.)1

Har underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Enl. uppg. i prof. fr. stämma 28/4 1 92 2 styrelsens

ordförande. Ord. styrelseledamot. Firman

tecknas bl. a. av Lindman ensam. (Reg.

23/10 1 9 2 2, i. ä.)

Har underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ordf. ej anm. Ord. styrelseledamot liksom

utrikesminister Trygger. Firman tecknas av

styrelsens ordinarie ledamöter och suppleanter

två i förening eller etc. (Reg. 21/e 1926,

i. ä.)

Lindman och Trygger hava underskrivit styrelseberättelsen

för år 1928.

Ordf. ej anm. Ord. styrelseledamot. Firman

tecknas av Lindman ensam eller etc. (Reg.

19/ia 1920, i . ä.)

Har underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ordf. o. verkst, dir. Firman tecknas av styrelsens

ordinarie ledamöter och suppleanter

två i förening eller av Ernst Trygger ensam.

(Reg. 23/9 19 2 5, ändr. i firmateckn. reg. 4/„

1929.) Firman tecknas, förutom av styrelsen,

av Ernst Trygger och Carl Trygger var för

sig.

Har underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Aktiebolaget Iggesunds intressenter.

21/«

Ordförande. Ej anm. ss. verkst, dir. Enl. /fl

1925 reg. uppg. tecknades firman av styrelsens

ordinarie ledamöter och suppleanter två

i förening eller av Ernst Trygger ensam.

Enl. 4/9 1929 reg. uppg. tecknas firman, för
-

1 i. ä. = ingen ändring.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26-

83

Aktiebolaget Iggesunds bruk.

Socialminister Lubeck.

Skandinaviska kreditaktiebolaget.

Aktiebolaget Hereditas.

Aktiebolaget Kreuger & Toll.

F astighetsaktiebolaget Hu
vudstaden.

Aktiebolaget trafikförbundets

verkstäder.

Ostkustbanans aktiebolag.

Justitieminister Bissmark.

Sydsvenska kraftaktiebolaget.

Finsjö kraftaktiebolag.

Wernamo kraftaktiebolag.

utom av styrelsen, av Ernst Trygger och

Carl Trygger var för sig. Carl Trygger

utsågs 27/s 1929 till verkst, dir.

Har underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Se ovan.

Ord. styrelseledamot. Äger teckna firman i

förening med annan. (Reg. 1928, 1929 o.

193°.)

Styrelseberättelsen ingives till Bankinspektionen,

ej till Patentverket.

Ord. styrelseledamot. Firman tecknas, förutom

av styrelsen, av styrelsens ledamöter var för

sig ävensom etc. (Reg. 28/i 1927, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ordf. ej anm. Ord. styrelseledamot. Tecknar

firman i förening med annan styrelseledamot.

(Reg. 1928 o. 1929, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Tecknar firman i förening

med annan styrelseledamot. (Reg. 4/6

1927, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

1927 o. 1929, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

1928 o. 1929, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

1928, i. ä.) _

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

21/e 1926, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

25le 1924, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

Aktiebolaget Vesterviks elektricitetsverk.

Halmstad—Bolmens jernvägsaktiebolag.

Kommunikationsminister Borell.

Blekinge ångbåtsaktiebolag.

Jordbruksminister Johansson.

Aktiebolaget Dan. Lundgrens

läderfabrik.

Handelsminister Lundvik.

Sveriges industriförbunds fastighetsaktiebolag.

Statsrådet Lindskog.

Aktiebolaget Sydsvenska banken.

Förlagsaktiebolaget i Malmö.

Statsrådet Dahl.

Tidningarnas telegrambyrå

aktiebolag.

Christianstad—Hessleholms

jernvägsaktiebolag.

Ord. styrelseledamot. Firman tecknas, förutom

av styrelsen, av styrelsens ledamöter var för

sig. (Reg. 9/s .1928, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Firman tecknas, förutom

av styrelsen, av Apelstam, Bissmark, Bengtsson,

Lindström, Wiman och Tham var för sig.

(Reg. 16/6 1926, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

12/n 1924, i. ä.)

Har underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

7™ 1925, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ensam ordinarie styrelseledamot. (Reg. 2/ä

1927, i. ä.) Firman tecknas av styrelseledamoten.

Har underskrivit styrelseberättelsen för år

1927. Styrelseberättelsen för år 1928 och

1929 underskrivna av Gustaf Settergren.

Ord. styrelseledamot. Äger teckna firman i

förening med annan ordinarie styrelseledamot.

(Reg. 1928 o. 1930, i. ä.)

Styrelseberättelsen ingives till Bankinspektionen,

ej till Patentverket.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

1924 o. 1929, i. ä.)

Har ej underskrivit styrelseberättelsen för år

1928.

Ord. styrelseledamot. Ej firmatecknare. (Reg.

1926 o. 1929, i. ä.)

Ord. styrelseledamot. Åger teckna firman ensam.

(Reg. 1925 o. 1929, i. ä.)

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26.

85

Aktiebolaget Radiotjänst. Ord. styrelseledamot. Firman tecknas, förutom

av styrelsen, av styrelsens ledamöter två i

förening. (Reg. 18/6 1926, i. ä.)

Att förestående uppgifter grunda sig på till patent- och registreringsverket

ingivna handlingar intygas. Stockholm och Kungl. Patent- och Registreringsverket

den 6 april 1930.

Ex officio:

Gustaf Helmertz.

(Stämpel.)

Enligt det hos försäkringsinspektionen förda försäkringsregistret intygas,

dels att enligt särskilda den 19 juni 1928 i nämnda register intagna uppgifter

beträffande försäkringsaktiebolagen Skandia och Freja konteramiralen Salomon

Arvid Achates Lindman är ledamot i styrelsen för nämnda bolag,

dels att enligt en den 29 december 1927 i samma register intagen uppgift

rörande livförsäkringsaktiebolaget Thule handelsrådet Vilhelm Lundvik är

suppleant i styrelsen för berörda bolag,

dels ock att efter ovannämnda registreringsdagar intill nedannämnda dag

någon ändring härutinnan icke härstädes anmälts eller registrerats.

Bolagsstyrelsernas förvaltningsberättelser för år 1928 äro icke undertecknade

av ovannämnda personer.

Motsvarande berättelser för år 1929 för ifrågavarande bolag hava ännu

icke hit inkommit. Stockholm den 5 april 1930.

Ex officio:

Ragnar Wollert.

(Stämpel.)

P. M.

På begäran av konstitutionsutskottets sekreteriat har ur härstädes förvarade

handlingar inhämtats,

att landshövdingen, numera statsrådet Sven Lubeck vid ordinarie bolagsstämma

den 5 april 1927 med delägarna i Skandinaviska kreditaktiebolaget

utsetts till ledamot av nämnda banks styrelse, vilket uppdrag han alltjämt

innehar;

att professorn, numera statsrådet Cl. Lindskog vid ordinarie bolagsstämma

den 8 mars 1928 med delägarna i aktiebolaget Sydsvenska banken utsetts

till ledamot av bankens styrelse för tiden intill 1931 års ordinarie bolagsstämma;
samt

att varken statsrådet Lubeck eller statsrådet Lindskog undertecknat

någon av resp. banks styrelseberättelser för de två senast förflutna verksamhetsåren.

Stockholm i Kungl. Bank- och fondinspektionen den 5 april 1930.

Albert Tondén.

Byråchef.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

Reservationer:

A. Vid särskilda punkter i utskottets memorial.

I.

Vid ingressen i utskottets memorial:

av herrar Nylander, Magnusson i Tumhult, Pehrsson i Göteborg, Lindmark

och Skoglund, som anfört:

Vi kunna icke ansluta oss till utskottets inledningsvis gjorda erinringar i anledning

av de av vederbörande departementschef enligt det infordrade protokollet

den 7 februari 1930 anförda skäl för tillstyrkande av Kungl. Maj:ts

avslag å utskottets begäran örn överlämnande av vissa ministeriella handlingar.

Vi ansluta oss till den uppfattning, som av reservanterna till punkten l:o) i

konstitionsutskottets memorial nr 21 vid 1925 års riksdag gjordes gällande,

nämligen att utskottets på 105 § regeringsformen grundade rätt att infordra

handlingar måste anses begränsad av dessas sammanhang med statsrådsprotokoll,

antingen såsom formliga bilagor eller såsom nödiga komplement för uppfattningen

av i protokollet upptaget ärende, samt att utskottet ej lärer äga

ovillkorlig rätt att utbekomma inom departementet befintliga handlingar, som

ej äro av dylik beskaffenhet, i vidare mån än som enligt tryckfrihetsförordningen

i allmänhet medgives. Denna vår uppfattning hävdades vid 1925 års

riksdag av ett flertal talare ur olika partier i riksdagens båda kamrar, bl. a.

av den dåvarande utrikesministern, och de av utskottet framförda anmärkningarna

lades av andra kammaren med ogillande till handlingarna. Den av

utskottet förordade anordningen med utrikesnämndens hörande, innan Kungl.

Maj :t fattar beslut örn vägran att utlämna handlingar av hithörande slag, synes

icke hava något stöd i grundlagens bestämmelser.

II.

Vid punkten 1 :oi utskottets memorial:

1) av herr Persson i Trången, som reserverat sig mot utskottets motivering, 2

2) av herrar Sundberg, Stenberg, Mellén, Gustafson i Kasenberg, Pehrsson

i Göteborg, Laurén och Holmström, som anfört:

Utskottet gör dels en erinran örn tillämpningen av § 8 regeringsformen, dels

en anmälan enligt § 107.

Utskottets erinran innebär, att det synes angeläget, att en viss praxis beträffande

konseljer, där endast ett mindre antal statsråd äro närvarande (s. k.

liten konselj), häves.

Praxis i detta hänseende är långt ifrån ny. Författningar av större och

mindre vikt ha utfärdats i s. k. liten konselj under föregående ministärers tid.

Som exempel vilja vi anföra följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

87

1912 18 juli. Närvarande statsråd: Ehrensvärd, Petrén, Larsson, Sandström.

Förordning ang. beskattning av socker, prov. föreskr. betr. förvar

och transport av kiselmangan.

1918 22 juli. Närvarande statsråd: Hellner, Petersson, Rydén, Thorsson.

33 kungörelser och förordningar, bl. a. angående reglering av

spannmålsförbrukningen, maximipris på spannmål, fartygsbemanning

i vissa farvatten, inställd tillämpning av en § i

lagen örn rikets mynt etc.

1920 31 aug. Närvarande statsråd: Branting, Palmstierna, Nothin, Nilsson.

Kungörelse om allmän flottled, tullfrihet för livsmedel, eldfarliga

oljors transporterande å järnväg m. m.

1925 20 juli. Närvarande statsråd: Olsson, Nothin, Wigforss, Levinson.

C :a 20 författningar, bl. a, upphävande av kungörelse örn kräftor.

1926 13 juli. Närvarande statsråd: Thyrén, Ribbing, Gärde, Rosén, Lyberg.

(Thyrén avlade ed.)

Lag örn arbetstiden å svenska fartyg m. m.

1926 20 juli. Närvarande statsråd: Thyrén, Meurling, Pettersson, Hamrin.

Utförselbevis för råg och vete m. m.

1927 12 juli. Närvarande statsråd: Ekman, Meurling, Pettersson, Hamrin,

v. Stockenström, (v. Stockenström avlade ed.)

Kung. örn kräftpesten, kung. örn inskränkningar örn tillträde

till ladugård etc.

1927 26 juli. Närvarande statsråd: Ekman, Meurling, Hamrin, Almkvist.

Kung. örn vissa best. ang. skjutvapen och ammunition, kung.

örn ändring i exped.lösenförordningen, kungl, förordning om

landstormen.

Het synes oss märkligt att en erinran fran konstitutionsutskottet först nu

göres, då tydligen även mycket viktigare ärenden tidigare avgjorts i »liten

konselj».

Den av utskottet gjorda anmälan avser, att flertalet statsrådsmedlemmar

efter utnämning till statsråd innehaft eller fortfarande innehar vissa enskilda

uppdrag, företrädesvis såsom styrelseledamöter i aktiebolag. Utskottet synes

vilja som formellt stöd för sin anmälan åberopa § 34 regeringsformen. Utskottet

medger dock självt, att där omnämnda »annat ämbete» liksom därav uppburna

inkomster icke avse »poster i enskilda företag». Detta medgivande överensstämmer

också med utgivna grundlagskommentarer. I öppen strid mot

regenngsformens bud att »grundlagarna skola efter deras ordalydelse i varje

särskilt fall tillämpas», liksom att förklaring av grundlagen ej kan ske annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer

än genom ändring (§§ 83 och 84) har emellertid utskottet grundat sin anmärkning

på det förmenta syftet med den ändring av § 34, som för 90 år sedan vidtogs,

samt på den motivering, varpå ifrågavarande ändring av dåvarande konstitutionsutskottet

stöddes. Det grundlagsvidriga i en sådan argumentering

för utkrävande av konstitutionellt ansvar måste framstå uppenbart.

Utskottet har haft sa mycket mindre fog för att mot den nuvarande ministären

framställa denna anmärkning som även medlemmar av förevarande ministärer

ansett sig kunna kvarstå i enskilda uppdrag eller rent av under sin statsrådstid

emottaga nya dylika utan att detta av konstitutionsutskottet då för

tiden blivit påtalat. När utskottet framhåller, att den principen förut alltid

tillämpats, att ledamöter av statsrådet vid tillträde av sitt ämbete avvecklat

alla förbindelser med enskilda företag av här angiven art, beror detta på utskottets

okunnighet örn verkliga förhållandet. En hastig undersökning, som

vi hunnit verkställa, utvisar att den sittande regeringen i detta hänseende icke

infört någon ny praxis utan endast tillämpat ett förfaringssätt, som förekommit

i skiftande regeringar under senare tid. Detta bekräftas av följande utdrag

ur de uppgifter, som inhämtats från Patent- och Registreringsverket

men vilka dock på grund av den begränsade reservationstiden icke göra anspråk

på att vara fullständiga:

1905—1906.

Statsrådet Johan Elof Biesert.

Dalslands kanal ab. Styrelseledamot från bohs reg. 2B/3 1897 till sitt

frånfälle, reg. 22/7 1 9 2 9.

Gemla fabrikers ab. (förut Styrelsesuppleant reg. 7/9 1903, inträtt såsom

Gemla leksaksfabriksab.) styrelseledamot reg. 5/s 1909.

Ab. Karstorps gas- & vatten- Styrelseledamot reg. 26/2 1906, utträde reg. V,

ledningsaffär konk. 1909. 1909.

Statsrådet Per Axel Victor

Schotte.

Wermlands enskilda bank. Styrelsesuppleant reg. ls/9 1905, utträde reg

14/5 1906.

Svartå bruks ab. likv. reg. Styrelseledamot reg. 26/6 1905, utträde reg. 1S/12

1918. avsk reg. 1919. 1905.

1911—19U.

Jordbruksminister Per Alfred

Peterson (Påboda).

Tidningen Kalmars ab. Styrelseledamot reg. 1j5 1912. Bob trätt i likvi
dation;

reg. */2 1920. Ej likvidator. Ej underskrivit

berättelse för åren 1911, 1912

och 1913.

Civilminister Per Axel Vieto'')''

Schotte.

Wermlands Enskilda Bank. Styrelseledamot reg. 10/5 1907, utträde reg. 10/5

1912.

Finansminister Theodor

Adelswärd.

Grufveab. Nevada. Styrelsesuppleant reg. 9/2 1911. Bolaget trätt i

likvidation; reg. 27/9 1912. Ej likvidator.

(Balansräkningar ej ingivna.)

s. 89 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Beservationer.

89

Östergötlands Aggförsäljningsab.

Ab. Åtvidabergs förenade industrier.

Styrelseledamot från bohs reg. 13/6 1904, utträde

reg. 21/b 1912. Ej underskrivit berättelse

för år 1911.

Styrelseledamot från bolagets reg. 11/io 1906,

utträde reg. 28/8 1918. Underskrivit berättelse

för åren 1911, 1912 och 1913.

A. har den 15/3 1912 underskrivit berättelse för

verksamhetsåret 1911, d. 14/s 1913 för år 1912

och d. 16/3 1914 för år 1913.

10/3 1920—27 ho 1920.

Utrikesminister Erik Kule

Palmstierna.

Ab. Svenska tobaksmonopolet. Styrelsesuppleant från bohs reg. 19/i 1915, utträde

reg. 4/3 1921. Ej underskrivit någon

berättelse.

Bokförlagsab. Tiden. Styrelsesuppleaiit från bohs reg. 20/i2 1912,

utträde reg. 3/i0 1921. Ej underskrivit berättelse

för år 1919.

Försvarsminister Per Albin

Hansson.

Bokförlagsab. Tiden.

Civilminister Carl Emil

Svensson.

Fastighetsab. Skandia i

Eskilstuna.

Eskilstuna teaterab.

Styrelseledamot från bohs reg. 20/12 1912, utträde

reg. 8/i„ 1915. Återinträde såsom styrelseledamot

reg. 13/9 1920; avgått såsom styrelseledamot

och i stället inträtt såsom suppleant

reg. 9Jg 1925 och kvarstår alltjämt i sistnämnda

egenskap.

Styrelseledamot och styrelsens ordförande från

bohs reg. 19/i 1920, utträde reg. s/8 1923.

S. har den 15 juli 1920 underskrivit berättelsen

för verksamhetsåret 1919—1920.

Styrelseledamot, utsedd av Stadsfullmäktige,

från bohs reg. 30/u 1917, utträde reg. V12

1920. Ej underskrivit berättelsen för tiden

Vt 1919—30/e 1920.

1921—1923.

Handelsminister Carl Emil

Svensson.

Svenska Lifförsäkringsbola- Styrelsesuppleant reg. “/a 1921 och kvarstår

gets förlagsab. alltjämt. Ej underskrivit berättelse för åren

1921 och 1922.

Ab. smålägenheter i Eskilstu- Styrelseledamot från bohs reg. 28/i 1918 och

na. utträde reg. 21/4 1922. Ej underskrivit berät
telse

för åren 1920, 1921 och 1922.

Försvarsminister Per Albin

Hansson.

Bokförlagsab. Tiden. Se ovan. H. har i februari 1921 underskrivit

berättelsen för verksamhetsåret 1920, i mars

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Konstitutionsutskottets memorial Nr 86. Reservationer.

1922 underskrivit berättelsen för verksamhetsåret

1921 och i april 1923 underskrivit

berättelsen för verksamhetsåret 1922.

1926—1928.

Ministern för utrikes ärendena

E. Löfgren.

Säfsnäs jernvägsab.

Wargöns aktiebolaget (förut

Hellefors bruks ab.).

Ab. de svenska kristallglasbruken.

Laxå bruks ab.

Hellefors bruks ab. (förut

Wargöns ab.).

Styrelseledamot reg. ”/g 1925 och kvarstår

alltjämt. Underskrivit balansräkning mars

1927 och mars 1928.

Styrelseledamot reg. 13/7 1923 och kvarstår alltjämt.

Underskrivit balansräkning februari

1927 och februari 1928.

Styrelseledamot reg. 16/s 1922, och har avgått

reg. 5/6 1929. Underskrivit balansräkning

april 1927.

Styrelseledamot reg. 13/7 1923 och kvarstår alltjämt.

Underskrivit balansräkning febr. 1927

och mars 1928.

Styrelseledamot reg. 16/e 1926 och kvarstår alltjämt.

Underskrivit balansräkning febr. 1927

och mars 1928.

Statsrådet von Stockenström.

Mellersta Södermanlands järn- Styrelseledamot reg. s/9 1916. Styrelsens ordvägsab.

förande reg. e/7 1921 och kvarstår alltjämt i

dessa egenskaper. Underskrivit balansräkning

febr. 1927 och febr. 1928.

Statsrådet Hamrin.

Bäckalyckans tomtab. Styrelseledamot reg. 18/4 1928. Har den 20

april 1929 underskrivit berättelsen för år

1928. Bolaget har den 30 april 1929 trätt i

likvidation. H. ej likvidator.

Lindells vågfabriks ab. Styrelseledamot reg. 21/e 1918 och kvarstår

alltjämt. Ej underskrivit balansräkning 1927

och 1928. Har den 16 mars 1929 underskrivit

berättelsen för år 1928.

Ab. Helix Hamrin & Co. Styrelseledamot reg. 9/i 1911 och kvarstår alltjämt.

Ej underskrivit balansräkn. 1927 och

1928.

Statsrådet Ernst Johan Gustaf

Rosén.

Västerbottens-Kurirens aktie- Styrelseledamot sedan bohs reg. 14/2 1910 och

bolag. kvarstår alltjämt.

R. har den 1 juni 1926 underskrivit berättelsen

för verksamhetsåret 1925 och den 8 april 1927

underskrivit berättelsen för verksamhetsåret

1926. Däremot har R. icke underskrivit berättelserna

för verksamhetsåren 1927 och

1928.

Vi ha oss vidare bekant att statsrådet Örne under sin statsrådstid var ordförande

i Konsumtionsföreningen Stockholms förvaltningsråd. Detta stora fö
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

91

retags verksamhetsberättelser 1922, Tidens tryckeri 1923, utvisar att herr

Örne den 10 mars 1923 såsom ordförande underskrivit förvaltningsrådets berättelse.

Konstitutionsutskottets underlåtenhet att i ovannämnda fall anmärka på innehavet

av enskilda tjänster måste jämlikt § 107 stycket 3 utgöra tillräcklig

grund för den uppfattningen, att utskottet och riksdagen icke häri velat inlägga

något grundlagsstridigt. Om utskottet emellertid efter senaste regeringsskiftet

ansett sig böra intaga en förändrad ståndpunkt i detta avseende,

borde detta dock enligt vår mening lämpligen ha fastslagits genom användande

av utskottets grundlagsenliga motionsrätt.

Utskottet har uttalat att statsrådens ledamöter böra stå »helt eller såväl faktiskt

som formellt obundna gentemot privata företag». Vill man härvid enbart

se till sakens praktiska sida, måste hänsyn tagas till innehavet icke blott

av ett styrelseuppdrag utan även av aktier i ett enskilt bolag. Ett aktieinnehav

kan innebära långt större intresse i och beroende av företaget än ett styrelseledamotskap.

Utskottet torde dock icke kunna ens ifrågasätta, att ett

statsråd skall avhända sig sin aktiepost i enskilda företag. Vad beträffar styrelseuppdrag

torde en avsägelse härav vid statsrådsutnämning mången gång

lia skett under tyst eller uttryckligt villkor örn bibehållet behörigt inflytande

på företagets ledning eller örn återväg så snart statsrådsuppdraget upphört. Har

så skett, är visserligen sambandet med företaget formellt hävt, men realiter

torde bundenheten vid företaget ofta icke vara mindre än förut, fastän den

döljer sig under avsägelsens täckmantel. Det kan enligt vår mening icke rimligen

begäras, att exempelvis en person, som helt eller delvis — såsom aktieägare

eller eljest — har del i eller intresse av ett företag och som måhända för

sin framtida utkomst är därav beroende, skall, då han inträder som medlem

av statsrådet, avhända sig detta företag eller sina intressen däri. Det kan ej

heller med skäl begäras, att han under sin statsrådstid skall avstå från varje

inflytande över detta företags skötsel och förvaltning. Vad däremot omutligen

bör fordras och upprätthållas är, att han vid utövande av sitt statsrådsämbete

strängt avhåller sig från deltagande i sådana rådslag, däri han kan

anses äga ett enskilt intresse. Genom att han vid behandlingen av dylikt

ärende förklarar sig förhindrad att deltaga i beslutet däri, har han fästat den

granskande myndighetens uppmärksamhet å förhållandet i fråga till ledning vid

beslutets granskning.

Att .emellertid en medlem av statsrådet icke bör innehava enskilda uppdrag

i en utsträckning, som kan menligt inverka på fullgörandet av det honom anförtrodda

statsrådsämbetet, är uppenbart. Därest emellertid ändring i nuvarande

praxis anses påkallad, lärer sådan i varje fall icke böra, i strid med

grundlagen, ske vid sidan av utan genom densamma. Under alla omständigheter

hör en ändring i denna fråga lika litet som eljest ske utan en allsidig

utredning av alla på saken inverkande omständigheter.

Med hänsyn till vad som ovan anförts anse vi att utskottet saknat fog för

sin anmärkning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

lil.

Vid punkten 2 :o i utskottets memorial:

1) av herr Reuterskiöld, som med instämmande av herrar Jansson i Edsbäcken

och Persson i Trången anfört:

Då asylrätten icke avser annat eller mera än rätt att icke utvisas i annan

makts intresse, men icke rätt att icke utvisas även när vistelselandet vill besluta

utvisning i sitt eget intresse, kan jag ej finna anledning till anmärkning, över

huvud är utvisningen enligt lagens § 36 en rent diskretionär åtgärd, för vilken

inga andra normer givits än »rikets säkerhet» eller »statens intresse».

2) av herrar Stendahl, Sundberg, Mellén, Pehrsson i Göteborg, Forssell,

Holmström och Björck i Kristianstad, som anfört:

Den tolkning av § 36 i lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att här

i riket vistas, som utskottet lagt till grund för anmärkning mot statsrådet och

chefen för justitiedepartementet, är enligt vår mening ohållbar. Ett Kungl.

Maj :ts beslut örn utvisning av utlänning enligt denna paragraf behöver ingalunda

grundas på en bevisföring av den art utskottet kräver. Åt Konungen är vid

behandlingen av sådan fråga enligt sakens natur lämnad en rätt till omprövning

örn vad av hänsynen till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse påkallas.

De omständigheter, som i fallet Hurmevaara blivit andragna, synas

vara av den beskaffenhet, att utvisningsbeslutet varit i särdeles hög grad påkallat

just av sagda hänsyn. Beslutet i fråga måste också ses mot bakgrunden

av den samhällsfarliga agitation, som notoriskt drives i vårt land från kretsar,

vilka Hurmevaara ovedersägligen stått och står mycket nära. De humanitära

synpunkter, örn vilka utskottet talar, måste i jämförelse med det allmännas

intresse träda tillbaka. Det är utlännings egen sak att beakta de risker, hans

anhöriga i följd av hans vandel kunna komma att löpa.

På anförda grunder hava vi ansett, att anmärkning mot föredragande departementschefen

icke bort framställas.

IV.

Vid punkten 3:o i utskottets memorial:

1) av herr Mellén.

2) av herr Persson i Trången, som ej funnit skäl biträda anmärkningen.

3) av herrar Sundberg, Valfrid Eriksson, Gustafson i Kasenberg, Laurén,

Holmström och Björck i Kristianstad, som anfört:

Vi anse det önskvärt, att utrikesnämnden sammankallas, så att den kan följa

utvecklingen av den politik Sverige för i det internationella samarbetet. En

betingelse för att Sverige skall kunna betyda något i detta samarbete är, att

den svenska politiken understödjes av riksdagen. De möjligheter att främja

en samverkan mellan regeringen och riksdagen, som utrikesnämnden erbjuder,

böra därför begagnas. Vad det förevarande fallet beträffar har dock grund
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr Z6. Reservationer.

93

lagens bud icke trätts för nära. Utrikesnämnderna ha sammankallats före

avgörandet i enlighet med regeringsformens bestämmelse. Det har icke påvisats,

att något bindande avgörande träffats, innan regeringen bestämt sig för

ratificering av de uppgörelser, som framgått av förhandlingarna i Genéve. Yi

anse därför, att någon grund för en konstitutionell anmärkning enligt 107 §

regeringsformen icke föreligger.

Y.

Vid punkten 4:oi utskottets memorial:

1) av herr K. J. Ekman, som anfört:

Jag — som icke deltagit i den slutliga behandlingen av något annat av de i

utskottets memorial upptagna ärendena än det med nr 4:o betecknade — har

ansett det i sagda ärende framställda anmärkningsyrkandet icke böra bifallas.

2) av herrar Sundberg, Gustaf sem i Kasenberg, Laurén och Lindmark,

som anfört:

Av den i ärendet gjorda utredningen framgår, att slutgiltiga bestämmelser

för intagning till och utbildning av värnpliktigt befäl vid flygvapnet ännu

icke blivit fastställda, utan att sådana av Kungl. Maj:t utfärdats för varje

utbildningsomgång. Chefen för flygvapnet har vidare förklarat, att han för

tillstyrkan av ansökning örn överföring till vapnet ansett sig böra fordra viss

kompetens. Då nämnde chef förklarat sig icke haft något att erinra mot ansökningarna

från J. och W., torde han hava ansett, att i dessa fall erforderliga

kvalifikationer förelågo. Enligt vad som numera inhämtats hava även J. och

W. hittills kunnat på ett tillfredsställande sätt följa utbildningen.

Antalet utbildade flygplanförare motsvarar ännu icke det i försvarsbeslutet

förutsatta och för vilket medel finnas till förfogande. Den av utskottet lämnade

ekonomiska redogörelsen anse vi därföre icke hava något inflytande på

här ifrågavarande ärende.

Då av handlingarna i ärendet framgår att J. och W. synas väl lämpade för

utbildningen vid flygvapnet, föreligger enligt vår åsikt icke anledning till anmärkning

mot föredragande departementschefen.

YI.

Vid punkten 5:o i utskottets memorial:

1) av herrar Stendahl, Sundberg, Mellén, Gustafson i Kasenberg, Laurén,

Holmström och Björck i Kristianstad, som anfört:

Av utskottsutlåtandet framgår, att skulden till det anmärkta förhållandet

endast i viss mån kan läggas å föredraganden. Då vi anse, att den utredning,

varpå föredragande departementschefen grundat sitt ställningstagande,

utgör skäligt försvar härför, ha vi icke kunnat biträda den framställda anmärkningen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

2) av herr Persson i Trången, som ansett sådana svårigheter förelegat för

detta ärendes bedömande att anmärkningen icke skäligen kunnat göras.

TII.

Vid punkten 6:oi utskottets memorial:

av herrar Smidberg, Stenberg, Mellén, Gustafson i Kasenberg, Laurén,

Holmström och Björck i Kristianstad, som anfört:

Utskottet gör gällande, att vederbörande departementschefs åtgärd i fem anmärkta

fall att efter Kungl. Maj:ts bemyndigande anlita vissa justitieråd och

regeringsråd i och för allmänna uppdrag icke står i god överensstämmelse med

de principer, som legat till grund för utformningen av stadgandet i 34 § regeringsformen

angående justitieråd och regeringsråd och av riksdagens i samband

med löneregleringar för ledamöterna av högsta domstolen och regeringsrätten

fattade beslut angående dessas rätt att med sina ämbeten förena annan

tjänst eller enskilt uppdrag eller med syftet i lagen örn tillfällig ökning av

regeringsrådens antal.

Berörda principer avse emellertid icke allmänna uppdrag av statlig natur

som de ifrågavarande. Dylika uppdrag ha, enligt vad utskottet själv vitsordat,

ansetts kunna lämpligen och »utan risk» anförtros justitieråd och regeringsråd,

som äga särskilda personliga förutsättningar för uppdragens fullgörande.

En praxis har därför utbildat sig i denna riktning, som dock omfattat blott

undantagsfall, men varit synnerligen värdefull och använts av regeringar av

skiftande färg. Med anledning härav och då de uppdrag, det här gäller, icke

avse angelägenheter, som kunna komma under prövning inom högsta domstolen

eller regeringsrätten eller i lagrådet, anse vi att anledning icke förelegat för

utskottet att göra något uttalande i ovan angivna riktning.

Vad angår den mot departementschefen, statsrådet Borell, gjorda anmälan

enligt 107 § regeringsformen i fråga om det regeringsrådet Rydin tilldelade

uppdraget som ordförande i regionplanekommissionen, så ha vi inhämtat, att

detta uppdrag icke är av beskaffenhet att kunna betraktas som tjänst eller skiljemannauppdrag.

Uppdragets meddelande har alltså icke stått i strid med

gällande lag eller författning. Det är känt att regeringsrådet är utomordentligt

väl skickad för det viktiga uppdraget, för vilket arvode erbjudits av de berörda

orternas målsmän. Vid detta förhållande och då det ej påståtts, än mindre

visats, att uppdraget är eller kan bliva i någon mån hinderligt för utövandet

av Rydins regeringsrådsämbete, anse vi att någon anledning till anmärkning

mot statsrådet Borell icke föreligger.

VIII.

Vid punkten 7:o i utskottets memorial:

1) av herrar Alexander Nilsson och Petersson i Broaryd.

2) av herrar Stendahl, Sundberg, Mellén, Gustafson i Kasenberg, Laurén

och Björck i Kristianstad, som anfört:

s. 95 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

95

Det ifrågavarande ärendet Ilar ostridigt blivit förberett i den ordning § 28

regeringsformen förestavar. Det måste betecknas som självklart, att det tillkommer

den föredragande departementschefen att, sedan grundlagsenlig beredning

ägt rum, bedöma om ärendet föreligger i sådant skick, att det kan avgöras.

Då sålunda i det förevarande utnämningsärendet föredragande departementschefen

varit oförhindrad att råda Konungen att till professuren i fråga

utnämna någon av de på förslaget uppförda och då i övrigt icke anförts någon

giltig grund till anmärkning enligt 107 § regeringsformen, lia vi ansett, att yrkandet

örn sådan anmärkning icke bort föranleda någon konstitutionsutskottets

åtgärd.

IX.

Vid punkten 8:oi utskottets memorial:

av herrar Sundberg, Mellén, Gustafson i Kasenberg, Laurén, Holmström

och Björck i Kristianstad, som anfört:

Yi hava icke kunnat biträda utskottets uppfattning att anledning till anmärkning

föreligger gent emot Kungl. Maj :ts ifrågavarande beslut.

Då utskottet så ingående som skett framställt de grunder ur olika synpunkter,

varpå utskottet stöder sin anmärkning, men dessa anmärkningsgrunder

från utskottets sida i det hela synas bottna i rent missförstånd, ha vi ansett oss

böra i vår reservation något utförligare motivera vårt avståndstagande från

anmärkningen.

1) Utskottet anmärker att Kungl. Majit ej följt eljest rådande praxis med

dylika ärendens företagande till gemensam beredning i jordbruksdepartementet

och justitiedepartementet,

2) vidare att ansökningarna äro förut avslagna och att frågan därför borde

behandlas med särskild försiktighet,

3) att ansökningarna ej borde ha avgjorts på sätt som skett, detta med hänsyn

till pågående rättegång om bulvanförhållande,

4) att ansökningarna borde ha avslagits av den grund, att kvarvarande

skogstilldelning för resp. inägolotter vore för liten, samt

5) att ansökningarna borde ha avslagits med hänsyn till kommunalnämndens

avstyrkande utlåtande.

1. Angående anmärkningen att rådande praxis ej följts beträffande gemensam

beredning med justitiedepartementet må då först anmärkas, att någon

praxis av den art utskottet åberopat ej någonsin förekommit, så vitt vi kunnat

utröna.

Utskottet torde grunda sin uppfattning örn förekomsten av sådan praxis på

det förhållandet, att en del ansökningar örn bolags rätt att förvärva fastighet

under föregående år — liksom för övrigt också under år 1929 — företagits

till avgörande efter gemensam beredning mellan jordbruks- och justitiedepartementen,

men utskottet har helt förbisett arten av dessa ansökningar och därmed

också grunden för den gemensamma beredningen. Det förhåller sig nämligen

så, att vissa ansökningar örn rätt för bolag att förvärva fastighet avse

dels tillstånd enligt 1925 års lag, däri handläggningen ju ankommer på jord
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

bruksdepartementet, och dels tillstånd enligt en annan lag, vari handläggningen

ankommer på justitiedepartementet. Sistnämnda lag är 1916 års lag örn

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag. Denna lag avser utlänningars förvärv av fastighet m. m. och

innefattar bland annat föreskrift, att aktiebolag, där ej i bolagsordningen ingått

viss bestämmelse till skydd mot att alltför stor makt i bolaget beredes utlänning,

ej må utan Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva fastighet. Det är när ett

sådant bolag gjort ansökan örn rätt att förvärva fastighet, som gemensam beredning

anordnats för frågans prövande i enlighet med de båda lagarna. I

andra fall har sådan gemensam beredning ej ägt rum och givetvis ej heller varit

pakallad. Lika litet kan en sådan -— då det gäller prövning av en fråga, som

ensamt ankommer på jordbruksdepartementet — vara påkallad av den grund,

att en ansökning i ämnet förut avslagits eller att rättegång i fråga örn bulvanförhållande

pågår.

I denna del synes alltså uppenbart, att grunden för utskottets anmärkning

beror på ett missförstånd.

2. Vidkommande utskottets erinran att ansökningar i ämnet förut avslagits,

medger utskottet, att formell rätt föreligger för Kungl. Majit att upptaga sådana

till ny prövning, då ny ansökning gjorts, men framhåller, att stor försiktighet

därvid är av nöden och att sådan icke iakttagits, då tillstånd givits. Vi

biträda utskottets uppfattning i den första delen men kunna ej instämma med

utskottet i den andra delen, då det nämligen av handlingarna i ärendet synes

framgå, att vederbörlig försiktighet i allo iakttagits. Det är härutinnan att

märka, att de gamla avslagna ansökningarna avsågo väsentligt större arealer

skogsmark än de senare och att — som i ett senare sammanhang närmare skall

påvisas -— de arealer, bolaget fått förvärva, i själva verket snarare understiga

än uppgå till vad som enligt lagen kunnat givas, och att därtill särskilda garantier

tillskapats för att vederbörligen tillgodose inägolotternas innehavare

med skog.

3. Vad därefter beträffar frågan örn den anhänggjorda talan enligt bulvanlagen,

förhåller det sig ju så — vilket utskottet också uttryckligen medger

—- att bulvanlagen (1 §) ger innehavare av bulvanfastigheten en tidsfrist

efter det domstolens beslut vunnit laga kraft av 6 månader att avyttra

bulvanfastigheten. Först efter det dessa 6 månader gått till ända, är det som

överexekutor meddelar förordnande om försäljning, och sådant meddelande sker

endast där ej av lagfartsprotokollet framgår, att egendomen avyttrats. Fastigheten

hade sålunda — även efter högsta domstolens dom — kunnat avyttras.

Att märka är därvidlag att enligt bulvanlagen hinder ej möter att sälja bulvanfastighet

till någon, som behöver erhålla särskilt tillstånd till förvärvet.

Detta framgår tydligt, bland annat, av lydelsen i 2 § andra stycket i det till

lagrådet remitterade förslaget till bulvanlag. Ej heller finnes i bulvanlagen

förbud stadgat mot frivillig avyttring av bulvanfastighet till den för vars räkning

bulvanförhållandet ingåtts. Först då det i lagen avsedda förfarandet fortskridit

till exekutiv auktion förbjuder lagen denne att därvid förvärva fastigheten.

Också skulle näppeligen vara rimligt att enbart den omständigheten

s. 97 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 36. Reservationer.

97

att någon begagnade sig av bulvan skulle betaga honom möjlighet att få tillstånd

att förvärva fastigheten. Huruvida sådant tillstånd bör meddelas synes

böra bliva beroende av en rent saklig prövning av föreliggande omständigheter.

Örn kriminalisering av bulvanförhållande varit ifrågasatt, är i varje fall någon

sådan kriminalisering icke i lag genomförd.

4. Beträffande härefter anmärkningen, att stödsko g stilldelning en för inägolotterna

blivit otillräcklig samt att ansökningarna på den grund bort avslås,

torde för klargörande av förhållandet få något närmare redogöras därför.

Därvid kan exempelvis väljas den i utskottets memorial först omnämnda

fastigheten Ängersjö 27. Av denna fastighet, som bolaget i den första ansökningen

anhöll att få förvärva i dess helhet, sökte bolaget i den senare ansökningen

tillstånd att förvärva en del. Fastigheten uppkom, enligt vad av lantmäterihandlingarna

i akten framgår, genom ägostyckning år 1922 av 1/16 mantal

Ängersjö litt. Ba, som då uppdelades i en inägolott örn 1/64 mantal och en

skogslott örn % mantal. Det är en del av den sistnämnda, som bolaget i sin

senare ansökning anhöll att få förvärva.

Men bolagets ansökan avsåg icke — som ju eljest kunnat tänkas i viss anslutning

till stödskogsbestämmelserna i 5 § i 1925 års lag och som bolagets

första ansökan också gick ut på — förvärv av hela det skogsområde, som vederbörligen

kunde prövas icke erforderligt som stödskog för inägolotten, utan

ansökningen inskränktes till att avse det skogsområde, som vederbörligen kunde

prövas icke erforderligt som stödskog för en fastighet örn 1/16 mantal, eller

alltså för den gamla ostyckade fastigheten. På sådant sätt så att säga återfördes

förhållandena till dem, som gällde före ägostyckning, varigenom det

stödskogsbelopp, som bolaget ej skulle förvärva, ju blev betydligt större än

om förvärvet avsett överloppsskog i förhållande till den nya inägolotten.

Nu anför utskottet emellertid, att de stödskogsarealer, som kvarbliva för

inägolotterna, endast motsvara det minimum av stödskogsareal, som erfordras

enligt 5 § förbudslagen och att detta minimum vore otillräckligt med hänsyn

till ett uttalande av jordbrukskommissionen, att skogsmarken enligt uppgift

vore hårt avverkad.

Det är då först att märka, att till underlag för bedömandet av huruvida stödskogsbeloppen

i förevarande fall äro tillräckliga, föreligger instrumentet över

en verklig lantmäteriförrättning •— detta i olikhet med vad gäller en hel del

andra ofta förekommande frågor om tillstånd till fastighetsförvärv — företagen

efter vederbörligt förordnande och med biträde av gode män. Enligt

instrumentet över denna förrättning, som givetvis måste tilläggas stor betydelse,

är stödskogen tillräcklig för att fylla lagens bestämmelser för de uppgivna

mantalen. Utskottet har vidare råkat ut för ett förbiseende eller missförstånd,

som i sin tur föranlett att vissa av utskottet lämnade uppgifter äro

missvisande och oriktiga. Då utskottet nämligen uppger, att minimiarealen

stödskog enligt 5 § förbudslagen skulle vara för resp. inägolotter följande, nämligen

för Ängersjö 2° 78.13 hektar, Ängersjö 28 130.21 hektar, Ängersjö 8 litt.

Hba 50.69 hektar och Kölsätter 720 72.21 hektar, synas dessa uppgifter, som

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 16 käft. (Nr 36.)

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

äro felaktiga, bero på, att utskottet belt förbisett, att bolagets ansökningar på

sätt ovan anförts icke avsett den skogsmark, som enligt förbudslagen vore

att betrakta som överloppsskog för resp. inägolotter. Hade så varit fallet,

hade uppgifterna stämt. Det är nämligen den av lantmätaren uträknade för

1h6 mantal erforderliga stödskogsarealen, 78.13 hektar, som av utskottet uppgivits

såsom enligt förbudslagen minimiareal för inägolotten, */64 mantal. Den

rätta siffran håller sig här omkring 20 hektar. Därmed faller också utskottets

uttalande örn knapp skogstilldelning helt till marken.

Beträffande övriga fastigheter äro förhållandena enahanda.

Någon som helst erinran ur den synpunkten att bolaget tilldelats skogsmark,

som inägolotten kunde behöva, kan alltså ej göras. Tvärtom synes Kungl.

Maj :t hava särskilt väl tillvaratagit inägolottinnehavarens önskemål örn skogstilldelning,

då tillståndet förbundits med sjuklighet för bolaget att inom angiven

tid visa att vederbörlig sammanläggning ägt rum mellan resp. inägolotter

och den skogsmark, som försålts för billigt pris till dessa lotters innehavare.

Och i det fall slutligen, där köpebrev av någon anledning icke kunnat företes

å viss skogsmarks överlåtelse till inägolottens innehavare, har bolagets ansökan

icke i dess helhet bifallits, utan har därifrån undantagits visst område, som

till följd av sin belägenhet nära Ängersjö by tänkts kunna komma till användning

i annan hand än bolagets. Här har bolaget alltså ej ens fått överloppsskogen

enligt det gamla odelade mantalet.

Utskottet anför slutligen att vederbörande kommunalnämnd avstyrkt ansökningen

och att anledning saknades att i ett fall som det förevarande utan starka

skäl frångå dess utlåtande. Det må vara riktigt att stor betydelse synes

böra fästas vid vederbörande kommunala organs yttrande i frågor av förevarande

art, men helt och ensamt avgörande kunna väl ej dessa yttranden vara. I

det förevarande fallet hade ju alla övriga myndigheter tillstyrkt ansökningen,

vartill också kommer, att samma kommunalnämnd, som nu avstyrkte, något år

tidigare utan reservation tillstyrkt de tidigare mera omfattande ansökningarna,

som avslogos av Kungl. Maj:t. Och beträffande ett i kommunalnämndens

yttrande gjort uttalande rörande vanhävd av bolaget framgår, av ett i akten

förevarande yttrande av vederbörande länsjägmästare, att detta uttalande saknar

grund.

Vad vi nu anfört torde till fullo utvisa att varken sakliga eller formella

grunder föreligga för den anmärkning, som beslutats av utskottet.

X.

Vid punkten 9:oi utskottets memorial:

av herrar Sundberg, Valfrid Eriksson, Gustafson i Kasenberg, Pehrsson i

Göteborg, Laurén och Björck i Kristianstad, som anfört:

Av memorialet framgår (sid. 74) att de under budgetåret 1928/1929 överskridna

anslagen äro följande:

s. 99 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

99

IX huvudtiteln:

anslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna ........ kr. 13,078: 28

anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga 3,481: 93

X huvudtiteln:

anslag till extra utgifter ................................ » 20,341: 56

Då 1926 års riksdag på framställning av dåvarande regering nedsatte anslaget

till fiskets befrämjande, blev sagda regerings medelsanvisning anledning

till anmärkta brists uppkomst. Härför kan nuvarande departementschef icke

ställas till ansvar.

Den andra anmärkta posten, kr 3,481:22, har enligt memorialet, sid. 35, uppstått

genom ett av den föregående regeringen givet bemyndigande. Även i

detta fall är således nuvarande departementschefen utan ansvar.

Det tredje anmärkta fallet har uppstått därigenom, att — sedan riksdagen

i skrivelse den 3 maj 1929, nr 136, uttalat att kostnader för resor utom landet

icke borde bestridas av respektive huvudtitels rese- och traktamentsanslag —

kostnaden för Sveriges deltagande i den internationella sjöfartskonferensen i

London år 1929 genom överföring den 27 juni 1929 belastade anslaget till

extra utgifter, vilken överföring skedde sedan vid förfrågan i statskontoret inhämtats,

att täckning för ifrågavarande kostnader fanns. Först vid sedermera

inkomna redovisningar upptäcktes att så icke var fallet. Då redovisningssättet

icke medger daglig utan endast månatlig kontroll av anslagens ställning

och kostnaden för vissa utgifter icke kan på förhand bestämmas samt då t. f.

departementschefens åtgärd i detta fall föranletts av en önskan att ställa sig

riksdagens kort förut lämnade anvisningar ifråga örn användandet av rese- och

traktamentsanslagen till efterrättelse, synes han icke rimligen böra ställas till

ansvar för överskridandet.

Ej heller synes fog föreligga för en anmärkning mot statsrådet Lundvik för

det i statsutskottets anmälan omförmälda beslutet av den 16 maj 1929, då vid

detta besluts fattande icke någon anledning fanns att antaga att detsamma

skulle komma att medföra ett överskridande av anslaget till extra utgifter,

ett överskridande, som icke heller ägt rum, örn ej beslutet av den 27 juni

mellankommit.

Med det nu anförda hava vi icke velat förneka, att det nu praktiserade redovisningssystemet

är på grund av bristande överskådlighet otillfredsställande.

Vi anse därför att åtgärder böra vidtagas för att så vitt möjligt skapa garantier

mot att sådana anslagsöverskridanden, som under senare år i ett flertal

fall förekommit, för framtiden upprepas.

På dessa grunder anse vi, att utskottet icke bort framställa anmärkning mot

föredragande statsråden enligt 107 § regeringsformen.

XI.

Vid punkten 10:oi utskottets memorial:

av herrar Sundberg, Stenberg, Gustafson i Kasenberg, Laurén och Björck i

Kristianstad, som anfört:

opaginerad Kontrollera mot PDF

lOO Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

Utskottets anmärkning går ut på att Kungl. Majit vid utfärdande av reglementet

för Svenska Skeppshypotekskassan icke i detta reglemente intagit vissa

detaljerade och betryggande bestämmelser i syfte att säkerställa att lån från

kassan komme att utlämnas huvudsakligast för nybyggnad och modernisering

av fartyg. Yid bedömande av denna anmärkning bör uppmärksammas, att i

den av 1929 års riksdag antagna förordningen angående skeppshypotekskassan

icke influtit andra bestämmelser örn utlämnande av lån från kassan än att kassan

äger bevilja lån allenast mot inteckning i fartyg, som är maskindrivet, och

att företräde skulle lämnas åt fartyg, som är byggt i Sverige. Vidare bör erinras

örn att riksdagen, vid antagandet av förordningen, avslagit av herr Stendahl

m. fl. motionärer framställda yrkanden örn intagande i förordningen av

bestämmelser att lån icke skulle få beviljas till fartyg äldre än 10 år, samt att,

därest lån beviljades i fartyg av ålder 5—10 år, amorteringstiden skulle så bestämmas

att lånet skulle vara återbetalt senast när fartyget nått en ålder av

15 år. Slutligen förtjänar antecknas, att vid ärendets behandling i kamrarna

från bankoutskottets sida gjorts gällande att kategoriska bestämmelser örn inskränkning

vid eller förbud mot belåning av äldre tonnage skulle i många fall

motverka syftet med kassan, som stöde under Kungl. Maj :ts uppsikt och vars

styrelse kunde väntas bliva fullt kompetent att handhava kassan i enlighet med

dess uppgift att medverka till föryngrandet och moderniserandet av den svenska

handelsflottan. Dessa synpunkter måste genom förordningens antagande i

oförändrat skick och avslag å motionerna ha av kamrarna lämnats utan anmärkning.

Det är givet att under sådana förhållanden Kungl. Majit icke varit befogad

att i det senare utfärdade reglementet för kassan upptaga detaljerade bestämmelser

angående villkoren för utlämnande av lån och att de kompletterande

bestämmelser, som ansåges böra intagas i reglementet, måste avfattas med stor

varsamhet.

Detta blev också fallet, och reglementet kom följaktligen att i detta avseende

innehålla allenast följande bestämmelse:

»Utöver vad i förordningen angående kassan är stadgat örn prövning av ansökningar

örn lån skall iakttagas, att därvid i främsta rummet tillgodoses framställningar,

som avse byggande av nya och moderniserande av äldre fartyg eller

eljest finansiering av dylika byggnadsföretag.»

Då sålunda Kungl. Maj :t vid utfärdandet av ifrågavarande reglemente förfarit

i enlighet med av riksdagen godkända synpunkter och då det av ärendets

behandling i riksdagen framgår, att regering och riksdag varit därom ense, att

även en formulering, mindre kategoriskt avfattad än den av herr Stendahl med

flere motionärer föreslagna eller av utskottet antydda skulle betrygga kassans

syfte och befrämja tonnagets modernisering, kunna vi icke finna att det förebragts

någon som helst grund för den mot föredragande departementschefen,

statsrådet Lundvik, enligt 107 § regeringsformen gjorda anmälan.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 86. Reservationer.

101

B. Reservationsvis framställda anmärkningsyrkanden.

XII.

(Protokoll över försvarsärenden den 15 februari och den 20 december 1929.)

av herr Stendahl, som med instämmande av herrar Åkerberg, Fredrik Ström,

Olsson i Mora och Norling i Lesjöfors anfört:

I skrivelse den 19 juli 1928 har stationskontoret vid flottans station i Karlskrona

anmält, att av det tyska mynt till belopp av riksmark 11,151:40, som

under år 1925 inlevererats till Karlskrona stations kassa från åtskilliga fartyg

och som till enahanda belopp utlämnats till pansarkryssaren Fylgia under maj

1928 hade från sistnämnda fartyg till stationskassan återställts riksmark

3,363: 50, varvid av vederbörande fartygsintendent anmälts, att därav ett belopp

av riksmark 1,811:85 under expeditionen visat sig icke vara gångbart

mynt, samt sistsagda tyska mynt, vilket utgjorts av 60 billioner RM = 60 riksmark

samt återstoden Rentenmark i olika valörer och 1.85 RM i småmynt, hade

ingått i stationsräkenskaperna med ett värde av 1,612 kronor 54 öre.

Stationsbefälhavaren har med överlämnande av skrivelsen till marinförvaltningen

hemställt, att stationen måtte beredas ersättning med det i skrivelsen

angivna beloppet.

I anledning härav har marinförvaltningen i skrivelse den 7 december 1928

till Konungen anfört: »Enär en inlösen av det tyska myntet synes hava bort

ske redan av den anledningen, att Rentenmark ju vore ett provisoriskt sedelmynt

under tiden före den tyska myntstahiliseringen och således kunde antagas

snart komma att upphöra att vara gångbart, och då vidare stationskontoret beträffande

ifrågavarande Rentenmarksedlar — vilka inlevererats till stationens

kassa under år 1925, under det att desamma upphörde att vara gångbart mynt

först under maj, respektive december 1926 samt april 1927 — synes haft tid

att vidtaga åtgärder för desammas inlösande, har marinförvaltningen i skrivelse

den 11 sisthdne september anmodat bemälde stationsbefälhavare att inkomma

med vederbörande förklaring örn anledningen till att sedlarna m. m.

icke inom behörig tid inväxlats ävensom med eget yttrande i ärendet.

I den i anledning härav ingivna förklaringen har vederbörande stationskassör

framhållit, bland annat, att något stöd för att stationskassören vid mottagandet

av utländskt mynt från efter avslutad expedition hemkommande fartyg skulle

inväxla detta i svenskt mynt icke förefunnes i reglementet för marinen samt

att, då några instruktioner härom honom veterligt ej heller förelåge, stationskassören

saknade befogenhet att på eget bevåg verkställa dylik inväxling och

ej heller tidigare befattat sig med sådana transaktioner; och har stationskassören

ytterligare meddelat, att han icke tidigare haft sig bekant värdelösheten av

det ifrågavarande tyska myntet och ej heller haft någon anledning att följa

med händelserna inom den utländska penningpolitiken.

Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona har för egen del uttalat,

bland annat, att då utländskt mynt i viss utsträckning fortfarande borde

finnas att tillgå i stationens kassa, närmare föreskrifter i ärendet syntes erfor
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

derliga och lämpligen kunde inrymmas i de bestämmelser angående tillhandahållande

av penningmedel för fartyg vid expedition till utländska farvatten,

som jämlikt kap. 8, § 7, mom. 9 av förslag till reglemente för marinen del I vore

avsedda att utfärdas av marinförvaltningen.

Med anledning av vad sålunda av stationsmyndigheterna framhållits får marinförvaltningen

för egen del anföra följande.

Det förhållande, att uttryckliga föreskrifter saknats rörande stationskassörens

skyldighet att låta inväxla utländskt, i stationens kassa förvarat mynt till

förekommande av förluster genom kursfluktuationer å detsamma eller genom

avlysning av i marknaden cirkulerande sedelmynt, synes ej hava bort utgöra

hinder för stationskontoret att vidtaga åtgärder för bevakande av kronans intresse

i förevarande fall. Att, såsom i förklaringen framhålles, stationskassören

icke haft anledning följa händelserna inom den utländska penningpolitiken

torde endast i viss mån vara riktigt, ty i uppdraget att förvalta kronan tillhörigt

utländskt mynt torde utan särskild instruktion därom ingå skyldighet

tillse, att detsamma motsvarar det värde, vartill det i räkenskapen är upptaget.

Ehuru marinförvaltningen sålunda anser, att vederbörande kassaförvaltning

vid stationen bort i tid vidtaga erforderliga åtgärder till förekommande av nu

uppkomna förlust för kronan, så finner ämbetsverket det dock jämväl böra

framhållas, att det inträffade får i viss mån anses vara en följd av de under

och efter världskriget radande kristidsförhållandena samt det därmed sammanhängande

ekonomiska osäkerhetstillståndet i världen. Något motsvarande lärer

ej kunna inträffa under normala förhållanden inom den internationella penningpolitiken.

Då dessutom, i saknad av uttryckliga föreskrifter rörande inväxling av till

stationens kassa efter avslutade fartygsexpeditioner inlevererade sedlar och

mynt, någon ersättningsskyldighet ej synes kunna åläggas vederbörande kassaförvaltning,

finner marinförvaltningen, att stationskontoret bör beredas ersättning

för det i stationsräkenskaperna med ett värde av 1,612 kronor 54 öre ingående,

icke gångbara tyska myntet.

På grund härav och då ämbetsverket ej självt disponerar några medel för

täckande av nu ifrågavarande förlust, får marinförvaltningen i underdånighet

hemställa, det täcktes Eders Kungl. Majit medgiva, att till täckande av densamma

ett belopp av 1,612 kronor 54 öre måtte få utgå av sjöförsvarets anslag

till extra utgifter.

Kungl. Majit har genom beslut den 15 februari 1929 med hänsyn till förekomna

omständigheter medgivit, att ett belopp av ettusensexhundratolv kronor

54 öre må till täckande av omförmälda förlust utbetalas från sjöförsvarets anslag

till extra utgifter (1928—1929: IV BJ. 2).

Sedermera har stationskontoret i skrivelse den 3 juni 1929 till stationsbefälhavaren

anmält att i stationens kassa befintligt utländskt mynt, nämligen

844.57 ryska rubel, 328 grekiska drachmer, 53.40 turkiska pund och 20 rumänska

lei bokförda till sammanlagt 1,747 kronor 79 öre, vilka överlämnats

till riksbanken för inväxling i svenskt mynt, av riksbanken återställts med

förklaring att desamma vore värdelösa.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

103

Station sbefälhavaren har med överlämnande av skrivelsen hos marinförvaltningen

hemställt, att beloppet måtte få avföras å viss angiven titel under anslaget

till flottans övningar, samt tillika föreslagit, att myntet måtte få överlämnas

till Blekinge museum för införlivande med dess samling.

Marinförvaltningen har i skrivelse till Konungen den 18 oktober 1929 andraga:
Av

ålder har i flottans stationers kassor fått ingå utländskt mynt, som inlevererats

från fartyg, vilka återkommit från expedition till utländska farvatten.

Sådant mynt har sedermera vid behov tillhandahållits befälhavare å

på expedition till utländska farvatten utgående fartyg. Sedan emellertid det

kommit till marinförvaltningens kännedom ej mindre att — på sätt marinförvaltningen

jämväl meddelat i sin underdåniga skrivelse den 7 december 1928

angående beredande av ersättning för dåmera icke gångbara tyska sedlar m. m.

-— för kronan uppstått förlust genom att dylikt utländskt mynt i följd av de

under och efter världskriget rådande kristidsförhållandena samt det därmed

sammanhängande ekonomiska osäkerhetstillståndet i världen förlorat sitt värde,

än även att i flottans stations i Karlskrona kassa inginge utom nämnda tyska

mynt, jämväl varjehanda annat utländskt mynt, föreskrev marinförvaltningen,

som i ämnet rådfört sig med Sveriges riksbank, att stationsbefälhavaren i

Karlskrona hade att gå i författning örn att det avsedda utländska myntet

bleve mot svenskt mynt inväxlat. Samtidigt föreskrev marinförvaltningen i

särskilda skrivelser till stationsbefälhavarna vid flottans båda stationer, att i

stationernas kassor, utom vid inleverering jämlikt reglemente för marinen del

II § 334 mom. 4, ej finge ingå utländskt mynt, sedlar däri inbegripna, samt

att, därest vid inleverering jämlikt nämnda paragraf och moment av kassabehållning

efter expeditions slut i behållningen ingått utländskt mynt detta skulle

genom stationskontorets försorg vederbörligen inväxlas i svenskt myntslag, därvid

eventuellt uppkommande kursvinst skall krediteras anslaget till flottans

krigsberedskap och övningar under särskild titel »kursskillnad», varemot kursförlust

skulle debiteras samma anslag och titel. I samband härmed anmodades

stationsbefälhavarna att i sina ekonomiska föreskrifter för fartygschefer och

högre befälhavare lämna meddelande därom, att fartygschefer å till utländsk

hamn gående fartyg skulle tillse, att behållning av utländskt mynt begränsades

till minsta möjliga.

Med tillkännagivande härom och under erinran om Eders Kungl. Maj:ts

beslut den 15 februari 1929 i ovanberörda ärende, angående anvisande av medel

till beredande av ersättning för numera icke gångbart tyskt mynt, får marinförvaltningen

i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Majit

medgiva att till täckande av nu ifrågavarande förlust ett belopp av kronor

1,747: 79 måtte få utgå av sjöförsvarets anslag till extra utgifter (1929—1930.

IV. 3. J. 2) med föreskrift tillika, att marinförvaltningen må äga befogenhet

att, där så låter sig göra, realisera ifrågavarande mynt eller att därmed eljest

på lämpligt sätt förfara.

Efter befallning har härefter marinförvaltningen till Kungl. Majit inkommit

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Konstitutionsutskottets memorial Nr 86. Reservationer.

med utdrag rörande anledningen till att icke tidigare än som skett åtgärder

vidtagits för inväxling i svenskt mynt av ovanberörda utländska mynt, oell har

marinförvaltningen därvid anfört bland annat:

Befintligheten av utländskt mynt i Karlskrona stations kassa har tidigare

endast såtillvida kommit till marinförvaltningens kännedom, som i kassarapporterna

och inventeringsprotokollen för augusti—oktober månader år 1928

förefunnits en anmärkning, angivande, utan någon som helst specifikation, att

i behållningen ingått »utländskt mynt» till visst i svenska kronor upptaget belopp.

Då något annat ej angivits eller anmärkts, har vederbörande granskare

i marinförvaltningen givetvis måst utgå från att myntet hade det i kassarapporten

eller inventeringsinstrumentet upptagna värde.

Den omständigheten, att marinförvaltningen, såsom i ämbetsverkets förberörda

underdåniga skrivelse den 7 december 1928 omförmäles, från stationsbefälhavaren

i Karlskrona infordrade vederbörandes förklaring örn anledningen

till att det i skrivelsen avsedda tyska mynt icke inom behörig tid inväxlats,

föranledde emellertid därtill att stationens kassakontor i särskild skrivelse

till stationsbefälhavarén den 20 september 1928 överlämnade uppgift å

samtligt i kassan befintligt utländskt mynt med hemställan att uppgiften måtte

bliva till marinförvaltningen överlämnad i ändamål att av ämbetsverket komma

under prövning, huruvida åtgärd borde vidtagas för inväxling av detta

mynt mot svenskt. Denna skrivelse överlämnade stationsbefälhavaren under

åberopande av sitt nyssnämnda yttrande till marinförvaltningen, dit skrivelsen

inkom den 28 september 1928. Ehuru det, på sätt ovan anmärkts, rätteligen

ankommit på stationen att hålla sig underkunnig om myntets värde, beslöt marinförvaltningen,

efter beredning av ärendet, i skrivelse till riksbanken den 19

oktober 1928 anhålla, att riksbanken benäget ville meddela ämbetsverket, huruvida

de i den inkomna uppgiften intagna värdena å angivna myntslag kunde

anses riktiga samt huruvida skäl syntes riksbanken föreligga att då inväxla i

uppgiften upptaget utländskt mynt i svenskt mynt.

Sedan därefter riksbanken begärt ytterligare specificerad uppgift å det avsedda

myntet samt stationsbefälhavaren med skrivelse den 23 november 1928

inkommit med dylik uppgift samt marinförvaltningen omedelbart överlämnat

uppgiften till riksbanken, avlät riksbanken den 5 december 1928 till marinförvaltningen

skrivelse i ämnet jämte förteckning, angivande dagsvärdet å ifrågavarande

mynt, och meddelade riksbanken i skrivelsen, att den på grund av

den risk för förlust, som förefunnes dels på grund av kursförsämring, dels på

grund av indragning och avlysning, ansåge sig böra tillråda omedelbar försäljning

av myntet.

Denna riksbankens skrivelse med tillhörande bilaga överlämnade marinförvaltningen

med skrivelse till stationsbefälhavaren i Karlskrona för den åtgärd,

vartill han prövade densamma böra från stationens sida föranleda. Marinförvaltningen,

som icke ansåg sig böra gripa stationsbefälhavaren i ämbetet, förutsatte

därvid såsom självfallet, att med ärendet skulle vidare förfaras i sådant

syfte som riksbanken tillrått. Emellertid inkom den 9 februari 1929 till

marinförvaltningen en skrivelse från stationsbefälhavaren i Karlskrona, däri

s. 105 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer. 105

han hemställde, att det i stationens kassa då befintliga utländska myntet med

undantag av förut omförmälda icke gångbara tyska mynt måtte få inväxlas i

Stockholm genom marinförvaltningens förmedling.

Vid föredragning den 12 i samma månad av sistnämnda skrivelse beslöt marinförvaltningen,

enär för avsedd inväxling, som var Karlskrona stations sak,

någon förmedling av ämbetsverket alldeles icke erfordrades, att skrivelsen icke

föranledde annan ämbetsverkets åtgärd, än att ämbetsverket i skrivelse samma

dag till stationsbefälhavaren i Karlskrona förklarade, att han själv ägde

gå i författning om att det i skrivelsen avsedda utländska myntet bleve mot

svenskt mynt inväxlat.

De ovan omförmälda kassarapporterna utvisa att kassabehållningen utgjort

enligt kassarapporten för augusti 90,433 kronor 26 öre, därav 20,447 kronor

39 öre utländskt mynt, för september 89,208 kronor 36 öre, därav 20,447 kronor

39 öre utländskt mynt samt för oktober 85,678 kronor 49 öre, därav 20,955

kronor 30 öre utländskt mynt.

Kungl. Majit har genom beslut den 20 december 1929 — jämte det Kungl.

Maj :t uttalat, att Kungl. Maj :t funnit det anmärkningsvärt att icke tidigare än

som skett åtgärder vidtagits för inväxling i svenskt mynt av i framställningen

avsett utländskt mynt tillika förordnat, att den statsverket sålunda åsamkade

förlusten av ettusensjuhundrafyrtiosju kronor 79 öre skulle debiteras anslaget

till flottans krigsberedskap och övningar (1929/1930: IV. 3. E. 1); och skulle

marinförvaltningen äga att, i den mån så läte sig göra, realisera ifrågavarande

mynt eller eljest på lämpligt sätt därmed förfara.

Av redogörelsen för dessa ärenden torde vara uppenbart, att ifrågavarande

förluster å utländskt mynt uppkommit därigenom, att detsamma icke blivit inväxlat

till svenskt mynt, utan blivit liggande i stationens kassa under längre

tid och därigenom på grund av respektive utländska stater utfärdade bestämmelser

upphört att vara gångbart mynt. I det först omförmälda fallet har

emellertid vederbörande kassaförvaltare haft ett ä två år till sitt förfogande

för att verkställa dylik inväxling och även i sistnämnda fall torde tid icke

saknats för dylik inväxling. Vid den tidpunkt varom här är fråga torde det

hava varit allmänt känt, att de flesta utländska växelkurser å mynt voro utsatta

för mycket betydande fluktuationer varjämte i ett flertal länder, däribland

Tyskland, de olika myntsorter som utgåvos ersattes med nya därvid de

äldre förklarades värdelösa, därest de icke inom viss tid presenterades för inlösen

eller utbyte. Det synes otroligt, att kassaförvaltaren vid flottans station

i Karlskrona icke skulle ägt kännedom härom, och under sådana omständigheter

hade han bort inse, att han för undvikande av förluster, omedelbart då utländska

mynt överlämnats till stationen, bort gå i författning örn deras inväxling

till svenskt mynt. Jämväl marinförvaltningen, som genom kassarapporten

icke torde saknat kännedom om att avsevärda belopp utländskt mynt ingingo i

stationens räkenskaper, hade härvid kunnat ingripa för att få till stånd inväxling

av sagda mynt till svenskt mynt. Det förhållandet, att särskilda bestämmelser

härför synas hava saknats, kan icke medföra att en myndighet äger rätt

underlåta att vidtaga en så ytterst enkel och självklar säkerhetsåtgärd. När

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

så emellertid icke skett hade vederbörande myndighet själv bort få vidkännas

den uppkomna förlusten. Ej heller finnes eljest i förevarande fall någon anledning

varför staten skulle övertaga dessa genom vederbörande myndigheters

försumlighet uppkomna förluster.

På grund av det anförda hava vi ansett, att utskottet bort hos riksdagen göra

anmälan jämlikt 107 § regeringsformen mot föredragande departementschefen,

statsrådet Malmberg.

XIII.

(Protokoll över försvarsärenden den 14 juni 1929.)

av herr Larsén, som med instämmande av herrar Reuterskiöld, David Bergström,

Stendahl, G. W. Hansson, Hallén, Harlsson i Vadstena och Fast anfört:

Genom offentlig kungörelse hade infordrats anbud å ändrings- och reparationsarbeten

i Ingenjörskårens i Karlsborg förutvarande matsal och kök.

Vid anbudstidens utgång den 21 mars 1929 hade avgivits följande anbud:

1. Byggmästare Norén, Hjo .......................... 15,650:-—

2. Sotaremästare C. Larsson, Karlsborg................ 15,790: —

3. Kakelugnsmakare C. Lundgren, Karlsborg............ 11,165: —

4. Byggmästare Ax. Larsson, Karlsborg................ 14,640: —

5. Bröderna Svensson, Karlsborg ...................... 10,450:-—

I skrivelse till Arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 26 mars

1929 hade platsbefälhavaren i Karlsborg N. Ekelöf föreslagit, att Larssons anbud

måtte antagas. Platsbefälhavaren anförde därvid bland annat:

»De två lägsta anbuden avgivna av Bröderna Svensson och kakelugnsmakare

Lundgren å respektive 10,450:— och 11,165:— kr. äro så låga, att jag vill

ifrågasätta, örn det är möjligt att utföra arbetet till detta pris. Samma byggnadsarbete

är tidigare beräknat till 17,603 kronor enligt bifogade kostnadsberäkning.

Bröderna Svensson äro båtbyggare, men hava även utfört en del husbyggnadsarbeten,

senast ändrings- och reparationsarbeten vid garnisonssjukhuset å

Karlsborg för en kostnad av omkring 3,800: — kronor. Firmans fack är huvudsakligen

träarbeten.

Kakelugnsmakare C. Lundgren har mig veterligen ej utfört några större husbyggnadsarbeten,

men väl en mängd eldstadsarbeten för härvarande formationer.

Byggmästare A. Larsson, som avgivit ett anbud å kr. 14,640:— har till belåtenhet

utfört ett flertal även större byggnadsarbeten.»

Den 3 april 1929 föredrogs ärendet i fortifikationsdepartementet, därvid departementet

yttrade: Då såväl det lägsta av firman Bröderna Svensson i Karlsborg

som det näst lägsta, av kakelugnsmakaren C. Lundgren likaledes i Karlsborg

avgivna anbudet stöde i sådant missförhållande till arbetet, att av de utav

s. 107 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

107

vardera av dessa anbudsgivare begärda ersättningsbeloppen att döma ett nöjaktigt

fullgörande av entreprenaden av dem icke kunde påräknas, fann departementet

med stöd av 28 § mom. 2 e) i upphandlingsförordningen sig icke kunna

antaga någotdera av dessa anbud; och beslöt departementet vid sådant förhållande

att antaga det därnäst lägsta, av byggmästaren Ax. Larsson i Karlsborg

avgivna anbudet å utförande av förberörda arbeten mot en ersättning av 14,640

kronor.

Bröderna Svensson hava därefter i skrift till Konungen, inkommen till försvarsdepartementet

den 16 april 1929, i underdånighet anmält förhållandet och

anfört: »Det synes oss, att Kungl. Arméförvaltningens Fortifikationsdepartement

vid prövning av ifrågavarande anbud ej tagit noggrann hänsyn till Eders

Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående anbud till staten. Ty vi kunna ej

finna någon rimlig anledning till att vårt anbud å utförande av ifrågavarande

arbeten för kronans räkning ej blivit antaget.»

Fortifikationsdepartementet inkom med underdånigt utlåtande och åberopade

i detta platsbefälhavarens skrivelse. I avgiven påminnelseskrift andreg Bröderna

Svensson: »Vi bestrida på det bestämdaste, att några som helst vägande

bevisliga skäl finnas, varigenom vårt anbud enligt upphandlingsreglementet

skulle kunnat förkastas, ty vi äro tillräckligt kända för att kunna utföra och

samvetsgrant fullgöra åtagna förbindelser. Att det av oss ingivna anbudet för

utförande av ifrågavarande arbeten är lågt i förhållande till det antagna torde

enbart vara beroende därpå, att vi ej beräknat så stor förtjänst, men att detta

skulle vara uppenbarligen för lågt beräknat och att vi ej skulle kunnat utföra

arbetet till fullkomlig belåtenhet för staten till sagda pris, tillbakavisa vi på

det bestämdaste och åberopa bifogade kostnadsberäkningar, och därest dessa

ej må anses vara tillfyllest, äro vi villiga att lämna ytterligare uppgifter över

beräknade omkostnader enligt å orten gällande priser, arbetslöner, materialkostnader

m. m. Här vilja vi framhålla, att kostnadsförslaget för nämnda arbetes

utförande snarare beräknats för högt än att vårt anbud beräknats för lågt.

Vid genomläsande av platsbefälhavarens skrivelse kan väl näppeligen någon,

som vill bedöma saken opartiskt, få annan uppfattning än att dess innehåll uteslutande

avser att framhålla en av anbudsgivama (Larsson). I skrivelsen redogöres

för bland annat ’att vi åro båtbyggare’ (Lundgren kakelugnsmakare),

men utfört en del husbyggnadsarbeten, senast vid garnisonssjukhuset, samt att

vårt fack huvudsakligen är träarbeten.

Larsson, som kallar sig byggmästare, har däremot enligt skrivelsen till belåtenhet

utfört ett flertal större byggnadsarbeten. På grund härav och då han

även erbjudit borgen tillstyrktes hans anbud.

Härtill må framhållas:

1) att det är platsbefälhavaren mycket väl bekant att vi under en lång följd

av år utfört och fortfarande utföra alla slags husbyggnads- och reparationsarbeten,

2) att våra förutsättningar, även ur ekonomisk synpunkt, i intet avseende äro

andra arbetsgivare underlägsna att utföra åtagna förbindelser och även till

belåtenhet utfört ett flertal arbeten för staten,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

3) att även vi till vårt anbud erbjudit borgen, Grosshandlare A. Kindbom och

Direktör E. Rolander, båda i Karlsborg, samt

4) att vi allmänt äro kända för noggrannhet och plikttrohet och att intet skäl

funnits till antagande att vi ej till full belåtenhet för staten skulle hava utfört

förutnämnda arbeten örn vårt anbud antagits.»

Kungl. Majit hade genom beslut den 14 juni 1929 funnit vad i ärendet förekommit

icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I § 28 mom. 2 e) upphandlingsreglementet stadgas, att på vederbörande

myndighet skall bero, huruvida anbud må ifrågakomma vid den slutliga prövningen,

om det begärda priset står i sådant missförhållande till godset eller

arbetet, att av priset ensamt att döma ett nöjaktigt fullgörande av avtalet

icke kan påräknas, och anbudsgivaren icke är särskilt känd för pålitlighet,

eller orsaken till det låga priset icke på tillfredsställande sätt förklaras.

Det torde genom denna bestämmelse klart framgå, att myndigheten skall i

görligaste mån söka förebringa utredning örn de förhållanden, som här äro

avgörande, nämligen huruvida antingen ett nöjaktigt fullgörande av avtalet

ej kan påräknas eller anbudsgivaren icke är särskilt känd för pålitlighet. Det

i platsbefälhavarens skrivelse uppgivna priset 17,603 kronor måste uppenbart

vara fullständigt felaktigt beräknat, då ju icke ens de högsta anbuden tillnärmelsevis

uppgå till denna summa. Det av Bröderna Svensson begärda

högst väsentligt lägre priset kan därför icke ensamt anses utgöra skäl för

att icke ett nöjaktigt fullgörande av avtalet kunnat påräknas. Då av handlingarna

framgår, att Bröderna Svensson förut utfört arbete inom kasernetablissementet

och någon anmärkning emot detta arbete icke, såvitt upplysts,

förekommit, synes ingen anledning funnits att antaga, att de icke även i detta

fall skulle kunnat fullgöra sina förbindelser. Ej heller har ifrågasatts annat

än att Bröderna Svensson skulle vara kända för pålitlighet. I varje fall och

särskilt med hänsyn till dessa omständigheter synes det, som örn vederbörande

myndighet i enlighet med bestämmelse i § 28, sista punkten, i upphandlingsreglementet

bort av Bröderna Svensson infordra erforderliga förklaringar och

upplysningar samt i övrigt söka utreda saken. Därvid hade med största sannolikhet

staten kunnat besparas en i förhållande till anbudssumman högst betydande

merutgift. När ärendet sedermera bragts till Kungl. Maj :ts kännedom,

hava visserligen Bröderna Svensson satts i tillfälle avgiva påminnelser.

I trots av att Bröderna Svensson icke kunnat genom sin anmälan vinna rättelse

i myndighetens beslut, varöver klagan enligt upphandlingsreglementet

icke får föras, hava Bröderna Svensson i påminnelseskriften erbjudit sig att

lämna ytterligare upplysningar i saken såväl rörande av dem beräknade

kostnader för arbetet som beträffande i orten gällande materielkostnader,

arbetslöner med mera. Kungl. Maj :t borde då ha begagnat sig härav och

sökt fullt klarlägga saken. Man bör uppmärksamma, att, då upphandlingsreglementet

helt regleras av Kungl. Majit och faller under dess ekonomiska

lagstiftningsmakt, Kungl. Majlis godkännande av en sådan tolkning av upphandlingsreglementets

bestämmelser, som av myndigheten i detta fall till
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

109

lämpats, måste medföra, att denna tolkning av myndigheterna kommer att anses

riktig, och följaktligen leda till att den allmänneligen tillämpas. Detta

måste medföra högst allvarliga konsekvenser.

Det torde nämligen inom statens förvaltningsverksamhet icke finnas något

område, där större noggrannhet, försiktighet och fullständig opartiskhet är

av nöden än vid den statliga upphandlingen. Det är klart, att en viss frihet

måste lämnas myndigheten vid prövning av inkomna anbud, men det är även

ofrånkomligt, att alla kontrollföreskrifter måste iakttagas och myndigheterna

härjämte handla med sådan omsorg, att icke lämnas rum för någon som helst

misstanke örn godtycke eller att vederbörande önska gynna vissa leverantörer.

Skulle upphandlingsreglementet tillämpas på omförmält sätt, skulle detta lämna

rum för rent godtycke. Det innebär nämligen att så snart vissa anbud (Bröderna

Svenssons samt Lundgrens anbud) ligga avsevärt under övriga anbud,

de lägre anbuden utan undersökning kunna av vederbörande myndighet lämnas

å sido på grund av att det synes omöjligt utföra arbetet för detta lägre

pris. .... c .

Även örn detta ärende måhända, med hänsyn till här ifragakomna ringa belopp,

kunde synas relativt obetydligt, har det dock en mycket stor principiell

betydelse och vederbörande departementschef borde ovillkorligen hava insett

detta förhållande. Man hade därför åtminstone kunnat förvänta, att Kungl.

Maj :t vidtagit åtgärder för att förhindra ett upprepande av här påtalade fall,

exempelvis genom att besluta att för myndigheten tillkännagiva, att densamma

förfarit felaktigt, I stället har Kungl. Maj :t genom att lämna saken utan åtgärd

skapat ett för statens intressen vid den statliga upphandlingen farligt

prejudikat.

På grund av att Kungl. Maj :t sålunda varken låtit verkställa nödiga undersökningar

och inhämta upplysningar i och för bedömande av frågan huruvida

myndigheternas åtgärder i detta fall medfört förlust för staten eller, där

Kungl. Maj :t ansett en sådan undersökning överflödig, vidtagit åtgärder till

förekommande av en fortsatt praxis av samma art som i föreliggande fall,

hava vi ansett, att utskottet bort hos riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen

mot föredragande departementschefen, statsrådet Malmberg.

XIV.

(Protokoll över finansärenden den 26 september 1929.)

av herr Stendahl, som med instämmande av herrar Reuterskiöld, Sävström,

Vennerström, Larsén, Engberg, Persson i Trången, Fast, Västberg anfört:

Sala stads sparbank redovisade för år 1928 en vinst av 160,357 kronor 31 öre.

Enligt styrelseberättelsen uppgick bankens reservfond vid årets slut till, förutom

disponibel vinst, 1,702,652 kronor 61 öre och insättarnas behållning till

17.140,757 kronor 53 öre. Vid årssammanträdet den 15 maj 1929 med bankens

huvudmän hava dessa, efter tillstyrkan av styrelsen och sedan av vinsten 5,700

kronor disponerats för främjande av skolsparverksamheten inom bankens verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

samhetsområde, beslutat att till olika uppgivna ändamål använda sammanlagt

61,300 kronor, därav »25,000 kronor till en fond för uppförande av en busstation

i staden» samt att återstoden av vinsten, 93,357 kronor 31 öre, skulle tillföras

reservfonden. Uti en den 6 juni 1929 till Konungens befallningshavande

i Västmanlands län inkommen skrift har banken anhållit, att Konungens befallningshavande

måtte fastställa huvudmännens berörda beslut angående användningen

av 1928 års vinstmedel.

Konungens befallningshavande har genom resolution den 10 juni 1929 utlåtit

sig: Enär sparbankens huvudmän av vinstmedlen för år 1928, uppgående

till 160,357 kronor 31 öre, anslagit ett belopp av 5,700 kronor till främjande av

skolsparverksamheten inom bankens verksamhetsområde samt av vinstmedlen

i fråga ett belopp av 11,423 kronor 14 öre måst tagas i anspråk för att reservfonden

skulle komma att överstiga tio procent av insättarnas behållning enligt

senaste bokslut, samt sparbankens huvudmän enligt 35 § i lagen den 29 juni

1923 örn sparbanker ägt förfoga över intill hälften av vad därefter återstår av

nämnda vinstmedel eller således 71,617 kronor 8 öre till sådant allmännyttigt

eller välgörande ändamål, som icke pa grund av gällande författning skulle

tillgodoses genom skattebidrag, alltså och då underställda besluten med undantag

av beslutet örn anslag till en fond att användas för uppförandet av en omnibusstation

i Sala stad innebure ett tillgodoseende av sådana ändamål, som nyss

sagts, och de ifrågavarande anslagen tillhopa understege den andel av sparbankens

vinst, som må kunna tagas i anspråk för allmännyttiga ändamål, funne

Konungens befallningshavande de underställda besluten, med ovan angivet undantag,

vara i överensstämmelse med föreskrifterna i nämnda lag och sparbankens

reglemente.

över Konungens befallningshavandes resolution hava i vederbörlig ordning

16 av bankens 24 huvudmän anfört underdåniga besvär, och därvid anfört, bland

annat, att uppförande av en busstation skulle såväl åt den kringliggande landsbygdens

som stadens befolkning bereda fördelar, som bära allmännyttighetens

prägel, varjämte den skulle komma att fylla ett ändamål, som vore minst lika

allmännyttigt som flera av de andra ändamål, till vilka huvudmännen använt

den uppkomna vinsten.

Konungens befallningshavande har den 25 juli 1929 avgivit infordrat utlåtande

över besvären och därvid anfört, att Konungens befallningshavande väl

funne uppförandet av en omibusstation i Sala vara en allmännyttig angelägenhet

men ansåge denna angelägenhet vara av beskaffenhet att böra tillgodoses

genom skattebidrag.

Kungl. Majit har genom beslut den 26 september 1929, enär anslag till förenämnda

fond finge anses innefatta sådant allmännyttigt ändamål, som jämlikt

35 § i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker må tillgodoses medelst tillgängliga

vinstmedel, samt huvudmännen för sparbanken förty ägt att till fonden anslå

ifrågavarande belopp, 25,000 kronor, prövat lagligt att, med ändring av länsstyrelsens

resolution, i vad densamma blivit överklagad, fastställa huvudmännens

beslut.

Beträffande ifrågavarande beslut av Kungl. Majit måste till en början ifrå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

lil

gasättas, om uppförande av en omnibusstation bör betraktas såsom ett allmännyttigt

ändamål. Väl är en sådan station till nytta för den allmänhet, som

trafikerar omnibusslinjerna i fråga, men därav följer även att dess nytta är

begränsad till att gälla allenast för trafikanterna å omnibusslinjerna. Måhända

kan vederbörande samhälle, i detta fall Sala stad, som beröres av linjerna,

i viss mån draga nytta härav, men denna nytta är icke av annan natur än

som varje inom ett samhälle bedrivet företag eller rörelse kan medföra för

samhället, och kan således icke betraktas såsom allmännytta. Det synes vidare

icke kunna råda något tvivel därom, att det i första hand bör åligga de affärsföretag,

som trafikera och uppbära vinsten av omnibusslinjerna, att även sörja

för att erforderliga stationsutrymmen finnas till förfogande för trafikanterna.

Andra trafikföretag, såsom exempelvis järnvägarna, få själva bygga och underhålla

sina stationshus, och de kostnader, som förorsakas härav, komma således

att vila på vederbörande trafikföretag såsom omkostnad för rörelsen.

Men även örn ifrågavarande stationsbygge skulle betraktas såsom allmännyttigt

eller såsom en stadens gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenhet

och staden sålunda skulle finna sig föranlåten att uppföra en dylik station

på det allmännas bekostnad, så är det uppenbart, att kostnaden härför icke kan

täckas genom andra medel än skattemedel. Härav följer sålunda, att, därest

stationsbygget är att betrakta såsom ett allmännyttigt ändamål, detta skall

tillgodoses genom skattemedel och att förty icke sparbankens medel må användas

härtill. Slutligen torde här böra framhållas, att det icke kan anses lämpligt

att använda sparbanksmedel för dylika för sparbanksrörelsen helt främmande

ändamål och vilka under inga omständigheter kunna betraktas såsom

»välgörande» ändamål i lagens mening. Kungl. Maj:t borde därför även av

denna grund hava undvikit att uppmuntra till dylik användning av vinst, uppkommen

genom sparbanksrörelse, i all synnerhet som det även för vederbörande

departementschef borde hava klart framgått, att lagligheten av en sådan användning

av sparbanksvinst, som här är i fråga, måste vara synnerligen tvivel

aktig.

På grund av vad sålunda anförts hava vi ansett, att utskottet bort hos riksdagen

göra anmälan enligt 107 § regeringsformen mot föredragande departementschefen,

statsrådet Dahl.

XY.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 26 september 1929.)

av herrar David Bergström, G. W. Hansson, Hellberg, Vennerström, Larsén,

Engberg, Borg, Andersson i Igelboda, Karlsson i Vadstena och Olsson i Mora,

vilka anfört:

Genom beslut den 11 maj 1929 förklarade Statens Biografbyrå, med tillämpning

av 6 § i förordningen angående biografföreställningar, att filmen »Morgongryning.

Ett historiskt dokument, tillägnat minnet av Edith Cavell», icke finge

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

offentligt visas i Sverige, emedan dess »förevisande kan anses olämpligt med

hänsyn till rikets förhållande till främmande makt».

I 2:a momentet av § 6 i förordningen angående biografföreställningar 1911

(Sv. F. nr 71), vilket moment år 1914 (Sv. F. nr 356) tillkom såsom nytt stycke

i denna paragraf, stadgas som följer:

»Ej heller må biografbilder godkännas, vilkas förevisande kan anses olämpligt

med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt eller kan lända

till upplysning beträffande arméns eller marinens styrka, tillstånd, ställning

eller operationer eller andra krigsmakten vidkommande förhållanden, försåvitt

uppenbarandet därav kan skada rikets försvar.»

Över Statens Biografbyrås beslut av den 11 maj 1929 anförde A.B. Victoriafilm

såsom innehavare av uppföranderätten för Sverige av ifrågavarande film

i skrivelse den 8 juni 1929 besvär hos Kungl. Majit med hemställan örn upphävande

av biografbyråns beslut och medgivande av filmens offentliga förevisande

inom riket.

Victoriafilm framhöll i sistnämnda skrivelse, att ifrågavarande film vore fri

från propaganda i teknisk mening, konstnärligt stark, utmärkt inspelad och

genomgående objektiv i skildringen av det tragiska händelseförloppet, som

utgjorde ämnet för filmen. Det bestrides, att den filmatiserade berättelsen

skulle vara mera »olämplig» än andra s. k. krigsfilmer som visats, och framhålles,

att biografbyrån torde ha utgått från uppfattningen, att en film med innehåll

hämtad från Edith Cavells historia a priori skulle av det tyska folket och

den officiella tyska opinionen tolkas såsom en mot Tyskland ovänlig handling.

Numera — säges det vidare i Yictoriafilms skrivelse — torde det överallt i

världen erkännas, att episoden tillhör historien och ingalunda är av den natur,

att den belastar den tyska nationens s. k. »skuldkonto». Victoriafilm påpekar,

att det uttryckligen poängteras i filmen, att tyskarna allenast av självbevarelsedrift

och av krigets hårda lag tvingades till det allbekanta domslutet över

Edith Cavell. Det anföres vidare, att filmen förevisats inför snart sagt hela

den civiliserade världen utan att framkalla protester samt att den av den ledande

tyska pressen bedömts synnerligen gynnsamt. Såsom bilagor till inlagan

åberopar Victoriafilm ett flertal utdrag ur tidningar i skilda länder innehållande

omdömen över filmen.

Över Victoriafilms besvär har Svenska Biografbyrån i skrivelse den 12 juni

1929 avgivit anbefallt yttrande. Filmbyrån förklarar härvid, att den i likhet

med klaganden funnit filmens handling vara värdigt och lidelsefritt framställd

samt att den för egen del anser, att den tyska nationen knappast torde kunna

lida någon förödmjukelse eller skada genom filmens förevisande vare sig i

Sverige eller i andra länder. Men eftersom det i biografförordningen stadgas,

att filmer, som kunna anses olämpliga med hänsyn till rikets förhållande till

främmande makt, icke må tillåtas, har biografbyrån funnit sig nödsakad att

förbjuda filmens offentliga förevisande, enär byrån måst antaga, att den officiella

tyska uppfattningen av densamma och dess offentliga förevisande, i trots

av vad som anförts, vore sådan, att filmen med hänsyn därtill kunde anses

olämplig. Byrån anför emellertid att, om den enligt gällande föreskrifter icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

lis

nödgats anlägga nämnda synpunkt på filmen, skulle den hava tillåtit densamma.

Skulle förbudsmotiveringen av Kungl. Maj:t anses sakna giltighet, hade

byrån intet att erinra mot att filmen utan något ingrepp tillåtes, dock icke för

harn.

I anledning av denna av Statens Biografbyrå avgivna förklaring inkom A.B.

,''Victoriafilm i skrivelse den 25 juni 1929 med påminnelser, däri det bland annat

heter:

»Bestämmelsen örn avvisande av filmer, vilkas förevisning kunde anses

olämpligt med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt, tillkom under

det förflutna världskriget, då de internationella förhållandena voro i extraordinär

grad ömtåliga. Sedan dessa förhållanden numera återgått till det normala,

synes bestämmelsen i fråga böra tillämpas med försiktighet och endast

i sådana fall, då filmen är av den beskaffenhet, att främmande makt har befogad

anledning till missnöje med dess förevisande. Örn själva ämnet för ifrågavarande

film är ägnat att i Tyskland väcka ett smärtsamt minne — vilket torde

i större eller mindre grad vara fallet med de flesta filmer från världskriget —

så må detta utgöra en plausibel anledning att förbjuda dess förevisning därstädes,

men icke i Sverige. Och även örn Tyskland helst skulle se, att någon

förevisning av denna film ej heller ägde rum i andra länder, så torde detta förhållande

i och för sig icke utgöra tillräckligt skäl för den allvarliga inskränkning

i svensk medborgares rätt att utöva näring, som ett förbud mot dess förevisning

skulle innebära. Filmen är, såsom av utredningen framgår, tillåten i

flera länder, utan att detta veterligen verkat störande på dessa länders förhållande

till Tyskland.»

Genom beslut den 26 september 1929 lämnade Kungl. Maj:t, på föredragning

av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, besvären utan bifall.

Då detta besvärsärende, vid vars avgörande huvudvikten uppenbarligen legat

på spörsmålet huruvida ifrågavarande biografbilders förevisande kunde

anses olämpligt med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt, föredragits

inför Konungen utan föregående beredning med utrikesdepartementet

i strid med vad § 4 departementsstadgan uttryckligen föreskriver, och då, i

strid med § 9 regeringsformen, inga sakliga giltiga skäl för besvärens avslående

blivit till statsrådsprotokollet anförda, hava vi yrkat, att konstitutionsutskottet

skulle, jämlikt § 107 regeringsformen, för riksdagen anmäla detta

ärende.

XYI.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 21 februari 1930.)

av herr K. J. Ehman, som med instämmande av herrar David Bergström,

G. W. Hansson, Vennerström, Wagnsson, Forssell, Lundén och Petersson i

Broaryd yttrat:

Hos Kungl. Majit har drätselkammarens i Malmö tredje avdelning, enligt

bemyndigande av stadsfullmäktige i Malmö och Malmö stads i gemensam kyrk
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 16 käft. (Nr 26.)

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

lig ekonomi förenade församlingar, anhållit, att Kungl. Majit ville medgiva,

dels att staden eller församlingarna finge, på sätt Kungl. Majit kunde finna

lämpligt, tillösa sig den klockaren i Husie församling på lön anslagna, å en

av förste stadsingeniören Erik Bulow Hiibe år 1929 upprättad karta närmare

angivna krono jordlägenheten Skrävlinge Östra nr 16, kallad Kantorsängen, i

Husie socken, att användas till begravningsplats, dels ock att ifrågavarande

lägenhet Hnge, intill dess sagda förvärv blivit slutligt ordnat, av staden eller

församlingarna under nyttjanderätt innehavas, så länge lägenheten användes

för sålunda avsett ändamål.

Av handlingarna i ärendet framgår, att förutnämnda lägenhet har en areal

av 3.5170 hektar, varav huvuddelen eller omkring 3.4170 hektar ingår i ett för

begravningsplats avsett område örn cirka 32 hektar, som stadsfullmäktige beslutit

anvisa för ändamålet, samt att med hänsyn till den ringa del av lägenheten,

som sålunda återstode, och belägenheten av denna del ävensom till den

omständigheten, att samma del torde komma att erfordras för framtida utvidgning

av begravningsplatsen, förvärvet ansetts lämpligen böra omfatta hela

lägenheten.

Efter hörande av vederbörande myndigheter och intressenter förordnade

Kungl Majit genom beslut den 21 februari 1930 — jämte det Kungl. Majit avslog

ifrågavarande ansökning, i vad den avsåg upplåtande med äganderätt av

berörda lägenhet •— att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till kammarkollegiet

för prövning och avgörande av frågan, huruvida och under vilka villkor

lägenheten måtte kunna för ändamålet upplåtas under nyttjanderätt på

obestämd tid.

Av de inkomna yttrandena inhämtas, bland annat, att Husie församlings

kyrkoråd i ärendet införskaffat utredning (verkställd av t. f. förste arkivarien

i kungl, kammarkollegium) angående ifrågavarande jord, av vilken utredning

framgår, att jorden redan enligt 1569 års Lunds stifts landebok utgjort

avlöningstillgång för klockaren i Husie socken och att vid frånskiljandet av

Västra Skrävlinge församling från Husie pastorat (för införlivande med Malmö

stad) i nådiga brevet den 13 oktober 1915 bestämts, att klockaren och organisten

i Husie skulle bibehållas vid honom såsom klockare anslagen löningsjord

samt att Husie församling sålunda vore behörig representant för jorden.

Mot den gjorda framställningen hade kyrkorådet icke något att erinra, under

förutsättning att Malmö stad för jorden erlade en efter jordens värde lämpad

ersättning, som av församlingen kunde godtagas. Detta uttalande blev även

kyrkostämmans i Husie församling beslut. Arrendatorn av jorden har förklarat

sig villig avträda densamma utan ersättning; men klockaren i Husie, som

äger att under sin livstid uppbära avkomsten av jorden, kräver en årlig ränta

eller avgäld, beräknad efter ett försäljningspris ej understigande tre kronor för

kvadratmetern, motsvarande värdet av närliggande byggnadstomter. Kontraktsprosten

yttrar, bland annat, att vid beräknandet av avgälden till Husie

församling eller klockaren bör i första hand beaktas vad Kantorsängen nu avkastar

och vad den — instängd på alla håll av Malmö stads ägor och den redan

s. 115 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

115

i bruk tagna begravningsplatsen — för framtiden kan beräknas kunna avkasta.

Angående Malmö stads förvärv av Kantorsängen måste först avgöras,

huruvida Husie församling eller kronan har äganderätten. Skulle församlingen

hava rätt till ersättning, bör denna bestämmas genom expropriationsförfarande.

Domkapitlet yttrar: Under förutsättning att vederbörande hälsovårdsmyndigheter

godkänna området såsom lämpligt till begravningsplats finner

sig domkapitlet visserligen ej kunna tillstyrka den gjorda framställningen

i vad den avser att med äganderätt förvärva boställsjorden, men förklarar sig

icke hava något att erinra mot att jorden upplåtes åt Malmö stads i gemensam

kyrklig ekonomi förenade församlingar att av dem under nyttjanderätt innehavas,

så länge jorden i fråga varder för avsett ändamål använd och laga hinder

icke möter, ävensom under övriga för dylika nyttjanderättsupplåtelser på

obestämd tid sedvanliga villkor. Konungens be fällning shav ande i Malmöhus

län uttalade sig i enahanda riktning.

Kammarkollegiet anförde i utlåtande den 21 oktober 1929 följande: »I olikhet

med domkapitlet och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande finner kammarkollegiet

förfarandet med så kallad ändamålsupplåtelse i föreliggande fall

mindre lämpligt dels med hänsyn till den avsedda användningen, dels enär här

är fråga om upplåtelse av en hel fastighet och ej blott någon del av fastighet.

Däremot har kollegiet intet att erinra mot att lägenheten får med äganderätt

avstås till Malmö stads församlingar. Då enligt vad av handlingarna i ärendet

framgår kronans äganderätt till lägenheten icke är ostridig, torde vid ett

avstående av lägenheten böra förfaras i enlighet med föreskrifterna i gällande

expropriationslag. Kammarkollegiet hemställer alltså, det täcktes Eders

Kungl. Majit i anledning av förenämnda ansökning dels förklara Malmö stads

kyrkliga församlingar berättigade att i den ordning, lagen den 12 maj 1907

örn expropriation stadgar, expropriera lägenheten Skrävlinge Östra nr 16 för

det i ansökningen avsedda ändamål, dels ock förklara, att det skall åligga

församlingarna att inom ett år från det Eders Kungl. Majit meddelat beslut i

ärendet fullfölja frågan örn expropriation genom ansökning örn stämning, vid

äventyr att expropriationsrätten eljest upphör.»

Det område, varom i ärendet är fråga, innehåller en areal av 35,170 kv.meter

eller 3.5170 hektar och skjuter kilformigt in i den redan i bruk tagna av Malmö

stad anordnande begravningsplatsen till en längd av omkring 350 meter och

med en bredd vid basen av omkring 200 meter. Att detta område, sedan det en

gång införlivats med stadsplanen för Malmö stad, någonsin skulle kunna återgå

till att brukas såsom avlöningsjord för klockaren i Husie borde vara uteslutet.

Men att vid sådant förhållande — såsom föredragande departementschefen

gjort — formellt upprätthålla principen örn en fortsatt äganderätt för Husie

församling eller för kronan med därav följande skyldighet för staden att årligen

utgiva avgäld för marken synes olämpligt och oriktigt. Jämväl osäkerheten

i fråga örn vem som verkligen äger marken — kronan eller Husie församling

— talar för att expropriation bort medgivas, i vilket fall en blivande

tvist örn bättre rätt till köpeskillingen icke hade kommit att beröra Malmö

stad.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

Vidare kan erinras, att genom Kungl. Maurts beslut en uppgörelse

med klockaren i Husie i hög grad försvårats eller kanske rent av omöjliggjorts.

Han har för sitt medgivande till upplåtelsen begärt en ersättning

(efter ett tomtvärde av 3 kr. per kv.meter =105,510 kr.), som skulle tillföra

honom från Malmö stad årligen mer än tiodubbla beloppet av den arrendeinkomst,

för närvarande uppgående till 225 kronor, han nu uppbär för jordområdet,

och han kan, till följd av därom givna stadganden i prästerskapets privilegier

och i kungl, förordningen den 2 nov. 1883 äng. klockarnas löneinkomster,

icke tvingas — då expropriation nu är utesluten — att mottaga ringare ersättning

än han begär.

Vidhållas dessa anspråk och vägrar Malmö stad att betala i enlighet med

dem, förfaller hela upplåtelsen, trots Kungl. Maj:ts beslut. Jämväl när som

helst i framtiden vid ombyte av klockare i Husie kan samma fråga uppkomma.

Med varje ny klockare måste nämligen träffas ny uppgörelse, och örn därvid

överenskommelse ej kan träffas — och alltså »laga hinder» mot nyttjanderättens

fortbestånd möter — förfaller nyttjanderättstillståndet, och jorden måste

åter tillhandahållas klockaren för att av honom brukas eller för hans räkning

utarrenderas.

Konstitutionsutskottet anmärkte i fjol på det sätt, varpå Kungl. Maj:t på

ecklesiastikministerns föredragning behandlat en närbesläktad fråga. Det förråder

sig, liksom i denna, nu även i förevarande ärende en ensidigt formalistisk

uppfattning, som icke gagnar det allmänna och som saknar allt stöd uti kammarkollegiets

på en gång sakligt grundade och de praktiska förhållandenas

krav motsvarande hemställan.

Då i förevarande ärende det allmänna bästa icke kan anses hava blivit behörigen

tillgodosett, har jag inom utskottet mot föredragande departementschefen

statsrådet Lindskog yrkat anmärkning jämlikt § 107 regeringsformen.

XVII.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 21 februari 1930.)

av herr K. J. Ekman, som med instämmande av herrar G. W. Hansson, Yern

nerström, Wagnsson, Forssell, Lundén och Petersson i Broaryd yttrat:

Hos Kungl Maj:t anhöllo Nätra församling och borgerliga kommun örn

rätt att för anordnande av kyrksfalla^ skolhus med lek- och idrottsplan,

kommunalhus m. m. expropriera ett område örn 2.2282 hektar från kyrkoherdebostället

1 191^ mantal krono »Prästbordet nr 1 med Förnätra» i Nätra socken.

Efter det vederbörande myndigheter avgivit yttranden i ärendet, föredrogs

detsamma den 21 februari 1930 inför Kungl. Majit, som — med avslag å ifrågavarande

ansökning örn upplåtande med äganderätt av berörda område —

förordnade, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till kammarkollegiet

för prövning och avgörande av frågan, huruvida och under vilka villkor området

måtte kunna för omförmälda ändamål upplåtas under nyttjanderätt på

obestämd tid,

s. 117 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 26. Reservationer.

117

I ansökningen anförde Nätra församling och kommun bland annat: Den

5 oktober 1900 erhöll församlingen Kungl. Maj :ts medgivande att från ovannämnda

boställe för alltid avsöndra visst område till kyrka, kyrkoråd, likhus

och kyrkvall. Det för expropriation nu avsedda området, som är beläget

i omedelbar närhet av kyrkan och vid kustlandsvägens förgrening till tvenne

huvudvägar, har ansetts nödigt och av stor vikt för socknen att söka försäkra

sig örn för kyrkplatsens ordnande och värdiga utseende samt för framtida behov,

innan det kommer i privata händer och brukas på olämpligt sätt. Det

skulle användas dels till uppförande av kommunalhus, för vilket plats saknades

annorstädes, dels till uppförande av nytt skolhus med behövliga lokaler

för undervisningen och tillräckligt markområde bland annat för lek och idrott,

varjämte ett av församlingen från en tidigare lägenhetshavare övertaget, å

området befintligt hus skulle anordnas till lärarbostäder. Förutom sistnämnda

bostadslägenhet funnes å området fyra smärre lägenheter upplåtna, en till

den 1 maj 1935, en till den 1 maj 1936 samt de återstående två på obestämd

tid utan skriftligt avtal. Samtliga dessa lägenheter skulle få bibehållas tills

vidare, i den mån de icke utgjorde hinder för områdets tillbörliga utnyttjande

av sökandena.

Av de hörda myndigheterna yttrade Kammarkollegiet i utlåtande den 13

januari 1930: »Under åberopande i tillämpliga delar av sitt den 28 december

1929 avgivna underdåniga utlåtande i ärende angående ifrågasatt förenkling

av förfarandet vid handläggning av ärenden rörande upplåtelser från ecklesiastik

jord, får kollegiet i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t medgiva, att ifrågavarande område örn 2.2282 hektar må i enlighet med

bestämmelserna i lagen den 12 maj 1917 örn expropriation av Nätra kyrkliga

och borgerliga kommun för uppgivna ändamål förvärvas, därvid i samband

med expropriationsförrättningen, lärer komma att fastställas ersättning jämväl

för skada och intrång, som må förorsakas vederbörande nyttjanderättshavare

å området.»

I frågor av den innebörd, som den nu föreliggande, kunna kommunerna icke

vara betjänade med en förvaltningsprincip sådan, som den av Kungl. Majit

i detta ärende tillämpade. En upplåtelse tills vidare på obestämd tid är till sin

innebörd alltför svävande och oviss, när det gäller såsom här uppförande av

omfattande och dyrbara kommunala byggnader.

I anledning av vad sålunda förekommit har jag inom utskottet yrkat anmärkning

jämlikt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen,

statsrådet Lindskog.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet.s memorial Nr 26.

1

Tillägg.

Till konstitutionsutskottet har, efter expedieringen av utskottets memorial,

nr 26, angående fullbordad granskning av de i statsrådet förda protokoll, från

flygstyrelsen inkommit meddelande, »att i till utskottet den 5 april 1930 insänd

uppgift å kostnaderna för flygutbildning av värnpliktiga studenter kostnaden

för flygskjututbildning av misstag uppgivits till kronor 700: — i stället

för kronor 350:—, vilken summa var den verkliga kostnaden under budgetåret

1928—1929», i följd varav den å sid. 32 i utskottets nämnda memorial

upptagna tablå bör erhålla följande utseende:

Tablå

över utbildningskostnaderna i medeltal för varje flygutbildad student under

de olika utbildningsperioderna.

1. årets

flygutbild- ning,

12 mån.

Arméspa-

narkurs

4Vs mån.

Befälskurs

4 mån.

Summa

kr.

Anm.

Drivmedelskostnader.....

2 125: —

1 770: —

2 130: —

6 025: —

Flygtillägg.........

900: —

675: —

600: —

2 175: —

Flygskjututbildning.....

350:-

—

—

350:-

3375:-

2445: —

2 730: —

8550:-

Häri ingå icke utgifter för övriga övningsomkostnader eller kostnader för underhåll av skolflygmaterielen,

ej heller ärn omkostnaderna för lärarpersonalen av i ovanstående tablå upptagna utgiftsposter

inräknade.

nikanel till riksdagens protokoll 1960

5 sami.

1G käft

(Nr 20.)

1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.