Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 154 med förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

1930-05-19 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1930:6, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 154 med förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

1

Nr 0.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1930 kl. 7 e. m

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande i anledning

av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 154

med förslag till lag örn ändring i vissa delar av

lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 februari 1930 dagtecknad proposition, nr 154, Ilar Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

. protokoll, föreslagit riksdagen att dels antaga här nedan omförmälda förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar

samt förslag till förordning örn erkända sjukkassor, dels bevilja anslag till sjukkasseväsendets

befrämjande och till sjukkassor, som meddela moderskapshjälp,

samt dels medgiva, att för användningen av förstnämnda anslag skulle gälla

grunder, i huvudsak överensstämmande med ett vid utskottets utlåtande såsom

bilaga fogat förslag till bestämmelser i sådant hänseende.

De i propositionen innefattade förslagen avse en omorganisation av det

statsunderstödda sjukkasseväsendet.

Propositionen har hänvisats, i vad den avser författningsförslag till lagutskott

samt i övrigt till statsutskottet. Efter överenskommelse mellan statsutskottet

och andra lagutskottet har den behandlats av sammansatt utskott. Till

detta utskott har jämväl från statsutskottet hänskjutits Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under femte huvudtiteln framställda förslag örn anslag till

sjukkasseväsendets befrämjande (punkt 21) samt till sjukkassor, som meddela

moderskapsunderstöd (punkt 22).

Till utskottet hava ock hänvisats följande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 154 väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 267 av herr Östergren m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 417 av herr Olsson i Ramsta,

nr 443 av herr Höglund i Göteborg m. fl., ,

nr 444 av herr Höglund i Göteborg,

nr 489 av herr Brännberg m. fl.,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 2 avd. 4 haft. (Nr 6—7.) ii3« so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

nr 490 av herr Andersson i Igelboda,

nr 491 av herr Andersson i Igelboda samt

nr 492 av herr Andersson i Igelboda.

Frågans Med utgångspunkt från ett av statens besparingskommitté den 19 februari

vbidh1926nL 1925 avSivet betänkande angående omorganisation av den svenska socialförsäkriksdag.

ringen framlades vid 1926 års riksdag bland annat förslag till omorganisation

av det statsunderstödda sjukkasseväsendet — propositioner nr 113 och 117

avseende såväl sjukkassornas organisation som deras prestationer. I förstnämnda

hänseende innebar förslaget huvudsakligen, att statsbidrag skulle tilldelas

allenast en — på visst angivet sätt utvald — sjukkasseorganisation inom varje

särskilt område. Härmed avsågs att vinna en koncentration av de olika, sinsemellan

konkurrerande sjukkassorna till ett s. k. enhetskassesystem. Med genomförandet

av ett sådant hoppades man kunna dels undvika konkurrens, som verkade

hämmande på rörelsens utvidgning och fördjupning, dels och erhålla kassor,

vilka vore bärkraftiga nog för de ökade prestationer, som ur social synpunkt

ansågos erforderliga, och lämpliga för samarbete med annan socialförsäkring,

hälso- och fattigvård, samt vilka vid en eventuell övergång till obligatorisk

försäkring kunde bliva bärare av denna. I fråga örn sjukkassornas prestationer

voro de viktigaste nyheterna i förslaget, att sjukhjälpstiden — enligt

gällande lagstiftning minst 90 dagar för varje tidsperiod av 12 månader • utsträcktes

till tre år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd, samt att

utgivande av moderskapshjälp gjordes till en obligatorisk prestation för sjukkassorna.

Vidare innehöll förslaget bestämmelser avseende att avgränsa sjukförsäkringen

mot andra socialförsäkringsgrenar. Såsom vederlag för de ökade

bördor förslaget ålade sjukkassorna skulle statsbidragen avsevärt höjas. Särskilt

avsågs att genom en kraftig höjning av bidragen till kassornas sjukvårdande

verksamhet uppmuntra till en utvidgning av denna hittills inom den svenska

sjukkasserörelsen allt för åsidosatta verksamhet.

Förslaget vann ej riksdagens bifall, men riksdagen hemställde i avlaten skrivelse

örn utredning och förslag till det statsunderstödda sjukkasseväsendets omorganisation

efter vissa närmare angivna riktlinjer.

Nytt förslag Den begärda utredningen anförtroddes åt inom socialdepartementet tillkaltill

1927 års jat]e sakkunniga, vilka den 15 december 1926 avgåvo betänkande. Till 1927 års

riksdag. ^sdag framlade därefter Kungl. Maj:t i propositioner nr 113 och 114 nytt

förslag till reformering av sjukkasseväsendet. I detta förslag hade den statsunderstödda

sjukförsäkringen enligt riksdagens direktiv uppdelats på två olika

slags organ, primärsjukkassor och distriktssjukkassor. De förstnämnda skulle

omhänderhava sjukförsäkringen i den inom sjukkasserörelsen nu allmänt förekommande

omfattningen, nämligen meddelande av sjukpenning intill 100 dagar

för varje sjukdomsfall jämte moderskapshjälp. Ställningen som primärsjukkassa

skulle tillkomma varje vid lagstiftningens genomförande registrerad sjukkassa,

sorn uppfyllde därför stadgade betingelser. Hybildadc organisationer skulle

däremot erhålla nämnda ställning allenast i fall de ansåges socialt behövliga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

3

Primärsjukkassorna skulle, där så kunde ske, vara anslutna till distriktssjuklcassor.

Inom varje område fick allenast finnas en distriktssjukkassa. Denna

hade att meddela sjukpenning efter utgången av primärsjukkassans sjukhjälpstid

intill två år för varje sjukdomsfall samt bereda ersättning för sjukvård i viss

omfattning — i regel av kostnaderna för vanlig läkarvård. Distriktssjukkassan

kunde emellertid även för alla eller vissa medlemmar meddela jämväl

den sjukhjälp, som skulle tillkomma primärsjukkassa. Förslaget upptog en avsevärd

höjning av statsbidragen till sjukkasseväsendets främjande.

Kungl. Maj:ts förslag tillstyrktes med vissa jämkningar av vederbörande utskottet

men vann icke riksdagens bifall.

Under föregående år igångsattes inom socialdepartementet ny utredning Nu färdig

rörande sjukförsäkringens omdaning. Denna utredning uppdrogs åt särskilda

sakkunniga, vilka emellertid skulle hava att samråda med av departementschefen

tillkallade representanter för den frivilliga sjukkasserörelsen. De sakkunniga

avgåvo sitt betänkande den 11 oktober 1929. Förslaget, vilket var enhälligt

och till vilket jämväl de utsedda sjukkasserepresentanterna anslutit sig,

ligger till grund för den nu föreliggande propositionen. I denna föreslås, liksom

i 1927 års propositioner, ett organisationssystem med två slags kassor, ehuru

kassorna erhållit andra benämningar, nämligen lokalsjukkassor och centralsjukkassor,

samt något olika ställning. För båda slagen av kassor skall verksamhetsområdet

vara lokalt begränsat i anslutning till den kommunala indelningen.

Lokalsjukkassa skall sålunda till verksamhetsområde i regel hava viss eller vissa

kommuner och centralsjukkassa visst eller vissa landstingsområden eller stad,

som icke deltager i landsting. Allenast en kassa av varje särskilt slag får finnas

inom varje särskilt område. Samtliga medlemmar av lokalsjukkassa skola tillhöra

centralsjukkassan för området. Kassorna skola vara öppna för anslutning

från alla inom verksamhetsområdet boende personer, vilka hava ett tillfredsställande

hälsotillstånd och fylla vissa villkor med avseende å ålder. Beträffande

sjukkassornas prestationer föreslås, att medlem skall vara tillförsäkrad

sjukpenning för en sjukhjälpstid av minst 2 år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd

samt därjämte ersättning för utgifter till sjukvård i viss omfattning.

Lokalsjukkassan skall svara för sjukpenningen under de första 21 dagarna

vid varje sjukdomsfall och centralsjukkassan för den återstående sjukhjälpstiden.

Ersättning för sjukvårdsutgifter skall i första hand utbetalas av lokalsjukkassan,

men för varje år skall ske en utjämning av kostnaderna genom centralsjukkassan

på det sätt, att lokalsjukkassan skall av centralsjukkassan återfå viss andel av

sina kostnader. Statsbidragen föreslås väsentligt höjda i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som innefattades i 1927 års förslag. För de första

åren efter lagstiftningens ikraftträdande beräknas statsverkets utgifter till sjukkasseväsendets

främjande komma att uppgå till omkring 8.2 milj. kr. mot för

budgetåret 1930/1931 enligt nuvarande grunder beräknade 3.0 milj. kr.

Beträffande förslaget i övrigt, i den mån redogörelse därför ej lämnas här

nedan, hänvisas till propositionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Motionerna.

Utskottet.

Semi tncin set 11 stats- och andrei lagutskotts utlåtande nr 6.

De väckta motionerna ställa sig å regeringsförslagets grund, men vissa större

eller mindre jämkningar i detta yrkas. Till de sålunda framställda ändringsförslagen

återkommer utskottet här nedan. I den måll redogörelse där ej lämnas

för motionernas innehåll, hänvisas till respektive motioner.

Att den svenska frivilliga sjukförsäkringen är i behov av en genomgripande

omdaning, därom torde numera praktiskt tag''et råda enighet. Enbart den omständigheten,

att under de senare åren tre olika regeringsförslag framlagts i

ämnet, för övrigt av tre olika regeringar, utgör i detta hänseende ett talande

vittnesbörd. Under det hittills bedrivna arbetet på en reform å området har ock

kunnat konstateras enighet i stort sett rörande de väsentligaste önskemålen med

avseende å reformens innehåll. Dessa önskemål kunna i korthet sammanfattas

sålunda: en mera enhetlig organisation av försäkringen, väsentligt utvidgade

prestationer från försäkringens sida, möjlighet till samarbete med övriga socialförsäkringsgrenar

men på samma gång en rationell avgränsning mot dessa samt

slutligen ökat understöd från statens sida till försäkringen.

Av de problem, som i anslutning till berörda önskemal mött under i ef ormarbetets

gång. har det framför allt varit frågan örn försäkringens organisation,

som vållat svårigheter. På denna punkt hava betydande meningsskiljaktiglietei

yppat sig. Närmast hava dessa haft sin rot i motsättningen mellan de två skilda

organisationstyper, som kunna urskiljas inom den nuvarande sjukkasserörelsen

i vårt land — lokalsjukkassorna och rikssjukkassorna. Emellertid har, såsom

i det föregående anmärkts, numera enighet kunnat åvägabringas mellan representanter

för nämnda båda organisationstyper kring det av de sakkunniga under

föregående år utarbetade organisationsförslaget. Detta har i nära nog oförändrat

skick upptagits i den föreliggande propositionen.

Såvitt utskottet vid sin granskning kunnat finna, innebär nämnda förslag i

det stora hela en lycklig lösning av den omstridda frågan. Principiellt ansluter

det sig såtillvida till det i 1927 års proposition innefattade, som det upptager

systemet med två olika slags kassor. Därigenom att kassornas verksamhetsområden

nu geografiskt avgränsas i anslutning till den kommunala indelningen och

att i regel allenast en kassa av varje slag får verka på varje särskild plats, tillgodoses

emellertid kravet på enhetlighet i organisationen långt bättre än i det

föregående förslaget. Efter vad det synes når man nu i detta avseende så långt,

som med hänsyn till de bestående förhållanden kan anses möjligt. Anordningen

med självständiga lokala försäkringsorgan, vilka hava ett begränsat verksamhetsområde

samt svara för en betydande del av försäkringsbördorna, giver garanti

för en effektiv kontroll vid inträffande sjukdomsfall samt möjlighet till samarbete

med andra försäkringsgrenar. Å andra sidan åstadkommes genom de

stora centralsjukkassorna en utjämning av försäkringsriskerna och därmed ekonomisk

stabilisering av verksamheten.

Genomförandet av det föreslagna organisationssystemet kommer visserligen

att medföra en betydande omgestaltning av de nuvarande kassorna, vilka i många

fall tvingas att helt upphöra med självständig verksamhet för att uppgå i en

enhetsorganisation. Med de övergångsbestämmelser, som äro knutna till för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

slaget, gives dock ett skäligt tidsutrymme för denna ombildning, och särskilda

anordningar äro för övrigt vidtagna för att övergången till den nya oidningen

må kunna ske så smidigt som möjligt. I detta sammanhang må ock såsom en

särskild förtjänst hos förslaget påpekas, att det långt bättre än det senast framlagda

sörjer för tillgodoseendet av äldre, redan försäkrades intressen.

Vad angår övriga delar av det föreliggande reformförslaget står det i nära

överensstämmelse med det, som senast var föremål för riksdagens prövning, och

utskottet har i huvudsak kunnat giva det sin anslutning. Att meddelandet av

sjukvårdsförsäkring göres till en obligatorisk prestation för de statsunderstödda

sjukkassorna är ett önskemål, som uttalades redan i 1926 års riksdagsskrivelse

och som kraftigt underströks i sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande

i anledning av 1927 års förslag. Den utvidgning i förhållande till sistnämnda

förslag av sjukvårdsprestationen, som nu förordas — att kassorna under

vissa förutsättningar och i viss utsträckning skola svara jämväl för sjukhusv ard

_synes välgrundad och har icke mött motstånd fran något hall. Bestämmelserna

i detta hänseende äro ock utformade på sådant sätt, att de ekonomiska konsekvenserna

för kassorna och för statsverket icke behöva ingiva några betänkligheter.

Det må framhållas, att såväl medicinalstyrelsen som centralstyrelsen för

Sveriges läkarförbund uttalat sig för genomförandet av en sjukvårdsförsäkring

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslås i propositionen. Utsträckningen

av sjukhjälpstiden, i vad angår sjukpenning, till två år förordades i 1927

års förslag. Då i den föreliggande propositionen föreslås, att sjukdagsbidrag

skall kunna erhållas för ytterligare ett år — d. v. s. för en sammanlagd sjukhjälpstid

av tre år vid ett sammanhängande sjuklighetstillstånd — därest någon

kassa frivilligt åtager sig sådan understödstid, innebär detta ett tillmötesgående

mot det inom stora kretsar omfattade och i 1926 ars proposition tillgodosedda

önskemålet örn en obligatorisk minsta sjukhjälpstid av tre ar. Utskottet har

intet att däremot erinra.

Den föreslagna reformens genomförande kommer att medföra väsentligt

ökade utgifter för statsverkets del i och för bidrag till sjukkasseverksamheten.

Utskottet delar emellertid föredragande departementschefens uttalade

uppfattning, att det är av utomordentlig vikt för samhället, att den frivilliga

självhjälpsverksamhet, som utövas av sjukkassorna, utvidgas och fördjupas,

ävensom att en ökad effektivitet i försäkringen icke torde kunna vinnas,

med mindre staten utfäster ökade bidrag. Det synes ock utskottet påtagligt, att

statsverkets kostnader för bidrag till sjukkasseverksamheten komma att i åtskillig

utsträckning kompenseras genom minskade utgifter för pensionstillägg

och understöd från den allmänna pensionsförsäkringen samt för den allmänna,

fattig- och hälsovården.

Såsom av det anförda framgår, finner utskottet sig kunna i huvudsak förorda

Kungl. Maj:ts proposition. Utskottet övergår nu till att i samband med de

särskilda förslagen behandla de punkter, där jämkningar synas med hänsyn till

väckta motioner eller eljest vara lämpliga eller särskilt uttalande från utskottets

sida i övrigt ansetts påkallat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

Specialmotivering.

A. Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

örn understödsföreningar.

Mot detta förslag har utskottet intet att erinra.

B. Förslag till förordning om erlända sjukkassor.

4§.

Enligt denna paragraf skall centralsjukkassa i regel till verksamhetsområde

hava ett eller flera landstingsområden eller stad, som icke deltager i landsting.

I motiveringen till det sakkunnigbetänkande, vilket ligger till grund för propositionen,

uttalas, att centralsjukkassorna höra erhålla en stark ställning och att

en medlemssiffra av 30,000—40,000 bör anses önskvärd. I anslutning härtill

hava de sakkunniga uppgjort ett preliminärt förslag till landets indelning i centralsjukkasseområden,

enligt vilket antalet centralsjukkassor —- bortsett från

sådana omfattande allenast stad — skulle uppgå till 11. Departementschefen

har förklarat sig dela uppfattningen örn vikten av att erhålla starka centralsjukkassor

men uttalat, att det närmare genomförandet av indelningen borde, på sätt

de sakkunniga förordat, förberedas av en särskild av Kungl. Majit tillsatt delegation,

vilken skulle samråda med representanter för sjukkasseverksamheten.

Motion il: I motion II: 489 av herr Brännberg m. fl. framhålles, att enligt de sakkun
489.

nigas preliminära indelningsförslag Göteborgs och Bohus samt Hallands läns

landstingsområden skulle bilda ett centralsjukkasseområde samt Älvsborgs och

Skaraborgs läns landstingsområden likaledes ett. Enligt motionärernas uppfattning

skulle båda dessa centralsjukkasseområden bliva alltför små, och skulle det

ej heller möta några svårigheter att sammanslå dem till ett.

utskottet. Även för utskottet står det klart, att centralsjukkassorna böra erhålla en

möjligast stark ställning. Givet är emellertid, att vid indelningen av landet i

centralsjukkasseområden många, faktorer av olika art och betydelse måste tagas

i betraktande. På sätt de sakkunniga och departementschefen anfört, synes lämpligt,

att det närmare genomförandet av denna indelning förberedelsevis hänskjutes

till en särskild delegation, som arbetar i nära kontakt med representanter

för sjukkasseverksamheten. Vid sådant förhållande torde det ej böra ifrågakomma

att för närvarande meddela några anvisningar — i vidare mån än som

under ärendets beredning redan skett — rörande sättet för indelningen.

9—11 §§.

Enligt dessa paragrafer skall erkänd sjukkassa vara pliktig bevilja inträde

för alla inom verksamhetsområdet boende personer, vilkas ålder icke understiger

femton och ej överstiger fyrtio år, under förutsättning att hälsotillståndet är tillfredsställande

och anslutning i förekommande fall sökes till vederbörande central
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

7

resp. lokalsjukkassa. Under de första tolv månaderna från det kassan antagits

till erkänd sjukkassa skall denna plikt under motsvarande förutsättningar avse

personer i åldern intill fyrtiofem år. Å andra sidan är erkänd sjukkassa — utom

i vissa särskilt angivna fall — förbjuden att såsom medlem mottaga person, som

redan fyllt femtio år.

Det kan måhända ifrågasättas, örn det är lämpligt att i författningen uppställa

så många olika åldersgränser. Att höja den åldersgräns, som föreslås beträffande

erkänd sjukkassas plikt att mottaga medlemmar, synes emellertid icke

tillrådligt. Med hänsyn till den ökade sjukdomsrisk, som i allt fall beträffande

män gör sig gällande vid fyrtioårsåldern, torde en sådan höjning icke böra företagas

utan att samtidigt sörjes för en gradering av avgifterna i förhållande till

inträdesåldern. För närvarande arbeta emellertid sjukkassorna allmänt med

genomsnittsavgifter lika för alla inträdesåldrar och beräknade efter kassans hela

medlemsbestånd. Stora svårigheter torde möta att på denna punkt genomdriva

någon ändring. Det förtjänar att erinras, att i Danmark med dess kraftigt utvecklade

frivilliga sjukkasserörelse samma åldersgräns, som här föreslagits,

gäller i fråga om kassornas plikt att mottaga medlemmar. För övrigt gäller där

denna gräns praktiskt taget även i fråga örn kassas rätt att mottaga medlemmar,

i det att kassorna allenast undantagsvis få mottaga personer, som överskridit

fyrtioårsåldern.

Å andra sidan synes det icke föreligga giltig anledning att hindra kassa, som

så önskar, att bevilja inträde för personer med något högre ålder än 40 år. Med

hänsyn till de tvingande regler rörande överflyttning, som upptagas i förslagets

15 §, bör emellertid denna rätt för kassorna icke göras alltför vidsträckt. Den i

förslaget upptagna gränsen av 50 år torde få anses lämplig.

Bestämmelsen, att erkänd sjukkassa under det första verksamhetsåret skall

vara öppen för anslutning från personer i ålder upp till 45 år, tager, såsom framhålles

i det sakkunnigbetänkande, vilket ligger till grund för propositionen, närmast

sikte på det fall, att en utbredning av sjukkasseverksamheten äger rum

genom bildandet av en helt ny lokalsjukkassa, men blir tillämplig även vid övergången

till det nya organisationssystemet, då till lokalsjukkassa antages en förut

verkande sjukkassa. I förstnämnda fall synes stadgandet särskilt påkallat, men

även i den senast angivna situationen torde det, med hänsyn till den avmattning

i nyrekryteringen under övergångstiden, som man kanske har att räkna med,

hava fog för sig.

Vid anförda förhållanden har utskottet icke funnit sig böra förorda någon

ändring i Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar.

15 §.

Förevarande paragraf innehåller bl. a. de tvingande bestämmelser angående

överflyttning i samband med ombyte av boningsort, vilka utgöra en följdriktig

konsekvens av det föreslagna organisationssystemet. Medlem, som flyttar från

en kassas verksamhetsområde till annans, skall icke äga kvarsta i gamla kassan

men däremot äga rätt att oberoende av ålder och hälsotillstånd vinna inträde i

Utskottet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

Motioner.

Utskottet.

kassan för den nya boningsorten oell att därvid ingå i sjnkhjälpsklass, som närmast

motsvarar den, lian tillhörde i den gamla kassan. Med hänsyn särskilt till

ifrågavarande överflyttningssystem föreslås i 27 §, att varje erkänd sjukkassa

skall hava åtminstone fyra sjukhjälpsklasser med sjukpenning å en, två, tre och

fyra kronor. Enligt de föreslagna statsbidragsbestämmelserna skall statsbidrag

ej få beräknas för medlem, som tillförsäkrats högre sjukpenning än sex kronor.

I de likalydande motionerna I: 267 av herr Ostergren m. fl. och II: 443 av

herr Höglund i Göteborg m. fl. anföres:

»I städerna och i större industrisamhällen komma troligen kassorna att inrättas

med det högsta tillåtna antalet klasser. Men på landsbygden åter torde väl regeln

bliva, att fyra kronor kommer att bliva den högsta sjukhjälpen, som utbetalas.

Mär en medlem då kommer ifrån någon av de kassor, som meddela högsta sjukhjälp,

och han där är i besittning av denna förmån, så skulle han nödgas nöja

sig med att placeras i fyra-kronors-klassen. Han kanske fortfarande har sin

gamla arbetsanställning, men av någon anledning måste bosätta sig i någon angränsande

landskommun, och i så fall är i lika stort behov av den högre sjukhjälpen

som förut. Även bostadsbrist och arbetslöshet kan tvinga större antal

medlemmar att skifta bostadsort, men som tänker att flytta tillbaka, örn tillfälle

gives, eller till någon annan jämförlig plats. Sådana medlemmar torde i stor

omfattning inte kunna återvinna sina förut innehavda rättigheter av flera skäl,

såsom överskriden åldersgräns, försämrad hälsa m. m. Men denna olägenhet bör

avhjälpas, vilket kan ske antingen genom att ålägga samtliga lokalsjukkassor

att inrätta sig med högsta tillåtna antal klasser, såsom föreslogs i motion nr 268

i första kammaren år 1926, eller genom att låta sådan medlem återfå sin rätt

i högre klass, när han återflyttar till en lokalsjukkassa, som med sina prestationer

närmare motsvarar den, som har beviljat honom de förmånligaste rättigheterna.

Då den första linjen blivit till viss del beaktad i föreliggande proposition

gentemot Kungl. Maj:ts proposition, nr 117, år 1926, så vilja vi nu föreslå

en lösning efter den andra linjen.»

I anslutning härtill föreslås ett tillägg till 15 § andra stycket av följande

lydelse:

»Medlem som genom flyttning från en kassa till en annan, enligt denna §, icke

erhåller samma förmån, som han förut tillförsäkrats, äger rätt att återfå samma

förmåner, eller närmast motsvarande, om medlemskap återvinnes i kassa som

meddelar sådan.»

Utskottet finner de av motionärerna anförda synpunkterna värda beaktande.

Emellertid torde vissa förbehåll böra uppställas för den ifrågasatta rätten för

medlem att vid förnyad överflyttning inträda i klass, som närmast motsvarar

den han ursprungligen tillhörde. Det synes icke rimligt, att en dylik rätt skall

förefinnas, därest medlem allenast en kortare tid, exempelvis några månader,

före den första flyttningen tillhört en högre klass. Ej heller finnes anledning

låta rätten fortbestå under obegränsad tid. Utskottet anser därför, att vissa tidsgränser

böra uppställas i båda de nu angivna avseendena, därvid en tid av fem

år i förra fallet och tre år i senare fallet synes lämplig. Utskottet förordar ett

tillägg till paragrafen i enlighet med det nu anförda.

21 §.

Ersättning för sjukvård skall enligt denna paragraf utgivas vid varje sjukdom,

som enligt läkares utsago kräver läkar- resp. sjukhusvård. I fråga örn sjuk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

9

penning föreskrives i 23 §, att sådan skall utgivas vid sjukdom, som medför

förlust av arbetsförmågan eller för vars botande den sjuke enligt läkares föreskrift

bör fullständigt avhålla sig från arbete. Läkarens utsago blir alltså i förekommande

fall avgörande. Då förslaget utgår från att fritt läkarval skall tillkomma

medlemmarna, blir det som regel den av den sjuke själv anlitade läkaren,

som har avgörandet i sin hand.

I nu berörda avseende står det föreliggande förslaget på samma ståndpunkt

som 1927 års regeringsförslag. Rörande de motsvarande bestämmelserna i sistnämnda

förslag anförde riksdagens sammansatta stats- och andra lagutskott i

sitt utlåtande nr 1 följande:

»Från olika håll hava anförts betänkligheter mot att på detta sätt göra kassornas

betalningsskyldighet beroende av läkarens större eller mindre välvilja vid

bedömandet av den sjukes behov av vård eller vila. Men denna olägenhet måste

alltid i någon mån medfölja systemet med fritt läkarval. Detta system medför

emellertid i andra hänseenden betydande fördelar, och kravet därpå lärer ej

uppgivas vare sig av sjukkassemedlemmarna eller av läkarkåren. De huvudsakliga

olägenheterna av systemet torde ock — såsom även framhållits i såväl sakkunnigbetänkandet

som propositionen — vara undanröjda genom bestämmelsen

att den sjuke själv skall betala den del av vårdkostnaden, som går utöver två

tredjedelar av vad kostnaden enligt taxa bort uppgå till.

Utskottet anser sig sålunda ej böra föreslå någon ändring i Kungl. Maj:ts

förslag på denna punkt. Emellertid vill utskottet framhålla, att dessa bestämmelser

ej böra tolkas så att den anlitade läkarens utsago äger absolut vitsord.

Utskottet finner det lämpligt, att de sjukkassor, som så kunna, genom s. k. förtroendeläkare

granska inkomna läkarintyg och underkasta tvivelaktiga fall prövning.

Genom samrådande mellan intygsgivaren och förtroendeläkaren kunna väl

i allmänhet missförstånd och meningsskiljaktigheter undanröjas. Men drives

någon gång saken till sin spets, d. v. s. till rättegång, äger kassan frihet att

prestera bevisning örn att det åberopade intyget är oriktigt.»

I den föreliggande propositionen har departementschefen uttalat sin anslutning

till de sålunda hävdade synpunkterna men funnit några bestämmelser i

ämnet icke behöva meddelas.

Utskottet begagnar tillfället att ånyo understryka vad utskottet år 1927

anförde. I likhet med departementschefen finner utskottet emellertid obehövligt

att i förordningen upptaga några särskilda bestämmelser angående sjukkassas

anlitande av förtroendeläkare.

23 §.

Då det till innevarande års riksdag framlagda förslaget till vanartslag blivit

utan realbehandling av vederbörande utskott avstyrkt, torde det i andra stycket

av förevarande paragraf förekommande uttrycket »allmän arbetsanstalt» böra

utbytas mot den för närvarande gällande benämningen »tvångsarbetsanstalt».

2G §.

I förevarande paragraf stadgas beträffande rätt till sjukpenning en karenstid

av tre dagar vid varje .sjukdomsfall, den dag då sjukdomsfallet inträffade

inberäknad. Härutinnan överensstämmer förslaget med 1927 års proposition. I

motion II: 489 av herr Brännberg m. II. yrkas sådan ändring av ifrågavarande

Utskottet

1927.

Departementschef

en.

Utskottet.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

Utskottet.

Motion II:

490.

Utskottet.

bestämmelser, att då sjukdom varar längre än tre dagar, sjukpenning skall utgivas

från och med andra sjukdomsdageii.

Under åberopande av de skäl för förslagets ståndpunkt, som anförts i 1926

års sakkunnigbetänkande, 1927 års och föreliggande proposition samt sammansatta

stats- och andra lagutskottets utlåtande i anledning av 1927 års förslag,

får utskottet förorda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

29 §.

Denna paragraf innefattar reglerna angående fördelningen mellan lokaloch

centralsjukkassa av utgifter för sådan sjukhjälp, som består i sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård. Det stadgas, att lokalsjukkassa skall

svara för sjukhjälp av angiven beskaffenhet i vad avser de första 21 dagarna

vid varje sjukdomsfall samt centralsjukkassan för återstoden d. v. s. upp till

två år och eventuellt längre. Särskilda regler meddelas för avgörande av frågan,

när ett nytt sjukdomsfall skall anses föreligga.

I motion II: 490 av herr Andersson i Igelboda yrkas, att sjukhjälpstiden för

lokalsjukkassa, såvitt angår understöd av ifrågavarande art, måtte bestämmas

till allenast 15 dagar. Till stöd för detta yrkande anföres i motionen följande:

»En av de sakkunniga gjord undersökning i fråga örn fördelningen av sjukhjälpsbördan

på de två slagen av sjukkassor (lokal- och centralsjukkassor), se

sid. 43 sakkunnigebetänkandet, utvisar följande: vid 10 dagars självrisk för

lokalsjukkassa faller 27.7 % av hela sjukhjälpen på denna kassa, vid 15 dagar

35.1 %, vid 21 dagar 42.5 %, o. s. v. Denna beräkning håller dock icke vid

onormalt hög sjukhjälp. Vid influensaepidemier t. ex., som icke sällan förekomma,

och där sjukhjälpen i regel stannar inom tjuguen dagar, kan detta dagantal

för självrisken lätt medföra, att lokalsjukkassan får bestrida upp till 60 å

70 % av hela sjukhjälpsbördan, under det att den mera bärkraftiga centralsjukkassan

kommer helt lindrigt undan. Det förefaller mig vara uppenbart, att

denna fördelning av hjälpen på de olika slagen av sjukhjälpsorgan icke blivit

den bästa möjliga.

Rikssjukkassornas centralorganisation har ock vid behandlingen av de sakkunnigas

förslag uttalat, att då huvudsyftet med inrättandet av stora centralsjukkassor

är att åstadkomma riskutjämning, böra också dessa kassor bära den

tyngsta bördan och därmed åstadkomma stabilisering i kassornas ekonomi.

Självrisk i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit, medför en osäkerhet i

lokalsjukkassornas ekonomi, vilken kan bli till hinder för verksamhetens utveckling,

framhåller organisationen vidare. Centralorganisationen förordar därför,

att ifrågavarande självrisk nedsättes till 15 dagar för kassor med lägre

medlemsantal än 500.

En självrisk för lokalsjukkassa av 15 dagar gör, såsom ovan påvisats, 35.i %

eller mera än en tredjedel av all utgående sjukhjälp. För mili del hyser jag

deu uppfattningen, att det skulle vara synnerligen lyckligt för hela rörelsen

och densammas pånyttfödelse, örn riksdagen stannade härvid.»

Visserligen torde nian kunna utgå från, att den i propositionen föreslagna

självrisken för lokalsjukkassorna i regel icke skall komma att verka alltför påfrestande

för dem. Men det lärer icke kunna förnekas, att svårigheter under

vissa omständigheter kunna uppstå. Utskottet tänker härvid dels på tiden närmast

efter reformens genomförande, då många av lokalsjukkassorna säkerligen

komma att vara i avsaknad av nämnvärda fonder, och dels på den i motionen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

11

berörda situationen, att en omfattande epidemi utbryter, som för kortare eller

längre tid föranleder onormalt höga utgifter för sjukhjälp. Utskottet har därför

ansett skäl föreligga att i viss utsträckning tillmötesgå det i motionen framförda

önskemålet och förordar, att den i propositionen till 21 dagar föreslagna sjukhjälpstiden

för lokalsjukkassa nedsättes till 18 dagar. Även med en dylik

nedsättning synes för lokalsjukkassorna kvarstå ett självansvar i sådan utsträckning,

att det garanterar nödig återhållsamhet och kontroll vid verksamhetens

bedrivande. Väsentligt mer än Vä av den samlade risken kommer i allt

fall att åvila lokalsjukkassorna.

Den nämnda av utskottet förordade ändringen i förevarande paragraf medför,

att en jämkning bör vidtagas jämväl beträffande 40 §, sista stycket.

32 §.

Här behandlas frågan om sjukförsäkringens ställning i sådana fall. där

ersättning utgår till den sjuke från annat håll. Jämlikt f örsta stycket är kassa

oförhindrad att i stadgarna bestämma begränsning av understödsrätten vid

sjukdomsfall, i anledning av vilket den sjuke jämlikt lag eller författning eller

på grund av utfästelse är berättigad att av annan erhålla avlöning eller annan

ersättning eller vård, som ej utgör fattigvård. Dock får inskränkning i understödsrätten

ej göras av den anledning, att den sjuke är berättigad till pension

eller understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring. Vad i första stycket

är stadgat äger motsvarande tillämpning i fråga örn understöd i form av moderskapshjälp.

Enligt sista stycket är sjukkassa ''pliktig att i vissa fall. nämligen

då den sjuke är berättigad till ersättning jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar eller gällande bestämmelser

örn ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

iakttaga en närmare angiven begränsning av rätten till sjukpenning.

Med ifrågavarande föreskrifter böra jämföras vissa stadganden i punkt 4,

andra stycket a) och b), av de föreslagna statsbidragsbestämmelserna, enligt

vilka sjukdagsbidrag ej får beräknas för dag. då medlem uppburit ersättning

enligt de i sista stycket av 32 § omförmälda författningarna eller då han eljest

av allmänna medel åtnjutit avlöning eller annan ersättning med minst en krona.

I motion II: 490 av herr Andersson i Igelboda yrkas, att första och andra

styckena i 32 § måtte utgå. Därjämte framställas i motionerna I: 267 av herr

Östergren m. fl. samt II: 443 av herr Höglund i Göteborg och 491 av herr

Andersson i Igelboda yrkanden, att föreskriften under punkt 4, andra stycket b)

i statsbidragsbestämmelserna örn att sjukdagsbidrag ej får beräknas för dag, då

medlem »eljest av allmänna medel åtnjutit avlöning eller annan ersättning med

minst en krona», måtte uteslutas.

Till de senast berörda yrkandena återkommer utskottet i samband med behandlingen

av statsbidragsbestämmelserna. Någon anledning förhindra kassa,

som så önskar, att i sina stadgar upptaga bestämmelser jämlikt 32 § första

stycket rörande begränsning av understödsrätten synes icke föreligga. Sådan

rätt för kassorna förefinnes redan enligt gällande sjukkasselag för övrigt 1

Motioner.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

Motion II:

492.

Utskottet.

vidare omfattning än nu föreslås. Förbehållet i sista punkten av första stycket

återfinnes nämligen icke i den nuvarande lagen. Det föreslagna andra stycket i

paragrafen synes däremot för närvarande överflödigt. På sätt departementschefen

anfört, hava visserligen särskilda sakkunniga den 26 september 1929 avlämnat

betänkande angående moderskapsskydd, i vilket bl. a. föreslås vissa understöd

av allmänna medel till barnaföderskor, som äro mindre bemedlade resp.

sysselsatta i industriellt arbete. Detta betänkande befinner sig emellertid

ännu på remiss till olika myndigheter och sammanslutningar och har följaktligen

icke föranlett någon framställning till innevarande års riksdag. Departementschefen

anför också, att det närmare sambandet mellan moderskapshjälp.

som lämnas genom sjukkassa, och de av de sakkunniga föreslagna nya understödsformerna

icke kan nu regleras. Vid sådant förhållande synes det lämpligast

att hålla denna fråga helt och hållet öppen för att upptagas till behandling

i samband med förslagen rörande moderskapsskydd.

Utskottet förordar sålunda bifall till 32 § i den av Kungl. Maj :t föreslagna

lydelsen, dock med den jämkning att andra stycket i förslaget utgår.

45 §.

Från den i 5 § fastslagna regeln, att för stad, som utgör eget centralsjukkasseområde,

lokalsjukkassa ej får antagas, göres i denna paragraf det väsentliga

undantaget, att i sådan stad redan befintliga sjukkassor med flera än 500

medlemmar skola kunna vinna erkännande såsom lokalsjukkassor. Dock skall

i dylikt fall centralsjukkassan vara öppen för direkt anslutning samt ombesörja

sjukvårdsförsäkring för samtliga sina medlemmar. Eventuellt erkända lokalsjukkassor

komma följaktligen att få hava sin verksamhet begränsad till att

meddela sjukpenning under en sjukhjälpstid av, enligt utskottets förslag, 18

resp. 90 dagar.

I motion II: 492 av herr Andersson i Igelboda yrkas, att jämväl för lokalavdelning

av rikssjukkassa med minst 500 medlemmar skall öppnas enahanda

möjlighet att antagas till lokalsjukkassa.

Redan den i propositionen upptagna bestämmelsen innefattar ett betydande

avsteg från det föreslagna organisationssystemets grundprinciper. Att på sätt

i motionen yrkas göra detta avsteg ännu större synes utskottet icke kunna förordas.

Utskottet får därför avstyrka motionen.

46 §.

Enligt det föreliggande organisationssystemet skola s. k. yrkes- och fabrikskassör

principiellt ej få finnas. Emellertid göres i denna paragraf såtillvida

undantag härifrån, som möjlighet beredes redan existerande dylika kassor att

få fortsätta verksamheten med bibehållande av sin slutna karaktär. I regel

skola de antagas till lokalsjukkassor och följaktligen hava sina medlemmar anslutna

till de öppna centralsjukkassorna å de olika medlemmarnas resp. boningsorter.

Allenast sådan yrkes- eller fabrikskassa, som vid tiden för förordningens

utfärdande — d. v. s. i varje fall före utgången av detta år — har minst

tvåårig sjukhjälpstid föreskriven i sina stadgar, kan vinna erkännande som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

13

eentralsjukkassa. Den skall då utöva verksamhet för sina medlemmar jämväl

såsom lokalsjukkassa och sålunda sörja för medlemmarnas sjukförsäkring- i hela

den utsträckning, som eljest tillkommer lokal- och centralsjukkassa tillsammans.

I motion II: 444 av herr Höglund i Göteborg yrkas sådan ändring av förevarande

paragraf, att även yrkes- eller fabrikskassa, vilken visserligen

icke vid tiden för förordningens utfärdande men dock vid den föreslagna övergångstidens

slut bereder sina medlemmar sjukpenning under en sjukhjälpstid

av minst två år, skulle kunna antagas till centralsjukkassa; man skulle med

andra ord lämna yrkes- och fabrikskassör^ en viss tid på sig, under vilken de

kunde anpassa sina stadgar enligt de i förordningen uppställda kraven. Såsom

motivering för ändringsyrkandet åberopas innehållet i den skrivelse från

Svenska maskinbefälsförbundet, som finnes omnämnd i propositionen sid. 74.

I likhet med departementschefen finner utskottet de i nämnda skrivelse

åberopade förhållandena med avseende å maskinbefälets sjukkassor icke vara

av beskaffenhet att böra föranleda någon ändring i paragrafen. För maskinbefälet

finnas för närvarande åtminstone fyra registrerade sjukkassor. Det kan

icke vara lämpligt att öppna möjlighet för samtliga dessa fyra kassor, avseende

samma yrke, att driva verksamhet såsom centralsjukkassor. Såsom villkor för

antagande till centralsjukkassa synes utskottet i varje fall böra gälla, att vederbörande

kassa är organiserad som en rikssjukkassa och äger ett större antal

medlemmar. Dessa förutsättningar äro ock för handen beträffande de kassor -—

det torde icke vara flera än 2 — som enligt paragrafens lydelse i Kungl. Maj:ts

förslag skulle kunna ifrågakomma till vinnande av erkännande som centralsjukkassor.

Emellertid torde det finnas ytterligare ett fåtal kassor, vilka äro

riksorganisationer och hava relativt många medlemmar samt i övrigt intaga en

ställning, som gör att kassornas antagande till centralsjukkassor synes lämplig,

men vilka icke för närvarande hava den sjukhjälpstid föreskriven i sina stadgar,

som enligt andra stycket av paragrafen är en förutsättning för sådant antagande.

Utskottet finner önskvärt, att en kortare tid lämnas öppen för dylika

kassor att, örn de så vilja, anpassa sina stadgar med avseende å sjukhjälpstiden

så. att de kunna antagas till centralsjukkassor. Emellertid torde därvid tillika

böra i paragrafen intagas uttrycklig bestämmelse örn att tillsynsmyndigheten

vid ansökan om antagande har att pröva, huruvida med hänsyn till föreliggande

förhållanden ansökningen lämpligen bör beviljas. Förutom åt ovan angivna

förhållanden bör naturligen särskild uppmärksamhet därvid ägnas åt den sökande

kassans ekonomiska bärkraft. Utskottet förutsätter, att antagande till

centralsjukkassa icke skall förekomma i någon större utsträckning.

Utskottet förordar följaktligen, att i andra stycket av 46 § genomföres en

mindre jämkning i enlighet med vad utskottet sålunda anfört.

I en till utskottet ingiven skrivelse har centralstyrelsen för De dövstummas

allmänna sjuk- och begravningskassa anfört följande:

Sedan dövstumsföreningen i Stockholm allt sedan 1876 enligt sina stadgar

till medlemmarna utbetalat sjukhjälp efter vissa grunder, hade föreningens

sjukhjälpsverksamhet år 1903 övertagits av den nystartade De dövstummas all
-

Motion II:

444.

Utskottet

Skrivelse från

lie dövstumma»

allmänna sbk.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Motioner.

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

manna sjuk- och begravningskassa, vilken sistnämnda år vunnit registrering. I

samband därmed hade till kassan överförts 20,000 kronor av föreningens kapital,

till stor del utgörande donationsmedel. År 1905 hade kassan erhållit en

donation å 55,000 kronor. Dessa donationer hade möjliggjort låga avgifter för

kassans medlemmar, och kassan kunde sägas hava arbetat å filantropisk grund.

Medlemsantalet hade varierat mellan 700 och 800 och medlemmarna vore

spridda över hela landet; flertalet vore dock bosatta i Stockholm. Med hänsyn

till de dövstummas säregna förhållanden och svårigheten för dem att meddela

sig med omgivningen hade kassan varit av stor betydelse för sina medlemmar.

Ur nämnda synpunkter skulle det ock föreligga svårighet för medlemmarna att

inordna sig i de erkända sjukkassor, som skulle tillskapas enligt det föreliggande

förslaget. Då vidare kassans kapital till stor del utgjordes av donationsmedel,

vore det önskvärt och rättvist, att detta obeskuret komrne de dövstumma

till del. Men även detta vore svårt att genomföra vid medlemmarnas eventuella

överflyttning till erkända sjukkassor. En dylik överflyttning kunde för övrigt

tänkas förhindrad därigenom, att dövstumhet ansåges såsom ett lyte, vilket

enligt 9 § i förslaget till förordning örn erkända sjukkassor lägger hinder i vägen

för inträde i sådan kassa. Slutligen vore många av kassans medlemmar i en så

dålig ekonomisk ställning, att de knappast kunde erlägga de avgifter, som

komme att utkrävas av de erkända sjukkassorna. Centralstyrelsen finge anhålla,

att utskottet ville beakta vad styrelsen sålunda anfört samt eventuellt förorda

sådana ändringar i förslaget, att kassan kunde fortsätta sin verksamhet samt

erhålla statsbidrag till denna.

Utskottet finner visserligen tydligt, att dövstumhet ej i och för sig är att

betrakta såsom sådant lyte, vilket enligt 9 §, andra stycket, lägger hinder i

vägen för inträde i erkänd sjukkassa. Likaledes torde vara klart, att i den mån

vid donationer till dövstumkassan knutits villkor, att de skänkta medlen skulle

användas allenast för understöd åt dövstumma, dylika villkor skola beaktas vid

en eventuell överflyttning av kassans medlemmar och tillgångar till erkända

kassor. Emellertid synas onekligen åtskilliga omständigheter tala för, att de

dövstumma i en eller annan ordning beredas tillfälle att i fortsättningen själva

sörja för sin sjukförsäkring under erhållande likvisst av statsbidrag. Då önskemålen

härom icke framförts tidigare under det förevarande ärendets beredning*

och någon utredning rörande lämpligaste sättet för deras tillgodoseende följaktligen

icke föreligger, anser sig utskottet icke nu böra framlägga något förslag

härutinnan. Emellertid uttalar utskottet en förhoppning, att Kungl..

Majit under den övergångstid, som är föreslagen för sjukkassereformens genomförande,

upptager de berörda önskemålen till övervägande samt vidtager de åtgärder,

som vid en dylik prövning finnas påkallade.

„ Övergångsbestämmelserna.

För sjukkassereformens genomförande föreslås en övergångstid av tre år.

räknat från den 1 januari 1931. Beträffande sjukkassas skyldighet att utgiva

ersättning för utgifter till sjukvård föreslås emellertid en längre övergångstid,

nämligen till den 1 januari 1937.

I motion II: 417 av herr Olsson i Kamsta yrkas, att övergångstiden för sjukvårdsförsäkringens

genomförande måtte utsträckas till den 1 januari 1941. I

motion II: 489 av herr Brännberg m. fl. yrkas åter, att nämnda tid måtte för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6. 15

kortas, så att meddelandet av sjukvårdsförsäkring blir obligatoriskt för kassorna

med ingången av år 1936.

Utskottet finner de av Kungl. Majit föreslagna övergångsbestämmelserna

lämpliga och får sålunda, med avstyrkande av motionerna, tillstyrka bifall till

propositionen i dessa delar.

C. Statsbidragsbestämmélserna.

Kungl. Majits förslag i denna del föranleder erinran från utskottets sida

allenast såvitt angår nedan upptagna punkter.

Punkt 4.

Såsom i det föregående anmärkts, hava i motionerna I: 267 av herr Östergren

m. fl. samt II: 443 av herr Höglund i Göteborg m. fl. och 491 av herr Andersson

i Igelboda framställts yrkanden, att den under punkt 4, andra stycket b) förekommande

föreskriften att sjukdagsbidrag ej skall utgå för dag, då medlem

»eljest av allmänna medel åtnjutit avlöning eller annan ersättning med minst en

krona», måtte utgå ur förslaget. Till stöd för dessa yrkanden har huvudsakligen

åberopats, att föreskriften skulle vålla stora svårigheter för kassorna, särskilt

vad anginge sådana medlemmar, som omväxlande utförde arbete för stat eller

kommun, samt enskilda, att stadgandets innebörd med avseende å särskilda fall

vore oklar, att det i allt fall icke vore berättigat vägra statsbidrag av den grund,

att medlem åtnjöte ersättning från kommun, enär bidrag till sjukkassorna från

kommunernas sida icke vore föreskrivet samt ersättnings utgående från enskild

icke föranledde indragning av statsbidraget, ävensom att det vore ett statsintresse

att uppmuntra stats- och kommunalanställdas anslutning till sjukkassorna,

då sjukavlöningen till dessa befattningshavare i regel vore för knapp att existera

på.

Utskottet har icke kunnat undgå att taga intryck av de sålunda framförda

synpunkterna, vilka för övrigt understrukits i flera till utskottet inkomna skrivelser

från olika sjukkasseorganisationer. Det torde kunna starkt ifrågasättas,

huruvida de olägenheter och besvärligheter i kassornas administration, som det

föreslagna stadgandet otvivelaktigt måste komma att medföra, skulle uppvägas

av de eventuella besparingar för statsverket, som i följd av stadgandet kunde

påräknas. Härtill kommer, att bestämmelsen skulle verka mycket ojämnt och

sålunda i försäkringen införa ett irritationsmoment, som skulle verka oförmånligt

för rörelsen och dess utveckling. Personalen vid Stockholms spårvägar, vilka

drivas av ett enskilt bolag, vari staden äger aktiemajoriteten, skulle exempelvis

icke komma att drabbas av föreskriften, medan däremot så skulle vara fallet beträffande

motsvarande personal i sådana städer, där spårvägarna drivas såsom

rent kommunala företag. Såsom i motionerna anförts, synes stadgandets innebörd

ej heller fullt klar. Visserligen torde beträffande ett sådant fall, som åberopas

i motionerna, att sjukkassemedlem uppbär sjukavlöning från en entreprenör,

som för statens räkning utför visst arbete, fa antagas, att där ej är fråga

örn sådan avlöning eller ersättning, som avses i den förevarande bestämmelsen.

Men mera tveksamt ställer det sig enligt utskottets mening med avseende exempelvis

å arvoden, som uppbäras för förtroendeuppdrag. Då slutligen bestäm
-

Utskottet»

Motioner.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

Motion II:

431.

Utskottet.

melsén åtminstone på en del platser med säkerhet skulle vålla avbräck för sjukkasseverksamheten,

därigenom att vissa medlemsgrupper skulle utgå ur kassorna,

har utskottet funnit sig höra förorda, att bestämmelsen icke upptages i

den blivande författningen angående statsbidrag till sjukkassorna.

Punkt 5.

Enligt andra stycket i denna punkt skall det s. k. sjukvårdsbidraget begränsas

till högst tre eller, då vård lämnas åt medlems barn under 15 år, högst fyra

kronor årligen för varje sjukvårdsförsäkrad medlem, dock att för de fyra nordligaste

länen maximigränsen är föreslagen till fyra resp. fem kronor.

I motion II: 491 av herr Andersson i Igelboda har yrkats, att berörda bestämmelser

angående maximering av sjukvårdsbidraget måtte utgå ur förslaget.

1927 års regeringsförslag upptog en generell maximigräns för sjukvårdsbidraget

av 3 resp. 4 kronor per år och sjukvårdsförsäkrad medlem. I det sakkunnigförslag,

som ligger till grund för den föreliggande propositionen, funnos däremot

inga motsvarande föreskrifter. De sakkunniga framhöllo, att det praktiska

resultatet härav för statsverkets del icke torde bliva av någon större betydelse.

Det vore nämligen ytterst osannolikt, att läkarvårdskostnaderna komma att stiga

till sådant belopp, att en föreskrift i överensstämmelse med 1927 års förslag

skulle hava någon verkan. Därest emellertid kostnaderna för glest befolkade

orter någon gång skulle komma att stiga utöver vad som sålunda vore att beräkna,

vore det enligt de sakkunnigas mening skäligt, att staten bidroge till utjämningen

av desamma. Departementschefen har däremot ansett en viss maximigräns

böra stadgas, främst ur den synpunkten att staten ej borde genom sina

bidrag uppmuntra till missbruk av försäkringen. Då emellertid sjukvårdsförsäkringen

skall i första hand ombesörjas av lokalsjukkassorna samt dessa enligt

28 § i förslaget till förordning om erkända sjukkassor, jämförd med statsbidragsbestämmelserna,

icke komma att slutligen belastas med kostnader för

läkarvård till högre belopp än 1 krona 50 öre per medlem, synes den anförda

synpunkten icke i detta sammanhang kunna tillmätas någon större betydelse.

Tid anförda förhållanden och under åberopande av vad de sakkunniga beträffande

denna fråga anfört, förordar utskottet bifall till motionen, d. v. s. att

andra stycket i förevarande punkt måtte utgå.

I). Anslagsfrågor.

I riksstaten för innevarande budgetår upptages ordinarie förslagsanslag tili

sjukkasseväsendets befrämjande å 3,500,000 kronor samt ett extra förslagsanslag

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, å 200,000 kronor.

I skrivelse den 24 september 1929 har socialstyrelsen gjort framställning örn

att dessa anslag måtte för budgetåret 1930—1931 höjas, det förstnämnda till

3,760,000 kronor och det sistnämnda till 220,000 kronor. Såsom motiv för höjningarna

har åberopats dels en väntad fortsättning av den på senaste tiden konstaterade

ökade sjukdomsfrekvensen, dels en fortgående stegring i den hastighet,

varmed sjukkassemedlemmarnas antal ökas.

I statsverkspropositionen har på anförda skäl uttalats, att anslagen syntes

tunna begränsas till. det som avser sjukkasseväsendets befrämjande, 3.670.000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6. 17

kronor och det som avser bidrag- till sjukkassor, vilka meddela moderskapsunderstöd,

210,000 kronor. Emellertid har hänvisats till att förslag rörande omorganisation

av det statsunderstödda sjukkasseväsendet vore avsett att föreläggas

riksdagen. I sammanhang därmed har uttalats, att genomförandet av detta förslag

ej syntes komma att i nämnvärd grad medföra rubbning i grunderna för

statsbidragets utgående under budgetåret 1930—1931, men att riksdagens medgivande

borde inhämtas till att förevarande anslag finge redan under nästa

budgetår anlitas jämväl för bidrag enligt de föreslagna nya grunderna, i den mån

sjukkassorna inrättade sig efter de krav, som utgjorde förutsättningen för sådana

bidrag. Med hänsyn härtill föreslås i statsverkspropositionen, att riksdagen

i avbidan på särskild proposition i ämnet måtte beräkna nu ifrågavarande anslag

(femte huvudtiteln punkt 21 och 22) till angivna belopp, 3,670,000 kronor och

210,000 kronor.

I propositionen nr 154 föreslås, att riksdagen måtte bevilja ifrågavarande belopp

samt medgiva, att för användningen av anslaget till sjukkasseväsendets befrämjande

skola gälla grunder, i huvudsak överensstämmande med propositionen

bifogat förslag till bestämmelser i sådant hänseende (se Bilaga till utskottets

utlåtande).

Kungl. Maj :ts beräkningar rörande anslagens erforderliga storlek hava ej

givit utskottet anledning till någon erinran. Beträffande det omförmälda förslaget

till statsbidragsbestämmelser har utskottet yttrat sig i det föregående.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte antaga följande vid Kungl. Maj:ts

proposition nr 154 fogade förslag till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om

understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 9, 44, 45 och 89 §§ i lagen den 29 juni 1912

örn understödsföreningar skola, 3 § sådan densamma lyder enligt lag den 18

juni 1926 (nr 218), i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes bistånd,

som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse

bereda medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss

ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet);

vid medlems---eller barn;

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

eller idka---hänförlig verksamhet.

Understödsförening, som----lag pensionskassa.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 2 avd. 4 höft. (Nr 6—7.) 1134 so 2

Utskottet.

Utskottets

hemställan.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och andra lagutshotts utlåtande nr 6.

3 §.

Där ej för visst slag av registrerad understödsförening är i lag eller författning

annorlunda särskilt stadgat, äge sådan förening icke utan tillstånd

av tillsynsmyndigheten utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål,

som avses med föreningens understödsverksamhet.

Registrerad understödsförening må ej -— — — en medlem.

9 §.

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening». Avser

sådan förening uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp, må

dock föreningen i stället i firman hava ordet »sjukkassa».

I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar

ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt, att

därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller av

en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring».

Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom finnes särskilt

stadgat är antagen till erkänd sjukkassa, må icke i firman hava ordet

»erkänd».

Firman skall----understödsförenings firma.

44 §.

Beslut om ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med

mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två

på varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och

å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de

röstande. Har beslut om sådan ändring i erkänd sjukkassas stadgar, som må

erfordras för erkännandets bibehållande, å sammanträde biträtts av minst tre

fjärdedelar av de röstande, vare det ock gilh.

Där stadgeändringen---till efterrättelse.

Stadgeändring, som avser inskränkning av rätt till understöd, äge ej tilllämpning

i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken

pensionsfallet eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet om ändringen fattades

eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera sammanträden,

innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

45 §.

För giltighet av beslut om understödsförenings trädande i likvidation i andra

fall, än i 49 och 68 §§ sägs, galle de i 44 § första stycket första punkten samt

andra och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut örn överlåtelse av understödsförenings

rörelse eller viss del därav på sätt i 61 och 68 §§ förmäles. I fråga om beslut

örn överlåtelse av viss del av erkänd sjukkassas rörelse skall, där överlåtelsen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6. 19

erfordras för bibehållande av erkännandet, vad i 44 § första stycket andra

punkten stadgas äga motsvarande tillämpning.

Måste beslut---sista sammanträdet.

89 §.

Rätt till sjukhjälp eller moderskapshjälp eller till kapitalunderstöd, i vad det

icke överstiger femhundra kronor, kan ej överlåtas och må förty ej tagas i mät

för gäld.

Hurusom pension ----i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931, och upphör lagen den 4 juli

1910 (nr 77) örn sjukkassor vid samma tidpunkt att gälla. Därvid skall emellertid

iakttagas

att, därest sjukkassa eller fortsättningskassa vid nämnda tid är registrerad

enligt sistnämnda lag, denna skall fortfara att gälla för kassan, intill dess

kassan blivit registrerad enligt lagen örn understödsföreningar, likväl ej längre

än till den 1 januari 1934;

att för förening, som nu nämnts, skall, där föreningen trätt i likvidation eller

försatts i konkurs medan lagen örn sjukkassor gällde för föreningen, nämnda

lag jämväl efter den 1 januari 1934 lända till efterrättelse, intill dess likvidationen

eller konkursen avslutats;

att rättigheter och skyldigheter, vilka för sådan förening uppkommit medan

lagen örn sjukkassor var för föreningen gällande, skola bedömas efter nämnda

lag; dock att förening, som ej registrerats enligt lagen örn understödsföreningar,

icke må efter den 1 januari 1934 hos domstol eller annan myndighet

göra gällande sådan rättighet;

samt att förseelse mot lagen om sjukkassor skall bedömas efter nämnda lag

även efter det lagen upphört att gälla för den förening, beträffande vars verksamhet

förseelsen blivit begången.

Där enligt vad ovan sagts lagen om sjukkassor skall beträffande viss förening

gälla efter den 1 januari 1931, skall vidare iakttagas

att medlem i föreningen, som vinner inträde i erkänd sjukkassa, må oberoende

av vad i 9 § av lagen är stadgat kvarstå i föreningen för beredande av

allenast begravningshjälp;

att bestämmelsen i 13 § andra stycket av lagen icke må utgöra hinder för

att, därest medlem i sammanhang med utträde eller uteslutning ur föreningen

vinner inträde i erkänd sjukkassa, till denna utbetalas visst belopp av föreningens

tillgångar;

samt att beslut örn sådan ändring i föreningens stadgar, som avses i 57 §

andra stycket och tredje stycket första punkten, må anses gilli, där det å sammanträde

biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande och godkänts av tillsynsmyndigheten;

dock att vad i tredje stycket andra punkten och fjärde

stycket av sistnämnda paragraf är stadgat skall gälla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

Har förening, som vid denna lags ikraftträdande är registrerad enligt lagen

om sjukkassor, sedermera vunnit registrering såsom understödsförening, må beslut,

vilket före den 1 januari 1934 fattas örn sådan ändring av stadgarna, som

erfordras för att föreningen skall kunna antagas till erkänd sjukkassa, eller örn

överlåtelse av föreningens rörelse eller viss del därav å erkänd sjukkassa, anses

gillt, därest det å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

Är för beslutets giltighet i stadgarna uppställt villkor utöver vad enligt lagen

om understödsföreningar är bestämt eller erfordras enligt samma lag, att beslutet

gillas av tillsynsmyndigheten, lände dock bestämmelse i sådant hänseende

till efterrättelse.

Då förening, vilken är införd i sjukkasseregistret, registreras enligt lagen örn

understödsföreningar, skall föreningen avföras ur nämnda register.

B) att riksdagen, med förklarande att det vid Kungl. Maj:ts

proposition nr 154 fogade förslaget till förordning örn erkända

sjukkassor ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förordning

om erkända sjukkassor.

I. Om antagande av erkända sjukkassor.

1 §•

Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar meddelar sjukhjälp

och moderskapshjälp i enlighet med vad i denna förordning föreskrives,

må på sätt i förordningen sägs antagas till erkänd sjukkassa.

Meddelas understöd som ovan avses i den omfattning, som därför i denna

förordning finnes särskilt stadgat, må föreningen vid antagandet tilldelas benämningen

centralsjukkassa.

Annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassa benämnes i denna förordning

lokalsjukkassa.

2 §.

Understödsförening antages till erkänd sjukkassa av den i 69 § i lagen den

29 juni 1912 örn understödsföreningar omförmälda tillsynsmyndighet.

Med antagande följer rätt till statsbidrag i enlighet med därför fastställda

grunder.

3 §.

Ansökan om antagande till erkänd sjukkassa skall göras av föreningens styrelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid ansökningen skola fogas enligt fastställda formulär avfattade uppgifter

rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter kön, civilstånd, ålder, yrken

och tillförsäkrat understöd ävensom angående föreningens tillgångar och skulder

samt av samfund, inrättning eller enskild gjord utfästelse av bidrag till

föreningen. Nämnda handlingar skola vara försedda med styrelseledamöternas

bevittnade namnunderskrifter.

Söker förening antagande till lokalsjukkassa och finnes för dess blivande

verksamhetsområde centralsjukkassa, skall tillsynsmyndigheten inhämta yttrande

i ärendet från sistnämnda kassas styrelse.

4 §.

Understödsförening, som avser att utöva verksamhet såsom lokalsjukkassa,

skall för att kunna antagas till erkänd sjukkassa till verksamhetsområde hava

viss eller vissa närgränsande kommuner och bestå av minst etthundra medlemmar.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må jämväl förening,

vars verksamhetsområde omfattar allenast viss del av kommun eller som består

av mindre än etthundra, dock minst femtio, medlemmar, antagas.

Förening, som avser att utöva verksamhet såsom centralsjukkassa, skall till

verksamhetsområde hava ett eller flera landstingsområden eller stad, som icke

deltager i landsting. För annan stad än nu nämnd må, såvida sjukkasseverksamheten

därstädes vid tidpunkten för denna förordnings utfärdande nått större

omfattning och är mera enhetligt organiserad, med tillsynsmyndighetens begivande

särskild centralsjukkassa kunna antagas.

5 §.

För ett och samma landstingsområde eller en och samma stad må allenast

en centralsjukkassa samt för en och samma kommun eller del därav allenast en

lokalsjukkassa antagas.

Har centralsjukkassa antagits enbart för stad, må lokalsjukkassa för staden

icke antagas.

Sökes antagande till centralsjukkassa eller lokalsjukkassa för ett och samma

område av mer än en understödsförening, skall tillsynsmyndigheten söka åvägabringa

jämkning beträffande de avsedda verksamhetsområdena eller överlåtelse

enligt 68 § i lagen om understödsföreningar på en av föreningarna av den eller

de andras rörelse eller på en för ändamålet bildad förening av samtliga de

sökandes rörelse. Kan överlåtelse som nu sagts icke åvägabringas, har tillsynsmyndigheten

att pröva, vilken förening må anses lämpligast, därvid hänsyn särskilt

bör tagas till föreningarnas medlemsantal. Yad nu stadgats skall äga motsvarande

tillämpning, där antagande sökes allenast av en förening men anledning

finnes antaga, att ansökan framdeles kommer att göras även av annan, för

ändamålet lämplig förening.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Finnas ej stadgarnas bestämmelser örn avgifter och fondbildning betryggande

för föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser, eller innehålla

stadgarna föreskrifter, som med hänsyn till ändamålet med föreningens verksamhet

prövas vara obehöriga, skall antagande vägras.

6 §.

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd sjukkassa hava

i sina stadgar angivet:

1) vilket område föreningens verksamhet skall omfatta;

2) under vilka villkor medlem må uteslutas;

3) i vilken ordning beslut örn uttaxering å medlemmarna skall fattas och efter

vilka grunder beslutad uttaxering skall verkställas;

4) huru de medel må användas, vilka på grund av medgivande enligt 35 § icke

skola avsättas till fond eller skola från fond avskiljas; samt

5) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt i 50

och 61 §§ i lagen örn understödsföreningar sägs kommer till stånd, med

behållna tillgångar skall förfaras.

Avser föreningen att driva verksamhet såsom lokalsjukkassa, skola stadgarna

härutöver innehålla, att föreningen skall vara pliktig utöva nödig sjukkontroll

och uppbära medlemsbidrag för den centralsjukkassa, vilken medlemmarna tillhöra,

samt i övrigt tillhandagå nämnda kassa vid åtgärder i dess förvaltning

ävensom att en av föreningens revisorer skall utses av centralsjukkassan.

Stadgarna för förening, vilken önskar antagas till erkänd sjukkassa, skola i

tillämpliga delar överensstämma med vad under II—V samt VII i denna förordning

föreskrives.

7 §.

Erkänd sjukkassas firma skall innehålla orden »erkänd sjukkassa».

Centralsjukkassas firma skall innehålla orden »erkänd centralsjukkassa».

Lokalsjukkassas firma må ej innehålla ordet »central» i omedelbart samband

med ordet »sjukkassa».

8 §.

Erkänd sjukkassa vare i fråga örn statlig inrättning för social verksamhet

pliktig samt i fråga örn annan inrättning för sådan verksamhet berättigad att

mot skäligt vederlag, som i brist på åsämjande bestämmes av Konungen, för

inrättningens räkning åtaga sig verksamhet inom sitt område. Medför verksamheten

ekonomiska förpliktelser för kassan, skall dock i sist avsedda fall

tillsynsmyndighetens tillstånd inhämtas. Verksamheten må avse även andra

än kassans medlemmar.

Utöver vad nu sagts må annan verksamhet än som i 1 § angives icke utövas

av erkänd sjukkassa.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

23

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

II. Örn stadgarnas bestämmelser rörande medlemskap.

9 §.

Till medlem av erkänd sjukkassa må icke, utom då fråga är örn inträde i

eentralsjukkassa av i kassans tjänst anställd person, antagas annan än den,

som är bosatt inom kassans verksamhetsområde.

Person, som saknar fast bostad, anses enligt denna förordning vara bosatt å

sin mantalsskrivningsort.

Inträde i erkänd sjukkassa må vidare beviljas allenast den, som fyllt femton

men icke femtio år, har god hälsa och icke är behäftad med lyte, vilket medför

eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig nedsättning av arbetsförmågan

eller påkalla läkarvård i större utsträckning. Vad nu stadgats gäller icke vid

inträde i centralsjukkassa genom indirekt anslutning på sätt i 11 § sägs eller

vid bildande av lokalsjukkassa av anledning, varom i 19 § förmäles, eller vid

överlåtelse å erkänd sjukkassa av annan understödsförenings rörelse eller viss

del därav på sätt i 61 och 68 §§ i lagen om understödsföreningar sägs.

10 §.

Med de i 9 och 16 §§ stadgade inskränkningarna skall rätt till inträde i lokalsjukkassa

tillkomma envar inom kassans verksamhetsområde bosatt man eller

kvinna, vars ålder icke överstiger fyrtio eller, där inträde sökes inom tolv månader

från det kassan antagits till erkänd sjukkassa, fyrtiofem år.

Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning i fråga om den, som uteslutits

ur erkänd sjukkassa av annan än i 15 § angiven grund.

11 §.

Rätt till inträde i centralsjukkassa skall tillkomma dels envar medlem av

lokalsjukkassa inom verksamhetsområdet (indirekt ansluten medlem) dels ock

med de i 9 och 16 §§ stadgade inskränkningarna envar å ort inom verksamhetsområdet,

för vilken lokalsjukkassa icke finnes, bosatt person, vars ålder icke

överstiger fyrtio eller, där inträde sökes inom tolv månader från det kassan

antagits till erkänd sjukkassa, fyrtiofem år (direkt ansluten medlem).

Centralsjukkassa skall likväl ej vara pliktig att såsom direkt ansluten medlem

mottaga den, som uteslutits ur erkänd sjukkassa av annan än i 15 § angiven

grund.

12 §.

I erkänd sjukkassa må icke någon vinna inträde eller kvarstå allenast för

beredande av moderskapshjälp.

13 §.

Lokalsjukkassa skall som villkor för medlemskap uppställa, att medlem

jämväl skall vara medlem av centralsjukkassan för den ort, där han är bosatt.

Centralsjukkassa skall som villkor för medlemskap uppställa, att medlem,

bosatt å ort inom verksamhetsområdet för vilken lokalsjukkassa finnes, skall

vara medlem jämväl av sistnämnda kassa.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl, M.aj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

14 §.

I rätten att utträda ur erkänd sjukkassa ma begränsning ej vara föreskriven

i kassans stadgar.

15 §.

Flyttar medlem av erkänd sjukkassa från kassans verksamhetsområde till

ort, för vilken annan erkänd kassa finnes, eller till utlandet, äge han, där ej

nedan annorlunda stadgas, kvarstå i förstnämnda kassa allenast intill utgången

av månaden näst efter den, under vilken flyttningen skedde. Medlem, som är anställd

i centralsjukkassas tjänst, ma dock såsom direkt ansluten medlem kvarstå

i centralsjukkassan.

Bosätter medlemmen sig inom verksamhetsområdet för annan erkänd sjukkassa,

vare han berättigad att utan hinder av vad i 9 § tredje stycket är stadgat

och utan erläggande av inträdesavgift ingå såsom medlem i denna kassa i närmast

motsvarande sjukhjälpsklass (överflyttning), dock att anmälan örn inträdet

skall göras före utgången av månaden näst efter den, under vilken flyttningen

skedde, och att stadgade avgifter för tiden intill överflyttningen

skola vara erlagda. Överflyttningen skall anses hava ägt rum med utgången

av den månad, under vilken anmälan om inträde gjordes. Var

medlemmen vid denna tidpunkt på grund av redan inträffad sjukdom eller

barnsbörd berättigad till understöd, skall dock, där ej annat överenskommits

mellan kassorna, överflyttningen anses hava skett först med utgången av den

månad, under vilken han blivit återställd eller löpande understödstid gått till ända.

Har medlemmen under en tid av

minst fem år, räknat tillbaka från tidpunkten

för överflyttningen, varit tillförsäkrad

mera omfattande sjukhjälp

än den, varmed han till följd av överflyttningen

måste åtnöjas, och överflyttar

medlemmen inom tre år från

nämnda tidpunkt till annan kassa, vare

han därvid berättigad till inträde i

sjukhjälpsklass, som närmast motsvarar

den högre klass, han sålunda förut

tillhört.

Yad i andra stycket stadgas skall i Yad i andra och tredje styckena

tillämpliga delar gälla jämväl då indi- stadgas skall i tillämpliga delar gälla

rekt ansluten medlem av centralsjuk- jämväl då indirekt ansluten medlem av

kassa flyttar till ort inom verksamhets- centralsjukkassa flyttar till ort inom

området, för vilken lokalsjukkassa icke verksamhetsområdet, för vilken lokalfinnes,

och då direkt ansluten medlem sjukkassa icke finnes, och då direkt anav

centralsjukkassa flyttar till ort inom sluten medlem av centralsjukkassa flytverksamhetsområdet,

för vilken lokal- tar till ort inom verksamhetsområdet,

sjukkassa finnes, för vilken lokalsjukkassa finnes.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Där överenskommelse i sådant hänseende träffats med utländsk myndighet

eller sjukkasseorganisation, skola bestämmelserna angående överflyttning äga

motsvarande tillämpning beträffande i överenskommelsen avsedd person. Sådan

överenskommelse skall vara godkänd av tillsynsmyndigheten.

16 §.

Frånsett att medlem av lokalsjukkassa skall vara medlem av centralsjukkassa,

må icke någon å samma tid vara medlem av mer än en erkänd sjukkassa.

Finnes någon obehörigen tillhöra mer än en erkänd sjukkassa, skall han äga

kvarstå allenast i kassa, inom vars verksamhetsområde han är bosatt. Driver

mer än en av kassorna verksamhet å medlemmens boningsort eller ingår

denna ej i verksamhetsområdet för någon av kassorna, skall han äga kvarstå

allenast i den kassa, vari han först inträtt.

17 §.

Erkänd sjukkassas stadgar må såsom uteslutningsgrund, utöver vad som

följer av bestämmelserna i 13, 15, 16 och 19 §§, upptaga allenast, att medlem

vid ansökan örn inträde eller övergång till högre sjukhjälpsklass svikligen uppgivit

eller förtegat något förhållande, som kan antagas vara av betydelse vid

prövningen av sådan ansökan, genom svikligt förfarande förskaffat sig eller

sökt förskaffa sig understöd från kassan eller underlåtit att ställa sig till efterrättelse

kassans stadgar eller styrelsens i behörig ordning utfärdade föreskrifter.

Försummelse med avseende å avgiftsbetalning må allenast i den i

18 § stadgade ordning föranleda medlemskaps upphörande.

Har beträffande medlem av erkänd sjukkassa omständighet inträffat, som

kassan finner böra föranleda medlemmens uteslutande, skall det åligga kassans

styrelse att genom rekommenderat brev under medlemmens sista kända adress

giva medlemmen underrättelse därom, därvid skälig tid må föreskrivas medlemmen

för avgivande av förklaring.

18 §.

Häftar medlem av erkänd sjukkassa vid utgången av andra månaden efter

den, under vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp senast skolat betalas,

fortfarande för avgift eller belopp som nu sagts, skall han anses hava utträtt

ur kassan vid nämnda tidpunkt, där ej kassans styrelse dessförinnan av särskild

anledning medgivit honom ytterligare anstånd med betalningen.

Anmäler sig den, som sålunda utträtt ur kassan, inom tolv månader efter utträdet

till återinträde i kassan och har hans hälsotillstånd under tiden ej försämrats,

må kassan, under förutsättning att samtliga avgifter för den förflutna

tiden erläggas, bevilja sådant inträde (återinträde), oaktat de i 9 § tredje stycket

angivna förutsättningarna ej äro för handen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt stais- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:Is förslag.)

(Utskottets förslag.)

19 §.

Uppnår i centralsjukkassa antalet direkt anslutna medlemmar från kommun,

för vilken lokalsjukkassa icke finnes, talet etthundra, skall centralsjukkassans

styrelse, där ej tillsynsmyndigheten annorledes förordnar, vidtaga åtgärder

för upprättande av en lokalsjukkassa för kommunen. För detta ändamål

skall styrelsen uppgöra förslag till stadgar för lokalsjukkassa och förelägga

detta till antagande vid sammanträde, till vilket nämnda medlemmar

kallats. Kommer lokalsjukkassa ej till stånd inom ett år från det sådant sammanträde

hållits och har antalet direkt anslutna medlemmar från kommunen

ej nedgått under etthundra, skola dessa medlemmar, där ej tillsynsmyndigheten

beträffande vissa av dem annorledes bestämmer, uteslutas ur centralsjukkassan.

Beslut örn uteslutning får dock ej medföra inskränkning i rätten till understöd

vid sjukdomsfall eller barnsbörd, som inträffat före det underrättelse örn beslutet

kommit eller bort komma medlemmen tillhanda.

Kommer av anledning, som i första stycket sägs, lokalsjukkassa till stånd,

skall till densamma utbetalas behörig andel av centralsjukkassans sjukhjälpsfond,

beräknad efter grunder som fastställts av tillsynsmyndigheten.

III. Om stadgarnas bestämmelser rörande understöd.

20 §.

Sjukhjälp till medlem av erkänd sjukkassa skall, där ej i denna förordning

annorlunda stadgas, minst omfatta dels ersättning för utgifter till läkarvård

dels ock ett understöd i penningar för varje dag (sjukpenning). Dock äger den, som

icke har eget förvärvsarbete, ävensom gift kvinna vara medlem av erkänd sjukkassa

för beredande av allenast ersättning för utgifter till läkarvård samt den,

som på grund av lag eller utfästelse är berättigad att av annan vid sjukdom

erhålla läkarvård, vara medlem av sådan kassa för beredande av allenast sjukpenning.

Möter större svårighet för samtliga eller vissa av sjukkassas medlemmar att

förskaffa sig läkarvård, må tillsynsmyndigheten medgiva, att i stället för ersättning

för utgifter till dylik vård annat likvärdigt understöd må utgå åt

dessa medlemmar.

21 §.

Ersättning för utgifter till läkarvård skall utgivas vid varje sjukdom, som

enligt läkares utsago kräver dylik vård, och minst motsvara två tredjedelar av

det belopp, vartill den sjukes utgifter för sådan läkarvård, som kan meddelas

av envar legitimerad läkare, kostnaderna för läkares resa häri inräknade, uppgått

eller, där nämnda utgifter överstigit det belopp, vartill desamma enligt av

Konungen fastställd taxa bort uppgå, två tredjedelar av sistnämnda belopp.

Styrkes med läkarintyg, att vård å sjukvårdsanstalt (sjukhusvård) är erforderlig,

skall i stället för ersättning, som i första stycket avses, utgivas ersätt
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- ■ och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

liing för den sjukes intagande och vård å sjukvårdsanstalt, dock endast därest

han intages å anstalt, som drives av staten, landsting eller kommun eller till

vars drift statsbidrag utgår, eller vård heredes honom genom pensionsstyrelsens

försorg, samt allenast intill belopp, vad vården angår, som skulle hava utgått

för den sjukes vård å allmän sal å lasarett, drivet av det landsting eller den i

landsting ej deltagande stad, inom vars område den sjuke är bosatt.

Ersättning varom i denna paragraf förmäles må meddelas jämväl vid sjukdom,

som drabbat medlems barn under femton år.

Önskar lokalsjukkassa utgiva ersättning för utgifter till sjukvård i vidare

omfattning än i första stycket föreskrives eller utgiva sådan ersättning jämväl

vid sjukdom, som drabbat medlems barn under femton år, skall tillsynsmyndighetens

medgivande därtill inhämtas.

22 §.

Sjukpenning må icke tillförsäkras annan än den, som för erhållande av sådant

understöd är medlem av kassan.

23 §.

Där ej i denna förordning annorlunda stadgas, skall sjukpenning utgivas vid

varje sjukdom, som medför förlust av arbetsförmågan eller för vars botande

den sjuke enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete.

Sjukpenning må ej utgivas i anledning

av ålderdomssvaghet, som icke är

förenad med verklig sjukdom, och ej

heller för sjukdomsfall, som den sjuke

avsiktligt eller vid förövande av handling,

för vilken straff ådömts honom,

ådragit sig, eller för tid, då den sjuke

undergår frihetsstraff eller i anledning

av brott enligt domstols förordnande

är intagen i allmän uppfostringsanstalt,

särskild vårdanstalt eller interneringsanstalt

eller då han vistas å allmän

arbetsanstalt. Ej heller må sjukpenning

utgivas vid sjukdom, varigenom

arbetsförmågan icke blivit nedsatt med

minst en fjärdedel, såvida ej den sjuke

för sjukdomens botande enligt läkares

föreskrift bör fullständigt avhålla sig

från arbete eller vård beredes honom

genom pensionsstyrelsens försorg.

Sjukpenning må ej utgivas i anledning

av ålderdomssvaghet, som icke är

förenad med verklig sjukdom, och ej

heller för sjukdomsfall, som den sjuke

avsiktligt eller vid förövande av handling,

för vilken straff ådömts honom,

ådragit sig, eller för tid, då den sjuke

undergår frihetsstraff eller i anledning

av brott enligt domstols förordnande

är intagen i allmän uppfostringsanstalt,

särskild vårdanstalt eller interneringsanstalt

eller då lian vistas å tvångsarbetsanstalt.

Ej heller må sjukpenning

utgivas vid sjukdom, varigenom

arbetsförmågan icke blivit nedsatt med

minst en fjärdedel, såvida ej den sjuke

för sjukdomens botande enligt läkares

föreskrift bör fullständigt avhålla sig

från arbete eller vård beredes honom

genom pensionsstyrelsens försorg.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

24 §.

Erkänd sjukkassa må såsom villkor för sjukhjälps utbekommande föreskriva,

att den sjuke skall underkasta sig undersökning, vård ock föreskrift av

läkare så ock, där läkare funnit det för sjukdoms lyckliga utgång eller för sjukdomstids

förkortande vara av betydelse, att den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt,

underkasta sig sådan vård. Är ej den sjuke av kassan tillförsäkrad ersättning

för behandling och vård, som nu sagts, skall kassan ändock vara pliktig utgiva

sådan ersättning.

Såsom villkor för sjukpennings utbetalande må erkänd sjukkassa vidare

föreskriva, att den sjuke ej må under sjukdomstiden vistas utanför den kommun,

där han är bosatt, med mindre kassan medgiver det eller läkare förklarat

det erforderligt för hälsans återvinnande.

25 §.

Utgiver erkänd sjukkassa ersättning för sjukhusvård, äger kassan minska

den sjuke för vårdnadstiden tillkommande sjukpenning med belopp motsvarande

kassans kostnader för vården. Är den sjukes familj eller annan för sitt uppehälle

av honom väsentligen beroende, må dock högst halva sjukpenningen på

detta sätt avdragas.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de tre första dagarna vid varje sjukdomsfall,

den dag då sjukdomsfallet inträffade inberäknad, och ej heller för tid innan

anmälan örn sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan, där det ej är uppenbart, att

hinder mött för anmälans verkställande. I vidare mån än nu sagts må rätten

till sjukhjälp vid sjukdomens början ej vara inskränkt; dock att rätten till sjukpenning

må vara begränsad till tid, då sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan

eller under vilken den sjuke för sjukdomens botande enligt läkares föreskrift

bör fullständigt avhålla sig från arbete.

27 §.

Sjukpenning skall vara bestämd i hela krontal eller i hela krontal ökade med

50 öre.

I varje erkänd sjukkassa skall kunna erhållas försäkring till sjukpenning

å en, två, tre och fyra kronor. Dock äger kassa att för försäkring till högre

sjukpenning än en krona i sina stadgar uppställa sådana särskilda villkor, som

påkallas för ernående av ett skäligt förhållande mellan sjukpenning samt medlems

arbetsinkomst och ekonomiska ställning.

28 §.

Sjukhjälp, som består i ersättning för utgifter till annan sjukvård än sjukhusvård,

utgår, såvitt angår medlem av lokalsjukkassa eller sådan medlems

barn under femton år, i sin helhet från lokalsjukkassa samt i övrigt från ceri
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tralsjukkassa. I den mån lokalsjukkassas sammanlagda utgifter för nämnda

ändamål, för år räknat, överstiga ett belopp, motsvarande tre kronor eller, då

fråga är örn lokalsjukkassa, vilken meddelar understöd som nu sagts jämväl

åt medlems barn under femton år, fyra kronor för varje medlem, som tillförsäkrats

sådant understöd, skall kassan äga att av centralsjukkassan utbekomma

det överskjutande beloppet. Medlemsantalet beräknas efter förhållandet den 31

december det år utgifterna avse.

Lämnar tillsynsmyndigheten på sätt i 20 § andra stycket sägs medgivande

att i stället för ersättning för utgifter till läkarvård annat understöd må

utgå, skall tillsynsmyndigheten tillika, där så erfordras, bestämma, huru kostnaden

för sådant understöd skall fördelas mellan lokalsjukkassa och centralsjukkassa.

29 §.

Med avseende å sjukhjälp i form av

ersättning för sjukhusvård eller sjukpenning

skall sjukhjälpstiden i lokalsjukkassa

vara bestämd till tjuguen

dagar för varje sjukdomsfall. Sjukdomsfall,

som inträffar inom nittio

dagar efter den sista dag, för vilken

sjukhjälp som nu sagts meddelats av

kassan eller av centralsjukkassa, till

vilken medlemmen är ansluten, eller av

erkänd sjukkassa som han tidigare tillhört,

räknas härvid såsom en omedelbar

fortsättning av det tidigare fallet.

29 §.

Med avseende å sjukhjälp i form av

ersättning för sjukhusvård eller sjukpenning

skall sjukhjälpstiden i lokalsjukkassa

vara bestämd till aderton

dagar för varje sjukdomsfall. Sjukdomsfall,

som inträffar inom nittio

dagar efter den sista dag, för vilken

sjukhjälp som nu sagts meddelats av

kassan eller av centralsjukkassa, till

vilken medlemmen är ansluten, eller av

erkänd sjukkassa som han tidigare tillhört,

räknas härvid såsom en omedelbar

fortsättning av det tidigare fallet.

Lokalsjukkassa, vilken har minst femhundra medlemmar och kan redovisa

sjukhjälpsfond till belopp, som prövas vara med hänsyn till omständigheterna betryggande,

må av tillsynsmyndigheten medgivas rätt att meddela sjukhjälp

som i första stycket avses under nittio dagar för varje sjukdomsfall, med begränsning

som ovan sagts för sjukdomsfall, vilka inträffa inom nittio dagar

efter det sjukhjälp senast meddelats. Innan medgivande som nu sagts lämnas

av tillsynsmyndigheten, skall yttrande i ärendet inhämtas från centralsjukkassans

styrelse.

I centralsjukkassa må sjukhjälpstiden ej vara i vidare mån begränsad än att,

där sjukhjälp i form av ersättning för sjukhusvård eller sjukpenning från centralsjukkassa

ensam eller från lokalsjukkassa jämte centralsjukkassa på grund

av ett sammanhängande sjuklighetstillstånd utgått under två år, sådan sjukhjälp

ej vidare utgår. Sjukdomsfall, som inträffar inom nittio dagar efter den

sista dag, för vilken sjukhjälp som nu sagts meddelats av centralsjukkassa,

räknas härvid såsom en omedelbar fortsättning av det tidigare fallet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

30 §.

Centralsjukkassa skall vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp åt kvinnlig

medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa

under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio dagar.

Moderskapshjälpen skall minst'' omfatta antingen visst belopp i penningar

för varje dag (moderskapspenning), motsvarande den sjukpenning barnaföderskan

är tillförsäkrad eller, där hon ej är tillförsäkrad sådant understöd, utgörande

en krona, eller ock vård å förlossningshem samt utgå under minst

tjuguen dagar. För kvinna, som medgivits övergång från lägre till högre sjukpenning,

skall dock moderskapspenning vid barnsbörd, som inträffar inom tvåhundrasjuttio

dagar från övergången, utgå med belopp, motsvarande den lägre

sjukpenningen.

Moderskapshjälp må utgivas allenast åt kvinna som i första stycket sägs

samt ej för längre tid än femtiosex dagar, därav högst fjorton dagar före barnsbörden,

och icke för tid, då barnaföderskan ej avhåller sig från förvärvsarbete,

eller för tid, då hon är berättigad till sjukhjälp från kassan eller från lokalsjukkassa.

31 §.

Medlem av erkänd sjukkassa, för vilken läkarintyg angående hälsotillståndet

vid inträdet i kassan icke fordrats, må icke tillerkännas sjukhjälp för sjukdomsfall,

som inträffar under de första sextio dagarna efter inträdet (väntetid).

För medlem, vilken medgivits övergång från mindre till mera omfattande sjukhjälp,

skall under motsvarande förutsättning sjukhjälp vid sjukdom, som inträffar

under de första sextio dagarna efter övergången, utgå i den mindre

omfattningen. Vad sålunda stadgats gäller dock icke, där sjukdomen föranletts

av olycksfall, som inträffat efter inträdet i kassan eller efter övergången till

den mera omfattande sjukhjälpen, samt ej heller i fråga örn medlem, vilken på

grund av sin anställning varit pliktig att inträda i kassan.

Lämnar erkänd sjukkassa ersättning för utgifter till sjukvård vid sjukdom,

som drabbat medlems barn under femton år, skola därvid bestämmelserna i

första stycket äga motsvarande tillämpning med avseende å medlems barn.

Väntetid må icke tillämpas vid inträde i centralsjukkassa såsom indirekt ansluten

medlem och ej heller vid överflyttning, vid återinträde eller vid bildande

av lokalsjukkassa av anledning som i 19 § sägs. I intet fall må väntetid vara

bestämd till längre tid än etthundratjugu dagar.

32 §.

I erkänd sjukkassas stadgar må bestämmas, att för sjukdomsfall, vid vilket

den sjuke jämlikt lag eller författning eller på grund av utfästelse är berättigad

att av annan erhålla avlöning eller annan ersättning eller vård, som ej utgör

fattigvård, sjukhjälp ej skall utgå eller rätten därtill vara på visst sätt begränsad.

Dock må ej föreskrivas begränsning i rätten till sjukhjälp under den

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i 29 § sista stycket stadgade sjuklijälpstid på grund av att den sjuke må vara

berättigad till pension eller understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.

Vad sålunda stadgats gäller ock i

tillämpliga delar i fråga om moderskapshjälp.

Vid sjukdom, därför den sjuke jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller gällande bestämmelser

örn ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring

är berättigad att erhålla ersättning, må sjukpenning från erkänd

sjukkassa utgivas med högst det belopp för dag räknat, varmed den sjukpenning

han tillförsäkrat sig från kassan överstiger den ersättning för dag räknat,

vartill han sålunda är berättigad.

IV. Om stadgarnas bestämmelser rörande avgifter oell fondbildning.

33 §.

Erkänd sjukkassa skall upptaga fasta medlemsavgifter till bestridande av

kostnaderna för sin verksamhet.

De fasta avgifterna skola vara så avvägda, att de i förening med andra för

kassans verksamhet avsedda inkomster må antagas förslå till täckande av

kassans löpande utgifter för dess verksamhet, kostnaden för kassans förvaltning

häri inräknad, samt till bildande av sjukhjälpsfond. De fasta avgifterna må

icke göras olika för olika grupper av kassans medlemmar i vidare mån än som

skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende på understödsrätt

eller sjukdomsrisk eller ock betingas av stadgande i 34 §.

Föreskrives i stadgarna, att särskild avgift skall erläggas i samband med

inträde i kassan eller av medlem, som underlåtit att i rätt tid betala fast avgift

eller uttaxerat belopp, må dylik särskild avgift icke bestämmas högre än som

enligt tillsynsmyndighetens prövning kan anses skäligt.

Uttaxering å medlemmarna må kunna beslutas allenast i den händelse

kassans tillgångar finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

34 §.

För medlemmar, för vilka statsbidrag eller viss del därav icke må beräknas,

skola de fasta avgifterna utgå med högre belopp än för övriga medlemmar,

därvid skillnaden skall skäligen motsvara vad å envar av de senare belöper av

bidraget.

Där bidrag till kassa utgår från kommun eller där arbetsgivare eller annan

till kassan överlämnat gåva eller gentemot kassan iklätt sig förpliktelse, vilken

gåva eller förpliktelse är av större betydelse för de fasta avgifternas eller

meddelat understöds storlek, skall vad sålunda stadgats äga motsvarande tilllämpning

beträffande medlemmar, för vilka sådant bidrag icke må beräknas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller vilka enligt vid gåvan eller utfästelsen knutet villkor ej äga tillgodonjuta

förmån därav.

35 §.

Då bokslut är uppgjort för erkänd sjukkassa, skall vad av kassans inkomster

ej åtgått för löpande utgifter under det år, bokslutet avser, avsättas

till fond (sjukhjälpsfond). Fondens kapital och avkastning må tagas i anspråk

allenast i den mån kassans inkomster ej förslå till täckande av kassans löpande

utgifter. Uppgår sjukhjälpsfonden till ett belopp, motsvarande en och en halv

gånger summan av de i genomsnitt för de tre sistförflutna åren erlagda fasta

avgifterna eller, där enligt stadgarna sjukhjälpsfond skall bildas till högre

belopp, till det sålunda bestämda beloppet, äger tillsynsmyndigheten på ansökan

av kassan medgiva, att avsättning till fonden må tills vidare upphöra

och att överskottet helt eller till viss del må användas för ändamål, som i stadgarna

för dylikt fall angives. överstiger fonden nu avsett belopp, äger ock

tillsynsmyndigheten på ansökan medgiva, att den överskjutande delen eller

viss del därav må användas för dylikt ändamål.

Tillgångar motsvarande sjukhjälpsfonden skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna kypoteksbanks eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av

svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning uti

annan i stad, köping eller municipalsamhälle belägen fastighet än industrifastighet

eller uti jordbruksfastighet å landet inom hälften eller, med tillsynsmyndighetens

medgivande, inom två tredjedelar av senast fastställda

taxeringsvärde, därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet icke må inräknas

värdet av växande skog; dock att i varje fall åbyggnad å egendom

skall, för att inteckning i egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad

i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag

inom riket;

6) med tillsynsmyndighetens medgivande i för kassans verksamhet avsedd

fastighet; skolande i fråga örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid

5) stadgas.

V. Om stadgarnas bestämmelser rörande utövande av föreningssamman
trädes

befogenhet.

36 §.

Stadgarna för centralsjukkassa skola innehålla föreskrift därom, att föreningssammanträdes

befogenhet skall helt utövas av valda ombud. Härvid

skall gälla, att ombud skola väljas särskilt av medlemmarna från varje lokal
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (TJtshottets förslag.)

sjukkassa och särskilt av de medlemmar, som icke tillhöra lokalsjukkassa, i

visst förhållande till antalet inom varje medlemsgrupp.

Yad i första punkten av nästföregående stycke stadgas skall gälla jämväl

i fråga örn lokalsjukkassa, som har flera än ettusen medlemmar.

VI. Om tillsyn å erkända sjukkassor så ock om återkallande av

antagande.

37 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända sjukkassor föras en förteckning,

vilken beträffande envar sådan kassa skall innehålla hänvisning till inskrivningar

rörande kassan i understödsföreningsregistret, uppgift örn kassans verksamhetsområde

och postadress samt, där fråga är örn centralsjukkassa, namn

och postadress å kassans verkställande tjänsteman. Har lokalsjukkassa medgivits

att utöva verksamhet med lägre medlemsantal än etthundra eller att meddela

sjukhjälp i form av sjukhusvård eller sjukpenning under nittio dagar eller

att meddela sjukhjälp under tid, som nu sagts, med lägre medlemsantal än femhundra,

skall uppgift jämväl härom intagas i förteckningen.

38 §.

Erkänd sjukkassa är pliktig att föra ordentliga räkenskaper, som skola avslutas

för kalenderår. Kassans räkenskaper skola föras i enlighet med bokföringslagen

den 31 maj 1929 jämte de särskilda föreskrifter, som tillsynsmyndigheten

därutöver meddelar.

Hos centralsjukkassa skall vara anställd en verkställande tjänsteman, vilken

utses tills vidare å sammanträde med kassan.

Består centralsjukkassas styrelse av två eller flera ledamöter, skall en av

dessa utses av tillsynsmyndigheten. Nämnda myndighet skall ock utse en av

centralsjukkassas revisorer.

39 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka, att erkänd sjukkassas

verksamhet står i överensstämmelse med denna förordning ävensom i övrigt

utövas på ändamålsenligt sätt, och har tillsynsmyndigheten jämväl att tillhandagå

med råd och upplysningar ej mindre i fråga örn åtgärder, som må

erfordras för antagande, än även beträffande det lämpliga inrättandet av verksamheten.

Anmäler lokalsjukkassa för registrering beslut örn ändring av kassans

stadgar, skall tillsynsmyndigheten, där så ske kan, inhämta yttrande i ärendet

från styrelsen för centralsjukkassa, till vilken förstnämnda kassas medlemmar

äro anslutna.

40 §.

Har medlemsantalet i lokalsjukkassa nedgått under etthundra eller, i fråga

örn kassa som medgivits utöva verksamhet med lägre medlemsantal än ett
Biliang

till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 2 avd. 4 haft. (Nr 6—7.) 1134 so 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hundra, under femtio, åligger det styrelsen för kassan att ofördröjligen därom

göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan som nu sagts har tillsynsmyndigheten att efter

hörande av centralsjukkassans styrelse, så snart ske kan, meddela beslut, huruvida

det må vara kassan medgivet att med mindre medlemsantal än i förstnämnda

fall etthundra och i sistnämnda fall femtio fortsätta sin verksamhet

som erkänd sjukkassa. Lämnas medgivande som nu sagts, skall tillsynsmyndigheten

tillika bestämma visst tal, under vilket kassans medlemsantal ej må

nedgå, vid äventyr att medgivandet återkallas.

Har medgivande som i nästföregående stycke sägs ej lämnats eller har sådant

medgivande lämnats och kassans medlemsantal därefter nedgått under det nya

talet och detta icke inom tre månader åter uppnåtts, skall kassan vara pliktig

att överlåta sin rörelse på sätt i 68 § i lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar

sägs på centralsjukkassa, till vilken medlemmarna äro anslutna.

Yad ovan stadgats skall i tillämp- Yad ovan stadgats skall i tillämpliga

delar gälla jämväl då lokalsjuk- liga delar gälla jämväl då lokalsjuk
-

kassa medgivits rätt att meddela sjukhjälp

under nittio dagar och medlemsantalet

därefter nedgått under femhundra,

dock att överlåtelse å centralsjukkassa

varom i tredje stycket förmäles

i sådant fall skall omfatta

allenast den del av verksamheten, som

avser meddelandet av sjukhjälp efter

den tjuguförsta dagen.

kassa medgivits rätt att meddela sjukhjälp

under nittio dagar och medlemsantalet

därefter nedgått under femhundra,

dock att överlåtelse å centralsjukkassa

varom i tredje stycket förmäles

i sådant fall skall omfatta

allenast den del av verksamheten, som

avser meddelandet av sjukhjälp efter

den adertonde dagen.

41 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från denna förordning förekommer

eller att eljest anledning till anmärkning mot erkänd sjukkassas verksamhet

föreligger, äger tillsynsmyndigheten, där vad sålunda förekommit ej enligt

82 § i lagen örn understödsföreningar bör medföra där stadgad påföljd, meddela

kassan anvisning att vidtaga den åtgärd eller förändring av kassans verksamhet,

som prövas erforderlig, därvid tillsynsmyndigheten skall bestämma

viss skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd skall hava vidtagits.

Finnes sjukkassan icke tillbörligen ställa sig sålunda meddelad anvisning

till efterrättelse, må antagandet återkallas.

Har anvisning enligt 82 § i nämnda lag meddelats erkänd sjukkassa och

finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse, må tillsynsmyndigheten,

där den ej finner skäl föreligga att tillämpa i nämnda paragraf

därför stadgad påföljd, återkalla antagandet.

Återkallande av antagande må ej ske utan att tillfälle lämnats kassan att

å sammanträde fatta beslut i anledning av lämnad anvisning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

42 §.

Om delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt

denna förordning, så ock örn besvär över sådant beslut galle vad i 83 § i lagen

örn understödsföreningar finnes stadgat.

43 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses en sjukkassenämnd,

bestående av personer med sakkunskap beträffande det statsunderstödda

sjukkasseväsendet, bland dem minst en läkare, vilken nämnd skall hava

att sammanträda inför tillsynsmyndigheten för att samråda med denna myndighet

i det statsunderstödda sjukkasseväsendet rörande angelägenheter.

VII. Särskilda bestämmelser rörande föreningar, vilka varit registrerade

enligt lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor.

44 §.

Förening, vilken varit registrerad som sjukkassa enligt lagen den 4 juli

1910 om sjukkassor och vilken före den 1 januari 1934 ingiver ansökan i sådant

avseende, må antagas till erkänd sjukkassa utan hinder av

att uteslutningsgrund, som följer av bestämmelserna i 13, 15 eller 19 §

ej äger tillämpning å medlem, som vid tiden för ansökans ingivande var medlem

av föreningen;

att uteslutningsgrund, som i 16 § stadgas, ej äger tillämpning å medlem,

som vid tiden för utfärdande av lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor var

medlem av föreningen;

samt att föreningen jämlikt 59 § sista stycket i nämnda lag är pliktig utgiva

sjukhjälp i annan omfattning än i denna förordning sägs.

Är förening som ovan sagts på grund av utfästelse, meddelad före ansökans

ingivande, pliktig att meddela begravningshjälp, må ej heller denna omständighet

utgöra hinder för föreningens antagande till erkänd sjukkassa, dock att

föreningen skall upphöra med begravningshjälpsverksamheten inom två år från

antagandet, vid äventyr att detta återkallas. Föreningen skall vara pliktig att

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter tillsynsmyndigheten utfärdar med avseende

å nämnda verksamhets bedrivande.

45 §.

Utgör stad eget centralsjukkasseområde, må förening, som avses i 44 § och

som räknar minst femhundra medlemmar, utan hinder jämväl av bestämmelserna

i 5 § första och andra styckena antagas till lokalsjukkassa för staden.

Oberoende av sådant antagande skall dock centralsjukkassan vara öppen för

direkt anslutning och för samtliga sina medlemmar ombesörja sjukhjälp i form

av ersättning för utgifter till sjukvård.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

46 §.

Förening, som avses i 44 § och vilken sedan tid före denna förordnings utfärdande

enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen avsedd för

anställda vid visst eller vissa företag eller i visst yrke, må antagas till erkänd

sjukkassa oberoende jämväl därav, att föreningens verksamhetsområde ej är

bestämt på sätt i 4 § sägs eller att för verksamhetsområdet redan finnes erkänd

sjukkassa. Sådant antagande skall icke utgöra hinder för att annan förening,

vars stadgar överensstämma med förut

melser, antages till erkänd sjukkassa.

Bereder förening, som i första punkten

av nästföregående stycke avses,

sedan där angiven tid åt sina medlemmar

sjukpenning under sjukhjälpstid

som för centralsjukkassa är stadgad,

må föreningen antagas till centralsjukkassa,

dock att föreningen skall för

sina medlemmar utöva verksamhet

jämväl såsom lokalsjukkassa. I annat

fall må föreningen antagas till lokalsjukkassa

och medlemmarna vara berättigade

till inträde i den centralsjukkassa,

inom vars verksamhetsområde de

äro bosatta.

i denna förordning meddelade bestäm
Bereder

förening, som i första punkten

av nästföregående stycke avses,

sedan tid före den 1 januari 1932 åt

sina medlemmar sjukpenning under

sjukhjälpstid som för centralsjukkassa

är stadgad, och finnes med hänsyn till

omständigheterna sådant lämpligt, må

föreningen antagas till centralsjukkassa,

dock att föreningen skall för

för sina medlemmar utöva verksamhet

jämväl såsom lokalsjukkassa. I annat

fall må föreningen antagas till lokalsjukkassa

och medlemmarna vara berättigade

till inträde i den centralsjukkassa,

inom vars verksamhetsområde

de äro bosatta.

Inträde i sålunda antagen kassa må tillkomma allenast den, som innehar anställning

vid visst företag eller i visst yrke, samt sådan persons hustru. Kassan

äger i sina stadgar föreskriva, att medlem skall uteslutas, då han icke längre

uppfyller nämnda betingelser. Uteslutning av nu angiven grund må dock icke

äga rum beträffande medlem, som tillhört kassan i fem år eller, där han uppnått

trettionio års ålder, två år.

Medlem, som uteslutes ur kassan på grund av att i nästföregående stycke

angivna betingelser icke längre äro förhanden, skall, oavsett att han ej flyttar

från kassans verksamhetsområde, äga rätt till överflyttning till annan erkänd

sjukkassa å den ort där han är bosatt.

Föreskriften i 6 § angående utseende av revisor skall icke äga tillämpning

å lokalsjukkassa som här avses.

47 §.

Antages förening som i 44 § avses till erkänd sjukkassa, vare den pliktig

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, tillsynsmyndigheten meddelar rörande

överförande av medel, som vid tidpunkten för antagandet funnos avsatta för

sjukhjälpsverksamhetens bedrivande, antingen till centralsjukkassa, till vilken

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

37

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

medlemmarna skola vara anslutna, eller till annan erkänd sjukkassa, till vilken

medlem överflyttar sin sjukförsäkring.

VIII. Straffbestämmelser.

48 §.

Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan örn antagande mot bättre

vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem

till och med ettusen kronor.

Försummas anmälan, som är föreskriven i 40 §, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och med trehundra kronor.

49 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Försummelse att göra anmälan, som är föreskriven i 40 §, skall åtalas vid

allmän underrätt i den ort, där kassans styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931, dock att 20 och 21 §§,

i vad de avse skyldighet för erkänd sjukkassa att utgiva sjukhjälp i form av

ersättning för utgifter till sjukvård, träda i kraft först den 1 januari 1937.

Beslutar lokalsjukkassa att före sistnämnda dag utgiva sjukhjälp som nu sagts,

skall kassan ensam svara för de uppkommande kostnaderna, i den mån centralsjukkassa,

till vilken medlemmarna äro anslutna, ej förklarat sig villig att

deltaga däri.

Intill den 1 januari 1934 skola medlemmar av varje enligt lagen den 4 juli

1910 örn sjukkassor registrerad förening, som upphör med sin verksamhet, äga

rätt till överflyttning till erkänd sjukkassa, inom vars verksamhetsområde de

äro bosatta, dock att anmälan om inträde skall göras före utgången av månaden

näst efter den, då beslutet örn förstnämnda förenings upplösning blev slutligen

gällande. Intill samma dag skola ock medlemmar av förening, registrerad enligt

nyssnämnda lag, vilka äro bosatta utanför föreningens verksamhetsområde men

inom verksamhetsområdet för erkänd sjukkassa, äga enahanda rätt till överflyttning.

Yad sålunda stadgats om rätt till överflyttning skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande medlemmar av förening, som vid denna förordnings ikraftträdande

är registrerad enligt lagen örn sjukkassor och sedermera registreras

såsom understödsförening utan att i samband därmed antagas till erkänd sjukkassa.

Vid tillämpning av 30 § första stycket i denna förordning skall medlem,

som omedelbart före inträdet i erkänd sjukkassa tillhört annan statsunderstödd

sjukkassa, tillgodoräknas tiden för medlemskap i sistnämnda kassa.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

C) att riksdagen måtte under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

höja det ordinarie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande,

nu 3,500,000 kronor, med 170,000 kronor till 3,670,000

kronor;

D) att riksdagen måtte medgiva, att för användningen av

nämnda anslag skola gälla grunder, i huvudsak överensstämmande

med det vid utskottets utlåtande såsom bilaga fogade förslaget

till bestämmelser i sådant hänseende;

E) att riksdagen måtte under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, för budgetåret

1930—1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 210,000 kronor;

F) att de i anledning av förevarande proposition nr 154 väckta

motionerna I: 267 samt II: 417, 443, 444, 489, 490, 491 och 492,

i den mån de icke blivit tillstyrkta eller eljest beaktade genom

vad utskottet ovan hemställt, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 maj 1930.

På utskottets vägnar:

C. K. JANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ernfors, Rydén1), Petrén, Tamm1), Almkvist

och Hagman;

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Andersson i Höör1), Strindlund,

Magnusson i Kalmar, Aronson1) och Gardell i Gans;

med undantag därav, att vid behandlingen av de i utskottets hemställan under

C) och E) innefattade anslagsfrågorna herrar Tamm och Aronson ej närvarit samt

herr Asplund deltagit i stället för herr Rydén och herr Carlsson-FTosterud i stället

för herr Andersson i Höör.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande nr 6.

39

Reservationer:

1) av herrar Ernfors, Strindlund, Aronson och Gardell i Gans, vilka anfört

följande:

Den alltför knappa tid, som av olika orsaker stått till utskottets förfogande

för behandling av föreliggande proposition, har icke medgivit en så grundlig

granskning, som däri framförda frågors stora samhälleliga och statsfinansiella

betydelse påkallat. Enahanda skäl, som föranlett andra lagutskottet att förklara

sig förhindrat att upptaga propositionen örn vanartslag till realprövning,

förefinnas enligt vår mening jämväl beträffande ifrågavarande proposition.

Väl är det sant, att det nu är tredje gången, som riksdagen har att taga

ställning till ett reformförslag av den frivilliga sjukförsäkringen. Men de betänkligheter,

som åren 1926 och 1927 förmådde riksdagen att då avböja framställda

reformförslag, kvarstå orubbade och — i synnerhet på grund av utländska

erfarenheter — förstärkta gentemot föreliggande projekt.

Dessa betänkligheter äro i huvudsak alltjämt av såväl organisatorisk som

statsekonomisk art.

Den frivilliga sjukförsäkringen i vårt land har i själva verket gått kraftigt

framåt under de senare åren, framför allt sedan det överhängande hotet örn införande

av obligatorisk sjukförsäkring försvunnit. De nuvarande sjukkassorna

förete sålunda en bild av en lovvärd frivillig koncentrationssträvan och stark

medlemsökning samt torde i stort sett på ett ändamålsenligt sätt motsvara en

frivillig social sjukförsäkrings syften, vilka i ett land som Sverige, med vår

högt utvecklade och för vissa befolkningslager kostnadsfria offentliga sjukvård,

måste vara mera begränsade än i andra stater, där förhållandena äro olika. Vad

de djupa leden inom våra sjukkassor för närvarande önska torde också mindre

vara en genomgripande omorganisation än ett förhöjt statsbidrag, vilket också

enligt vår uppfattning skulle vara motiverat att nu bevilja; en framställning i

denna riktning från Kungl. Maj’ts sida nästa år skulle säkerligen vinna riksdagens

bifall. Vid bifall till propositionens reformförslag torde man emellertid

riskera, att de nuvarande sjukkassorna till största delen upplösas utan garanti

för att de nya, tillkrånglade organisationsformerna skola bliva i stånd att vare

sig upptaga det nuvarande medlemsbeståndet i de gamla kassorna eller föra den

frivilliga sjukförsäkringen framåt. Nu vet man vad man har; det är ytterst

vanskligt att kunna förutsäga vad man framdeles kan få. Vid sådant förhållande

synes det vara klokast att dröja med en reform av den frivilliga sjukförsäkringen,

tills åtminstone full klarhet föreligger örn den svenska ålderdoms- och

invaliditetsförsäkringens framtida gestaltning, på vilken den sommaren 1928

tillsatta pensionsförsäkringskommittén arbetar. Även tvenne på våren 1929 tillsatta

kommittéer, statens sjukvårdskommitté och de s. k. organisationssakkunniga,

vilka hava till uppgift att föreslå en lämplig organisation av den kommunala

socialförvaltningen, syssla med spörsmål, vilka äro nära förbundna med

sjukförsäkringen. Genom att nu fatta beslut om den svenska sjukförsäkringens

omdaning stå statsmakterna i begrepp att begå samma ödesdigra missgrepp som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

år 1910, då man reformerade den frivilliga sjukförsäkringen utan att avvakta

resultatet av den då arbetande ålderdomsförsäkringskommitténs utredningar,

vilka utmynnade i 1913 års lag örn allmän pensionsförsäkring och 1916 års lag

örn obligatorisk olycksfallsförsäkring. Denna brist på samtidighet och sammanhang

i våra socialförsäkringsreformer har vållat de svåra olägenheter i form av

splittrande isolering och dyrbar överorganisation, som vidlåda våra socialförsäkringsgrenar.

Enbart denna omständighet synes oss vara av så djupgående betydelse, att

den utgör tillräckligt skäl för uppskov med den föreliggande reformen. Härtill

komma högst allvarliga farhågor av ekonomisk natur. Genom reformen komma

nämligen kostnaderna för sjukförsäkringen att medföra mycket betydande kostnadsstegringar.

Med nuvarande medlemsantal i sjukkassorna skulle statsbidraget

mer än fördubblas för att sedan automatiskt stiga i mån av medlemsantalets

eventuella successiva ökning. Härmed skulle i vår budget införas ytterligare

en jätteutgiftspost, över vilken riksdagen icke har någon makt utan vilken

tvångsvis stegras år för år. För att få en föreställning örn vilka summor det

här en gång kan gälla, må blott nämnas, att därest anslutningen till de frivilliga

sjukkassorna hos oss skulle få ungefär samma frekvens som i Danmark, man

skulle närma sig ett årligt statsanslag på ungefär 32 miljoner kronor. Det kan

icke vara välbetänkt av riksdagen att nu, inför en befarad lågkonjunktur inom

näringslivet med ty åtföljande minskning av statsinkomsterna och utan kännedom

örn kostnaderna för en reformerad pensionsförsäkring, med öppna ögon

binda sig för en sådan oöverskådlig utgiftsprocedur.

De senaste årens bedrövliga erfarenheter från sjukförsäkringen i utlandet

mana även till största försiktighet och kräva i vart fall mera ingående prövning

och överväganden, än som hittills blivit verkställd. Detta gäller särskilt den sjukvårdande

verksamhet, vilken enligt förslaget skulle såsom en obligatorisk prestation

införlivas med sjukförsäkringen. Flera läkarföreningar i vårt land, Värmlands

läkarförening, Sveriges privatpraktiserande läkares förening och Stockholms

läns läkarförening ha också i skrivelser till utskottet givit uttryck för sina

livliga farhågor för ett antagande av det nu föreliggande förslaget. Den sistnämnda

föreningen skriver sålunda, att ett bifall till »förslaget med dess väsentliga

brister och psykologiska felbedömningar vore en verklig olycka för vårt

folk». Föreningarna i fråga anbefalla vidare, att läkarvården bör framdeles som

hittills bliva en frivillig prestation för kassorna, att sjukpenningen ej får överstiga

viss procent av arbetsförtjänsten och att en karenstid av sådan längd bör

införas, att den eliminerar massan av kortvariga sjukdomsfall. Utskottet har

emellertid så föga beaktat dessa varningsord, att dess majoritet tvärtom borttagit

de garantier mot missbruk av sjukvårdsförsäkringen och mot överförsäkring,

som Kungl. Majit föreslagit. Maximeringen av statsbidraget till sjukvårdsförsäkringen

har sålunda försvunnit; likaså den bestämmelse, enligt vilken

statsbidrag ej skulle få beräknas för dag, då medlem eljest av allmänna medel

åtnjutit avlöning eller annan ersättning med minst 1 krona, vilken bestämmelse

dock fanns med i 1927 års förslag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

41

På grund av vad sålunda anförts och då genom ett uppskovsbeslut nödigt

rådrum skulle beredas för sorgfälligare planläggning av den svenska sjukförsäkringens

framtid såväl i belysning av inhemska och utländska erfarenheter

som i samband med en reform av den allmänna pensionsförsäkringen, hava vi

ansett, att utskottet bort hemställa

A) att riksdagen måtte, med avslag i övrigt å Kungl. Maj:ts

propositioner nr 154 och 160, under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

höja det ordinarie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande,

nu 3,500,000 kronor, med 170,000 kronor till 3,670,000

kronor;

B) att riksdagen måtte under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, för budgetåret

1930—1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 210,000 kronor;

C) att de i anledning av förevarande proposition nr 154 väckta

motionerna I: 267 samt II: 417, 443, 444, 489, 490, 491 och 492

måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt.

2) av herr Bydén, vilken beträffande förslaget till förordning örn erkända

sjukkassor anfört:

vid 17 §:

Svensk rättsåskådning tillstädjer icke, att någon dömes ohörd. Jag anser det

därför oriktigt, att det lämnas i en sjukkassestyrelses fria skön att avgöra, huruvida

den vill giva en till uteslutning enligt denna § ifrågasatt medlem möjlighet

att avgiva förklaring eller icke. Några praktiska skäl för att i en rättsfråga

ställa en sjukkassemedlem i undantagsställning gentemot andra medborgare finnas

enligt min uppfattning icke. Jag har därför yrkat, att ordet må i 17 §:s

sista stycke utbytes mot skall. Lydelsen skulle då bliva:

17 §.

Erkänd sjukkassas —--medlemskaps upphörande.

Ilar beträffande — —--skälig tid skall föreskrivas medlemmen för avgi
vande

av förklaring.

vid 45 §:

Ett av den föreslagna lagstiftningens huvudsyften är att sammanföra mängden

av smärre sjukkassor till större och starkare sådana. Detta syfte motverkas

i väsentlig mån genom föreskrifterna i 45 § beträffande flera lokalsjukkassor

i samma stad och i 46 § örn särskilda yrkessjukkassor. Beträffande sistnämnda

grupp ha praktiska och historiska hänsyn synts fälla utslaget till förmån för

den av utskottet förordade lagstiftningen. Däremot har jag ansett den i 45 §

stipulerade siffran »minst femhundra medlemmar» såsom grund för antagande

av ett flertal lokalsjukkassor i samma stad vara alltför låg.

Enligt av utskottet införskaffade uppgifter ställa sig förhållandena för de

sex största städernas vidkommande enligt vad som framgår av följande tablå.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande nr 6.

Tablå utvisande för städer, som icke deltaga i landsting, de lokala sjukkassornas

fördelning på vissa storleksgrupper.

Nedan angivna medlemsantal avse sjukförsäkrade medlemmar; enbart begravningshjälpsförsäkrade

medlemmar äro således icke medtagna. Samtliga

siffror hänföra sig till slutet av år 1928.

Stad

And

ra än y

r k e s k a

s s o r

25—499 medi.

500—999 medi.

1,000 medi. el. mer

antal

kassor

medlems-

antal

antal

kassor

medlems-

antal

antal

kassor

medlems-

antal

Stockholm....................................

10

2,581

6

4,364

9

101,796

Göteborg ....................................

22

4,223

—

—

3

16,941

Malmö ........................................

30

7,614

9

5,905

7

12,189

Norrköping .................................

1

222

*)1

>) 965

3

16,412

Hälsingborg.................................

9

1,902

3

1,782

1

1,705

Gävle..........................................

1

348

—

—

1

6,687

Summa

73

16,890

19

13,016

24

155,730

*) Denna kassa har sedermera uppgått i en större kassa, som är inräknad i gruppen

kassor med »1,000 medlemmar eller mer».

Siffrorna synas mig övertyga därom, att en höjning av siffran femhundra till

ett tusen anvisar ett minimum, örn man vill i någon mån för storstädernas vidkommande

förverkliga koncentrationstanken.

I anslutning härtill har jag påyrkat,

att i 45 § första stycket ordet femhundra utbytes mot ett tusen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

43

Bilaga.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

Bestämmelser angående statsbidrag åt sjukkassor.

1. Statsbidrag, som avses i förordningen om erkända sjukkassor, utgår till

envar sådan kassa dels i förhållande till antalet medlemmar i kassan dels ock

i förhållande till av kassan meddelad sjukhjälp och moderskapshjälp.

Statsbidrag beräknas för kalenderår och utbetalas i efterskott efter ansökan,

dock att kassa äger efter varje kvartals slut påkalla utbetalning intill tre fjärdedelar

av det bidrag, som skäligen kan antagas belöpa å det föregående kvartalet.

2. Statsbidrag må ej beräknas

a) för medlem av lokalsjukkassa, vilken ej tillika är medlem av centralsjukkassa;
b)

för medlem, som under någon del av det år, statsbidraget avser, varit

tillförsäkrad högre sjukpenning än sex kronor;

c) för medlem, bosatt utanför kassans eller, i fråga örn medlem av centralsjukkassa

vilken tillika är medlem av lokalsjukkassa, utanför sistnämnda

kassas verksamhetsområde å ort, som är belägen inom verksamhetsområdet

för annan erkänd sjukkassa;

d) för medlem som är tillförsäkrad allenast begravningshjälp.

Vad under c) stadgats äger dock ej tillämpning beträffande medlem av kassa,

som avses i 46 § i förordningen, eller beträffande medlem, som avflyttat från

kassans verksamhetsområde, så länge rätt till understöd från kassan fortfar,

eller beträffande i centralsjukkassas tjänst anställda personer, vilka tillhöra

kassan utan att vara bosatta inom dennas verksamhetsområde.

3. Statsbidrag i förhållande till antalet medlemmar (medlemsbidrag) utgår

a) till lokalsjukkassa med

75 öre för medlem, som jämlikt medgivande i 44 § i förordningen tillhör

jämväl annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassan för orten;

en krona för annan medlem, som ej är tillförsäkrad sjukpenning; samt

en krona 50 öre för medlem i övrigt;

b) till centralsjukkassa med

en krona för indirekt ansluten medlem, som ej är tillförsäkrad sjukpenning;

en krona 50 öre för annan indirekt ansluten medlem;

två kronor för direkt ansluten medlem, som ej är tillförsäkrad sjukpenning;

samt

tre kronor för annan direkt ansluten medlem.

Medlemsantalet skall beräknas efter förhållandet den 31 december det år

bidraget avser. Har antagandet till erkänd sjukkassa icke varit gällande hela

detta år, utgår bidraget med en tolftedel för varje hel kalendermånad antagandet

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

under samma år varit gällande och skall, därest antagandet under året återkallats

eller eljest upphört, antalet medlemmar beräknas efter förhållandet sista

dagen i kalendermånaden näst före den, varunder antagandet upphört. Har lokalsjukkassa

under loppet av ett kalenderår bildats av anledning som i 19 § i förordningen

sägs, skall oavsett vad nu stadgats medlemsbidrag för året till denna

kassa utgå med belopp som örn kassan hela året varit antagen till erkänd sjukkassa.

4. För varje dag erkänd sjukkassa, under tid då antagandet varit gällande,

i enlighet med bestämmelserna i förordningen örn erkända sjukkassor utgivit

sjukpenning eller moderskapspenning om minst en krona eller bekostat sjukhusvård

eller vård å förlossningshem, utgår statsbidrag (sjukdagsbidrag,

moderskapshjälpsbidrag) med 50 öre. För dag, då sjukpenning eller moderskapspenning

utgått jämväl från annan erkänd sjukkassa, utgör dock statsbidraget

till varje kassa allenast 25 öre.

Statsbidrag som nu sagts må dock

ej beräknas för dag, då medlem

a) uppburit ersättning enligt lagen

örn försäkring för olycksfall i arbete

eller lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar eller enligt gällande

bestämmelser örn ersättning i anledning

av kroppsskada ådragen under

militärtjänstgöring eller

b) eljest av allmänna medel åtnjutit

avlöning eller annan ersättning med

minst en krona.

Sjukdagsbidrag må ej heller beräknas för längre tid än tre år för varje sammanhängande

sjuklighetstillstånd. Sjukdomsfall, som inträffar inom nittio

dagar från den sista dag, för vilken sjukdagsbidrag utgått, räknas härvid som

omedelbar fortsättning av det tidigare sjuklighetstillståndet.

5. För understöd, som av erkänd sjukkassa, under tid då antagandet varit

gällande, jämlikt nyssnämnda förordning meddelats i form av ersättning för

medlems utgifter till läkarvård, som i 21 § första stycket av förordningen sägs,

så ock till annan läkarvård, läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande

åtgärder, utgår, under förutsättning att understödet från kassan motsvarat

i fråga örn läkarvård högst två tredjedelar och i övrigt högst hälften av

kostnaderna för ändamålet, statsbidrag (sjukvårdsbidrag) med hälften av det

utgivna understödet. Därest i visst fall med hänsyn till understödets art större

svårigheter möta för kassa att begränsa understödet på sätt nyss sagts eller

därest annat särskilt skäl därtill föranleder, äger tillsynsmyndigheten medgiva,

att sjukvårdsbidrag må utgå, ändå att sådan begränsning av understödet ej

iakttagits, och skall i dylikt fall bidraget utgå med en tredjedel av det utgivna

understödet.

Statsbidrag som nu sagts må dock

ej beräknas för dag, då medlem uppburit

ersättning enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete eller lagen

örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

eller enligt gällande bestämmelser

örn ersättning i anledning av

kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

45

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sjukvårdsbidrag må utgå med högst

tre kronor eller, då vård som i första

stycket sägs lämnats jämväl åt medlems

barn under femton år, högst fyra

kronor årligen för varje medlem som

tillförsäkrats understöd av angivet

slag. Beträffande medlemmar, som äro

bosatta i Norrbottens, Västerbottens,

Västernorrlands eller Jämtlands läns

landstingsområde, äger tillsynsmyndigheten

medgiva, att sjukvårdsbidrag må

utgå med högst fyra eller, då vård lämnats

jämväl åt medlems barn under

femton år, högst fem kronor årligen.

Sjukvårdsbidrag utbetalas, där ej enligt övergångsbestämmelserna till förordningen

lokalsjukkassa ensam skall svara för de med bidraget avsedda kostnaderna,

för varje centralsjukkasseområde till centralsjukkassan. Denna har

att till var och en av de särskilda lokalsjukkassorna överlämna ett belopp, motsvarande

hälften eller, i fall som avses i första stycket sista punkten, en tredjedel

av de understödskostnader, som jämlikt 28 § i förordningen stannat å kassan.

Har tillsynsmyndigheten, på sätt i 20 § andra stycket i förordningen sägs,

medgivit sjukkassa att i stället för där angiven ersättning för utgifter till läkarvård

meddela annan sjukhjälp, som ej är sjukpenning, äger tillsynsmyndigheten

bestämma, till vilket belopp statsbidrag i förhållande till sådan sjukhjälp må

utgå, dock att dylikt statsbidrag ej må motsvara mer än en krona 50 öre årligen

för varje sådan hjälp tillförsäkrad medlem. Huru statsbidrag som nu sagts

skall fördelas mellan lokalsjukkassa och centralsjukkassa, bestämmes av tillsynsmyndigheten.

Medlemsantalet skall beräknas efter förhållandet den 31 december det år

statsbidraget avser. Har antagandet till erkänd sjukkassa icke varit gällande

under hela detta år, skall beträffande det belopp, varmed statsbidrag som nu

sagts må högst utgå, vad här ovan i punkt 3 för sådant fall stadgas äga motsvarande

tillämpning.

6. Meddelar centralsjukkassa vid barnsbörd understöd i form av ersättning

för barnmorskehjälp enligt vederbörligen fastställd taxa, utgår statsbidrag med

hälften av vad kassan under tid, då antagandet varit gällande, i sådant hänseende

utgivit.

7. Till förening, som är eller varit registrerad enligt lagen den 4 juli 1910

örn sjukkassor, må statsbidrag enligt hittills gällande grunder utgå till och

med för det år, då lagen upphörde att äga tillämpning å föreningen.

Har nämnda lag under loppet av ett kalenderår upphört att äga tillämpning

å sådan förening, må denna tilldelas statsbidrag enligt nyss angivna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

grunder, beräknat för tid dessförinnan, ock skall därvid antalet medlemmar beräknas

efter förhållandet sista dagen i kalendermånaden näst före den, då lagen

upphörde att äga tillämpning å föreningen.

Tillsynsmyndigheten äger ock där så prövas skäligt medgiva, att förening,

vilken då förordningen örn erkända sjukkassor träder i kraft är registrerad

enligt lagen örn sjukkassor och sedermera registreras såsom understödsförening

utan att i samband därmed antagas till erkänd sjukkassa, tilldelas statsbidrag

enligt i första stycket angivna grunder.

Statsbidrag som ovan avses må icke utgå för medlem, vilken tillika är medlem

av erkänd sjukkassa.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.