Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad arbetsfördelning mellan riksdagens justitieombudsman och dess militieombudsman.

1930-05-06 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1930:28, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad arbetsfördelning mellan riksdagens justitieombudsman och dess militieombudsman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1930 kl 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

ändrad arbetsfördelning mellan riksdagens justitieombudsman

och dess militieombudsman.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 241, har herr Schlyter hemställt,

att riksdagen måtte såsom vilande i grundlagsenlig ordning antaga en i

överensstämmelse med vad i motiveringen till motionen föreslås ändrad lydelse

av § 96 regeringsformen ävensom erforderliga redaktionella ändringar i grundlagarna

i övrigt, vartill författningstext skulle utarbetas av konstitutionsutskottet.

Enligt motiveringen avses en ändrad arbetsfördelning mellan justitieombudsmannen

och .militieombudsmannen: justitieombudsmannen skulle fortfarande

handlägga ärenden, som angå de civila domstolarna, fångvården samt

exekutions-, åklagare- och polisväsendet, under det att övriga ärenden, som

enligt gällande bestämmelser falla inom justitieombudsmannens kompetensområde,

skulle överflyttas till militieombudsmannen.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Något förslag örn ändrad arbetsfördelning mellan justitie- och militieom- Utskottets

budsmannen har icke tidigare framställts. Däremot har vid två riksdagar, yttrande.

1926 och 1928, i motioner påyrkats militieombudsmannaämbetets indragning

och överflyttning av militieombudsmannens åligganden å justitieombudsmannen.

I sitt vid 1926 års riksdag avgivna utlåtande i ämnet, till vilket 1928

års konstitutionsutskott hänvisade, anförde utskottet följande:

»Det förslag, som legat till grund för militieombudsmannaämbetets inrättande,

framlades av Kungl. Majit vid 1914 års senare lagtima riksdag, varefter

vederbörande grundlagsbestämmelser definitivt genomfördes år 1915.

Det framhölls härvid, att de kontrollinstitutioner i fråga om den statliga förvaltningen,

som redan funnos, särskilt justitieombudsmannaämbetet, knappast

kunde anses tillräckliga för sitt ändamål. Sedan dessa institutioners tillkomst

hade nämligen den statsverksamhet, som utgjorde kontrollens föremål, i hög

grad utvecklats, och det vore därför behövligt att, örn en tillfredsställande

kontroll skulle kunna utövas över statsförvaltningen i dess helhet, antingen

förstärka de förefintliga kontrollmyndigheternas arbetskrafter eller ock upprätta

en ny kontrollmyndighet för vissa områden. Den lämpligaste utvägen

syntes härvid vara att anordna speciell kontroll för försvarsverkets vidkom
Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 5 sami. 18 haft. (Nr 28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

mande. Försvarsväsendets ur olika synpunkter säregna ställning, bland annat

med hänsyn till den allmänna värnpliktens djupgående betydelse för den enskilde,

gjorde en kontroll på detta omåde påkallad. Till undanröjande av

misstro mot och missförstånd örn försvarsverket funnes intet bättre medel än

inrättande av en sakkunnig och opartisk myndighet med uppgift såväl att

självmant ägna förhållandena en ständig och noggrann uppmärksamhet som

ock att undersöka befogenheten av framställda klagomål och anmärkningar.

Förefintligheten av en särskild kontrollmyndighet på förevarande område

torde fortfarande vara av det värde, att i motionen anförda besparingssynpunkterna

i detta fall icke få vara utslagsgivande.»

Konstitutionsutskottets avstyrkande hemställan bifölls vid såväl 1926 som

1928 års riksdagar av båda kamrarna.

Vid behandlingen av nu förevarande motion har utskottet införskaffat yttranden

rörande densamma från justitie- och militieombudsmännen. Dessa yttranden,

vilka såsom bilagor bifogas utskottets betänkande, gå i viss mån i

skilda riktningar. Justitieombudsmannen finner, »att en förändring i den riktning,

som i motionen avses, otvivelaktigt skulle vara till fromma för justitieombudsmansämbetet

och sålunda är att förorda, såframt utskottet finner den

kunna genomföras utan olägenhet för militieombudsmansämbetet». Militieombudsmannen

uttalar, »att militieombudsmannens nuvarande arbetsbörda icke

lägger avgörande hinder i vägen för att nya arbetsuppgifter tillföras ämbetet».

I båda yttrandena framhålles att, därest motionen i huvudsak skulle tillstyrkas,

åtskilliga icke oväsentliga ändringar borde vidtagas i de i motionen föreslagna

normerna för arbetsfördelningen mellan justitia- och militieombudsmännen.

Ur synpunkten av en jämnare fördelning av arbetet mellan dessa riksdagens

båda ombudsmän synas vissa skäl tala för en reform i av motionären angiven

riktning. Att för närvarande justitieombudsmannens arbetsbörda är avsevärt

större än militieombudsmannens synes framgå av de i de bilagda yttrandena

givna redogörelserna. Att uteslutande på grund av detta förhållande genomföra

en förändring i arbetsfördelningen de båda ombudsmännen emellan finner

utskottet likväl icke tillrådligt. Enligt nu gällande bestämmelser äro de båda

ombudsmännens kompetensområden enhetliga samt klart och bestämt angivna;

de torde ock för allmänheten vara jämförelsevis väl kända. En förändring

torde emellertid medföra mindre klara och fasta kompetensgränser och därmed

en viss osäkerhet vid ärendenas fördelning.

Vid sådant förhållande och då utskottet vidhåller sin åren 1926 och 1928

uttalade åsikt om militieombudsmannens ställning, får utskottet hemställa,

a,tt förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 6 maj 1930.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr £8.

3

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström, Stendahl,

O. W. Hansson, K. J. Ekman*, Sundberg, Larsén, Isak Svensson, Gustafson i

Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Borg, Persson i Trången, Forssell, Andersson i

Igelboda, Karlsson i Vadstena, Alströmer* och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld, som ansett, att sista punkterna i utskottets motivering

(»En förändring---—- hemställa») bort erhålla följande lydelse: »En

förändring torde emellertid lätt medföra mindre klara och fasta kompetensgränser,

därest den skulle ske på sätt i motionen eller i de avgivna yttrandena

antydes. Därför synes med en reform böra anstå till dess frågan hunnit ytterligare

övervägas, varvid särskildt torde böra undersökas, huruvida ärendenas

fördelning mellan ombudsmännen bör bestämmas i grundlag eller i instruktion.

Likaså synes en undersökning erfordras, huruvida å ena sidan militieombudsmannaämbetet

över huvud nu mera kan anses behövligt och å den andra, huruvida

justitieombudsmannen utan att erhålla biträde av sin suppleant eller av

särskild biträdande ombudsman kan förbliva i stånd att personligen fullgöra

vad på en riksdagens ombudsman bör ankomma. Under sådana förhållanden får

utskottet hemställa ...»

2) av herrar Stendahl och Forssell mot motiveringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

Bilagor.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

I skrivelse den 25 februari 1930 har Konstitutionsutskottet anhållit om mitt

yttrande över en av herr Schlyter inom riksdagens första kammare väckt

motion, nr 241, angående ändrad arbetsfördelning mellan riksdagens justitieombudsman

och dess militieombudsman. Med anledning därav får jag vördsamt

anföra följande:

I motionen har motionären under erinran örn att justitieombudsmannens arbetsbörda

under de senare åren i hög grad ökats ifrågasatt, örn icke lättnad

borde beredas justitieombudsmannen genom överflyttning av vissa till dennes

ämbetsförvaltning nu hörande ärenden till militieombudsmannen.

Beträffande ökningen av justitieombudsmannens arbetsbörda uppgives i motionen

att, medan antalet av justitieombudsmannen handlagda ärenden mot

tjänstemän år 1904 utgjorde 121, motsvarande antal år 1914 eller det sista

året, som de till militieombudsmannen sedermera överförda uppgifterna handhades

av justitieombudsmannen, utgjorde 307. Tio år senare eller år 1924

hade, trots militieombudsmansämbetets tillkomst, antalet ärenden hos justitieombudsmannen

ökats till 433. År 1927 hade ärendenas antal stigit till 476

för att året därpå ökas ytterligare till 520. Under år 1929 hade antalet ärenden

ökats i än snabbare tempo.

Beträffande arbetsbördan under sistnämnda år anföres i motionen vidare:

»Enligt justitieombudsmannens ämbetsberättelse till innevarande riksdag

har sammanlagda antalet under år 1929 hos justitieombudsmannen diarieförda

nya ärenden, däri inbegripna 32 av tryckfrihetskommitterade handlagda ärenden,

uppgått till 740. Antalet inkomna klagoskrifter har också under nämnda

år varit det största sedan justitieombudsmansämbetets tillkomst.

Vid 1929 års början voro — frånsett ett antal balanserade ärenden

av annan beskaffenhet — av förut inkomna klagomål eller eljest mot

tjänstemän anhängiggjorda ärenden fortfarande under handläggning

hos justitieombudsmannen ...................................... 46

Under år 1929 hava anhängiggjorts ärenden mot tjänstemän:

genom inkomna klagomål — däribland icke inberäknat ett antal

anonyma skrifter, vilka icke diarieförts — ett antal av ............ 517

samt på grund av anmärkningar, gjorda vid granskning av fångförteckningar

eller vid ämbetsresa eller annorledes, ett antal av...... 53

Summa balanserade och inkomna ärenden mot tjänstemän ........ 616.»

Den i motionen ifrågasatta omregleringen av riksdagens ombudsmäns verksamhetsområden

har föreslagits skola ske med hänsyn till ärendenas beskaffenhet.

Till belysning av beskaffenheten av de hos justitieombudsmannen under

år 1929 handlagda ärendena mot tjänstemän, såsom ovan berörts till antalet

616, uppgives i motionen, att, enligt vad motionären inhämtat, dessa

ärenden avsett klagomål och anmärkningar till nedannämnda antal rörande:

civila domstolsväsendet .......................... 148

fångvården .................................... 50

exekutionsväsendet .............................. 64

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

5

åklagare- och polisväsendet ...................... 165

övriga ärenden hos länsstyrelse.................... 32

ecklesiastikstatens ärenden ........................ 28

sjukvårdsärenden .............................. 49

ärenden hos centrala ämbetsverk.................... 24

övriga ärenden .................................. 56.

I motionen föreslås, att vid en eventuell omreglering av ombudsmännens verksamhetsområden

de av ovannämnda ärenden, som angå de civila domstolarna,

fångvården samt exekutions-, åklagare- och polisväsendet, fortfarande skola

tillhöra justitieombudsmannens ämbetsförvaltning, medan de övriga slagen av

ärenden överflyttas till militieombudsmannen.

Med anledning av remissen vill jag till en början vitsorda riktigheten av de i

motionen lämnade sifferuppgifterna, så vitt angår justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

För frågans ytterligare belysande lämnas följande sammanställning

av under åren 1915—1929 diarieförda ärenden m. m.

I

II

III

IV

Diarieförda

ärenden

Handlagda

klagomål och

anmärkningar

I kol. II ingå- ende. från före- gående år balan- serade ärenden

Under året

inkomna kla- goskrifter

1915.......

.........603

537

42

291

1916.......

. . . . .... 737 1

746 1

103

333

1917.......

.........550

578

123

353

1918.......

.........520

580

174

320

1919.......

.........603

745

231

360

1920 .......

.........549

630

215

330

1921.......

.........611

558

86

381

1922 .......

.........626

565

60

426

1923 .......

.........576

498

53

386

1924 .......

.........559

433

48

355

1925 .......

.........652

508

54

394

1926 .......

......613

502

47

386

1927 .......

.........620

476

48

372

1928 .......

.........604

520

55

410

1929 .......

.........740

616

46

517

Antalet under innevarande år diarieförda nya ärenden uppgår denna dag till

222 mot 210 samma dag år 1929.

Såsom av den ovan lämnade sammanställningen framgår är det företrädesvis

antalet klagoskrifter, som vuxit. Beträffande anledningen härtill är det vanskligt

att yttra sig. Sannolikt hava emellertid bidragit dels den tilltagande

brottsligheten dels den fortgående utvidgningen av statens verksamhetsområden

och dels vidgad kunskap bland allmänheten om rätten att hos justitieombudsmannen

anföra klagomål mot statens tjänstmän för fel eller försummelser i

tjänsten.

I anledning av det växande antalet klagomål har en av mina företrädare i

ämbetet övervägt vidtagande av vissa åtgärder. Enligt vad för mig uppgivits

har nämligen justitieombudsmannen Nils Lilienberg förberett en framställning

om överflyttande av vissa slag av ärenden till militieombudsmannen och i sådant

syfte under år 1924 låtit verkställa undersökning rörande de hos justitie
1

150 ärenden voro av alldeles likartad beskaffenhet (Se justitieombudsmannens ämbetsberättelse

1918 sid. 432).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

ombudsmannen handlagda ärendena. Ehuruväl denna undersökning, i vad

angår ärendenas uppdelning, ej är fullt jämförbar med motionen, torde den likväl

kunna tjäna till belysning av förevarande fråga. Jag får därför här nedan

lämna en sammanställning av resultatet av undersökningen, vilken avsåg under

åren 1921—1923 nyinkomna klagoskrifter.

Klagomål mot:

1921

1922

1923

domare............

80

112

92

fångvårdstjänstemän..........

6

10

3

över- och underexekutorer........

39

50

47

länsstyrelser med underlydande befattninghavare (utom exe- kutorsverksamheten)............

129

115

121

präster ...............

13

13

25

läkare ...........

13

16

7

järnvägs-, post-, telegraf- och tulltjänsteman.......

6

7

9

tjänstemän vid domän- och lantmäteristaterna samt fartygs- inspektionerna..............

10

3

6

centrala ämbetsverk.........

19

24

8

övriga klagomål.................

66

76

68

Den inträdande ökningen i antalet inkomna klagoskrifter har nödgat justitieombudsmannen

att i allt större omfattning ägna sin tid åt dessa ärendens behandling

med undanskjutande i viss mån av andra, ej så brådskande men väl

så viktiga arbetsuppgifter. Visserligen föranleder ej det stora flertalet av

klagoskrifter anställande av atal, men att härav draga den slutsatsen, att de

icke förorsaka justitieombudsmannen något egentligt arbete, är icke riktigt.

Av de under år 1929 handlagda klagomålen hava sålunda nära 45 procent varit

av den beskaffenhet, att de ansetts böra remitteras för yttrande till vederbörande

myndighet, mot vilken klagomål riktats. Sedan dylikt yttrande avgivits,

har i allmänhet klaganden beretts tillfälle att bemöta detsamma. Ej

sällan hava klagandens påminnelser föranlett infordrandet av nytt utlåtande

från myndigheten, vilket klaganden därefter bemött. På dylikt sätt uppstår

mången gång en skriftväxling av ansenligt omfång. Jämväl de fall, som avskrivas

utan remiss, medföra ofta betydande arbete för justitieombudsmannen.

Ej sällan föranleda dylika ärenden granskning av vidlyftiga rättegångsprotokoll;

Att dessa omfatta flera hundra sidor är ej ovanligt. Dessutom erfordras

i manga fall en tidsödande utredning av annan beskaffenhet såsom studium

av förarbeten till lagar och författningar, efterforskande och genomläsande av

förefintliga prejudikat m. m. Även örn justitieombudsmannen härvid kan påräkna

biträde av sin expedition, vilar dock det huvudsakliga och mest krävande

arbetet på honom själv.

Som redan är antytt, är antalet anställda åtal ej stort i förhållande till antalet

behandlade ärenden. Emellertid bör beaktas, att ett jämförelsevis stort

antal ärenden föranleda annan justitieombudsmannens åtgärd. Till denna

grupp hänföras sålunda först och främst alla de fall, i vilka till följd av

justitieombudsmannens ingripande rättelse av ett begånget fel vinnes utan åtal.

Vidare komma härunder de skrivelser, vari justitieombudsmannen med anledning

av inspektioner, klagomål eller andra under hans prövning komna ärenren

gör uttalanden, avsedda att kunna tjäna vederbörande mydighet till vägledning

i framdeles förekommande fall av liknande beskaffenhet. Utarbetandet

av en dylik skrivelse kräver merendels lika mycket arbete som utförandet

av ett åtal. Såsom av justitieombudsmannens ämbetsberättelser torde framgå,

ägnas nämligen ej sällan tvistiga rättsfrågor i denna ordning en utförlig behandling.

För ett rätt bedömande av justitieombudsmannens arbetsbörda må vidare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

7

framhållas, att justitieombudsmannen, ändock att någon anmälan ej inkommit,

i ett ej ringa antal fall tager del av protokoll och andra handlingar i mål och

ärenden, vilka påkalla hans uppmärksamhet, samt att dessa icke diarieföras

och sålunda ej heller komma till synes i arbetsstatistiken, såframt justitieombudsmannen

vid prövningen finner någon anledning till ingripande från

hans sida icke föreligga. Slutligen vill jag erinra om det årligen återkommande,

tidsödande arbetet nied ämbetsberättelsens färdigställande.

Såsom jag redan framhållit, föranleder ökningen i antalet klagoskrifter med

nödvändighet, att justitieombudsmannens arbetskrafter i allt större omfattning

måste inriktas på förhindrande av uppkomsten av alltför stor arbetsbalans.

Hitintills har detta varit möjligt. Därest klagomålen skulle ytterligare

ökas, kan måhända icke undvikas, att arbetsbalansen växer och ärendenas

avgörande fördröjes. Jämväl är att befara, att en bland justitieombudsmannens

viktigaste arbetsuppgifter måste begränsas. För inspektionsresor

skulle då ej kunna anslås lika lång tid av året som tillförene. Detta vore

en stor olägenhet. Då nämligen redan nu som regel omkring tio år pläga förflyta

mellan varje gång en myndighet inspekteras av justitieombudsmannen,

bör tiden mellan inspektionerna icke lämpligen ytterligare förlängas.

En annan följd av ökningen i de löpande göromålen är, att justitieombudsmannen

endast i mera begränsad omfattning kan ägna sin tid åt den honom

enligt gällande instruktion åvilande skyldigheten att anmärka brister i lagar

och författningar samt avgiva förslag till deras förbättring. Detsamma gäller

justitieombudsmannens åliggande att hos Konungen göra anmälan, därest

justitieombudsmannen inom området för sin ämbetsutövning finner någon bestämmelse,

som det ankommer på Konungen att meddela, vara behövlig eller

någon ändring erfordras i förut meddelad sådan bestämmelse. Överhuvud

kan sägas, att i sist berörda hänseenden det ökade arbetet med behandlingen

av inkommande klagoskrifter redan utgör ett avsevärt hinder.

Av vad nu anförts, torde framgå, att en mera avsevärd ökning av justitieombudsmannens

befattning med klagoskrifter med all sannolikhet komme att

medföra väsentliga svårigheter för ämbetets behöriga utövande. Därför vill

jag i anledning av de i motionen omförmälda förslagen vid 1926 och 1928 års

riksdagar bestämt avråda från en sammanslagning av justitieombudsmans- och

militieombudsmansämbetena. Jag instämmer sålunda i vad Konstitutionsutskottet

i sitt utlåtande över den vid 1928 års riksdag i nämnda syfte framförda

motionen anfört därom, att militieombudsmannens arbetsbörda fortfarande torde

vara så pass betydande, att den icke lämpligen kan förenas med justitieombudsmannens

hos en ämbetsman. Det gäller icke blott att tillse, huruvida en utökning

av arbetskrafterna å justitieombudsmansexpeditionen möjligen skulle

kunna medgiva genomförandet av en dylik reform, utan man måste jämväl taga

i beaktande, huruvida icke justitieombudsmannen, på sätt nyss berörts, personligen

skulle erhålla en arbetsbörda, som icke medgåve ämbetets utövande

på det sätt, som därmed varit avsett. I propositionen örn militieombudsmansämbetets

inrättande framhölls såsom önskvärt, att justitieombudsmannen vid

fullgörandet av sin viktiga och grannlaga uppgift själv skulle kunna i största

möjliga omfattning genomtränga och behärska ärendena. Detta förutsätter

uppenbarligen, att institutionen icke bör utvecklas till att arbeta som ett ämbetsverk.

Justitieombudsmannen bär inför riksdagen personligen ansvaret för ämbetets

förvaltning och bör då icke hava en arbetsbörda, som omöjliggör för honom

att själv till fullo sätta sig in i de förekommande ärendena, innan han

däri fattar beslut.

Genom den i motionen föreslagna överflyttningen av vissa ärenden från justitieombudsmannen

till militieombudsmannen skulle otvivelaktigt beredas ett

bättre utrymme för en del viktigare arbetsuppgifter, som nu löpa fara att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

undanträngas av det växande antalet klagoskrifter, och möjliggöras en jämnare

fördelning mellan de olika grenarna av justitieombudsmannens verksamhet.

De i motionen förordade grunderna för ärendenas fördelning mellan de båda

ombudsmännen synas vara i stort sett riktiga och lämpliga. I ett par avseenden

torde emellertid jämkningar kunna ifrågasättas. Enligt förslaget skulle

en del av de ärenden, som handläggas av länsstyrelserna och de under dem

lydande myndigheterna, överföras från justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

till militieombudsmannens. Rörande länsstyrelsernas befattning med exekutions-,

åklagare- och polisväsendet skulle justitieombudsmannen alltjämt äga

befogenhet att utöva tillsyn, medan länsstyrelsernas verksamhet i övrigt skulle

falla under militieombudsmannens kontroll. Även örn denna uppdelning rent

teoretiskt sett förefaller tilltalande, torde densamma dock måhända i den praktiska

tillämpningen kunna komma att medföra vissa olägenheter. Sålunda torde

det knappast kunna undvikas, att gränsfall uppstå, i vilka tveksamhet kan

råda om vilkendera av ombudsmännen är behörig att ingripa. Vidare må erinras,

att det ej är ovanligt, att i en och samma klagoskrift framställas anmärkningar

mot en myndighet i olika avseenden. I sådana fall vore det mindre

lämpligt, örn vederbörande ombudsman ägde behörighet att upptaga allenast

vissa klagopunkter men nödgades hänvisa de övriga till den andre ombudsmannens

prövning. Till förebyggande av dylika konsekvenser har jag, efter

samråd med militieombudsmannen, funnit mig böra förorda den jämkningen av

de i motionen föreslagna grunderna för ärendenas fördelning, att alla ärenden

rörande länsstyrelserna och övriga till landsstaten hörande myndigheter alltjämt

må handläggas av justitieombudsmannen oavsett dessa ärendens beskaffenhet.

Då i enlighet härmed ärenden rörande landsstatens befattning med lösdrivare

och alkoholister skulle höra till justitieombudsmannens ämbetsförvaltning, synas

skäl föreligga att under denna hänföra jämväl frågor av dylik beskaffenhet,

som handläggas av annan myndighet. Med hänsyn därtill, att justitieombudsmannen

enligt förslaget skulle hava att handlägga ärenden rörande ägodelningsdomarna

och ägodelningsrätterna, kan slutligen ifrågasättas, huruvida ej hans

kompetensområde bör omfatta lantmäteriväsendet i dess helhet. Det förefaller

nämligen knappast lämpligt, att ett av en lantmätare vid en jorddelningsförrättning

begånget fel skulle påtalas av militieombudsmannen, under det att, örn

den felaktiga förrättningen fastsällts av ägodelningsdomaren, talan mot denne

skulle utföras av justitieombudsmannen. På nu anförda skäl får jag föreslå,

att ärendena fördelas mellan ombudsmännen sålunda, att justitieombudsmannen

äger att handlägga ärenden rörande de civila domstolarna, fångvården, behandlingen

av lösdrivare och alkoholister, exekutions-, åklagare-, polis- och lantmäteriväsendet

ävensom andra ärenden, vilka röra länsstyrelserna eller under dem

hörande myndigheter, samt att ärenden rörande krigsdomstolarna ävensom alla

ärenden rörande statens ämbets- och tjänstemän i övrigt hänföras under militieombudsmannens

ämbetsförvaltning.

I förevarande ärende har jag samrått med min närmaste företrädare i ämbetet,

vilken förklarat sig i allt väsentligt dela min här uttalade uppfattning.

Under åberopande av vad jag nu anfört får jag vördsamt avgiva det utlåtande,

att en förändring i den riktning, som i motionen avses, otvivelaktigt skulle

vara till fromma för justitieombudsmansämbetet och sålunda är att förorda, såframt

Utskottet finner den kunna genomföras utan olägenhet för militieombudsmansämbetet.

Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen den 17 mars 1930.

SEVE EKBERG.

Gösta Stenlund.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

9

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Sedan Konstitutionsutskottet anhållit om mitt yttrande över en av herr

Schlyter inom första kammaren väckt motion angående ändrad arbetsfördelning

mellan riksdagens justitieombudsman och dess militieombudsman, får jag med

anledning härav vördsamt anföra följande.

Under de första åren efter militieombudsmansämbetets inrättande var antalet

hos militieombudsmannen diarieförda ärenden högst betydande och översteg väsentligt

det antal ärenden, som under samma tid förekommo hos justitieombudsmannen,

och för övrigt även det antal ärenden, som för närvarande handlägges

av justitieombudsmannen. Sedermera har antalet hos militieombudsmannen

förekommande ärenden nedgått. Detta förhållande har, såsom motionären framhåller,

å vissa håll framkallat tanken på att helt överflytta militieombudsmannens

arbetsuppgifter till justitieombudsmannen. Motionären har emellertid icke

upptagit denna tanke utan i stället — med hänsyn till den särskilt under de

senaste åren framträdande ökningen i justitieombudsmannens arbetsbörda —

föreslagit överflyttning av vissa arbetsuppgifter från justitieombudsmannen till

militieombudsmannen. För bedömande av dessa båda i olika riktning framkomna

förslag torde frågan örn militieombudsmannens nuvarande arbetsbörda

vara av särskild betydelse; och skall jag därför yttra något om denna.

Under de fyra senaste åren — under vilken tid jag innehaft militieombudsmansämbetet

-— har antalet handlagda ärenden utgjort:

under 1926 ............... 304 ärenden

» 1927 ............... 279 »

» 1928 ............... 208 »

» 1929 ............... 226 »

Örn härifrån avgå vissa från myndighet inkomna ärenden m. fl., blir antalet

återstående ärenden:

under 1926 ............... 274 ärenden

» 1927 ............... 245 »

» 1928 ............... 188 »

» 1929 ............... 203 »

En viss nedgång i de diarieförda ärendenas antal är således för perioden i

dess helhet obestridlig. Emellertid vill jag på grund av egen erfarenhet såsom

min uppfattning framhålla, att antalet diarieförda ärenden icke utgör en fullt

tillförlitlig mätare på arbetsbördan. Till militieombudsmannens betydelsefullaste

ämbetsuppgifter hör den kontroll, som han utövar av eget initiativ,

särskilt vid eller i samband med inspektioner. Denna militieombudsmannens

verksamhet, som bland annat innefattar granskning av samtliga protokoll i

såväl krigsrättsmål som disciplinära bestraffningsärenden, tager avsevärd tid

i anspråk men ger sig ej uttryck i diarienummer i annan mån, än då anmärkningar

i särskilda fall framställas. Vidare förekommer i stor utsträckning, att

till militieombudsmannen göras muntliga framställningar från myndigheter och

enskilda, vilka framställningar ofta föranleda undersökningar och hänvändelser

av olika slag, utan att detta kommer till synes i några diarienummer. Slutligen

är det givet, att arbetsbördans omfattning mycket beror på ärendenas beskaf
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 18 Käft. (Nr 28.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

fenhet och att enstaka ärenden i fråga om det arbete, de föranleda, kunna uppväga

en mångfald andra. Såsom exempel härpå vill jag nämna två av mig

under förra året handlagda, i Högsta domstolen såsom första instans anhängiggjorda

åtal. I båda fallen krävdes omfattande undersökningar hos myndigheter,

förhör med ett stort antal personer samt författande av ett flertal mycket vidlyftiga

skrifter.

I den vid 1928 års riksdag väckta motionen samt i den offentliga diskussionen

har särskilt framhållits, att antalet av de utav militieombudsmannen anhängiggjorda

åtalen icke är stort, och har antalet åtal ofta tagits såsom mätare

på arbetsbördans omfattning. Man förbiser emellertid därvid, att flertalet

ärenden föranleda skriftväxling, vilken ibland kan bliva av större omfattning,

samt att undersökningar örn innehållet i och innebörden av vederbörliga författningar

ofta är besvärlig och tidsödande. Det må även framhållas, att till

militieombudsmannen ingivna framställningar ofta gå ut på att vinna rättelse

eller ersättning på grund av en oriktigt företagen åtgärd (t. ex. ändring i en

oriktigt bestämd tjänstgöring, ersättning för skada uppkommen genom någon

felaktig åtgärd). De framställningar av denna art, som finnas befogade och

utan åtal leda till önskvärt resultat, böra givetvis jämställas med de ärenden,

som leda till åtal. Vidare förekommer det i stor utsträckning, att militieombudsmannen

i framställningar till Kungl. Maj :t eller andra myndigheter hemställer

örn nya eller förändrade föreskrifter på något område eller örn förbättring

av någon bristfällig förläggning eller dylikt. (Av dessa framställningar

refereras endast ett mindre antal i ämbetsberättelserna.) Liksom för bedömande

av militieombudsmansinstitutionens värde hänsyn bör tagas till nu berörda yttringar

av militieombudsmannens verksamhet, ligger det i sakens natur, att

frågor av denna art föranleda ej ringa arbete, vilket för övrigt ej alltid kommer

till synes i handlingarna.

Även med beaktande av vad jag här anfört i fråga örn militieombudsmansämbetets

olika arbetsuppgifter och omfattningen av desamma vill jag på grund

av den erfarenhet, jag vunnit under den tid jag utövat ämbetet, såsom min

uppfattning uttala, att militieombudsmannens nuvarande arbetsbörda icke lägger

avgörande hinder i vägen för att nya arbetsuppgifter tillföras ämbetet.

Emellertid lärer man nog få räkna med att tillkomsten av nya omfattande

arbetsuppgifter kan medföra vissa konsekvenser för militieombudsmannens nuvarande

verksamhetsområde. Detta är på ett mycket naturligt sätt avgränsat

och enhetligt, vilket givetvis medför den fördelen, att militieombudsmannen

kan med särskild sakkunskap och noggrannhet utöva den kontrollerande verksamheten.

Därest nya betydande arbetsuppgifter överlämnas till militieombudsmannen,

kan följden härav bliva, att det arbetsområde, för vilket institutionen

inrättats, icke blir föremål för dess kontrollerande verksamhet i fullt samma

utsträckning, som för närvarande är fallet. Särskilt torde ej med visshet kunna

antagas, att granskning av krigsrättsprotokoll och protokoll i disciplinära bestraffningsärenden

samt överhuvud taget militieombudsmannens inspekterande

verksamhet, vilken är av delvis annan art än justitieombudsmannens, medhinnes

i hittillsvarande omfattning, örn betydande arbetsuppgifter tillkomma.

Beträffande frågan om de särskilda arbetsuppgifter, som enligt motionärens

förslag skulle överflyttas från justitieombudsmannen till militieombudsmannen,

anser jag mig böra framhålla följande.

Enligt förslaget skulle — i motsats till vad som för närvarande gäller ■—

vissa myndigheter och befattningshavare — låt vara i skilda hänseenden —

bliva underkastade såväl justitieombudsmannens som milititeombudsmannens

tillsyn. Detta skulle bliva fallet med länsstyrelserna och till landsstaten hö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

11

rande myndigheter, vilka såvitt angår deras befattning med exekutions-, åklagar-

och polisväsendet skulle bliva underkastade justitieombudsmannens tillsyn

men i övrigt militieombudsmannens. Detta förefaller knappast lämpligt. De

olika grenarna av dessa myndigheters verksamhet äro nämligen i viss mån likartade

och kunna för övrigt knappast så strängt särskiljas. Jag får i detta avseende

särskilt hänvisa till länsstyrelsernas uppgifter enligt den sociala lagstiftningen

(fattigvårdslagen, alkoholistlagen, lösdrivarlagstiftningen etc.)

ävensom till länsstyrelsernas befattning med utfärdande, fastställande och övervakande

av föreskrifter av skilda slag. Bortsett från att det säkerligen skulle

möta svårigheter att avgöra, till vilken kategori frågor av denna art borde hänföras,

synes en uppdelning av dem på olika tillsynsmyndigheter knappast vara

lämplig. Och även om det beträffande särskilda genom klagomål uppkomna ärenden

skulle låta sig göra att verkställa en uppdelning enligt de skisserade grunderna,

skulle vid inspektioner säkerligen stora svårigheter yppa sig att avgöra

vad som skulle tillkomma justitieombudsmannen respektive militieombudsmannen

att granska.

Då i fråga örn tillsynen över länsstyrelserna och till landsstaten hörande myndigheter

det ojämförligt största antalet ärenden faller inom exekutions-, åklagar-

och polisväsendet, synes det med hänsyn till vad ovan anförts lämpligast,

att även övriga ärenden beträffande dessa myndigheter kvarbliva under justitieombudsmannens

handläggning. I så fall böra även de ärenden angående

behandlingen av lösdrivare och alkoholister, som kunna gälla andra myndigheter,

handläggas av justitieombudsmannen. Dylika ärenden förete för övrigt

utpräglad saklig likhet med ärenden angående den allmänna fångvården, vilka

ju fortfarande skulle tillhöra justitieombudsmannens handläggning.

Bland de ärenden, som enligt förslaget skulle överflyttas från justitieombudsmannen

till militieombudsmannen, befinna sig vidare även sådana ärenden,

som röra myndigheter och tjänstemän inom lantmäteriväsendet. Med hänsyn

till det nära samband, som förefinnes mellan de av dessa myndigheter och tjänstemän

handlagda frågor, å ena, samt de frågor, som handläggas av ägodelningsdomare

och ägodelningsrätt, å andra sidan, synes det mig ur saklig synpunkt

riktigast, att ärenden angående nämnda myndigheter och tjänstemän

handläggas av justitieombudsmannen, som ju har tillsyn över ägodelningsdomarna

och ägodelningsrätterna.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att — därest

förslaget örn överflyttning av vissa arbetsuppgifter från justitieombudsmannen

till militieombudsmannen anses böra genomföras — ovan utvecklade synpunkter

måtte beaktas, då det gäller att avgöra, vilka uppgifter böra överflyttas.

Stockholm i militieombudsmansexpeditionen den 22 mars 1930.

GUNNAR BENDZ.

Adolf von Post.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.