Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande jämte i ämnet väckta motioner.

1930-05-24 · 336 sidor, varav 329 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 329 av 336 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1930:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1930 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa

åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande jämte i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 21 februari 1930 dagtecknad proposition nr 108, vilken hänvisats

till riksdagens särskilda utskott, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att

1) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 fogade tulltaxan

skulle från och med den dag innevarande år, Kungl. Majit bestämde,

hava följande ändrade lydelse:

86

87 a

87 b

87 c

88 a

88 b

89

(Ty.) 90

91

92

93

94

E. Spannmål, omalen.

Majs; ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet;

vicker samt ärter och bönor, ej tjänliga

till människoföda och ej hänförliga till annat

nummer..................

Havre....................T

Råg, vete, korn, ärter och bönor, tjänliga till människoföda

.................T

Andra, ej särskilt nämnda slag av omalen spannmål

....................

T

F. Spannmål, malen; malt, stärkelse m. m.

Mjöl av råg, vete, korn, havre, ärter och bönor,

tjänliga till människoföda..........T

Mjöl av andra vegetabilier, ej hänförligt till annat

nummer..................T

Gryn av spannmål:

havregryn.................T/E

risgryn..................T

andra slag.................T/E

Kli.....................

Anm. Kliartade varor av vete eller råg skola

tulltaxeras såsom mjöl, därest askan av torrsubstansen

utgör mindre än 4.1 % av torrsubstansens vikt.

Malt, även krossat....... T

Potatismjöl och annan stärkelse samt gryn av andra

vegetabilier än spannmål . . T/E; ävensom bak
och

jästpulver . . E............

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

Tull

för 100 kg.

kronor.

fria

Ai
-

lo

9: 60

6: 50

10: 80

2: —

9: 60

fritt

9: 60

20: —

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

2) bemyndiga Kungl. "Maj :t

att, där så prövades nödigt, förordna, att envar, som dreve kvam och därvid

förmalde utländskt vete, skulle vara pliktig att vid framställning av mjöl, innehållande

vete, använda svenskt vete i sådan omfattning, att det svenska vetet

minst utgjorde i genomsnitt viss procent av allt vete, som förmaldes vid kvarnen,

och tillika viss procent av det i varje parti ingående vetemjölet,

att — i samband med sådant förordnande eller där kvarninnehavare i riket

gent emot staten utfäst sig att vid framställning av mjöl använda svenskt vete

i viss omfattning -— örn så prövades nödigt, stadga, att den, som till riket införde

mjöl, innehållande vete, skulle vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av

svenskt vete i den grad, som gällde med avseende å förmälning,

att medgiva de undantag från ovan angivna förmalnings- eller inblandningsskyldighet,

som av förhållandena påkallades,

samt att själv eller genom därtill förordnad myndighet meddela närmare föreskrifter

örn förmalnings- eller inblandningsskyldigheten,

3) dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålslagerhusfonden

skulle inrättas, från vilken fond, som skulle förvaltas av statskontoret, lån

finge i mån av tillgång utlämnas för anläggande av spannmålslagerhus eller

anskaffande av s. k. spannmålstorkar,

dels medgiva, att lån ur spannmålslagerhusfonden finge utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med omförmälda av föredraganden föreslagna, grunder,

dels ock såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden å riksstaten för

budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under rubrik, »statens

utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag av 850,000 kronor, av vilket belopp

680,000 kronor skulle utgå av lånemedel,

4) dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålskreditfonden, skulle

inrättas, från vilken fond, som skulle förvaltas av riksbanken, lån finge i mån

av tillgång utlämnas till sammanslutningar för bedrivande av uppköp av spannmål,

dels godkänna vad i protokollet föreslagits i fråga örn villkoren för lån ur

spannmålskreditfonden,

dels ock såsom kapitalökning för spannmålskreditfonden å riksslaten för

budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »statens

utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, vilket belopp

skulle utgå av lånemedel,

5) till bestridande av kostnaderna för spannmålsnämndens verksamhet samt

för erforderliga anläggningar i anledning av föreskriven inblandning av svenskt

vetemjöl i importerat vetemjöl ävensom för verkställande av cereala undersökningar

för budgetåret 1930/1931 under nionde huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag

av 100,000 kronor.

I samband med förevarande proposition hava följande inom riksdagens båda

kamrar väckta och till särskilda utskottet hänvisade motioner upptagits till

prövning.

Motioner i första kammaren:

av herr Petrus Nilsson m. fl. (1:1), att riksdagen måtte besluta den ändring

av tulltaxan, att havre asattes samma tullsats, som gällde för vete, råg och korn;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

3

av densamme m. fl. (1:2), att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte

hemställa örn utfärdande snarast möjligt av bestämmelser angående samma

företräde för svenska jordbruksprodukter vid upphandling för statens behov som

i kungl, cirkuläret den 3 mars 1922 föreskreves beträffande industriprodukter;

av densamme m. fl. (1:150), att tullen å havregryn måtte höjas till 6 kronor

50 öre för 100 kilogram;

av herr Löfgren m. fl. (1:151), att riksdagen måtte besluta

dels skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan, att Kungl. Maj :t ville, eventuellt

genom initiativ inom Nationernas förbund, söka åvägabringa en överenskommelse

örn åtgärder mot dumping, gemensamma för ett flertal länder;

dels att nedannämnda rubriker i tulltaxan måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

IIOV2

lil

165

252

551/552

618/619

621

622

702

»Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra

vegetabiliska fettämnen, ej hänförliga till annat

nummer:

linolja, rå, även blåst; linoljesyra......T

rov- och rapsolja, även blåsta, samt andra liknande

blasta oljor; rov- och rapsoljesyror . . T

Cement för byggn adsändamål.........

Linolja, blekt eller kokt, även oxiderad till fast

form, samt andra oljefernissor, utan tillsats av

andra ämnen än mineraliska torkmedel . . .T;

ävensom sickativ, bestående av olja eller harts

i förening med metalloxider och metallsalter .

Strumpstolsarbeten och andra genom virkning eller

knytning tillverkade varor, metervara härunder

inbegripen, ej hänförliga till annat nummer:

innehållande silke, härunder inbegripna glödstrumpor

och andra glödnät, icke avbrända

Träskor och halmskor.............N

Skodon, ej hänförliga till nr 618/619:

N

N

andra:

av skinn:

med bottnar, fastsätta vid ovanlädret och

bindsulan uteslutande medelst pligg, stift

eller skruvar; ävensom skodon av pälsverk

.................E

andra, nåtlade överdelar härunder inbegripna E

Fönster- och spegelglas:

ofolierat:

utan slipning eller etsning, i plana skivor med

en sammanlagd längd och bredd av:

mindre än 245 cm..........B

Anm. Till detta nummer eljest hänförligt glas

med en sammanlagd längd och bredd av mindre

än 135 cm tulltaxeras, om det inkommer

med fasett- eller kantslipning, enligt nr 705.

Tull för

100 kg.

kronor

5: —

7: —

fritt

900:

7:

150:

400:

7: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

703

799

800

974

975

976

977

978

979

979 a

979 b

980

981

981 a

245 cm eller däröver.........B

Plogvändskivor och plogbillspetsar.......N

Plogbillar och landsidor, hästräfs-, fjäderharvsoch

kultivatorspinnar samt kultivatorsfjädrar . N

Tröskverk, i halm- och höpressar samt såningsmaskin

er ..................N

Gödselspridare................N

Vältar, ej särskilt nämnda, sladdar och andra för

jordens beredning avsedda, ej särskilt nämnda

redskap, andra ån handredskap.......N

Plogar, även ångplogar, årder och alvluckrare;

harvar och andra harvliknande åkerbruksredskap;

skörde- och slåttermaskiner; hästräfsor,

hövändare, ogräsrensare, hästhackor

och andra för sådd eller skörd avsedda, ej

särskilt nämnda maskiner och apparater; harpor,

kastmaskiner, triörer, sädessorterare och

andra, ej särskilt nämnda för sortering, rening

och rensning av säd, frö eller andra frukter

avsedda apparater; potatisrivnings- och torvrivningsmaskiner,

rotfruktskärare, roterande

krossar (även sädes- och oljekakskrossar)

samt gröpkvarnar, hackelsemaskiner och andra

för fodervarors sönderdelning avsedda maskiner;

ävensom halmelevatorer och andra

stackningsmaskiner............N

Anni. till nr 974—977. För artiklar, hänförliga till

nr 974—977, skall tullen i varje fall motsvara

minst 5 % av varans värde.

Delar, ej särskilt nämnda, till maskiner, apparater

och redskap, hänförliga till nr 974—977,

för så vitt delarna äro särskilt inkommande,

vägande pr stycke:

högst 25 kg...............N

mer än 25 kg..............N

Självbindare och delar därtill.........

Mjölkskumningsmaskiner, mjölkningsmaskiner,

mjölkkylare, mjölkförvärmare, pastorer, kärnor,

smörältningsmaskiner, ostpressar och ostkvarnar

................. 100 kr.

Emulsorer, fettbestämningsmaskiner samt jästoch

slamcentrifuger:

för maskinkraft..............N

för hand- eller fotkraft, även försedda med

remskiva................N

Anm. För artiklar, hänförliga till nr 980 —981,

skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av

varans värde.

KyImaskiner samt särskilt inkommande yttre omhöljen

och inre roterande delar till dessa maskiner

..................100 kr.

Toll för

100 kg.

kronor

7: —

7: —

4: —

5: —

4: —

2: 50

4:

8: —

4: —

fria

7: —

15: —

25: —

7: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sår skilda utskottets utlåtande Nr 2.

5

982

Traktorer och lokomobiler; ävensom äng- och

Tull för

100 kr.

kronor

motorvältar................100 ler.

7: —

996

Maskiner och apparater, ej särskilt nämnda, här-

under inbegripna axelkopplingar, kalandra^ kap- sylmaskiner, pressvalsar med stativ för textil- eller pappersindustri och filterpressar, iläggnings- maskiner för tryckpressar; pneumatiska maskiner

och verktyg; perforerade eller annorledes med

hål försedda eller med duk beklädda cylindrar

för sil-, sikt- eller sorteringsmaskiner; valsstolar;

ävensom särskilt inkommande delar, ej särskilt

nämnda, till maskiner och apparater, härunder

inbegripna s. k. harnesk till jacquardmaskiner 100kr.

10: —

av herr Gabrielsson (I: 286), att riksdagen måtte med bifall till propositionen,

i vad den avsåge införande av tull å havre, för budgetåret 1930/31 ställa

till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 600,000 kronor att användas såsom

fraktbidrag för havre till de fyra nordligaste länen att utgå efter huvudsakligast

de grunder, som i motionen närmare angåves;

av herr Pålsson (1:301), att riksdagen under förutsättning av spannmålstullarnas

höjning, måtte besluta, att de därigenom inflytande medlen måtte avsättas

till en fond för stödjande av exporten av den animaliska produktionen,

samt att efter skedd utredning de åtgärder måtte vidtagas, som därför kunde

anses lämpliga;

av herr Lindhagen (I: 304), att riksdagen ville

1) hos Kungl. Majit begära behjärtande och förslag till åtgärder för stödjande

av det mindre jordbruket och dess mångskiftande klientel;

2) avsätta för sistnämnda ändamål till förfogande under nästkommande budgetår

en subvention, motsvarande exempelvis vad som nyligen ansetts böra

ifrågakomma för flottans nybyggnad eller 106 miljoner kronor;

av herr Edward Larson (I: 305), så vitt nu är i fråga, att riksdagen måtte

2 :o) vidtaga åtgärder för att inom landet producerade jordbruksalster måtte

gynnas, och

5 :o) vidtaga åtgärder för anskaffande av lämpliga torkningsanordningar för

säd, samt

av herr Asplund och herr Johan Peter Johansson (1:306), att riksdagen

ville, oberoende av huruvida i propositionen gjorda framställningar till någon

del bifölles eller ej, till fraktlindring för jordbruksprodukter av olika slag, utöver

vad som kunde finnas med statens järnvägars ekonomi förenligt, där avsättning

av befintligt produktionsöverskott måste sökas på längre håll från

produktionsorten, förslagsvis mer än 400 kilometer, bevilja ett förslagsanslag

av 2 miljoner kronor för budgetåret 1930/1931.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Motioner i andra kammaren:

av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. (11:4), likalydande nied motionen

i första kammaren nr 2;

av kerr Jokansson i Brånalt m. fl. (II: 6), likalydande med motionen i första

kammaren nr 1;

av kerr Laurin (II: 24), att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla örn utfärdande av bestämmelser för importreglering av spannmål

av olika slag och produkter av spannmål;

av kerr Johansson i Brånalt m. fl. (11:230), likalydande med motionen i

första kammaren nr 150;

av herr Carlström m. fl. (II: 231), att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t täcktes så påskynda det av 1928 års tullkommitté

bedrivna arbetet, i vad det avsåge utjämning av skyddstullbördan mellan

näringarna, att förslag till lättande av jordbrukets tullbörda från industritullar

måtte kunna föreläggas 1931 års riksdag;

av herr Jönsson i Revinge m. fl. (II: 236), likalydande med motionen i första

kammaren nr 151;

av herr Laurin (II: 327), att riksdagen ville besluta följande ändring i tulltaxan

— rubrikerna här nedan i enlighet med motionen angivna efter deras

lydelse före den 1 januari innevarande år:

Ruhr. 107 åsättes en tull av 25 öre, såsom förut gällt i denna rubrik under

b, för tiden 1/8—-1/,, andra tider tullfritt.

Ruhr. 118 a — meloner och gurkor — 60 öre för tiden V4—1/7.

Ruhr. 118 b — tomater — 30 öre för tiden Vs—VsRuhr.

120 a — lök — 15 öre per kg.

Från rubrik 121 utbrytas nedanstående artiklar och åsättas följande tullsatser:
Haricots

verts 60 öre pr kg. 1/4—VsPersilja

1 krona 50 öre pr kg. 1/1—VtBlomkål

25 öre pr kg. Vs—1/7.

Rädisor 75 öre pr kg. Vs—V8.

Sallad, spenat och gräslök 30 öre pr kg. Vi—Ve;

av herr Hammarlund (11:328), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla örn utredning och förslag till nästa års riksdag angående sänkning

av sådana industritullar, som i särskilt hög grad stegrade jordbrukets produktionskostnader

;

av herrar Johansson i Bro och Andersson i Dunder (11:356),

att riksdagen måtte till anläggning av andelsslakterier och kylhus för nästa

budgetår anvisa ett förslagsanslag å 50,000 kronor att utgå såsom statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet;

samt till lån för dylika anläggningar ett förslagsanslag å 150,000 kronor;

av herr Wachtmeister (11:408), att utöver vad föreslagits, riksdagen ville

besluta ålägga importör av vete, råg eller mjöl av dessa att uppköpa inom Ian
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

7

det frambragt motsvarande vara till tre gånger så stor mängd som den importerade

— eventuellt annan av utskottet beräknad procentsats —, varvid dock

samma vara ej finge tillgodoräknas mer än en köpare — samt att anslagen till

lagerhus måtte utgå efter i stort sett samma grunder, som gälla för lån och anslag

ur avdikningslånefonden resp. avdikningsanslaget;

av herr Ericsson i Sörsjön (11:418), att riksdagen måtte besluta att avslå

Kungl. Maj:ts förslag örn åsättande av tull å havre med 4 kronor pr 100 kilogram;
av

herr Nilsson i Hörby m. fl. (11:472), att riksdagen måtte

1) antaga av jordbruksutredningen i betänkande den 18 januari 1930 framlagt

förslag till lag med vissa bestämmelser till stöd för avsättningen av svenskt

vete (inmalnings- och blandningstvång);

2) besluta inrättandet av en statens spannmålsnämnd i huvudsaklig överensstämmelse

med jordbruksutredningens förslag samt antaga av jordbruksutredningen

framlagt förlag till instruktion för densamma;

3) besluta, att för nästkommande konsumtionsår, räknat från den 1 september

1930 till och med den 31 augusti 1931 skulle för vete och råg av fullgod

kvalitet, som odlats inom landet, till en myckenhet, som bestämdes av Kungl.

Majit efter förslag av statens spannmålsnämnd, av staten garanteras ett minimipris

av 22 kronor för 100 kilogram vete och 20 kronor för 100 kilogram råg;

4) bemyndiga Kungl. Majit att beträffande råg förordna örn importreglering;

eller--därest importreglering icke ansåges möjlig att genomföra — örn inmal
nings-

och blandningstvång såsom för vete i tillämpliga delar; samt

5) besluta, att för vete och råg, som avsåges till kreatursföda, tullrestitution

finge erhållas, därest varans användning till brödsäd omöjliggjordes genom

effektiv färgning;

av herrar Olsson i Ramsta och Gustafson i Vimmerby (11:473), att riksdagen

måtte besluta införande av förmalningstvång beträffande vete och råg

samt inblandningstvång vid import av vetemjöl och rågmjöl i överensstämmelse

med de förslag och enligt de grunder, som härutinnan framlagts av jordbruksutredningen

i dess den 18 januari 1930 avgivna betänkande angående åtgärder

för vete- och rågmarknadens stödjande;

av herr Gardell i Gans m. fl. (II: 474), att riksdagen måtte i anslutning till

propositionen nr 108 besluta den förändringen av förordningen den 13 april

1928 (nr 76) angående utförselbevis för råg och vete, att den komme att omfatta

även korn; eller -—- därest detta icke kunde bifallas att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit ville hemställa om utredning och förslag till nästa års

riksdag angående utförselbevis även för korn;

av herr Herou m. fl. (II: 477), att riksdagen måtte besluta avslå vad i propositionen

under punkterna 1 och 2 i departementschefens hemställan föresloges

1) angående införande av nya eller höjande av nu gällande tullsatser; samt

2) angående införande av inmalningstvång;

av herrar Ander och Lundgren (11:482), att riksdagen måtte, därest jordbruksutredningens

förslag örn inmalnings- och mjölblandningstvang samt im
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Inkomna

framställ
ningar.

Särskilda sakkunniga.

portreglering m. m. vunne riksdagens bifall, besluta att komplettera detta med

ett av staten garanterat minimipris för tiden sept. 1930—augusti 1931 av 21

kr. för 100 kg. vete och 19 kr. för 100 kg. råg under månaderna sept.—oktober

och sedan ett tillägg av 20 öre pr 100 kg. för varje månad till leveransen skedde

till kvarnarna, och att vederbörande utskott måtte föreslå den lagtext, som bleve

erforderlig för den händelse utskottet tillstyrkte bifall till motionen;

av herr Sandberg m. fl. (II: 483), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa örn vidtagande av sådana åtgärder beträffande upphandling av

lantmannaprodukter för försvarsväsendets räkning, att ett sådant upphandlingsförfarande

som beträffande hö och potatis kommit till användning vid Bodens

garnison måtte tillämpas vid militärförläggningar inom respektive provinser;
av

herr Andersson i Grimbo (II: 484), att riksdagen måtte höja tullen å »dessertkex,

pepparkakor och andra slag av finare bakverk, ej hänförliga till konfityrer»

(tulltaxans nr 132) från 30 till 35 kronor för 100 kilogram; samt

av herr Sköld (11:485), att riksdagen ville besluta att med avslag av de i

förevarande proposition framlagda förslagen örn ändrade tullsatser å spannmål

och örn bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna örn inmalningstvång m. m.

hos Kungl. Maj:t anhålla örn verkställandet av utredning rörande de åtgärder

och bestämmelser, som ansåges behövliga för införande av statsmonopol på

import och försäljning av för människoföda avsedd spannmål samt för garanterandet

av ett fast pris å en begränsad kvantitet dylik spannmål; samt alternativt,

örn riksdagen ändock beslutade genomförandet av inmalningstvång, att i ett

dylikt beslut även borde ingå,

a) att inmalning av svenskt vete icke finge påbjudas till en högre genomsnittlig

inmalningsprocent än 65;

b) att inmalningstvång icke skulle få förekomma, sedan priset i genomsnitt

under en månad i följd överstigit i fråga örn vete 20 och i fråga om råg 18 kr.

per deciton, samt ej ånyo träda i kraft, förrän nämnda priser på samma sätt

under en månad understigit förut nämnda belopp;

c) att gällande bestämmelser örn utförselbevis å råg och vete måtte upphävas.

Behovet av åtgärder för jordbrukets stödjande.

I propositionen redogöres till en början för de framställningar angående

stödjande av jordbruksnäringen, som under hösten 1929 och början av år

1930 inkommit till jordbruksdepartementet, samt för de yttranden, dels lantbruksstyrelsen,

dels ock 1928 års tullkommitté i november 1929 avgivit i anledning

av dessa framställningar. Rörande innehållet i dessa yttranden hänvisas

till propositionen.

Sedan därefter åt numera generaldirektören Nils Wohlin och kommerserådet

Ragnar Sohlman uppdragits att avgiva redogörelse över läget å den svenska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

9

spannmålsmarknaden ävensom att inkomma med förslag till de tullsatser å

omalen spannmål och mjöl, som i händelse en tullförhöjning skulle genomföras

lämpligen borde ifrågakomma, avlämnade dessa den 4 december 1929

två promemorior i ämnet, den ena innefattande en framställning av läget å

den svenska spannmålsmarknaden och den andra sådant förslag till tullförhöjningar,

som under i uppdraget angivna förutsättningar av de sakkunniga syntes

böra ifrågakomma.

De sakkunniga sammanfattade sålunda den av dem lämnade redogörelsen

för läget å den svenska spannmålsmarknaden — beträffande det närmare innehållet

av denna redogörelse hänvisas till propositionen — att den tydligt pekade

på en kris av mycket allvarlig natur, vars långvarighet vore svår att

med större grad av säkerhet bedöma, men som vore värd så mycket större

uppmärksamhet som den föregåtts av en följd av år med i stort sett ganska

svaga konjunkturer och sålunda träffat en ekonomiskt försvagad jordbruksbefolkning.

Det förefölle som örn man i flertalet europeiska länder, där odlingen

av brödsäd intoge en central plats i lanthushållningen, skulle äga liknande

erfarenheter och icke minst med hänsyn därtill vidtagit stödjande åtgärder.

En följd därav hade blivit, att befintliga överskott av spannmål i ökad

grad kommit att överföras till de länder, vilka icke vidtagit motsvarande åtgärder,

och sålunda bidragit till att här skärpa spannmålsodlingens svårigheter.

Sedermera avgav jordbruksutredningen den 18 januari 1930 betänkande angående

åtgärder till vete- och rågmarknadens stödjande. I detta betänkande

gavs ytterligare en framställning av läget å den inhemska marknaden för

vete och råg samt mjöl av dessa sädesslag. Rörande det närmare innehållet

härav hänvisas till propositionen.

I propositionen redogöres därefter för de räntabilitetssiffror, som framgått

av de genom lantbruksstyrelsens försorg bearbetade bokföringsresultaten vid

ett antal svenska jordbruk för åren 1923—1928, och utvisa dessa resultat en

förräntning för bokföringsåret 1923—1924 av 2.5 procent, för 1924—1925 av

0.9 procent, för 1925—1926 av 2.8 procent, för 1926—1927 av 2.2 procent och

för 1927—1928 av 1.4 procent.

Efter en redogörelse för i andra länder vidtagna åtgärder anför härefter

departementschefen angående behovet av åtgärder för jordbruksnäringens stödjande

i huvudsak följande:

Om konjunkturerna för jordbruket alltsedan världskrigets slut kunde sägas

hava varit ogynnsamma, hade förhållandena under skördeåret 1929—1930 tillspetsats

i en omfattning, som måste betecknas såsom oroväckande. Den huvudsakliga

anledningen härtill vore otvivelaktigt att söka i den bristande jämvikten

på världsmarknaden mellan tillgång och efterfrågan på jordbruksprodukter.

Sålunda hade veteskörden på grund av utvidgning av den besådda

arealen samt en stegrad hektaravkastning i vissa av de mera betydande produktionsländerna

under de senaste åren ökats i betydande omfattning. Då

konsumtionen icke tilltagit i samma utsträckning, hade följden blivit, att den

för export avsedda myckenheten vete i regel avsevärt överstigit behovet. Vid

Jordbrubsut
redningen.

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

ingången av innevarande skördeår hade världsmarknadsöverskottet av vete sålunda

beräknats uppgå till 9—11.5 miljoner ton. Visserligen hade 1929 års

veteskörd företett en minskning i jämförelse med föregående år, men denna

nedgång i produktionen hade icke motsvarats av en minskning av den odlade

arealen, utan närmast varit beroende av ogynnsamma klimatiska förhållanden

i de transoceana länderna. Det relativt ringa skördeutbytet under 1929 måste

därför snarare betecknas såsom en följd av tillfälliga omständigheter än såsom

ett tecken till en inträdande förbättring av läget på den internationella

vetemarknaden. Vid bedömandet av utsikterna för de närmaste åren framåt

finge ej heller förbises, att de under senaste tiden i de större importländerna

i Europa vidtagna restriktionerna med avseende å införseln med all sannolikhet

komme att medföra en minskad konsumtion av transoceanskt vete i dessa

länder, ett förhållande, som i sin tur knappast kunde undgå att medföra ett

ökat tryck på marknaden i de länder, som icke tillgripit liknande åtgärder

till skydd för sin veteodling.

För rågens vidkommande hade visserligen efter krigets slut en nedgång av

världsproduktionen kunnat konstateras. Då emellertid samtidigt konsumtionen

torde hava sjunkit i än större omfattning, hade tillgången på råg i exportländerna

ökats avsevärt mera än efterfrågan å denna vara på avsättningsmarknaderna.

De länder, vars skördeförhållanden huvudsakligen vore avgörande

för prisutvecklingen på rågmarknaden i norra Europa, vore för närvarande

Tyskland och Polen. Båda dessa länder hade under de senaste åren

haft att uppvisa betydande överskott av råg. Polens exportöverskott av råg

under skördeåret 1929—1930 hade sålunda skattats till inemot 225,000 ton.

Denna omständighet i förening med de i såväl Tyskland som Polen tillämpade

exportpremierna hade medfört, att den från dessa länder utförda rågen kunnat

salubjudas till priser, väsentligt understigande produktionskostnaderna i avsättningsländerna.

Varken i Tyskland eller Polen kunde de närmaste åren

väntas någon mera avsevärd nedgång i den med råg odlade arealen.

Produktionen av havre hade efter världskrigets slut likaledes ökats. På

exportmarknaden dominerade för närvarande Tyskland och Argentina; båda

dessa länder ha under senast förflutna år haft att uppvisa avsevärda utförselöverskott.

De under innevarande skördeår för export disponibla förråden beräknades

sålunda för vartdera landet uppgå till cirka 400,000 ton. Då exportpriserna

i Tyskland vore av avgörande betydelse för prisbildningen å havre

på den skandinaviska marknaden och utförseln därifrån ävenledes understöddes

genom exportpremier, torde utsikterna för den närmaste framtiden vara i huvudsak

desamma som för rågen.

Den sålunda lämnade redogörelsen ådagalade enligt departementschefens

uppfattning, att anledningen till det tryckta läget å den internationella spannmålsmarknaden

huvudsakligen vore att söka däri, att förbrukningen icke stegrats

i samma omfattning som produktionen.

Jämväl för den animaliska produktionen måste konjunkturen för närvarande

betecknas såsom föga tillfredsställande. Man måste därjämte räkna med, att

betingelserna för denna produktionsgren komme att ytterligare försämras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

11

Något verkligt avhjälpande av den inträdda lågkonjunkturen för jordbruket

kunde, enligt departementschefens uppfattning, ej vare sig i vårt land

eller annorstädes ernås, förrän en mera jämn avvägning åter komme till stånd

mellan tillgång och efterfrågan å jordbrukets alster. Det vore därför tydligt,

att man måste räkna med, att lågkonjunkturen komme att bestå ännu

en tid framåt. Den omständigheten, att mer än 40 % av landets befolkning

hade sin utkomst av jordbruk, ådagalade, att denna näring vore av så stor

vikt för landet, att den måste upprätthållas, även om detta komme att påfordra

uppoffringar av staten och av andra samhällsklasser. Jordbruket hade

i ett ekonomisk försvagat tillstånd mött krisen. Följderna därav hade ej heller

uteblivit. Från vissa håll inberättades, hurusom jordbrukarnas insättningar

i bankerna under senare tid märkbart avtagit, medan deras uttag i

stället avsevärt ökat. Antalet exekutiva auktioner å fast egendom å landet

visade ock tecken till stegring. Då tillika utsikt till förbättring av jordbrukets

produktionsvillkor icke kunde skönjas, kunde man ej frånkomma, att

läget manade statsmakterna att stödjande ingripa, där så lämpligen kunde ske.

Departementschefen framhåller vidare, att i den mån fördelar för jordbruket

stöde att vinna genom en ytterligare rationalisering av driften samt

en förbättrad organisation av inköps- och försäljningsförhållandena m. m.,

dessa dock icke komme att giva sig till känna förrän efter en relativt lång

tid. För övrigt torde ekonomiseringen av den i jordbruket använda mänskliga

arbetskraften i stort sett sannolikt redan hava drivits så långt som med

uppehållande av jordbrukets produktionsgrenar i nuvarande omfattning lämpligen

kunde ske. Vad jordbrukets övriga omkostnader anginge, syntes ej heller

möjligheter till en verksam nedskärning föreligga.

Vad härefter angår frågan örn möjligheten att företaga en omläggning av

produktionen från spannmålsodling till övervägande kreatursskötsel framhåller

departementschefen till en början, att även örn en ytterligare utveckling

hän mot en jordbruksdrift, som i större utsträckning än för närvarande vore

baserad på animalisk produktion, kunde anses lämplig och önskvärd, en sådan

omläggning likväl komme att möta betydande svårigheter, därest den

företoges i större omfattning och inom loppet av kortare tid. En mera betydande

förskjutning av jordbrukets produktion i sådan riktning innebure,

att landet bleve beroende av ökad import av brödsäd samtidigt som överskottet

för export av animaliska produkter komme att ytterligare stegras. Sveriges

exportmarknad för den animaliska produktionen vore emellertid begränsad.

De viktigaste exportartiklarna utgjordes av smör, fläsk och nötkreatur.

Smör utfördes dels till England, dels till Tyskland, fläsk så gott som uteslutande

till England och nötkreatur till Tyskland.

Vad smör beträffar hade under efterkrigsåren visserligen importländerna

ökat sin förbrukning, men samtidigt hade ock flertalet av de länder, som vore

säljare av smör, väsentligt stegrat sin utförsel. En sammanfattning av tillgängliga

uppgifter örn tillförseln till världsmarknaden av smör och grädde

från olika länder utvisade, att tillförseln utgjort — tillförseln av grädde hade

därvid omräknats i däremot svarande kvantitet smör — i medeltal under åren

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1909—1913 312,000 ton och för år 1928 435,000 ton. Ökningen av totalomsättningen

av smör under angivna tid uppginge enligt dessa siffror till omkring

40 %.

Totalimporten av fläsk till England hade utgjort 1913 242,000 ton och 1929

414,000 ton. I olika länder företagna undersökningar hade givit vid handen,

att konjunkturförändringarna i fråga örn prisutvecklingen å fläsk företedde

regelbundna vågrörelser, vilka tillsammans bildade en priscykel, omfattande

3—4 år. Prisvariationerna vore huvudsakligen beroende på förändringar i

utbuden. En beräkning av svin produktionens omfattning och sammansättning

kunde sålunda lämna vissa hållpunkter för bedömandet av tendensen i

prisutvecklingen. En undersökning, hur produktionsförhållandena gestaltade

sig i de mest betydande exportländerna, utvisade följande. I Danmark hade

svinproduktionen avsevärt ökats och ingångna uppgifter gåve vid handen, att

svinstockens sammansättning sannolikt komme att ytterligare ökas under innevarande

år. Detsamma vore förhållandet i Nederländerna. I Förenta Staterna

hade däremot svinstocken, enligt vad en i juni 1929 företagen räkning

utvisade, minskats. Å andra sidan förväntades att densamma komme att under

våren 1930 uppvisa en avsevärd stegring; man hade därför beräknat, att

ett ökat utbud och därmed följande prisfall komme att göra sig gällande under

slutet av innevarande eller början av nästkommande år.

Såsom avsättningsmarknad för svenska nötkreatur kunde, sedan i såväl

Norge som England importförbud införts, praktiskt taget endast Tyskland

komma i betraktande. Enligt det innevarande år godkända tilläggsavtalet

till 1926 års svensk-tyska handels- och sjöfartstraktat hade emellertid

Sverige endast medgivits rätt att efter den lägre tullsatsen av 16 Rink per

100 kg. till Tyskland utföra en kontingent av 5,000 till 7,000 djur. Med

någon nämnvärd export av kött torde man ej heller kunna räkna. I Tyskland

försvårades köttimporten av där rådande organtvång, vartill komme, att

tullen avsevärt förhöjts. I England och Norge hade importförbud för kött

utfärdats. I Norge hade dock detta satts ur kraft för införsel från vissa

svenska län, som sedan längre tid tillbaka icke varit smittade av mul- och

klövsjuka.

På den engelska marknaden hade Danmark beträffande smör ett avgjort

företräde framför Sverige, och möjlighet torde av olika anledningar icke förefinnas

för vårt land att inom närmare framtid där tillvinna sig samma ställning

som Danmark. Vidare torde, med hänsyn till å den engelska marknaden

rådande hård konkurrens, utsikter knappast förefinnas för avsättning

till efter svenska förhållanden vinstgivande priser av en sådan ökning av produktionen

av animaliska livsmedel, som skulle betingas av en omläggning av

Sveriges jordbruksdrift efter samma grunder som den danska. Den svåraste

konkurrensen mötte säkerligen från Englands besittningar, främst Nya Zeeland

och Australien samt från Sydamerika. Inom berörda områden hade

smörproduktionen i jämförelse med förhållandena före världskriget undergått

en stark stegring; i synnerhet gällde detta produktionen av smör å Nya Zeeland,

som sedan förkrigstiden mer än 4-dubblat sin export. Faran av kon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

13

kurrensen från de engelska besittningarnas sida förstärktes ytterligare av en

rörelse, som åsyftade att tillerkänna berörda landområden företräde framför

andra länder å den engelska marknaden med avseende å exporten av bl. a.

jordbruksprodukter, såsom smör, fläsk och ägg. Även om ett genom statliga

åtgärder utbildat preferenssystem i fråga örn sagda produkter ännu icke

kommit till stånd, vore dock obestridligt, att de till Imperiet hörande länderna

de facto redan åtnjöte företräden å den engelska marknaden.

Att Sverige på den tyska marknaden skulle kunna påräkna avsättning för

en väsentligt ökad produktion av animaliska alster vore mindre sannolikt.

Ty även å denna marknad mötte stark konkurrens, särskilt från Danmark, Finland,

de baltiska staterna och Polen. Den i Tyskland beslutade tullförhöjningen

kunde även förväntas medföra en minskad efterfrågan a smör därstädes

och till följd härav en nedgång av importbehovet beträffande denna

vara. Följden härav torde bliva, att såväl Sverige som övriga exportländer

komme att bliva hänvisade till att på den engelska marknaden söka avsättning

för en större andel av sin för export avsedda produktion än hitintills.

Detta måste i sin tur förväntas orsaka prissänkning å smör å sistnämnda

marknad.

Såsom ett sammanfattande omdöme framhåller departementschefen, att man

för våra mest betydande artiklar av animlisk produktion, smör, fläsk och ägg,

å våra exportmarknader torde hava att emotse skärpt konkurrens och försvårade

avsättningsmöjligheter.

Mot en omläggning av jordbruksdriften i riktning mot ökad animalisk produktion

talade vidare enligt departementschefens uppfattning det förhållandet,

att vissa områden i Sverige ägde större naturliga betingelser för brödsädsodling

än för ett på övervägande kreatursskötsel baserat jordbruk. Mellan jordbrukets

båda huvudgrenar, spannmålsodling och kreatursskötsel, rådde vidare ett intimt

samband; de vore vid ett välskött jordbruk samordnade så att de stödde

och berodde av varandra. Vidare torde man böra räkna med, att en omläggning

av produktionen komme att medföra, att arbetskraft frigjordes från jordbruket,

för vilken sysselsättning på annat håll måste beredas. Att återigen bereda

denna arbetskraft utkomst vid industrien vore sannolikt förenat med betydande

svårigheter. Ihågkommas finge ock, att möjligheterna för lantarbetare att i

större omfattning emigrera numera vore i hög grad begränsade, sedan lagarna

örn rätt till invandring i de länder, som i detta fall kunde ifrågakomma

främst Amerikas Förenta Stater — avsevärt skärpts. Här mötte alltså ett

arbetslöshetsproblem av ej ringa omfattning.

Jordbruket hade icke samma möjligheter som handel och industri att anpassa

sig efter förändrade förhållanden. Den ökning av kreatursstocken, som vore

förutsättningen för ett på övervägande animalisk produktion baserat jordbruk

kunde ej åvägabringas utan kapitalutlägg av den storlek, att de ej kunde anskaffas

annorledes än genom upplåning.

Lantarbetarklassen torde hårdast komma att drabbas av den omläggning av

jordbruket, som bleve nödvändig, därest brödsädsodlingen ej kunde i sin nuvarande

omfattning vidmakthållas. Man borde dock eftersträva att undvika

en ytterligare skärpning av disproportionen mellan industri- och jordbruksarbetarlöner.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Läget på världsmarknaden torde ej heller lämpa sig för att man f. n.

tvingade jordbruksnäringen att mera ensidigt inrikta sig på animalisk produktion.

Var, örn i gamla eller nya världen, en eventuell minskning av brödsädsodlingen

slutligen skulle äga rum, torde framgå först efter en längre tids erfarenhet

angående produktionsbetingelserna i de olika länderna. Hektaravkastningen

för vete uppgick år 1928 i Amerika till 11.7 deciton och i Sverige beträffande

höstvete till 28.8 deciton och beträffande vårvete till 17.3 deciton. En förskjutning

till den svenska spannmålsodlingens favör i fråga örn dess konkurrenskraft

gent emot den amerikanska syntes i en framtid möjlig.

Förutsättningarna för en lönande brödsädsodling vore icke mindre i Sverige

än vare sig i övriga europeiska brödsädsodlande länder eller i Amerika.

Örn sålunda marknadsläget för jordbrukets animaliska produkter, landets

naturliga förutsättningar för jordbrukets olika huvudgrenar, de risker, som

vore förbundna med en ensidigt inriktad jordbruksdrift, läget på arbetsmarknaden

och utsikterna för framtiden för brödsädsodlingen syntes mana till att

man för närvarande icke borde framtvinga en omkastning av det inbördes förhållandet

mellan jordbrukets två huvudgrenar, komme därtill, att hänsynen till

landets självförsörjning i händelse av krigsutbrott med styrka talade för ett

vidmakthållande av brödsädsodlingen i dess nuvarande omfattning.

Under åberopande av de i det föregående anförda synpunkterna förklarar

departementschefen slutligen, att han finner avgörande skäl tala mot att en

minskning av brödsädsodlingen i större omfattning för närvarande komme till

stånd. Brödsädsodlingen vore emellertid jämte odlingen av annan spannmål

för avsalu den gren av lanthushållningen, som för närvarande vore minst räntabel.

Kravet på särskilda åtgärder till stödjande av odlingen av brödsäd syntes

vid sådant förhållande icke kunna lämnas utan avseende.

Ekonomiska 1 sy^te att skålla ett mera fullständigt material än som i propositionen återse.

finnes för bedömande av jordbrukets ekonomiska läge i vårt land för närvaran
Verkstäiida

de har utskottet låtit verkställa vissa utredningar.

utredningar. Utskottet har sålunda låtit undersöka vilka förändringar, som inträtt i fråga

örn jordegendomsvärdena. Denna undersökning — se bil. A (sid. 118) — utvisar,

att taxeringsvärdet å jordbruksfastighet företer en kontinuerlig stegring allt

från 1800-talets början fram till innevarande tid. Sammanlagda taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet utgjorde sålunda år 1884 2,241 miljoner kronor, 1893

2,253 miljoner kronor, 1908 3,022 miljoner kronor, 1918 5,591 miljoner kronor

och 1928 6,545 miljoner kronor. Denna stegring av taxeringsvärdet torde bero

på, förutom faktisk värdestegring, ett efter hand förbättrat taxeringsförfarande

och — under senare år — ett efter det verkliga värdet närmast anpassat taxeringsvärde.

Enligt 1928 års fastighetstaxering utgjorde det åsätta medelvärdet

per har åker 1,020 kronor. Enligt en av direktören L. Nanneson för lantbruksakademiens

räkning upprättad statistik över saluvärdet å svensk åkerjord

utgjorde detta 1914 750 kronor, 1920 1,320 kronor, 1923 980 kronor och

1926 990 kronor per har.

Utskottet har ytterligare låtit verkställa vissa undersökningar angående förhållandet

mellan taxeringsvärden och saluvärden å fast egendom å landet med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

15

särskilt avseende fäst vid egentliga jordbruksfastigheter. Undersökningen har

omfattat närmare 40,000 fastigheter inom Malmöhus, Östergötlands, Skaraborgs,

Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län, beträffande vilka lagfart

sökts under tiden från 1921 till 1929. Se bil. B (sid. 123).

En jämförelse mellan köpeskillingar och taxeringsvärden beträffande egentliga

jordbruksfastigheter, som ej sålts inom släkten, utvisar, att köpeskillingarna

under samtliga år ligga högre än taxeringsvärdena, dock har det sålunda

erlagda överpriset växlat. Det var ojämförligt störst under åren 1921 och

1922; taxeringsvärdet för de nämnda år lagfarna fastigheterna härleder sig

från 1918 års fastighetstaxering; de då åsätta taxeringsvärdena torde ha avsevärt

understigit då rådande höga fastighetsvärden. Vid 1922 års fastighetstaxering

höjdes taxeringsvärdena trots nedgång i fastighetsvärdena. Detta

avspeglar sig ock i de erlagda överprisen. Dessa ha nämligen nedgått från

54.6 procent år 1921 till i genomsnitt omkring 20 procent åren 1923—1928.

Vid 1928 års fastighetstaxering anpassades taxeringsvärdena ytterligare till

närmare överensstämmelse med saluvärdena. För de år 1929 lagfarna egentliga

jordbruksfastigheterna har överpriset utgjort, vid köp avslutade år 1928,

14.1 procent, vid köp avslutade första halvåret 1929 15.5 procent och vid köp

avslutade andra halvåret 1929 7.2 procent.

Utvecklingen beträffande avsöndrade lägenheter är i huvudsak likartad, dock

att de erlagda överprisen inom denna grupp genomgående varit högre.

Släktköpen visa i regel lägre köpeskillingar än taxeringsvärden.

En närmare granskning av de år 1929 lagfarna köpen visar beträffande

egentliga jordbruksfastigheter, att det i allmänhet varit de större fastigheterna,

som sålts till belopp understigande taxeringsvärdet, medan de fastigheter,

som betingat överpris, i genomsnitt utgöras av mindre fastigheter. Under sista

halvåret 1929 ha de fastigheter, som kunnat säljas till överpris, i procentuellt

större omfattning än förut utgjorts av mindre fastigheter.

Utskottet har vidare låtit verkställa en jämförelse mellan skördens mängd

och värde under längre följd av år. Se bil. C (sid. 135).

Utskottet har ytterligare låtit företaga vissa undersökningar rörande insättningar

och uttagningar åren 1925—1929 i postsparbanken och i rikets sparbanker.

Se bil. D (sid. 140).

Dessa undersökningar utvisa beträffande postsparbanken avsevärda insättningsöverskott

under samtliga fem år, under år 1929 till belopp av över 50 miljoner

kronor, samt beträffande sparbankerna insättningsöverskott åren 1926

och 1928 men uttagningsöverskott övriga tre år, under år 1929 till belopp av

över 24 miljoner kronor. Sannolikt har postsparbankens insättningsöverskott

till en del vunnits genom överflyttning av medel från sparbankerna; särskilt

synes detta ha varit fallet under år 1929.

En undersökning av inlåningsrörelsen under åren 1925—1929 vid 277 sparbanker,

belägna inom utpräglade jordbruksbygder, vilka vid 1925 års början

representerade 37 procent av insättarebehållningen vid rikets samtliga sparbanker,

utvisar, att under samtliga fem år uttagningarna i dessa banker överstigit

insättningarna med tillhopa över 52 miljoner kronor, därav under år 1929

med över 13 miljoner kronor. Av berörda uttagningsöverskott falla 42 miljoner

kronor på de skånska länen, nära 7 miljoner kronor på Västmanlands län

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

och 4 miljoner kronor på Östergötlands län. övriga sparbanker i riket utvisa

åren 1926 och 1928 betydande insättningsöverskott, medan för övriga år jämväl

i dessa banker uttagningama överstigit insättningarna, år 1929 med nära

11 miljoner kronor. Emellertid har under tiden från ingången av 1925 till

slutet av 1929 jämväl i berörda 277 sparbanker inom de utpräglade jordbruksbygderna,

därigenom att räntan å insättamas behållning lagts till kapitalet,

behållningen ökats från 897 till 1,047 miljoner kronor, eller med 150 miljoner

kronor. De verkställda uttagningama kunna därför sägas i stort sett mera ägt

karaktären av förbrukning av ränteavkastningen å sparmedlen än användning

av innestående kapitalbehållning.

Postsparbanken har vidare lämnat vissa uppgifter dels angående under år

1929 inträffade förändringar i behållningen å av jordbrukare innehavda motböcker,

därvid undersökts allenast motböcker, å vilka under tiden 1 april—31

december 1929 förekommit någon insättning å minst 500 kronor, dels ock angående

under åren 1927 och 1928 insatta samt under 1929 insatta och uttagna

belopp av postsparbanksmedel, därvid rikets postanstalter fördelats i fyra

grupper efter deras belägenhet i kommuner med samma förhärskande näringsgren

nämligen jordbruks-, skogs-, industri- eller blandade kommuner, men synas

dessa undersökningar knappast tillåta några mera bestämda slutsatser rörande

jordbmksbefolkningens ekonomiska ställning.

Från jordbruksutredningen ha vidare införskaffats uppgifter rörande sparbankernas

kreditgivning åt jordbrukarna.

Svenska sparbanksföreningen, som insamlat dessa uppgifter, anför härom,

att i stort sett en påtaglig ökning under senare år ägt rum i fråga örn den relativa

omfattningen av sparbankernas utlåning till jordbrukare, och att jämsides

med denna ökning gjort sig gällande stegrat kreditbehov hos jordbrukarna.

Tilltagande kreditbehov synes särskilt ha framträtt i vissa mera utpräglade

jordbruksbygder i södra delarna av landet.

Enligt ytterligare uppgifter, som av Svenska sparbanksföreningen lämnats

till utskottet, har vid 160 sparbanker, belägna inom mera utpräglade jordbruksdistrikt

och som år 1928 förvaltat ett kapital av 402 miljoner kr., kreditgivningen

till jordbrukare ökats från 131 miljoner kr. år 1928 till 139 miljoner kr.

år 1929. Antalet dröjsmål med amorteringar och räntelikvider utgjorde 1928

10,810, omfattande cirka 8.5 miljoner kr., och 1929 11,952, omfattande cirka

9.1 miljoner kr. Vidare har omkring 60 procent av ovan berörda antal sparbanker

uppgivit, att försummelserna i kreditförbindelsernas fullgörande ökats

under de två sista åren.

Från Svenska bankföreningen har vidare på därom gjord framställning lämnats

vissa uppgifter dels rörande lantmännens krediter hos vissa bankkontor

i Malmöhus, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs och Östergötlands län per

den 15 februari åren 1928, 1929 och 1930, dels rörande jordbrukarnas behållning

per den 31 december åren 1927, 1928 och 1929 hos vissa bankkontor i samma

län, ävensom P. M. angående yttranden från föreståndare för vissa bankkontor

i samma län angående jordbrukets ekonomiska läge. Se bil. E (sid. 154).

Angående lantmännens krediter och insättningar framhåller bankföreningen,

att tillförlitliga och belysande jämförelsesiffror näppeligen kunnat vinnas med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

17

den begränsning av uppgiftslämnandet till endast ett relativt fåtal bankkontor,

som nödvändiggjorts av omständigheterna. Berörda uppgifter hade därför icke

ansetts vara av sådan art, att på dem kunnat byggas någon uppfattning angående

lantbruksbefolkningens ekonomiska förhållanden.

Vad däremot anginge från bankkontorens föreståndare infordrade yttranden

innehölle dessa åtskilliga uppgifter av intresse. I flertalet yttranden

från Malmöhus län framhölles sålunda, att jordbrukarnas ekonomiska läge

uppenbarligen försämrats under senare år. Från Kristianstads och Österflötlands

län uttalades samstämmigt, att jordbrukarnas ställning avsevärt försämrats

under senare år. Från omkring halva antalet bankkontor i Östergötlands

län rapporterades ökning i bankkrediterna till jordbrukare, varjämte på

nästan alla håll i detta län iakttagits, att förmågan att fullgöra vederbörliga

avbetalningar å lån minskats. Från Älvsborgs län konstaterades visserligen

tämligen allmänt, att jordbrukarnas läge försämrats, men från halva antalet

bankplatser framhölles tillika, att jordbrukarna vore välbärgade och att ökad

skuldsättning eller svårigheter att fullgöra ingångna förbindelser icke förmärkts.

Från Skaraborgs län vitsordades i flertalet fall, att läget för jordbrukarna

försämrats under senaste år. Så gott som samstämmigt intygades, att

läget vore bekymmersamt för arrendatorer, egnahemsinnehavare samt för större

jordbruk med mycken lejd arbetskraft och huvudsakligen inriktade på sädesodling.

Från halva antalet bankkontor meddelades, att jordbrukarnas skuldsättning

hos såväl banker som affärsmän ökats.

Ytterligare har hos Sveriges allmänna hypoteksbank begärts uppgift, huruvida

hypoteksföreningarnas låntagare under senare år visat mindre punktlighet

än förr vid erläggande av förfallna annuiteter. Av de lämnade svaren -—- se

bil. F (sid. 161) — torde kunna slutas, att en allmän försämring i berörda hänseende

under senare år inträtt.

I samma riktning pekar en undersökning av Svenska lantmännens riksförbunds

kreditgivning till centralföreningarna och av centralföreningarnas kreditgivning

till lokalföreningar och enskilda lantmän. Se bil. G (sid. 164).

Slutligen har genom Centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar

anhållits örn undersökning hos järnhandlare inom mera utpräglade jordbruksbygder

angående jordbrukarnas varuskulder under åren 1927—1929. Svar ha

inkommit från 37 järnhandlare och 9 lokala föreningar — se bil. H (sid. 167).

Av svaren synes framgå, att järnhandlarnas kreditgivning till jordbrukare

ökats under senare år, att en tendens till utsträckning av kredittiden förelåge

samt att omsättningen med jordbrukare nedgått.

Utskottet har ytterligare låtit sammanföra de på lantbruksstyrelsens uppdrag

av direktören L. Nanneson bearbetade bokföringsresultaten från ett antal

kontrollerade jordbruk ur synpunkten av att få utrönt bland annat dels hur

räntabiliteten förhölle sig vid jordbruk av olika storleksklasser och driftsformer

i olika jordbruksbygder, dels ock storleken av jordbrukaren och hans familj

gottskriven ersättning för vid jordbruket utfört arbete samt rörande storleken

av jordbrukarnas levnadskostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Denna sammanfattning •— se bil. I (sid. 172) — visar, att de kontrollerade

jordbruken inom södra Sveriges vete- och sockerbetsområde under 1920-talet

uppnått en förräntningsprocent av lantbrukskapitalet uppgående till 4 procent

eller därutöver allenast under bokföringsåren 1920—21 och 1921—22. Samtliga

följande år, för vilka bokföringsresultaten kontrollerats, eller t. o. m. bokföringsåret

1928—29, har förräntningsprocenten varit otillfredsställande, lägst

åren 1922—23 och 1927—28 med resp. 0.2 och 1.4 procent av lantbrukskapitalet,

För de kontrollerade jordbruken i mellersta Sverige och övre Norrland

äro bokföringsresultaten nästan genomgående sämre. För mellersta Sverige

redovisas sålunda förlust för åren 1920—21, 1921—22 och 1922—23 med

resp. 0.5, 2.8 och 1.3 procent av lantbrukskapitalet. För norra Sverige redovisas

förlust år 1921—22 med 0.3 procent av lantbrukskapitalet. Högsta förräntningsprocenten

under tiden efter 1920 uppnåddes i mellersta Sverige år

1925—26 med 2.6 procent och i norra Sverige år 1927—28 med 2.2 procent

av lantbrukskapitalet.

Bokföringsresultaten kunna icke sägas giva bestämt utslag till förmån för

någon viss storlek, av jordbruk, ehuru dock under de sista åren de stora egendomarna

såväl i södra som i mellersta Sverige i allmänhet givit ett sämre ekonomiskt

resultat än de små och medelstora jordbruken.

För utrönande av örn någon bestämd driftsform kunde anses äga företräde

har för åren 1926—27 och 1927—28 jämförts jordbruk med den sämsta och

den bästa förräntningsprocenten. Därvid har framgått, att inom Södra Sveriges

vete- och sockerbetsområde bokföringsresultaten icke kunde sägas utpeka

någon bestämd driftsform, som inom detta område skulle vara överlägsen

de övriga. I mellersta Sverige har vid de mindre jordbruken — d. v. s. sådana

örn högst 10 har — de bästa resultaten vunnits tack vare mera omfattande

animalisk produktion. Vid de större jordbruken -—- d. v. s. sådana med

minst 100 har -— har inom den bästa gruppen driften åter varit starkt inriktad

på direkt försäljning av växtprodukter, medan inom den sämre gruppen driften

i större omfattning varit lagd på animalisk produktion. Vid jordbruken i

övre Norrland har skillnaden mellan de bästa och de sämsta resultaten visat

sig störst. En väsentlig orsak till den sämre gruppens underlägsenhet halvar!

t, att man i denna grupp icke kunnat i nödig utsträckning utnyttja den

mänskliga arbetskraften, varjämte jämväl sämre hektarskördar och lägre försäljningspris

medverkat.

En undersökning av bokföringsresultaten beträffande jordbruk i mellersta

Sverige och övre Norrland vid jordbruk örn högst 10 har och örn 10—25 har

jordbruksjord utvisar vidare, att medan den jordbrukaren och hans familj tillkommande

ersättningen för vid jordbruket utfört arbete under bokföringsåren

1918—19 varit god och jämväl 1919—20 varit någorlunda tillfredsställande,

arbetsinkomsten därefter så gott som utan undantag understigit vad lejd

arbetskraft under motsvarande förhållanden kunnat ernå. Sämst ter sig resultatet

för medelstora bondgårdar om 25—50 har i mellersta Sverige.

Vidare har på utskottets begäran Kungl. Majit låtit företaga undersökning

angående skattebelastningen å olika slag av jordbruk inom skilda delar av lan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

19

det. Denna undersökning har grundats å år 1929 avgivna självdeklarationer

och omfattat följande tjugufyra kommuner, nämligen i Östergötlands län Bjälbo,

Örberga, Svanshals, Lillkyrka, Skeda och Kuddby; i Malmöhus län Hemmesdynge,

Önnarp, Bösarp, Vellinge, Asmundtorp, Björka och Norra Rörum;

i Skaraborgs län Hällum, Söne, Hovby, Medelplana och Saleby; i Västmanlands

län Björskog, Medåker och Dingtuna; i Gävleborgs län Järbo och Årsunda

samt i Västerbottens län Lövånger; samtliga ganska utpräglade jordbrukskommuner,

dock att i Medelplana ett industriföretag utgör det dominerande

beskattningsföremålet.

Såsom resultat av utredningen har dels ställts till utskottets förfogande längder

med uppgifter i skilda hänseenden beträffande samtliga jordbrukare i de

undersökta kommunerna dels till utskottet överlämnats en sammanfattande redogörelse

jämte tillhörande tabeller. Se bil. J (sid. 182).

Av denna redogörelse •— vilken avgivits under reservation med hänsyn framför

allt till undersökningsmaterialets begränsade omfattning — och de bifogade

tabellerna har inhämtats, bland annat, följande.

Nettoförmögenheten är, örn den jämföres med taxeringsvärdet på vederbörande

fastigheter, störst för ägarna av de minsta jordbruksfastigheterna och

minskas i mån som taxeringsvärdet stiger, men ökas åter för de största fastigheterna.

Skuldsättningen är däremot i huvudsak proportionell till taxeringsvärdena,

dock högst för de allra största fastigheterna, men ökas såväl absolut

som i stort sett även relativt i mån som nettoförmögenheten ökas. För

de undersökta kommunerna i Svealand och Götaland uppgå skulderna för ägarna

av jordbruksfastighet i genomsnitt till något mer än en tredjedel av bruttoförmögenheten,

medan beträffande de undersökta Norrlandskommunerna motsvarande

gäldbelastning blir blott något mer än en sjättedel. Nettoförmögenheten

i procent av taxeringsvärdet är jämväl påtagligt hög i Norrlandskommunerna

Järbo (Gävleborgs län) och Lövånger (Västerbottens län) i jämförelse

med genomsnittet för övriga undersökta kommuner.

Nettointäkten av jordbruksfastighet, d. v. s. inkomsten därav med avdrag av

belöpande gäldräntor och omkostnader men utan avdrag för 6 procent å taxeringsvärdet,

varierar från 2.2 procent av taxeringsvärdet i Kuddby (Östergötlands

län) till 16.5 procent av taxeringsvärdet i Lövånger (Västerbottens län).

Även i detta avseende ställa sig siffrorna gynnsammare gör nämnda Norrlandskommuner

än för övriga kommuner. Avkastningen i förhållande till taxeringsvärdet

sjunker påtagligt, när taxeringsvärdet stiger. Detta gäller såväl

ägare som arrendatorer och beror givetvis på det personliga arbetets större betydelse

för de små fastigheterna och behovet av mera lejd arbetskraft för de

större fastigheterna.

Den taxerade inkomstens förhållande till jordbruksavkastningen visar, att

ägarna av de minsta och i viss mån de största fastigheterna i högre grad än

övriga åtnjuta annan inkomst än från fastigheterna.

Skattetrycket per bär åker varierar från 6.55 kronor i Hällum (Skaraborgs

län) till 29.08 kronor i Lövånger (Västerbottens län) och 29.42 kronor i Önnarp

(Malmöhus län). Det framgår vidare, att skattetrycket per har åker är

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

avgjort lägst i Västgötakommunerna, under det att, om man bortser från Medelplana

med dess exceptionella förhållanden, utdebiteringen per skattekrona i

dessa kommuner är jämförelsevis hög.

Skatten i förhållande till taxeringsvärdet är högst för ägarna av de minsta

fastigheterna, en naturlig följd av vad nyss anförts örn de taxerade inkomsterna.

För mellangrupperna är skatten högre för de mindre fastigheterna och

lägre för de större fastigheterna, under det att för de största fastigheterna

siffran åter stiger.

Därest fastighetsbeskattningen borttoges, skulle en mycket stark omkastning

av beskattningsförhållandena äga rum, i det alla jordbrukare med ringa avkastning

av sina fastigheter skulle få sin skatt väsentligt sänkt och andra —

framför allt andra än jordbrukare -—- skulle få sin skatt höjd, i några fall till

mer än det dubbla av den nuvarande skatten. Det visar sig, att relativt sett den

minsta skattelättnaden skulle inträda för ägarna till de minsta fastigheterna, för

vilka inkomstförhållandena äro sådana, att skattelättnaden i genomsnitt ej bleve

av större betydelse och i vissa fall omvandlades till skatteökning.

I de undersökta kommunerna i Svea- och Götaland synes bortåt fjärdedelen

av alla brukningsdelarna vara utarrenderad. Arrendatorernas förmögenhet är

i huvudsak proportionell till de arrenderade fastigheternas taxeringsvärde, i

genomsnitt ungefär 20 procent därav, medan däremot skulderna äro relativt

störst beträffande de större fastigheterna. Deras beskattningsförhållanden

påverkas starkt av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen, enligt

vilka vid äldre kontrakt arrendatorerna bliva skattskyldiga för den kommunala

fastighetsskatten.

Vidare har utskottet låtit införskaffa uppgifter angående exekutiva auktioner

å fastigheter å landsbygden åren 1910—1914 samt 1921—1929. Se bil. K

(sid. 213). Vid bearbetande av det inkomna materialet har en sammanställning

gjorts beträffande exekutivt försålda jordbruksfastigheter. Därvid ha emellertid

på grund av bristande upplysningar rörande fastigheternas kamerala natur

fem län, nämligen Stockholms, Uppsala, Kalmar, Göteborgs och Bohus län samt

Kopparbergs län, måst utelämnas. Beträffande återstående 19 län utvisar sammanställningen,

att vid jämförelse med åren 1910—1914 fr. o. m. år 1922 årliga

antalet exekutiva auktioner å jordbruksfastigheter ungefär fördubblats.

Årliga genomsnittstalet för den senare perioden är beträffande dessa 19 län

anmärkningsvärt jämnt. Någon stegring av sammanlagda antalet i dessa län

exekutivt försålda dylika fastigheter kan sålunda ej för de sista åren påvisas.

Det mest framträdande undantaget härifrån utgör Malmöhus län, där, enligt

en undersökning beträffande de särskilda länen, antalet sålunda försålda jordbruksfastigheter

ökats från 29 till 54.

Slutligen har utskottet låtit sammanställa tillgängliga uppgifter angående

den totala exporten av animaliska produkter från olika länder under åren 1909

—1913 och 1921—1929. Se bil. L (sid. 219).

Vid bedömande av jordbrukets ekonomiska läge utgår man vanligen dels

från en jämförelse mellan de priser, jordbrukets produkter f. n. betinga, och

de priser, vari dessa produkter stått under tiden närmast före världskrigets

s. 21 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

21

utbrott, dels ock från en jämförelse mellan jordbrukets produktionskostnader

nu och under tiden närmast före 1914.

Dessa jämförelser tyda obestridligen på att en högst avsevärd försämring

inträtt i de villkor, under vilka jordbruksproduktionen bedrives. Utskottet vill

emellertid erinra, att, därest man vill ernå en riktig uppfattning örn försämringen

i jordbrukets räntabilitet, torde tillika böra tagas hänsyn till den ökning av

jordbruksproduktionens omfattning, som samtidigt ägt rum, i den mån värdet

av denna ökning icke motväges av ökning i produktionskostnaderna. Till belysande

av den produktionsökning, som ägt rum under tiden från världskrigets

början, må nämnas, att, medan spannmålsskörden från år 1913 icke undergått

väsentlig ökning, mjölkproduktionen ökats från 3,320,000 ton år 1913 till

4,077,000 ton år 1927 och dess värde från i runt tal 290 miljoner kronor 1913 till

i runt tal 500 miljoner kronor 1927; att svinstocken ökats från 1,023,000 stycken

år 1914 till 1,386,000 stycken år 1929. Att värdet av tillväxten i produktionsvolymen

icke i dess helhet uppväges av ökade framställningskostnader,

synes desto mera påtagligt, som särskilt genom bättre ekonomisering med

den mänskliga arbetskraften, driftskostnaderna åtminstone vad storbruket beträffar

relativt sett minskats. Att i siffror angiva, i vad mån den inträdda

produktionsökningen är ägnad att inverka pa jordbrukets räntabilitet, torde

dock svårligen låta sig göra. Det synes emellertid, att man på indirekt väg

kan bilda sig en viss föreställning örn betydelsen för jordbrukets räntabilitet

av nu berörda faktor. Enligt vad utskottet inhämtat har sålunda en bearbetning

av bokfönngsresultaten vid de genom Sveriges allmänna lantbrukssällskap

kontrollerade jordbruken, därvid man jämfört femårsperioderna 1909—

1913 och 1924—1929, utvisat, att besparingen i driftskostnaderna vid dessa

jordbruk under tiden från den förra till den senare femårsperioden kan uppskattas

till i runt tal 20 kronor per har. Det är tack vare en sålunda i förhållande

till produktionens omfattning åstadkommen utgiftsminskning, som

de kontrollerade jordbruken under senast förflutna femårsperiod över huvud

givit någon avkastning å lantbrukskapitalet.

Utskottet har velat fästa uppmärksamheten vid, att nu berörda omständigheter

icke kunna förbigås vid bedömande av förevarande spörsmål. Vad nu anförts

berättigar enligt utskottets mening till den slutsatsen, att även örn läget

för jordbrukets utövare är bekymmersamt, det dock icke är av den svårartade

beskaffenhet, som enbart en jämförelse av jordbrukets produktpriser och produktionskostnader

f. n. och vid tiden för världskriget kan synas giva vid handen.

Att läget icke desto mindre är allvarligt, synes utskottet obestridligt och bekräftas

av de kompletterande undersökningar angående jordbrukets ekonomiska

läge, som utskottet låtit verkställa, ävensom av vad utskottet i övrigt kunnat

inhämta.

Utskottet finner sålunda uppenbart, att jordbruksnäringen f. n. har att kämpa

med en lågkonjunktur, vars upprinnelse kan ledas tillbaka till tiden för den

stora deflationskrisen under början av det senast förflutna årtiondet, och som

därefter med vissa avbrott fortsatt för att under det sist förflutna året och innevarande

år inträda i sitt hittills mest svårartade skede efter det deflationskrisen

åren 1921—1923 kulminerat.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Det för jordbruket under senare tid försämrade läget har tydligt givit sig

tillkänna i fallande saluvärden å jordbruksfastigheter, i minskade insättningar

och ökade uttagningar i rikets sparbanker — tendensen i detta avseende vid

sparbanker belägna inom mer utpräglade jordbruksdistrikt, särskilt i Skåne,

synes omisskännlig — samt i ökat kreditbehov ävensom ökade svårigheter att

ställa säkerhet för lån, att verkställa kapitalavbetalningar och räntelikvider å

bekomna lån och att likvidera varuskulder. Härvid bör dock bemärkas, att

ökat inköp av maskinell utrustning, av utsäde och fodervaror för jordbruket, inköp

av automobiler m. m. i ej ringa grad bidragit att öka jordbrukarnas kreditbehov

och att med hänsyn härtill en ökad kreditanvändning i varje fall icke

alltid är liktydig med försämrad ekonomisk ställning.

Utskottet måste vidare konstatera, att läget ytterligare starkt försämrats under

loppet av innevarande år. I fråga örn prisutvecklingen å jordbrukets viktigaste

saluartiklar under tiden januari—april 1930 hänvisar utskottet till bifogade

fortsättning a de i propositionerna — Tab. 1 och 2 — lämnade uppgifterna

a medelpriserna per manad för spannmål och vissa animaliska produkter.

Se bil. M (sid. 228 och 229).

För samtliga spannmålsslag utvisa uppgifterna, att under innevarande år

priserna ytterligare sjunkit sålunda att, medan index för december 1929, vid

jämförelse med 1913 års medelpris utgjorde för vete 128, för råg 118, för korn

110, för havre 98 och för ärter 94, motsvarande indextal för april detta år äro

för vete 121, för råg 107, för kom 106, för havre 94 och för ärter 82.

Det största prisfallet under innevarande år har emellertid drabbat vissa animaliska

produkter, nämligen smör och ägg. Medan index för december 1929

vid jämförelse med 1913 års medelpris utgjorde för nötkreatur 109, för får

142, för svin 141, för smör 133 och för ost 132, utgjorde motsvarande indextal

för april 1930 för nötkreatur 110, för får 159, för svin 135, för smör 100

och för ost 121. För ägg har motsvarande indextal sjunkit till 101 för april

månad 1930 emot 117 för samma månad 1929.

Utvecklingen under detta år karakteriseras emellertid jämväl av en fortsatt

allmän nedgång i varuprisnivån. Till upplysning örn utvecklingen i detta avseende

för olika varugrupper hänvisar utskottet till bifogade sammanställning

av kommerskollegii prisstatistik. Se bil. N (sid. 229).

Denna statistik visar, att för jordbruket viktiga förnödenhetsartiklar såsom

kalk, cement, tegel och glas fortfarande befinna sig i ett vid jämförelse

med jordbrukets produktionsartiklar, ur jordbrukets synpunkt, ofördelaktigt

prisläge. Beträffande jordbrukets förnödenhetsartiklar kan något mera betydande

prisfall under detta ar konstateras allenast i fråga örn fodermedel.

Som sammanfattning av utvecklingen hittills under år 1930 torde kunna uttalas,

att lågkonjunkturen för jordbruket ytterligare accentuerats, att prisfallet

därvid jämväl hårt drabbat vissa animaliska produkter såsom smör och

ägg, att emellertid prisfallet jämväl jämförelsevis kraftigt träffat vissa avjordbrukets

förnödenhetsartiklar, särskilt kraftfodermedlen, men åter i allenast

ringa man andra för jordbruket nödvändiga artiklar, samt att jämsides

med prisnedgången för jordbrukets produkter kan konstateras en tendens till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

23

nedgång i den allmänna varuprisnivån, men att denna tendens dock ej är lika

skarpt markerad som för jordbruksprodukternas vidkommande.

Spörsmålet hur länge lågkonjunkturen för jordbruket kan väntas äga bestånd

sammanhänger otvivelaktigt med fragan örn huru länge det pågående

fallet i den allmänna varuprisnivån skall fortsätta. Uppenbarligen kunna i

Sverige vidtagna åtgärder ej påverka sistnämnda utveckling, som i eminent

grad är en internationell företeelse. Emellertid äro sjunkande varupris ägnade

att i vårt land såväl som annorstädes särskilt hart drabba jordbruket. För

att för Sveriges del belysa det sagda må hänvisas till att det svenska jordbruket

är hårt skuldsatt till ett lägre penningvärde än det nuvarande — beloppet

av beviljade inteckningar i fast egendom å landsbygden utgjorde vid

1918 års slut 36.8 procent, vid 1922 års slut 46 procent och vid 1927 års

slut 49.3 procent av taxeringsvärdet å skattepliktig fast egendom å landet.

Den i det föregående omförmälda undersökningen rörande skattebelastningen

å olika slag av jordbruk inom skilda delar av landet utvisar, att ägarnas av

jordbruksfastighet skuldsättning utgör beträffande de undersökta kommunerna

i Svea- och Götaland 44.5 procent och beträffande de undersökta Norrlandskommunerna

24.1 procent av fastigheternas taxeringsvärden.

En ytterligare omständighet, som skärpt jordbrukets svårigheter, är att prisfallet

träffat så ojämnt, och hårdare träffat jordbruket än som motsvarar den

allmänna prisnedgången. De mest bidragande orsakerna härtill äro otvivelaktigt

dels att jordbrukets arbetslöner ej följt med i priskurvan, dels att

priserna å åtskilliga jordbrukets nödvändighetsartiklar hållit sig jämförelsevis

högt.

Vad nu sagts torde tillräckligt åskådliggöra, att liksom lågkonjunkturen till

såväl orsaker som förlopp är en internationell företeelse, så stå ej heller verkligt

effektiva botemedel något enskilt land till buds. Vad inom ett enskilt

land kan åtgöras är att söka lindra verkningarna av prisfallet.

De verkställda utredningarna ha ådagalagt, att förhållandena inom jordbruksnäringen

hittills icke lett till ett ekonomiskt sammanbrott, men att

läget dock är av den natur, att det påfordrar omedelbara ingripanden från

statsmakterna till jordbrukets stödjande i olika hänseenden och att den fortsatta

utvecklingen måste med uppmärksamhet följas. Att sa sker finner utskottet

desto mera påkallat som utskottet håller före, att man måste räkna

med, att lågkonjunkturen kan komma att fortsätta en avsevärd tid.

Utskottet vill framhålla, att åtgärder synas påkallade till stödjande a^

såväl den vegetabiliska som den animaliska produktionen. Hittills vunnen erfarenhet

kan icke sägas giva bestämt utslag till förmån för någon större lönsamhet

hos jordbruk, där den ena eller den andra av dessa produktionsgrenar

övervägande bedrives. Härvid spela in naturliga betingelser i avseende å

jordmån, läge i förhållande till avsättningscentra, jordbrukens storleksgrad

och andra omständigheter. Att vid det mindre jordbruket driften mäste vara

inriktad på i huvudsak animalisk produktion och att denna gren av jordbruksdriften

redan av denna anledning är för det svenska jordbruket som helhet betraktat

av större betydelse än produktionen av spannmål till avsalu finner ut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

skottet utan vidare uppenbart. Men den animaliska produktionen spelar jämväl

vid jordbruk med stor produktion av spannmål till avsalu en mycket betydande

roll.

Hur förhållandet mellan saluöverskottet av växtprodukter och av djurprodukter

varierar inom olika storleksgrupper av jordbruk belyses av de genom

lantbruksstyrelsens försorg bearbetade bokföringsresultaten vid ett antal svenska

jordbruk. De inom Mellansverige kontrollerade bokföringsresultaten utvisa

sålunda för bokföringsåret 1927—1928, att saluöverskottet utgjort vid jordbruk

med upptill 10 har jordbruksjord av växtprodukter 29 och av djurprodukter

289 kronor, vid jordbruk med 10.1—25 har jordbruksjord av växtprodukter 36

och av djurprodukter 219 kronor, vid jordbruk med 25.1—50 har jordbruksjord

av växtprodukter 37 och av djurprodukter 206 kronor, vid jordbruk med

50.1—100 har jordbruksjord av växtprodukter 60 och av djurprodukter 298

kronor samt vid jordbruk nied över 100 har jordbruksjord av växtprodukter 81

och av djurprodukter 188 kronor, allt per har.

I medeltal har vid samtliga i hela landet kontrollerade jordbruk under åren

1923—1928 saluöverskottet utgjort : växtprodukter till värde av 94 kronor och

djurprodukter till värde av 199 kronor per har.

Utskottet vill ock i anslutning härtill framhålla, att — ehuru konjunkturläget

f. n. jämväl för den animaliska produktionen ter sig allt annat än

ljust, ehuru man måste utgå från att jämväl på detta område en av anledningarna

till det tryckta läget är att söka i en med stor sannolikhet förefintlig

större produktion än som motsvarar den aktuella efterfrågan, och ehuru

man jämväl för den animaliska produktionen måste räkna med en måhända

långvarig lågkonjunktur med skärpt konkurrens och försvårade avsättningsmöjligheter

— nian dock, vid ett bedömande av läget på längre sikt, torde

vara berättigad hysa den tron, att de större utvecklingsmöjligheterna för en

lönande jordbruksdrift äro att finna i en ytterligare förskjutning till förmån

för framställning av animaliska produkter, framför allt smör, fläsk och

ägg.

Till stöd för denna uppfattning vill utskottet särskilt framhålla två omständigheter:

den ena att erfarenheten visat, att med en förbättrad levnadsstandard

följer ökad förbrukning av animaliska livsmedel; den andra att de

största möjligheterna till en ytterligare ekonomiserad jordbruksdrift i vårt

land torde vara att söka framför allt i ett bättre utnyttjande av förefintliga

möjligheter till billigare utfodring genom utveckling av beteskulturen.

Av vad utskottet sålunda anfört finner utskottet, vid övervägande av vilka

åtgärder, som nu böra komma till stånd till jordbruksnäringens stödjande, att i

första rummet sådana åtgärder böra vidtagas, som äro ägnade att stärka den

animaliska produktionens konkurrenskraft. Rörande vad utskottet i sådant

hänseende kommer att föreslå, hänvisar utskottet till sitt utlåtande nr 3.

Örn utskottet sålunda fäster avgörande vikt vid stödjandet av den animaliska

produktionen, innebär detta ej, att utskottet anser, att spannmålsodlingen

kan lämnas utan ökad hjälp. Av den i propositionen lämnade redogörelsen

för läget å den internationella spannmålsmarknaden framgår, att huvudanledningen

till de tryckta konjunkturerna för spannmål är, att förbrukningen

av denna vara icke stegrats i samma omfattning som produktionen. Det måste

s. 25 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

25

därför framstå såsom i första liand angeläget, att det egna landets alster i största

möjliga utsträckning tagas i anspråk för den inhemska konsumtionen.

Utskottet har i syfte att erhålla ytterligare kännedom örn brödsädsodlingens

betydelse för det svenska jordbruket och för olika storleksgrupper av

jordbruk utverkat, att statistiska centralbyrån, socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen

avgivit yttranden över vad propositionen i denna del innehåller.

Såsom av propositionen inhämtas utmynnade den av tull- och traktatkommittén

verkställda utredningen angående storleken av det salufria överskott av

brödspannmål, som återstode sedan skörden minskats med jordbrukets egen

förbrukning till utsäde samt till människo- och kreatursföda, däri att å hela

antalet brukningsdelar i norra Sverige och antalet brukningsdelar från 1 hektar

och uppåt i södra och mellersta Sverige skulle förefinnas ett saluöverskott av

2,008,000 deciton, vilket motsvarade 29.3 procent av totaltillgången d. v. s. av

den beräknade nettoskörden av brödsäd med tillägg av inköpt brödsäd; att av

hela antalet på angivet sätt beräknade brukningsdelar, 881,171 stycken, 105,806,

motsvarande 27.8 procent, utvisade överskott å brödsäd och återstoden, 275,365,

motsvarande 72.2 procent, utvisade brist å brödsäd; samt att av hela den jordbrukande

befolkningen, beräknad till 2,392,208 personer, 1,038,405 personer

motsvarande 43.4 procent, tillhörde brukningsdelar, som utvisade överskott å

brödsäd, medan resten eller 1,353,803 personer eller 56.6 procent tillhörde brukningsdelar,

som utvisade brist å brödsäd.

Mot dessa resultat anmärktes i propositionen, att för beräkningen av den totala

brödsädesskörden använts uppgifter från den officiella jordbruksstatistiken

örn skörden per hektar i genomsnitt för åren 1913—1917, att större delen av

denna period inf olle under kristiden med så abnormt svaga skördeår som 1917,

att då brödsädesskörden f. n. vore ungefär 20 procent högre än de år undersökningen

omfattade, redan berörda omständighet vore ägnad att göra resultatet

missvisande, därest man ville betrakta detta såsom avspeglande läget f. n., att

därtill komme att den för undersökningen verkställda uppskattningen av skördens

storlek vid olika storleksgrupper av jordbruk vilade på mycket osäker

grund. Denna uppskattning var nämligen baserad på den år 1918 för folkhushållningskommissionens

räkning företagna skördeuppskattningen för varje

brukningsdel, vilken uppskattning var avsedd att ligga till grund för odlarnas

leveransplikt till staten beträffande spannmål; den företogs medan grödan stod

på rot, och var av dessa anledningar mindre tillförlitlig samt särskilt i fråga

örn de mindre brukningsdelarna i stort sett hållen i underkant. Slutligen var

tull- och traktatkommitténs utredning grundad på en antagen årlig brödsädsförbrukning

hos den jordbrukande befolkningen av 225 kg. per person; vilken

siffra av i propositionen närmare angivna grunder ansågs för högt tilltagen.

I anslutning till vad sålunda framkommit lät departementschefen verkställa

omräkning av den av tull- och traktatkommittén åberopade utredningen rörande

överskott och brist å brödsäd inom brukningsdelar av olika storlek på

grundval av en förhöjning med 20 procent av de vid denna utredning framkomna

skördesiffrorna samt en årlig förbrukningssiffra för jordbruksbefolkningen

Brödsäds
odlingens
betydelse.

Departe
mentschefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Statistiska

centralbyrån

av i ena fallet 200 kilogram och i andra fallet 175 kilogram omalen spannmål per

person. Resultatet av omräkningen blev i korthet följande. Vid en förhöjning

av veteskörden med 20 procent och en nedsättning av förbrukningen av brödsäd

till 200 kilogram respektive 175 kilogram per person ökades det totala salufria

överskottet av brödsäd från 2,008,000 deciton till 3,875,000 respektive

4,370,000 deciton eller från 29.3 till 47.1 respektive 53.1 procent av totaltillgången

av brödsäd. Antalet brukningsdelar, som utvisade överskott å brödsäd,

blev förskjutet från 105,806 till 165,604 respektive 175,600 eller från 27.8 till

43.4 respektive 46.1 procent. Storleken av den del av den jordbrukande befolkningen,

som tillhörde brukningsdelar med överskott å brödsäd, ökades från

1,038,405 personer till 1,366,719 respektive 1,415,341 eller från 43.4 till 57.1

respektive 59.2 procent.

Departementschefen har funnit dessa beräkningar utvisa att, därest man ville

bilda sig en uppfattning örn brödsädesodlingens betydelse för Sveriges jordbrukare

och för olika storleksgrupper av jordbruk, de resultat, vartill tull- och

traktatkommittén kommit, i varje fall vore i avsevärd omfattning missvisande.

Vid bedömande av brödsädsodlingens betydelse har departementschefen vidare

ansett, att ej heller finge förbises de indirekta fördelar denna medförde

för den icke brödsädesodlande jordbrukaren, därigenom att den motverkade en

för långt driven övergång till produktion av animaliska livsmedel och därmed

bidroge till att hålla prisläget å dessa senare alster vid en högre nivå.

Statistiska centralbyrån har nu i sitt yttrande — se bil. O (sid. 230) •— verkställt

en ny beräkning av det salufria överskottets storlek. Centralbyrån har därvid

ifråga örn brödsädsarealen använt de efter propositionens avlämnande publicerade

areal sif fr orna från 1927 års jordbruksräkning i stället för de i tullkommitténs

utredning begagnade uppgifterna från dels de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna

åren 1913—1918 dels 1919 års arealinventering; i fråga örn

skörden av brödsäd utgått från medeltalet av skörden för åren 1925—1927, vilket

motsvarar en skördeökning av 16 procent i förhållande till medelskörden för

åren 1913—1917; i fråga örn hektarskörden inom olika storleksgrupper i likhet

med tull- och traktatkommittén använt de på 1918 års skördeuppskattning grundade

siffrorna; i fråga örn bruksningsdelarnas antal och fördelning på olika

storleksgrupper inom olika trakter använt nytt, av 1927 års jordbruksräkning

lämnat material; i fråga örn jordbrukarbefolkningens antal räknat med en minskning

av 100,000 personer eller 4.2 procent; ifråga om förbrukningen till människoföda

— med stöd av den i propositionen omförmälda, av ämbetsverket

verkställda undersökningen angående brödsädförbrukningen vid år 1925 för

premiering anmälda mindre jordbruk ej överstigande 15 har — räknat med en

genomsnittsförbrukning per person inom jordbruksbefolkningen av 200 kg. samt

i fråga om förbrukningen till kreatursföda höjt denna från i tullkommitténs

utredning beräknade 5 till 10 procent av vete- och rågskörden.

Med användande av nu angivna faktorer har statistiska centralbyrån beräknat

det salufria överskottet av brödsäd i södra och mellersta Sverige, därvid

dock, i motsats till vad som skett vid de föregående undersökningarna, Gästrikland

ej medtagits, och har vid denna beräkning framkommit ett överskott

s. 27 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

27

av 3,862,000 deciton motsvarande 45.6 procent av den beräknade totala brödsädstillgången.

I fråga om brukningsdelarnas fördelning å sådana som visa överskott oell

sådana som visa brist å brödsäd har uträkningen givit till resultat, att av hela

antalet brukningsdelar med över 1 har åker, 371,030 stycken, 143,085 motsvarande

38.6 procent utvisa överskott å brödsäd, och återstoden 227,945, motsvarande

61.4 procent, visa brist å brödsäd.

Å dessa två grupper av brukningsdelar fördelar sig den jordbrukande befolkningen,

beräknad till 2,261,035 personer, sålunda att 1,173,313 personer

motsvarande 51.9 procent, tillhöra brukningsdelar, som utvisa överskott å brödsäd

och 1,087,722 personer motsvarande 48.1 procent tillhöra brukningsdelar,

som utvisa brist å brödsäd.

Centralbyrån framhåller, att såväl tidigare beräkningar som den av byrån

nu verkställda beräkningen innehölle ett osäkerhetsmoment med hänsyn till den

använda metoden bestående däri, att sedan för var storleksgrupp och vart naturligt

område uträknats kvantiteten överskott respektive brist, har hela antalet

brukningsdelar respektive hela antalet personer hänförts under rubriken

överskott eller brist hur små de framkomna talen å överskott eller brist än representerat.

Centralbyrån har för att få en föreställning om betydelsen av den

osäkerhetsmarginal, som beräkningarna inneslöte, verkställt en granskning av

beräkningarna, och därvid funnit, att osäkerhet kunde anses föreligga, huruvida

23,273 brukningsdelar, motsvarande 6.3 procent av hela antalet, skulle hänföras

till brukningsdelar med överskott eller till sådana med brist å brödsäd, samt

huruvida 123,389 personer, motsvarande 5.5 procent av jordbruksbefolkningen,

skulle hänföras till brukningsdelar med överskott eller sådana med brist å brödsäd.

Centralbyrån framhåller, att det sålunda framkomna osäkra bältet vore

anmärkningsvärt smalt och täckte en förbrukningsmarginal av 25 kg. per person

samt sålunda starkt begränsade räckvidden av föreliggande felkällor.

Rörande förbrukningen av brödsäd till människoföda har socialstyrelsen i sitt

yttrande — se bil. P (sid. 264) — verkställt vissa beräkningar. Såsom allmänna

slutsatser av dessa beräkningar anför styrelsen, att hos styrelsen tillgängliga

uppgifter möjliggjorde att med någorlunda säkerhet beräkna brödsädskonsumtionen

till människoföda för den del av befolkningen, som bodde i städler oell

stadslikahde samhällen. Här utgjorde förbrukningen i genomsnitt 145 kg. per

individ och år. Beträffande landsbygden och särskilt den jordbruksidkande befolkningen

förelåge ej hos styrelsen andra direkta förbrukningsuppgifter än de,

som återfunnes i styrelsens undersökning av levnadskostnaderna på landsbygden

under år 1920; dessa avsåge ett tämligen onormalt år och täckte ej mer än 372

hushåll av lantarbetare, statare, torpare, daglönare och arbetarsmåbrukare. I

fråga om storbrukens viktigaste arbetarekategori och största konsumentgrupp,

statarna, erhölles ett visst stöd för denna statistik genom bearbetning av de

statlistor, vilkas kvantitetsuppgifter meddelades i socialstyrelsens lantarbetarstatistik.

Samtliga dessa uppgifter tydde på en genomsnittlig brödsädsförbrukning

för det på övervägande med stat avlönad arbetskraft bedrivna storbruket

av c:a 185 kg. per individ. T fråga om brödsädskonsuintionen inom det

lilla jordbruket torde förbrukningen bland torpare och arbetarsmåbrukare (i

Social
styrelsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Lantbruks
styrelsen.

Deri ekonomiska

betydelsen

av en

höjning av

brödsädspriset.

medeltal c:a 175 kg. per person) vara i viss mån indicerande. Styrelsen saknade

däremot alldeles konsumtionsuppgifter för det så betydelsefulla medelstora

jordbruket bedrivet av innehavaren själv med biträde av familjemedlemmar

samt ogifta tjänare i husbondens kost. Denna brist torde blott i begränsad

omfattning kunna fyllas genom användning av de av statistiska centralbyrån

framräknade konsumtionssiffrorna för c:a 1,000 jordbruk med upp till 15 har

åker. Även örn man bortsåge från att denna statistik saknade representanter

för de betydelsefulla storleksgrupperna med 15—50 har odlad jord, utgjordes

inom storleksgruppen 1—15 har de redovisade brukningsdelarna uteslutande av

till premiering anmälda mindre jordbruk, vilkas hushållningsresultat knappast

kunde utan vidare anses typiska för de 225,000 jordbruk, som torde finnas inom

nämnda storleksklasser.

Lantbruksstyrelsen anmärker — se bil. Q (sid. 270) — mot den av statistiska

centralbyrån antagna genomsnittsförbrukningen av 200 kg. brödsäd per person

inom jordbruksbefolkningen, att då tillräckligt omfattande undersökningar om

förbrukningen inom jordbruket till människoföda och till kreatursföda icke utförts,

säkra slutledningar i förevarande avseende icke kunde dragas. I fråga

örn förbrukningen till människoföda lämnade socialstyrelsens yttrande vissa

användbara hållpunkter särskilt i fråga örn förbrukningen hos icke jordbrukare

samt hos torpare och småbrukare, men de härför angivna talen respektive 145

kg. och 175 kg. måste dock anses ligga i överkant. Jämväl förbrukningen av

brödsäd för statarna, 185 kg. per person, måste anses ligga i överkant såsom

inneslutande jämväl någon förbrukning till kreatursföda. Åtskilligt tydde

jämväl på att de av statistiska centralbyrån vid undersökning av brödsädsförbrukningen

vid ett antal premierade jordbruk vunna siffrorna för förbrukningen

per person, 180 kg., vore jämförelsevis hög och kunde innesluta jämväl

spannmål, som använts till utfodring. Men verkliga skäl saknades i varje fall

att utöver denna siffra, såsom statistiska centralbyrån gjort, höja förbrukningssiffran

för jordbruket i allmänhet till 200 kg. per person. Starka skäl talade

för att den i propositionen angivna förbrukningssiffran för den jordbrukande

befolkningen av 175 kg. läge betydligt närmare verkligheten än den av statistiska

centralbyrån beräknade eller 200 kg.

Styrelsen har intet att erinra mot den av centralbyrån använda siffran för

förbrukning till kreatursföda eller 10 procent av brödsädsskörden, men finner

användandet av denna siffra samtidigt med en siffra för förbrukningen till människoföda,

som jämväl inkluderade viss för utfodring använd brödsäd, oberättigat.

Styrelsen finner den i propositionen verkställda korrigeringen av den äldre

uppfattningen i fråga örn brödsädsodlingens betydelse för olika storleksgrupper

av jordbruk i stort sett befogad.

Utskottet har vidare, i syfte att få en uppfattning örn den ekonomiska betydelse

det beräknade salufria överskottet av brödsäd kunde hava för jordbrukarna,

låtit beräkna den genomsnittliga inkomstökning respektive förlust, som

skulle uppstå för jordbrukarna i södra och mellersta Sverige, därest brödsädspriset

höjdes med 2 kronor 30 öre per 100 kg. Denna undersökning, som grun
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

29

clar sig å statistiska centralbyråns siffror angående brukningsdelarnas uppdelning

i sådana nied brist respektive överskott å brödsäd, utvisar beträffande

brukningsdelar med överskott å brödsäd, att den genom nyssnämnda höjning

av brödsädspriset uppkommande vinsten skulle utgöra för brukningsdelar mellan

5 och 10 har 9 kr., för brukningsdelar mellan 10 och 20 har 40 kr., för

brukningsdelar mellan 20 och 30 har 105 kr., för brukningsdelar mellan 30 och

50 har 191 kr., för brukningsdelar mellan 50 och 100 har 349 kr. samt för

brukningsdelar över 100 har 907 kr. per brukningsdel, samt beträffande brukningsdelar

med brist å brödsäd, att den uppkommande förlusten skulle utgöra

för brukningsdelar mellan 1 och 2 har 14 kr., för brukningsdelar mellan 2 och

5 har 9 kr. och för brukningsdelar mellan 5 och 10 har 5 kr. per brukningsdel.

En förhöjning av brödsädspriset med angivna belopp av 2 kr. 30 öre per 100

kg. skulle för brukningsdelar med överskott å brödsäd medföra en vinst av

10,342,000 kr. och för brukningsdelar med brist å brödsäd medföra en förlust

av 1,452,000 kr. eller sålunda en vinst för jordbruksbefolkningen i södra och

mellersta Sverige av 8,890,000 kronor.

Vid 20,462 brukningsdelar skulle vidare det salufria överskottet uppgå till

minst 5,000 kg.

Rörande de verkställda undersökningarna angående storleken av det salufria

överskottet av brödsäd inom olika storleksgrupper av jordbruk vill utskottet

uttala, att beräkningarna bygga på ett flertal i större eller mindre grad ovissa

faktorer — såsom medeltalen för hektarskörden inom olika storleksgrupper av

jordbruk, storleken av den till olika storleksgrupper av brukningsdelar hörande

befolkningen, samt förbrukningen av brödsäd till människoföda och till kreatursföda

— och att slutresultaten följaktligen måste betecknas såsom i viss mån

osäkra och endast kunna i grova drag återspegla de faktiska förhållandena.

Härtill bidraga ytterligare vissa svagheter i den tillämpade metoden för beräkningarna,

vid vilka hänsyn ej kunnat tagas vare sig till växlingar vid jordbruk

inom samma storleksgrupp i avseende å produktionsinriktning, jordens

bördighet och förbrukningens storlek eller till sambandet mellan förbrukningens

storlek och rådande priser å brödsäd och fodermedel. Då de framkomna

siffrorna sålunda allenast kunna betraktas såsom approximativa, måste de slutsatser,

som därur kunna dragas, äga allenast begränsad räckvidd. Det förtjänar

dock i detta sammanhang framhållas, att Statistiska Centralbyråns förutnämnda

utredning och den av direktören L. Nanneson på utskottets uppdrag

verkställda undersökningen angående ökningen av jordbrukets bruttoinkomster

vid eventuellt genomförande av de föreslagna tullförhöjningarna å vete och råg

— se bil. V (sid. 308) — visa en anmärkningsvärt god överensstämmelse.

Utredningen har dock oförtydbart bekräftat behovet av en revision av tidigare

verkställda beräkningar. Vad förbrukningen inom jordbruket av brödsäd

till människoföda angår, har redan den i propositionen verkställda omräkningen

av tull- och traktatkommitténs siffror utvisat och centralbyråns utredning

bekräftat, att denna faktors säkra fastställande är av mindre betydelse

för beräkningen av de salufria överskotten än man hittills förmodat. De vid

jämförelse med tull- och traktatkommitténs beräkningar i centralbyråns utred
-

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

ning framkomna höjda procenttalen å salufritt överskott av brödsäd, antalet

brukningsdelar med dylikt överskott samt antalet personer tillhörande sistnämnda

kategori av brukningsdelar synas till väsentlig del bero på en inträffad

förskjutning beträffande storleksgruppen 5—10 har. Å ena sidan har brödsädsodlingens

omfattning inom denna storleksgrupp minskats, men å andra

sidan har denna minskning i den odlade arealen mer än uppvägts av ökningen

av skörden per hektar samt av övergången från råg- till veteodling.

Inom denna betydande storleksgrupp synes, såsom centralbyrån ock uttalat,

brödsädsodlingen ha nått en sådan omfattning, att dithörande jordbruk i södra

och mellersta Sverige i flertalet områden i genomsnitt framstå såsom självförsörjande

beträffande brödsäd och med något överskott till avsalu. Utskottet

anser sig kunna instämma i centralbyråns omdöme, att brödsädsodlingen i södra

och mellersta Sverige i avsevärd omfattning nått fram till eller närmat sig

självförsörjning även i fråga örn mindre jordbruk men att av landets jordbruk

i dess helhet dock mer än hälften av hela antalet ej torde vara fullt självförsörjande

i fråga örn brödsäd.

Belysande för utvecklingen av brödsädsodlingen är, att det salufria överskottet

av brödspannmål från 1913—1917 till 1925—1927 ökats med i runt tal 90

procent.

Utredningen synes vidare utvisa, att försäljningen av brödsäd kan sägas äga

ekonomisk betydelse för brukningsdelar örn 10 har och däröver men att denna betydelse

dock icke är av större innebörd beträffande andra brukningsdelar än

sådana om 20 har och däröver. Enligt centralbyråns beräkningar utgör i

södra och mellersta Sverige antalet brukningsdelar med areal överstigande 10

har 87,542 stycken och antalet brukningsdelar med areal överstigande 20 har

34,693 stycken.

Vad sålunda framkommit rörande brödsädesodlingens betydelse för landet i

dess helhet finner utskottet bekräfta, att det ur denna synpunkt måste anses väl

motiverat, att de stödåtgärder, vilka kunna genomföras utan att den ekonomiska

utvecklingen i allmänhet äventyras, bliva vidtagna.

Inmalniiigs- och inblandningstvång.

Jordbruks- Jordbruksutredningens förslag till stödjande av den inhemska brödsädsmark
utrednmgen.

naden avser huvudsakligen och i första hand reglering av vetemarknaden. Såsom

första skäl härtill anför utredningen, att den inhemska rågmarknaden

minskat i omfattning. Råg i större partier tillfördes numera marknaden endast

från begränsade delar av landet såsom Kalmar och Kristianstads län samt

Västergötland. Medan den sammanlagda vete- och rågarealen ej undergått

nämnvärd förändring från åren 1913—1915 till 1927—1929, hade den för veteodling

disponerade arealen under nämnda tid ökats från 24 till 46 procent av

hela den för vete- och rågodling disponerade arealen. Veteskörden hade sedan

tiden närmast före kriget ungefär fördubblats till sin kvantitet, medan rågskörden

minskats med inemot en tredjedel, en utveckling, som särskilt accentuerats

under de senaste åren. Till denna förskjutning hade särskilt den mo
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

31

derna växtförädlingen medverkat, varigenom mera givande och för landet mera

lämpade vetesorter framkommit. Betydelsen härav hade förstärkts genom vanligen

rådande högre prisläge å vete än å råg, vartill komme att rågen vore

mera ömtålig än vete för ogynnsam väderlek och följaktligen mera arbetskrävande

vid skörd och lagring; vidare hade med inskränkningen av sockerbetsarealen

följt en viss ökning av särskilt vårvetearealen.

Ett andra skäl till att utredningen sålunda begränsat sitt förslag läge däri

att den svenska rågen vid god bärgning i kvalitetshänseende vore fullt likvärdig

om icke överlägsen de vanliga å världsmarknaden förekommande rågsorterna.

Avsättningssvårighet på grund av naturlig olikhet i kvalitet förefunnes

icke. Med avseende å det svenska vetet vore ställningen därutinnan en

annan.

Slutligen brukade läget å den inhemska vetemarknaden verka normerande

jämväl å rågmarknaden.

Såsom mål vid en reglering av den inhemska vetemarknaden angiver utredningen,

att hela veteskörden, i den mån den är lämplig som brödsäd, ock bör

tagas i anspråk för berörda ändamål samt att vetet bör betalas med ett pris

ungefär motsvarande världsmarknadspriset för likvärdigt vete med tillägg av

tull.

Utredningen finner, att såsom grundläggande åtgärd för en reglering av vetemarknaden

borde genomföras en planmässig organisation av lantmännen i

landets veteodlande bygder. Lagerhus borde uppföras för lagring av vete i

syfte att förekomma anhopning av saluutbud örn hösten och befordra en mera

jämn fördelning av försäljningarna. Därjämte borde de tilltänkta lantmannaorganisationerna

utrustas med kapital för inköp av vete. Vidare borde kvarnarna

åläggas att vid tillverkning av vetemjöl inmala svenskt vete av den

myckenhet, som erfordrades för att säkerställa den inhemska veteskördens förbrukning

såsom brödsäd (inmalningstrång). Ytterligare borde genomföras

skyldighet för importör av vetemjöl att i infört sådant mjöl inblanda mjöl av

svenskt vete i samma omfattning som det skulle åligga kvarn att inmala

svenskt vete (inblandningstrång). Såsom verkställande organ för genomförande

av regleringen borde tillsättas en särskild nämnd, statens spannmålsnämnd.

Utredningen framhåller, att jämväl läget å rågmarknaden krävde stödjande

åtgärder, och anser sålunda, att även råg borde kunna intagas i de lagerhus,

som inginge i utredningsplanen, samt med anlitande av statens kredit inköpas

av lagerhusföreningarna. Vidare borde spannmålsnämnden följa prisutvecklingen

inom och utom landet även för råg, undersöka marknadsförhållandena

och framlägga förslag till sådana åtgärder, som kunde stärka marknadsläget

inom landet. Förmalningstvång för svensk råg kunde därvid tänkas ifrågakomma.

Angående de riktlinjer, efter vilka ett inmalningstvång beträffande vete

borde genomföras, anför utredningen i huvudsak:

För att säkerställa förbrukningen av veteskörden såsom brödsäd syntes det

oundvikligt att föreskriva viss minimiinmalning av svenskt vete vid kvarnarnas

vetemjölsproduktion. Inmalningen av svenskt vete vid landets stora och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

medelstora kvarnar utgjorde under konsumtionsåret V8 1928—31/9 1929 i genomsnitt

allenast 37.1 procent. Verkställda beräkningar hade visat, att för

förbrukning av en skörd ungefär lika stor som 1929 års skulle erfordras omkring

70 procents inmalning. Detta procenttal vore en genomsnittssiffra för

hela vetemjölsproduktionen. Då de smärre kvarnarnas produktion i regel avsåge

mjöl av uteslutande svenskt vete och även de större kvarnarna tillverkade

vissa mjölsorter med avsevärt högre inmalning än den angivna genomsnittsprocenten,

följde därav att inmalningen av svenskt vete vid en skörd av nuvarande

storlek i praktiken borde kunna begränsas till en väsentligt lägre procentsats

för vissa mjölsorter. Såsom maximum för inmalningen av svenskt

vete finge tänkas den gräns, som icke kunde överskridas utan att mjölets bakningsduglighet

i mera avsevärd grad nedsattes. Till denna gräns torde dock

ett gott steg återstå. Från sakkunnigt håll hade meddelats, att mjöl av hög

bakningsduglighet kunde framställas med ganska ringa inmalning av utländskt

vete, blott sådant av de hårdaste och mest glutenrika kvaliteterna valdes, samt

att tillgången på extremt hårt vete å världsmarknaden med den kanadensiska

odlingens kraftiga utveckling blivit synnerligen god. Därtill bomme att till

följd av den svenska växtförädlingens framsteg de i landet odlade vetesorterna

vore stadda i avsevärd förbättring med avseende å hårdhet och glutenhalt.

Givet vore dock att veteodlingen kunde nå en omfattning, som omöjliggjorde

skördens förbrukning som brödsäd inom landet. I sådant fall finge det dock

ankomma på lantmännens egna organisationer att bestämma regleringsåtgärder.

Såsom grundval för fastställande av procenten för inmalning av svenskt

vete erfordrades varje höst en pålitlig uppskattning av skördens storlek och

kvalitet. Till ledning för inmalningsprocentens successiva anpassning efter tillgången

av svenskt vete erfordrades vidare periodvis under förbrukningsårets

fortsättning uppgifter rörande storleken av i marknaden förefintliga veteförråd.

Den förra uppskattningen kunde ske på huvudsaklig grundval av statistiska

centralbyråns statistik. För erhållande av de senare periodiska uppgifterna

borde kvarnar och lagerhusföreningar förpliktas att till spannmålsnämnden

t. ex. vid slutet av varannan månad avgiva rapporter rörande inneliggande

förråd av svenskt vete; lagerhusföreningama borde komplettera dessa rapporter

med uppskattning av de veteförråd, som kunde finnas kvar hos deras medlemmar

samt hos inom deras respektive områden befintliga, till föreningarna

icke anslutna veteodlare. Örn så funnes erforderligt, borde även allmänna inventeringar

av landets förråd av svenskt vete vidtagas. Spannmålsnämnden

borde på grundval av sålunda erhållet material föreslå de jämkningar i inmalningsprocenten,

som syntes påkallade. Denna procent borde bestämmas för perioder

om två månader i sänder, så förlagda att period började den 1 november,

då den nya skörden åtminstone delvis undergått tillräcklig eftermognad för

att lämpa sig för förmälning i större utsträckning.

En jämn tillförsel av svenskt vete till kvarnarna torde kunna tryggas genom

leveransavtal mellan kvarnar och lagerhusföreningar.

Inmalningstvånget fordrade, att kvarnens veteförbrukning ställdes under

s. 33 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

33

kontroll. Därvid borde kvarnarna lämnas full handlingsfrihet i fråga om bestämmandet

av mjöltyperna med den inskränkning blott att viss av Kungl.

Majit bestämd minimiinmalning av svenskt vete städse skulle äga rum. Kontrollen

skulle sålunda inriktas på kvarnarnas förbrukning av in- och utländskt

vete. Kvarnarna borde åläggas att föra journal över den mängd dels svenskt

dels utländskt vete, som förmaldes under varje period av två månader, för

vilken inmalningsprocenten bestämdes. Journalen skulle hållas tillgänglig

för spannmålsnämnden eller dess ombud. Kvarnarna borde vara skyldiga att

föra och för kontrollant uppvisa sådana böcker över sina inköps- och lagerförhållanden,

att deras förbrukning av dels svenskt dels utländskt vete därav

framginge. Kvarnarna borde vidare vara skyldiga tillhandahålla spannmålsnämnden

de statistiska uppgifter, som för kontrollens handhavande befunnes

erforderliga. Inmalningsprocenten borde tillfälligtvis få över- eller underskridas,

blott genomsnittsinmalningen bleve den för varje två månadersperiod

bestämda. Kontrollen kunde inskränkas till de större och medelstora handelskvarnarna,

vilkas antal stannade vid ett knappt 100-tal.

Det vore möjligt att kvarnar, som tekniskt inrättat sig för nuvarande veteblandningar,

komme att lida ekonomisk olägenhet av övergång till ökad förmälning

av svenskt vete. En sådan övergång kunde vidare innebära förstärkning

av de smärre och medelstora kvarnarnas ställning i konkurrenshänseende

gentemot storkvarnarna; inmalningstvånget torde nämligen medföra en viss

utjämning av mjölkvaliteterna. Dessa olägenheter ur storkvarnarnas synpunkt

torde dock motvägas av det ökade skydd mot utländsk konkurrens, som

förutsattes komma till stånd.

För att inmalningstvånget skulle verka likformigt vid olika kvarnar borde

utanför regleringen ställas dels förmälning mot tull eller lön dels svenskt

vete svarande mot mjöl, som inblandades i rågmjöl, dels vete, som användes

för tillverkning av mannagryn och makaroner, dels svenskt vete svarande mot

mjöl, som av kvarn exporterats, dels ock svenskt vete, som förmalts tillsammans

med annan brödsäd.

Då skiljaktighet i fråga örn vetets glutenhalt och kvalitet i övrigt kunde

förefinnas mellan olika veteodlande delar av landet, finge eventuellt skiljaktig

inmalningsprocent fastställas för kvarnar i skilda landsdelar.

Angående sättet för ernående av begränsning av mjölimporten anför utredningen,

att två vägar härför stöde till buds, antingen tullförhöjning å vetemjöl

eller ock föreskrift om att importör av mjöl skulle vara skyldig inblanda

mjöl av svenskt vete i det importerade. De praktiska svårigheterna

med ett licensförfarande vore så stora att ett dylikt alternativ kunde lämnas

ur räkningen.

Det vore vanskligt att bedöma, hur stor en höjning av tullen å mjöl borde

vara för att den skulle fylla sitt ändamål utan att verka prohibitiv. Från

bagerihåll hade framhållits, att utom beträffande vissa mjölsorter tullsatsen

å mjöl icke spelade avgörande roll. Från kvarnhåll hade gjorts gällande,

att den nuvarande mjölimporten icke kunde stoppas genom prisreduktion å

inhemskt mjöl.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

■ i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Lantbruks
styrelsen.

Tullförhöjning å vetemjöl innebure jämväl med avseende å prisbildningen

inom landet å mjöl konsekvenser, som vore svåra att överblicka. Om en höjning

av mjöltullen finge till följd en motsvarande stegring inom landet av

mjölpriset, bleve konsekvensen en stegring av de allmänna levnadskostnaderna

utan att säkerhet vunnes för en höjning av vetepriset motsvarande höjningen

av mjölpriserna. Från kvarnhåll hade dock framhållits, att prisbildningen

å mjöl inom landet sannolikt ej skulle påverkas av en tullförhöjning, enär

numera rådde konkurrens mellan kvarnarna i helt annan grad än förr.

Osäkerheten beträffande effektiviteten av en tullförhöjning och dennas konsekvenser

i avseende å prisbildningen hade bibringat utredningen den uppfattningen,

att införandet av mjölblandningstvång vore att föredraga. Importör

skulle sålunda åläggas att inblanda mjöl av uteslutande svenskt vete i

importerat vete i samma proportion som det ålåge kvam att inmala svenskt

vete, med rätt likväl för importör att i olika delar av ett infört parti inblanda

olika procentsats svenskt mjöl, blott den fastställda procentsatsen iakttoges

för partiet i dess helhet; dock borde det städse åligga importör att i allt infört

vetemjöl inblanda viss minimiprocent svenskt mjöl.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över jordbruksutredningens förslag

funnit anmärkningsvärt, att utredningen ägnat frågan örn stöd åt rågodlingen

jämförelsevis ringa uppmärksamhet. Redan den omständigheten, att rågodlingen

omfattade större areal och därmed ock med all säkerhet ett större antal

brukare än veteodlingen, talade för en stödaktion från det allmännas sida

jämväl till förmån för rågen. Därtill komme, att rågodlingen till följd av

lägre avkastning per hektar och mindre fördelaktiga priser för sina produkter

i allmänhet intoge en ogynnsammare ställning än veteodlingen. Man torde

ock kunna förutsätta, att det vore den i fråga örn jordens beskaffenhet sämst

lottade delen av landets jordbrukare, som ägnade sig åt rågodling.

Frånsett de billighetsskäl, som sålunda kunde anföras till förmån för att

rågodlingen komme i åtnjutande av samma stöd från statsmakternas sida som

veteodlingen, förelåge även andra synnerligen beaktansvärda skäl, som talade

i samma riktning.

Det av utredningen sammanställda statistiska materialet visade, att från

1913/15 till 1927/29 veteskörden nära nog fördubblats, under det att rågskörden

minskats med i runt tal en tredjedel. Detta förhållande avspeglade

sig emellertid icke i de offentliggjorda uppgifterna angående Sveriges utrikes

handel med brödsäd. Av sagda uppgifter framginge nämligen, att trots den

starka stegringen av veteskörden importen av vete icke minskats utan i stället

ökats. Därest förbrukningen av vete till människoföda i motsvarande grad

stigit, skulle ifrågavarande omständighet icke i och för sig vara ägnad att

förvåna. Så syntes dock icke vara fallet. En granskning av de av utredningen

förebragta siffrorna rörande produktionen av vete- och rågmjöl under

åren 1913 och 1928 gåve visserligen vid handen, att en ökad framställning

av vetemjöl ägt rum. Men denna ökning motsvarades av en om ock något

mindre stegring av produktionen av rågmjöl. Detta förhållande syntes knappast

giva stöd åt den av utredningen förutsatta förändringen i fråga om den

s. 35 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

35

inrikes förbrukningen av vete och råg. Denna motsättning förklarades i någon

mån av en ökad vetekonsumtion och en minskad rågkonsumtion hos den självförsörjande

lantbruksbefolkningen. Den huvudsakliga anledningen härtill vore

emellertid att vid beräkningen av konsumtionen hänsyn icke kunnat tagas till

den myckenhet brödsäd av förmalningsduglig beskaffenhet, som bl. a. på grund

av de låga priserna å spannmål tagits i anspråk för utfodring. Förbrukningen

av vete till människoföda hade sålunda enligt styrelsens uppfattning

blivit av utredningen för högt tilltagen. Därest den härför beräknade siffran

minskades, reducerades också den antagna totalförbrukningen av spannmål.

En analys av det av jordbruksutredningen förebragta statistiska materialet

gåve sålunda ett starkt stöd för riktigheten av det antagandet, att veteodlingen

inom landet vore stadd i så stark utveckling, att fara torde föreligga, att den

del av den inhemska veteskörden, som lämpade sig till brödsäd, icke i sin

helhet härför kunde komma till användning, oavsett vilka åtgärder, som från

statsmakternas sida i sådant syfte vidtoges.

Vid sådant förhållande måste man taga i betraktande att åtgärder, som toge

sikte på att uteslutande stödja veteodlingen, kunde leda till en ytterligare ökning

av den av vete besådda arealen på rågproduktionens bekostnad. Till

förekommande av en sådan utveckling vore det erforderligt vidtaga fullt lika

effektiva åtgärder till stödjande av råg- som veteodlingen.

Styrelsen framhåller, att intet annat land ansett sig kim na grunda en hjälpaktion

för brödsädesproduktionen enbart på bestämmelser örn inmalningstvång

för inhemsk spannmål. Införandet av ett dylikt tvång hade i regel åtföljts

av höjda skyddstullar eller av importmonopol. Styrelsen beklagar, att en

närmare undersökning icke företagits rörande möjligheten att upprätta ett helener

halvstatligt monopolsystem, ägnat att stabilisera brödsädsmarknaden på

ett mera tillfredsställande och framför allt snabbare sätt än som kunde ske

enbart genom inmalningstvång.

Därest styrelsen riktigt uppfattat innebörden av utredningens förslag, byggde

detta dels på åstadkommandet av en omfattande och effektiv organisation

av lantmännen, dels därpå, att en så tillförlitlig uppskattning av varje års

skörd kunde verkställas, att på grundval därav kunde fastställas en inmalningsprocent,

som vore så avvägd, att hela den till brödsäd dugliga veteskörden

komme att förmalas till förbrukning inom landet. Såvida de av jordbruksutredningen

sålunda antagna förutsättningarna med visshet kunde anses

föreligga eller inom en snar framtid komma att vara för handen, kunde visserligen

den av jordbruksutredningen föreslagna organisationen förväntas

komma att utgöra ett effektivt stöd för spannmålsmarknaden inom landet. I

båda dessa avseenden funnes dock anledning till betänksamhet.

Å ena sidan visade erfarenheten från de gångna åren, att en organisation av

lantmännen av föreslagen typ icke ens med stöd från det allmännas sida torde

kunna åstadkommas inom så kort tid, att därigenom en avgörande förbättring

i det nu rådande läget skulle kunna uppnås. Å andra sidan syntes utredningens

kalkyler för beräkningen av den erforderliga inmalningsprocenten icke kunna

utan ytterligare kontrollundersökningar läggas till grund för förslag i ämnet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Svårigheter mötte redan vid fastställandet av storleken av den del av veteskörden,

som lämpade sig till människoföda. Ännu större bleve svårigheterna, då

det gällde att finna tillförlitliga normer för beräkning av förbrukningen av

brödsäd per innevånare inom jordbrukarklassen och övriga skikt av befolkningen.

Att inmalningsprocenten fastställdes på ett tillförlitligt sätt vore emellertid

av grundläggande betydelse för systemets effektivitet, enär täta förändringar

i detta hänseende lätt kunde leda till att inmalningstvånget förlorade

sitt inflytande över prisbildningen, varigenom förtroendet till detsamma i betänklig

grad komme att rubbas.

I fråga örn det av jordbruksutredningen framlagda förslaget att genom inblandningstvång

förebygga en alltför omfattande import av mjöl förklarar lantbruksstyrelsen,

att invändning däremot icke kunde göras, under förutsättning,

att åtgärder samtidigt vidtoges till förhindrande av att kvarnindustrien till sin

fördel oskäligt utnyttjade det därigenom uppkomna läget.

Styrelsen framhåller emellertid, att de sålunda gjorda erinringarna icke innebure,

att enligt styrelsens mening en anordning av i stort sett samma innebörd

som den av utredningen föreslagna ej borde komma till stånd. Styrelsen

hade ingen invändning mot att det av utredningen utarbetade förslaget lades

till grund för en sådan anordning, men förslaget borde på åtskilliga punkter

underkastas en genomgripande omarbetning. Då sålunda enligt styrelsens mening

ytterligare utredning i ämnet erfordrades, borde i sammanhang därmed

tagas under omprövning möjligheten av att i en eller annan form införa statsmonopol

å importen av oell handel med brödsäd. En dylik utredning måste

emellertid taga så avsevärd tid i anspråk, att förslag ej kunde framläggas till

1930 års riksdag. Styrelsen hade därför undersökt, huruvida icke vissa förenklade

bestämmelser omedelbart skulle kunna träffas till säkerställande av

den svenska brödsädsskördens användning till förmälning. Detta kunde lämpligast

ske genom frivillig överenskommelse med kvarnarna örn ökad inmalning

av brödsäd av svenskt ursprung. Att en motsvarande uppgörelse med mjölimportörerna

däremot icke vore möjlig att åstadkomma, läge i sakens natur.

Kunde emellertid bindande avtal träffas med kvarnindustrien örn ökad inmalning

av svensk brödsäd, torde vägande skäl ej kunna anföras däremot, att liknande

förpliktelser tvångsvis ålades importörerna av mjöl. Frågan kunde enklast

lösas därigenom, att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser

örn såväl inmalning av svensk råvara vid förmälning av mjöl som inblandning

av svensk vara vid import av mjöl. En lag i ämnet borde allenast

innehålla rätt för Kungl. Maj:t att fastställa dels skyldighet för kvarnindustrien

att vid förmälning inblanda viss procent i Sverige odlad brödsäd, dels ock

skyldighet för importörerna av mjöl att i importerad vara inblanda mjöl av

svenskt ursprung i samma omfattning, som kunda bliva bestämt eller med kvarnindustrien

avtalat i fråga örn inmalning av svensk vara i inom landet tillverkat

mjöl. Övriga erforderliga föreskrifter borde lämpligast utfärdas i administrativ

ordning.

De fördelar, som skulle kunna vinnas genom den av styrelsen föreslagna formen

för inmalning, vore dels att kontrollen över kvarnindustrien kunde i hög

s. 37 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

37

grad förenklas, dels att sannolikt överenskommelse med densamma kunde träffas

örn viss prissättning å normalmjöl med fastställd inmalningsgrad i förhållande

till priset å utländsk råvara med tillägg av tull.

Kommerskollegium avstyrker genomförandet av ett inmalningstvång. Ehuru

en ökad användning av inhemsk brödsäd syntes kollegiet både önskvärd

och naturlig, kunde det likväl sättas i fråga, huruvida säkerställandet av avsättningen

av landets hela veteskörd kunde anses i och för sig lämpligt och tillrådligt.

En dylik åtgärd skulle vara ägnad att vidmakthålla och måhända

skärpa en produktionsinriktning hos jordbruksnäringen, vars ekonomiska lämplighet

under nuvarande förhållanden starkt ifrågasattes. Härtill komme, att

det föreslagna systemet uppenbarligen i tillämpningen vore förenat med stora

vanskligheter. Kollegiet avstyrker jämväl inblandningstvånget, vilket enligt

dess mening skulle verka såsom ett rent importförbud. Därest ett inmalningstvång

skulle genomföras, torde detta enligt kollegii uppfattning mest rationellt

ske genom importförbud för vetemjöl i förening med licensförfarande, i huvudsak

baserat på den import, som ägt rum under näst föregående år.

I fråga örn innehållet av de yttranden, som avgivits av generaltullstyrelsen,

Svenska kvarnföreningen, Kooperativa förbundet, Sveriges bageriidkareförening

och Sveriges kolonialvaruengrossisters riksförbund, hänvisas till den redogörelse,

som lämnats i propositionen.

Departementschefen framhåller till en början, att de av jordbruksutredningen Departeföreslagna

åtgärderna till stödjande av vete- och rågmarknaden i första hand mentschefen''

åsyftade att underlätta avsättningen av men därjämte att i sin mån reglera prisbildningen

å inhemsk brödsäd. I likhet med lantbruksstyrelsen anser departementschefen,

att vissa osäkerhetsmoment vidlådde de kalkyler, som lage till

grund för jordbruksutredningens beräkning av inmalningsprocenten, och förklarar

på grund härav sig icke för närvarande kunna tillstyrka införandet av ett

inmalningstvång för vete av den stränghet, som jordbruksutredningen föreslagit.

Å andra sidan förklarar departementschefen sig ej heller kunna biträda lantbruksstyrelsens

förslag att hänskjuta det slutliga ordnandet av frågan örn vad

som bör göras för att trygga avsättningen inom landet av dess egen veteproduktion

till förnyad utredning, därvid jämväl skulle undersökas lämpligheten av ett

statsmonopol i en eller annan form beträffande import av och handel med vete.

En i den enskildes handlingsfrihet så ingripande åtgärd, som varje form av

statsmonopol måste innebära, borde enligt departementschefens uppfati ning icke

tillgripas, förrän erfarenheten visat, att andra medel icke ledde till målet. Möjlighet

torde jämväl finnas för en tillfredsställande lösning av den fråga det

här gällde utan mera tidskrävande ytterligare utredningar. Vad som i detta

avseende tarvades vore i första hand säkrare hållpunkter för en beräkning av

den inhemska förbrukningen av vete till brödsäd. Undersökningar i detta avseende

påginge också. Härefter anför departementschefen följande:

»Vad som bör eftersträvas synes vara att med minsta möjliga ingrepp i den

enskildes rörelsefrihet underlätta och stödja avsättningen av den inhemska

veteskörden eller största möjliga del därav för förbrukning som brödsäd, i den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

mån skörden är därtill tjänlig. Den lämpligaste och ur det allmännas synpunkt

mest önskvärda formen för ernående av nu angivna mål är otvivelaktigt, att

kvarnarna genom avtal förbinda sig att vid sin förmälning av vete använda

svensk vara i för vinnande av angivna syfte erforderlig utsträckning. Ett säkerställande

av förbrukningen till brödsäd av den inhemska skörden eller i allt

fall den övervägande delen därav på överenskommelsens väg skulle sannolikt

förenkla kontrollen över inmalningsbestämmelsernas efterlevnad. Självfallet

är mest önskvärt att kunna uppnå en tillfredsställande sådan överenskommelse

utan att behöva tillgripa tvångsföreskrifter i fråga om import av vetemjöl, och

detta även örn inmalningsprocenten i sådan händelse måste sättas något lägre.

Kan emellertid en dylik överenskommelse ej komma till stånd utan garanti mot

konkurrens med importmjölet, torde denna böra ställas genom ett inblandningstvång

enligt de riktlinjer utredningen angivit.»

Departementschefen uttalar tillika, att det icke torde vara förenligt med Sveriges

traktatmässigt gjorda utfästelser till främmande makter att neutralisera

konkurrensen från det utländska mjölet genom importförbud i förening med licensförfarande.

En frivillig överenskommelse med kvarnarna örn inmalning till viss fastställd

procentuell andel av till brödsäd dugligt svenskt vete skulle vidare enligt

departementschefens uppfattning medföra den fördelen, att samtidigt uppgörelse

kunde träffas, varigenom kvarnarna förbunde sig att tillhandahålla det av

dem tillverkade mjölet till priser, som stöde i visst angivet förhållande till utlandets

priser å jämförlig vara med tillägg av tull. En sådan prisöverenskommelse

skulle sannolikt lättare stå att vinna, därest denna inginge som led i en

större överenskommelse, som omfattade jämväl frågan örn tvångsföreskrifter

beträffande inblandning samt, förutom prissättningen å, jämväl grunderna för

tillverkning av mjöl.

Därest överenskommelse med kvarnarna av ovan antydd art icke kunde träffas,

borde dock inmalningstvång av Kungl. Maj :t kunna påbjudas. Det borde

därvid tillkomma Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser, som erfordrades

för tillämpningen av inmalnings- och inblandningstvången. Departementschefen

sammanfattar sin ståndpunkt till spörsmålet örn inmalnings- och

inblandningstvång sålunda, att av riksdagen borde begäras bemyndigande för

Kungl. Maj :t, att, där så prövades nödigt, förordna, att envar, som dreve kvarn

och därvid förmalde utländskt vete, skulle vara pliktig att vid framställning av

mjöl, innehållande vete, använda svenskt vete i sådan omfattning, att det svenska

vetet minst utgjorde i genomsnitt viss procent av allt vete, som förmaldes

vid kvarnen, och tillika viss procent av det i varje parti ingående vetemjölet,

att — i samband med sådant förordnande eller där kvarninnehavare i riket

gentemot staten utfäst sig att vid framställning av mjöl använda svenskt vete

i viss omfattning — örn så prövades nödigt, stadga, att den, som till riket införde

mjöl, innehållande vete, skulle vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av

svenskt vete i den grad, som gällde med avseende å förmälning, att medgiva de

undantag från ovan angivna förmalnings- eller inblandningsskyldighet, som av

förhållandena påkallades, samt att själv eller genom därtill förordnad myndig
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

39

het meddela närmare föreskrifter örn förmalnings- eller inblandningsskyldiglieten.

Departementschefen upptager härefter till behandling innehållet i de föreskrifter,

som det på grund av ett dylikt bemyndigande skulle tillkomma Kungl.

Maj :t, eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer, att utfärda rörande inmalnings-

och inblandningstvång, och anför i sådant hänseende följande:

»Förmalningsperiod skall omfatta två kalendermånader; period begynner

med början av konsumtionsår. Konsumtionsår räknas fr. o. m. den 1 november

visst år t. o. m. den 31 oktober nästföljande år.

Vid beräkning av den myckenhet vete, som vid kvarn förmalts, bör icke

inräknas

1) vete, svarande mot mannagryn, som vid kvarnen framställts;

2) vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren till innehavaren av

rörelse för tillverkning av makaroner levererats till fullgörande av försäljningsavtal

mellan dem eller som av kvarninnehavaren använts för tillverkning

av makaroner;

3) vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren exporterats;

4) svenskt vete, som förmalts tillsammans med annan brödsäd;

5) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandats med

mjöl av annan brödsäd än vete;

6) svenskt vete, som vid kvarnen förmalts mot tull eller lön; samt

7) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren på grund av

försäljningsavtal med importör av mjöl av vete levererats till denne för att användas

vid fullgörande av inblandningsskyldighet, eller som av kvarninnehavaren

använts i kvarnrörelsen för fullgörande av dylik skyldighet.

Bestämmelserna om, att vid förmälning av importerat vete viss minimiprocent

svenskt vete skall inmalas, böra icke äga tillämpning beträffande vete,

svarande mot mannagryn, som vid kvarnen förmalts, och ej heller beträffande

vete. svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren levererats till innehavare av

rörelse för tillverkning av makaroner i och för fullgörande av försäljningsavtal

mellan deni, eller som av kvarninnehavaren använts för tillverkning av

makaroner.

Vidare bör stadgas förbud för att utmala mannagryn till mjöl samt för innehavare

av rörelse för tillverkning av makaroner att utan behörigt tillstånd använda

från svensk kvarn inköpt mjöl av vete annat än i sin nämnda rörelse.

I det föregående angivna grunder rörande tillverkning av makaroner böra

äga motsvarande tillämpning i fråga örn rörelse för tillverkning av annan vara,

beträffande vilken Kungl. Majit så förordnar.

Det bör vidare åligga den, som driver kvarn, vid vilken förmälning av importerat

vete äger rum, att föra särskild journal över vete, som vid kvarnen

förmales, samt böcker över sina inköp och lager av omalet svenskt och importerat

vete. Framställes vid kvarnen mannagryn, bör bok förås över lager och

försäljning av denna vara. Vid varje bok bör i huvudskrift eller bestyrkt avskrift

fogas de kontrakt, kvitton eller andra handlingar, som kunna tjäna som

verifikationer till uppgifterna i boken.

Kvarninnehavare bör vara skyldig att på anfordran hålla föreskriven bok

med verifikationer jämte övriga för kvarnrörelsen förda böcker och anteckningar

ävensom andra handlingar, som kunna tjäna till upplysning om förhållande.

varom anteckning bör ske i föreskriven bok, tillgängliga för granskning av

vederbörlig myndighet.

Kvarninnehavare bör vidare åligga att till den myndighet, Kungl. Majit

bestämmer, dels avlämna statistiska uppgifter rörande kvamrörelsen dels ock

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

anmäla, när under löpande konsumtionsår förmälning av importerat vete tager

sin början.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner bör förpliktas att föra

särskild bok över sina avtal örn inköp av mjöl av vete från svensk kvarn. Motsvarande

bestämmelse bör gälla, därest Kungl. Majit beträffande tillverkning

av annan vara bestämt, att med avseende å sådan tillverkning skall tillämpas

vad örn tillverkning av makaroner finnes föreskrivet.

Då frågan örn vilka föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av en

av kvarnarna frivilligt åtagen förpliktelse att vid sin förmälning av importerat

vete däri inblanda svenskt veto i viss omfattning, bliver beroende av det innehåll,

en med kvarnarna i berörda avseende träffad överenskommelse kan erhålla,

torde det tillkomma Kungl. Majit att i dylikt fall utfärda de tillämpningsföreskrifter,

som Kungl. Majit kail finna påkallade.

Tillämpningen av inblandningstvånget torde i väsentlig överensstämmelse

med jordbruksutredningens förslag böra ske enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Svenskt mjöl, som användes till inblandning i importerat mjöl, skall vara

försålt av innehavare av svensk kvarn direkt till importören eller levererat

från svensk kvarn, som av importören innehaves.

Inblandningstvånget skall icke tillämpas

1) i fråga örn importerat mjöl, som utan att hava från tullverket utlämnats

för förfogande inom riket, under tullkontroll åter utföres ur riket;

o 2) i fråga om vetemjöl, som införes i egentlig gränstrafik eller eljest under

sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på grund av stadgandena

i §§ 5, 6 pch 8 i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929;

3) i fråga örn mjöl, som av importören levereras till innehavare av rörelse

för tillverkning av makaroner till fullgörande av försäljningsavtal mellan dem,

eller som av importören användes för tillverkning av makaroner;

4) i fråga örn rörelse för tillverkning av annan vara, örn vilken Kungl.

Majit förordnat, att därtill använt vete icke skall tagas i beräkning vid fastställande

av inmalningsprocenten.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner eller annan vara, varom

nyss nämnts, skall icke utan tillstånd av vederbörlig myndighet äga använda

fran importör inköpt mjöl av vete för annat ändamål än i sin ifrågavarande

rörelse. Det skall vara förbjudet att utmala mjöl av mannagryn, som importerats.

Tulldeklarering av importerat mjöl av vete, som icke må till riket införas

utan iakttagande av föreskriven inblandningsskyldighet, må ske allenast vid

de tullanstalter, som Kungl. Majit bestämmer.

I den män så finnes erforderligt, bör vid dessa tullanstalter genom statens

försorg inrättas _ blandningsanläggningar, försedda med blandningsapparater

och vågar samt innefattande erforderligt utrymme jämväl för lagring och expedition

m. m.

Sedan importör beträffande importerat mjöl av vete fullgjort vad honom

enligt tullförfattningarna åligger för att han skall äga förfoga över varan,

skall denna under tullbevakning föras till vederbörande blandningsanläggning,

där varan skall förvaras under tullverkets lås. Krån blandningsanläggningen

må varan, såvitt den icke under tullkontroll åter utföres ur riket, av importören

uttagas först efter det föreskriven inblandning i varan av mjöl av svenskt

vete ägt rum.

_ Inblandning av mjöl av svenskt vete bör ske efter importörens anvisningar

sålunda, att importören hos tullmyndigheten angiver den mängd svenskt mjöl,

som bör inblandas i varje av importören önskad del av det parti utländskt

mjöl, som importören anmält till blandning. Importören skall tillhandahålla

s. 41 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

41

för blandning erforderlig myckenhet, svenskt mjöl. Blandningen verkställes

under uppsikt av tullmyndighet av sakkunnig personal, som därtill av tullmyndigheten

anlitas.

Importör skall för blandningens utförande och för begagnande av blandningsanläggningen

till statsverket erlägga avgift, som uppbäres av tullmyndigheten.

Till blandningsanläggning inkommen vara må innehållas, tills denna

avgift erlagts.

Mjöl av svenskt vete skall, för att kunna användas vid blandning, vara av innehavare

av svensk kvarn levererat direkt till blandningsanläggningen. Säck

eller annan för dylikt parti använd förvaringspersedel skall vara plomberad

och åtföljd av skriftlig förklaring av kvaminnehavaren, att intet av det i förvaringspersedeln

innehållna mjölet framställts av utländskt vete.

Uraktlåter importör att inom bestämd tid efter anmaning för blandning

tillhandahålla för ändamålet dugligt svenskt mjöl, skall tullmyndighet äga

att låta det införda mjölet för importörens räkning säljas å tullauktion till person.

som är villig låta fullgöra importören åliggande blandningsskyldighet.

Underlåter importör att inom bestämd tid efter erhållen anmaning hos tullmyndighet

till blandning anmäla importerat mjöl eller meddela erforderliga

anvisningar för blandningens verkställande, bör tullmyndigheten äga att, efter

inhämtande av sakkunnigt yttrande, förfara på sätt bäst synes.

Vederbörande tullmyndighet skall föra journaler över allt vid blandningsanläggning

blandat och uttaget mjöl av vete samt till den myndighet, Kungl.

Maj :t bestämmer, avlämna statistiska uppgifter rörande den vid anläggningen

förekommande verksamheten.

Tullmyndighet skall icke äga från blandningsanläggning utlämna mjöl för

leverans till innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner, med mindre

importören till tullmyndigheten lämnar de upplysningar, Kungl. Maj :t enligt

därom utfärdade bestämmelser kan finna erforderliga. Det bör i sådant avseende

åligga importör att hålla av honom förda böcker, anteckningar och andra

handlingar, som kunna tjäna till upplysning, tillgängliga för granskning av den

myndighet, Kungl. Maj :t bestämmer.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner bör föra särskild bok

över sina avtal örn inköp av vete från importör av dylikt mjöl. Motsvarande

bestämmelse bör gälla för innehavare av rörelse för tillverkning av annan vara,

beträffande vilken Kungl. Majit förordnat, att för tillverkning av sådan vara

skall tillämpas vad som stadgals i fråga örn tillverkning av makaroner.

Importör av mannagryn torde ock böra föra särskild bok över av honom

införd sådan vara.»

Departementschefen anför vidare, att det borde tillkomma Kungl. Maj :t att

utfärda för efterlevnad av stadgandena angående såväl inmalnings- som inblandningstvånget

erforderliga ansvarsbestämmelser, ävensom föreskrifter örn

åtalsrätt, behörig domstol m. m. samt att vid utfärdandet av föreskrifter i ovan

berörda ämnen vidtaga de modifikationer i vad förut angivits och meddela de

ytterligare stadganden, som kunde finnas påkallade.

Då vederbörande importör skulle gälda kostnaderna flir arbetet med blandningens

utförande ävensom erlägga viss ersättning för begagnande av blandningsanläggningen,

torde de kostnader, som på grund av blandningstvånget

komme att drabba statsverket, kunna begränsas till utgifter för blandningsanläggningarnas

inrättande, alltså för anskaffande av erforderliga lokaler, blandningsapparater

och nödig utrustning i övrigt. Emellertid funnes blandningsanläggningar

vid samtliga större kvarnar. Enligt vad departementschefen under

hand inhämtat, kunde påräknas, att dessa kvarnar komme att ställa sina

blandningsanläggningar till förfogande för utförande av den mjölblandning,

som kunde påkallas av inblandningstvånget. Därest så komme att ske, skulle

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

staten behöva sörja för inrättandet av allenast något mindre antal blandningsanläggningar.

För nämnda ändamål torde vara tillräckligt att beräkna ett belopp

av 25,000 kronor, som lämpligen torde böra anvisas att utgå såsom förslagsanslag.

Vad härefter angår en utsträckning av inmalningstvånget till att avse jämväl

råg, framhåller departementschefen, att åtskilliga omständigheter talade

härför. I likhet med lantbruksstyrelsen erinrar departementschefen sålunda

örn, att rågodlingen fortfarande omfattade en avgjort större areal och med säkerhet

jämväl ett större antal odlare än veteodlingen. Rågodlingen bedreves vidare,

i motsats till veteodlingen, huvudsakligen i sådana trakter av landet, där

jordmånen vore relativt svag, och sannolikt i stor utsträckning av medelstora

och mindre jordbrukare.

Å andra sidan förelåge ett starkt skäl för att en viss åtskillnad iakttoges

i fråga örn åtgärder för stödjande av marknaden för de båda sädesslagen, i det

att, på grund av det svenska vetets beskaffenhet, det vore förenat med särskild

svårighet att inom landet finna avsättning till brödsäd för hela den inhemska

till berörda ändamål dugliga veteskörden. Beträffande rågen vore däremot

läget ett annat. Den svenska rågen vore vid god bärgning i kvalitetshänseende

fullt jämförlig med i marknaden förefintlig utländsk vara, varför i fråga örn

detta sädesslag ej samma avsättningssvårigheter förelåge, som vore förhanden

beträffande det svenska vetet. Då inmalningstvånget i första hand åsyftade att

säkerställa avsättningen inom landet av inhemsk brödsäd, torde därför enligt

departementschefens uppfattning, åtminstone för närvarande, icke vara av behovet

påkallat att låta detsamma omfatta även råg.

Verkställda

utredningar.

I syfte att få verkningarna av ett inmalningstvång ytterligare belysta hava

professorn E. Widmark och fil. doktorn Å. Åkerman på utskottets uppdrag

verkställt utredning örn narin g svärdet hos bröd, bakat av vetemjöl nied olika

inmalningsprocent för svenskt vete. Se bil. R (sid. 274).

Resultatet av denna utredning torde kunna sammanfattas sålunda. Mjöl av

svenskt mjukt vete är till sin kemiska sammansättning likvärdigt med mjöl av

amerikanskt hårt vete med undantag därav, att det senares äggvitehalt är något

högre. Då den svenska kosten i sin helhet innehåller i genomsnitt 70—100 gram

äggvita per dag, varvid en säkerhetsmarginal utöver den absolut nödvändiga

mängden förefinnes, saknar den obetydliga minskningen i äggvitetillförseln,

som kan uppkomma genom en höjning av inmalningsprocenten för svenskt vete,

varje praktisk betydelse. Då sålunda ingen väsentlig skillnad kan anses föreligga

mellan de två huvudkvaliteterna av vetemjöl i avseende å för kroppen

nödvändigt byggnadsmaterial, anse dessa sakkunniga, att mjölets värdesättning

uteslutande bör baseras på detsammas kalorivärde, d. v. s. den energimängd,

som det förmår tillföra organismen. En i sådant syfte företagen undersökning

giver vid handen, att svenskt och amerikanskt vetemjöl innehålla

samma kalorimängd per viktsenhet torrsubstans.

Den ur näringsfysiologisk synpunkt viktigaste skillnaden mellan bröd av

hårt och bröd av mjukt vete består enligt dessa sakkunnigas uppfattning däri,

att den förra vetekvaliteten giver större vattenhalt och störer porositet än den se
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

43

nare. Vid stigande inmalning av svenskt vete avtager sålunda brödets vattenhalt

och ökas dess energimängd. Bröd av 100 gram amerikanskt mjöl och bröd

av 100 gram svenskt mjöl innehåller med andra ord samma energimängd, blott

med den skillnaden, att i det förra fallet kroppen samtidigt tillföres något mera

vatten än i det senare. Detta förhållande är ur näringsfysiologisk synpunkt

likgiltigt. Frågan om den olika vattenhalten är fastmera av ekonomisk natur.

Ty örn en och samma viktsmängd av olika brödslag betingar samma pris, ställer

sig priset per kalori högre vid användning av amerikanskt än av svenskt

mjöl. Konsumenterna få med andra ord betala för det i degen upptagna vattnet.

Av det mjuka vetet erhålles i allmänhet ett bröd av mindre porositet än av

det hårda. Detta har givit anledning till den uppfattningen, att den genom

ökad inmalning av svenskt vete uppkommande mindre porvolymen hos brödet

skulle menligt inverka på möjligheten för kroppen att tillgodogöra sig detsamma.

Den verkställda utredningen visar emellertid, att så icke är fallet. Även

i sistnämnda hänseende är den förefintliga olikheten mellan bröd, tillverkat av

svenskt och av amerikanskt mjöl icke av betydelse ur näringsfysiologisk utan

snarare ur ekonomisk synpunkt. Därest nämligen brödet betalas efter volym,

är det uppenbart, att det av amerikanskt mjöl framställda brödet icke blott på

grund av sin högre vattenhalt utan även till följd av sin större porositet är

dyrare per kalorivärde räknat än bröd av mjukt vete. Priset efter kalorivärde

bör därför bliva lägre, ju större inmalning av svenskt vete som äger rum.

Den verkställda utredningen ådagalägger sålunda, att någon skillnad av betydelse

i fråga örn näringsvärdet icke kan påvisas hos bröd, bakat med olika

inmalningsprocent för svenskt vete.

Vidare har utskottet, till komplettering av den av jordbruksutredningen verkställda

undersökningen angående i vilken omfattning under konsumtionsåret

Vs 1928—37t 1929 i den vid de större kvarnarna förmalda vete- och rågmängden

ingått svensk vara, låtit införskaffa uppgifter i berörda hänseende för tiden

1ls 1929—31/s 1930. Se bil. T (sid. 298). Medan den av jordbruksutredningen

företagna undersökningen, som omfattade 36 kvarnar, däribland samtliga storkvarnar,

utvisade, att under förstberörda period i det förmalda vetet ingått

svenskt vete med 37.1 procent och i den förmalda rågen ingått svensk råg med

23.9 procent, har den utredning, som utskottet låtit verkställa och som omfattat

27 kvarnar, däribland samtliga storkvarnar, utvisat, att under månaderna augusti

1929 till mars 1930 i den vid dessa kvarnar förmalda vetemängden ingått

svenskt vete med 43.22 procent och i den förmalda rågmängden ingått svensk

råg med 25.76 procent.

Vid övervägande av frågan, vilka medel, som lämpligen böra anlitas för att

stödja brädsädesodlingen har utskottet kommit till den uppfattningen, att i

första hand sådana åtgärder böra tillgripas, som åsyfta att säkerställa avsättningen

av inhemsk brödsäd och samtidigt möjliggöra ett utnyttjande av

nu gällande tullsatser. Olika utvägar kunna tänkas för att nå detta mål.

Ett sätt att lösa spörsmålet vöre givetvis införandet av importreglering i form

av förbud mot införsel av brödsäd i förening med licensförfarande. Förslag

Utskottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

i sådan riktning ha ock framförts i motionerna 11:24 och 11:472. Utskottet

kan emellertid icke biträda sagda förslag. Såsom i propositionen framhållits,

torde en ordning av nu angiven innebörd icke vara förenlig med av Sverige traktatmässigt

ingångna förplikter. På grund härav anser sig utskottet böra

avstyrka bifall till motionen II: 24 samt motionen II: 472, så vitt denna avser

införandet av importreglering.

Upprättandet av statsmonopol beträffande handeln med brödsäd torde jämväl

vara en tänkbar lösning. Huruvida ett dylikt system är lämpligt för svenska

förhållanden lärer emellertid icke utan ingående utredning kunna bedömas.

När det gäller att överväga, vilka åtgärder som redan innevarande år

lämpligen kunna och böra vidtagas, torde därför tanken på ett statsmonopol ej

äga aktualitet. Utskottet återkommer emellertid till nu berörda spörsmål i

samband med behandlingen av motionen 11:485.

Utskottet har efter prövning av olika förslag funnit, att avsättningen av

den svenska brödsädesskörden för närvarande icke torde kunna säkerställas

på annat sätt än genom införandet av ett inmalningstvång. Utskottet anser

emellertid, att ett inmalningstvång bör omfatta ej blott vete utan även råg.

I det följande kommer denna ståndpunkt att närmare motiveras.

De svårigheter, som under efterkrigsåren visat sig vara förbundna med avsättningen

av svenskt vete, äro i första hand beroende på att kvarnarna i allt

större utsträckning övergått till användning av hårdare amerikanskt vete

framför svenska och övriga mjuka vetesorter. Anledningen härtill är huvudsakligen

av bageriteknisk natur och sammanhänger därmed, att det hårda vetet

bl. a. på grund av sin högre glutenhalt möjliggör framställning av ett

mjöl, som äger större förmåga att uppsuga vatten och till följd härav lämnar

större degutbyte än mjöl, tillverkat av mjuka vetesorter. Då i Sverige brödet

betalas efter degmängd, blir mjölets förmåga att absorbera vatten av stor

betydelse för bagerierna. Detta förhållande har medfört, att mjöl av hårda

och glutenrika vetesorter i allmänhet är särskilt efterfrågat; det anses av ovan

antydda skäl hava större s. k. bakningsduglighet än mjöl av mjuka och mera

glutenfattiga vetesorter.

Denna bageritekniska utveckling och den därtill anknutna konkurrensen inom

bagerinäringen och kvarindustrien samt måhända även smakriktningen ha efter

hand allt mera stimulerat till ökad användning av utländskt, hårt vete vid

mjöltillverkningen.

Följden härav har blivit, att det svenska vetet icke kunnat till tillfredsställande

pris finna avsättning hos kvarnarna utan i stället måst i avsevärd omfattning

användas till andra ändamål bl. a. till kreatursfoder.

Att skapa ett korrektiv mot en fortsatt sådan utveckling synes utskottet i

nuvarande läge vara en välgrundad åtgärd.

Sett ur synpunkten av konsumenternas intressen torde befogade invändningar

häremot näppeligen kunna göras.

Såsom framgår av den av professor Widmark och doktor Åkerman verkställda

utredningen, föreligger i fråga örn näringsvärdet ej någon skillnad av betydelse

mellan mjöl av amerikanskt och mjöl av svenskt vete.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

45

Utskottet anser sig jämväl äga stöd för den uppfattningen, att ett inmalningstvång

beträffande vete icke behöver medföra någon höjning av mjölpriset.

Utskottet vill i sådant hänseende nämna, att utskottet på grundval av uppgifter

lämnade av 18 av rikets större handelskvarnar — representerande 63 procent

av den i statistiken redovisade vetemjölsproduktionen — låtit företaga en

beräkning av vilka förändringar i vetemjölspriset, som åren 1927 1929 borde

lia föranletts av en ökad inmalning av svenskt vete i det tillverkade vetemjölet.

Beräkningarna ha lett till det resultatet, att ökad inmalning av svenskt vete

genomgående borde medgivit ej obetydligt lägre pris å vetemjölet. Sålunda

skulle för år 1929 en inmalning av respektive 50, 60, 70 och 80 procent svenskt

vete ha föranlett en besparing i tillverkningskostnaden för vetemjölet med respektive

1.06 kr., 1.87 kr., 2.69 kr. och 3.50 kr. allt per 100 kg. Även örn dessa

kalkyler måste betecknas såsom i viss mån osäkra, torde de dock vara ägnade

att giva ett stöd för den ovan uttalade uppfattningen, att ett inmalningstvång

i varje fall icke behöver medföra höjning av vetemjölspriserna.

Såsom utskottet i det följande kommer att närmare angiva, håller utskottet

före, att den lyckligaste formen för tryggandet av avsättningen av det svenska

vetet vore, att kvarnarna avtalsvis förbunde sig att i sin tillverkning inmata

svenskt vete i härför erforderlig omfattning samt därvid tillika utfäste sig att

ställa det inhemska priset å vetemjöl i skäligt förhållande till spannmålspriset.

Skulle emellertid överenskommelse beträffande vetemjölspriset ej kunna åvägabringas,

torde dock konkurrensen mellan de olika kvarnföretagen innefatta viss

garanti mot prisuppskörtning i avseende å mjölet. Utskottet vill till stöd för

denna sin uppfattning ytterligare framhålla, att bl. a. till följd av den utjämning

av vetemjölskvaliteterna, som måste bliva en följd av inmalningstvånget,

de mindre handelskvarnarnas konkurrenskraft gentemot storkvarnarna kan förväntas

bliva stärkt. Slutligen må erinras därom, att Kungl. Majit äger möjlighet

att genom ändrade bestämmelser rörande villkoren för import av mjöl

utöva en reglerande inverkan beträffande prisbildningen å denna vara.

Jämväl ur en annan synpunkt torde införandet av inmalningstvång beträffande

vete kunna betraktas såsom väl grundat. Som bekant har växtförädlingen

i Sverige under de senare åren särskilt inriktats på frambringandet av vetesorter

med högre glutenhalt än de nu odlade och i detta avseende redan lyckats

uppnå anmärkningsvärda resultat. En större inblandning av svenskt vete kan

föiväntas medföra, att kvarnarna för att upprätthålla högsta möjliga kvalitet

på sitt mjöl finna med sin fördel förenligt att vid prisbestämningen taga större

hänsyn till skillnaden i kvalitet hos de inhemska veteslagen än för närvarande

är fallet. Detta kommer å sin sida att med sannolikhet påverka jordbrukarna

att övergå till odling av mera bakningsdugliga vetesorter och sålunda bidraga

till att giva produktionen en efter förhandenvarande konsumtionsbehov bättre

anpassad inriktning.

På sätt redan i det föregående antytts, anser utskottet, att jämväl avsättningen

av den svenska rågen bör tryggas genom införandet av förmalningstvång.

Frånsett att priserna å detta sädesslag för närvarande väsentligt understiga

priserna för vete, omfattar rågodlingen, såsom i propositionen framhållits, fort
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

farande en avgjort större areal och med säkerhet jämväl ett större antal producenter

än veteodlingen. Det må ock erinras därom, att rågodlingen företrädesvis

bedrives i sådana trakter av landet, där jordmånen är av mera ogynnsam

beskaffenhet, och i stor utsträckning av medelstora och mindre jordbrukare.

Veteodlingen förekommer däremot till övervägande del i landets bördigaste trakter,

och sannolikt i mera betydande omfattning å de större brukningsdelarna.

Riktigheten av denna uppfattning har bestyrkts vid den år 1927 företagna jordbruksräkningen.

Nu berörda omständigheter anser utskottet starkt tala för

att åtgärder vidtagas jämväl till stödjande av rågodlingen. Men härtill kommer

att avsättningen av detta sädesslag för närvarande är förenad med stora

svårigheter, ehuru dessa icke, såsom beträffande vetet, äro beroende på skillnad

i kvalitet mellan in- och utländsk vara. Svårigheterna för avsättningen av

den svenska rågen belysas av den förut återgivna undersökningen angående i

vilken omfattning svensk råg kommit till användning i handelskvarnarnas rågförmalning.

Den tyngst vägande anledningen till dessa svårigheter torde otvivelaktigt

vara att söka i den dumpingpolitik, som från tysk och polsk sida sedan en tid

tillbaka bedrives på den nordeuropeiska marknaden. Med stöd av exportpremier

saluföres sålunda tysk och polsk råg på den utländska marknaden till priser,

som med ett belopp, motsvarande exportpremiens storlek, understiger priset

på den tyska hemmamarknaden. Till belysning härav må anföras följande

prisuppgifter å tysk råg, som erhållits av Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap

:

1930

Banfritt Stettin

Kr. per 100 kg.

Cif mellansvensk

hamn utan tall

Kr. per 100 kg.

Januari medeltal......

........14.92

10.67

Februari > ......

........14.72

9.61

Mars > ......

........13.67

8.41

April > ......

........15.13

9.68

Maj 2...........

8.75

> 6...........

........14.71

8.-

> 9...........

7.80

De tyska exportpremierna hava sedan mitten av föregående år utgått med

6 Rmk och de polska med 6 zloty per 100 kg. I april månad utfärdades i

Tyskland nya bestämmelser. Medan värdet av utförselbevisen tidigare ej fick

överstiga tullen å vederbörande varuslag, har den tyska regeringen numera erhållit

befogenhet att oberoende av tullens storlek bestämma värdet av exportpremierna

för spannmål och vissa andra varor. Endast i det hänseendet har

en begränsning införts, att exportpremierna icke få belasta statskassan mer

än vad fallet varit under närmast föregående budgetår. Den tyska regeringen

har begagnat sig av detta bemyndigande, och från och med den 13 maj

1930 höjt exportpremierna å råg till 9 Rmk per 100 kg.

Även i ett annat avseende ha under innevarande år förutsättningarna för

exporthandeln med råg undergått en avsevärd förändring. För undvikande av

konkurrens mellan tysk och polsk råg på den europeiska marknaden har mel
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

47

lan Tyskland och Polen en överenskommelse avslutats om upprättande av ett

rågsyndikat med uppgift att handhava den gemensamma utförseln från de

båda länderna, överenskommelsen avser i första hand en uppdelning av exporten

mellan Tyskland och Polen på det sätt, att förstnämnda land erhåller

c:a 60 % och det sistnämnda c:a 40 % av den gemensamma utförseln. Såsom en

följd av detta avtal har för rågexporthandeln bildats en tysk-polsk kommission,

som visserligen erhållit formen av ett enskilt företag men uppenbarligen

står under omedelbar kontroll av statsmyndigheterna. All utförsel av

råg skall enligt överenskommelsen förmedlas av denna kommission. I sådant

syfte hava de båda regeringarna förbundit sig att utfärda tyska respektive

polska exportperemier endast för de kvantiteter råg, som exporteras genom

nyssnämnda kommission. Överenskommelsen skall tillsvidare gälla till

den 1 juni 1930, men de båda regeringarna hava förklarat sig utgå från, att

densamma därefter skall förlängas.

Höjningen av de tyska exportpremierna åsyftar enligt til^ängliga uppgifter

att möjliggöra export till de nordiska länderna — varmed i första rummet torde

avses Sverige och Danmark — av c:a 70,000 ton råg, vilket beräknas motsvara

den kvantitet av inneliggande lager, som icke kan förväntas finna avsättning

inom Tyskland.

Genom de sålunda vidtagna åtgärderna, som innefatta dels bemyndigande för

den tyska regeringen att till obegränsat belopp höja utförselbevisen, dels ock

centralisering av den tysk-polska rågexporten till ett av vederbörande statsmyndigheter

kontrollerat organ, ha förutsättningar skapats för en ytterligare

skärpt dumping på den svenska marknaden.

Utskottet är av den uppfattningen, att kraftiga åtgärder äro från svensk

sida berättigade till förhindrande av att priserna på den svenska rågmarknaden

nedtryckas till och med under priserna å den tyska hemmamarknaden, vilka

där anses otillfredsställande. Det är emellertid uppenbart, att detta syfte

icke kan nås enbart genom åsättande av en fast tull. Ty då tyska regeringen erhållit

befogenhet att till obegränsat belopp höja utförselbevisens värde, saknas

underlag för beräkning av en sådan tull. Svårigheterna att i ett dylikt läge på

förhand fastställa ett effektivt tullskydd äro så mycket större som man har

anledning antaga, att den tyska regeringen med hänsyn till Sveriges stora betydelse

som exportmarknad, särskilt kommer attt inrikta sig på att fastställa

exportpremierna till sådant belopp, att en från tysk sida önskvärd rågexport

möjliggöres. Vid sådant förhållande har utskottet kommit till den uppfattningen,

att införandet av förmalningstvång i förevarande läge måste anses som

ett mera verksamt medel än höjning av tullsatserna å råg och rågmjöl, då det

gäller att motverka den från tysk-polsk sida bedrivna dumpingpolitiken.

Vad beträffar anordnandet av inmalningstvånget delar utskottet visserligen

den uppfattning, som, vad angår vetet, kommit till uttryck i propositionen,

nämligen att den mest önskvärda formen för säkerställande av den inhemska

skördens förbrukning såsom människoföda måste anses vara, att kvarnindustrien

genom avtal förbinder sig att vid förmalningen använda svensk vara

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

i den omfattning, som erfordras för vinnande av angivna syfte. I olikhet

med Kungl. Maj :t har dock utskottet funnit önskvärt, att förslag till de grundbestämmelser,

som äro avsedda att reglera detta förfarande, förelägges riksdagen

och bliver av denna prövat. Härigenom blir det möjligt för riksdagen

att för sin del taga ståndpunkt såväl till inmalningsföreskrifternas

principer som till det sätt, varpå saken i praktiken lämpligast synes böra

lösas. I enlighet med denna uppfattning har utskottet utarbetat följande

Förslag till förordning angående anrändande av svenskt vete och svensk

råg vid framställning av mjöl.

1 §•

Denna förordni^ avser att säkerställa, att till brödsäd lämplig svensk

spannmål av vete och råg, som ej åtgår för andra ändamål än den inhemska

brödsädsförbrukningen, bliver för sistnämnda ändamål använd.

2 §•

En var, som driver kvarn och därvid använder utländskt vete eller utländsk

råg, skall vara pliktig att

vid framställning av vetemjöl använda svenskt vete i viss omfattning sålunda,

att det svenska vetet minst utgör såväl i genomsnitt under en angiven

förmalningsperiod viss procent (inmalningsprocent) av allt vete, som förmales

vid kvarnen, som ock viss procent (minimiprocent) av det i varje parti ingående

vetet; samt att

vid framställning av rågmjöl använda svensk råg i viss omfattning sålunda,

att den svenska rågen under en angiven förmalningsperiod utgör minst viss

procent (inmalningsprocent) av all råg, som förmales vid kvarnen.

3 §•

inmalningsprocenten skall så bestämmas, att den myckenhet till brödsäd

lämplig svensk spannmål av vete eller råg, som beräknas inom landet förefinnas

under tiden från förmalningsperiodens början till slutet av löpande konsumtionsår

och ej anses under samma tid åtgå för andra ändamål än den inhemska

brödsädsförbrukningen, må kunna antagas under nämnda tid bliva

använd för sistberörda ändamål.

Därest så finnes påkallat för framställning under konsumtionsåret av vetemjöl

av i genomsnitt jämngod beskaffenhet, må inmalningsprocenten för vete

för viss förmalningsperiod sättas lägre än som följer av bestämmelsen i första

stycket. För dylikt fall skall inmalningsprocenten under återstående del av

konsumtionsåret i motsvarande mån höjas över vad eljest skulle erfordras.

Inmalningsprocenten må ej i något fall sättas högre än att den medgiver

framställning i erforderlig omfattning av olika kvaliteter mjöl av god bakningsduglighet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

49

4 §.

1 mom. Vad i 2 § stadgats skall icke gälla beträffande framställning av:

1) vetemjöl, som av kvarninnehavaren exporterats;

2) vetemjöl, som av kvarninnehavaren till innehavare av rörelse för tillverkning

av makaroner levererats till fullgörande av försäljningsavtal mellan dem

eller som av kvarninnehavaren använts för tillverkning av makaroner; samt

3) annan vara, örn vilken Konungen förordnat, att vad ovan under 2) sägs

om tillverkning av makaroner skall äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Vid beräkning jämlikt 2 § av den myckenhet vete, som under förmalningsperiod

vid kvarn förmalts, skall icke inräknas:

1) vete, svarande mot mannagryn, som vid kvarnen framställts;

2) svenskt vete, som förmalts tillsammans med annan brödsäd;

3) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandats med

mjöl av annan brödsäd än vete;

4) svenskt vete, som vid kvarnen förmalts mot tull eller lön; samt

5) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren på grund av

försäljningsavtal med importör av mjöl av vete levererats till denne för att användas

vid fullgörande av inblandningsskyldighet, varom i 5 § sägs, eller som

av kvarninnehavaren använts i kvarnrörelsen för fullgörande av dylik skyldighet.

5 §•

Den, som till riket inför vetemjöl, skall vara pliktig att, medan varan ännu

står under tullverkets uppsikt, låta däri inblanda mjöl av svenskt vete så, att

det svenska mjölet kommer att i genomsnitt motsvara den gällande inmalningsprocenten

och ej för någon del av partiet understiger minimiprocenten.

Yad sålunda beträffande vetemjöl föreskrivits i fråga örn inblandning intill

stadgad inmalningsprocent skall äga motsvarande tillämpning vid införsel till

riket av rågmjöl.

6 §•

Vad i 5 § föreskrivits skall icke gälla beträffande:

1) till riket infört vete- eller rågmjöl, som utan att hava från tullverket utlämnats

för förfogande inom riket, under tullkontroll åter utföres;

2) vete- eller rågmjöl, som införes i egentlig gränstrafik eller eljest under sådana

förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på grund av stadgandena i 5,

•6 och 8 §§ i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929;

3) vetemjöl, som av importören levererats till innehavare av rörelse för tillverkning

av makaroner till fullgörande av mellan importören och tillverkaren

träffat försäljningsavtal eller som av importören användes för tillverkning av

makaroner;

4) till riket infört vetemjöl, som använts för tillverkning av annan vara, örn

vilken Konungen förordnat, att vete, som därtill använts, icke skall tagas i beräkning

vid fastställande av inmalningsprocenten.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

7 §.

Konungen äger medgiva de ytterligare undantag från i denna förordning omförmäld

förmalnings- och inblandningsskyldighet, som av förhållandena påkallas.

8 §•

En var, som vill till riket införa eller här i riket driva handel med utländsk

råg, skall göra anmälan därom hos länsstyrelsen i det län, dit införseln äger

rum, eller där rörelsen drives.

Den, som till riket inför eller här driver handel med utländsk råg, är ock skyldig

att föra bok över införsel, försändning, inneliggande lager, inköp och försäljning

av sådan vara ävensom att till den myndighet Konungen bestämmer

lämna uppgift i berörda hänseenden.

Konungen äger, där så finnes av omständigheterna påkallat, föreskriva, att

vad i denna paragraf stadgats beträffande utländsk råg jämväl skall gälla beträffande

utländskt vete.

9 §•

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av i denna förordning givna

föreskrifter meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer;

dock skall fastställande av förmalningsperiod samt inmalnings- och minimiprocent

ävensom meddelande av erforderliga ansvarsbestämmelser städse ankomma

på Konungen.

10 §.

Därest syftet med denna förordning kan, i anslutning till härovan stadgade

grunder, ernås genom överenskommelse med kvarninnehavare i riket, må, örn

och i den mån sådan överenskommelse bringas till stånd, Konungen förordna,

att denna skall träda i stället för förordningens bestämmelser.

Beträffande då först syftet med ett inmalningstvång synes detta kunna så

angivas, att, enär konsumtionsbehovet inom vårt land av vete- och rågmjöl

är större än den inhemska tillgången av för detta behovs tillgodoseende erforderlig

spannmål, den till brödsäd lämpliga svenska skörden skall, i den mån

den ej utnyttjas för andra ändamål, i första hand användas för fyllandet av

nämnda behov och alltså dess åtgång därtill såvitt möjligt betryggas. I förslaget

till förordningens 1 § har också detta syfte blivit uttryckligt angivet.

Och för realiserandet därav föreskrives i 2 §, att kvarn, som använder utländsk

spannmål, därvid är skyldig att i viss omfattning vid sin förmälning

av brödsäd använda svensk vara.

Då emellertid olika meningar kunna göra sig gällande örn vad som bör

förstås med »till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete och råg», har utskottet

i syfte att få innebörden av dessa uttryck närmare bestämd av en å

området särskilt sakkunnig person, fil. doktorn Å. Åkerman vid Svalöv, härom

inhämtat yttrande. Doktor Åkerman har, utgående från att det gällde att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

51

precisesa huru den del av brödsädesskörden skall vara beskaffad, som man vid

ett inmalningstvång har att taga hänsyn till, anfört bl. a. följande:

»Till brödsäd lämpligt svenskt vete måste vara friskt och får ej hava unken

eller annan obehaglig lukt. Vattenhalten får ej överstiga 20 %.1 Hektolitervikten,

bestämd medelst Sommer & Runges 1-litersvåg, bör vara lägst 74 kg.

(= 124.5 holl. skålpund enligt Thieles våg). Halten grodda kärnor (med

grodden tydligt framträdande) får ej överstiga 2 % samt halten av sotkorn

och annan orenhet ej vara högre än 2 %. Inblandning av andra sädesslag får

uppgå till högst 2 %.

Till brödsäd lämplig svensk råg måste vara frisk och får ej hava unken eller

annan obehaglig lukt. Vattenhalten får ej överstiga 20 %. Hektolitervikten,

bestämd medelst Sommer & Runges 1-litersvåg, bör vara lägst 66 kg (= 111.7

holl. skålpund). Halten grodda kärnor må ej överstiga 2 %. Halten av mjöldrygor

får ej vara högre än 0.2 % och halten av annan orenhet ej högre än

2 %. Inblandning av andra sädesslag får ej överstiga 2 % dock med undantag

för vete, som får ingå med högst 5 %.»

Doktor Åkerman tillägger, att angående siffran för vattenhalten •— 20 %

— borde göras den reservationen, att spannmål, som innehölle över 16 % vatten,

icke utan vidare kunde lagras, utan måste då först torkas. Att på grund

därav sätta vattenhalten lägre än till 20 % kunde dock knappast anses tillrådligt,

ty dels vore det mycket svårt, särskilt i mellersta Sverige, att under våtår

få spannmålen torrare och dels kunde spannmål med 20 % vatten mycket vä)

användas till brödsäd, örn den antingen förmaldes omedelbart, blandad med

torrare vara, eller torkades. De siffror, som angivits för procenthalten grodda

kärnor, kunde nog från kvarnsynpunkt anses relativt höga. Dessa tal vore

emellertid gränsvärden och det komme alltid att finnas en relativt stor procent

partier med mindre halt av grodda kärnor, varför genomsnittshalten borde

bliva väsentligt lägre.

Utskottet finner de här återgivna definitionerna lämpade att lända till efterrättelse

vid avgörande av spörsmål om spannmål av vete eller råg är att anse

som lämplig till brödsäd.

Utskottet har icke förbisett, att ett sådant läge kan tänkas inträda, att den

inhemska produktionen av till brödsäd lämplig spannmål av vete och råg stiger

till den storlek, att den icke kan finna åtgång som brödsäd. Vad beträffar

rågen torde — att döma av den starka minskning den inhemska rågodlingen

under senare år undergått — överskott härå visserligen icke för den närmaste

framtiden vara att befara. I fråga om odlingen av vete torde enligt utskottets

mening ej heller risk föreligga för att denna inom den närmaste framtiden

skall nå sådan omfattning, att den inhemska produktionen av detta sädesslag,

i den mån den icke finner användning för andra ändamål än som människoföda,

ej skulle kunna för sistberörda ändamål förbrukas. Försiktigheten

torde dock bjuda, att man i allt fall räknar med den möjligheten att såväl

råg- som veteodlingen kan få vidgad omfattning.

Med hänsyn härtill synes det utskottet lämpligt, att, på sätt som påkallas

jämväl av hänsyn till konsumenternas intressen, en viss gräns angives, över

1 Procenttalen avse här alltid viktsprocent.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

vilken vid framställningen av vetemjöl och rågmjöl inmalningen av svensk

vara icke må sträckas. Såsom sådan gräns torde böra angivas, att det framställda

mjölet bliver av god bakningsduglighet.

Rörande frågan vad med detta uttryck bör förstås hänvisar utskottet, så

vitt angår vetemjöl, till följande av doktor Åkerman på begäran av utskottet

avgivna yttrande:

»Då man talar örn, att ett vetemjöl har god resp. dålig bakningsduglighet,

rör man sig med begrepp, som äro mycket svåra att bestämt definiera. Det

ställes nämligen olika krav på mjölet allt efter det slags bröd, som skall

bakas, och därtill kommer, att för olika bakningsmetoder erfordras olika mjöltyper.

Helt allmänt torde man dock kunna säga, att, då man i vårt land talar

örn att ett vetemjöl har god bakningsduglighet, så menar man därmed, att

mjölet vid bakning av franska bröd eller vanligt vetebröd enligt gängse metoder

giver ett stort bröd — efter vikt och volym räknat — av vacker form och

med fina, jämna porer.

Fordringar på brödet i dessa hänseenden äro dock mycket olika, och

som regel ställa yrkesbagarna och särskilt de, som bedriva en mera industrimässig

bagerirörelse, betydligt större krav på mjölets bakningskraft,

än man gör vid bakning i hemmen. För en husmoder gäller det

naturligtvis i första hand att kunna framställa ett vitt, vackert bröd av så

god smak som möjligt, vilket dessutom kan förvaras några dagar utan att

bliva alltför torrt. Däremot har hon icke något större intresse av att mjölet

på grund av stark absorptionsförmåga gent emot vatten giver stort degutbyte

och ej heller av att brödvolymen blir särskilt stor. Husmödrarnas krav

torde därför i allmänhet fullt tillfredsställas av mjöl av den typ, som förekommer

i marknaden under namn av »Extra prima svenskt vetemjöl», och som endast

innehåller 20—30 % hårt, utländskt vete. Detta dock under förutsättning

att detsamma icke utmalts till högre procent, än att det har rent vit

färg. Orsaken till att mjöl av denna typ trots sin prisbillighet hittills endast

använts i relativt liten omfattning torde bland annat just vara att söka däri,

att det på grund av hög utmaning vanligen brukar hava en gråaktig färg.

.För yrkesbagaren, som måste tänka på att bedriva sin rörelse, så att den

går med vinst, göra sig emellertid delvis andra synpunkter i fråga örn mjölets

bakningsduglighet gällande. Hans strävan blir naturligtvis att kunna producera

ett vackert och smakligt bröd så billigt som möjligt, och följaktligen

måste han framför allt se till att få ett mjöl, som ger stort deg- och brödutbyte.

Eftersom brödets storlek i vårt land vanligen bestämmes eter degmängden,

så blir det framför allt degutbytet, han måste taga hänsyn till. Men det

ligger ju även i hans intresse att av en viss viktsmängd deg få en möjligast

stor bröävolym, emedan ett stort bröd mera tilltalar den brödköpande allmänheten

än ett mindre, även örn det icke innehåller mera näring.

En annan sak, som man, särskilt i de stora, industrimässigt drivna bagerierna,

tager stor hänsyn till, är degens »tolerans» med avseende på. jäsningstiden

samt dess förhållande vid maskinknådning. På grund av arbetstidens begränsning

i bagerierna har arbetet därstädes blivit mycket mera forcerat än förut.

Detta har haft till följd, att man måst förkorta jäsningstiden så mycket som

möjligt, och man vill därför också hava ett mjöl, som kan jäsa fort. Men samtidigt

fordrar man, att degarna skola tåla att jäsa relativt länge, örn så skulle

vara önskvärt. På senare tiden har man i stor utsträckning övergått till att

använda maskiner för degältningen, och detta har också medfört ökade krav

på mjölets bakningsduglighet. Man anser nämligen, att en deg av ett bakningskraftigt

mjöl är mindre ömtålig för maskinknådning än en sådan av ett

s. 53 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

53

mindre kraftigt. Det är ju klart, att en bagare är mycket rädd för att få ett

bak misslyckat, då detta kan medföra stora förluster, och att han därför gärna

skaffar sig en relativt stor »säkerhetsmarginal» genom att använda mycket

kraftigt mjöl. En Betydande del av det amerikanska mjöl, som vi importera,

torde just användas av bagerierna för att i detta syfte »förbättra» svenskt

mjöl.1 Det torde emellertid kunna ifrågasättas, örn man i bagerierna icke i genomsnitt

taget skulle kunna nöja sig med en mindre »säkerhetsmarginal», än

den man nu har. För den, som icke själv sysslat med bageriyrket, är det naturligtvis

icke möjligt bilda sig någon bestämd uppfattning härom. Jag anser

mig dock med stöd av uttalanden från både kvarnkemister och bagare ganska

bestämt våga påstå, att de svenska kvarnarnas blandningsmjöl med c:a 50 %

utländskt vete av prima kvalitet (t. ex. Manitoba II) fylla alla rimliga anspråk,

man i storbagerierna kan ställa på ett vetemjöl även i nu berörda hänseenden.

Och jag håller det alls icke för uteslutet utan snarare för mycket sannolikt,

att man genom att införa något andra brödtyper med fördel skulle kunna

använda ännu svagare mjöl. Erfarenheter från andra länder, såsom Tyskland

och Frankrike, tyda åtminstone härpå.

I de s. k. hembagerierna, där man nedlägger större omsorg på degarna och

kan passa dem mycket noga, kan man också nöja sig med något svagare mjöltyper.

Vår egen erfarenhet från laboratoriet på Svalöv visar, att man vid omsorgsfull

behandling av degen kan få ett fullt tillfredsställande både deg- och

brödutbyte med mjöl, som endast innehåller 30—40 % utländskt vete.2

Med kännedom om nu berörda förhållanden torde utan vidare inses, att det

endast under vissa givna förutsättningar är möjligt lämna en bestämd definition

på begreppet »god bakningsduglighet». Det gäller ju att i en författningstext

angiva vilka fordringar, som böra ställas på mjölet vid en viss genomsnittlig

inblandning av svenskt vete. Man får väl därvid utgå ifrån, att inblandningsprocenten

bör bestämmas så, att bakningsdugligheten i genomsnitt taget

blir väl så god som den, vilken erfordras vid bakning i hemmen, men något underlägsen

den, som anses önskvärd i de stora bagerierna. Vi förutsätta nämligen,

att kvarnarna få möjlighet att inom en given ram variera inblandningsprocenten,

örn de blott vid förmalningen hålla den fastställda genomsnittsinblandningen

av svenskt vete, och böra de vid en så god bakningsduglighet hos

denna som den ovan angivna kunna framställa tillräckliga mängder mjöl av

typer, som också tillfredsställa bagarnas krav.

Utgående härifrån torde man i en författningstext rörande ett^eventuellt inmalningstvång

kunna precisera de fordringar, som böra ställas på mjölets bakningsduglighet

sålunda:

Vid bestämning av inmalningsprocenten bör tillses, att denna icke får sättas

högre, än att det mjöl, som kan erhållas, vid normal utmalning har god bakningsduglighet.

Härmed menas, att mjölet vid bakning enligt i bilaga 1 angiven

metod och under normala förhållanden i övrigt giver ett degutbyte per 100

gram mjöl på minst 152 gram. Degen bör visa relativt stor tolerans med avseende

på jäsningstiden. Vidare bör man av 100 gram mjöl kunna erhålla minst

450 ccm bröd med vacker skorpa utan grövre sprickor samt med fina, jämna

porer (klass 5 ä 6 enligt Moh’s porskala).»3

1 Vid diskussion av hithörande frågor är det naturligtvis av stor vikt att hava möjligast ingående

kännedom örn de bestämmande egenskaperna hos såväl mjöl av rent svenskt höstvete som sådant av

importerade hårda veten. Angående denna sak hänvisas till min uppsats om det svenska vetets kvalitet

i Sveriges TJtsädesiörenings tidskrift för år 1930, häfte 2.

2 Jämför bilagan till Widmarks och Åkermans utredning örn näringsvärdet hos bröd, bakat av

vetemjöl med olika inmalningsprocent.

3 Moks, K.: The size of the pores in baked braad. Cerea! chemistry, Yol. 1, sid. 149—151.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Doktor Åkerman tillägger, att då i förslaget till definition talades om mjöl,

som vid normal utmalning hade god bakningsduglighet, med »normal utmalning»

finge avses en utmalning av 60 å 65 procent.

Rörande den bakningsmetod, vartill i definitionen hänvisas, lämnar doktor

Åkerman följande beskrivning:

»Man utgår från 600 corn vatten, i vilket 40 gram pressjäst uppslammas. Vattnet

bör hava en temperatur av 36° C. I jästuppslamningen utröras 800 gram

mjöl, vilka förut blandats med 12 gram koksalt och 6 gram rörsocker. Den sålunda

erhållna degen ältes, varvid mjöl tillsättes, tills den fått normal fasthet..

Degen ställes sedan att jäsa vid 32° C. Efter en timme knådas den åter, och

ytterligare mjöl tillsättes. Därefter får den ånyo jäsa, denna gång dock endast

V, timme, varefter den åter knådas. Sedan den är färdig, väges den, och med

ledning av de sålunda erhållna talen bestämmes degvikten samt beräknas mjölåtgången

per liter vatten och den viktsmängd deg, som erhålles av 100 gram

mjöl. Därpå uttagas 600 gram deg, vilka slås upp till bröd. Dessa bakas i

formar av följande dimensioner: höjd 12 cm., längd upptill 19 cm., nedtill 16

cm., bredd upptill 13 cm., nedtill 10 cm. De uppslagna bröden få jäsa en timme

vid 25—28° temperatur, varefter de gräddas vid c:a 230° C. Sedan bröden

kallnat, vägas de, och deras höjd och volym bestämmes. Med ledning av de

sålunda erhållna resultaten beräknas den viktsmängd bröd och den brödvolym,

som erhålles av 100 gram mjöl.»

Vid bedömande av innebörden av ett stadgande att det framställda mjölet

skall vara av god bakningsduglighet, är att beakta, att fordringarna i avseende

å mjölets bakningsduglighet ställa sig olika vid tillverkning av olika slag av

bröd. Sålunda lära kraven på bakningsdugligheten hos mjölet vara större för

tillverkning av s. k. franska bröd än för tillverkning av siktbröd och s. k. wienerbröd.

Då utskottet såsom riktlinje för inmalningstvångets tillämpning angivit,

att inmalningsprocenten ej i något fall må fastställas högre än att mjöl

framställt av vete, däri svensk vara ingår till fastställt procenttal, bliver av

god bakningsduglighet, innebär detta sålunda, att den fastställda inmalningsprocenten

skall, under upprätthållande av berörda krav, medgiva tillverkning av

mjöl av olika kvaliteter i den omfattning, som erfordras för tillfredsställande

av konsumtionens legitima krav i avseende å framställning av bröd av olika

sorter.

I fråga örn rågen möta ej samma svårigheter att tillfredsställa fordringarna

å mjölets beskaffenhet. Utskottet har ej ansett nödigt att beträffande rågen

uppställa någon särskild definition av begreppet god bakningsduglighet. Frågan

torde för rågens vidkommande bliva aktuell endast i fall den svenska rågskörden

något år blivit dåligt bärgad. Det torde då få bero på de föreliggande

förhållandena och överlämnas åt Kungl. Majit att efter särskild prövning närmare

angiva vad som bör fordras för att författningens föreskrifter skola anses

uppfyllda.

Såsom huvudregel för ett inmalningstvång bör beträffande såväl vete som

råg gälla, att det skall åligga en var, som driver kvarn och därvid förbrukar

vete respektive råg av utländskt ursprung, att vid framställning av vetemjöl

respektive rågmjöl använda svensk spannmål i den omfattning, att den svenska

s. 55 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

55

varan i genomsnitt under en förmalningsperiod utgör viss procent av all vid

kvarnen förmald spannmål av det slag, varom är fråga.

För vetets vidkommande erfordras emellertid vissa särskilda stadganden av

den anledning, att det svenska vetet är av i genomsnitt annan kvalitet än vissa

slag av utländskt vete, som importeras för att efter förmälning användas till

inblandning i det av svenskt vete tillverkade mjölet. Sålunda bör, i anslutning

till vad i propositionen föreslås, för att förhindra uppkomsten av allt för stor

skillnad i mjöltyperna jämväl fastställas, att i allt vetemjöl, framställt vid

kvarn, som förbrukar utländskt vete, städse skall ingå svenskt vete med viss

minimiprocent.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att marginalen mellan

inmalningsprocenten och minimiprocenten ej blir alltför betydande. Man

riskerar i motsatt fall, att kvarnarna komma att tillverka vissa mjölkvantiteter

med relativt hög inblandning av utländskt vete. I marknaden kommer då att

i begränsad omfattning tillhandahållas en, enligt hittills gällande smakriktning,

relativt högklassig vara. Erfarenheten har emellertid visat, att vid statlig

reglering av en förnödenhetsartikel en dylik eventualitet bör om möjligt

undvikas. Efterfrågan på en sålunda tillhandahållen högklassig kvalitet bliver

städse större än som motsvarar tillgången därav. Följden bliver uppskruvade

priser och missnöje hos allmänheten. För att i möjligaste mån förekomma en

sådan utveckling synes det böra eftersträvas, att skillnaden mellan i marknaden

förekommande mjölsorter ej göres större än som vid vägande av förefintligt

legitimt behov av olika mjölkvaliteter finnes påkallat.

Beträffande de undantag, som böra stadgas från tillämpningen av ett inmalningstvång

för vete, har utskottet kunnat ansluta sig till vad Kungl. Maj :t

i sådant hänseende föreslagit.

För att bereda den inhemska produktionen av vete- och rågmjöl erforderligt

skydd i konkurrensen nied utländskt mjöl fordrar ett inmalningstvång beträffande

vete och råg såsom komplement ett inblandningstvång d. v. s. skyldighet

för importör att i importerat vete- och rågmjöl inblanda mjöl av svenskt ursprung

till sådan myckenhet, att det svenska mjölet kommer att i genomsnitt

motsvara den gällande inmalningsprocenten och — såvitt angår vete — icke

beträffande någon del av partiet understiger minimiprocenten.

I fråga örn de undantag från inblandningsskyldigheten, som böra gälla

beträffande till riket infört vetemjöl, har utskottet intet att erinra mot de av

Kungl. Maj :t härom föreslagna regler. Vid införsel av rågmjöl torde från

inblandningsskyldighet böra undantagas till riket infört rågmjöl, som utan

att hava från tullverket utlämnats för förfogande inom riket, under tullkontroll

åter utföres, samt rågmjöl, som införes i egentlig gränstrafik eller eljest

under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på grund av stadgandena

i 5, 6 och 8 §§ i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929.

Emellertid torde ytterligare fall kunna inträffa, då undantag från reglerna

örn inmalnings- och inblandningsskyldighet bör kunna medgivas. Sålunda

kan undantag från tillämpning av den fastställda inmalningsprocenten komma

att visa sig motiverat med hänsyn till eventuellt uppkommande svårighet att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

till skäligt pris anskaffa inhemsk vara. Kungl. Majit torde därför böra äga

befogenhet att medgiva de ytterligare undantag från inmalnings- och inblandningsskyldighet,

som kunna visa sig av förhållandena påkallade.

En svårighet vid en reglering av rågförbrukningen yppas i nödvändigheten

att förekomma att till billigt pris importerad vara angives såsom svensk. För

att förhindra att så kan komma att ske, torde det bliva nödvändigt att anordna

ett kontrollförfarande, som möjliggör att man kan följa den importerade varan

från införseln av varan till dess förmälning. I sådant syfte torde böra föreskrivas,

att den, som vill till riket införa eller här i riket driva handel med

utländsk råg, skall därom göra anmälan hos länsstyrelsen i det län, dit införseln

äger rum, eller där rörelsen drives, samt vara skyldig föra bok över införsel,

försändning, inneliggande lager, inköp och försäljning av sådan vara ävensom

att till den myndighet, som omhänderhar kontrollen över regleringen, lämna

uppgift i berörda hänseenden.

För vetets vidkommande lärer åtminstone vid nuvarande prisläge å utländskt

vete ej föreligga samma risk som beträffande råg för att en till högre pris inköpt

utländsk vara skall inom landet utbjudas som svensk.

Utskottet har därför ansett, att f. n. föreskrifter rörande motsvarande kontroll

beträffande vetet ej äro erforderliga. Därest emellertid behov skulle visa

sig föreligga av kontroll i fråga örn det importerade vetet, bör Kungl. Maj :t äga

möjlighet påbjuda sådan.

Erforderliga bestämmelser rörande tillämpningen av nu angivna huvudgrunder

för ett inmalnings- och inblandningstvång beträffande vete och råg,

torde böra utfärdas av Konungen eller den myndighet, åt vilken handhavandet

av regleringen kommer att uppdragas, och torde därvid kunna i huvudsak

tillämpas de regler, som i propositionen angivits i fråga örn vetet. I den mån

avvikande föreskrifter beträffande rågen visa sig behövliga, torde det ankomma

på Kungl. Majit att härom utfärda bestämmelser. Utskottet förutsätter

vidare, att särskilt övervägande ägnas frågan örn när konsumtionsåret

lämpligen bör taga sin början.

Utskottet vill tillika i detta sammanhang understryka behovet av att åt de

ansvarsbestämmelser, som komma att utfärdas, förlänas tillräcklig effektivitet.

Såsom utskottet i det föregående antytt, är utskottet av samma mening som

departementschefen därom att en överenskommelse med kvarninnnehavarna i

riket, som säkerställer det ovan angivna syftet med inmalningstvånget, är att

föredraga framför tillämpningen av ett genom förordning påbjudet sådant

tvång. En på dylikt sätt frivilligt åtagen inmalningsskyldighet kan tänkas

bliva i sin tillämpning mjukare och för olika kvarnföretag mindre betungande.

Genom överenskommelse mellan de olika kvarnföretagen kunna dessa inbördes

mellan sig fördela den tillgängliga inhemska skörden under större hänsynstagande

till de särskilda förutsättningar, under vilka olika kvarnföretag driva

sin verksamhet, såsom kvarnarnas belägenhet i förhållande till de olika

odlingsområdena, än som kan bliva möjligt vid tillämpning av ett i författning

påbjudet inmalningstvång.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

57

En given fördel med en frivillig överenskommelse skulle vidare vara därest,

på sätt i propositionen antytts, i en dylik jämväl kunde ingå ett åtagande från

kvarnarnas sida, varigenom dessa förbunde sig att i fråga örn prissättningen i

det av dem tillverkade mjölet iakttaga vissa normer, som ställde priset å det

inom landet framställda mjölet i visst förhållande till priset å utländsk vara,

eller på annat sätt tryggade konsumenterna mot oskälig prisstegring å mjölet.

Man torde ej heller böra förbise de fördelar av psykologisk art, som en genom

frivilligt avtal åtagen förpliktelse att säkerställa förbrukningen av den

inhemska brödsädsskörden innebär.

Med hänsyn till de fördelar, som en på överenskommelse med kvarnarna

grundad inmalningsskyldighet sålunda kan förväntas medföra, bör Kungl.

Majit äga befogenhet att, örn och i den mån sådan frivillig överenskommelse

kan komma till stånd, förordna att dylik överenskommelse skall tillämpas i

stället för vad i en blivande författning i ämnet kan bliva föreskrivet och att

sålunda författningen icke skall äga tillämpning beträffande de företag, med

vilka sådan överenskommelse kan träffas. I enlighet med denna uppfattning

har också en slutbestämmelse blivit införd i förslaget till förordning i ämnet.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört angående de riktlinjer, som

böra ligga till grund för åtgärder till säkerställande av förbrukningen av den

inhemska brödsädsskörden, och som innehållas i det i utskottets utlåtande intagna

författningsförslaget, vill utskottet uttala, att enligt utskottes uppfattning

de angivna grundsatserna böra komma till uttryck vid utfärdande

av bestämmelser i ämnet.

Utskottet, som förutsätter, att erforderliga författningar komma att träda i

kraft den dag innevarande år Konungen bestämmer, vill i detta sammanhang

understryka vikten av att även örn inmalnings- och inblandningstvången ej

lämpligen kunna — åtminstone ej i hela deras utsträckning — träda i kraft

förr än fr. o. m. inträdandet av den tidpunkt, då konsumtionsår skall taga sin

början, exempelvis den 1 november, åtgärder på ett eller annat sätt skyndsammast

måste vidtagas för att förhindra, att från de å detta område intresserades

sida åtgärder vidtagas, varigenom syftet med den föreslagna tvångsregleringen

omintetgöres. Därest så ej sker, riskerar man, att de verkningar man velat nå

med ett inmalningstvång kunna under den första tiden efter inmalningstvångets

tillämpning bliva omintetgjorda.

Utskottet finner ej anledning att närmare ingå på spörsmålet vilka åtgärder,

som till förekommande av en sådan utveckling böra vidtagas. Utskottet vill

allenast uttala, att det bör ankomma på Kungl. Majit att i sådant hänseende

utan uppskov vidtaga de åtgärder, som Kungl. Majit kan finna påkallade.

Motionerna 11:408 så vitt avser skyldighet för importör av vete och råg att

uppköpa viss mängd inom landet frambragt sådan vara, 11:472 punkterna 1),

2) och punkt 4), så vitt däri yrkats inmalnings- och inblandningstvång beträffande

råg, 11:473, 11:477 punkt 2) och 11:485 alternativ 2) a) torde få

anses besvarade genom vad utskottet i det föregående anfört.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Motion.

Utskottet.

Motioner.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

I motionen 11:485 alternativ 2) b) har yrkats antagande av en bestämmelse

om, att inmalningstvånget skulle upphöra, därest priset i genomsnitt

under en månad i följd överstigit för vete 20 kr. och för råg 18 kr. per 100 kg.

samt icke ånyo träda i kraft förrän nämnda priser under en månad i följd nedgått

under förut nämnda belopp.

Utskottet har vid undersökning av förevarande spörsmål funnit stora svårigheter

möta att uppdraga den gräns, över vilken priset icke skulle få stiga,

därest ett ikraftträtt inmalningstvång skulle äga fortsatt tillämpning. Vid

svängningar i priset omkring denna gräns riskerar man, att inmalningstvånget

ena månaden upphör för att en påföljande månad åter träda i tillämpning.

Det behöver icke särskilt framhållas, att en anordning, som kan medföra sådana

verkningar, icke lämpligen kan komma till användning.

Utskottet finner sig av nu angivna skäl böra avstyrka bifall till motionen,

såvitt nu är i fråga.

I motionerna 11:472 punkt 3 och 11:482 har yrkats, att för tiden september

1930 till augusti 1931 måtte för vete och råg, som odlats inom landet, fastställas

ett av staten garanterat minimipris.

Utskottet vill icke bestrida, att det i motionerna framförda förslaget kan vara

värt beaktande. Utskottet finner sålunda, att vid ett av dumpingartade åtgärder

från andra länder framkallat prisfall av större omfattning en anordning med

lämpligt avvägda minimipris kan fylla en uppgift såsom skydd mot i ett dylikt

läge eljest ofrånkomliga förluster.

Vid övervägande av detta spörsmål har emellertid utskottet kommit till den

uppfattningen, att, innan en sådan åtgärd ifrågasättes, man torde böra avvakta,

vilka verkningar i avseende å prisbildningen å brödsäd inmalningstvånget,

sådant utskottet förordar detsamma, kan erhålla.

I motion 11:485 alternativ 1) har vidare hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande de åtgärder och bestämmelser,

som kunde anses behövliga för införande av statsmonopol å import

och försäljning av för människoföda avsedd spannmål samt för garanterandet

av ett visst pris å en begränsad kvantitet dylik spannmål.

Utskottet har i anledning härav låtit verkställa utredningar rörande innebörden

och verkningarna av de i Norge och Schweiz upprättade monopolen å

handeln med spannmål och förmalningsprodukter därav. Se bil. S. Av utredningarna

ifråga, har utskottet inhämtat, att såväl i Norge som i Schweiz spannmålshandelns

organisation synes ha lösts på ett för både producenter och konsumenter

gynnsamt sätt. Härav kan dock icke slutas, att det i dessa två

länder införda systemet utan vidare kan anses lämpligt för svenska förhållanden.

Utskottet har emellertid funnit frågan vara av den vikt, att en förutsättningslös

utredning rörande möjligheten för upprättandet av ett statsmonopol

i Sverige beträffande handeln med brödsäd synes motiverad, och förordar

utskottet sålunda i anledning av motionen utredning rörande detta spörsmål.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

59

Bildande av lagerhusföreningar, uppförande av lagerhus oell beviljande

av kredit åt föreningarna.

Den av jordbruksutredningen angivna planen för en sanering av vetemarkna- Lautmannaden

går ut på att genom en mera jämn reglering av saluutbuden av vete under

hela konsumtionsåret ernå för odlarna mera tillfredsställande pris. En sådan lagerhus,

reglering förutsatte, att den del av den salubjudna veteskörden, varav kvarnar- jord bni kail

a ej hade omedelbart behov, uppsamlades i lagerhus och därefter i män av utredningen,

efterfrågan utsläpptes i marknaden. Ett genomförande av denna plan fordrade,

att lantmännen i de veteodlande distrikten sammanslöte sig i föreningar, på

vilka det skulle ankomma att uppföra för ändamålet erforderliga lagerhus. Medel

till byggande av lagerhusen skulle tillhandahållas av staten såsom lån mot

säkerhet av inteckning i den fastighet, varå lagerhus uppfördes. Jordbruksutredningen,

som uttalat, att organisationsarbetet torde åtminstone till en del

kunna anknyta till redan bestående organisationer, exempelvis lantmännens

centralföreningar, har tänkt sig, att en särskild organisation, förslagsvis benämnd

lagerhusförening, skulle bildas inom var och en av rikets slättbygder,

d. v. s. mälarlandskapen, östgötaslätten, kalmarbygden, skånska slätten och

västgötaslätten. Ordnandet av organisationerna och dessas lokala omfattning

finge överlämnas åt lantmännens eget avgörande. Sedan lagerhusföreningar

kommit till stånd, skulle föreningarna kunna erhålla lån av statsmedel till uppförande

av ett eller flera lagerhus, allt efter som behovet krävde.

Vid uppskattning av det lagerhusutrymme, som skulle för angivna ändamål

erfordras, har jordbruksutredningen utgått från att kvarnarnas lagerhus, inklusive

pågående och nära förestående nybyggnader, rymde 150,000 ton spannmål,

därav 120,000 ton beräknades för vete. För lagring av utländsk vete disponerades

f. n. i normala fall utrymme för högst 50,000 ton. Då med den ökade

förmälning av svenskt vete, som utredningens förslag avsåge, behovet av lagerutrymme

för utländskt vete torde nedgå till 40,000 ton, återstode hos kvarnarna

ett utrymme för lagring av svenskt vete av 80,000 ton.

Vid bedömande av den ungefärliga storleken av de vetekvantiteter, som under

höstarna komme i öppna marknaden, har utredningen utgått från att vetepartier

av betydelse i nämnvärd omfattning utbjödes endast från de egentliga

spannmålsområdena och att från den som brödsäd disponibla vetemängden —

av utredningen uppskattad till 400,000 ton — finge avdragas dels skogsbygdernas

veteproduktion beräknad i runt tal till 30,000 ton, dels den vetemängd, som

lantbefolkningen i veteområdena läte förmala för egen konsumtion, av utredningen

anslagen till 100,000 ton. Därefter skulle återstå 270,000 ton att disponera

för den öppna marknaden. Då utredningen vidare anslår den kvantitet

vete, som lantmän med egna lagerutrymmen behölle till längre fram under konsumtionsåret,

till 70,000 ton, finner utredningen den kvantitet, som på tidigt

stadium kunde påräknas för marknaden, stanna vid 200,000 ton. Därav kunde

kvarnarna vid höstens början taga emot 75,000 ton och vid slutet av oktober

eller början av november ytterligare 40 ä 50,000 ton. Den vetemängd, för vil
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

ken lagerutrymme borde finnas tillgängligt utanför kvarnarna, rörde sig alltså

omkring 75,000 å 85,000 ton.

Statens nu befintliga offentliga lagerbus, nio till antalet och med en sammanlagd

lagringskapacitet av nominellt 34,000 ton, fyllde icke de krav i fråga

örn belägenheten, som måste uppställas för att göra en lagerhusinrättning effektiv.

— Lagerhusen måste hava ett läge, som gjorde deras begagnande så bekvämt

och billigt som möjligt. Lämpligaste förläggningsorter vore därför vid

kaj i hamnstad, där större kvarn funnes. Lastning och lossning kunde å sådan

plats ske maskinellt. Lagerhusen borde vidare, där de lokala förhållandena

sådant medgåve, förläggas så nära intill kvarn, att överföring av spannmål

jämväl till kvarn kunde verkställas direkt med tillhjälp av maskinella transportbanor.

— Ledande synpunkter vid anläggandet av statens lagerhus hade

däremot varit, att dessa skulle erbjuda skydd mot fientlig skadegörelse; de

hade därför förlagts inuti landet med påföljd att spannmålens fraktande till

och från dessa lagerhus droge en kostnad, som spannmålen merendels icke kunde

bära. En undersökning av förhållandena per den 30 november 1929 hade ock

utvisat, att de fem lagerhus, som då varit i drift, endast ofullständigt utnyttjats.

Sammanlagt hade vid berörda tidpunkt i dessa lagerhus funnits inlagda

allenast tillhopa 3,221 ton spannmål samt 77 ton kli och oljekakor.

Jordbruksutredningen finner i anslutning till det anförda statens nuvarande

lagerhus icke kunna i förevarande sammanhang tillerkännas större betydelse,

men anser, att åtminstone några av dem skulle kunna fylla en uppgift särskilt

som reservutrymmen och att det därför kunde tänkas lämpligt, att de infogades

i lantmännens lagerhusorganisation. Under antagande att statens lagerhus

i någon mån kunde begagnas och under iakttagande av att i avvaktan på erfarenhet

örn det tilltänkta systemet en viss säkerhetsmarginal nedåt hölles, anser

utredningen nyanläggning av lagerhus tills vidare kunna stanna vid en kapacitet

av omkring 50,000 ton spannmål; utredningen har därvid tagit i beräkning,

att även råg skulle vid behov kunna mottagas för lagring.

Förslag till lagerhusanläggningar borde prövas och godkännas av Kungl.

Majit efter spannmålsnämndens hörande. En ekonomisk drift torde förutsätta

minst 4,000 tons kapacitet. Lagerhus av denna storlek beräknades inklusive

torkinrättning draga en anläggningskostnad av omkring 250,000 kronor, tomtvärdet

ej inräknat. För en lagringskapacitet av 50,000 ton krävdes sålunda 12

ä 13 lagerhus av berörda storlek med en sammanlagd anläggningskostnad av

i runt tal 3 miljoner kr. Utredningen anser, att därav för budgetåret 1930/1931

borde, oberäknat den nuvarande spannmålslagerhusfonden, anvisas en miljon

kr. Därutöver erfordrades visst belopp för inköp av tomtmark, där arrendering

av sådan ej ställde sig lämpligare.

Statsmedel borde till hela anläggningskostnadens belopp lämnas såsom lån;

därvid borde i första hand tagas i anspråk den nuvarande spannmålslagerhusfonden

å en halv miljon kr. samt därefter lånemedel, som särskilt anvisades.

För lånen borde gälla räntefrihet under de tre första åren samt amorteringsfrihet

under sex år. Räntan borde, därest staten ej funne skäl medgiva full

s. 61 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 61

räntefrihet, utgöra högst 4V2 procent; amorteringstiden borde vara 40 år. Som

säkerhet för lånen skulle godtagas inteckningar i lagerhusen.

I fråga om prissättningen å vete borde principiellt gälla, att det svenska vetet

skulle av kvarnarna betalas med ett pris, som motsvarade världsmarknadspriset

å likvärdigt utländskt vete med tillägg av svensk tull.

Betalningen för av lagerhusföreningens medlemmar levererat vete borde verkställas

sålunda att säljaren vid leveranstillfället erhölle betalning med viss del

av gällande pris, varefter vid affärsårets slut avräkning borde verkställas för

utrönande av det genomsnittspris, som föreningen erhållit vid sina försäljningar.

Detta pris borde därefter läggas till grund för den slutliga regleringen av

betalningen till de särskilda leverantörerna, därvid dock borde iakttagas skälig

differens på grund av olikheter i leveranstid, torrhetsgrad o. s. v.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att det vid organiserandet av spannmålsodlarna

i lagerhusföreningar vore önskvärt att bibehålla och stödja redan befintliga

organisationer. Att skapa nya föreningar kunde lätt leda till en ur ekonomisk

synpunkt ödesdiger överorganisation. En anslutning till befintliga centralföreningar

krävde icke med nödvändighet, att centralföreningarna övertoge den

ifrågasatta verksamheten; huvudsaken vore att de befintliga föreningarnas organisation

i största möjliga grad utnyttjades.

Styrelsen finner önskvärt, att räntefoten för erhållande av lån ur den föreslagna

fonden till byggande av lagerhus bestämmes enligt utredningens förslag.

Räntefrihet under något eller några år syntes jämväl böra komma i fråga. De

i övrigt föreslagna villkoren kunde medföra mindre önskvärda konsekvenser.

Ordnades saken så som förslaget innebure, kunde lagerhus uppföras utan att

den förening, som byggde, hade egna tillgångar -— således utan anlitande av

insatser från medlemmarna — och utan att föreningen ådroge sig eller sin styrelse

något ekonomiskt ansvar. Verklig frestelse kunde sålunda föreligga till

ett lättvindigt utnyttjande av fördelarna med fara för att lagerhus uppstode,

som saknade det existensberättigande en fast lantmannaorganisation gåve och

som måhända snart skulle öka antalet med statsmedel uppförda, obegagnade

lagerhus. En nödvändig förutsättning för en fast lantmannaorganisation torde

vara, att dess medlemmar genom ett verkligt om ock jämförelsevis obetydligt

ekonomiskt intresse vore bundna vid organisationen. Ur dessa synpunkter borde

det snarast vara till fördel, om den föreslagna amorteringstiden avkortades,

den amorteringsfria tiden inskränktes och en om ock ringa fordran på eget

ekonomiskt intresse i företaget infördes. Styrelsen förutsätter slutligen bestämt,

att nya lagerhus icke komme att med statsmedel anläggas inom områden,

för vilka statens nuvarande lagerhus kunde tillfredsställa behovet av lagerhusutrymme.

Kommerskollegium finner påtagligt, att inrättandet av lämpligt belägna och

modernt utrustade lagerhus skull kunna medföra fördelar för spannmålshandeln

och särskilt för producenterna av brödspannmål, men reserverar sig på det

bestämdaste mot att ur den föreslagna lånefonden för anläggande av lagerhus

skulle kunna till lagerhusföreningar utlämnas statslån motsvarande hela anläggningskostnaden

utan annan säkerhet än inteckning i lagerhusen. Lån ut
-

Lantbruks
styrelsen.

Kommers
kollegium.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Statskontoret.

Fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Departe
mentschefen.

lämnade på av utredningen föreslagna villkor bleve närmast att betrakta såsom

anslag med viss eventuell återbetalningsskyldighet och borde då även så

betecknas och i varje fall utgå av skattemedel. En ändring av lånevillkoren i

den riktning utredningen föreslagit innebure ett avsteg från sunda ekonomiska

principer.

Statskontoret anför, att inteckningar i lagerhusen icke kunde anses såsom

betryggande säkerhet för. lån utlämnade till hela anläggningskostnaden. Enligt

utredningens förslag skulle låntagaren hava att fr. o. m. sjunde året efter det

lån beviljats verkställa en annuitetsbetalning av cirka 5.8 procent å det ursprungliga

lånekapitalet. Med hänsyn till beskaffenheten av den pant, som

skulle utgöra säkerhet för lånen, borde dessas löptid begränsas till exempelvis

30 år. Med frihet från amortering under sex år skulle amorteringstiden komma

att omfatta 24 år och annuiteten bliva cirka 6.9 procent. Inskränkes amorteringsfriheten

till tre år, skulle med en amorteringstid av 27 år annuiteten

komma att utgöra 6.47 procent å lånekapitalet. Med hänsyn till den ekonomiska

risk, som vore förbunden med denna låneverksamhet, torde, särskilt örn

räntefrihet helt eller delvis medgåves, de för utlåningen erforderliga kapitalmedlen

böra anvisas att med ett efter dessa förhållanden avvägt belopp utgå av

andra statsinkomster än lånemedel.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra, att riksdagen numera i fråga om

avsättningarna till statens utlåningsfonder konsekvent tillämpade den principen,

att av lånemedel anvisades endast så stor del, att inflytande räntor å utlämnade

lån beräknades komma att fullt täcka statens egna ränteutgifter å de

för respektive fond upplånade medlen. Denna regel medgåve ej att helt av

lånemedel anvisa de för bildande av en lagerhusfond erforderliga medlen. Man

måste räkna med möjligheten av att betydande förluster för staten kunde uppkomma

å denna lånerörelse. Den föreslagna räntefriheten under tre år å utlämnade

lån medförde därjämte en nedgång av nutidsvärdet av lånen och innebure

därmed även en viss kapitalförlust för staten. Förlustrisken syntes så

stor att det kunde iirågasättas, örn ej hela lånefonden borde anvisas att utgå

av andra statsinkomster än lånemedel. I varje fall borde minst hälften av

anslagen till fonden utgå av sådana statsinkomster och sålunda högst hälften

av lånemedel. För förluster, i den man dessa drabbade fonden, borde riksgäldskontoret

beredas ersättning.

Departementschefen anför i sitt yttrande till en början, att lån till anläggande

av spannmålslagerhus eller anskaffande av spannmålstorkar f. n.

kunde beviljas att utgå ur den nuvarande spannmålslagerhusfonden på i

huvudsak följande villkor: Lan tilldelas ekonomiska föreningar och aktiebolag,

däri medlemmarna eller aktieägarna helt eller till övervägande

del bestå av jordbrukare. Lån beviljas mot av statskontoret godkänd

säkerhet intill högst 75 procent av anläggnings- eller anskaffningskostnaden.

Lan förräntas efter 5 procent örn året. Lan indelas med avseende

å återbetalningen i två lika stora delar, en amortenngsdel och en stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, tills den blivit till fullo gulden, en annuitet av 7

procent, varvid såsom ränta räknas 5 procent å det oguldna kapitalbeloppet av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

63

amorteringsdelen. Amorteringsskyldighet inträder med fjärde året efter utgången

av det kalenderår, under vilket lånet utbekomma. Intill dess kapitalavbetalningen

börjar, erlägges ränta å lånets hela belopp. Fr. o. m. berörda

fjärde år erlägges jämte föreskriven annuitet å amorteringsdelen ränta å lånets

stående del. Denna del, som icke kan av staten uppsägas, förr än amorteringsdelen

guldits, skall vara inbetald inom fem år från det sista inbetalningen å

amorteringsdelen bort fullgöras.

Departementschefen finner spannmålslagerhusen hava en viktig uppgift att

fylla dels för underlättande av den i landet producerade spannmålens avsättning

på ett sätt, som bättre tillgodosåge producenternas intressen särskilt i förhållande

till förefintliga mellanhänder, dels ock för höjande av spannmålens

kvalitet. De av utredningen angivna riktlinjerna för åstadkommande av erforderligt

antal lagerhus och behovet av dylika lagerhus anser departementschefen

vara av beskaffenhet att i huvudsak kunna läggas till grund för förslag i

ämnet. Det borde dock tillses, att lagerhus icke komme att anläggas inom

områden, där redan befintliga eller enskilda tillhöriga lagringslokaler kunde

fylla behovet. Måhända kunde därigenom någon minskning ernås i det av utredningen

beräknade behovet av lagringsutrymme för 50,000 ton spannmål.

För genomförandet av en anordning, varom nu vore fråga, syntes påkallat,

att erforderligt antal lagerhus komme till stånd. Initiativet härtill måste utgå

från lantmännen, som för ändamålet borde sammansluta sig i bolag eller föreningar,

i den mån ej redan förefintliga sådana kunde tjäna såsom organ för

verksamheten. I vad mån redan befintliga lantmannaorganisationer kunde

anses lämpade såsom underlag för lagerhusrörelsen, finge bero på en ingående

prövning i varje särskilt fall av dessas ekonomiska ställning, ledning och andra

på frågan inverkande omständigheter.

Såsom villkor för erhållande av lån borde stadgas, att lån finge tilldelas

ekonomiska föreningar och aktiebolag, däri medlemmarna eller aktieägarna

bestå av jordbrukare, och att lån kunde beviljas såväl för uppförande av uppsamlingslagerhus,

centrallagerhus eller magasin till för torkning avsedd spannmål

som ock för anskaffande av spannmålstorkar. Lån borde kunna medgivas

intill högst 85 procent av anläggnings- eller anskaffningskostnaden, därvid

behovet i varje särskilt fall borde prövas av Kungl. Majit. Såsom säkerhet

för lån för uppförande av lagerhus eller magasin borde lämnas inteckningar

med bästa förmånsrätt i den fastighet, varå byggnaden vore avsedd att uppföras,

samt till belopp motsvarande det beviljade lånebeloppet. Lån borde

efter prövning i varje särskilt fall i mån av arbetets fortgång kunna intill två

tredjedelar utbetalas, dock ej mer än som motsvarade två tredjedelar av den

verkliga kostnaden för det utförda arbetet; återstoden borde innestå, tills arbetet

blivit efter verkställd avsyning godkänt.

Ränta å lånen borde utgå med 4 1f2 procent; ränteskyldighet borde ej inträda

förrän med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet utbekommits.

Den tid, inom vilken lån skulle vara till fullo guldet, borde bestämmas

till 40 år, därvid skyldighet att erlägga amortering ej borde inträda

förr än med sjunde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

utbekommits. Lån borde under vissa närmare angivna förutsättningar kunna

uppsägas till omedelbar återbetalning. De ytterligare föreskrifter

för lånerörelsen, som kunde finnas erforderliga, borde utfärdas av Kungl.

Maj :t.

Anläggningskostnaden för ett lagerhus örn 4,000 tons kapacitet inklusive

torkinrättning kunde beräknas till omkring 250,000 kronor, kostnaden för inköp

av tomtmark, vartill lån av statsmedel ej borde medgivas, däri ej inräknad.

Beräknades det erforderliga antalet lagerhus tills vidare till omkring 12, skulle

statens lånebidrag härför, då lån av statsmedel förutsatts skola kunna utgå

med 85 procent, utgöra 2,550,000 kronor. Under första året torde dock högre

belopp än som motsvarade lå.nebidragen till fyra lagerhus näppeligen behöva stå

till förfogande. Med beräkning av ett lånebidrag till varje lagerhus av högst

212,500 kronor borde sålunda den nya spannmålslagerhusfonden för nästkommande

budgetår bestämmas till 850,000 kronor.

För denna fond borde i riksstaten uppföras ett reservationsanslag å förslagsvis

850,000 kronor. I enlighet med numera tillämpade grunder för beredande

av anslagsmedel till dylika fonder borde av nämnda belopp 680,000 kronor utgå

av lånemedel och 170,000 kronor av andra statsinkomster.

Lagerhus- I fråga örn den för lagerhusföreningarna tilltänkta uppgiften att inköpa

na^lnköps- sPannmål anför jordbruksutredningen bl. a.:

verksamhet. Sedan lagerhusföreningar bildats och behövliga lagerhus anlagts, borde för

Jordbruks- varje förening tillsättas en affärsledare med uppgift att förmedla samtliga

utredningen, föreningsmedlemmars försäljningar av vete och att förestå rörelsen vid föreningens

lagerhus, vilken rörelse även skulle omfatta inköp av vete från föreningens

medlemmar. Det vore omöjligt att med någon säkerhet bedöma den

omfattning, i vilken det kunde väntas bliva erforderligt att bedriva inköp av

vete. Som en gissning kunde antagas, att en vetemängd motsvarande högst

80 procent av de nya lagerhusens kapacitet inköptes d. v. s. cirka 40,000 ton.

För inköp av en sådan kvantitet vete samt vid behov även råg i viss omfattning

erfordrades ett rörelsekapital av omkring 8 miljoner kronor. Därav syntes 5

miljoner behövliga under budgetåret 1930/1931. Staten borde ställa erforderligt

kapital till förfogande i form av löpande kredit i riksbanken att tagas i anspråk

mot erläggande av vanlig diskontoränta. Den inköpta spannmålen skulle

utgöra säkerhet för krediten.

Lantbruks- Lantbruksstyrelsen anför i fråga om det föreslagna löpande kreditivet å 8

styrelsen, miljoner kronor att av lagerhusföreningarna användas för inköp av vete och

råg, att örn föreningarna sattes i stånd att köpa spannmål, infördes i deras

verksamhet ett spekulationsmoment, som kunde innebära fara för deras framtida

bestånd. Enligt styrelsens mening borde spannmålen tillhöra den ursprunglige

ägaren, till dess den verkligen avsattes. Föreningen skulle allenast

tjänstgöra såsom mellanhand, som förmedlade lån åt ägaren mot säkerhet i

varan.

Kommers- Kommerskollegium avstyrker på det kraftigaste den av jordbruksutredninkoliegium.

^en föreslagna organisationen av spannmålshandeln. Ur synpunkten av riks
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

65

bankens intresse av fullgod säkerhet för belåningssumman vore det föga tillfredsställande

att räkna med pantens värde såsom lika med inköpsvärdet. Det

vore ock i hög grad betänkligt att med begagnande av statlig kredit bereda

möjlighet för enskilda sammanslutningar utan egentlig ekonomisk stadga att

bedriva i viss mån spekulativ spannmålshandel. Det kunde befaras, att en

sådan verksamhet i allt för många fall skulle visa sig förlustbringande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhålla, att ett anordnande av kredit

för lagerhusföreningarna torde utgöra ett ofrånkomligt komplement till inrättande

av en lagerhusfond. Riksdagen borde dock ej ålägga riksbanken att

ställa medel till lagerhusföreningarnas förfogande, utan borde riksdagen uppdraga

åt riksgäldskontoret att på lämpligt sätt handhava kreditgivningen.

Krediten kunde därvid antingen ordnas så, att riksgäldskontoret skulle hava

att direkt tillhandahålla lagerhusföreningarna medel efter rekvisition och mottaga

återbetalningar å utbetalda medel eller ock så, att riksgäldskontoret träffade

avtal med riksbanken om kreditens omhänderhavande av banken mot säkerhet

av — utom den inköpta spannmålen — en av riksgäldskontoret ställd

garanti. I förra fallet borde å uttagna medel debiteras en ränta, som täckte

riksgäldskontorets egen upplåningsränta; i senare fallet kunde, örn krediten

ordnades såsom växelkredit, räntan beräknas bliva riksbankens vid varje tillfälle

tillämpade lägsta växeldiskonto. Förslag rörande kreditvillkoren borde

underställas fullmäktiges prövning. Det borde fastställas, intill vilket belopp

varje lagerhusförening ägde begagna sig av krediten.

Fullmäktige i riksbanken hava intet att erinra mot att förvaltningen av lånefonden

omhändertages av riksbanken.

Departementschefen framhåller, att om lagerhusföreningarna skulle bliva

i stånd att fylla den uppgift, som enligt den av jordbruksutredningen upplagda

planen skulle tillkomma dem, torde det bliva erforderligt, att de ock ägde

möjlighet att uppköpa spannmål. En dylik verksamhet kunde dock icke komma

till stånd, utan att staten beredde föreningarna kredit. Ett oeftergivligt

villkor för erhållande av sådan kredit måste dock vara, att i största möjliga mån

betryggande säkerhet erhölles för att rörelsen bedreves efter ekonomiskt sunda

principer. En ingående, efter affärsmässiga principer företagen prövning

av sammanslutningens ekonomiska ställning och örn ledningen besutte för detta

slag av rörelse erforderliga egenskaper måste i varje särskilt fall äga rum.

Att så skedde vore av desto större vikt, som man icke kunde fordra att långivaren

för dessa lån bereddes den betryggande säkerhet, som panträtt i inneliggande

lager av spannmål enligt lagen örn viss panträtt i spannmål innebure.

Det omständliga förfarande, som vore förknippat med dylik upplåtelse, skulle

otvivelaktigt allt för hårt klavbinda den tilltänkta rörelsen. Därest denna

verksamhet skulle slå väl ut, måste största möjliga frihet beredas föreningarna.

Panträtt enligt nyssnämnda lag kunde dessutom icke av lagerhusförening upplåtas

i spannmål, som föreningen inköpt av annan än medlem av föreningen.

De lån, som beviljades föreningarna, måste därför få karaktären av affärskrediter,

grundade på ingående kännedom örn vederbörande förenings ekonomiska

ställning och affärsledarens drift och skicklighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

Fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Fullmäktige i

riksbanken.

Departe
mentschefen.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Under betonande av att angivna principer måste strängt upprätthållas vid

kreditgivningen ansåge sig departementschefen, örn ock icke utan en viss tvekan,

kunna tillstyrka, att staten lämnade det stöd, som tarvades för att berörda

form av inköpsverksamhet skulle, där förutsättningar därför funnes, kunna

komma till stånd. Departementschefen förutsatte dock, att spannmålsupphandlingen

utövades med största försiktighet och endast då verkligt behov

därav förefunnes.

Det slutliga belopp, som kunde behöva ställas till förfogande, vore svårt att

beräkna och torde bliva beroende av den erfarenhet, som kunde vinnas angående

anordningens lämplighet. I avvaktan härå ansåge departementschefen

tillfyllest, därest man för nästkommande budgetår räknade med ett utlåningsbelopp

av 2 miljoner kronor att utgå av lånemedel.

Förvaltningen av fonden ävensom kreditgivningen skulle omhänderhavas av

riksbanken.

I fråga örn villkoren för erhållande av lån ur spannmålskreditfonden borde

stadgas, att lån finge beviljas ekonomisk förening eller aktiebolag, däri medlemmarna

bestode av jordbrukare eller sammanslutningar av jordbrukare, för

underlättande av inköp från föreningsmedlemmarna eller aktieägarna eller

andra av vete och råg att levereras till lagerhus eller annan lagringslokal, som

stöde under betryggande kontroll av föreningen eller bolaget, att å beviljat

lån icke finge vid någon tid utestå högre belopp än som motsvarande viss del,

förslagsvis 80 procent, av det för samma tid bestämda värdet av det inneliggande

lager av spannmål, varöver låntagaren ägde förfoga såsom underlag för

krediten, samt att å utestående lån beräknades ränta efter ty fullmäktige i

riksbanken bestämde. I övrigt borde det ankomma på Kungl. Majit att efter

hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret och riksbanken utfärda de ytterligare

föreskrifter i fråga örn lånevillkoren, som kunde finnas erforderliga.

Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att för ett genomförande

av den i propositionen framlagda planen för en reglering av den inhemska

vetemarknaden är av nöden, att ett antal lagerhus inom rikets slättbygder

kommer till stånd. Behovet härav understrykes ytterligare därav, att

utskottets förslag till reglering av den inhemska brödsädsmarknaden jämväl

innefattar genomförande av förmalningstvång beträffande inom riket odlad

råg.

Skall man nå vad som åsyftas, en reglering av utbuden å brödspannmål och

därmed ock en reglering av priserna därå, torde emellertid jämväl bliva erforderligt,

att lantmännen beredas möjlighet att, vid en tidigare tidpunkt än när

tillfället kan vara inne att föra deras vara ut i marknaden, få tillgång till penningar

för denna. Det torde av denna anledning visa sig nödvändigt, att staten

ställer medel till förfogande, som möjliggöra antingen att belåna spannmålen

eller ock att lantmännen utfå köpeskillingen för varan eller åtminstone viss del

därav redan vid den tid, då varan lägges in i lagerhus.

Mest önskvärt är givetvis, att, såsom ock i propositionen förutsättes, verksamheten

för lagring av spannmål och verksamheten i övrigt — uppköp av

s. 67 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

67

spannmål, därest sådan finnes böra ifrågakomma, och försäljning av spannmål

— bedrives av samma organ. Utskottet kommer ock att vid angivande av de

riktlinjer, utskottet funnit böra vinna tillämpning för den tilltänkta rörelsen,

utgå från denna förutsättning. Emellertid torde för visst fall bliva erforderligt

att avvika från angivna regel. Utskottet kommer sålunda att i det följande

föreslå två särskilda typer av sammanslutningar såsom organ för verksamheten.

Det synes påtagligt, att initiativet till tillkomsten av njm lagerhus måste

utgå från spannmålsodlarna. Av dessa för ändamålet bildade sammanslutningar

måste utgöra organ för verksamheten. Att anknyta denna till redan befintliga

jordbrukskooperativa sammanslutningar •—- närmast har härvid befintliga

centralföreningar varit i åtanke — torde, åtminstone i regel, icke vara lämpligt.

Att en sådan anknytning icke bör få ske till redan befintliga föreningar med

svag ekonomi torde utan vidare vara uppenbart. Men även i de fall, då betänkligheter

av ekonomisk art ej föreligga, kunna hinder möta. Vederbörande styrelser

för Centralföreningarna hava f. n. prövningsrätt i fråga om antagande av

nya medlemmar i föreningarna. Till de föreningar, som skola omhändertaga

lagerhusrörelsen, bör emellertid tillträde stå öppet för en var jordbrukare, som

fullgör i föreningens stadgar angivna villkor för medlemskap i föreningen. Förutsättning

för att åt redan befintlig förening skall kunna anförtros uppgiften

att bliva organ för den tilltänkta lagerhusrörelsen måste sålunda vara, att, i

den mån tillträde till föreningen ej är öppet för envar jordbrukare, som fullgör

stadgade villkor för medlemskap, föreningens stadgar ändras därhän, att så blir

fallet. Dessutom måste såsom villkor uppställas, att sådan förening, efter ingående

prövning av dess ekonomiska ställning och förmåga i övrigt, funnits

lämpad för uppgiften.

Om man sålunda lärer få utgå från att i regel för ändamålet nybildade sammanslutningar

komma att bliva organ för den ifrågavarande lagerhusrörelsen,

synes dock denna med fördel kunna drivas under visst samarbete med äldre

jordbruks-kooperativa sammanslutningar inom orten, och sålunda, åtminstone i

viss mån, kunna tillgodogöra sig dessas affärsorgansation, personkännedom och

erfarenhet.

I propositionen föreslås, att organ för den tilltänkta lagerhusverksamheten

skulle kunna vara antingen ekonomiska föreningar eller aktiebolag, däri medlemmarna,

respektive aktieägarna, bestode av jordbrukare eller sammanslutningar

av jordbrukare.

Utskottet är av den uppfattningen, att den mest lämpliga formen för de organ,

som skola omhänderhava den ifrågasatta verksamheten, är ekonomiska föreningar,

i vilka medlemmarna icke åtaga sig personlig ansvarighet. Genom föreskrifter

i föreningarnas stadgar måste emellertid skapas vissa garantier för

att syftet med föreningarna icke äventyras, och att dessa icke till följd av minskat

intresse från medlemmarnas sida bliva urståndsätta att fortsätta sin verksamhet.

Det bör sålunda stadgas, att annan än jordbrukare eller sammanslutning

av jordbrukare ej må vara medlem i föreningen.

Vidare bör meddelas föreskrift därom att medlemskap i föreningen ej kan

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

upphöra förrän viss tiel efter inträdet. Enligt lagen om ekonomiska föreningar

kan i sådan förenings stadgar föreskrivas, att uppsägning av medlemskap i föreningen

ej får ske förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet i föreningen,

dock att med Konungens medgivande denna tid kan utsträckas till högst fem år.

Enligt utskottets mening bör, för att i möjligaste mån trygga föreningarnas

fortbestånd, i stadgarna föreskrivas, att medlem i föreningen ej kan utträda ur

föreningen förrän tidigast fem år efter inträdet. Utskottet förutsätter därvid,

att Kungl. Maj :t kommer att efter ansökan lämna sådant medgivande som enligt

lagen erfordras för att ett dylikt stadgande skall bliva giltigt.

Ytterligare bör det åligga medlem i föreningen att årligen genom föreningen

försälja sitt under året producerade saluöverskott av brödsäd.

Än vidare bör i föreningens stadgar finnas föreskrift dels örn att föreningen,

när den börjar sin verksamhet, skall äga visst kontant inbetalt kapital, utöver

vad som erfordras för anskaffande av erforderlig tomt samt det minimibelopp

föreningen — enligt vad utskottet kommer att föreslå — av eget kapital måste

redan vid starten tillskjuta för byggandet av lagerhuset, dels ock därom

att årligen viss avsättning skall ske till mötande av framtida eventuella

förluster å rörelsen. Det synes sålunda böra föreskrivas, att förening skall

vid början av sin verksamhet förfoga över ett av medlemmarna kontant inbetalt

kapital motsvarande minst 2,500 kr. pr 1,000 tons lagringskapacitet, varöver

föreningen förfogar, att det åligger medlem i sådan förening att årligen

till föreningen inbetala ett belopp motsvarande minst 10 öre per deciton av den

spannmål, han under året försålt genom föreningen, att föreningen sålunda

tillfallna belopp avsättas till föreningens reservfond, samt att dylik avsättning

till reservfonden skall äga rum, tills denna uppnått ett belopp motsvarande

sex kronor pr har odlad jord, varmed föreningens medlemmar äro anslutna till

föreningen.

Aktiebolag torde ej lämpa sig såsom organ för den föreslagna verksamheten.

Beträffande aktiebolag lära nämligen garantier ej kunna åstadkommas för den

stabilitet i medlemskapet i bolaget, som måste utgöra en av de grundvalar, varpå

en sammanslutning för bedrivande av lagerhusrörelse är hänvisad att bygga.

Härför skulle erfordras, att bestämmelser kunde i aktiebolags bolagsordning

införas, varigenom aktieägares rätt att förfoga över aktie sålunda inskränktes,

att han måste minst viss tid vara ägare av aktie i bolaget. En dylik begränsning

i aktieägares rätt att förfoga över aktie lärer emellertid icke vara förenlig

med gällande lag om aktiebolag. Betryggande säkerhet för att ett lagerhus,

anlagt av ett aktiebolag, vars delägare ursprungligen utgjorts av jordbrukare,

jämväl i fortsättningen kommer att stanna i jordbrukares ägo, lärer sålunda ej

kunna ställas.

Vad nu sagts utgör givetvis ej hinder för att en förening, som äger ett lagerhus,

där så kan finnas lämpligt, arrenderar ut lagerhuset till ett aktiebolag,

som driver själva lagringsverksamheten.

Den ringa utsträckning, i vilken den nuvarande lagerhusfonden tagits i anspråk,

giver tydligt vid handen, att nya lagerhus ej kunna väntas komma till

stånd utan jämförelsevis kraftig hjälp från statens sida. Det torde därför bliva

ofrånkomligt, att för byggande av lagerhus lån av statsmedel på jämförelsevis

s. 69 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

69

billiga villkor tillhandahållas. För ändamålet torde, i enlighet med vad Kungl.

Majit hemställt, riksdagen böra besluta, att en särskild fond, spannmålslagerhusfonden,

skall inrättas. Utskottet tillstyrker, att från denna fond, som bör

förvaltas av statskontoret, lån må i mån av tillgång kunna utlämnas för anläggande

av spannmålslagerhus — uppsamlingslagerhus eller centrallagerhus

— samt magasin för spannmål avsedd till torkning ävensom för anskaffande

av s. k. spannmålstorkar.

Beträffande storleken av de lån, som må kunna erhållas ur fonden, är å ena

sidan önskvärt, att medlemmarna i den lånesökande sammanslutningen genom

direkta kontanta tillskott bliva så starkt som möjligt intresserade i företaget.

Å andra sidan får tillses, att kravet på kontanta insatser från medlemmarnas

sida ej sättes så högt, att detta krav motverkar intresset för tillkomsten av nya

lagerhus i sådana fall, där förutsättningar för en efter sunda ekonomiska riktlinjer

driven lagerhusrörelse förefinnas. Den av Kungl. Majit föreslagna bestämmelsen

att lån må kunna medgivas intill högst 85 procent av anläggningskostnaden

— kostnad för tomt ej inräknad — synes ur nu berörda synpunkter

lämpligt avvägd; dock bör, såsom departementschefen uttalat, ankomma på

Kungl. Majit att i varje särskilt fall pröva lånebehovet. Utskottet vill emellertid

framhålla, att såsom förutsättning för erhållande av lån ur lagerhusfonden

städse bör gälla, att minst 15 procent av anläggningskostnaden gäldas genom direkta

tillskott av medlemmarna i den lånesökande sammanslutningen samt att

dessa tillskott skola vara kontant inbetalade.

Frågan örn, intill vilken andel av anläggningskostnaden statslån ma kunna

erhållas, torde emellertid jämväl böra bero på arten av den verksamhet, utöver

lagring av spannmål, som kan komma att av föreningen bedrivas.

I propositionen har föreslagits, att föreningarna skulle äga rätt att

uppköpa spannmål, dels för att lätta ett av för rikliga utbud framkallat

tryck å marknaden, dels ock för att bereda föreningsmedlemmar tillgång till

penningar.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det torde bliva erforderligt

medgiva föreningarna rätt att förvärva äganderätt till spannmål. Två

former för denna verksamhet kunna emellertid härvid tänkas; den ena

att föreningen köper och omedelbart betalar leveranstillfället gällande marknadspris;

den andra att föreningen vid leveransen betalar allenast med viss del

av då gällande pris och att vad säljaren därutöver kan få bestämmes först

vid affärsårets slut och då blir beroende av det genomsnittspris, som föreningen

vid sina samtliga försäljningar under året erhållit. Givetvis är det senare

systemet förenat med vida mindre risker för föreningen.

Utskottet anser, att endast de föreningar, som vid sina uppköp tillämpa det

senare betalningssystemet, böra kunna erhålla lån till anläggande av lagerhus

intill förut angivna gräns av 85 procent av anläggningskostnaden.

Förening av nu angivet slag må vidare icke äga rätt att köpa spannmål av

annan än medlem i föreningen.

Såsom säkerhet för ur spannmålslagerhusfonden beviljat lån för uppförande

av lagerhus eller magasin för torkning av spannmål skola lämnas inteckningar

med bästa förmånsrätt i den fastighet, varå byggnaden är avsedd att uppfö
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

ras, intill belopp motsvarande den beviljade lånesumman. Kan lämplig tomt

ej med äganderätt förvärvas, ställes den säkerhet Kungl. Maj:t godkänner. För

lån till anskaffande av spannmålstorkar utan samband med lagerhus bör ställas

den säkerhet, som av statskontoret godkännes. Beviljat lån må utbetalas i

mån av arbetets fortgång enligt samma grunder, som gälla för utbetalande av

lån ur den nuvarande spannmålslagerhusfonden (se S. F. S. nr 231/1924).

Utskottet tillstyrker, att räntefoten å beviljade lån, på sätt Kungl. Majit

föreslagit, bestämmes till 41/2 procent och att skyldighet att erlägga ränta

skall inträda först fr. o. m. fjärde året efter utgången av det kalenderår, under

vilket lånet utbekommits.

Vad åter angår lånens löptid torde — med hänsyn bl. a. till beskaffenheten

av den säkerhet, som skall lämnas för lånen — denna böra avkortas från i

propositionen föreslagna 40 år till 30 år. Utskottet tillstyrker emellertid, att

skyldighet att erlägga amortering ej skall inträda förrän med sjunde året efter

det kalenderår, under vilket lånet utbekommits. Amorteringstiden kommer

sålunda att bliva 24 år och den årliga annuiteten cirka 6.9 procent å det

ursprungliga lånekapitalet.

I likhet med vad departementschefen anfört håller utskottet före, att lagerhusföreningar,

som önska bedriva jämväl uppköp av spannmål, böra för detta

ändamål erhålla kredit av staten. Utskottet tillstyrker att, på sätt Kungl.

Majit föreslagit, en fond, spannmålskreditfonden, upplägges, vilken fond skall

förvaltas av riksbanken, och från vilken lån må i mån av tillgång för inköp

av spannmål utlämnas till sammanslutningar, som fylla vissa i det följande angivna

villkor.

At föreningar, som inrättat sin verksamhet enligt i det föregående angivna

grunder, torde ur denna fond lån kunna medgivas, på sätt i propositionen föreslagits,

såsom affärskrediter, efter prövning av vederbörande lånesökande förenings

ekonomiska ställning och dess affärsledares drift och skicklighet, men

utan villkor av att realsäkerhet ställes för lånen. Utskottet anser i likhet

med departementschefen, att å lån, som från denna fond beviljas, icke må vid

något tillfälle utestå högre belopp än som motsvarar 80 procent av det för samma

tid bestämda värdet av det inneliggande lager av spannmål, varöver låntagaren

äger förfoga, samt att ränta å utestående lån må beräknas efter vad

fullmäktige i riksbanken bestämma. Såsom villkor för erhållande av dylikt

lån torde ytterligare böra gälla, att låntagare lämnar riksbanken uppgift för

varje månad rörande sin ekonomiska ställning samt för varje vecka angående

inneliggande lager av spannmål, varöver låntagaren äger förfoga, ävensom att

riksbanken skall äga, när så finnes påkallat, genom sakkunnig person på låntagarens

bekostnad företaga inventering av hans lager av spannmål samt taga

del av hans böcker och andra handlingar för utrönande av hans ekonomiska

ställning.

Villkoren i övrigt för erhållande av lån ur denna fond torde av Kungl. Maj :t

fastställas efter hörande av fullmäktige för riksgäldskontoret och för riksbanken.

Den i det föregående skisserade typen av föreningar har utskottet funnit

vara den mest önskvärda för utövande av den ifrågasatta lagerhusrörelsen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

71

Emellertid har utskottet ansett sig böra räkna med att ej å alla orter inom

landet, där, med hänsyn till förefintliga naturliga betingelser för brödsädsodling,

det kan anses önskvärt, att lagerhus och därmed, på sätt förut angivits,

förbunden verksamhet för inköp, lagring och försäljning av brödspannmål

bör komma till stånd, tillräckligt starkt intresse bland odlarna kan uppbringas

för bildande av föreningar av i det föregående skisserad struktur.

Utskottet har härvid bl. a. tänkt sig dels att man å vissa orter bleve nödsakad

att nöja sig med lagerhus av mindre lagringskapacitet än den i propositionen

förutsatta om minst 4,000 ton, dels att det kan visa sig i föreningens intresse

påkallat att medgiva denna rätt att köpa spannmål jämväl från andra

än föreningsmedlemmar samt att köpa spannmål med skyldighet att erlägga

betalning vid leveranstillfället efter då gällande pris.

En efter sålunda angivna principer bedriven verksamhet är givetvis förenad

med avsevärt större ekonomiska risker än den förut skisserade. Förening med

sålunda angiven verksamhet bör med hänsyn härtill ej heller kunna påräkna

samma möjlighet att erhålla lån av statsmedel, som i det föregående föreslagits.

Utskottet anser sålunda, att åt en förening av nu angivna beskaffenhet ej bör

kunna beviljas lån till anskaffande av lagerhus — kostnad för tomt ej inräknad

.— till högre belopp än som motsvarar G0 procent av berörda anskaffningskostnad.

Som säkerhet för sådant lån bör lämnas inteckningar med bästa förmånsrätt

i den fastighet, varå lagerhuset är uppfört eller skall uppföras, intill belopp

motsvarande den beviljade lånesumman. I vad man återstående andel av anläggnings-

eller anskaffningskostnaden bör utgöras av till föreningen av dess medlemmar

eller eljest kontant inbetalade medel torde få bero på prövning i varje

särskilt fall av den myndighet, som har att pröva ansökan om lån ur spannmålslagerhusfonden.

För att lån av statsmedel skall kunna beviljas dylik förening för bedrivande

av inköp av spannmål, synes oeftergivligt, att föreningen som säkerhet för lånet

upplåter panträtt i spannmålen.

Pantsättning av viss myckenhet spannmål utan villkor att denna blivit särskilt

avskild kan äga rum under förutsättning att långivaren eller tredje man

för dennes räkning erhållit besittning av det förråd i dess helhet, varav det

pantsatta partiet utgör en del. Upprätthållandet av kravet på att staten för de

lån, den beviljar till bedrivande av inköp av spannmål, erhåller panträtt i spannmålen

fordrar emellertid, att uppgiften som pantvårdare och därmed lagringsverksamheten,

å ena sidan, samt inköps- och försäljningsverksamheten, å andra

sidan, handhaves av skilda organ. Detta torde enklast låta sig göra på det sätt,

att lagerhusföreningen, som förfogar över lagerhuset, utarrenderar detta till en

för ändamålet bildad sammanslutning, ekonomisk förening eller aktiebolag, som

har till uteslutande ändamål att lagra spannmål och att hålla den spannmål, som

lagerhusföreningen pantförskriver, panthavaren tillhanda.

Under förutsättning att riksbanken till säkerhet för åt sådan förening ur

spannmålskreditfonden beviljat lån erhåller panträtt i spannmål, .sålunda att å

lånet icke må vid någon tidpunkt utestå högre belopp än som motsvarar 80

procent av det för samma tid bestämda värdet av den spannmål, som ligger som

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2

pantsäkerhet för lånet, tillstyrker utskottet, att lån för angivna ändamål må

kunna medgivas förening av nu berörda slag på i övrigt enahanda villkor, som

i det föregående angivits beträffande föreningar av den först omförmälaa typen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att belåning av spannmål torde

komma att äga rum med mindre omgång om och när den lagstiftning örn upplagsbevis

kommit till stånd, som f. n. under samarbete med Danmark och Finland

är under förberedelse, och vartill förslag väntas detta år bliva framlagt.

Utskottet vill uttala, att för att lagerhusföreningarna skola få det inflytande

å prisbildningen å brödsäd, som förutsatts, föreningarna inbördes måste

anordna samarbete för reglering av utbuden. En sammanslutning mellan dessa

föreningar är för ernående av nu angivna syfte uppenbarligen erforderlig. Utskottet

förutsätter, att en sådan sammanslutning genom initiativ från de lokala

lagerhusföreningarna kommer till stånd.

I fråga om lån till anskaffande av spannmålstorkar synes, med hänsyn till att

dessa relativt hastigt undergå förslitning och med hänsyn jämväl till den utveckling

av tekniken, varmed man å förevarande område torde böra räkna, en avsevärt

kortare löptid böra stadgas. Utskottet föreslår, att lån för nu angivet

ändamål må kunna beviljas på högst 15 år under skyldighet för låntagaren

att erlägga den ränta och amortering, som statskontoret finner skäligt bestämma.

Utskottet förutsätter därvid, att ränte- respektive amorteringsfrihet

ej ifrågakommer.

Beträffande storleken av de planerade lagerhusen utgå kostnadsberäkningarna

i propositionen från lagerhus örn 4,000 tons kapacitet. Utskottet vill i anledning

härav uttala, att om det ock får anses sannolikt, att lagerhus i allmänhet

ej torde kunna byggas för mindre lagringsförmåga, därest driften skall

bliva lönande, storleken av lagerhusen dock får göras beroende av det behov av

lagringsutrymme, som kail beräknas komma att föreligga, inom det område,

för vilket lagerhuset är avsett, därvid emellertid jämväl måste iakttagas, att

lagerhusen städse byggas av sådan storlek att företagen kunna väntas bliva

ekonomiskt bäriga.

I fråga om storleken för nästkommande budgetår av de för de föreslagna nya

fonderna, spannmålslagerhus- och spannmålskreditfonden, erforderliga medlen

samt örn fördelningen beträffande spannmålslagerhusfonden av ifrågavarande

medel på lånemedel och medel av andra statsinkomster biträder utskottet Kungl.

Maj:ts förslag.

Utskottet har intet att erinra mot att det ur den nuvarande spannmålslagerhusfonden

beviljade lånet överföres till den nya fonden.

Motionerna 1:305 punkt 5 samt 11:408, såvitt denna avser villkoren för

erhållande av lån till anskaffande av lagerhus, torde få anses besvarade genom

Vad utskottet i det föregående anfört.

Spannmålsnämnden.

Jordbruks- Jordbruksutredningen föreslår, att såsom verkställande organ för åtgärutredningen.

(Jerna till stödjande av spannmålsmarknaden tillsättes en särskild nämnd, kai
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

73

lael statens spannmålsnämnd. Till de arbetsuppgifter, som borde tillkomma

denna nämnd, har utredningen hänfört den centrala handläggningen av ärenden

sammanhängande med inrättande av lagerhus, prisförhållanden å vete- och

rågmarknaden — nämnden skulle bl. a. offentliggöra prisnoteringar å inhemsk

spannmål — samt regleringen av inmalnings- och inblandningstvången. Nämnden

skulle vidare verkställa uppskattningar av landets veteförråd, erforder,

liga för bestämmande av inmalningsprocenten samt på grundval av härom införskaffade

uppgifter till Kungl. Maj:t avgiva förslag till inmalningsprocent

för de respektive förmalningsperioder, vari förbrukningsåret indelats. Nämnden

skulle ytterligare handhava kontrollen över inmalnings- och inblandningstvångens

tillämpning och efterlevnad. Slutligen borde arbetsuppgifter av mera

löpande art tillkomma nämnden.

För att fylla de anspråk, som sålunda komme att ställas på nämnden, vore

denna i behov av möjligast allsidiga sammansättning från de näringsgrenar,

som berördes av regleringen. Nämnden borde därför bestå av sju ledamöter,

som jämte två suppleanter för varje ledamot borde förordnas av Kungl. Majit

för två år i sänder. Två ledamöter borde representera jordbruksnäringen, en

kvarnindustrien och en bagerinäringen. Kungl. Majit borde av de ledamöter,

som icke representerade viss näring, förordna en till ordförande och en till

vice ordförande, varjämte av dessa tre ledamöter en borde av Kungl. Majit

förordnas till verkställande ledamot i nämnden. Nämnden borde vidare äga

anställa kontors- och kontrollpersonal.

Lantbruksstyrelsen ifrågasätter, örn icke med tillsättande av en spannmalsnämnd

borde t, v. anstå. I fråga örn de arbetsuppgifter, som borde tillkomma

nämnden, anmärker styrelsen, att hittills endast i undantagsfall ansetts lämpligt,

att handhavandet av en handelsnotering överflyttades å ett statligt organ.

Det syntes icke uteslutet, att handhavandet av kontrollen över inmalningstvångets

tillämpning kunde ordnas utan inrättandet av särskild spannmålsnämnd.

Kontrollen över efterlevnaden av inblandningstvånget kunde överlämnas till

tullverket. Ärenden angående spannmålslagerhusfonden hade hittills tillhört

lantbruksstyrelsens verksamhetsområde. Den föreslagna organisationen av

spannmålsnämnden syntes i hög grad tungrodd. En nämnd om helst endast

tre personer med högst tre ersättare bleve både bättre arbetsduglig och svarade

mera mot nämndens arbetsuppgifter.

Kommerskollegium finner icke tillräcklig anledning föreligga för inrättande

av en spannmålsnämnd.

Statskontoret lämnar förslaget i denna del, såvitt nu är i fråga, utan erinran.

Departementschefen finner ett särskilt organ erforderligt för den centrala

handläggningen av de ärenden, som föranledas av regleringen, samt att den

lämpligaste formen härför är en nämnd bestående av visst antal ledamöter,

där de intressen bliva representerade, som närmast beröras av regleringen.

Vid fastställande av de arbetsuppgifter, som borde uppdragas åt en sådan

nämnd, anser departementschefen det böra iakttagas, att till nämnden överlämnas

allenast sådana arbetsuppgifter, som sammanhänga med regleringen

Lantbruks
styrelsen.

Kommers
kollegium.

Statskontoret.

Departe
mentschefen
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

och tillika äro av tillfällig karaktär. Av nämnda anledning borde ärenden

angående lagerhusväsendet icke överlämnas till nämnden utan såsom hittills

tillhöra lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter. Ej heller borde handhavandet

av noteringarna å svensk spannmål anförtros åt nämnden; däremot borde

nämnden med uppmärksamhet följa prisutvecklingen å spannmålsmarknaden

och föreslå Kungl. Maj:t de åtgärder, som nämnden kunde finna påkallade.

Nämnden borde vidare handhava den centrala tillämpningen av inmalningstvånget

samt sålunda bl. a. avgiva förslag till inmalningsprocent för de förmalningsperioder,

vari konsumtionsåret vore indelat, ävensom de förslag till

lättnader i inmalningsprocenten, som kunde finnas påkallade. Nämnden skulle

vidare öva kontroll över att inmalningstvånget fullgjordes, följa tillförseln

av spannmål till landets kvarnar och föreslå Kungl. Majit de åtgärder, som

i anledning härav kunde finnas påkallade, ävensom upprätta förslag till mjölblandningsanläggningar

och för dessas drift erforderlig organisation. Rörande

de arbetsuppgifter i övrigt, som tänkts skola tillfalla nämnden, hänvisas

till propositionen.

Antalet ledamöter borde icke bestämmas till så stort antal som sju. Då

erforderliga antalet i viss mån torde bliva beroende av örn lagstadgat inmalningstvång

skulle genomföras eller örn avsättningen av det inhemska vetet

kunde i önskvärd omfattning tryggas genom överenskommelse med kvarnarna,

torde det böra överlåtas åt Kungl. Majit att träffa närmare avgörande angående

det antal ledamöter, varav nämnden skulle bestå. Suppleanter borde

ej utses till större antal än som motsvarade antalet ordinarie ledamöter. En

av ledamöterna borde förordnas att vara ordförande och en vice ordförande,

varjämte en av ledamöterna borde av Kungl. Majit förordnas att vara verkställande

ledamot med skyldighet att förbereda och inför nämnden föredraga

förekommande ärenden samt att bringa nämndens beslut i verkställighet. Ledamöterna

borde förordnas på ett år i sänder.

Departementschefen beräknar kostnaderna för nämnden, under förutsättning

att lagstadgat inmalningstvång beträffande vete komme att genomföras,

till 60,000 kr. pr år samt att kostnaderna kunde i motsvarande mån begränsas,

därest frågan örn inmalning av svenskt vete kunde ordnas på överenskommelsens

väg.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att den centrala handläggningen

av de ärenden, som föranledas av en tvångsreglering beträffande brödsäd,

erfordrar ett särskilt organ. Behovet härav förstärkes ytterligare därav

att enligt utskottets förslag den ifrågasatta regleringen omfattar jämväl råg.

Utskottet delar vidare den uppfattning, varpå Kungl. Majits förslag i denna

punkt är grundat, eller att den mest lämpliga formen för ett sådant organ är en

särskild nämnd.

I fråga om de arbetsuppgifter, som böra tillkomma nämnden, har utskottet

ej annan erinran mot Kungl. Majits förslag än som föranledes dels därav att

regleringen enligt utskottets förslag omfattar jämväl råg och att på grund

därav till nämndens arbetsområde jämväl böra hänföras de motsvarande upp
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

75

gifter i fråga om rågen, som enligt propositionen ansetts böra tillkomma

nämnden ifråga om vetet, dels ock därav att nämnden givetvis bör följa prisutvecklingen

ej blott i fråga om omalen spannmål utan jämväl i fråga örn mjöl

samt föreslå Kungl. Majit de åtgärder, vartill nämnden kan finna prisförhållandena

föranleda.

Beträffande nämndens sammansättning vill utskottet framhålla, att det icke

torde vara lämpligt, att nämnden utgör en representation för de intressen, som

beröras av regleringen. Tillgodoseendet av denna synpunkt skulle bl. a.

fordra ett alltför stort antal ledamöter i nämnden. Utskottet anser givetvis icke,

att personer med direkta intressen i de näringar, som på ett mera ingripande

sätt beröras av regleringen, böra vara uteslutna från att kunna ifrågakomma

till ledamotskap i nämnden; men vid nämndens sammansättning bör huvudvikten

ej läggas vid att av regleringen träffade näringsintressen bliva representerade

i nämnden. Avgörande vikt bör i stället fästas vid vederbörandes

personliga kvalifikationer för uppgiften. I den mån särskild fackkunskap

erfordras för behandling av på nämnden ankommande uppgifter, bör det tillkomma

nämnden att låta inför sig höra sakkunniga personer.

Enligt utskottets uppfattning bör antalet ledamöter i en nämnd sammansatt

enligt de riktlinjer utskottet nu angivit kunna begränsas till fem med

motsvarande antal suppleanter. Ledamöterna torde, på sätt Kungl. Maj :t föreslagit,

böra förordnas på ett år i sänder.

Med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som komma att åvila nämnden,

under förutsättning att, såsom utskottet föreslår, förmalnings- och inblandningstvång

kommer att genomföras jämväl beträffande råg, har utskottet ej funnit

anledning till erinran mot de av departementschefen för uppehållande av nämndens

verksamhet beräknade kostnaderna.

Anslag till cereala undersökningar.

På spannmålsnämnden bör ankomma att i samråd med lantmännens organisationer,

kvarnar och vetenskapliga institutioner utreda och avgöra frågor örn

huru tillfredsställande normer skola utfinnas för jämförelse i värdehänseende

mellan svenskt och utländskt vete.

Jordbruksutredningen har sålunda framhållit, att mera komplicerade kvalitetsundersökningar

erfordrades bl. a. för den inhemska växtförädlingens främjande,

för värdejämförelser mellan svenskt och utländskt vete samt för klassificering

av brödsäden. Utredningen föreslår, att för fyllande av detta behov

måtte inrättas ett centralt cereallaboratorium, vilket borde ankyntas till centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Lantbruksstyrelsen finner, att ett cereallaboratorium kunde bliva av icke

ringa värde för brödsädsodlingens främjande, men anser, att det syntes få

föga samband med den verksamhet, som hittills bedrivits vid Centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet, samt förordar, att ett dylikt laboratorium

i stället förlägges till Svalöv.

Jordbruks
utredningen.

Lantbruks
styrelsen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Departe
mentschefen,

Utskottet.

Departe
mentschefen
-

Departementschefen nttalar, att tillfälle borde beredas att företaga kvalitetsnndersökningar

beträffande spannmål, men framhåller, att dylika undersökningar

redan nu kunde äga rum vid Svalöv samt vid de större kvarnarnas

laboratorier, varjämte i Köpenhamn funnes ett statligt laboratorium, där likaledes

dylika undersökningar kunde äga rum. Departementschefen finner

behovet av dylika undersökningar kunna tillgodoses utan att ett nytt laboratorium

nu behövde inrättas samt beräknar för budgetåret 1930/1981 ett belopp

av 15,000 kronor till bestridande av kostnaderna för cereala undersökningar,

som påkallas av den föreslagna regleringen av brödsädsmarknaden.

Utskottet håller visserligen för sannolikt, att ett statligt cereallaboratorium

skulle fylla en betydelsefull uppgift för den inhemska brödsädsodlingen, men

anser i likhet med departementschefen tidpunkten ej ännu inne för lösande av

detta spörsmål. Innan denna fråga bringas till avgörande torde en utredning

böra föregå såväl angående kostnaderna för anläggande och drift av ett sådant

laboratorium som ock angående lämpligaste platsen för dess förläggning.

Utöver de alternativ, som i sistnämnda hänseende beröras i propositionen, må

ock framhållas, att anknytande av ett dylikt laboratorium till statens provningsanstalt

jämväl är en tänkbar möjlighet.

Intill dess närmare erfarenhet vunnits om behovet av ett dylikt laboratorium,

torde riksdagen böra stanna vid att tills vidare ställa medel till förfogande för

bestridande av utgifterna för verkställande av för spannmålsnämndens verksamhet

erforderliga cereala undersökningar vid redan befintliga laboratorier.

Utskottet har intet att erinra mot det av departementschefen beräknade beloppet,

15,000 kronor, till bestridande av kostnaderna för dylika undersökningar under

nästkommande budgetår.

Höjning av gällande tullsatser å spannmål; tull å havre.

Departementschefen anför, att även örn förslaget örn inmalnings- och inblandningstvång

jämte övriga av honom förordade åtgärder bleve genomförda, ytterligare

åtgärder mera direkt inriktade på att ernå ett förbättrat prisläge för

den svenska brödspannmålen vore av nöden. Behovet därav förstärktes ytterligare

därav, att förstberörda, redan förordade åtgärder krävde relativt lång

tid, innan deras verkningar kunde i full utsträckning göra sig gällande. Då

emellertid snabbt verkande medel krävdes, komme departementschefen att framlägga

förslag om höjning av gällande tullsatser å malen och omalen spannmål

samt örn införande av tull å havre.

Departementschefen framhåller, att användandet av tullar såsom skydd för

den inhemska produktionen av viss vara bleve av särskild betydelse under tider,

när å världsmarknaden tillgången av varan överstege behovet, överskottet

av varan sökte sig vid dylika tillfällen i första hand dit, där införseln

vore fri eller tullsatsen vore lägst. Ett jämförelsevis litet marknadsöverskott

kunde i dylika länder i oproportionerlig omfattning trycka ned priset å varan.

Då Italien, Frankrike och Tyskland vore de största förbrukarna å Europas

s. 77 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

77

fastland av transoceanskt vete, kunde det icke undvikas, att, när dessa stater

till skydd för den inhemska brödsädsodlingen genomfört, förutom andra åtgärder,

betydande tullförhöjningar, det å världsmarknaden förefintliga överskottet

å brödsäd komme att i särskild grad trycka ned priset därå i de länder,

som icke vidtagit motsvarande skyddsåtgärder.

För vårt lands vidkommande tillkomme det tryck den svenska spannmålsmarknaden

vore utsatt för från Tyskland på grund av de från tysk sida bedrivna

dumpingförsäljningarna, vilka utövat en starkt pristryckande inverkan.

Vad särskilt rågmarknaden beträffar vore denna desto mera känslig för

dumpingförsäljningar som för denna artikel icke funnes någon stor internationell

marknad. Då Sverige fyllde den övervägande delen av sitt importbehov

av råg från Tyskland, framginge därav, att det tryck den tyska rågimporten

utövade å den svenska marknaden vore avsevärt.

Något annat medel att neutralisera verkningarna av de till underpris skeende

utbuden av utländsk spannmål å den svenska marknaden än förhöjning av

tullarna torde icke finnas att tillgå, såvitt man ej ville tillgripa utvägen att

monopolisera handeln med och importen av brödsäd.

När frågan örn tullsatsema å spannmål i vårt land tidigare varit å bane,

hade ansetts att dessa tullsatser icke här borde vara lägre än motsvarande tullsatser

i Tyskland. Denna synpunkt hade tillerkänts väsentlig betydelse, när

de nu gällande tullsatserna å spannmål år 1895 första gången fastställts. Denna

princip måste fortfarande tillmätas stor vikt. En allt för avsevärd skillnad

mellan de tyska och de svenska tullsatserna å brödsäd komme att i orimlig

omfattning verka pristryckande å den svenska marknaden.

Ingen stat vore f. ö. helt herre över sin egen handelspolitik. I flertalet europeiska

stater med protektionistiskt inriktad handelspolitik ävensom i Förenta

staterna hade man sett sig nödsakad att vidtaga eller funnit sig böra förbereda

särskilda åtgärder till skydd för den inhemska spannmålsodlingen.

Departementschefen åberopar, för att visa att brödsädsodlingen f. n. vore

förlustbringande, en jämförelse mellan å ena sidan prisläget å jordbrukets produkter

och å andra sidan omkostnaderna för produktionen vid tiden omkring

1913 och för närvarande. Det framginge då, att enligt kommerskollegii prisindex

prisläget från 1913 till 1929 stigit för vegetabiliska livsmedel med 26

procent och för animaliska livsmedel med 40 procent. Priserna å vete och råg

hade under september—december 1929 legat allenast 25—28 procent respektive

18—25 procent över 1913 års medelpris, detta uträknat med ledning av noteringarna

å Stockholms börs. Å andra sidan hade jordbrukets produktionskostnader

från 1918 till första halvåret 1929 stigit med 61 procent.

Att brödsädsodlingen vore förlustbringande ägde tillämpning jämväl för

det fall, att nu gällande tullsatser å brödsäd kunde till fullo utnyttjas. Detta

framginge därav att de svenska riksmedelpriserna å vete och råg under september,

oktober, november och december 1929, med tillägg av den del av tullsatsen,

som under dessa månader icke utnyttjats, läge för vete respektive 34.3,

36.9, 34.3 och 36 procent samt för råg respektive 32.7, 33, 30.2 och 29.5 procent

högre än 1913 års medelpris. Örn lill utgångspunkt för jämförelsen valdes i

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2

stället för priserna år 1913, vilka varit onormalt låga, medelpriset enligt noteringarna

å Stockholms börs åren 1911—1913, läge de svenska riksmedelpriserna

under månaderna september, oktober, november och december 1929 för

vete respektive 21.8, 24.2, 21.7 och 23.4 procent samt för råg respektive 22.5,

22.7, 20.1 och 19.5 procent över förberörda medelpris för treårsperioden 1911—

1913.

Då jordbrukets produktionskostnader under första halvåret 1929 vid jämförelse

med samma kostnader 1913 lage 21 procent högre än den allmänna prisstegringen,

som enligt kommerskollegii prisstatistik för år 1929 vid jämförelse

med 1913 års priser utgjorde 40 procent, kunde sålunda f. n., icke ens örn tullsatserna

till deras hela belopp bleve utnyttjade, för vete och råg uppnås priser,

som i förhållande till 1913 års priser motsvarade den allmänna prisstegringen.

Rörande brödsädsodlingens betydelse för jordbruksbefolkningen hänvisar

departementschefen till den utredning han i propositionen därom förebragt, av

vilken utredning syntes kunna dragas den slutsatsen, att av brukningsdelar,

som vore att hänföra till verkliga jordbruk, örn ej fullt så nära hälften vore

att hänföra till sådana, som hade överskott å brödsäd och som sålunda hade

direkt fördel av prisförhöjning å denna vara, samt att å dessa brukningsdelar

ej obetydligt mer än hälften av den till jordbruksnäringen hörande befolkningen

hade sin utkomst.

Till stöd för att tull å brödsäd torde i form av högre arbetslön jämväl komma

de vid de brödsädsodlande jordbruken sysselsatta arbetarna till godo åberopar

departementschefen en uppgift i tull- och traktatkommitténs betänkande,

att penninglönerna för jordbruksarbetare från 1888 till 1910 stigit i Sverige

med 80 procent och i Danmark med 62 procent.

Det finge ej heller förbises, att tull å brödsäd bidroge till ett högre prisläge

å jordbrukets animaliska produkter.

Att 1928 års tullkommitté förklarat sig f. n. icke kunna inkomma med förslag

till separat reglering av tullsatsema å spannmål anser departementschefen

icke böra tillskrivas avgörande vikt.

I fråga örn förhållandet mellan industri- och jordbrukstullar framhålles vidare,

att den nuvarande avvägningen av tullsatsema å industriartiklar och

jordbruksprodukter obestridligen vore till jordbrukets nackdel.

Den förhöjning av vissa tullsatser, som sålunda ifrågasattes, borde betraktas

som en av omständigheterna påkallad, provisorisk reglering av vissa tullsatser,

företagen utan ståndpunktstagande till de tullpolitiska principfrågorna och

vara avsedd att äga tillämpning tillsvidare i avvaktan på tullkommitténs förslag

i ämnet eller på att dessförinnan en förbättring i jordbrukets allmänna

ekonomiska läge utgjorde skäl för ändring.

Rörande den inverkan å brödprisen en tullförhöjning å vete och råg av 2

kronor 30 öre per 100 kg. skulle medföra, hänvisar departementschefen till en

propositionen vidfogad särskild utredning, vilken utvisar, att en höjning av

spannmålens värde genom ökning av tullen med 2.3 öre per kg. kunde väntas

medföra en ökning av priserna å spisbröd med 2.9 öre per kg., å sötlimpa med

2.3 öre per kg., å grovbröd med 2 öre per kg. och å vetebröd med 2.3 öre per kg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

79

samt att ökningen av levnadskostnaderna för ett s. k. normalhushåll inom städernas

arbetarbefolkning kunde beräknas till 13.80 kronor för år.

Slutligen anför departementschefen, att tullförhöjningen borde träda i kraft

snarast möjligt efter riksdagens beslut å dag, som Konungen bestämde.

I fråga om tullsatserna å vete och råg uttala de av departementschefen till- Tullsaterna

kallade särskilda sakkunniga, generaldirektören Wohlin och kommerserådet å T®t^och

Sohlman, att därest man utginge från penningvärdets allmänna nedgång med De sakknn_

cirka 40 procent från den tidpunkt, 1911, då de nuvarande tullsatserna fast- niga.

ställdes, komme man till en tullsats av 6 kronor per 100 kg. Sökte man grunda

en kalkyl därpå, att värdet av årets samfällda, approximativt beräknade veteoch

rågskörd borde bringas i nivå med värdet av 1927 och 1928 års skörd av

samma spannmålssorter, komme man till en tullförhöjning av 2.05 respektive

2.35 kr., d. v. s. till ungefär enahanda tullsats av 6 kr. per 100 kg. Därest över

huvud en tullförhöjning kunde tänkas medföra avsedd nytta, torde den ej böra

understiga hälften av det nu gällande tullskyddet, d. v. s. 1.85 kr. Den förhöjda

tullsatsen skulle i så fall komma att utgöra 5.55 kr. eller med någon avrundning

nedåt 5.50 kr. per 100 kg. De sakkunniga anse, att tullsatserna 6 kr.

och 5.50 kr. för vete och råg kunde alternativt ifrågasättas.

Lantbruksstyrelsen uttalar, att då jordbrukets produktionskostnader sedan Lantbmks1913

stegrats med drygt 60 procent, det syntes rättvist att jordbruksnäringen st?relsotinge

sitt skydd ökat med ett belopp svarande mot denna stegring. En tullförhöjning

av 6 kr. per 100 kg. vore i sådant fall ofrånkomlig.

Departementschefen anför, att en tullförhöjning svarande mot den allmänna Departeprisstegringen

från 1913 till nuvarande tidpunkt ledde till en tull å brödsäd av meiltscliefeni

runt tal 5.20 kr. En höjning av tullsatsen motsvarande stegringen i produktionskostnaderna

för jordbruket ledde till en tull av i avrundat tal 6 kr. per

100 kg. En särskild anledning till att man icke borde stanna vid förenämnda

lägre belopp utgjorde de särskilt från Tyskland bedrivna dumpingförsäljningarna

av spannmål. Därest tullsatserna å brödsäd skulle tjäna den inhemska

odlingen som skydd jämväl mot den särskilda konkurrens, som skapats genom

dylika försäljningar av brödsäd, syntes en tullsats av 6 kr. per 100 kg icke

vara oskälig.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att varken export- och importsiffrorna eller Tullsatserna

de inbördes prisförhållandena syntes giva anledning till olika krav på skydd foönor^korn

för de olika sädesslagen. Export- och importsiffrorna beträffande de redan för och Aavre.

närvarande tullbelagda sädesslagen hade under de senast förflutna åren företett Lantbrnksungefär

samma bild som åren närmast före tullarnas genomförande. I fråga styrelBenom

havren däremot hade en genomgripande förändring inträtt, i det att det förr

stora exportöverskottet förbytts till ett i regel mycket betydande importöverskott.

De relativa prislägena för sädesslagen gåve större anledning till skydd

för korn och havre än för vete och råg.

Ärter och bönor tjänliga till människoföda borde såsom hittills i tullhänseende

likställas med vete och råg.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kom användes i Norrland till männikoföda. Då enligt uppgift från tullverket

importen av korn till Norrland under senare år helt upphört, talade alla

skäl för att införsel av korn till Norrland för förbrukning till människoföda

icke f. n. ägde rum. Korn förbrukades jämväl för bryggeriändamål. Under

åren 1926—1928 hade förbrukningen av malt uppgått till i genomsnitt cirka

30,000 ton per år. Härför hade åtgått cirka 40,000 ton korn, varav importerats

i medeltal något över 1,000 ton per år.

Örn Sveriges kornskörd beräknades till i medeltal cirka 280,000 ton och därav

cirka 26 procent folie på Norrlandslänen, skulle skörden i södra delarna av

landet uppgå till 200,000—210,000 ton. Örn därifrån avräknades för bryggeriernas

räkning cirka 40,000 ton och för gryntillverkning cirka 10,000 ton,

torde man kunna räkna med att återstoden eller cirka 150,000 ton komme till

användning till foder. I huvudsak kunde förutsättas att detta foder förbrukades

av odlarna till utfodring av egna djur. Ett genom ökat skydd förhöjt

kornpris syntes följaktligen huvudsakligen komma att beröra bryggerinäringen

samt i någon mån gryntillverkningen. Ett ökat skydd för korn vore däremot

av icke ringa betydelse för dem, som odlade maltkorn, särskilt således på Gotland

och i Skåne.

Av noteringarna å havre framginge, att detta sädesslag haft större svårigheter

att bibehålla sin ställning å den svenska marknaden än övriga spannmålsslag.

Orsaken härtill torde till viss del vara att söka i att havre varit i avsaknad

av det stöd en skyddstull alltid vore emot från andra länder bedriven

dumping. I marknaden förefunnes ett mycket stort legitimt behov av havre

dels till utsäde, dels till gryntillverkning, dels ock till foder för sådana hästar,

som icke tillhörde jordbruksidkare. För vissa delar av vårt land, särskilt

Halland, Småland och Mellan-Sverige, hade havreodling till avsalu alltid varit

och vore fortfarande av stor betydelse för såväl det medelstora som det större

jordbruket. En prisförhöjning å denna vara skulle därför bliva till Hacket god

hjälp. Ett skydd för havreodlingen torde för havregrynskvarnar icke medföra

någon olägenhet under förutsättning att samtidigt en motsvarande förhöjning

vidtoges i det skydd dessa redan ägde för sin tillverkning. Att grynkvarnarna

numera i så stor utsträckning använde sig av importerad vara sammanhängde i

icke ringa grad dels med lättheten att genom import erhålla stora likartade

partier, dels ock med kvarnarnas vana att täcka sig genom inköp för leverans

vid vissa bestämda tidpunkter.

I fråga örn beloppen av de för ärter, bönor, korn och havre ifrågasatta tullsatserna

anser lantbruksstyrelsen, att de tre förstnämnda spannmålsslagen borde

såsom hittills jämställas med brödsäden. En tull å havre borde, med utgångspunkt

från att priset å grynhavre läge 70 å 75 procent under medelpriset för

brödsäden, utgå med minst 70 procent av den, som fastställdes för brödsäd.

En tull å brödsäd av 6 kr. borde i enlighet härmed föranleda en tull å havre

av 4 kr. per 100 kg.

De sakkunniga anse vägande skäl kunna anföras för att begränsa en tullförhöjning

till vete och råg. Medan en tullförhöjning å brödspannmål i viss

utsträckning innebure en utjämning av den rådande disproportionen mellan pris
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 81

nivån för jordbruks- och industriprodukter, komme en genom åsättande av tull

å havre orsakad, relativ prisstegring å havren att få en avsevärt mindre sådan

utjämnande verkan. Den komme fastmera att belasta en viss annan del av

själva jordbrukshanteringen ävensom underhållet av dragare, erforderliga bl. a.

för skogsbruket i mellersta och norra Sverige. Ökad svårighet torde ock föreligga

att undgå, att en väsentlig del av den för producenterna avsedda vinsten

genom tullförhöjningen till en början komme att tillfalla mellanhänderna.

Departementschefen anser, att ärter, bönor och korn såsom hittills böra i tull- Departeavseende

likställas med vete och råg. Ett ytterligare skäl härtill vore beträf- meatschefen.

tande ärterna och kornet, att priserna å dessa artiklar fallit starkare än å den

egentliga brödsäden. Sin huvudsakliga betydelse finge en höjd tull å korn

såsom skydd för odlingen av maltkorn.

Yäl vore den omständigheten att den inhemska havreskörden numera icke

täckte vår förbrukning av denna vara icke enbart för sig tillräckligt skäl för

åsättandet av en införseltull å varan. Sedan de från Tyskland bedrivna dumpingförsäljningarna

av havre numera brag! det inhemska priset å havre i nivå

med 1913 års pris, syntes kravet å en tull å havre väsentligt starkare grundat.

Havre odlades särskilt i de kargare trakterna av landet i betydande omfattning

utöver vad som fordrades för eget behov. Det syntes därför ovedersägligt, att

en havretull i berörda mindre gynnsamt lottade jordbruksdistrikt komme att för

producenterna få en viss betydelse. Departementschefen hemställer, att å havre

måtte fastställas en tull av 4 kr. per 100 kg.

De sakkunniga framhålla, att trots att tullsatsen å omalen spannmål före Tnllsatserna

1926 endast i mindre grad kunnat av jordbruket utnyttjas, kvarnarna praktiskt ä m.1ö1

. , ...... .. spannmål.

taget utnyttjat mjöltullen till i det närmaste hern dennas belopp. ^ sakktm

Mjöltullen hade ansetts böra innefatta dels kompensation för erlagd spann- njga.

målstull vid förmälning av importerad spannmål, dels därutöver ett visst tullskydd

för den inhemska kvarnindustrien. Man torde böra utgå från att förstnämnda

kompensation vid förhöjning av spannmålstullarna borde beräknas enligt

samma grunder som hittills, varemot anledning till förhöjning av kvarnindustriskyddet

icke torde föreligga. Mjöltullens beräkning hade baserats på

en viss genomsnittlig utmalningsprocent, dock med huvudvikten lagd på behovet

av skydd för kvarnindustriens högre förädlade huvudprodukter d. v. s.

kärnmjöl och rågsikt.

Enligt inom kommerskollegium verkställda utredningar, avseende kvarnrörelsen

under åren 1922 och 1923, hade vid ett antal stora och medelstora kvarnar

sammanlagda utmalningsprocenten för vete uppgått till 75—78 procent,

varvid eftermjölet funnit användning som inblandning i rågsikt och rågmjöl.

Utmalningsprocenten vid målning av rågsikt hade uppgått till 72.4—75 procent.

Eftermjölet användes därvid såsom inblandning i sammalet rågmjöl eller

till fodermjöl. Då jämväl eftermjölen i regel kunde beräknas ingå i mjölsorter.

som åtnjöte tullskydd, torde fog finnas för att vid uppskattning av tullskyddet

beräkna en genomsnittlig utmalning motsvarande 74 procent av den

förmalda spannmålen. Vid nuvarande tullsats av 3.70 kr. per 100 kg. skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.) 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Departe
mentschefen.

Tullsatserna

å gryn av

spannmål.

De sakkunniga.

Departe
mentschefen.

Tullsatsen

å malt.

Lantbruks
styrelsen.

Departe
mentschefen.

Utförsel
bevisen.

De sakkunniga.

Departe
mentschefen.

Verkställda

utredningar.

sålunda den i mjöltullen ingående kompensationen för spannmålstullen utgöra

3.70:0.74 = 5.00 kr. Kvamindustriens tullskydd kunde sålunda beräknas utgöra

1.50 kr. per 100 kg. förmald spannmål. Med tillämpning av dessa beräkningsgrunder

skulle en till 6 kr. förhöjd tull å vete och råg medföra en höjning

av mjöltullen från 6.50 kr. till 9.60 kr.

Departementschefen hemställer, att tullen å mjöl av vete och råg måtte bestämmas

till 9.60 kr. per 100 kg. samt att tullen å mjöl av ärter och bönor, tjänliga

till människoföda, samt å mjöl av korn och havre, liksom f. n. vore fallet,

måtte åsättas samma tull som mjöl av vete och råg.

De sakkunniga framhålla, att en tull å havre fordrade en höjning av nuvarande

tullsatsen å havregryn, som utgjorde 3.50 kr. per 100 kg.

Utbytesprocenten av havregryn kunde beräknas utgöra för svensk havre omkring

50 procent och för utländsk havre upp till 57 procent. Som biprodukt

erhölles 25—28 procent fodermjöl. Räknades utbytet till 55 procent, skulle

kompensationen för tull å råvaran böra motsvara en med cirka 180 procent av

havretullen höjd tull å havregryn.

Departementschefen hemställer med utgångspunkt från berörda beräkningar,

att tullsatsen å havregryn måtte höjas till 10.80 kr. per 100 kg. samt att den å

andra slag av gryn än havregryn och risgryn måtte, i likhet med vad f. n. vore

fallet, likställas med mjöltullen och sålunda bestämmas till 9.60 kr. per 100 kg.

Lantbruksstyrelsen anför, att den nuvarande tullsatsen å malt, 6.50 kr. per 100

kg., innebure ett skydd för mälterierna av 1.50 kr. per 100 kg. Man räknade

alltjämt med samma kornåtgång av 133—135 kg. till 100 kg. malt. Därest

samma skydd fortfarande skulle lämnas mälterierna, borde tullen å malt höjas

med fyra tredjedelar av en eventuell tullförhöjning å korn. Vid en korntull

å 6 kr. borde malttullen höjas med 3.06 kr.

Departementschefen hemställer i anslutning till vad lantbruksstyrelsen anfört,

att tullen å malt måtte höjas till i avrundat tal 9.60 kr. per 100 kg.

De sakkunniga framhålla, att i varje fall, intill dess andra utvägar bereddes

för utjämnande av verkningarna av spannmålsutbudens starka säsongmässiga

fluktuationer, torde det få anses som en nödig förutsättning för att en eventuell

tullförhöjnings prisförhöjande verkan i möjligaste mån komme producenterna

till godo, att de nuvarande utförselbevisen bibehölles.

Departementschefen ansluter sig till vad de sakkunniga anfört rörande bibehållandet

av utförselbevisen. Prövningen av frågan örn utförselbevisens tilllämpning

jämväl å korn anser departementschefen böra anstå tills frågan om utförselbevisens

fortsatta tillämpning för tiden efter den 31 juli 1931 komme under

behandling.

Utskottet har låtit verkställa vissa undersökningar i syfte att få verkningarna

av tullsystemet, enkannerligen av spannmålstullarna, ytterligare belysta.

Sålunda har förste aktuarien fil. doktor Karl Åmark för utskottets räkning

sökt beräkna jordbrukets tullbelastning och neitotullskydd. Se bil. U (sid. 300).

s. 83 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

83

Doktor Åmark här därvid för att finna ett uttryck för den inverkan

tullsystemet utövade på jordbruket som näring, dess omfattning och produktionsinriktning

jämfört jordbrukets fördel av de egna skyddstullarna med

den speciella belastning tullsystemet beredde jordbruket som sådant till skillnad

från andra näringar. Denna beräkning, därvid ställts mot varandra tullinkomsten

å hela jordbrukets hela produktion samt tullbelastningen å de förnödenheter,

som direkt användas för jordbruksdriften, har givit till resultat,

därest hansjon tage? allenast till tullarna å brödsäd, ett nettotullskydd för jordbruket

å 9.8 miljoner kr., men, därest hänsyn tages jämväl till tullarna å animaliska

produkter, d. v. s. å smör och ost, ävensom å potatis och sockerbetor,

ett nettotullskydd för jordbruket av 18.3 miljoner kr.

Doktor Åmark har vidare utfört en kalkyl för att belysa tullskyddets inverkan

å jordbrukarnas totala ekonomiska ställning, därvid hänsyn

tagits jämväl till den tullbelastning, som drabbade jordbrukarna, såväl

företagare som arbetare, genom fördyring av för personligt bruk

inköpta förnödenheter. I fråga örn jordbrukets tullskydd har tullinkomsten i

detta fall räknats allenast å den del av jordbruksproduktionen, som ginge till

avsalu. Resultatet av denna kalkyl har blivit, att jordbrukarna, då tullinkomsten

räknades endast å försåld spannmål, finge vidkännas en total nettobelastning

av 25.2 miljoner kr. samt då hänsyn toges jämväl till tullarna å

smör, ost och sockerbetor samt gällande prisskydd å potatis, en belastning av

16.7 miljoner kr. Därest i båda fallen brödsädstullarna tillfullo utnyttjats,

skulle talen blivit resp. 20.8 och 12.3 miljoner kr.

Tull- och traktatkommittén, som lät göra en motsvarande beräkning angående

jordbrukets tullbelastning, kom till en total nettobelastning av 36 miljoner

kr., därvid dock såsom tullinkomst för jordbruket allenast räknades

med jordbrukets inkomst av brödsädstullarna. De förnämsta anledningarna

till skillnaden mellan denna siffra och den nu framkomna torde vara, dels att

nu räknats med tullinkomsten jämväl för andra jordbruksprodukter än spannmål,

dels att saluöverskottet av brödsäd, som beräknats enligt av statistiska

centralbyrån i bil. O. uppgivna grunder, med mer än 90 procent överstigit

det överskott, med vilket tull- och traktatkommittén räknat.

Doktor Åmark understryker starkt, att samtliga kalkyler vilade på ett

synnerligen bräckligt underlag och därför måste betraktas såsom i hög grad

osäkra.

I syfte att få den ekonomiska betydelsen för jordbruket av de föreslagna

tullförhöjningarna ytterligare belyst har direktören L. Nanneson på utskottets

uppdrag verkställt vissa kalkyler angående den inkomstökning för olika jordbruk,

som av de föreslagna tullförhöjningarna kunde förväntas. Direktör Nannesson

har sålunda företagit en beräkning av huru stor procentuell andel av

den samlade bruttoinkomsten av såväl vegetabilisk som animalisk produktion

den av de föreslagna tullförhöjningaraa beräknade inkomstökningen kunde

utgöra vid jordbruk av olika storlek. Se bil. Y (sid. 308).

Såsom material har använts bokföringsresultaten för åren 1927—1928 och

1928—1929 vid ett antal mellansvenska jordbruk, nämligen 32 bokslut vid

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

egendomar örn högst 10 har jordbruksjord, 44 bokslut vid egendomar örn 10.1—•

25 har jordbruksjord och 94 bokslut vid egendomar med över 100 har jordbruksjord.

Undersökningen utvisar att, därest de föreslagna tullförhöjningarna föranledde

motsvarande prisstegring å spannmål, inkomstökningen per har skulle

utgöra vid jordbruk med högst 10 har jordbruksjord 1.14 kr., därav för vete

och råg 0.60 kr., vid jordbruk med 10.1—25 har jordbruksjord 2.72 kr., därav

för vete och råg 2.09 kr., samt vid jordbruk med över 100 har jordbruksjord

8 kr., därav för vete och råg 4.78 kr. I procent av bruttoavkastningen av

växt- och djurprodukter skulle inkomstökningen utgöra inom den förstnämnda

gruppen 0.29, inom mellangruppen 0.88 och inom den sistnämnda gruppen 2.35.

Det anmärkes dock att, då prisläget f. n. vore 25 å 30 procent lägre än under

1927—1929, en prisförbättring å spannmål under nuvarande konjunkturläge

skulle betyda en procentuellt sett avsevärt högre stegring av värdet å

bruttoavkastningen än det för 1927—1929 beräknade.

Direktör Nanneson understryker, att med hänsyn till undersökningsmaterialets

ringa omfattning, man icke vore berättigad att därur draga generella slutsatser

angående inkomstökningens storlek vid jordbruket i allmänhet.

Direktör Nanneson har vidare på utskottets uppdrag verkställt utredning

angående det inflytande variationer i fodermedelspriset utövar å framställningskostnaderna

för mjölk, fläsk och ägg. Se bil. X (sid. 310).

Denna utredning utvisar, att ett öres ökning resp. minskning i priset per foderenhet

kraftfoder påverkar framställningskostnaderna för mjölk, örn kraftfodret

utgör: 1) 20 procent av totalfodret, med 0.17 öre per kg. mjölk, 2) 30 procent

av totalfodret, med 0.25 öre per kg. mjölk, och 3) 40 procent av totalfodret,

med 0.33 öre per kg. mjölk; för fläsk, därest omkring 70 procent av svinfodret

utgöres av kraftfoder, med 3.5 ä 5 öre per kg. fläsk; samt för ägg, om 50 procent

av hönsfodret anses vara fodersäd, med 2 ä 2.2 öre per kg. ägg.

Vidare har på utskottets uppdrag byråchefen Bertil Nyström verkställt utredning

angående lantarbetarnas reallöner i Sverige och vissa främmande landel-,

nämligen Danmark, Holland, Tyskland och Tjeckoslovakien. Se bil. Y. (sid. ).

Av utredningen, såvitt angår Sverige, må anföras, att medan lönerna för såväl

stads- som lantarbetare under 1870- och förra delen av 1880-talet i viss mån

följt den allmänna prisrörelsen uppåt såväl som nedåt, omkring år 1888 en ändring

häri inträtt, så till vida som sedan dess såväl jordbruks- som industrilönerna

i stort sett oavbrutet stegrats t. o. m. år 1920. Denna — trots bl. a. olikhet

i betalningsförmåga för de agrikulturella och de industriella näringsgrenarna

— parallellism i löneutvecklingen syntes kunna förklaras därigenom att

den måhända förnämsta drivkraften i båda fallen varit industriens behov av

alltjämt ökad arbetskraft. Lönestegringen hade till en början gått snabbare

än prisstegringen; år 1907 hade lönekurvorna skurit priskurvan och därefter

hållit sig över denna till efter världskrigets utbrott, vilket tydde på en förbättring

av reallönen. Under den därefter inträdda prisstegringsperioden hade

lönerna ej förmått följa prisstegringen, men år 1919 hade de förra hunnit kapp

de senare. Tor stadsarbetarna hade försprånget bevarats och ökats även efter

s. 85 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

85

1921—1923 års deflationskris och Socialstyrelsens lönestatistik räknade för

år 1928 med en reallöneförbättring sedan år 1913 med 30 procent. För lantarbetarnas

del syntes det däremot mera tveksamt huruvida efter deflationskrisen

någon förbättring av reallönen ägt rum. Löneutvecklingen under senaste

årtiondet hade i hög grad bidragit att vidga löneklyftan mellan jordbruket

och industrien. I förhållande till industriarbetarna vore lantarbetarna nu

betydligt sämre ställda än för ett årtionde sedan. Väsentligt annorlunda gestaltade

sig en jämförelse med en annan samhällsgrupp, nämligen småbönder,

småbrukare och andra jordbrukets »arbetare på egen risk». De genom lantbruksstyrelsens

försorg verkställda bearbetningarna av bokföringsresultaten

från svenska jordbruk tydde nämligen på en pågående försämring av inkomstläget

för denna befolkningsgrupp.

Arbetslönerna i Sverige och i Danmark syntes f. n. efter valutornas återvunna

paritet förete ringa inbördes skiljaktigheter. Industrilönerna i Stockholm

och i Köpenhamn syntes ligga på ungefär samma nivå, möjligen med någon

övervikt för den senare staden. De danska lantarbetarlönerna syntes vara

5—io procent högre än de svenska, örn man lade till grund de med de danska

mera jämförbara förhållandena i Sydsverige. Av en jämförelse mellan tillgänglig

lönestatistik för de båda länderna syntes knappast kunna dragas mera

bestämda slutsatser om å ena sidan tullskyddssystemets och å den andra sidan

frihandelns betydelse för arbetslönernas gestaltning.

En jämförelse mellan löneförhållandena för lantarbetare och industriarbetare

från 1888 till nuvarande tid utvisar i samtliga undersökta länder, möjligen

med undantag av Holland, för vilket land det tillgängliga materialet dock vore

mycket bristfälligt, att medan förändringarna under denna fyrtioårsperiods

förra hälft icke varit särdeles betydande, under periodens senare hälft däremot

lantarbetarnas relativa löneläge i avsevärd grad försämrats. Denna försämring

under senare tid torde kunna så gott som helt föras tillbaka till 1920—

1921 års deflations- och arbetslöshetskris. Den därefter följande rationaliseringen

inom industrien hade inneburit en relativ, i många fall även absolut minskning

av för den industriella driften erforderlig arbetskraft. I den mån sålunda

övertaliga arbetare icke kunde beredas sysselsättning inom andra näringsgrenar,

uppstode massarbetslöshet, särskilt för grovarbetare, en företeelse, som i

våra dagar mötte i flertalet länder. Detta återverkade på löneförhållandena inom

jordbruket.

Det nu framlagda förslaget att söka åstadkomma ett förbättrat prisläge för

den svenska spannmålen genom höjda spannmålstullar finner sig utskottet icke

kunna biträda.

Redan den omständigheten, att sedan år 1928 en på riksdagens egen begäran

tillsatt kommitté är sysselsatt med att verkställa utredning rörande en

olika näringar emellan rättvis avvägning av tullskyddet, synes starkt tala emot

en dylik åtgärd. Departementschefens motivering på denna punkt, nämligen

att »det kan icke vara med rättvisa och billighet förenligt, att en talrik och betydelsefull

befolkningsgrupp skall på grund av ogynnsamma konjunkturför
-

TJtskottei.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

hållanden och ett efter nutida förhållanden mindre väl avvägt tullsystem tvingas

ned i ekonomiskt beroende och över huvud till en levnadsstandard långt under

den, som dess betydelse för samhället och hittillsvarande ställning berättigar

till» synes i detta fall icke vara användbar såsom bevismedel. Arbetet

med skapandet av förutsättningar för bedömandet av hur rättvisa i berörda avseende

skall vinnas har ju, på sätt nyss erinrats, redan påbörjats och bör, i

den mån så är möjligt, med all kraft påskyndas. Att under dylikt förhållande,

med åsidosättande av den av statsmakterna år 1927 enhälligt intagna ståndpunkten,

att en klarläggande utredning vore för problemets bedömande oundgänglig,

nu på detta område företaga ett i viss riktning prejudicierande ingripande,

finner utskottet icke vara lämpligt eller tillrådligt.

Härtill kominer att det föreslagna hjälpmedlet enligt all erfarenhet är till

sin effekt ojämnt och bristfälligt. De verkställda utredningarna lia sålunda

bekräftat, att flertalet av yrkesutövarna inom jordbruksnäringen genom höjda

spannmålstullar icke erhålla något stöd eller ökad lättnad, utan tvärt om ökad

börda och stegrade utgifter. Bland dem åter, som av dylika tullar kunna förvänta

sig någon inkomstförbättring, blir denna i flertalet fall så obetydlig, att

densamma, genom att den är ägnad att bibehålla eller öka tullbelastningen på

nödvändighetsvaror, av vilka jordbrukarna äro köpare, säkerligen även inom

denna grupp i längden skulle vålla större svårigheter än gagn.

I detta sammanhang förtjänar även det sakförhållandet beaktande, att allt

flera jordbrukare finna anledning att utvidga sin animaliska produktion utöver

användningen av produkter fran den egna odlingen. För dessa innebär nya

eller höjda tullar på vissa slag av spannmål och, i följd därav, antagligen, på

ett antal för den animaliska produktionen erforderliga, importerade fodervaror,

ett försämrat läge. Den i propositionen förfäktade meningen, att ett genom

tullar höjt spannmålspris skulle verksamt bidraga till såväl ökad avsättning

som högre priser för de animaliska produkterna torde på goda grunder kunna

betecknas såsom ohållbar. Enär den för de animaliska produkterna prisreglerande

avsättningen otvivelaktigt sker genom export, blir det förhållandena och

prissättningen på den utländska konsumtionsorten, sorn — med vissa lokala undantag

-— såväl med avseende på avyttringsmöjligheten som priset fäller det

avgörande ordet. Ett därifrån avvikande inflytande på den inhemska marknaden

kan förvisso endast vinnas genom en tillräckligt stark producentorganisation.

Ur jordbrukets egen liksom ur allmän nationalekonomisk synpunkt vore

det otvivelaktigt oriktigt att motverka en inriktning av jordbruksproduktionen,

som enligt de naturliga produktionsbetingelserna framstår som den mest önskvärda.

För hela den animaliska produktionen måste därför en tullförhöjning

på spannmål betecknas såsom en åtgärd med menliga verkningar.

På ytterligare ett hithörande område synes samma omdöme kunna fällas.

Sveriges jordbrukare äro i stor utsträckning samtidigt ägare till råmaterialet

för en av våra största exportnäringar, trävaruhanteringen. Tullbeläggning av

jordbruksprodukter för i regel i släptåg en allmän uppskruvning av levnadskostnadsnivån

inom landet. För exportnäringar, som för sin försäljning äro

underkastade internationell konkurrens, innebär detta åter tvång att försöka

s. 87 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

87

ä andra områden än arbetskostnadernas förbilliga sin vara. En förskjutning av

det allmänna levnadskostnadsläget uppåt betyder därför i regel krav på sänkta

priser på den råvara, som den svenska skogen lämnar. Detta går i sin tur ut

över den del av jordbrukarbefolkningen, som äger skog eller som eljest, helt

eller delvis, hämtar sin inkomst från skogsbruket.

Nya tullar eller tullförhöjningar äro sålunda, enligt utskottets mening, redan

med hänsyn till jordbrukarnas egna intressen ett hjälpmedel mot lågkonjunkturen

för jordbruket av högst omtvistligt värde.

Emot denna metod att skapa en mera tillfredsställande grund för näringslivet

kunna ock i andra avseenden befogade erinringar göras. Under perioder

av exceptionellt riklig varutillgång, särskilt örn därvid långt gående dumpingåtgärder

vidtagas från främmande makters sida, synes tullen förlora hela eller

en betydande del av sin verkningsgrad. Vid det tillfälle sålunda, när prisstegring

är starkast motiverad, bortfaller tullens skyddsegenskaper och tullsatsen

existerar väsentligen endast formellt i tulltaxan.

Ett särskilt belysande exempel härå kan erhållas från den utveckling, som

ägt runi under tiden för den nu föreliggande propositionens egen behandling.

När den skrevs, räknade man med, såsom synnerligen ogynnsamt försäljningspris

på råg, ett dylikt på omkring kr. 15:15 per 100 kilogram, vilket pris enligt

propositionen borde upphjälpas genom en ökning av tullsatsen med kr. 2:30.

Sedan dess har emellertid priset på hit importerad råg — med inräknande av

den hittills gällande tullsatsen -— varit nere i omkring 11 ä 13 kronor per 100

kilogram. Ett tillägg av den del av den nya tullsatsen, som kunnat utnyttjas,

därest denna kommit i tillämpning samtidigt med propositionens avlämnande,

skulle alltså icke kunnat hindra, att omedelbart efter en sådan tullförhöjning

ett än lägre pris å råg uppstått här i landet än det, propositionen betecknar

såsom otillfredsställande.

I de fall åter, där knapphet på tullbelagd vara uppstår eller priserna eljes

av olika anledningar stiga i höjden och det därför är obehövligt, kanske skadligt

och orimligt, att tullsatsen i full utsträckning vinner effekt, där fördyrar

tullen i regel priset med hela sitt belopp och i vissa fall därutöver. Emellan

dessa svängningar lämna tullbestämningarna ett betydande och ofta påpassligt

utnyttjat spelrum för de olika mellanhänder, som från den ursprungliga producenten

till den slutliga konsumenten omhänderhava, förädla eller förmedla

varan.

En annan egenskap hos tullar icke mindre värd att uppmärksammas är, att

de, i den mån de åläggas oumbärliga förnödenhetsvaror, utgöra en betungande

indirekt beskattning. I motsats till skatter, som ingå i mera rättvist konstruerade

skattesystem, träffa de hårdast de skattedragare, som hava den mest omfattande

försörjningsskyldigheten, och begära alltså mest av dem, som i regel

ha minst att giva. I denna omständighet synes — oberoende av beloppens storlek

— ligga en särskild anledning att endast vid yttersta tvång tillgripa denna

utväg för reglering av det inbördes förhållandet olika näringar och samhällsgrupper

emellan.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Motioner.

UtBkottet.

Vad angår tullarnas inflytande å lantarbetarnas löneförhållanden vill utskottet

framhålla, att av en jämförelse av lönestatistiken för denna arbetargrupp

i Sverige och i Danmark icke kan dragas några bestämda slutsatser angående

ett tullskyddssystems eller ett frihandelssystems inverkan å arbetslönerna.

Helt visst spela andra faktorer en dominerande roll i fråga örn löneförhållandenas

utveckling. Av undersökningen har dock framgått, att lantarbetarlönerna

•— naturaförmånerna därvid omvandlade i penningar — f. n. ligga

högre i de undersökta frihandelsländema än i de länder med utpräglat skyddstullsystem,

som undersökningen omfattat.

I ovan berörda och åtskilliga andra omständigheter får, enligt utskottets åsikt,

förklaringen sökas till de internationella ansträngningar, som pågå för att åvägabringa

ett åtminstone temporärt stillestånd med tullmurarnas uppbyggande.

Andra och i längden mera tillförlitliga hjälpmedel än en utbyggnad av tullsystemet

synas böra anlitas för att lämna jordbruket det bistånd, varav det

otvivelaktigt för närvarande är i starkt behov. I enlighet med denna sin uppfattning

avstyrker utskottet propositionen, i vad denna avser höjning av gällande

eller införandet av nya tullar enligt det i punkt 1, bilaga A., framlagda

förslaget.

Genom vad utskottet sålunda anfört torde jämväl motionerna I: 1, I: 150 och

I: 301 samt II: 6, II: 230, II: 327, II: 418, II: 477 punkt 1 och II: 484 få anses

besvarade och hemställer utskottet sålunda, att dessa motioner icke måtte

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

I motion nr 11:474 har hemställts, att riksdagen måtte i anslutning till

propositionen nr 108 besluta, att förordningen den 13 april 1928 (S. F. S. nr

76) om utförselbevis för vete och råg måtte omfatta även korn eller, örn detta

icke kunde bifallas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa

om utredning och förslag till nästa års riksdag angående utförselbevis även för

korn.

I motion nr 11:485 alternativ 2) c) har yrkats, att örn riksdagen beslutade

inmalningstvång, gällande bestämmelser om utförselbevis för vete och råg

måtte upphävas.

Den nuvarande förordningen örn utförselbevis för vete och råg gäller allenast

till och med den 31 juli 1931. Åtgärden har enligt Kungl. Majlis och riksdagens

beslut i ämnet angivits ha karaktären av ett försök för vinnande av erfarenhet

örn systemets verkningar. Det är vidare förutsatt, att förnyad prövning av

systemets verkningar före giltighetstidens utgång skall äga rum.

Utskottet finner desto mindre anledning frångå den ståndpunkt 1928 års

riksdag sålunda intagit, som utförselbevisen nu omedelbart kunna få en särskild

uppgift att fylla, innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande

över spannmålsmarknaden, som tillärnats densamma.

På sätt i propositionen omförmäles har riksdagen tidigare uttalat, att prov*

ningen av frågan om utförselbevisens tillämpning jämväl med avseende å korn

borde anstå tills spörsmålet örn fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tid

s. 89 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr S.

89

efter den 31 juli 1931 kommer under behandling. Utskottet finner ej anledning

ifrågasätta, att riksdagen skulle avvika från den ståndpunkt riksdagen

sålunda redan intagit.

Utskottet avstyrker alltså bifall till de nu nämnda motionerna.

Nedsättning av vissa tullsatser, utjämning av tullskyddsbördan mellan

näringarna.

I motion nr I: 151 och II: 236 har hemställts bl. a., att till jordbrukets hjälpande

tullsatserna å vissa industrivaror måtte nedsättas.

Vidare har hemställts dels i motion 11:231, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla örn sådant påskyndande av det av 1928 års tullkommitté

bedrivna arbetet, i vad det avsåge utjämning av skyddstullbördan, att

förslag till lättande av jordbrukets tullbörda från industritullar måtte kunna

föreläggas 1931 års riksdag, dels ock i motion II: 328, att riksdagen måtte hos

Kungl. Majit begära utredning och förslag till nästa års riksdag angående

sänkning av sådana industritullar, som i särskilt hög grad stegrade jordbrukets

produktionskostnader.

Det torde vara ovedersägligt, att jordbruksnäringen som helhet betraktad

vid jämförelse med industrien är missgynnad i den nu gällande tulltaxan. Att

så är förhållandet, framgick redan av tull- och traktatkommitténs utredningar

och bekräftas ytterligare av de undersökningar utskottet låtit företaga. Utskottet

vill understryka, att utskottet finner angeläget, att denna ojämnhet i

fråga örn den tunga, olika näringar ha att bära på grund av tullsystemet, snarast

möjligt bliver avlägsnad. Såsom utskottet redan uttalat, anser utskottet

dock, att åtgärder i detta hänseende ej böra eller kunna vidtagas förrän tullkommitténs

utredning föreligger. Utskottet finner det däremot påkallat, att

riksdagen genom skrivelse till Kungl. Majit framhåller önskvärdheten av att

resultatet av tullkommitténs arbete skyndsammast förelägges riksdagen.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke kan tillstyrka

bifall vare sig till motionerna I: 151 och II: 236, så vitt nu är i fråga, eller

motionen II: 328.

I anledning av motionen 1:231 tillstyrker utskottet, på sätt nyss anförts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att det av 1928 års

tullkommitté bedrivna arbetet måtte så påskyndas, att förslag örn utjämning av

tullskyddsbördan i syfte att ernå rättvisa för jordbruksnäringen måtte örn möjligt

kunna föreläggas 1931 års riksdag.

Åtgärder mot dumping.

I motionerna I: 151 och II: 236 har bl. a. yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville, eventuellt genom

initiativ inom Nationernas förbund, söka åvägabringa överenskommelse om åtgärder

mot dumping, gemensamma för ett flertal länder.

Motioner.

Utskottet.

Motioner.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Åtgärder

inom Nationernas

förbund.

Innan utskottet ingår på behandling av detta spörsmål, anser utskottet lämpligt

att i korthet redogöra för de åtgärder, som av Nationernas förbund redan

vidtagits på ifrågavarande område.

Frågan om dumping upptogs första gången till behandling vid den ekonomiska

världskonferensen i maj 1927. Vid konferensen tillsattes ett särskilt utskott

med uppgift att undersöka frågan örn indirekta metoder till skydd för

den inhemska handeln och sjöfarten. Inom detta utskott ägnades bl. a. stor

uppmärksamhet åt innebörden av begreppet dumping. Därvid gjorde sig emellertid

så starka meningsskiljaktigheter gällande, att svårigheterna att uppnå

enighet härom snart visade sig oöverkomliga. Till följd härav såg sig utskottet

nödsakat avstå från ett principuttalande i ämnet och inskränkte sig till att

i sitt utlåtande återgiva de huvudsakliga uppfattningar, som framkommit under

diskussionen.

I den resolution, som slutligen antogs av konferensen, gjordes följande uttalande

:

»Konferensen erkänner, att frågan örn dumping är av särskild betydelse för

de länder, som företräda en liberal tullpolitik, och betonar att, örn också konsumenten

på grund av dumping kan tillförsäkras vissa övergående fördelar i

fråga örn priser, det icke kan råda något tvivel örn att dumping skapar ett osäkerhetstillstånd

för produktion och handel och därför kan utöva ett skadligt inflytande,

som väger ojämförligt mycket tyngre än de tillfälliga fördelar, som

må följa av en import till billiga priser.

Konferensen anser, att dumping bör nedbringas till ett minimum och att, för

uppnående av detta mål, det är nödvändigt att i största möjliga utsträckning

söka befordra en allmän återgång till stabila förhållanden inom produktion och

handel, samt en sänkning av de överdrivet höga tulltarifferna i exportländerna.»

Frågan örn generella åtgärder till motverkande av dumping har sedermera

icke varit föremål för en mera ingående prövning av förbundet, förrän i samband

med förhandlingarna vid den s. k. tullkonferensen, som innevarande år

avhölls i Genéve. Som bekant hade sistnämnda konferens till syfte att dels

söka få till stånd en överenskommelse rörande en s. k. tullvapenvila, dels att

uppdraga riktlinjer för fortsatta internationella förhandlingar på det ekonomiska

området. I sistberörda hänseende uppnåddes enighet örn ett protokoll i ämnet,

som undertecknades den 24 mars 1930 samtidigt med den s. k. internationella

handelskonventionen. I protokollet, som i motsats till handelskonventionen

icke förutsätter ratificering av de stater, som undertecknat detsamma, har

den särskilda form av dumping, som innebär att en stat genom exportpremier

och därmed jämförliga åtgärder söker främja sin utförsel, upptagits bland de

ämnen, som skola göras till föremål för fortsatta internationella förhandlingar

under förbundets auspicier. I detta hänseende har anvisning lämnats Nationernas

förbunds råd att anmoda förbundets ekonomiska organisation:

a) att upprätta en förteckning över de olika slag av exportpremier, som för

närvarande förekomma,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

91

b) att söka fastställa de orsaker, som föranlett vissa regeringar att införa

exportpremier,

c) att undersöka, i vilken utsträckning exportpremier för närvarande äro

ägnade att skada andra staters intressen,

d) att undersöka, vilka medel de stater, som lida men av i andra länder införda

exportpremier, kunna se sig föranlåtna att tillgripa för att motverka

deras skadliga följder, samt

e) att undersöka huruvida icke förevarande problem i sin helhet skulle kunna

göras till föremål för en kollektiv överenskommelse.

I detta sammanhang anser sig utskottet även böra omnämna, att frågan örn

s. k. antidumpingtullars förenlighet med mest gynnad nationsklausulen vid

upprepade tillfällen på svenskt initiativ varit föremål för överläggning inom

Nationernas förbund.

Från svensk sida har därvid den uppfattningen hävdats, att tillämpning av

särskilda antidumpingtullar förutsatte uttryckligt förbehåll örn rätt härtill i

de tvåsidiga handelsavtal, som innehålla bestämmelser örn ovillkorlig behanding

som mest gynnad nation.

Såsom av det ovanstående framgår, har frågan örn internationella åtgärder

mot dumping och speciellt den form därav, som innebär att en stat genom exportpremier

söker främja sin utförsel, redan upptagits till behandling inom Nationernas

förbund. Utskottet anser emellertid, att det oberoende härav bör vara

av synnerlig vikt, att en på positiva åtgärder inriktad samverkan kommer till

stånd mellan de länder, som i sin handelspolitik eftersträva större frihet för

den internationella handeln och till följd av sin härigenom uppkomna ömtåligare

ställning hava ett särskilt intresse av att motverka en medelst exportpremier

bedriven dumpingpolitik från andra staters sida. Utskottet finner sig

därför böra förorda avlåtandet av en skrivelse till Kungl. Majit med hemställan,

att Kungl. Majit ville söka åvägabringa förhandlingar nyssnämnda länder

emellan örn åtgärder — eventuellt även åsyftande ett gemensamt uppträdande

inom Nationernas förbund — mot en genom exportpremier eller liknande

medel åstadkommen dumping.

Tullrestitution för vete och råg, som införts för att användas till

kreaturs föda.

I motionen lii 472 punkt 5 har yrkats, att riksdagen måtte besluta, att för

vete och råg, som avsåges till kreatursföda, tullrestitution måtte erhållas, därest

varans användning till brödsäd omöjliggjordes genom effektiv färgning.

Utskottet finner det visserligen önskvärt, att lämpliga fodermedel kunna till

billigt pris införas i landet. En åtgärd sådan som den i motionen ifrågasatta

skulle emellertid, örn också i och för sig fördelaktig för den animaliska produktionen,

för den inhemska spannmålsodlingen kunna befaras medföra direkt

ogynnsamma verkningar.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Motioner.

Verkställda

utredningar.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

Att åter tillåta import mot tullrestitution utan att man genom färgning eller

annan dylik åtgärd söker förhindra varans användande i likhet med annan

spannmål, synes ej vara tillrådligt. Om så skedde, skulle det säkerligen visa

sig omöjligt att förekomma att sålunda införd vara ginge till allmän förbrukning

för olika ändamål.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa, att

förenämnda motion punkt 5 måtte av riksdagen avslås.

Fraktbidrag för transport av jordbruksprodukter.

I motionen I: 286 har hemställts, att för nästa budgetår måtte till förfogande

ställas ett belopp av 600,000 kronor att användas såsom fraktbidrag å havre

till de fyra nordligaste länen att utgå enligt närmare angivna grunder.

Vidare har i motionen I: 306 hemställts, att till fraktlindring för jordbruksprodukter

av olika slag måtte under vissa närmare angivna förutsättningar för

nästa budgetår beviljas ett förslagsanslag å 2,000,000 kronor.

Utskottet har låtit undersöka storleken av de kvantiteter havre, som afliden

införas till de fem norrländska länen. Denna utredning — se bil. Z

(sid. ) — utvisar, att under åren 1924—1928 med fartyg och pr järnväg dit

införts i medeltal 33,500 ton havre och majs; de partier majs, som införts, ära

dock av så ringa betydelse, att man i detta sammanhang kan bortse från dem.

Vad den förstnämnda motionen beträffar grundas det däri framställda yrkandet

på den förutsättningen att den av Kungl. Majit föreslagna tullen å

havre skulle vinna riksdagens bifall. Då utskottet avstyrkt propositionen i

denna del, följer därav att utskottet ej heller finner sig kunna tillstyrka motionen

i fråga. Och då sålunda enligt utskottets mening skäl för beviljandet

av ett lägre belopp icke föreligga, kan utskottet givetvis ej heller giva sin anslutning

till beviljandet av det i motionen I: 306 påyrkade högre anslaget.

Utskottet erinrar f. ö. därom att frågan örn beviljandet av anslag till fraktlindring

för jordförbättringsmedel i anledning av en till riksdagen avlåten proposition

är föremål för riksdagens prövning.

Utskottet finner sig på grund av vad nu anförts icke kunna tillstyrka motionerna.

Anslag till andelsslakterier och kylhns.

I motionen II: 356 har hemställts, att riksdagen för nästa budgetår måtte till

anläggning av andelsslakterier och kylhus anvisa ett förslagsanslag av 50,000

kronor att utgå som statsbidrag utan återbetalningsskyldighet och till lån för

dylika anläggningar ett förslagsanslag å 150,000 kronor.

Då enligt vad utskottet inhämtat de spörsmål, som i motionen beröras, äro

föremål för undersökning inom jordbruksutredningen, hemställer utskottet, att

motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

93

Subvention till det mindre .jordbruket.

I motionen 1:304 har hemställts, dels att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t

begära åtgärder för det mindre jordbrukets stödjande, dels ock att för nämnda

ändamål måtte under nästkommande budgetår ställas till förfogande en subvention

å exempelvis 106 miljoner kronor.

Vad utskottet i detta utlåtande och i utlåtande nr 3, 4 och 5 förordar, innefattar

åtgärder till stödjande jämväl av det mindre jordbruket. Under hänvisning

härtill och då motionären icke ens sökt angiva, varken på vilket sätt de föreslagna

penningmedlen skulle anskaffas eller hur medlen i fråga skulle användas,

hemställer utskottet, att riksdagen måtte avslå motionen.

Upphandling av svenska jordbruksprodukter för statens behov.

I motionerna 1:2, I: 305 punkt 2 samt II: 4 har yrkats, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utfärdande av bestämmelser angående

företräde för svenska jordbruksprodukter vid upphandling för statens behov.

I förstnämnda motion har bl. a. erinrats, att bestämmelser i angivna syfte

av Kungl. Majit utfärdats beträffande industriprodukter genom ett cirkulär

av den 3 mars 1922 (S. K. S. nr 116.) Motionärerna framhålla vidare, att det ej

sällan inträffat, att industriella arbeten och leveranser förbehållits svenska

företag, trots en avsevärd prisskillnad i de inlämnade anbuden. Liknande företräde

för svenska livsmedel och fodervaror vid upphandling för statens behov

skulle medföra icke oväsentliga fördelar för jordbruket.

I motionen II: 483 har redogörelse lämnats för ett vid Bodens garnison

tillämpat upphandlingssystem, som uppgives hava medfört avsevärda fördelar

för jordbrukarna i trakten däromkring. Motionärerna anföra härom följande

:

»Vid Bodens garnison har sedan början av år 1927 med Kungl. Maj:ts medgivande

använts ett upphandlingssystem, som givit ortens jordbrukare enviss

företrädesrätt till leveranserna av hö och potatis, och priset har av vederbörande

upphandlingsbefäl godtagits efter i landet gällande pris nied tillägg av

fraktkostnaderna. ...

Jordbrukarnas intressen hava bevakats av styrelsen för en lör ändamaiet

bildad organisation benämnd Norrbottens hö- och potatisodlarförening, i vilken

organisation de jordbrukare ingått som medlemmar, vilka önskat leverera

hö eller potatis till regementena. Dessa medlemmar hava då till styrelsen i

förväg varje år anmält, hur stor mängd hö eller potatis de önskade leverera

och hava sedan av styrelsen erhållit order örn leverans på de tider regementena

cnskat emottaga varorna. Detta system har verkat enbart gott. Upphandlarna

förklara, att det i olika avseenden varit till fördel för vederbörande regementen,

och för försäljarna har det åstadkommits bättre avsättningsmöjligheter

med relativt goda priser, enär såväl inellanhandsviristen som alla onödiga fraktkostnader

varit praktiskt sett borteliminerade.»

I sistnämnda motion har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa om åtgärder beträffande upphandling av lantmannaprodukter

Motion.

Utskottet.

Motioner.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

för försvarsväsendets räkning, i syfte att ett sådant upphandlingsförfarande,

som kommit till användning vid Bodens garnison beträffande hö och potatis,

måtte bliva tillämpat vid militärförläggningar inom respektive provinser.

ämmdser Innan utskottet till behandling upptager i motionerna gjorda yrkanden,

anser sig utskottet böra redogöra för nu gällande bestämmelser på området.

I förordningen den 16 januari 1920 angående upphandling och arbeten för

statens behov (S. F. S. nr 10) finnas intagna vissa föreskrifter, som åsyfta att

tillgodose önskemålet örn företräde för svenska varor. Sålunda stadgas i § 29

att, då anbud avse såväl svensk som utländsk vara, anbud å svensk vara skall

antagas, därest denna är av erforderlig beskaffenhet. Sådant företräde skall

även lämnas för vara, som till större delen tillverkas av svenska materialier eller

med anlitande av svensk arbetskraft, framför vara, som blott till mindre del

är att i nämnda hänseende anse såsom svensk tillverkning. Enligt berörda paragraf

må dock anbud å utländsk vara antagas bland annat, när särskilt önskvärda

tekniska fördelar därigenom kunna vinnas, eller när gynsammare leveranstid

erbjudits för den utländska varan, och omständigheterna oundgängligen

påkalla, att, hänsyn tages därtill, samt vidare när svensk vara i förhållande

till utländsk betingar så högt pris, att upphandlingsmyndigheten finner statens

intresse påkalla, att utländsk vara upphandlas.

Ytterligare har vikten av den svenska produktionens gynnande inskärpts genom

det förutnämnda cirkuläret till statens upphandlingsmyndigheter av den 3

mars 1922 (S. F. S. nr 116). Enligt nämnda cirkulär må sålunda, när upphandlingen

är av beskaffenhet att kunna i mera avsevärd mån medverka till uppehållande

av svensk industri eller beredande av arbetstillgång inom landet, företräde

givas åt svensk vara eller, vid val mellan svenska varor, åt vara, som till

större del tillverkas av svenska materialier eller med anlitande av svensk arbetskraft,

även örn den myndighet, som har att verkställa upphandlingen, skulle

anse sig vid sträng tillämpning av föreskrifterna i upphandlingsförordningen

icke vara berättigad därtill. Där skillnaden i pris mellan svensk och utländsk

vara respektive mellan svenska varor av i nyssnämnda avseenden olika tillverkning

är så stor, att myndigheten trots berörda medgivande icke finner sig böra

träffa avtal örn inköp av svensk vara respektive vara av mera genomgående

svensk tillverkning, äger enligt cirkuläret myndigheten underställa ärendet

Kungl. Maj :ts prövning. Nämnda cirkulär, som tillkommit på grund av framställningar

från den svenska industrien, har närmast avseende å industriprodukter.

I fråga örn upphandling för statens behov av mjöl och gryn har emellertid

efter mönster av sagda cirkulär genom ett cirkulär av den 9 oktober 1923 (S.

F. S. nr 368) förordnats, att upphandlingsmyndighet tills vidare vid infordrande

av anbud skall dels giva tillkänna, att svensk spannmål bör i största möjliga

utsträckning komma till användning vid framställande av den vara, som

anbudet avser, dels ock föreskriva, att i anbudet skall såvitt möjligt uppgivas,

i vilken utsträckning inhemsk spannmål använts vid varans framställning.

skottet. Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Majit den 13 september 1929 uppdragit

at lantbruksstyrelsen att verkställa utredning rörande förutsättningar
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

95

na för användning i ökad utsträckning vid allmänna inrättningar av svenska

lantbruksprodukter. Sedan ifrågavarande utredning den 30 december 1929 av

styrelsen framlagts, har Kungl. Majit numera förordnat, att densamma skulle

överlämnas till vederbörande myndigheter för utlåtande.

Då sålunda frågan örn företräde för svenska jordbruksprodukter vid upphandling

för statens behov för närvarande är under omprövning hos Kungl.

Maj :t anser sig utskottet icke hava anledning tillstyrka skrivelse i ämnet från

riksdagens sida; och detta så mycket mindre som ovan åberopade författningar

avseende industriprodukter i tillämpningen torde givit rum för åtskilliga erinringar.

Utskottet uttalar den förväntan, att Kungl. Maj:ts handläggning av

ifrågavarande ärende måtte leda till att svenska jordbruksprodukter erhålla

företräde vid upphandling för statens behov i all den utsträckning, som må

befinnas möjligt. I detta sammanhang anser sig utskottet även böra framhålla

önskvärdheten av att det förfarande, som kommit till användning vid Bodens

garnison beträffande upphandling av hö och potatis, särskilt måtte beaktas

såväl av Kungl. Maj :t vid utfärdandet av eventuella föreskrifter i ämnet som

av myndigheterna vid dessa föreskrifters tillämpning. Under hänvisning till

vad sålunda anförts hemställer utskottet, att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet, att

riksdagen måtte:

A. 1) dels med tillkännagivande att vad Kungl. Majit i

propositionen nr 108 under punkt 2 i departementschefens hemställan

föreslagit icke kunnat i oförändrat skick bifallas, hos

Kungl. Majit anhålla det Kungl. Majit täcktes från tidpunkt

under innevarande år, som Konungen bestämmer, utfärda

förordning rörande inmalnings- och inblandningstvång beträffande

vete och råg i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer, som finnas angivna i det i detta utlåtande intagna

förslaget till förordning angående användande av svenskt vete

och svensk råg vid framställning av mjöl;

2) dels besluta, att motionen lii 408, såvitt avser skyldighet

för importör av vete och råg att uppköpa viss mängd inom

landet frambragt sådan vara, 11:472 punkterna 1), 2)

och punkt 4), så vitt däri yrkats inmalnings- och inblandningstvång

beträffande råg, lii 473, lii 477 punkt 2) och lii 485

alternativ 2) a) måtte anses besvarade genom vad utskottet

ovan hemställt;

3) dels avslå motionerna 11:24, 11:472 punkt 4), så vitt

däri yrkats importreglering beträffande råg;

4) dels ock, med avslag å vad i motionen II: 485 yrkats under

alternativ 2) b), och i anledning av vad under alternativ

1) i samma motion hemställts, i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn verkställandet av en förutsättningslös utredning

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

rörande de verkningar, som skulle åstadkommas genom, och

de åtgärder, som skulle vara erforderliga för införandet här

i riket av statsmonopol å import och försäljning av för människoföda

avsedd spannmål samt för garanterandet av ett

fast pris å en begränsad kvantitet dylik spannmål;

5) dels förklara motionerna 11:472 punkt 3) och 11:482

icke föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. 1) med bifall till vad Kungl. Maj:t i propositionen nr

108 punkt 3 föreslagit

dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålslagerhusfonden,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas

av statskontoret, lån må i mån av tillgång utlämnas för anläggande

av spannmålslagerhus eller magasin till för torkning avsedd

spannmål ävensom för anskaffande av s. k. spannmålstorkar,

dels ock såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden

å riksstaten för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning

under rubrik »statens utlåningsfonder» anvisa ett

reservationsanslag av 850,000 kronor, av vilket belopp 680,000

kronor skola utgå av lånemedel;

2) medgiva att lån ur spannmålslagerhusfonden må utlämnas

i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet föreslagna

grunder; samt

3) besluta, att motionerna I: 305 punkt 5 och II: 408, i vad

denna senare avser villkoren för erhållande av lån till anskaffande

av lagerhus, få anses besvarade genom vad utskottet ovan

hemställt ;

C. 1) i anledning av vad Kungl. Maj :t i propositionen nr 108

under punkt 4 föreslagit

dels besluta att en särskild fond, benämnd spannmålskreditfonden,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av

riksbanken, lån må i mån av tillgång utlämnas till ekonomiska

föreningar för bedrivande av uppköp av spannmål,

dels såsom kapitalökning för spannmålskreditfonden å riksstaten

för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning

under rubrik »statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor, vilket belopp skall utgå av

lånemedel; samt

2) godkänna de av utskottet angivna grunderna i fråga örn

villkoren för erhållande av lån ur spannmålskreditf onden;

D. i anledning av vad Kungl. Maj:t i propositionen nr 108

under punkt 5 föreslagit, till bestridande av kostnaderna för

spannsmålsnämndens verksamhet samt för erforderliga anläggningar

i anledning av föreskriven inblandning av svenskt vete
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

97

mjöl och rågmjöl i importerat mjöl av motsvarande sädesslag

ävensom för verkställande av cereala undersökningar för budgetåret

1930/1931 under nionde huvudtiteln anvisa ett extra

förslagsanslag av 100,000 kronor.

E. 1) avslå vad Kungl. Majit i propositionen nr 108 under

punkt 1 föreslagit angående ändrad lydelse av den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 fogade tulltaxan;

2) besluta, att motionerna 1:1, 1:150, 1:301 samt 11:6,

11:230, 11:327, 11:418, 11:477 punkt 1) och 11:484 må anses

besvarade genom vad utskottet under punkt 1 hemställt;

3) avslå motionen 11:474; och

4) avslå motionen 11:485 beträffande vad i denna motion

yrkats under alternativ 2) c);

F. med avslag å motionerna I: 151 och II: 236, såvitt i

dessa motioner yrkats nedsättning av vissa närmare angivna

tullsatser, och II: 328, i anledning av motionen II: 231, besluta

att hos Kungl. Majit anhålla, att det täcktes Kungl. Majit

så påskynda det av 1928 års tullkommitté bedrivna arbetet

att förslag avseende utjämning av tullskyddsbördan i syfte att

vinna rättvisa för jordbruksnäringen måtte örn möjligt kunna

föreläggas 1931 års riksdag;

G. i anledning av vad i motionerna I: 151 och II: 236

yrkats om vidtagande av åtgärder mot dumping besluta att i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville söka

åvägabringa förhandlingar olika länder emellan om åtgärder,

eventuellt även åsyftande ett gemensamt uppträdande

inom Nationernas förbund, mot en genom exportpremier eller

liknande medel åstadkommen dumping.

H. avslå motionen II: 472 punkt 5;

I. avslå motionerna I: 286 och I: 306;

J. förklara motionen II: 356 icke föranleda någon riksdagens

åtgärd;

K. avslå motionen I: 304; samt

L. under hänvisning till vad utskottet yttrat rörande motionerna

1:2, 1:305 punkt 2, 11:4 och 11:483 förklara dessa

motioner icke föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 24 maj 1930.

På särskilda utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

I detta ärendes 6lutliga behandling hava deltagit:

från företa kammaren: herrar G. R. Sederholm, B. H. von Stockenström, R. -J.

Sandler, J. Jönsson, S. Linders, Per J. Gustafsson, Carl A. Carlsson, N. G. Gabrielsson,

A. E. Örne, I. E. Öhman, J. E. Björnsson och 0. H. Åkerberg, samt

från andra kammaren: herrar C. G. Ekman, E. 0. Magnusson i Tumhult, P.

E. Sköld, D. Hj. Pettersson i Bjälbo, E. J. Wigforss, 0. Olsson i Kullenbergstorp,

C. A. Anderson i Storegården, G. K. Pettersson i Hällbacken, A. 1. Anderson i Linköping,

K. A. E. Bergström i Hälsingborg, 0. Jeppsson och J. M. Västberg.

Reservationer:

Vid punkt Al).

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, Åkerberg, Sköld, Wigforss,

Pettersson i Hällbacken, Bergström och Västberg, som anfört:

Såsom såväl departementschefen som även utskottet uttalat, synes huvudanledningen

till de tryckta konjunkturerna för spannmål ligga däri, att förbrukningen

av denna vara icke stegrats i samma omfattning som produktionen.

Då av allt att döma någon väsentligare ökning av brödsädeskonsumtionen

icke lärer kunna förväntas under den närmaste framtiden, torde därför

ett bättre prisläge å brödspannmål kunna vinnas endast genom en begränsning

av utbuden därav. Att åtgärder i detta syfte främst få ankomma

på de stora exportländerna är givet. Men även örn någon direkt minskning

av utbuden utav inhemsk brödsäd icke kan betraktas som ofrånkomlig, förefaller

det dock sannolikt, att en ökning av vår brödsädesproduktion skulle försvåra

en återhämtning å vår inländska spannmålsmarknad. Att en dylik

ökning förhindras, torde vara en viktig uppgift i vad gäller bekämpandet av

depressionen å spannmålsmarknaden.

En organiserad samverkan mellan brödsädesproducentema här i landet skulle

helt visst vara en verksam åtgärd i ovan angivna syfte. Genom en

dylik organisation kunde å ena sidan en reglering av utbuden ske

och å andra sidan vinnas en viss kontroll å brödsädesproduktionens

omfattning. Härigenom skulle dessutom kunna åstadkommas någon utjämning

i de säsongvariationer i brödsädesprisema, som hittills varit

synnerligen utpräglade och som understundom tagit sig uttryck i onormalt

låga priser under höstmånaderna. Då vi hålla före, att inrättandet av

spannmålslagerhus- och spannmålskreditfonderna torde kunna medverka till

uppkomsten av en dylik organiserad samverkan mellan brödsädesproducenterna

och utgöra ett stöd för den därav föranledda verksamheten, hava vi i

princip anslutit oss till detta utskottets förslag.

Givet är, att någon lättnad å spannmålsmarknaden även skulle kunna ernås,

därigenom att inhemsk brödsäd kunde i större utsträckning än hittills

komma till användning som människoföda. Åtgärder, som äro ägnade att

s. 99 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

99

främja ett dylikt syfte, böra därför vidtagas, såvida de i övrigt äro försvarbara.

Åstadkommandet från Kungl. Marits sida av en överenskommelse med

kvarnarna, varigenom dessa kunde förmås att verkställa en högre inmalning

av svensk brödsäd, synes oss därför vara en angelägen uppgift. Vi hava

icke känt oss övertygade om, särskilt med hänsyn till de anbud, som avgivits

av vissa kvarnar, att icke åtskilligt i detta avseende vore att vinna.

Däremot kunna vi icke tillstyrka utskottsförslaget örn genomförandet av

ett s. k. inmalningstvång i fråga örn inhemsk brödspannmål. Även örn detsamma

kunde fylla sitt syfte: nämligen att garantera avsättningen av till

människoföda lämpad inhemsk brödsäd och i konsekvens därmed att göra gällande

tullsatser å nämnda spannmål effektiva, torde dess nytta t. o. m. för

brödsädesproducenterna vara i hög grad tvivelaktig. Såsom ovan påpekats,

torde en begränsning av utbuden av brödspannmål vara den åtgärd, som måste

vidtagas för åstadkommandet av ett bättre läge å spannmålsmarknaden. Då

som bekant priset å vete relativt sett hållit sig betydligt bättre än rågpriset,

har en spänning uppstått mellan nämnda priser, en spänning, som otvivelaktigt

varit en av orsakerna till veteodlingens utbredning på rågodlingens bekostnad.

Med hänsyn till att vår rågskörd i det allra närmaste täcker landets

behov, medan fortfarande stort importbehov i fråga örn vete föreligger,

är det sannolikt, att om inmalningstvånget får någon verkan, detsamma blir

mera effektivt i fråga örn vete än i fråga örn råg. Ovannämnda spänning

mellan råg och vetepriser kommer då att ökas. Härigenom skapas en ytterligare

stimulans till ökad veteodling, varmed även följer stegring av totala

brödsädesskörden. Det blir då allenast en tidsfråga, när skörden blir så stor,

att inmalningstvånget icke kan upprätthållas.

Emellertid torde något säkert omdöme icke kunna fällas om det av utskottet

föreslagna inmalningstvångets verkningar. För att dessa skola bliva de av

utskottet avsedda, erfordras, att inmalningsprocenten blir bestämd så att den

i det allra närmaste motsvarar den till människoföda lämpade inhemska brödsädesskördens

andel i landets hela behov av dylik spannmål. Kommer densamma

att bliva lägre, leder detta till att inmalningstvånget blir verkningslöst,

vilket innebär att brädsädesproducenterna icke ens få en tillfällig nytta därav.

Fastställes å andra sidan inmalningsprocenten för hög, kunna spannmålspriserna

komma att stiga till en oskälig höjd, varigenom ovan berörda ödesdigra

utveckling kommer att påskyndas. Att spannmålsnämnden skall kunna träffa

den rätta inmalningsprocenten, är i hög grad tvivelaktigt med hänsyn till ofullständigheten

av det material för bedömande av skördens storlek och beskaffenhet,

som kommer att stå till nämndens förfogande. Härtill kommer, att

olika intressentgrupper kunna väntas försöka påverka bestämningen av inmalningsprocentens

storlek: brödsädesproducenterna, som önska densamma hög, och

kvarnarna resp. konsumenterna, som önska en låg inmalningsprocent. Vilket

av dessa intressen, som skall komma att visa sig starkast, skola vi avstå från

att försöka förutspå. I detta sammanhang vilja vi dessutom erinra därom, att

alla förhandsberäkningar av den för inmalning disponibla mängden svenskt

vete kunna bliva illusoriska på grund av export med stöd av utförselbevis.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Beträffande de följder ett inmalningstvång kan komma att få för den konsumerande

allmänheten, inställer sig givetvis främst frågan örn de mjölsorter,

som kunna komma att bliva tillgängliga. Genom att införa en bestämmelse

örn att inmalningen av svenskt vete icke får göras större, än att mjöl av god

bakningsduglighet kan framställas, har utskottet velat värna konsumenternas

intressen. Men endast till en viss gräns. Ty om tillgång på mjöl av viss

bakningsduglighet skall anses föreligga, borde givetvis mjöl av god bakningsduglighet

stå till förfogande för framställningen av alla nu gängse brödsorter.

Då emellertid utskottet uttalar, att marginalen mellan inmalningsprocent och

minimiprocent icke bör bliva alltför stor, kan resultatet icke gärna bliva annat

än att skillnaden mellan de tillgängliga mjölsorterna blir högst obetydlig. Härmed

har utskottet frångått jordbruksutredningens ståndpunkt, att mjöl av olika

kvaliteter skulle stå till buds även efter genomförandet av ett inmalningstvång.

Fara synes därför föreligga för att befolkningens fria val av mjöl och mjölsorter

blir så begränsat, att stort missnöje kammer att uppstå.

Å andra sidan inse vi tillfullo de svårigheter, som skulle kunna uppstå, örn

under tillämpningen av det föreslagna inmalningstvånget tillhandahölles mjölsorter

av mycket skilda kvaliteter. De högre kvaliteterna kunde givetvis, såsom

utskottet även uttalar, endast framställas i begränsad omfattning med

påföljd av större efterfrågan än tillgång, kristidsatmosfär, uppskruvade priser

och allmänhetens uppskörtning. Att förhindra detta men samtidigt något

så när tillgodose konsumenternas efterfrågan torde vid ett inmalningstvång

av det slag, varom här är fråga, vara en olöslig uppgift.

Vad beträffar inmalningstvångets inverkan på mjölpriserna torde även åtskilligt

vara att lägga märke till. Visserligen kan det, som utskottet framhåller,

icke anses otänkbart, att mjöl kan försäljas lika billigt efter införandet

av ett inmalningstvång som före. Men därvid bör dock observeras, att jämförelsen

icke gäller likartade mjölsorter. Någon garanti mot att mjölpriserna

komma att stiga föreligger dock icke. För det första är den saken beroende

av spannmålsnämndens förmåga att utfinna den rätta inmalningsprocenten.

De svårigheter, som därvid föreligga, ha ovan berörts. Skulle denna

inmalningsprocent kamma att för en inmalningsperiod sättas för hög, inträder

nämligen ofelbart en stegring av såväl spannmåls- som mjölpriser. Men för

det andra bör märkas, att då inblandningstvånget i fråga örn importerat mjöl

i verkligheten torde komma att verka såsom ett importförbud, få kvarnarna

möjlighet att oberoende av all konkurrens utifrån bestämma mjölpriserna. Möjligt

är, att sistnämnda prisförhöjning icke behöver bliva alltför betydande. Men

detta torde i så fall vara beroende av att kvarnarna icke vilja taga risken

av den statliga prisreglering å mjöl, som av utskottet antydes.

Till ovan anförda betänkligheter måste emellertid läggas ett starkt tvivel

på inmalningstvångets tekniska genomförbarhet. Bland de svårigheter, som

därvid närmast äro värda att observera, torde kunna nämnas: beräkningen av

den verkliga tillgången på för människoföda lämpad brödspannmål och av konsumtionsbehovet,

kontrollen av den importerade rågens användning, kontrollen

av att inblandning av den angivna minimiprocenten svenskt vete sker o. s. v. Än

s. 101 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets ■ utlåtande Nr 2.

101

vidare torde böra ägnas uppmärksamhet åt svårigheten för vissa kvarnar, som

hava särskilt dryga frakter i fråga örn den svenska brödspannmålen, att kunna

bestå i konkurrensen, samt åt frågan örn importörernas ställning för det fall

inblandningstvånget visar sig verka såsom importförbud. Härtill komma slutligen

de svårigheter, vilka anmäla sig vid övergången till inmalningstvångets

införande, vilka av allt att döma komma att bliva högst betydande och

för vilkas bemästrande något förslag icke föreligger från utskottets sida.

Såsom ovan visats torde olägenheterna av ett inmalningstvång enligt utskottets

förslag bliva betydande liksom också svårigheterna vid dess tillämpning.

Då härtill kommer, att de jordbrukare, som skulle komma i åtnjutande

av de fördelar inmalningstvånget eventuellt kan medföra för brödsädesproducenterna,

i likhet med vad som gäller med avseende på en ifrågasatt förhöjning

av spannmålstullarna, skulle tillfalla endast en relativt sett mindre del av jordbrukarna,

tala övervägande skäl emot inmalningstvångets genomförande.

På grund av vad nu anförts, hemställa vi,

att riksdagen måtte avslå såväl utskottets förslag i punkt A.

1) av förevarande utlåtande som ock vad i Kungl. Maj:ts proposition

nr 108 punkt 2 hemställts.

Vid punkt A. 4).

Av herrar Sederholm, Jönsson i Slätåker, Öhman, Gustafsson i Domö, Magnusson

i Tumhult, Pettersson i Bjälbo, Anderson i Storegården och Anderson

i Linköping, som anfört:

Den under senare tiden sjunkande prisnivån på spannmålsmarknaden har föranlett

de flesta spannmålsodlande länder att vidtaga energiska åtgärder för

den egna odlingens stödjande. Man tillsluter mer och mer sina gränser för

importen, samtidigt som man försöker att till underpris kasta ut befintliga överskott

till främmande länder, allt i avsikt att genom högre pris å hemmamarknaden

trygga den egna produktionens ekonomiska möjligheter. Dessa konkurrensmetoder

hava i hög grad medverkat till att desorganisera spannmålsmarknaden

och bidraga till att förlänga och försvåra krisen.

Under tiden, sedan den kungl, propositionen framlades, ha nya sådana åtgärder

i en del länder vidtagits, som ytterligare tillspetsat situationen, och

några tecken tydande på handelspolitisk nedrustning kunna tyvärr icke förmärkas.

Utomordentliga förhållanden kräva åtgärder, som under normala tider

ej kunde anses tillrådliga. Den mest praktiska och lättast genomförbara åtgärd,

som i sådana situationer kan vidtagas, är en smidig reglering av tullarna,

kompletterad med åtgärder för underlättande av avsättningen, såsom också i

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 föreslagits. Men givetvis kan det i detta

kritiska läge bli nödvändigt att tillgripa medel, som i ännu högre grad ingripa

i handelns frihet.

De motionsvis framlagda förslagen, dels om statligt spannmålsmonopol, dels

om minimipris å till människoföda avsedd spannmål, ha varken av motionärerna

eller av utskottet kunnat givas en utformning, som möjliggjort ett omedel
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

bart genomförande av något av dessa uppslag. Att hänskjuta dessa frågor till

en sådan vittomfattande utredning, som den utskottet förutsätter, synes oss icke

vara att tillråda.

Beträffande frågan örn statligt spannmålsmonopol ha vi genom erfarenheterna

från kristiden fått lära huru dyrbart och svårhanterligt ett sådant system

är.

Svårigheterna bero framförallt därpå, att den svenska spannmålsskörden är

av sådan storlek, att det icke finnes lagringsmöjlighet för de spannmålspartier,

staten särskilt under de första månaderna efter skörden skulle tvingas att taga

emot. Erfarenheterna av monopol i Schweiz och Norge äro icke tillämpliga hos

oss, enär skörden i dessa länder är ojämförligt mycket mindre i förhållande

till den inhemska förbrukningen, varför svårigheterna i nämnda hänseende där

måste vara vida mindre än i vårt land.

Däremot synes oss minimipris, helst örn det sättes i för produktionen betryggande

relation till världsmarknadspriset, vara att föredraga och en sådan

anordning torde också gå lättare att genomföra. Men härför erfordras icke någon

ny, omfattande och tidsödande utredning, utan förslag härom torde kunna

utarbetas av Kungl. Maj :t med tillhjälp av den sittande jordbruksutredningen.

Ett sådant minimipris kan mycket väl utgöra ett tillfälligt komplement till

systemet med tullar och inmalningstvång.

Med stöd av vad vi sålunda anfört, särskilt med avseende å de betydande

olägenheter införandet av spannmålsmonopol skulle medföra, få vi hemställa,

att riksdagen måtte avslå vad i motion II: 485 yrkats under

alt. 1.

I fråga örn yrkandena under alt. 2 a och 2 b i samma motion instämma vi

i utskottets förslag.

Av herrar Sandler, Örne och Pettersson i Hällbacken, vilka ansett det varken

påkallat eller lämpligt att igångsätta den ifrågasatta utredningen örn statsmonopol

å import och försäljning av spannmål och fördenskull yrkat avslag å

motion II: 485 i denna del.

Vid punkt A 5).

Av herrar Per Gustafsson i Benestad och O. Olsson i Kullenbergstorp, som

anfört:

Jordbruksnäringen befinner sig för närvarande i ett synnerligen allvarligt

läge, vars upprinnelse torde kunna ledas tillbaka till den under åren närmast

efter fredsslutet inträffade deflationskrisen. Medan verkningarna av denna

kris för industriens vidkommande under det senast förflutna årtiondet i

det stora hela övervunnits, har emellertid lågkonjunkturen för jordbruket med

kortare avbrott fortsatt för att innevarande år inträda i sitt hittills mest svårartade

skede.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

103

Krisens yttre kännetecken hava framträtt i en anmärkningsvärd disproportion

mellan priserna å jordbrukets försäljningsprodukter å ena sidan samt å

dess produktionskostnader å den andra. Detta förhållande är beroende av ett

flertal samverkande faktorer, som i huvudsak redan blivit belysta såväl i propositionen

som i utskottets utlåtande.

Såväl Kungl. Majit som utskottet hava på grundval av verkställda undersökningar

kommit till den uppfattningen, att ställningen för jordbrukets utövare

för närvarande är så brydsam, att ett omedelbart ingripande av statsmakterna

kräves. Man synes ock ense örn, att åtgärder äro påkallade till stödjande

av såväl den animaliska som den vegetabiliska produktionen. Vid bedömandet

av frågan örn vilka medel, som i sistnämnda hänseende böra tillgripas,

hava emellertid delade meningar gjort sig gällande. Under det att Kungl.

Majit föreslagit en till 6 kr. för 100 kg. förhöjd tull för vete, råg och korn,

en tullsats av 4 kr. för havre samt bemyndigande för Kungl. Majit att eventuellt

införa inmalningstvång för vete, har utskottet ansett sig böra avstyrka

bifall till de äskade tullförhöjningarna men däremot hemställt örn införande av

inmalningstvång icke blott för vete utan även för råg.

Enligt vår uppfattning äro under förhanden varande förhållanden varken

Kungl. Maj :ts eller utskottets förslag tillräckliga för åstadkommande av den

förbättring för den svenska vete- och rågodlingen, som med hänsyn till jordbrukets

nuvarande nödläge är erforderlig.

Det har framhållits, att införandet av ett inmalningstvång skulle kunna möjliggöra

ett fullt utnyttjande av vederbörande tullsatser. Det synes emellertid

på goda grunder kunna betvivlas, att så bliver fallet, åtminstone icke vad den

närmaste tiden beträffar. Förutsättningen för att ett inmalningstvång skall

kunna göra tullen effektiv, torde nämligen vara, att en anhopning av utbuden

under hösten förhindras, samt att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en

jämnare fördelning av försäljningarna under hela konsumtionsåret. Denna uppgift

skulle enligt såväl Kungl. Maj :ts som utskottets förslag tillkomma de s. k.

lagerhusföreningama, som äro avsedda att bildas företrädesvis i de spannmålsodlande

bygderna. Såsom utskottet emellertid framhållit, torde icke heller

lagerhusföreningarna kunna få erforderligt inflytande över prisbildningen

å brödsäd, med mindre ett inbördes samarbete dem emellan anordnas för reglering

av utbuden. I betraktande av de erfarenheter jordbrukarna haft av den

kooperativa rörelsen, lärer dock ringa förhoppning förefinnas, att lagerhusföreningar

i nödig utsträckning skola inom den närmaste framtiden komma till

stånd, och i varje fall torde avsevärd tid förflyta, innan en så stark sammanslutning

dem emellan kan åstadkommas, att föreningarna erhålla ett avgörande

inflytande å prisbildningen å brödsäd.

Då vi i det föregående framhållit, att ej heller Kungl. Maj :ts förslag synes

kunna medföra en omedelbart verkande förbättring av läget för spannmålsodlingen,

grunda vi denna vår uppfattning därpå, att under tider med stora produktionsöverskott

och ett avsevärt försämrat ekonomiskt läge för den jordbrukande

befolkningen i de spannmålsexporterande länderna, så häftiga och oväntade

prisfall på den internationella marknaden kunna inträffa, att ett tillf yl
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

lestgörande underlag för beräkningen av en effektiv tull saknas. Denna kan

därför komma att förlora större delen av sin verkningskraft just vid den tidpunkt,

då behovet av ett skydd starkast gör sig gällande. Ett särskilt belysande

exempel härå föreligger redan för rågens vidkommande. Till följd av de

från tysk och polsk sida med stöd av exportpremier bedrivna dumpingförsäljningarna

har, såsom av utskottets utlåtande framgår, priset å råg under början

av innevarande maj månad sjunkit till c:a 8 kr. per 100 kg. eif svensk hamn.

Med ett tillägg av den av Kungl. Maj:t föreslagna tullsatsen å 6 kr. per

100 kg., skulle sålunda i händelse sagda tull kunde fullt utnyttjas, ett pris av

allenast c:a 14 kr. uppnås, vilket är betydligt lägre än det pris å c:a 15.50 kr.,

som i propositionen med rätta betecknas såsom otillfredsställande. Då nu

tyska regeringen erhållit befogenhet att till obegränsat belopp höja exportpremien

för råg, kan givetvis icke på förhand beräknas till vilket belopp den

svenska tullen bör fastställas för att rågodlingen i landet därigenom skall

kunna beredas ett tillräckligt skydd.

Ehuru vetemarknaden icke på samma sätt som rågmarknaden hittills kommit

att präglas av dumpingartade företeelser, är dock läget för närvarande sådant,

att man åtminstone måste räkna med möjligheten av att även där oförutsedda

och hastiga prisfall kunna inträffa. Såväl den kanadensiska vetepoolen

som den i Amerikas Förenta stater för vetemarknadens stödjande upprättade

institutionen, »Federal Farm Board», hava nämligen under innevarande

konsumtionsår för lättande av marknaden lagrat stora kvantiteter vete, enligt

tillgängliga uppgifter uppgående till sammanlagt c:a 6 miljoner ton. Då förstnämnda

sammanslutning till följd härav råkat i ej obetydliga ekonomiska

svårigheter, får det icke anses såsom uteslutet, att densamma så

småningom ser sig nödsakad att till underpris försälja den sålunda lagrade

spannmålen. Att detta skulle vålla ett avsevärt prisfall på den internationella

vetemarknaden och framkalla ett läge, fullt jämförligt med det på rågmarknaden

nu rådande, torde knappast kunna bestridas.

Av vad vi sålunda anfört, torde framgå, att förhållandena på den internationella

spannmålsmarknaden påkalla åtgärder från statsmakternas sida av

betydligt större räckvidd än vad som föreslagits både i propositionen och i

utskottets utlåtande. Visserligen har utskottet i inmalningstvånget trott sig

finna ett verksamt medel jämväl till bekämpande av en från andra länders sida

bedriven dumpingartad försäljningspolitik. Att utskottet härutinnan tagit

miste, torde emellertid framgå redan av det av oss förut påvisade förhållandet,

att ett inmalningstvång icke synes kunna möjliggöra, att vederbörande tullsats

fullt utnyttjas, med mindre ett inbördes samarbete lagerhusföreningarna emellan

kan anordnas för reglering av utbuden av spannmål. Men härtill kommer,

att ett inmalningstvång lika litet som en fast tull äger förmåga att i konkurrens

med ett genom dumping nedbringat pris å utländsk vara vidmakthålla

priset å den inländska marknaden vid en nivå i stort sett svarande mot produktionskostnaderna,

såvida ej inmalningsprocenten sättes så högt, att den nära

nog bliver liktydig med ett importförbud. Att ett sådant förfarande skulle

vara avsett, framgår emellertid icke av utskottets utlåtande, och det torde i

s. 105 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

105

varje fall komma att stöta på stora svårigheter — åtminstone för vetets men

sannolikt även för rågens vidkommande —- att fastställa en inmalningsprocent

till sådan höjd.

För vår del kunna vi icke finna, att ett av dumpingartade åtgärder och

därmed jämförliga förhållanden framkallat prisfall av större omfattning på

den svenska spannmålsmarknaden torde kunna effektivt motverkas på annat

sätt än genom en anordning med garanterade lägsta priser för inhemskt vete

och råg. Även utskottet har i anledning av motionerna 11:472 och II: 482 haft

detta spörsmål under övervägande men kommit till den uppfattningen, att innan

en sådan åtgärd ifrågasattes, man borde avvakta vilka verkningar i avseende

å prisbildningen å brödsäd inmalningstvånget kunde erhålla. I det föregående

hava vi sökt påvisa, att i ett läge som det nu föreliggande inmalningstvånget

icke är att anse som ett tillräckligt verksamt medel till skydd för den

svenska brödsädsodlingen. Vid sådant förhållande synes det oss som örn just

nu tidpunkten vore kommen för införandet av ett system med garanterade lägsta

priser.

Vi äro visserligen medvetna örn, att ett dylikt system innefattar en åtgärd

av djupt ingripande betydelse. Jordbruksnäringen är emellertid ställd i ett

svårt läge ej blott till följd av ogynnsamma produktionsbetingelser i form av

låga priser å dess alster och i förhållande därtill höga produktionskostnader,

utan jämväl på grund av ett icke rättvist avvägt beskattningssystem. Det må

här understrykas, att den nuvarande fastighetsbeskattningen, enligt vilken ägare

av jordbruksfastighet — oavsett örn denna lämnar någon nettoavkastning

— har att erlägga skatt beräknad efter 6 % av taxeringsvärdet, innefattar en

hård tunga för jordbruksnäringen.

Av nu anförda skäl anse vi oss i förevarande läge icke kunna underlåta att

förorda införandet av garanterade lägsta priser för inhemsk brödsäd.

En sådan anordning torde böra gälla tills vidare, intill dess ett förbättrat

prisläge för brödsäd inträtt å världsmarknaden.

Vi måste livligt beklaga, att utskottet icke ansett sig kunna medverka till

utarbetandet av ett förslag örn stödåtgärder, väsentligen grundade på ett system

med garanterade lägsta priser för till människoföda lämpligt inhemskt

vete och råg. Vi äro därför hänvisade till att hemställa, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att vid de underhandlingar, som torde

komma till stånd med kvarninnehavare i riket angående inmalning på frivillig

väg av viss kvantitet svenskt vete och svensk råg vid framställning av

mjöl, Kungl. Majit jämväl ville söka träffa överenskommelse örn tillämpning

av vissa lägsta priser vid inköp av inhemsk vara av dessa sädesslag. Därest

sådan överenskommelse icke kan åvägabringas, synes oss Kungl. Majit böra

erhålla bemyndigande att provisoriskt utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Vi anse det slutligen önskvärt, att Kungl. Majit ville skyndsamt låta

verkställa utredning samt, så snart ske kan, vid 1931 års riksdag framlägga

proposition örn stödåtgärder för den svenska brödsädesodlingen av här av oss

förordad beskaffenhet.

Under åberopande av vad vi sålunda anfört, yrka vi beträffande utskottets

hemställan under avdelning A 5)

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

att riksdagen må, i stället för vad utskottet under punkt 5)

hemställt, besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj :t dels anhålla

att Kungl. Maj :t måtte vid de underhandlingar örn sådan överenskommelse

med kvarninnehavare i riket, som avses i § 10 i

förslaget till förordning angående användande av svenskt vete

och svensk råg vid framställning av mjöl, jämväl söka träffa

uppgörelse örn vissa lägsta priser å inhemskt vete och råg, bestämda

i förhållande till viss normalkvalitet av vardera sädesslaget,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, därest sådan uppgörelse

icke kan åvägabringas, provisoriskt utfärda erforderliga

bestämmelser i ämnet, dels ock anhålla, att Kungl. Majit

ville skyndsamt låta verkställa utredning samt, så snart ske

kan, vid 1931 års riksdag framlägga förslag örn stödåtgärder

för den svenska brödsädesodlingen, väsentligen grundade på

ett system med garanterade lägsta priser för till människoföda

lämpligt inhemskt vete och råg.

Vid punkt B 2).

Av herrar Örne, Sandler, Pettersson i Hällbacken och Västberg, som anfört:

Då de föreslagna spannmålslagerhusen komma att medföra icke blott fördelar

föT spannmålsodlarna utan också, särskilt vid fallande konjunkturer, en

betydande risk, böra lagerhus inrättas endast efter noggrann prövning från de

blivande delägarnas sida. En sådan prövning kommer att bli mera ingående i

samma mån som av delägarna krävas omedelbara ekonomiska tillskott för lagerhusens

uppförande. Enligt vår mening bör därför statslånet i intet fall

överstiga två tredjedelar av anläggningskostnaden. Med hänvisning härtill

hemställes,

att riksdagen måtte besluta, att punkten B 2) skall erhålla

följande lydelse:

2) medgiva att lån ur spannmålslagerhusfonden må utlämnas

i huvudsaklig överenstämmelse med av utskottet föreslagna

grunder, dock att lån icke i något fall må uppgå till högre belopp

än två tredjedelar av antåg grung skoshiaden;

Vid punkt D.

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, ''Åkerberg, Sköld, Wigforss, Pettersson

i Hällbacken, Bergström och Västberg, vilka yrkat avslag å såväl utskottets

förslag i denna punkt som vad i Kungl. Maj :ts proposition nr 108 punkt

5 hemställts.

Vid punkt E.

Av herrar Sederholm, Jönsson i Slätåker, Gabrielsson, Öhman, Magnusson i

Tumhult, Pettersson i Bjälbo, Anderson i Storegården och Anderson i Linköping,

som anfört:

s. 107 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

107

De utredningar, som utskottet låtit verkställa, ha enligt vår åsikt icke i någan

mån rubbat grunderna för den i Kungl. Maj:ts proposition nr 108 gjorda

framställningen, utan tvärtom bestyrkt den av departementschefen uttalade

uppfattningen örn jordbrukskrisens verkningar och om nödvändigheten av extraordinära

åtgärder från statsmakternas sida, åtgärder som i första hand böra

åsyfta tryggare avsättningsmöjligheter för brödsädesskörden och förbättring

av prisläget på inhemsk brödsäd samt havre, ärter och kom.

Av utskottet inhämtade upplysningar bekräfta, att jordbrukskrisens verkningar

hittills hårdast drabbat de delar av landet, där sädesodlingen intager en

mera betydande plats i jordbrukets produktionsplan. Läget är uppenbarligen

på många håll oroande. De genom Svenska bankföreningen insamlade uppgifterna

rörande det ekonomiska läget bland jordbrukarna förtjäna att särskilt

uppmärksammas, då uppgiftslämnarna — föreståndare för bankkontor i olika

trakter av fem län —- genom sin ständiga kontakt med jordbrukarebefolkningen

och genom sin vana att bedöma ekonomiska förhållanden äga särskilda förutsättningar

att avgiva omdöme i här berörda hänseende. Även om förhållandena

kunna betecknas såsom mycket växlande inom en och samma trakt, tyda dock

de lämnade uppgifterna på att en avgjord försämring i jordbrukarnas ekonomiska

ställning ägt rum på den senare tiden och att bristningsgränsen i många

fall är nådd.

Genom det starka prisfall, som under de senaste månaderna inträffat även

för de animaliska jordbruksprodukterna, samtidigt som ytterligare prisförsämring

ägt rum för spannmålen, har läget ytterligare försämrats. Krisens verkningar

ha nu i betydande grad nått även producenterna av animaliska livsmedel,

och därmed har möjligheten försämrats för spannmålsodlarna att genom

successiv övergång till animalisk produktion förbättra sina jordbruks

räntabilitet. Den i nämnda proposition nr 108 uttalade farhågan för skärpt

konkurrens och försvårade avsättningsmöjligheter på världsmarknaden för våra

mest betydande artiklar av animalisk produktion har alltså redan besannats.

Aven örn man räknar med att prisutvecklingen i framtiden skall ställa sig förmånligare

för de animaliska än för de vegetabiliska jordbruksprodukterna och

att därför en successiv omläggning av jordbruksdriften i riktning mot animalisk

produktion kan komma att visa sig fördelaktig, så erbjuder uppenbarligen en

dylik omläggning för närvarande ingen garanti för ett bättre resultat för det

stora flertalet jordbruk, vilka nu direkt drabbats av krisen på spannmålsmarknaden.

Då vårt land har ett betydande exportöverskott på animaliska produkter

men icke är självförsörjande i fråga örn brödsäd, äro åtgärder, ägnade att minska

vårt beroende av import av utländsk brödsäd, ur folkhushållningssynpunkt

väl försvarade. Ekonomisk förtänksamhet och fördomsfritt bedömande av

situationen bjuda att icke lämna jordbruket utan det stöd, som erfordras för

vidmakthållande av den nuvarande brödsädesarealen. Skulle stödåtgärderna

medföra en ökning av denna areal i riktning mot självförsörjning, synes oss

detta ur synpunkten av det svenska jordbrukets ekonomiska bästa föranleda

mindre betänkligheter än en forcerad övergång till animalisk produktion

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

under nuvarande ogynnsamma avsättningsförhållanden på världsmarknaden.

Behovet av stödåtgärder för den inhemska spannmålsodlingen har ävenledes

ytterligare skärpts genom de åtgärder, vilka från andra staters sida vidtagits

under de månader, som förflutit sedan den k. propositionen framlades för riksdagen.

Sålunda hava i Tyskland spannmålstullarna redan vid tre olika tillfällen undergått

förhöjning, nämligen under senare delen av mars, i början av april

samt i mitten av maj. Genom en den 26 mars ikraftträdd lag beslöt tyska

riksdagen att fastställa maximi- och minimigränserna för vetetullens belopp

till 12 resp. 1.50 Rink. per 100 kg. Omedelbart härefter förordnade tyska regeringen,

att den högsta medgivna tullsatsen, 12 Rink., skulle träda i kraft, vilket

innebar en förhöjning av 2.50 Rmk. per 100 kg. Samtidigt härmed erhöll

riksregeringen befogenhet att efter riksrådets och riksdagens handelspolitiska

utskotts hörande höja tullen utöver det fastställda beloppet av 12 Rmk.. för

den händelse världsmarknadspriset å vete sjunkit 40 % under det pris, som

den 18 mars 1930 gällde på den inhemska marknaden.

Nu nämnda begränsningar i avseende å riksregeringens befogenhet att höja

eller sänka tullsatsen å vete hava sedermera bortfallit och ersatts med bestämmelser

(lag den 15 april 1930), enligt vilka regeringen bemyndigats att till

obegränsat belopp höja eller sänka sistnämnda tullsats, dock med beaktande

av att ett normalpris a vete av 26 Rmk. per 100 kg. borde eftersträvas. Med

stöd av ifrågavarande bestämmelser har regeringen, med verkan från den 25 april

1930, höjt tullsatsen å vete till 15 Rmk. per 100 kg. Denna åtgärd har haft

till följd, att vetepriset på den inländska marknaden stigit till och med något

över det såsom normalt betecknade priset.

Med avseende å råg hava först den 15 april ändrade bestämmelser genomförts,

i det att riksdagen genom en samma dag antagen lag bemyndigat regeringen

att till obegränsat belopp höja eller sänka jämväl tullsatsen å råg, dock med

beaktande av att ett normalpris av 23 Rmk. per 100 kg. borde eftersträvas.

Detta bemyndigande har regeringen för kort tid sedan begagnat sig av och

med verkan från den 26 innevarande maj höjt tullsatsen för råg till 15 Rmk.

per 100 kg.

Vad beträffar havre antog riksdagen den 26 mars en lag, varigenom regeringen

erhöll befogenhet att fastställa tullsatserna inom en latitud från 4 till

12 Rmk. per 100 kg. Tullen höjdes omedelbart härefter till 12 Rink. per

100 kg., vilket innebär en fördubbling av den förut utgående tullsatsen. Genom

en lag den 15 april bemydigades vidare regeringen att till obegränsat belopp

höja eller sänka tullen å havre.

Med avseende å utförselbevisen hava i april månad nya bestämmelser utfärdats.

Medan utförselbevisen tidigare icke fingo överstiga tullsatsen å vederbörande

varuslag, har tyska regeringen numera erhållit befogenhet att oberoende

av tullens belopp bestämma värdet av utförselbevisen för spannmål och

vissa andra varuslag. Den enda begränsning, som härutinnan införts, är att

utförselbevisen icke få belasta statskassan i större omfattning än vad fallet

s. 109 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

109

varit under närmast föregående budgetår. Från och med den 13 innevarande

maj hava utförselbevisen å råg och havre höjts till 9 Rink. (förut 6 Rink.).

Samtidigt har emellertid med anledning av ovanberörda bestämmelser av statsfinansiell

natur en kontingentering införts av de kvantiteter spannmål, som

skola kunna utföras med stöd av de förhöjda utförselbevisen. Ifrågavarande

kontingent utgör för råg 70,000 ton och för havre 50,000 ton.

Inmalningsprocenten för vete har jämväl under innevarande år månad för

månad fastställts till 50.

I Frankrike har genom en lag den 1 april 1930 giltighetstiden för den i propositionen

omförmälda lagen av den 1 december 1929 med bestämmelser bl. a.

angående exportpremier för brödsäd och mjöl utsträckts att gälla till den 1 juli

1930. De för bestridande av exportpremierna erforderliga medlen skola tagas ur

en fond, bildad av de avgifter, som under år 1929 deponerats vid införsel av brödsäd

under temporär tullfrihet. Därest denna fond visar sig otillräcklig för

ändamålet, kunna ytterligare 100 miljoner francs tagas i anspråk av statsmedel.

Enligt ett den 20 maj offentliggjort dekret har vidare tullen å vete höjts

till 80 francs per 100 kg.

I Spanien har i dagarna förbud utfärdats mot införsel av vete och förmalningsprodukter

därav.

I Polen hava de jämlikt den i propositionen omförmälda förordningen den

6 november 1929 provisoriskt införda exportpremierna å vete, råg, korn och

havre erhållit förlängd giltighet. Exportpremierna skola alltjämt utgå med

ett belopp av 6 zloty för vete och råg samt 4 zloty för korn och havre.

I Estland har inom lantbruksministeriet ett förslag utarbetats till lag örn

skydd för jordbruksnäringen. Förslaget går bl. a. ut på att importörer av

vete och råg samt förmalningsprodukter därav skola för erhållande av tillstånd

till införsel av sagda varuslag förplikta sig att inköpa inhemskt vete och råg

till av regeringen fastställda priser och till en myckenhet, svarande mot viss

procent av tidigare införda kvantiteter vete och råg samt förmalningsprodukter

därav. Importörer, som icke äro villiga att ställa sig förenämnda bestämmelser

till efterrättelse, skola vara skyldiga att vid införsel erlägga tull efter

fördubblat belopp.

Vidare har föreslagits, att rågen, som för närvarande är tullfri, skall draga

en tull av 0.10 guldfrancs per kg. Regeringen skall dessutom tillerkännas befogenhet

att intill 75 % höja eller sänka tullsatserna å vete och råg.

Enligt förslaget skall slutligen inmalningstvång kunna införas.

Beträffande arten och omfattningen av de erforderliga stödåtgärderna ansluta

vi oss helt till de i propositionen anförda synpunkterna. Vi kunna således

icke finna de av utskottet förordade åtgärderna vara till fyllest för att

lätta den svenska spannmålsodlingens nuvarande svårigheter. Inmalningstvånget

och därtill knutna stödåtgärder har i Kungl. Maj :ts proposition förbundits

med förslag örn tullförhöjningar, varigenom en avsevärd förbättring

av spannmålsprisen skulle vinnas. Genom att utesluta tullförhöjningarna har

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

utskottet i hög graci försvagat omfattningen och effekten av den planlagda

stödaktionen.

Det primära syftet med inmalningstvånget är att trygga avsättningen av

den inhemska brödspannmål, som är duglig till människoföda. Därutöver kan

ett inmalningstvång under vissa förutsättningar åstadkomma en prisförhöjning,

åtminstone i så måtto att jordbrukarna därigenom sättas i stånd att fullt

utnyttja det nuvarande tullskyddet. I sistnämnda hänseende har beräknats,

att inmalningstvånget skall komma att för vetet medföra en prisförbättring av

c:a 1 kr. 50 öre per 100 kg., vilket är det ungefärliga belopp, varmed det effektivt

utnyttjade tullskyddet för närvarande understiger tullens nominella

belopp, 3 kr. 70 öre. En förutsättning för att inmalningstvånget skall få en

prisförbättrande verkan är emellertid att genom organisatoriska åtgärder från

jordbrukarnas sida utbuden av spannmål, i första hand vete, regleras. Man

torde emellertid ha anledning att betvivla, att de av utskottet i detta syfte förordade

åtgärderna skola under närmare tid i nämnvärd omfattning komma till

stånd. Under sådana förhållanden kan man icke hysa stora förhoppningar örn

att inmalningstvånget i och för sig skall medföra någon avsevärd prisförbättring.

Man undgår sålunda icke genom inmalningstvånget de irrationella prisväxlingarna

under spannmålssäsongen och det osäkerhetstillstånd, som åstadkommes

genom åtgöranden i andra länder. Men även örn inmalningstvånget

skulle för vete och råg komma att medföra att tullskyddet bleve till fullo utnyttjat,

så vöre dock den därigenom åstadkomna prisförbättringen icke på långt

när tillräcklig, i fall nuvarande tullsatser skulle bibehållas oförändrade. För

att ett snabbt och verksamt stöd skall beredas åt brödsädesodlingen erfordras

därför jämväl en höjning av dessa tullsatser.

Visserligen kunna även andra åtgärder tänkas i syfte att åstadkomma en

förbättring och stabilisering av det inhemska brödsädespriset. Utskottet har

diskuterat olika uppslag men icke funnit sig kunna för det närvarande förorda

något av dessa. I känslan av att lägets allvar bjuder att utan förutfattade

meningar pröva varje tänkbart uppslag till förbättring av jordbruksnäringens

produktionsvillkor, ha vi inom utskottet icke velat avvisa tanken att genom

ett statligt garanterat minimipns stabilisera de inhemska spannmålsprisen.

De överläggningar, som förts härom, ha emellertid icke lett till något positivt

resultat, men ådagalagt att svårigheter och betänkligheter av olika slag resa

sig mot en statlig reglering av spannmålsprisen på denna väg.

De invändningar, som riktats mot förslaget att höja spannmålstullarna, kunna

vi icke finna övertygande. Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag innebär

icke någon handelspolitisk nyorientering utan endast en anpassning av det

redan existerande jordbrukstullskyddet till det aktuella lägets behov. En

dylik lämplighetsåtgärd, örn vars provisoriska karaktär alla äro ense, kan icke

anses föregripa resultatet av 1928 års tullkommittés utredning, ej heller prejudicera

den tullpolitik, som de svenska statsmakterna på grundval av nämnda

utredning kunna komma att bestämma. De tullpolitiska principfrågorna

behöva därför icke i detta sammanhang upptagas.

Invändningen att höjda spannmålstullar skulle medföra en ökad belastning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

lil

av flertalet av landets befolkning är riktig, men vikten och värdet av denna

invändning beror naturligen helt och hållet av storleken av denna merbelastning.

ökningen av levnadskostnaderna på grund av den föreslagna tullförhöjningen

för ett s. k. normalhushåll inom städernas arbetarbefolkning har beräknats

till c:a 13 kronor 80 öre per år. Med nuvarande penninglöner för arbetare

och löntagare i allmän och enskild tjänst kan en sådan fördyring icke

kallas oskälig, och det bör för övrigt ihågkommas, att den berövar konsumenterna

endast en obetydlig del av den fördel, som de senaste månadernas prisfall

på alla slag av livsmedel medfört för den icke jordbrukande befolkningen.

De invändningar, som oftast och starkast riktats mot de föreslagna tullförhöjningama,

äro att effekten av dessa skulle bli ojämn och bristfällig och att

de för flertalet jordbrukare skulle medföra icke stöd och lättnad utan tvärtom

ökad börda och stegrade utgifter.

Det förra påståendet stöder sig väl i regel på den konstaterade svårigheten

att under nuvarande förhållanden göra jordbrukstullskyddet effektivt.

De föreslagna inmalningsbestämmelserna avse emellertid att råda bot mot detta

missförhållande, vars värde som argument mot ökade spannmålstullar bortfaller,

örn inmalningstvånget visar sig vara i nämnda hänseende verkningsfullt.

Påståendet att flertalet jordbrukare genom spannmålstullarna åsamkas ökade

utgifter strider mot den praktiska erfarenheten och vederlägges för övrigt

genom den av utskottet verkställda undersökningen rörande antalet jordbrukare

med överskott eller brist på spannmål. Man kan vid bedömandet av

denna fråga bortse från den betydande grupp jordbruk, som omfatta endast

1—2 hektar, för vilkas innehavare jordbruket i regel bereder endast en biinkomst

vid sidan av annan förvärvsverksamhet. Samma förhållande gäller

beträffande en stor del av jordbruken i storleksgruppen 2—5 hektar, av vilka

för övrigt ett mycket stort antal torde vara självförsörjande i fråga örn brödspannmål,

åtminstone i landets södra och mellersta delar. Vad därefter angår

den viktiga storleksgrupp, som omfattar brukningsdelar mellan 5—10

hektar, så framgår av den verkställda utredningen, att dithörande jordbruk

i södra och mellersta Sverige i det stora flertalet områden äro självförsörjande

i fråga om brödsäd och dessutom ha något överskott att försälja. Av

de jordbrukare, vilka ha sin huvudsakliga försörjning av lantbruket, torde

alltså endast ett jämförelsevis ringa antal behöva inköpa brödsäd. De av utskottet

verkställda utredningarna ha tillika visat, att antalet jordbrukare, som

ha spannmål till avsalu, och som alltså skulle få en direkt fördel av högre

spannmålspriser, är större än vad man tidigare antagit. Propositionens kritik

av tull- och traktatkommitténs beräkningar ha sålunda bekräftats.

Såsom bevis för påståendet att de föreslagna tullförhöjningama sakna större

betydelse för jordbruket i stort sett anföras de verkställda utredningarna rörande

storleken av den inkomstökning, som tullförhöjningarna skulle medföra

för olika storleksgrupper av jordbruk. Vi kunna icke finna, att dessa siffror

lämna något övertygande bevis i nämnda hänseende. Även om inkomstökningen

för det stora flertalet jordbrukare, som ha spannmål till avsalu, bleve

jämförelsevis ringa, vore den dock lång ifrån betydelselös, och för de egent
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

liga spannmålsproducenterna, vilka obestridligen äro de, som hårdast drabbats

av krisen, skulle prisförbättringen medföra en avsevärd och synnerligen

välbehövlig hjälp i deras bekymmersamma läge. Vid bedömandet av inkomstökningens

storlek får man icke heller, som utskottet vid de verkställda utredningarna

gjort, utgå från en beräknad prisförbättring av allenast 2 kr.

30 öre pr 100 kg., utan därtill torde böra läggas även det belopp av 1 kr.

50 öre per 100 kg., som utgör den för närvarande outnyttjade delen av nu

gällande tullskydd. Genom inmalningstvånget avses ju att trygga, att tullskyddets

hela belopp skall komma producenterna till godo. Under förutsättning

att så sker, skulle prisförbättringen å brödspannmål genom bifall till

K. M:ts förslag kunna beräknas till c:a 3 kr. 80 öre per 100 kg. En sådan

prisförbättring måste under alla förhållanden bliva en avsevärd hjälp åt den

svenska spannmålsodlingen. Det synes oss för övrigt vittna om inkonsekvens

och bristande allvar inför problemet, att man motsätter sig en föreslagen tullförhöjning

med motiveringen att den därigenom uppnådda prisförbättringen

bleve otillräcklig. Konsekvensen av en sådan uppfattning borde i stället bliva

ett förslag örn högre tullsatser. Bristande konsekvens synes oss även de ådagalägga,

vilka genom inmalningstvånget dock vilja uppnå en mindre prisförbättring,

men beteckna en genom tullförhöjning åstadkommen större prisförbättring

som otillräcklig eller betydelselös. Att spannmålspriserna sjunkit ytterligare

sedan propositionen framlades är ju icke heller något skäl mot de

föreslagna tullförhöjningarna, utan torde fastmera få anses som ytterligare

stöd för kravet på mera effektiva åtgärder än de av utskottet föreslagna.

Vi vilja slutligen framhålla, att många av landets jordbrukare knutit stora

förhoppningar till den av regeringen föreslagna stödaktionen och främst till

den åtgärd, som avser en snabb förbättring av prisläget, nämligen tullförhöjningen.

Uteblir denna, kommer detta att väcka besvikelse och missmod. I

det bekymmersamma läge, i vilket det svenska jordbruket nu befinner sig, får

den psykologiska verkan på näringens utövare av en sådan utgång icke underskattas.

Av de skäl, som här anförts, anse vi, att de i K. Mits proposition nr 108

föreslagna höjningarna av tullsatserna å vete, råg, kom m. m. äro nödvändiga

för att den inhemska spannmålsodlingen skall beredas en snar hjälp.

Även för havreodlingen, som är av synnerligen stor betydelse för vidsträckta

delar av landet, äro enligt vår mening skyddsåtgärder mot den utländska

dumpingen av nöden, och vi anse, att den i propositionen föreslagna tullen å

havre med 4 kr. per 100 kg. är väl motiverad. Skulle genom statliga åtgärder

brödsädesprisen bringas upp på en högre nivå men samtidigt intet åtgöres

för att stödja havremarknaden, kan det inträffa, att spänningen mellan

brödsädes- och havrepriserna bleve för stor, vilket kunde medföra en alltför

stark övergång från havre- till brödsädesodling. Detta skulle kunna medföra

en så starkt ökad brödsädesproduktion, att den överstege landets behov.

Med stöd av vad sålunda anförts, tillstyrka vi, att riksdagen måtte bifalla

de av K. M:t i prop. nr 108 under punkt 1 föreslagna ändringarna i den vid

tulltaxeförordningen den 4 okt. 1929 fogade tulltaxan.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

113

Av herrar Per Gustafsson i Benestad och 0. Olsson i Kullenbergstorp, som

anfört:

I ett tidigare yttrande hava vi gjort gällande, att varken Kungl. Maj :ts eller

utskottets förslag torde kunna medföra åsyftad lättnad för den svenska jordbruksnäringen

och i anslutning härtill jämväl framhållit, att ett verksamt skydd

för brödsädsodlingen i landet under nu rådande förhållanden på den internationella

marknaden endast synes kunna åstadkommas genom införandet av ett

system med garanterade lägsta priser.

Sett ur jordbrukets synpunkt har dock Kungl. Maj :ts förslag ett avgjort företräde

framför utskottets. Ty det kan icke bestridas, att ett inmalningstvång i förening

med en till 6 kr. per 100 kg. förhöjd tull såsom prisreglerande faktor

är av större effektivitet än ett iumalningstvång jämte en tull av allenast 3.70 kr.

per 100 kg.

Då emellertid utvecklingen av prisförhållandena på spannmålsmarknaden nu

omöjligen kan överblickas, och den av oss föreslagna anordningen med lägsta

priser dessutom icke torde kunna tillämpas i fråga örn havre, anse vi oss jämväl

böra yrka bifall till de av Kungl. Maj :t föreslagna tullförhöjningarna. Dessa

böra dock med hänsyn till den inom 1928 års tullkommitté för närvarande pågående

utredningen om utjämning av tullskyddsbördan mellan industri- och

jordbruk icke förlänas permanent karaktär, utan blott gälla provisoriskt intill

den 1 juli 1933, vid vilken tidpunkt det av tullkommittén bedrivna arbetet

i varje fall torde vara avslutat, och statsmakterna hunnit fatta beslut i

ärendet.

I anslutning till vad sålunda anförts, hemställa vi, att riksdagen måtte, i

anledning av vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 108 under punkt 1 föreslagits

angående ändrad lydelse av den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

fogade tulltaxan, besluta

att de föreslagna tullsatserna å omalen och malen spannmål

samt malt skola gälla från den dag innevarande år Konungen

bestämmer till och med den 30 juni 1933, samt att bestämmelse

härom skall såsom anmärkning till de ifrågavarande

tulltaxenumren intagas i tulltaxan;

att motionerna I: 1, I: 150, II: 6, II: 230 måtte anses besvarade

genom vad vi ovan hemställt samt

att riksdagen måtte avslå motionerna I: 301, II: 327, II: 418,

II: 474, II: 477, II: 484 och II: 485 alternativ 2) c).

Vid punkt El).

Av herr Örne, som anfört:

»I propositionen nr 108 har Kungl. Maj:t föreslagit, att tullen å havregryn,

rubrik 89, måtte höjas från nuvarande belopp, kr. 3: 50 för 100 kg. till kr.

10: 80 för 100 kg.

Under förutsättning, att havre i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

åsättas en tull av kr. 4:— för 100 kg., är den sålunda föreslagna tullsatsen

å havregryn kr. 10:80 för 100 kg. icke för hög. Med bibehållandet av tullfrihet

å havre måste däremot den för närvarande gällande tullsatsen anses vara

alldeles för hög. Missförhållandet mellan ett så högt tullskydd och havregrynskvarnarnas

utgifter för löner till den med grynframställning sysselsatta, relativt

fåtaliga personalen, är så påfallande, att vid bibehållandet av gällande tullfrihet

å havre tullen å gryn därav, utan att riksdagen behöver avvakta tullkommitténs

utredningar, bör kunna sänkas till kr. 2: — för 100 kg. Möjligen

skulle den redan nu kunna helt borttagas, men försiktigheten bjuder, synes det

mig, att icke sänka den med mera än kr. 1: 50 per 100 kg., förrän tullkommittén

blivit färdig med sitt arbete.

Med hänvisning till ovanstående får jag sålunda hemställa,

att riksdagen med bifall till vad utskottet hemställt under

E 1), utom vad beträffar rubriken 89 i Kungl. Maj:ts förslag

till ändrad lydelse av tulltaxan, måtte i anledning av

Kungl. Maj :ts nämnda förslag besluta, att rubriken 89 skall

hava följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg.

kronor

89

F. Spannmål, malen; malt, stärkelse m. m.

Gryn av spannmål:

havregryn............T/E

2: —

.Vid punkt E 4).

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, Åkerberg, Sköld, Wigforss„

Pettersson i Hällbacken, Bergström och Västberg, som anfört:

Skulle inmalningstvång å vete och råg komma att införas, synes enligt vårt

förmenande även de, som hittills varit anhängare av ett system med utförselbevis

för spannmål, hava all anledning att ställa sig betänksamma mot ett bibehållande

av gällande bestämmelser härom. Ty förekomsten av dylika utförselbevis

kan under vissa omständigheter leda till i högsta grad oberäkneliga

verkningar av inmalningstvånget. Sker nämligen, sedan spannmålsnämnden

för en viss inmalningsperiod fastställt inmalningsprocent, export av större

mängder råg eller vete, vilket endast kan ske med tillhjälp av utförselbevis, kan

på här avsedd spannmål åstadkommas en knapphet, som leder till en oskälig

prisstegring. Mot en dylik prisutveckling anger förslaget till inmalningstvång

intet korrektiv. Faran av att utförselbevisen få nu antydd användning ökas

givetvis i samma mån som brödsädesproducenterna bliva organiserade. En naturlig

följd av inmalningstvångets införande bör därför bliva utförselbevisens

avskaffande. Detta bör icke kunna möta några betänkligheter ens från brödsädesproducenternas

sida, enär inmalningstvånget avser att garantera avsättning

av all inhemsk, till människoföda lämpad brödspannmål. Något legitimt

s. 115 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

115

behov av export borde följaktligen icke föreligga. De enda partier råg och

vete, för vilka avsättning kan behöva sökas för annat ändamål än till den inhemska

konsumtionen av brödsäd, skulle vara sådana, som vid tillämpningen

av gällande bestämmelser angående utförselbevis betraktas som marknadsgill

vara, men å andra sidan enligt de föreslagna bestämmelserna örn inmalningstvång

icke kunna anses lämpade för människoföda. Dylik spannmål kan givetvis

endast användas till kreatursfoder. Att med statens stöd åstadkomma,

att denna spannmål till billigt pris säljes till andra länders jordbrukare — och

dessutom till länder, som konkurrera med vårt land örn avsättningen av animaliska

produkter på världsmarknaden — och därigenom undanhålles vårt eget

lands kreatursuppfödare, måste betraktas såsom i hög grad orättvist mot de

senare och såsom en ur nationalekonomiska synpunkter skadlig åtgärd.

På grund härutav föreligger enligt vårt förmenande starka skäl för att, örn

inmalningstvång införes, gällande bestämmelser angående utförselbevis för råg

och vete upphävas, utan att den fastställda tiden för dessa bestämmelsers utlöpande

avvaktas.

Vi hemställa därför,

att riksdagen ville i anledning av motion II: 485 alternativ

2) c) besluta, att förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående

utförselbevis för råg och vete skall upphöra att gälla

från och med den dag, då bestämmelser örn införandet av inmalnings-

och inblandningstvång beträffande vete och råg träda i

kraft.

Vid punkt F.

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, Åkerberg, Sköld, Wigforss,

Pettersson i Hällbacken, Bergström och Västberg, som ansett, att utskottets yttrande

och förslag borde ha följande lydelse:

Det torde vara ovedersägligt, att jordbruksnäringen som helhet betraktad

vid jämförelse med industrin är missgynnad i den nu gällande tulltaxan. Att

så är förhållandet framgick redan av tull- och traktakommitténs utredningar

och bekräftas ytterligare av de undersökningar utskottet låtit företaga. Den

väg till utjämning, som nu, med den ståndpunkt utskottet intagit till förslag

örn höjda tullar å jordbruksprodukter, naturligt erbjuder sig, är en sänkning

av tullsatsen å industriprodukter, som äro förnödenheter för jordbruket. Denna

väg bör nu beträdas och förberedelser härför med största skyndsamhet vidtagas.

Utskottet finner det därför påkallat, att riksdagen genom skrivelse till

Kungl. Maj:t framhåller önskvärdheten av att den sittande tullkommitténs arbete

så påskyndas, att förslag till lättande av jordbrukets tullbörda från industritullar

måtte om möjligt kunna föreläggas 1931 års riksdag.

Utskottet hemställer fördenskull att riksdagen måtte

med avslag å motionen 1:151 och II: 236, såvitt i dessa motioner

yrkats nedsättning av vissa närmare angivna tullsatser,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

i anledning av förenämnda motion samt motionerna II: 231

och 11:328, besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj :t måtte så påskynda det av 1928 års tullkommitté bedrivna

arbetet, att förslag till lättande av jordbrukets tullbörda

från industritullar måtte örn möjligt kunna föreläggas

1931 års riksdag.

Av herr Anderson i Storegården, som hemställt om avslag å förslaget örn

skrivelse till Kungl. Maj :t.

Vid punkt G.

Av herr O. Olsson i Kullenbergstorp, som anfört:

I anledning av vad i motionerna 1:151 och II: 236 yrkats örn vidtagande av

åtgärder mot dumping har utskottet hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville söka åvägabringa förhandlingar

olika länder emellan om åtgärder — eventuellt även åsyftande gemensamt

uppträdande inom Nationernas förbund — mot en genom exportpremier eller

liknande medel åstadkommen dumping.

De sålunda av utskottet förordade förhandlingarna avse, som synes, ett gemensamt

uppträdande — inom eller utom Nationernas förbund — ett flertal

länder emellan. Då jag icke anser denna form för underhandlingar lämplig

i handelspolitiska frågor, hemställer jag,

att riksdagen måtte avslå förevarande motioner, i vad de

avse åtgärder mot dumping.

Vid punkt H.

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, Åkerberg, Wigforss, Pettersson

i Hällbacken, Bergström och Västberg angående utskottets förslag till motivering.

Vid punkt H.

Av herr Sköld, som anfört:

Redan den fördyring av spannmål, som åstadkommes med nu gällande tullsatser,

har bland den del av landets jordbrukare, som huvudsakligen har sin

utkomst av animalisk produktion, åstadkommit stort missnöje. Detta har ytterligare

förstärkts av utförselbevisens verkningar. Skulle nu även ett inmalningstvång

införas, skapas ytterligare underlag för en känsla från denna jordbrukaregrupps

sida av att vara orättvist behandlad av staten.

I den av herr Nilsson i Hörby m. fl. avgivna motionen (11:472 punkt 5) föreslås

som ett medel att i detta avseende skipa rättvisa, att tullrestitution (tullfrihet)

skulle medgivas för importerad brödsäd, som undergått färgning å

s. 117 Kontrollera mot PDF

''Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

117

visst angivet sätt. Om verkningarna av en dylik åtgärd anföra motionärerna

bl. a. följande: »Därmed skulle den anmärkning bortfalla, som från animalieproducenternas

sida under vissa förutsättningar kan göras mot höjda tullar,

att deras produktion fördyras och att de ställas ogynnsamt i förhållande till

sina konkurrenter utomlands. Då särskilt vete kan med fördel användas vid

svinuppfödning, örn priset ligger lågt, bleve fläskproducenterna i stand att

utnyttja de fördelar en riklig världsskörd av vete erbjuder, utan att våra veteodlare

därav behövde lida skada. Man torde nämligen kunna utgå ifrån, att

huvudsakliga anledningen till det nuvarande prekära läget för brödsädsodlingen

är svårigheten att vinna avsättning till rimligt pris för den till människoföda

dugliga spannmålen. I ett eller annat avseende skadad vara torde normalt

få användning vid odlarens egen animaliska produktion, och odlarna synas ej

heller med fog kunna göra anspråk på tullskydd för denna del av spannmålsskörden,

vilken för övrigt i vanliga fall ej spelar större roll.»

Häri kan undertecknad i allt väsentligt instämma, varför jag anser skäl tala

för att åtgärder i motionens syfte vidtagas. Jag är dock icke övertygad örn, att

färgningsförfarandet behöver tillgripas. Andra och bättre utvägar torde, såsom

erfarenheten från Tyskland utvisar, kunna utfinnas. Då frågan dessutom är

av nog så invecklad natur, torde eventuella åtgärder böra föregås av en utredning

genom Kungl. Maj :ts försorg.

På grund av vad nu anförts, hemställes,

att riksdagen ville i anledning av motionen 11:472 punkt 5

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning snarast

möjligt, huruvida och på vad sätt till kreatursföda avsedd

spannmål av råg och vete må kunna tullfritt importeras till

riket.

Vid punkt I av herr Gabrielsson, som yrkat bifall till motionen 1:286.

av herrar Sederholm, Jönsson i Slätåker, Öhman, Gustafsson i Domö, Magnusson

i Tumhult, Pettersson i Bjälbo, Anderson i Storegården och Anderson

i Linköping mot vissa delar av utskottets motivering.

av herrar Per Gustafsson i Benestad och O. Olsson i Kullenbergstorp mot

vissa delar av utskottets motivering.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. A.

P. M. angående jordegendomsvärdenas förändringar fram till år 1928.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Till belysning av jordegendomsvärdenas förändringar under de sista årtiondena

meddelas till en början i efterföljande tabell en översikt över taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet för de år, då allmän fastighetstaxering ägt rum.

För jämförelsens skull angives samtidigt taxeringsvärdet å annan fastighet för

samma år.

Taxeringsvärdet å jordbruksfastighet och annan fastighet, milj. kr.

Jordbruks- Annan

fastighet fastighet

1884 2,241 1,137

1887 2,159 1,281

1890 2,202 1,411

1893 .................. 2,253 1,537

1898 2,354 1,928

1903 .................. 2,598 2,708

1908 .................. 3,022 3,843

1913 .................. 3,480 4,786

1918 5,591 6,470

1922 6,494 9,067

1928 .................. 6,545 11,249

Den ökning, som här framträder i taxeringsvärdena och som från 1884—- 1928 uppgår för jordbruksfastighet till 190 % och för annan fastighet till 900 %,

är, förutom på en faktisk värdestegring, i viss mån beroende på ett efter hand

förbättrat taxeringsförfarande och i samband därmed ett under de senare åren

efter det verkliga värdet närmare anpassat taxeringsvärde.

Vad beträffar förändringarna i detalj i jordbruksfastigheternas taxeringsvärde

under tiden efter 1913, belysas dessa för varje län av efterföljande tabell.

Det framgår av densamma, att, bortsett från Stockholms stad, ökningen

mellan 1913 och 1928 varit störst för de tre nordligaste länen och Älvsborgs

län, som alla fått sina taxeringsvärden mer än fördubblade. Även mellan de

två sista allmänna fastighetstaxeringarna, 1922 och 1928, har inom de allra

flesta län taxeringsvärdet undergått någon ökning. Undantag härifrån bilda

endast dels Stockholms och Göteborgs och Bohus län, dels de utpräglade skogslänen,

Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län. I de båda förstnämnda länen är minskningen föranledd av

nedgång av det egentliga jordbruksvärdet, medan det i de nämnda skogslänen

förnämligast är en nedgång i skogsvärdet, som drivit ned det totala taxeringsvärdet.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

119

Taxeringsvärdet länsvis å jordbruksfastighet åren 1918, 1922 och 1928.

Län

År 1913

År 1922

År 1928

Indextal

(År 1913 = 100)

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

1922

1928

2.7

11.2

9.9

415.1

365.1

151.0

250.1

248.7

165.6

164.6

89.7

163.3

178.4

182.1

198.9

120.2

213.7

227.4

177.9

189.3

204.5

390.7

401.4

191.1

196.3

135.0

251.0

264.3

186.0

195.8

102.3

176.2

186.6

172.2

182.5

; 154.2

272.8

280.5

176.8

181.8

40.0

69.4

72.1

173.6

180.4

62.1

97.7

105.8

157.3

170.3

199.3

330.9

351.1

166.0

176.1

383.7

665.9

700.8

173.6

182.7

120.5

197.7

207.8

164.1

172.4

111.5

198.2

195.5

177.7

175.2

157.2

300.5

316.4

191.2

201.3

183.6

341.8

356.4

186.2

194.2

225.6

393.3

373.1

174.3

165.3

145.4

238.4

243.8

163.9

167.7

105.3

184.2

190.5

174.9

180.9

189.7

390.4

369.0

205.8

194.5

163.1

298.3

308.7

182.8

189.2

164.9

296.2

284.5

179.6

172.5

90.4

265.0

219.5

293.2

242.8

1 103.7

1 283.1

1 266.5

273.0

257.0

74.7

213.5

186.7

285.8

249.8

3,480.3

| 6,493.5

6,545.4

186.6

188.1

Stockholms stad .

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs o. Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

län

Hela riket

För de båda sista taxeringstillfällena finnes möjlighet att uppdela taxeringsvärdet

på jordbruksvärde, skogsvärde och tomt- och industrivärde. Var och en

av dessa delvärden har mellan 1922 och 1928 undergått följande förändringar.

År 1922 År 1928

Milj. kr. Milj. kr.

Jordbruksvärde......... 4,624 4)667

Skogsvärde........... 1,599 1,556

Tomt- och indnstrivärde..... 80_6o

Hela taxeringsvärdet 6,303 6,288

Ökning eller minskning

Milj. kr. %

+ 43 + 0.9

— 43 — 2.7

-15_—19.4

—15 — 0.2

Den här framträdande sänkningen i skogsvärdet torde till övervägande del

vara föranledd av den inträffade nedgången i virkespriserna och alltså vara uttryck

för en faktisk värdeminskning. Däremot torde till ökningen av jordbruksvärdet

ha bidragit den noggrannare uppskattningen av fastighetsvärdet

vid 1928 års fastighetstaxering, på grund varav taxeringsresultaten fran de

båda åren icke torde vara med varandra fullt jämförbara. . o .

Beträffande det i jordbruksfastigheternas taxeringsvärde ingående jordbruksvärdet

har för landsbygden genom särskilda sakkunniga inom finansdepartementet

en bearbetning verkställts, byggd på beredningsnäinndernas uppskattningar,

enligt vilken sagda värde på följande sätt fördelade sig på de däri

ingående delsummorna:

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Totalvärde

Värde per ha.

milj. kr.

kr.

Åker............

. . . 3,711

79.5

1,020

Tomt och trädgård......

... 90

1.9

1,014

Slåtteräng..........

... 84

1.8

162

Ordnad betesäng.......

... 12

0.3

382

Annan betesäng.......

... 98

2.1

130

Skogsmark.........

... 516

11.0

24

Övrig mark.........

... 44

1.0

Värde å bete.........

... 25

0.5

Värde å särskilda förmåner . .

... 87

1.9

Summa jordbruksvärde 4,667 100.0

Den svenska åkerjorden skulle alltså, bortsett från den i städerna belägna,

ha ett värde av 3,711 milj. kr., eller ungefär 4/6 av fastigheternas hela jordbruksvärde.

Den övriga inägojorden spelar vid sidan härav en mycket underordnad

roll. Skogsmarken har ett värde av 516 milj. kr., och lägges härtill

värdet av den växande skogen, 1,556 milj. kr., kommer man för de svenska skogarna

upp till ett värde av 2,072 milj. kr., eller hälften av värdet på all inägojord.

Enligt samma källa uppskattades vid 1928 års allmänna fastighetstaxering

åkerjorden till följande värde i medeltal för varje län:

Värdet per hektar åker på läuens landsbygd enligt 1928 års allmänna fastighetstaxering, kr.

Stockholms

län

......... 905

Göteborgs o. Bohus län

.....1,417

Uppsala

>

......... 753

AIvsborgs >

..... 983

Södermanlands

»

......... 805

Skaraborgs >

..... 830

Östergötlands

........942

Värmlands >

..... 750

Jönköpings

»

......... 898

Örebro »

..... 900

Kronobergs

>

......... 819

Västmanlands >

..... 728

Kalmar

}

........772

Kopparbergs >

.....1,321

Gotlands

>

......... 554

Gävleborgs >

.....1,154

Blekinge

*

.........1,059

Västernorrlands >

.....1,148

Kristianstads

>

........1,179

Jämtlands >

.....1.055

Malmöhus

>

........1,804

Västerbottens >

..... 958

Hallands

.........1,195

Norrbottens >

.....1,111

Då åkerjorden uppskattas i bebyggt skick, är åkerns värde per hektar i

hög grad beroende av den inom varje län rådande jordstyckningen.

En möjlighet att i mera jämförbara siffror följa jordegendomsvärdenas förändringar

under en längre följd av år erbjuder en av Tull- och traktatkommittén

verkställd utredning av saluvärdet per hektar åker inom Östergötlands,

Hallands och Skaraborgs län, byggd på från hypoteksföreningarnas låneakter

och lagfartsprotokollen hämtade uppgifter. Enligt denna utredning, som omfattar

omkring 4,000 försålda egendomar, har saluvärdet per hektar åker utgjort

i medeltal för de tre nämnda länen:

Ar Kr.

1876/78 .............. 583

1879/81 .............. 545

1882/84 ............ 527

1885/87 .............. 516

1888/90 .............. 487

1891/93 .............. 484

1894/96 .............. 528

1897,99 .............. 533

Är

Kr.

1900/02 .......

1903/05 .......

1906/08 .......

1909/11 .......

1912/14.......

1915/17.......

1918/20.......

. Från ett utgångsläge på 583 kr. per hektar åker för perioden 1876/78 sjönk

jordpriset under de närmaste 15 åren oavbrutet och nådde sin lägsta punkt

s. 121 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

121

1891/93 med 484 kr. Denna nedgångsperiod sammanfaller till tiden fullständigt

med det stora prisfallet å spannmål och den därav framkallade jordbrukskrisen;

en närmare sammanställning av priserna på jorden och på dess

produkter visar dock, att den stora prisdepressionen icke förmådde sänka jordpriset

lika lågt som spannmålspriserna. Från mitten av 1890-talet började en

stegring i jordpriset, som sedan oavbrutet fortsatt, från 1915 starkt påskyndad

av penningvärdets allmänna fall till följd av världskriget.1

Över saluvärdet å svensk åkerjord under senare år fram till år 1926 föreligger

en av direktör L. Nanneson för kungl, lantbruksakademien upprättad

statistik. Efter vissa av direktör Nanneson verkställda omräkningar för ernående

i så stor utsträckning som möjligt av jämförbarhet de särskilda åren

emellan utgör värdet per hektar åker i genomsnitt för hela landet följande:

År Kr. Indextal

1914 .................. 750 100

1918 .................... 1,030 137

1920 .................... 1,320 176

1921 .................... 1,100 147

1922 ... •................1,010 133

1923 .................... 980 131

1924 .................... 1,000 133

1926 .................... 990 133

Primärmaterialet för denna statistik utgöres av prisuppgifter, som meddelats

av »med fastighetsmarknaden i sina områden väl förtrogna personer», vilka

utsetts till uppgiftslämnare av resp. hushållningssällskap. Under de tidigare

åren var antalet uppgiftslämnare endast ett fåtal inom varje län, men sedermera

har detta antal utökats och uppgick år 1926 till 558. Såsom av ifrågavarande

undersöknings ledare uttryckligen framhållits, måste emellertid de

ovan återgivna saluvärdena betraktas som tämligen approximativa närmevärden.

På grund av vissa omläggningar i undersökningsmetoden och det under

de tidigare åren till sin omfattning mycket begränsade materialet torde siffrorna

kunna giva endast en ungefärlig bild av saluvärdets förändringar under

den här ifrågavarande perioden.

Även med denna reservation torde likväl ovanstående tabell på ett i stora

drag riktigt sätt återspegla utvecklingen av jordpriserna från tiden vid världskrigets

början. Den högsta prisnivån nåddes år 1920 med 76 % över förkrigspriset;

på de två följande åren sjönk indextalet till 133, varefter detsamma

har bibehållit sig i det närmaste oförändrat fram till år 1926. — Några senare

uppgifter än för år 1926 föreligga icke från ifrågavarande undersökning.

För jordbruk av olika storlek ställer sig enligt samma statistik förändringarna

i åkerjordens saluvärde per hektar på följande sätt:

År Småbruk Bondebruk Storbruk

kr. kr. kr.

1920 .............. 1,420 1,390 1,160

1921 .............. 1,260 1,100 930

1922 .............. 1,140 1,010 870

1923 .............. 1,120 1,000 830

1924 .............. 1,150 1,010 850

1926 .............. 1,150 990 820

Såsom denna sammanställning utvisar, har åkervärdet hela tiden varit högst

vid småbruken och lägst vid de stora egendomarna, under det att bondebruken

intagit en mellanställning. Från 1920 till 1926 har nedgången varit störst för

bondebruk och storbruk (30 %) och minst för småbruken (20 %).

1 Tull- och traktatkommitténs utredningar nr XXIV.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Genom en sammanställning av de från sistnämnda undersökning hämtade

uppgifterna örn åkerjordens saluvärde och det vid 1928 års allmänna fastighetstaxering

åsätta taxeringsvärdet per hektar åker finnes en möjlighet att

bedöma, i vilken mån sistnämnda värde, såsom i gällande författning är föreskrivet,

ansluter sig till de rådande saluvärdena. Såsom redan i det föregående

framhållits, uppgick det åsätta medelvärdet per hektar åker vid den sista

fastighetstaxeringen till 1,020 kr. i genomsnitt för hela landet. Häremot svarar

ett saluvärde per hektar åker av 1,050 kr. enligt lantbruksakademiens förutnämnda

statistik för år 1926. Av den goda överensstämmelsen mellan de

båda uppgifterna synes den slutsatsen kunna dragas, att det taxeringsvärde,

som år 1928 åsattes åkerjorden, nära motsvarade saluvärdet. Undersökas förhållandena

i detta avseende i olika delar av landet, framträda likväl en del

avvikelser mellan taxeringsvärde, och salupris, som synas tyda på att förstnämnda

värde icke över allt lika nära anpassats efter saluvärdet. Inom vissa

län i Götaland, såsom Östergötlands, Kronobergs och Kristianstads län, synes

taxeringsvärdet icke obetydligt understiga gällande saluvärde, medan å andra

sidan i Kopparbergs län och de flesta norrländska län taxeringsvärdet överstiger

saluvärdet med 10—20 %.

Beträffande egendomsvärdenas förändringar under den allra sista tiden hänvisas

till den i närmast följande P. M. framlagda redogörelsen av den genom

utskottets försorg verkställda utredningen angående storleken av köpeskillingar

och taxeringsvärden å under senare år lagfarna fastigheter inom vissa län.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

123

Bil. B.

P. M. angående köpeskillingar och taxeringsvärden för fastigheter å

landsbygden inom vissa län.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

I avsikt att ernå närmare upplysning om växlingarna i jordbruksfastigheternas

saluvärde upptog Särskilda utskottet i sitt utredningsprogram en

statistisk utredning angående köpeskillingar och taxeringsvärden för inom

Malmöhus, Östergötlands, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens

län belägen fast egendom å landet, beträffande vilken lagfart sökts

under åren 1921—1929. För införskaffande av det för utredningen erforderliga

materialet gjordes från utskottet omedelbart hemställan till advokatfiskalerna

i rikets hovrätter, att genom deras förmedling och med anlitande av

vid hovrätterna förefintliga arbetskrafter utdrag måtte verkställas av de i lagfartsprotokollen

förefintliga uppgifterna angående de lagfarna egendomarnas

köpeskillingar och taxeringsvärden samt köpebrevets datum och dag, då lagfart

sökts.

Vid bearbetningen inom utskottets kansli av det från hovrätterna inkomna,

mycket omfattande materialet ha sådana fastigheter helt uteslutits, beträffande

vilka särskilt angivits, att de ej vore jordbruksfastigheter eller i vilkas

köpeskilling värde å lös egendom eller gröda ingick till ej angivet belopp, samt

likaledes, om undantagsförmåner särskilt utfästs vid köpet. Vidare ha fastigheter,

som överlåtits inom säljarens släkt, bearbetats särskilda från övriga

fastigheter, och likaså avsöndrade lägenheter skilda från övriga fastigheter, vilka

därefter till övervägande del torde utgöras av egentliga jordbruksfastigheter.

Det i lagfartsprotokollet för varje fastighet angivna taxeringsvärdet är det,

som gällde året närmast före det, då lagfart å fastigheten söktes. För de

fastigheter, å vilka lagfart sökts under år 1929, grunda sig alltså taxeringsvärdena

på 1928 års allmänna fastighetstaxering, för fastigheter, som lagfarits

något av åren 1928—1923, härleda sig taxeringsvärdena från fastighetstaxeringen

år 1922, och för tidigare lagfarna fastigheter från 1918 års taxering.—■

För att ej avståndet i tiden mellan köpeskilling och taxeringsvärde skulle bliva

alltför stort och jämförbarheten dem emellan därigenom mindre god, ha fastigheter,

vilkas köpebrev varit daterade mera än ett kalenderår före lagfartsåret,

icke medtagits vid bearbetningen.

Undersökningen omfattar inalles något över 40,000 fastigheter med ett sammanlagt

taxeringsvärde av 446 milj. kr.

De vid bearbetningen erhållna resultaten framläggas för vart och ett av de

förutnämnda sex länen och i sammandrag för samtliga ifrågavarande län i

efterföljande tabeller 1 och 2. Med hänsyn till att uppgifterna för det sista

året, 1929, torde erbjuda det största intresset, ha desamma framlagts i mera

detaljerat skick än för övriga år. Fastigheter, varå lagfart sökts under år

1929, ha nämligen i tab. 1 uppdelats på tre grupper, allteftersom köpet ägt

rum under första eller senare halvåret 1929 eller under år 1928, och inom var

och en av dessa grupper äro fastigheterna fördelade dels på egentliga jordbruksfastigheter

och avsöndrade lägenheter, dels på släktköp och icke släktköp.

För fastigheter, varå lagfart sökts under något av de tidigare åren,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

meddelas uppgifterna, för besparing av utrymme, i något mera sammanträngd

form i tab. 2. Någon uppdelning efter tidpunkten för köpets avslutande har

i detta fall icke ansetts nödvändig, lika litet som i tabellen någon åtskillnad

gjorts mellan egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter. För

alla sex länen tillsammantagna komma däremot i den följande textframställningen

uppgifter att särskilt meddelas för var och en av de båda fastighetskategorierna.

Beträffande jämförbarheten mellan de vid undersökningen framkomna uppgifterna

örn fastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden må följande framhållas.

Enligt de för 1922 och 1928 års allmänna fastighetstaxeringar gällande

bestämmelserna skall taxeringsvärdet, med undantag beträffande skogsmark

och växande skog, motsvara fastigheternas allmänna saluvärde. Det har emellertid

av personer, som äro förtrogna med de i detta avseende rådande förhållandena

i skilda delar av landet, framhållits, att även där taxeringsförfarandet

varit mycket noggrant och taxeringsvärdet så nära som möjligt anpassats

efter saluvärdet, full motsvarighet mellan taxeringsvärde och köpeskilling

icke alltid förefinnes. Därest i köpet ingått levande eller döda inventarier

eller växande gröda, skall visserligen värdet härå, då lagfart sökes,

särskilt angivas och har i så fall, som redan nämnts, vid bearbetningen frånräknats

köpeskillingen. Det har emellertid framhållits, att, utan att detsamma

särskilt angives, i köpeskillingen stundom ingår värdet av vissa nyttigheter,

som icke äro inräknade i taxeringsvärdet. Bland sådana nyttigheter ha nämnts

utsådd säd, vissa på egendomen befintliga fasta maskiner o. dyl. samt inneliggande

förråd av foder och gödsel. Värdet härå föranleder i sådana fall en

höjning av köpeskillingen utöver taxeringsvärdet. Det har av sakkunniga

personer uppskattats, att med hänsyn härtill taxeringsvärdet å jordbruksfatigheter

i genomsnitt kan anses ligga omkring 10 % under den normala köpeskillingen.

— Eventuell tillgång på avverkningsbar skog kan även medföra

en stegring av köpeskillingen utöver taxeringsvärdet. Skogen skall vid fastighetstaxeringen

åsättas det värde, som den kan anses äga vid ett rationellt

bedrivet skogsbruk, medan köpeskillingen för densamma ofta röner inverkan

av eventuell möjlighet för köparen att genom avverkning bereda sig en snar,

extra inkomst.

En sammanfattning av de vid ifrågavarande undersökning vunna resultaten

för samtliga sex län lämnas i efterföljande tabell. Det huvudsakliga intresset

knyter sig där likasom i hela undersökningen vid den grupp av de egentliga

jordbruksfastigheterna, som ej gått i köp mellan närskjdda och vilkas köpeskilling

därför kan antagas närmast motsvara egendomarnas saluvärde. Denna

grupp av fastigheter omfattar sammanlagt närmare 29,500 st. Vid en jämförelse

mellan köpeskillingar och taxeringsvärden för ifrågavarande fastigheter

visar det sig, att köpeskillingarna under alla år ligga högre än taxeringsvärdena

men att det överpris, som sålunda betalts för fastigheterna, under de

olika åren varit mycket växlande. Det har varit utan jämförelse störst de två

första åren, 1921 och 1922. Taxeringsvärdet för de under nämnda år lagfarna

fastigheterna härleder sig från 1918 års fastighetstaxering, vid vilken det

åsätta taxeringsvärdet torde ha avsevärt understigit det å den allmänna marknaden

rådande, höga fastighetsvärdet. Under åren närmast efter 1920 ägde

jämsides med stigande penningvärde en stark nedgång rum i fastigheternas

värde, och denna nedgång avspeglar sig i tabellen i de fallande procenttal, som

angiva det å fastigheterna erlagda överpriset i förhållande till deras taxeringsvärde.

Detta överpris uppgick för de under år 1921 lagfarna fastigheterna

till icke mindre än 54.6 % av taxeringsvärdet men sjönk det följande året till

35.2 % och år 1923 till 22.0 %. Anledningen till nedgången under sistnämnda

år har varit icke endast den nämnda nedgången i fastighetsvärdet utan även

s. 125 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

125

Köpeskillingar och taxeringsvärden. Sammandrag för samtliga sex län.

Ej släktköp

Släktköp

Antal

fas-

tighe-

ter

Köpe-

skil-

lingar

1,000

kr.

Taxe-

rings-

vården

1,000

kr.

Över- eller under- pris

Intal

fas-

tighe-

ter

Köpe-

skil-

lingar

1,000

kr.

Taxe-

rings-

vården

1,000

kr.

Över- eller un- derpris

1,000 kr.

i % av

tax. v.

1,000

kr.

i % av

tax.v.

Egentliga jordbruks- [

1

fastigheter.

Lagfarter år 1929:

Köp avel. 2:a halvåret 1929

570

5,975.7

5,575.8

+ 399.9

+ 7.2 %

144

970.7

1,106.7

-136.0

-12.3 %

1,250

18,282.1

15,833.7

+ 2,448.4

+ 15.5%

326

3,031.8

3,041.8

- 10.0

- 0.3%

. > år 1928 ....

745

9,575.9

8,393.6

+ 1,182.3

+ 14.1 %

167

1,102.8

1,262.8

-160.0

-14.5 %

Lagfarter 1928 .....

3,245

44,944.7

37,245.0

+ 7,699.71+ 20.7%

656

5,876.5

5,913.4

- 36.9

- 0.6%l

“> 1927 .....

2,966

49,075.1

40,717.5

+ 8,357.6!+ 20.5%

596

5,534.1

5,547.0

- 12.9

- 0.2%

, 1926 .....

3,394

47,824.7

39,220.4

+ 8,604.3 + 21.9%

682

5,713.1

5,835.4

-122.3

- 2.1 •/.

, 1925 .....

3,333

52,037.3

43,503.9

+ 8,533.4

+ 19.6%

502

5,313.9

5,268.6

+ 45.3

+ 0.9 %

, 1924 .....

3,493

53,866.1

44,970.9

+ 8.895.2

+ 19.8%

439

4,904.1

5,169.2

-265.1

- 5.1%

> 1923 .....

3,474

56,788.5

46,563.3

+ 10,225.2

+ 22.0%

429

4,534,3

4,770.0

-235.7

- 5.0%

> 1922 .....

3.495

60,753.6

44,928.1

+15,825.5

+ 35.2%

503

4,679.5

4,436.4

+ 243.1

+ 5.5%

» 1921 .....

3,517

71,349.1

46,140.8

+ 25,208.3

+ 54.6%

585

5,370.4

4,665.4

+ 705.0

+ 15.1 %

Avsöndrade lägenheter.

Lagfarter år 1929:

Köp avel. 2:a halvåret 1929

208

1,260.6

1,073.7

+ 186.9

+ 17.4%

16

35.4

36.5

- 1.1

- 3.0%

» > lista > 1929

341

1,856.5

1,562.1

+ 294.4

+ 18.8%

30

125.3

115.3

+ 10.0

+ 8.7%

> » år 1928 ....

161

984.0

838.6

+ 145.5

+ 17.3%

8

63.4

62.6

+ 0.8

+ 1.3%

Lagfarter 1928 .....

550

3,022.1

2,331.1

+ 691.0

+ 29.7%

43

198.6

202.4

- 3.8

- 1.8%

” . 1927 .....

733

4,498.4

3,411.5

+ 1,086.9

+ 31.9%

50

116.1

112.0

+ 4.1

+ 3.6%

» 1926 .....

632

4,397.7

3,229.5

+ 1,168.2

+ 36.2%

31

124.6

115.9

+ 8.7

+ 7.5%

» 1925 .....

604

3,921.9

3,028.4

+ 893.5

+ 29.5%

32

79.7

79.9

— 4.2

— 5.3%

. 1924 .....

619

3,907.0

3,007.1

+ 899.9

+ 29.9%

25

100.0

92.9

+ 7.1

+ 7.6%

> 1923 .....

541

3,328.3

2,897.1

-f 430.4

+ 14.9%

21

49.8

60.6

- 10.8

-17.8 %

. 1922 .....

471

3,064. C

1,772.4

+ 1,291.4

+ 72.8%

24

77.9

41.4

+ 36.5

+ 87.7%

. 1921 .....

354

3,138.C

1,561.4

+ 1,576.4

+ 101.0%

11

26+

21.8

+ 4.8

+ 21.4 %

höjda taxeringsvärden vid 1922 års allmänna fastighetstaxering. Under de

sex år, eller närmare angivet 1923—1928, då det vid denna taxering åsätta

värdet’gällde för de lagfarna fastigheterna, har överpriset med mycket små

variationer hållit sig omkr. 20 %. — För de under år 1929 lagfarna fastigheterna

gällde återigen ett nytt taxeringsvärde, åsatt vid 1928 års allmänna

fastighetstaxering, då, såsom i P. M. Bil. A. påvisats, genom ett noggrannare

taxeringsförfarande en anpassning uppåt ägt rum av taxeringsvärdena till

närmare överensstämmelse med saluvärdet, överpriset utgjorde vid köp, som

avslutats under år 1928, 14.1 % av taxeringsvärdet och vid köp avslutade under

första halvåret 1929 15.5 % av samma värde, men hade vid köpen under senare

halvåret 1929 sjunkit till 7.2 %. Den sistnämnda nedgången torde få anses

som ett uttryck för det under sista tiden försämrade ekonomiska läget för jordbruksnäringen

och därav föranledd nedgång i fastighetsvärdet.

För de i samma tabell upptagna avsöndrade lägenheterna har utvecklingen i

ifrågavarande avseende varit i huvudsak likartad, överpriset har dock för dessa

lägenheter genomgående varit högre än för de egentliga jordbruksfastighe
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

terna, varjämte för lägenheterna någon nedgång icke kan iakttagas vid köpen

under sista halvåret 1929.

De s. k. släktköpen, vid vilka i många fall köpeskillingen torde bestämmas

efter andra grunder än gällande saluvärde, visa i regel lägre köpeskillingar

än taxeringsvärden.

De i tab. 1 och 2 framlagda detaljsiffrorna för vart och ett av de sex länen

visa i stort sett samma tendens som de här ovan diskuterade genomsnittssiffrorna

för alla län tillsammantagna, med lägre köpeskilling i förhållande till

taxeringsvärdet, ju senare köpet avslutats. Endast Västerbottens län intager

i detta avseende^en från de övriga avvikande ställning; köpeskillingen ligger

där lägst i förhållande till taxeringsvärdet under åren 1924—1927, sannolikt

på grund av de vid 1922 års fastighetstaxering åsätta höga taxeringsvärdena

å skogen. — över- eller underprisets relativa storlek i jämförelse med taxeringsvärdet

belyses för de fastigheter, varå lagfart sökts under det sista året,

av efterföljande tabell, vari medtagits egentliga jordbruksfastigheter, som ej

sålts till närskylda.

Lagfarter år 1929:

Malmohus län . .

Östergötlands län .

Skaraborgs län . .

Västmanlands län

Gävleborgs län '' .

Västerbottens län

Köp, avslutade

år 1928

*

. . + 13.1

. . + 7.6

. . 4- 28.5

. . + 15.5

. . +0.9

. . +4.1

Köp avslutade

lia halvåret 1929

%

+ 14.6

+ 20.4

+ 28.7

+ 7.7

+ 4.2

+ 11.6

Köp, avslutade

2:a halvåret 1929

%

+ 10.4

+ 11.5

+ 14.1

+ 5.6

- 5.1

+ 1.2

Variationerna mellan de olika länen i avseende på över- eller underprisets

relativa storlek äro, såsom av ovanstående framgår, avsevärda. Länens ställning

i detta avseende förklaras till en del av den ojämnhet i fastighetstaxeringen,

som, enligt en inom finansdepartementet verkställd undersökning av taxeringsutfallet

ar 1928, faktiskt räder mellan vissa län och sorn bl. a. framträder

för Skaraborgs län i en anmärkningsvärt låg och för Gävleborgs län i en anmärkningsvärt

hög taxering i förhållande till saluvärdet. I övrigt framträder

i ovanstående tabell för de flesta län en tendens till högre köpeskillingar

vid köp, som avslutats under första halvåret 1929, än vid de under år 1928

avslutade köpen. Då de sistnämnda till allra största delen avslutats under

senare halvåret 1928, är det icke uteslutet, att den anmärkta olikheten kan

stå i samband med de olika årstiderna för köpens avslutande.

Taxeringsvärde

i medeltal per fastighet,

1,000 kr:

Köp, avslutade

Köp, avslutade

Köp,

avslutade

år 1928

Ira halvåret 1929

2:a halvåret 1929

a)

b)

a)

b)

a)

b)

Malmöhus län . . .

. . 13.5

25.5

13.7

24.9

9.2

14.9

Östergötlands län .

. . 18.4

37.8

15.5

24.9

7.0

30.5

Skaraborgs län . .

. . 7.0

26.0

8.2

16.6

5.1 •

31.6

Västmanlands län .

. . 9.1

15.0

16.4

44.5

9.3

11.2

Gävleborgs län . .

. . 8.3

12.9

7.2

13.1

9.0

13.0

Västerbottens län .

. . 4.8

5.0

7.6

4.4

4.5

5.3

Anm. Grupp a omfattar fastigheter med köpeskilling större än taxeringsvärdet, grupp b fastigheter

med köpeskilling lägre än samma värde.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

127

Tab. 1. Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts år 1929.

a) Egentliga jordbruksfastigheter; ej släktköp.

Malmöhus län:

Köpesk. större än tax.-v.

» lika med » >

i lägre än > »

Summa

Över- eller underpris . .

D:o i % av taxeringsvärdet

Östergötlands län:

Köpesk. större än tax.-v.

> lika med > >

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .

D:o i % av tax.-v. . . .

Skaraborgs län:

Köpesk. större än tax.-v.

> lika med » »

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .

D-o i % av tax.-v. . . .

Västmanlands län:

Köpesk. större än tax.-v.

> lika med > >

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .

D:o i % av tax.-v. . . .

Gävleborgs län:

Köpesk. större än tax.-v.

> lika med » >

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .

D:o i % av tax.-v. . . .

Västerbottens län:

Köpesk. större än tax.-v.

» lika med > »

> lägre än » >

Summa

Över- eller underpris . .

D:o i % av tax. v. . . .

Samtliga sex län:

Köpesk. större än tax.-v.

» lika med > >

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .

D:o i % av tax.-v. . . .

Köp, avslutade år 1928

Köp, avslutade 1

året 1929

a halv-

Köp, avslutade 2:

året 1929

a halv-

Taxe-

Taxe-

Taxe-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

fastig-

skillingar,

värden,

fastig-

skillingar,

vården,

fastig-

skillingar,

vården,

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

kr.

kr.

kr.

129

2,216.5

1,736.2

314

5,341.2

4,295.0

120

1,426.2

1,102.3

15

187.3

187.3

41

381.1

381.1

10

310.3

310.3

33

724.5

841.8

58

1,288.7

1,444.0

40

477.9

594.1

177

3,128.3

2,765.3

413

7,011.0

6,120.1

170

2,214.4

2,006.7

+ 363.0

+

890.9

+ 207.7

+ 13.1 %

+

14.6%

+ 10.4%

50

1,110.4

918.6

141

2,823.8

2,181.9

54

531.5

380.0

5

''243.1

243.1

15

148.5

148.5

9

39.4

39.4

13

424.9

491.2

23

522.5

573.2

20

576.7

609.6

68

1,778.4

1,652.9

179

3,494.8

2,903.6

83

1,147.6

1,029.0

+ 125.5

+

591.2

+ (118.6

+ 7.6%

+

20.4%

+ 11.5%

194

2,007.9

1,351.1

194

2,283.9

1,587.3

60

428.2

308.2

14

114.0

114.0

9

29.2

29.2

4

119.1

119.1

22

493.8

570.9

30

409.1

498.0

7

193.1

221.5

230

2,615.7

2,036.0

233

2,722,2

2,114.5

71

740.4

648.8

+ 579.7

+

607.7

+ 91.6

+ 28.5%

+

28.7 %

+ 14,1 %

35

434.7

318.3

73

1,413.6

1,198.2

20

240.0

185.2

2

50.8

50.8

—

—

—

5

77.2

77.2

10

114.1

149.9

25

1,075.8

1,112.5

11

89.2

122.9

47

599.6

519.0

98

2,489.4

2,310.7

36

406.4

385.S

+ 80.6

+

178.7

+ 21.1

+ 15.5%

+

7.7%

+ 5.6 %

39

434.2

324.2

74

715.1

533.7

40

441.4

360.4

5

40.1

40.1

17

194.2

194.2

17

159.0

159.0

30

282.7

386.0

44

447.6

574.7

30

262.6

390.0

74

757.0

750.3

135

1,356.9

1,302.6

87

863.0

909.4

+ 6.7

+

54.3

- 46.4

+ 0.9 %

+

4.2%

- 5.1 %

57

401.2

275.5

88

880.2

664.6

49

310.0

218.5

24

55.7

55.7

29

88.6

88.5

10

39.8

39.8

68

240.0

338.9

75

239.1

329.1

64

254.1

338.3

149

696.9

670.1

192

1,207.8

1,082.2

123

603,9

596.6

+ 26.8

+

125.6

+ 7.3

+ 4.1 %

+

11.6%

+ 1,2%

504

6,604.9

4,923.9

884

13,457.8

10,460.7

343

3,377.3

2,554.6

65

''691.0

691.0

lil

841.5

841.5

55

744.8

744.8

176

2,279.0

2,778.7

255

3,982.8

4,531.6

172

1,853.6

2,276.4

745

9,575.9

8,393.6

1,250

18,282.1

15,883.7

570

5,975.7

5,575.8

+ 1,182.8

+

2,448.4

+ 399.9

+ 14.1 %

1 +

15.6%

+ 7.2%

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tält). 1 (forts.) Köpeskillingar och taxeringsvärden ä på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts under år 1929.

b) Egentliga jordbruksfastigheter; släktköp.

Köp,

avslutade år 1928

Köp, avslutade lia halv- året 1929

Köp, avslutade 2:a halv- 1

året 1929

Antal

fastig-

heter

Köpe- skillingar,

1,000 kr.

Taxe-

rings-

värden,

1,000

kr.

Antal

fastig-

heter

Köpe- skillingar,

1,000 kr.

Taxe-

rings-

värden,

1,000

kr.

Antal

fastig-

heter

Köpe- skillingar,

1,000 kr.

Taxe-

rings-

värden,

1,000

kr.

Malmöhus län.....

Över- eller underpris .

D:o i % av tax.-v. . .

20

331.4

- 59.9

— 15.3 %

391.3

54

819.4

+ 26.0

+ 3.3 %

793.4

27

413.3

- 17.4

— 4.0%

430.7

Östergötlands län ....

Över- eller underpris .

D:o i % av tax-.v. . .

9

135.0

+ 7.0

+ 5.5%

128.0

25

479.3

+ 42.0

+ 9.6 %

437.3

6

54.1

+ 15.4

+ 4.0 %

38.7

Skaraborgs län.....

Över- eller underpris .

D''o i % av tax.-v. . .

28

143.5

+ 5.3

+ 3.8 %

138.2

66

871.3

+ 102.5

+ 13.3%

768.8

19

93.9

- 0.6

— 0.6 %

94.5!

Västmanlands län . . .

Över- eller underpris .

D:o i % av tax.-v. . .

11

100.4

- 14.0

— 12.2%

114.4

17

231.5

+ 9.5

+ 4.3 %

222.0

12

114.4

- 12.2

- 9.7%

126.6

Gävleborgs län.....

Över- eller underpris .

D:o i % av tax.-v. . .

22

125.6

- 14.7

- 10.6%

140.2

56

335.5

- 83.6

- 11.1%

419.1

19

91.8

- 39.1

— 29.9%

130.9

Västerbottens län ....

Över- eller underpris .

D:o i % av tax.-v. . .

77

267.0

- 83.7

- 23.9%

350.7

108

294.8

- 106.4

— 26.5%

401.2

61

203,2

- 82.1

— 28.8%

285.3

Samtliga sex län ....

Över- eller underpris .

D:o i % av tax.-v. . .

lfi7

1,102.8

- 160.0

- 14.5%

1.262.8

326

3,031.8

- 10.0

- 0.3%

3,041.8

144

970.7

- 136.0

- 12.3%

1,106.7

Såsom i inledningen framhållits, ha fastigheterna vid bearbetningen fördelats

på tre grupper, allteftersom köpeskillingen varit större, lika med eller lägre

än taxeringsvärdet. Med användande av de härvid erhållna uppgifterna ha i

tabell å sid. 127 uträknats taxeringsvärdet i medeltal per fastighet för den

första och den sista av de nämnda tre grupperna. Tabellen omfattar egentliga

jordbruksfastigheter, varå lagfart sökts år 1929 och som ej sålts till närskylda.

Huru än de genomsnittliga taxeringsvärdena växla inom de särskilda länen,

framträder dock överallt, med ett enda undantag, det gemensamma draget, att

fastigheter, tillhörande grupp b, d. v. s. med köpeskilling lägre än taxeringsvärdet,

ha ett avsevärt större medelvärde än fastigheter med köpeskilling överstigande

samma värde. Detta visar, att det i allmänhet är de större fastigheterna,

som i jämförelse med taxeringsvärdet sålts med förlust, medan å

andra sidan de fastigheter, för vilka överpris erhållits, i genomsnitt äro mindre.

Det visar sig även, att under det andra halvåret 1929 en förskjutning inträffat

inom den senare gruppen till ett mindre genomsnittligt taxeringsvärde, d. v. s.

under den allra sista tiden ha de fastigheter, som kunnat säljas med vinst, i

ä,nnu högre grad än tidigare utgjorts av övervägande små fastigheter.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

129

Tab. 1 (forts.) Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts år 1929.

c) Avsöndrade lägenheter.

Köp, avslutade år 1928

Köp, avslutade lia halv- året 1929

Köp, avslutade 2:a halv- året 1929

Taxe-

Taxe-

Taxe-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

fastig-

skillingar,

värden,

fastig-

skillingar,

vården,

1,000

fastig-

skillingar,

vården,

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

heter

1,000 kr.

kr.

kr.

kr.

Malmöhus län:

Ej släktköp......

106

760.3

637.6

219

1,366.4

1,120.5

122

909.6

787.8

Över- eller underpris . .

+ 122.8

+ 245.9

69.8

+ 121.8

14.6

Släktköp .......

5

34.4

30.0

14

80.5

6

16.8

Över- eller underpris . .

+ 4.4

+ 10.7

+ 2.2

Östergötlands län:

Ej släktköp......

2

12.3

L1.4

Över- eller underpris . .

+ 0.9

—

—

—

—

—

—

Släktköp .......

—

—

~

~

Skaraborgs län:

Ej släktköp......

Släktköp.......

_

Västmanlands län:

Ej släktköp......

14

71.7

59.6

30

162.5

125.3

20

97.5

73.7

Över- eller underpris . .

+ 12.1

+ 37.2

+ 23.8

3.9

Släktköp .......

1

15.0

19.6

7

25.6

27.4

2

3.4

Över- eller underpris . .

— 4.6

- 1.8

0.5

Gävleborgs län:

Ej släktköp......

23

114.8

104.2

51

242.6

230.5

34

137.7

119.0

Över- eller underpris . .

+ 10.6

+ 12.1

12.6

+ 18.7

13.3

Släktköp .......

2

14.0

13.0

6

16.7

5

12.4

Över- eller underpris . .

+ 1.0

+ 4.1

- 0.9

Västerbottens län:

Ej släktköp......

16

24.9

25.8

41

85.0

85.8

32

115.8

93.2

Över- eller underpris . .

— 0.9

0.8

5.5

+ 22.6

4.7

Släktköp .......

—

—

—

3

2.5

3

2.8

Över- eller underpris . .

- 3.0

- 1.9

Samtliga sex län:

Ej släktköp......

161

984.0

838.6

341

1,856.6

1,562.1

208

1,260.6

1,073.7

Över- eller underpris . .

+ 145.6

+ 294.4

+ 186.9

D:o i % av tax.-v. . . .

+ 17.4

18.8

17.4

Släktköp .......

8

63.4

62.6

30

125.3

115.3

16

35.4

36.5

Över- eller underpris . .

+ 0.8

+ 10.0

- 1.1

D:o i % av tax.-v. . . .

+ 1.8

+ 8.7

- 3.0

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2. Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

a) Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter; ej släktköp.

Lagfart sökt är 1921

Lagfart sökt är 1922

Lagfart sökt år 1923

Taxe-

Taxe-

Taxe-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

fastig-

skillingar

värden

fastig-

skillingar

värden

fastig-

skillingar

värden

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

kr.

kr.

kr.

Malmöhus län:

Köpesk. större än tax.-v.

1,247

27,432.7

15,701.0

1,467

24,335.8

14,704.9

1196

18,068.1

13,217.6

» lika med »

39

326.9

326.9

46

516.0

516.0

79

926.3

926.3

> lägre än »

63

1,314.2

1,525.2

102

1,624.4

2,200.1

191

4,178.3

5,355.2

Summa

1,349

29,073.8

17,553.1

1615

26,476.2

17,421.0

1466

23,172.7

19,499.1

Över- eller underpris . .

+ 11,520.7

+ 9,055.2

+ 3,673.6

D:o i % av tax.-värdet .

+ 65.6 %

+ 52.0%

+ 18.8 %

Östergötlands län:

Köpesk. större än tax.-v.

483

12,285.3

7,432.5

365

8,445.1

6,013.9

436

10,222.4

7,694.6

» lika med »

18

248.4

248.4

23

540.6

540.6

27

223.6

223.6

> lägre än >

48

1,242.0

1,958.4

74

2,263.0

2,805.6

70

1,848.6

2,162.3

Summa

549

13,775.7

9,639.3

462

11,248.7

9,360.1

533

12,294.6

10,080.5

Över- eller underpris . .

+ 4,136.4

+1,888.6

+ 2,214.1

D:o i % av tax.-värdet .

+ 42.9 %

+ 20.2%

+ 22.0%

Skaraborgs län:

Köpesk. större än tax.-v.

646

13,446.4

7,336.3

552

8,727.5

5,223.0

596

7,487.6

4,866.1

» lika med »

27

178.1

178.1

23

666.6

666.6

26

752.8

752.8

> lägre än >

22

199.7

229.2

61

2,588.9

3.163.8

77

1,881.3

2,281.4

Summa

695

13,824.2

7,743.6

636

11,983.0

9,053.4

699

10,121.7

7,900.3

Över- eller underpris . .

+ 6,080.6

+ 2,929.6

+ 2,221.4

D:o i % av tax.-värdet .

+ 78.5 %

+ 32.4%

+ 28.1%

Västmanlands län:

Köpesk. större än tax.-v.

277

6,889.5

4,262.2

257

5,002.1

3,296.1

269

4,479.5

3,200.2

> lika med >

13

111.9

111.9

16

354.0

354.0

18

166.5

166.5

> lägre än »

22

2,346.1

3,301.7

34

1,840.5

2,330.3

60

1,403.1

1,568.3

Summa

312

9,347.5

7,675.8

307

7.196.6

5,980.4

347

6,049.1

4,935.0

Över- eller underpris . .

+ 1,671.7

+ 1,216.2

+ 1,114.1

D:o i % av tax.-värdet .

+ 21.8%

+ 20.3%

+ 22.6%

Gävleborgs län:

Köpesk. större än tax.-v.

374

4,480.8

2,069.9

346

4,085.9

2,061.1

278

4,412.3

2,493.2

» lika med >

37

237.6

237.6

31

216.3

216.3

42

247.0

247.0

» lägre än »

31

290.2

443.9

51

551.2

687.1

163

1,313.8

1,843.4

Summa

442

5,008.6

2.751.4

428

4,853.4

2,964.5

483

5,973.1

4,583.6

Över- eller underpris . .

+ 2,257.2

4-1,888.9

+1.389.5

|

D:o i % av tax.-värdet .

+ 82.0%

+ 63.7 %

+ 30. S %

Västerbottens län:

Köpesk. större än tax.-v.

332

2,734.3

1,379.6

285

1,388.5

889.1

204

1,392.5

961.2

> lika med >

59

324.4

324.4

41

143.8

143.8

75

337.9

337.9

v lägre än >

133

398.6

635.2

191

527.4

888.4

208

775.2

1,163.6

Summa

524

3,457.3

2,339.2

517

2,059.7

1,921.3

487

2,505.6

2,462.7

Över- eller underpris . .

+ 1,118.1

+ 138.4

+ 42.9

D:o i % av tax.-värdet .

+ 47.8%

+ 7.2 %

+ 1.8 %

Samtliga sex län:

Köpesk. större än tax.-v.

3,359

67,269.0

38,181.6

3,272

51,984.9

32,188.1

2,979

46,062.4

32,432.9

> lika med »

193

1,427.3

1,427.3

180

2,437.3

2,437.3

267

2,654.1

2,654.1

> lägre än >

319

5,790 8

8,093.6

513

9,395.4

12,075.3

769

11,400.3

14,374.2

Summa

3,871

74,487.1

47,702.4

3,965

63,817.6

46,700.7

4,015

60,116.8

49,461.2

Över- eller underpris . .

+ 26,784.7

+17,116.9

+10,655.6

D:o i % av tax.-värdet .

+ 56.1 %

+ 37.5%

+ 21.5%

s. 131 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

131

Tab. 2 (forts.) Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

a) Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter; ej släktköp.

Lagfart sökt år 1924

Lagfart sökt år 1925

Lagfart sökt år 1926

Taxe-

Taxe-

Taxe-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

fastig-

skiliingar

värden

fastig-

skiliingar

vården

fastig-

skiliingar

vården

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

kr.

kr.

kr.

Malmöhus län:

Köpesk. större än tax .-v.

1,430

19,088.7

13,730.0

1,405

21,255.2

15,204.3

1,544

22,142.1

15,585.6

> lika med »

106

1,477.5

5,292.3

1,477.5

85

727.5

727.5

113

860.2

860.2

» lägre än >

215

6,166.0

163

4,816.6

6,041.4

207

2,972.4

3,704.6

Summa

1,751

25,858.5

21,373.5

1,653

26,799.3

21,973.2

1,864

25,974.7

20,150.4

Över- eller underpris . .

+ 4,485.0

+ 4,826.1

+ 5,824.3

D:o i % av tax.-värdet .

+ 21.0 %

+ 22.0 *

+ 28.9%

Östergötlands län:

Köpesk. större än tax.-v.

447

9,559.1

6,969.5

369

7,381.5

5,223.5

353

6,522.8

4,301.6

> lika med »

35

381.9

381.9

24

315.9

315.9

25

311.8

311.8

> lägre än >

73

1,949.6

2,510.1

69

1,485.8

1,795.4

68

1,437.8

1,737.4

Summa

555

11,890.6

9,861.5

462

9,183.2

7,334.8

446

8,272.4

6,350.8

Över- eller underpris . .

+ 2,029.1

+1,848.4

+ 1,921.6

D:o i % av tax.-värdet .

+ 20.6 %

+ 25.2 *

+ 30.3%

Skaraborgs län:

Köpesk. större än tax.-v.

529

7,140.1

4,587.2

518

6,967.6

4,715.7

485

5,859.1

3,994.3

> lika med >

23

58.4

58.4

29

204.1

204.1

22

150.9

150.9

> lägre än »

58

1,832.0

2,257.8

60

1,305.0

1,751.7

70

2,224.0

2,665.4

Summa

610

9,030.5

6,903.4

607

8,476.7

6,671.5

577

8,234.0

6,810.6

Över- eller underpris . .

+ 2,127.1

+1,805.2

+1.423.4

D:o i % av tax.-värdet .

+ 30.8 %

+ 27.1%

+ 20.9 %

Västmanlands län:

Köpesk. större än tax.-v.

191

2,931.7

2,100.8

301.6

181

3,537.3

2,538.0

157

2,762.7

1,918.9

> lika med >

19

301.6

18

276.5

276.5

20

360.8

360.8

> lägre än »

45

1,058.5

1,347.4

42

572.0

701.3

47

609.5

774.9

Summa

255

4,291.8

3,7498

241

4,3S5.8

3,515.8

224

3,733.0

3,054.6

Över- eller underpris . .

+ 542.0

+ 870.0

+ 678.4

D:o i % av tax.-värdet .

+ 14.6*

+ 24.7 %

+ 22.2%

Gävleborgs län:

Köpesk. större än tax.-v.

262

3,127.8

1,903.2

230.7

272

2,938.1

2,1732.

224

2,114.3

1,490.8

> lika med >

53

230.7

63

907.7

907.7

62

299.4

299.4

• lägre än >

188

1,228.5

1,689.1

153

1,015.0

1,494.9

150

1,583.0

2,074.1

Summa

503

4,587.0

3,823.0

488

4,860.8

4,575.8

436

3,996.7

3,864.3

Över- eller underpris . .

+ 764.0

+ 285.0

+ 132.4

D:0 i % av tax.-värdet .

+ 20.0%

+ 6.2%

+ 3.4%

Västerbottens län:

Köpesk. större än tax.-v.

154

996.9

692.1

170

1.012.0

736.5

168

878.9

646.1

• lika med >

68

324.9

324.9

90

488.8

488.8

74

256.4

256.4

» lägre än >

216

792.8

1,249.9

226

752.7

1,235.9

237

876.3

1,316.7

Summa

438

2,114.6

2,266.9

486

2,253.6

2,461.2

479

2,011.6

2,219.2

Över- eller underpris . .

- 152,3

- 207.7

- 207.6

D:o i % av tax.-värdet .

- 6.7 %

— 8.4 %

- 9.4%

Samtliga sex län:

Köpesk. större än tax.-v.

3,013

42,844.3

29,982.8

2,915

43,091.7

30,591.2

2,931

40,279.9

27,937.3

> lika med >

304

2,775.0

2,775.0

309

2,920.5

9,947.1

2,920.4

316

2,239.6

2,239.4

> lägre än >

795

12,153.7

15,220.2

713

13,020.7

779

9,703.0

12,273.2

Summa

4.112

57,773.0

47,978.0

3.937

55,959.8

46,532.0

4,026

52,222.4

42,449.9

Över- (dier underpris .

+ 9,794.9

+ 9,427.0

+ 9,772.5

lito i % av tax.-värdet .

+ 20.4 %

+ 20.8 %

-t* 23.0 %

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tali. 2 (forts.). Köpeskillingar och taxeringsTärden å på landsbygden

belägna fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter; ej släktköp.

Lagfart sökt år 1927

Lagfart sökt år 1928

Antal

Köpe-

Taxe-

Antal

Köpe-

Taxe-

fastig-

skillingar

fastig-

skillingar

värden

1,000 kr.

heter

1,000 kr.

1,000 kr.

heter

1,000 kr.

Malmöhus län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

1,148

19,063.9

13,779.7

1,130

16,921.9

12,135.7

> lika med >

70

643.6

643.6

86

623.6

623.6

> lägre än >

148

4,042.2

4,810.9

187

3,241.0

3,898.4

Summa

1.366

23,749.7

19,284 2

1,403

20,786.5

16,657.7

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 4,515.5

+ 23.5 %

+ 4,128.8

+ 24.8%

Ostergötlands län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

435

8,349.7

5,824.4

392

7,451.4

5,211.0

> lika med >

25

563.7

563.7

38

245.3

245.3

> lägre än >

89

2,117.6

2,754.1

77

2,175.6

2,566.1

Samma

549

11,031.0

9,142.2

507

9,872.3

8,022.4

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

*4-1,888.8

+ 20.7 %

+ 1,849.9

+ 23,1%

Skaraborgs län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

531

7,686.5

4,998.1

469

5,986.4

4,224.3

» lika med »

30

148.1

148.1

62

344.2

344.2

> lägre än »

70

1,262.5

1,641.6

73

1.C87.6

1,347.4

Summa

631

9,097.1

6,787.8

604

7,418.2

5,915.9

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 2,309.3

+ 34.0 %

+ 1,502.3

+ 25.4%

Västmanlands län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

199

2,704.9

1,951.7

170

2,182,5

1,589.7

> lika med »

34

690.4

690.4

25

299.0

299.0

» lägre än >

50

772.3

982.9

59

927.1

1,180.8

Summa

283

4,167.6

3,625.0

254

3,408.6

3,069.5

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 542.6

+ 15.0%

+ 339.1

+ 11.1 %

Gävleborgs län:

191

249

Köpesk. större än taxeringsvärdet

2,134.4

1,555.7

2,608.9

1,849.8

> lika med »

61

333.0

333.0

70

477.0

477.0

» lägre än »

120

854.9

1,202.9

102

840.5

1,104.7

Summa

372

3,322.3

3,091.6

421

3,926.4

3,481.6

Över- eller underpris......

D.o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 230.7

+ 7.5 %

+ 494.9

+ 14.4%

Västerbottens län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

213

1,275.3

881.8

266

1,436.1

1,005.3

> lika med >

59

253-6

253.6

69

254.0

254.0

> lägre än >

226

676.9

1,112.8

271

864.7

1,219.8

Summa

498

2,205.8

2,248.2

606

2,554.8

2,479.1

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

- 42.4

- 1.9 %

+ 75.7

+ 3.1 %

Samtliga sex län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

2,717

41,214.7

28,991.4

2,676

36,587.2

26,015.8

> lika med »

279

2,632.4

2,632.4

350

2,243.1

2,243.1

> lägre än >

703

9,726.4

12,505.2

769

9,136.5

11,317.2

Summa

3,699

53,573.5

44,129.0

3,795

47.9668

39,5761

Över- eller underpris......

D.o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 9,444.5

+ 21.4%

+ 8,390.7

+ 21.2%

s. 133 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

133

Tab. 2 (forts.)- Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden

belägna fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

b) Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter: släktköp.

Anta]

fastig-

heter

Köpe- skillingar

1,000 kr.

Taxe- rings- värden

1,000 kr.

Antal

fastig-

heter

Köpe- skillingar

1,000 kr.

Taxe- rings- värden

1,000 kr.

Lagfart sökt år 1921.

Lagfart sökt år 1922.

Malmöhus län.........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

121

1,908.2

+ 308.1

+ 19.3%

1,600.1

93

1,307.3

+ 150.3

+ 13.0%

1,157.0

Östergötlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

68

1,034.8

+ 143.2

+ 16.1%

891.6

75

1,056.1

+ 40.7

+ 4.0%

1,015.4

Skaraborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

100

732.2

+ 253.3

+ 52.9%

478.9

94

882.7

+ 169.2

+ 23.7%

713.5

Västmanlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

42

472.0

+ 71.0

+ 17.7%

401.0

57

755.2

+ 49.7

+ 7.0%

705.5

Gävleborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

101

776.5

+ 28.9

+ 3.9%

747.6

52

343.1

- 25.3

— 6.9%

368.4

Västerbottens län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

164

473.3

- 94.7

- 16.7%

568.0

156

413.0

- 105.0

— 20.3%

518.0

Samtliga sex län .......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

596

5,397.0

+ 709.8

+ 15.1 %

4,687.2

527

4,757.4

+ 279.6

+ 6.2 %

4,477.8

Lagfart sökt år 1923.

Lagfart sökt år 1924.

Malmöhus län.........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

102

1,457-0

- 104.4

- 6.7 %

1,561.4

106

1,802.7

- 186.8

- 9.4%

1,989.5

Östergötlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

59

1,138.7

+ 9.3

+ 0.8%

1,129.4

67

1,035.6

+ 93.0

+ 9.9 %

942.5

Skaraborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

128

1,145.8

+ 108.1

+ 10.4%

1,037. <

102

969.9

+ 166.6

+ 20.7%

803.3

Västmanlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

43

401.8

6.7

- 1.6 %

408.5

32

449.8

- 91.7

- 16.9%

541.5

Gävleborgs län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

47

284.1

- 80.3

— 22.0%

364.4

50

446.0

- 118.9

— 21.0 %

564.9

Västerbottens län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

71

156.7

- 172.5

— 52.4 %

329.2

107

300.2

- 120.2

- 28.6%

420.4

Samtliga box län .......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

450

4,584.1

- 246.6

— 5.1 %

4,830.6

464

5,004.1

- 258.0

- 4.9%

5,262.1

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2 (forts.). Köpeskillingar och taxeringsvärden å vissa pä landsbygden

belägna fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

b) Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter: släktköp.

Antal

fastig-

heter

Köpe- skillingar

1,000 kr.

Taxe- rings- värden

1,000 kr.

Antal

fastig-

heter

Köpe- skillingar

1,000 kr.

Taxe- rings- värden

1,000 kr.

Lagfart sökt år 1925.

Lagfart sökt år 1926.

Malmöhus län.........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

127

1,745.0

+ 44.2

+ 2.6%

1,700.8

152

1,863.2

+ 184.5

+ 11.0%

1,678.7

Östergötlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

78

1,507.4

+ 97.3

• + 7.9 %

1,410.1

81

897.4

+ 55.2

+ 6.6%

842.2

Skaraborgs län .........

Över- eller underpris ....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

92

877.1

+ 259.0

+ 41.9%

618.1

147

1,223.6

+ 163.9

+ 15.5%

1,059.7

Västmanlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

44

460.7

- 34.8

— 7.0%

495.5

56

610.0

- 55.1

- 8.3%

665.1

Gävleborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

40

323.9

- 90.4

- 21.8%

414.3

70

738.1

- 243.9

— 24.8 %

982.0

Västerbottens län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

153

475.5

- 234.2

- 33.0%

709.7

207

505.5

- 218.2

- 30.2%

723.7

Samtliga sex län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

534

5,389.6

+ 41.1

+ 0.8%

5,348.5

713

5,837.7

- 113.6

- 1.9%

5,951.3

Lagfart sökt år 1927.

Lagfart sökt år 1928.

Malmöhus län.........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

160

2,168.8

+ 125.4

+ 6.1 %

2,043.4

164

2,346.2

+ 151.3

+ 6.9%

2,194.9

Östergötlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

77

959.2

+ 105.6

+ 12.4%

853.6

60

797.1

+ 129.0

+ 19.5%

668.1

Skaraborgs län ........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

108

861.2

+ 61.3

+ 7.7%

799.9

122

855.9

+ 150.5

+ 21.3%

705.4

Västmanlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

55

678.7

+ 10.1

+ 1.5 %

668.6

63

984.8

- 9.3

- 0.9%

994.1

Gävleborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

38

300.4

- 101.3

- 25.2%

401.7

73

510.fi

- 204.1

— 28.6%

714.6

Västerbottens län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

208

681.9

- 209.9

- 28.5%

891.8

217

580.6

- 258.1

- 30.8%

838.7

Samtliga sex län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

646

5,650.2

- 8.8

- 0.2%

5,659.0

699

6,075.1

- 40.7

- 0.7%

6,115.8

s. 135 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

135

Bil. C.

P. M. angående jämförelse mellan skördens mängd och värde.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Inom ett land, som i fråga örn vegetabiliska livsmedel är självförsörjande och

där tillförseln utifrån av samma produkter är avsevärt försvårad, påverkas

priset på desamma i hög grad av skördeutfallet. Förbrukningen är underkastad

väsentligt mindre variationer än skörden, och en riklig skörd kan under

sådana förhållanden medföra prissänkning, som för jordbrukarna kan till större

delen förtaga den gynnsamma verkan av en god skörd, medan å andra sidan

den prisstegrande verkan av en dålig skörd går i motsatt riktning.

Med det livliga internationella handelsutbyte, som numera råder, har emellertid

skördeutfallets inverkan på priserna inom det enskilda landet betydligt

försvagats. Särskilt i fråga örn en så ^transportabel vara som brödsäd påverkas

priset starkare av det av den totala tillgången i hela världen beroende

världsmarknadspriset än av det lokala skördeutfallet. Därför kan det mycket

väl hända, och har faktiskt inträffat i Sverige, att en klen brödsädsskörd varit

åtföljd av ett lågt pris, då den otillräckliga inhemska tillgången utan svårighet

kunnat fyllas genom införsel. Däremot är sannolikheten mindre för att en

riklig skörd av ett sädesslag skall i samma mån åtföljas av ett högt pris, då

en riklig tillgång inom landet i regel verkar prissänkande på den inhemska

spannmålen. Särskilt har detta visat sig vara fallet vid en riklig skörd av

mjukt svenskt vete, som det under sådana förhållanden i allmänhet varit svårt

att finna avsättning för.

En annan omständighet, som icke kan förbises vid behandlingen av frågan örn

skördeavkastningens inverkan på jordbrukarnas ekonomi, är, att storleken av

det överskott, som kan av dem försäljas eller eventuellt vidare förädlas genom

utfodring, växlar i långt högre grad än totalskörden och att det endast är för

detta överskott som växlingarna i prisläget äro av egentlig betydelse. Vid en

dålig skörd kan överskottets storlek starkt reduceras eller alldeles försvinna,

så att fördelen av ett eventuellt högt pris för flertalet jordbrukare blir obetydlig

eller t. o. m. förbytes i sin motsats, örn skörden icke räcker för det egna

behovet. Å andra sidan kan överskottet vid en god skörd bliva så stort, att

försäljningssumman även vid ett lågt pris kan springa upp till betydande belopp.

Kännedomen örn överskottets storlek är emellertid i hög grad ofullständig

och saknas för äldre år helt och hållet. Den följande jämförelsen mellan

skördens mängd och värde har därför måst bygga på hela skörden, utan uppdelning

på överskott och förbrukningen inom jordbruket, och kan därför endast

giva en mycket ungefärlig föreställning örn skördevariationernas betydelse

för jordbrukarnas ekonomi.

I tab. 1 lämnas en sammanställning av totalskördens mängd och värde under

perioden 1885—1929. Vid sammanräkning av den totala skördemängden har

den för varje växtslag uppgivna skördekvantiteten på vedertaget sätt efter sitt

näringsvärde reducerats till skördeenheter. Ur sammanställningen ha uteslutits

uppgifterna för åren 1915—1921, då penningvärdets förändringar utövade

en stark inverkan på priserna. Tabellens siffror torde icke vara i behov av

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

några närmare förklaringar. Här skall endast påpekas, att variationerna i

skördens mängd i allmänhet äro åtskilligt större än i dess värde, på grund av

prisernas utjämnande inverkan. Endast under tiden efter världskrigets utbrott

ha växlingarna i skördevärdet av kända skäl varit mycket stora.

I de två därefter följande tabellerna 2 och 3 lämnas en något mera detaljerad

jämförelse mellan skördens mängd och värde i fråga örn vete och råg. Vid sidan

örn siffrorna för varje särskilt år ha där uträknats löpande medeltal för

9-årsperioder, i vilka i varje fall ingå, jämte det aktuella årets siffra, de fyra

närmast föregående och de fyra närmast efterföljande åren. I de åberopade

tabellernas två sista kolumner är i procent angivet varje årssiffras avvikelse

från 9-årsmedeltalet. Göres en sammanställning av ifrågavarande procenttal

med fördelning av åren på två grupper, den ena innefattande år med skördemängden

över medeltalet och den andra åren med mindre skördemängd än medeltalet,

erhallas följande medeltal per år för de procentuella avvikelserna.

(Året 1914 har därvid uteslutits på grund av det i viss mån redan då abnorma

prisläget.)

Y e t e

Avvikelse betr. skördens

mängd värde

Ar med skörd över medeltalet . . . . + 5.7 % + 1.3 %

» > > under > .... — 9.1 % —1.3 %

Råg

Avvikelse betr. skördens

mängd värde

+ 6.9 % + 0.7 %

— 12.0 % — 5.9 %

Det Damgar av ovanstaende sammanställning i fråga örn såväl vete som råg,

att för de år, som lämnat en skörd, som till mängden överstiger medeltalet, även

skördevärdet varit något större än medeltalet, men att överskottet i fråga om

värdet dock varit betydligt mindre än i fråga örn mängden. För år med dålig

skörd har däremot underskottet i skördevärdet betydligt närmare följt den låga

skörd em ängden. Särskilt för vetet har skördens värde givit nästan lika stort

underskott som mängden.

Tab. 1. Jämförelse mellan totalskördens mängd och värde.

Å r

Mängd,

1,000 sk.e.

Pris per

1,000

sk.e., kr.

Totalvärde,

1,000 kr.

Å r

Mängd,

1,000 sk.e.

Pris per

1,000

sk.e., kr.

Totalvärde,

1,000 kr.

1885 .....

5,526,786

87.16

481,700

1906 .....

7,264,229

107.40

780,200

86.....

5,590,354

88.35

493,900

07.....

7,353,956

107.07

787^400

87.....

5,348,616

84.41

451,500

08.....

8,219,348

97.42

800,700

88.....

5,126,091

95.47

489,400

09.....

7,726,036

100.66

777,700

89 .....

90 .....

4,976,270

6,249,347

94.83

83.85

471,900

524,000

10.....

7,939,167

99.23

787,800

1891.....

5,486,710

99.06

541,700

1911.....

6,976,079

120.55

841,000

92.....

6,383,642

85.56

546,200

12.....

8,186,612

111.55

913,200

93.....

5,555,325

95.61

531,100

13.....

8,792,312

97.50

857,200

94 .....

95 .....

6,229,780

6,248,941

80.52

81.49

501,600

509,200

14.....

7,082,426

158.66

1,123,700

1896 .....

6,181,452

84.25

520,800

1922 .....

7,474,514

135.57

1,013,300

97.....

6,081.847

89.97

547,200

23.....

7,810,224

143.43

1,120,200

98.....

6,673,723

86.34

576,200

24.....

7,204,192

168.22

1,211400

99.....

1900 .....

5,698,894

6,484,954

97.33

97.44

554,700

631,900

25.....

8,667,261

140.56

1,218,300

1901.....

5,854,860

104.83

613,800

1926 .....

8,382,895

141.87

1,189,300

02.....

6,087,466

102.67

625,000

27.....

8,115.357

135.31

1498,100

03.....

6,824,927

95.50

651,800

28 1 ... .

8,269,724

139.75

1455,700

04 .....

05 .....

5,755,310

6,217,244

109.01

109.08

627,400

678,200

29'' ... .

8,750,603

123.45

1480,300

1 Preliminära uppgifter.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

137

Tab. 2. Vete.

Å r

Mängd, ton

Pris per

100 kg,

kr.

Årssiffra

Värde, 1,000 kr.

Årssiffrans avvi- kelse från medel- talet

Årssiffra

9-års

medeltal

Årssiffra

9-års

medeltal

Mängd

%

Värde

%

1893 ..........

105,633

12.12

12,800

_

_

__

94..........

118,362

—

10.05

11,900

—

—

—

95..........

101,001

—

10.89

11,000

—

—

—

96..........

129,287

_

12.38

16,000

—

—

—

97..........

128,573

121,852

14.70

18,900

16,122

+ 5.5

+ 17.2

98..........

123,604

123,898

14.89

18,400

16,733

- 0.2

+ 10.0

99..........

125,175

127,444

14.06

17,600

17,656

- 1.8

- 0.3

1900 ..........

149,780

131,703

13.55

20,300

18,578

+ 13.7

+ 9.3

01..........

115,254

134,224

15.79

18,200

19,156

- 14.1

- 5.0

02..........

124,047

140,280

14.75

18,300

19,889

- 11.6

- 8.0

03..........

150,273

144,985

13.44

20,200

20,756

+ 3.6

— 2.7

04..........

139,336

152,394

13.85

19,300

22,011

- 8.6

- 12.3

05..........

151,977

158,172

13.95

21,200

23,422

- 3.9

- 9.5

06..........

183,071

168,637

13.93

25,500

24,811

+ 8.6

+ 2.8

07..........

165,953

179,366

15.79

26,200

26,522

- 7.5

- 1.2

08.........

'' 191,852

186,252

15.06

28,900

27,921

+ 3.0

+ 3.5

09..........

201,781

199,505

16.35

33,000

29,691

+ 1.1

+ 11.1

10..........

209,446

209,549

14.66

30,700

32,735

- 0.0

- 6.2

11..........

220,606

217,974

15.28

33,700

34,637

+ 1.2

- 2.7

12..........

212,246

232,813

15.45

32,788

37,024

- 8.8

- 11.4

13..........

258,610

232,060

13.62

35,235

38,837

+ 11.4

- 9.8

14..........

242,378

250,039

20.05

48,595

42,979

- 3.1

+ 13.1

22..........

258,893

263,517

16.46

42,619

47,740

- 1.8

- 10.7

23..........

299,501

285,328

15.92

47,675

53,853

+ 5.0

- 11.6

24..........

185,081

319,671

24.43

45,221

60,482

- 42.1

-25.2

25..........

363,588

348,488

19.33

70,279

66,618

+ 4.3

+ 5.5

26..........

330,748

_

22.24

73,545

—

—

—

27..........

416,911

—

21.28

88,721

—

—

—

28..........

521,332

—

17.73

92,448

—

—

—

29..........

517,963

—

17.46

90,456

—

—

—

Den nu påpekade tendensen hos skördevärdet att sjunka jämsides med dålig

skörd men att endast i mindre grad stiga vid god skörd synes innebära, att under

år med god skörd den stora tillgången tryckt ned priset, så att den ekonomiska

vinsten starkt reducerats, medan en dålig skörd icke i samma utsträckning

medfört en motsvarande höjning av priset. Den förlust, jordbrukarna

fått bära på grund av en dålig skörd, har alltså endast i mindre grad uppvägts

av vinst under goda skördeår.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2,

Tab. 3. Råg.

Å r

Mängd, ton

Pris per

100 kg,

kr.

Årssiffra

Värde, 1,000 kr.

Årssiffrans avvi- kelse från medel- talet

Årssiffra

9-års

medeltal

Årssiffra

9-års

medeltal

Mängd

%

Värde

%

1893 ..........

584,298

10.61

62,000

94..........

483,198

—

9.02

43,600

—

_

_

95..........

473,162

—

9.98

47,200

—

—

—

96..........

587,169

_

10.35

60,800

_

_

97..........

583,264

539,996

11.25

65,600

59,233

+ 8.0

+ 10.7

98..........

502,549

533,559

12.16

61,100

59,800

- 5.8

+ 2.2

99..........

500,753

542,982

13.32

66,700

62,644

- 7.8

+ 6.5

1900 ..........

593,180

547,976

10.17

60,300

64,511

+ 8.2

- 6.5

01..........

552,393

550,548

11.91

65,800

66,367

+ 0.3

- 0.9

02..........

526,362

557,707

12.75

67,100

68,267

- 5.6

- 1.7

03..........

568,003

559,586

12.18

69,200

69,922

+ 1.5

- 1.0

04..........

518,107

572,482

12.35

64,000

71,689

— 9,5

- 10.7

05..........

640,319

578,925

12.70

77,500

74,244

+ 5.4

+ 4.4

06..........

647,697

586,691

12.77

82,700

74,889

+ 10.4

+ 10.4

07..........

519,458

596,742

14.63

76,000

76,356

- 13.0

- 0.5

08..........

616,820

598,758

13.39

82,600

77,744

+ 3.0

+ 6.2

09..........

651,162

606,131

12.79

83,300

78,862

+ 7.4

-t- 5.6

10..........

622,294

613,889

11.51

71,600

85,136

+ 1.4

- 15.9

11..........

616,820

604,389

13.02

80,300

85,131

+ 2.1

- 5.7

12..........

586,148

612,619

13.94

81,698

85,864

- 4.3

- 4.9

13..........

584,464

574,798

12.67

74,060

83,788

+ 1.7

- 11.6

14..........

680,140

577,563

19.70

133,964

86,645

+ 17.8

+ 54.6

22..........

562,192

573,599

14.70

82,657

90,858

- 2.0

— 9.0

23 . . . • ......

593,529

547,891

13.92

82,599

90,307

+ 8.3

- 8.5

24..........

276,432

531,174

23.11

63,912

90,041

- 48.0

-29.0

25..........

676,054

512,187

16.12

109,011

89,001

+ 32.0

+ 22.5

26..........

586,613

_

18.67

109,518

_

27..........

385,453

—

19.56

75,341

_

_

_

28..........

435,692

—

18.20

79,307

_

_

_

29..........

413,578

—

15.64

64,697

—

—

—

Den mera summariska sammanställning av skördens mängd och värde, som

för korn och havre meddelas i tabell 4, ådagalägger, att även i fråga örn dessa

båda sädesslag variationerna i skördens värde äro väsentligt mindre än i dess

mängd. Av tabellens detaljer skall här endast påpekas, hurusom det goda

skördeåret 1929 på grund av lågt pris på havren gav ett lika lågt värde på

havreskörden som det dåliga skördeåret 1927, och hurusom å andra sidan

havreskörden under de mycket dåliga skördeåren 1914 och 1924 tack vare höga

priser sprang upp i mycket höga värden.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

139

Tab. 4. Korn och havre.

Å r

Korn

Havre

Mängd,

ton

Pris per

100 kg.

kr.

Värde,

1,000 kr.

Mängd,

ton

Pris per

100 kg.

kr.

Värde,

1,000 kr.

1893 ............

293,921

10.55

31,000

969,579

9.64

93,500

94............

322,788

9.45

30,500

1,178,062

7.04

82,900

95............

325,738

9.67

31,500

1,196,237

6.70

80,100

96............

320,393

10.27

32,900

942,273

7.80

73,500

97............

318,143

11.72

37,300

972,350

8.51

82,700

98............

334,590

11.84

39,600

1,216,767

8.21

99,900

99............

263,776

13.16

34,700

899,611

9.36

84,200

1900 ............

332,698

11.42

38,000

1,192,845

8.43

100,600

01............

295,379

12.36

36,500

941,007

9.37

88,200

02............

279,704

13.23

37,000

956,583

9.65

92,300

03............

323,440

11.32

36,600

1,075,331

9.05

97,300

04............

316.948

11.52

36,500

866,504

10.57

91,600

05............

308,093

11.46

35,300

1,055,034

9.71

102,400

06............

341,132

11.84

40,400

1,192,205

9.71

115,800

07............

294,271

13.08

38,500

1,136,282

10.82

122,900

08............

355,624

12.06

42,900

1,272,993

9.70

123,500

09............

305,281

12.58

38,400

1,182,001

9.86

116,500

10............

329,630

11.47

37,800

1,289,885

9.47

122,100

11............

324,917

12.19

39,600

1,097,877

10.95

120,200

12............

308,215

13.59

41,880

1,273,926

11.65

148,446

13............

368,674

11.67

43,348

1,401,428

9.69

135,859

14............

265,009

17.70

46,917

805,556

18.80

151,444

22............

294,005

14.04

41,292

1,119,895

12.15

136,024

23............

248,833

14.68

36,533

1,052,249

13.67

143,798

24............

288,525

19.97

57,628

1,032,680

16.16

166,839

25............

314,101

16.88

53,016

1,175,852

14.41

169,465

26............

325,954

17.02

55,483

1,271,470

13.89

176,544

27............

200,659

18.95

38,025

1,057,116

14.64

154,718

28...........

212,139

16.68

34,874

1,207,522

14.67

177,462

29............

250,059

14.72

36,801

1,280,785

12.03

154,102

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. D.

IV.

P. M.

angående insättningar och uttagningar i postsparbanken och de enskilda

sparbankerna samt dessas kreditgivning till jordbrukare.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Det material, som ligger till grund för utskottets utredning angående insättningar

och uttagningar i postsparbanken och sparbankerna, är följande. Från

postsparbanken ha erhållits dels uppgifter länsvis angående under vart och ett

av arén 1925—1929 insatta och uttagna medel, dels vissa uppgifter angående

under ar 1929 inträffade förändringar i behållningen å av jordbrukare innehavda

motböcker, dels slutligen uppgifter angående överskott av insättningar

eller uttagningar vid postanstalter, belägna inom rena landsbygdskommuner.

Till belysning av sparbankernas inlåningsrörelse under åren 1925—1928 bär

inom utskottets sekretariat sammanställningar verkställts länsvis av den officiella

sparbanksstatistikens tryckta eller otryckta material angående insättningar

och uttagningar. För år 1929 har ännu icke material inkommit för en

fullständig statistik i samma ämne. I Svensk sparbankstidskrift, häfte 1 för

innevarande år, finnas emellertid ifrågavarande uppgifter publicerade för flertalet

större sparbanker med en sammanlagd insättarebehållning uppgående till

84 % av samtliga sparbankers. Slutligen har till belysning av inlåningsrörelsen

vid sparbanker, vilkas klientel kan antagas till övervägande del bestå av

jordbrukare, ett urval gjorts av 277 dylika sparbanker och för dem sammanställts

insättningar och uttagningar under vart och ett av åren 1925—1929.

Urvalet har skett med biträde av inom riksdagen förefintliga, med sparbankernas

karaktär i ifrågavarande avseende förtrogna ortsrepresentanter. Materialet

har för åren 1925—1928 hämtats från den officiella sparbanksstatistiken, men

har för år 1929 genom förmedling av Svenska sparbanksföreningen införskaffats

direkt^från varje särskild sparbank. I samband därmed ha uppgifter inhämtats

från ifrågavarande sparbanker rörande deras kreditgivning till jordbrukare.

*

Närmast följande tabell innehåller en sammanfattning för hela riket av insättnings-

eller uttagningsöverskottet i såväl postsparbanken som sparbankerna

under vart och ett av åren 1925—1929. För år 1929 innefattar uppgiften

av förut angivna skäl icke samtliga sparbanker, men då däri inbegripna sparbanker

representera 84 % av hela insättarebehållningen vid 1928 års slut, torde

densamma på ett i huvudsak riktigt sätt angiva resultatet av sparbankernas

inlåningsrörelse under ifrågavarande år.

Å r

Postspar
banken,

kronor

Sparbanken)

a,

Ikronor

Tillsammans,

kronor

1925 .................+ 10,241,171 - 18,125,063

1926 .................+ 17,932,417 + 23,347,904

1927 .................+ 9,532,956 - 26,694,293

1928 .................+ 9,519,117 + 11,750,184

1929 .................+ 50,235,901 -24,161,00c

- 7,883,892

+ 41,280,321

- 17,161,337

+ 21,269,301

+ 26,075,000

s. 141 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

141

Postsparbanken har, som av ovanstående framgår, alla fem åren haft betydande

insättningsöverskott, som år 1929 uppgick till icke mindre än drygt

50 milj. kr. För sparbankerna har resultatet av inlåningsrörelsen varit mera

växlande. Åren 1926 och 1928 ha givit stora insättningsöverskott, men de tre

övriga åren ha uttagningarna överstigit insättningarna med 18—27 milj. kr.

Sammanfattas inlåningsrörelsen vid såväl postsparbank som sparbanker, visar

densamma för åren 1925 och 1927 överskott av uttagningar, men de tre

övriga åren överskott av insättningar, år 1926 på icke mindre än 41 milj. kr.

Det förefaller sannolikt, att postsparbankens stora insättningsöverskott till

en del vunnits direkt på bekostnad av sparbankerna och att särskilt under år

1929 betydande belopp, under intrycket bl. a. av sammanbrottet för de allmänna

sparbankerna, överflyttats från landets sparbanker till postsparbanken.

Den i det föregående omnämnda undersökningen av inlåningsrörelsen vid de

övervägande jordbruksbetonade sparbankerna berör, som nämnts, inalles 277

sparbanker, till vilka vid 1925 års ingång hörde 37 % av insättarebehållningen

vid rikets samtliga sparbanker. Vid urvalet av ifrågavarande sparbanker har

man sökt att i så stor utsträckning som möjligt få med sådana sparbanker, vilkas

verksamhetsområde utgöres av utpräglade jordbruksbygder och vilkas

kundkrets därför till övervägande del kan antagas bestå av den jordbruksidkande

befolkningen. Sparbanker i utpräglade skogsbygder ha icke medtagits.

Någon uppdelning av varje särskild sparbanks insättare efter yrke har

icke varit möjlig att genomföra, och då sparbankernas verksamhet endast mera

sällan torde omfatta områden med ett enhetligt näringsliv utan fastmera ofta

torde innefatta såväl stadsbygd som ren jordbruksbygd och industrialiserad

landsbygd, har det givetvis icke varit möjligt att i en grupp sammanföra alla

insättare, som hämta sin inkomst från jordbruket. Många sådana äro kunder

hos de sparbanker, som icke ansetts kunna medtagas bland de jordbruksbetonade,

medan å andra sidan dessa sparbanker bland sina insättare räkna ett

stort antal personer från andra samhällsklasser. Så mycket torde dock genom

den verkställda grupperingen ha vunnits, att jordbruksbefolkningen är den

förhärskande bland de jordbruksbetonade sparbankernas kundkrets och att därför

resultatet av deras inlåningsrörelse till väsentlig del är beroende av det ekonomiska

läget inom denna näringsgren.

Resultatet av den genomförda grupperingen återgives i sammandrag för hela

landet i efterföljande tabell, som anger insättnings- eller uttagningsöverskottets

storlek dels vid de jordbruksbetonade och dels vid de övriga sparbankerna,

för vilka sistnämnda siffrorna framräknats som skillnaden mellan samtliga

sparbanker och den förstnämnda gruppen. För år 1929 äro, som redan nämnts,

uppgifterna för samtliga sparbanker icke fullständiga, och samma brist vidlåder

därför även gruppen »övriga».

Å r

Jordbruksbetonade

Övriga

Samtliga

sparbanker,

kronor

sparbanker,

kronor

sparbanker,

kronor

1925 . . .

.....- 17,709,688

- 415,375

- 18,125,063

1926 . . .

.....- 4,118,336

+ 27,466,240

+ 23,347,904

1927 . . .

.....- 14,353,105

- 12,341,188

- 26,694,293

1928 . . .

.....- 3,142,475

+ 14,892,659

+ 11,750,184

1929 . . .

.....- 13,368,002

— 10,793,000

— 24,161,000

Vid de övervägande jordbruksbetonade sparbankerna ha, såsom av sammanställningen

här ovan framgår, uttagningarna alla år varit större än insättningarna.

Det första året, 1925, uppgick uttagningsöverskottet till den avsevärda

summan av 17.7 milj. kr., vilket torde stå i samband med 1924 års dåliga

skörd. Nästan lika stort, 14.4 milj. kr., var uttagningsöverskottet år 1927, och

även det sista året, 1929, var samma överskott betydande, 13.4 milj. kr. De

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

övriga sparbankerna kunna för åren 1926 och 1928 uppvisa stora insättningsöverskott,

medan å andra sidan uttagningarna de båda åren 1927 och 1929

överstigit insättningarna med över 10 milj. kr. Den i det föregående berörda

överflyttningen av medel från sparbankerna till postsparbanken under år 1929

torde för båda grupperna av sparbanker ha bidragit till det stora uttagningsöverskottet.

Det är därjämte icke uteslutet, att resultatet av de jordbruksbetonade

sparbankernas inlåningsrörelse ytterligare blivit försämrat genom den

tendens, som under senare år framträtt bland de mindre landsbygdssparbankemas

insättare att överflytta sina sparmedel till de i städerna belägna sparbankerna.

Inlåningsrörelsens utveckling vid postsparbanken och sparbankerna samt vid

de båda särskilda grupperna av de senare belyses mera i detalj genom de i

tab. 1 i slutet av denna P. M. framlagda uppgifterna örn insättnings- och uttagningsöverskottens

storlek inom varje län. Uppgifterna för samtliga sparbanker

äro, som redan framhållits, i viss mån ofullständiga.

Postsparbanken kan så gott som undantagslöst för alla år uppvisa insättningsöverskott

inom alla län. Under år 1929 ha dessa överskott inom många

län tillvuxit utomordentligt starkt, och man kan i åtskilliga fall tydligt se,

huru de i postsparbanken insatta medlen direkt tagits från sparbankerna. Härpå

kunna flera exempel nämnas. I Uppsala län hade sparbankerna under 1929

på grund av särskilda omständigheter ett uttagningsöverskott på icke mindre

än 3.5 milj. kr., och av detta belopp har tydligen en avsevärd del gått till postsparbanken,

som inom samma län kan uppvisa ett insättningsöverskott på 1.8

milj. kr. En liknande snabb utveckling av postsparbankens inlåningsrörelse

på bekostnad av de enskilda sparbankerna kan spåras i Stockholms, Jönköpings.

Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län. Å andra sidan är det tydligt, att inom åtskilliga

andra län något dylikt sammanhang mellan postsparbankens och de

enskilda sparbankernas inlåningsrörelse icke råder. Inom Stockholms stad och

vissa län, såsom Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs och Göteborgs och

Bohus, ha icke endast postsparbanken utan även sparbankerna betydande insättningsöverskott.

Och inom andra län är insättningsöverskottet vid postsparbanken

så relativt obetydligt, att det icke kan förklara de enskilda sparbankernas

stora uttagningsöverskott. Bland de senare länen märkas särskilt

de båda skånska, som under alla fem åren haft mycket stora uttagningsöverskott.

År 1929 uppgår detta överskott i Kristianstads län till drygt 3 milj.

kr. och i Malmöhus län till 11.5 milj. kr., eller tillsammans betydligt mera än

hälften av det samlade uttagningsöverskottet för rikets alla sparbanker.

En närmare granskning av de i samma tabell 1 meddelade uppgifterna för

de mera jordbruksbetonade sparbankerna visar för år 1929 anmärkningsvärt

stora uttagningsöverskott för ifrågavarande grupp av sparbanker i Kristianstads,

Malmöhus, Skaraborgs och Västmanlands län. Endast i Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västerbottens län har de jordbruksbetonade

sparbankernas inlåningsrörelse under år 1929 lämnat ett positivt överskott.

Under hela femårsperioden 1925—1929 ha uttagningarna ur de jordbruksbetonade

sparbankerna överstigit insättningarna i samma sparbanker

med drygt 52 milj. kr., varav 42 milj. kr. komma på de båda skånska länen,

nära 7 milj. kr. på Västmanlands län och 4 milj. kr. på Östergötlands län. Under

samma period Åsa övriga sparbanker i hela landet ett insättningsöverskott

på nära 20 milj. kr.

Trots det att, såsom nyss nämndes, vid de jordbruksbetonade sparbankerna

uttagningarna under hela femårsperioden 1925—1929 överstigit insättningarna

med drygt 52 milj. kr., har likväl, tack vare den å insättningarnas behållning

upplupna räntan, denna behållning ökats från 897 milj. kr. vid ingången

s. 143 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

143

av år 1925 till 1,047 milj. kr. vid utgången av år 1929. Uttagningarna kunna

därför sägas i stort sett mera ha haft karaktären av ett ianspråktagande av

ränteavkastningen å sparmedlen än en förbrukning av innestående kapitalbehållning.

Förändringarna under samma tid i insättarebehållningen inom varje

län framgår av följande tabell.

Insättarnas behållning, kr.

den Vi 1925

den S1/i2 1928

den 31/u 1929

Stockholms

län

...... 7,963,256

9,848,986

10,065,554

Uppsala

>

...... 14,496,303

15,332,693

15,676,241

Södermanlands

>

...... 16,334,694

19,638,266

20,058,382

Östergötlands

»

...... 31.992,056

33,664,063

34,460,197

Jönköpings

>

...... 43,901,156

53,422,932

54,062,142

Kronobergs

>

...... 41,465,536

51,439,175

54,038,700

Kalmar

>

...... 39,412,367

48,181,141

48,113,702

Gotlands

>

...... 15,003,303

16,288,789

17,152,159

Blekinge

......13,211,570

13,628,878

14,139,375

Kristianstads

...... 97,304,771

102,647,899

103,018,480

Malmöhus

>

...... 174,813,864

184,404,608

186,796,007

Hallands

>

...... 3,679,727

4,353,888

4,372,032

Göteborgs o. Bohus

...... 118,968,829

142,449,097

149,820,983

Alvsborgs

>

...... 30,088,739

34,792,911

36,024,946

Skaraborgs

>

...... 60,239,832

69,845,019

71,884,797

Värmlands

>

...... 24,672,214

30,362,935

32,442,766

Örebro

>

...... 14,358,735

15,282,709

15,547,755

Västmanlands

>

...... 51,571,740

55,308,091

56,084,422

Kopparbergs

>

...... 37,317,878

48,547,964

49,874,849

Gävleborgs

»

...... 27,325,832

31,718.961

32,733,270

Västernorrlands

>

...... 1,939,779

1,982,744

1,938,386

Jämtlands

>

...... 14,984,290

17,348,156

17,270,354

Västerbottens

...... 5,995,787

7,580,626

8,487,704

Norrbottens

»

...... 9,657,650

12,536,315

13,027,667

Hela riket 896,699,908

1,020,606,846

1,047,090,870

Såsom av ovanstående framgår, har insättarebehållningen under femårsperioden

tillvuxit inom alla län med undantag för Västernorrlands, där en mindre

tillbakagång ägt rum. — En jämförelse mellan de i samma tabell meddelade

uppgifterna örn insättarebehållningens storlek vid utgången av de två sista

åren visar, att även under år 1929, trots de stora uttagningsöverskotten, behållningen

vuxit med närmare 27 milj. kr. Endast i Kalmar, Västernorrlands och

Jämtlands län bar insättarnas behållning under år 1929 undergått någon minskning.

Från postsparbanken ha vidare vissa uppgifter erhållits angående under år

1929 inträffade förändringar i behållningen å av jordbrukare innehavda motböcker.

Den av generalpoststyrelsen verkställda utredning, på vilken ifrågavarande

uppgifter grundar sig, omfattar likväl icke av flera skäl samtliga av

jordbrukare innehavda postsparbankskonton, då med hänsyn till den korta

tiden vissa inskränkningar måst genomföras i bearbetningen av det förefintliga

materialet. Sålunda ha i utredningen icke medtagits postanstalterna inom

Stockholms stad med under dessa lydande poststationer inom Stockholms län,

varjämte från undersökningen uteslutits alla motböcker, varå under de sista

nio månaderna av år 1929 icke förekommit någon insättning på minst 500 kr.

Av betydelse för utredningsresultatet är också, att postsparbanken för ett

stort antal motboksägare saknar uppgift örn yrken och att det alltså i regel

icke varit möjligt att beträffande dylika insättare avgöra, vilka yrkesgrupper

de tillhöra. Det har av generalpoststyrelsen framhållits, att, därest utredningen

kunnat göras i allo fullständig, det sammanlagda insättningsöverskottet för

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

lantbrukarna förmodligen blivit avsevärt högre, än den slutsiffra, sammanställningen

nu utvisar.

Undersökningen, som alltså omfattar endast sådana konton, varå någon insättning

å minst 500 kr. förekommit under tiden 1 april—31 december 1929 och

som kunnat fastställas tillhöra jordbrukare, har för varje län givit följande

resultat.

Län

Antal

delägare

Insättningsöverskott

under år 1929,

kronor

Stockholms................... 147

Uppsala..................... 121

Södermanlands.................. 112

Östergötlands.................. 196

Jönköpings................... 115

Kronobergs................... 80

Kalmar..................... 75

Gotlands.................... 28

Blekinge .................... 24

Kristianstads.................. 31

Malmöhus.................... 51

Hallands.................... 37

Göteborgs och Bohus............... 84

Älvsborgs.................... 159

Skaraborgs................... 106

Värmlands.................... 236

Örebro..................... 115

Västmanlands.................. 82

Kopparbergs................... 243

Gävleborgs................... 145

Västernorrlands................. 134

Jämtlands.................... 151

Västerbottens.................. 209

Norrbottens................... 119

144,379

160,048

120,776

209,815

103,814

66,918

80,298

27,153

23,996

20.617

45,074

37,595

92,968

142,221

98,401

279,327

127,524

95,600

376,234

162,147

146,007

121,384

188,076

136,960

Summa 2,800 3,007,332

Enligt ovanstående ha å de av utredningen berörda motböckerna insättningarna

överstigit uttagningarna med något över 3 milj. kr., vilket motsvarar 6 %

av postsparbankens hela insättningsöverskott under ifrågavarande år. I betraktande

av undersökningens starka begränsning till endast de större insätta

rna^ och därjämte av den överflyttning av sparmedel, som, enligt vad i det

föregående framhållits, ägt rum från de enskilda sparbankerna till postsparbanken,

synas likväl de erhållna resultaten endast i ringa mån vara ägnade att

belysa den ekonomiska ställningen och sparförmågan hos den jordbruksidkande

befolkningen under år 1929.

*

Genom generalpoststyrelsens försorg har ytterligare en utredning verkställts

angående under åren 1927 och 1928 insatta samt under år 1929 insatta

och uttagna belopp av postsparbanksmedel. Vid denna utredning ha rikets

samtliga postanstalter fördelats på fem grupper efter deras belägenhet i kommuner

med samma förhärskande näringsgren. Grupperna ha varit städer,

jordbruk skommuner (i södra och mellersta Sverige), skogskommuner (i Norrland

och inre Svealand), blandade kommuner samt industri- och övriga kommuner.

* Inom de blandade kommunerna har någon särskild näringsgren icke

varit sa förhärskande, att de kunnat hänföras till någon av de föregående

grupperna. För de till var och en av dessa kommungrupper hörande postanstalterna

ha därefter länsvis uträknats sammanlagda beloppen av insättningar

resp. uttagningar.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

145

Generalpoststyrelsen har beledsagat resultaten av denna utredning med vissa

kommentarer, som här till vissa delar torde böra återgivas. Därvid har till

en början framhållits, att de erhållna siffrorna för de olika kommungrupperna

icke ägnade sig för en direkt avläsning av viss yrkesgrupps andel i postsparbanksbehållningen.

Postsparbanken vore en rikssparbank, där varje delägare

kunde få sina insättningar och uttagningar ombesörjda vid var och en

av landets c:a 3,800 postanstalter. Han vore icke bunden vid en och samina

postanstalt, lika litet som det givetvis kunde förutsättas, att han under samtliga

år, som undersökningen omfattade, varit bosatt inom en och samma kommungrupp

eller haft ett och samma yrke. Härtill komme den omständigheten,

att postanstalterna vore mycket ojämnt fördelade inom kommuner av olika

näringskaraktär. Jordbrukskommunerna, som hade minsta antalet postanstalter

(omkr. tredjedelen av sådana kommuner saknade postanstalt), kunde redan

till följd därav icke väntas uppvisa några större tal för insättningar eller uttagningar.

Befolkningen inom sådana kommuner torde, enligt generalpoststyrelsens

mening, för postsparbanks- eller posituppdrag i allmänhet ofta

nödgas anlita postanstalt inom andra kommuner än den egna. Därtill komme

den av erfarenheten bekräftade omständigheten, att i synnerhet den mera bofasta

befolkningen å den utpräglade landsbygden gärna undveke att låta sina

postsparbankstransaktioner ske å ortens postanstalt. Man föredroge att låta

dessa fullgöras vid postanstalten i närmaste stad eller större samhälle, där

man merendels hade regelbundna förrättningar men där (d. v. s. å postanstalten)

man vore okänd för postfunktionärerna och postkunderna. Därest emellertid,

såsom i de av generalpoststyrelsen framlagda tabellerna skett, en uträkning

gjordes av de procentuella förändringarna år för år i fråga örn resp.

kommuners andel i insättningsbeloppen, syntes möjlighet föreligga att bilda

sig ett omdöme, huruvida viss befolkningsgrupps ekonomiska ställning, sådan

den kunde utläsas av dess tillgodohavanden i postsparbanken, förbättrats eller

försämrats. Det vore sant, att detta icke kunde utläsas enbart av insättningsbeloppen

och att tabellerna icke återgåve uttagningsbeloppen för annat år än

1929. Örn just nämnda år skulle ha varit särskilt ofördelaktigt för jordbruksnäringens

utövare, torde emellertid bristen på motsvarande uppgifter för åren

1927 och 1928 icke vara av större betydelse.

Vid generalpoststyrelsens ifrågavarande utredning har till en början en jämförelse

verkställts mellan de olika grupperna av kommuner i avseende på storleken

av de i postsparbanken under åren 1927, 1928 och 1929 insatta medlen.

Följande tabell innehåller en sammanfattning för hela riket av de erhållna

resultaten.

I n s

atta belopp

0 k n

i n g

Postanstalter belägna inom:

1927

kr.

1928

kr.

1929

kr.

1927—28

%

1928-!

%

Jordbrnkskommuner.....

. 2,921,903

3,160,428

4,560.924

8

44

Skogskom mimer.......

. 2,240.948

2,458,591

3,369,343

10

37

Blandade kommuner.....

. 10,274,332

11,093,488

17,193,127

8

55

Fiidustrikommuner......

. 16,723,153

18,721,925

31,489,582

12

68

Städer ...........

. 47,441,613

56.142.240

97,944.491

18

74

Samtliga 79,001,949

91,570,072

154,557,407

15

09

29

För år 1929 har vidare följande jämförelse gjorts mellan samma kommungrupper

i avseende på de insatta och uttagna medlens storlek.

Bihang till riksdagens jnotokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Postanstalter belägna inom:

Insätta

Uttagna

Överskott av

kr. 1

insättningar,

% av insatta

belopp, kr.

belopp, kr.

belopp

4,560,924

2,708,803

1,852,121

41

3,369,343

1,942,754

1,426,589

42

17,193,127

9,618,709

7,574,418

44

31,489,582

18,807,755

12,681,827

40

97,944,491

71,330,535

26,613,956

27

Samtliga 154,557,467

104,408,556

50,148,911

32

De i de båda förestående tabellerna framlagda siffrorna få alla sin prägel

av den i det föregående flera gånger berörda starka utvecklingen under de senare

åren av postsparbankens inlåningsverksamhet och överflyttningen i samband

därmed av sparmedel från de enskilda sparbankerna till postsparbanken.

Det är icke uteslutet, att just jordbruksbefolkningen i särskilt hög grad deltagit

i denna överflyttning och därigenom bidragit till en starkare ökning av

insättningarna vid postanstalterna i de specifika jordbrukskommunema än som

motsvarar den faktiska sparförmågan. Beträffande den i den sista tablån

verkställda jämförelsen mellan insatta och uttagna belopp torde därjämte

böra framhållas, att inlåningsrörelsen har en i viss mån annan karaktär i städer

och liknande samhällen än på den rena landsbygden. I stadssamhällena har

inlåningsrörelsen i stor utsträckning karaktären av insättning eller uttagning

på giro- eller uppsägningsräkning. Å den rena landsbygden torde det däremot

till övervägande del röra sig örn insättning av verkliga sparmedel. Det är naturligt,

att under sådana förhållanden insättningsöverskottets storlek i förhållande

till insättningarnas totalbelopp kan väntas stanna vid ett lägre procenttal

i stadssamhällena än på den rena landsbygden. Båda de nu påpekade omständigheterna

bidraga att förklara den skenbara motsägelse, som råder mellan

den starkt positiva utvecklingen av postsparbankens inlåningsrörelse inom

jordbrukskommunema och de i det föregående konstaterade stora uttagningsöverskotten

inom de övervägande jordbruksbetonade enskilda sparbankerna.

Generalpoststyrelsen har emellertid som slutsats av den verkställda undersökningen

ansett sig kunna framhålla, att även de exklusiva jordbrukskommunerria

visat sig ha väl följt med i den konstaterade allmänna uppgången av såväl

insättningsbelopp som insättningsöverskott i postsparbanken.

Beträffande utvecklingen under åren 1927—1929 av postsparbankens inlåningsrörelse

inom de olika kommungrupperna i varje särskilt län hänvisas till

tab. 2 i slutet av denna P. M.

*

Beträffande sparbankernas kreditgivning till jordbrukare under åren 1928

och 1929 ha uppgifter lämnats av 160 sparbanker av 224 tillfrågade. De uppgiftslämnande

sparbankerna förvaltade vid utgången av 1928 ett kapital av

tillhopa cirka 402 milj. kronor. Kreditgivningen till jordbrukare uppgick vid

samma tid till cirka 131 milj. kronor, motsvarande 32.5 %. Vid utgången av

år 1929 hade samma sparbankers kreditgivning till jordbrukare ökats till cirka

139 milj. kronor.

Brån nu avsedda sparbanker begärdes jämväl uppgifter örn inträffade dröjsmål

med amortering och räntelikvider under 1928 och 1929 samt angående tendensen

i detta hänseende i jämförelse med tiden förut. Av därutinnan lämnade

upplysningar framgår, att antalet dylika dröjsmål år 1928 uppgick till

10,810 omfattande ett belopp av cirka 8.5 milj. kronor. För år 1929 hade

dessa siffror stigit till resp. 11.952 och cirka 9.1 milj. kronor. Beträffande

tendensen i detta hänseende ha omkring 60 % av de ifrågavarande sparbankerna

lämnat ett jakande svar på frågan, huruvida försummelserna i kreditförbindelsernas

fullgörande ökats under de två sista åren.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

147

Tab. 1. överskott av insättningar ( + ) eller uttagningar (—) i postspar
banken

och sparbankerna åren 1925—1929, kronor.

Å r

Postspar-

banken

S p

Jordbruks-

betonade

a

bank

Övriga

e r

Samtliga

Postspar- banken och

samtliga

sparbanker

Stockholms stad.

1925 ...........

+

2,636,354

—

+

5,634,715

+

5,634,715

+

8,271,069

1926 ...........

+

4,759,148

—

+ 13,803,885

+ 13,803,885

+18,563,033

1927 ...........

+

3,298,455

—

+

2,433,498

+

2,433,498

+

5,731,953

1928 •..........

+

3,495,050

—

+

2,417,371

+

2,417,371

+

5,912,421

1929 ...........

+ 12,413,591

—

+

2,172,000

+

2,172,000

+14,586,000

Stockholms län.

1925 ...........

+

441,305

+

211,478

—

192,154

+

19,324

+

460,629

1926 ...........

+

597,656

+

378,331

+

782,464

+

1,160,796

+

1,758,451

1927 ...........

+

419,692

+

33,210

—

1,091,852

—

1,058,642

—

638,950

1928 ..........

+

542,131

—

265,153

—

355,072

—

620,225

_

78,094

1929 ...........

+

2,232,664

—

218,596

—

1,170,000

+

1,063,000

Uppsala län.

1925 ...........

+

106,070

—

229,784

+

288,997

+

59,213

+

165,283

1926 ...........

+

198,327

—

86,147

+

1,552,492

+

1,466,345

+

1,664,672

1927 ...........

—

149,132

—

594,200

+

746,405

+

152,205

4-

3,073

1928 ...........

—

173,712

—

769,520

—

282,965

—

1,052,485

—

1,226,197

1929 ...........

+

1,831,660

—

424,176

—

3,495,000

—

1,663,000

Södermanlands län.

1925 ...........

+

236,774

—

411,901

—

1,149,031

—

1,560,932.

1,324,158

1926 ...........

+

356,835

+

159,828

—

119,599

+

40,229

+

397.064

1927 ..........

+

155,285

+

441,125

—

1,681,074

—

1,239,949

—

1,084,664

1928 ...........

+

173,027

+

102,212

+

44,744

+

146,956

+

319,983

1929 ...........

+

1,402,342

—

442,751

+

628,000

+

2,030,000

Östergötlands län.

1925 ...........

+

467,738

—

951,677

—

278,783

—

1,230,460

—

762,722

1926 ..........

+

1,115,130

—

910,152

—

774,214

—

1,684,366

—

569,236

1927 ...........

+

489,233

—

1,435,602

—

1,151,649

—

2,587,251

—

2,098,018

1928 ...........

+

478,124

—

571,437

—

438,945

—

1,010,382

—

532,258

J929 ...........

+

2,258,647

—

266,346

+

676,000

+

2,935-000

Jönköpings län.

1925 ...........

+

204,853

+

129,248

+

458,925

+

588,173

+

793,026

1926 ...........

+

568,209

+

905,731

+

665,996

+

1,571,727

+

2,139,936

1927 ...........

+

216,489

290,708

—

1,273,919

—

983,211

—

766,722

1928 ...........

+

205,033

—

177,946

+

865,391

+

687,445

4-

892,478

1929 ...........

+

1,155,309

—

819,141

—

385,000

+-

770,000

Kronobergs län.

1925 ...........

+

180,365

—

666,454

—

88,102

—

754,556

_

574,191

1926 ...........

+

365,495

+

2,015,624

+

768,261

+

2,783,885

4*

3,149,380

1927 ...........

“t*

38,781

+

580,560

—

191,148

+

389,412

+

428,193

1928 ...........

+

18,167

+

224,080

+

272,641

+

496,721

+

514,888

1929 ...........

+

679,949

+

398,131

+

395,000

4-

1,075,000

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1 Iförts ). Överskott av Insättningar ( + ) eller uttagningar (—) i

postsparbanken och sparbankerna åren 1925—1929, kronor.

A r

Postspar-

S p

a r b a n k

e r

Postspar- banken och

samtliga

sparbanker

banken

Jordbruks-

betonade

Övriga

Samtliga

Kalmar län.

1925 ...........

+ 252,730

- 188,170

+ 458,876

+ 270,706

+ 523,436

1926 ...........

+ 390,953

+ 416,855

+ 368,918

+ 785,773

+ 1,176,726;

1927 ...........

+ 56,143

- 79,695

+ 985,346

+ 905,651

+ 961.794.

1928 ...........

+ 88,682

+ 1,088,215

+ 2,186,150

+ 3,274,365

+ 3,363,047:

1929 ...........

+ 768,062

- 387,450

— 510,000

+ 258,000

Gotlands län.

1925 ...........

+ 55,340

- 297,357

+ 48.692

- 248,665

- 193,325

1926 ...........

+ 46,879

- 406,666

+ 45,885

- 360,781

- 313,902

1927 ...........

+ 23,464

- 437,430

+ 91,257

- 346,173

- 322,709!

1928 ...........

+ 48,447

— 159,183

+ 65,757

- 93,426

- 44,979

1929 ...........

+ 162,790

- 244,137

- 130,000

+ 33.00°!

Blekinge län.

1925 ..........

+ 246,068

- 148,842

- 80,848

- 229,690

+ 16,378

1926 ...........

+ 329,459

+ 409

+ 450,726

+ 451,135

+ 780,594

1927 ...........

+ 148,914

+ 26,438

- 566,641

- 540,203

- 391,289

1928 ...........

+ 66,713

- 298,960

+ 1,189,132

+ 890,172

+ 956,885

1929 ...........

+ 730,972

- 71,777

4- 89,000

+ 820,000

Kristianstads län.

1925 ...........

+ 305,043

- 2,718,294

- 2,086,583

- 4,804,877

- 4,499,834

1926 ...........

+ 316,563

- 2,528,226

- 860,219

- 3,388,445

- 3,071,882

1927 ...........

+ 75,535

- 3,676,445

- 3,497,030

- 7,173,475

- 7,097,940

1928 ...........

+ 142,658

- 3,455,842

- 959,940

- 4,415,782

- 4,273,124

1929 ...........

+ 644,793

- 3,052,532

— 3,138,000

- 2,493,000

Malmöhus län.

1925 ...........

+ 391,502

- 4,936,150

- 7,452,238

-12,388,388

-11,996,886

1926 ...........

+ 280,954

- 5,453,744

- 2,156,924

- 7,610,668

- 7,329,714

1927 ...........

- 170,870

- 6,327,451

- 7,970,940

-14,298,391

-14,469,261

1928 ...........

+ 45,527

- 5,015,996

+ 1,040,867

- 3,975,129

- 3,929,602

1929 . . . •.....■ .

+ 1,397,317

- 4,979,376

-11,493,000

—10,096,000

Hallands län.

1925 ...........

+ 136,202

+ 88,095

+ 1,126,860

+ 1,214,955

+ 1,351,157

1926 ...........

+ 195,347

+ 14,299

+ 1,608,819

+ 1,623,118

+ 1,818,465

1927 ...........

+ 108,969

- 13,503

+ 477,297

+ 463,794

+ 572,763

1928 ...........

+ 51.197

- 159,695

+ 825,831

+ 666,136

+ 717,333

1929 ...........

+ 681,688

- 173,073

+ 136,000

+ 818,000

Göteborgs och Bohus län.

1925 ...........

+ 414,976

- 3,479,807

+ 894,269

— 2,585,538

- 2,170,562

1926 ...........

+ 661,738

+ 1,869,046

+ 5,726,965

+ 7,596,011

+ 8,257,749

1927 ...........

+ 280,207

- 360,688

+ 630,016

+ 269,328

+ 549,535

1928 ..........

+ 709,667

+ 3,092,452

+ 5,452,973

+ 8,545,425

+ 9,255,092

1929 ...........

+ 4,067,651

+ 1,218.497

+ 1,359,000

+ 5,427,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

J 49

Tab. 1 (forts.). Överskott av insättningar ( + ) eller uttagningar (—) i

postsparbanken och sparbankerna åren 1925—1929, kronor.

Å r

Postspar-

banken

S p

a r

bank

e r

Postspar- banken och

samtliga

sparbanker

Jordbrnks-

betonade

Övriga

Samtliga

Älvsborgs län.

1925 ...........

+

348,894

- 304,870

+

275,024

- 29,846

+ 319,048

1926 ...........

+

707,639

- 135,619

+

535,780

+ 400,161

+ 1 107,800

1927 .....

+

426,502

- 68,769

+

475,930

+ 407,161

+ 833,663

1928 ...........

+

341,065

— 56,740

+

1,254,708

+ 1,197,968

+ 1,539,033

1929 ...........

+

1,728,796

— 222,386

— 64,000

+ 1,665,000

Skaraborgs län.

1925 ...........

+

233,478

- 1,267,800

+

263,926

- 1,003,874

- 770,396

1926 ...........

+

773,825

- 638,245

+

506,713

- 131,532

+ 642,293

1927 ...........

+

243,065

- 1,115,386

—

658,753

- 1,774,139

- 1,531,074

1928 ...........

+

166,077

+ 1,705,081

+

688,884

+ 2,393,965

+ 2,560,042

1929 ...........

+

1,122,561

- 1,005,938

- 1,713,000

- 591,000

Värmlands län.

1925 ..........

+

422,538

- 315,825

+

634,983

+ 319.158

+ 741,696

1926 ...........

+

1,126,043

+ 525,243

+

1,001,765

+ 1,527,008

+ 2,653,051

1927 ...........

+

445,054

- 192,678

+

509,879

+ 317,201

+ 762,255

1928 ...........

+

201,253

+ 1,119,798

+

1,563,132

+ 2,682,930

+ 2,884,183

1929 ...........

+

2,472,148

+ 696,686

+ 294,000

+ 2,766,000

Orebro län.

1925 ...........

+

321,764

- 479,007

+

23,778

- 455,229

- 133,465

1926 ...........

+

607,773

- 180,958

+

169,287

- 11,671

+ 596,102

1927 ...........

+

445,291

- 380,796

—

1,561,925

- 1,942,721

- 1,497,430

1928 ...........

+

349,124

- 510,665

—

432,787

- 943,452

- 594,328

1929 ...........

+

2,285,420

- 250,281

— 1,416,000

+ 869,000

Västmanlands län.

1925 ...........

+

171.654

- 1,146,514

—

167,094

- 1,313,608

- 1,141,954

1926 ...........

+

407,573

- 977,864

+

835,790

- 142,074

+ 265,499

1927 ...........

+

152,013

- 986,241

—

161,993

- 1,148,234

- 996,221

1928 ...........

+

206,241

- 2,106,425

—

188,079

- 2,294,504

- 2,088,263

1929 ...........

+

1,320,085

- 1,597,138

— 2,132,000

— 812,000

Kopparbergs län.

1925 ...........

+

291,279

- 396,753

+

1,449,628

+ 1,052,875

+ 1,344,154

1926 ...........

+

653,497

+ 1,180,043

+

1,998,795

+ 3,178,838

+ 3,832,335

1927 ...........

+

95,295

+ 972,641

+

548,115

+ 1,520,756

+ 1,616,051

1928 ...........

+

89,776

+ 2,146,788

+

209,060

+ 2,355,848

+ 2,445,624

1929 ...........

+

3,119,935

- 860,078

— 1,506,000

+ 1,614,000

Gävleborgs län.

1925 ...........

+

685,724

- 257,353

168,081

- 425,434

+ 260,290

1926 ...........

+

960,498

- 172,745

—

663,665

- 836,410

+ 124,088

1927 ...........

+

579,138

- 434,135

833,992

- 1,268,127

- 688,989

1928 ...........

+

820,994

+ 415,304

—

293,055

+ 122,249

+ 943,243

1929 ...........

+

2,332,531

- 301,456

— 1,818,00c

+ 514,000

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1 (forts.). Överskott av insättningar ( + ) eller uttagningar (—) i

postsparbanken och sparbankerna åren 1925—1929, kronor.

Å r

Postspar-

S p

a r b a n k

e r

Postspar- banken och

banken

Jordbrnks-

betonade

Övriga

Samtliga

samtliga

sparbanker

Västernorrlands län.

1925 ...........

+ 401,870

938

- 54,243

- 55,181

+ 346,689

1926 ...........

+ 580,600

- 94,565

+ 674,960

+ 580,395

+ 1,160,995

1927 . . ■ ........

+ 529,274

- 983,761

+ 1,023,057

+ 39,296

+ 568,570

1928 ...........

+ 414,675

- 135,742

- 422,230

- 557,972

- 143,297

1929 ...........

+ 1,660,896

- 129,235

— 518,000

+ 1,143,000

Jämtlands län.

1925 ...........

+ 420,585

+ 85,846

+ 85,846

+ 506,431

1926 ...........

+ 627,055

+ 51,198

—

+ 51,198

+ 678,253

1927 ...........

+ 531,972

- 360,863

—

- 360,863

+ 171,109

1928 ...........

+ 214,006

- 42,363

—

- 42,633

+ 171,373

1929 ...........

+ 761,652

- 783,909

— 603,000

+ 159,000

Västerbottens län.

1925 ...........

+ 374,330

+ 5,344

- 108,350

- 103,006

+ 271,324

1926 ...........

+ 600,914

- 24,539

+ 522,729

+ 498.190

+ 1,099,104

1927 ...........

+ 583,097

+ 256,888

+ 184,025

+ 440,913

+ 1,024,010

1928 ...........

+ 553,870

+ 188,780

+ 261,282

+ 450,062

+ 1,003,932

1929 ..........

+ 1,204,122

+ 553,509

+ 209,000

+ 1,413,000

Norrbottens län.

1925 ...........

+ 493,735

- 32,203

- 148,541

- 180,744

+ 312,991

1926 .......■ . . .

+ 704,307

25,473

+ 20,631

4,842

+ 699,465

1927 ...........

+ 511,090

+ 492,968

+ 194,903

+ 687,871

+ 1.198,961

1928 . • .........

+ 271,325

+ 500,752

- 72,191

+ 428,561

+ 699,886

1929 ...........

+ 1,800,320

5,049

— 28,000

+ 1,772,000

Reia riket.

1925 ...........

+ 10,241,171

-17,709,688

- 415,375

-18,125,063

- 7.883,892

1926 ...........

+ 17,932,417

- 4,118,336

+ 27,466,240

+ 23,347,904

+ 41,280,321

1927 ...........

+ 9,532,956

-14,353,105

-12,341,188

-26,694,293

-17,161,337

1928 ...........

+ 9,519,117

- 3,142,475

+14,892,659

+ 11,750,184

+ 21,269,301

1929 ...........

+ 50,235,901

-13,368,002

—24,161,000

+ 26,075,000

s. 151 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

151

Tab. 2. Förändringar i postsparbankens inlåningsrörelse inom olika

grupper av kommuner, länsvis, åren 1927—1929.

Postanstalter belägna inom

Ökning eller

minskning av in- satta belopp, i %

Å r

1

9 2 9

1927—

1928

1928—

1929

Insatt

belopp,

kr.

Uttaget

belopp,

kr.

Överskott av insätt- ningar eller uttag- ningar

kr.

i % av in- sattbelopp

Stockholms stad.......

+ 17

+

64

45,366,500

34,168,470

+ 11,198,030

+ 25

Stockholms län.

Jordbrnkskommuner......

+ 51

+ 115

155,033

64,921

+

90,112

+ 58

Blandade kommuner......

+ 7

+

54

612,362

319,685

+

292,677

+ 48

Indnstrikommnner.......

+ 16

+

61

5,166,872

3,106,031

+

2,060,841

+ 40

Städer............

+ 23

+

76

3,484,409

2,354,190

+

1,130,219

+ 32

Uppsala län.

Jordbrnkskommuner......

- 8

+ 157

133,588

45,824

+

87,764

+ 66

Blandade kommuner......

+ 19

+

85

463,736

197,959

+

265,777

+ 57

Industrikommuner.......

+ 2

+ 129

811,522

331,288

+

480,234

+ 59

Städer ............

+ 34

+ 175

2,841,452

1,865,657

+

975,795

+ 34

Södermanlands län.

Jordbrnkskommuner......

+ 9

+

56

173,541

111,887

+

61,654

+ 36

Blandade kommuner......

+ 35

+

39

393,480

216,354

+

177,126

+ 45

Indnstrikommnner.......

+ 11

+ 104

784,923

461,989

+

322,934

+ 41

Städer ............

+ 19

+

91

2,030,692

1,239,812

+

790,880

+ 39

Östergötlands län.

Jordbrukskommnner......

+ 10

+

48

423,701

213,052

+

210,649

+ 50

Blandade kommuner......

+ 16

+

33

912,057

588,963

+

323,094

+ 35

Industrikommuner.......

+ 16

+

61

1,479,841

836,600

+

643,241

+ 43

Städer............

+ 8

+

68

3,961,229

2,860,806

+

1,100,423

+ 28

Jönköpings län.

Jordbrnkskommuner......

+ 19

+

34

291,022

165,055

+

125,967

+ 43

Blandade kommuner......

+ 9

+

41

795,707

497,925

+

297,782

+ 37

Indnstrikommnner.......

+ 10

+

53

732,977

450,379

+

282,598

+ 39

Städer ............

+ 24

+

68

2,056,812

1,516,292

+

540,520

+ 26

Kronobergs län.

Jordbrnkskommuner......

+ 21

+

8

203,267

147,262

+

56,005

+ 28

Blandade kommuner......

- 1

4-

53

534,849

288,681

+

246,168

+ 46

Industrikommuner.......

+ 12

+

49

1,120,427

862,646

+

257,781

+ 23

Stad.............

+ 50

+

52

440,783

418,979

+

21,804

+ 5

Kalmar län.

Jordbrnkskommuner......

+ 7

+

38

473,996

291,826

+

182,170

+ 38

Blandade kommuner......

+ 12

+

45

777,724

436,923

+

340,801

+ 44

Indnstrikommnner.......

+ 22

4-

41

721,152

538,237

+

182,915

+ 25

Städer ............

+ 13

+

58

1,166,785

1,074,511

+

92,274

+ 8

Gotlands län.

Jordbrnkskommuner......

+ 17

+

44

130,015

73,796

+

56,219

+ 43

Blandade kommuner......

+ 33

+

12

148,166

102,521

+

45,645

+ 31

Industrikommuner......

+ 21

4-

67

169,23C

79,461

+

89,769

+ 53

Stad............

1 +18

+

47

430,591

457,8821-

27,285

— 6

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2 (forts.). Förändringar i postsparbankens inlåningsrörelse inom

olika grupper av kommuner, länsvis, åren 1927—1921).

Postanstalter belägna inom

Ökning eller

minskning av in- satta belopp, i %

Å r

1

9 2 9

1927—

1928

1928—

1929

Insatt

belopp,

kr.

Uttaget

belopp,

kr.

Överskott av insätt- ningar eller uttag- ningar

kr.

i % av in- satt belopp

Blekinge län.

Jordbrnkskommuner......

+ 7

+ 38

4,523

869

+

3,654

+ 81

Blandade kommuner......

- 5

+ 41

400,026

242,588

+

157.438

+ 39

Industrikommuner.......

+ 15

+ 48

207,493

113,693

+

93,800

+ 45

Städer ............

+ 7

+ 77

1.409,510

1,012,348

+

397,162

+ 28

Kristianstads län.

Jordbrnkskommuner......

- 1

+ 25

98,426

48,990

+

49,436

+ 50

Blandade kommuner......

+ 14

+ 47

1,146,355

721,556

+

424,799

+ 37

Industrikommuner.......

+ 16

+ 40

888,619

755,629

+

132,990

+ 15

Städer ............

+ 20

+ 59

868,194

747,375

+

120,819

+ 14

Malmöhus län.

Jordbrnkskommuner......

-11

+ 46

140,609

71,303

4-

69,306

+ 49

Blandade kommuner......

+ 12

+ 61

525,132

305,839

+

219,293

+ 42

Industrikommuner.......

+ 44

+ 39

1,254,930

887,004

+

367,926

+ 29

Städer ............

+ 20

+ 67

4,850,094

4,098,065

+

752,029

+ 16

Hallands län.

Jordbrnkskommuner......

+ 27

+ 42

108,161

57,720

+

50,441

+ 47

Blandade kommuner......

- 3

+ 68

478,366

275,721

+

202,645

+ 42

Industrikommuner.......

- 1

+ 65

147,606

84,335

+

63,271

+ 43

Städer ............

+ 17

+ 112

1,227,093

911,292

+

315,801

+ 26

Göteborgs och Bohus län.

Jordbrnkskommuner......

+ 7

+ 33

269,390

172,014

+

97,376

+ 36

Blandade kommuner......

+ 13

+ 47

514,586

294,162

+

220,424

+ 43

Industrikommuner.......

+ 18

+ 61

1,203,849

832,011

+

371,838

+ 31

Städer . . .•.........

+ 34

+ 106

8,894,269

5,746,849

+

3,147,420

+ 35

Alvsborgs län.

Jordbrnkskommuner......

+ 7

+ 37

746,861

458,368

+

288,493

+ 39

Blandade kommuner .....

+ 9

+ 63

722,153

437,908

+

284^245

+ 39

Industrikommuner.......

+ 8

+ 66

1,545,310

993,066

+

552,244

+ 36

Städer ............

+ 26

+ 79

2,374,193

1,519,624

+

854,569

+ 36

Skaraborgs län.

Jordbrnkskommuner......

+ 13

+ 37

704,103

519,785

+

184,318

+ 26

Blandade kommuner.....

- 2

+ 41

1,059,777

653,165

+

406,612

+ 38

Industrikommuner.......

+ 13

+ 33

668,005

636,421

+

31,584

+ 5

Städer ............

+ 7

+ 74

1,976,397

1,477,328

+

499,069

+ 25

Värmlands län.

Jordbrukskommuner......

- 0

+ 83

280.798

150,849

+

129,949

+ 46

Skogskommuner........

+ 24

+ 35

53,847

20,339

+

33,508

+ 60

Blandade kommuner......

+ 9

+ 72

1,312,438

628,995

+

683,443

+ 52

Industrikommuner.......

+ 3

+ 81

1,914,655

1,074,347

+

840,308

+ 44

Städer ............

+ 5

+ 111 1

2,108,677

1,355,095

+

753,582

-f 36

s. 153 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

153

Tab. 2 (forts.). Förändringar i postsparbankens inlåningsrörelse inom

olika grupper av kommuner, länsvis, åren 1927—1929.

Postanstalter belägna inom

Ökning eller

minskning av in- satta belopp, i %

A r

1 9

2 9

1927—

1928

1928—

1929

Insatt

belopp,

kr.

Uttaget

belopp,

kr.

Överskott av insätt- ningar eller uttag- ningar

kr.

i % av in- satt belopp

Örebro län.

Jordbrnkskommnner......

-36

+

85

130,916

69,643

+

61,273

+ 47

Blandade kommuner......

+ 16

+

92

692,797

263,984

+

428,813

+ 62

Indnstrikommuner.......

+ 11

+ 106

2,158,966

1,112,961

+ 1,046,005

+ 48

Städer ............

+ 12

+

83

2 321,265

1,526,304

+

794,961

+ 34

Västmanlands län.

Jordbrnkskommnner......

+ 8

+

57

92,974

45,639

+

47,335

+ 51

Blandade kommuner......

+ 14

+

98

292,164

136,419

+

155,745

+ 53

Indnstrikommuner.......

+ 10

+

76

1,219,728

617,131

+

602,597

+ 49

Städer ............

+ 41

+

86

1,565,246

1,051,685

+

513,561

+ 33

Kopparbergs län.

Skogskommuner........

+ 0

+

69

231,551

113,922

+

117,629

+ 51

Blandade kommuner......

- 0

+ 126

1,777.959

982,535

+

795.424

+ 45

Indnstrikommuner.......

+ 7

+ 119

2,815,098

1,267,001

+ 1,548,097

+ 55

Städer ............

+ 17

+ 126

1,786,805

963,446

+

823,359

+ 46

Gävleborgs län.

Skogskommuner........

- 9

+

32

118,830

66,263

+

52,567

+ 44

Blandade kommuner......

+ 18

+

50

668,591

355,115

+

313,476

+ 47

Indnstrikommnner.......

+ 26

+

50

2,218,993

1,268,384

+

950,609

+ 43

Städer ............

+ 14

+

77

2,175,376

1,512,641

+

662,735

+ 30

Västernorrlands län.

Skogskommuner........

+ 2

+

74

313,755

157,170

+

156,585

+ 50

Blandade kommuner......

+ 8

+

40

879,574

439,425

+

440,149

+ 50

Indnstrikommuner.......

+ 4

+

6L

1,660,230

968,086

+

692,144

+ 42

Städer ............

+ 24

+

67

1,748,915

1,387,006

+

361,909

+ 21

Jämtlands län.

Skogskommuner........

- 9

+

21

729,065

412,436

+

316,629

+ 43

Blandade kommuner......

- 3

+

24

816,503

507,376

+

309,127

+ 38

Indnstrikommuner.......

+ 12

+

49

583,855

576,446

+

7,409

+ 1

Stad.............

+ 6

+

51

864,089

700,869

+

163,220

+ 19

Västerbottens län.

Skogskommuner........

+ 17

+

33

1,191,439

771,841

419,598

+ 35

Blandade kommuner......

+ 6

+

58

693,517

424,786

+

268,731

+ 39

Indnstrikommuner.......

+ 20

+

51

533,868

248,679

+

285,189

+ 53

Städer ............

+ 29

+

86

708,488

521,885

+

186,603

+ 26

Norrbottens län.

Skogskommuner........

+ 39

+

42

730,856

400,783

+

330,073

+ 45

Blandade kommuner......

+ 10

+

29

575,108

300,124

+

274,984

+ 48

Industrikommuner.......

-12

+ 106

1,481,433

705,930

+

775,503

+ 52

Städer ............

+ 22

+

87

1,286,621

842,124

+

444,497

+ 35

s. 154 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

154

Bil. E.

Till riksdagens särskilda utskott för behandling av frågor rörande stödjande av

jordbruket.

Sedan framställning gjorts om erhållande genom Svenska Bankföreningens

försorg av vissa statistiska utredningar rörande jordbrukarnas ekonomiska förhållanden

får styrelsen för Bankföreningen härmed överlämna resultatet av de

i sådant avseende gjorda undersökningarna.

Såsom styrelsen redan tidigare haft äran meddela, har det icke befunnits

möjligt för bankerna att åstadkomma så vittgående utredningar, som önskats.

I avsikt att söka i görligaste mån tillgodose syftet med framställningen har

styrelsen emellertid låtit från ett antal bankkontor i fem län, omfattande mera

utpräglade — och i viss mån särpräglade — jordbruksfaktor, införskaffa uppgifter

rörande lantmännens krediter hos bankinrättningar samt deras insättningsräkningar

under de tre senaste åren. Därjämte hava vederbörande kontors

föreståndare anmodats att meddela sin uppfattning angående läget hos den jordbruksbefolkning,

med vilken de hava kontakt.

Enquétens syfte skulle vara att få utrönt, huruvida det ekonomiska läget för

jordbrukarna uppenbarligen försämrats eller förändrats under senare tid, närmare

bestämt under senaste året. Vid bedömandet borde bl. a. hänsyn tagas till

sådana omständigheter som huruvida de direkta krediterna till jordbrukare

ökats, huruvida lanthandlare eller andra leverantörer till jordbrukare ökat sina

krediter till sådana kunder, huruvida omsättningar utan tillfredsställande amortering

tilltagit, huruvida svårigheter att i tid fullgöra ingångna förbindelser

framträda m. m.

Yad beträffar uppgifterna angående lantmännens krediter respektive insättningsräkningar

har det vid bearbetningarna visat sig, att några tillförlitliga

och belysande jämförelsesiffror näppeligen kunnat vinnas med den begränsning

i fråga örn uppgiftslämnandet till endast ett relativt fåtal bankkontor, representerande

blott en del bankinrättningar, som nödvändiggjorts av omständigheterna.

Växlingarna i lånen och insättningsräkningarna äro nämligen — såsom

i ett flertal yttranden påpekats — till väsentlig del beroende på överflyttning

mellan olika kredit- och sparinstitut av kundernas medel och hänför sig

dessutom ofta till omständigheter, som stå utan samband med jordbrukskrisen

i och för sig. Uppgifterna i angivet hänseende ha därför icke ansetts vara av

sådan art, att på dem kunnat byggas någon uppfattning angående lantbruksbefolkningens

ekonomiska förhållanden under senare år.

Däremot hava de yttranden, som infordrats från bankkontorens föreståndare

angående deras erfarenheter om jordbrukarnas nuvarande läge, visat sig innehålla

åtskilliga uppgifter av ett betydande intresse. Vederbörande uppgiftslämnare

torde genom sin ständiga kontakt såväl med jordbruksbefolkningen

själv som med de personer och institutioner, som i affärshänseende äro avhängiga

av denna befolkning, samt genom sin vana vid bedömande av ekonomiska

frågor hava särskilda förutsättningar att avgiva ett omdöme örn de förhållanden,

som här äro i fråga. En sammanfattning av de av kontorsf örestån dara a

avgivna utlåtandena har därför ansetts kunna vara av värde för utskottets arbete.

Sammanfattningen, som skett länsvis, bifogas härjämte.

Stockholm den 30 april 1930.

för Svenska Bankföreningen:

MARC. WALLENBERG.

G. Lagercrants.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

155

Bil. I.

Krediter till jordbrukare den 15 februari.

Malmöhus Kristianstads Alvsborgs Skaraborgs Östergötlands

1928. län 11 kont. län 3 kont. län 4 kont. län 8 kont. län 4 kont.

Av jordbr, diskonterade växlar . 937,539 413,429 714,064 821,659 348,926

Växlar, accept, av jordbr., icke

redov. ovan......... 7,570,155 545,085 783,275 854,082 761,036

Fastighetsinteckning...... 922,385 64,980 1,085,655 952,730 850,820

Pant i spannmål........ 22,810 9,250 — — —

Borgen............ 1,110,505 89,150 773,817 580,995 639,202

Annan säkerhet....... 1,120,582 73,390 23,575 169,920 164,155

11,683,976 1,195,284 3,380,386 3,379,386 2,764,139

1929.

Av jordbr, diskonterade växlar 1,088,459 445,070 747,713 933,657 400,897

Växlar, accept, av jordbr., icke

redov. ovan......... 8,610,254 626,690 810,010 979,338 689,636

Fastighetsinteckning...... 1,034,640 72,500 1,100,080 1,041,907 940,860

Pant i spannmål........ 2,080 24,625 — — —

Borgen............ 977,450 96,500 719,628 644,025 665,782

Annan säkerhet....... 1,907,569 128,200 25,760 267,735 146,495

13,620,452 1,393,585 3,403,191 3,866,662 2,843,670

1930.

Av jordbr, diskonterade växlar . 1,305,251 495,346 848,056 847,392 540,312

Växlar, accept, av jordbr., icke

redov. ovan . . .''...... 8,590,468 724,870 864,665 3,179,686 762,710

Fastighetsinteckning...... 1,065,825 42,550 1,079,878 1,233,985 3,922,535

Pant i spannmål........ 130750 39,850 — — —

Borgen............ 1,073„300 117,500 760,142 645,430 654,971

Annan säkerhet....... 1,879,170 144,205 37,625 233,965 151,170

14,044,764 1,564,321 3,590,366 6,140,458 6,031,698

Bil. II.

Jordbrukarnas behållning den 31 december.

Malmöhus Kristianstads Alvsborgs Skaraborgs Östergötlands

1927. län 7 kont. län 3 kont. län 4 kont. län 8 kont. län 2 kont.

Dep. & Kaprkg......... 2,934,595 699,026 7,075,331 4,568,244 798,595

Sparkasserkg......... 1,291,372 485,297 3,546,321 2,718,356 630,138

4,225,967 1,184,323 10,621,652 7,286,600 1,428,733

1928.

Dep. & Kaprkg......... 2,760,044 579,378 6,984,062 4,411,389 692,202

Sparkasserkg. . . ....... 1,217,471 428,620 3,492,578 2,529,055 552,383

3,977,515 1,007,998 10,476,640 6,940,444 1,244,585

1929.

Dep. & Kaprkg......... 2,943,741 515,884 7,072,014 4,516,812 650,393

Sparkasserkg.......... 1,181,985 405,273 3,395,883 2,516,450 535,131

4,125,726 921,157 10,467,897 7,033,262 1,185,524

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

harsle ilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. lil.

Anmärkningar till uppgifterna rörande jordbrukarnas krediter och

insättningsbehållningar.

Malmöhus län: Från ett kontor meddelas nedgång i växelkrediten beroende

på att en firma avvecklat sina engagemang.

Från ett annat kontor anmärkes, att en större ökning i lånesumman hänför

sig till ett större aktielån.

Från flera håll omförmäles, att krediterna överförts till andra kreditinstitut.

Kristianstads län: Det anmärkes, att krediterna i stor utsträckning över
tagits

av andra institut.

Älvsborgs och Skaraborgs län: Från ett par håll förklaras, att inträdd nedgång

i insättningen icke hänför sig till jordbrukskrisen.

Östergötlands län: Från flera håll meddelas, att ändring beträffande såväl

krediter som inlåning hänför sig till överflyttning mellan olika kreditinstitut.

Från ett par håll i såväl Malmöhus som Östergötlands län har såsom anmärkningsvärt

meddelats, att insättningarna vid vederbörande kontor i mycket ringa

utsträckning härrör från jordbruksbefolkningen, ehuru kontoren äro belägna i

typiska jordbruksdistrikt.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

157

Bil. IV.

P. M.

angående yttranden från föreståndare för vissa bankkontor om jordbrukets

nuvarande läge.

Malmöhus län.

(9 kontor å 8 platser.)

I flertalet uttalanden framhålles, att jordbrukarnas ekonomiska läge uppenbarligen

försämrats under de senaste åren och särskilt det sista. Från två håll

uttalas, att situationen under innevarande år tillspetsats så att fara för en allmän

kris synes vara för handen.

I några uttalanden bedömes läget något mindre ogynnsamt. I ett yttrande

från norra delen av länet uttalas, att, även örn läget försämrats, jordbrukarna

dock haft besparingar att lita till och i stort sett ej behövt öka sina skulder:

tvångsrealisationer hade icke förekommit och egendomspris och arrenden hade

icke sänkts. I ett annat uttalande säges, att det dåliga skördeåret 1927 medförde

stora förluster, att någon mera avsevärd försämring ej inträtt under 1928

och 1929 men att fall av insolvens bland jordbrukare dock numera hörde till ordningen

för dagen. I ett tredje utlåtande säges, att jordbrukarna i trakten sålt

sin spannmål före det stora prisfallet, att svårigheter att i tid fullgöra ingångna

förbindelser ej där förmärkts men att de låga priserna å mjölk och smör föranlett,

att lantbrukarna ha ont örn pengar.

Från några håll framhålles, att de, som lagt an på animalisk produktion,

haft det förhållandevis bra; i ett fall nämnas särskilt de mindre och medelstora

gårdarna i detta sammanhang och återges uttalanden örn att 1929 för dessa var

ett bättre år än 1928. Såsom ett mycket gott år för jordbrukarna betecknas

1929 i ett av uttalandena; dock tillägges, att eventuella överskott synas ha åtgått

för att täcka förutvarande förluster.

En utbredd klagan förspörjes också från affärsmännen över minskade inköp

från jordbrukarnas sida ävensom över växande svårigheter att erhålla likvid;

det konstateras även allmänt, att affärsmännen ökat sina krediter till jordbrukarna

i avsevärd grad, »utöver vad som kan anses tillbörligt». Från ett håll

påpekas, att auktionsförrättarnas utestående fordringar visa alltjämt stegrade

belopp.

Å flertalet platser har förmärkts en tydlig svårighet för lantmännen att fullgöra

sina förbindelser; omsättningarna av beviljade krediter stegras ständigt

utan att tillfredsställande avbetalningar verkställas. De tryckta tiderna, säges

det från ett håll, återspeglas i ökade krediter till jordbrukarna och dem, som ha

affärer med dem. Från flera större bankplatser framhålles, att bankerna dagligen

se exempel på huru svårt jordbrukarna ha att infria ingångna förbindelser

och att prestera den mest blygsamma amortering. Från sparbankshåll har upplysts,

att anstånd med erläggande av räntor och amortering å inteckningslån på

senare tid lämnats i allt större omfattning. Från en av de större platserna

meddelas, att man under senaste tiden kunnat förmärka, hurusom lantbrukarna

söka korta lån för bestridande av de dagliga utgifterna.

I ett uttalande från södra delen av länet fastslås, att lantbrukarna ökat både

sin intecknings- och sin växelskuld. Från samma trakter anföres, att genom

statsmakternas beslut i sockerfrågan någon ljusning synes ha inträtt; på grund

av de låga spannmålspriserna förmenas betarealen komma att i år utökas.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kristianstads län.

(3 bankplatser.)

Samstämmigt uttalas, att jordbrukarnas ställning avsevärt försämrats under

senare år. Deras skulder ha ökats, många lantbrukare ha svårt att likvidera

sina förbindelser, omsättningar äro vanligare än förr och ske med mindre belopp;

från en större bankplats säges, att under det gångna året konkurser

och betalningsinställelser förekommit i större omfattning än på åtskilliga år.

Lanthandlare och andra leverantörer ha, säges det i samtliga uttalanden, måst

giva ökad kredit.

Älvsborgs län.

(9 kontor på 8 platser.)

Yttrandena från Älvsborgs län äro i viss mån divergerande även där de

härröra från samma ort. Tämligen allmänt konstateras visserligen, att jordbrukarnas

läge försämrats, särskilt under senaste året (från ett håll säges

»avsevärt försämrats», från ett annat däremot, att försämringen icke är av

sådan storlek, att den förtjänar särskilt omnämnande). Från fyra håll rapporteras

ökade krediter till jordbrukarna -— såväl från banker som från affärsmännen

—- och stegrat anlitande av sparmedel. Från ett håll påpekas, att

läget för de mindre jordbrukarna utan kapital och möjlighet till extraförtjänster

försämras dag från dag. Från två platser meddelas, att omsättningar av

lån utan tillfredsställande amorteringar tilltagit; å en plats sägas svårigheterna

att fullgöra ingångna förbindelser hava ökats.

Å andra sidan framhålles från halva antalet bankplatser, att jordbrukarna

äro välbärgade samt att någon ökad skuldsättning eller svårigheter att fullgöra

ingångna förbindelser icke förmärkts. Från ett håll tillägges, att omsättningar

av lån utan tillfredsställande amorteringar ej förekomma i nämnvärd

grad, från ett annat (i bygd med mindre jordbruk med skog), att amorteringarna

visserligen ej alltid äro tillfredsställande men dock förbättrats något

samt att på det hela taget läget ej är särdeles tryckt och under de senare åren

snarare förbättrats än försämrats.

Skaraborgs län.

(12 kontor på 10 platser.)

I det övervägande antalet yttranden vitsordas, att läget för jordbrukarna

försämrats under senaste år. I ett yttrande från en större bankplats uttalas,

att det med bestämdhet kan påstås, att för närvarande all jordbruksdrift inom

länet är förlustbringande. I ett par uttalanden från trakter med övervägande

animal produktion säges åter, att avsevärd försämring ej ännu inträtt vid de

medelstora och mindre jordbruken. Man framhåller här bland annat, att svårigheterna

någorlunda utjämnats genom jorbrukarnas rätt beprövade anpassningsförmåga

och att den någorlunda välbärgade bonden ännu ej behövt tära

på sitt kapital. Så gott som samstämmigt intygas emellertid, att läget är bekymmersamt

för arrendatorer (särskilt kronoarrendatorer) och egnahemsinnehavare

samt vid större jordbruk med mycken lejd arbetskraft och huvudsakligen

lagda på sädesodling. Enligt ett yttrande från en huvudort skulle dock

icke heller inkomsterna på animala produkter hos det stora flertalet jordbrukare

räckt till att täcka avlöningarna till de anställda.

Från omkring halva antalet bankkontor meddelas, att jordbrukarnas skuldsättning

hos såväl banker som affärsmän ökats. Från en större plats omtalas,

att jordbrukarna måste söka kredit för att bestrida löpande utgifter såsom räntor

och amorteringar. Däremot förklaras från två platser, att någon ökning

s. 159 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

159

av bankkrediterna ej förmärkts, varemot på den ena platsen (i trakt med

huvudsakligen mindre gårdar med animal produktion) för samtliga jordbrukare

iakttagits en ökad tendens till köp mot accepter. Från en av huvudorterna

uttalas, att någon märkbar ökning av handlandekrediten icke föreligger. Vid

fem bankkontor konstateras, att omsättningar av lån utan tillräcklig amortering

ökats. I ett yttrande säges, att växelomsättningarna skötas tillfredsställande

men att avbetalningarna å lån, särskilt inteckningslån, äro mindre än tidigare.

I fyra yttranden meddelas åter, att avbetalningarna alltjämt äro normala och

att några svårigheter att fullgöra ingångna förbindelser icke förmärkts. Från

en huvudort klagas över att leverantörerna av jordbruksförnödenheter hava

svårt att erhålla betalning och i tre yttranden framhålles särskilt, att likvider

vid lösöreauktioner endast med svårighet inkasseras; från en annan plats

säges däremot, att affärslikviderna visserligen i allmänhet ligga något efter

men att auktionsförrättarna dock icke klaga över större tröghet i betalningen.

I ett yttrande omtalas, att jordbrukare med tillgång till skog sökt hjälpa sig

med avverkningar i största tillåtna utsträckning.

Östergötlands lån.

(15 kontor å 14 platser.)

Samstämmigt förklaras i de avgivna yttrandena, att jordbrukarnas ekonomiska

läge under senare år avsevärt försämrats; i ett yttrande säges »ytterst

allvarligt försämrats», i ett annat i »i oroande grad försämrats», i ett tredje att

jordbrukarnas ställning är »i stort sett verkligt bekymmersam».

Från två platser uttalas, att lantbefolkningen i trakten är i stort sett välbärgad

och har banktillgodohavanden att lita till, men att på senare tid en

försämring inträtt, vilken gjort sig gällande i disposition av tillgångar och

anspråk på krediter.

En ökning i bankkrediterna till jordbrukarna rapporteras i övrigt från omkring

halva antalet platser. I fyra yttranden säges däremot, att någon ökning

av bankkrediterna ej inträtt; i ett av dessa fall uttalas, att lantbrukarna hava

god anpassningsförmåga, och med de olika möjligheter, som stått dem till buds,

hittills så mycket som möjligt sökt undvika skuldsättning i bankerna. Från

en annan plats meddelas, att krediterna ej ökats därför, att man till följd av

den alltmera ökade ekonomiska osäkerheten ansett nödvändigt att avslå nya

ansökningar och i en del fall måst vidtaga åtgärder för nedbringande av de

redan höga krediterna. Från samma håll — en huvudort i ett av de bördigaste

slättbygdsdistrikten — upplyses, att en vidtagen undersökning beträffande

en del arrendatorer i trakten visat, att deras skulder uppgå till, ja i vissa fall

överstiga verkliga värdet å lösöret vid respektive egendomar.

I de flesta yttrandena framhålles, att lanthandlare och övriga leverantörer

av jordbruksförnödenheter måst utsträcka sina krediter till lantmännen, samtidigt

som man erfarit ett utbrett klagomål över betydligt minskad köplust.

Det torde, säges det från en av huvudorterna, numera vara sällsynt, att lantmännen

likvidera jordbruksförnödenheter — foder- och gödselämnen m. m. —- kontant, utan växellikvider måste tillgripas med åtföljande omsättningar. Liknande

uttalanden göras även från andra platser.

På nästan alla håll har iakttagits, att förmågan att fullgöra vederbörliga

avbetalningar å lånen minskats. Från en huvudort i östra delen av länet säges,

att så gott som dagligen framställningar göras om godkännande av minsta

möjliga amorteringar. I ett yttrande meddelas, att avbetalningarna vid växelomsättningar,

som tidigare i genomsnitt motsvarade 25—30 % av ursprungsbeloppet,

nu i regel ej mycket överstiga 10 % eller i många fall äro än lägre;

det vore för övrigt numera ej ovanligt, att vederbörande diskonterade en växel

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

å högre belopp för att därmed infria en äldre växelskuld. Från en av huvudorterna

i länets centrala del säges, att bonden vid ovanligt många tillfällen förklarat

sig sakna möjlighet till även den minsta avbetalning.

Från fyra platser i länets västra del framhålles, att ingångna förbindelser

— frånsett amorteringssvårigheter — hittills i regel fullgjorts punkligt och

att några verkliga betalningssvårigheter icke yppats. I ett yttrande från

samma trakt säges, att betalningsinställelser, utöver vad som under normala

konjunkturer plägar inträffa, hittills icke iakttagits, men att många sådana vore

att befara, därest icke lantbrukarna bleve i tillfälle att till skäligt pris avyttra

sin spannmål.

I det övervägande antalet yttranden från olika delar av länet klagas däremot

över tilltagande svårigheter att fullgöra ingångna förbindelser eller över

»större tröghet i betalningen». I ett yttrande påpekas, att antalet auktioner

inom länet under den senaste säsongen varit oerhört många. Från en större

plats inom länets centrala del uttalas, att många bönder — såväl arrendatorer

som självägande -— stå inför bristningsgränsen; i månget fall, säges det, ha

nya inteckningar intill eller över taxeringsvärdet uttagits för att med dessa

som säkerhet skaffa medel till löpande utgifter. I ett annat yttrande — från

en större plats i länets östra del — omtalas, att ständiga klagomål förspörjas

över svårigheter att utfå betalning av lantbrukarna; exempel funnes på att

jordbrukare måst till spannmålshandlande pantsätta kreatur och i en del fall

hade värdehandlingar måst realiseras för att gälda räntor och amorteringar.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Särskilda utslcottets utlåtande Nr 2.

161

Bil. F.

P. M.

angående erläggandet av annuiteter till hypoteks föreningarna.

(Utarbetad av byrådirektören S. E. Österberg.)

Genom Sveriges allmänna hypoteksbank har uppgift begärts hos hypoteks - föreningarna, huruvida låntagarna hos dem under senare år mindre punktligt

än förr kunnat erlägga förfallande annuiteter.

Av de inkomna svaren, för vilkas innehåll närmare redogörelse lämnas i bifogade

sammanställning, torde, enligt vad Sveriges allmänna hypoteksbank uttalat,

kunna dragas den slutsatsen, att en allmän och avsevärd försämring under

de senaste åren kan konstateras i den punktlighet, varmed föreningarnas

låntagare erlagt sina annuiteter. Endast två av de tillfrågade — nämligen

Smålands m. fl. provinsers och Älvsborgs m. fl. läns hypoteksföreningar — ha

förklarat sig ej kunnat förmärka någon dylik förändring till det sämre. Den

senare redovisar dock ett något större antal lagsökningsåtgärder under senare

år.

Någon överskådlig statistisk bearbetning av materialet har ej kunnat verkställas,

enär föreningarna använt sig av olika sätt för sina uträkningar till

belysande av utvecklingstendensen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930

11 sami.

2 haft. (Nr 2.)

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Skånska hypoteksföreningen.

År.

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Antal annuiteter,

överförda till

restlängd.

1,065

1,284

1,470

1,639

1,738

1,646

1,709

1,849

1,960

1,946

I proc. av antalet

lån, utestående

ultimo dec.

12.5

15.2

17.4

19.4

20.6

19.7

20.6

22.0

22.7

22.5

Vid 1920 års utgång utgjorde då obetalda annuiteter 4.2 % av samma år debiterade

annuitetsbelopp; år 1929 var motsvarande siffra 7.7 %, motsvarande en

ökning med något över 80 %.

Älvsborgs nr. fl. läns hypoteksförening.

Föreningen har icke kunnat finna att låntagarna under senare år mindre

punktligt än förr betalat sina oguldna annuiteter. Antalet verkställda lagsökningsåtgärder

uppgivas dock hava utgjort:

1920 ......

.... 50

1925 .....

.....66

192!......

.... 60

1926 .....

.....61

1922 ......

.... 63

1927 .....

.....70

1923 ......

.....54

1928 .....

.....67

1924 ......

.... 55

1929 .....

.....74

Älvsborgs m. fl. läns hypoteksförening.

Ingen nämnvärd förändring i låntagarnas punktlighet med förfallna annuiteters

erläggande under de senaste fem åren.

Östgöta hypoteksförening.

Antal obetalda I proc. av bela antalet

årsavgifter. utestående lån.

1924 ............ 1,889 31.2

1925 ............ 1,844 31.6

1926 ............ 1,832 31.6

1927 ............ 1,964 33.1

1928 ............ 2,065 34.6

1929 ............ 2,164 36.0

Gotlands hypoteksförening.

År.

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Restantier i proc. av

debiterade annuiteter.

29.9

31.5

34.8

36.3

39.3

41.3

s. 163 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

163

Mälarprovinsernas hypoteksförening.

År.

1924 .......... 695

1925 .......... 720

1926 .......... 748

1927 .......... 837

1928 .......... 890

1929 .......... 1,008

1930 första kvartalet . . . 322

Resterande i proc.

av debiterade.

Kronor. Av antal. Av belopp.

808,434 23.92 26.48

787,619 23.86 24.72

753,136 23.60 22.02

861,940 25.18 24.11

994,733 25.46 27.38

1,041,042 26.97 27.53

261,472 30.96 29.42

Resterande årsavgifter.

Antal.

År.

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Örebro läns hypoteksförening.

På uppbördsstämma erlagda

annuiteter i procent av

förfallna annniteter.

............... 68.6

............... 66.1

............... 65.4

............... 64.0

............... 60.7

............... 62.0

............. 61.2

............... 60.9

............... 53.2

............... 56.9

Wermlands hypoteksförening.

En ökning kan konstateras i antalet å restlängd överförda annuiteter och

verkställda lagsökningar. För år 1929 utgör denna ökning eirka 25 % i jämförelse

med närmast föregående år.

År.

1918

1919

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Gefle-Dala hypoteksförening.

Medeltal av de fyra restlängderna

under året.

Kronor (runda tal).

.......... 16,600

.......... 19,300

.......... 19,800

.......... 24,000

.......... 30,100

.......... 37,100

.......... 43,700

.......... 46,400

.......... 44,700

.......... 51,200

.......... 53,900

.......... 56,200

Antal lagsökningar.

22

14

36

53

44

30

56

59

41

54

54

59

Vid utgången av år

1925 . . .

1926 . . .

1927 . . .

1928 . . .

1929 . . .

Norrlands hypoteksförening.

Antal förfallna

obetalda annuiteter.

............ 195

............ 224

............ 248

............. 276

............ 335

I proc. av bela

antalet lån.

3.8

4.2

4.6

4.9

5.8

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. 0

P. M.

angående kreditgivningeu inom riksförbundsorganisationen.

(Utarbetad av by rådi rek tören S. K. Österberg.)

Från Svenska Lantmännens Riksförbund hava begärts uppgifter örn Riksförbundets

kreditgivning vid varuleveranser till centralföreningarna, centralföreningarnas

kreditgivning till lokalföreningar och enskilda lantmän samt lokalföreningarnas

kreditgivning till sina medlemmar, allt avseende åren 1927—

1929. Uppgifterna skulle avse förhållandet dels vid utgången av oktober månad,

dels vid utgången av december månad respektive år. Vidare har begärts

upplysning från resp. föreningar, huruvida enligt deras erfarenhet och uppfattning

krediten till jordbrukare under senare år ökats, örn kredittiden i allmänhet

visat tendens att utsträckas samt om avsättningen undergått någon

märkbar förändring i vad gäller de genom föreningarna inköpta varuslagen.

I fråga örn centralföreningarnas växelengagement med Riksförbundet ha

följande siffror lämnats. Till jämförelse ha uppgifter jämväl angivits rörande

Riksförbundets varuomsättning.

Centralföreningarnas växelengagement med Riksförbundet 1921—1929.

Å r

Per 7»i

Kronor

Per S1/i2

Kronor

Riksförbundets

varuomsättning

Kronor

(randa tal)

Växelford- ringarna vid

årets slut i

procent av

varuomsättn.

1921.............

18,107,497

16,101,334

33,377,000

48

1922 .............

12,784,436

12.394,032

18.913,000

66

1923 .............

10,891,079

11,091,568

15,779,000

70

1924 .............

13,067,125

13.128,646

19,004,000

69

1925 .............

14,153,067

13,377,624

20,410,000

66

1926 .............

14,318,240

13,738,247

21,719,000

63

1927 .............

15,064,582

14,549,828

25,740,000

57

1928 .............

17,380,106

15,990,843

27,891,000

57

1929 .............

15,352,739

14,835,180

22,699,000

65

Beträffande centralföreningarnas utelöpande öppna fordringar och acceptfordringar

hos lantmannaföreningar och enskilda medlemmar hava följande

uppgifter lämnats. De angivna siffrorna omfatta samtliga centralföreningar

utom den i Norrköping, vilken icke kunnat lämna några uppgifter. Till jämförelse

ha även angivits uppgifter rörande dessa centralföreningars sammanlagda

omsättning.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

165

(''en träl föreningarnas fordringar av lokalföreningar och enskilda lantmän 1927—1929.

Öppna

fordringar

Accepter

Summa

Varuomsätt-

ning

Fordringar

vid årets slut

i procent av

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

(runda tal)

varuomsättn.

1927: ■

31 okt.......

131 dec.......

6,043,441

4,594,149

8,350,334

6,347,682

14,393,775

10,941,831

47,664,000

23

1928: •

31 okt.......

[31 dec.......

6,605,851

4,832,226

9,089,661

7,220,510

15,695,512

12,052,736

52,582,000

23

1929:

31 okt.......

i.31 dec.......

5,707,514

4,504,800

9,525,929

6,953,279

15,233,443

11,458,079

45,975,000

25

Vad angår lokalföreningarnas utelöpande fordringar och acceptfordringar

hava uppgifter kunnat erhållas endast från ett fåtal föreningar, nämligen föreningar

tillhörande centralföreningarna i Falkenberg, Gävle, Göteborg, Jönköping

och Växjö.

Vissa lokalföreningars utelöpande öppna fordringar och aeceptfordringar.

Lokalföreningar tillhörande

Öppna fordringar

Accepter

Summa Kronor

centralföreningen i:

Kronor

Kronor

Falkenberg

1927:

31 okt. .

833,310

311,748

1,145,058

31 dec. .

989,629

399,950

1,389,579

1928: •

31 okt. .

949,213

434,272

1,383,490

31 dec. .

1,095,560

637,733

1,733,293

1929: ■

31 okt. .

31 dec. .

830,682

1,007,561

544,736

660,865

1,375,418

1,668,426

Gävle

1927: •

31 okt. .

33,775

31 dec. .

137,420

30,324

167,744

1928: •

31 okt. .

45,330

31 dec. .

146,231

35,478

181,709

1929: •

31 okt. .

51,370

31 dec. .

154,901

45,673

200,574

Göteborg

1927:

31 okt. .

358,859

31 dec. .

295,293

1928: ■

31 okt. .

405,203

[31 dec. .

332,824

1929:

31 okt. .

484,080

31 dec. .

353,726

Jönköping

1927: ■

31 okt. .

49,665

20,492

70,157

[31 dec. .

58,122

50,800

108,922

1928:

31 okt. .

64,695

20.460

85,155

[31 dec. .

59,491

54,340

113,831

1929:

(31 okt. .

71,118

37,502

108,620

[31 dec. .

60,303

65.877

126,180

Växjö

1927:

31 okt. .

207,196

31 dec. .

148,907

1928:

31 okt, .

[31 dec. .

233,774

153,556

1929:

31 okt. .

[31 dec. .

165,728

105,234

Av det uppgiftsmateriel, som sålunda kunnat erhållas rörande kreditgivningen

inom riksförbundsorganisationen, synes i stort sett framgå, att denna

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

kreditgivning under åren 1927 och 1928 allmänt synes ha ökats i jämförelse

med föregående år. Beträffande år 1929 häntyda de lämnade uppgifterna på

att ökningen i kreditgivningen, absolut taget, avstannat för att, åtminstone

inom vissa föreningar, förbytas i nedgång. Centralföreningarnas växelengagement

med Riksförbundet ultimo december 1927 ha sålunda ökats nied cirka

6 % och ultimo december 1928 med cirka 10 % i jämförelse med nästföregående

år vid samma tid. Ultimo december 1929 hade dessa föreningars växelengagement

däremot minskats med cirka 7 °/°. Samma föreningars fordringar av lokalföreningar

och enskilda lantmän hade vid utgången av 1928 ökats med cirka

10 % i jämförelse med samma tid 1927 men hade däremot från 1928 till 1929

minskats med cirka 5 °/°. Vad lokalföreningarna beträffar äro uppgifterna

något växlande. Medan för de redovisade föreningarna inom Falkenbergsdistriktet

och Växjödistriktet samma utveckling kan påvisas som för centralföreningarnas

vidkommande, så ha däremot övriga lokalföreningar, för vilka

uppgifter lämnats, att uppvisa ökning i krediten under alla de tre ifrågavarande

åren.

Emellertid måste uppgifterna örn kreditgivningen naturligen också ses i

samband med varuomsättningens växlingar. Örn så sker, erhålles en delvis

annan uppfattning örn kreditgivningens storlek under det senaste året. För

1929 har nämligen en väsentlig minskning i varuomsättningen ägt rum, medan

däremot kreditgivningen icke minskat i motsvarande mån. Till följd härav

har kreditgivningen även för 1929, relativt sett, undergått ökning. För Riksförbundets

vidkommande har förhållandet mellan förbundets växelfordringar

hos centralföreningarna och dess varuomsättning ökats från 57 % år 1928 till

65 % år 1929. Motsvarande relation mellan fordringar och varuomsättning för

centralföreningarna äro 23 % och 25 %.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

167

Bil. H.

P. M.

angående vissa uppgifter beträffande järnhandlares kreditgivning

till jordbrukare.

(Utarbetad av byrådirektören S. E. Österberg.)

Till belysande av jordbrukarnas skuldsättning i vad avser varuskulder under

åren 1927—1929 har hänvändelse gjorts till bl. a. Centralstyrelsen för

Sveriges Järnhandlareföreningar med anhållan att genom centralstyrelsens

bemedling en undersökning därom måtte göras hos järnhandlare inom mera utpräglade

jordbruksbygder. I anledning därav har från centralstyrelsen till 90

järnhandlare i skilda delar av landet utsänts ett cirkulär med förfrågan örn

krediten till jordbrukare ökats under senare år, örn kredittiden vid försäljning till

jordbrukare i allmänhet visat tendens att utsträckas, samt örn avsättningen till

jordbrukarekunder under åren 1927—1930 undergått någon mera märkbar förändring.

Svar hava inkommit från 37 järnhandlare samt från 9 lokala järnhandlarföreningar.

Svarens huvudsakliga innehåll återgivas i nedan följande sammanställning.

Med avseende å denna ina framhållas, att de uppgiftslämnande

firmornas namn icke utsatts utan endast den ort, varest firman är belägen. De

lämnade uppgifterna få sålunda icke fattas såsom utan vidare representativa

för den orten och dess kringliggande bygd utan återgiva blott den uppgiftslämnande

firmans erfarenheter från sin verksamhet och sina kunder.

Som en sammanfattning synes kunna uttalas, att järnhandelns kreditgivning

till jordbrukare i allmänhet torde hava ökats under senare år, att det föreligger

en bestämd tendens till utsträckning av kredittiden samt att omsättningen

med jordbrukare nedgått särskilt i fråga örn större maskiner och redskap.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Ort

Har krediten till jord- brukare ökats ander

senare år?

Har kredittiden visat ten- dens att utsträckas?

Hava några mera märk- bara förändringar i avsätt- ningen till jordbrukare

ägt rum?

Anderslöv.

Ja. Ökning med c:a 30 %

ander 1927—1929.

Förlängts med minst 3 ä

4 månader.

Avsevärd minskning, i syn- nerhet för sådana varor,

som ej äro rena förbruk- nings- och nödvändig- hetsartiklar.

Höör.

Ja. Ökning med 10 % se- dan 1927.

Långsammare likvider un- der förevändning att

spannmålen användes till

kreatursuppfödning, som

krävde kapital. Längre

kredit har även lämnats

smederna, som ha jord- brukare till huvudkun- der. Deras tremånaders

växlar hava omsatts i

cirka 20 % större omfatt- ning under 1929 än 1928.

Bättre 1929 än 1928 men

framhålles, att verknin- garna av dåliga år kom- ma i efterskott. I år

färre förfrågningar än i

fjol.

Karlshamn.

Ej i nämnvärd grad.

Nej. Alltid långa kredi- ter.

Under 1927—1930 kanske

större sparsamhet vid in- köpen än tidigare.

Sölvesborg.

Ja. Växelkrediten har

Vid köp av lantshruksma-

Köplusten betydligt ned-

(Södra Sven-

ökats med sammanlagt

skiner begäres i år ett

satt. Det gällande star-

j ges järnband- j lareförening.)

40 % sedan 1927.

års betalningsanstånd.

kelsepriset gör potatis- odlingen oräntabel.

i Markaryd.

Ja.

Tydlig tendens till ut- sträckt kredittid.

Yttersta försiktighet vid

inköpen.

Kalmar.

Ja. Större utestående ford- ringar nu än förut.

Långsammare avbetalning

på varuskulder. Flera

växel oms ättningar.

Inköpen begränsade till

det oundgängliga.

Jönköping.

J a. Främmande växlar

hava från 1928 till 1929

ökats med 60,000 kr, vil- ket mest berör jordbru- karna.

Ja. Utestående fordringar

ha ökats.

Försäljningen av lant- bruksmaskiner har icke

gått tillbaka, snarare [

tvärtom.

Skillingaryd.

Ja.

Ja. Ofta ifrågasättes två

års avbetalning.

Avsättningen av gödnings- ämnen och redskap har

minskats mycket under

senaste åren.

Västervik.

Betydlig ökning.

Förr anlitades icke accep- tcr. Nu är den första

frågan örn köp kan få

betalas med accept.

Konstant omsättning de

senaste fem åren.

Halmstad.

Ja. Kreditförsäljningen

hos denna firma har i

allmänhet stigit från

64.2 % till 71.2 % under

tiden 1926—1929. Detta

kommer huvudsakligen

på jordbrukarna.

Nej.

Nej.

Göteborg.

Nej.

Nej.

Nej.

Hjo.

Ja, 10 % stegring.

Ungefär lika, men allde- les för lång — i genom- snitt tre år.

I stort sett lika. Möjli- gen någon mindre steg- ring för 1929. För inne- varande år torde dock

bliva sämre resultat än

under 1929.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

169

Ort

Har krediten till jord- brukare ökats under

senare år?

Har kredittiden visat ten- dens att utsträckas?

Hava några mera märk- bara förändringar i avsätt- ningen till jordbrukare

ägt rum?

Borås.

Ej nämnvärd ökning.

I en del fall har kredit- tiden måst utsträckas.

Avsättningen till jordbru- karekunder har nedgått.

Avsevärd nedgång för

lantbruksmaskiner och

byggnadsmaterial.

Skövde.

Avsevärd ökning.

Avsevärd förlängning av

kredittiden. Man över- går alltmera till accep- ter. Fastställda betal- ningsterminer för större

maskiner iakttagas icke.

Minskad köplust.

Ulricehamn.

Ja.

Ja.

Ingen förändring.

Falköping.

Obetingat ja.

Kreditomsättningen har

varit 1927 : 358,000:—,

1928 : 351,000:—, 1929:

368,000: -.

Längre kredittider.

Sämre avsättning för större

redskap.

Tidaholm.

Ökning. Under 1929 öka- des de utestående ford- ringarna från 66,100 kr.

till 78,500 kr. Huvud- parten därav på jord- brukare.

Ej märkbar minskning.

Lidköping.

(Västergöt- lands järn- han dlareföre- ning.)

Oerhörd ökning i kredit- behovet.

Likvider fullgöras sällan

eller aldrig inom avtalad

tid. Säljaren tvingas att

taga accept och trots att

accepterna ej löpa på

längre tid än 2 månader

omsättas de flera gånger

och upp till ett år, innan

slutbetalningen sker.

Avsevärd nedgång i om- sättningen. Sällan eller

aldrig kontantbetalning

av större maskiner.

Skänninge.

Ökning i krediten. C:a

75 % av omsättningen

med jordbrukare är på

kredit.

Likvid oftast med accept,

vilken i regel omsättes

med små belopp, varför

kredittiden blir lång.

Under 1928—1929 sämre

avsättning av redskap.

Ödeshög.

Väsentlig ökning. Ute- stående och omsatta jord- brukareväxlar hava från

1927 till 1929 ökats med

dubbla beloppet. Kon- kurserna och betalnings- inställelserna talrikast

år 1929 under uppgifts- lämnarens trettioåriga

verksamhet. Över ett

tiotal bevakade varu- skulder på över 20,000

kronor.

Växlar, som förr användes

endast i enstaka fall, är

numera det enda betal- ningsmedlet. De omsät- tas från år till år. Sär- skilt dåligt hösten 1929.

Endast det nödvändigaste

har köpts. Försäljnin- gen har berott på vilken

kredit man velat lämna.

Smederna ha under hös- ten och vintern varit

nästan arbetslösa, då ny- anskaffning av vagnar

och redskap ej gjorts.

Norrköping.

(Östra Öster- götland sjärn- handlare fö re- ning.)

Ja.

Ja, de utestående ford- ringarna av landsorts- kunderna voro på nyåret

1930 större än åren förut.

Byggnadsverksamheten på

landsbygden torde under

senaste år hava minskats

och stor försiktighet är

rådande bland lantmän- nen vid inköp av järn- varor och redskap.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Ort

Har krediten till jord- brukare ökats under

senare år?

Har kredittiden visat ten- dens att utsträckas?

Hava några mera märk- bara förändringar i avsätt- ningen till jordbrukare

ägt rum?

Hafdhem.

Ja. Utestående fordringar

Ja, avsevärt, numera av- betalningar på 2 ä 3 år.

Sedan augusti 1929 har

(Gotland)

ökade med cirka 37 %

sedan 1927.

omsättningen minskat

med i medeltal 2,000 kr.

per månad.

Arvika.

Ingen förändring märkbar.

Bönderna i denna trakt

taga sin huvudsakliga

inkomst från skogen och

jordbruket är mera bi- sak.

Karlstad.

Ja.

Ja.

—

Örebro.

(Västman- lands och

En avgjord försämrad lik- viditet hos lantmännen

under senaste halvåret.

Förlängda krediter begä- ras i större utsträckning

än förut.

—

Närkes järn- handlareföre- ningar.)

Sala.

Ökning med 15 ä 20 %.

Betalningsförmågan är

svag. Vid växelomsätt- ningar sällan högre amor- tering än 10 %, i de

flesta fall lägre. Myc- ket ofta omsättning utan

amortering.

Avsättningen till jordbru- kare har nog nedgått j

men detta kan i viss

mån även tillskrivas

agentförsäljningen på

landsbygden.

Västerås.

Avsevärd ökning i kredi- ten såväl i vad gäller

tiden som beloppens stor- lek.

Avmattning i köplusten

har förmärkts.

Eskilstuna.

Accepter ha i större ut- sträckning använts.

Kredittiden har utsträckts

genom att mindre amor- tering gjorts å lämnade

accepter.

Större försiktighet vid in- |

köpen har kunnat för- märkas.

Strängnäs.

Avsevärd ökning.

Lantbrukarna stå ännu

allmänt efter med inbe- talningar, som skulle ha

varit gjorda under ok- tober 1929.

Ingen förändring.

Mariefred.

(Söderman- [ lands och Sö- J dertörns järn- ] och maskin-

Första kvartalet 1930 be- drövligt. Accepter om- sättas endast med räntan

och i en del fall kan ej

heller den betalas.

Mycket stor köpolust.

j handlareföre- ning.)

Nyköping.

Knappast någon ökning.

Ja. Personer, som ansetts

mycket goda, hava dra- git längre kredittid. Förr

ingick likvid rätt snart

efter kvartalsräkningen,

nu kan det dröja både

två och tre kvartal.

Lantmannen köper endast

det allra nödvändigaste. ''

De gå gärna på auktio- ner, emedan man där får

så lång kredit.

Gnesta.

Växelfordringarna ha min- skat men den öppna

krediten har mer än för- dubblats.

Omsättningen har nedgått.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

171

Ort

Har krediten till jord- brukare ökats under

senare år?

Har kredittiden visat ten- dens att utsträckas?

Hava några mera märk- bara förändringar i avsätt- ningen till jordbrukare

ägt rum?

Grillby.

Väsentlig ökning. Utestå-

Kredittiden utsträckes av-

I år stor nedgång i för-

(Uppland.)

ende fordringar hava

ökats med 30,000 kronor

från 1927 till 1929.

sevärt genom accepter.

En tredjedel av omsätt- ningen löper med växlar,

som omsättas var tredje

månad.

sälj ningen.

TMerp.

Betydlig ökning. Cirka 20

% årlig ökning i konto

fordringarna, trots att

omsättningen minskats.

Ja.

Påfallande försiktighet vid

inköpen.

Uppsala.

Ökats i rätt hög grad.

Tydlig tendens till ut-

Under första kvartalet

(Uppsala ma- skin- och

järnhandels- förening.)

Ansvarighetsbeloppet för

utelöpande växlar har

under 1929 stigit 2Va

gånger mot år 1928.

sträckt kredittid.

1930 en allmän åtstram- ning i inköpen.

Knivsta.

Betydlig ökning under de

två senaste åren. Lant- brukarnas skulder till

den uppgiftslämnande

firman hava ökats med

cirka 100,000 kronor se- dan 1927.

I allmänhet tendens till

utsträckning av kredit- tiden. Större maskiner

måste försäljas på ett ä

två års amorteringstid.

Ingen märkbar förändring.

Norrtälje.

Ungefär oförändrad kredit- givning till jordbrukare

men under 1929 och i

år har deras likviditet i

oroväckande grad för- svagats.

Vid växelomsättning sker

amortering med endast

en bråkdel av beloppet.

__

Ljusdal.

Ja. En ökning med 10 %

Tendens till utsträckning

Något minskad avsättning

(Gävleborgs

järnhandlare-

förening.)

i kreditstocken på två

år.

av kredittiden. För vår- redskap förr 6 mån., nu

ett år.

har kunnat konstateras.

Gävle.

Ja.

Ja.

Avsevärd minskning.

Sundsvall.

(Södra Norr- 1 lands järn-

Nej. Kreditgiv ningen har

minskats och marknads- läget förbättrats.

Nej.

Avsättningen har förbätt- rats.

handlareföre-

ning.)

Härnösand.

(Övre Norr- lands järn-

Ja. 1927 : 20,000:—,

1928 : 26,000:—,

1929: 30,000: -.

Ja.

Under senare år ha inga

dyrbarare saker köpts

utan endast enklare.

handlareföre-

ning.)

Älvsbyn.

Kreditmöjligheterna både

hos banker och affärs- män äro nog till det yt- tersta utnyttjade. Kre- diten tenderar att ökas

under senaste år.

Påtaglig tendens att ut- sträcka kredittiden.

Örnsköldsvik.

Nej.

Ja.

Tydlig nedgång i fråga

örn nya maskiner och

redskap.

Kalix.

Ja.

Ja, betydligt.

Nej.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

V.

Bil I.

P. M.

angående jordbrukets räntabilitet och därpå inverkande faktorer.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Det enda officiella material, som finnes till belysning av det svenska jordbrukets

räntabilitet, är de på lantbruksstyrelsens uppdrag av direktör L.

Nanneson bearbetade bokföringsresultaten från ett antal kontrollerade jordbruk,

varifrån i det följande vissa huvudresultat skola meddelas.

I närmast följande tre tabeller äro för ändamålet sammanförda de huvudfaktorer,

som i korthet belysa det ekonomiska resultatet av de kontrollerade

jordbrukens verksamhet. Dessa faktorer äro: bruttoavkastningen, som

anger värdet av lantbrukets under redogörelseåret framställda slutprodukter,

vare sig dessa försålts, använts för gårdent eget behov eller ingått som värdeökning;

driftkostnader, vartill räknats kontanta driftsutgifter jämte avskrivningar

samt skälig ersättning för ägarens och hans familjs arbete i jordbruket

(men icke räntor och arrendeavgifter); nettoavkastningen, som

utgör skillnaden mellan bruttoavkastningen och driftkostnaderna; samt f ö rräntningsprocenten,

som anger nettoavkastningen i procent av det i

företaget nedlagda kapitalet. Vid värdesättningen av såväl fastighets- som

driftskapital har man utgått från ett försiktigt beräknat marknadsvärde.

Början göres med ett antal jordbruk inom södra Sveriges vete- och

sockerbetsområde, varifrån material finnes ända från bokföringsåret

1912/13. Under senare år föreligga från detta område bokföringsresultat endast

från ett jämförelsevis ringa antal, övervägande stora jordbruk.

Bokföringsresultat för kontrollerade jordbruk inom södra Sveriges vete- oell sockerbetsområde.

Bokföringsår

Antal

egendomar

Areal

jordbruks-

jord,

ha

Bruttoav-

kastning

Drift-

kostnader

Nettoav-

kastning

Förränt-

nings-

procent

i kr. per ha jordbruksjord

1912/13.........

40

2,340

479

384

95

4.2

1913/14.........

91

4,600

468

355

113

5.4

1914/15 .........

88

4,488

485

356

129

6.0

1915/16 . . . •.....

101

4,852

617

424

193

8.0

1916/17.........

146

6,460

636

481

155

6.1

1917/18.........

110

5,401

712

527

185

6.6

1918/19.........

62

3,164

1,018

645

373

9.8

1919/20.........

87

7,144

1,008

820

188

5.0

1920/21 .........

82

6,853

967

826

141

4.1

1921/22 .........

83

7,961

845

676

169

5.9

1922/23 .........

52

6,039

479

474

5

0.2

1923/24 .........

32

2,967

581

482

99

3.6

1924/25 .........

20

2,178

536

460

76

2.9

1925/26 .........

24

3,429

512

424

88

3.9

1926/27 .........

26

4,102

462

415

47

2.2

1927/28 .........

31

5,011

468

436

32

1.4

1928/29 1 ........

17

492

429

63

3.2

Preliminära uppgifter.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Kr 2.

173

Under de år tabellen omfattar Ilar de kontrollerade jordbrukens räntabilitet

varit underkastad mycket stora växlingar. De båda förkrigsåren höll den sig

vid 4.2—5.4 %, med en nettoavkastning per hektar av 95—113 kr. Under krigsåren

var det ekonomiska resultatet genomgående gott. Prisläget var i regel

högre för jordbrukets produkter än för dess förnödenheter och arbetslönerna,

varigenom bruttoinkomsterna stegrades kraftigare än driftkostnaderna och

räntabiliteten steg från 6.0 % år 1914/15 till icke mindre än 9.8 % år 1918/19.

Det utmärkt gynnsamma resultatet för sistnämnda år är så mycket mera anmärkningsvärt,

som skörderesultatet var dåligt och knappheten på kraftfoder

verkade hämmande även på den animaliska produktionen. Förklaringen

till det trots detta utmärkt goda resultatet ligger i de synnerligen höga produktpriserna,

som detta år nådde sin höjdpunkt. De tre följande åren sjönk

priset starkt på flertalet av jordbrukets produkter, under det att driftkostnaderna

fortsatte att stiga och först år 1921/22 visade tendens till nedgång. Att

det ekonomiska resultatet för de kontrollerade jordbruken inom detta område

likväl kan sägas ha blivit fullt tillfredsställande beror till stor del på de just

under dessa år synnerligen höga sockerbetsprisen. För året 1922/23 har en

mycket stark förändring i motsatt riktning jämte ett sämre skördeutfall varit

en kraftigt bidragande orsak till det ogynnsamma resultatet, som sänkte förräntningsprocenten

så lågt som till 0.2 %, den lägsta avkastning som de kontrollerade

jordbruken inom detta område under något år uppvisa. De tre följande

åren blevo resultaten, tack vare gynnsammare skördeutfall eller ett bättre

prisläge å animaliska produkter, åter något bättre med nettoavkastning per

hektar om 76—99 kr. och förräntningsprocenten uppgående till 2.9—3.9 %.

För år 1926/27 medförde det dåliga skördeutfallet inom detta område en betydlig

nedgång av bruttoavkastningen, och då driftkostnaderna icke visade någon

motsvarande nedgång, blev förräntningsprocenten endast 2.2 %. Ännu sämre

blev resultatet det följande året, 1927/28, då avkastningen stannade vid 1.4 %,

vartill bidragit ett även detta år mindre gott skördeutfall, låga produktpriser

och något ökade driftkostnader. Det sista räkenskapsåret, 1928/29, har resultatet,

av de erhållna preliminära uppgifterna att döma, blivit något bättre,

och förräntningsprocenten har stigit till 3.2 %. — Sammanför man bokföringsresultaten

för alla 16 åren i fyra perioder, visa de två förkrigsåren 1912/14

en förräntningsprocent på 4.5 %, förkrigs- och krisåren 1914/20 är motsvarande

medeltal 6.6 %, för de tre följande övergångsåren 1920/23 3.4 % och för

de sista sex åren 2.9 Z.

Från samma källa anföras i följande tabell motsvarande data för de kontrollerade

jordbruken inom mellersta Sverige, varifrån ett jämförelsevis

fullständigt material finnes från såväl små som stora gårdar, varemot de medelstora

gårdarna äro mera fåtaligt företrädda.

Det första år tabellen upptager, 1918/19, var, som förut nämnts, ur ekonomisk

synpunkt synnerligen gynnsamt inom det sydsvenska området nied en förräntningsprocent

för de där belägna jordbruken på icke mindre än 9.8 Z. Även

inom mellersta Sverige voro konjunkturerna detta år gynnsamma, så att driften

lämnade en nettoavkastning av 122 kr. per hektar, motsvarande 5.8 % å lantbrukskapitalet.

Närmast följande år var nettoavkastningen 75 kr. per hektar

och förräntningsprocenten 3.3 %. Därefter följde tre år med mycket dåliga

resultat, då driftkostnaderna överstego värdet av bruttoavkastningen och en

direkt förlust uppstod å driften. Förlusten motsvarade under de tre åren

resp. 0.5, 2.8 och 1.3 Z> å lantbrukskapitalet. Orsaken till det ogynnsamma

resultatet var i främsta rummet den, att priset å jordbrukets produkter sjönk

hastigare än priset å dess förnödenheter och arbetslönerna och att därför driftkostnaderna

icke kunde pressas ned i lika hög grad som nedgången i bruttoavkastningen.

Det är särskilt de relativt sell höga arbetslönerna som starkt

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bokföringsresultat för kontrollerade jordbruk inom mellersta Sverige.

Bokförin gsär

Antal

egendomar

Areal

jordbruks-

jord,

ha

Bruttoav-

kastning

Drift-

kostnader

Nettoav-

kastning

Förränt-

nings-

procent

i kr. per ha jordbruksjord

1918/19.........

51

7,901

563

443

122

5.8

1919/20.........

89

10,974

688

613

75

3.3

1920/21 .........

115

14,709

650

661

- 11

- 0.5

1921/22 .........

117

11,450

442

488

— 46

-2.8

1922/23 .........

103

13,173

348

367

- 19

- 1.8

1923/24 .........

104

15,071

374

342

32

2.3

1924/25 .........

99

16,125

350

345

5

0.4

1925/23.........

113

17,396

390

354

36

2.6

1926/27 .........

166

17,476

378

346

32

2.3

1927/28 .........

187

17,229

369

351

18

1.8

1928/29 ''........

131

395

362

33

2.0

1 Preliminära uppgifter.

verkat i ogynnsam riktning för det mellansvenska jordbruket med dess i förhållande

till skördemängden stora förbrukning av mänsklig arbetskraft. De

sex sista åren har driften åter givit något överskott, ehuru nettoavkastningen

hela tiden stannat vid mycket blygsamma belopp (5—36 kr. per hektar, motsvarande

0.4—2.6 % å lantbrukskapitalet). — I medeltal för efterkrigsåren

1920/23 utgjorde förräntningsprocenten —1.0 % och för de sista åren

1923/29 1.8 S.

För övre Norrland, varifrån bokföringsresultat föreligga huvudsakligen

för mindre jordbruk, lämnas följande sammanställning.

Bokföringsresultat för kontrollerade jordbruk inom övre Norrland.

Bokföringsår

Antal

egendomar

Areal

jordbruks-

jord

ha

Brutto-

avkastning

Drift-

kostnader

Netto-

avkastning

Förränt-

nings-

procent

i kr per ha jordbruksjord

1918/19.........

61

653

695

582

113

4.9

1919 20 .........

88

1,058

698

653

45

1.8

1920/21 .........

148

1,669

583

575

8

0.4

1921/22 .........

167

1,894

420

426

— 6

— 0.3

1922/23 .........

147

1,567

348

326

22

1.3

1923/24 .........

140

1,564

341

330

11

0.7

1924/25 .........

143

1,525

340

324

17

1.1

1925/26 .........

163

1,709

336

307

29

1.8

1926/27 .........

154

1,512

349

323

26

1.6

1927/28 .........

133

1.421

345

311

34

2.2

1928/29''........

105

352

325

27

1.6

1 Preliminära uppgifter.

Likasom inom de båda övriga områdena kan driftsåret 1918/19 uppvisa det

gynnsammaste resultatet även i övre Norrland, ehuru nettoavkastningen där

stannade vid 113 kr. per hektar och förräntningsprocenten vid 4.9 %. Den stora

svagheten hos de kontrollerade jordbruken i övre Norrland, som starkt försämrat

det bokföringsmässiga driftsresultatet såväl detta år som alla de följande,

är de oproportionerligt höga arbetskostnaderna. De uppgingo inom

s. 175 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

175

detta område år 1918/19 till icke mindre än 511 kr. per hektar, eller drygt

80 % av alla driftkostnader, medan de för de sydsvenska och mellansvenska jordbruken

stannade vid resp. 293 och 270 kr. per hektar. Härtill är emellertid

att märka, att större delen av posten för arbetskostnader vid de genomgående

små, norrländska jordbruken utgöres av den egna familjens arbete och alltså

icke representerar någon direkt utgift. Arbetslönen till jordbrukaren och hans

familj har beräknats på grundval av å egendomarna förda arbetsjournaler samt

i orten gällande pris å motsvarande lejd arbetskraft. — Alla de följande åren

lia ur räntabilitetssynpunkt lämnat mindre tillfredsställande resultat, sämst

år 1921/22, då driftkostnaderna överstego bruttoinkomsterna med 6 kr. per

hektar, motsvarande 0.3 % å fastighetskapitalet.

»

En undersökning, huru räntabiliteten ställer sig inom olika storlek sgrupper

av de kontrollerade jordbruken, är svår att genomföra, då materialet

vid uppdelning på storleksgrupper får ganska ringa omfattning inom

varje grupp och de erhållna resultaten i många fall kunna påverkas av tillfälligheter.

Som ett genomgående resultat av en bearbetning av materialet

ur denna synpunkt framgår emellertid, att bruttoinkomsterna äro störst vid

småbruken och regelbundet sjunka med gårdarnas växande storlek men att även

driftkostnaderna på samma sätt visa en utpräglat sjunkande tendens, huvudsakligen

på grund av de höga arbetskostnaderna vid de mindre jordbruken.

Den inbördes storleken av dessa båda faktorer, som ju bestämmer det ekonomiska

slutresultatet av jordbruksdriften, är däremot betydligt mera växlande

och kan icke sägas göra något bestämt utslag till förmån för någon viss storlek

av jordbruk. Vissa resultat synas dock vara av ett visst intresse och kunna

förtjäna framhållas.

Inom södra Sveriges vete- och sockerbetsområde visade under åren före och

under kriget småbruken i regel den sämsta räntabiliteten, under det att storbruken

och de större bondebruken i allmänhet företedde de bästa resultaten.

Under åren därefter synas däremot storbruken ha givit sämre resultat än de

fåtaligt företrädda små och medelstora jordbruken.

Inom mellersta Sverige har jordbruksdriften lämnat följande ekonomiska

resultat vid å ena sidan småbruken och de mindre bondebruken och å andra

sidan vid de stora gårdarna. Grupp I omfattar jordbruk med högst 10 hektar

jordbruksareal, grupp II jordbruk med 10—25 hektar och grupp V jordbruk

med över 100 hektar. Förräntningspocenten har inom var och en av dessa

grupper utgjort:

År Grupp I Grupp II Grupp V

1922/23 ............. 2.8 % 2.8 % — 1.3 %

1923/24 ............. 3.8 » 4.5 > 2 3 >

1924/25 ............. 2.6 . 3.9 » 0.2 >

1925/23 ............. 6.7 . 4.4 > 2.4 »

1926/27 ............. 3.5 » 3.2 . 2.2 >

1927/28 ............. 3.1 » 2.7 » 1.1 »

Under alla de sex år ovanstående sammanställning omfattar har jordbruksdriften

givit ett ur räntabilitetssynpunkt gynnsammare resultat vid de mindre

jordbruken än vid de stora gårdarna.

Vad beträffar de kontrollerade egendomarna i övre Norrland, som så gott som

uteslutande tillhöra de båda lägsta av ovan angivna grupper, visa de minsta

jordbruken (med högst 10 hektar) genomgående sämre räntabilitet än de något

större gårdarna inom närmast högre storleksgrupp. För det sista året, 1927/28,

var förräntningsprocenten för de förra 1.7 % och för de senare 2.8. Det sämre

resultatet vid de minsta jordbruken torde sammanhänga därmed, att jordbruks
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

arealen vid vissa egendomar inom denna grupp varit så liten, att familjens arbetskraft

icke kunnat fullständigt utnyttjas, en omständighet, som utövar ett

stort inflytande på bokföringsresultaten för de kontrollerade småbruken även i

övriga delar av landet.

*

I fråga om de mindre jordbruken äro nettoinkomstens storlek och förräntningsprocenten

icke fullt tydliga uttryck för jordbruksdriftens ekonomiska resultat.

Den övervägande delen av driftkostnaderna utgöres nämligen vid dessa

gårdar av de endast beräknade kostnaderna för jordbrukarens och hans familjs

eget arbete och representerar alltså icke någon direkt utgift. Ett bättre mått

härpå ur jordbrukarens egen synpunkt erhåller man genom att uträkna, huru

mycket av hela bruttoinkomsten som återstår, sedan övriga utgifter bestritts

och skälig ränta beräknats på lantbrukskapitalet. Återstoden motsvarar sedan

den faktiska ersättningen, som jordbrukaren och hans familj kunnat tillgodoräkna

sig för det av dem utförda arbetet vid jordbruket. Denna arbetsinkomst

beräknas i den av direktör Nanneson utarbetade driftsstatistiken på så sätt, att

den totala bruttoavkastningen minskas med driftkostnaderna med undantag för

den beräknade ersättningen för familjens arbete och från återstoden ytterligare

dragés ett belopp, motsvarande normala ränteanspråk på lantbrukskapitalet.

Den på detta sätt beräknade arbetsinkomsten vid de mindre, kontrollerade jordbruken

i mellersta Sverige och övre Norrland har för räkenskapsåren 1918/19

—1927/28 uppgått till följande belopp per egendom. Grupp I innefattar jordbruk

med högst 10 hektar jordbruksareal och grupp II jordbruk med 10—25

hektar.

Arbetsinkomst per egendom.

År

Mellersta Sverige

Grupp I Grupp II

Övre

Grupp I

Norrland

Grupp II

1918/19 .........

........ 3,410

2,170

3,280

4,220

1919/20 .........

........ 2,742

1,760

2,592

3,002

1920/21 .........

........ 1,978

— 481

1,979

2,380

1921/22 .........

........ 1,296

— 52

1,298

1,348

1922/23 .........

........ 1,561

1,302

1,226

1,579

1923/24 .........

........ 1,231

1,709

911

1,363

1924/25 .........

........ 1,279

1,661

1,051

1,278

1925/26 .........

........ 1,863

1.787

1,063

1,348

1926/27 .........

........ 1,201

1,369

1,052

1,141

1927/28 . •.......

.... • . . . 1,212

1,151

1,054

1,380

Det första, i ovanstående tabell medtagna året, 1918/1919, var ur ekonomisk

synpunkt för jordbruksnäringen synnerligen gynnsamt, och med undantag för

grupp II i mellersta Sverige erhöll man vid de kontrollerade jordbruken en mycket

god arbetsinkomst. Även det närmast följande året var i detta avseende

någorlunda tillfredsställande, men därefter har resultatet varit mindre gott och

jordbrukarfamiljernas arbetsinkomst så gott som undantagslöst avsevärt understigit,

vad lejd arbetskraft kunnat uppnå under samma förhållanden. Allra

sämst har resultatet blivit för de mindre bondgårdarna i mellersta Sverige de

båda åren 1920/21 och 1921/22, då överskottet på driften helt slukades av ränteanspråken

och icke räckte till någon som helst ersättning för det egna arbetet.

Det sista året utgör den behållna arbetsinkomsten vid småbruk och mindre bondgårdar

i mellersta Sverige resp. 82 och 66 % av den normala arbetslönen, och

i övre Norrland uppgå motsvarande procenttal för samma storleksgrupper till

resp. 70 och 74. Ännu sämre är resultatet i detta avseende för de i tabellen

icke medtagna medelstora bondgårdarna (med 25—50 hektar) i mellersta Sverige,

för vilka familjens arbetsinkomst i medeltal stannat vid endast 38 % av

normal arbetslön för motsvarande arbete. Det sämre resultatet för den sistnämnda

gruppen sammanhänger ej blott med lägre räntabilitet utan beror även

s. 177 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

177

därpå, att de dithörande jordbruken sysselsätta mera lejd arbetskraft, för vilken

full ersättning under alla förhållanden måste utgå. Den behållna arbetsinkomsten

blir, så snart förräntningen av lantbrukskapitalet icke täcker normala

ränteanspråk, allt mindre, ju större summan av ränteinsats och utbetalda arbetslöner

är i förhållande till familjens egen arbetsinsats.

Då vid beräkningen av den behållna arbetsinkomsten avdrag gjorts för normal

ränta å hela lantbrukskapitalet, oavsett örn detta varit upplånat eller ej,

ökas jordbrukarens faktiska inkomst från egendomen, i den mån han kunnat insätta

eget kapital i densamma. Skall han däremot, som skäligt är, gottskrivas

skälig ränta även på eget kapital, blir inkomsten från jordbruket densamma som

den ovan angivna arbetsinkomsten.

*

Det framgår av de av lantbruksstyrelsen publicerade bokföringsresultaten,

att räntabiliteten vid de enskilda egendomarna i hög grad varierat kring de i det

föregående framlagda medeltalen. I det följande skall, efter L. Nannesons sammanställningar,

ett försök göras till belysning av dessa variationer och några

av de viktigaste orsakerna till god såväl som dålig räntabilitet vid de undersökta

jordbruken. I detta syfte återgivas i närmast följande tabeller vissa medeltal

till belysning av jordbruksproduktionens inriktning och intensitet samt

det ekonomiska resultatet vid de 10 (eller 5) ur räntabilitetssynpunkt sämsta

och bästa jordbruken inom de olika områdena och storleksgrupperna. I tabellerna

förekomma emellertid två uttryck, vilkas innebörd torde behöva närmare

angivas. Det ena är »realisationspris per 100 skördeenheter». Detta medeltal

har beräknats så, att från summa bruttoavkastning av växt- och djurprodukter

subtraherats kostnaderna för inköp av främmande fodermedel, varefter den

uppkomna resten dividerats med antalet skördeenheter pr hektar. Dess höjd är

beroende på rådande priser å jordbrukets produkter men även på det tekniska

produktionsresultatet i fråga örn den del av dessa produkter, som förädlas inom

den egna ladugården. Det andra uttrycket, som kan behöva närmare förklaras,

är »arbetskostnadsindex». Det anger arbetskostnadernas storlek per hektar i

förhållande till det beräknade normala arbetsbehovet för varje särskild egendom.

Ju mera arbetskostnadsindex över- resp. understiger 100, desto sämre resp.

bättre är ekonomiseringen med den mänskliga arbetskraften. Dess storlek kan

emellertid även sammanhänga med att arbetsbehovet på grund av särskilt gynnsamma

eller ogynnsamma förhållanden avviker från det normala och i undantagsfall

även med särskilt hög eller låg arbetslön.

En sammanställning ur nu angivna synpunkter göres först av de 5 sämsta

och bästa jordbruken inom grupp V (gårdar med över 100 hektar) i södra Sveriges

vete- och sockerbetsområde.

Jämförelse mellan jordbruken med den sämsta oell bästa förräntningsprocenten.

Jordbruk med över 100 ha jordbruksjord inom södra Sveriges vete- och sockerbetsområde.

År 1926/27 År 1927/28

Brödsädsodling................

%

De 5

sämsta

29.9

De 5

bästa

21.3

De 5

sämsta

De 5

bästa

Spannmålsodling...............

>

50.4

49.7

53.4

43.3

Foderväxtodling...............

>

33.6

42.0

38.7

40.0

Per ha jordbruksjord:

Totalskörd, skördeenheter...........

2,490

3,110

2,560

2,720

Kreatursenheter...............

74.9

89.9

77.4

77.9

Bruttoavkastning..............

415

535

422

478

därav: växtprodukter............

i

150

183

143

186

djurprodnkter............

»

248

332

437

263

445

278

Driftkostnader................

>

416

408

Nettoavkastning...............

>

- 1

98

- 23

70

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

11

sami.

2 haft. (Nr

2.)

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

År 1926/27

År

1927/28

De 5

De 5

De 5

De 5

sämsta

bästa

sämsta

bästa

Förräntningsprocent ...........

. . . — 0.0

4.6

- 1.2

3.3

Realisationspris per 100 skördeenheter . .

. . . kr. 13.20

13.90

12.30

14.00

Mjölkpris per kg............

. . . öre 14.6

13.6

12.3

13.0

Arbetskostnadsindex..........

. . . 103

107

103

84

Det räder, såsom av tabellen här ovan framgår, en betydlig skillnad i avseende

på det ekonomiska resultatet mellan de sämst och de bäst ställda jordbruken.

År 1926/27 gav driften inom den sämsta gruppen ett underskott på

1 kr. per hektar, medan den bästa kunde uppvisa en nettoavkastning på 98 kr.

År 1927/28 blev nettoavkastningen resp. •—23 och 70 kr. Av det i tabellen

framlagda siffermaterialet för det förstnämnda året framgår, att den högre

nettoavkastningen inom den bästa gruppen i huvudsak sammanhänger med

högre hektarskörd, men att därtill även bidragit större sparsamhet med icke

direkt produktiva utgifter samt ett något högre realisationspris per skördeenhet.

För år 1927/28 ha till den större nettoavkastningen inom den bättre ställda gruppen

bidragit en något högre skörd per hektar, gynnsammare realisationspris per

skördeenhet samt lägre kostnader för arbetskraft och diverse övriga utgifter.

Inom var och en av de båda grupperna äro emellertid variationerna mellan de

särskilda egendomarna avsevärda. Inom båda grupperna förekomma egendomar

med hög och låg skörd per hektar samt med litet och stort djurantal. Även

variationerna i bruttoavkastning och driftkostnader, i produktionskostnader och

i driftens intensitet äro betydande. Bokföringsresultaten från de båda här behandlade

åren kunna därför icke sägas utpeka någon bestämd driftsform, som

inom det sydsvenska området skulle vara överlägsen de övriga.

Inom mellersta Sverige ställa sig bokföringsresultateten för de sämsta och

bästa jordbruken på följande sätt.

Jämförelse mellan jordbruken med den sämsta oell bästa förräntningsprocenten.

Jordbruk med högst 10 och över 100 ha jordbruksjord i mellersta Sverige.

Jordbruk med högst 10 ha

Jordbruk med minst 100 ha

År 1926/27

År 1927/28

År 1926/27

År 1927/28

De 10

De 10

De 10

De 10

De 10

De 10

De 10

De 10

sämsta

bästa

sämsta

bästa

sämsta

bästa

sämsta

bästa

Brödsädsodling . .

. %

8.7

11.9

13.8

21.7

.

Spannmålsodling . .

. »

38.2

37.5

40.0

43.5

43.9

49.2

47.3

46.1

Foderväxtodling . .

»

51.5

53.0

48.0

50.0

41.9

38.7

36.9

40.1

Per ha jordbruksjord:

Totalskörd, skördeenheter

2,300

2,410

2.050

2,330

1,950

2,430

1,710

2,130

Kreatursenheter . .

137.3

139.0

135.8

130.3

71.4

61.1

63.6

69.2

Bruttoavkastning . .

kr.

389

595

445

622

363

397

308

431

därav: växtprod. .

>

31

70

56

70

78

172

78

133

djurprod. .

>

312

481

339

510

252

204

201

275

Driftkostnader . . .

>

422

430

482

475

397

301

363

349

Nettoavkastning . .

>

-33

165

-37

147

- 34

96

-55

82

Förräntningsprocent

-1.9

8.9

-2.0

7.5

-2.4

6.7

-3.9

6.1 |

Realisationspris per

100

skördeenheter . .

kr.

12.30

18.30

14.80

20.30

13.70

13.70

13.50

16.30

Mjölkpris per kg . .

öre

15.0

16.0

13.7

14.8

15.2

15.2

14.7

16.0

Arbetskostnadsindex

105

89

106

100

113

81

109

90

s. 179 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

179

Betraktas här till en början de mindre jordbruken, visar det sig, att den

stora skillnad, som det första året råder mellan den bättre och sämre gruppens

räntabilitet, endast till en mindre del beror på högre hektarskörd hos

den bästa gruppen men mest på dennas överlägsenhet i fråga örn bruttoavkastning

och realisationspriset per skördeenhet. Denna de bättre jordbrukens

överlägsenhet har vunnits tack vare en mera omfattande och mera lönande

animalisk produktion, bättre kor, rikligare utfodring samt större svinock

fjäderfäproduktion. Även år 1927/28 råder mellan den bättre och sämre

gruppen inom detta område en mycket stor skillnad i fråga örn räntabilitet,

och även i detta fall kan detta tillskrivas ett bättre ekonomiskt utbyte vid

skördens förädling i djurstallarna. Med färre men goda kor ha de bättre

jordbruken uppnått ett högt realisationspris för det i kostallet omsatta fodret,

varjämte de även hämtat en god vinst från svin- och fjäderfäskötseln.

Även bland de största gårdarna inom samma område är, såsom av närmast

föregående tabell framgår, skillnaden i räntabilitet stor mellan de tio bästa

och de tio sämsta. Det första året kan en tydlig skillnad iakttagas dem

emellan i avseende på produktionsriktningen. Inom den bästa gruppen är

driften starkt inriktad på direkt försäljning av växtprodukter, medan däremot

den sämre gruppen driver en betydligt mera omfattande animalisk produktion.

Den mest avgörande skillnaden ligger dock på driftkostnadernas område. Dessa

kostnader äro nämligen, trots högre skörd och större bruttoavkastning, 96 kr.

per hektar lägre inom den bästa gruppen, icke minst tack vare bättre ekonomisering

med den mänskliga arbetskraften, varför den stora^ skillnaden i de

båda gruppernas arbetskostnadsindex utgör ett uttryck. För år 1927/28 beror

den bättre gruppens överlägsenhet huvudsakligen på högre skörd i samband

med avsevärt rikligare gödsling, ett högre realisationspris för skörden samt

lägre produktionskostnader per skördeenhet i samband med bättre ekonomisering

med den mänskliga arbetskraften och större sparsamhet i fråga örn vissa

icke direkt produktiva utgifter.

Jämförelse mellan jordbruken med den sämsta oell bästa förräntnlngsprocenten.

Jordbruk med högst 10 ha jordbruksjord i övre Norrland.

År 1926/27

År 1927/28

De 10

De 10

De 10

De 10

sämsta

bästa

sämsta

bästa

Brödsädsodling.............

0.5

20.2

19.3

Spannmålsodling............

. . . > 14.4

18.5

Foderväxtodling............

73.4

74.9

76.4

Per ha jordbruks! ord:

Totalskörd, skördeenheter........

.... 1,600

1,930

1,750

1,940

Kreatursenheter.............

.... 103.0

124.2

107.4

120.1

Bruttoavkastning............

... kr 349

520

332

506

därav: växtprodukter.........

55

34

49

djurprodukter.........

...» 261

383

242

399

Driftkostnader.............

...» 461

370

413

353

Nettoavkastning............

...» —112

150

- 81

153

Förräntningsprocent...........

.... - 6.7

8.8

-5.1

8.6

Realisationspris per 100 skördeenheter . .

... kr 15.70

19.80

13.40

20.60

Mjölkpris per kg.............

18.7

13.8

16.4

Arbetskostnadsindex...........

.... 135

94

123

90

Vid de här ovan redovisade jordbruken är skillnaden mellan den bästa och

sämsta gruppen större än inom något annat område. Differensen i nettoavkastningen

per hektar överstiger båda åren 200 kr. En väsentlig orsak till

den sämre gruppens underlägsenhet är, att dessa icke kunnat så väl utnyttja

den mänskliga arbetskraften, varjämte därtill även bidragit sämre hektarskördar

och lägre realisationspris å skörden.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Efterföljande tabell innehåller en sammanställning av de viktigaste bokföringsresultaten

för kontrollerade danska jordbruk under perioden 1916/17—

1927/28. Förräntningsprocenten beräknas i den danska driftsstatistiken dels

på fastigheternas bokförda värde, dels på deras handelsvärde, av vilka två beräkningssätt

det först nämnda giver ett något högre resultat. För vinnande

av största möjliga jämförbarhet med motsvarande siffror för Sverige angives

emellertid här nettoavkastningen i procent av det på grundval av egendomarnas

handelsvärde beräknade fastighetskapitalet.

Bokföringsresultat från danska jordbruk.

Å r

Antal

egendomar

Brutto-

avkastning

Drift-

kostnader

Netto-

avkastning

Förränt-

nings-

procent

per ha jordbruksjord, i danska kronor

1916/17.........

75

824

604

220

7.3

1917/18 • ........

235

699

482

217

6.8

1918/19 .........

305

857

551

306

8.3

1919/20 .........

371

1,024

743

281

7 .4

1920/21 .........

466

1,185

949

236

5.8

1921/22 .........

500

831

798

33

0.9

1922/23 .........

534

837

692

145

4.5

1923/24 .........

586

1.023

813

210

6.1

1924/25 .........

671

1,235

989

246

6.4

1925/26.........

705

880

836

44

1.2

1926/27 .........

690

767

732

35

1.1

1927/28 .........

726

775

731

44

1.5

Det danska jordbruket kunde under krigsåren likasom under åren närmast

därefter glädja sig åt ett utmärkt gott ekonomiskt resultat, tack vare goda

avsättningsmöjligheter och höga priser på jordbrukets produkter. Förräntningsprocenten,

som under ifrågavarande år, 1916/17—1920/21, uppgick till

5.8—8.3 °/0j översteg i allmänhet motsvarande tal för de närmast jämförbara

svenska jordbruken inom det sydsvenska vete- och sockerhetsområdet, där räntabiliteten

under samma år utgjorde 4.1—9.8 %. Särskilt under periodens senare

år torde den höga förräntningsprocenten vid de danska jordbruken till en

del bero på den starka inflation, för vilken det danska penningvärdet var utsatt

under denna tid och som gjorde jordbrukets bokföringsmässiga driftsresultat

skenbart gynnsammare, än det i verkligheten torde ha gestaltat sig.

Under år 1921/22 voro förhållandena rakt motsatta. Då inträdde i Danmark

en stark stegring av penningvärdet, och prisfallet å jordbrukets produkter,

särskilt de animaliska, var i detta land betydligt större än i Sverige. Härigenom

blev förräntningsprocenten för de danska jordbruken endast 0.9, emot

5.9 % för de sydsvenska. Lika ogynnsam har det danska jordbrukets ekonomiska

situation varit under deflationsåren 1925/26 och 1926/27. Å andra

sidan torde den starka inflationen under de tre mellanliggande åren i hög grad

ha bidragit till den goda räntabiliteten under dessa år, då förräntningsprocenten

för de danska jordbruken var 4.6—6.4 %, medan den för de sydsvenska

egendomarna stannade vid 0.2—3.6 %. Först under bokföringsåret 1927/28

rådde full stabilitet i det danska penningvärdet, men verkningarna av den föregående

deflationskrisen bidrogo otvivelaktigt att försämra jordbrukets räntabilitet

även under detta år. Den viktigaste orsaken till det dåliga utbytet

under år 1927/28 var emellertid de låga fläskprisema i förening med höjda

priser å fodermedel. Förräntningsprocenten utgjorde nämnda år 1.6 % emot

s. 181 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

181

1.4 % vid de sydsvenska jordbruken. Någon redogörelse för driftsresultatet

under år 1928/29 har ännu ej publicerats, men enligt lämnade preliminära

meddelanden bar detsamma utfallit väsentligt gynnsammare än de närmast föregående

åren.

Från finländska jordbruk föreligga följande bokföringsresultat för åren

1920/21—1926/27.

Bokföringsresultat från finländska jordbruk.

Bruttoav- Driftkost- Nettoöver
-

År kastning, nader, skott,

fink fmk fink

1920/21 .............. 2,242 1,610 632

1921/22 .............. 2,513 1,855 658

1922/23 .............. 2,220 1,868 352

1923/24 ............. 2,121 1,977 144

1924/25 ............• . 2,428 2,026 402

1925/26 .............. 2,631 2,132 499

1926/27 .............. 2,720 2,284 436

Förräntnings
procent
8.

2

9.3

4.7

1.8

4.9

5.8

4.9

Till de goda resultaten under de två första, i ovanstående tabell upptagna

åren samverkade en god skörd och gynnsamma prisförhållanden; medan penningvärdet

sjönk, steg priset å jordbrukets produkter, utan att arbetslönerna

hunno stiga lika hastigt. Under de två följande åren, 1922/23 och 1923/24 påverkades

produktpriserna i rakt motsatt riktning av den inträdande deflationen

och penningvärdets fortgående stegring, vartill ytterligare kom stigande arbetslöner

och, för år 1923/24, en både till beskaffenhet och mängd dålig skörd.

Från och med året 1925/26 var stabiliseringen av den finska markens värde

fullt genomförd, och jordbruksdriften alltså oberoende av förändringar i penningvärdet.

Under år 1295/26 var prisläget å de animaliska produkterna rätt

fördelaktigt, men priserna å spannmål låga, under det att läget det följande

året var omkastat. Båda de ifrågavarande åren gynnades emellertid av en god

skörd, vilket mest torde ha bidragit till det ur räntabilitetssynpunkt jämförelsevis

goda resultatet.

En jämförelse mellan räntabiliteten vid de kontrollerade jordbruken i Sverige

och Finland visar, att de finländska egendomarna kunna uppvisa ^icke obetydligt

gynnsammare resultat än de svenska. Undantag utgör endast året 1923/24,

då en dålig skörd och den pågående deflationen starkt försämrade driftsresultatet

för de finländska jordbruken.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil, J.

Redogörelse rörande undersökning angående skattebelastningen å olika

slag av jordbruk inom skilda delar av landet m. m.

(Utarbetad av kammarrättsrådet C. W. U. Kuylenstierna och länsassessorn Å. Lundevall.)

Sedan riksdagens särskilda utskott beslutat, att undersökning borde äga rum

angående skattebelastningen å olika slag av jordbruk inom skilda delar av landet,

uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 28 mars 1980 åt kammarrättsrådet

C. W. U. Kuylenstierna och länsassessorn A. Lundevall att verkställa

sådan undersökning beträffande följande tjugufyra kommuner, nämligen

inom Östergötlands län:

Bjälbo, Örberga, Svanshals, Lillkyrka, Skeda och Kuddby;

inom Malmöhus län:

Hemmesdynge, Önnarp, Bösarp, Vellinge, Asmundtorp, Björka och Norra

Rörum;

inom Skaraborgs län:

Hällum, Söne, Hovby, Medelplana och Saleby;

inom Västmanlands län:

Björskog, Medåker och Dingtuna;

inom Gävleborgs län:

Järbo och Årsunda; samt

inom Västerbottens län:

Lövånger.

Tillika förordnade Kungl. Maj:t med stöd av 56 § taxeringsförordningen den

28 september 1928, att i sagda författningsrum omförmälda deklarationer och

andra handlingar, avseende 1929 års taxering, skulle beträffande nämnda kommuner

utlämnas till Kuylenstierna och Lundevall för ifrågavarande statistiska

bearbetning.

Syftet med undersökningen har varit att belysa skattebelastningen å jordbruk

av olika storlek inom skilda delar av landet, därvid särskilt borde tagas

hänsyn till den merbelastning av jordbruksfastighet, som är en följd av gällande

fastighetsskatt. Genom anskaffande av erforderligt material ur avgivna deklarationer

och ågångna taxeringar m. m. borde även möjlighet beredas för bedömande

av individuella beskattningsfall för olika kategorier av jordbrukare.

De för undersökningen utvalda kommunerna äro typiska jordbrukskommuner,

belägna inom representativa bygder i Skåne, i öster- och Västergötland, i Mälardalen,

i Gästrikland och i Västerbottens kustland. De flesta kommunerna äro

små, och lärer valet av desamma hava skett med tanke på att erhålla i görligaste

mån enhetligt jämförelsematerial och att tillika hålla detta inom måttliga

gränser. Den synnerligen korta tid, som stått till förfogande, har nödvändiggjort

sträng begränsning av undersökningens omfattning.

Materialet för undersökningen har utgjorts av dels de för 1929 års taxering

för inkomst eller förmögenhet avlämnade deklarationer och andra taxerings
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

183

uppgifter, dels samma års fastighetslängder, inkomstlängder och kronouppbördsböcker.

I deklarationerna lämnade arealuppgifter hava, dar särskilda

egendomligheter kommit till synes, jämförts och, där så behövts, kompletterats

med arealuppgifter i 1928 års fastighetslängder.

I nedanintagna tabell hava sammanställts uppgifter angående iolkmangd

den 1 januari 1929, areal av åker, skogsmark, äng och övrig mark samt antal

kor svin, höns och brukningsdelar vid jordbruksräknmgen år 1927, varjamte

i särskilda kolumner antecknats antal taxerade jordbrukare år 1929 och huru

många av dessa deklarerat. _ o . . ,

Antalet taxerade jordbrukare överstiger genomgående antalet brukningsae
-

Kommun

Folk-

mängd

den

1 jan.

1929

Vid jordbruksräkningen

år 1927

Antal jord- brukare,

som taxerats

år 1929

areal land, hektar

antal husdjur

antal

bruk-

nings-

delar

åker

skogs-

mark

äng o.

övr.

mark

Sum-

ma

kor

svin

höns

hela

anta-

let

sorn

iekla-

rerat

Östergötlands län.

73

43

54

17

156

96

87

59

73

21

169

126

65

55

56

6

119

74 :

Bjälbo (Göstrings hd). .

Örberga (Dals lid) . . .

j Svanshals (Lysings hd) .

Lillkyrka (Åkerbo hd) .

Skeda (Hanekinds hd) .

Kuddby (Björkekinds hd)

717

656

950

166 i

1,422

1,218

1,802

1,654

1,946

313

2,540

2,663

74

17

538

29

2,865

1,687

343

277

543

331

1,767

815

2,219

1,948

3,027

673

7,172

5,165

538

363

544

143

762

1,097

422

273

371

47

389

348

1,881!

1,336

2,318!

378

2,409

2,516

Malmöhus län.

Hemmesdynge (Vemmen- högs hd)......

Önnarp, d:o......

Bösarp (Skytts hd). . .

Vellinge, d:o......

401

374

560

1,653

i

807 i

514

1,401

1,376

—

61

42

43

218

868

556

1,444

1,594

317

188

454

540

711

606

1,018

788

1,770

1,573

3,219

4,417

37

53

76

104

40

66

114

140

34

44

78

113

Asmundtorp (Rönnebergs

hd).........

Björka (Färs hd). . . .

Norra Rörum (Frosta hd)

1,268

1,997

6

207

2,210

733

1,220

4,055

93

99

60

178

928

269

1,172

464

4,367

247

1,088

980

6,627

71

598

100

1,060

454

3,696

22

138

24

149

17

83

Skaraborgs län.

40

91

21

74

Hällum (Barne hd). . .

Söne (Kållands hd). . .

278

469

982

803

398

162

560

1,144

1,761

283

373

199

338

812

2,033

33

67

Hovby (Kinncfjärdings

hd).........

Medelplana (Kinne hd) .

Saleby (Skånings hd) . .

616

1,391

50

140

1,581

538

294

2,521

85

99

72

1,009

1,352

781

3,605

1,091

32

393

333

2,265

3,970

357

1,181

175

874

856

5,693

49

183

49

244

15

153

Västmanlands län.

102

152

Björskog (Åkerbo hd). .

1,451

1,164

3,403

2,371

1,196

3,377

480

42C

5,079

6,168

1,147

923

363

330

2,217

1,907

104

150

132

188

Dingtuna (Tuhundra hd)

lj744

4,103

2,893

913

7,909

1,411

656

3,60?

169

184

144

Gävleborgs län.

350

262

Järbo (Gästr. lis v. tig)

2,334

1,907

8,983

3,22C

14,UC

1,384

317

1,487

316

Årsunda (Gästr. l:s ö. tig)

2428

2,810

12,629

4,441

19,880

1,436

352

1,592

300

299

241

Västerbottens län.

Lövånger (Nysätra tig) .

4,619

4,965

30,93f

16,03C

51,921

2,979

652

792

800

871

732

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Särskilda utskottets utlåtande Nr

lar. Anledningen härtill synes närmast vara den, att vissa fastigheter varit

utarrenderade och att i sådant fall såväl ägare som brukare taxerats. I vissa

fall hava flera skattskyldiga gemensamt innehaft en brukningsdel. Några fastighetsägare

hava icke taxerats på grund av ringa inkomst eller av annan

orsak. Stundom hava flera brukningsdelar redovisats såsom innehavda av

samma person. I tabellen å föregående sida hava såsom deklaranter medräknats

endast de, som deklarerat till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

men däremot icke sådana skattskyldiga, som väl uppgivit inkomst av fastighet

men som icke deklarerat för förmögenhet, enär de haft hemortskommun å annat

håjl eller icke varit skattskyldiga för förmögenhet, t. ex. kyrkoråd. En i viss

män annan princip har följts i tabellerna 3 och 4, där uppgifter medtagits även

för icke-deklaranter, för såvitt vederbörande nämnd verkställt uppskattning av

förmögenheten, varemot även bär uteslutits vissa skattskyldiga, som uppenbarligen

varit ägare av men icke deklarerat förmögenhet, exempelvis på den

grund att de varit juridiska personer eller bott i annan kommun. En fullt konsekvent

tillämpning av denna regel har på grund av brister hos materialet ej

varit möjlig, utan har man fått nöja sig med att utesluta sådana skattskyldiga,

vilkas medtagande skulle påtagligen förryckt statistiken.

Det är givet, att vissa brister och ojämnheter vidlåda uppgiftsmaterialet.

Här skall icke göras något uttalande örn tillförlitligheten av de i deklarationerna

lämnade uppgifterna angående inkomst och förmögenhet. Att här och var

påfallande låga inkomstbelopp påträffats skall icke fördöljas, men det torde

vara förhastat att utan vidare frånkänna sådana uppgifter tilltro. Det är ock

tydligt, att uppskattningen av värdet å naturaförmåner till deklarantens hushåll

icke är genomgående likformig inom samtliga undersökta kommuner. Det

har dock av nära till hands liggande skäl icke varit möjligt att av dylika grunder

överarbeta primärmaterialet, utan detta har såväl i angivna som i andra

hänseenden måst tagas för gott i befintligt skick.

Då huvudsyftet med undersökningen varit att lämna material för stickprovsgranskning

av skattebelastningen å olika jordbruk, hava i anslutning till direktiv,

som under hand meddelats från utskottet, uppgifterna först sammanställts

kommunvis, därvid för varje skattskyldig ägare och brukare av jordbruksfastighet

antecknats

a) jordbruksfastighets areal av åker, skogsmark och övrig mark;

b) antal nötkreatur, svin och höns;

c) jordbruksfastighets totala taxeringsvärde och huru mycket därav utgöres

av skogsvärde samt i förekommande fal] tomt- och industrivärde;

d) annan fastighets taxeringsvärde;

e) värdet av levande och döda inventarier i jordbruket, av inneliggande lager

i jordbruket, övriga tillgångar, som ingå i förmögenheten, skulder och nettoförmögenhet

;

f) följande taxeringsuppgifter enligt 1929 års taxering, nämligen:

beräknad inkomst av jordbruksfastighet före procentavdrag (nettointäkten),

uppskattad inkomst av jordbruksfastighet (efter procentavdrag) och av annan

förvärvskälla, till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst och beskattningsbar

inkomst (efter ortsavdrag) samt summa skattekronor för fastighet och för

inkomst;

g) på grund av 1929 års taxering uträknad skatt, nämligen:

1) allmän kommunalskatt, landstingsskatt och tingshusmedel;

2) vägskatt dels i sin helhet och dels för jordbruksfastighets taxeringsvärde;

3) kommunal progressivskatt;

4) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

5) utjämningsskatt; samt

6) prästerskapets till statsverket indragna tionde.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

185

Därefter hava skattebeloppen omräknats, under antagande att fastighetsskatt

(garantiskatt) icke skulle utgå och att skattesatserna trots fastighetsskattens

bortfallande vore oförändrade. De på dylikt sätt framkomna nya

skattebeloppen hava antecknats med samma specifikation som nyss angivits för

1929 års uträknade skatter. Uppgift örn den utdebiteringsprocent, som för

täckande av skattebehovet skulle hava erfordrats i händelse fastighetsskatt

och procentavdrag icke förefunnits, meddelas i tabell 2.

De sålunda uppgjorda längderna upptaga icke de skattskyldigas namn. De

lämpa sig emellertid, redan med hänsyn till sin vidlyftighet, icke för offentliggörande.

Sammandrag av längderna hava upprättats för varje kommun (tab.

1 och 2).

Vad tab. 1 angår är att märka, att de där upptagna siffrorna ej äro alldeles

fullständiga, beroende därpå att åtskilliga jordbrukare försummat att deklarera.

De i tab. 1 införda arealuppgifter äro, liksom de i ovanintagna tabell meddelade

motsvarande uppgifter, hämtade ur 1927 års jordbruksräkning och förete stundom

påtagliga skiljaktigheter från de i deklarationerna meddelade uppgifterna.

Uppgifterna rörande jordbruksfastighets taxeringsvärde hava hämtats från 1929

års fastighetstaxeringslängder och äro fullständiga. Förmögenhetssiffrorna

åter hava erhållits ur deklarationerna. Har deklaration icke avgivits men vederbörande

beskattningsnämnd likväl verkställt uppskattning av förmögenheten,

har denna införts i enlighet med den skedda uppskattningen. Under uppgifterna

rörande taxeringsvärden har antecknats, huru stor del av dessa värden de

avgivna deklarationerna avse. Siffrorna hava antecknats såväl för ägare som

för brukare av jordbruksfastighet. Det bör märkas, att i regel de fastigheter,

som avses i brukarnas deklarationer, ingå bland dem, som deklarerats av ägarna.

Detta är dock icke undantagslös regel, utan hava i ett fåtal fall, där uppgift

örn ägare saknats, värdena antecknats för brukarna men ej för ägarna.

Uppgifterna i tab. 2, vilka hämtats ur deklarationer, taxeringslängder och

uppbördsböcker m. m., torde få anses vara i huvudsak fullständiga.

Av intresse har ansetts vara att särskilja uppgifterna för ägare av jordbruksfastighet,

å ena, och brukare av sådan fastighet, å andra sidan, och att särskilt

bearbeta dessa uppgifter. Från denna bearbetning hava dock måst uteslutas de,

för vilka uppgifter örn förmögenhet saknas. Ågare och brukare hava var för

sig sammanförts i fem grupper efter åkerarealens storlek, nämligen

grupp I.........åkerareal t. o. m. 5 hektar

> II......... » över 5 t. o. m. 10 »

» III......... » över 10 t. o. m. 30 »

i IV........ . » över 30 t. o. m. 50 »

» V......... » över 50 »

Resultaten av denna sammanställning hava sammanförts i tab. 3 och 4, den

ena med absoluta tal och den andra med dessa tal ställda i relation till jordbruksfastigheternas

taxeringsvärden.

Vid tabellernas utnyttjande bör för övrigt iakttagas följande.

Inom Medelplana kommun förefinnes ett industribolag med icke obetydlig

skatt och dessutom vissa förmögna skattskyldiga. För ett par av dessa saknas

uppgifter örn förmögenheten. Vissa egendomligheter för denna kommun

förklaras av dessa omständigheter. I övriga kommuner äro förhållandena

mera ensartade. Det bör dock givetvis observeras, att siffrorna för varje

särskild kommun stundom kunna påverkas av individuella förhållanden, exempelvis

större privatförmögenheter, osedvanlig skuldbelastning eller dylikt,

vilket medför, att många av dessa siffror måste behandlas med stor försiktighet.

1 Björka kommun äges omkring hälften av jordbruksfastigheten av i annan

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utred
ningens
resultat.

kommun bosatt person, som ej deklarerat förmögenhet i Björka, varför förmögenhetssiftroma

för denna kommun äro särskilt litet belysande.

Det material, som varit föremål för nu förevarande undersökning, har varit

så begränsat, att man av detsamma ej kan draga några vittgående slutsatser.

Såsom av det föregående framgår har emellertid ett huvudsyfte med undersökningen

varit att ställa till riksdagens särskilda utskotts förfogande material

från jordbrukskommuner i olika delar av riket för bedömande av jordbrukarnas

skattebörda i individuella fall. De resultat, som tilläventyrs kunna utvinnas

av en granskning i dylikt avseende, hava ansetts böra falla utanför ramen för

denna redogörelse.

De slutsatser, som för övrigt kunna hämtas ur det sammanställda materialet,

torde i huvudsak bäst framgå av tab. 4 och i synnerhet av de i slutet av denna

tabell intagna sammandrag.

De i kol. 1 av sistnämnda tabell angivna uppgifterna å antalet jordbrukare

i varje grupp avse närmast att antyda, i vad mån de olika siffrorna kunna anses

mer eller mindre representativa på grund av de undersökta fallens större eller

mindre antal. Av uppgifterna i denna kolumn framgår även, i vilken utsträckning

jorden i de olika kommunerna är utarrenderad.

Av kol. 2, angivande huru stor del av fastigheternas taxeringsvärden som

avser växande skog, framgår med all tydlighet, att här är fråga om jordbrukskommuner,

i vilka inkomster av skogsbruk hava jämförelsevis ringa betydelse,

varför det i stort sett kan göras gällande, att resultaten ej nämnvärt förryckas

på grund av förekomsten av dylika inkomster. Vid genomgången av deklarationerna

har ock blivit bekräftat, att dylika inkomster spelat en jämförelsevis

underordnad roll.

Kol. 3—4 avse att giva en föreställning örn jordbrukarnas större eller mindre

gäldbelastning. Kol. 4 utvisar direkt, huru nettoförmögenheten förhåller sig

till taxeringsvärdet. Ju lägre siffrorna äro i nämnda kolumn, dess lägre är i

regel det i fastigheterna investerade egna kapitalet. Den genomsnittliga gäldbelastningen

utgör i kommunerna i Svea- och Götaland något mer än en tredjedel

av bruttoförmögenheten (summan av kol. 3 och 4), i norrlandskommunerna

något mera än en sjättedel av bruttoförmögenheten. Förmögenheterna äro relativt

större för de små än för de större fastighetsägarna, medan Järemot

gälden är i huvudsak proportionell till taxeringsvärdena. Förmögenhets- och

gäldsiffroma för grupp V, omfattande de största fastigheterna, förete dock

en ökning. Dessa siffror påverkas av förekomsten av vissa rätt betydande

förmögenheter inom denna grupp, varför de torde vara högre än det normala

genomsnittet. Beträffande brukarna är åtminstone i Svea- och Götaland förhållandet

ett annat. Brukarnas nettoförmögenhet är här i genomsnitt nästan

proportionell till taxeringsvärdena å de arrenderade fastigheterna (i genomsnitt

inemot 20 procent), medan däremot skuldbördan, utom för de minsta,

blir relativt större i mån som fastigheterna äro större. Förmögenhetssiffran

för brukarna av de minsta fastigheterna i norrlandskommunerna påverkas

antagligen av något extraordinärt förhållande. Vid en jämförelse mellan kommunerna

i olika delar av riket märkes, att förmögenhetssiffrorna påverkas

av huruvida fastighetstaxeringarna äro högre eller lägre. Undersökningen

kvarlämnar ett intryck av att i detta avseende en viss ojämnhet förefinnes.

Även om hänsyn tages till att av denna omständighet kunna föranledas några

modifikationer, kan man emellertid av materialet draga vissa slutsatser. Sålunda

förete de mera typiska norrlandskommunerna, Järbo och Lövånger —

Årsunda utgör mera en mellantyp mellan de mellansvenska jordbrukskommunerna

och de typiska norrländska kommunerna — påtagligen höga förmögenhetssiffror

i jämförelse med kommunerna i allmänhet i södra och mellersta

s. 187 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

187

Kommun

Nettoförmö- genhet för

ägare av jord- bruksfastig- het i % av

taxerings- värdet

Nettointäkt

av jordbruks- fastighet för

ägare av dy- lik fastighet

i % av taxe- ringsvärdet

Sammanlagd

skatt pr hekt- ar åker för

ägare av jord- bruksfastig- het

Utdebite- ringsprocent

för 1929 års

kommunal- och lands- tingsskatt

Bjälbo, Ög..........

70

4.1

13: 86

13: 95

Örberga, > .........

117

3.4

9: 01

8: 60

Svanshals, > .........

54

3.1

12: 89

13:80

Lillkyrka, » .........

107

3.8

8: 54

8: 46

Skeda, > .........

54

4.7

10: 95

10: 90

Kuddby, » .........

72

2.2

11: 83

12: 10

Hemmesdynge, Malm..........

83

3.0

21: 70

6: 95

Önnarp, » .........

58

3.7

29:42

13: 25

Bösarp, > .........

72

4.7

19: 67

7: 68

Vellinge, » .........

86

4.5

23: 62

7: 55

Asmundtorp, > .........

73

2.3

21: 08

8: 05

Björka, » .........

140

6.1

13: 49

18: 95

Norra Rörum. > .........

107

9.0

16: 68

9: 55

Hällum, Skarab..........

74

6.1

6: 55

10: 60

Söne, > .........

98

6.5

11: 30

13:75

Hovby, » .........

92

5.0

7:01

7: 10

Medelplana, » .........

309

2.8

9: 32

5: 24

Saleby, » .........

78

5.4

7: 18

11: 19

Björskog, Västm..........

67

6.5

8: 06

9: 40

Medåker, » .........

114

5.9

13: 22

10: —

Dingtuna. > .........

59

5.2

10: 06

13: —

Järbo, Gävl..........

146

9.8

21: 18

8: —

Arsunda, > .........

73

5.3

14: 26

9: 30

Lövånger, Vb..........

130

16.5

29: 08

13: 19

Sverige. I en särskild tabell, som här intages, hava dessa siffror och

vissa andra uppgifter, varom förmäles i det följande, sammanställts för att

åskådliggöra olikheterna beträffande olika delar av riket. Av vad som ovan

anförts örn omöjligheten att iakttaga full konsekvens vid förmögenhets- och

gäldsiffrornas uträkning följer, att de individuella siffrorna i detta avseende ej

kunna göra anspråk på mer än relativ tillförlitlighet.

Siffrorna för nettointäkten av jordbruksfastighet (inkomsten före det s. k.

procentavdraget) äro även relativt gynnsamma för norrlandskommunerna och

framför allt för Lövånger. Detta framgår tydligast av sammanställningen

i nyss återgivna tabell. Det är också alldeles uppenbart, att dessa avkastningssiffror

äro relativt betydligt högre för de mindre och framför allt de

allra minsta fastigheterna än för de större^ vilket naturligtvis sammanhänger

med att nettointäkten för ägarna av de små fastigheterna inkluderar en jämförelsevis

stor procent egen arbetsinkomst, medan ägarna av de större fastigheterna

måste arbeta med mera lejd arbetskraft. I detta avseende må i synnerhet

hänvisas till sammanställningarna i slutet av tab. 4. Den omständigheten,

att siffrorna för brukare nästan genomgående äro lägre än motsvarande

siffror för ägare, berättigar ej till några slutsatser rörande förhållandet

mellan ägares och brukares inbördes inkomstförhållanden i fråga örn utarrenderade

fastigheter. Siffrorna, för ägare inkludera nämligen ej blott utarrenderade

fastigheter (och ej alla dessa), utan även och i huvudsak sådana fastigheter,

som ägas och brukas av samma person, och för vilka det följaktligen

är naturligt, att siffrorna bliva väsentligt högre.

Siffrorna för de taxerade inkomsterna (kol. 6) i procent av taxeringsvärdena

peka i stort sett i samma riktning som avkastningssiffrorna i kol. 5. Det

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

är dock påfallande, att de allra minsta fastigheternas ägare uppbära alldeles

särskilt höga inkomster, proportionsvis ändå högre än fastighetsavkastningen.

Denna omständighet visar med all tydlighet, att i dessa fastighetsägares inkomster

ingå i förhållande till fastighetsvärdena stora inkomster, som ej härröra

från jordbruksfastigheterna.

Sistberörda omständighet förklarar även, varför den nuvarande skatten

(kol. 7) i förhållande till taxeringsvärdet nästan genomgående blir högst för

ägarna av de allra minsta fastigheterna. Mest upplysande är i detta avseende

sammanställningen för Svealand och Götaland, då i de undersökta norrlandskommunerna

finnes endast ett fåtal fastigheter i grupperna IV och V.

Det ligger i sakens natur och framgår även av en jämförelse mellan kol. 6

och 7, att, örn skatten i stället uträknats i förhållande till den taxerade inkomsten,

resultatet beträffande ägarna till de minsta fastigheterna, vilkas

inkomst i stor utsträckning medtages genom ortsavdrag, skulle blivit ett annat.

Örn man bortser från de minsta fastigheterna, kan för övrigt knappast

göras gällande, att skatterna i förhållande till taxeringsvärdet i allmänhet

äro påtagligt vare sig högre eller lägre för den ena eller andra fastighetsgruppen.

Att döma av sammanställningarna i slutet av tab. 4 vill det dock

synas, som örn i mellangrupperna skatten genomsnittligt blir något lägre för

större fastigheter. Mest representativ är även här sammanställningen för Svealand

och Götaland.

Vad vidare angår den verkställda undersökningen rörande det skattetryck,

som skulle åvilat jordbrukarna, om de ej erlagt någon fastighetsskatt, så bör

märkas, att betydelsen av denna undersökning icke ligger i ett fastslående av

vad vederbörande skulle betalt, därest kommunens medelsbehov varit oförändrat.

Av anmärkningskolumnen till tab. 2 framgår nämligen, att såsom en

konsekvens av fastighetsskattens bortfallande med sänkningen av antalet

skattekronor skulle följt en stundom mycket avsevärd höjning av den kommunala

utdebiteringsprocenten. Till denna höjning har ingen hänsyn tagits

vid uträkningen av kol. 8 och 9 i tab. 4. Utan utredningen visar i stället

vad en icke-fastighetsägare skulle fått erlägga i skatt för samma inkomst

och samma förmögenhet, örn utdebiteringsprocenten varit den för kommunen

faktiskt gällande.

Det kunde antagas, att den sålunda beräknade skatten i förhållande till den

verkliga skulle varit proportionsvis mindre för de stora fastigheterna än för

de små, m. a. o. att ägarna av de större fastigheterna skulle blivit förhållandevis

mest gynnade av skattekronornas sänkning. Det visar sig också, att siffran

för ägarna av de allra minsta fastigheterna blir mindre gynnsam än för

de övriga grupperna. En härtill bidragande orsak är emellertid det meranämnda

förhållandet, att i de minsta fastighetsägarnas inkomst inkluderas ett

jämförelsevis stort antal skattekronor, som ej härröra från jordbruksfastighet.

För arrendatorer, utom de minsta, är skatten i huvudsak proportionell till

taxeringsvärdet. Samma blir förhållandet med den omräknade skatten. Att

här utan fastighetsbeskattning skattesänkningen skulle blivit exceptionellt stor,

förklaras därav, att arrendatorema på grund av övergångsbestämmelserna till

kommunalskattelagen än så länge äro skattskyldiga till fastighetsskatt. Att

denna skatt i förhållande till arrendatorernas inkomst är stor och att följaktligen

fastighetsskattekronornas bortfallande för dem betyder mycket, ligger i.

sakens natur.

Det bör även anmärkas, att inverkan av den progressiva beskattningen, statlig

och kommunal, förmärkes huvudsakligast för gruppen V. För övriga grupper

representerar, enligt vad som framgår vid en genomgång av materialet,

den progressiva skatten nästan genomgående små belopp.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

189

Det må slutligen om kolumnen 9 i tab. 3 framhållas, att den sammanlagda

skattebelastningen per hektar åker jämväl är störst för ägarna av de minsta

fastigheterna och att siffrorna visa en fallande tendens, när fastighetsvärdena

stiga. Även för arrendatorerna visar gruppen I en högre siffra, medan för

övrigt siffrorna för dem äro i huvudsak proportionella. I ovan intagna tabell

har gjorts en sammanställning för de olika kommunerna av skattetrycket per

hektar åker och de faktiska utdebiteringssiffrorna för kommunal- och landstingsskatt,

d. v. s. de siffror, som i synnerhet bidraga till skattetryckets

fluktuationer i förhållande till antalet skattekronor i kommunerna. Det torde

förtjäna framhållas, att de undersökta västgötakommunerna genomgående

hava mycket låg skatt pr hektar åker, medan, örn man bortser från Medelplana

med sin förut antydda undantagsställning och Hovby, utdebiteringssiffroma

pr skattekrona för dem äro snarare höga än låga.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1. Tabell utvisande fastigheters areal och taxeringsvärden samt jordbrukarnas

förmögenhet i ett antal jordbrukskomnmner.

1

2

3

4

\ 5

6

7

8

9

10

11

ruksfastighets

il i hektar

Förmögenhet tillhörig ägare och brukare av jordbruksfastighet

Kommuner

och

län

Jordb

ares

Jordbruks-

fastighets

taxeringsvärde

annan

fastig-

hets

taxe-

rings-

värde

värdet av

levande

och döda

inven- tarier

i jord- bruket

innelig- gande

lager i

jord- bruket

Övriga

tillgån- gar som

ingå i

förmö- genheten

skulder

netto-

förmö-

genhet

åker

skogs-

mark

övrig

mark

total-

värde

därav

skogs-

värde

i

tus

e n t a 1 k r

o n c

r

Bjälbo, Ög.

1,802

74

343

2,471.3

19.6

7.0

550.1

101.2

285.2

1,164.0

1,595.5

(.Av äq. dejel

värde

2,396.5

19.t)

( > bi

lik. i

>

891.0

17.0)

Örberga, Ög.

1,654

17

277

2,153.8

3.3

9.1

309.1

47.6

1,045.1

526.2

2,435.7

(Av äg. dekl

värde

1,998.5

3.5)

( > bruk. >

>

1,131.1

2.9)

Svanshals, Ög.

1,946

538

543

3,020.9

56.1

7.0

443.5

98.8

221.3

1,404.3

1,260.0

(Av äq. dekl

värde

2,877.5

54.1)

( > bi

uk. >

T>

978.8

27.9)

Lillkyrka, Ög.

313

29

331

387.0

3.5

3.4

93.8

11.2

339.8

388.5

420.0

(Av äg. dejel

värde

375.0

3.5)

( y bruk. »

»

217.5

3.1)

Skeda, Ög.

2,540

2,865

1,767

3,177.8

481.4

26.8

736.8

134.7

686.6

1,550.6

1,887.9

(Av äg. dekl

värde

2,861.1

461.6)

( > bi

uk. >

>

1,312.1

153.1)

| Kuddby, Ög.

2,663

1,687

815

3,456.1

272.3

18.5

820.0

139.1

847.4

2,223.0

2,139.4

(Av äq. dekl

värde

2,906.0

192.8)

( > bruk. >

>

1,115.7

93.9)

Hemmesdynge,

807

_

61

2,369.6

—

5.8

381.5

75.8

420.8

1,060.7

1,956.1

Malm.

(Av äq

. dekl

värde

2,300.5

—)

( > bruk. >

)

242.0

-)

Önnarp, Malm.

514

42

1,342.4

—

46.2

202.3

26.3

110.1

572.4

938.5

(Av äq. dekl

värde

1,327.7

-)

( » br

uk. y

>

540.7

-)

Bösarp, Malm.

1,401

~

43

3,661.3

—

18.0

551.6

104.3

645.8

1,330.6

2,272.1

(Av äq

■ dekl

värde

3,-294.4

-)

( > br

uk. y

>

7,69,2,s

-)

Vellinge,

1,376|

-1

218

4,111.2

—

131.9

546.4

73.5

1,050.4

1,464.6

3,568.9

Malm.

ti. 21.0

(Av äq

. dekl

värde

3,254.7

-)

( > bruk. >

1,127.0

-)

Asmundtorp,

1,997

6.

207

4,915.2

0.2

55.2

884.5

103.5

1,946.0

2,544.1

3,480.7

Malm.

(Av äq

. dejel

värde

4,579.1

-)

( • bruk. >

>

1,514.4

0.1)

Björka, Malm.

269

4641

247

297.2

49.8

6.5

46.7

7.9

70.0

45.3

196.8

(Au äq

. dekl

värde

292.1

48.7)

( » bruk. >

>

124.1

-)

s. 191 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

191

1

2 | 3

4

6

6

7

8

9

10 1

il

Norra Rörum,

1,172

4,367 1,088

1,369.2

173.2

59.8

318.5

66.4

339.1

609.3

1,494.8

Halm.

(Av äg. (lekt. värde

( > bruk. > >

1,179.7

37.7

154.8)

2.6)

Hällum, Skb.

982

-| 162

808.3

—

112.0

115.9

26.7

44.3

251.1

289.2

(Av äg. dekl. värde

( > bruk. > >

607.7

151. i

-)

_A

/

Söne, Skb.

803

3981 560

833.0

45.4

1.5

208.8

43.4

186.9

328.8

777.0

(Av äg. dekl. värde

( » bruk. > >

771.7

233.8

40.1)

13.7)

Hovby, Skb.

1,391

50| 140

1,359.5

10.2

—

340.9

51.5

271.8

521.7

1,201.7

(Av äg. dekl. värde

( > bruk. > >

1,214.0

342.1

10.2)

0.2)

Medelplana,

781| 1,0911 393

1,171.4

154.1

131.0

66.2

15.7

1,223.3

201.7

1,433.5

Skb.

(Av äg. dekl. värde

( > bruk. > »

1,133.0

132.7

101.8)

2.6)

Saleby, Skb.

3,6051 321 333

3,251.5

1.7

138.1

707.2

218.4

623.6

750.1

2,637.5

(Av äg. dekl. värde

( i bruk. > >

3,083.2

1,212.4

0.4)

1.3)

Björskog,-

Västm.

3,403

1,196| 480

3,127.0

127.5

ti. 11.0

123.3

684.2

162.7

404.0

1,630.5

2,233.7

(Av äg. dekl. värde

( » bruk. » >

3,055.7

603.4

126.1)

14.7)

Medåker,

2,371

3,377] 420

2,561.6

420.6

16.8

531.5

100.2

962.9

651.6

2,971.2

Västm.

(Gu äg. dekl. värde

( > bruk. > >

2,418.6

576.7

402.4)

38.6)

Dingtuna,

4,103| 2,8931 913

3,901.4

283.0

14.0

912.6

179.9

437.5

1,952.2

2,022.9

Västm.

(Av äg. dekl. värde

( > bruk. » >

3,040.6

1^265.0

162.6)

28.1)

Järbo, Gävl.

1,907| 8,9831 3,220

3,659.0

957.3

ti. 28.0

653.5

695.8

197.0

1,284.0

766.8

5,242.2

(Av äg. dekl. värde

( > bruk. > >

3,476.9

38.8

930.6)

2.3)

Arsunda, Gävl.

2,810I12,629| 4,441

5,542.3

1,784.9

ti. 7.0

125.3

756.4

322.2

645.4

1,606.9

4,005.5

(Av äg. dekl. värde

( > bruk. > >

5,214.1

183.2

1,747.8)

17.9)

Lövånger, Vb.

4,965| 30,930| 16,030

6,674.5

1,298.6

ti. 1.0

95.6

1,287.7

462.7

1,673.6

1,319.9

8,327.9

(Av äg. dekl. värde

( > bruk. > >

6,318.8

57.1

1,218.6)

4.8

1

ti. = tomt- och industrivärde.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2. Tabell rörande skattebördan i ett antal jordbrukskommuner enligt

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

il

Enligt 1929 års taxering

På grund av 1929 års taxering ut-

Län och kommuner

beräknad

inkomst

av

uppskattad

inkomst

be-

skatt-

Summa

fastig-

hets-

allmän

kom.-

skatt,

kom-

munal

stath

ink.-

ut-

fastighet

av

taxerad

nings-

lands-

väg-

pro-

järn-

procent-

avdrag

(netto-

intäkt)

fastig-

het

(efter

procent-

avdrag)

i

övrigt

inkomst

bär

in-

komst

inkomst-

skatte-

kronor

tings-

skatt,

tingshus-

medel

skatt

gres-

siv-

skatt

förm.-

skatt

nings-

skatt

Östergötlands län.

Bjälbo.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

133,878

35,280

16,810

44.660

33,760

1,819.96

25,388

5,382

133

2.717

38

Övriga.......

—

—

—

192,2 LO

68,120

697.40

9,729

625

—

910

—

Summa

-

—

—

236,870

101,880

2,517.36

35,117

6,007

133

3,627

38

(därav för fastighet

1,498.56

20,905

4,971)

Orberga.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

85,240

39,780

44,650

81,120

63,630

1,932.47

16,619

2,827

492

4.400

140

Övriga.......

—

—

—

194,990

96,360

1,014.50

8,725

668

121

2,515

33

Summa

—

—

—

276,110

159,990

2,946.97

25,344

3,495

613

6,915

173

(idärav för fastighet

1,347.07

11,585

2,449)

Svanshals.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

108,996

30,121

7,501

27,410

18,890

1,993.72

27,513

4,705

39

1,386

11

Övriga.......

—

—

—

225,960

80,530

884.60

12,208

683

14

1,318

4

Summa

—

—

—

253,370

99,420

2,878.32

39,721

5,388

53

2,704

15

{därav för fastighet

1,884.12

26,001

4,695)

Lillkyrka.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

21,778

6,462

4,903

9,680

4,170

274.90

2,325

1,230

10

441

3

Övriga......

—

—

—

30,810

9,780

108.10

915

112

—

126

—

Summa

—

—

—

40,490

13,950

383-

3,240

1,342

10

567

3

{därav för fastighet

243.50

2,060

1,209)

Skeda.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

181,778

64,752

41,980

98,490

68,950

2,513.30

27,394

9,089

36

2,817

10

Övriga.......

—

—

—

315,410

131,200

1,414.95

15,423

1,705

—

1,879

—

Summa

—

—

—

413,900

200,150

3,928.25

42,817

10,794

36

4,696

10

Kuddby.

{därav för fastighet

1,926.75

21,002

8,308)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

90,580

25,282

135,631

46,500

24,140

2,269.85

27,465

9,370

16

1,543

5

Övriga.......

—

—

—

330,850

114,340

1,277.—

15,452

1,621

21

1,737

6

Summa

—

—

—

377,350

138,480

3,546.85

42,917

10,991

37

3,280

11

{därav för fastighet

2,162.05

26,161

9,474)

s. 193 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

193

gällande bestämmelser och vid ett skattesystem med ren inkomstbeskattning.

12

18

14

15

16

>7

18

19

20

21

22

23 |

räknad skatt

Vid taxering utan fastighetsskatt

1929 års utdebite- ring per skattekrona

1929

års

väg-

skatt

per

väg-

fyrk

kr.

AnmärkniDgar

präs-

ter-

ska-

pets

ti-

onde

Summa

skatter

taxerad

inkomst

be-

skatt-

nings-

bar

in-

komst

uträkna

ning av

procen

allm.

kom.-sk.,

lands-

tingssk.,

tings-

hnsm.

i skatt

samma

t som i

väg-

skatt

(med t

utdebil

kol. 7

övriga

skat-

ter

(= kol.

9-12)

illämp-

erings-

-12)

Samma

skatter

All-

män

kom-

mu-

nal-

skatt

kr.

Lands-

tings-

skatt

kr.

Tings-

hus-

medel

kr.

1,121

34,779

150,290

105,260

14,684

1,373

4,009

20,066

1

\

—

11,264

193,880

65,790

9,177

628

910

10,715

>11.75

2.20

—

0.20

Beräknad allm.

1,121

46.043

344,170

171,050

23,861

2,001

4,919

30,781

|

kom.-skatt, om fas-

tighetsskatten hort-

tages, kr. 17.S9.

1,028

25,506

123,910

91,810

7,895

651

6,060

14,606

|

—

12,062

150,550

96,920

8,335

599

2,669

11,603

i 6.30

2,20

0.10

0.11

D:o kr. 9.8i.

1,028

37,568

274,460

188,730

16,230

1,250

8,729

26,209

f

1,037

34,691

79,970

49,030

6,766

452

2,473

9,691

1

1

14,228

227,010

81,580

11,258

537

1,337

13,132

>11.60

2.20

—

0.15

D:o kr.

1,038

48,919

306,980

130,610

18,024

989

3,810

22,823

f

264

4,273

25,960

11,390

963

215

718

1,896

|

—

1,153

30,970

9,940

841

74

126

1,041

>6.26

2.20

—

0.30

D:o kr. 11.24.

2G4

5,426

56,930

21,330

1,804

289

844

2,937

J

1,085

40,431

197,870

121,590

13,253

1,955

3,948

19,156

]

2

19,009

316,260

132,050

14,393

1,386

1,881

17,660

>8.70

2.20

—

0.25

D:o kr. 13.47.

1,087

59,440

514,130

253,640

27,646

3,841

5,829

36,816

J

1,547

39,946

101,920

50,890

6,158

830

3,111

10,099

|

2

18,839

331,370

114,860

13,898

1,173

1,766

16,837

>9.80

2.20

0.10

0.26

D:o kr. 20.97.

1,54»

58,785

433,290

165,750

20,056

2,003

4,877

26,936

1

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.) 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2 (forts.). Tabell rörande skattebördan i ett antal jordbrukskommuner enligt

i

1

2

3

4

5

6

7 1

8

9 1

io j

11

Malmöhus län.

Hemmesdynge.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

74,923

6,640

14,340

17,990

11,910

1,543.76

10,729

6,111

41

2,121

11

Övriga.......

—

—

182,310

97,670

1,078.46

7,495

1,642

95

2,918

27

Summa

—

—

—

200,300

109,580

2,622.21

18,224

7,753

136

5,039

38

Önnarp.

(därav för fastighet

1,526. i i

10,609

6J167)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

54,204

18,070

28,030

41,190

25,740

1,085.94

14,389

3,829

52

959

15

Övriga.......

—

—

—

105,360

48,590

518.95

6,876

593

11

952

3

Summa

—

—

—

140,550

74.330

1,604.89

21,265

4,422

63

1,911

18

Bösarp.

(idärav för fastighet

861.39

11,416

3,535)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

175,899

63,470

38,460

96,270

75,360

2,959.38

22,727

9,140

127

4,034

36

Övriga.......

—

—

—

194,730

a3,570

891.30

6,845

1,065

16

1,634

4

Summa

—

—

—

291,000

158,930

3,850.68

29,572

10,205

143

5,668

40

Vellinge.

(däraf

för fas

tighet

2,261.38

17,367

8f!39)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

200,430

67,420

70,040

121,070

73.740

3,267.97

24,674

10,235

199

6,026

61

Övriga.......

—

—

—

1,174,470

723,470

8,561.86

64,642

13,827

1,051

24,401

294

Summa

—

—

—

1,295,540

797,210

11,829.82

89,316

24,062

1,250

30,427

355

Asmundtorp.

(dara

v för fat

tighet

3,857.7»

29,126

13,065)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

131,091

53,865

83,200

128,880

105,620

4,032.88

32,464

14,127

1,480

7,263

419

Övriga.......

—

—

—

552,440

278,180

3,203.96

25,792

5,089

61

6,298

17

Summa

—

—

—

681,320

383,800

7,236.83

58,256

19,216

1,541

13,561

436

Björka.

(däraf

) för fat

tighet

.3,398.83

27,361

13.770)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

14.995

1,040

6,830

6,780

1,160

183.21

3,472

766

—

23

- 1

Övriga.......

—

—

—

29,250

11,540

129.80

2,459

184

—

160

- |

Summa

—

—

—

36,030

12,700

313.01

5.931

950

—

183

_

Norra Rörum.

(därav för fastighet

186.01

3J525

795)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

110,239

41,390

54,290

82,010

33,360

1,150.38

10,961

3,975

28

1,747

8

Övriga.......

—

—

—

242,790

105,920

1,121.15

10,707

1,101

4

2,154

1

Summa

—

—

—

324,800

139,280

2,271.53

21,668

5,076

32

3,901

9

1

(därav för fastighet

878.73

8,392

3,720

Skaraborgs län.

Hällum.

1 Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

29,088

11,492

2,345

9,220

3,440

575.38

6,099

1,611

—

178

—

Övriga.......

—

—

52,020

17,980

179.80

1,906

133

—

227

—

Summa

—

—

61,240

21,420

755.18

8,005

1,744

—

405

—

Söne.

(därav för fastighet

540.SS

5,734

1,589

Äg. o. bruk. av jord-

i

bruksfastighet . .

87,736

12,410

10,689

17,440

6,230

553.77

7,614

2,145

449

Övriga.......

91,690

37,120

390.40

5,368

428

16

793

5

Summa

—

109,130

43,350

944.17

12,982

2,573

16

1,242

5

(därav för fastighet

510. e:

7,022

2,145

s. 195 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

195

gällande bestämmelser och Tid ett skattesystem med ren inkomstbeskattning.

12

13 1

14

16

16

i

18 I

19

20 |

21

22 |

23

''

672

9

19,685

12,186

87,090

183,090

59,180

98,450

4,113

6,842

960

1,322

2,845

3,049

7,918

11,213

> 4.80

2.15

0.25

Beräknad allm.

681

31,871

270,180

157,630

10,955

2,282

5,894

19,131

1

kom.-skatt, örn fas- tighetsskatten bort- tages, kr. 7.91.

507

8

19,751

8,443

74,640

105,800

43.370

49,030

5,746

6,497

659

497

1,533

974

7,938

7,968

lll.io

2.15

—

0.25

D:o kr. 19.is.

515

28,194

180,440

92,400

12,243

1,156

2,507

15,906

J

1,936

1

38,000

9,565

207,330

195,930

150,420

84,770

11,552

6,510

2,104

924

6,133

1,655

19,789

9,089

>5.53

2.15

0.22

D:o kr. 9.os.

1,937

47,565

403,260

235,190

18,062

3,028

7,788

28,878

1

1,803

14

42,998

104,229

261,250

1,206,300

180,310

755,300

13,613

57,025

2,565

10,466

8,089

25,760

24,267

93,251

i 5.40

2.16

0.22

D:o kr. 6.S3.

1,817

147,227

1,467,550

935,610

70,638

13,031

33,849

117,518

1

1,806

10

57,559

37,267

188,500

559,600

145,940

285,340

11,748

22,970

2,404

3,817

10,968

6,386

25,120

33,173

i 5.90

■ 2.15

0.25

D:o kr. 9.90.

1,816

94,826

748,100

431,280

34,718

6,221

17,354

58,293

1

289

1

4,550

2,804

19.450

29.450

7,520

11,740

1,425

2,225

103

145

312

161

1,840

2,531

>16.80

2.15

0.25

D:o kr. 27.30.

290

7,354

48,900

19,260

3,650

248

473

4,871

1 -

1,126

1

17,845

13,968

149,200

243,340

72,130

106,470

6,888

10,168

1,103

910

2,909

2,160

10,900

13,238

j-7.40

2.15

0.25

D:o kr. 9.H.

1,127

31,813

392,540

178,600

17,056

2,013

5,069

24,138

I

318

8,206

2,266

30,920

52,020

11,560

17,980

1,225

1,906

114

133

496

227

1,835

2,266

1 8.50

2.05

0.06

0.18

D:o kr. 21.73.

318

10,472

82,940

29,540

3,131

247

723

4,101

1

659

10,867

6,610

70,050

92,240

22.030

37,670

3,029

5.180

252

375

1,108

814

4,389

6,369

jll.flO

2.05

O.io

0.25

D:o kr. 18.33.

65?)

1

17,477

162,290

59,700

8,209

627

1.922

10,758

1

1

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2 (forts.). Tabell rörande skattebördan i ett antal jordbrukskommuner enligt

1

2

3

4

5

6

7 1

8

9 1

10

11

Hovby.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

90.340

37,601

26,561

54,410

26,500

1,078.66

7,658

3,020

9

1,571

3

Övriga.......

—*

—

—

116,230

50,530

510.60

3,625

449

12

1,043

3

Summa

—

—

—

170,640

77,030

1,589.26

11,283

3,469

21

2,614

6

Medelplana.

(därav för fastighet

818.96

5,815

2,733)

Ag. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

32,495

30,810

406,178

395,160

371,580

4,453.32

23,335

4,094

13,915

37,654

3,941

Övriga.......

—

—

—

417,140

219,110

2,229.35

11,682

1,450

1,413

7,934

402

Summa

—

—

—

812,800

590,690

6,682.67

35,017

5,544

15,328

45,588

4,343

Saleby.

(idärav för fastighet

775.91

4,065

1,432)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

203,916

90,324

32,323

83,560

43,400

2,453.61

27,453

7,180

2

2,488

1

Övriga.......

—

—

—

323,130

129,990

1,393.10

15,589

1,178

23

2,051

6

Summa

—

—

—

406,690

173,390

3,846.71

43,042

8,358

25

4,539

7

Västmanlands län.

(därai

för fat

tighet

2,112.81

23,642

6,926)

Björskog.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

241,283

48,080

22,182

67,470

31,900

2,230.25

20,964

6,717

25

2,428

7

Övriga.......

—

—

—

573,500

274,300

3,525.60

33,141

3,701

69

6,480

22

Summa

—

—

—

640,970

806,200

5,755.86

54,105

10,418

94

8,908

29

Medåker.

(därav för fastighet

2,693.85

25,322

7,163)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

186,781

64,725

49,116

104,910

41,890

1,880.14

18,802

5,578

60

6,113

17

Övriga.......

—

—

—

251,590

91,040

996.95

9,969

919

5

1,561

1

Summa

—

—

—

356,500132,930

2,877.09

28,771

6,497

65

7,674

18

Dingtuna.

(därav för fastighet

1,547.79

15,477

5,372)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

237,140

89,180

25,670

111,260

44,370

2,734.94

35,554

10,293

89

2,595

25

Övriga.......

—

—

524,360

240,050

2,533.50

32,935

3,275

494

5,381

140

Summa

—

—

—

635,620

284,420

5,268.44

68,489

13,568

583

7,976

165

Gävleborgs län.

(dåra

v för fai

Vighet

2,424.ii

31,515

10,124)

Järbo.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

361,852

121,450

159,067

255,250

132,840

3,656.29

29,250

4,913

693

9,420

196

Övriga.......

—

—

—

893,750

524,360

5,947.55

47,580

4,076

1,354

23,722

384

Summa

—

—

—

1,149,000

657,200

9,603.84

76,830

8,989

2,047

33,142

580

Årsunda.

(idärav för fastighet

3,031.84

24,254

5,043)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

286,523

64,680

96,840

146,690

60,180

3,632.15

33,785

3,572

73

2,736

21

Övriga.......

—

—

—

654,560

278,170

2,982.35

27,736

960

15

5,232

4

Summa

—

—

—

801,250

338,350

6,614.50

61,521

4,532

88

7,968

25

Västerbottens län.

(dära

v för fat

itighet

3£31.—

30,048

3,554)

Lövånger.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

1,055,785

691,425

233,325

791,440

314,880

6,940.98

91,547

32,661

115

11,889

33

Övriga.......

—

—

616,080

314,090

3,375.66

44,525

7,358

94

6,679

27

Summa

—

—

—

1,407,520

628,970

10,816.63

136,072

40,019

209

18,568

60

(därav för fastighet

4,026.93

53,115

26,821)

s. 197 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

197

gällande bestämmelser och vid ett skattesystem med ren inkomstbeskattning.

12

13

14

15

lii

17

18

19

20

21

22

23

279

279

12,540

5,132

17,672

115,860

116,230

232,090

54,790

50,530

105,320

3,890

3,588

7,478

688

435

1,123

1,862

1,058

2,920

6,440

5,081

11,521

1

> 4.90

2.06

0.16

0.20

Beräknad allm.

kom.-skatt, om fas- tighet sskatten bort- tages, kr. 7.39.

313

313

83,252

22,881

106,133

428,190

417,230

845,420

404,520

219,200

623,720

21,197

11,486

32,683

2,950

1,396

4,346

55,823

9,749

65,572

79,970

22,631

102,601

13.09

2.06

0.10

0.11

D:o kr. 3.31.

813

39

852

37,937

18,886

56,823

210,500

324,530

535,030

102,300

131,390

233,690

11,447

14,702

26,149

1,236

950

2,186

3,304

2,119

5,423

15,987

17,771

33,758

b

2.05

0.14

0.20

D:o kr.

2,057

2

2,059

32,198

43,415

75,613

190,720

586,750

777,470

105,400

287,550

392,950

9,908

27,029

36,937

1,297

3,131

4,428

4,517

6,573

11,090

15,722

36,733

52,455

17.40

2.-

—

0.20

D:o kr. 10.8i.

1,171

2

1,173

31,741

12,457

44,198

218,260

253,380

471,640

104,970

92,830

197,800

10,497

9,283

19,780

1,298

716

2,014

7,361

1,569

8,930

19,156

11,568

30,724

b

2.—

—

0.20

D:o kr. 11.6*.

2,015

2,015

50,571

42,225

92,796

252,570

527,140

779,710

124,570

242,830

367,400

16,194

31,568

47,762

1,968

2,881

4,849

4,724

6,015

10,739

22,886

40,464

63,350

K

2.—

—

0.26

D:o kr. 15.77.

605

13

618

45,077

77,129

122,206

496,120

936,820

1,432,940

274,560

567,430

841,990

21.965

45,394

67,359

1,750

3,430

5,180

10,914

25,473

36,387

34,629

74,297

108,926

15.80

2.20

—

0.10

D:o kr. 6.6».

446

446

40,633

33,947

74,580

337,440

655,810

993,250

192,530

279,420

471,950

17,905

25,986

43,891

722

806

1,528

3,276

5,251

8,527

21,903

32,043

53,946

J> 7.10

2.20

—

0.06

D:o kr. 9.95.

4,230

11

4,241

140,475

58,694

199,169

1,228,030

623,860

1,851,890

590,500

321,870

912,370

77,884

42,455

120,839

14,180

6,377

20,557

16,267

6,811

28,078

108,331

55,643

163,974

b

3.19

—

0.38

D:o kr. 11.31.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 3. Tabell utvisande jordbruksfastigheternas storlek och avkastning samt

jordbrukarnas förmögenhets- och skatteförhållanden i ett antal jordbrukskommuner,

med fördelning på olika storleksgrupper. Absoluta tal.

Tabellen avser de jordbrukare, som avgivit självdeklaration.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Kommuner

Storleks-

grupp

An-

tal

Åker- areal i

hektar

Jord-

bruks-

fastig-

hets

taxe-

rings-

värde

Skogs-

val

Skul-

der

Netto-

förmö-

genhet

Netto- intäkt

av jord- bruks- fastighet

Till

kommu- nal in- komst- skatt

taxerad

inkomst

Sam-

manlagd

skatt

enligt

gällande

best.

Sam- manlagd

beräknad

skatt vid

beskatt- ning utan

fastig-

Sam- manlagd

skatt en- ligt gäl- lande

best. pr

hektar

åker

kr.

t U 8

ente

1 k

rönö

kr.

hetsskatt

kr.

Östergöt- lands län.

Ägare

Grupp I

24

57.5

76.5

8.9

7.0

988

545

Bjälbo.

» II

3

22.5

29.4

—

—

—

2.6

—

273

16

—

» III

11

207.4

286.3

—

—

—

14.6

2.6

2,875

1,257

—

> IV

6

240.5

304.7

2.6

—

—

12.4

2.8

3,116

1.522

—

- V

10

1,002.5

1,329.3

2.8

—

—

44.5

13.5

13.975

9,376

—

Säger

54

1,530.4

2,026.2

5.4

986.1

1,416.8

83.0

25.9

21,227

13,716

13.86

Brukare

Grupp I

_

» II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» III

3

72.0

83.5

—

—

—

2.3

—

917

276

—

. IV

4

151.6

207.0

—

—

—

10.2

—

2,392

1,532

—

» V

4

363.0

600.5

17.0

—

—

17.0

—''

6,342

2,567

—

Säger

11

586.6

891.0

17.0

178.2

176.2

29.5

—

9,651

4,375

—

Summa

65

—

—

—

1,164.3

1,593.0

112.5

25.9

30,878

17,091

—

Örberga.

Ägare

Grupp I

5

14.7

22.8

0.6

1.4

185

44

_

> II

6

45.5

95.6

—

—

—

2.7

3.3

380

163

—

. III

12

193.3

223.3

—

—

—

14.1

7.9

1,437

1,063

—

> IV

5

206.5

251.5

—

—

—

5.5

5.4

669

416

—

» V

11

1,043.5

1,200.0

3.3

—

—

38.7

54.7

10,877

9,618

—

Säger

39

1,503.5

1,793.2

3.3

437.2

2,089.3

61.6

72.7

13,548

11,304

9.01

Brukare

Grupp I

_

» II

1

7.5

9.4

—

—

—

1.5

1.0

70

38

—

» III

6

113.5

132.9

—

—

—

3.2

5.6

1,414

708

—

v IV

4

153.0

184.9

—

—

—

2.0

—

1,216

5,378

169

—

> V

5

594.5

804.0

2.9

—

—

20.2

1.2

2,124

—

Säger

16

868.5

1,181.2

2.9

88.4

346.6

26.9

7.8

8,078

3,039

—

Summa

55

—

—

—

525.6

2,435.9

88.5

80.5

21,626

14,343

—

Svanshals.

Ägare

Grupp I

8

15.2

30.5

1.2

1.6

429

60

» II

8

67.5

99.5

1.9

—

—

3.2

0.6

787

91

—

» III

20

327.5

521.0

9.2

—

—

18.2

10.8

4,167

1,634

—

> IV

4

130.5

235.0

8.6

—

—

6.0

5.0

1.563

934

—

> V

9

782.0

1,259.8

27.9

—

—

36.9

8.7

10,098

4,719

—

Säger

49

1.322.7

2,145.8

47.6

1,287.0

1,164.3

65.5

26.6

17,044

7,438

12.89

Brukare

Grupp I

» II

3

22.5

35.5

—

—

—

2.6

1.2

382

49

—

> III

6

129.0

202.0

2.9

—

—

5.3

—

2,073

356

—

> IV

4

173.0

298.3

6.4

—

—

7.0

—

3,040

678

—

> V

4

289,0

443,0

18.6

—

—

9.0

—

4,472

891

—

Säger

17

613.5

978.8

27.9

117.3

96.1

23.9

1.2

9,967

1,974

—

Summa

66

—

—

—

1,404.3

1,260.4

89.4

27.8

27,011

9,412

s. 199 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

199

1 1

1

1

1 1

2 1

3 1

4

5 1

6

7

8

9

Lillkyrka.

Ägare

0.6

70

Grupp I

2

5.0

8.0

—

—

—

—

5

—

»“ II

4

36.0

45.5

—

—

—

2.7

1.2

276

115

—

» III

6

95.4

124.5

0.3

—

—

9.2

3.2

1,403

882

—

» IV

1

38.0

50.0

—

—

—

1.5

1.5

323

70

—

» V

1

115.0

147.0

3.2

—

—

0.3

2.7

398

437

—

Säger

14

289.4

375.0

3.5

340.0

400.3

14.3

8.6

2,470

1,509

8.54

Brukare

Grupp I

_

_

» Il

2

17.0

20.5

—

—

—

1.4

—

174

8

—

» III

_

—

—

—

—

—

—

—

150

—

—

» IV

1

38.0

50.0

—

—

—

1.8

—

—

—

» V

1

115.0

147.0

3.2

—

—

2.7

—

1,315

360

—

Säger

4

170.0

217.5

3.2

46.4

15.1

5.9

—

1,639

368

—

Summa

18

—

—

—

886.4

415.4

20.2

8.6

4,109

1,877

—

Skeda.

Ägare

2177

Grupp I

18

63.2

72.8

6.6

—

—

9.0

17.8

2,619

—

> " II

16

122.5

152.8

12.6

—

—

13.5

7.1

1,530

342

—

» III

37

691.0

1,021.3

273.5

—

—

50.8

22.5

9,418

6,083

—

> IV

8

302.8

279.2

52.1

—

—

24.3

18.9

3,307

2,613

—

» V

13

1,056.5

1,151.5

71.0

—

—

27.3

12.1

7,601

3,524

—

Säger

92

2,236.0

2,677.6

415.8

1,341.4

1,450.6

124.9

78.4

24,475

14,739

10.95

Brukare

Grupp I

5

19.0

19.4

2.0

—

—

1.7

1.8

274

132

—

» ‘ II

9

61.3

95.7

28.7

—

—

5.9

—

821

85

—

> III

16

299.5

355.6

52.0

—

—

12.5

0.7

3,276

473

—

> IV

9

371.8

407,5

55.0

—

—

13.2

0.7

3,749

767

—

> V

5

389.0

433.9

15.5

—

—

3.7

—

4,047

378

—

Säger

44

1,140.6

1,312.1

153.2

207.8

207.6

37.0

3.2

12,167

1,835

—

Summa

136

—

—

—

1,549.2

1,658.2

161.9

81.6

36,642

16,574

—

Kuddby.

Ägare

Grupp I

2

1.0

8.4

2.2

116

33

_

» II

9

80.5

103.4

6.6

—

—

6.9

2.9

867

412

—

> III

27

544.0

744.9

45.3

—

—

21.9

19.2

5,216

2,589

—

» IV

13

517.5

655.8

45.8

—

—

13.9

3.4

5,892

965

—

» V

10

942.5

1,175.3

73.8

—

—

17.5

1.7

12,583

2,206

—

Säger

61

2,085.5

2,687.8

171.5

2,050.0

1,930.3

60.2

29.4

24,674

6,205

11.83

Brukare

Grupp I

> II

2

19.0

24.0

1.9

—

1.1

0.9

243

37

—

» III

14

308.5

370.1

23.7

—

—

8.4

1.6

3,873

507

> IV

8

338.5

461.3

39.1

—

—

8.0

1.7

4,777

1,023

. V

3

197.0

260.3

29.2

—

—

6.4

0.8

2,777

790

—

Säger

27

863.0

1,115.7

93.9

173.2

222.6

23.9

5.0

11,670

2,357

Summa

88

—

2,223.2

2,152.9

84.1

34.4

36,344

8,562

Malmöhus län.

Ägare

2.3

2.0

0.8

241

58

152

58

Hemmesdynge

Grupp I

» II

3

1

6.7

8.0

21.8

27.3

» III

16

348.7

991.0

—

29.1

3.6

7,470

2,859

> IV

11

379.0

1,109.2

33.6

7.9

8,036

3,507

> V

1

52.0

151.2

_

3.6

2.4

1,433

702

__

Sägei

32

794.4

2,300.5

—

1,047.2| 1,906.7

68.6

16.7

17,238

7,278

21.70

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2,

\

1

1

2

3

4

1 &

6

7

8

9

Brukare

Grupp I

1

1.6

5.7

0.5

1.4

24

24

> II

—

—

—•

—

—

_

_

_

_

_

> III

2

34.7

107.5

—

—

_

1.9

_

799

192

_

> IV

1

43.5

128.8

—

—

—

4.3

—

954

396

—

> Y

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

4

79.7

242.0

—

13.6

42.1

6,7

1.4

1,777

612

—

Summa

36

—

—

—

1,060.8

1,947.8

75.3

18.1

19,015

7,890

—

Önnarp.

Ägare

Grupp I

25

46.9

133.9

11.1

14.3

1,873

1,040

> II

8

60.6

148.3

—

—

—

9.8

10.8

3,311

2,593

_

» III

17

332.4

845.3

—

—

—

21.1

9.3

7,757

2,795

—

> IY

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

50

439.9

1,127.5

—

516.1

653.7

42.0

34.4

12,941

6,428

29.42

Brukare

Grupp I

3

8.5

21.8

1.1

2.1

268

55

> II

2

17.0

45.2

—

—

_

1.3

_

514

95

_

> lil

4

105.9

273.5

—

_

_

3.6

_

2,994

430

_

> IV

2

81.0

200.2

—

—

_

1.6

_

2,204

202

_

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

11

212.4

540.7

—

56.4

68.6

7.6

2.1

5,980

782

J

Summa

61

—

—

—

572.5

722.3

49.6

36.5

18,921

7,210

—

Bösarp.

Ägare

Grupp I

23

40.9

154.4

12.0

15.1

1,648

988

> II

4

30.6

73.6

—

—

_

6.7

6.3

1,031

908

_

> III

35

578.0

1,468.9

—

—

—

69.9

31.1

12,722

7,828

_

> IV

12

406.0

1,091.7

—

—

_

45.0

24.5

7,125

5,271

_

» V

2

125.5

91.6

—

—

—

1.8

2.2

706

273

—

Säger

76

1,181.0

2,880.2

—

903.6

2,080.0

135.4

79.2

23,232

15,268

19.67

Brukare

Grupp I

3

8.5

30.7

1.8

0.8

264

140

> II

1

6.2

13.4

—

—

_

—

_

101

9

» III

11

212.1

523.4

—

—

_

15.6

3.9

4,176

1,913

_

> IV

5

185,3

465.0

—

—

—

6.6

0.5

3,468

598

_

> V

4

358.5

660.0

—

—

—

4.6

—

4,794

622

—

Säger

24

770.6

1,692.5

—

427.2

254.8

28.5

5.2

12,803

3,282

—

Summa

100

—

—

—

1,330.8

2,334.8

163.9

84.4

36,035

18,550

—

Vellinge.

Ägare

Grupp I

47

85.0

323.7

28.4

36.3

3,333

2,267

> II

9

58.1

155,5

1,583.6

—

—

—

10.3

4.6

1,354

805

_

> III

33

507.3

—

—

—

71.9

24.7

11,441

8,221

_

• IV

9

356.0

1,025.9

—

—

—

30.8

27.3

7,562

5,499

_

> V

1

58.0

166.0

—

—

—

6.0

0.8

1,449

860

—

Säger

99

1,064.4

3,254.7

—

1,110.8

2,794.9

147.4

93.7

25,139

17,652

23.62

Brukare

Grupp I

5

8.5

19.4

3.9

5.7

382

322

» II

1

7.5

32.8

—

—

—

1.8

_

236

63

_

> III

6

129.5

504.8

—

—

—

13.4

1.5

3,911

1,154

___

> IV

5

195.5

570.0

—

—

3.6

1.6

<122

''523

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

17

341.0

1,127.0

—

54.3

153.3

22.7

8.8

8,651

2,062

—

Summa

116

—

—

1,165.1

2,948.2

170.1

102.5

33,790

19,714

—

s. 201 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

201

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Asmundtorp.

Ågare

Grupp I

11

26.1

87.1

9.4

11.6

1,228

904

» II

12

94.5

337.1

—

—

—

13.3

13.1

3,151

1,793

—

> III

20

414.0

1,095.6

—

—

—

23.2

10.4

6,671

2,177

—

> IV

9

333.0

902.5

—

—

—

14.1

1.2

6,817

1,837

—

> V

10

1,024.5

2,009.1

—

—

—

41.4

78.3

22,025

15,693

—

Säger

62

1,892.1

4,431.4

—

2,261.6

3,244.7

101.4

114.6

39,892

22,404

21.08

Brukare

Grupp I

1

0.8

0.8

0.1

_

20

_

_

> II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» III

11

276.0

663.7

0.2

—

—

13.7

7.6

5,789

1,130

—

> IV

6

231.0

498.8

—

—

—

8.9

—

3,933

791

—

» V

2

135.0

351.1

—

—

—

3.3

0.8

2,319

178

—

Säger

20

642.8

1,514.4

0.2

279.2

228.0

26.0

8.4

12,061

2,099

—

Björka.

Samma

Ägare

Grupp I

82

3

7.0

5.7

2,540.8

3,472 7

127.4

0.2

123.0

0.9

51,953

151

24,503

49

» II

0

34.9

28.2

3.8

—

—

1.7

2.5

552

231

—

» III

6

99.5

79.1

10.0

—

—

5.0

1.5

1,204

551

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

14

141.4

113.0

13.8

35.1

167.7

6.9

4.9

1,907

831

13.49

Brukare

Grupp I

> II

1

8.0

6.4

—

—

—

—

—

89

—

—

> III

4

86.0

90.8

—

—

—

4.5

—

1,384

281

—

» IV

1

33.0

27.0

—

—

—

1.0

0.6

388

112

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

6

127.0

124.2

—

10.2

30.2

5.5

0.6

1,861

393

—

Summa

20

—

—

—

45.3

187.9

12.4

5.5

3,768

1,224

—

Norra Rörum.

Ägare

Grupp I

25

70.1

99.6

6.6

12.9

22.4

1,943

1,445

• II

36

255.1

342.8

72.0

—

—

27.3

12.0

3,634

1,803

—

» III

42

604.9

702.5

74.8

—

—

65.0

43.3

10,157

7,413

—

> IV

1

31.0

34.8

1.4

—

—

0.4

—

298

2

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

104

961.1

1,179.7

154.8

600.9

1,255.9

105.6

77.7

16,032

10,663

16.68

Brukare

Grupp I

> II

2

17.5

7.2

—

—

—

2.8

2.4

23

48

—

> III

2

24.8

30.5

2.6

—

—

0.2

1.1

79

—

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

4

42.3

37.7

2.6

8.6

6.9

3.0

3.5

102

48

—

Summa

108

—

—

—

609.5

1,262.8

108.6

81.2

16,134

10,711

—

Skaraborgs

län.

Ägare

Grupp I

1

4.3

3.6

_

_

_

_

_

34

5

_

Hällum.

» II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» III

16

221.6

167.4

—

—

—

16.0

2.8

1,405

579

—

» IV

1

33.0

28.2

—

—

—

2.8

0.7

260

140

—

» V

2

210.0

175.6

—

—

—

4.7

1.7

1,373

566

—

Säger

20

468.8

374.8

—

199.2

276.9

23.0

6.2

3,072

1,290

6.65

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Brukare

Grupp I

> II

1

8.3

6.8

—

—

—

—

0.7

79

23

—

> lil

1

14.0

13.1

—

—

—

0.8

—

116

16

—

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—.

—

—

» V

2

175.0

131.3

—

—

—

4.4

—

1,127

205

—

Säger

4

197.3

161.2

—

52.0

13.5

5.2

0.7

1,322

244

—

Summa

24

—

—

—

251.2

289.4

28.2

5.9

4,394

1,534

—

Söne.

Ägare

Grupp I

11

40.8

45.8

2.4

6.o

3.4

755

485

» II

9

74.7

87.2

5.4

—

—

6.7

0.9

803

318

—

> lil

32

413.0

412.4

18.9

—

—

30.2

7.7

4,549

2,034

—

» IV

5

211.5

226.3

13.4

—

—

7.1

2.6

2,255

998

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

57

740.0

771.7

40.1

283.1

757.3

50.0

14.6

8,362

3,835

11.30

Brukare

Grupp I

1

5.0

6.0

0.6

0.7

65

2

» II

7

55.5

61.1

3.4

—

—

6.6

3.6

795

299

—

> III

7

86.6

74.9

6.2

—

—

7.2

—

714

215

—

» IV

2

89.0

91.8

3.5

—

—

0.5

—

592

30

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

17

236.1

233.8

13.7

42.0

61.2

15.0

3.6

2,166

546

—

Summa

74

—

—

—

825.1

808.5

65.0

18.2

10,528

4,381

—

Hovby.

Ägare

Grupp I

8

24.6

30.5

5.2

8.0

695

563

» II

20

148.7

146.2

—

—

—

15.8

8.9

1,270

576

—

> III

21

440.3

406.5

3.3

—

—

27.0

21.9

3.347

1,872

—

» IV

10

383.5

325.3

6.9

—

—

15.1

15.5

2,219

1,677

—

» V

4

350.0

305.5

—

—

—

8.8

2.3

1,914

911

—

Säger

63

1,347.1

1,214.0

10.2

464.9

1,118.7

71.9

56.6

9,445

5,599

7.01

Brukare

Grupp I

» II

2

14.5

11.0

—

—

—

1.1

2.4

130

62

—

> III

6

118.0

117.6

—

—

—

7.3

4.6

525

152

—

» IV

4

159.0

150.5

0.2

—

—

7.5

0.9

1,068

438

—

> V

1

70.0

63.0

—

—

—

2.8

—

411

124

—

Säger

13

361.5

342.1

0.2

56.9

83.4

18.7

7.9

2,134

776

—

Summa

76

—

—

—

521.8

1,202.1

90.6

64.5

11,579

6,375

—

Medelplana.

Ägare

Grupp I

15

35.1

64.0

0.3

3.5

14.2

641

377

» Il

3

24.5

36.3

1.7

—

—

1.2

1.3

218

144

—

> III

1

22.0

28.3

1.4

—

—

1.8

2.8

343

224

—

> IV

3

129.0

177.9

13.2

—

—

6.3

4.3

906

787

—

» V

1

92.7

154.8

29.4

—

—

—

—

709

83

—

Säger

23

302.4

461.3

46.0

189.4

1,424.0

12.8

22.6

2,817

1,615

9.32

Brukare

Grupp I

9

22.3

32.0

_

_

_

0.3

16.5

708

583

_

» II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» III

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

—

» IV

2

85.0

100.7

2.6

—

—

1.0

—

443

18

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

11

107.3

132.7

2.6

12.3

9.4

1.3

16.5

1,151

601

—

Summa

34

—

—

—

201.7

1,433.4

14.1

39.1

3,968

2,216

—

s. 203 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

203

1 1 1

1 1

2 1

3 1

4 1

5 1

6 1

7

8

9

Ägare

447

1,408

208

299

Saleby.

Grupp I

» II

15

24

46.6

178.0

40.6

154.3

—

—

—

6.9

13.1

2.1

3.2

—

> III

87

1,591.7

1,476.8

0.4

—

—

95.1

48.0

13,241

7,604

—

» IV

15

''573.7

500.9

—

—

—

23.0

5.5

3,854

2,024

— V

> V

10

871.4

772.5

—

—

—

20.0

21.5

4,465

2,934

—

Säger

1S1

3,261.4

2,945. t

0.4

588.8

2,289.0

158.1

80.3

23,416

13,069

7.18

Brukare

Grupp I

3

6.5

3.8

—

—

—

1.2

2.0

36

16

—

."II

4

31.7

28.8

—

—

—

0.6

—

225

16

—

. III

23

454.5

455.5

0.1

—

—

21.4

2.7

3,668

1,274

—

. IV

8

300.7

248.7

—

—

—

10.4

—

2,346

809

—

. V

5

540.0

475.6

1.2

—

—

10.7

—

4,325

649

—

Säger

43

1,333.4

1,212.4

1.8

161.6

424.2

44.3

4.7

10,600

2,764

—

Summa

194

—

—

—

750.4

2,713.2

202.4

85.0

34,015

15,833

—

Västmanlands

Ägare

814

län.

Grupp I

7

21.2

51.4

6.7

—

—

3.5

8.1

1,018

—

Björskog.

."II

. III

15

30

123.8

597.7

138.6

570.4

9.7

20.5

—

—

16.6

33.7

9.0

12.8

1,212

4,007

603

2,057

—

. IV

26

878.6

833.0

21.9

—

—

41.9

11.0

6,429

3,534

—

. V

17

1,588.2

1,462.3

67.3

—

—

101.5

10.6

13,187

4,901

—

Säger

95

3,209.5

3,055.7

126.1

1,507.5

2,038.8

197.2

51.5

25.853

11,909

8.06

Brukare

Grupp I

3

14.0

24.6

—

—

—-

3.4

3.1

322

228

—

. II

2

20.0

12.8

2.2

—

—

2.0

—

81

69

—

. III

10

208.9

226.3

9.8

—

—

15.4

3.6

1,815

874

—

. IV

7

276.1

242.7

2.7

—

—

14.2

3.9

2,105

1,447

—

. V

2

118.8

96.7

—

—

—

8.5

2.7

1,140

927

—

Säger

24

637.8

603.1

14.7

126.2

186.8

43.5

13.3

5,463

3,545

—

Summa

119

—

—

1,633.7

2,225.6

240.7

64.8

31,316

15,454

—

Medåker.

Ägare

Grupp I

26

70.8

143.6

14.5

20.6

15.3

1,673

1,019

_

."II

22

158.5

160.6

16.7

—

—

20.6

9.2

1,711

1,059

—

. III

46

776.5

828.8

93.4

—

—

58.9

18.5

7,477

4,538

—

» IV

11

389.0

375.1

54.6

—

—

20.1

5.9

3,327

1,730

—

. V

9

654.3

910.5

223.2

—

—

21.4

16.6

12,899

8,007

—

Säger

114

2,049.1

2,418.6

402.4

541.4

2,766.2

141.6

66.5

27,087

16,353

13.22

Brukare

10.6

507

326

Grupp I

11

30.0

61.9

—

—

—

7.3

—

. II

5

41.0

38.1

2.4

—

4.7

2.6

102

74

—

. III

13

244.6

185.3

9.6

—

—

17.7

10.4

1,273

775

—

> IV

4

154.0

149.9

9.6

—

—

6.1

1.1

947

307

—

. V

3

195.0

141.5

17.0

—

6.1

4.4

378

325

Säger

36

664.5

576.7

38.6

110.1

176.7

41.9

29.1

3,207

1,807

—

Summa

150

—

651.6

2,942.9

183.5

94.6

30,294

18,160

—

Dingtuna.

Ägare

Grupp I

21

80.9

85.0

2.7

14.3

11.0

1,163

662

." ii

39

302.8

290.0

8.7

43.2

25.8

3,827

2,197

. m

28

482.3

428.0

21.8

38.4

18.6

4,736

2,604

. IV

18

722.0

636. G

31.9

—

26.0

5.4

6,08t

2,739

-

. V

21

1,818.8

1,601.0

97.5

37.1

18.7

18,456

7,402

—

Sägei

127

3,406.8

3,040.0

| 162.0

1,674.2

1,787.0

169.0] 79.0

34,27C

16,611

10 06

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

1

1

2

1 3

1 4

5

1 B

1 7

8

9

Brukare

Grupp !

6

27.8

3. c

—

5.2

6.3

190

185

—

> II

> III

11

227.6

191.0

2.7

13.5

4.9

1,852

667

> IV

14

610.4

505.0

9.6

22.4

1.7

5,355

1,691

_

> V

9

629.2

566.0

15.8

—

19.1

2.9

5^038

2,320

—

Säger

40

1,494.9

1,265.0

28.1

275.4

223.2

60.2

15.8

12,435

4,863

Summa

167

1,949.6

2,010.2

219.2

94.8

46,705

20,474

Gävleborgs

län.

Ägare

Grupp I

112

351.9

629.5

115.2

91.2

93.7

9,377

7.199

Järbo.

> II

106

783.8

1,557.9

418.7

—

—

160.7

105.7

18.137

14,341

_

» III

44

669.3

1,289.5

396.7

—

87.8

33.6

10,711

7i623

_

> IV

—

—

—

—

—

—

—

> v

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

262

1,806.0

3,476.9

930.6

768.7

5,068.5

339.7

233.0

38,225

29,163

21.18

Brukare

Grupp I

3

8.0

5.0

4.2

147

119

> II

2

15.5

33.8

2.3

—

—

1.0

1.0

128

19

—

> III

—

—

—

—

—

_

_

_

_

*

—

—

—

—

—

—

—

_

_

—

> v

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

5

23.5

38.8

2.3

0.6

8.0

1.0

5.2

275

138

—

Samma

267

—

—

-

769.3

5.076.5

840.7

238.2

38,500

29,301

—

Årsunda.

Ägare

Grupp I

72

209.2

351.6

44.3

26.0

53.3

4,007

2,337

> II

73

573.4

975.9

200.1

—

—

68.5

31.8

8,173

4’305

_

> III

89

1,424.3

2,451.1

649.4

—

—

95.6

28.3

16^229

5,972

_

> IV

2

81.2

139.9

32.6

—

_

4.2

_

925

399

-

> V

3

320.6

1,295.6

821.1

—

—

80.4

12.5

7,876

7,894

1

Säger

239

2,608.7

5,214.1

1,747.5

1,541.6

3,822.0

274.7

125.9

37,210

20,907

14.26

Brukare

Grupp I

4

9.5

7.2

1.4

2.8

126

90

> II

4

38.5

38.6

—

—

—

6.4

7.4

295

295

_

> III

7

93.9

137.4

17.9

—

—

7.0

5.9

341

42

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

16

141.9

183.2

17.9

26.5

60.0

14.8

16.1

762

427

—

Summa

254

—

—

—

1,568.1

3,882.0

289.5

142.0

37,972

21,334

—

Västerbottens

län.

Ägare

Grupp I

323

1,086.5

1,584.6

316,9

296.4

271.1

36,306

27,688

Lövånger.

> II

327

2,335.5

3,177.6

628.3

—

—

537.9

355.5

63,608

50,237

_

> III

100

1,175.5

1,556.6

273.4

—

209.2

149.6

33,788

27,976

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

760

4,697.5

6,318.8

1,218.6

1,309.2

8,201.7

1,043.5

776.2

133,702

105,901

29.08

Brukare

Grupp I

3

9.5

13.3

2.0

1.3

3.3

564

536

>'' II

1

8.0

11.0

—

—

—

1.3

_

129

53

_

» III

2

22.0

33.2

2.5

—

—

4.3

1.6

282

225

- 1

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

6

39.5

57.5

4.5

6.7

66.8

6.9

4.9

975

814

—

Summa

766

—

—

1,315.9

8,268.5

1,050.4

781.1

134,677

106,715

—

s. 205 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

205

1 1

1

2 1

3

4 1

5

6 1

7

8

9

Sammandrag

Ägare

för kommu- uernaiSyen- land och Gö- taland

Grupp I

» Il

» III

300

253

543

763.6

1.927.3

9.488.4

1,509.7

2,652.2

14,005.9

39.8

139.1

572.8

638.5

1.116.9

5.507.9

1,569.0

2,101.9

11,381.0

156.6

217.9

715.1

194.6

123.0

323.2

21,250

27,653

''121,043

13,842

14,526

66,864

27.83

14.35

12.76

» IV

168

6,261.1

9,043.6

252.4

3,507.4

6,375.8

329.3

148.8

70,047

36,265

11.19

» V

131

11,787.4

14,063.0

599.4

7,594.8

11,573.4

388.4

248.5

134,147

72,219

11.38

Säger

1,395

30,227.8

41,274.4

1,603.5

18,365.5

33,001.1

1,811.3

1,038.1

374,140

203,716

12.38

Brukare

Grupp I

51

152.4

229.1

2.6

31.9

40.6

27.2

50.3

3,060

2,013

20.08

. II

45

354.5

448.7

38.6

38.1

106.3

33.4

14.8

4,065

975

11.47

» III

156

3,145.5

3,669.4

4,602.0

109.8

624.6

1,071.1

167.8

48.2

40,648

11,393

12.92

» IV

91

4,988.1

128.7

563.1

878.1

130.3

12.7

43,249

11,531

11.78

> V

50

4,169.0

5,173.9

120.4

1,239.6

920.4

118.5

12.8

43,863

12,460

10.52

Säger

393

11,490.8

16,441.8

400.1

2,497.3

3,016.5

477.2

138.8

134,885

38,372

11.74

Summa

1,788

—

—

—

20,862.8

36,017.6

2,288.5

1,176.9

509,025

242,088

—

Sammandrag

Ågare

för kommu- nerna i

Norrland

Grupp I

507

1,647.6

2,565.7

476.4

849.5

3,462.1

413.6

418.1

49,690

37,224

30.16

» II

506

3,692.7

5,711.4

1,247.1

1,338.3

7,579.3

767.1

493.0

89,918

68,883

24.35

> III

233

3,269.1

5.297.2

1,319.5

1,239.6

5,949.0

392.6

211.5

60,728

41,571

18.58

> IV

2

81.2

139.9

32.6

85.1

85,7

4.2

—

925

399

11.39

> V

3

320.6

1,295.6

821.1

107.0

16.1

80.4

12.5

7,876

7,894

24.57

Säger

1,251

9,011.2

16,009.8

3,896.7

3,619.5

17,092.2

1,657.9

1,135.1

209,137

155,971

23.21

Brukare

Grupp I

10

27.0

25.5

2.0

2.5

56.7

2.7

10.3

837

745

30.00

» II

7

62.0

83.4

2.3

12.4

32.9

8.7

8.4

552

367

8.90

» III

> IV

9

115.9

170.6

20.4

18.9

45.2

11.8

7.5

623

267

5.38

> y

Säger

26

204.9

279.5

24.7

33.8

134.8

22.7

26.2

2,012

1,379

9.82

Summa

1,277

—

—

—

3,653.3

17,227.0

1,680.6

1,161.3

211,149

157,850

—

Sammandrag

Ägare

för riket

Grupp I

807

2,411.2

4,075.4

516,2

1,488.0

5,031.1

570.2

612.7

70,940

51.066

29.42

. II

759

5,620.0

8,363.6

1,386.2

2,455.2

9,681.2

985.0

616.0

117,571

83,409

20.92

» III

776

12,757.5

19,303.1

1,892.3

6,747.5

17,330.0

1,107.7

534.7

181,771

108,435

14.25

> IV

170

6,342.3

9,183.5

285.0

3,592.5

6,461.5

333.6

148.8

70,972

36,664

11.19

» V

134

12,108.0

15,358.6

1,420.5

7,701.8

11,589.5

472.8

261.0

142,023

80,113

11.73

Säger

2,646

39,239.0

56,284.2

5,500.2

21,985.0

50,093.3

3,469.2

2,173.2

583,277

359,687

14.86

Brukare

Grupp I

61

179.4

254.6

4.6

34.4

97.3

29.9

60.6

3,897

2,758

21.72

> II

52

416.5

532.1

40.9

50.6

139.2

42.1

23.2

4,617

1,342

11.09

» III

165

3,261.4

4,772.6

130.2

643.5

1,116.3

179.1

55.7

41,271

11,660

12.66

» IV

91

3,669.4

4,988.1

128.7

563.1

878.1

130.3

12.7

43,249

11,531

11.79

> V

50

4,169.0

5,173.9

120.4

1,239.6

920.4

118.5

12.8

43,863

12,460

10.52

Säger

419

11,695.7

16,721.3

424.8

2,631.1

3,151.3

499 9

166.0

136,897

39,751

11.70

Summa

3,065

—

—

—

24,516.1

53,244.6

3,969.1

2,338.2

520,174

399,438

—

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2,

Tält). 4. Tabell, utvisande jordbruksfastigheternas storlek och avkastning

samt jordbrukarnas förmögenhets- och skatteförhållanden i ett antal jordbrukskommuner,

med fördelning på olika storleksgrupper. Relativa tal.

(Tabellen avser de jordbrukare, som avgivit självdeklaration.)

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Netto-

Samman-

Samman- lagd be- räknad

skatt

(utom

fast.-skatt)

Beräk-

Kommuner

Storleks-

grnpp

An-

tal

Skogs-

värde

Skulder

Netto-

förmö-

genhet

intäkt

av jord- bruks- fastighet

Taxerat

belopp

lagd skatt

enligt

gällande

best.

nåd

skatt

i procent

av den

nuva-

rande

i procent av jordbruksfastighets taxeringsvärde

Östergötlands län.

Ägare

Bjälbo.

Grupp I

» Il

24

3

z

—

11.6

8.8

9.2

1.3

0.9

0.7

0.1

55.2

5.9

» III

11

—

—

—

5.1

0.9

1.0

0.4

43.7

» IV

6

0.9

—

—

4.1

0.9

1.0

0.6

48.8

» V

10

0.2

—

—

3.8

1.0

1.1

0.7

67.1

Säger

Brukare

54

0.8

48.7

69.9

4.1

1.3

1.0

0.7

64.6,

Grupp 1

y II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> lil

3

—

_

—

2.8

_

1.1

0.3

30.1

» IV

4

—

—

—

4.9

—

1.1

0.7

64.1

• V

4

2.8

—

—

2.8

—

1.1

0.4

40.5

Säger

11

1.9

20.0

19.8

3.3

—

1.1

0.5

45.4

Örberga.

Ägare

Grupp I

5

_

2.6

6.1

0.8

0.2

24.0

> II

6

—

—

—

2.8

3.5

0.4

0.2

42.9

» III

12

—

—

—

6.3

3.5

0.6

0.5

74.0

» IV

5

—

—

—

2.2

2.1

0.3

0.2

62.2

» V

11

0.3

—

—

3.2

4.6

0.9

0.8

88.4

Säger

39

0.2

24.4

116.5

3.4

4.1

0.8

0.6

83.4

Brukare

Grupp I

» II

1

—

—

—

16.0

10.6

0.7

0.4

54.3

> III

6

—

—

—

2.4

4.2

1.1

0.5

50.1

» IV

4

—

—

—

1.1

—

0.7

0.1

13.9

> V

5

0.4

—

—

2.5

0.1

0.7

0.3

39.5

Säger

16

0.3

7.8

30.6

2.4

0.7

0.7

0.3

37.6

Svanshals.

Ägare

Grupp I

8

3.9

4.9

1.4

0.2

14.0

» II

8

1.9

—

—

3.2

0.6

0.8

0.1

11.6

» III

20

1.8

—

—

3.5

2.1

0.8

0.3

39.2

» IV

4

3.7

—

—

2.6

2.1

0.7

0.4

59.8

> V

9

2.2

—

—

2.9

0.7

0.8

0.4

46.7

Säger

49

2.2

60.0

54.3

3.1

1.2

0.8

0.3

43.6

Brukare

Grupp 1

_

_

> II

3

—

—

—

7.3

3.4

1.1

0.1

12.8

> III

6

1.4

—

—

2.6

—

1.0

0.2

17.2

> IV

4

2.2

—

—

. 2.4

—

1.0

0.2

22.3

> V

4

4.2

—

—

2.0

—

1.0

0.2

19.9

Säger

17

2.9

12.0

9.8

2.4

0.1

1.0

0.2

19.8

s. 207 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

207

1

2

3 1

4

6

6 1

7 1

8 1

9

Lillkyrka.

Ägare

Grupp I

2

7.5

0.9

0.1

7.1

> II

4

—

—

—

5.9

2.6

0.6

0.3

41.7

» III

6

0.2

—

—

7.4

2.6

1.1

0.7

62.9

» IV

1

—

—

—

3.0

3.0

0.7

0.1

21.7

> V

1

2.2

—

—

0.2

1.8

0.3

0.3

109.8

Säger

14

0.9

90.7

106.7

3.8

2.3

0.7

0.4

61.1

Brukare

Grupp I

_

_

_

_

> II

> III

> IV

2

—

—

—

6.8

—

0.9

—

4.6

1

_

_

_

3.6

_

0.3

—

_

> V

1

2.2

—

—

1.8

—

0.9

0.2

27.4

Säger

4

2.2

21.3

6.9

2.7

—

0.8

0.2

22.5

Skeda.

Ägare

Grupp I

18

9.1

12.4

24.5

3.6

3.0

83.1

> II

16

8.3

—

—

8.8

4.7

1.0

0.2

22.4

> III

37

26.3

—

—

5.0

2.2

0.9

0.6

64.6

> IV

8

18.7

—

—

8.7

6.8

1.2

0.9

79.0

> V

13

6.2

—

—

2.4

1.1

0.7

0.3

46.4

Säger

92

15.5

60.1

54.2

4.7

2.9

0.9

0.6

60.2

Brukare

Grupp I

5

10.3

8.8

9.3

1.4

0.7

48.2

» II

9

30.0

—

—

6.2

—

0.9

0.1

10.4

> III

16

14.6

—

—

3.5

0.2

0.9

0.1

14.4

> IV

9

13.5

—

—

3.2

0.2

0.9

0.2

20.5

> V

5

3.6

—

—

0.9

—

0.9

0.1

9.3

Säger

44

11.7

15.8

15.8

2.8

0.2

0.9

0.1

15.1

Kuddby.

Ägare

Grupp I

2

26.2

1.4

0.4

28.5

» II

9

6.4

—

—

6.7

2.8

0.8

0.4

47.5

> III

27

6.1

—

—

2.9

2.6

0.7

0.4

49.6

> IV

13

7.0

—

—

2.1

0.5

0.9

0.2

16.4

> V

10

6.3

—

—

1.6

0.1

1.1

0.2

17.5

Säger

61

6.4

76.3

71.8

2.2

1.1

0.9

0.2

25.2

Brukare

Grupp I

»"II

2

7.9

—

—

4.6

3.8

1.0

0.1

15.2

> III

14

6.4

—

—

2.3

0.4

1.0

0.1

13.1

» IV

8

8.5

—

—

1.7

0.4

1.0

0.2

21.4

> V

3

11.2

—

—

2.5

0.3

1.0

0.3

28.5

Säger

27

8.4

16.5

20.0

2.1

0.4

1.0

0.2

20.2

Malmöhus län.

Ägare

63.1

100.0

Hemmesdynge.

Grupp I

» II

3

1

—

—

—

10.6

9.2

2.9

1.1

0.2

0.7

0.2

» III

16

_

_

—

2.9

0.4

0.8

0.3

38.3

> IV

11

_

—

—

3.0

0.7

0.7

0.3

43.6

» V

1

—

—

—

2.4

1.6

1.0

0.6

49.0

Säger

Brukare

32

—

45.5

82.8

3.0

0.7

0.7

0.3

42.2

Grupp I

» II

» III

1

—

—

—

8.8

24.6

0.4

0.4

loo.o

2

_

_

_

1.8

_

0.7

0.2

24.0

> IV

> V

1

—

—

—

3.3

—

0.7

0.3

41.5

Säger

4

1 -

6.6

17.4

2.8

0.6

0.7

0.3

34.4

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Önnarp.

Ägare

Grupp I

25

8.3

10.7

1.4

0.8

55.6

» II

8

—

—

—

6.6

7.3

2.2

1.8

78.3

> III

17

—

_ —

—

2.5

1.1

0.9

0.3

36.0

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

50

—

45.8

58.0

3.7

3.1

1.1

0.6

49.7

Brukare

Grupp I

3

5.1

9.6

1.2

0.3

20.5

> II

2

—

—

—

2.9

—

1.1

0.2

18.5

> III

4

—

—

—

1.8

—

1.1

0.2

14.4

» IV

2

—

—

—

0.8

—

1.1

0.1

9.2

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

11

—

10.4

12.7

1.4

0.4

1.1

0.1

13.1

Bösarp.

Ågare

Grupp I

23

7.8

9.8

1.1

0.6

60.0

> II

4

—

—

—

9.1

8.6

1.4

1.2

88.1

» III

35

—

—

—

4.8

2.1

0.9

0.5

61.5

> IV

12

—

—

—

4.1

2.2

0.7

0.5

74.0

» V

2

—

—

—

2.0

2.4

0.8

0.3

38.7

Säger

76

—

31.4

72.2

4.7

2.7

0.8

0.5

65.7

Brukare

Grupp I

3

5.9

2.6

0.9

0.5

53.1

> II

1

—

—

—

—

—

0.8

0.1

8.9

» III

11

—

—

—

3.0

0.8

0.8

0.4

45.8

> IV

5

—

—

—

1.4

0.1

0.8

0.1

17.0

» V

4

—

—

—

0.7

—

0.7

0.1

13.0

Säger

24

—

25.2

15.1

1.7

0.3

0.8

0.2

25.6

Vellinge.

Ågare

Grupp I

47

8.8

11.2

1.0

0.7

68.0

> II

9

—

—

—

6.6

3.0

0.9

0.5

59.5

> III

33

—

—

—

4.5

1.6

0.7

0.5

71.9

> IV

9

—

—

—

3.0

2.7

0.7

0.5

72.7

> V

1

—

—

—

3.6

0.4

0.9

0.5

59.4

Säger

99

—

34.1

85.9

4.5

2.9

0.8

0.5

70.2

Brukare

Grupp I

5

20.1

29.4

2.0

1.7

84.3

» II

1

—

—

—

5.5

—

0.7

0.2

26.7

> III

6

—

—

—

2.7

0.3

0.8

0.2

29.5

» IV

5

—

—

—

0.6

0.3

0.7

0.1

12.7

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

17

4.8

13.6

2.0

0.8

0.4

0.2

23.8

Asmundtorp.

Ägare

Grupp I

11

10.8

13.3

1.4

1.0

73.6

> II

12

—

—

—

3.9

3.9

0.9

0.5

56.9

> III

20

—

—

—

2.1

0.9

0.6

0.2

32.6

» IV

9

—

—

—

1.6

0.1

0.8

0.2

26.9

> V

10

—

—

—

2.1

3.9

1.1

0.8

71.3

Säger

62

—

61.0

73.2

2.3

2.6

0.9

0.5

56.2

Brukare

Grupp I

1

_

_

_

12.3

_

2.5

_

_

» II

—

—

—

—

—

——

—

—

—

> III

11

—

—

—

2.0

1.1

0.9

0.2

19.5

> IV

6

- .

—

—

1.8

—

0.8

0.2

20.1

. V

2

—

—

—

0.9

0.2

0.7

0.1

7.7

Säger

20

—

18.4

15.1

1.7

0.6

0.8

0.1

17.4

s. 209 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

209

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Björka.

Ägare

Grupp I

3

3.5

15.8

2.7

0.9

32.5

> II

5

13.5

—

—

6.0

8.9

2.0

0.8

41.9

> III

6

12.6

—

—

6.3

1.9

1.5

0.7

45.8

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

14

12.2

31.1

139.6

6.1

4.3

1.7

0.7

43.6

Brukare

Grupp I

> II

1

—

—

—

—

—

1.4

_

—

> III

4

—

—

—

5.0

—

1.5

0.3

20.3

> IV

1

—

—

—

3.7

2.2

1.4

0.4

28.9

T> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

6

—

8.2

24.3

4.4

0.5

1.5

0.3

21.1

Norra Rörum.

Ägare

Grupp I

25

6.6

13.0

22.5

2.0

1.5

74.1

> II

36

21.0

—

—

8.0

3.5

1.1

0.5

49.6

> III

42

10.6

—

—

9.3

6.2

1.4

1.1

73.0

» IV

1

4.0

—

—

1.1

—

0.9

—

—

> v

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

104

13.1

50.9

106.5

9.0

6.6

1.4

0.9

66.5

Brukare

Grupp I

> II

2

—

—

—

38.9

33.3

0.3

0.7

208.7

» III

2

8.5

—

—

0.7

3.6

0.3

—

—

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

4

6.9

22.8

18.3

8.0

9.3

0.3

0.1

47.1

Skaraborgs län.

Hällum.

Ägare

Grupp I

» II

1

—

—

—

—

—

0.9

0.1

14.7

» III

16

—

—

—

9.6

1.7

0.8

0.3

41.2

» IV

1

—

—

—

8.2

2.5

0.9

0.5

53.9

» V

2

—

—

—

2.7

1.0

0.8

0.3

41.2

Säger

20

—

53.1

73.6

6.1

1.4

0.8

0.3

42.0

Brukare

Grupp I

» II

1

—

—

—

—

10.3

1.2

0.3

29.1

» III

1

—

—

—

6.1

—

0.9

0.1

13.8

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

2

—

—

—

3.4

—

0.9

0.2

18.2

Säger

4

—

34.4

8.9

3.4

0.5

0.9

0.2

18.5

Söne.

Ägare

Grupp I

11

5.2

13.1

7.4

1.7

1.1

64.2

» II

9

6.2

—

—

7.7

1.0

0.9

0.4

39.6

» III

32

4 6

—

—

7.3

1.9

1.1

0.5

44.7

» IV

5

5.9

—

—

3.1

1.2

1.0

0.4

44.3

» y

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

57

6.2

36.7

98.1

6.5

1.9

1.1

0.5

45.9

Brukare

Grupp I

1

1.0

11.7

1.1

O.o

3.1

> II

7

5.6

—

—

10.8

5.9

1.3

0.5

37.6

» lil

7

8.3

—

—

9.6

—

1.0

0.3

30.0

» IV

2

3.8

—

—

0.5

—

0.6

0.0

5.1

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

17

5.9

18.0

21.9

6.4

1.5

0.9

0.2

25.2

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 11

sami.

2 haft. (Nr 2.)

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Hovby.

Ägare

Grupp I

8

17.1

26.2

2.3

1.9

81.0

i II

20

_

—

—

10.8

6.1

0.9

0.4

45.4

» III

21

0.8

___

_

6.6

5.4

0.8

0.5

55.9

» IV

10

2.1

_

_

4.6

4.8

0.7

0.5

75.6

» V

4

—

—

2.9

0.8

0.6

0.3

47.6

Säger

Brukare

63

0.8

38.3

92.2

5.9

4.7

0.8

0.5

59.3

Grupp I

_

—

—

—

—

—

—

—

—

> II

2

_

_

—

10.0

21.8

1.2

0.6

47.7

> III

6

_

_

_

6.2

3.9

0.5

0.1

29.0

» IV

4

0.1

_

_

5.0

0.6

0.7

0.3

41.0

> V

1

—

—

4.4

—

0.7

0.2

30.2

Säger

13

0.1

16.6

24.4

5.5

2.3

0.6

0.2

36.4

Medelplana.

Ägare

Grupp I

15

0.5

5.5

22.2

1.0

0.6

58.8

» II

3

4.7

_

—

3.3

3.3

0.6

0.4

66.1

> III

1

5.0

_

_

6.4

9.9

1.2

0.8

65.3

> IV

3

7.4

_

—

3.5

2.4

0.5

0.4

86.9

> V

1

19.0

—

—

—

—

0.5

0.1

11.7

Säger

Brukare

23

10.0

41.1

308.7

2.8

4.9

0.6

0.4

57.3

Grupp I

9

—

—

—

0.9

51.6

2.2

1.8

82.3

» II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> III

_

—

-,

—

—

—

—

—

—

» IV

2

2.6

—

—

1.0

—

0.4

O.o

4.1

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

11

2.0

9.3

7.1

1.0

12.4

0.9

0.5

52.2

Saleby.

Ägare

Grupp I

15

17.0

5.2

1.1

0.5

46.5

> II

24

_

_

—

8.5

2.1

0.9

0.2

21.2

» III

87

_

_

—

6.4

3.8

0.9

0.5

57.4

> IV

15

_

_

—

4.6

1.1

0.8

0.4

52.5

> V

10

—

—

—

2.6

2.8

0.6

0.4

65.7

Säger

Brukare

151

—

20.0

77.7

5.4

2.7

0.8

0.4

55.8

Grupp I

3

—

—

—

31.6

52.6

1.0

0.4

44.4

» II

4

_

—

—

2.1

—

0.8

0.1

7.1

» III

23

_

_

_

4.7

0.6

0.8

0.3

34.7

> IV

8

_

_

_

4.2

—

0.9

0.3

34.5

> V

5

0.3

—

—

2.3

—

0.9

0.1

15.0

Västmanlands län.

Säger

Ägare

43

—

13.3

35.0

3.7

0.4

0.9

0.2

26.1

Björskog.

Grupp I

» II

7

13.0

—

—

6.8

15.8

2.0

1.6

80.0

15

7.0

_

_

12.0

6.5

0.9

0.4

49.8

> III

30

3.6

—

—

5.9

2.2

0.7

0.4

51.3

» IV

26

2.6

_

—

5.0

1.3

0.2

0.4

55.0

» V

17

4.6

—

—

6.9

0.7

0.9

0.3

37.2

Säger

Brukare

95

4.1

49.3

66.7

6.5

1.6

0.8

0.4

46.1

Grupp I

3

_

—

—

13.8

12.6

1.3

0.9

70.8

» II

2

17.2

_

—

15.6

—

0.6

0.5

85.2

> III

10

4.3

_

—

6.8

1.6

0.8

0.4

48.2

» IV

7

1.1

_

—

5.9

1.6

0.9

0.6

68.7

» V

2

—

—

8.8

2.8

1.2

1.0

81.3

Säger

24

2.4

20.9

31.0

7.2

2.2

0.9

0.6

64.9

s. 211 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

211

1 1

2

3

4

5

6

7

8

9

Medåker.

Ägare

Grupp I

26

10.1

14.3

10.7

1.2

0.7

60.9

> II

22

10.4

—

—

12.8

5.7

1.0

0.7

61.9

» III

46

11.8

—

—

7.1

2.2

0.5

0.5

60.7

> IV

11

14.6

—

—

5.4

1.6

0.9

0.5

52.0

» V

9

24.5

—

—

2.4

1.8

1.4

0.9

62.1

Säger

114

16.6

22.4

114.4

5.9

2.7

1.1

0.7

60.4

Brukare

Grupp I

11

11.8

17.1

0.8

0.5

64.3

> II

5

6.3

—

—

12.3

6.8

0.3

0.2

72.5

> III

13

5.2

—

—

9.6

5.6

0.7

0.4

60.9

» IV

4

6.4

—

—

4.1

0.7

0.6

0.2

32.4

» V

3

12.0

—

—

4.3

3.1

0.3

0.2

85.3

Säger

36

6.7

19.1

30.6

7.3

5.0

0.6

0.3

56.3

Dingtuna.

Ägare

Grupp I

21

3.2

16.8

12.9

1.4

0.8

56.9

> II

39

3.0

—

—

14.9

8.7

1.3

0.8

57.4

> III

28

5.1

—

—

9.0

4.3

1.1

0.6

55.0

» IV

18

5.0

—

—

4.1

0.8

1.0

0.4

45.0

> V

21

6.1

—

—

2.3

1.2

1.2

0.5

40.1

Säger

127

5.3

55.1

58.8

6.2

2.6

1.1

0.5

45.6

Brukare

Grupp I

6

_

_

_

173.3

210.0

6.3

6.2

97.4

> II

—

—

—

—

—

—

——

—

- ■

» III

11

1.4

—

—

7.1

2.6

1.0

0.3

36.0

> IV

14

1.9

—

—

4.4

0.3

1.1

0.3

31.6

» V

9

2.8

—

—

3.4

0.5

0.9

0.4

46.1

Säger

40

2.2

21.8

17.6

4.8

1.8

1.0

0.4

39.1

Gävleborgs län.

Järbo.

Ägare

Grupp I

112

18.3

14.5

14.9

1.5

1.1

76.8

> II

106

26.5

—

—

10.2

6.7

1.1

0.9

79.1

» III

44

30.8

—

—

6.8

2.6

0.8

0.6

71.2

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

- ,

Säger

262

26.8

22.1

145.8

9.8

6.7

1.1

0.8

76.3

Brukare

Grupp I

3

84.0

2.9

2.4

81.0

» II

2

6.8

—

—

3.0

3.0

0.4

0.1

14.8

> III

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

- ''

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

5

5.9

1.6

21.7

2.6

13.4

0.7

0.4

50.2

Årsunda.

Ägare

Grupp I

72

12.6

7.4

15.2

1.1

0.7

58.3

• II

73

20.5

—

—

7.0

3.8

0.8

0.4

52.7

• » lil

89

26.5

—

—

3.9

1.2

0.7

0.2

36.8

Grupp IV

2

23.8

—

—

3.0

—

0.7

0.3

43.1

» V

3

63.4

—

—

6.2

1.0

0.6

0.6

100.2

Säger

239

33.5

29.6

73.3

5.3

2.4

0.7

0.4

66.2

Brukare

Grupp I

4

19.4

38.9

1.7

1.2

71.5

> II

4

—

—

—

16.6

19.2

0.8

0.8

100.0

> III

7

13.0

—

—

5.1

4.3

0.2

—

12.3

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

15

9.8

14.5

32.8

8 1

8.8

0.4

0.2

66.1

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

1 i

2 1

3

4

5

6

7 1

8

9

Västerbottens län.

Lövånger.

Ägare

Grupp I

323

20.0

18.7

17.1

2.3

1.7

76.3

> II

327

19.8

—

—

16.9

11.2

2.0

1.6

79.0

» III

100

17.6

—

—

13.4

9.6

2.2

1.8

82.8

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

- ,

—

—

—

—

—

—

Säger

750

19.3

20.7

129.8

16.5

12.2

2.1

1.7

79.0

Brukare

Grupp I

3

15.0

9.8

24.8

4.2

4.0

95.0

> II

1

—

—

—

11.8

—

1.2

0.5

41.1

> III

2

7.5

—

—

13.0

4.8

0.8

0.7

79.8

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

6

7.8

11.7

116.2

12.0

8.5

1.7

1.4

83.5

Sammandrag för

kommunerna i

Ägare

Grupp I

300

2.6

42.3

103.9

10.4

12.9

1.4

0.9

65.14

Svealand och

» II

253

5.2

44.1

79.3

8.2

4.6

1.0

0.5

52.53

Götaland.

» III

543

4.1

39.3

81.3

5.1

2.3

0.9

0.5

55.24

» IV

168

2.8

38.8

70.5

3.6

1.6

0.8

0.4

51.77

> V

131

4.3

54.0

82.3

2.8

1.8

1.0

0.5

53.84

Säger

1,395

3.9

44.5

80.0

4.4

2.5

0.9

0.5

54.45

Brukare

Grupp I

51

1.1

13.9

17.7

11.9

21.9

1.3

0.9

65.80

» II

45

8.6

8.5

23.7

7.4

3.3

0.9

0.2

24.00

» III

156

2.4

13.6

23.3

3.6

1.0

0.9

0.2

28.03

> IV

91

2.6

11.3

17.6

2.6

0.3

0.9

0.2

26.62

. V

50

2.3

24.0

17.8

2.3

0.2

0.8

0.2

28.41

Säger

393

2.6

16 2

19.5

3.1

0.9

0.9

0.2

28.45

Sammandrag för

kommunerna 1

Ägare

Grupp I

507

18.6

33.1

134.9

16.1

16.3

1.9

1.5

74.91

Norrland.

. II

506

21.8

23.4

132.7

13.4

8.6

1.6

1.2

76.61

> III

233

24.9

23.4

112.3

7.4

4.0

1.1

0.8

68.46

> IV

2

23.3

60.8

61.3

3.0

—

0.7

0.3

43.14

» V

3

63.4

8.3

1.2

6.2

1.0

0.6

0.6

100.23

1

1

Säger

1,251

26.0

24.1

113.9

11.0

7.6

1.4

1.0

74.58

Brukare

Grupp I

10

7.8

9.8

222.4

10.6

40.4

3.3

2.9

89.01

» II

7

2.8

14.9

39.4

10.4

10.1

0.7

0.4

66.49

» III

9

12.0

11.1

26.5

6.6

4.4

0.4

0.2

42.86

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

26

8.8

12.1

48.2

8.1

9.4

0.7

0.5

68.55

Sammandrag för

riket.

Ägare

Grupp I

807

12.7

36.5

123.5

14.0

15.0

1.7

1.3

71.99

» II

759

16.6

29.4

115.8

11.8

7.4

1.4

1.0

70.94

» III

776

9.8

35.0

89.8

5.7

2.8

'' 0.9

0.6

59.65

» IV

170

3.1

39.1

70.4

3.6

1.6

0.8

0.4

51.66

• V

134

9.2

50.1

75.5

3.1

1.7

0.9

0.3

56.41

Säger

2,646

9.8

39.1

89.0

6.2

3.9

1.0

0.0

61.67

Brukare

Grupp I

61

1.8

13.5

38.2

11.7

23.8

1.5

1.1

70.78

» II

52

7.9

9.5

26.2

7.9

4.4

0.9

0.3

29.07

> III

165

2.7

13.5

23.4

3.8

1.2

0.9

0.2

28.25

» IV

91

2.6

11.3

17.6

2.6

0.3

0.9

0.2

26.66

» V

50

2.3

24.0

17.8

2.3

0.2

0.8

0.2

28.41

Säger

419

2.7

16.1

20.0

3.2

1.0

0.9

0.3

29.04

s. 213 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

213

Bil. K.

P. M. angående exekutiva auktioner å fastigheter å landsbygden åren

1910—1914 och 1921-1929.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Från länsstyrelserna har utskottet på begäran erhållit uppgifter angående å

landsbygden under åren 1910—1914 och 1921—1929 verkställda exekutiva försäljningar

samt köpeskilling och taxeringsvärde å de därvid försålda fastigheterna.

Med hänsyn till det med ifrågavarande utredning avsedda syftemålet

har intresset inriktat sig på exekutiva försäljningar av jordbruksfastigheter,

och har med anledning härav före materialets bearbetning ett försök gjorts att

frånskilja fastigheter, varå icke drives jordbruk, för att begränsa utredningen

till de egentliga jordbruksfastigheterna. Enär från Stockholms, Uppsala,

Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län uppgifter icke erhållits

angående de exekutivt försålda fastigheternas kamerala natur, har en sådan

uppdelning icke kunnat genomföras beträffande materialet från nämnda fem

län, vilka med anledning härav helt uteslutits från undersökningen. Denna har

med anledning härav kommit att omfatta endast 19 län, för vilka i efterföljande

tab. 1 uppgifter meddelas angående de under varje år å exekutiv auktion försålda

fastigheterna. För jordbruksfastigheterna angives där, i så stor utsträckning

det varit möjligt, fastigheternas såväl antal som köpeskillingar och taxeringsvärden.

I de fall, då uppgift om taxeringsvärdet ej i materialet angivits,

meddelas endast uppgift om fastigheternas antal. Beträffande andra fastigheter

än jordbruksfastigheter har det icke ansetts av behovet påkallat att meddela

uppgift annat än örn deras antal.

Beträffande jämförbarheten mellan köpeskillingar och taxeringsvärden å

ifrågavarande fastigheter och de slutsatser, som därav kunna dragas, torde

böra framhållas, att köpeskillingarna vid exekutiv försäljning icke alltid utgöra

ett uttryck för en fastighets allmänna saluvärde. Det lär i stor utsträckning

förekomma, att vid exekutiva auktioner bud avgives allenast av sista inteckningshavaren

eller, därest denne icke vill skydda sin fordran, av någon föregående

liknande fordringsägare, vilken därvid icke bjuder mera, än att närmast

föregående inteckningar täckas. Denna omständighet medför, att några mera

vittgående slutsatser icke kunna dragas av en jämförelse mellan de exekutivt

försålda fastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden.

Efterföljande tabell innehåller en sammanfattning för alla av utredningen

berörda 19 län.

Vad beträffar de i nämnda tabell framlagda uppgifterna örn antalet å

exekutiv auktion försålda jordbruksfastigheter, höll sig detta antal under femårsperioden

1910—1914 mellan 68 st. år 1914 och 197 st. år 1911. Det första

året under nittonhundratjugotalet förekommo exekutiva auktioner å jordbruksfastigheter

i ungefär samma omfattning (157 st.), men under alla följande år

har deras antal varit avsevärt större, växlande mellan 484 st. år 1925 och 349 st.

år 1927. De båsta sista åren, 1928 och 1929, har antalet varit oförändrat 399

st., och någon stegring för år 1929 framträder alltså icke, om man betraktar alla

de av utredningen berörda 19 länen tillsammantagna. Detaljuppgifterna för

varje särskilt län i tab. 1 visa emellertid, att utvecklingen i detta avseende

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Exekutiva auktioner å fast egendom å vissa läns landsbygd åren 1910—14 samt 1921—29.

År

J 0

r d b r n

k s f a s t

i g h e

ter

Andra

fastig-

heter

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Över- eller nnder- pris

Utan

uppgift

om vär- det

Antal

Hela

antalet

jord-

brnks-

fastig-

heter

Kr.

i % av

taxe- rings- värdet

1910.......

144

1,804,260

1,920,632

- 116,372

- 6.1

20

164

225

1911.......

173

2,357,707

2,234,168

+ 123,539

+ 5.5

24

197

242

1912.......

141

2,712,011

2,337,817

+ 374,194

+ 16.0

22

163

202

1913.......

137

1,811,532

1,897,433

- 85,901

- 4.5

21

158

178

1914.......

59

679,044

1,160.420

- 481,376

-41.5

9

68

97

1921.......

141

7,088,119

9,098,522

-2,010,403

-22.1

16

157

121

1922 .......

381

13,642,553

13,322,478

+ 320,075

+ 2.4

21

402

269

1923 .......

392

10,746,033

12,399,166

-1,653,133

-13.3

29

421

305

1924 .......

418

10,276,376

11,525,295

-1,248,919

-10.8

36

454

272

1925 .......

454

7,465,224

8,732,951

-1,267,727

-14.5

30

484

336

1926 .......

375

4,358,414

5,343,543

- 985,129

-18.4

44

419

332

1927 .......

334

3,984,296

4,994,761

-1,010,465

-20.2

15

349

335

1928 .......

365

4,982,825

5.886,705

- 903,880

-15.4

34

399

380

1929 .......

377

5,815,171

6,728,696

- 913,525

-13.6

22

399

370

inom olika delar av landet varit ganska växlande. Dessa växlingar kunna givetvis

i åtskilliga fall bero på tillfälliga omständigheter, då antalet exekutiva

auktioner inom varje län är ganska ringa. Det förtjänar dock framhållas, å ena

sidan att antalet dylika auktioner under år 1929 i Malmöhus, Blekinge och

Värmlands län varit anmärkningsvärt stort i jämförelse med år 1928, och å

andra sidan att samma antal inom Kronobergs och Norrbottens län visar en

betydlig nedgång.

Av den i förestående tabell anställda jämförelsen mellan de exekutivt försålda

jordbruksfastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden torde av förut angivna

skäl knappast några mera vittgående slutsatser kunna dragas. Av densamma

framgå,r emellertid, att med undantag för de tre åren 1911, 1912 och

1922 köpeskillingarna alla år understigit fastigheternas taxeringsvärden, i allmänhet

med 10—20 %. År 1929 låg det erlagda underpriset 13.6 % under taxeringsvärdet.

oEtt annat förhållande, som framgår vid en närmare granskning av de i föregående

tabell lämnade uppgifterna, är, att de under åren 1921—1924 förrättade

exekutiva försäljningarna i genomsnitt synas ha omfattat väsentligt större

fastigheter än de sista årens försäljningar. De under förstnämnda period försålda

jordbruksfastigheterna hade i medeltal ett taxeringsvärde av 30,000—

60.000 kr., men under senare år har samma medeltal stannat åtskilligt under

20.000 kr., även örn under det allra sista året en tendens till stegring åter synes

framträda.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

215

Talj. 1. Exekutiva auktioner å fast egendom å vissa läns landsbygd

åren 1910—14 samt 1921—29.

Är

J ordbruksfastigheter

Antal

Köpe
skillingar
Kr.

Taxe
rings
värden
Kr.

Utan

uppgift

om

värdet

Antal

Andra

fastig
heter
Antal
-

Ar

J ordbruksfastigheter

Antal

Köpe
skillingar
Kr.

Taxe
rings
värden
Kr.

Utan

Andra

fastig
heter
-

uppgift

om

värdet

Antal i Antal

Södermanlands län.

1910 .

11 .

12 .

13 .

14 .

1921 .

22 .

23 .

24 .

25 .

26 .

27 .

28 .

29 .

9

9

7

9

15

12

4

14

13

74,100

89,050

113,000

16,500

612,005

403,948

444,745

1,826,966

643,135

349,192

85,651

287,775

416,141

Östergötlands län.

1

1910 .

11 .

12 .

13 .

14 .

1921 .

22 .

23 .

24 .

25 .

26 .

27 .

28 .

29 .

1

8

14

13

10

7

12

9

10

5

4,000

900

50,100

120,500

86,000

20,000

634.400

542,300

691,800

2,264,500

645.900

418,100

107.400

310.600

509.900

16,000

4,100

28,600

1,065,950

822,012

700,400

463,750

484,500

310,678

133,620

252,700

195,840

Jönköpings län.

1910 .

11 .

12 .

13 .

14 .

1921 .

22 .

213,595

213,385

102,485

48,000

55,000

176,399

158.000

1,498,900

897.100

764.800

612.000

556.100

435.800

171,900

310,600

240,000

214,000

218.600

152,900

50,000

60,100

162,700

2

2

3

6

2

4

10

23

13

17

4

13

7

7

3

12

11

6

8

3

9

7

9

23 .

24 .

25 .

26 .

27 .

28 .

29 .

13

14

9

5

10

7

826,780

287.710

139.710

88.400

184.710

115,555

53.400

Kronobergs län.

1910 .

11 .

12 .

13 .

14 .

1921 .

22 .

23 .

24 .

25 .

26 .

27 .

28 .

29 .

15

9

7

9

24

3

18

17

5

17

15

12

18

7

782.700

315,200

170,900

53,700

240.700

92,200

59,500

183,034

50,644

266,850

43,630

336,308 699,400

199,200

51,300

338,400

59,047

66,175

1,460,300

184,872

46,250

298,455

137,900

153,261

233,565

83,862

75.500

1,363,900

196,780

37,200

351,200

121,363

143,350

201,550

83,121

Gotlands län.

1910 .

11 .

12 .

13 .

14 .

1921 .

22 .

23 .

24 .

25

26

27

28

29

7

8

14

12

4

11

17

20

7

10

10

7

7

8

38.500

162.525

41,365

79,705

23,260

1,953,466

367,561

491,087

110,776

117,441

43,455

48,150

24.500

47,400

68,130

222,800

54,342

98,186

18,600

2,721,376

399,955

517,300

98,700

104,900

45,900

56,200

21,132

51,600|

9

6

6

5

18

2

5

16

10

23

7

14

16

19

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

J ordbruksfastigheter

Jordbruksfastigheter

År

Anta

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan

upp- gift om

värdet

Antal

Andra

fastig-

heter

Antal

År

Anta]

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan

upp- gift om

värdet

Antal

Andra

fastig-

heter

Antal

Blekinge län.

Hallands län.

1910 . .

6

20,335

22,200

—

5

1910. .

16

276,503

310,500

_

15

11 . .

4

26,100

36,504

—

5

11 . .

12

75,435

64,800

_

13

12 . .

7

26,055

44,100

—

7

12 . .

3

29,800

30,000

—

9

13 . .

—

—

—

—

1

13 . .

5

155,300

188,000

—

6

14 . .

2

4,500

6,500

—

1

14 . .

2

12,600

9,500

—

4

1921 . .

—

—

—

_

1

1921 . .

7

123,200

113,400

8

22 . .

8

40,647

38,750

—

3

22 . .

10

280,975

277,000

_

7

23. .

2

67,300

60,400

1

4

23. .

16

543,350

565,000

_

4

24 . .

4

42,525

41.000

1

6

24 . .

10

242,286

223,700

_

10

25 . .

7

195,910

415,500

—

8

25. .

16

500,110

651.900

_

12

26 . .

12

157,203

117,500

1

17

26 . .

4

221,400

334,500

_

6

27. .

3

20,200

18,500

—

14

27 . .

5

146,700

138,500

_

4

28. .

4

47,040

69,500

2

9

28 . .

4

142,405

160,400

_

1

29 . .

10

169,375

171,800

—

6

29. .

5

27,544

20,400

—

3

Kristianstads län.

Älvsborgs län.

1910. .

4

11,500

14,762

—

1

1910. .

5

20,165

21,700

_

7

11 . .

2

60,445

69,900

—

1

11 . .

8

345.700

391,900

—

8

12- .

—

—

—

—

2

12 . .

7

106,550

109,200

1

10

13 . .

25

330,695

398,500

4

19

13 . .

7

118,660

74,400

2

14 . .

4

22,436

18,620

3

7

14 . .

3

64,200

.73,300

—

3

1921 . .

8

200,920

182,800

2

5

1921 . .

5

51,575

51,900

9

22 . .

38

802,542

862,616

—

22

22 . .

23

592,911

864,500

_

10

23 . .

42

1,211,148

1,398,308

4

17

23 . .

12

226,150

281,368

_

31

24 . .

63

923,453

849,600

5

—

24 . .

19

297,600

352,000

1

11

25 . .

71

844,064

818,100

1

8

25. .

23

641,315

603,520

1

13

26 . .

42

381,494

352,600

1

18

26 . .

21

314,014

333,450

1

15

27. .

29

327,821

329,000

—

14

27 . •

14

194,557

229,000

24

28 . .

52

856,482

1,064,263

1

22

28 . .

15

193,424

188,400

2

20

29 . .

43

677,653

736,500

3

25

29 . .

14

222,386

262,300

1

17

Malmöhus län.

Skaraborgs län.

1910. .

6

45,750

49,000

2

101

1910. .

18

536,150

533,200

1

7

11 . .

10

157,030

142,500

1

78

11 . .

8

95,812

96,700

2

10

12 . .

6

271,500

210,800

1

50

12 . .

7

38,200

47,500

2

7

13. .

12

130,175

133,000

1

43

13 . .

6

382,300

395,700

1

5

14 . .

4

33,395

35,300

4

29

14 . .

5

85,900

75,400

2

1921 . .

8

423,770

485,600

—

11

1921 . .

14

1.171,898

1,681,177

2

3

22 . .

26

1,202,555

1,078,400

—

29

22 . .

28

1,359,407

1,279,863

9

15

23 . .

25

2,205,330

2,806,100

1

33

23 . .

7

179,139

189,144

3

7

24 . .

24

1,639,430

1,976,100

1

42

24 . .

12

730,922

1,012,200

5

25. .

31

797,975

855,800

—

28

25 . .

5

94,310

82,250

_

7

26 . .

9

117,580

103,400

—

37

26 . .

7

257,550

304,600

3

12

27 . .

20

484,530

443,700

2

50

27 . .

16

220,030

308,100

2

7

28 . .

25

736,796

812,300

4

72

28 . .

8

125,950

106;500

1

13

29 . .

52

2,049,878

2,267,600

2

84

29 . .

7

43,135

53,300

4

s. 217 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

217

År

Jordbruksfastigheter

Andra

fastig-

heter

Antal

År

Jordbruksfastigheter

Andra

fastig-

heter

Antal

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan

upp- gift om

värdet

Antal

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan

upp- gift om

värdet

Antal

Värmlands län.

Gävleborgs län.

1910. .

6

127,110

156,100

1

4

1910. .

12

50,975

56,000

1

26

11 . .

6

359,850

284,700

—

15

11 . .

17

126,585

130,939

5

34

12 . .

8

111,225

155,800

2

22

12 . .

23

315,640

293,675

4

33

13. .

7

201,500

219,500

3

19

13 . .

18

88,125

78,100

5

29

14 . .

1

6,490

6,000

—

2

14 . .

6

45,205

44,000

—

10

1921 . .

8

312,650

523,769

_

2

1921 . .

7

94,650

62,500

_

7

22 . .

29

3,300,940

2,448,520

—

11

22 . .

18

205,630

181,300

—

20

23. .

31

1,026,420

1,225,700

—

19

23 . .

23

185,263

233,700

—

25

24 . .

28

1,092,831

1,053,500

—

6

24 . .

27

238,158

210,700

1

21

25 . .

31

700,837

997,500

1

9

25 . .

32

331,325

418,900

1

22

26 . .

10

244.342

314,950

1

10

26 . .

14

157,752

188,000

1

27

27 . .

28

573,034

645,161

1

11

27 . .

19

194,968

177,900

—

17

28. .

13

383,050

429,800

—

22

28 . .

21

371,800

512,910

1

16

29 . .

25

589,341

679,900

—

10

29 . .

25

191,079

280,400

—

27

Örebro

län.

Västernorrlands län.

1910. .

5

44,500

45,700

1

2

1910. .

3

31,903

42,900

—

2

11 . .

5

25,000

29,100

—

9

11 . .

—

—

—

—

—

12 . .

4

144,500

177,300

—

7

12 . .

12

124,351

80,400

8

9

13 . .

4

37,985

46,800

1

5

13 . .

1

5,700

1,500

2

2

14 . .

1

5,500

8,500

—

2

14 . .

—

—

—

—

1

1921 . .

12

211,800

159,500

1

3

1921 . .

1

3,591

2,000

5

17

22 . .

23

884,951

1,119,200

2

10

22 . .

10

140,499

126,300

7

20

23 . .

20

719,866

924,800

5

11

23 . .

21

239,710

223,400

6

30

24 . .

18

749,500

690,700

—

10

24 . .

22

276,875

427,500

6

39

25. .

9

208,686

346,350

7

10

25 . .

18

127,210

236,250

8

60

26 . .

14

157,405

150,800

10

12

26 . .

22

184,014

246,300

13

41

27 . .

7

197,363

285,000

—

10

27 . .

21

192,260

325,300

3

55

28 . .

11

160,800

163,400

—

11

28. .

20

181,000

205,900

6

58

29. .

13

95,535

100,900

1

20

29 . .

16

150,310

201,300

10

43

Västmanlands län.

Jämtlands län.

1910. .

5

30,600

40,640

5

1

1910. .

7

45,095

26,000

—

9

11 . .

3

47,400

68,100

4

4

11 . .

48

414,591

187,525

2

25

12 . .

3

87,500

94,900

3

2

12 . .

28

334,065

151,700

—

18

13 . .

4

64,100

63,400

1

3

13. .

14

55,225

30,200

—

15

14 . .

—

—

—

—

2

14 . .

2

10,650

7,300

—

11

1921 . .

7

454,500

576,300

_

5

1921 . .

11

122,325

144,100

_

10

22. .

13

344,237

451,500

—

17

22 . .

32

503,788

444,200

—

38

23 . .

5

159.800

160,600

1

3

23 . .

48

773,251

711,000

1

33

24 . .

7

233,165

236,300

1

4

24 . .

52

624,694

552,285

1

42

25 . .

2

20,750

26,900

—

6

25 . .

44

872,379

819,900

—

33

26 . .

1

2,050

3,000

—

7

26 . .

90

836,660

1,024,480

—

52

27 . .

3

29,636

26,200

—

6

27 . .

51

479,798

728,800

—

27

28 . .

11

107,766

132,900

4

9

28 . .

51

478,241

572,300

—

45

29 . .

8

191,613

210,300

—

10

29 . .

53

414,875

475,050

—

35

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

År

Jordbruksfastigheter

Andra

fastig-

heter

Antal

År

J ordbruksfastigheter

Andra

fastig-

heter

Antal

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan

upp- gift om

värdet

Antal

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan

upp- gift om

värdet

Antal

Västerbottens län.

Norrbottens

''■än.

1910. .

1910. .

18

50,445

54,500

9

23

11 . .

11 . .

19

107,255

114,200

6

25

12 . .

12 . .

4

598,925

310,800

—

9

13 . .

13 . .

11

53,932

41,100

1

8

14 . .

14 . .

—

—

—

2

4

1921 . .

6

57,990

35,600

1

4

1921 . .

12

106,654

89,600

3

22

22 . .

24

486,489

556,600

1

14

22 . .

34

266,762

227,774

—

19

23 . .

34

326,796

399,666

1

17

23 . .

36

234,626

266,600

3

16

24 . .

39

173,374

237,410

1

18

24 . .

48

276,111

334,700

14

25

25 . .

49

245,864

330,490

1

27

25 . .

58

201,248

300,591

6

37

26 . .

43

196,054

336.500

6

24

26 . .

32

201,271

458,600

4

31

27 . .

39

119,223

235,350

2

22

27 . .

37

198,784

384,700

2

31

28 . .

31

133,551

195,050

2

22

28 . .

43

150,425

337,000

9

23

29. .

41

117,393

200,300

2

26

29. .

27

78,411

124,525

2

20

s. 219 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

219

Bil. L.

Export av nötkreatur, nötkött, får, fårkött, svin, fläsk, ost och ägg från

viktigare produktionsländer.

(Beträffande exporten av smör hänvisas för åren 1909—1913 och 1920—1928

till de i jordbruksutredningens betänkande, del III, sid. 18—19 meddelade

uppgifterna. Under år 1929 har nettoexporten av smör utgjort: från Danmark

156,452 ton, från Holland 45,294 ton, från Irländska fristaten 26,517 ton, från

Sverige 24,929 ton, från Finland 16,606 ton, från Estland 12,359 ton, från

Lettland 14,797 ton, från Polen 15,030 ton, från Sovjetunionen (okt. 1928—

sept. 1929) 27,764 ton, från Frankrike 3,200 ton, från Nya Zeeland 83,406

ton, från Australien (juli 1928—juni 1929) 46,278 ton och från Argentina

20,038 ton, eller tillsammans för ovannämnda länder 492,700 ton.)

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1. Export av nötkreatur

Årligen

Dan-

mark

Holland

Ir-

ländska

fristaten

Sverige

Fin-

land

Frank-

rike

Sovjet-

unionen

Est-

land

Lett-

land

Polen

1909—13. . .

139,198

75,258

•

33,914

17,559

111,827

4,332

1920 .....

61,238

6,261

.

556

22

11,287

_

44

1921.....

133,817

29,132

.

10,451

6,141

11,624

93

_

_

1,308

1922 .....

82.481

118,232

.

15,386

1,428

33,902

—

2,933

31

3,715

1923 .....

128,585

23,807

.

10,205

291

83,690

4

9,897

.

569

1924 .....

172,873

15,573

942,908

9,673

476

23,158

18

9,185

12,478

39,287

1925 .....

81,681

16,380

693,703

2,608

1,077

2,757

6,163

9,012

2,626

llöJOO

1926 .....

158,309

9,601

635,906

117

818

5,423

7,950

5,278

588

53,583

1927 .....

262,697

39,568

645,911

5,849

77

55,564

10,172

1,226

6,338

1928 .....

255,187

19,782

748,767

4,911

16

156,680

8,446

2,896

3’308

1929 .....

269,990

35,875

774,733

5,583

1

161,721

2,947

404

29^445

1 Australien: Ar som börjar r/i. — 2 Kanada: Ar som slutar *‘/s. — s D:o: Kalenderår. —

gående årens uppgifter.

Tab. 2. Export av nötkött

Årligen

Dan-

mark

Holland

Ir- ländska

fri staten

Sverige

Fin-

land

Frank-

rike

Sovjet-

unionen

Est-

land

Lett-

land

Polen

12

1

S 12

12

&

7

1909—13. . .

17,873

16,904

4,936

784

5,412

2,729

•

•

•

1920 .....

17,573

3,132

2,390

1,180

4 4,206

.

20

1921.....

7,504

6,622

.

9,957

3,360

4 4,174

109

2

.

70

1922 .....

20,502

10,046

5,781

2,707

4 4,247

.

705

3

140

1923 .....

12,824

9,413

.

2,996

1,323

411,827

10

558

142

1924 .....

3,817

10,424

355

2,611

1,752

4 7,993

5

243

54

636

1925 .....

26,039

15,915

571

5,313

2,766

5,938

1,888

326

42

6,430

1926 .....

16,467

15,375

759

2,562

2,901

2,738

3,679

299

1

14,430

1927 .....

2,287

16,198

1,438

970

1,328

6,363

128

1,166

7

7499

1928 .....

2,942

12,778

5,021

2,095

499

8,261

2,497

10

6,004

1929 .....

4,738

14,873

2,420

2 2,140

266

44,882

610,990

885

•

5j847

1 Irländska fristaten: uppgiften innefattar även en del fårkött. — 2 Sverige 1929- fårkött o. fläsk). — 6 Sovjetunionen: allt kött utom fläsk. — 6 D:o: okt. 28/sept. 29. — 7 Lett.

år som slutar S0/6. — 10 Argentina 1929: beräknad siffra. — 11 Kanada: År som slutar S1/s. —

ändringar.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

221

från olika länder, antal djur.

Nya

Zeeland

Austa-a- lien

Argentina

Kanada

U. S. A.

Belgien

Brasi-

lien

Chile

Uruguay

Syd-

afrika

Summa

310

9,074

178,524

110*213

87,625

329

•

•

87,916

425

•

508

4,523

.

518,352

85,302

327

10,173

89

58,861

1,652

759,195

416

9,218

297,853

196,533

4,509

5,961

681

28,253

1,972

737,962

467

13,965

61,653

213,484

111,207

—

4,531

4,552

23,004

702

691,673

4,566

2,612

119,793

258,977

37,194

783

10,036

627

40,475

149

732,260

322

9,744

149,666

190,166

60,959

3,357

18,487

278

61,074

136

51,719,818

186

10,071

139,306

218,084

80,565

2,406

4,225

1

50,266

247

1,438,064

122

10,196

184,728

294,109

22,602

4,246

20

—

93,563

54

1,487,213

96

11,220

180,658

218,882

18,679

1,811

3,378

251

158,752

211

1,621,340

163,282

283,339

11,297

2,861

545

189

137,229

157

1,797,992

•

3 253,505

7,511

2,291

•

U. S. A: Medeltal 1910/14. — 5 Siffrorna för 1924 och senare år ej jämförbara med de före
-

från olika länder, ton.

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argentina

Kanada

U. S. A.

Belgien

Brasi-

lien

Chile

Urngnay

Sydafr.

unionen

Summa

18,706

75,769

319,361

1,529

33,512

12

5,161

242

7,462

68,638

375

579,393

39,045

8 88,912

.

”57,401

63,190

70,435

16,925

114.851

6,554

485,814

46,973

8 63,550

”27,487

18,618

4,897

64,443

23,994

88,433

1,541

371,734

26,504

8 80,175

444.817

”14,808

14,833

1,284

34,713

13,179

115,244

790

790,478

38,620

8 52,718

535,989

”14,946

12,785

1,203

72,996

13,423

161,138

697

943,608

35,094

8136,858

748,143

”10,553

11,828

5,385

73,497

13,697

143,478

4,359

1,210,782

37,324

135,833

750,187

15,900

12,003

17,136

53,027

16,651

158,436

9,906

1,271,631

22,723

70,081

768,071

12,480

11,238

27,080

7,762

14,338

153,122

15,437

1,161,543

23,505

62,485

772,885

25,885

8,780

13,366

36,078

16,737

140,670

6,154

1,143,929

38,689

88,445

579,457

21,491

6,040

14,969

63,156

19,760

114,561

7,611

994,286

9 86,210

10 550,000

16.013

6,239

8,577

färskt kött. — s Finland: inkl. fårkött. — 4 Frankrike 1920—24: inkl. annat kött (ej

land: Jämför tabellen över fläsk. — 9 Australien 1920—24: Ar som börjar V». — 9 Australien:

12 Uppgifterna för 1909—13 icke jämförliga med senare siffror på grand av territoriella för
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 3. Export av får från

Ärligen

Dan-

mark

Holland

Irländska

fristaten

Sverige

Finland

Frank-

rike

1909—13 .........

553

97,530

2,117

1

354

43,790

1920 ...........

1,128

1,594

208

5,692

1921...........

975

26,953

3,392

3,230

6;530

1922 ...........

926

132,739

4,542

1,319

6,391

1923 ...........

618

4,951

3,010

9''715

1924 ...........

720

1,601

582,590

1,240

1

1,487

1925 ...........

73

4,813

400,801

10

12

594

1926 ...........

255

13.975

481,883

66

330

1927 ...........

337

13,053

583.598

67

5,087

1298 ..........•

298

6.172

586,116

65

_

4,439

1929 ...........

3,038

576,839

33

1,746

1 Finland: Inkl. getter. — 8 Polen 1929 d:o. — 3 Australien: År som börjar 1h. — 4 Kanada

de föregående årens uppgifter. — 7 Första halvåret 1929.

Tab. 4. Export av fårkött

Ärligen

Dan-

mark

Holland

Irländska

fristaten

Sverige

Finland

Frank-

rike

8

2

s

8

1909-13 .........

1 171

8,797

39

143

1920 ...........

376

3.166

106

1921...........

18

4,179

210

1922 ...........

71

7,359

367

352

1923 ...........

96

6,394

76

369

1924 ...........

28

7,948

48

114

1925 ...........

16

7,737

25

27

91

1926 ...........

1

6,471

25

3

66

1927 ...........

2

7,253

675

13

124

1928 ...........

—

6,553

1.070

20

136

1929 ...........

5,830

1,262

•

57

1 Danmark 1909113: Avser 1910/13. — 8 Irländska fristaten: Jämför tabellen över nötkött

V7 28—3% 29. — 7 Kanada: Ar som slutar sl/s. — 8 Uppgifterna för 1909—13 ej jämförliga

s. 223 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

223

olika länder, antal djur.

Estland

Lettland

Polen

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S. A.

Uruguay

Summa

7,910

s

23,712

97,080

4

62,356

6132,601

106 623

574,626

4,586

22,345

.

182,709

48,878

20,421

287,561

—

3

3,048

36,456

186,467

117,396

6,658

391,108

72

7

2

3,768

38,194

72,273

101,373

17,172

7,084

385,832

781

23

3,799

31,323

46,296

75,783

16,879

56.485

249,663

148

442

230

3,197

6,326

207,713

30,226

18,546

13,940

6 868,407

66

439

14,475

3,895

22,706

47,543

27,103

12,041

22,034

556,605

2

3,359

8,501

5,456

33,169

185,531

32,642

12,311

101,689

879,169

6

563

109

8.385

33,916

244,098

18,780

22,926

387,044

1,317,969

210

932

339

—

405,132

17,333

4,164

257,071

1,282,271

19

2 5,878

7 219,990

611,143

15,431

År som slutar sl/3. — 5 D:o: Kalenderår. — 6 Siffrorna för 1924 och följande år ej jämförbara med

från olika länder, ton.

Estland

Lettland

Polen

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S. A.

Uruguay

Summa

104,971

68,675

68,723

23

1,708

2,703

255,953

194,312

6 24,921

55,590

7 3,131

1,623

3.455

286,680

170,679

6 41,637

52,433

7 3,267

3,412

7,332

2.83,167

2

150,405

6 76,096

81,767

2,128

886

8,935

328,368

10

113,479

5 18,071

81,168

775

947

15,653

237,038

33

19

126,405

5 22,378

83,677

419

656

15,611

257,336

174

791

lil

132.012

32,867

91,888

1,198

664

10,278

277,879

271

1

75

126,883

40,573

67,229

578

531

22,842

265,549

342

12

141,128

26,003

83,126

857

425

24,717

284,677

288

247

11

144,032

33,669

77,614

512

465

14,210

278,827

188

64

6 38,558

292

379

— 8 Finland: Se tabellen över nötkött. — 6 Australien: Det år som börjar ''/7- — 6 D:o:

med senare uppgifter på grund av territoriella förändringar.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 5. Export av svin från

Ärligen

Dan-

mark

Holland

Ir-

ländska

fristaten

Sverige

Finland

Frank-

rike

Estland

1909—13 ......

50

125,197

9,136

9,708

68,389

1920 ........

53,633

258

93

_

32,498

1921........

8,923

99,768

4

8,470

79,472

_

1922 ........

9,994

132,115

116

2,826

46,813

8,545

1923 ........

163,661

71,731

50,779

_

52,541

2,262

1924 ........

205,707

245,422

227,353

21,120

1

12,696

1,655

1925 ........

12,597

18,160

97,419

266

286

123,608

1,087

1926 ........

18,147

4,843

229,575

21,618

5

38,598

432

1927 ........

37,303

89,395

385,244

21,568

1

613

427

1928 ........

44,953

99,525

314,602

18,629

_

4,319

790

1929 ........

51,058

28,201

307,208

122,452

•

2,134

894

1 Australien: År som börjar l/i. — 2 Kanada: Ar som slutar sl/s- — 3 D:o: Kalenderår. —

föregående årens uppgifter.

Tab. 6. Export av fläsk (inkl.

Årligen

Dan-

mark

Holland

Ir-

ländska

fristaten

Sverige

Finland

Frank-

rike

Estland

8

8

8

1909—13 ......

1 116,261

34,084

6,238

51

2,399

1920 ........

42,357

6,058

3,947

1

9,764

1921........

85,335

33,147

14,221

385

3,688

82

1922 ........

111,417

37,658

10,995

1,083

5 2,979

1,351

1923 ........

173,637

36,644

.

15,048

125

2 2,502

411

1924 ........

197,172

70,896

45,524

18,697

152

Mil

508

1925 ........

191,510

80,867

31,746

7,619

416

1,148

919

1926 ........

190,229

64,564

31,869

13,863

274

1Å33

1,487

1927 ........

256,257

101,458

38,810

26,695

149

1,515

2,700

1928 ........

272,210

94,688

47,445

22,600

148

1,300

2,209

1929 ........

248,868

69,225

39,258

19,666

150

576

1,363

. 1 Danmark: 1909/13: Avser 1910/14. — 2 Frankrike: Inkl. produkter av fläsk. — 4 Lettke

som slutar 31/s. — 8 Uppgifterna för 1909/13 ej jämförbara med senare siffror på grund av

årens uppgifter.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

225

olika länder, antal djur.

Lettland

Polen

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S. A.

Belgien

Ungern

Summa

.

553

393

21

3

1,211

411,491

383

109

272

166

5,093

55,250

155

147,527

11,107

502

119

1,248

123,067

93

332,778

1

33,126

386

67

3,184

77,761

.

314,934

1,623

410

38

554

2,305

87,644

3,469

437,017

765

410,347

664

65

106

1,711

82,846

57,403

31,267,861

395

870,691

314

320

238

68,612

46,040

1,856

108,054

1,349,943

183

593,660

295

418

33

51.493

28,566

20,605

157,748

1,166,219

133

771,418

433

328

15

174,670

42,270

43,883

116,372

1.684.073

48

1,279,035

•

•

402

119,000

54,174

49,293

103,291

2,088,061

10

960,024

—

3 3,942

27,017

12,495

272,663

1,788,098

4 U. S. A.: Medeltal 1910/14. — 6 Siffrorna för 1924 och följande år ej jämförbara med do

bacon) från olika länder, ton.

Lettland

Polen

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S. A.

Belgien

Ungern

Summa

.

373

1,111

.

22,428

189,628

1,092

6

6,793

380,458

.

34

19

61,488

7117,466

408,936

590,070

407

185

290

61,301

7 51,693

334,941

600

525,868

26

926

6 915

10,985

7 52,088

317,571

548,401

928

18

2,071

''727

4,603

7 53,173

421,414

528

71li829

779

6,618

1,561

6 784

3,227

7 52,801

318,861

2.418

9 721409

1,254

26,331

2,553

792

739

67,958

235,611

860

5,995

656,318

3,551

17,674

3,807

1,123

7,216

49,887

182,646

4,768

8,375

582466

3,968

18,231

5,577

759

5,862

37,458

128,139

3,232

908

63l’718

1,547

22,089

8,155

758

3,962

23,747

136,642

2,157

544

640,201

757

21,952

*

19,868

151,384

249

—

589,343

land: även annat kött. — 6 Lettland: Bacon. — 6 Australien: År som börjar Vt. — 7 Kanada•

territoriella förändringar. — 9 Siffrorna för 1924 och följande år ej jämförbara med de föregående

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tält). 7. Export av ost

Årligen

Danmark

Holland

Irländ- ska fri- staten

Sverige

Finland

Frank-

rike

Sovjet-

unionen

Polen

8

3

3

3

1909 13 ........

239

57,779

•

19

946

14,515

3,180

1920 ..........

9,653

45,241

180

956

6,863

.

1921..........

12,543

52,280

.

134

2,126

7,766

•

—

1922 ..........

8,924

65,213

.

152

2,717

9,988

—

148

1923 ..........

5,461

61,982

52

1,335

15,070

90

1

1924 ..........

8,860

77,271

246

121

2,546

15,601

138

395

1925 ..........

8,520

79,702

241

330

3,820

16,188

7

1,155

1926 ..........

6,961

84,236

183

297

2,887

14,280

33

2,024

1927 ..........

5,282

97,326

109

261

2,949

13.821

838

1,591

1928 ..........

6,086

92,080

73

66

1,649

18,959

1,661

1929 ..........

6,583

95,815

119

2,194

18,291

11,106

1,772

1 Sovjetunionen: okt. 28/sept. 29. — 2 Argentina: medeltal 1911/13. — 8 Uppgifterna för åren

Tab. 8. Export av ägg

Årligen

Dan-

mark

Holland

Irländ- ska fri- staten

Sve-

rige

Fin-

land

Frank-

rike

Est-

land

Lett-

land

Polen

1909—13. . .

412,080

352,320

45,371

36

107,040

1920 .....

546,204

7,812

.

9,876

—

14,592

1921.....

648,084

116,856

11,868

10,452

17,412

2,400

1922 .....

735,096

157,044

9,768

3,888

61,668

5,100

2,400

81,500

1923 .....

799,236

238,488

13,620

420

287,928

5,700

1,200

141,600

1924 .....

832,488

629,112

512,736

12,687

696

53,928

11,316

700

183,804

1925 .....

806,700

852,756

523,104

13,841

1,368

62,016

17,112

1,200

477,444

1926 .....

832,212

1,036,968

523,944

31,434

996

204,240

12,432

300

1,032,912

1927 .....

844,848

1,243,368

593,544

65,826

312

243,036

16,080

400

1,156,800

1928 .....

789.004

1,210,000

605,578

65,187

94

640,000

23,514

100

873,000

1929 .....

785,688

1,305,400

577,313

89,248

640

411,400

22,312

855,900

1 Kanada 1928: fiscal year (april 27/mars 28). — 2 U. S. A. 1909—13: Endast 1 år. Där

följande år ej jämförbara med de föregående årens uppgifter.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

227

från olika länder, ton.

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S.A.

Schweiz

Bulga-

rien

Tyskland

Tjecko-

slovakien

Summa

25,202

362

2 3

75,867

2,811

31,912

2,301

892

216,028

62,083

3,409

6,158

64,758

7,390

1,453

3

78

1,090

209,315

69,537

4,323

6,502

62,224

5,340

4,806

2,062

4 464

M70

231,577

58,991

5,747

6,727

54,511

2,271

20,935

795

1014

i;034

239,167

73,229

2,474

5,294

52,708

3,779

17,711

533

288

1,777

241,784

81,003

1,738

1,570

55,096

1,950

19,857

117

562

2,464

269,289

69,942

4,360

298

68,376

5,760

23,463

90

922

3^650

286.583

74,250

2,179

393

61,079

3,331

28,110

85

1,052

3,507

284,704

75,837

2,183

555

50,137

2,943

34,046

2,627

1,433

3,839

295,668

79,621

4,204

346

51,779

2,013

28,439

877

1.662

3,593

293,035

89,710

2,329

47,402

1,201

31,631

1,196

2,231

3,198

304,778

1909/13 äro ej jämförbara med senare uppgifter på grund av territoriella förändringar.

från olika länder, 1,000 st.

Nya

Zeeland

Austra
lien
-

Argen
tina
-

Ka
nada
-

U. S. A.

Belgien

Italien

Ungern

Egyp
ten
-

Syd
afrika
-

Kina

Summa

169,200

69,800

29,100

1,119,700

2.479.800

98.400

1,110,200

88.400

2.620.800

75

4,962

9,688

14,832

7,863

8,301

18,381

37,824

13,248

22,596

76,296

42,684

40,032

54,660

43,020

17,700

11,724

12,872

1,776

75,876

65,328

43,428

34,800

32,604

29,592

21,324

5,376

16,216

58,539

‘ 145,296

322,104

399,492

415,440

367,908

337,404

299,988

319,608

344,484

242,300

144,898

138,252

720

1,644

14,172

64,380

166,044

216,036

395,628

483,120

681,828

712,856

401,784

4,152

4,704

160,356

158,076

460,272

535,344

378,420

248.400

192.400

169,200

72

18,512

49,136

56,496

105,900

252,120

296,988

251,196

141,500

115,200

116,280

67,113

91,801

160,252

156,536

205,680

158,088

107,268

110,364

127,066

149,226

1,080

11,451

22,725

21,406

21,374

28,812

31,104

31,308

41,352

306,504

646,704

1,180,716

1,181,976

1,101,048

944,256

784,512

758,760

602,820

624,711

2,027,858

1,903,434

2,737,326

3,182,958

“4,614,785

7,059,804

5,219,558

7,149,170

8,855,976

endast viktuppgift förekommit ha 16] ägg räknats motsvara 1 kilogram.

“ Siffrorna för 1924 och

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. M.

Medelpriserna per månad för spannmål och ärter under jan.—april

1930.

(Tab. 1 i Kungl. Marits proposition nr 108).

V e

t e

R ä g

K o

r n

Hav

r e

Ärt

e r

Kr. pr

100 kg

Indes

Kr. pr

100 kg

Index

Kr. pr

100 kg

Indes

Kr.'' pr

100 kg

Indes

Kr. pr

100 kg

Index

1930

Jan.....

18.66

130

14.36

112

12.22

108

10.18

94

15.-

88

Fabr. . . .

18.26

127

13.90

108

11.75

104

9.88

91

15.—

88

Mars ....

17.33

121

13.24

103

11.53

102

9.75

90

14.50

85

April . . .

17.38

121

13.69

107

11.97

106

10.16

94

14.—

82

Indextal för

Sverige. Kommers
-

T^i d

Total

Vegetabi- liska livs- medel

Änima- liska livs- medel

Foder-

medel

Gödnings-

medel

Bränsle

och

smörjoljor

1930

Januari.........

131

115

134

114

114

121

Febrnari........

128

113

133

106

115

117

Mars..........

125

109

127

99

115

115

April..........

124

109

125

107

115

112

Jan.—April.......

127

112

130

107

115

116

s. 229 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

229

Bil M.

Medelpriserna per månad för vissa aninialiska produkter under

jan.—april 1930.

(Tab. 2 i Kungl. Maj:ts proposition nr 108.)

L e

vande djur

Nötkreatur

(Kor, kl. 1,

yngre feta)

Får

(ungfar)

Svin

(80-100 kg.)

Smör

Ost

Ägg

Kr. pr

100 kg

Indes

Kr. pr

100 kg

Indes

Kr. pr

100 kg

Indes

Kr. pr

100 kg

"Judes

Kr. pr

100 kg

Indes

Kr. pr

100 kg

Indes

1930

Januari

58.4

107

82.5

141

111.5

136

264.1

124

215

131

241

152

Febmari .

58,4

107

87.4

149

111.7

136

261.8

123

207

126

222

140

Mars . . .

57.4

106

93.3

159

109.6

134

236.7

lil

200

122

187

118

April . .

59.8

110

93.3

159

111.1

135

213.2

100

198

121

161

101

Bil. N.

olika varugrupper.

kollegii index.

Råvaror

för och

fabrikat av

järn o.

metall- industri

Kalk,

cement,

tegel o.

glas

Pappers- massa,

papp o.

papper

Testila

råvaror o.

fabrikat

Råvaror för

o. fabrikat

av läder- industri

Kautschuk-

varor

Kemisk- tekniska

råvaror o.

fabrikat

Trävaror

118

166

163

154

121

136

160

172

117

166

160

147

119

136

160

172

117

166

159

146

118

136

157

172

116

162

158

142

115

136

157

172

117

165

160

147

118

136

158

172

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. O.

Yttrande, avgivet av statistiska centralbyrån.

Till Riksdagens särskilda utskott.

I skrivelse den 21 sistlidne mars från herr statsrådet och chefen för kungl,

jordbruksdepartementet ha statistiska centralbyrån, socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen

anbefallts att före den 10 april i år till riksdagens särskilda utskott

överlämna yttranden — i den mån så lämpligen kunde ske gemensamt —

över vad Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen nr 108 angående vissa åtgärder

till det svenska jordbrukets stödjande innehåller angående brödsädesodlingens

betydelse för Sveriges jordbruk och för olika storleksgrupper av jordbruk.

I anledning härav får statistiska centralbyrån till en början omnämna, att

de tre ämbetsverken vid samråd funnit mest ändamålsenligt att var för sig

till utskottet inkomma med sina yttranden. Den tid, som stått till disposition,

har till sin övervägande del måst användas för vissa grundläggande nya statistiska

beräkningar. I samband med deras igångsättande hava ämbetsverken

väl samrått men hava icke kunnat företaga någon ingående överläggning rörande

planen för dessa beräkningar. Ämbetsverken hava på detta stadium fått

i huvudsak åtnöja sig med att konstatera, inom vilka delar av det omfattande

spörsmålet de olika verken kunnat ha till sitt förfogande material för frågans

utredning och att sinsemellan genomföra en viss arbetsbesparande uppdelning

av undersökningsarbetet. Sålunda har, i fråga örn förbrukningen av brödsäd,

statistiska centralbyrån kunnat tillgodogöra sig inom socialstyrelsen verkställda

konsumtionsberäkningar och haft tillfälle till samråd med representanter

för socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen angående på olika håll vunna erfarenheter

och data rörande åtgången av brödsäd till människo- och kreatursföda.

De tabellariska sammanställningar, som i efterföljande yttrande åberopas,

äro sedan verkställda av centralbyrån. Efter det dessa beräkningar slutförts,

har den utsatta tidsfristen icke medgivit ämbetsverken att till gemensamma

överläggningar upptaga hela problemet för att ur materialet söka draga

gemensamma konklusioner. Ämbetsverken hava fördenskull fått begränsa sin

samverkan till att, så vitt omständigheterna det medgivit, uppehålla kontakt inbördes

under ärendets beredning och att därefter var för sig avgiva det yttrande,

vartill ett vart av dem funnit sig hava anledning.

För sin del får statistiska centralbyrån anföra följande:

Remissen gäller brödsädesodlingens betydelse för Sveriges jordbruk och för

olika storleksgrupper av jordbruk. Hänvisningen till sid. 66—70 i Kungl. Maj :ts

prop. nr 108 synes ge vid handen, att den fråga, som i remissvaret bör belysas,

är denna: vilken ekonomisk betydelse har, för jordbruksbefolkningen i olika

storleksklasser av jordbruk, försäljningen av brödsäd? Därpå har den för

tull- och traktatkommitténs räkning verkställda utredningen gått ut, därpå

likaledes det i kommerskollegii yttrande framlagda materialet, därpå ävenledes

i propositionen gjorda omräkningar. Det är ock i denna begränsade frågeställning

problemet här skall upptagas.

Marken den för tull- och traktatkommittén gjorda utredningen, vars plan utformats

inom kommittén, eller de omräkningar utav dess resultat, som i propositionen

omförmälas, hava tillkommit genom ämbetsverkets medverkan. Statis
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande A r 2-

231

tiska centralbyrån har tidigare icke företagit iner än en utredning, som direkt

faller inom detta område, nämligen den år 1928 publicerade undersökningen örn

brödsädesförbrukningen vid vissa mindre jordbruk, vilken ger upplysningar örn

brödsädesodlingens omfattning och brödsädens användning vid omkring 1,000

jordbruk under år 1925. I fråga örn resultaten av denna undersökning får centralbyrån

hänvisa till publikationen. Material, ägnat att ytterligare och med

hänsyn till de senaste årens förhållanden belysa frågan, föreligger emellertid

uti statistiska centralbyråns årliga skördestatistik och framförallt i den numera

fullbordade jordbruksräkningen för år 1927. Centralbyrån betraktar det som

en huvuduppgift vid remissens besvarande att tillgodogöra detta material för ett

närmare inträngande i spörsmålet.

Den centrala punkten i problemet är fastställandet av det s. k. salufria överskottet

vid brukningsdelar av olika storlek och i olika landsdelar. För att med

någon verklig säkerhet kunna fastställa detta skulle erfordras en omfattande

och tidskrävande undersökning, vilken i och för sig med hänsyn till problemets

mycket stora betydelse för landets hela ekonomiska politik vore synnerligen

motiverad. Nu har icke något annat kunnat ifrågasättas än ett försök, så vittgående

som tid och andra omständigheter det medgivit, att justera äldre kalkyler

eller att åtminstone bedöma deras hållbarhet och grad av säkerhet, med tillgodogörande

av kända, nya fakta.

De olika faktorer, som ingingo i de tidigare kalkylerna och som även ingå i

den här verkställda, ehuru nya statistiska uppgifter tillkommit i den utsträckning,

som i det följande angives, upptagas nu till behandling.

1) Brödsädsarealen. Uppgifterna från de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna

och 1919 års arealinventering hava ersatts med arealsiffror från

jordbruksräkningen år 1927. Dessa siffror, som äro av tillräcklig _ säkerhet

för kalkylen, hava framlagts för de olika storleksgrupperna av brukningsdelar

och för de olika naturliga områden, vari Sverige såsom jordbruksland indelats

enligt den officiella jordbruksstatistiken.

2) Skörden av brödsäd. Til grund för de tidigare beräkningarna av totalskörden

ha legat uppgifter från den officiella jordbruksstatistiken örn skörden

per hektar i medeltal för åren 1913—1917. I stället för dessa medeltal ha nu

satts motsvarande medeltal för åren 1925—1927, vilka år av flera skäl bäst

ägna sig härför. För dessa år finnes hektarskörden uträknad för de naturliga

områdena, skördetalen äro lämpliga att sammanställa med jordbruksräkningens

arealsifror och medeltalen böra giva ett tillräckligt gott uttryck för normal avkastning

under nu rådande förhållanden.

I medeltal för de tre åren 1925—1927 utgjorde totalskörden av vete ochråg

tillsammans 919,789 ton eller 116 % av totala skörden av vete och råg för åren

1913—1917 i medeltal. Motsvarande procenttal i fråga om 1928 och 1929 års

skördar utgjorde 121 resp. 117 %, såsom i den kungl, propositionen angives.

Totalskörden i medeltal för åren 1925—1927 ligger sålunda mycket nära 1929

års totalskörd enligt det preliminära skörderesultatet men understiger ej obetydligt

1928 års skörd.

Efter beräkning av utsädet, enligt den i statistiska centralbyrån använda

metoden, varvid hänsyn tagits till den nya brödsädesarealen, har totalskörden

minskats med utsädet och nettoskörden framräknats.

I fråga om hektarskörden inom olika storleksgrupper föreligger däremot

icke något material, som kan sättas i stället för de i den äldre kalkylen använda,

på 1918 års skördeuppskattning grundade siffrorna. Denna brist kan icke avhjälpas

med tillgängligt material, ej heller kunna hållpunkter erhållas, som tilllåta

någon siffermässig justering av relativtalen olika storleksgrupper emellan.

De i meddelanden från lantbruksstyrelsen för en följd av år offentliggjorda

bokföringsresultaten från vissa svenska jordbruk erbjuda bl. a. ett

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

intressant material rörande växlingarna i hektarskörden vid jordbruk av olika

storlek. Detta material är emellertid icke tillräckligt omfattande och delvis av

annan beskaffenhet än de tidigare använda uppgifterna örn hektarskörden inom

olika storleksgrupper av brukningsdelar, varför detsamma icke utan omräkningar

och approximationer, som tiden ej medger och som för övrigt torde bliva

alltför osäkra, kan läggas till grund för nya beräkningar i här ifrågavarande avseende.

För att en kalkyl överhuvudtaget skall kunna göras, har man alltså

fått gå in i densamma med de gamla relativtalen.

3) Brukningsdelarna. I fråga om deras antal och fördelning på storleksgrupper

inom olika trakter av landet ger jordbruksräkningen ett fullgott, nytt

material att sätta i stället för den äldre kalkylens siffror.

4) Jordbrukarbefolkningen. Något material, varmed man kan ersätta de ur

1918 års uppskattningslistor framräknade siffrorna för jordbrukarbefolkningen

inom olika storleksgrupper av jordbruk och inom de olika naturliga områdena,

finnes ej. Folkräkningens material kan icke för ändamålet användas på grund

av materialets olika byggnad. Den väsentliga och för närvarande oöverkomliga

svårigheten är den, att den äldre kalkylen avsåg den jordbrukande befolkningen

å brukningsdelar från och med 1 har. Det gives ingen möjlighet att med

någorlunda säkerhet ur folkräkningsmaterialet avskilja den jordbrukande befolkning,

som lever å dessa minsta brukningsdelar. Huru gränsen mellan jordbruk

och andra näringar förlöper inom den avsevärda befolkningsgrupp det

här gäller, kan överhuvud icke bestämmas med tillgängliga data. Folkräkningen

redovisar icke den jordbrukande befolkningen i något direkt sammanhang

med jordbruksföretagen. Och 1927 års jordbruksräkning, som ger god

kännedom örn företagen, omfattar icke redovisning av den till företagen knutna

befolkningen. Bristen å sådan kunskap, som endast en företagsräkning kan

giva, framträder i detta sammanhang oförtydbart. Den olikartade bestämningen

av jordbrukarbefolkningen medför alltså, att folkräkningsuppgifterna för

det nu ifrågavarande problemet knappast kunna få annan uppgift än att som

kontrollmedel användas vid vissa överslagsberäkningar i stort. För en kalkyl,

som skall redovisa, befolkningen såväl efter naturliga områden som efter storleksgrupper.

ges tillsvidare icke något annat material än uppskattningslistornas.

För det ändamål, beräkningarna skola tjäna, nämligen att utröna hur

mycket brödsäd^från svenska jordbruk kan saluföras i marknaden, torde för

övrigt självhushållsbefolkningen ägna sig väl så bra som yrkesstatistikens jordbrukarbefolkning.

I två aveenden hava justeringar införts i kalkylen. Dels har hänsyn tagits

till den med säkerhet fortsatta minskningen av jordbrukarbefolkningens antal,

vilken minskning beräknats på sätt här nedan skall närmare angivas och i saknad

av annat säkrare antagande fördelats proportionellt på olika områden och

storleksgrupper av brukningsdelar. Dels bär genom inmultiplicering i de nya

arealsiffrorna av antalet personer enligt uppskattningslistorna på 100 har odlad

jord i olika storleksgrupper vederbörlig hänsyn tagits till den förändring beträffande

brukningsdelarnas fördelning på storleksgrupper och i åkerarealens

storlek, som ägt rum. Beträffande jordbrukarbefolkningens fortsatta minskning

har antagits, att densamma varit lika stor mellan 1918 och 1927, som den

tidigare konstaterats ha varit mellan de båda senaste folkräkningarna, åren

1910 och 1920. Det har därför räknats med en ytterligare minskning överhuvud

taget av jordbrukarbefolkningen i Sverige under dessa år av 100.000

personer eller 4.2 % därav. Även ur den årliga befolkningsstatistiken bestyrkes

den fortsatta nedgången i jordbrukarbefolkningens antal.

. 5) Förbrukningen inom jordbruket. För de två hithörande posterna, människoföda

och kreatursföda. kunna, såsom ock skett i propositionen, försöksvis

eller på grundval av nu tillgängliga erfarenheter, andra uppskattningsvärden

s. 233 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

233

insättas. Härom uttalar sig centralbyrån närmare, sedan en fråga av principiell

innebörd berörts, nämligen obestämdheten i visst hänseende av begreppet

salufritt överskott.

Det salu fria överskottet. Detta överskott skall utgöras av nettoskörden med

avdrag av förbrukningen inom jordbruket. Denna förbruknings storlek är

emellertid uppenbart, i mindre grad i fråga om människoföda men påtagligt i

fråga örn kreatursföda, själv beroende av priset. Vid ett lägre pris å spannmålen

kommer givetvis en större mängd att användas inom jordbruket. Därav

följer, att vunna resultat i fråga om det salufria överskottets kvantitet till sin

giltighet äro bundna vid ett visst rådande prisläge, liksom att en prisförändring

ändrar en av kalkylens förutsättningar. Då denna prisfaktor icke låter sig behandla

kalkylmässigt, blir problemet i denna del obestämt, därest man begär

ett svar, som i sig innesluter även denna faktor. Något annat kan icke rimligen

begäras fastställt genom statistisk undersökning än hur stort det salufria

överskottet är under rådande prisförhållanden. Därav följer emellertid å andra

sidan, att man principiellt har att utgå från faktiskt rådande förbrukningsförhållanden

och icke exempelvis kan vid överskottets beräkning reducera den

faktiska förbrukningen till kreatursföda såsom beroende på det nu gällande

spannmålspriset. Man får utgå från att spannmål användes till detta ändamål,

resp. försäljes i marknaden, allteftersom det ena eller andra ställer sig ekonomiskt

fördelaktigt. Hrågan örn vilken ekonomisk fördel jordbrukarna ha av

spannmålsodlingen blir då till sist jämväl beroende av vad de kunna ta ut av

densamma som råvara inom den animala produktionens område. D. v. s., vill

man djupgående analysera problemet, kan man icke isolera spannmålsproduktionen

från jordbrukets övriga grenar. Den statistiska undersökning, som nu

närmast kommer i fråga, måste emellertid stanna vid den begränsning av problemet,

som ovan angivits.

Centralbyrån återgår härefter till frågan om eventuellt insättande av andra

koefficienter å förbrukningen inom jordbruket.

Det har härvid gällt att fastställa såväl de kvantiteter, som kunna beräknas

ha åtgått för jordbrukarbefolkningens egen konsumtion, som de, vilka förbrukats

till kreatursföda.

A) Förbrukningen till människoföda. Beträffande den jordbrukande befolkningens

egen förbrukning har i tull- och traktatkommitténs undersökning räknats

med en antagen förbrukning av 225 kg. per person, vilken siffra lärer

hava inom kommittén fastställts som beräkningsgrund. Vid omräkningen i

propositionen har alternativt räknats med en lägre förbrukning av dels 200 kg.,

dels 175 kg. per person. I propositionen omnämnes även, att man vid vissa

undersökningar angående förbrukningen av brödsäd utgått från en ännu lägre

genomsnittsförb rakning.

Vid försök att bedöma, vilket av de anförda talen angående genomsnittsförbrukningen

av brödsäd till människoföda kunde anses vara det riktigaste, har

centralbyrån först och främst haft att utgå från det resultat, som framgår av

den av ämbetsverket verkställda undersökningen angående brödsädesförbrukningen

vid vissa mindre jordbruk (om högst 15 hektar åker), avseende förhållandena

år 1925. För de i denna undersökning företrädda jordbruken erhölls

såsom medelvärde å brödsädesförbrukningen pr person ISO kg. För södra och

mellersta Sverige blev medeltalet 182 kg., för norra Sverige 175 kg. Centralbyrån

ansåg emellertid på anförda skill, att genomsnittssiffran för riket, 180

kg., var för låg för den jordbruksidkande befolkningen överhuvud taget och

uppskattade genomsnittsförbrukningen per person av denna befolkning till omkring

200 kg. Sistnämnda förhöjning förestavades av att man beträffande

barnens relativa talrikhet och antalet medlemmar per hushåll borde räkna med

lägre värden för hela jordbruksbefolkningen än för den del, som var represen
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

terad i undersökningen. Härtill kom bland annat följande skäl. Genom undersökningen

blev ådagalagt, att de hushåll, som icke inköpt brödsäd för eget

behov, de inköpsfria hushållen, redovisade en högre förbrukningssiffra per

konsumtionsenhet än hushållen med inköp av brödsäd. De medelstora och

större jordbruken, som omfatta hushåll av det förra slaget, voro emellertid icke

företrädda i undersökningen. Det kunde därför på goda grunder antagas, att

genomsnittsförbrukningen per person var större vid de medelstora och större

jordbruken än vid jordbruk av de storleksgrupper, som undersökningen omfattade.

Den i centralbyråns publikation som sannolik angivna förbrukningssiffran

200 kg. har framgått ur ett försök att siffermässigt, med utnyttjande

av folkräkningens data, evalvera olika på genomsnittskonsumtionen inverkande

faktorer.

Centralbyrån har under detta ärendes beredning haft tillfälle att få del av

socialstyrelsens erfarenhet i ifrågavarande avseende. Från nämnda ämbetsverk

har centralbyrån erhållit en »P. M. angående konsumtionen av vete och

råg inom olika landsdelar och befolkningsgrupper enligt inom socialstyrelsen

verkställda utredningar». Då innehållet i denna P. M. torde genom socialstyrelsens

eget yttrande bringas till utskottets kännedom, återgivas här blott följande

allmänna slutsatser:

»Hos socialstyrelsen tillgängliga uppgifter möjliggöra att med någorlunda

säkerhet beräkna brödsädeskonsumtionen för den del av befolkningen, som bor

i städer och stadsliknande samhällen. I genomsnitt torde förbrukningen här

utgöra omkring 145 kg. per individ och år. ,Vad åter landsbygden beträffar och

särskilt den jordbruksidkande befolkningen, föreligga inga andra direkta förbrukningsuppgifter

än de, vilka återfinnas i socialstyrelsens undersökning av

levnadskostnaderna på landsbygden under år 1920. Denna avser ett tämligen

onormalt år och täcker ej mer än 372 hushåll av lantarbetare, statare, torpare,

daglönare och arbetarsmåbrukare. Ett visst stöd för denna statistik kan i fråga

örn storbrukens viktigaste arbetarkategori och största konsumentgrupp, statarna,

erhållas genom bearbetning av de statlistor, vilkas kvantitetsuppgifter

meddelas i socialstyrelsens lantarbetarstatistik. Samtliga ifrågavarande uppgifter

tyda på en genomsnittlig brödsädesförbrukning av c:a 185 kg. per

individ. _ I fråga örn brödsädeskonsumtionen inom det lilla jordbruket torde

förbrukning-bland torpare och arbetarsmåbrukare (i medeltal c:a 175 kg. per

person) vara i viss mån indicerande. Däremot saknas alldeles konsumtionsuppgifter

för det i vårt land så betydelsefulla medelstora jordbruket, d. v. s.

bondebruket, bedrivet av innehavaren själv med biträde av familjemedlemmar

samt ogifta tjänare i husbondens kost.»

De genom denna socialstyrelsens utredning erhållna talen för jordbruksarbetare,

torpare och arbetarsmåbrukare komplettera centralbyråns egna undersökningsresultat

men motsäga dem icke. Tvärtom synas de bestyrka riktigheten

av centralbyråns förut omnämnda beräkning av medelvärdet å brödsädesförbrukningen

per person för de minsta brukningsdelarna (169 kg. för brukningsdelar

under 5 har i jämförelse med 175 kg. enligt socialstyrelsens beräkning

angående den genomsnittliga brödsädesförbrukningen per individ i fråga örn

torpares och arbetarsmåbrukares hushåll). Utredningen ger vidare vägledning

vid beräkning av genomsnittsförbrukningen per individ inom storbruken,

där statare och jämförliga utgöra en väsentlig del av jordbrukarbefolkningen.

För jordbruken från 5—50 har, som omfatta en dryg hälft av jordbrukarbefolkningen,

föreligga specialsiffror för gruppen 5—15 har i centralbyråns egen

undersökning (för södra och mellersta Sverige 191 kg., för norra Sverige 178

—185 kg.), men saknas siffror, grundade på någon specialundersökning, däremot

helt för den stora gruppen medelstora eller större bondejordbruk över 15

har.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

235

Sannolik förbrukningskoefficient skulle endast kunna erhållas för denna

grupp genom att subtrahera fram den ur en försöksvis utförd total redovisning

av hela konsumtionen. Därvid möter emellertid den svårigheten, att ytterligare

en post i förbrukningen är att bestämma, nämligen åtgången till kreatursföda.

För att med ledning av de av socialstyrelsen lämnade uppgifterna angående

genomsnittsförbrukningen av brödsäd per individ inom vissa förut angivna

befolkningsgrupper och likaledes föreliggande uppgifter angående den

totala kvantitet brödsäd, som överhuvud taget funnits tillgänglig för konsumtion

i riket under de år, som här avses, beräkna ett genomsnittstal för den del

av den jordbruksidkande befolkningen, som icke omslutes av socialstyrelsens

siffror 175 och 185 kg., och därigenom även för denna befolkning i dess helhet,

måste en viss tillsvidare okänd kvantitet kreatursföda ingå i kalkylen. Ett på

detta sätt vunnet tal kan givetvis icke tjäna annat syfte än att vara ett visst

kontrollmedel för att bedöma rimligheten av den förbrukningssiffra för jordbrukarna,

som skall läggas till grund för beräkningarna. En dylik överslagsberäkning

framlägges, efter det centralbyrån behandlat förbrukningen till kreatursföda,

under betonande, att den icke får uppfattas annorlunda än som ett dylikt

grovt kontrollmedel.

Centralbyrån har, i avsaknad av tillförlitligare uppgifter, ansett sig böra

vidhålla det medelvärde av 200 kg. per person, som framgått ur ämbetsverkets

tidigare undersökning, vilken gäller just ett av de år nu är i fråga och för vars

utförande ämbetsverket haft större rådrum än nu kunnat tillmätas. Detta tal

har följaktligen använts vid beräkningen av brödsädeskonsumtionen. Siffrans

höjd torde kunna försvaras bl. a. av den anledning, att de mera detaljerade beräkningarna

angående brödsädeskonsumtionen avse södra och mellersta Sverige,

där genomsnittsförbrukningen per individ är något högre än i norra Sverige.

Härtill kommer, att undersökningen icke omfattar jordbrukarbefolkningen

å de allra minsta brukningsdelarna (t. o. m. 1 hektar). Beträffande Norrland

har, liksom vid de tidigare undersökningarna, endast summariska beräkningar

utförts. Anmärkas må. att enligt den erfarenhet centralbyrån vunnit

genom den föregående undersökningen, en generell förbrukningssiffra ej motsvarar

verkligheten. I fråga örn den egna konsumtionen av brödspannmål synes

nämligen ådagalagt, att denna förbrukning är större vid jordbruk med överskott

än vid sådana som måste täcka brist utifrån. Vid framkalkylerandet av

det salufria överskottet har emellertid centralbyrån icke ansett sig kunna införa

olika förbrukningskoefficienter utan i analogi med den äldre undersökningen

infört ett generellt förbrukningstal i kalkylerna.

B) Förbrukningen till kreatursföda. Förbrukningen av brödsäd till kreatursföda

växlar i hög grad år från år, beroende på brödsädesskördens beskaffenhet,

prisen å brödsäd och fodersäd m. m. I de tidigare beräkningarna har

man utgått från, att i genomsnitt 5 % av vete- och rågskörden utgöres av slösäd,

som i regel användes till utfodring av kreaturen. I föreliggande fall har det

gällt att söka beräkna den kvantitet brödsäd, som i genomsnitt för åren 1925—- 1927 faktiskt använts till kreatursföda. I centralbyråns förut omnämnda undersökning

angående brödsädesförbrukningen vid vissa mindre jordbruk, avseende

år 1925, har förbrukningen för nämnda ändamål av vete och råg beräknats

uppgå till omkring 7 resp. omkring 25 % av skörden. Från lantbruksstyrelsen

har centralbyrån inhämtat, att, av allt att döma, utfodringen till kreaturen

av vete under nyssnämnda år i huvudsak varit av normal omfattning,

om ock en viss ökning därutöver under perioden kan lia förekommit. Utfodringen

av råg, som år 1925 var mycket hög, torde däremot under de båda följande

åren lia varit betydligt lägre. Åtgången torde för övrigt ha varit starkt

växlande inom olika områden och allt efter skördens kvalitet lia ställt sig mycket

olika i fråga örn vete och råg. Då här icke kan komma i fråga att kalkyl
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

mässigt operera nied annat än ett sammanslaget genomsnitt att användas lika

för alla områden, har centralbyrån funnit tillgängliga upplysningar tala för att

i fråga örn de år, som här avses, räkna med en genomsnittlig förbrukning av

brödsäd till kreatursföda av 10 % av brödsädesskörden.

Centralbyrån återger nu som kontroll en försökskalkyl, avseende att redovisa

totalkonsumtionen av brödsäd. Som utgångspunkter tagas därvid den för

konsumtion inom landet disponibla nettokvantiteten brödsäd å ena sidan och

hela folkmängden å den andra sidan, bäggedera för perioden 1925—1927. Konsumtionskvantiteten

utgör 1,082,000 ton, folkmängdssiffran 6,070,000 personer,

i avrundade tal. Denna folkmängd fördelas med 2,270,000 personer på jordbruket

och 3,800,000 på andra näringar. Den förra siffran är härvid skattad

efterfolkräkningsresultatet 1920 (grupp I efter utproportionering av grupperna

V och VI: 2,596.000, se Statistisk årsbok tab. 25) med avdrag för befolkningen

inom fiske och skogsbruk och med en reduktion om c:a 100,000 med hänsyn

till fortsatt folkminskning inom jordbrukarbefolkningen. Insättas nu på

försök följande förbrukningskoefficienter för olika grovt skattade befolkningsskikt:
-

för huvudparten av övriga näringar.........145 kg.

» medelklassen inom d:o.............130 »

» småbrukare och torpare.............175 »

» statare och jämförliga..............185 »

» det medelstora jordbrukets befolkning......210 »

erhålles följande sammanställning:

A) 3,300,000 x 145......... 479,000 ton

500,000 X 130........

B) 500,000 x 175 ........

C) Kreatursföda

65,000 »

544,000 ton

105.000

90,000 »

246.000 »

441,000 »

97.000 »

Summa 1,082,000 *

Förbrukningen inalles inom jordbruket skulle efter denna överslagsberäkning

belöpa sig till 538,000 ton, något under förbrukningssiffran inom andra näringar.

I kalkylen ingår då som restpost kreatursföda till en kvantitet, som visat

sig mycket nära motsvara 10 % av skörden. Ett dylikt överslag gör sannolikt,

att man för att erhålla en någorlunda antaglig totalredovisning av totalkonsumtionen

får som genomsnittstal för jordbrukarbefolkningens egen förbrukning

använda en koefficient, som åtminstone icke för södra och mellersta Sverige

synes kunna nämnvärt understiga 200 kg. per individ.

Be olika landsdelarnas behandling. Beräkningarna enligt tull- och traktatkommitténs

utredning liksom i proposisionen avsågo huvudsakligen Götaland

och Svealand, med undantag av skogs- och fjällbygden i Kopparbergs län, samt

Gästrikland. Beträffande norra Sverige, där odlingen av brödsäd ansågs så

obetydlig, att endast i undantagsfall överskott för avsalu plägade uppstå, utfördes

endast summariska beräkningar. I de nu utförda beräkningarna har

Gästrikland på grund av det statistiska materialets beskaffenhet icke kunnat

förås tillsammans med södra och mellersta Sverige, utan måste redovisas för

sig eller tillsammas med norra Sverige. Detta förhållande måste ihågkommas

vid ett studium av de tabellariska sammanställningar, som i det följande komma

att atergivas, och särskilt när desamma jämföras med de tidigare motsvarande

sammanställningarna.

Beträffande norra Sverige har man tidigare utgått från att vid sidan av förbrukningen

av nettoskörden av vete och råg jämväl cirka 60 % av kornskörden

s. 237 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

237

förbrukades till människoföda. Tack vare denna kornförbrukning bar det

norrländska jordbruket ansetts förmå täcka en avsevärd del av sitt brödsädesbehov

genom egen produktion, ehuru Norrland dock i sin helhet funnits böra

hänföras till områden med brist. Då norra Sverige, av skäl som nyss nämndes,

i de tidigare beräkningarna endast erhållit en summarisk behandling, och vad

numera ytterligare är känt angående skördekvantiteterna av brödsäd icke ger

anledning till annat förfarande vid den nya utredningen, har centralbyrån icke

ansett behövligt att här ingå på mera detaljerade beräkningar av brödsädesproduktionen

och -konsumtionen i denna del av riket.

De beräkningar, som utförts för södra och mellersta Sverige framläggas i en,

i full analogi med tab. 2 i den äldre utredningen upprättad tablå, vilken bifogas

(bil. 3).

I fråga örn metoden för centralbyråns statistiska bearbetning har ämbetsverket

sålunda funnit sig icke kunna framgå på annat sätt än att i^ så^ nära

anslutning som möjligt till den äldre kalkylen i densamma endast på sådana

punkter siffermässigt införa nya mått på de använda faktorerna, där ett mot

nutida förhållanden svarande hållbart material verkligen föreligger. Däremot

lia faktorer, vilka icke kunna mätas säkrare och bättre med nu förefintligt

material än den äldre kalkylens, icke rent gissningsvis justerats. Därmed vinnes

åtminstone, att jämförbarheten med den tidigare kahlen bibehålies, liksom

de resultat, som uppnås, bliva mer direkt jämförbara med såväl de i kommerskollegii

yttrande åberopade data som med de i propositionen verkställda omräkningarna,

vilka begränsats till att undersöka, huru insättande av andra mått i

fråga om tvenne faktorer, skördens storlek och den egna förbrukningen till

människoföda, påverka resultaten. Den osäkerhet, som utmärker de ojusterade

faktorerna: hektarskörden å olika storleksgrupper och befolkningssiffran per

100 har inom samma grupper, förblir sådan den varit. Men den använda metoden

ger en riktigare föreställning örn den förändring, som kan ha försiggått

under de sista tio åren, än ett försök att utan hållbart underlag justera även

dessa faktorer, ett försök som blott vore ägnat att göra resultaten till ytterlighet

svårbedömda.

Som resultat av den företagna bearbetningen får centralbyrån först framlägga

några tablåer, innehållande siffror, vilka torde vara ägnade att belysa de viktigaste

av de förändringar, som inträtt i fråga örn såväl antalet brukningsdelar

och deras fördelning på olika storleksgrupper samt åkerarealen i dess helhet

som särskilt arealen av vete och råg ävensom nettoskörden av sistnämnda båda

sädesslag i södra och mellersta Sverige.

Den tablå (bil. 1), som behandlar brukningsdelarnas antal inom olika storleksgrupper,

visar, att en förskjutning, åtminstone inom riket i dess helhet,

ägt rum till förmån för de båda grupperna med 2—5 och 5—10 hektar åkerjord.

Dessa båda grupper omfattade tillsammans år 1919 48.7 % av hela antalet

brukningsdelar men hade år 1927 stigit till att omfatta 49.7 % därav.

Däremot hade grupperna med 10—20, 20—30 och 30—50 hektar åkerjord tillsammans

minskats från att omfatta 21.3 % av hela antalet brukningsdelar till

att år 1927 endast omfatta 20.5 % därav. I södra och mellersta Sveriges slättbygder

hade förskjutning ägt rum till förmån för grupperna med dels 5—10,

dels 10—20 hektar åkerjord.

Den tablå (bil. 2), som behandlar arealen av vete och råg samt hela åkerarealen

inom olika storleksgrupper av brukningsdelar, visar, att en betydlig ökning

i vetearealen ägt rum inom flertalet storleksgrupper, medan däremot en likaledes

betydlig minskning i rågarealen inträtt inom samtliga storleksgrupper.

För alla brukningsdelar tillsammans inom hela riket utgjorde vetearealen år

1919 endast 3.7 % av hela åkerarealen men hade år 1927 stigit till 6.1 % därav,

medan rågarealen, som år 1919 utgjorde 9.9 % av hela åkerarealen, ar 1927

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

sjunkit till endast 7.4 % därav. I södra och mellersta Sverige hade i slättbygderna

vetearealen ökats betydligt inom alla storleksgrupper med över 2 hektar

åker, och i skogsbygderna hade även ökning inträtt inom de storleksgrupper,

som omfattade över 10 hektar åker. Däremot hade minskning i rågarealen ägt

rum morn samtliga storleksgrupper. Till följd härav kan en minskning i hela

brödsädesarealen konstateras i ett flertal av de lägre storleksgrupperna, medan

däremot en ökning ägt rum i de högre.

I en tredje tablå (intagen i texten) lämnas uppgifter örn nettoskörden (= totalskörden

med avdrag av utsäde) av brödsäd i södra och mellersta Sverige dels

i tlilgare beräkningen (enligt tull- och traktatkommitténs utredningar

lil), dels enligt den nu senast verkställda beräkningen. Sistnämnda beräkning

visar en ökning i nettoskörden av brödsäd i jämförelse med den tidigare beräkningen

med inalles 24.2 %. Motsvarande ökning för vete särskilt utgjorde ej

mindre än 83.9 %, medan en minskning inträtt i rågskörden med 9.6 %. I fråga

örn de olika storleksgrupperna av brukningsdelar och hela nettoskörden av brödsäd

hade minskning inträtt inom den lägsta gruppen, men däremot ökning inom

var och en av de högre grupperna, i regel i allt högre proportion.

Nettoskörd1

Storleksgrupper av

brukningsdelar nied

av vete och råg i södra och mellersta Sverige.

Skörd, dt.2 (1913—1917) Skörd, dt.8 (1925—1927)

åker örn

Vete

Råg

Vete och råg

Yete

Råg

Yete och råg

1-

-2

hektar .....

10,549

89,037

99,586

17,896

73,570

91,466

2-

-5

> .....

62,945

407.049

469,994

116,381

388,944

505425

0—IU

> .....

182,342

757,877

940,219

349,103

741498

1,090401

IU-

-25U

) .....

431,313

1,064,333

1,495,646

804,616

1,002,283

1,806499

20-

-30

> .....

361,825

556,607

918,432

641,450

''514,919

1,156,369

30-

-50

> .....

444,006

550,269

994,275

796,223

471466

1,267,689

50-

-100

> .....

371,238

418,829

790,067

763,259

363460

l|l26419

Över 100 > .....

600,530

519,434

1,119,964

1,043,319

390,530

1433449

Summa

2,464,748

4,363,435

6,828,183

4,532,247

3,{146,270

8,478,517

Ökning ( + ) eller minskning (-) vid den senare skördeberäkningen.

V e

te

R å

g

Vete och

r å

g

Dt.

%

Dt.

%

Dt.

%

1—2 hektar . . . +

7,347

+

69.6

- 15,467

- 17.4

_

8,120

8.2

2—ö

» . . . +

53,436

+

84.9

- 18,105

— 4.4

A-

35,331

+

7.5

5—10

• . . . +

166,761

+

91.5

- 16,479

- 2.2

+

150''282

4-

16.6

10—20

> . . . +

373,303

+

86.6

- 62,050

- 5.8

+

311,253

20.8

20—30

» . . . +

279,625

+

77.3

- 41,688

- 7.5

+

237,937

+

25.9

30—50

> . . . +

352,217

+

79.3

- 78,803

- 14.3

+

273414

+

27.5

50—100

> . . . +

392,021

+

105.6

- 55,669

- 13.3

+

336,352

4-

42 6

Över 100

> . . . +

442,789

+

73.7

- 128,904

- 24.8

+

313485

+

28.»

Summa +

2,067,499

+

83.9

- 417,165

- 9.6

+ 1,650,334

+

24.2

Kalkylen för södra och mellersta Sverige (bil. 3) redovisar en jordbrukarbefolkning

1,834,000 personer. Örn härtill lägges ett folkmängdstal för

Norrland (inkl. Gästrikland), som med samma reduktionstal (—4.2 %) och med

hänsyn tagen till förändringarna i åkerarealens storlek inom olika brukningsdelar

framräknas ur tull- och. traktatkommitténs utredning — denna siffra blir

427,000 personer — skulle det föreliggande materialet inalles innesluta en jord
1

Skörd med avdrag av utsäde.

2 Uträknad med ledning av hektarskörden i medeltal för åren 1913—1917 och arealerna från de

jordbruksstatistiska lokalundersökningarna åren 1913—1918 samt arealinventeringen år 1919

Uträknad med ledning av hektarskörden i medeltal för åren 1925—1927 och arealerna från 1927

ars jordbruksräkning.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

239

brukarbefolkning av 2,261,000 personer. Detta antal stämmer visserligen i

och för sig rätt val med den uppskattning, som kan göras med ledning av folkräkningen

och för vilken förut redogjorts. Denna uppskattning gav siffran

2.270.000 personer. Härtill är dock att ånyo erinra, att å ena sidan uppskattningslistornas

jordbrukarbefolkning säkerligen innesluter element, vilka vid

folkräkningen till sitt huvudyrke placerats inom annan näringsgrupp, å andra

sidan folkräkningen bland jordbrukare givetvis medtagit den befolkning å brukningsdelar

under 1 har. vars huvudyrke är jordbruk. Huru dessa bägge befolkningsgrupper

kvantitativt förhålla sig till varandra, kan ej säkert bedömas.

Därest man frågar sig. i vilken utsträckning den odlade arealen i vårt

land förmår att frambringa brödsäd för den därå levande befolkningen, kan

man givetvis ej bortse från förefintligheten av brukningsdelar under 1 har, även

örn en stor del av deras odlare driva annan näring vid sidan av sitt lilla jordbruk.

Från de allra minsta lägenheterna, under a/4 har, må man i detta sammanhang

kunna helt bortse. Ej så beträffande brukningsdelarna mellan 1/4 och

1 har, vilka enligt jordbruksräkningen år 1927 utgjorde c:a 56,000 med en åkerareal

av i runt tal 41,000 har. och vilkas befolkning torde kunna skattas till

ungefär 225,000 personer. Tillägges till någon väsentlig del denna befolkning,

kommer summan att avsevärt överskrida folkräkningens jordbrukarsiffra, vilket

icke gärna kan ha annan förklaring än att uppskattningslistorna och folkräkningen

efter olika grunder bestämt den till jordbruket hörande folkmängden.

Jämväl i fråga örn fördelningen av jordbrukarbefolkningen på olika landsdelar

förmärkas avvikelser mellan den här framlagda kalkylen och folkräkningen.

Sålunda är Norrlands folkmängd något lägre i denna redovisning än den att

döma av folkräkningen borde vara. Enligt denna inrymde de 5 norrländska länen

19.4 % av rikets jordbrukarbefolkning (fiske och skogsbruk ej medräknade).

Enligt denna utredning skulle Norrland innesluta 18.9 % av rikets siffra. Eller

i absoluta tal räknat, i stället för 427,000 skulle i Norrland vara att finna

440.000 personer.

Det resultat överskottskalkylen har att framvisa i fråga om den totala förbrukningen

inom jordbruket kan underkastas följande eftersyn. Till människoföda

anges ha åtgått 367,000 ton, till kreatursföda 95,000 ion för södra och

mellersta Sverige. Summa 462,000 ton. För Norrland kan, örn hänsyn tas

till där rådande något lägre förbrukning (enligt centralbyråns tidigare undersökning),

förbrukningen beräknas utgöra 83,000 ton. Inalles ger detta en förbrukning

inom jordbruket av 545,000 ton och inom befolkningen i övrigt av

537.000 ton, siffror som mycket nära ansluta sig till förut gjord överslagsberäkning.

Fördelas dessa 537,000 ton på den befolkning, som ej av beräkningen

är innesluten, erhålles en genomsnittlig förbrukningssiffra av 141 kg. De 4

kg., med vilka detta medeltal skiljer sig från av socialstyrelsen som sannolik

angiven siffra, skulle, därest de överflyttades till icke jordbrukare från jordbrukare,

för dessa senare representera en minskning i förbrukningssiffran något

under 7 kg. I bägge fallen representera dessa differenser ej mer än 3 %

av antagen förbrukning. Och det torde knappast med nu förefintligt material

kunna bedömas, huruvida det är siffran 145 eller siffran 200 som är för hög.

Det handlar här örn, må till sist anmärkas, genomsnitt för befolkningen, delad

blott i två grupper, utan hänsyn till alla de gradationer, som i verkligheten

torde förekomma hos olika befolkningsgrupper.

Överskott eller brist på brödsäd. Sedan storleken av nettoskörd och förbrukning

av brödsäd fastställts, har i den bifogade tabellen (bil. 3) för de särskilda

storleksgrupperna av brukningsdelar inom varje län och naturligt område av

södra och mellersta Sverige utförts en jämförelse mellan dessa båda faktorer.

För vissa områden och storleksgrupper uppvisar tabellen ett överskott av brödsäd,

för andra en brist. De förra kunna alltså draga viss nytta av en prisför
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

höjning på vete och råg, de senare måste köpa brödsäd för tillgodoseende av

sina egna behov och hava alitsa omedelbar nackdel av prisökning.

Enligt de i tabellen utförda beräkningarna erhålles för hela södra och mellersta

Sverige, vartill i denna undersökning icke lagts Gästrikland, ett överskott

av 3,862,000 deciton brödsäd eller 45.6 % av totala tillgången av brödsäd.

Enligt tull- och traktatkommitténs utredning utgjorde överskottet 2,008,000

deciton eller 29.3 % av totala tillgängen av brödsäd och enligt omräkningen

i propositionen (med en genomsnittsförbrukning per individ av 200 kg.)

3,875,000 deciton eller 47.1 % av totala tillgången. Härvid är att märka, att

i sistnämnda båda summor jämväl ingå siffror för Gästrikland. Av en här

nedan intagen tablå framgår, huru stort det sammanlagda överskottet resp.

bristen är i södra och mellersta Sverige inom varje särskild storleksgrupp, varvid

kvantiteten dels angivits i deciton, dels i % av totaltillgången av brödsäd.

(Jämför propositionens tab. 15.)

Södra och mellersta Överskott eller brist Överskott eller brist i % av

Sverige

1,000 dt.

totaltillgång

1

(utom Gästrikland)

Överskott

Brist

Skillnad

Överskott

Brist

Skillnad

1—2 hektar.......

—

268

- 268

_

74.6

- 74.6

2—5 » ...

—

322

- 322

_

38.9

- 38.9

5^—10 > .......

213

42

+ 171

23.7

18.1

+ 15.7

10—20 • .....

918

2

+ 916

50.9

37.0

+ 50.7

20—30 > .....

749

7

+ 749

64.8

30.7

+ 64.7

30—50 > ......

881

7

+ 881

69.5

7.4

+ 69.5

50—100 » .......

775

7

+ 775

68.9

30.5

+ 68.8

Över 100 » .......

960

*/

+ 960

67.0

46.6

+ 67.0

Samtliga

4,496

634

+ 3,862

58.5

44.4

+ 45.6

I efterföljande tablå är på grundval av uppgifterna i nyssnämnda tabell uträknat

dels antalet brukningsdelar och antalet personer av den jordbruksidkare

befolkningen å dessa brukningsdelar, för vilka brist uppstått och för

vilka den egna produktionen sålunda icke täcker behovet, dels även antalet

brukningsdelar och antalet personer, för vilka överskott uppstått. Denna

tablå är för jämförelsens skull uppställd i full analogi med de förut utförda

(jämför propositionens tab. 16 och 17). Såsom centralbyrån härefter får tillfälle

utveckla, finnas emellertid starka skäl att uppställa materialet icke uppdelat

blott efter två kategorier, överskott och brist, utan efter tre, överskott,

brist och en osäker mellangrupp.

0

ver

skott

B r i

s t

Brukning

sdelar

Personer

Brukningsdelar

Personer

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1—2 hektar . . . .

—

—

—

—

44,181

100.0

174,356

100.0

—

—

—

84,360

100.0

384,009

100 o

5—10 > . . . .

74.7

291,625

73.4

18,575

25.3

105,761

26.6

10—20 > . . . .

. 52,553

99.4

341,285

99.3

296

0.6

2,378

0.7

20—30 » . . . .

. 16,437

99.7

139,106

99.6

50

0.3

606

0.4

30—50 » . . . .

. 10,607

99.7

122,901

99.5

31

0.3

592

50—100 > . . . .

. 5,103

99.6

113,066

99.4

21

0.4

665

0.6

Över 100 > . . . .

. 2,437

99.7

157,679

99.7

7

0.3

396

0.3

Södra och mellersta Sverige 141,857

49.0

1,165,662

63.5

147,521

51.0

668,763

36.5

Gästrikland......

20.8

7,651

33.8

4,675

79.2

14,984

66 2

Norra Sverige i övrigt .

—

—

—

—

75,749

100.0

403,975

100.0

Hela landet 143,085

38.6

1,173,313

51.9

227,945

61.4

1,087,722

48.1

Propositionen (200 kg.) .

. 165,604

43.4

1,366,719

57.1

215,567

56.6

1 025 489

42.9

1 ali- och traktatkommittén 105,806

27.8

1,038,405

43.4

275,365

72.2

1,353,803

56.6

‘ Totaltillgång = nettoskörd nied tillägg för inköpt brödsäd.

2 Bristen understiger 1,000 dt.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

241

Resultatet kan sammanfattas sålunda, att av hela antalet brukningsdelar (med

över 1 hektar åker), 371,030 stycken, 143,085, motsvarande 38.6 %, utvisa

överskott å brödsäd och återstoden, 227,945, motsvarande 61.4 /, utvisa brist

å brödsäd; samt att av hela den jordbrukande befolkningen, beräknad till

2,261,035 personer, 1,173,313 personer, motsvarande 51.9 %, tillhöra brukningsdelar,

som utvisa överskott å brödsäd, medan resten, 1,087,722 personer eller

48.1 %, tillhöra brukningsdelar, som utvisa brist å brödsäd. Om jämförelse

sker med de båda tidigare beräkningarna, enligt tull- och traktatkommitténs

utredning och i propositionen (med en antagen genomsnittsförbrakning av 200

kg. per person), förskjutes vid nu utförda beräkning antalet brukningsdelar,

som utvisa överskott å brödsäd, sålunda från att utgöra 27.8 resp. 43.4 % till

att utgöra 38.6 % av hela antalet brukningsdelar. På samma sätt förskjutes

storleken av den del av den jordbrukande befolkningen, som tillhör brukningsdelar

med överskott av brödsäd, från att utgöra 43.4 resp. 57.1 % till att utgöra

51.9 % av hela jordbrukarbefolkningen.

Höjningen i procenttalen, utvisande överskott av brödsäd, för brukningsdelar,

resp. personer enligt den senaste beräkningen i jämförelse med tull- och

traktatkommitténs beräkning — resp. motsvarande sänkning gentemot omräkningen

i propositionen -— beror till sin väsentliga del på en stark förskjutning

beträffande storleksgruppen 5—10 hektar. Såsom av den bifogade tablån

(bil. 2) framgår, hade visserligen brödsädesarealen inom denna storleksgrupp

av brukningsdelar avsevärt förminskats inom riket i dess helhet. Men detta

blir långt mer än motvägt genom den starka ökningen av hektarskörden å

brödsäd, som i samband med den konstaterade förskjutningen från råg- till

veteproduktion ägt rum. Brödsädesproduktionen synes ostridigt inom denna

viktiga storleksgrupp hava tagit en sådan utveckling, att dithörande jordbruk

i södra och mellersta Sverige — så vitt saken kan belysas med den art av medeltalsberäkningar

nu är i fråga — i det stora flertalet områden genomsnittligt

framstå som självförsörjande i fråga örn brödspannmål och med något överskott

till avsalu.

För de mindre brukningsdelarna 1—5 har och för dem över 10 har ändras

bilden mindre starkt. Grupperna 1—2 och 2—5 har utvisa alltjämt över hela

linjen brist; grupperna fr. o. m. 10 har hava genomgående överskott. Bristkvantiteternas

minskning i de lägsta grupperna är emellertid anmärkningsvärd,

liksom den mycket betydande ökningen av överskottskvantiteterna vid det

större bondebruket och det egentliga storbruket utom dess allra största enheter.

Brukningsdelar och jordbrukarbefolkning med överskott, resp. brist. I propositionen

omförmälas såväl den äldre kalkylens som företagna omräkningars

resultat i avseende å det antal brukningsdelar liksom det antal jordbrukande

personer, som tillhöra jordbruk med överskott och jordbruk med brist å brödsäd.

Dessa uppgifter innesluta ett osäkerhetsmoment, som tillhör den använda metoden.

Sedan för var storleksgrupp och vart naturligt område räknats ut kvantiteten

överskott, resp. brist, har hela antalet brukningsdelar resp. hela antalet personer

hänförts under rubriken överskott eller brist, hur små tal än överskotten

eller bristerna representera. Med hänsyn till osäkerheten i de använda räknefaktorerna

kan detta lätt skapa oriktiga föreställningar örn vad det framlagda materialet

överhuvud ger möjlighet att konstatera. Örn exempelvis en jordbrukargrupp

av 20,000 personer föres på överskotts- eller bristsidan, därför att

kalkylen visar ett överskott, resp. en brist om 200 dt., d. v. s. 10 kg. per person,

så torde man redan på grund av osäkerheten i förbrukningssiffran människoföda

rätteligen böra säga, att man icke vet, örn flir denna befolknings vidkommande

föreligger överskott eller brist. För att erhålla en föreställning

örn den osäkerhetsmarginal, beräkningar av detta slag innesluta, har en gransk
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 hafi. (Nr 2.) 16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

ning företagits av såväl den äldre kalkylen som av propositionens omräkning.

Enahanda behandling hava resultaten av centralbyråns nya beräkning undergått.

Härvid hava som de närmast till hands liggande kriterierna på osäkerheten

använts överskottets, resp. bristens relativa storlek, dels i förhållande till befolkningen

inom området, dels i förhållande till den sammanlagda egenförbrukningen.

Som gränsvärden, under vilka utpräglad osäkerhet ansetts föreligga,

ha därvid använts, i det förra hänseendet 25 kg. per individ (10—15 %

av konsumtionen till människoföda), i det senare hänseendet 10 % av »summa

förbrukning» till såväl människoföda som kreatursföda. Denna granskning behöver

ej företagas beträffande de minsta och de större brukningsdelarna (grupperna

1—2 och över 20 har), då dessa grupper utan avsevärt fel kunna i sin

helhet tilldelas rubriken brist, resp. överskott. Granskningen kan alltså begränsas

till grupperna 2—5, 5—10 och 10—20 har, vilka grupper innesluta

en övervägande del av jordbrukarebefolkningen (60 % av södra och mellersta

Sveriges jordbrukare) och vilkas förhållanden i första rummet äro av intresse

för det problem, som är i fråga. Så må antecknas, att vid en av propositionens

omräkningar (under antagande av 20 % ökning i skörden och en förbrukningssiffra

av 200 kg. till människoföda) antalet personer å områden med överskott

av brödsäd höjts med inalles 328,314. Av denna höjning falla på grupperna

2—5 har..................... 40,869

5—10 »..................... 274,309

10—20 »................. 9,749

Summa 324,927

övriga grupper bidraga till höjningen allenast med 3,387 personer. Främsta

intresset tilldrar sig som synes gruppen 5—10 har. I fråga om antalet brukningsdelar,

som inalles höjts vid omräkningen med c:a 60,000, bidrager gruppen

5—10 har med ej mindre än 49,000.

En sammanställning av uppgifterna (se bil. 4 a) rörande de områden, där

överskotts- eller bristsiffran understiger 25 kg. per person, utvisar för tullock

traktatkommitténs utredning (betecknad TT) och propositionens omräkning

efter konsumtionssiffran 200 (betecknad P) följande resultat:

De båda kontrollerna, med 25 kg. per person och med 10 % av »summa förbrukning»,

hava vid granskning av TT och P -— ovannämnda storleksgrupper

— visat sig giva så nära identiskt lika resultat, att skillnaden begränsar sig

till ett enda område inom grupp 5—10 har hos TT, som med det ena kriteriet

kommer strax inunder, enligt det andra kriteriet en obetydlighet över gränsen.

Med hänsyn härtill har det ansetts tillräckligt att blott ange de enligt

gränsvärdet 25 kg. per person osäkra områdena.

Sammanställningen utvisar därvid:

Inom gruppen 2—5 har faller i TT intet av områdena under denna osäkerhetsmarginal,

inom samma grupp i P däremot 8 områden, vilka innehålla 12,075

brukningsdelar och 53,044 personer. Inom gruppen 5—10 har bliva de osäkra

områdena: för TT 9 med 19,525 brukningsdelar och 110,093 personer, för P

likaledes 9 (men helt andra) med 19,017 brukningsdelar och 109,599 personer.

Inom gruppen 10—20 har äro slutligen motsvarande siffror: för TT 4 områden,

3,671 brukningsdelar, 25,218 personer och för P 2 områden, 1,042 brukningsdelar,

7,541 personer.

Tillhopa visar detta, att utpräglad osäkerhet rörande överskott eller brist

föreligger: beträffande TT för 23,196 brukningsdelar och 135,311 personer

samt i fråga örn P för 32,134 brukningsdelar och 170,184 personer.

Det torde då ge ett mer rättvisande uttryck av det konstaterbara att sammanställa

tabellmaterialet i bägge fallen sålunda:

s. 243 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

243

TT.

2—5

5—10

10-20

2-5

5—10

10—20

Brist

Osäkerhet

Överskott

har ....

> . • . .

> . . . .

. . . 226,882 .

. . . 7,541 >

110,093 pers.

25,218 >

80,171 pers.

337,581 >

639,147 pers.

135,311 pers.

417,752 pers.

P.

Brist

Osäkerhet

Överskott

har ....

> . . . .

> . . . .

. . . 340,470 pers.

. . . 31,120 »

53,044 pers.

109,599 »

7,541 »

11,210 pers.

276,327 »

362,799 »

371,590 pers. 170,184 pers. 650,336 pers.

Om man ur TT :s och P :s tabeller uttar de tre nu behandlade grupperna, erhåller

man följande sammanlagda personantal för brist och överskott:

Brist Överskott

TT ................. 745,139 446,971

P.................. 420,212 771,898

vilket innebär en överflyttning från — till + av 324,927 personer. Därest den

osäkra gruppen härovan klyves mitt uti, reduceras skillnaden mellan beräkningen

TT och P avsevärt, överflyttningen kommer då att begränsas till

250,120, enär bristsiffran TT skulle sjunka till 706,802 och bristsiffran P stiga

till 456,682.

Motsvarande förfaringssätt skall nu tillämpas på det tabellmaterial, centralbyråns

nya beräkning innesluter. Enligt en på motsvarande sätt, som nyss

angivits, upprättad tablå faller uti den nya beräkningen (betecknad S) under

osäkerhetsgränsen 25 kg. per person: inom gruppen 2—5 har 3 områden med

3,611 brukningsdelar och 14,560 personer; inom gruppen 5—10 har 10 områden

med 18,434 brukningsdelar och en folkmängd av 101,178 personer; inom gruppen

10—20 har faller nu intet område under den använda osäkerhetsgränsen.

I nu ifrågavarande hänseende ter sig osäkerheten mindre uti den nya beräkningen

än i bägge de förut omförmälda, i det osäkerheten inalles gäller 15,156

brukningsdelar och 115,738 personer. Dock torde härtill få läggas för Gästrikland,

som blott summariskt kan behandlas, 962 brukningsdelar och 4,505

personer.

Följande sammanställning erhålles sålunda ur det nya materialet.

S.

Brist

2—5 har . . 369,449 pers

5—10 » . . 65,940 »

10—20 » . . 2,378 »

Gästrikland L . _ 14,984 »

452,751 »

Osäkerhet Överskott

14,560 pers. —

101,178 » 230,268 pers.

— 341,285 »

4,505 »—

120,243 » 571,553 >

Halveras som förut den osäkra gruppen, bliva siffrorna för brist och överskott

resp. 512,872 och 631,675. I förhållande till TT innebär detta en minskning

av befolkningen med brist om 232,267 och en höjning av befolkningen

med överskott örn 184,707 (totalbefolkningen är nu en annan, likaså dess fördelning

på storleksgrupper, varför + och — ej motväga varandra). Den förskjutning

i förhållande till TT, som beräkningen S utvisar, är som synes vä
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

sentligen mindre (93,000—140,000 mindre) än vid beräkning P. Mest markant

vid jämförelse mellan TT och S är den kraftiga minskningen av siffran för

brist.

Örn nu med tilläggande av Norrland uträknas ett resultat för hela landet,

blir fördelningen efter brist och överskott följande:

Brist % Osäkerhet % Överskott %

Brukningsdelar . . 217,445 (58.6) 23,273 (6.3) 130,312 (35.1)

Jordbrukare . . . 1,033,341 (45.7) 123,389 (5.5) 1,104,305 (48.8)

Bland brukningsdelarna företräder ett starkt flertal bristområden. I fråga

om befolkningen överväga överskottsområdena med 70,000 personer. Men då

de osäkra områdena innesluta drygt 120,000 personer, kan ett säkert flertal

icke ur detta material konstateras. Skall hänsyn tagas även till odlare å brukningsdelar

mindre än 1 har, synes flertalet komma att överflyttas till bristområdena.

Vid siffrornas bedömande må ej förbises, att i överskottsbefolkningen

ingå 271,000 personer, tillhörande 7,540 brukningsdelar över 50 har,

vilka i medeltal alltså inrymma 36 personer. Föreliggande data tyda på att

de båda delarna av jordbrukarebefolkningen: de som hava fördel av ett ökat

spannmålspris och de som icke lia det ungefärligen hålla varandra i jämvikt,

vilket omdöme emellertid gäller endast under förutsättning, att storbrukens

lönarbetare tillräknas den förstnämnda kategorien.

Med avseende å det osäkra bältet mellan de bägge huvudgebiten, vilket bälte

i den nya utredningen visat sig anmärkningsvärt smalt, må framhållas, att dess

redovisande på sätt nu skett starkt begränsar räckvidden av föreliggande felkällor.

Detta bälte täcker ju en förbrukningsmarginal av 25 kg. per person.

Insättandet av en något lägre eller något högre individförbrukning skulle som

synes föga förändra bilden i stort.

Så beskaffat som det bearbetade materialet är, torde man på denna punkt

få stanna vid nyss uttalade allmänna omdömen. Förelåge möjlighet att mera

detaljerat intränga i förhållandena, skulle måhända bilden Wiva en annan.

Det är exempelvis med vad här framlagts icke klart, huru gränsen mellan

överskott och brist förlöper inom den viktiga gruppen 5—10 har. Inom densamma

övervägande + (i södra och mellersta Sverige); nedanför densamma

genomgående —. Hade man gruppen uppdelad i två (5—7 och 7—10), synes

en överraskning ej utesluten, av tillräcklig betydelse att väl märkas i slutresultatet,

då gruppen omfattar nära 400,000 personer. Vidare förtjänar det understrykas,

att alla resultat nu äro vunna från utgångspunkten att sammanslå

vete och råg och blott räkna med sammanslagen brödsädeskvantitet. Det hade

varit av ett synnerligt intresse att i stället kunna utföra kalkyler för vart sädeslass

för sig. Veterligen har en mycket stor förändring ägt rum i deras produktionssiffror.

Måhända motsvaras den allmänt kända förskjutningen bland

den köpande allmänheten från råg- till vetekonsumtion av en förskjutning i

samma riktning även bland jordbrukarna. Konstateras kan, att produktionens

förändring varit olika stark för olika storleksgrupper av jordbruk. Allt detta

tillsammantaget gör, att problemet varit värt att ställa, som nu antytts. Men

då inga hållbara grunder kunnat finnas för att göra separata överskottskalkyler

för råg och vete, har centralbyrån helt avstått från att i annan mån beröra

problemet än som nu antydningsvis skett.

Sedan i det föregående så ingående som omständigheterna medgivit frågan

örn förefintligheten av ett salufritt överskott hos landets jordbrukare blivit behandlad,

övergår centralbyrån till den slutliga frågeställningen: vilken ekonomisk

betydelse har detta salufria överskott för jordbrukarna? Det är med det

föregående gjort sannolikt, att ett mycket betydande antal, kanske hälften av

s. 245 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

245

dem kunna ha fördel av ett höjt pris på den saluförda brödspannmålen. Nu

frågas: hur stor kan denna fördel vara?

Materialet tillåter självfallet inga andra svar än sådana, som uttrycka genomsnittsförhållanden.

Men med den uppdelning tabellmaterialet har, på naturliga

områden och storleksgrupper, är det dock ägnat att i viktiga hänseenden

belysa frågan. Detta skall i det följande ske genom en undersökning av

vinst, resp. förlust, som genomsnittligt uppstår, därest 1 kronas förhöjning av

brödsädespriset sker under de förhållanden tablån i bilaga 3 utvisar. För det

ändamålet har uträknats för varje naturligt område i södra och mellersta Sverige

den genomsnittliga vinsten eller förlusten per brukningsdel, därest områdets

hela överskotts- resp. bristkvantitet säljes till ett med 1 krona förhöjt

pris. (Se bilaga 5.) Därjämte ha motsvarande vinst eller förlust ock beräknats

per individ, dock endast för samtliga områden under ett inom var storleksgrupp.

Denna sista beräkning har utförts jämväl för tull- och traktatkommitténs

tab. 2 och motsvarande tabeller i propositionen. Sammanställningarna

av dessa sistnämnda beräkningar meddelas här nedan:

Yinst, resp. förlust vid 1 kronas förhöjning i brödsädespriset.

I. Enligt TT.

Per

brukningsdel

Per

person

Brukningsdelar

Personer

Överskott

5-10

har ....

......16,409

86,380

85,000

5

0.98

10-20

> . . . .

...... 53,464

360,591

590,000

11

1.64

20—30

> . . . .

......17.127

149,911

531,000

31

3.54

30—50

> . . . .

......11.128

134,980

635,000

57

4.70

50—100

> . . . .

...... 5,089

117,732

479,000

94

4.07

Över 100

> . . . .

...... 2,589

188,811

633,000

244

3.35

Brist

1-2

> . . . .

...... 49,685

193,772

342,000

- 7

1.76

2-5

> . . . .

......89,132

404,724

465,000

- 5

1.15

5-10

> . . . .

...... 58,594

330,666

131,000

- 2

0.4 0

II.

Enligt P.

Brukningsdelar

Personer

Överskott

Per

brukningsdel

Per

person

2—5

har ....

...... 9,513

40,869

1,000

0.1

0.02

5—10

> . . . .

..... 65,227

360,689

266,000

4

0.74

i 0—20

> . . . .

......54,815

370,340

979,000

18

2.64

20—30

> . . . .

......17,182

150,632

753,000

44

5.00

30—50

> . . . .

......11,128

134,980

868,000

78

6.43

50—100

> . . . .

...... 5,136

119,187

667,000

130

5.60

Över 100

> . . . .

...... 2,603

190,022

904,000

347

4.76

Brist

1-2

> . . . .

...... 49,685

193,772

274,000

— 6.6 —

1.41

2-5

......79,619

363,855

271,000

- 3,3 -

0.74

5—10

* ... .

...... 9,776

56,357

18,000

- 2 -

0.32

III.

Enligt S.

Brukningsdelar

Personer

Överskott

Per

brukningsdel

Per

person

5—10

har ....

...... 54,720

291,625

213,194

4

0.73

10-20

> ... .

...... 52,553

341,285

918,160

17

2,69

20—30

y ... .

......16,437

139,106

748,929

46

5.38

30-50

y ... .

......10,607

122,901

880,676

83

7.17

50—100

y ... .

...... 5,103

113,066

775,166

152

6.86

Över 100

> ....

...... 2,437

157,679

960,764

394

6.09

Brist

1-2

y ... .

......44.181

174,356

267,986

- 6

1.64

2—5

y ... .

...... 84,360

384,009

321,388

- 4

0.84

5-10

y ... .

......18,575

105,761

42,195

- 2 -

0.40

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Den uppfattning, man av dessa tablåer kan bilda sig angående salufria överskottets,

resp. bristkvantitetens betydelse för jordbrukarnas ekonomi, blir i stort

sett densamma enligt alla tre tablåerna. I fråga örn inköpskvantiteten — som

behandlats blott i vad angår de tre lägsta storleksgrupperna — innebär 1 kronas

förhöjningspris en belastning för samtliga områden i grupp 1-—2 och 2—5

har och för några inom grupp 5—10. Belastningen är i genomsnitt föga avsevärd,

för de två huvudgrupperna 4—6 kr. per brukningsdel enligt den nya utredningen.

överskottsområdenas vinst ställer sig däremot mycket olika inom

olika storleksgrupper med en jämn och stark stegring, ju högre upp i storleksordningen

man kommer. För den stora gruppen 5—10 har är vinsten obetydande,

4 kr. per brukningsdel, men närmar sig i den högsta gruppen 400 kr.

enligt centralbyråns tabell. Olikformigheten i vinstfördelningen på storleksgrupperna

framträder vidare väsentligt kraftigare i denna än i tull- och traktatkommitténs

siffror. Den allmänna förskjutning, som inom spannmålsproduktionen

skett, synes alltså ha resulterat i att den relativa fördelen av ett förhöjt

brödsädespris än mer markerat förlagts inom storbrukets rayon. — Den

sidoordnade uträkningen av vinst resp. förlust per person torde icke kräva

annan kommentar än att denna siffra enligt alla tre tablåerna når sitt maximum

inom gruppen 30—50 har, med drygt 7 kr. per person enligt centralbyråns material;

därovan sjunker den, liksom ock nedåt, och ligger för gruppen 5—10 har

under 1 krona.

Redan av denna allmänna översikt framgår, att för ett mycket stort antal av

de jordbrukare, som lia spannmål till avsalu, fördelen av ett förhöjt pris framstår

som relativt ringa. Då emellertid förhållandena kunna väntas vara rätt

olika inom olika naturliga områden, har centralbyrån även sammanställt de

enskilda områdena efter vinstklasser till vinnande av en mera ingående belysning

av den ekonomiska betydelse det salufria överskottet har inom olika storleksgrupper.

Häröver meddelas omstående tablå: (Jämför motstående sida.)

Av tablån framgår bl. a. följande:

Inom grupp 5—10 har äro blott vinstklassema upp till 15 kr. företrädda,

flertalet brukningsdelar äro redovisade i den lägsta, under 5 kr.; inom grupp

10—20 har komma över hälften på klasserna under 15 kr. och en ringa del nå

Över 30 kr.; intet område kommer i genomsnitt över 50 kr.; inom grupp 20—

30 har finnes vinst uppemot 100 kr. representerad, bortåt en tredjedel når över

50 kr.; inom grupp 30—50 har ligger däremot ett starkt flertal över denna

gräns, intet område kommer upp till 200 kr.; inom grupp 50—100 har överväga

brukningsdelar med över 100 kr. vinst, och inom gruppen över 100 har

ligger flertalet över 200 kr.; endast denna grupp är företrädd av vinster överstigande

500 kr.

Summakolumnen utvisar, att vinst understigande 30 kr. är företrädd av

106,826 brukningsdelar, 75.3 % av hela antalet för överskottsområdena redovisade.

Mer än hälften (82,879) ligga under siffran 15 kr.

I fråga örn befolkningen uti överskottsområdena utvisar tablån, att områdena

med genomsnittlig vinst under 30 kr. innesluta 649,402 eller 55.6 % av

hela överskottsbefolkningen. Av befolkningen i återstående områden (vinst

över 30 kr.) tillhör flertalet, 267,450, de två högsta storleksgrupperna. Det

medelstora och större bondebruket, grupperna 10—20, 20—30 samt 30—50

har, representeras i vinstklasserna över 30 kr. av inalles 248,810 personer,

bland vilka till grupp 10—20 har höra 41,464.

Sammanfattningsvis må anföras, att för över hälften av överskottsområdenas

befolkning och tre fjärdedelar av deras brukningsdelar den genomsnittliga

vinsten av 1 kronas prisförhöjning skulle stanna under 30 kr. per brukningsdel.

I förhållande till jordbruksföretagens hela ekonomi torde ett dylikt be
-

s. 247 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 247

a) Fördelningen av brukningsdelarna inom områden med överskott av brödsäd efter

vinstens storlek vid 1 kronas förhöjning i brödsädespriset per 100 kg.

Vinst per

5—10

10—20

20-30

30-50

50—100

över 100

Summa

brukningsdel

har

har

har

har

har

har

— 5 kr.

. . . . 39.167

3,036

—

—

—

—

42,203

5— 10 »

. . . . 11,484

10,193

288

—

—

—

21,965

10— 15 »

. . . . 4,069

14,272

370

—

—

—

18,711

15— 20 >

_

9.508

1,114

89

—

—

10,711

20— 30 >

_

8,942

3,536

653

85

20

13,236

30— 40 >

_

2,494

4,248

350

36

—

7,128

40 - 50 >

_

4,108

1,982

1,338

—

13

7,441

50— 75 .

_

_

2,811

3,728

215

—

6,754

75—100 >

_

_

2,088

1,436

1,022

22

4,568

100—150 •

.

_

—

1,763

2,083

116

3,962

150—200 >

_

_

1,250

256

176

1,682

200—300 >

_

_

—

—

1,274

963

2,237

300—500 »

_

_

—

—

132

290

422

över 500 >

... -

—

—

—

—

837

837

Summa 54,720

52,553

16,437

10,607

5,103

2,437

141,857

b) Fördelningen av jordbruksbefolkningen inom områden med överskott av brödsäd

efter vinstens storlek vid 1 kronas förhöjning i brödsädespriset per 100 kg.

— 5 kr.

5—10

har

. . . 212,383

10-20

har

20,155

5- 10

>

. . . 59,385

64,989

10- 15

>

. . . 19,857

96,527

15— 20

»

—

58,264

20— 30

>

—

59,886

30— 40

>

—

16,287

40— 50

>

—

25,177

50- 75

>

... -

—

75—100

>

... -

—

100—150

>

... -

—

150-200

1

... —

—

200-300

»

... -

—

300—500

>

... -

—

över 500

>

—

—

Summa 291,025 341,285

20-30

30—50

50—100

över 1(

har

har

har

har

2,792

_

■-

3,262

—

—

—

10,036

1,053

—

—

28,541

8,977

2,050

1,245

36,210

3,951

922

—

16,136

13,515

—

892

25,200

39,674

4,927

—

16,929

20,425

21,773

1,403

_

22,075

47,255

6,513

_

13,231

5,211

12,471

_

_

27,981

58,749

_

_

2,947

20,478

—

—

—

55,928

139,106

122,901

113,066

157,679

Summa

232,538

127,166

119,646

69,353

100,699

57,370

55,720

69,801

60,530

75,843

30,913

86,730

23,425

55,928

1,165,662

lopp få anses spela en underordnad roll. Då härtill lägges vad förut frarnkommit

angående brödspannxnålsskörd och salufritt överskott i allmänhet och

särskilt angående den del av det svenska jordbruket, som överhuvud ej har något

saluöverskott av brödsäd, synes det material, centralbyrån haft till förfogande,

angiva, att spannmålsodlingen i avsevärd utsträckning nått fram till

eller närmat sig självförsörjning i södra och mellersta Sverige, även inom

mindre jordbruk, att mer än hälften av landets jordbruk dock ej torde vara

fullt självförsörjande i fråga örn brödsäd, saint att inom den brödsädesförsäljande

jordbruksgruppen denna försäljning synes vara för flertalet jordbruk av

ringa eller i vart fall relativt underordnad ekonomisk betydelse.

Statistiska centralbyrån tillåter sig slutligen framhålla, att vad vid detta

ärendes beredning framkommit angående bristfälligheten i vissa hänseenden

uti till buds stående källor, är ägnat att starkt belysa angelägenheten av fördjupad

och mer individualiserad kännedom örn jordbrukets produktions- och

konsumtionsförhållanden.

Stockholm den 10 april 1930.

RICKARD SANDLER.

Otto Grönlund.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bilaga 1.

Brukningsdelarnas antal inom olika storleksgrnpper.

Storleksgrnpper av

brukningsdelar med

åker örn

Södra och mellersta Sveriges

Norrland

Hela riket

slättbygder

skogsbygder

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

År 1919.

0.26—1 hektar.....

22,709

12.6

20,323

12.5

13,200

15.1

56,232

13.1

1—2 » .....

21,882

12.2

25,993

16.1

16,681

19.1

64,556

15.1

2-5 > .....

34,971

19.5

51,720

32.0

29,256

33.5

115,947

27.0

5-10 » .....

34,677

19.3

38,469

23.8

19,711

22.5

92,857

21.7

10— 20 » .....

35,864

20.0

18,302

11.3

7,541

8.6

61,707

14.4

20— 30 • .....

13,631

7.6

3,688

2.3

750

0.9

18,069

4.2

30- 50 > .....

9,317

5.2

1,953

1.2

189

0.2

11,459

2.7

50-100 » .....

4,299

2.4

966

0.6

90

0.1

5,355

1.2

över 100 > .....

2,161

1.2

382

0.2

33

O.o

2,576

0.6

Summa

179,511

lOO.o

161,796

100.0

87,451

lOO.o

428,758

1OO.0

År 1927.

0.26—1 hektar.....

19,521

11.4

20,768

13.1

15,833

16.2

56,122

13.1

1-2 » .....

19,057

11.2

25,124

15.8

19,454

20.0

63,635

14.9

2—5 > .....

32,342

19.0

52,018

32.7

33,318

34.2

117,678

27.6

5-10 > .....

35,324

20.7

37,971

23.9

21,238

21.8

94,533

22.1

10— 20 > .....

36,075

21.1

16,774

10.5

6,744

6.9

59,593

14.0

20- 30 > .....

13,226

7.7

3,261

2.1

627

0.6

17,114

4.0

30— 50 > .....

8,828

5.2

1,810

1.1

175

0.2

10,813

2.5

50-100 ......

4,196

2.5

928

0.6

71

0.1

5,195

1.2

över 100 > .....

2,095

1.2

349

0.2

25

0.0

2,469

0.6

Summa

170,664

100.0

159,003

100.0

97,485

lOO.o

427,152

100.0

s. 249 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

249

Bilaga 2.

Arealen av vete och råg samt hela åkerarealen inom olika storleksgrupper

av brukningsdelar.

Storleksgrupper

(med hektar åker)

Är 19 19

Åker

Vete

Råg

Vete och råg

Areal

Areal

%

Areal

%

Areal

%

Södra o. mellersta Sveriges

slättbygder

0.26—1 hektar..........

14,918

276

1.8

1,775

11.9

2,051

13.7

1—2 > ..........

34.309

837

2.4

4,291

12.5

5,131

14.9

2-5 » ..........

121,618

3,862

3.2

15,147

12.5

19,009

15.7

5-10 » ..........

260,590

9,865

3.8

30,508

11.7

40,373

15.5

10- 20 > ..........

519,596

21,922

4.2

57,696

11.1

79,618

15.3

20— 30 » ..........

335,669

16,735

5.0

35,113

10.5

51,848

15.5

30— 50 » ..........

357,266

19,433

5.4

36,144

10.1

55,577

15.5

50—100 » ..........

294,384

16,245

5.6

27,427

9.3

43,672

14.9

över 100 > ..........

375,515

23,167

6.1

31,604

8.4

54,771

14.5

Summa

2,313,865

112,342

4.9

239,708

10.4

352,050

15.3

Södra o. mellersta Sveriges

skogsbygder

0.26—1 hektar..........

13,921

206

1.4

1,434

10.3

1,640

11.7

1-2 > ..........

40,420

817

2.0

5,075

12.6

5,892

14.6

2—5 » ..........

178,518

4,649

2.6

23,659

13.2

28,308

15.8

5—10 > ..........

276,066

7,462

2.7

35,588

12.9

43,050

15.6

10— 20 » ..........

251,706

6,657

2.6

30,029

12.0

36,686

14.6

20— 30 » ..........

89,533

2,325

2.6

9,816

11.0

12,141

13.6

30- 50 » ..........

74,368

2,013

2.7

7,788

10.4

9,801

13.1

50—100 > ..........

65,164

1,823

2.8

6,591

10.1

8,414

12.9

över 100 > ..........

61,188

1,961

3.2

5,816

9.5

7,777

12.7

Summa

1,050,884

27,913

2.7

125,796

12.0

153,709

14.7

Norrland

0.26—1 hektar..........

9,308

4

0.0

62

0.7

66

0.7

1—2 » ..........

26,261

8

0.0

214

0.8

222

0.8

2—5 » ..........

101,357

58

0.0

1,216

1.2

1,274

1.2

5—10 > ..........

143,258

169

0.1

2,286

1.6

2,455

1.7

10— 20 > ..........

100,800

252

0.3

1,878

1.9

2,130

2.2

20— 30 > ..........

17,963

73

0.4

398

2.2

471

2.6

30— 50 » ..........

7,075

22

0.4

180

2.5

202

2.9

50-100 >

6,272

21

0.3

235

3.8

256

4.1

över 100 > ..........

4,781

41

0.9

196

4.1

237

5.0

Summa

417,075

648

0.1

6,665

1.6

7,313

1.7

Hela riket

0.26—1 hektar ..........

38,147

486

1.8

3,271

8.6

3,757

9.9

1—2 » ..........

100,990

1,662

1.6

9,583

9.5

11,245

11.1

2—5 » ..........

401,493

8,569

2.2

40,022

10.0

48,591

12.2

5-10 » ..........

679,914

17,496

2.6

68,382

10.1

85,878

12.7

10— 20 > ..........

872,102

28,831

3.S

89,603

10.2

118,434

13.6

20 30 » ..........

443,165

19,133

4.3

45,327

10.2

64,460

14.6

30- 50 »

438,709

21,468

4.9

44,112

10.1

65,580

15.0

50—100 > ..........

365,820

18,089

4.9

34,253

9.4

52,342

14.3

över 100 > ..........

441,484

25,169

5.7

37,616

8.5

62,785

14.2

Summa

8,781,824

140,903

3.7

372,169

9.9

513,072

13.6

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Å r

19 2 7

Storleksgr upper

(med hektar åker)

Åker

Vete

Råg

Vete och råg

Areal

Areal

*

Areal

%

Areal

2

Södra o. mellersta Sveriges

slättbygder

0.26—1 hektar..........

13,981

257

1.9

1,093

7.8

1,350

9.7

1-2 » ..........

31,367

852

2.7

2,838

9.1

3,690

11.8

2—5 » ..........

117,995

4,701

4.0

11,919

10.1

16,620

14.1

5-10 » ..........

271,488

14,286

5.2

26,323

9.7

40,609

14.9

10— 20 • ..........

526,779

35,356

6.7

46,420

8.8

81,776

15.5

20— 30 > ..........

328,384

27.908

8.5

25,788

7.9

53,696

16.4

30— 50 > ..........

337,608

33,818

10.0

23,434

6.9

57,252

16.9

50—100 » ..........

285,532

31,809

11.1

17,284

6.1

49,093

17.2

över 100 » ..........

339,133

42,922

12.7

18,232

5.4

61,154

18.1

Summa

2,252,267

191,909

8.5

173,331

7.7

365,240

16.2

Södra o. mellersta Sveriges

skogsbygder

0.26—1 hektar..........

15,066

137

0.9

977

6.5

1,114

7.4

1—2 » ..........

41,672

528

1.2

3,800

9.2

4,328

10.4

2—5 » ..........

187,292

3,804

2.1

20,546

11.0

24,350

13.1

5—10 » ..........

279,245

234,339

7,728

2.7

30,222

10.8

37,950

13.5

10— 20 » ..........

8,004

3.4

23,114

9.9

31,118

13.3

20— 30 » ..........

79,768

3,300

4.1

7,073

8.8

10,373

12.9

30— 50 > ..........

69,295

3,454

5.0

5,623

8.1

9,077

13.1

50—100 > ..........

62,874

3.940

6.2

4,609

7.3

8,549

13.5

över 100 » ..........

51,028

3,545

6.9

3,588

7.0

7,133

13.9

Summa

1,020,579

34,440

3.4

99,552

9.7

133,992

13.1

Norrland

0.26—1 hektar..........

11,974

2

0.0

13

0.1

15

0.1

1—2 » ..........

32,493

5

0.0

57

0.2

62

0.2

2-5 » ..........

118,413

21

O.o

443

0.4

464

0.4

5—10 » ..........

154,013

107

O.o

1,046

0.7

1,153

0.7

10- 20 > ..........

90,569

190

0.2

1,023

1.1

1,213

1.3

20— 30 » ..........

14,841

49

0.3

208

1.5

257

1.8

30— 50 > ..........

6,499

28

0.4

73

1.2

101

1.6

50—100 » ..........

5,158

18

0.4

101

1.9

119

2.3

över 100 > ..........

3,171

26

0.8

36

1.1

62

1.9

Samma

437,131

446

0.1

3,000

0.7

3,446

0.8

Hela riket

0.26—1 hektar..........

41,021

396

1.0

2,083

5.1

2,479

6.1

1—2 > ..........

105,532

1,385

1.3

6,695

6.4

8,080

7.7

2—5 » ..........

423,700

8,526

2.0

32,908

7.8

41,434

9.8

5-10 > ..........

704,746

22,121

3.1

57,591

8.2

79,712

11.3

10— 20 » ..........

851,687

43,550

5.1

70,557

8.3

114,107

13.4

20— 30 » .........

422,993

31,257

7.4

33,069

7.8

64,326

15.2

30— 50 » ..........

413,402

37,300

9.0

29,130

7.0

66,430

16.0

50—100 » ..........

353,564

35,767

10.1

21,994

6.2

57,761

16.3

över 100 » ..........

393,332

46,493

11.8

21,856

5.6

68,349

17.4

Summa

3,709,977

226.795

6.1

275,883

7.4

502,678

13 5

s. 251 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

251

Bilaga 3.

Nettoskörd, förbrukning samt överskott eller brist av vete och råg vid brukningsdelar

av olika storlek.

Brukningsdelar med — — hektar åker

Samtliga

1—2

2-5

5—10

10—20

20-30

30—50

50—100

över 100

1 o. 2. Stockholms stad

och län.

Antal brukningsdelar .

1,278

2,103

2,104

2,291

732

542

409

217

9,676

Antal personer ....

4,894

9,347

11,680

15,659

6,628

6,995

11,036

13,990

80,229

Nettoskörd1.....

Dt.

1,177

9,411

27,259

62,506

39,648

48,805

75,584

92,085

356,475

Förbrukning till männi-

skoföda ......

»

9,788

18,694

23,360

31,318

13,256

13,990

22,072

27,980

160,458

Förbrukning till krea-

tursföda......

>

137

1,078

3,086

7,023

4,420

5,421

8,357

10,157

39,679

Summa förbrukning . .

>

9,925

19,772

26,446

38,341

17,676

19,411

30,429

38,137

200,137

Överskott eller brist .

>

b. 8,748

b. 10,361

ö. 813

ö. 24,165

ö. 21,972

ö. 29,394

ö. 45,155

ö. 53,948

ö. 156,338

B. Uppsala län.

Antal brukningsdelar .

879

1,191

1,349

2,066

978

740

348

181

7,732

Antal personer . . .

3,403

5,189

7,527

13,312

8,183

7,592

6,624

11,479

63,309

Nettoskörd1.....

i)t.

447

3,874

15,593

56,930

54,089

70,664

63,165

83,271

348,033

Förbrukning till männi-

skoföda......

>

6,806

10,378

15,054

26,624

16,366

15,184

13,248

22,958

126,618

Förbrukning till krea-

tursföda......

»

51

437

1,752

6,346

6,017

7,846

7,021

9,231

38,701

Summa förbrukning . .

>

6,857

10,815

16,806

32,970

22,383

23,030

20,269

32,189

165,319

Överskott eller brist .

>

b. 6,410

b. 6,941

b. 1,213

ö. 23,960

ö. 31,706

ö. 47,634

ö. 42,896

ö. 51,082

ö. 182,714

4. Södermanlands län.

Antal brukningsdelar .

895

1,961

2,499

2,316

765

594

420

290

9,740

Antal personer ....

3,248

8,270

13,111

15,868

6,747

7,543

10,301

20,478

85,566

Nettoskörd1.....

Dt.

1,638

14,291

45,651

91,865

54,897

68,752

90,065

154,103

521,262

Förbrukning till männi-

skoföda......

>

6,496

16,540

26,222

31,736

13,494

15,086

20,602

40,956

171,132

Förbrukning till krea-

tursföda......

>

185

1,61C

5,092

10,142

6,032

7,549

9,886

16,839

57,335

Summa förbrukning . .

*

6,681

18,150

31,314

41,878

19,526

22,635

30,488

57,795

228,467

Överskott eller brist .

>

b. 5,043

b. 3,859

ö. 14,337

ö. 49,987

ö. 35,371

ö. 46,117

ö. 59,577

ö. 96,308

ö. 292,795

5. Östergötlands län.

a) Norra skogsbygden.

Antal brukningsdelar .

276

680

611

505

142

105

73

35

2,427

Antal personer . . . .

1,088

3,400

3.747

3,553

1,339

1,659

2,205

1,991

18,982

Nettoskörd1.....

Dt.

569

4,833

10,740

19,305

9,158

12,207

15,654

16,210

88,676

Förbrukning till männi-

Bkoföda......

2,176

6,80C

7,494

7,106

2,678

3,318

4,41C

3,982

37,964

Förbrukning till krea-

tursföda......

>

61

551

1,211

2,145

1,016

1,342

1,714

1,767

9,812

Summa förbrukning . .

»

2,245

7,351

8,705

9,251

3,694

4,660

6,124

5,749

47,776

Överskott eller brist .

>

b. 1,671

b. 2,518

ö. 2,035

ö. 10,054

ö. 5,464

ö. 7,547

ö. 9,53(

ö. 10,461

ö. 40,900

Skörd mod avdrag för utsäde.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Nettoskörd och förbrukning m. m. ar vete och råg.

Brukningsdelar med--

hektar åker

Samtliga

1—2

2—5

5-10

10—20

20—30

30—50

50—100

över 100

6) Östgötaslätten.

Antal brukningsdelar . . .

833

1,250

1,135

1,540

818

809

528

231

7,144

Antal personer......

3,185

5,655

6,193

10,813

7,728

10,262

12,500

15,124

71,460

Nettoskörd1.....Dt.

2,595

9,82£

24,721

80,829

79,769

134,682

166,043

187,924

686,386

Förbrukning till männi-

skoföda...... j

6,370

11,310

12,386

21,626

15,456

20,524

25,000

30,248

142,920

Förbrukning till krea-

tursföda...... >

294

1,111

2,752

8,905

8,751

14,719

18,115

20,403

75,050

Summa förbrukning . . >

6,664

12,421

15,138

30,531

24,207

35,243

43,115

50,651

217,970

Överskott eller brist . >

b. 4,069

b. 2,598

ö. 9,583

ö. 50,298

ö. 55,562

ö. 99,439

0.122,928

0.137,273

ö. 468,416

c) Södra skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

673

1,501

1,328

1,060

296

191

109

28

5,186

Antal personer......

2,875

7,092

8,200

8,384

3,012

3,087

2,995

1,684

37,329

Nettoskörd1.....Dt.

1,475

10,123

23,348

38,758

20,252

21,763

23,353

12,385

151,457

Förbrukning till männi-

skoföda......>

5,750

14,184

16,400

16,768

6,024

6,174

5,990

3,368

74,658

Förbrukning till krea-

tursföda......>

178

1,183

2,660

4,347

2,255

2,406

2,568

1,359

16,956

Summa förbrukning . . >

5,928

15,367

19,060

21,115

8,279

8,580

8,558

4,727

91,614

Överskott eller brist . >

b. 4,453

b. 5,244

ö. 4,288

ö. 17,643

ö. 11,973

ö. 13,183

ö. 14,795

ö. 7,658

ö. 59,843

6. Jönköpings län.

Antal brukningsdelar . . .

2,094

7,095

5,540

2,264

421

224

107

27

17,772

Antal personer......

8,596

34,508

32,294

15,678

3,988

3,285

3,188

1,649

103,186

Nettoskörd1.....Dt.

4,508

42,941

70,475

55,488

17,872

14,672

16,382

9,362

231,700

Förbrukning till männi-

skoföda......»

17,192

69,016

64,588

31,356

7,976

6,570

6,376

3,298

206,372

Förbrukning till krea-

tursföda......>

546

5,098

8,224

6,354

2,035

1,658

1,829

1,038

26,782

Summa förbrukning . . >

17,738

74,114

72,812

37,710

10,011

8,228

8,205

4,336

233,154

Överskott eller brist . >

b. 13,230

b. 31,173

b. 2,337

ö. 17,778

ö. 7,861

ö. 6,444

ö. 8,177

ö. 5,026

b. 1,454

7. Kronobergs län.

Antal brukningsdelar . . .

2,760

6,730

4,852

1,257

183

100

42

15

15,939

Antal personer......

11,388

33,083

28,835

9,293

1,903

1,416

917

927

87,762

Nettoskörd1.....Dt.

8,587

53,651

77,180

32,127

7,910

6,482

6,182

5,931

198,050

Förbrukning till männi-

skoföda ...... >

22,776

66,166

57,670

18,586

3,806

2,832

1,834

1,854

175,524

Förbrukning till krea-

tursföda...... >

999

6,145

8,710

3,614

883

726

683

650

22,410

Summa förbrukning . . >

23,775

72,311

66,380

22,200

4,689

3,558

2,517

2,504

197,934

Överskott eller brist . >

b. 15,188

b. 18,660

ö. 10,800

ö. 9,927

ö. 3,221

ö. 2,924

ö. 3,665

ö. 3,427

ö. 116

8. Kalmar län.

o) Slättbyqden i Norra och

Södra Möre härader.

Antal brukningsdelar . . .

158

246

194

341

204

178

63

43

1,427

Antal personer......

612

1,094

1,101

2,364

1,891

2,288

1,494

3,002

13,846

Nettoskörd1.....Dt.

570

2,065

3,422

16,148

18,784

21,915

21,740

42,474

127,118

Förbrukning till männi-

skoföda......»

1,224

2,188

2,202

4,728

3,782

4,576

2,988

6,004

27,692

Förbrukning till krea-

tursföda......>

67

243

404

1,843

2,115

2,516

2,392

4,618

14,198

Summa förbrukning . . >

1,291

2,431

2,606

6,571

5,897

7,092

5,380

10,622

41 £90

Överskott eller brist . >

b. 721

b. 366

ö. 816

ö. 9,577

ö. 12,887

ö. 14,823

ö. 16,360

ö. 31,852

ö. 85,228

Skörd med avdrag för utsäde.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

253

Nettoskörd och förbrukning m. in. av vete och råg.

Brukningsdelar med--hektar åker

1—2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 över 100

Samtliga

b) Öland.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi
skoföda

...... »

Förbrukning till krea
tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

c) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi
skoföda.

.....>

Förbrukning till krea
tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

9. Gotlands län.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi
skoföda.

.....>

Förbrukning till krea
tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . »

10. Blekinge län.

a) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1 ..... Dt.

Förbrukning till männi
skoföda.

.....>

Förbrukning tiil krea
tnrsföda.

.....>

Summa förbrukning . . i

Överskott eller brist . »

b) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1 . . . . Dt.

Förbrukning till männi
skoföda

...... i

Förbrukning till krea
tursföda.

.....>

Summa förbrukning . »

Överskott eller brist . >

316

1,113

1,002

564

2,150

4,659

661

3,142

15,393

2,226

4,300

6,284

125

2,351

b. 1,349

563

4,863

b. 204

1,812

8,096

ö. 7,297

996

4,258

2,860

2,986

15,036

25,616

3,792

23,594

65,904

8,516

30,072

47,188

350

8,866

b. 6,006

3,042

33,114

b. 7,498

7,734

54,922

ö. 10,982

859

3,222

2,435

1,604

6,939

12,026

1,519

7,801

27,951

6,444

13,878

15,602

292

6,736

b. 4,301

1,425

15,303

b. 3,277

3,261

18,863

ö. 9,088

897

3,838

3,326

1,517

7,344

11,558

1,104

6,242

19,887

7,676

14,688

12,484

405

8,081

b. 4,755

1,409

16,097

b. 4,539

2,353

14,837

ö. 5,050

762

3,324

2,911

960

4,619

8,334

782

4,801

17,350

6,648

9,238

9,602

355

7,003

b. 4,092

1,000

10,238

b. 1,904

2,023

11,625

ö. 5,725

954

5,474

46,109

335

2.562

31''242

143

1,467

23,520

10,948

5,124

2,934

5,298

16,246

ö. 29,863

3,521

8,645

ö. 22,597

2,612

5,546

ö. 17,974

2,255

17,760

69,728

493

5,038

28,431

322

4,845

29,617

35,520

10,076

9,690

8,089

43,609

ö. 26,119

3,242

13,318

ö. 15,113

3,355

13,045

ö. 16,572

1,589

9,875

62,838

623

5,074

46,440

370

3,774

43,516

19,750

10,148

7,548

7,211

26,961

ö. 35,877

5,236

15,384

ö. 31,056

4,843

12,391

ö. 31,125

530

3,935

17,871

83

1,069

5,477

25

472

3,162

7,870

2,138

944

2,089

9,959

ö. 7,912

624

2,762

ö. 2,715

354

1,298

ö. 1,864

711

6,370

38,403

219

2,964

21,816

118

2,546

20,812

12,740

5,928

5,092

4,347

17,087

ö. 21,316

2,448

8,376

ö. 13,440

2,295

7,387

ö. 13,425

31

534

10,494

9

530

7,132

3,013

16,972

139,551

1,068

1,060

33,944

1,156

2,224

ö. 8,270

791

1,851

ö. 5,281

15,878

49,822

ö. 89,729

190

5,085

34,814

60

3,871

24,393

11,094

79,487

281,363

10,170

7,742

158,974

3,894

14,064

ö. 20,750

2,718

10,460

ö. 13,933

32,424

191,398

ö. 89,965

93

1,621

23,107

18

1,037

14,587

6,675

39,343

232,900

3,242

2,074

78,686

2,530

5,772

ö. 17,335

1,596

3,670

ö. 10,917

26,394

105,080

ö. 127,820

8

233

1,944

4

431

1,670

4,168

23,564

64,895

466

862

47,128

218

684

ö. 1,260

189

1,051

ö. 619

7,641

54,769

ö. 10,126

51

1,934

16,294

14

1,414

12,604

3,617

27,972

138,524

3,868

2,828

55,944

1,793

5,661

ö. 10,633

1,370

4,198

ö. 8,40b

15,631

71,575

ö. 66,949

1 Skörd med avdrag för utsäde.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Nettoskörd och förbrukning m. m. ar vete och råg.

Brukningsdelar med — — hektar åker

1—2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 över 100

Samtliga

11. Kristianstads län.

a) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi
skoföda.

.....>

Förbrukning till krea
tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

b) Mellanbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1......Dt.

Förbrukning till männi
skoföda.

.....>

Förbrukning till krca
tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

c) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi
skotöda.

.....>

Förbrukning till krea
tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

12. Malmöhus län.

a) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi
skoföda

...... >

Förbrukning till krea
tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

b) Mellanbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi
skoföda

...... >

Förbrukning till krea
tursföda.

..... >

Summa förbrukning . . »

Överskott eller brist . >

1,097

4,134

2,783

3,022

13,137

17,473

2,637

14,058

32,375

8,268

26,274

28,116

328

8,596

b. 5,813

2,037

28,311

b. 10,838

3,718

31,834

ö. 541

741

2,715

2,492

1,566

6,653

12,394

2,005

9,878

37,123

5,430

13,306

19,756

292

5,722

b. 3,230

1,448

14,754

b. 2,360

4,271

24,027

ö. 13,096

712

2,603

2,936

1,074

4,455

8,947

1,252

6,262

29,488

5,206

8,910

12,524

328

5.534

b. 2,598

1,017

9,927

b. 980

3,280

15,804

ö. 13,684

244

809

333

647

2,537

3,326

746

3,470

8,245

1,618

5,074

6,940

39

1,657

b. 1,324

385

5,459

b. 2,133

947

7,887

ö. 358

607

1,961

1,433

1,253

4,699

8,550

1,505

6,683

24,468

3,922

9,398

13,366

165

4,087

b. 2,654

980

10,378

b. 1,828

2,777

16,143

ö. 8,325

1,265

8,139

34,903

199

1,680

10,398

79

950

7,382

16,278

3,360

1,900

3,925

20,203

ö. 14,700

1,159

4,519

ö. 5,879

818

2,718

ö. 4,664

1,765

10,963

75,640

536

4,627

44,226

319

3,736

43,211

21,926

9,254

7,472

8,510

30,436

ö. 45,204

4,952

14,206

ö. 30,020

4,833

12,305

ö. 30,906

1,464

9,486

89,312

563

4,930

65,476

317

3,860

62,033

18,972

9,860

7,720

9,747

28,719

ö. 60,593

7,126

16,986

ö. 48,490

6,720

14.440

ö. 471593

572

3,382

13,121

161

1,182

7,573

73

781

6,398

6,764

2,364

1,562

1,490

8,254

ö. 4,867

850

3,214

ö. 4,359

713

2,275

ö. 4,123

1,414

7,759

47,482

460

3,258

31,189

289

2,499

30,861

15,518

6,516

4,998

5,355

20.873

ö. 26,609

3,508

10,024

ö. 21,165

3,474

8,472

ö. 22,389

12

226

1,903

13

932

4,719

8,324

43,256

111,936

452

1,864

86,512

212

664

ö. 1,239

529

2,393

ö. 2,326

12,726

99,238

ö. 12,698

130

2,862

32,421

50

3,095

36,391

7,112

44,529

283,898

5,724

6,190

89,058

3,608

9,332

ö. 23,089

3,986

10,176

ö. 26,215

31,900

120,958

ö. 162,940

132

2,947

52,094

69

4,568

74,902

5,583

39,111

385,188

5,894

9,136

78,222

5,641

11,535

ö. 40,559

8,072

17,208

ö. 57,694

41,931

120,153

ö. 265,035

25

362

3,687

10

577

3,910

2,478

13,100

46,593

724

1,154

26,200

412

1,136

ö. 2,551

430

1,584

ö. 2,326

5,266

31,466

ö. 15,127

113

1,712

20,485

84

5,115

69,715

5,725

33,686

234,183

3,424

10,230

67,372

2,312

5,736

ö. 14,749

7,637

17,867

ö. 51,848

26,208

93,580

ö. 140,603

1 Skörd med avdrag för utsäde.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2

255

Nettoskörd och förbrukning lii. m. ar yete och råg.

Brukningsdelar med — — hektar åker

Samtliga

1—2

2—5

5—10

10-20

20—30

30—50

50—100

över 100

c) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

2,010

1,973

2,156

2,644

1,525

1,250

485

243

12,286

Antal personer......

6,977

7,955

10,453

15,691

11,999

13,231

9,223

17,140

92,669

Nettoskörd1.....Dt.

6,210

17,315

58,402

175,171

198,622

263,823

180,409

243,457

1,143,409

Förbrukning till männi-

skoföda.....»

13,954

15,910

20,906

31,382

23,998

26,462

18,446

34,280

185,338

Förbrukning till kres-

tursföda......>

698

1,945

6,463

19,158

21,551

28,585

19,583

26,430

124,413

Summa förbrukning . . i

14,652

17,855

27,369

50,540

45,549

55,047

38,029

60,710

309,751

Överskott eller brist. . >

b. 8,442

b. 540

ö. 31,033

0.124,631

0.153,073

0.208,776

0.142,380

0.182,747

ö. 833,658

13. Hallands län.

a) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

716

1,614

2,039

2,220

699

376

116

65

7,845

Antal personer......

2,861

7,181

10,918

14,446

5,428

3,940

2,296

4,157

51,227

Nettoskörd1.....Dt.

1,780

13,916

44,011

103,080

66,333

60,845

34,806

64,044

388,815

Förbrukning till männi-

skoföda......>

5,722

14,362

21,836

28,892

10,856

7,880

4,592

8,314

102,454

Förbrukning till krea-

tursföda ...... >

217

1,611

4,984

11,507

7,317

6,671

3,812

6,959

43,078

Summa förbrukning . . >

5,939

15,973

26,820

40,399

18,173

14,551

8,404

15,273

145,532

Överskott eller brist . »

b. 4,159

b. 2,057

ö. 17,191

ö. 62,681

ö. 48,160

ö. 46,294

ö. 26,402

ö. 48,771

ö. 243,283

b) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

523

1,949

1,507

735

134

56

25

11

4,940

Antal personer......

1,848

8.709

8,205

4,838

1,057

585

495

746

26,483

Nettoskörd].....Dt.

912

10,525

19,300

25,663

9,573

7,214

6,433

11,177

90,797

Förbrukning till männi-

skoföda......>

3,696

17,418

16,410

9,676

2,114

1,170

990

1,492

52,966

Förbrukning till krea-

tursföda......>

114

1,267

2,257

2,900

1,064

793

705

1,213

10,313

Summa förbrukning . . >

3,810

18,685

18,667

12,576

3,178

1,963

1,695

2,705

63,279

Överskott eller brist . >

b. 2,898

b. 8,160

ö. 633

ö. 13,087

ö. 6,395

ö. 5,251

ö. 4,738

ö. 8,472

ö. 27,518

14. Göteborgs ©.Bohuslän.

a) Bergsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

123

400

456

187

9

4

4

—

1,183

Antal personer......

485

1,863

2,426

1,150

64

37

58

—

6,083

Nettoskörd1.....Dt.

487

3,203

7,085

4,985

385

190

459

—

16,794

Förbrukning till männi-

skoföda......>

970

3,726

4,852

2,300

128

74

116

—

12,166

Förbrukning till krea-

tursföda......>

57

370

815

571

45

22

54

—

1,934

Summa förbrukning . . >

1,027

4,096

5,667

2,871

173

96

170

—

14,100

Överskott eller brist . >

b. 540

b. 893

ö. 1,418

ö. 2.114

ö. 212

ö. 94

ö. 289

—

ö. 2,694

b) Kustlandet.

Antal brukningsdelar . . .

2,443

4,055

3,568

1,664

261

112

51

11

12,165

Antal personer......

10,455

19,229

19,939

11,442

2,532

1,733

1,564

697

67,591

Nettoskörd1.....Dt.

7,149

31,426

58,000

51,792

14,763

10,552

9,169

4,338

187,189

Förbrukning till männi-

skoföda......>

20,910

38,458

39,878

22,884

5,064

3,466

3,128

1,394

135,182

Förbrukning till krea-

tursföda......>

831

3,572

6,538

5,810

1,649

1,176

1,023

482

21,081

Summa förbrukning . . >

21,741

42,030

46,416

28,694

6.713

4,642

4,151

1,876

156,263

Överskott eller brist . >

b. 14,592

b. 10,604

ö. 11,584

ö. 23,098

ö. 8,050

ö. 5,910

ö. 5,018

ö. 2,462

ö. 30,926

1 Skörd med avdrag för utsäde.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Nettoskörd oell förbrukning m. m. ay vete och råg.

Brukningsdelar med--hektar åker

Samtliga

1—2

2-5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

över 100

15. Älvsborgs län.

a) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

1,153

2,218

2,601

2,219

546

264

94

32

9,127

Antal personer......

4,546

9,278

12,749

13,373

4,052

2,451

1,602

1,481

49,532

Nettoskörd1.....Dt.

2,622

14,056

39,669

64,778

27,224

19,236

13,062

12,124

192,771

Förbrukning till männi-

skoföda......»

9,092

18,556

25,498

26,746

8,104

4,902

3,204

2,962

99,064

Förbrukning till krea-

tnrsföda .....>

303

1,615

4,496

7,308

3,068

2,173

1,464

1,342

21,769

Summa förbrukning . . »

9,395

20.171

29,994

34,054

11,172

7,075

4,668

4,304

120,833

Överskott eller brist . »

b. 6,773

b. 6,115

ö. 9,675

ö. 30,724

ö. 16.052

ö. 12,161

ö. 8,394

ö. 7,820

ö. 71,938

b) Dalslands bergsbygd.

Antal brukningsdelar . . .

820

1,989

1,355

509

75

49

16

4

4,817

Antal personer......

3,142

8,814

6,665

2,832

503

510

330

170

22,966

Nettoskörd 1.....Dt.

2,264

12,802

17,084

11,483

3,111

3,025

1,672

853

52.294

Förbrukning till männi-

skoföda......»

6,284

17,628

13,330

5,664

1,006

1,020

660

340

45,932

Förbrukning till krea-

tursföda......>

267

1,482

1,971

1,324

358

349

189

96

6,036

Summa förbrukning . . >

6,551

19,110

15,301

6,988

1,364

1,369

849

436

51,968

Överskott eller brist . >

b. 4,287

b. 6,308

ö. 1,783

ö. 4,495

ö. 1,747

ö. 1,656

ö. 823

ö. 417

ö. 326

c) Södra höglandet.

Antal brukningsdelar . . .

2,738

5,489

3,489

1,212

180

97

48

15

13,268

Antal personer......

11,839

26,531

20,181

8,374

1,623

1,387

1,175

761

71,871

Nettoskörd1.....Dt.

4,514

27,512

37,654

21,689

5,904

5,408

5,417

4,305

112,403

Förbrukning till männi-

skoföda......>

23,678

53,062

40,362

16,748

3,246

2,774

2,350

1,522

143,742

Förbrukning till krea-

tursföda......>

539

3,207

4,332

2,496

677

615

613

477

12,956

Summa förbrukning . . >

24,217

56,269

44,694

19,244

3,923

3,389

2,963

1,999

156,698

Överskott eller brist . >

b. 19,703

b. 28,757

b. 7,040

ö. 2,445

ö. 1,981

ö. 2,019

ö. 2,454

ö. 2,306

b. 44,295

16. Skaraborgs län.

a) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

1,577

3,671

3,830

4,190

1,393

815

360

184

16,020

Antal personer......

5,438

14,692

18,614

24,435

10,321

8,119

6,256

11,172

99,047

Nettoskörd1.....Dt.

4,291

24,508

57,098

135,502

81,513

74,540

61,333

83,727

522,512

Förbrukning till männi-

skoföda ...... >

10,876

29,384

37,228

48,870

20,642

16,238

12,512

22,344

198,094

Förbrukning till krea-

tursföda......>

512

2,900

6,678

15,557

9,275

8,471

6,955

9,452

59,800

Summa förbrukning . . >

11,388

32,284

43,906

64.427

29,917

24,709

19,467

31,796

257,894

Överskott eller brist . >

b. 7,097

b. 7,776

ö. 13,192

ö. 71,075

ö. 51,596

;ö. 49,831

ö. 41,866

ö. 51,931

ö. 264,618

b) Falbygden.

Antal brukningsdelar . . .

123

304

429

511

179

69

27

23

1,665

Antal personer......

393

1,198

1,997

2,917

1,484

744

496

1,448

10,677

Nettoskörd1.....Dt.

197

1.474

5,147

11,204

6,681

4,149

2,965

6,454

38,271

Förbrukning till männi-

skoföda......>

786

2,396

3,994

5,834

2,968

1,488

992

2,896

21,354

Förbrukning till krea-

tursföda......>

24

178

605

1,311

779

481

342

741

4,461

Summa förbrukning . . >

810

2,574

4,599

7,145

3,747

1,969

1,334

3,637

25,815

Överskott eller brist . »

b. 613

b. 1,100

ö. 548

ö. 4,059

ö. 2,934

ö. 2,180

ö. 1,631

ö. 2,817

ö. 12,456

1 Skörd med avdrag för utsäde.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 257

Nettoskörd oell förbrukning m. lii. av vete oell råg.

Brukningsdelar med — — hektar åker

Samtliga

c) Nordöstra höglandet.

1—2

2—5

5-10

10—20

20—30

30—50

50-100

över 100

Antal brukningsdelar . . .

319

739

612

265

56

48

24

10

2,073

Antal personer......

1.197

3,316

2,961

1,640

448

461

453

696

11,172

32,200

Nettoskörd1.....Dt.

700

4,607

8,106

6,672

2,285

3,184

3,867

2,779

Förbrukning till männi- skoföda......>

2,394

6,632

5,922

3,280

896

922

906

1,392

22,344

Förbrukning till krea- tursföda......>

86

546

961

791

272

371

445

316

3,788

Summa förbrukning . . >

2,480

7,178

6,883

4,071

1,168

1,293

1,351

1.708

26,132

Överskott eller brist . >

b . 1,780

b. 2,571

ö. 1,223

ö. 2,601

ö. 1,117

ö. 1,891

ö. 2,516

ö. 1,071

ö. 6,068

d) Sydöstra höglandet.

Antal brukningsdelar . . .

496

1.094

1,299

997

240

146

65

34

4,371

Antal personer......

1,719

4,598

6,641

6,320

1.915

1,689

1,594

2,064

26,540

Nettoskörd1.....Dt.

921

5,755

15,514

22,891

9,901

9,879

7,541

14^086

86,488

Förbrukning till männi- skoföda......»

3,438

9,196

13,282

12,640

3,830

3,378

3,188

4,128

53,080

Förbrukning till krea- tursföda......»

lil

694

1,825

2,659

1,137

1,135

869

1,595

10,025

Summa förbrukning . . >

3,549

9,890

15,107

15,299

4,967

4,513

4.057

5,723

63,105

Överskott eller brist . >

b. 2,628

b. 4,135

ö. 407

ö. 7,592

ö. 4,934

ö. 5,366

ö. 3,484

ö. 8,363

ö. 23,383

17. Värmlands län.

a) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . -. .

805

1,417

1,631

1,444

473

323

171

79

6,343

Antal personer......

3,118

5,679

7,591

7.871

3,430

2,930

3,121

4,199

37,939

Nettoskörd1.....Dt.

1,713

8,116

20,480

30,511

19,559

21,526

21,723

21,275

144,903

Förbrukning till männi- skoföda...... >

6,236

11,358

15,182

15,742

6,860

5,860

6,242

8,398

75,878

Förbrukning till krea- tursföda......»

195

927

2,325

3,508

2,207

2,418

2,425

2,358

16,363

Summa förbrukning . . >

6,431

12,285

17,507

19,250

9,067

8,278

8,667

10,756

92,241

Överskott eller brist . »

b. 4,718

b. 4,169

ö. 2,973

ö. 11,261

ö. 10,492

ö. 13,248

ö. 13,056

ö. 10,519

ö. 52,662

b) Skogs- och bergsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

5,122

7,013

4,341

1,522

226

89

66

20

18,399

Antal personer......

21,474

31,926

23,164

9,692

2.194

1,053

1,591

1,245

92,339

Nettoskörd1.....Dt.

7,356

27,199

40,497

26,977

6,625

4,279

5,735

3,314

121,982

Förbrukning till männi- föda........»

42,948

63,852

46,328

19,384

4,388

2,106

3,182

2,490

184,678

Förbrukning till krea- tursföda......>

863

3,171

4,688

3,114

769

491

658

376

14,130

Summa förbrukning . . >

43,811

67,023

51,016

22,498

5,157

2,597

3,840

2,866

198,808

Överskott eller brist . >

b. 36,455

b. 39,824

b. 10,519

ö. 4,479

ö. 1,468

ö. 1,682

ö. 1,895

ö. 448

b. 76^826

18. Örebro län.

a) Södra skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

295

626

446

292

61

38

19

18

1,795

Antal personer......

1,051

324

2,873

2,404

1,947

527

547

540

1,665

11,554

Nettoskörd1.....Dt.

3,649

6,065

6,981

2,712

2,951

3,159

7,298

33,139

Förbrukning till munn i- skoföda......»

2,102

5,746

4,808

3,894

1,054

1,094

1,080

3,330

23,108

Förbrukning till krea- tursföda......>

38

419

687

798

306

333

350

791

3,722

Summa förbrukning . . >

2,140

6,165

5,495

4,692

1,360

1,427

1,430

4,121

26,830

Överskott elior brist . >

b. 1,816

b. 2,516

ö. 570

ö. 2,289

ö 1,352

ö. 1,524

ö. 1,729

ö. 3,177

ö. 6,309

1 Skörd med avdrag för utsäde.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Nettoskörd och förbrukning m. m. av vete oell råg.

Brukningsdelar med — — hektar åker

Samtliga

1—2

2—5

5—10

10-20

20-30

30-50

50-100

över 100

.b) Slättbygden.

Antal brukningsdelar .

1,021

1,402

1,259

1,604

602

354

174

83

6,499

Antal personer ....

3,499

5,639

6,365

9,295

4,716

3,441

3,698

5,992

42,645

Nettoskörd1.....

Dt.

1,359

6,979

18,277

52,374

36,062

31,404

25,975

30,263

202,693

Förbrukning till männi-

skoföda ......

>

6,998

11,278

12,730

18,590

9,432

6,882

7,396

11,984

85,290

Förbrukning till krea-

tursföda.....

>

156

795

2,051

5,799

3,864

3,472

2,885

3,444

22,466

Summa förbrukning . .

>

7,154

12,073

14,781

24,389

13,296

10,354

10,281

15,428

107,756

Överskott eller brist .

b. 5,795

b. 5,094

ö. 3,496

ö. 27,985

ö. 22,766

ö. 21,050

ö. 15,694

ö. 14,835

ö. 94,937

c) Bergslagen.

Antal brukningsdelar .

1,617

2,140

1,299

749

190

98

55

16

6,164

Antal personer ....

6,344

9,911

7,108

4,814

1,639

1,264

1,274

1,041

33,395

Nettoskörd1.....

Dt.

1,249

7,301

12,504

16,121

6,945

5,694

6,193

5,662

61,669

Förbrukning till männi-

skoföda......

i

12,688

19.822

14,216

9,628

3,278

2,528

2,548

2,082

66,790

Förbrukning till krea-

tursföda......

147

845

1,441

1,840

789

642

700

628

7,032

Summa förbrukning . .

>

12,835

20,667

15,657

11,468

4,067

3,170

3,248

2,710

73,822

Överskott eller brist

»

b. 11,586

b. 13,366

b. 3,153

ö. 4,653

ö. 2,878

ö. 2,524

ö. 2,945

ö. 2,952

b. 12153

19. Västmanlands län.

a) Bergslagen.

Antal brukningsdelar .

227

319

449

302

62

35

19

22

1,435

Antal personer ....

774

1,449

2,499

2,089

598

422

459

1,403

9.693

Nettoskörd1.....

Dt.

99

913

4,173

5,782

1,903

2,124

1,678

5,380

22.052

j Förbrukning till männi-

skoföda......

>

1,548

2,898

4,998

4,178

1,196

844

918

2,806

19,386

Förbrukning till krea-

tursföda......

>

12

107

486

670

220

242

198

608

2,543

Summa förbrukning . .

>

1,560

3,005

5,484

4,848

1,416

1,086

1,116

3,414

21,929

Överskott eller brist .

>

b. 1,461

b. 2,092

b. 1,311

ö. 934

ö. 487

ö. 1,038

ö. 562

ö. 1,966

ö. 123

b) Slättbygden.

Antal brukningsdelar .

526

909

1.258

1,795

1,040

751

364

156

6,799

Antal personer ....

2,009

3,829

6,722

11,757

8,560

8,134

7,143

8.816

56,970

Nettoskörd1.....

Dt.

391

3,544

15,220

48,042

50,395

60,799

55,076

56,414

289,881

Förbrukning till männi-

skoföda......

5

4,018

7,658

13,444

23,514

17,120

16,268

14,286

17,632

113,940

Förbrukning till krea-

tursföda......

T>

45

406

1,728

5,395

5,624

6,765

6,135

6,290

32,388

Summa förbrukning . .

T>

4,063

8,064

15,172

28,909

22,744

23,033

20,421

23,922

146,328

Överskott eller brist .

>

b. 3,672

b. 4,520

ö. 48

ö. 19,133

ö. 27,651

ö. 37,766

ö. 34,655

ö. 32,492

ö. 143,553

20. Kopparbergs län.

a) Slättbygden kring

nedre Dalälven.

Antal brukningsdelar .

643

1,007

1,548

1,333

275

95

36

13

4,950

Antal personer ....

2,553

4.349

8,177

8,295

2,213

1,166

922

892

2S,567

Nettoskörd1.....

Dt.

849

4,674

19,098

32,611

10,315

5,189

3,333

2,681

78,750

Förbrukning till männi-

skoföda......

>

5,106

8,698

16,354

16,590

4,426

2,332

1,844

1,784

57,134

Förbrukning till krea-

tursföda......

*

96

525

2,142

3,646

1,156

582

372

299

8,818

Summa förbrukning . .

>

5,202

9,223

18,496

20,236

5,582

2,914

2,216

2,083

65,952

Överskott eller brist

>

b. 4,353

b. 4,549

ö. 602

ö. 12,375

l 0.4,733

1 0.2,275

ö. 1,117

ö. 598

ö. 12,798

1 Skörd med avdrag för utsäde.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

259

Xettoskörd och förbrukning: m. m. av vete och råg.

Brukningsdelar mec

-- hektar åker

Samtliga^

1—2

2—5

5—10

10-20

20-30

30—50

50—100

över 100

b) Mellanbygden.

Antal brukningsdelar . .

3,807

6,082

2,108

296

50

31

21

7

12,402

Antal personer ....

15,368

29,783

12,988

2,378

606

592

665

396

62,776

Nettoskörd1 .... Dt.

2,002

11,956

10,544

3,227

911

1,224

1,003

450

31,317

Förbrukning till män- niskoföda .... >

30,736

59,566

25,976

4,756

1,212

1,184

1,330

792

125,552

Förbrukning till

kreatursföda ... >

227

1,351

1,190

366

103

138

113

51

3,539

Summa förbrukning >

30,963

60,917

27,166

5,122

1,315

1,322

1,443

843

129,091

Överskott eller brist >

b. 28,961

b. 48,961

b. 16,622

b. 1,895

b. 404

b. 98

b. 440

b. 393

b. 97,774

Summa för södra och

mellersta Sverige.

Antal brukningsdelar

44,181

84,360

73,295

52,849

16,487

10,638

5,124

2,444

289,378

Antal personer.....

174,356

384,009

397,386

343.663

139,712

123,493

113,731

158,075

1,834,425

Nettoskörd1 .... Dt.

91,466

505,325

1,090,501

1,806,899

1,156,369

1,267,689

1,126,419

1,433,849

8,478,517

Förbrukning till män- niskoföda .... >

348,712

768,018

794,772

687,326

279,424

246,986

227,462

316,150

3,668,850

Förbrukning till

kreatursföda ... >

10,740

58,695

124,730

203,308

128,420

140,125

124,231

157,328

947,577

Summa förbrukning >

359,452

826,713

919,502

890,634

407,844

387,111

351,693

473,478

4,616,427

Överskott eller brist »

b.267,986

b.321,388

0.170,999

0.916,265

0.748,525

0.880,578

0.774,726

0.960,371

ö. 3,862,090

1 Skörd med avdrag för utsäde.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bilaga 4 a.

Naturliga områden, där överskott, resp. brist understiger

25 kg. pr person

enligt tull- och traktatkommitténs beräkningar (TT.) och enligt i proposition

108 gjord omräkning för konsumtionssiffran 200 kg. (P.)

T.T.

P.

Kg. pr

person

B.ruk- Per-

nings-

delar soner

Kg. pr

person

Bruk-

nings-

delar

Per-

soner

I.

Gruppen 2—5 har.

Kalmar

län a) Slättbygden .

... —

- -

+ 8

278

1,225

Blekinge

> a) Skogsbygen. .

... —

- -

+ 17

1,731

8,337

b) Slättbygden

... —

- -

- 12

1,098

5,237

Kristianstads

> a) Skogsbygden .

... —

- -

- 12

3,079

13,286

b) Mellanbygden .

... —

- -

+ 22

1,662

1,184

7,033

c) Slättbygden .

... —

- -

+ 5

4,967

Malmöhus

> b) Mellanbygden

... —

- -

- 17

1,271

1,772

4,862

Hallands

» a) Slättbygden .

... —

— —■

+ 14

8,097

Summa

—

—

—

— 12,075

53,044

Varav +

—

—

—

— 6,627

29,659

II.

Gruppen 5—10 har.

Stockholms

län

—

—

—

+ 3

2.112

11,992

Uppsala

>

—

—

—

- 11

1,314

7,378

Ostergötlands

>

a) Norra skogsbygden .

—

—

—

- 0.4

599

3,838

b) Östgötaslätten . . .

+ 3

1,101

6,209

—

—

—

c) Södra skogsbygden .

—

—

—

+ 4

1,218

7,815

Jönköpings

Y

—

—

—

+ 12

5,853

34,020

Kronobergs

>

- 7

5,233

32,110

—

—

—

Kalmar

>

c) Skogsbygden ....

- 3

3.798

23,947

—

—

—

Malmöhus

>

a) Skogsbvgden ....

- 12

654

3,192

—

—

—

Hallands

>

b) Skogsbygden ....

- 2

1,470

8,404

—

—

—

Alvsborgs

>

c) Södra höglandet . .

—

—

—

+ 5

3,796

22,388

Skaraborgs

Y

a) Slättbygden ....

- 2

3,725

18,725

—

—

—

c) Nordöstra höglandet.

- 1

581

2,857

—

—

—

d) Sydöstra höglandet .

—

—

—

- i

1,298

6,756

Värmlands

Y

a) Slättbygden ....

- 9

1,649

7,865

—

—

—

Örebro

>

b) Slättbygden ....

- 24

1,314

6,784

—

—

—

Västmanlands

Y

b) Slättbygden ....

—

—

—

- 16

1,337

7,265

Kopparbergs

>

a) Slättb. kr. n. Dalälven

—

—

—

+ 12

1,490

8,147

Summa

—

19,525

110,093

—

19,017

109,599

Varav +

—

1,101

6,209

—

14,469

84,362

III.

Gruppen 10—20 har.

Älvsborgs

län c) Södra höglandet . .

+ 11

1.499

10,708

—

—

—

Skaraborgs

Y

d) Sydöstra höglandet .

+ 14

1,095

7,090

—

—

—

Örebro

>

c) Bergslagen.....

+ 20

770

5,212

—

—

—

Västmanlands

Y

a) Bergslagen.....

-21

307

2,208

—

—

—

Kopparbergs

Y

b) Mellanbygden . . .

—

—

—

+ 4

306

2,538

Gävleborgs

>

a) Gästrikland ....

—

—

—

+ 9

736

5,003

Summa

Varav +

3,671 25,218

3,364 23,010

1,042 7,541

1,042 7,541

s. 261 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

261

Bilaga 4 b.

Naturliga områden, där överskott, resp. brist understiger

25 kg. per person

enligt statistiska centralbyråns nya utredning.

Kg. per person

Brukningsdelar

Personer

I.

Gruppen 2—5 har.

Kalmar

län

b) Öland......

......- 9

564

2,150

Kristianstads

>

c) Slättbygden . . .

......-22

1,074

4,455

Malmöhus

>

c) Slättbygden . . .

......- 7

1,973

7,955

Summa —

3,611

14,560

Varav + —

—

—

II. Gruppen 5—10 tiar.

Stockholms stad och län.............+ 7

Uppsala län...................— 16

Jönköpings län.................. — 7

Kristianstads län a) Skogsbygden.........+ 4

Malmöhus > al Skogsbygden.........+10

Hallands > b) Skogsbygden.........+ 8

Skaraborgs » d) Sydöstra höglandet......+ 6

Örebro > a) Södra skogsbygden......+24

Västmanlands > b) Slättbygden.........+ 1

Kopparbergs » a) Slättbygden...... . ■ . + 7

2,104

1,349

5,540

2,637

746

1,507

1,299

446

1,258

1,548

11,680

7,527

32,294

14,058

3,470

8,205

6,641

2,404

6,722

8,177

Samma — 18,434 101,178

Varav + — 11,545 61,357

lil Gruppen 10—20 har

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bilaga 5.

Vinst resp. förlust vid 1 kronas förhöjning i brödsädespris per 100 kg

i genomsnitt per brukningsdel.

Brukningsdelar nied -

hektar åker

1-

-2

2

-5

5-

-10

10-

-20

20

-30

30

-50

50-100

över

100

1

o. 2. Stockholms stad och län .

b.

7

b.

5

Ö.

0.4

ö.

11

ö.

30

ö.

54

Ö.

Ilo

ö.

249

e.

Uppsala län..........

7

b.

6

b.

1

Ö.

12

ö.

32

ö.

64

ö.

123

ö.

282

4.

Södermanlands län......

6

b.

2

Ö.

6

Ö.

22

ö.

46

ö.

78

ö.

142

ö.

332

5.

Östergötlands län.

a) Norra skogsbygden......

b.

6

b.

4

ö.

o

ö.

20

ö.

38

ö.

72

ö.

131

ö.

299

b) Östgötaslätten........

5

b.

2

"13.

8

ö.

33

ö.

68

ö.

123

ö.

233

ö.

594

c) Södra skogsbygden......

b.

7

b.

3

ö.

3

ö.

17

ö.

40

ö.

69

ö.

136

ö.

274

6.

Jönköpings län........

b.

6

b.

4

b.

0.4

ö.

8

ö.

19

ö.

29

ö.

76

ö.

186

7.

Kronobergs län........

b.

6

b.

3

ö.

2

ö.

8

ö.

18

ö.

29

ö.

87

ö.

228

8.

Kalmar län.

a) Slättbygden 1 Norra o. Södra

Möre h:d..........

1

ö.

4

ö.

28

ö.

63

ö.

83

ö.

260

ö.

741

b) Öland............

4

b.

0.4

ö.

11

ö.

31

ö.

67

ö.

126

ö.

267

ö.

587

c) Skogsbygden.........

6

b.

3

ö.

3

ö.

12

ö.

31

ö.

51

ö.

109

ö.

232

9.

Gotlands län.........

5

b.

2

ö.

6

ö.

23

ö.

50

ö.

84

ö.

186

ö.

607

10.

Blekinge län.

a) Skogsbygden........

b.

5

b.

3

ö.

5

ö.

15

ö.

33

ö.

75

ö.

158

ö.

155

b) Slättbygden.........

5

b.

2

ö.

7

ö.

30

ö.

61

ö.

114

ö.

208

ö.

600

11.

Kristianstads län.

a) Skogsbygden.........

b.

5

b.

4

ö.

0.2

ö.

12

ö.

30

ö.

59

ö.

103

ö.

179

b) Mellanbygden........

b.

4

b.

2

ö.

7

ö.

26

ö.

56

ö.

97

ö.

178

ö.

524

c) Slättbygden.........

4

b.

1

ö.

11

ö.

41

ö.

86

ö.

150

ö.

307

ö.

836

12.

Malmöhus län.

a) Skogsbygden.........

5

b.

3

ö.

0.5

ö.

9

ö.

27

ö.

56

ö.

102

ö.

233

b) Mellanbygden........

b.

4

b.

1

ö.

6

ö.

19

ö.

46

ö.

78

ö.

131

ö.

617

c) Slättbygden.........

b.

4

b.

0.3

ö.

14

ö.

47

ö.

100

ö.

167

ö.

294

ö.

752

13.

Hallands län.

a) Slättbygden.........

b.

6

b.

1

ö.

8

ö.

28

ö.

69

ö.

123

ö.

228

ö.

750

b) Skogsbygden.........

b.

6

b.

4

ö.

0.4

ö.

18

ö.

48

ö.

94

ö.

190

ö.

770

14.

Göteborgs o. Bohus län.

a) Bergsbygden.........

b.

4

b.

2

ö.

3

ö.

11

ö.

24

ö.

24

ö.

72

b) Kustlandet..........

b.

6

b.

3

ö.

3

ö.

14

ö.

31

ö.

53

ö.

98

ö.

224

15.

Älvsborgs län.

a) Slättbygden.........

6

b.

3

ö.

4

ö.

14

ö.

29

ö.

46

ö.

89

ö.

244

b) Dalslands bergel........

b.

5

b.

3

ö.

1

ö.

9

ö.

23

ö.

34

ö.

51

ö.

104

c) Södra höglandet.......

b.

7

b.

5

b.

2

ö.

2

ö.

11

ö.

21

ö.

51

ö.

154

16.

Skaraborgs län.

a) Slättbygden.........

b.

5

b.

2

ö.

3

ö.

17

ö.

37

ö.

61

ö.

116

ö.

282

b) Falbygden..........

b.

5

b.

4

ö.

1

ö.

8

ö.

16

ö.

32

ö.

60

ö.

122

c) Nordöstra höglandet.....

b.

6

b.

3

ö.

2

ö.

10

ö.

20

ö.

39

ö.

105

ö.

107

d) Sydöstra höglandet......

b.

5

b.

4

ö.

0.3

ö.

8

ö.

21

ö.

37

ö.

54

ö.

246

s. 263 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

263

17. Värmlands län.

a) Slättbygden.....

b) Skogs- o. bergsbygden

18. Örebro län.

a) Södra skogsbygden . .

b) Slättbygden.....

c) Bergslagen......

19. Västmanlands län.

a) Bergslagen.....

b) Slättbygden.....

SJÖ. Kopparbergs län.

a) Slättbygden.....

bl Mellanbygden . .

Brukningsdelar med — — hektar åker

1-

-2

2-

-5

5-

-10

10-

-20

20-

-30

30—50

50-100

över

100

b.

6

b.

3

Ö.

2

ö.

8

Ö.

22

Ö.

41

Ö.

76

ö. 133

b.

7

b.

6

b.

2

ö.

3

ö.

6

ö.

19

ö.

29

ö. 22

b.

6

b.

4

Ö.

1

ö.

8

ö.

22

ö.

40

ö.

91

ö. 177

b.

6

b.

4

ö.

3

ö.

17

ö.

38

ö.

59

ö.

90

ö. 179

7

b.

6

b.

2

ö.

6

ö.

15

ö.

26

ö.

54

ö. 185

b.

6

b.

7

b.

3

ö.

3

ö.

8

ö.

30

ö.

30

ö. 89

b.

7

b.

5

ö.

0.03

ö.

11

ö.

27

ö.

50

ö.

95

ö. 208

b.

7

b.

5

ö.

0.4

ö.

9

ö.

17

ö.

24

ö.

31

ö. 46

b.

8

b.

8

b.

8

b.

6

b.

8

b.

3

b.

21

b. 56

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2■

Bil. P.

Yttrande, avgivet av socialstyrelsen.

Till Riksdagens särskilda utskott.

Genom remiss den 21 mars 1930 har Kungl. Maj:t anbefallt statistiska centralbyrån,

socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen att avgiva och till riksdagens

särskilda utskott skyndsammast och före den 10 april 1930 överlämna yttrande

— i den män så lämpligen kan ske, gemensamt — över vad Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen nr 108, angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets

stödjande, å sidorna 66—70 innehåller angående brödsädesodlingens

betydelse för Sveriges jordbruk och för olika storleksgrupper av jordbruk ävensorn

att till jordbruksdepartementet insända avskrift av samma yttrande

Med anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

Efter samråd ha de tre nyssnämnda ämbetsverken funnit det mest ändamålsenligt

att, med hänsyn till den knappa tid, som för detta omfattande undersökningsarbete

stöde till förfogande, genomföra en viss arbetsfördelning, med användande

av det material och den erfarenhet på området, som för frågans utredning

stöde till de olika verkens förfogande. På socialstyrelsen skulle härvid

närmast ankomma att verkställa vissa beräkningar i fråga örn förbrukningen

av brödsäd till människoföda. Dessa beräkningar, för vilka i det följande närmare

redogöres, hava i mån av deras färdigblivande delgivits statistiska centralbyrån

och lantbruksstyrelsen för att av nämnda ämbetsverk tillgodogöras

vid avgivandet av deras yttranden i ämnet.

För beräkning av brödsädeskonsumtionens storlek i riket Ilar socialstyrelsen

haft att tillgå i huvudsak tre olika källor, nämligen dels styrelsens hushållsbudgetsundersökningar

bland stadsbefolkningen, den senaste företagen omkring

år 1923, dels en liknande undersökning rörande vissa grupper av lantarbetare

ar 1920, dels slutligen styrelsens fortlöpande lantarbetarstatistik. En sammanställning

av de ur dessa källor hämtade förbrukningssiffrorna för brödsäd

lämnas i det följande.

1. Brödsädeskonsumtionen enligt socialstyrelsens hushållsboks mdersöknin g ar.

De vid 1923 års budgetsundersökning redovisade hushållen ha vid den nu

verkställda beräkningen av spannmalskonsumtionen fördelats på tre grupper

nämligen dels arbetare och lägre tjänstemän i städerna (962), dels sådana hushåll

å industriorter och liknande tättbebyggda samhällen på landsbygden (230)

och dels slutligen de hushåll, som representerade medelklassen (208). Var och

en av dessa grupper har vidare fördelats på tre landsdelar, nämligen Södra

Sverige, omfattande Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, Mellersta Sverige,

vartill räknats övriga län utom Norrlandslänen, samt Norra Sverige, omfattande

således Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län. Då spannmålsförbrukningen visar rätt avsevärda olikheter

inom skilda landsdelar och samhällsgrupper, ha medeltalsberäkningarna för

konsumtionen skett genom vägning med hela den befolkningsgrupp, som representeras

av varje här redovisad grupp av undersökta hushåll.

I fråga örn konsumtionen av brödsäd inom vissa lantarbetarhushåll (tillhopa

372) ha uppgifterna ur redogörelsen för 1920 års undersökning sammanställts

s. 265 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

265

med bibehållande av de där redovisade fyra huvudtyperna av arbetare, nämligen

statare, torpare, daglönare och arbetarsmåbrukare, varjämte var och en

av dessa grupper uppdelats på de tre ovan nämnda landsdelarna, i den mån de

olika arbetartyperna förekommit inom desamma. För varje arbetartyp har

liksom beträffande stadsbefolkningen riksmedeltal uträknats under hänsynstagande

till motsvarande befolkningsgrupps talrikhet inom landsdelen.

Förbrukningssiffrorna ha sammanställts delvis ur de tryckta publikationerna

och delvis direkt ur befintliga arbetskartoliner. Vid omräkningen av bröd till

mjöl ha följande reduktionstal kommit till användning: 1 kg. mjukt bröd =0.77

kg. mjöl, 1 kg. hårt bröd eller skorpor = 1.25 kg. mjöl, 100 kg. vetemjöl = 143

kg. vete^och 100 kg. rågmjöl = 125 kg. råg. Därjämte har antagits, att det i

mjukt rågbröd av typen sötlimpa ingående mjölet består av 40 % vetemjöl och

60 % rågmjöl. Anmärkas kan emellertid, att den använda metoden för evalvering

av rågmjöl till spannmål torde giva en något för hög konsumtionssiffra. i

den mån man, såsom förhållandet är i vissa landsdelar och särskilt på landsbygden,

övervägande använder sammalet mjöl (med c:a 98—100 % utmalning).

De folkmängdstal, som kommit till användning, lia hämtats ur 1920 års

folkräkning men grunda sig i viss mån på uppskattningar, där för förevarande

undersökning direkt användbara yrkesuppdelningar icke förekomma i redogörelsen

för folkräkningen.

Till de ur budgetsundersökningarna erhållna förbrukningssiffrorna har ett

visst tillägg gjorts med hänsyn till dels den konsumtion, som äger rum utom

hemmet och som ej kommer med i hushållsbokföringen, och dels den mjölförbrukning,

som sker genom inköp av färdiglagad mat, vilken till sin kvantitet

ej redovisats i undersökningarna. Vissa andra poster, såsom »svinn» vid bakning

i bagerierna och andra förluster under spannmålens väg till konsumenten,

ge även hushållsböckernas kvantitetssiffror karaktär av minimisiffror. De

tillägg, som med hänsyn till alla dessa och andra förhållanden böra göras, äro

givetvis svåra att siffermässigt uppskatta. Här har för arbetarhushållen gjorts

ett tillägg av i städerna 8 % och i övriga samhällen 5 %, medan för medelklassen

förbrukningssiffran ansetts böra ökas med 10 % och för lantarbetarena med 3 %.

Vid omräkning av förbrukningssiffrorna per konsumtionsenhet till motsvarande

per individ ha — med stöd av gjorda beräkningar av ålderssammansättningen

och fördelningen på män och kvinnor i städer och på landsbygden i hela

riket —- antagits, att 85 konsumtionsenheter motsvara 100 individer, vilket är

ett något högre relationstal än det, som med direkt utgångspunkt från de undersökta

hushållens sammansättning använts i en till kungl, propositionen nr

108 fogad bilaga (sid. 153).

Resultatet av dessa beräkningar ha sammanställts i bifogade tab. A.

Uträknas vägda medeltal av slutsiffrorna för de olika samhällsgrupperna,

erhålles för stadssamhällenas befolkning (inkl. medelklassen) en genomsnittlig

konsumtion av vete och råg tillhopa av 148 kg. För lantarbetare och arbetarsmåbrukare

blir motsvarande siffra 178 kg. Denna siffra avser hela riket,

men göres en beräkning enbart för södra och mellersta Sverige, blir sammanfattningstalet

182. 2

2. Statarnas tilldelning och förbrukning av spannmål.

I statlistorna ingående kvantiteter av spannmål. I socialstyrelsens lantarbetarstatistik

finnas sedan år 1913 beräknade och sedan år 1923 publicerade medelkvantiteterna

inom varje län av vissa i statlistorna ingående statvaror. I

tab. B lämnas en sammanställning landsdelsvis av de sålunda för åren 1913,

1923 och 1928 beräknade medelkvantiteterna av vete, råg och foderspannmål

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. A. Förbrukningen av spannmål till människoföda enligt socialstyrelsens hushålls
boksundersökningar

1920 och 1923.

Beräknad förbrukning av vete och råg (samt korn)

1. Arbetare och lägre

tjänstemän (år 1923)

a) i städerna

Södra Sverige

Mellersta Sverige ]

Norra Sverige

Samtl. landsdelar

b) å industriorterna

Södra Sverige . .

Mellersta Sverige

Norra Sverige

Samtl. landsdelar

2. Medelklass (år 1923)

Södra Sverige .

Mellersta Sverige

Norra Sverige. .

Samtl. landsdelar

3. Lantarbetare o. d. (år

1920)

a) statare

Södra Sverige. .

Mellersta Sverige

Norra Sverige .

Samtl. landsdelar

b)

d)

torpare

Södra Sverige. .

Mellersta Sverige

Norra Sverige. .

Samtl. landsdelar

daglönare

Södra Sverige .

Mellersta Sverige

Norra Sverige .

Samtl. landsdelar

arbetarBmåbru
kare
Södra

Sverige.

Mellersta Sverige

Norra Sverige

Samtl. landsdelar

Beräk- nad

folk- mängd

i 1,000-

per konsumtionsenhet

per

individ

(85

kon3.- enh. =

100

ind.),kg

räk nät i

hg-

mjöl,

omräknat

i spannmål,

kg

Upp-

skattat

tillägg,

kg

Till-

hopa,

kg

tal

vete

råg

(k =

korn)

vete

råg

(k =

korn)

s:a

272

60.0

60.4

85.8

75.5

161.31

12.6

169.6

144

1167

69.9

44.8

100.0

56.0

156.0/

149

72.7

1 r

46.7

104.0

fr

58.4

162.4

13.0

175.4

149

\k

5.0

\k

6.7

1 588

—

—

97.9

59.6

157.5

12.6

170.1

145

123

62.5

66.0

89.4

82.5

171.91

8.8

184.8

157

492

74.5

56.4

106.5

70.5

177.0/

270

69.8

/r

56.4

99.8

fr

70.5

170.3

8.5

178.8

152

W

7.7

\k

10.3

885

—

—

102.1

72.2

174.3

8.7

183.0

156

26

63.5

49.6

90.8

62.0

152.81

14.4

158.5

135

110

66.2

37.9

94.7

47.4

142.11

33

65.2

jr

34.1

93.2

Jr

42.6

135.8

13.6

149.4

127

\k

2.1

fk

2.8

159

—

—

93.8

49.1

142.9

14.3

157.2

134

36

45.0

133.8

64.4

167.3

231.71

6.7

230.2

196

115

(9\

53.8

115.3

76.9

144.1

221.0/

151

_

_

73.9

149.6

223.5

6.7

230.2

196

(153)

15

40.0

115.5

57.2

144.4

201.61

6.0

206.8

176

113

46.1

107.8

65.9

134.8

200.7/

16

54.8

Jr

75.2

78.3

fr

94.0

172.3

5.2

177.5

151

\k

32.1

\k

42.7

144

—

—

66.4

131.3

197.7

5.9

203.6

173

23

49.5

79.1

70.8

98.9

169.71

5.8

200.3

170

78

66.1

85.8

94.5

107.3

201.8)

28

72.4

/ r

77.8

103.5

Jr

96.5

200.0

6.0

206.0

175

\k

5.5

^k

7.3

129

—

—

92.2

103.5

195.7

5.9

201.6

171

(16)

54

64.7

88.8

92.5

111.0

203.5

6.1

209.6

178

25

49.2

(r

60.1

70.4

fr

75.1

145.5

4.4

149.9

127

\k

63.0

\k

83.8

74

—

_

86.5

101.3

187.8

5.6

193.4

164

(90)

s. 267 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

267

(korn, havre, blandsäd). Vid beräkningen av landsdel- och riksmedeltalen

ha länssiffrorna vägts med 1910, resp. 1920 års folkräkningssiffror rörande

statarbefolkningens storlek inom olika län.

Tab. 15. Beräknad medelkvantitet spannmål per statarhustru, i kg.

1913

1923

1928

Foder-

Foder-

Foder-

Vete

Råg

spann-

Vete

Råg

spann-

Vete

Råg

spann-

mål

mål

mål

Enligt lantarbetarstatistiken

Östra Sverige........

179

656

326

284

605

408

299

595

406

Småland och öarna.....

75

713

204

145

684

300

166

670

300

Södra Sverige........

4

774

512

91

697

558

90

714

562

Västra Sverige.......

85

675

267

181

631

368

204

612

366

Hela riket (utom Norrland) .

110

693

347

| 204

640

425

217

634

424

Enligt kollektivavtalen för

Mellansverige........

—

—

—

i 300

600

400

300

600

400

Skåne ...........

—

—

—

| 100

700

600

1 100

700

600

Statarfamil jens medelstorlek. För att beräkna den enligt statlistan utgående

spannmålskvantitetens storlek per individ måste man först göra en uppskattning

av statarfamiljens storlek. Enligt socialstyrelsens år 1915 utgivna undersökning

rörande »Lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden inom olika

bygder och å typiska lantegendomar», vilken bl. a. omfattade 2 438 statarhushåll

med 11 492 familjemedlemmar, räknade ett statarhushåll 4.7 medlemmar

(inkl. hushållsföreståndaren). I den av socialstyrelsen för år 1920 företagna

undersökningen rörande »Levnadskostnaderna på landsbygden», beräknades

de i undersökningen deltagande 200 statarhushållen i medeltal omfatta 4.78

medlemmar. Denna siffra får dock anses mindre representativ på grund av

det ringa materialet.

De i samband med 1910 och 1920 års folkräkningar vidtagna yrkesräkningarna

möjliggöra en viss beräkning av statarfamiljens medelstorlek. Antages

antalet yrkesutövare motsvara antalet hushåll, befinnes genomsnittsfamiljen

omfatta 4.1 medlemmar såväl 1910 som 1920. Inräknas i statarhushållen den

i 1910 års yrkesräkning särskilt redovisade gruppen »statares hemmavarande

barn (över 15 år) och mågar», uppgår emellertid statarfamiljens storlek år

1910 till 4.4 personer. I 1920 års yrkesräkning äro statarnas hemmavarande

vuxna barn och mågar ej särskilt specificerade. En del av dem komma emellertid

med i statargruppen under rubriken »övriga familjemedlemmar», medan

de övriga torde ha redovisats under yrkesgruppen »övriga jordbruksarbetare».

Enligt uppskattning skulle Vs av gruppen »övriga jordbruksarbetare» i åldern

0—20 år utgöras av statares familjemedlemmar. Under denna förutsättning

skulle statarfamiljens medelstyrka 1920 uppgå till c:a 4.3 personer.

Medelkvantitet spannmål per familjemedlem inom statarhushåll. Genom att

dividera de i tab. B sammanställda spannmålskvantiteterna per hushåll med

antalet hushållsmedlemmar erhåller man ett mått på den kvantitet spannmål,

som kommer på varje individ. I tab. C ha tvenne dylika sifferserier framräknats.

den ena (a) utgående från en familjestorlek av 4.7 medlemmar alla tre

åren, den andra (b) under förutsättning att statarfamiljen år 1913 bestod av

4.4 samt åren 1923 och 1928 av 4.3 medlemmar.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. C. Beräknad medelkvantitet spannmål per individ under antagande av en famiijestorlek

på a) 4.7 personer samtliga år, b) 4.4 personer år 1913 och 4,''i personer åren

1923 och 1928, i kg.

1913

1923

1928

Sta

Foder-

Sta

Foder-

Sta

Foder-

Vete

Råg

bröd-

säd

spann-

mål

Vete

Råg

bröd-

säd

spann-

mål

Vete

Råg

bröd-

säd

spann-

mål

a) 4.7 fam.medl.:

Enl. lantarb.stat.....

38

140

178

69

61

129

190

87

64

127

191

87

Östra Sverige.....

16

152

168

44

31

145

176

64

36

142

178

64

Småland o. öarna . . .

1

165

166

109

20

148

168

119

19

152

171

119

Södra Sverige.....

18

144

162

57

39

134

173

79

43

130

173

78

Västra Sverige ....

23

147

170

74

44

136

180

90

46

135

181

90

Hela riket (ut. Norrl.) .

Enl kollektvavt. för

Mellansverige.....

—

—

—

—

64

128

192

85

64

128

192

85

Skåne ........

—

—

—

—

21

149

170

128

21

149

170

128

b) 4.4 resp. 4.3 fam.- medl. :

Enl. lantarb.stat.

Östra Sverige.....

41

149

190

74

66

141

207

95

69

138

207

95

Småland o. öarna . . .

17

162

179

46

34

159

193

70

39

155

194

70

Södra Sverige ....

1

176

177

116

21

162

183

130

21

166

187

91

Västra Sverige ....

19

154

173

61

42

146

188

86

48

142

190

85

Hela riket (ut. Norrl.) .

25

158

183

79

47

149

196

99

50

147

197

99

Enl. kollektivavt. för

Mellansverige.....

—

—

—

—

70

140

210

93

70

140

210

93

Skåne ........

—

—

—

23

163

186

140

23

163

186

140

Netto förbrukning av brödsäd per familjemedlem inom statar hushåll. I socialstyrelsens

undersökning rörande levnadskostnaderna på landsbygden år 1920

har en beräkning gjorts av huru stor del av de från arbetsgivaren erhållna

kvantiteterna av olika statvaror, som förbrukats inom statarhushållet. Härav

framgår, att i medeltal för samtliga statarhushåll hade 87.8 % av den i staten

ingående brödsäden använts till direkt konsumtion i hushållet. Genom att

reducera de i tab. C framlagda siffrorna rörande de från arbetsgivaren mottagna

kvantiteterna brödsäd per individ med nyssnämnda procenttal erhåller

man i viss mån ett mått på nettokonsumtionen av brödsäd per individ. I tab. D

har en dylik beräkning utförts under samma förutsättningar rörande familjens

storlek som i tab. C.

3. Allmänna slutsatser.

Hos socialstyrelsen tillgängliga uppgifter möjliggöra att med någorlunda

säkerhet beräkna brödsädeskonsumtionen till människoföda för den del av befolkningen,

som bor i städer och stadsliknande samhällen. I genomsnitt skulle

förbrukningen här utgöra omkring 145 kg. per individ och år. Vad åter landsbygden

beträffar och särskilt den jordbruksidkande befolkningen, föreligga hos

socialstyrelsen inga andra direkta förbrukningsuppgifter än de, vilka återfinnas

i styrelsens undersökning av levnadskostnaderna på landsbygden under år

1920. Denna avser ett tämligen onormalt år och täcker ej mer än 372 hushåll

av lantarbetare, statare, torpare, daglönare och arbetarsmåbrukare. Ett visst

stöd för denna statistik kan i fråga örn storbrukens viktigaste arbetarkategori

s. 269 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

269

Tab. I). Beräknad uettoförbrukning av brödsäd till människoföda i medeltal per

familjemedlem moni statarhusliåll, i kg.

1913

1923

1928

4.7

4.4

4.7

4.3

4.7

4.3

farn.-

farn.-

farn.-

farn.-

farn.-

farn.-

medi.

medi.

medi.

medi.

medi.

medi.

Enl lantarbetarstatistiken

Östra Sverige...........

156

167

167

182

168

182

Småland och öarna.........

148

157

155

169

156

170

Södra Sverige...........

146

155

148

161

150

164

Västra Sverige...........

142

152

152

165

152

167

Hela riket (utom Norrland).....

149

161

158

172

159

173

Enl. kollektivavtalen för

Mellansverige...........

—

—

169

184

169

184

Skåne ..............

—

—

149

163

149

163

och största konsumentgrupp, statarna, erhållas genom bearbetning av de statlistor,

vilkas kvantitetsuppgifter meddelas i socialstyrelsens lantarbetarstatistik.

Samtliga ifrågavarande uppgifter tyda på en genomsnittlig brödsädesförbrukning

för det övervägande med statavlönad arbetskraft bedrivna storbruket

av c:a 185 kg. per individ. I fråga örn ibrödsädeskonsumtionen inom det

lilla jordbruket torde förbrukningen bland torpare och arbetarsmåbrukare (i

medeltal c:a 175 kg. per person) vara i viss mån indicerande.

Däremot saknar socialstyrelsen alldeles konsumtionsuppgifter för det i vårt

land så betydelsefulla medelstora jordbruket, d. v. s. bondebruket, bedrivet av

innehavaren själv med biträde av familjemedlemmar samt ogifta tjänare i husbondens

kost. Blott i begränsad utsträckning torde denna brist kunna fyllas

genom användning av de av statistiska centralbyrån framräknade, i propositionen

sid. 69 anförda konsumtionssiffrorna för c:a 1 000 mindre jordbruk (med

upp till 15 hektar åker.) Även örn man bortser från, att i denna statistik alldeles

saknas representanter för de betydelsefulla jordbruksgrupperna med 15—

50 hektar odlad jord, utgöras inom storlekskategorien 1—15 hektar de redovisade

brukningsdelarna uteslutande av till premiering anmälda mindre jordbruk,

vilkas hushållningsresultat knappast kunna utan vidare anses typiska för de

c:a 225 000 jordbruk, som torde finnas inom nämnda storleksklasser.

NILS BERGSTEN.

Bertil Nyström.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. Q.

Yttrande, avgivet av lantbruksstyrelsen.

Till riksdagens särskilda utskott.

På framställning av Eder har Kungl. Majit anbefallt Kungl. Statistiska

Centralbyrån, Kungl. Socialstyrelsen och Kungl. Lantbruksstyrelsen att avgiva

yttrande -— i den mån så lämpligen kunde ske gemensamt — över vad

Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen nr 108, angående vissa åtgärder till

det_ svenska jordbrukets stödjande, å sid. 66—70 innehölle angående brödsädesodlingens

betydelse för Sveriges jordbruk och för olika storleksgrupper av jordbruk.

Med anledning härav får Lantbruksstyrelsen anföra följande.

Den korta tid, som stått till buds, har icke medgivit ett sådant samarbete

ämbetsverken emellan, att ett gemensamt yttrande i ärendet kunnat komma

till stånd. Då Lantbruksstyrelsen icke själv äger möjlighet åstadkomma någon

ämnet belysande statistik, har Styrelsen vid utredningen i ärendet kunnat

medverka endast såtillvida, att Styrelsen deltagit i vissa överläggningar

ämbetsverken emellan, nämligen dels vid planläggningen av utredningen, dels

sedermera vid diskussionen av vissa frågor, som beröra densamma.

Lantbruksstyrelsen skulle av ovan anförda skäl för egen del egentligen hava

kunnat taga ställning till föreliggande fråga först sedan det av de båda övriga

ämbetsverken åstadkomna statistiska materialet förelegat. Då detta emellertid

först den 8 på eftermiddagen och då endast till vissa delar stått till Styrelsens

förfogande, har Styrelsen måst vid sin behandling av förevarande ärende

inskränka sig till de områden, vilka beröras i förenämnda Styrelsen tillhandakomna

delar av utredningen. Det ligger därför i sakens natur, att Styrelsen

icke hunnit underkasta utredningen någon närmare granskning eller

verkställa några beräkningar angående eventuella resultat, därest förutsättningarna

för utredningen i ett eller annat avseende skulle hava underkastats

någon jämkning.

_ Lantbruksstyrelsen måste därför inskränka sig till att ur mera allmän principiell

synpunkt granska de förutsättningar, som lagts till grund för centralbyråns

utredning angående det salufria överskott av brödsäd respektive underskott

därav, som kan beräknas föreligga vid vissa jordbruk.

Härpå inverkar helt naturligt dels skörden, dels den förbrukning, som kan

konstateras förekomma vid respektive jordbruk antingen till människoföda eller

för utfodringsändamål.

Brödsädesskörden å varje jordbrukslägenhet är beroende av två faktorer, den

använda arealen och skörden per arealenhet.

I fråga örn arealen har i den nu gjorda utredningen använts de siffror, som

framgått ur 1927 års jordbruksräkning. Lantbruksstyrelsen anser sig på denna

punkt endast böra framhålla, att det resultat, som härigenom framkommit,

icke är fullt jämförbart med dem, som anföras i förenämnda kungl, proposition.

Vid tiden för propositionens avgivande voro den senaste jordbruksräkningens

resultat icke offentliggjorda. Senast föregående jordbruksräkning

har därför måst läggas till grund för de i propositionen uti förevarande avseende

angivna resultaten. Då emellertid den sista jordbruksräkningen lärer

visa en förskjutning i fråga örn brödsädesarealen med minskning för de mindre

jordbruken och ökning för de större, måste givetvis detta förhållande utöva

ett visst inflytande på beräkningens resultat i riktning mot ett minskat antal

jordbruk med salufritt överskott.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

271

Såsom grund för beräkning av skördens storlek hava lagts skörderesultaten

för åren 1925—1927. Då dessa år representera såväl goda som svaga skördar,

torde enligt Lantbruksstyrelsens förmenande på dem baserade utredningar få

anses representera jämförlsevis normala förhållanden.

Vid beräkning av hektarskörden hava i fråga örn jordbruk, tillhörande olika

storleksgrupper, måst användas samma relativa tal, som lågo till grund för

de utredningar, som omförmälts i propositionen. Dessa relativa tal grunda sig

på under år 1918 gjorda skördeuppskattningar. Det synes Lantbruksstyrelsen

ligga i öppen dag, att här föreligger en svaghet hos alla hittills gjorda

utredningar på ifrågavarande område. Dessa grunda sig nämligen, om Lantbruksstyrelsen

icke är felaktigt underrättad, icke på exakta uppgifter rörande

faktiska skörderesultat, utan å uppskattningar, som verkställts å växande

gröda. Mycket talar enligt Styrelsens förmenande för att vid en sådan

uppskattning arealskörden på små arealer uppskattas relativt lågt. A en

liten areal framträder nämligen varje brist för ögat på ett helt annat sätt,

än som är fallet i fråga örn en större areal. Det synes Lantbruksstyrelsen,

som örn detta förhållande icke bör förbises vid bedömandet av det slutresultat,

som grundas på utredningarna.

För beräkningen av det salufria överskottet respektive underskottet av brödspannmål

måste förbrukningen inom jordbruket till människoföda och för utfodringsändamål

talmässigt beräknas. Storleken av det salufria överskottet

eller av eventuellt beräknad brist blir tydligen i högsta^grad beroende av vilka

tal, som härvid väljas. På denna punkt torde det också vara, som meningarna

mest skilja sig från varandra. Den nu verkställda utredningen giver tydligen

vid handen, att, då tillräckligt omfattande undersökningar på området

icke utförts, några säkra slutledningar i förevarande avseende icke kunna

dragas. ... .. . .

I fråga örn förbrukning en av brödsäd till människoföda lämna dock i Socialstyrelsens

yttrande anförda utredningar vissa enligt Lantbruksstyrelsens förmenande

tämligen användbara hållpunkter. Särskilt synes detta vara fallet

i fråga örn förbrukningen hos den icke jordbrukande befolkningen samt hos

torpare och småbrukare med respektive 145 och 175 kg. per individ. Tydligt

är emellertid, att dessa tal måste anses ligga i överkant. Socialstyrelsen anför

själv, att konsumtionssiffrorna, särskilt för landsbygden, torde hava blivit

något höga, enär vid evalveringen av rågmjöl till råg använts reduktionsförhållandet

100 till 125, ett tal sorn, med hänsyn därtill att sammalet mjöl på

landsbygden användes i stor utsträckning, för vissa landsdelar torde böra sättas

närmare siffran 100.

Socialstyrelsens utredning angående förbrukningen av brödsäd hos statare

finner Lantbruksstyrelsen jämväl i stort sett tillförlitlig, örn också även det

här beräknade förbrukningstakt enligt styrelsens förmenande måste anses ligga i

överkant, nämligen av det skälet, att som grund för beräkningarna lagts den

beräknade genomsnittsstorleken av en statarfamilj. Då erfarenheten torde visa,

att mindre bamrika familjer icke till fullo utnyttja sin brödsädesstat, synes

det Lantbruksstyrelsen, som örn här förelåge ett förhållande,^ som tyder på

att den angivna förbrukningssiffran av 185 kg. j>er person måste anses vara

en toppsiffra, som troligen innesluter jämväl någon till djurföda förbrukad

spannmål. _ . 0

Statistiska centralbyrån grundar emellertid sina beräkningar i huvudsak pa

en inom ämbetsverket gjord undersökning av brödsädesförbrukningen vid vissa

mindre jordbruk (örn högst 15 hektar). Denna utredning giver vid handen,

att förbrukningen i genomsnitt vid jordbruk av denna storlek kan beräknas

till 180 kg. per person. Enligt vad Lantbruksstyrelsen inhämtat, grundar

sig denna undersökning på uppgifter angående brödsädesskördens användning

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

vid ett antal premierade jordbruk. Ifrågavarande uppgifter hava inhämtats

genom respektive premieringsnämndsordförande. Om också dessa premierade

jordbruk föra, räkenskaper och redovisa sin skörd, torde dock dessa räkenskaper,

i den mån de icke avse penningar, i icke ringa grad vara grundade på

uppskattningar. Det synes Lantbruksstyrelsen, som örn åtskilligt skulle tyda

på, att den vunna siffran är jämförelsevis hög och i sig kan innesluta jämväl

spannmål, som använts till utfodring. Redan det förhållandet, att förbrukningen

tydligt stegrats vid större tillgång och vid jordbruk med större

areal,„ tyder härpå. Skäl till den misstanken, att det här för övrigt mera

är fråga örn de kvantiteter brödsäd, som sänts till kvarnen för förmälning,

än örn de kvantiteter, som verkligen använts till människoföda, torde icke

vara uteslutet. Med den större arealen följer alltid större mängd smådjur

och grisar, som ofta få dela förmalningsprodukterna antingen i form av mjöl

eller bröd.

Emellertid har Statistiska centralbyrån icke funnit den för ifrågavarande

grupp av jordbruk funna förbrukningen kunna anses representativ för jordbruket

i dess helhet. Resultatet av den verkställda undersökningen har givit

vid handen, att den av vederbörande jordbruk såsom människoföda använda

brödsädesmängden ökats i och med större areal hos jordbruket, ett förhållande

som Lantbruksstyrelsen finner helt naturligt. När produktionen överstiger

det egna behovet, inträder givetvis mindre sparsamhet, framför allt hos sådana

jordbrukare, som kunna beräkna ett så litet överskott till avsalu, att det knappast^

lönar sig att utbjuda detsamma till försäljning. Av den under sådana

förhållanden till kvarnen försända och där förmalda spannmålen torde man

med skäl kunna förutsätta, att en icke alltför obetydlig del egentligen måste

anses böra betecknas såsom djurföda. Att härpå basera den uppfattningen,

att i och med stegrad åkerareal skulle inträda en ökad förbrukning till människoföda,

finner Lantbruksstyrelsen knappast berättigat.

Statistiska centralbyrån — som funnit förbrukningen hos torpare, lägenhetsinnehavare

m. fl. böra upptagas till 175 kg. och för det större jordbruket

till 185, kg. eller till det tal, som Socialstyrelsen funnit framgå av dess undersökningar

— har ansett sig böra för den övriga jordbruksbefolkningen eller

huvuddelen därav beräkna en förbrukning av 210 kg. per person och på så

sätt fått fram en genomsnittsförbrukning av 200 kg. per person inom jordbruket

i dess helhet. Av vad Lantbruksstyrelsen redan anfört framgår, att

Styrelsen icke finner de skäl, som anförts för en sådan beräkning, böra tillmätas

större betydelse. Enligt Lantbruksstyrel sens förmenande talar mycket

för att den sålunda antagna stegringen i spannmålsförbrukning till människoföda

vid jordbruk av större areal än 15 hektar icke förefinnes. Erfarenheten

från andra befolkningsgrupper visar tvärtom i regel en minskad brödsädesförbrukning

vid förbättrad levnadsstandard och därmed följande större tillgång

till andra livsmedel. Något skäl för att här förutsätta ett motsatt förhållande

torde knappast föreligga och ännu mindre torde skäl förefinnas för

antagandet av en i så hög grad ökad förbrukning som 30 kg. per person.

Lantbruksstyrelsen har redan förut ifrågasatt, örn icke redan siffran 180

kg. måste, för den grupp, för vilken den av Statistiska centralbyrån beräknats,

anses ligga i överkant. Enligt Lantbruksstyrelsens förmenande saknas

verkliga skäl att utöver denna siffra höja förbrukningssiffran för jordbruket

i allmänhet, så mycket mindre som siffrorna för torpare, småbrukare och statare

måste anses ligga i överkant.

Ett ytterligare skäl för Lantbruksstyrelsens här framförda uppfattning finner

Styrelsen uti det förhållandet, att med utnyttjande av de utav Statistiska

centralbyrån använda siffrorna uppnås en årlig förbrukning, större än den under

vissa år redovisade tillgängen. Då man näppeligen lärer kunna förut
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

273

sätta, att brödförbrukningen i någon betydande grad påverkas av tillgången

eller priset på det dock i allmänhet så billiga brödet, synes det Lantbruksstyrelsen

vara tydligt, att de förändringar i förbrukningen av brödsäd, som

beräkningar för olika år giva vid handen, så gott som helt måste tillskrivas

ökad eller minskad förbrukning till djurföda. Många och starka skäl tala

därför enligt Lantbruksstyrelsens förmenande för den uppfattningen, att den

i propositionen angivna förbrukningssiffran för brödsäd för den jordbruksidkande

befolkningen av 175 kg. ligger betydligt närmare verkligheten än den

av Statistiska centralbyrån beräknade eller 200 kg.

Huvudsyftet med föreliggande utredning torde vara att söka fixera gränsen

för jordbruk med saluöverskott av brödsäd. Då denna gräns även med det av

Statistiska centralbyrån använda förbrukningstalet av 200 kg. per person tydligen

ligger vid en areal mellan 5 och 10 hektar, finner Lantbruksstyrelsen det

så mycket mindre motiverat att vid denna utredning använda ett högre tal än

det, som av Centralbyråns egna utredningar framgått såsom medeltal för jordbruk

med en areal intill 15 hektar. Detta måste enligt Lantbruksstyrelsens förmenande

leda till, att gränsen för salufritt överskott av brödsäd på ett emot

verkligheten icke svarande sätt förflyttas uppåt. Någon kalkyl över graden av

den inverkan ett användande av ett lägre förbrukningstal kunnat få på den av

Statistiska centralbyrån gjorda utredningen, har Lantbruksstyrelsen icke varit

i tillfälle att utföra.

En viss förbrukning av brödsäd till kreatursföda äger alltid rum och måste

alltid äga rum, då en del av skörden icke är fullt lämplig till människoföda. I

tidigare utredningar hava 5 procent av skörden beräknats finna användning vid

utfodring av kreatur, inklusive svinn. Med det allt mera ökade kravet på kvalitet

hos till människoföda använd brödsäd torde det kunna ifrågasättas, om

icke denna siffra numera är väl låg. Inom Statistiska centralbyrån gjorda undersökningar

giva vid handen, att så torde få anses vara fallet. Den praktiska

erfarenheten talar också härför. Någon erinran emot den av Centralbyrån i nu

föreliggande utredning använda siffran för förbrukning till kreatursföda och

svinn utav 10 procent av brödsädesskörden, anser sig Lantbruksstyrelsen därför

icke hava skäl att framställa. Denna siffra synes Styrelsen emellertid vara

så hög, att den under år med brödspannmålsskörd av normal beskaffenhet och

med normal prisbildning å dylik spannmål i förhållande till foderspannmål och

fodermedel måste beräknas inkludera ali förekommande utfodring. Användandet

av denna siffra samtidigt med en annan siffra i fråga örn förbrukningen till

människoföda, som jämväl inkluderar viss för utfodring använd brödsäd, finner

Styrelsen däremot oberättigad.

Redan den av Statistiska centralbyrån gjorda utredningen, så vitt den är för

Lantbruksstyrelsen bekant, ådagalägger huru nödvändig en justering av uppfattningen

rörande det salufria överskottet av brödsäd vid jordbruk utav olika

storlekar varit. Tager man hänsyn till vad Lantbruksstyrelsen ovan anfört, synes

det verkliga förhållandet på detta område vara sådant, att den i propositionen

gjorda korrigeringen av den äldre uppfattningen på förevarande område

varit i stort sett befogad.

Härvid vill Lantbruksstyrelsen emellertid icke underlåta att som sin mening

uttala, att det med de möjligheter i förevarande hänseende, som tillgänglig

statistik bereder, knappast låter sig göra att närmare beräkna det salufria överskottet

av brödspannmål vid jordbruk av olika storleksgrader än att de erhållna

siffrorna härför alltid måste betraktas och behandlas som skäligen grova

approximationer. Stockholm den 9 april 1930.

ERIK INSULANDER.

Georg v. Zweigbergk.

Bihang till riksdagens protokoll 10,10. 11 saini. 2 haft. (Nr 2.) 18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. B.

Om näringsvärde hos bröd, bakåt av vetemjöl med olika inmalnings
procent

för svenskt vete.

Utredning verkställd på uppdrag av särskilda utskottet av

E. Widmark och Å. Åkerman.

I. Olika vetemjölkvaliteters kemiska sammansättning.

I nedanstående tabell finnas sammanställda analyser av några olika vetemjöl,

erhållna från Sveriges Utsädesförening, Svalöf, hösten 1927. Förmalningsgraden

är i alla proven densamma: 50 %:s utmalning.

Tabell 2.

Vetesort

Vatten

Kväve

Fett

Kolhyd-

rater

Mag-

nesium

Kal-

cium

Fosfor

Järn

%

*

%

%

%

%

%

%

Pansar lil.........

11.9

1.26

0.55

68.3

0.014

0.017

0.078

0.002

Thule II..........

9.0

1.71

0.83

66.6

0.025

0.017

0.108

0.003

Sy. Sammets vete......

9.0

1.91

0.86

66.4

0.021

0.018

0.109

0.005

Amer. Yintervete......

12.0

1.46

0.79

67.7

0.018

0.022

0.095

0.002

Kolben vårvete.......

8.9

2.01

0.93

65.7

0.023

0.019

0.115

0.004

Av dessa mjölsorter kunna de två förstnämnda, Pansar III och Thule II betraktas

såsom representanter för det svenska, mer eller mindre mjuka vetet,

under det att det amerikanska vintervetet och Kolbenvårvetet besitta de för de

utländska, hårda vetemjölen karakteristiska egenskaperna.

Som av tabellen framgår är sammansättningen i fråga örn alla viktigare beståndsdelar

praktiskt taget lika, utom beträffande kvävehalten, som i allmänhet

är större i de hårda vetemjölen än i de mjuka. Anmärkas bör, att det här

analyserade'' amerikanska vintervetet visar en lägre kvävehalt än i allmänhet

är fallet. Såsom ytterlighetsgränser för lägsta kvävehalt i mjukt vete och

högsta i hårt kunna lämpligen nämnas siffrorna 1.4 och 2.3 %.

Då kvävemängden, multiplicerad med faktorn 5.7, anger mjölets halt av äggvita,

är det av vikt att utreda, huruvida den här påvisade skillnaden spelar

någon praktisk roll för tillgodoseendet av organismens äggvitebehov.

Enligt senaste utredning kan konsumtionen av brödsäd per individ1 och år beräknas

till högst 200 kg. Härav utgör vetet 55 % eller 110 kg. Till bröd av

här ifrågavarande slag användes mjöl av högst 60 % :s utmalning, vilket sålunda

gör 66 kg. En del av detta finsiktade mjöl användes i matlagningen, varför

man kan räkna med att allra högst 50 kg. eller 140 gr. mjöl per dag och

individ konsumeras såsom bröd av finsiktat vetemjöl. Den härigenom tillförda

äggvitemängden utgör för de anförda gränsfallen högst 19, lägst 11 gr. Skillnaden

i äggvitetillförsel vid användandet av uteslutande utländskt och uteslu
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

275

tande svenskt vetemjöl kan sålunda högst uppgå till 8 gr. per dag. Beräknas

denna skillnad för de här ifrågakommande hlandningarna, blir den givitvis

betydligt mindre. Man erhåller:

Procent svenskt Äggvitemängd i

vete dagsranson, gr.

30

40

50

60

70

16.2

15.5

14.8

14.1

13.4

Av tabellen framgår således, att en höjning av inmalningsprocenten från

t. ex. 30 till 70 medför en äggviteförlust av endast 2.8 gr. per dag. Höjes den

från 50 till 70 blir förlusten endast 1.4 gr.

Då kosten hos oss i sin helhet innehåller i genomsnitt 70—100 gr. äggvita,

varvid en säkerhetsmarginal utöver den absolut nödvändiga mängden (äggviteminimum)

på c:a 100 % kan anses förefinnas, inses att den obetydliga minskning

i äggvitetillförseln, som kan uppkomma genom höjning av inmalningsprocenten

för svenskt vete, saknar varje praktisk betydelse.

Då sålunda ingen väsentlig skillnad kan anses föreligga mellan de två huvudkvaliteterna

av vetemjöl i avseende på för vår kropp nödvändigt byggnadsmaterial

— vitaminer saknas så gott som fullständigt i alla slag av finsiktat

vetemjöl — anse vi, att mjölets värdesättning uteslutande hör baseras på detsammas

kalorivärde, d. v. s. den energimängd, som det förmår tillföra organismen.

Motiveringen för en dylik uppskattning har förut närmare framlagts av

den ene av oss.1

Vid bestämning i kalorimetern erhöllos för de nämnda vetemjölen följande

kalorivärden pr 100 gr.

Yetesort

Kalorier pr 100 gr.

ej torkat torrsubstans

Pansarvete III ....

Thulevete II.....

Svenskt Sammetsvete .

Amerikanskt Vintervete

Kolbenvårvete ....

377

427

388

427

390

428

375

426

390

428

Sorn synes är kalorivärdet lika hos de olika mjölens torrsubstans. Den obetydliga

variation, som kan iakttagas i de ej torkade mjölens kalorivärden, härrör

sålunda uteslutande från mjölens något varierande vattenhalt.

Någon skillnad i bruttokalorivärdet för svenskt och utländskt vetemjöl förefinnes

sålunda ej.

II. Näringsvärdet hos bröd, bakåt av mjöl med olika inmalningsprocent för

svenskt vete.

Den från näringsfysiologisk synpunkt viktigaste skillnaden mellan bröd av

hårt och mjukt vete är, att den förra vetekvaliteten ger bröd av större vattenhalt

och större porositet.

Till belysande av detta anföras resultaten av de i bifogade protokoll (Bil.)

närmare beskrivna bakningsförsöken.

1 Fysiologiska och kemiska studier över de svenska brödsorterna V. av Erik M. P. Widmark

och Lisa Swenander Lanke; tryckt i Tidskrift för Hemmet 1929; samt Vad böra vi fordra av

brödet såsom födoämne, och vilka möjligheter finnas för detsammas förbättrande? av Erik M. P.

Widmark; tryckt i Sveriges Utsädesförenings tidskrift 1929, häfte 5.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Procent svenskt Degvikt av 100 gr. mjöl Brödmjöl

av 15 % vattenhalt vikt

100 ............. 152 136

80 ............. 157 141

70 ............. 154 139

60 ............. 158 141

50 ............. 158 141

40 ............. 157 136

30 ............. 163 142

0............. 163 143

Vid bestämning av brödens vattenhalt erhöllos följande värden:

Procent svenskt mjöl Vattenhalt %

100 ...............

80 ............... 40.2; 38.5

70 ............... 39.6 ; 40.2

60 ............... 40.8; 40.4

50 ............... 40.1; 39.9

40...............41.4; 40.5

30...............41.1; 40.9; 39.1; 39.0

0...............40.2; 40.4; 43.3; 42.5

Dessa bestämningar gälla hela bröden, således med skorpan inberäknad. Man

erhåller såsom medium för bröd av 100 % svenskt mjöl 37.3 % och för bröd

av 100 % amerikanskt mjöl 41.6 %.

Beträffande vattenhalten i de från skorpan befriade, inre delarna av brödet

lämnar följande av dr Fischer (Malmö Stora Valskvarns laboratorium), utförda

bestämningar upplysning:

Procent svenskt mjöl Vattenhalt %

100 ................ 43.0

80 ................ 43.2

70 ................ 43.6

60 ................ 44.1

50 ................ 44.2

40 ................ 444

30 ................ 44.5

Som av tabellerna framgår minskas vattenhalten ju större blandningsprocenten

för svenskt vete är. Torrsubstansens energiinnehåll förblir dock oförändrat

enligt följande bestämningar:

Kalorier pr 100 gr.

bröd torrsubstans

Bröd av 100 % svenskt vete........... 267 429

> » > > amerikanskt vete......... 251 430

Att närmare bestämma relationen mellan brödets vattenhalt och inmalningsprocenten

av svenskt vete tillåta ej de fåtaliga bakningsförsök tiden tillåtit oss

att utföra. Variationerna äro härför alltför stora i olika bakningar. Tages

emellertid ovanstående energibestämningsförsök såsom exempel, beräknas, att

dagsransonen c:a 200 gr. bröd av svenskt vete ger 534 kalorier under det att

bröd av amerikanskt vete ger 502 kalorier. Skillnaden i den tillförda energimängden

är 32 kalorier eller c:a 1 % av en fullvuxens dagsbehov, likvärdigt

med energiinnehållet i ungefär 2 å 3 vanliga sockerbitar.

Bröd av svenskt vete är sålunda något energirikare än bröd av amerikanskt

vete. Det måste emellertid åter framhållas, att denna skillnad uteslutande uppkommer

på grund av det amerikanska mjölets förmåga att vid bakningen kvarhålla

mera vatten. Bröd av 100 gr. amerikanskt mjöl och bröd av 100 gr.

svenskt mjöl tillför oss samma energimängd, blott pied den skillnaden att i

s. 277 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

277

förra fallet tillföres samtidigt något mera vatten än i senare fallet. Från näringsfysiologisk

synpunkt är detta likgiltigt. Frågan örn den olika vattenhalten

i dessa brödsorter är fastmera av ekonomiskt intresse, i det att örn en och

samma viktsmängd av de olika hrödslagen betingar samma pris, så ställer sig

priset per erhållen kalori högre vid användandet av amerikanskt mjöl än svenskt.

Allmänheten får betala för det i degen upptagna vattnet.

Som nyss nämnts ger det mjuka vetet i allmänhet ett bröd av mindre porositet

än bröd av hårt mjöl. Detta har givit anledning till den uppfattningen,

att det svenska vetemjölet skulle frambringa ett bröd, som i tarmkanalen tillgodogöres

i mindre utsträckning än det mera porösa brödet. Av de försök, som

för utredning härav utförts av docenten Axel Höjer,1 framgår att så ej är fallet.

Genom sammanpressning av vetebröd under ett tryck intill 150 atmosfärer erhölls

ett fullständigt porlöst bröd av samma förklistringsgrad som det ursprungliga.

Vid försök över detta bröds tillgodogörande i tarmkanalen i jämförelse

med obehandlat bröd av 70—75 %:s porvolym erhölls bos försöksperson

följande siffror:

Behållen mängd Porvolym 70—75 % Porvolym 0 %

Kväve........... 93.4 90.0

Kolhydrat ... ...... 99.7 99.6

Dessa försök visa sålunda, att den olikhet i porvolym, som bröd av svenskt

och utländskt vete uppvisar, ej kan spela någon praktisk roll för brödets tillgodogörande

i tarmkanalen. Även i detta fall är olikheten ej en näringsfysiologisk

fråga, utan en ekonomisk. Betalas nämligen brödet efter volym, är det

tydligt, att det amerikanska mjölet ger icke blott på grund av den större vattenhalten,

utan även på grund av den större porositeten, bröd av dyrare kalorier.

lil. Sammanfattning.

1) Mjöl av svenskt mjukt vete är till sin kemiska sammansättning likvärdigt

med mjöl av amerikanskt hårt vete, med undantag av att det senares äggvitehalt

är något högre. I betraktande av det överskott över ägg viteminimum, som

kosten hos oss innehåller, är den olika mängd äggvita, som per dagsranson tillföres

vid varierande inmalningsprocent av svenskt vete, i näringsfysiologiskt avseende

betydelselös.

2) Svenskt och amerikanskt vetemjöl innehålla per viktsenhet torrsubstans

samma kalorimängd.

3) Vid stigande inmalningsprocent av svenskt vete avtager brödets vattenhalt

något och blir därför energirikare. Torrsubstansens kaloriinnehåll är lika med

det torra mjölets och varierar sålunda ej vid olika inmalningsprocent. Bröd erhållet

av samma viktsmängd mjöl ger sålunda alltid samma totala energimängd

eller 430 bruttokalorier per 100 gr. mjöl. Betalas brödet efter vikt blir därför

kaloripriset något högre i bröd av amerikanskt mjöl än av svenskt.

4) Den genom ökad inmalningsprocent av svenskt vete resulterande mindre

porvolymen hos brödet inverkar ej på detsammas tillgodogörande i den friska

tarmkanalen. Betalas brödet efter storlek blir kaloripriset något lägre ju större

inmalningsprocenten av svenskt vete är.

5) Av denna utredning framgår sålunda att i fråga om näringsvärdet ingen

praktisk skillnad har kunnat påvisas hos bröd bakat av mjöl med olika inmalningsprocent

för svenskt vete.

Lund och Svalöf den 14 april 1930.

E. M. R. Widmark. Å. Åkerman.

1 Fysiologiska och kemiska stadier över de svenska brödsorterna, II; tryckt i Tidskrift för

Hemmet 1920.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

Bil. R 1.

Bakningsförsök med svenskt och amerikanskt vetemjöl samt hlandningar

därav.

Föreliggande undersökning avsåg att jämföra bakningsförmågan hos mjöl

av svenskt vete med den hos mjöl av bästa amerikanska sorter (Manitoba)

samt blandningar därav. Det svenska vetemjölet erhölls från Malmö Stora

Valskvarn, där det framställts av »bästa skånska höstvete». Av amerikanskt

mjöl användes Pillsburys Best. Detta är enligt uppgift av d:r B. Fischer

i Malmö ett mycket kraftigt mjöl, huvudsakligen bestående av Manitobavete

och vanligen starkt behandlat med kemikalier. Örn tiden medgivit det, hade

det nog varit riktigast, att vi själva förmalt samtliga prov. Detta medhanns

emellertid icke på den korta tid, som stod till förfogande för undersökningen.

En av d:r B. Fischer vid Malmö Stora Valskvarn utförd analys av de

båda mjölen gav följande resultat:

Svenskt mjöl Pillsburys Best

Utbyte vid förmälning......

c:a 40

%

Vattenhalt............

12.5

»

Askbalt i torrsubstansen.....

...... 0.43 •

0.45

>

Proteinhalt i torrsubstansen ....

...... 9 04 »

13.21

>

Degbållfasthet..........

...... 3.0

43.7

Degtänjbarhet..........

......124

120

Färg..............

kritvit

Följande blandningar undersöktes:

1.

Rent

svenskt

2.

80 % svenskt + 20 %

amerikanskt

3.

70 »

+ 30 »

»

4.

60 »

4- 40 »

D

5.

50 >

»

+ 50 »

»

6.

40 »

»

+ 60 »

7.

30 »

+ 70 »

8.

Rent amerikanskt.

Blandningarna utfördes mycket omsorgsfullt i ett därför avsett kärl. Att

de varit noggrant utförda framgår bäst av den »jämna» stegringen av råproteinhalten,

vilken egenskap kan mycket noggrant bestämmas.

Provbakningama företogos enligt den vid vårt bakningslaboratorium gängse

metoden och tillgingo sålunda:

Man utgick från 600 corn vatten, i vilket 40 gram pressjäst uppslammades.

Vattnet hade en temperatur av 36° C. I jästuppslamningen utrördes 800 gram

mjöl, vilket förut blandats med 12 gram koksalt och 6 gram rörsocker. Den

sålunda erhållna degen ältades, varvid mjöl tillsattes, tills den fått normal fasthet.

Degen ställdes sedan att jäsa vid 32° C. Efter en timme knådades den

åter, och ytterligare mjöl tillsattes. Den fick därefter ånyo jäsa, denna gång

dock endast V2 timme, varefter den åter knådades. Sedan den var färdig, vägdes

den, och med ledning av de sålunda erhållna talen bestämdes degvikten

samt beräknades mjölåtgången pr liter vatten och den viktsmängd deg, som er
-

s. 279 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

279

hållits av 100 gram mjöl (jämför tabellen). Därpå uttogos 600 gram deg,

vilka slogos upp till bröd. Endast formbröd bakades. De uppslagna bröden

fingo jäsa en timme vid 20° temperatur, varefter de gräddades i en elektrisk

ugn.

Sedan bröden kallnat, vägdes de, och deras höjd och volym bestämdes. Med

ledning av de sålunda erhållna resultaten beräknades den viktsmängd bröd och

den brödvolym, som erhållits av 100 gram mjöl (jämför tabellen).

På en mindre portion av det kvarblivna mjölet bestämdes vatten- och råproteinhalt.

Samtliga bröd klövos i två delar. Den ena halvan vägdes mycket noggrant

och försändes väl inpackad till fysiologiska institutionen i Lund, där vattenhalten

bestämdes. Den andra halvan användes för fotografering samt för undersökning

rörande skorpa och porositet.

Med varje mjölslag medhanns blott en provbakning utom i fråga örn det rent

svenska och det amerikanska mjölet, vilka provbakades två gånger. De för

dessa senare mjöl erhållna resultaten få därför anses något säkrare än för

blandningarna.

Beträffande resultaten skall först framhållas, att mjölåtgången för det svenska

vetet, som väntat, var betydligt större än för det amerikanska — 1,910

gram per liter mot 1,660 — alltså en skillnad på c:a 15 %, vilken endast till en

ringa del beror på skillnader i vattenhalten utan huvudsakligen på skillnader

i de olika mjölsorternas kemiska och fysikaliska konsistens. Det är ju bland

annat denna skillnad, som bagarna tillmäta så stor betydelse och som gör, att

det amerikanska mjölet av dem föredrages. Som nog torde vara bekant, beräknas

nämligen brödens storlek vanligen efter degvikten. Beträffande dessa förhållanden

hänvisas till en särskild av Åkerman författad uppsats örn det svenska

vetets kvalitet.1

Som framgår av tabellen, sjunker mjölåtgången för blandningarna rätt vackert

proportionellt med stigande halt av amerikanskt vete.

Jämte mjölåtgången angives också den mängd deg, som erhållits av 100

gram mjöl, dels bestämd direkt och dels efter reduktion av mjölets vattenhalt

till 15 %. Även här framträder skillnaden mellan svenskt och amerikanskt

vete mycket tydligt. Degutbytet var för det svenska vetet 152 gram och för

det amerikanska 163 gram. Blandningarna intaga en mellanställning. ^ Man

har alla skäl antaga, att degvikten skulle visat en jämn stegring. Att så icke

blivit förhållandet, får anses bero på rena tillfälligheter. Gruppera vi resultaten

två och två och låta 2 + 3 representera en blandning av 75 % svenskt vete,

4 + 5 av 55 och 6 + 7 av 35 för att därigenom i någon mån utjämna »arbetsfelen»,

så erhållas följande resultat:

Stegringen av degvikten blir då synnerligen jämn.

Vad brödvikten beträffar, så måste denna vid bakningsförsök, som icke kunna

utföras precis samtidigt, alltid bliva ganska osäker, och det skulle krävas

medeltal av flera försöksserier för att få säkra resultat. Därtill kommer, att

brödvikten också beror på bakningsmetoden. I praktiken, där bakningstiden

varierar mycket, torde brödvikten även i hög grad bero på lokala förhållanden.

Som framgår av tabellen, är brödvikten minst för det svenska mjölet (= 136

Rent svenskt

75 %

55 » >

35 > >

152 gram deg

156 > »

158 > >

160 >

Rent amerikanskt

163 > >

1 Sveriges Utsädesförenings tidskrift, årg. 1930, häfte 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lliikningsförsök nied olika mjöl blandningar,

Svalöf 1930.

Analys av

mjöl

Mjöl-

kgång

Degvikt av

100 gr mjöl

Bröd-

Bröd-

Nr

B 1

andning

Vatten-

halt

%

Råpro- tein- halt i

torrs.

gram

pr 1.

vatten

direkt

be-

stämd

reduce- rad till

15 *

vatten

vikt

gram

volym

corn

Anmärkningar

1

Rent svenskt

mjöl........

15.7

9.4

1,910

153

152

136

393

Deg mycket klibbig. Skorpan något ljusare

än hos övriga, har börjat spricka. Rätt

grova porer.

2

80 %

svenskt

t 20 % amerik. . . .

14.8

10.1

1,830

157

157

141

436

Deg bättre än hos föregående, dock något

klibbig. Vackert bröd. lira skorpa. Något

bättre porositet än hos rent svenskt.

3

70 »

»

+ 30 > » ...

''(15.3)

10.7

1,800

155

154

139

440

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vackert

bröd. Bra skorpa. Något bättre porositet

än hos rent svenskt.

4

60 >

>

+ 40 • . ...

14.4

10.9

1,780

157

158

141

446

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vackert

bröd. Ganska fina porer.

5

50 »

>

+ 50 » > ...

14.4

11.1

1,780

157

158

141

457

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vackert

bröd med jämna, ännu finare porer än hos

föregående.

6

40 »

>

+ 60 > > ...

14.0

11.6

1,775

155

157

136

471

Deg ganska elastisk, fast och bra. Mindre

lyckad bakning. Grövre porer än hos

Manitoba.

7

30 >

>

+ 70 . » ...

14. L

12.2

1,760

161

163

142

466

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vacker

skorpa. Jämna, fina porer.

1

8

Rent amerikanskt mjöl......

13.9

13.3

1,660

161

163

143

474

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vackert!

bröd med fin skorpa. Jämna, fina porer.|

Siffran sannolikt något för hög.

280 Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

281

gram av 100 gram mjöl) och störst för det amerikanska (= 143 gram). Skillnaden

uppgår således här endast till 5 %. Blandningarna intaga även i detta

hänseende en mellanställning.

Vad slutligen brödvolymen beträffar, så äro de tal, som här angivas, medeltal

av två försöksserier, den ena utförd på Svalöv, den andra vid Malmö Stora

Valskvarn. Det rena svenska vetemjölet visar den lägsta brödvolymen med 393

ccm bröd av 100 gram mjöl. Sedan stiger densamma rätt jämnt, tills man kommer

till 60 % för att sedan hålla sig relativt konstant vid omkring 470 ccm.

Detta förhållande att man med lämplig blandning kan uppnå lika stor eller

ännu större brödvolym än av rent amerikanskt mjöl, är sedan länge bekant för

kvarnarna.

Tyvärr är det vid en sådan undersökning som denna åtskilliga förhållanden,

som ej kunna angivas i siffror, nämligen brödets allmänna utseende, lukt och

smak. I dessa hänseenden visa sig bröd, bakade av lagom kraftiga blandningar

med 50—70 % svenskt vete som regel vara att föredraga framför sådana

av rent svenskt eller rent amerikanskt mjöl.

Svalöv den 14. 4. 1930.

Å. ÅKERMAN.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Uppköp av

inhemsk

brödsäd.

Bil. S.

Spannmålshandelns organisation i Schweiz.

(Utarbetad av sekreteraren S. Allard.)

Särskilt under och efter världskriget har spörsmålet örn jordbrukets ställning

i Schweiz spelat en framträdande roll i den offentliga diskussionen. Frågan,

huruvida och på vad sätt från det allmännas sida understöd borde lämnas

åt det schweiziska jordbruket, och särskilt åt spannmålsodlingen, har intill

början av år 1929 varit ett av de mest brännande politiska spörsmålen inom

landet.

Svårigheterna att under kriget förse befolkningen med brödsäd föranledde

införandet av ett statligt spannmålsmonopol, vilket sedermera tid efter annan

provisoriskt förlängts. Först genom en folkomröstning den 3 mars 1929 beslöts

det statliga monopolets upphävande och införande av en monopolfri ordning

för säkerställandet av spannmålsodlingen inom landet.

När man bedömer de åtgärder, som i Schweiz vidtagits för spannmålsodlingens

främjande, bör man emellertid hålla i minnet, att ifrågavarande odling

är av jämförelsevis ringa omfattning. Av landets totala ytinnehåll är

c:a 22.5 % improduktiv mark. Ett lika stort område utgöres av skog och c:a

55 % av kulturmark; 90 % av denna sistnämnda upptagas av betes- och ängsmarker.

På spannmålsodlingen faller endast c:a 115,000 hektar, d. v. s. blott

omkring 5 % av den odlade jorden och mindre än 3 % av landets totala ytinnehåll.

Den inhemska brödsädesproduktionen, som ännu under början av

1800-talet försåg landet med 80 % av dess behov, har sedan dess nedgått till

att för närvarande täcka omkring 25 % av behovet.

Det är i syfte att motverka denna utveckling och hejda spannmålsodlingens

tillbakagång, som de ovan antydda åtgärderna vidtagits.

Det system, som vid folkomröstningen i mars månad 1929 antogs och sedermera

den 1 juli samma år trädde i kraft, bygger på i huvudsak följande principer:
1)

Inhemsk brödsäd uppköpes av staten till ett pris, som icke oväsentligt

överstiger världsmarknadspriset.

2) Kvarnarna äro skyldiga att av staten övertaga denna spannmål till ett

pris, som ungefärligen motsvarar världsmarknadspriset.

3) För brödsäd, som av producenterna användes i det egna hushållet, betalar

staten en särskild premie, s. k. malningspremie.

4) Finansieringen av understödet till brödsädesodlingen sker i huvudsak genom

höjning av de s. k. statistikavgiftema på varor i allmänhet, som i ena

eller andra riktningen passera den schweiziska gränsen. Denna anordning avser

att förebygga, att kostnaderna för understödet direkt drabba brödkonsumenterna.

5) Till skydd för kvarnarna försvåras importen av mjöl.

I det följande skall en närmare redogörelse lämnas för de viktigare bestämmelserna

i den nu tillämpade ordningen för spannmålsodlingens stödjande.

Staten uppköper all till bakning duglig brödsäd (vete, råg och spelt samt

blandningar av vete och råg), som av odlare hembjudes densamma, till ett pris,

som för vetets vidkommande med tres 8: 50 per 100 kg. överstiger medelpriset

franko schweiziska gränsen, tullen inbegripen, för motsvarande utländska

vara av likvärdig kvalitet. Ett miniinipris av fres 38: — och ett maximipris

av tres 45:— per 100 kg. hava fastställts. För övriga sädesslag bestämmes

priset med ledning av vetepriset. För 1929 års skörd har vetet åsatts ett pris

s. 283 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

283

av frcs 42: 50 per 100 kg. Priserna gälla för inlastad vara avgångsstation och

fastställas av förbundsrådet senast i september månad varje år. Spannmål,

som icke är bakningsduglig, emottages ej. För bättre kvaliteter erläggas högre

och för sämre kvaliteter lägre priser än de nu nämnda. Till uppmuntrande av

lagring hos odlarna kunna särskilda tilläggspriser utbetalas vid leverans efter

den 1 januari. På samma sätt göres, på grund av varans högre fuktighetshalt,

avdrag för leverans, som äger rum före den 1 december.

Handelskvarnarna äro skyldiga att till ett av staten, under hänsynstagande

till världsmarknadsläget och varans kvalitet, fastställt enhetligt pris övertaga

den av odlarna inköpta spannmålen. Försäljningsprisen gälla franco mottagningsstation.

Uppköp och försäljningar ombesörjas för statens räkning av

de jordbrukskooperativa föreningarna. Leveranserna ske i regel direkt fran

odlare till kvarn och skola vara avslutade före den 15 mars.

I Schweiz, vars jord i stor omfattning är uppdelad i småbruk, användes Malningsen

avsevärd del av den spannmål, som produceras, av jordbrukarna själva. I premier.

genomsnitt anses jordbrukarna konsumera inemot hälften av den brödsäd,

som produceras (omkring 44 % och, vad de minsta brukningsdelarna beträffar,

ända upp till 71 %). I syfte att stödja brödsädesodlingen har därför stadgats,

att överpris skall utgå icke blott för den myckenhet, som inköpes av

staten, utan jämväl för den spannmål, som konsumeras inom hushållen. Det för

sistnämnda ändamål utbetalade överpriset, den s. k. malningspremien, uppgår

för närvarande till i regel frcs 7: 50 per 100 kg. malen säd. För odlare i

bergstrakter kan detta belopp höjas intill frcs 12: —- per 100 kg.

Utbetalningen av malningspremierna sker genom förmedling av jordbrukskooperativa

föreningar och i enlighet med de uppgifter örn verkställd förmälning,

som av vederbörande kvarn införts å ett till varje odlare årligen utlämnat

s. k. malkort. Kvarnen är även pliktig att föra journal över den myckenhet

spannmål, för vilken malningspremier erläggas, I syfte att hindra missbruk

har för varje hushåll fastställts en maximikvantitet av spannmål, för vilken

malningspremie skall kunna utgå.

Frånsett inköp av i Schweiz producerad brödsäd samt utbetalning av mai- Åtgärder till

ningspremier till odlare för egen förbrukning har den schweiziska staten till främjande

spannmålsodlingens främjande jämväl vidtagit åtgärder till förbättring a

utsädet. I sådant syfte erlägger staten vid inköp av i Schweiz odlat utsäde särskilda

efter produktionskostnadernas storlek avpassade premier, varjämte försäljning

till jordbrukarna av sådan vara äger rum till nedsatt pris. Försäljningspriset

skall vara så beräknat, att det med högst frcs 5:— överstiger

det pris, staten erlagt vid köp av inhemsk spannmål, avsedd till förmälning i

handelskvarnar.

Importen av till utsäde lämpat vete, råg och spelt har gjorts beroende av

särskilt av vederbörande myndigheter meddelat tillstånd.

De med den nu gällande ”ordningen till spannmålsodlingens stödjande för- Finanbundna

kostnaderna bestridas till väsentlig del genom höjning av den s. k. siering.

statistikavgiften, som utgår å samtliga varor, som i ena eller andra riktningen

passera den schweiziska gränsen. Härigenom har man lyckats undvika, att

ökade bördor läggas på brödkonsumenterna.

Här åsyftade bestämmelser gå i huvudsak ut på följande:

För varor, som tulldeklareras efter vikt, utgår per 100 kg.:

därest varorna äro tullfria eller belagda med tull, som icke överstiger 30

centimes per

100 kg en avgift av .................... 5 centimes per 100 kg. brutto,

för andra varor:

icke emballerade, en avgift av............ 10 centimes per 100 kg. brutto.

emballerade en avgift av ................ 10 centimes per styck.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

För varor, som tulldeklareras pr styck, utgår

en avgift av........................ 30 centimps.

För postförsändelser utgår en avgift av .. 10 centimes per kolli.

Kontroll Det är givet, att tillämpningen av här ifrågavarande system nödvändiggör

spannmåls- en ingående kontroll, över spannmålshandeln; detta bl. a. i syfte att förebygga,

handeln. att importörer av spannmål avyttra denna till jordbrukare för vidare försäljning

till staten. Bestämmelser hava därför utfärdats örn skyldighet för den, som

idkar spannmålshandel, att föra böcker i enlighet med härom lämnade föreskrifter

samt att endast försälja spannmål till kvarnar och därmed likställda

företag.

IrbPo°ds"dV Införseln av brödsäd är fri. Dock är importör, som icke frivilligt underkastar

sig ovan angivna kontrollbestämmelser, skyldig att vid införsel av spannmål

erlägga tull med ett till tres. 20:— per 100 kg. brutto förhöjt belopp (eljest

utgör tullen tres. 0: 60 per 100 kg.).

Åtgärder till Som i det föregående omnämnts hava avsevärda förpliktelser — nämligen

"kvarn1 a'' att visst pris överta8a inhemsk spannmål — ålagts kvarnarna. Som

rörelsen, ersättning härför har åt kvarnarna inrymts en förmånsställning, i det att rätten

till införsel ^ av till bakning användbart mjöl uteslutande förbehållits staten.

Införseltillstånd kan dock undantagsvis lämnas enskilda personer eller företag,

vilka då äro skyldiga att erlägga en tilläggstull, för närvarande uppgående

till tres. 20:— per 100 kg. brutto. Vid införsel av mjöl för industriändamål

kan dock befrielse från ifrågavarande tilläggstull medgivas.

/... annat spörsmål, som genom den nya ordningen erhållit en för kvarnarna

förmånlig lösning, är fördelningen av kostnaderna för transport av spannmål inom

landet. Varje kvarn skall visserligen i princip bära de transportkostnader,

som betingas av dess geografiska läge. Emellertid hava verkställda undersökningar

givit vid handen, att en sträng tillämpning av denna princip skulle — särskilt

med hänsyn till i Schweiz radande höga fraktsatser-—otillbörligt gynnade

i närheten av gränsen belägna kvarnarna, på inlandskvarnarnas bekostnad. För

att utjämna denna fraktdifferens — men givetvis icke helt undanröja densamma

-— har utfärdats en undantagstariff för spannmål, avsedd att underlätta

transporter till det inre av landet. De enligt denna tariff medgivna fraktlindringarna

bestridas av statsmedel. Enligt förbundsrådets beräkningar torde

den statliga subventionen för sagda ändamål komma att uppgå till c:a

l1/* miljoner tres årligen.

Asiudderförl ^Ör tlllvaratagandet av konsumenternas intressen hava bestämmelser införts,

konsumen- ^igenom vederbörande..statliga myndigheter ålagts skyldighet att noggrant

terna. löija utvecklingen av mjöl- och brödpriserna inom landet. Därest verkställda

undersökningar giva vid handen, att sagda priser överstiga produktionskostnaderna

med högre belopp än. som kan anses skäligt, äger förbundsrådet rätt att

genom statlig import av mjöl eller sänkning av tullen härå inskrida i prisreglerande

syfte.

°rtionSa~ förvaltningsuppgifter, som det nya systemet medför, omhänderhavas av

en särskild myndighet, den s. k. centrala spannmålsförvaltningen (»Getreideverwaltung»),

bestående av c:a 25 befattningshavare.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

285

Spannmålshandelns organisation i Norge.

(Utarbetad av sekreteraren S. Allard.)

Norges odlade areal utgjorde vid världskrigets slut, år 1918, 627,377 hektar,

därav 248,205 hektar sädesbärande jord. Spannmålsskörden uppgick under

nämnda år till sammanlagt 440,694 ton, varav 29,584 ton vete, 25,701 ton råg,

122,403 ton korn och 240,685 ton havre. Under de senast förflutna åren hava

förhållandena utvecklats på sätt nedanstående tabell visar.

Sädesbärande Total Därav

jord skörd vete råg korn havre

hektar ton ton ton ton ton

1926 ......... 182,422 352,733 15,961 16,433 111,584 193,514

1927 ......... 184,932 329,838 16,479 15,390 101,728 183,830

1928 ......... 186,586 343,282 21,728 12,627 111,770 184,048

Såsom av de anförda siffrorna torde framgå, är landets egen skörd jämförelsevis

liten och därför — nu liksom tillförne -— icke tillräcklig för att täcka

befolkningens behov, varför import av spannmål och förmalningsprodukter

därav i betydande omfattning måste tillgripas.

Följande tabell utvisar den införsel, som ägt rum under de senaste åren.

Ton

Spannmål: 1926 1927 1928

korn............. 37,772 26,055 22,492

bönor, ärter, linser...... 4,966 5,344 5,163

havre............ 18,718 10,052 3,958

vete............. 89,300 95,422 98,828

majs............. 107,669 151,999 114,956

malt............. 4,011 1,713 1,604

råg.......... . . . 186,220 180,127 136,643

Summa 448,656 470,712 383,644

Gryn:

korn............. 781 1,144 945

havre............ 64 6 3

vete......... 1,325_1^07 1,454

Summa 2,170 2,357 2,402

Mjöl:

korn............. — 951 2,259

bönor, ärter, linser...... 41 58 72

råg............. 152 9,113 13,017

majs............. 441 422 264

havre............ 11 1 1

vete......... 58,936_69,262_72,050

Summa 59,581 79,807 87,663

Tidigare omhänderhades importen av de stora handelskvarnarna, som voro

förlagda utmed kusten upp till Trondhjem. Den inhemska skörden förbrukades

i huvudsak på orten och förmaldes — oftast för jordbrukarnas egen räk
-

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

ning — i de många bygde- och gårdskvarnar, som funnos i alla spannmålsodlande

distrikt. Inhemskt korn kom dock ut på den fria marknaden, och detta

gällde i än större utsträckning örn havre, varav till och med export ägde rum.

En ändring i dessa förhållanden inträdde i och med världskriget och den

därav föranledda avspärrningen. De svårigheter, som då visade sig vara förbundna

med landets försörjning med brödsäd, ådagalade snart nödvändigheten

av åtgärder för åstadkommande av en ökning av den inhemska spannmålsodlingen.

I sådant syfte framlades redan vid 1915 års storting bl. a. en proposition

örn bemyndigande för Konungen att vid behov införa statsmonopol å

importen av spannmål och förmalningsprodukter därav. Propositionen godkändes

av stortinget genom en lag av den 15 augusti 1915. Det Konungen sålunda

lämnade bemyndigandet kom emellertid icke att tagas i bruk förrän år

1917, då en kungl, resolution utfärdades örn införande av statsmonopol å import

och försäljning av vete, råg, korn och havre samt förmalningsprodukter

därav, ävensom å uppköp av inom landet odlad spannmål.

Ifrågavarande monopol var dock endast av provisorisk natur och avsett att

senare ersättas av en mera definitiv ordning. Härvidlag bröto sig emellertid

olika uppfattningar mot varandra. Enighet rådde visserligen därom, att

åtgärder från statens sida borde vidtagas för att trygga landets brödförsörjning

och bereda jordbrukarna möjlighet att till skäliga priser avsätta

sin spannmål. Däremot voro meningarna delade rörande den lämpligaste formen

för ett statligt ingripande i dylikt syfte. I detta hänseende kunde i huvudsak

tvenne olika riktningar urskiljas.

Å ena sidan den, som ansåg, att så stora samhällsintressen voro knutna till

importen och försäljningen av spannmål och mjöl, att denna gren av näringsverksamheten

allt framgent borde förbehållas ett statsmonopol.

Å andra sidan den, som fann att införsel och försäljning av spannmål samt

förmalningsprodukter därav borde omhänderhavas av det enskilda initiativet,

samt odlingen främjas genom utbetalning av särskilda premier vid förmälning

till eget bruk (»Korntrygd») och avsättningen säkerställas genom uppköpsplikt

för staten av ali till människoföda duglig salubjuden spannmål.

Genom en lag den 25 juni 1926, som trädde i kraft den 1 juli 1927, uppnåddes

så småningom en lösning av spannmålsfrågan i enlighet med sist angivna

linje. Den härigenom införda ordningen blev emellertid av kort varaktighet,

i det att stortinget redan den 21 juni 1928 fattade beslut örn återupprättandet

av ett statsmonopol. Den av Konungen kort tid därefter stadfästa

lagen härom trädde i kraft den 1 juli 1929 och är alltjämt bestående.

I det följande skall redogörelse lämnas för innebörden av sistnämnda tvenne

lagar.

Den s. k. »Korntrygdsordningen».

(Lagen den 25 juni 1926.)

Införsel av Importen av vete, råg, korn och havre samt förmalningsprodukter därav

spannmål var f princip förbjuden. Detta förbud var emellertid — frånsett havre och

och förmak förmalningsprodukter därav — endast av formell natur, i det att tillstånd

dukterVärav till införsel meddelades envar importör, som antingen inköpt en i förhållande

(licens- till sin införsel fastställd kvantitet norsk spannmål —• dock ej havre — eller

tvång). och ställt säkerhet för inköp av sådan myckenhet. Tillstånd till införsel av

havre och förmalningsprodukter därav lämnades som regel icke, med mindre

priset å norsk havre låg väsentligt högre än priset å utländsk vara av motsvarande

kvalitet med tillägg av tull vid leverans eif norsk hamn.

Uppköp av I lagen föreskrevs skyldighet för staten att genom förmedling av det s. k.

norsk spann- »Jernkontoret» — varom närmare uppgifter här nedan — uppköpa allt till

s. 287 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

287

människoföda dugligt norskt vete, råg och korn, som utbjöds av odlare eller

vederbörligen godkända sammanslutningar av dylika. Dessutom skulle staten

årligen övertaga minst 15,000 ton norsk havre, därest sådan myckenhet av god

vara kunde erhållas till fastställt pris. Med »god vara» menades, att denna

skulle kunna användas till grynhavre.

Vid inköp av i Norge odlat vete, råg och kom betalades för förstklassig

vara det pris, till vilket förstklassig importerad vara kunde levereras oförtullad

eif norsk hamn samt därjämte ett överpris av 4 öre per kg. Med

»förstklassig vara» avsågs spannmål, som utan särskild behandling kunde användas

av handelskvamarna för framställning av till människoföda dugligt

mjöl. Säden borde sålunda bl. a. vara väl mognad, någorlunda ren och oblandad

samt befinna sig i sådant skick, att den icke behövde på konstgjord väg

undergå torkning. Vidare uppställdes det kravet, att vatteninnehållet icke

skulle få överstiga 17.5 procent. Spannmål med högre vatteninnehåll övertogs

emellertid, under förutsättning av att den i övrigt befanns vara av god

kvalitet. Maximigränsen utgjorde i regel 21 procent. Hektolitervikten var

för vete, råg och korn respektive 75, 70 och 61 kg. Därest dessa siffror icke

understegos med mer än 6 kg., kunde spannmålen dock övertagas, under förutsättning

av att den i övrigt fyllde kraven på god kvalitet.

För vara, som icke betraktades såsom förstklassig, erlades ett reducerat pris

i enlighet med särskilt utarbetad tabell.

Inköpspriset för havre skulle vara lika med cifpriset norsk hamn, för utländsk

vara av samma kvalitet med ett pristillägg, successivt stigande från tullens

belopp, kr. 1: 80, till kr. 4: — per 100 kg. För havre gällde i huvudsak samma

kvalitetsbestämmelser som beträffande övriga sädesslag. Hektolitervikten

skulle vara minst 50 kg.

All av staten inköpt norsk spannmål levererades av producenten fritt station

och emottogs vid varje järnvägstation eller ångbåtshamn i riket till ett,

oberoende av avstånd till kvarn eller lagerhus, för hela landet gemensamt

pris.

Inköpen av den inhemska spannmålen omhänderhades av lokala uppköpare,

i regel 4—6 i varje fylke. Dessa emottogo prover å salubjudna varupartier

och avgjorde med bindande verkan för staten, huruvida desamma skulle köpas.

Uppköparna verkställde däremot ingen prisklassificering. Sådan företogs

efter varans emottagande i statens lagerhus eller hos kvarnarna. Uppköparna

avgåvo varje vecka till »Kornkontoret» rapporter angående verkställda inköp

och hade i övrigt att ombesörja, att spannmålen levererades i överensstämmelse

med av »Kornkontoret» givna order.

Såsom ersättning för sitt arbete erhöllo uppköparna viss provision, nämligen

för

uppköp intill ett belopp av 1,000 kr.......3 %

» mellan 1,000 och 10.000 » 2 /

» » 10,000 » 30,000 » I1 2 %

s » 30,000 » 125,000 » 1 %

» till belopp överstigande 125,000 kr. . . . 3 4 /

Uppköparen hade i regel att själv svara för de med inköpen förbundna utgifterna,

såsom porto, kontorskostnad m. m. Den till uppköparna utbetalade ersättningen

uppgick under förbrukningsåret 1927—1928 till i medeltal kr. 0: 23

per 100 kg. levererad spannmål.

Omnämnas må i detta sammanhang, att till staten levererades av 1927 års

skörd sammanlagt c:a 31,830 ton spannmål, varav c:a 2,008 ton vete, 1,318

ton råg, 17,362 ton korn och 11,142 ton havre, samt av 1928 års skörd sammanlagt

c:a 27,140 ton, varav 3,809 ton vete, 518 ton råg, 14,833 ton korn och

7.978 ton havre.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Odlings
premier.

Försäljning

av spannmål.

I syfte att befrämja spannmålsodlingen inom landet hade i lagen införts

bestämmelser örn att en odlingspremie, s. k. »korntrygd», av 4 öre per kg. skulle

utbetalas för vete, råg och korn, som odlare låtit förmala till eget bruk för

användning till människoföda. Dock skulle »korntrygden» begränsas till en

kvantitet av högst 200 kg. per år och hushållsmedlem. Såsom hushållsmedlem

betraktades person, som på ett mera varaktigt sätt var knuten till hushållet,

såsom hemmaboende barn och släktingar m. m., ävensom arbetare med

fullt kosthåll på gården.

Efter beslut av Konungen kunde »korntrygd» jämväl erläggas för havre i

distrikt, där odlingen av andra sädesslag var förenad med särskilda svårigheter.

Utbetalningen av »korntrygden» ombesörjdes av en för varje kommun utsedd

s. k. kontrygdskassör, vilken det ålåg att på därom gjord framställning till

odlare utlämna ett s. k. malkort. Vid varje förmälning av spannmål, för vilken

»korntrygd» skulle utgå, försågs kortet i kvarnen med vederbörlig påteckning

härom. Uppgifterna å kortet måste överensstämma med anteckningarna

i en hos kvarnen förd journal. När förbrukningsåret gått till ända,

inlämnades malkortet av odlaren till korntrygdskassören på orten, som fastställde,

huru stor summa odlaren hade att tillgodoräkna sig, och utbetalade

beloppet. För erhållande av »korntrygd» för målning vid gårdskvarn eller av

spannmål, som tillhörde ägare av bygdekvarn, erfordrades dessutom vittnesmål

utav tvenne av korntrygdskassören såsom trovärdiga befunna män angående

tillförlitligheten av uppgifterna å malkortet. Vittnesmålet infördes å

kortet.

Under förbrukningsåret 1927—28 utbetalades »korntrygd» för sammanlagt

o:a 48,221 ton spannmål, varav c:a 6,135 ton vete. 6.945 ton råg, 27,975 ton

korn och 7,110 ton havre, och under förbrukningsåret 1928—29 för sammanlagt

c:a 51,967 ton spannmål, varav c:a 9,000 ton vete, 4,745 ton råg, 31,800

ton kom och 6,290 ton havre.

Såsom i det föregående omnämnts, var importör av vete, råg och korn samt

förmalningsprodukter därav pliktig att av staten inköpa viss myckenhet i

Norge odlad spannmål av motsvarande slag. I detta avseende uppdelades importörerna

i två huvudgrupper. Tillfälliga importörer voro skyldiga att, örn så

påfordrades, övertaga dem tilldelad spannmål samtidigt, som införseltillståndet

lämnades. Den brödsäd, som föll på de regelbundna importörernas lott, fördelades

däremot på ett flertal terminer — vanligen sju månader — och på så sätt,

att leveranserna under de tre första månaderna voro dubbelt så stora som under

de fyra sista. Försäljningspriserna fastställdes efter samma grunder som

statens inköpspriser. Förstklassig norsk spannmål skulle sålunda övertagas till

det pris, förstklassig utländsk vara av motsvarande slag betingade eif norsk

hamn med tillägg av tull. För sämre vara reducerades priset enligt de regler,

som gällde för statens inköp. Försäljning till bygdekvarnar ägde rum efter

något gynnsammare villkor än till importörer.

Den av staten inköpta havren var i huvudsak avsedd för försäljning till

grynkvarnarna inom landet. Dessa voro emellertid icke skyldiga att övertaga

densamma, utan kunde efter gottfinnande fylla sitt behov, antingen genom köp

av staten eller direkt från producenterna. Införseln var däremot, som ovan

omnämnts, beroende av särskilt tillstånd. Båda här anförda tillvägagångssätt

kommo också från grynkvarnarnas sida till användning. Följden därav blev,

a,tt staten under vårmånaderna oftast hade icke obetydliga lager av havre inneliggande.

Då emellertid försäljningar från odlarnas sida vid denna tidpunkt

av aret icke längre förekommo, plägade staten träffa avtal med grynkvarnarna

örn övertagande av de inneliggande havrepartierna, mot det att kvarnarna erhöllo

tillstånd till införsel fran utlandet av den myckenhet, som därutöver erfordrades

för att fylla deras behov. Statens försäljningspriser beräknades så, att de

s. 289 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

289

med inköpen förbundna kostnaderna i det stora hela kommo att täckas. Under

budgetåret 1927—1928 uppgick dock statens förlust på omsättningen med havre

till c :a 200,000 kronor.

All av staten försåld spannmål levererades fritt mottagningsstation. I allmänhet

skedde leveranserna från statens lagerhus, där varan före försäljningen

undergått torkning; någon gång även direkt från odlare till kvarn.

För att säkerställa landets försörjning med utsäde upplades i statens lagerhus

en reserv härav. Försäljningspriserna motsvarade de vid varje tidpunkt

gällande inköpsprisen för samma slag av spannmål med ett tillägg av kr. 2: —

per 100 kg.

De av bestämmelserna i lagen föranledda utgifterna för staten, såsom överpris

vid köp av inhemsk spannmål, odlingspremier (»korntrygd»), kostnader för lagring

och transport av spannmål samt för administration m. m. bestredos genom

en tull av vete av kr.3: 30 samt å vetemjöl av kr. 5: 70 per 100 kg. Från och med

den 1 juli 1928 upphävdes emellertid tullen å vete samtidigt som tullen å vetemjöl

avsevärt nedsattes.

Statens uppköp och försäljning av i Norge odlad spannmål, utbetalning av

odlingspremier (»korntrygd») m. m. omhänderhades av en särskild myndighet.

kallad »Statens Kornkontor». Kontoret förestods av en disponent, som tillsattes

av Konungen med sex månaders uppsägning och vid sin sida hade ett

råd, bestående av fyra av Konungen på fyra år utsedda ledamöter. Av dessa

företrädde två spannmålsodlingens och två spannmålshandelns intressen. Disponenten

ledde i egenskap av ordförande rådets förhandlingar. Lönerna för såväl

rådets ledamöter som dess administrativa personal fastställdes av stor
Omnämnas

må slutligen, att uppkommande tvistemål angående kvalitetsbedömning,

prisreduktion m. m. avgjordes av särskilda av Konungen utsedda

skiljenämnder.

Statsmonopolet.

(Lagen den 21 juni 1928.)

Det genom lag år 1928 antagna statsmonopolet, som trädde i kraft den 1

juli 1929, omfattar införsel och försäljning av vete, råg och korn samt förmalningsprodukter

därav ävensom uppköp av i Norge odlad spannmål av ifrågavarande

slag. Särskilda bestämmelser gälla tillsvidare beträffande havre.

Monopolets ledning handhaves av en direktör, som är tillsatt av Konungen

med sex månaders uppsägning. Direktören har vid sin sida ett råd, bestående

av sju av stortinget för en tid av tre år valda medlemmar. Rådet, som plägar

sammanträda en gång varje kvartal, utser inom sig ett arbetsutskott av två

personer, vilket tillsammans med direktören har överinseendet över monopolets

skötsel. Arbetsutskottet sammanträder i regel en gång i veckan.

Ledningen av de löpande göromålen utövas av direktören med biträde av

tvenne underdirektörer, varav den ene handlägger ärenden angående inköp från

utlandet, befraktning, försäkring m. m. samt den andre frågor rörande uppköp

och lagring av norsk spannmål, försäljning av dylik till bygdekvarnar m. fl.

hithörande spörsmål. Monopolet ■— »Statens Kornforretning» —• arbetar sålunda

på två avdelningar, vilka i sin tur äro uppdelade i ett flertal byråer, allt efter

ärendenas olika natur.

Staten äger ensamrätt till import av vete, råg, korn och havre samt förmalningsprodukter

därav. Lagen stadgar likaledes, att varor, som falla inom

monopolets verksamhetsområde, icke kunna utan särskilt tillstånd av Konungen

utföras ur riket. Detta gäller även beträffande produkter av norskt ursprung.

Det åligger monopolet att, i den mån den inhemska skörden visar sig otillräcklig

för tillgodoseendet av landets behov, från utlandet införa spannmål

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.) 19

Utsäde.

Finan
siering.

Organisation

och

ledning.

Organisation

och

ledning.

Import av

spannmål

från utlandet.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

eller förmalningsprodukter därav. De varor, som monopolet huvudsakligen

importerar, äro vete och vetemjöl, råg och korn samt tillfälligtvis mindre kvantiteter

havre. Det införda vetet består till 60 å 70 procent av proteinrika sorter,

såsom Manitoba III och IV, i övrigt av amerikanskt vintervete, argentinsk

Barusso samt någon gång av mindre partier svenskt och tyskt vete. Under

senaste tid har, ehuru i obetydlig utsträckning, även införsel av vete fran

Ryssland ägt rum. Inköpen göras på basis av offerter, som dagligen komma

monopolet till handa genom agenter från utländska spannmålsexportorer och

kvarnar. I likhet med enskilda företagare söker monopolet givetvis draga fördel

av prisfluktuationerna på marknaden. Inköpen avslutas såväl fob som

eif; vid leverans från nordamerikanska hamnar i regel fob, å övriga, marknader

oftast eif norsk hamn. Vid fob-köp anskaffar monopolet erforderligt tonnage,

varvid företräde lämnas norska fartygslinjer. Betalning sker vanligen kontant

mot uppvisade av skeppningsdokument i New York, London, Rotterdam

(itc.

Importen av spannmål av olika slag och förmalningsprodukter därav, omräknad

till spannmål, uppgick under 1929 till följande kvantiteter:

vete......c:a 220,000 ton

råg......» lo3,500 »

korn .....» 17,500 » + 12,000 ton till bryggerierna

havre..... 5,000 »

Uppköp av i Monopolet är pliktigt att uppköpa ali i Norge odlad till människoföda lampNorge

odlad lig spannmål — vete, råg, korn och havre — som hembjudes detsamma.

spannmål. y;(;l inköp av vete, råg och korn skall förstklassig vara betalas med ett pris,

svarande mot monopolets försäljningspris å förmalningsprodukter därav, d. v. s.

priset å mjöl omvandlat till säd efter avdrag av malningskostnad och svinn.

Då emellertid monopolets försäljningspriser beräknas efter leverans eif mottagarens

närmaste järnvägsstation eller ångbåtshamn, kommer inköpspriset för

i Norge odlad brödsäd att jämväl innefatta den monopolet vid försäljning av

förmalningsprodukter, åvilande genomsnittliga fraktkostnaden, vilket innebär

en motsvarande förhöjning av priset å norsk spannmål i förhållande till importerad

sådan. Det överpris, som monopolet sålunda erlägger vid köp av i Norge

odlad brödsäd är till sitt belopp varierande, men har beräknats motsvara

c:a 4 öre per kg. Under de tre sista månaderna av år 1929 uppgick överpriset

i medeltal till 4.59 för vete, 4.39 för råg och 5.05 för korn. I fråga örn innebörden

av begreppet »förstklassig kvalitet» ma hänvisas till vad härom anförts

i samband med redogörelsen för den s. k. korntrygdsordningen av år 1926.

I vad angår havre har Konungen erhållit rätt att besluta, att lagens inköpsbestämmelser

tills vidare icke skola tillämpas, dock att monopolet årligen

skall inköpa minst 15,000 ton, därest sådan kvantitet av god vara salubjudes.

Genom en resolution den 13 september 1929 har i anslutning härtill föreskrivits

följande rörande inköp av norsk havre av 1929 års skörd.

1. Inköpen skola omfatta intill 20,000 ton, därest till monopolet hembjudes

så stor kvantitet ägnad till målning av havregryn.

2. Inköpspriset skall vara lika med cif-pnset norsk hamn for otortullad

vara med ett tillägg, successivt stigande från 2 öre per kg. under hösten till

4 öre per kg. längre fram under året. _ . .

Såsom ovan antytts, betalar monopolet samma priser för given kvalitet inhemsk

vara, oavsett vid vilken station eller hamn varan emottages. Monopolet

bär sålunda fraktkostnaderna från stationen till kvarnen.

Uppköpen äga rum genom förmedling av omkring 70 lokala agenter och i huvudsak

på samma sätt, som under den tid, den s. k. korntrygdsordningen var

i kraft (se ovan). Betalningen sker direkt från »Statens Kornforretning» till

odlarna. Till följd av att den norska spannmålen i regel endast försäljes i

smärre kvantiteter, och olika partier ofta betydligt variera i avseende a kvalitet,

s. 291 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

291

uppsamlas större delen av densamma i elevatorer, som av monopolet uppförts

i de sädesodlande distrikten. Sedan spannmålen där torkats och rensats

samt fördelats i partier av likformig kvalitet, överföres den till kvarnarna för

målning. Den av monopolet inköpta och i handelskvamarna förmalda spannmålen

utgjorde under 1929:

vete...........c:a 3,800 ton

råg............» 500 »

korn...........» 15,000 >

havre...........> 9,000 »

Nedanstående tabell utvisar monopolets inköpspriser å norsk spannmål av

1929 års skörd:

från

,e/«

1929 ........

Vete

. 26.25

>

24/io

» ........

25—

>

,4/ll

> ........

23.50

>

b!n

i ........

24.50

,3/>

1930 ........

24.50

>

30/j

» ........

23.75

»

Vs

> ........

. 23.—

>

”/o

> •.......

22.25

Råg

Kom

Havre

21—

19.50

17—

20—

18.50

17—

19.50

18.25

le-

20—

18.50

ll-

20—

17.25

ie.—

18—

16.25

15 —

17.25

15.25

14.—

16.50

14.50

13.—

Staten äger lör närvarande endast en kvarn, den s. k. »Vaksdals mölle», Förmälning

men har enligt lagen rätt att expropriera envar norsk handelskvarn med därtillav spannmål

hörande egendom, lager och andra förnödenheter, som må kunna befinnas er- °ch.för8äljforderlig

för drivande av kvarnrörelse. Denna befogenhet har emellertid sta- propukter

ten hittills icke använt sig av, utan i stället genom monopolet träffat över- därav.

enskommelse med kvarnarna, varigenom dessa förpliktat sig att mot bestämd

ersättning för statens räkning till lagring, målning eller inblandning mottaga

den myckenhet importerad eller inom landet odlad spannmål, som faller inom

varje särskild kvarns lagrings- och produktionskapacitet. Kvarnarna hava

vidare åtagit sig att på eget ansvar ombesörja av dem framställda produkters

försäljning till av »Statens Kornforretning» fastställda priser. Ersättningen

för målning utgör för närvarande för

vete...............kr. 3.— per 100 kg.

råg...............» 3.25 » » *

korn...............» 3.50 > » »

Härutöver erhålla kvarnarna 1.25 procent av de försålda varornas värde. De

ovan angivna beloppen gälla vid en årlig produktion av högst 10,000 ton spannmål.

Vid en förmälning mellan 10,000 och 20,000 ton per år nedsättas dessa

med 20 öre per 100 kg. och vid en förmälning utöver 20,000 ton per år med

50 öre per 100 kg.

Ersättningen innefattar gottgörelse för körslor från urlastningsstation respektive^

lossningshamn till kvam ävensom för lagring och försändelse av varorna

från kvam till inlastningsstation eller hamn.

Utmalningsprocenten fastställes av monopolet och utgör för vete i genomsnitt

73 %.

Då den huvudsakliga delen av den i Norge odlade spannmålen förmales i

bygde- och gardskvarnarna och förbrukas i de däromkring liggande distrikten,

förekommer vid handelskvamarna inblandning av norsk brödsäd — särskilt

vad beträffar vete och råg — endast i mindre utsträckning. I förhållande till

ifrågavarande kvarnars hela omsättning inblandas blott c:a 2 procent norskt

vete och cirka l1/* procent norsk råg. För kornets vidkommande gäller att

handelskvamarna under en tid av 7 å 8 månader använda uteslutande i Norge

odlat korn och under den återstående delen av året utländsk vara.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Mjöl
-

kvaliteter.

Liksom överenskommelse slutits med kvarnarna örn förmälning av den av

monopolet uppköpta spannmålen samt försäljning av därav framställda produkter,

har på motsvarande sätt uppgörelse träffats med grossisterna örn försäljning

av det av monopolet importerade mjölet. Dessa senare erhålla gottgörelse

för sitt arbete efter samma grunder som kvarnarna. Ersättningen utgår

för närvarande med i regel kr. 2: 25 per säck plus 1.25 procent av årsomsättningen.

Den är avsedd att täcka nödiga utgifter för transport från järnvägsstation

eller hamn, administrations- och lagringskostnader samt dessutom

att giva en skälig förtjänst.

De mjöltyper, som för närvarande av monopolet säljas, äro följande.

Till Norge importerat vetemjöl.

1) Patent Kanadiskt Hvetemel.

Mjöl av samma typ som ex. »Harvest Queen». Aska ca. 0.48 gluten ca.

34 %, degutbyte ca. 164.

2) Almindelig Kanadisk Hvetemel.

Mjöl av samma typ som ex. »Winnipeg», »Sterling» etc. Aska ca. 0.60 %,

gluten ca. 35 °/°, degutbyte ca. 165.

3) Blandning smet, Kanadisk type, No. 1.

Mjöl av samma typ som ex. »Dominator», »Saskania», »Buffalo» etc. Aska

ca. 0.80 %, gluten ca. 38 %, degutbyte ca. 165.

4) Blandning smet, Kanadisk type, No. 2.

5) Patent Hvetemel, Buffalo formaling.

Mjöl av samma typ som »Gold Medal», »Northern King» etc. Aska ca.

0.46 %, gluten ca. 33 %, degutbyte ca. 163.

6) Amerikansk Vintervete Patent.

Mjöl av samma typ som »Paramont», »blex», »Golden Seal». Aska 0.45—

0-50 %, gluten 30 %, degutbyte 162.

7) Almindelig engelsk formaling.

Mjöl av samma typ som »Picador», »Strongbow» etc.

8) Ungersk Patent.

Mjöl av samma typ som »Elisabeth 0» etc.

9) Fransk Patent.

Mjöl av samma typ som Corbeille’s »A. A.» etc. I

I Norge förmalt vetemjöl.

1. Norskmalt.

Ifrågavarande mjöl males av kanadensiskt, amerikanskt och argentinskt vete,

även blandat med europeiskt. Det är icke fullt så kraftigt som »Almindelig

Kanadisk» och giver ett degutbyte av ca. 160.

2. Sammalet.

I Norge förmalt rågmjöl.

1. Blandat siktemel.

Ifrågavarande mjöltyp är den, som huvudsakligen kommer till användning

vid tillverkning av rågbröd i Norge . Mjölet är tillsatt med ca. 15 % vete — vanligen

manitoba — och utmales till 67 %.

s. 293 Kontrollera mot PDF

.Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

293

2. Siktat rågmjöl. 60 %

» » 67 %

» » 65 % (tysk råg).

3. Sammalet rågmjöl.

Grovt mjöl, utmalet till 90 å 95 %.

4. Landsmjöl.

De av monopolet saluförda varorna levereras fraktfritt och till enahanda priser

vid envar järnvägsstation eller hamn i hela riket. Härav följer, att konsumenterna

på avlägsna platser i någon mån gynnas på de närmare boendes bekostnad.

För uppnående av större stabilitet fastställas priserna att gälla för en tid,

i regel ej understigande en månad. Monopolets försäljningspriser komma till

följd härav att tidvis ligga något över och tidvis något under den nivå, som

skulle betingas av världsmarknadspriserna. De osedvanligt stora prisförändringarna

under senaste tid hava emellertid medfört, att monopolet från sin tillkomst

den 1 juli 1929 till mitten av mars innevarande år icke mindre än 10 ä

11 gånger nödgats ändra sina noteringar.

Monopolets försäljningspriser skola i princip fastställas så, att de täcka alla

driftkostnader och dessutom lämna ett mindre överskott. Av detta senare skall

bildas en fond, avsedd att användas i prisreglerande syfte samt för nyanläggningar

m. m.

Bilagan till denna promemoria utvisar monopolets försäljningspriser sedan

den 1 juli 1929. Dessa äro beräknade per 100 kg. inklusive säck; för mjöl och

gryn eif mottagarnas närmaste järnvägsstation eller hamn, samt för spannmål

och kli fob.

Med foderspannmål har monopolet drivit handel endast under de senaste månaderna.

Den 1713 1930 noterades foderkorn kr. 13: 25 pr 100 kg. inklusive

säck fraktfritt vid köparens närmaste järnvägsstation samt foderråg kr. 12: 25

per 100 kg. inklusive säck med leverans fob kvarn. Bygdekvarnarna erhålla

vid inköp av foderkorn en rabatt å ovanberörda pris av kr. 0: 50 per 100 kg.

Det vetemjöl, som i Oslo försäljes för hushållsänaamål, utgöres i huvudsak

av s. k. »norskmalt» samt amerikanskt patentmjöl (»Golden Medal», »Pilsbury’s

No thern King», »Harvest Queen» o. d.), rågmjölet av s. k. blandat »siktemel»

(förmalt vid norska kvarnar av 85 procent proteinrik råg och 15 procent proteinrikt

vete). Helmjöl användes praktiskt taget icke för hushållsbruk i Oslo.

Minutpriserna hava varit följande.

»Norskmalt»

vetemjöl

Amerik, patent

vetemjöl

Bl. »siktemel

>/7 1929 ......

........36.—

39.-

35.—

’/• »......

........40.—

43.-

38.-

•»/• >......

........42.—

45.-

37.—

24/i0 » ......

........40.-

43.—

36.—

“Ai « ......

........38.—

41—

35.—

Vi 1930......

........40.—

42—

BÖ-

V» >......

........40.—

42.—

SÖ—

so/a » ......

........37,—

39.—

32.—

Det åligger »Statens Trustkontroll» att följa utvecklingen av minutpriserna.

I samband med monopolets införande avskaffades även de särskilda odlingspremier

(»komtrygd»), som av staten tidigare utbetalats för den brödsäd, som

producenterna använde till eget bruk.

Korntrygdens bortfallande väckte emellertid hos den jordbrukande befolk
-

Försälj
ningspriser.

Minutprierna

i Oslo

å mjöl.

Understöd

till bygdehvarnarna.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Finan
siering.

ningen sa stort missnöje, att fragan om subvention till brödsädesodlingen utöver

den, som redan tillkommit genom bestämmelserna örn överpris vid monopolets

inköp, av norsk spannmål, upptogs av Stortingets lantbruksutskott vid behandlingen

av regeringens proposition örn anslag till »Statens Kornforretning»

hösten 1929. I anslutning till ett av utskottet framlagt och sedermera av Stortinget

godkänt förslag utfärdades härefter bestämmelser örn s. k. prisreduktion

till bygdekvarnar vid uppköp av i Norge odlad brödsäd.

Frånsett mera detaljerade tillämpningsföreskrifter innehålla dessa bestämmelser

i huvudsak följande.

. Bygdekvarnar, som därom innehava kontrakt, kunna för »Statens Komforretnings»

räkning inköpa i Norge odlad spannmål av vete, råg och korn direkt från

producenterna till det pris och i övrigt å de villkor, som å varje tidpunkt gälla

vid monopolets inköp av spannmål, överpris däri inbegripet. Kvarnarna erhålla

för sålunda inköpt spannmål av »Statens Kornforretning» ett belopp av

kr. 3: — per 100 kg. till reduktion av överpriset. Samma belopp utbetalas för

havre i de delar av landet, där odling av andra sädesslag erbjuder särskilda

svårigheter. Annorstädes erhålla bygdekvarnama samma gottgörelse för en

begränsad kvantitet havre, uppgående till 800 kg. per brukningsdel.

Den spannmål, för vilken prisreduktion utbetalas, skall hava odlats av leverantören

själv och vara av sadan kvalitet, som normalt anses tjänlig för framställande

av mjöl till människoföda.

Producenter, som sälja spannmål till bygdekvarn, hava rätt att erhålla tillbaka

mjöl förmak av deras egen spannmål. I.sådant fall blir förhållandet att betrakta

såsom vanlig målning mot avgift (»leiemaling»). Av den prisreduktion, som

utbetalas.för sadan spannmål, kan kvarnen tillgodogöra sig den vanliga förmalningsavgiften.

Eventuellt överskott överlämnas till vederbörande producent.

Kvarnarna äro ålagda beräkna möjligast låga förmalningsavgifter och i förekommande

fall hålla möjligast låga försäljningspriser å förmalningsprodukterna,

sa att prisreduktionen i största möjliga utsträckning kommer förbrukarna

till godo.. »Statens Kornforretning» skall städse hållas underrättad örn förmalningsavgifter

och försäljningspriser samt äga behörighet att reglera bådadera

för såvitt de skulle anses oskäliga.

I de distrikt, där gårdskvarnar mera allmänt nyttjas och särskilda svårigheter

föreligga för begagnande av bygdekvarnar, hava producenterna möjlighet

att tills vidare — dock icke längre än för fem år ■— bilda s. k. kvarnlag. Sådant

kvarnlag har samma rätt till prisreduktion som bygdekvarn och låter sina

medlemmars spannmål förmalas i egna kvarnar. I regel skall sådant kvarnlag

bestå av minst åtta medlemmar.

Den nya ordningen avser, som synes, att bereda sådana producenter, för vilka

det är fördelaktigt att för eget bruk använda av dem odlad spannmål, möjlighet

att draga nytta av det överpris monopolet betalar för norsk spannmål. I

flertalet fall torde detta tillgå så, att odlaren avlämnar sin spannmål vid bygdekvarn

och därefter erhåller mjölet plus 3 öre per kg. inlevererad spannmål minus

malningskostnaden.

Monopolet beräknar att under innevarande förbrukningsår genom förmedling

av bygdekvarnama utbetala överpris för c:a 27,000 ton havre och c:a 43,000

ton vete, råg och kom. Av sistnämnda kvantitet torde större delen utgöras av

korn.

= De av monopolets verksamhet föranledda utgifterna omfatta, såsom den föregående

redogörelsen torde utvisa, överpris för såväl av monopolet inköpt som av

odlarna själva förbrukad norsk spannmål, vidare frakt- och lagringskostnader

samt svinn och slutligen provision till uppköpare samt övriga med administrationen

förbundna utgifter.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Finansieringen sker genom likformig fördelning av dessa kostnader pa de produkter

av olika slag, som av monopolet försäljas. Därvid beraknas ex överpriset

motsvara en belastning av c:a 0:90 kr. per 100 kg., de genomsnittliga

fraktpriserna en belastning av c:a 1:35 kr. per 100 kg. samt slutligen vissa

andra5utgifter såsom för lagring, svinn, emballage, löner och provisioner m. m.

en belastning av c:a 1:44 kr. per 100 kg. spannmål. ^ .

Monopolets inköpspriser för norsk spannmål ligga, såsomi av d^hef^erf^''

de framställningen framgår, ej oväsentligt högre an i SSverig®> °ch

samtidigt som mjölpriserna äro relativt laga. Detta förhållande iorklaras g

vetvis tfll en del därav att den myckenhet spannmål, för vilken överpris erlägges

endast utgör c:a 25 procent av monopolets totala omsättning^ av samma

varuslag. Bland andra omständigheter, som gynnsamt inverkat Paje^ltatet

av monopolets verksamhet, torde kunna anföras, ari införseln av vete, rag och

kom samt förmalningsprodukter därav är tullfri, ari kostnaderna för målningen

och ersättningen till grossisterna äro på visst sätt begränsade, ari monopolets

inköpspriser för utländsk spannmål och förmalningsprodukter därav pa grund

av inköpens omfattning äro relativt låga, ari monopolets räntekostnader samt

utefter för fraktassuranser och rembourser äro jämförelsevis små.

Efterföljande tabell återgiver en av norska monopolstyrelsen utarbetad sammanställning

av de nettopriser, spannmålsproducenterna i Norge, ^Sverige och

Danmark i genomsnitt erhållit under kalenderåret 1929 för vete, rag, kornoch

havre. Priserna äro beräknade efter leverans fritt producentens narmaste järnvägsstation.

Vad Sverige beträffar har svensk spannmalsnotenng lagte Bil

grund för uppställningen, men då denna gäller vid leverans kvam, har avdrag

gjorts för den genomsnittliga fraktkostnaden för transport fran producenten

till noteringsorten. För Danmarks vidkommande hava uppgifter lamnats

rörande de genomsnittspriser, som under år 1929 av kvarnar och spannmålshandlare

betalats för dansk spannmål. Sagda priser gaila likaledes vid leve

rans noteringsorten, varför avdrag gjorts för de genomsnittliga fraktkostna
^

q n •

De’i den följande tabellen återgivna priserna, äro sålunda de nettopriser,

som producenterna erhållit vid närmast belägna inlastningsort.

Jämförelse

mellan

spannmålspriserna

i

Norge, Sverige

och

Danmark

under år

1939.

Norge

Vete

Sverige

n. kr.

n. kr.

Januari........

24.—

18.44

Februari........

24.89

19.06

Mars..........

25 —

19.19

April.........

24.73

18.58

Maj..........

24.50

17.87

Genomsnitt (jan.—maj):

24.62

18.63

Norge

Vete

Sverige

n. kr.

n. kr.

Oktober........

25.89

17.90

November.......

24.10

17.77

December.......

24.37

18.02

Genomsnitt (okt.—dec.):

24.79

17.90

Genomsnitt under året (jan.

—maj, okt.—dec.):

24.69

18.35

Råg

Danmark

Norge

Sverige

Danmark

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

15.50

22.50

18.24

16 —

16.50

22.95

18.26

17.25

16 —

15.75

23 —

22.7.3

18.60

18.87

17 —

15.75

15.50

22.50

17.68

15.—

15.85

22.74

18.23

16.20

Råg

Danmark

Norge

Sverige

Danmark

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

14.75

14.50

14.75

20.71

19.70

19.94

15.62

15.22

15.14

12.25

11.75

11.75

14.67

20.12

15.33

11.92

15.41

21.75

17.14

14.59

s. 296 Kontrollera mot PDF

296 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

Korn Havre

Norge

Sverige

Danmark

Norge

Sverige

Danmark

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

Januari........

21.40

16.08

15.88

19.—

14.57

15.50

Februari........

21.50

16.36

16.13

19.89

14.65

16-75

Mars .........

21.50

16.71

16.13

20.—

14.59

16.50

April.........

21.23

16.23

15.88

19.73

14.08

15.75

Maj..........

21.—

16.34

15.75

19.50

13.50

15.—

Genomsnitt (jan.—maj):

21.33

16.34

15.95

19.62

14.28

15.90

Oktober........

19.21

13.69

14.38

17 —

11.59

12.—

November.......

18.35

12.92

13.88

16.40

11.13

12.—

December.......

18.47

12.53

13.88

16.—

10.55

11.50

Genomsnitt (okt,—dec.):

18.68

13.05

14.05

16.47

11.09

11.83

Genomsnitt under året (ian.

—maj, okt.—dec.):

20.33

15.11

15.24

18.44

13.08

14.38

Inköpspriserna för norsk spannmål hava under de första månaderna av år

1929 fastställts i enlighet med 1926 års lag (»komtrygdsordningen»). Detta

innebar, som i det föregående omnämnts, att priserna för vete, råg och korn

skulle med 4 öre per kg. överstiga världsmarknadspriset (eif. norsk hamn).

Motsvarande överpriser för havre skulle variera från 2—4 öre per kg. Under

det sista kvartalet av år 1929 hava priserna fastställts i överensstämmelse med

nu gällande lag angående statsmonopol och skola sålunda, vad beträffar vete,

råg och kom, stå i ett bestämt förhållande till monopolets försäljningspriser å

förmalningsproduktema därav. Såsom förut framhållits, har man beräknat

att överpriset i regel skulle uppgå till c:a 4 öre per kg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens Kornforretnings» försäljningspriser från kvarn oell grossist:

Bilaga.

>»/7

”/»

«o/7

2S/s

7°

9/o

Vid

»Vio

14/ll

6/l2

7i

“A

:3°/i

1S/2

*°/s

S6/2

Vs

n/a

>7/s

—29

-29

—29

-29

—29

-29

-29

—29

—29

29-

—29

-30

-30

—30

-30

-30

-30

—30

-30

—30

Vetemjöl:

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Patent, Kanadensiskt och Buffalo

förmälning i 5 kg:s påsar . . .

38.-

39.50

41.50

44.-

42.50

40.50

42.-

40.50

39.50

38.60

Patent, Kanadensiskt och Buffalo

förmälning i 50 och 100 kg:s säckar

33.50

35.-

37.-

39.50

38.-

36.-

37.50

36.—

35.-

34.-

Ungarskt Patent........

36.50

34.50

36.—

35.50

34.50

34.-

Amerikanskt vintervete Patent

31.50

33.-

35.-

36.50

35 —

33.—

34.50

34.50

34.-

33.50

Allmän kanadensisk......

30.50

32.—

34.—

36.50

35 —

33.-

34.50

34.—

33.—

32 —

»Special Atlas»........

33.—

32.-

31 —

Franskt Patent........

35.-

33.—

34.50

33.50

33.-

32.—

31.-

Allmän, engelsk förmälning . . .

30.50

32.-

34.-

35.50

34.—

32.—

33.50

33.-

32.-

31.—

Blandningsmjöl,Kanadensisk, typ nr. 1

29.50

31.—

33.-

35.50

33.-

31.-

32.50

32.—

32.-

31.—

» » » > 2

31.—

29.—

30.50

30.—

29.-

28.—

Norskmalet..........

31.—

32.50

34.50

36.50

35.-

33.-

34.50

34.-

33.—

32 —

Sammalet...........

26.25

27.75

29.—

30.50

29.-

27.25

28.50

27.50

26.75

26.-

Båg mjöl:

Blandat siktmjöl........

29.-

30.-

31.50

32.50

31.60

30.50

29.50

30.50

29.50

28.50

27.50

Siktat rågmjöl 60 %......

32.-

31.25

30.25

31.25

30.25

29.25

28.-

> » 67 % ......

30.25

29.50

28.60

29.50

28.25

27.25

26.25

> » 65 % av tysk råg .

26.50

26.—

24.50

26.60

25.50

24.50

23.50

22.50

Sammalet rågmjöl . .....

26.25

26.25

27.-

27.—

25.26

23.50

22.75

23.50

22.-

21.75

21.—

> »av tysk råg . .

19.50

19.-

18.26

Landsmjöl...........

25.50

24.—

23.25

24.—

22.60

22.—

21.25

Kornmjöl och korngryn:

Korngrvn hela och halva ....

28.—

29-

30.50

31.50

29.50

28.50

27.50

27.-

27.50

26.-

25.-

23.50

22.60

Kornmjöl och grvnmiöl 70 % . .

27.-

28.-

29.50

30.60

29.50

28.50

27.50

27.-

27.50

26.—

25.-

23.50

22.50

» > » 58 % . .

28.50

27.—

26.-

24.50

23.50

Kornmjöl 80 %.........

25.50

26.50

28.-

29.—

27.50

26.75

25.50

25.25

25.50

24.25

23.25

21.75

21.—

Sammalet kornmjöl......

22 —

23.-

24.-

24.75

24.—

23.50

22.501

22.25

22.50

21.—

20.-

19.—

18.25

Spannmål:

Vete.............

22.50

23.50

25.—

27.—

26.25

24.75

25.75

25.-

24.25

23.50

Råg.............

20.-

20.50

21.50

22.50

22.—

21.—

20.25

21 —

19.75

19.-

18.25

Kom.............

18.75

19.25

20.25

21.—

21.75

20.75

19.75

19.50

19.75

18.50

17.50

16.50

15.75

Eosinfärgad foderråg......

13-

12.25

» foderkorn.....

14-

13.25

Avfallsmjöl:

Vetekli............

14-

14.-

14.—

15.—

14.—

13.-

13.—

13.-

12.50

11.50

11.50

11.50

Rågkli............

13.—

13.-

13.—

14 —

12 —

11 —

11 —

11.—

10.50

9.50

9.50

9.50

Kornavfall...........

12.—

12.—

12.—

13.—

12.—

11.—

11.—

11 —

10.-

9.-

9.-

9.-

Allt pr 100 kg. inklusive säck; eif. mottagarens närmaste hamn eller järnvägsstation för mjöl och gryn samt fob. för spannmål och avfall

därav. (Siktat vetemjöl levereras i lärftsäckar, övriga mjöl- och grynsorter i jutesäckar. Därest sistberörda mjöl- och grynsorter levereras i lärftsäckar

utgår ett tillägg av kr. 1.— pr 100 kg. Vid leverans av siktat vetemjöl i jutesäckar nedsättas ovan angivna priser med kr. 1.— pr 100 kg.)

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 297

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. T.

P. M.

angående vissa kvarnars inköp, mottagning, förmälning och lagerbehållning

av vete och råg under tiden augusti 1929—mars 1930.

(Utarbetad av byrådirektören S. E. Österberg.)

Till komplettering av den i jordbruksutredningens betänkande sid. 23 förekommande

utredningen rörande kvarnarnas inköp, mottagning, förmälning och

lagerbehållning av vete och råg hava från de större kvarnarna begärts uppgifter

i angivna hänseenden beträffande envar av månaderna augusti 1929—- mars 1930.

Svar hava inkommit från 27 kvarnar, bland vilka samtliga större. Utredningens

resultat finnes sammanfattat i bifogade tabeller A och B.

Anmärkas må, att, då jordbruksutredningens uppgifter i detta hänseende

omfattade 36 kvarnar, någon omedelbar jämförelse mellan utredningsresultaten

icke kan göras. Det må även påpekas, att en viss otillförlitlighet synes föreligga

i själva uppgiftsmaterialet, vilket framgår därav att för månaderna

augusti och september, som redovisas såväl i jordbruksutredningens betänkande

som vid förevarande utredning, nu erhållits något högre siffror för inköp

och förmälning, oaktat ett mindre antal kvarnar omfattas av utredningen.

Skillnaderna torde emellertid icke kunna anses vara av större betydelse.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 299

Tab. A. Inköp, inleverans oell förmälning'' av vete och råg vid 27 större kvarnar under

tiden augusti 1929—mars 1930.

Aug.

1929

Sept.

1929

Okt.

1929

Nov.

1929

Dec.

1929

Jan.

1930

Febr.

1930

Mars

1930

Summa

Vs 29—

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

s«/s 30

Inköpt vete:

Svenskt ..........

Utländskt..........

9,881

24.041

36,451

17,741

20,041

20,562

20,778

26,151

15,079

6,698

21,514

15,296

17,296

12,517

4,782

9.569

145,822

132,575

Summa

33,922

54,192

40,603

46,929 21,777

36,810

29,813

14,351

278,397

Därav sv. %

29.13

67.26

49.36

44.28

69.24

58.45

58.01

33.32

52.38

Till kvarnen ankom, vete:

Svenskt ..........

Utländskt.........

7,661

20,992

26,661

27,855

30,430

20,599

19,812

18,986

21,386

22,085

16,687

13,842

15,915

10,917

12,491

8,266

151,043

143,542

Samma

28,653

54,516

51,029

38,798

43,471

30,529

26,832

20,757

294,585

Därav sv. %

26.74

48.90

59.63

51.06

49.20

54.66

59.31

60.18

51.27

Förmalt vete:

Svenskt ..........

Utländskt].........

9,106

27,548

10,545

23,123

17,781

22,980

19,27»

20,516

15,836

15,828

16,034

16,438

15,217

15,796

12,338

10,327

116,135

152,556

Summa

36,654

33,668

40,761

39,794

31,664

32,472

31,013

22,665

26S,691

Därav sv. %

24.84

31.32

43.62

48.44

50.01

49.38

49.07

54.44

43.22

Inköpt råg:

Svensk ...........

Utländsk..........

2,487

6,877

5,815

8.193

■ 3,967

13,021

3,085

4,673

2,937

7,723

1,655

8,305

1,266

3,720

599

5,228

21,811

57,740

I

Summa

9,364

14,008

16,988

7,758

10,660

9,960

4,986

5,827

79,551

Därav sv. %

26.56

41.51

23.35

39.77

27.55

16.62

25.39

10.28

27.42

Till kvarnen ankom, råg:

Svensk ...........

Utländsk..........

1,292

9,020

5,830

6,495

4,230

8,386

3,020

8,721

3,328

7,087

1,594

7,062

1,339

7,454

899

4,016

21,532''

58,241

Samma

10,312

12,325

12,616

11,741

10,415

8,656

8,793

4,915

79,773

Därav sv. %

12.53

47.30

33.53

25.72

31.95

18.41

15.23

18.29

26.99

Förmald råg:

Svensk ...........

Utländsk.........•

1,192

7,293

2,245

7,291

3,605

7,511

3,263

7,033

2,431

6,493

2,203

6,600

1,699

5,757

1,381

3,957

18,019

51,935

Summa

8,485

9,53<

11,116

110,21)6

8,924

8,803

7,456

1 5,338

69,954

Därav sv. %

14.05

23.54

32.43

1 31.69

27.24

| 25.03

22.79

| 25.87

25.76

Tab. B. Lagerhell! 1 ning av vete och råg vid samma kvarnar vid utgången av varje

månad under tiden augusti 1929—mars 1930.

Aug.

1929

Sept.

1929

Okt.

1929

Nov.

1929

Dec.

1929

Jan.

1930

Febr.

1930

Mars

1930

1 Lagerbebålln. av

1 Svenskt ......

8,557

31,544

22,707

35,171

35,133

31,911

34,630

28,909

40,211

35,453

38,803

31,642

39,083

26,136

39,041

23,052

Summa

40,101

57,878

67,044

63,589

75,664

70,445

65,219

62,093

Därav sv. %

21.34

39.23

52.40

54.50

53.14

55.08

59.93

62.88

Lagerbehålln.av väg:

Svensk .......

Utländsk......

1,811

8,730

4,872

7,607

5,242

7,743

4;660

9,201

5,398

9,920

4,664

9,574

4,189

10,659

3,683

10,049

Summa

10,541

12,479

12,985

13.861

15,818

14,238

14,848

18,782

Därav sv. %

17.18

39.04

40.37

33.62

35.24

32.76

28.21

26.82

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. U.

P. M.

angående jordbrukets tullbelastning och nettotullskydd.

(Utarbetad av fil. doktor Karl Åmark.)

Efterföljande försök att beräkna jordbrukets belastning genom tullsystemet

samt dess nettotullskydd för närvarande bygger till väsentlig del på den beräkmng

härav, som verkställts av tull- och traktatkommittén och för vilken redogöres

i kommitténs betänkande angående tullsystemets verkningar i Sverige

före världskriget del 1 sid. 102—109 samt del II sid. 65—71.

Tull- och traktatkommitténs ifrågavarande beräkningar hänförde sig till läget

närmast före världskriget. Uppgiften för nu förevarande arbete har i

törsta rummet varit att undersöka, vilka ändringar i den äldre kalkylen, som

pakailas genom omständigheter, vilka inträffat under tiden efter 1913. Vissa

förändringar ha sedan dess genomförts i tulltaxan. Betydande förskjutningar

na vidare inträffat i såväl produktionsförhållanden som priser; folkmängdens

storlek och sammansättning är också nu en annan än då. Till allt detta har

hänsyn måst tågås. Emellertid ha även i en del fall jämkningar funnits böra

göras i de äldre siffrorna, vilka ej föranletts av ändrade förhållanden utan •snika

frangatt ur en önskan att undanröja vissa irrationella moment i de tidigare beräkningarna.

Den stomme, på vilken tull- och traktatkommittén huvudsakligen byggde sina

beräkningar, i vad de avsågo jordbrukets belastning genom industritullarna,

utgjordes av en av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps nuvarande direktör’

L. Nanneson, med ledning av räkenskapsresultat utarbetad uppställning, utvisande

årsförbrukningen av särskilda slag av tullpliktiga förnödenheter vid

olika typer av jordbruk ävensom åtgången av tullpliktigt material för byggnader

vid motsvarande jordbruk. Direktör Nanneson har meddelat, att lian

anser nyssnämnda uppställning fortfarande i huvudsak äga giltighet. Dock

hava med hänsyn till de senaste årens utveckling vissa jämkningar vidtagits,

balunda har användningen av mjölkningsmaskiner antagits ha ökats med 50 %9

användningen av elektriska motorer likaledes med 50 % och av traktorer med

100 %. Priserna å sådana varor, som äro belagda med värdetull ha justerats

med hänsyn till nuvarande prisnivå. Därjämte har tillsammans med en fackman

på maskin- och redskapshandelns område listan på samtliga redovisade

förnödenheter genomgåtts och därvid i väsentligt större omfattning än vad tullock

traktatkommittén ansett sig böra göra vidtagits nedsättningar i den genom

multiplicering med resp. tullsatser framräknade teoretiska tullbelastningen,

nämligen i alla^ sådana fall, där man enligt förefintlig kännedom örn rådande

konkurrensförhållanden kunnat anse tullarna helt eller delvis outnyttjade i den

inhemska prisbildningen.

Sålunda har antagits, att tullen som regel utnyttjas blott till hälften beträffande

harvar, sladdar, vältar, hästhackor, såningsmaskiner, potatissättningsmaskmer,

häst- och släpräfsor, hövändare, potatisupptagare, betlyftare, tröskverk

rensnings- och sortenngsmaskiner, gröpkvarnar, kalkkrossar, rotfrukts- och

potatiskokare samt decimal- och kreatursvågar, medan ingen påverkan på priserna

till följd av tullarna ansetts förekomma i fråga örn gödselspndare, stenkrossar,

stenbrytare, halm- och höpressar, halmelevatorer, bossfläktar, mjölk
-

s. 301 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

301

ningsmakiner, separatorer, smörkärnor, ostpressar, lokomobiler, hästvandringar,

åkdon, seltyg och hästtäcken. Tullen å superfosfat har år 1926 borttagits och

tullen å skördegarn samtidigt nedsatts till hälften.

Uppgifterna örn förbrukade hushållsförnödenheter av industriellt ursprung

grunda sig på samma material som tull- och traktatkommitténs utredning, nämligen

socialstyrelsens levnadskostnadsundersökningar. För samtliga brukningsdelar

under 10 hektar, d. v. s. egentliga småbruk, räknas med de förbrukningskvantiteter,

som framgått ur styrelsens undersökning angående lantarbetarehushåll.

För större jordbruk har, i likhet med vad tull- och traktatkommittén

gjort, approximativt räknats med något större förbrukningskvantiteter per hushåll,

i överensstämmelse med undersökningen angående stadshushållen, detta

dock allenast för den personal som kan antagas tillhöra resp. brukares egna

hushåll (6 personer per brukningsdel), medan för den övriga personalen, vilken

väl övervägande utgöres av arbetsfolk, räknats med samma konsumtion som för

småbruken. Den tullbelastning som drabbar jordbrukarhushåll, vilka inköpa

spannmål och mjöl, har upptagits särskilt med ledning av statistiska centralbyråns

beräkning angående överskott och brist i den inhemska brödsädsproduktionen.

För bostaden har icke räknats med någon särskild tullbelastning i detta

.sammanhang, då hänsyn härtill tagits vid den allmänna beräkningen av tullarna

å för jordbruken behövligt byggnadsmaterial. De egentliga finanstullarna,

speciellt å kaffe, te och kryddor, hava vid beräkningarna ej medtagits.

Vid uträknandet av jordbrukarnas inkomst av tullsystemet har, i enlighet

med det förfarande som tillämpats av tull- och traktatkommittén, beträffande

.spannmål endast tagits hänsyn till tullarna å vete och råg, enär blott för dessa

sädesslag något egentligt utnyttjande av tullskyddet torde komma i fråga. Man

har därvid, liksom i den utredning angående produktionen och saluöverskottet avbrödsäd,

som till utskottet avgivits av statistiska centralbyrån, räknat med genomsnittsskörden

för åren 1925—1927. För åkerarealen räknas med uppgifterna

i 1927 års jordbruksräkning; för antalet personer tillhörande de särskilda

storleksklasserna av jordbruk samt saluöverskottet användas de uppgifter, som

meddelas i statistiska centralbyråns nyssnämnda utredning. Tullen å vete har

på grundval av prisjämförelser för de senaste tre åren ansetts i genomsnitt utnyttjad

med kr. 2.50 och tullen å råg med kr. 2.25 per 100 kg., under det att

tull- och traktatkommittén för tiden närmast före kriget fann sig kunna räkna

med ett utnyttjande av 90 % för vele och 65 % för råg, d. v. s. resp. kr. 3.30 och

2.40 per 100 kg.

Vad beträffar andra jordbruksprodukter än spannmål uttalade tull- och traktatkommittén,

att tullarna å animaliska produkter måste anses praktiskt taget

betydelselösa i detta sammanhang samt att skyddet för sockerbets- och potatisodlingen

varit synnerligen svårt att fixera och därför utlämnats i kalkylen,

trots att detta skydd kunde anses vara av ej ringa betydelse för vissa landsdelar.

Då emellertid genom underlåtenheten att taga hänsyn till nyssnämnda

skyddsmoment kalkylen måste anses betänkligt ofullständig, har nu ett försök

gjorts att införa jämväl dessa moment i beräkningarna. Härvid har man ansett

sig kunna fastslå, att tullarna å animaliska jordbruksprodukter icke torde kunna

utnyttjas i sådan grad, att man kan räkna med någon mera betydande tullinkomst

därav för jordbrukarna. Med säkerhet kan påstås, att tullarna å levande

djur, kött och fläsk icke utöva något märkbart inflytande å priserna i stort sett.

Något annorlunda ligga förhållandena till beträffande smör och ost.

Vad angår smör torde kunna sägas, att något inflytande av tullen kari spåras

huvudsakligen i Norrland, där marknadspriset å mejerismör vanligen ligger 2?)

å 30 öre över exportnoteringen och där, i händelse tullen skulle borttagas, en

prissänkning till följd av införsel från Finland otvivelaktigt komme att äga

rum. För den i Norrland saluförda smörkvantiteten, vilken kan uppskattas till

s. 302 Kontrollera mot PDF

302 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

c:a 2,500 ton, har ansetts kunna räknas med ett utnyttjat tullskydd av 10 öre

per kg.

Produktionen av ost redovisas i 1928 års mejeristatistik till en kvantitet av

24,800 ton. Exporten samma år uppgick till 66 ton. Av den inom landet

konsumerande kvantiteten torde c :a 15,000 kunna anses bliva förbrukade av

andra än jordbrukarna. Utnyttjandet av tullen anses vara ganska varierande

beroende på det tillfälliga marknadsläget. Ett genomsnittligt utnyttjande av

halva beloppet eller 10 öre per kg. kan möjligen antagas som ett skäligt genomsnitt.

För fabrikspotatis äger jordbruket ett icke obetydligt prisskydd dels genom

den särskilda skatt, som stadgats för brännvin tillverkat av utländsk potatis,

majs, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen

ävensom för dylika. produkter, använda vid stärkelsetillverkning, dels genom

tullen å stärkelse, vilken tack vare nämnda särskilda skatt bör, i den mån den

utnyttjas, komma potatisodlarna till godo. Skatten kan anses motsvara ett

tullskydd å potatis av c:a 2 kr. per 100 kg., medan stärkelsetullen motsvarar

ett prisskydd å potatis av c:a kr. 3.40 pr 100 kg. Då emellertid det ifrågavarande

råvaruskyddet endast undantagsvis torde kunna fullt utnyttjas och

stärkelsetullen genomsnittligt lärer utnyttjas med blott sitt halva belopp och

ofta mindre, synes det som örn man för fabrikspotatisen icke bör kunna räkna

med ett högre utnyttjat skydd än kr. 1.50 per 100 kg. Avsättningen av potatis

till brännerier och stärkelsefabriker uppgår genomsnittligt till c:a 150,000 ton

årligen.

Slutligen kan det betodlande jordbruket otvivelaktigt tillgodogöra sig en

del av det tullskydd, som betsockertillverkningen åtnjuter. Huru stor denna

del är, är givetvis synnerligen svårt att avgöra. Det vill synas som örn vid

bestämmandet av betpriset den tanken skulle lia föresvävat parterna, att sockerindustrien

och betodlarna borde ungefär jämnt dela inkomsten av raffinadtullen.

.Vissa omständigheter tyda emellertid på att så stor del av tullskyddet

knappast kan antagas komma betodlarna till godo. Rimligen synes man dock

kunna räkna med att de för sin odling böra ha kommit i åtnjutande av ett

prisskydd motsvarande åtminstone 3 öre per kg. råsocker, d. v. s. c:a 45 öre

per 100 kg. hetor. En normal betskörd torde kunna skattas till erni milj. ton.

På bär angivna grunder lia nedan intagna kalkyler baserats.

I likhet med vad som skett i tull- och traktatkommitténs utredning ha beräkningarna

utförts efter två särskilda linjer. Å ena sidan har man sökt

finna ett uttryck för den inverkan tullsystemet utövar på jordbruket som

näring betraktat, dess omfattning och produktionsriktning. I detta fall jämför

man jordbrukets fördel av de egna skyddstullarna med den speciella belastning

tullsystemet bereder jordbruket såsom sådant till skillnad från andra

näringar. Som tull- och traktatkommittén visat, bör nian vid en dylik beräkning

ställa emot varandra tullinkomsten å hela produktionen, alltså även inberäknat

den del därav som åtgår för jordbrukarnas egen konsumtion, samt

tullbelastningen å de förnödenheter som direkt användas för jordbruksdriften.

(Rörande skälen härför hänvisas till kommitténs utförliga motivering i dess

betänkande del I sid. 103—104.) Resultatet av denna beräkning ger, om hänsyn

allenast tages till tullarna å brödsäd, ett överskott på 9.8 milj. kr. (se

nedan, punkt 6 a). Vad angår smör och ost förefaller det vanskligt att finna

någon grund för i vilken utsträckning i detta sammanhang en tullinkomst

bör medräknas utöver den som faller på den av resp. tullar direkt påverkade

saluproduktionen. Därför synes —- i fall man vill utsträcka den ifrågavarande

kalkylen till att omfatta den tullskyddade jordbruksproduktionen över huvud —

i avseende på nyssnämnda produkter blott kunna räknas med tullinkomsten

av den på ovan berört sätt begränsade delen av salutillverkningen. Inberäknat

s. 303 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

303

sålunda den totala beräkneliga tullinkomsten på spannmål, animaliska produkter

och sockerbetor samt det härmed jämförliga prisskyddet å fabrikspotatis

skulle jordbrukets netto tullskydd, enligt punkt 6 b nedan, uppgå till

18.3 milj. kr.

Å andra sidan har en kalkyl utförts, avsedd att belysa tullskyddets inverkan

på jordbrukarnas totala ekonomiska ställning, i vilket fall man haft att

taga hänsyn jämväl till den tullbelastning som drabbar jordbrukarna, såväl

företagare som arbetare, genom den av tullsystemet åstadkomna fördyringen

av de av dem för personlig förbrukning inköpta förnödenheterna (kläder och

bohag m. m.). För utfinnandet av nettoskyddet, resp. nettobelastningen, i detta

fall bör man, i motsats mot förfarandet vid den förstnämnda kalkylen, medräkna

tullinkomsten endast på den del av jordbruksproduktionen, som kan

anses gå till avsalu. (Se motiveringen härför i tull- och traktatkommitténs

betänkande, a. st.) Resultatet av nu ifrågavarande kalkyl, vilket framlägges

nedan i punkt 6 c3 är att jordbrukarna skulle, då en tullinkomst beräknas allenast

på försåld brödsäd, få vidkännas en total nettobelastning av 25.2 milj. kr.

eller, då hänsyn jämväl tages till tullarna å smör, ost och sockerbetor samt

prisskyddet å potatis, en belastning av 16.7 milj. kr. Hade det i bägge fallen

räknats med fullt utnyttjande av brödsädstullarna, skulle talen blivit resp.

20.8 och 12.3 milj. kr.

Den slutsiffra för totalbelastningen, vilken tull- och traktatkommittén i förevarande

sammanhang meddelar, utgör 36 milj. kr. Skillnaden mellan denna

siffra och den, till vilken man vid nu utförda beräkning kommit, beror tydligen

i främsta rummet på att nu i motsats mot då medtagits ett uppskattat

belopp för tullinkomsten jämväl av andra jordbruksprodukter än spannmål.

Därnäst har på resultatet inverkat, att saluöverskottet av brödsäd nu ansetts

kunna skattas till över 90 % större kvantitet än före kriget, vilket trots ett

sämre utnyttjande av tullskyddet medfört en beräknad höjning i^tullinkomsten

på c:a 3.6 milj. kr. Vidare har i den nya kalkylen även för åtskilliga förnödenheter

för jordbruksdriften räknats med ett lägre utnyttjande av tullskyddet

än förut, vartill kommer att vissa tidigare förefintliga tullar borttagits

eller nedsatts. Sistnämnda omständigheter ha medfört en sänkning i den

förut beräknade tullbelastningen av c:a 3 milj. kr. Slutligen hava vissa reduceringar

ansetts skäligen böra företagas jämväl i avseende på tullbelastningen

å resp. jordbrukaregruppers hushållsbudget, bestående huvudsakligen däri

att dels den tidigare beräknade belastningen å bostadskontot (vilken förut i

själva verket till en viss grad dubbelräknats) nu ej medtagits, dels de egentliga

finanstullarna, framför allt kaffetullen samt den numera obefintliga tobakstullen,

uteslutits.

Naturligtvis måste det starkt understrykas, att samtliga här ifrågavarande

kalkyler vila på ett synnerligen bräckligt underlag, och därför måste betraktas

såsom i hög grad osäkra. Alldeles särskilt gäller detta uppskattningen av

den inkomst tullarna å andra jordbruksprodukter än spannmål kunna anses

medföra.

Till sist torde böra anmärkas i avseende på innebörden av den här framräknade

nettotullbördan för jordbrukarna — ett begrepp varom mycket divergerande

meningar uttalats — att den ifrågavarande »bördan» säkerligen icke i

sin helhet representerar omkostnader, vilka för jordbrukarna skulle inbesparas

i händelse av allmän frihandel. Den åsyftar, skulle man kunna säga, att

vara ett — låt vara ytterst approximativt — uttryck för den på jordbruket och

dess utövare fallande andelen av den totala »prisbörda» vilken åstadkommes

genom tullskyddssystemet. Men huru och i vad mån denna prisbörda verkligen

drabbar de olika samhällsgrupperna och näringarna är knappast möjligt

att göra sig ett begrepp örn, då mot densamma stå många direkta och indirekta

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

vinstposter genom av tullsystemet skapade arbetstillfällen och avsättningsmöjligheter,

som annars måhända ej skulle ha funnits. Vidare är det klart, att den

ifrågavarande bördan, i den mån den verkligen kan betraktas som en sådan,

icke representerar en motsvarande förlust för nationalhushållet annat än i den

mån den bidrager att skapa och upprätthålla en oekonomisk produktion. Men

den verkliga belastning, som tullsystemet i sådant avseende vållar samhället,

låter sig till sin storlek icke på något sätt beräknas.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

305

1. T ali belastning i\ jordbruksförnödenheter.

Kr. per hektar åkerjord.

Bondebruk

Storbruk

maskiner,

redskap

otc.

bygg-

nader

samma

maskiner,

redskap

etc.

bygg-

nader

summa

Södra Sverige...........

1.78

1.30

3.08

2.27

1.14

3.41

Mellersta Sverige..........

1.-23

1.36

2.69

1.97

1.19

3.16

Medeltal för S. o. Mell. Sverige . . .

1.50

1.33

2.83

2.12

1.16

3.28

Norrland..............

1.29

1.36

2.65

—

—

—

2. Tnllbelastning å personliga förnödenheter ar industriellt ursprung.

Utgifter per hushåll om c:a 5 personer

Småbrukare och lantarbetare

Socker m. fl. livsmedel samt dryckesvaror..........kr. 15.93

Kläder och skodon.................... » 23.12

Inventarier och diverse.................. » 4.68

Summa kr. 43.73

Större jordbrukare (för eget hushåll)

Socker m. fl. livsmedel samt dryckesvaror..........kr. 19.51

Kläder och skodon.................... » 42.33

Inventarier och diverse.................. » 10,99

Summa kr. 72.83

Utgifter per person

Småbrukare och lantarbetare.................kr. 8.75

Större jordbrukare...................... » 14.57

3. Total tullbelastning.''

Jordbruksförnödenheter 1,000 kr. 1,000 kr.

Södra och Mellersta Sverige:

281,810 brukningsdelar örn sammanlagt 2,505,232

har, kr. 2,83 per har............. 7,089

7,508 brukningsdelar örn sammanlagt 738,567 har,

kr. 3.28 per har............... 2,422

Norrland:

81,652 brukningsdelar örn sammanlagt 425,157 har,

kr. 2.65 per har.............. 1,127 10,638

Personliga förnödenheter av industriellt ursprung.

Södra och Mellersta Sverige:

201,836 brukningsdelar med 955,751 personer, kr.

8.75 per person............... 8,363

87,542 brukningsdelar med 525,252 personer,

kr- 14.57 per person..........7,653

353,422 personer, kr. 8.75 per person . . 3,092 10,745

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.) 20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Norrland:

81,652 brukningsdelar med 426,610 personer,1 kr.

8.15 per person..............

1,000 kr.

3,733

1,000 kr.

22,841

Inköpt spannmål.

Södra och Mellersta Sverige:

631,569 dt, kr. 2.37 per dt (| vete, § råg) . . . .

Norrland:

Nettoskörd s

vete 6,424 dt därav till utfodr. 10 % 642 dt

råg 38,162 » > » » 10*/. 3,816 »

korn 615,115 » > > > 40 % 246,046 »

Summa 659,701 dt 250,504 dt

återstår till människoföda..... 409,197 dt

Jordbrukspersonal 426,610 personer

Förbrukning å 200 kg. per person . . 853,220 »

Brist 444,023 dt, tullbelastning härå å kr 2.37

per dt..................

1,497

1.052_2,549

Summa 36,028

4. Jordbrukets inkomst av brödsädstullarna.

Vetetullen antages utnyttjad med kr. 2.50, rågtullen med kr. 2.25 per dt.

Södra och mell. Sverige:

Småbruk (1—10 har).......

Bondebruk (10—50 har)......

Storbruk (över 50 bar) . . • . . .

Summa

Norrland..............

Riket

5. Jordbrukets inkomst av andra tullar än brödsädstullarna.

1,000 kr.

Smör: Saluproduktion i Norrland 2,500 ton, utnyttjad tull

10 öre per kg.................. 250

Ost: Saluproduktion 15,000 ton, utnyttjad till 10 öre per kg. 1,500

Potatis: Levererad potatis till bränneriet och stärkelsefabriker

150,000 ton, utnyttjat prisskydd kr 1.50 per 100 kg. 2,250

Sockerbetor: Levererade till sockerfabrikerna 1 mill. ton. Utnyttjad

sockertull 45 öre per 100 kg. . ...... 4,500

Summa

Tullinkomst å bela netto- skörden 1,000 kr.

Tullinkomst å saluöver- skottet 1,000 kr.

vete

råg

summa

vete

råg

summa

1,209

5,707

4,516

11,432

16

2,709

4,475

1,696

8,880

86

3,918

10,182

6,212

20,312

102

171

3,443

3,062

6,676

326

2,634

1,150

4,110

497

6,077

4,212

10,786

11,448

8,966

20,414

6,676

4,110

10,786

Endast brukningsdelar på 1 har och däröver.

8,500

s. 307 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

307

6. Jordbrukets nettotullskydd.

a) Nettotullskydd å själva jordbruksdriften, då hänsyn tages endast till

tullbelastningen å jordbruksförnödenheter samt till inkomsten av spannmålstullarna,

men den senare räknas på hela nettoskörden.

Småbruk (c:a 7 har) .

Bondebruk (c:a 25 har)

Storbruk (c:a 100 har)

Tullinkomst

per har

Kr.

4.61

6.77

8.94

Tullbelastning

per har

Kr.

2.83

2.83

3.28

Nettotullskydd

Kr.

+ 1.78

+ 3.94

+ 5.66

För hela riket erhålles i detta fall följande resultat:

Tullinkomst..............kr. 20,414,000

Tullbelastning.............» 10,638,000

Nettotullskydd.............» 9,776,000

b) Samma beräkning men med tillägg av tullinkomsten för andra produkter

och spannmål.

Tullinkomst kr. kr.

spannmål.................. 20,414,000

smör.................... 250,000

ost..................... 1,500,000

potatis................... 2,250,000

sockerbetor................. 4,500,000 28,914,000

Tullbelastning ...................... 10.638,000

Nettotullskydd....................... 18,276,000

c) Jordbrukets nettotullskydd, då hänsyn tages till tullsystemets inverkan

på jordbrukarna i deras förenade egenskap av producenter och konsumenter.

1. Då tullinkomst räknas allenast på spannmål. kr.

Tullinkomst å försåld spannmål.......... 10,786,000

Tullbelastning kr.

å jordbruksförnödenheter............. 10,638,000

å personliga förnödenheter, industriella..... 22,841,000

å inköpt spannmål ............... 2,549,000 36,028,000

Nettotullskydd (nettobelastning)...............— 25,242,000

2. Då tullinkomst räknas jämväl på andra jordbruksprodukter än spannmål.

Tullinkomst kr. kr.

spannmål (saluöverskott)....... 10,786,000

smör................ 250,000

ost................. 1,500,000

potatis............... 2,250,000

sockerbetor............. 4,500,000 8,500,000

Tullbelastning.......................

Nettotullskydd (nettobelastning)..............-

kr.

19.286.000

36.028.000

16,742,000

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Sär skilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. V.

P. M. angående ökningen av jordbrukets bruttoinkomster vid genomförande

av de i proposition nr 108 föreslagna tullförhöjningarna.

(Utarbetad av direktören L. Nanneson.)

Vid Lantbrukssällskapets driftsbyrå föreligger en del räkenskapsmaterial

för belysandet av ovanstående fråga. Det material, som för detta ändamål

kunnat bearbetas, utgöres av räkenskaperna för mellansvenska jordbruk för

bokföringsåren 1927—1928 och 1928—1929, vilka bokföringsår omfatta skördeåren

1927 och 1928.

Vid bearbetningen av materialet ha endast medtagits sådana bokslut, som

upptaga fullständigt specificerade uppgifter över försäljningar och inköp av

spannmål till såväl slag som mängd och värde.

Materialet omfattar:

I. 32 bokslut för egendomar med högst 10.0 ha jordbruksjord

IT. 44 » » » » » 10.1—25.0 » »

III. 94 » » » » över 100.0 » »

Antalet undersökta jordbruk mellan 25.1 och 100.0 hektar är så ringa, att

en bearbetning av materialet för dessa jordbruk ansetts ge alltför osäkra tal.

Medelarealen jordbruksjord är i grupp I 7.1 hektar, i grupp II 16.0 hektar

och i grupp III 197.4 hektar. De undersökta småbruken äro belägna i Östergötlands,

Älvsborgs och Kronobergs län, de undersökta storbruken i samtliga

mellansvenska län. Omkring hälften av de kontrollerade mindre jordbruken

kunna betecknas såsom slättbygdsjordbruk, hälften såsom skogsbygdsjordbruk.

Nedanstående tabell upptager spannmålsodlingens relativa omfattning,

hektar skör darna och saluöverskottet av spannmål samt den totala bruttoavkastningen

av såväl växt- som djurprodukter vid de undersökta jordbruken.

Grupp I

Grupp II

Grupp III

I % av hela arealen jordbruksjord:

Brödsädesodling.................

10.2

12.1

15.7

Annan spannmålsodling.............

28.3

25.7

23.9

Hektarskördar:

Brödsäd ....................

dt

18.1

19.5

20.8

Annan spannmål................

dt

21.8

20.2

19.7

Saluöverskott pr hektar av hela jordbruksarealen:

Vete.....................

kg-

15.3

77.9

191.7

Råg......................

»

10.9

13.1

16.1

Korn.....................

>

0.5

0.8

12.8

Havre (och blandsäd)..............

11.0

14.7

66.6

Arter.....................

>

3.9

0.7

11.5

Bruttoavkastning av växt- och djurprodukter pr

hektar.................• .... 892 310 340

Växlingarna kring de anförda gruppmedeltalen äro betydande.

I grupp I växlar sålunda saluöverskottet av brödsäd vid de kontrollerade

jordbruken från —21 kg. till högst 252 kg. pr ha; 46.9 % av jordbruken i

denna grupp redovisa saluöverskott av brödsäd.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

309

I grupp II växlar saluöverskottet från -—16 kg. till högst 302 kg. pr ha;

75 % av jordbruken i denna grupp ha saluöverskott av brödsäd.

I grupp III växlar saluöverskottet från —31 kg. till högst 636 kg. brödsäd

per hektar; 96.8 % av jordbruken i denna storleksgrupp redovisa saluöverskott

av brödsäd.

Det är att märka, att skördeåret 1927 var särdeles ogynnsamt för brödsädesodlingen.

Medelskörden av höstvete var för hela riket enligt den officiella

skördestatistiken 19.5 dt. pr hektar, av höstråg 14.0 dt., vilka hektarskördar

motsvara endast 90 resp. 85 % av skördemedeltalen för 5-årsperioden

1921—1925. För skördeåret 1928 upptager den officiella skördestatistiken

en medelskörd för hela riket av 23.8 dt. höstvete och 15.9 dt. höstråg, motsvarande

110 resp. 97 % av medelskörden 1921—1925.

Under både 1927 och 1928 var höstsädeskvaliteten mindre god, vartill kom

att prisläget å brödsäd under 1928—1929 även var särdeles ogynnsamt i förhållande

till priset å fodersäd och kraftfoder. Man torde därför kunna antaga,

att de saluförda kvantiteterna av brödsäd under dessa båda år voro avsevärt

mindre än under normala förhållanden.

I nedanstående sammanställning har beräknats vilken inkomstökning pr

hektar och i förhållande till bruttoavkastningen, som skulle uppnås vid det

i föregående tabell angivna saluöverskottet av spannmål, örn den i Kungl.

Maj:ts proposition nr 108 föreslagna tullhöjningen fullt utnyttjas genom motsvarande

prisstegringar.

Inkomstökning pr hektar:

Vete ä 2.3 öre pr kg...........

Råg »>»» >..........

Korn >>*> >..........

Havre > 4.0 » > >..........

Ärter > 2.3 > > >..........

Grupp I

kr.

..... 0.35

..... 0.25

..... 0.01

..... 0.44

. . . 0.09

Grupp II

kr.

1.79

0.30

0.02

0.59

0.02

Grupp III

kr.

4.41

0.37

0.29

2.67

0.26

S:a kr. 1.14

2.72

8.00

Inkomstökning i % av hrutt o avkastning en

av växt-

och djurprodukter...........

..... 0.29

0.88

2.35

Det är att märka, att det genomsnittliga prisläget å jordbrukets slutprodukter

för närvarande är minst 25 ä 30 % lägre än under 1927—1929, varför

under nuvarande konjunkturförhållanden inkomstökningen genom här antagna

prisförbättring å spannmål skulle betyda en procentuellt sett avsevärt högre

stegring av bruttoavkastningsvärdet än det här ovan för 1927—1929 beräknade.

Det bör slutligen understrykas, att det här framlagda undersökningsmaterialets

ringa omfattning givetvis icke berättigar till att därur draga några alltför

långt gående generella slutsatser angående den här behandlade inkomstökningens

storlek vid jordbruket i allmänhet.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. X.

P. M. angående kostnaderna för framställning av mjölk, fläsk och ägg vid

olika lägen i fråga örn foderkostnaderna.

(Utarbetad av direktören L. Nanneson.)

Nedanstående utredning avser icke att belysa de totala produktionskostnaderna

för ifrågavarande artiklar utan endast vilket inflytande, som en viss

variation i fodermedelspriset utövar på framställningskostnaderna.

1) Mjölk. Man kan under medelgoda produktionsförutsättningar beräkna

en mjölkavkastning av omkring 120 kg. pr 100 foderenheter av hela fodermängden.

I praxis kunna dock stora variationer kring detta utbytesmedeltal

förekomma. Av den totala foderförbrukningen är i allmänhet 20 till 40 %

kraftfoder.

En variation av 1 öre i priset pr foderenhet totalfoder betyder alltså i

medeltal 100:120 = 0:83 öres variation i produktionskostnaderna pr kg.

mjölk. Räknar man endast med det inflytande, som växlingar i kraftfodrets

pris utövar på produktionskostnaderna, kommer man till följande resultat:

Ett öres ökning resp. minskning i priset pr foderenhet kraftfoder påverkar

mjölkens produktionskostnader, örn kraftfodret utgör:

1) 20 °/o av totalfodret med 0.17 öre pr kg. mjölk

2) 30 % » » » 0.25 » » » »

3) 40 % » » » 0.33 » » » »

Vid högre eller lägre mjölkutbyte pr foderenhet än ovan angivits, minskas

resp. ökas givetvis foderprisets inflytande på mjölkens produktionskostnader

i förhållande till förändringarna i mjölkutbytet.

2) Fläsk. Man kan utgå ifrån att under medelgoda förhållanden erhålles

vid svingödning pr 100 foderenheter använt foder 20 ä 25 kg. levande vikt

motsvarande 14 å 18 kg. fläsk.

Ett öres variation i priset pr foderenhet betyder alltså omkring 5.5 å 7.1

öres variation i produktionskostnaderna pr kg. fläsk. Räknar man blott med

kraftfodrets prisvariationer och utgår ifrån att omkring 70 % av svinfodret

utgöres av kraftfoder, betyder 1 öres högre eller lägre kraftfoderpris pr foderenhet

omkring 3.5 k 5.0 öres variation i produktionskostnaderna pr kg. fläsk.

3) Ägg. Under medelgoda produktionsförhållanden kan beräknas en avkastning

av 22 å 25 kg. ägg pr 100 foderenheter för äggproduktionen använt

foder.

Ett öres variation i priset pr foderenhet kan alltså antagas betyda 4 å 4.5

öres variation i produktionskostnaderna pr kg. ägg. Av hönsfodret kan i

runt tal 50 % anses vara fodersäd, varför 1 öres variation i priset pr foderenhet

fodersäd betyder 2.0 ä 2.2 öre i produktionskostnaderna pr kg. ägg.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

311

Bil. Y.

P. M.

angående lantarbetares reallöner i Sverige och vissa främmande länder.

(Utarbetad av byråchefen Bertil Nyström.)

1. Utredningens syftemål och begränsning.

Genom skrivelse den 20 mars 1930 har riksdagens särskilda utskott uppdragit

åt undertecknad att verkställa utredning, i den omfattning en sådan kan utföras,

angående lantarbetarnas reallöner i Sverige, Danmark, Tyskland, Tjeckoslovakien

och örn möjligt Holland för åren 1888, 1908 och 1928.

Såsom även antydes av utredningsuppdragets formulering, torde det icke vara

möjligt, även örn väsentligt längre tid stöde till buds för ändamålet än nu är

fallet, att besvara de av utskottet uppställda spörsmålen på ett sätt, som fyller

alla krav på fullständighet och exakthet. Det är redan ett vanskligt problem

att fastställa lantarbetarnas nominallöner, i synnerhet som dessa merendels icke

utgå enbart i kontant utan till väsentlig del i naturaförmåner, vilka hava ett

värde, som icke blott växlar under olika tider och å olika orter utan i vissa fall

även ställer sig olika för löngivaren och för löntagaren. Löneberäkningen försvåras

givetvis ytterligare, när den utvidgas till att avse vitt skilda länder samt

olika och delvis långt tillbaka liggande tidpunkter. Därest man sedermera på

grundval av nominallönerna vill erhålla en tillförlitlig uppfattning örn reallönerna,

erfordras ingående kunskap örn, huru levnadskostnadsnivån ställde sig

vid motsvarande tidpunkter och för samma socialgrupper. Dylika specialiserade

uppgifter stå dock i skäligen ringa utsträckning till buds. Före år 1914

var levnadskostnadsstatistiken överhuvud tämligen litet utvecklad, och efter

denna tidpunkt har den i huvudsak inriktats på att belysa levnadsförhållandena

i städer och stadsliknande samhällen. Icke allenast prisläget utan även levnadssättet

överhuvud kan ställa sig väsentligt olika i städerna mot på landsbygden,

i synnerhet som här finnas mycket betydande samhällsgrupper, vilka

till väsentlig del äro undandragna prisutvecklingens direkta verkningar därigenom,

att de erhålla viktiga livsförnödenheter såsom del av arbetslönen eller

genom egen odling. Även i fråga örn dessa socialgrupper gäller emellertid den

allmänna iakttagelsen, att en löntagaregrupp är benägen att bedöma sitt ekonomiska

läge mindre ur den tämligen abstrakta synvinkel, som betecknas av löneutvecklingen

i förhållande till levnadskostnaderna, än med hänsyn till en mer

eller mindre konkret uppfattning om, hur man haft och har det i förhållande

till andra samhällsgrupper, i första rummet sådana med likartade arbetsförhållanden.

Med beaktande av nu berörda omständigheter har vid utförandet av den förelagda

utredningen huvudvikten lagts vid att söka ur tillgängliga källor för de

viktigaste grupperna av lantarbetare sammanställa löneserier, innefattande såvitt

möjligt åren 1888, 1908 och 1928. Framför att direkt inrikta utredningsarbetet

på att söka fastställa löneläget allenast för de tre nämnda åren har det

här använda tillvägagångssättet åtskilliga fördelar, i det att därigenom dels

risken för bristande jämförbarhet mellan de olika årssiffrorna minskas, dels

det förhållandet beaktas, att ifrågavarande frenne år kunna i olika länder intaga

rätt olika platser på utvecklingskurvan, vare sig man betraktar denna ur

löne- och prisstatistiska eller ur jordbrukspolitiska synpunkter.

Vid sidan av nu berörda serier av lantarbetarlöner lia i jämförelsesyfte upplagts

andra talrader, avseende dels att belysa prisutvecklingen, särskilt sådan

denna påverkat levnadskostnaderna, dels att åskådliggöra löne- och inkomst
-

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

förhållandena för de båda stora samhällsgrupper, med vilka lantarbetarna kunna

och pläga jämföra sin ekonomiska standard, nämligen å ena sidan industriarbetare

o. d., å den andra småbönder, småbrukare och andra »jordbrukets arbetare

på egen risk». Erkännas må emellertid, att med avseende på sistnämnda

grupp det jämförelsematerial, som kunnat hämtas ur publicerade räkenskapsresultat

för mindre jordbruk m. m., varit skäligen magert. Jämväl den lönestatistik,

som särskilt för äldre tider stått till buds för industriarbetare o. d.,

har visat sig lida av åtskilliga brister, vilka det blott i viss utsträckning varit

möjligt att avhjälpa genom kompletteringar och omräkningar. I detta avseende,

liksom i övrigt beträffande hela utredningen, i den mån den avser förhållandena

i främmande länder, har jag haft stort gagn av de upplysningar, som efter

hänvändelser benäget lämnats av sakkunniga i de olika länderna, nämligen sekreteraren

vid Institutet for Historie og Samfundsökonomi dr Jörgen Pedersen,

Köpenhamn, ledaren av lönestatistiken i Statistisches Reichsamt dr R. Schinköthe,

Berlin, chefen för Nederländska Statistiska Centralbyråns avdelning för

social och ekonomisk statistik dr E. W. van Dam van Isselt, Haag, samt presidenten

för Tjeckoslovakiska republikens statistiska ämbetsverk dr J. Auerhan,

Prag.

2. Sverige.

För vårt land kunna lantarbetarlönernas utveckling följas långt tillbaka i

tiden med tillhjälp av tvenne fortlöpande löneserier av officiell karaktär. Den

ena utgöres av de i jordbruksstatistiken ingående, på grundval av årliga uppgifter

från hushållningssällskapen (sedan år 1912 dessas sockenombud) beräknade

genomsnittliga årslönerna för manligt och kvinnligt tjänstefolk samt sommar-

och vinterdaglönerna för manliga och kvinnliga dagsverkare i egen och i

husbondens kost. Medan denna lönestatistik är allmänt känd och använd (den

publiceras bl. a. i Statistisk årsbok, se årg. 1929, tab. 197), har mindre uppmärksamhet

ägnats åt en annan, ännu längre tillbakagående serie av lantarbetarlöner,

nämligen de uppgifter länens markegångstaxor (litt. A) lämna angående

årsmedelprisen för ett »drängdagsverke» e. d. Rikssiffror för »mansdagsverken

enligt markegång» meddelas för åren 1876—1910 i den av kommerserådet

dr. I.. Flodström verkställda utredningen rörande Sveriges nationalförmögenhet

omkring år 1908 (Finansstatistiska utredningar V, Stockholm 1912, sid. 293,

787) och ha för de närmast föregående och efterföljande åren beräknats på

grundval av länens hos Kammarkollegium förvarade markegångstaxor.

Medan för lantarbetare ganska tillfredsställande statistik, örn icke beträffande

det faktiska löneläget så åtminstone över löneutvecklingen, finnes i vårt

land även för äldre tider, gäller motsatsen i fråga örn löneuppgifter beträffande

de nya grupper av industriarbetare o. d., vilka särskilt från 1860-talet började

utdifferentieras ur äldre tiders mera enhetliga arbetarklass. Huvudkällan

för kunskapen om industriarbetarnas löneförhållanden är avlöningsböckerna vid

bruk, fabriker och verkstäder, och på sådant material grundade löneuppteckningar

ha för skilda tidsperioder och arbetargrupper offentliggjorts i kommittébetänkande^

fabriksmonografier och socialstatistiska specialundersökningar.

Att på grundval av tillgängligt tryckt och otryckt material utarbeta en sammanfattande

och allmängiltig skildring av löneutvecklingen för svenska industriarbetare

under de senaste fyrtio åren förutsätter dock historisk-statistiska

undersökningar av synnerligen omfattande och ingående natur. Dylika föreligga

ej för vårt lands vidkommande, låt vara att härtill syftande utredningar

de senaste åren i ganska .stor skala anordnats vid Stockholms högskolas socialvetenskapliga

institut. Ännu ha dock inga arbetsresultat offentliggjorts härifrån,

och under sådana förhållanden har man varit nödsakad att för belysande

av industrilönernas utveckling under ett längre tidsrum använda sig av i huvud
-

s. 313 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

313

sak samma material som dr I. Flodström i hans nyssnämnda arbete (sid. 293),

nämligen löner för yrkes- och grovarbetare i Stockholms stads tjänst. Dr Flodström

har i sin ordning hämtat dessa löneuppgifter ur O. Dalkvists arbete: »De

svenska industriarbetarnas läge» (I—lil, Stockholm 1899—1910), och samma

källa har även använts i det av kommerskollegium år 1919 publicerade arbetet

»Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870—1915»

(sid. 361).

Primärmaterialet till ifrågavarande lönestatistik förefinnes hos Stockholms

stads gatukontor (förut byggnadskontor), inom vilket på grundval härav utarbetats

vissa kompletterande utredningar, som delvis kommit till rätt avvikande

resultat mot hr Dalkvists, särskilt för de tidigare åren. Huvudanledningen

härtill synes vara, att det kunnat råda skiljaktiga uppfattningar örn, vilka av

den tidens efter årstid, arbetets art, arbetarens personliga kvalifikationer

o. s. v. starkt skiftande daglöner skulle läggas till grund för normaliönsberäkningen.

Med beaktande av sålunda gjorda korrektioner ha uppgjorts de i vidfogade

tab. 1 (samt det härpå grundade diagram I, infört efter sid. 316) meddelade

serierna av daglöner för timmermän och grovarbetare i Stockholms stads

tjänst.

När det gäller att belysa den industriella lönenivåns allmänna förskjutningar

böra dock dessa sifferserier användas med försiktighet. Det bör sålunda beaktas,

att de redovisade arbetargruppernas allmänna läge rätt väsentligt förändrats

under periodens lopp, ty medan ännu på 1890-talet en byggnadsarbetare

knappt torde haft säkrare ställning eller större förmåner vid anställning hos

staden än i enskild tjänst, blev efter sekelskiftet förhållandet helt annorlunda.

Kommunalarbetarna räknas ju till de »skyddade» yrken, inom vilka lönenivån

efter hand kommit att ställa sig väsentligt högre än inom flertalet grenar av exportindustrien.

I någon mån undanskymmes detta förhållande i tab. 1 därigenom,

att man i denna genomgående rör sig med lönesatser (fr. o. m. 1918 kollektivavtalslöner),

vilka ligga väsentligt lägre än de faktiska löneinkomsterna (år

1928 i medeltal c:a 25 %, se Statistisk årsbok för Stockholms stad 1929, tab.

190). Jämföras de i tab. 1 återgivna serierna av löneindextal med dem, som

innehållas i Socialstyrelsens från år 1913 förda fortlöpande lönestatistik för

industriarbetare, befinnes för de följande åren indexserien för genomsnittsinkomsten

per dag för industriarbetare (återgiven i diagrammet sid. 165 i kungl,

prop. 108/1930) tämligen nära överensstämma med den, som i tab. 1 meddelats

för timmermän, medan grovarbetarlönen företer en väsentligt högre stegring.

Därest man vill erhålla en uppfattning örn, vad penninglönen verkligen betyder

för löntagaren, bör man, som förut antytts, känna arten av och prisläget

för alla de mångskiftande förnödenheter, till inköp av vilka arbetslönen användes.

Material till en så ingående reallönsberäkning kan dock blott i särskilda

fall lämnas t. o. m. av våra dagars utvecklade socialstatistik, och för äldre

tider är man hänvisad till de indikationer, som kunna hämtas ur prisutvecklingen

å vissa varor (särskilt livsmedel) eller grupper av sådana. I sin förut berörda

undersökning har I. Flodström (sid. 786 ff.) för åren 1876—1910 (eller

senare delen av denna period) sammanställt serier av markegångspriser för

spannmål m. fl. varuslag, »torg- och hamnpriser» samt grosshandelspriser å

olika varuslag i Stockholm m. m. ävensom medelhyresbeloppen per rum för bostadslägenheter

uthyrda genom Stockholms hyreslista samt riksmedelspriserna

i den av Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik år 1904 begynta detaljprisstatistiken

å livsmedel. På, grundval av dessa pristal har han sammanställt

en indexserie för födoämnespriser i Sverige, vilken använts i och för beräkning

av penningvärdet under perioden 1876—1910 samt reallönens förskjutningar

under samma tid. På grund av prismaterialets heterogena natur och

mindre systematiska hopföring synes dock dr Flodströms pristal stå tillbaka

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1. Löner och levnadskostnader

År

Mansdagsverke enl.

markegångs taxorna

(litt. A)

Tjänare i arbets- givarens kost,

kontant årslön

Statare, värde av

stat och lön (exkl.

bostad o. bränsle)

kr.

index

(1913 = 100)

kr.

index

(1913 = 100)

kr.

index

(1913 = 100)

1870 ..........

0.96

36

101

32

279

44

1871..........

1.01

38

113

36

295

47

1872 ..........

1.24

46

145

46

366

58

1873 ..........

1.61

56

168

53

408

65

1874 ..........

1.60

60

170

54

403

64

1875 ..........

1.56

58

176

56

402

64

1876 ..........

1.66

58

174

55

422

67

1877 ..........

1.53

57

165

52

393

62

1878 ..........

1.81

49

147

46

353

56

1879 .........

1.20

45

137

43

356

56

1880 ..........

1.20

45

140

44

366

58

1881..........

1.24

46

140

44

364

58

1882 ..........

1.34

50

158

50

365

58

1883 ..........

1.37

51

162

51

374

59

1884 ..........

1.38

51

156

49

373

59

1885 ..........

1.37

51

147

46

356

56

1886 ..........

1.30

49

143

45

357

57

1887 ..........

1.22

46

140

44

346

55

1888 ..........

1.28

48

146

46

363

58

1889 ..........

1.32

49

152

48

376

60

1890 ..........

1.38

51

164

52

389

62

1891..........

1.44

54

168

53

396

63

1892 ..........

1.46

54

170

54

402

64

1893 ..........

1.47

55

172

54

404

64

1894 ..........

1.47

55

177

56

408

65

1895 ..........

1.48

55

179

56

410

65

1896 ..........

1.52

57

182

57

416

66

1897 ..........

1.57

59

190

60

427

68

1898 ..........

1.73

65

204

64

455

72

1899 ..........

1.91

71

223

70

484

77

1900 ..........

1.98

74

228

72

496

79

1901..........

1.94

72

227

72

489

77

1902 ..........

1.92

72

227

72

496

79

1903 ..........

1.95

73

230

73

507

80

1904 ..........

1.99

74

238

75

517

82

1905 ..........

2.03

76

241

76

527

84

1906 ..........

2.19

82

258

81

562

89

1907 ..........

2.38

89

278

88

601

95

1908 ..........

2.44

91

283

89

621

98

1909 ..........

2.45

91

287

91

626

99

1910..........

2.48

93

293

92

637

101

1911..........

2.52

94

300

95

643

102

1912..........

2.63

98

311

98

664

105

1913..........

2.68

100

317

100

631

100

1914..........

2.71

101

321

101

648

103

1915..........

2.85

106

334

105

688

109

1916..........

3.33

124

391

123

777

123

1917..........

4.40

164

470

148

954

151

1918..........

6.22

232

651

205

1,283

203

1919..........

7.51

280

840

265

1,580

250

1920 ..........

8.45

315

988

312

1,787

283

1921..........

6.18

231

810

256

1,578

250

1922 ..........

4.48

167

618

195

1.225

194

1923 ..........

4.36

163

559

176

1,105

175

1924 ..........

4.45

166

551

174

1,125

178

1925 ..........

4.52

169

544

172

1,063

168

1926 ..........

4.51

168

543

171

1,104

175

1927 ..........

4.52

169

544

172

1,126

178

1928 ..........

4.54

169

543

171

1,143

181

1929 ..........

4.65

170

s. 315 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

315

i Sverige åren 1870—1029.

Manliga daglönare i egen kost

Beräknad daglön för arbetare i

Stockholms stads tjänst

Partiprisindes

(enligt K.

Åmark)

jevnads- kost- nads- indes

(1913

= 100)

sommardaglön

vinterdaglön

timmermän

grovarbetare

kr.

indes

,1913 = 100)

kr.

indes

(1913 = 100)

kr.

indes

1913=100)

kr.

indes

1913 = 100)

1881—85

= 100

1913

= 100

1.14

40

0.73

34

1.68

34

1.44

34

109

92

1.33

47

0.84

39

1.68

34

1.44

34

112

95

1.72

61

1.13

53

1.80

36

1.68

40

125

106

2.01

71

1.32

62

2.16

44

1.80

43

134

114

2.01

71

1.35

63

2.52

51

2.28

55

126

107

2.01

71

1.35

63

2.76

56

2.40

57

120

102

1.93

68

1.35

63

2.76

56

2.40

57

116

98

1.70

60

1.18

55

2.88

58

1.56

37

115

97

1.54

54

1.03

48

2.52

51

1.56

37

104

88

1.45

51

0.98

46

2.28

46

1.56

37

102

86

1.46

52

0.97

46

2.28

46

1.80

43

108

92

1.51

53

1.00

47

2.52

51

1.80

43

105

89

1.52

54

1.04

49

2.52

51

2.04

49

104

88

1.57

55

1.10

52

2.76

56

2.04

49

101

86

1.61

57

1.08

51

2.76

56

2.04

49

97

82

1.53

54

0.99

46

2.76

56

2.04

49

93

79

1.54

54

0.98

46

3.24

66

2.04

49

89

75

1.48

52

0.99

46

3.24

66

1.92

46

85

72

1.63

54

1.01

47

3.24

66

1.92

46

94

80

1.61

57

1.06

50

3 24

66

1.92

46

94

80

1.72

61

1.16

54

3.36

68

2.16

52

97

82

1.75

62

1.19

56

3.60

73

2.40

57

97

82

1.78

63

1.23

58

3.60

73

2.40

57

91

77

1.79

63

1.19

56

3.60

73

2.40

57

88

75

1.80

64

1.22

57

3.60

73

2.40

57

84

71

1.80

64

1.20

56

3.60

73

2.40

57

83

70

1.82

64

1.24

58

3.30

67

2.42

58

84

71

1.92

68

1.30

61

3.52

71

2.42

58

86

73

2.08

73

1.44

68

3.50

71

2.40

57

90

76

2.22

78

1.55

73

3.80

77

2.70

65

96

81

2.23

79

1.58

74

4.00

81

2.80

67

100

85

2.19

77

1.52

71

4.00

81

2.80

67

97

82

2.16

76

1.49

70

4.00

81

2.80

67

96

81

2.16

76

1.51

71

4.00

81

2.80

67

96

81

2.24

79

1.56

73

4.00

81

3.00

72

97

82

2.29

81

1.61

76

4.00

81

3.00

72

98

83

2.47

87

1.76

83

4.80

97

3.60

86

104

88

91

2.58

91

1.87

88

4.94

100

3.99

95

109

92

2.62

93

1.88

88

4.94

100

3.99

95

104

88

89

2.66

94

1.89

89

4.94

100

3.99

95

105

89

90

2.65

94

1.92

90

4.94

100

3.99

95

108

92

92

2.71

96

1.93

91

4.94

100

3.99

95

lil

94

94

2.70

95

2.00

94

4.94

100

4.18

100

116

98

98

2.83

100

2.13

100

4,94

100

4.18

100

118

100

100

2.87

101

2.13

100

4.94

100

4.37

105

128

108

102

3.05

108

2.35

Ilo

4.94

100

4.37

105

168

142

115

3.73

132

3.15

148

5.13

104

4.56

109

215

182

130

4.84

171

4.21

198

6.94

140

6.18

148

283

240

162

6.81

241

5.76

270

9.99

202

9.18

220

394

334

225

8.05

284

6.51

306

12.83

260

11.97

286

383

325

261

9.01

318

6.85

322

13.60

275

12.64

302

403

342

269

6.84

242

4.53

213

15.36

311

14.40

344

245

208

241

5.00

177

3.69

173

11.60

235

10.64

255

188

159

195

4.62

163

3.67

168

10.00

202

9.04

216

182

154

177

4.62

163

3.60

169

10.16

206

9.20

220

180

153

174

4.60

163

3.69

169

10.88

220

9.76

233

182

154

176

4.60

163

3.68

168

11.12

225

10.00

239

167

142

172

4.61

163

3.61

169

11.12

225

10.00

239

164

139

171

4.63

164

3.64

171

11.12

225

10.00

239

167

142

171

•

169

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

för det prisindex, vilket dr K. Åmark, delvis med användande av samma

material, beräknat för tiden fr. o. m. år 1861. Denna pristalsserie, vilken ursprungligen

framlades i »Kommersiella Meddelanden» och jämväl återgives i

Statistisk Årsbok (årg. 1929 tab. 179), utgör ett på fortlöpande prisnoteringar

tor ett mindre antal råvaror och andra stora artiklar grundat partiprisindex. En

jämförelse med dr Flodströms prisserier synes dock ge vid handen, att örn man

bortser_ från de för alla partiprisnoteringar karakteristiska relativt hastiga

svängningarna från år till år och följer den allmänna utvecklingslinjen, denna

förefaller att giva en relativt allmängiltig bild av de allmänna prisförhållandena

under tiden 1870—1913 jämväl ur konsumentsynpunkt. Detta framträder,

örn man i tab. 1 jämför dessa partiprisindextal, omräknade med år 1913

till bas, med Socialstyrelsens levnadskostnadsindex, vilken egentligen utgår

från juli 1914, men med tillhjälp av den förenämnda detaljprisstatistiken m. m.

kan föras ytterligare ett antal år tillbaka — att söka gå ända bort till 1890- eller t. o. m. 1880-talet torde vara olämpligt, ej blott med hänsyn till den tilltagande

osäkerheten hos de prisnoteringar, vilka utgöra prisindextalets ena element,

utan kanske än mer till den bristande tillämpligheten av den åren

1913—14 avseende hushållsbudget, som utgör den andra faktorn vid levnadskostnadsindexberäkningarna.

■—- Efter världskrigets utbrott gå de båda talserierna

ganska starkt isär. Att sedan år 1921 socialstyrelsens index legat på

en väsenligt högre nivå än dr Åmarks beror närmast på att livsmedelsutgifterna,

vilkas prisläge under denna period varit relativt lågt och icke alltför mycket

avvikit från den allmänna partiprisnivån, blott upptaga c:a 2/5 av normalbudgeten,

medan återstående 3/5 motsvaras av de på grund av särskilda omständigheter

på en väsentligt högre nivå liggande kostnaderna för bostad, kläder,

skatter och övriga utgifter.

Granskar man prisindextalen i tab. 1 och särskilt de på dessa siffror grundade

indextalen i diagram I, finner man, att priserna i stort sett varit sjunkande

från ungefär år 1873 till in på 1890-talet. Markanta uppsteg framträda

omkring år 1890 och särskilt år 1896, sedan vilken tidpunkt prisnivån i

stort sett oavbrutet stegrats ända till 1921 års stora deflation. Dr Flodström

ställer (a. a. sid. 287) de båda nyssnämnda uppstegen i samband med ändringar

i tullagstiftningen,_ nämligen dels de den 14 februari 1888 införda spannmålsoch

mjöltullarna, vilka den 1 juli s. å. åtföljdes av tullar på fläsk, ris och risgryn,

dels de (efter tullsänkningar år 1892) den 7 januari och 4 april 1895

inträdande väsentliga höjningarna av nämnda tullar. Han förbiser dock härvid

ej den kanske ännu större betydelsen av andra faktorer, såsom de industriella

konjunkturernas förbättring och vissa företeelser på penningväsendets område

(kreditutvidgning och räntehöjning). — I alla händelser synes man ej

för lantarbetarlönerna kunna konstatera ett sådant direkt samband med tullsystemets

genomförande, som man ansett sig kunna konstatera med avseende

på fastighetsvärdena (se tull- och traktatkommitténs utredningar XXIV sid.

67, jfr dess betänkande angående tullsystemets verkningar Del I, sid. 207).

Ur här förevarande synpunkter intresserar närmast, huru löneutvecklingen

ställt sig i relation till prisfluktuationerna. Tab. 1 och diagram I synas ge

vid handen, att under 1870- och förra delen av 1880-talet lönerna för såväl

stads- som lantarbetare i viss mån följt den allmänna prisrörelsen uppåt såväl

som nedåt. Men omkring år 1888 inträder häri en ändring så till vida, att sedan

dess såväl jordbruks- som industrilönerna i stort sett oavbrutet stegrats

ända till och med år 1920. Den särskilt med hänsyn till de agrikulturella och

industriella näringsgrenarnas skiljaktiga betalningsförmåga och olikartade arbetarorganisationsförhållanden

anmärkningsvärda parallellismen i löneutvecklingen

dem emellan synes åtminstone delvis kunna förklaras därigenom, att den

kanske förnämsta drivkraften i båda fallen var industriens behov av alltjämt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Killer. I. Löner och levnadskostnader för arbetare I Sverige 1870—1929 (indextal 1918 =

Index.

Index.

150i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—\—i—i—i—i—|—i—i

Mansdagsverke enl. markegångstaxorna (litt. A)

Tjänare i arbetsgivarens kost, kontant årslön

+ ♦ + + + Statare, värde av stat och lön (exkl. bost. och bränsle)

Manliga daglönare i egen kost, sommardaglön

_ + _+ _ - , - », vinterdaglön

Beräknad daglön för arbetare (timmermän

i Stockholms stads tjänst | grovarbetare

Partiprisindex (enl. K. Åmark)

eooo Levnadskostnadsindex

s. 317 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

317

ökad arbetshjälp — ett förhållande, som medfört, att enligt Socialstyrelsens

lantarbetarstatistik omkring en tredjedel av samtliga landskommuner under

1913—1920 rapporterade brist på arbetskraft för jordbrukets behov (se prop.

108/1930 tab. 14, sid. 191).

Lönestegringen gick till en början snabbare än prisstegringen, så att man

omkring år 1907 får bevittna, huru lönekurvorna skära priskurvan och därefter

hålla sig över denna till efter världskrigets utbrott, något som synes tyda

på en förbättring av reallönen. Under den efter år 1914 inträdande prisstcgringsperioden

bli lönerna efter varupriserna, men omkring år 1919 ha de förra

hunnit i kapp de senare. För stadsarbetarnas del bevaras och ökas försprånget

även efter 1921—23 års deflationskris, och Socialstyrelsens lönestatistik räknar

härvidlag för år 1928 med en real löneförbättring sedan år 1913 på c:a

30 %. För lantarbetarnas del synes det däremot vara mera tveksamt, huruvida

någon förbättring av reallönen överhuvud ägt rum sedan denna tidpunkt.

Lönenivån ligger här i stort sett på samma plan som Socialstyrelsens levnadskostnadsindex,

låt vara att detta, såsom uteslutande avseende städernas

förhållanden, av förut antydda skäl knappast lämpar sig som måttstock för

lantarbetarnas reallöner. Erinras må i detta samband örn, att enligt Socialstyrelsens

nyssnämnda statistik den tidigare förefintliga bristen på lantarbetare

fr. o. m. år 1921 alldeles försvunnit och i stället även på landsbygden framträtt

en knapphet på arbetstillfällen, särskilt för icke yrkesutbildade arbetare.

Det torde stå fast, att det senaste årtiondets nu antydda löneutveckling i hög

grad bidragit att vidga löneklyftan mellan jordbruket och industrien. Medan

år 1888 en grovarbetare i Stockholms stads tjänst uppbar omkring 50 % högre

lön än en grovarbetare på landsbygden och ännu år 1913 denna lönerelation

kvarstod i huvudsak orubbad, hade år 1928 kommunalarbetaren avtalsenligt

drygt dubbelt så mycket som lantarbetaren och torde i verkligheten förtjänat

ungefär tre gånger så mycket som denne per arbetsdag, medan skillnaden i levnadskostnadshänseende

mellan huvudstaden och landsbygden knappt torde belöpa

sig till mera än 50 %. Vid lönejämförelsen har ingen hänsyn tagits till,

att under denna period arbetsdagen för industriarbetarna förkortats med c:a

15 % mot med kanske 5 % för lantarbetarna.

I förhållande till den ena av de båda stora socialgrupper, med vilka lantarbetaren

plägar jämföra sin löne- och levnadsstandard, nämligen industriarbetarna,

är han för närvarande otvivelaktigt betydligt sämre ställd än för ett årtionde

sedan. Väsentligt annorlunda gestaltar sig en sammanställning med en annan

stor samhällsgrupp, med vilken lantarbetaren träder i nära beröring, nämligen

småbönder, småbrukare och andra jordbrukets »arbetare på egen risk». En

jämförelse mellan inkomstförhållandena härvidlag erbjuder dock av naturliga

skäl mycket stora svårigheter, vartill kommer, att det f. n. tillgängliga statistiska

materialet är mycket knapphändigt. Det utgöres av de »bokföringsresultat

från svenska jordbruk», vilka på uppdrag av Lantbruksstyrelsen årligen

sammanställts av direktören L. Nanneson. Tyvärr äro de för här ifråga - kommande jämförelse lämpade jordbruken, nämligen i första hand småbruken

(med upp till 10 ha jordbruks jord) och därnäst de mindre bondebruken (örn

10—25 ha), ganska fåtaligt redovisade (c:a 125, resp. 100 under de senaste

åren) och dessutom i huvudsak inskränkta till ett par landsdelar, nämligen

mellersta Sverige och övre Norrland. Lägger man härtill, att fastställandet

av arbetsinkomsten av jordbruket knappast är något huvudsyfte för utredningen

utan framkommer mer såsom biprodukt av den allmänna räntabilitetsstatistiken,

torde det inses, att man näppeligen på denna viig kan vinna någon

mera fullständig uppfattning örn inkomstförhållandena för småbönder och småbrukare

i vårt land. Enär emellertid ifrågavarande statistik utarbetats efter

i huvudsak samma grunder under ett tiotal år, synes man kunna erhålla en viss

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tali. 2. Mindre jordbrukares genomsnittsinkomster av jordbruket i Sverige 1918—192S.

(Enligt »Räkenskapsresultat från svenska jordbruk». MS = mellersta Sverige.

ÖN = övre Norrland)

1918

/19

1919

/20

1920

/21

1921

/22

1922

/23

1923

/24

1924

/25

1925

/26

1926

/27

1927

/28

Gr. I

Medeltal per egendom.

Skuldfri inkomst (drifts-

MS

4,368

4,333

3,112

2,263

2,252

1,910

2,055

2,550

1,853

1,862

(med

överskott) av jordbruket, kr.

ION

4,277

3,550

2,671

1,872

1,930

1,607

1,698

1,686

1,691

1,724

upp till

Arbetsinkomst från jord-

fMS

3,410

2.742

1,978

1,296

1,561

1,231

1,279

1,863

1,205

1,212

jord-

bruket, kr........

(ÖN

3,280

2,592

1,979

1,298

1,226

911

1,051

1,063

1,052

1,054

bruks-

Arbetsinkomst i % av be-

MS

—

93

67

61

83

86

76

lil

85

82

jord)

räkn. normalarbetslön . .

(ÖN

—

70

63

58

69

54

65

71

70

70

Gr. II

Skuldfri inkomst (drifts-

MS

1,980

1,891

794

704

2,575

3,041

2,969

3,243

2,654

2,357

(med

överskott) av jordbruket, kr.

ION

3,017

2,470

2,009

1,454

2,800

2,505

2,449

2,483

2,298

2,509

10—25

Arbetsinkomst från jord-

fMS

2,170

1,760

-481

-52

1,302

1,709

1,661

1,787

1,369

1,151

jord-

bruket, kr........

ION

4,220

3,002

2,380

1,348

1,579

1,363

1,278

1,348

1,141

1,380

bruks-

Arbetsinkomst i % av be-

MS

—

50

_

_

68

89

82

87

74

66

jord)

räkn. normaiarbetslön . .

ION

—

72

64

45

63

62

59

66

59

72

Indextal (1918/19 = 100) för Gr. I.

fMS

100

99

71

52

52

44

47

58

42

43

LÖN

100

83

62

44

45

38

40

39

40

40

MS

100

80

58

38

46

36

38

55

35

36

ION

100

79

6<J

40

37

28

32

32

32

32

bild av inkomstutvecklingen för nämndm grupper av jordbrukare genom att

år för år sammanställa och till indextal omräkna de publicerade uppgifterna

örn å ena sidan den skuldfria inkomsten, d. v. s. summan av nettoavkastningen

Diagram II. Småbrukares genomsnittsinkomster från jordbruket i Sverige 1918—1928

Egendomar med upp till 10 ha jordbruksjord, MS = mellersta Sverige, ÖN — övre Norrland.

1918—19 = 100.

Indextal Indextal

Ms[Skuldfri inkomst

per

ÖN/egendom.

........MSjArbetsin
Jkomst

från

■*• + + ♦ + ÖNjjordbruket.

-r~-

s. 319 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

319

och i driftskostnaderna inräknad ersättning för familjens arbete i jordbruket, å

den andra arbetsinkomsten, varmed förstås skillnaden mellan den skuldfria inkomsten

och normala ränteanspråk på lantbrukskapitalet. Så har skett i tab. 2

och det på denna baserade diagram II. Inkomstkurvorna stupa nedåt och tyda

på en pågående försämring av inkomstläget för ifrågavarande betydelsefulla

samhällsgrupp. — Förhållandet innebär tillika en maning att söka fylla den

icke blott för här ifrågavarande undersökning utan även för åtskilliga andra

utredningar på jordbruksområdet kännbara brist i vår samhällskunskap, som

ligger i ofullständig siffermässig kännedom örn, huru hela den stora svenska

småbrukare- och bondeklassen lever och verkar.

3. Danmark.

Liksom för Sverige kan man även för Danmark följa löneutvecklingen tämligen

långt tillbaka i tiden eller åtminstone till år 1872. Källorna äro olika så

tillvida, att medan man för vårt lands del alltifrån början äger årliga löneuppteckningar,

ehuru av tämligen summarisk natur, har man för vårt grannland

närmast att tillgå en serie av specialundersökningar, i regel anordnade

på offentligt initiativ. Nackdelen härmed är, att man ej kan följa löneutvecklingen

år för år, men detta motväges av fördelen av en noggrannare löneanalys

vid varje särskilt tillfälle, varvid man redan tidigt strävade efter att

fastställa icke, såsom i vårt land, de normala eller typiska lönesatserna utan

de faktiskt intjänade löneinkomsterna. Denna princip behölls även, när man

i Danmark under åren 1917—1921 upprättade en fortlöpande årlig lönestatistik

såväl för lantarbetare som för industriarbetare. Den förra sammanföres_ på

grundval av uppgifter från ett tusental gårdar av den halvoffentliga institution,

Det landökonomiske Driftsbureau, som utarbetar jordbrukets räntabilitets

statistik, medan den senare sammanställes av Statens Statistiska Departement,

i huvudsak på basis av omkring 100,000 arbetare avseende individuella

löneuppgifter, vilka kvartalsvis tillhandahållas av Dansk Arbejdsgiverog

Mesterforening. För hela perioden har det lönestatistiska materialet granskats,

sovrats och kompletterats av dr Knud Dalgaard i en uppsats »Arbejderklassens

ökonomiske Kaar i Danmark i de sidste 50 Aar» (Nationalökonomisk

Tidsskrift 1926, sid. 105 ff., jfr J. Warming: Danmarks Erhvervs- og Samfundsliv,

Köpenhamn 1929, Hsefte 3, sid. 484 ff.). Dr Dalgaard har även

sökt komplettera de ursprungliga siffrorna med hänsyn dels till inkomstminskning

genom arbetslöshet, dels till inkomstökning genom hustruns och barnens arbete,

men ha ifrågavarande beräkningar i det följande lämnats å sido, i synnerhet

som material saknas för verkställande av motsvarande kompletteringar för vårt

land. Däremot har man utnyttjat dr Dalgaards försök att med användande av

bl. a. inköpspriser från Köpenhamns sjukhusväsen och Odense fattigvårdsförvaltning

åstadkomma en ända till 1860-talet tillbakagående sene av prisindextal,

vilken med viss rätt kan anknytas till landets officiella levnadskostnadsindex,

som börjar med år 1914. Nämnas må i detta samband, att sedan någon tid

tillbaka inom »Institutet for Historie og Samfundsökonomi» pågå vissa undersökningar,

avseende att på grundval av särskilt anskaffat primärmaterial söka

fastställa reallönernas utveckling för lantarbetare och industriarbetare under senaste

halvsekel. Resultaten av dessa undersökningar ha ännu ej framlagts, men

efter vad jag under liand erfarit, lär därav framgått, att de av dr Dalgaard

framlagda lönekurvorna torde vara tämligen riktiga i vad de avse nominallönerna

för lantarbetare (däremot knappast i fråga örn de beräknade reallönerna för

dessa), varemot de ge en något överdriven bild av lönestegringen för industriarbetare,

enär primärmaterialet i alltjämt ökad grad härrör från större företag

och återspeglar dessas merendels högre lönenivå.

s. 320 Kontrollera mot PDF

-320

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 3. Löner oell levnadskostnader i Danmark åren 1872—1929,

År

Fasta dag- lönare på egen

kost (ber.

årsinkomst)

Tillfälliga

daglönare i

gårdens kost

(sommardag- lön)

Manliga tjä- nare i går- dens kost, 17

—21 år (års- lön)

Arbetare i

Köpenhamn

Pris- index

(enligt

K.Dal- gaard)

1914 =

100

Kars å

sv. kr.

i Kö- pen- hamn

yrkeslärda (be- räkn. årsink.)

icke yrkeslärda

(ber. årsin- komst)

kr.

index

(1914 =

100)

kr.

index

(1914 =

100)

kr.

index

(1914 =

100)

kr.

index

(1914 =

100)

kr.

index

(1914 =

(100

1872

411

54

814

45

(602)

42

82

1873

84

1874

85

1875

87

1876

88

1877

89

1878

89

1879

88

1880

430

57

87

1881

88

1882

912

51

675

47

88

1883

88

1884

85

1885

83

1886

80

1887

77

1888

408

54

76

1889

77

1890

78

1891

81

1892

446

59

996

55

816

57

82

1893

81

1894

79

1895

76

1896

74

1897

491

65

1.40

55

200

59

1,141

63

956

67

74

1898

1,180

65

915

64

75

1899

77

1900

79

1901

79

1902

80

1903

80

1904

1,391

77

1,091

77

81

1905

512

68

1.62

64

217

64

1,445

80

1,165

82

81

1906

82

1907

85

1908

87

1909

1,505

83

1,298

91

88

1910

645

85

2.06

81

294

86

89

1911

90

1912

94

1913

97

1914

758

100

2.55

100

341

100

1,805

100

1,425

100

100

1915

120

1916

141

1917

1,154

152

4.40

173

490

144

2,375

132

1,881

132

161

1918

3,173

176

2,394

168

186

1919

4,518

250

3,630

255

227

108

1920

2,408

318

900

264

5,994

332

4,854

341

263

134

1921

2,070

273

6.31

247

810

238

5,718

317

4,698

330

225

131

1922

1,542

203

4.68

184

676

198

4,536

251

3,672

258

199

120

1923

1,560

206

4.76

187

643

189

4,422

245

3,510

246

207

145

1924

1,699

224

5.17

203

736

216

4,632

257

3,672

258

219

158

1925

1,769

233

5.38

211

777

228

4,848

269

3,798

267

207

129

1926

1,496

197

4.43

174

652

191

4,392

243

3,414

240

183

102

1927

1,446

191

4.07

160

561

165

4,110

228

3,240

227

177

100

1928

1,363

180

3.96

155

539

158

4,116

228

3.294

231

174

1929

1,393

184

4.03

158

559

164

4,104

227

3,270

229

172

s. 321 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

321

På grund av materialets tidsbestämning har året 1914 —- oell icke såsom

för Sverige år 1913 — måst läggas till grund för löne- oell prisindextalen i

tab. 3 och det på denna byggda diagram lil (infört efter sid. 322). Jämföras

dessa serier med motsvarande svenska i tab. 1 och diagram I, framträder en

tydlig överensstämmelse i den allmänna prisutvecklingen, örn man bortser från

de olikheter, som härflyta dels av de danska lönesiffrornas till en början intermittenta

karaktär, dels av förhållandet, att deflationen efter krigskonjunkturen

genomfördes på en gång i vårt land, men i Danmark i tvenne repriser,

åtskilda av en ny inflationsperiod kulminerande åren 1924—25. — I varje

fall synes man knappast av en jämförelse mellan tab. 1 och tab. 3 kunna draga

några mera bestämda slutsatser örn å ena sidan tullskyddssystemets, å den

andra frihandelns betydelse för arbetslönernas gestaltning (jfr ovan).

På 1870-talet förefaller lönenivån i Danmark ha legat högre än i Sverige,

men å andra sidan synes hos oss vara starkare markerad den i stort sett oavbrutna

lönestegring, som i båda länderna kan konstateras för saväl lant- som

industriarbetare under tiden 1890—192_0. Under den efterföljande tioårsperioden

framträder i båda fallen hurusom industrilönerna gentemot lönesänkningssträvanden

besitta en väsentligt starkare motståndskraft, vilket medfört en

betydlig ökning av reallönen för industriarbetare men på samma gång en väsentlig

utvidgning av löneavståndet mellan dem å ena sidan och jordbruksarbetarna

å den andra. Nämnas må i detta samband^ att för de danska lantarbetare''

(huvudsakligen på öarna), vilkas arbetsförhållanden regleras genom

kollektivavtal, gällde under åren 1922—1926 den bestämmelsen, att lönerna

efter vissa grunder skulle jämväl under löpande avtalsperiod regleras uppåt

eller nedåt efter jordbrukets betalningsförmåga.

Jämföres det nuvarande löneläget i Sverige och Danmark, synes, efter valutornas

återvunna paritet, arbetslönerna förete ganska ringa inbördes skiljaktigheter.

Vad industrilönerna beträffar, synas — åtminstone örn man

vågar döma av Internationella Arbetsbyråns nyligen reorganiserade jämförande

lönestatistik (se International Labour Review Vol. XXI nr.. 4, April 1930,

s. 557 ff.) — löneinkomsterna i Stockholm och i Köpenhamn i stort sett ligga

på ungefär samma nivå, möjligen med någon övervikt för den senare staden.

De danska lantarbetarlönerna synas vara 5—10 % högre än °de svenska om

man lägger till grund de med de danska mera jämförbara förhållandena i Sydsverige.

Har sålunda den danske jordbruksarbetaren nästan samma skal som sin

svenske yrkesbroder att avundas industriarbetaren den väsentligt förbättrade

ställning denne ernått genom det senaste decenniets ekonomiska och sociala

utveckling, blir intrycket i båda fallen ett annat,^ när man vänder blicken till

jordbrukets självständiga företagare, närmast sådana i småbrukar ställning.

Enligt den räntabilitetsstatistik, som efter i huvudsak samma grunder som i vårt

land utarbetas av det förenämnda Landökonomisk Driftsbureau, gestaltade

sig inkomsterna för ett hundratal »husmamd» o. d. (med en åkerareal under

10 lia) som följer (Undersögelser över Landbrugets Driftsforhold XII, Köpenhamn

1929): 1916/17_ 1.922/23—

1921 (22)

(årsmedeltal)
-

Inkomst av gården (skuldfri)

Ikr. 3,851

'' '' lindes 100

i a , (kr. 2,859

Familjens sammanlagda arbetsförtjänst <^n jqq

1926/27

(årsmcdel-

tal)

1925-26

1926—27

1927—28

3,434

2,935

2,593

2,384

89

76

67

62

2,453

1,868

1,589

1,433

86

65

56

50

Även örn. av föreliggande preliminära uppgifter att döma, lantbruksåret

192g—29 sannolikt medfört en viss inkomstförbättring, pekar dock i stort

sett inkomstkurvan för »jordbruksarbetare på egen risk» nedåt även i Danmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.) 21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Ät -{sär

Z1erLS''4 S|«*"i-^ • ''{KS"

"S* l»“““ ■ ■ ■

arbetare il , , (gulden

Amsterdam (grovarbetare . . {fndex

Levnadskostnader för arbetarfamilj i Amsterdam,

index................

1912

1913

1914

1915

1916

2.84

2.95

2.79

2.97

3.46

102

106

100

106

124

1.78

1.87

1.86

1.94

2.23

96

101

100

104

120

0.33

—

—

100

—

—

0.30

—

—

100

—

—

100

Ar 1911

. . 2.64

. . 95

. . 1.70

. . 91

4. Holland.

Någon regelmässig statistik över löneförhållandena inom det holländska

jordbruket utarbetas icke, men med längre mellantider har man anordnat särskilda

undersökningar, vilka emellertid i regel blott avsett vissa landsdelar

och arbetargrupper. Dylika undersökningar ha anordnats för åren 1906,

1910—11 samt 1914 och 1927, den sistnämnda i samband med en av en särskild

kommitté verkställd utredning av arbetslösheten i landets olika kommuner.

Kompletterande uppgifter kunna erhållas ur den sedan år 1913 årligen

publicerade statistiken över gällande kollektivavtal, vilka på senare tider fått

en rätt betydande utbredning inom Hollands jordbruk och trädgårdsskötsel (år

1929 5,102 arbetsställen med 23,882 arbetare). En under sakkunnig medverkan

gjord sammanställning av ur dessa källor meddelade löneuppgifter meddelas

här nedan (för vuxna manliga arbetare) :

År 1906 År 1910/11 År 1914 År 1927-29

(lägst 250 325 350 650

Fasta jordbruksarbetare, gulden per år . . (högst 500 580 700 1,250

(medeltal 370 444 480 917

Tillfälliga jordbruksarbetare, gulden per dag, medeltal 1.37 • 1.50 3.50

Trädgårdsarbetare, gulden per år.....medeltal 450 571 625 1,300

Ehuru de stora lokala olikheterna i lönenivån i hög grad försvåra alla jämförelser,

skulle dock löneförskjutningarna mellan de fyra nämnda tidpunkterna

i genomsnitt för fasta jordbruksarbetare måhända kunna åskådliggöras genom

följande indextal, örn 1914 betecknas med 100: 77, 93, 100 och 191. Till

jämförelse må meddelas följande lönesiffror, vilka dock avse allenast en enda

egendom i provinsen Greningen:

År 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

Arfö3rV fest118 halden 458 495 536 572 619 798 853 1,082 1,265 1,271 1,231 1,126 1,058 1,011

lantarbetare Jindex 80 87 94 100 108 140 149 189 221 222 215 197 185 477

Jämförelser mellan löneutvecklingen för lantarbetare å ena sidan och industriarbetare

å den andra försvåras därigenom, att de förra i många fall utöver

den kontanta lönen åtnjuta naturaförmåner, samt att dessas art och värde växlat

under årens lopp. Med denna reservation kan meddelas följande serier

löneuppgifter, hämtade ur skilda årgångar av de statistiska årsböckerna för

kungariket (Jaarcijfers) och för staden Amsterdam, ävensom ur statistiska

centralbyråns »Maandschrift»: Se ovanstående uppställning.

Även i Holland synes under det senaste årtiondet löneökningen för industriarbetare

åtminstone i vissa fall gått i starkare takt än för lantarbetare. Vågar

man döma av föreliggande knapphändiga uppgifter skulle dock löneklyftan

mellan industri och jordbruk där ingalunda vara så vid som i Danmark och

Sverige. Belysande är exempelvis, att hantlangare och andra ovanjords
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Indextal.

350 —*-

Diagr. lil. Löner och levnadskostnader för arbetare 1 Danmark 1872—1929 (Indextal 1914 = 100).

Indextal.

-•—i3So

“ Fasta daglönare på egen kost (beräkn. årsink.)

- Tillfälliga daglönare i gårdens kost (sommardaglön)

■ Manliga tjänare i gårdens kost, 17—21 år (årslön)

Arbetare i Köpenhamn, yrkeslärda (ber. årsink.)

Prisindex (enl. K. Dalgaard)

Kars å sv. kr. i Köpenhamn 1918—1925

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

vecklingen under åren 1924—1928 för dylika fasta lantarbetare belyses genom

vidstående tab. 4 och diagram IV, i vilka även meddelas indextal för de avtalsenliga

timlönerna för industriarbetare med och utan yrkesutbildning.

Tab. 4. Timlönernas utveckling för lantarbetare och industriarbetare i Tyskland

åren 1924-1928.

Indextal, varvid lönen i dec. 1924 (lantarbetare), resp. jan. 1925 (industriarbetare) satts = 100.

1924

1925

1926

1927

1928

Arbetaregrupper

Jan.

Juli

Dec.

Jan.

Juli

Jan.

Juli

Jan.

Juli

Jan.

Juli

Lantarbetare (med deputat) . .

Yrkeslärda industriarbetare . .

76

85

100

106

97

103

115

118

115

124

75

92

—

100

114

119

119

120

128

130

134

Icke yrkeslärda industriarbetare

80

91

—

100

113

118

118

120

130

134

139

Diagr.“lV. Indextal för avtalsenliga timlöner inom jordbruket och industrien i Tyskland

åren 1924-1928.

(I % av timlönerna i dec. 1924 (jordbruksarb.) resp. jan. 1925 (industriarb.).

Fasta maul. lantarb. (med

deputat)

Yrkeslärda industriarb.

Icke yrkeslärda industriarb.

Jan. Juli

Jan. Juli

Jan. Juli

Jan. Juli

Jan. Juli

Det framgår härav, att industri- och jordbrukslönerna, vilka år 1924 — åtminstone

ute på landsbygden, där de för grovarbetare i båda fallen kunde

utgöra 1,000—1,200 Rm. per år — tämligen nära överensstämde, sedermera

allt mer skilt sig från varandra under inverkan av den väsentligt hastigare

lönestegringen inom de industriella näringsgrenarna. Medan sålunda årsin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 323

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

4.03

5.18

6.24

7.39

7.14

5.91

6.17 1

5.91

5.37

5.44

5.50

_

144

186

224

265

256

212

221

212

192

195

197

_

2.66

3.58

4.30

4.97

4.92

4.18

4.34 1

4.23

3.94

3.93

3.96

143

192

231

267

265

225

233

227

212

211

213

—

0.78

1.04

1.28

1.23

1.04

0.93

0.92

0.92

0.91

0.91

—

—

236

315

388

373

315

282

279

279

276

276

0.69

0.92

1.13

1.09

0.93

0.86

0.83

0.84

0.84

0.85

—

—

230

307

377

363

310

287

277

280

280

283

142

183

195

219

208

187

174

173

178

171

167

169

arbetare vid kolgruvorna i Limburg betalas nied i genomsnitt c:a 4 gulden

per 8-timmarsdag, medan lantarbetarlönerna i trakten synas vara 2.50—3

gulden per arbetsdag örn i regel 10 timmar. Byggnadsgrovarbetaren i Amsterdam

synes dock med c:a 7 gulden per dag förtjäna dubbelt så mycket som

omnejdens lantarbetare.

Omräknas de holländska lönebeloppen i vårt mynt (1 gulden = c:a 1.50 kr.),

befinnas, örn man vågar döma av de föreliggande, rätt så bristfälliga uppgifterna,

lantarbetarlönerna vara något högre än i vårt land, medan industriarbetarlönerna

ligga lägre. Detta sistnämnda förhållande synes även bekräftas av

Internationella Arbetsbyråns jämförande lönestatistik.

5. Tyskland.

I det gamla Tyskland ansågs lönestatistiken knappast vara någon arbetsuppgift

för statens statistiska ämbetsverk utan väsentligen för vederbörande

arbetsgivare- och arbetarorganisationer. Efter omvälvningen har uppfattningen

blivit en helt annan, och inom Statistisches Reichsamt agnäs nu stor uppmärksamhet

åt denna gren av socialstatistiken. Man nöjer sig ej med att söka fastställa

de löner, som för närvarande gälla, utan har även i jämförelsesyfte utsträckt

sina forskningar till tiden omkring år 1913 och därförut. I fråga örn

de industriella näringsgrenarna har det merendels ej varit förbundet med

alltför stora svårigheter att med tillräcklig säkerhet och allmän giltighet rekonstruera

förkrigslönerna, men annorlunda har förhållandet varit inom jordbruket,

där retrospektiva undersökningar i hög grad försvårats genom den brokiga

mångfald av arbetargrupper med från ort till ort växlande löner, som

vid denna tid förefunnos i landet. Efter år 1918 ha förhållandena på detta

område i stor utsträckning förenhetligats under inverkan dels av den »vorläufige

Landarbeitsordnung», som sedan år 1919 trätt i de gamla legostadgornas

ställe och i viss utsträckning ordnat arbetsvillkoren inom jordbruket,

dels de kollektivavtal, varigenom lantarbetarnas löneförhållanden reglerats

överallt i landet, t. o. m. i rena bondebygder.

Det är i huvudsak på basis av dessa avtal den nuvarande lantarbetarstatistiken

utarbetas inom Statistisches Reichsamt. Undersökningsresultaten ha framlagts

dels i dess tidskrift »Wirtschaft und Statistik», dels i olika årgångar

av »Statistisches Jahrbuch flir das deutsche Reich». Undersökningarna började

med år 1924, strax efter den stora valutakatastrofen, och ha sedermera

fullföljts år efter år. Bland de olika lantarbetargruppema har huvuduppmärksamheten

riktats på det större jordbrukets viktigaste arbetskraft, nämligen

gifta arbetare med »Deputat», bestående av spannmål, mjölk, fri bostad

m. m. Värdet av dessa naturaförmåner, vilket ofta överstiger kontantlönen, har

uppskattats efter börspriser och andra enhetliga noteringsgrunder. Löneut
1

Löneökningen synes vara av formell natur och bero på upphörande av vissa förut gjorda avdrag

från de redovisade lönebeloppen.

s. 325 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

325

kornsten för en lantarbetare under tiden 1924—1928 ökats från i genomsnitt

925 till 1,100 lim. per år eller med c:a 20 %, lia de industriella lönerna stigit

med åtminstone 35—40 % eller från c:a 2,100 Rm. till c:a 2,800 lim. för

yrkesarbetare och från 1,500 till c:a 2,100 lim. för grovarbetare, allt i genomsnitt

för yrkes- och ortsgrupper, vilka få sin prägel av förhållandena i de

stora städerna. Ser man på timavlöningen, ökas på grund av lantarbetarnas

längre arbetstid (c:a 2,900 tim. per år) lönedifferensen än mera, så att i slutet

av år 1928 mot en genomsnittlig totalavlöning för lantarbetare av c:a 0.40 Rm.

per timme stod en genomsnittlig avtalslön av c:a 1.12 Rm. för industriarbetare

med och av 0.84 Rm. för sådan utan yrkesutbildning. Och medan för lantarbetaren

den avtalsenliga arbetslönen endast föga torde ökas genom ackordsoch

övertidsarbete o. d., visa verkställda specialundersökningar för ett flertal

industrigrenar, att av sådana anledningar de faktiska arbetsförtjänsterna ej

sällan ligga 20 % och däröver högre än avtalslönerna.

Omräknas nu angivna löner i svenskt mynt (1 Rm. = 0.89 kr.), finner man

att såväl jordbruks- som industrilönema ligga åtminstone 20—30 % under

motsvarande svenska (genomsnittlig löneinkomst i Sverige för lantarbetare

c:a 0.45—0.50 kr. per timme, för industriarbetare c:a 1.20 kr.).

Nu berörda löneuppgifter avse allenast de senaste åren, men, såsom förut

antytts, har man i Tyskland även sökt utröna löneutvecklingen för lantarbetare

under längre tidsperioder. En del upplysningar i detta avseende finnas sammanställda

i den undersökning av jordbrukets läge, vilket ingår i den stora

»Wirtschaftsenquéte», som för några år sedan igångsattes i syfte att Marstalla

Tysklands ekonomiska livsbetingelser (Unterausschuss flir Landwirtschaft,

Vol. VII: Untersuchungen liber Landarbeiterverhältnisse, Berlin 1929). En
ligt

denna källa (sid. 214 ff., för 1928 enl. Statistisches Jahrbuch 1929) utgjorde

årslönen för de ogifta tjänare, vilka representera det mindre jordbrukets

viktigaste arbetskraft:

Kontant åra-

[Ostpreussen, Rm . .

[Pommern, Rm . . .

År 1873

60- 90

1892

90—150

1910-12

200-350

1913—14

200-350

1926

244-308

1928

244—354

75—135

100—200

170-360

250

336—449

360—533

lön för 1

[Brandenburg, Rm .

90-150

150—220

200—360

200—360

300—360

347-435

dräng

(Schlesien, Rm . . .

75-105

80—200

160-320

200—350

365

393

Medeltal för

t Rm

98

149

265

270

341

383

nämnda preus- < Indextal

siska provinser ((1913—14 = 100)

36

55

98

100

126

142

Den starkare löneökningen för ogifta än för gifta lantarbetare (jfr ovan)

torde stå i samband med ökad efterfrågan på tjänare i husbondens kost.

I samband med det starka intresse för de ekonomiska problemen, som jordbrukets

svåra läge framkallat i våra dagars Tyskland, har uppmärksamhet

även ägnats åt att belysa, huru det ekonomiska läget gestaltat sig för småbönder,

småbrukare o. d. självständiga företagare i jämförelse med för lönarbetare

dels inom jordbruket, dels inom industrien. Man har härvid i Tyskland

liksom i Sverige och Danmark i första hand använt sig av siffror från jordbruksbokföringen.

Dessa måste dock av.naturliga skäl bliva rätt abstrakta och

knappast ge svar på frågorna varför och huru. Ett nytt grepp på ämnet,

avseende att belysa hela spörsmålet i dess konkreta verklighet, föreligger i ett

nyligen utgivet större arbete av professorn vid lantbrukshögskolan i Hohenheim

dr A. Munzinger, betitlat »Der Arbeitsertrag der bäuerlichen Familienwirtschaft»

(I, II, Berlin 1929). Då bonden ju av naturen är tystlåten och

obenägen att svara på frågeformulär, har författaren sökt lösa uppgiftsinsamlingens

problem genom att å vissa utvalda gårdar vid sidan av bonden placera

en jordbrukskunnig undersökare i sonens eller drängens ställe. På grundval

av dessa undersökares efter ett mycket utförligt formulär under ett helt år

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

(i regel 1927) gjorda undersökningar ha, utarbetats utförliga monografier för

tio wiirttembergska bondgårdar med en areal växlande från 8.5 till 24 ha.

På basis av detta djupgående material konstateras, att bondens faktiska arbetsförtjänst

i de särskilda fallen uppgått till lägst 2,369 och högst 5,967 Em.

utan någon som helst förräntning av jordbrukskapitalet (fall a) samt till

lägst 0 och högst 3,024 Rm., örn kapitalet förräntas efter den enligt nuvarande

penningförhållanden i Tyskland mycket låga räntesatsen 5 % (fall b). Huru

bondens sålunda utrönta arbetsförtjänst ställde sig i jämförelse med arbetslönen

för i samma kommun sysselsatta jordbrukstjänare och industriarbetare

framgår av följande uppställning, varvid är att märka, att bondens arbetstid

ansetts böra uppskattas till inemot 3,600 arbetstimmar per år eller omkring

30 % mera än jordbruksarbetarens och 50 % mera än industriarbetarens avtalsenliga

arbetstid:

N:r 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

(bonden a) . . . . 0.40 0.59 1.04 1.22 0.48 0.55 0.47 0.44 0.43 0 80

I samina kommun J b) . . . . 0.22 0.10 0.45 0.22 0.21 0.10 0.10 0.10 0.24 0.24

timme,aRmPer ''|j°rdbrnkstjänaren 0.36 0.36 0.31 0.36 0.30 0.30 0.34 0.31 0.35 0.42

[industriarbetaren 0.55 0.50 0.60 0.70 0.70 0.57 0.80 0.60 0.50 0.80

Härav framgår, huru hårt bondens ekonomi måste tryckas av de i och för

sig ingalunda höga tjänstefolkslönerna, ävensom huru stort avståndet merendels

är mellan bondens faktiska arbetsinkomst å ena sidan och industriarbetarlönen

å den andra. Detta har lockat allt flera av böndernas barn att ägna sig

åt sistnämnda yrke, vilket förutom högre arbetsinkomst jämväl ger rätt till

arbetslöshetshjälp och socialförsäkring. Författaren påvisar, huru arbetsinkomsten

för ifrågavarande båda stora befolkningsgrupper, vilken ur nationalekonomisk

synpunkt borde vara tämligen lika, mer och mer gått isär, i det

att inkomstkurvan för bönderna företett en nedåtgående, för industriarbetare

en uppåtgående riktning. En dylik utveckling kan nog pågå några år, heter

det, då bonden är van att i stor utsträckning anpassa sina levnadsbehov efter

gardens avkastning, men det gar ej i längden ens för den, som i generationer

lärt sig att se livets ändamål i arbetet, att bli besviken på hoppet örn en torftig

bärgning och en skuldfri gård att ge barnen i arv.

6. Tjeckoslovakien.

Den tjeckoslovakiska republiken upprättades först efter världskrigets slut,

och det möter därför särskilda svårigheter att för tidigare år söka fastställa

löneutvecklingen inom de länder, som nu ingå i dess territorium. Genom benägen

medverkan av republikens statistiska ämbetsverk har det emellertid varit

möjligt att sammanställa en löneserie, som går c:a 40 år tillbaka i tiden.

Tab. 5. löneutvecklingen för jordbruksarbetare och

1890

1891

1900

Jordbruk (med an- (Genomsnittlig arbets- (Öst., sedan tjeck. kr. . .

vändning av motorer)) förtjänst per dag )lndex (1913 = 100) . . .

(0.56)

(33)

1.01

60

1.23

73

Samtliga närings- (Genomsnittlig arbets-(Öst., sedan tjeck. kr. . .

grenar ) förtjänst per dag jlndex (1913 = 100) . . .

1.84

58

1.85

59

2.23

71

Jordbrukslönen i % av genomsnittslönen........

(30)

55

55

Myntenhetens värde vid årets slut i New York, cents (enligt Annuaire

Statistique International 1927, tab. 101)......

.

20.26

20.26

s. 327 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

327

Källan härför äro de statistiska tabeller, vilka ända sedan år 1890 upprättats

av den offentliga arbetarolycksfallsförsäkringsanstalten för Böhmen (sedermera

även av motsvarande anstalter för Mähren och Schlesien) och vilka i

sammandrag publicerats dels i Statens statistiska ämbetsverks »Mitteilungen»

(Årg. Y (1924) nr 114, årg. VIII (1927) nr 53), dels i den av nämnda ämbetsverk

år 1925 utgivna »Manuel Statistique de la République Tchécoslovaque»

(Del. II, sid. 466). Denna statistik avser i första hand industriella

företag, men medtar även lantegendomar i den mån de använda sig av motorer.

Så var omkring år 1924 fallet med över 474,000. böhmiska egendomar,

tillhopa sysselsättande omkring 1.5 milj. arbetare eller närmare, två tredjedelar

av samtliga av olycksfallsförsäkringen omfattade arbetare i detta land

(2.3 milj.). Enär varje lantarbetare endast några få dagar anses passa motorer.

utgör dock antalet redovisade jordbruksdagsverken blott c:a V20 av

samtliga, varför statistikens sammanfattningssiffror väsentligen, återgiva förhållandena

inom industrien. Huvudsiffror rörande denna statistik ha sammandragits

i tab. 5 och diagr. V.

Sifferserierna och kurvorna få i första hand sin prägel av inflationen under

och närmast efter världskriget, under vilken kronans värde reducerades till en

bråkdel mot tidigare. Omkring år 1923 hämmades dock valutaförsämringen,

och sedan denna tid har den tjeckiska kronan stabiliserats vid ungefär Vr av

sitt tidigare värde. Ser man på de båda löneserierna, finner man att lantarbetarlönerna

i stort sett ökats i mån av penningvärdets fall. Det officiella levnadskostnadsindex,

som med 1914 till bas publicerats sedan år 1923, ger för

åren 1923—27 talen 696, 682, 707, 695 och 702, vilka tämligen nära sammanfalla

med de indextal för jordbrukslöner, som för samma tidsperiod meddelas

i tab. 5. De därstädes jämväl intagna motsvarande löneindextalen för näringslivet

i dess helhet växla däremot mellan 831 och 869. och peka sålunda

på en väsentligt större löneökning inom de industriella näringsgrenarna. Även

i Tjeckoslovakien ha under de senaste åren lantarbetarna kommit i ett försämrat

löneläge i förhållande till industriarbetarna, ty medan de förra åren närmast

före kriget i genomsnitt intjänade omkring 55 % av den genomsnittliga arbetslönen

för de senare, har sedan år 1923 deras anpart ej utgjort mera än

c :a 43 %.

Den socialförsäkringsstatistik, som lagts till grund för nu anförda kalkyler,

kan dock näppeligen betraktas såsom en verklig lönestatistik, som vid

sidan av löneutvecklingen jämväl anger lönenivån för de olika ^ arbetargrupperna.

För lantarbetarnas vidkommande har man sökt ernå en sådan statistik

genom att i det statistiska ämbetsverkets »Mitteilungen» publicera årliga bearbetningar

av de kollektivavtal, genom vilka sedan år 1919 lantarbetarnas

löne- och arbetsvillkor varit reglerade i Böhmen, liksom i Mähren, Schlesien

och i viss utsträckning även i Slovakien. En sammanställning av denna lönestatistik

lämnas här nedan med avseende på Böhmen:

arbetare inom andra näringsgrenar i Hultinen 1890—1927.

1905

1910

1913

1918

1919

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

0.98

1.49

1.69

2.25

6.85

7.57

12.09

11.80

11.40

11.39

11.46

11.68

11.92 i

59

88

100

133

405

448

715

698

675

674

678

688

705 !

2.38

2.8(1

3.lfi

6.43

11.64

19.42

31.97

32.24

26.80

26 25

(26.39)

(26.80)

(27.47)

75

91

100

203

368

615

1,012

1,020

848

831

(835)

(848)

(869)!

41

52

54

35

59

39

38

37

43

43

(43)

(43)

(43)

20.26

20.2G

20.2 G

1.16

1.24

3.10

2.92

3.02

2.90

2.96

2.96

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Manlig daglönare, timlön, tj. kr.

Egendomar vid vilka företrädesvis bedrives

År

sockerbets-

spannmåls-

potatis-

betes-

odling

odling

odling

odling

1919......

0.50

1920 ......

..... 1.80—2.00

1.00

1921......

..... 1.80—2.00

1.40

-1.60

1.20

1.00

1922 ......

..... 1.45—2.00

1.15-

-1.60

1.00—1.20

1.00

1923 \

1924 /......

..... 1.25—1.30

0.95-

-1.10

0.85

0.80

19251

1926 f......

..... 1.45—1.50

1.09-

-1.27

0.98

0.92

1927 ......

..... 1.52 1.58

1.14-

-1.33

1.03

0.97

1928 ......

..... 1.55—1.60

1.20-

-1.35

1.10

1.05

Gift körkarl (Pferdeknecht) med >Deputat>, kontant månadslön, tj. kr.

År

1919

1920

1921

1922

1923 \

1924 f

19251

1926 j

1927

1928

Egendomar vid vilka företrädesvis bedrives

sockerbets-

spannmåls-

potatis-

betes-

odling

odling

odling

odling

80—90

160—170

160—170

120—140

100

80

160—170

120-140

100

80

110-115

90-100

75

65

127—132

104—115

86

75

133—139

109—121

90

72

140—145

110—125

95

80

Lantarbetarlönerna i Tjeckoslovakien äro sålunda i viss utsträckning anpassade

efter de olika områdenas fruktbarhet och avkastningsförmåga. Inom samtliga

kulturgrupper synes efter valutastabiliseringen lantarbetarlönerna hava

ökats med 20—25 %. Detta oaktat ligger lönenivån synnerligen lågt, även örn

man tar hänsyn till de förmåner, vilka utgå utöver de angivna kontantlönerna.

Daglönare uppbära sålunda ett särskilt tillägg (med c:a 15 % av lönen, ev. i

form av° ackord) för den 6 veckor långa skördetiden och kunna därjämte, örn

de hela året arbeta hos samma arbetsgivare, erhålla uppmuntran i form av potatisland,

smärre kvantiteter spannmål o. d. naturaförmåner. Totalbeloppet avtimlönen

jämte alla tillägg torde dock knappast överstiga halva beloppet av tim •

avlöningen för en svensk jordbruksdagsverkare, örn den tjeckiska kronan efter

nuvarande kurs sättes lika med 11 öre i svenskt mynt. Till ungefär samma

resultat kommer man i fråga örn »deputatisterna». Utöver den kontanta lönen

erhålla dessa enligt kollektivavtalen i regel 1 liter oskummad mjölk per dag

(med rätt att för halva priset köpa till a/4 1. per familjemedlem överstigande

4), vidare 85 kg. spannmål (vete, råg och korn) eller 60 kg. mjöl per månad,

10 ar potatisland eller 80 kg. potatis per månad samt månatligen 1 kg. fett

(smör eller flott) eller också rätt att hålla en hushållsgris med foderhjälp av

100 kg. korn årligen. Härtill kommer bostad med minst 12 kvm. golvyta, vilken

skall ökas med 2 kvm. för varje barn, samt vissa kvantiteter bränsle (stenkol

eller brunkol och ved). Ytterligare utgå vissa skördetillägg och premier

för årstjänst, vilka sammantagna synas motsvara en eller två månadslöner.

Totalavlöningen torde dock knappast överstiga 5,000 ä 6,000 tj. kr. per år, vilket

innebär ungefär samma timförtjänst som för daglönaren, örn hänsyn tages till

att 10 ä 12 timmars arbetsdag tillämpas, åtminstone under sommaren, oaktat

den formellt rådande 8-timmarsdagen.

De löner, som gälla inom det tjeckoslovakiska jordbruket, synas vara låga ej

s. 329 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

329

Diagr, Y. Löneutvecklingen för jordbruksarbetare och arbetare inom andra näringsgrenar

i Böhmen 1891—1027.

Indextal Indextal 1913 = 100 Indextal

Jordbruk (användande

motorer)

Samtliga näringsgrenar

blott i förhållande till jordbrukslönerna i åtskilliga andra länder, utan även

till industrilönerna i det egna landet, att döma av de visserligen rätt knapphändiga

lönestatistiska data som föreligga. Inom stenkolsindustrien (närmast

i distriktet Ostrau-Karwin i Schlesien) belysas löneförhållandena genom följande

sifferserier, utvisande arbetsförtjänsten per skift (inklusive övertidsersättning

och familjetillägg men exklusive förmåner sådana som semester, socialförsäkring,

fria kol m. m.):

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Genomsnittlig

arbetsförtjänst

per

skift för

nnder
jords
arb.

över
jords
arb.

kr.

(inder

tj. kr.

index

År 1912

1920

1921

1923

. 3.86

41.91

68.21

40.93

. 100

1,086

1,508

1,060

. 2.87

23.72

49.95

33.82

. 100

826

1,740

1,178

1924

1925

1926

1927

38.00

39.79

42.68

43.02

984

1,031

1,106

1,115

31.19

31.89

33.11

33.07

1,087

1,111

1,154

1,152

De senaste årens timförtjänster skulle alltså motsvara c:a 5.40 tj. kr. (0.60

sv. kr.) för underjordsarbetare och c:a 3.70 tj. kr. (0.40 sv. kr.) för ovanjordsarbetare,

vilket torde motsvara 21/2, resp. 2 gånger lantarbetarlönen i trakten.

Inom byggnadsverksamheten i Prag uppgick den avtalsenliga timlönen i

slutet av år 1928 till 4.84 tj. kr. för timmermän och 3.44 tj. kr. för grovarbetare,

medan de faktiska arbetsförtjänsterna, enligt uppgifter till Internationella arbetsbyråns

lönestatistik (Monthly Labour Review XXI: 4, sid. 565), utgjorde

resp. 7.90 och 7.00 tj. kr., d. v. s. ungefär 0.88 och 0.80 kr. i vårt mynt.

7. Sammanfattning och slutsatser.

Såsom av det föregående framgår, har det ej varit möjligt att verkställa en

utredning rörande lantarbetarnas reallöner i Sverige och i vissa främmande

länder omkring åren 1888, 1908 och 1928 på sådant sätt, att det kunnat klarställas,

vilka belopp i förnödenheter och tjänster dessa arbetare kunnat förvärva

för sin arbetslön vid de angivna tidpunkterna. Närmaste anledningen härtill

har varit, att man varken i vårt land eller i de ifrågavarande främmande länderna

kan anses besitta den kunskap rörande levnadssättet och prisförhållandena

på landsbygden, som är en nödvändig förutsättning för en sådan beräkning.

Men även örn detta villkor vore fyllt med avseende på nuvarande tidpunkt, har

enligt all erfarenhet levnadsstandarden undergått så stora förändringar under

den här ifrågavarande fyrtioårsperioden, att en efter vanliga grunder verkställd

beräkning av reallönen (d. v. s. löneinkomsten i procent av levnadskostnaderna)

näppeligen kunde förväntas giva resultat av något högre kunskapsvärde.

Under sådana förhållanden har det ansetts lämpligt att använda sig av andra

undersökningsmetoder, vilka kunde möjliggöra att från olika sidor belysa och

inom vissa intervaller avgränsa det åsyftade utredningsmålet, nämligen lantarbetarnas

löne- och levnadsstandard i vissa länder och vid vissa angivna tidpunkter.

I detta syfte har man först sökt för olika lantarbetargrupper erhålla

inbördes jämförbara löneuppgifter, sträckande sig så långt tillbaka i tiden, att

de innefattade jämväl de tre ovan angivna jämförelseåren. Därefter ha dessa

lönekurvor i tabeller och diagram jämförts å ena sidan med årsserier av levnadskostnadsindextal

eller, i avsaknad därav, andra prissiffror åskådliggörande

den allmänna prisnivåns läge och utveckling under de särskilda åren, å den

andra med inkomstkurvor för de båda stora socialgrupper, nied vilka jordbrukets

arbetare torde ha närmaste anledning att jämföra sin löne- och levnadsstandard,

nämligen å ena sidan industriarbetare o. d., å den andra mindre bemedlade

företagare inom jordbruket, såsom småbönder, småbrukare, arrendatorer

o. d.

För sistnämnda grupp har jämförelsematerialet varit mycket knapphändigt,

men de uppgifter, som kunnat erhållas för Sverige, Danmark och Tyskland,

synas utvisa, att åtminstone under de senaste åren inkomstkurvan inom jordbrukets

arbetande befolkning merendels stupat brantare nedåt för de självständigt

verksamma än för de löntagande elementen.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

331

Med avseende på industriarbetarna flyter siffermaterialet väsentligt rikligare,

låt vara att det ingalunda alltid varit möjligt att erhålla långtidslöneserier,

som med jämförbarhet de olika åren emellan förena en viss grad av allmängiltighet

beträffande den stora mångfald av lönegradationer, vilka kunna urskiljas

inom industriarbetarklassen i våra dagar. Med reservation härför skulle

nian kunna sammanfatta jämförelserna mellan löneläget för lantarbetare och för

industriarbetare vid olika tidpunkter och i olika länder på följande sätt:

Sverige . . . .

Danmark . . .

Holland . . . .

Tyskland . . .

Tjeckoslovakien

Lantarbetarlöner i % av redovisade

indnstriarbetarlöner

omkring år

1888

1908

1928

67

61

45

55

50

41

(43)

(52)

57

55

55

52

43

Ungefärlig lantarbetarlön

(inkl. värdet av viktigare

naturaförmåner) i

sv. kr. per 10 tim. dag år

1928

4.00— 5.00

4.50—5.50

4.50— 5.50

3.50— 4.50

2.00— 2.50

I denna tabell bör mindre vikt läggas på jämförelser mellan procenttalen för

de olika länderna — ty av ovan anförda skäl kunna dessa ej anses giva någon

enhetlig och internationellt jämförbar bild av lantarbetarnas relativa lönestandard

-—- än observeras siffrornas förskjutningar mellan de olika åren inom varje

särskilt land. Man finner då, att medan förändringarna under fyrtioårsperiodens

förra hälft icke äro särdeles betydande, har under dess senare del lantarbetarnas

relativa löneläge i betydande grad försämrats i alla de redovisade länderna,

möjligen med undantag av Holland, för vilket land dock allenast funnits

tillgängligt ett mycket bristfälligt siffermaterial. Siffrorna för de övriga länderna

visa, att denna försämring merendels så gott som helt kan föras tillbaka

till 1920—21 års stora deflations- och arbetslöshetskris. Denna övervanns väl

merendels tämligen snart av industrien, icke minst med tillhjälp av en rationalisering,

vilken bl. a. innebar en relativ och i många fall även en absolut minskning

av den för driften erforderliga arbetskraften, särskilt den icke yrkesutbildade.

I den mån dessa övertaliga arbetare tillika med de på arbetsmarknaden

årligen nyinträdande icke kunna beredas sysselsättning inom andra näringsgrenar

eller i andra länder, uppstår massarbetslöshet, särskilt för grovarbetare.

Givetvis återverkar denna företeelse, som i våra dagar möter i flertalet länder,

jämväl på sysselsättningen och därigenom på löneförhållandena inom jordbruket.

Visserligen bestämmes lönekurvans allmänna läge och riktning inom denna

liksom andra näringsgrenar i sista hand av näringens räntabilitet och betalningsförmåga,

men inom vissa gränser kan en av särskilda anledningar och då

närmast av sugning från en expanderande industri framkallad allmän brist på

arbetskraft pressa lantarbetarlönerna uppåt. Att detta ännu för ett årtionde

sedan iögonenfallande yttre tryck numera i stort sett upphört, synes vara en

huvudförklaringsgrund till det under de senaste åren väsentligt vidgade avstånd

mellan lönekurvorna för lantarbetare och för industriarbetare, vilket i

det föregående konstaterats med avseende på så gott som alla undersökta länder.

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. Z.

Införseln till Norrland av havre åren 1924—1928.

(Utarbetad av sekreteraren S. Allard.)

År

På järnväg

ton1

På båt till norrländska

hamnar

Summa

ton

Skörd i

Norrland

ton

Från

utlandet

ton

Från

inrikes ort

ton

1924 ...........

34,749

1,384

1,857

37,990

41,335

1925 ...........

27,906

406

3,186

31,498

49,732

1926 ...........

31,024

39

3,987

35,050

50,401

1927 ...........

25,509

937

2,587

29,033

50,663

1928 ...........

25,882

5,225

2,917

34,024

39,914

1 Här ingår även majs.

Uppgifterna rörande införseln till Norrland på järnväg hava erhållits från

järnvägsstyrelsen och avse transporter av havre och majs såsom fraktgods i

vagnslaster å statens järnvägar, även i samtrafik med enskilda järnvägar, därvid

avsändnings- respektive mottagningsstationer vid enskilda järnvägar äro

sammanförda med den bandel vid statens järnvägar, vid vilken övergången till

respektive från statens järnvägar äger rum.

Uppgifterna avse transporter:

från bandelar söder örn Krylbo och Mora (inkl. dessa stationer),

till en var av följande bandelsgrupper:

1. Krylbo*)—Kilafors—Ånge*), Kilafors—Stugsund, Ljusdal—Hudiksvall,

Bollnäs—Orsa, således ungefärligen — Gävleborgs län;

2. Ånge—Sundsvall, Ånge—-Vännäs*), Långsele—Sollefteå, Mellansel—

Örnsköldsvik, således ungefärligen = Västernorrlands län.

3. Ånge*)—-Storlien, Mora*)—Brunflo, Östersund—Storuman—Blattnicksele,

Forsmo—Hoting, således ungefärligen = Jämtlands län jämte en del av

Västerbottens län;

4. Vännäs—Boden*), Vännäs—Holmsund, Bastuträsk—Skeleftehamn,

Älvsby—Piteå, Hällnäs—Lycksele, således ungefärligen, men något mindre

än = Västerbottens län;

5. Boden—Haparanda—Övertorneå, Luleå—Riksgränsen, Porjus—Jokkmokk,

således ungefärligen = Norrbottens län.

Uppgifterna angående införseln från utlandet till norrländska hamnar hava

meddelats av generaltullstyrelsen.

Uppgifterna rörande införseln från inrikes ort till norrländska hamnar hava

erhållits i kommerskollegium.

Med x) utmärkta stationer inräknas icke i bandelen ifråga.

s. 333 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

333

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

I. a) Hemställan i propositionen..........................

b) Motioner.....................''...........

1[. 1) Behovet av åtgärder fSr jordbrukets städjande..................

a) Inkomna framställningar...........................

b) Särskilda sakkknnniga...........................

c) Jordbrnksntredningen............................

d) Departementschefen .............................

e) Verkställda utredningar...........................

f) Utskottet.................................

2) A) Brödsädsodlingens betydelse

a) Departementschefen.............................

b) Statistiska centralbyrån...........................

c) Socialstyrelsen...............................

d) Lantbruksstyrelsen........_.....................

B) Den ekonomiska betydelsen av en höjning av brädsädspriset...........

C) Utskottet.................................

III. Inmalnings- och inblandningstvång

a) Jordbrnksntredningen............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Kommerskollegium.............................

d) Departementschefen.............................

e) Verkställda utredningar...........................

f) Utskottet................................

g) Motioner.................................

h) Utskottet................................ •

IV. Bildande av lagerhusföreningar, uppförande av lagerhus och beviljande av kredit åt

föreningarna

1) Lantmannaorganisationer och lagerhus......................

a) Jordbrnksntredningen............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Kommerskollegium.............................

d) Statskontoret...............................

e) Fullmäktige i riksgäldskontoret........................

f) Departementschefen.............................

2) Lagerhusföreningarnas inköpsverksamhet.....................

a) Jordbrnksntredningen............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Kommerskollegium.............................

d) Fullmäktige i riksgäldskontoret........................

e) Fullmäktige i riksbanken..........................

f) Departementschefen............■................

g) Utskottet.................................

V. Spannmålsnämnden

a) Jordbrnksntredningen ............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Kommerskollegium.............................

d) Statskontoret ...............................

e) Departementschefen.............................

f) Utskottet.................................

VI. Anslag till cerenia undersökningar

a) Jordbrnksntredningen............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Departementschefen.............................

d) Utskottet.................................

Sid.

1

2

8

8

8

9

9

14

20

25

26

27

28

28

29

30

34

37

37

42

43

58

58

59

59

61

61

62

62

62

64

64

64

64

65

65

65

66

73

73

73

73

73

74

75

75

76

76

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Särskilda utskottets utlåtande Nr %.

VII. Höjning av gällande tullsatser å spannmål; tull å havre

1) Departementschefen ............................. 76

2) Tullsatserna å vete och råg.......................... 79

3) Tullsatserna å ärter, bönor, korn och havre .................. 79

4) Tullsatsema å mjöl av spannmål....................... 81

5) Tullsatserna å gryn av spannmål....................... 82

6) Tullsatsen å malt.............................. 82

7) Utförselbevisen............................... 82

8) Verkställda utredningar........................... 82

9) Utskottet.................................. 85

VIII. Nedsättning av vissa tullsatser, utjämning av tullskyddsbördan mellan näringarna ... 89

IX. Åtgärder mot dumping.............................. 89

X. Tullrestitution för vete och råg, som införts för att användas till kreatursföda .... 91

XI. Fraktbidrag för transport av jordbruksprodukter.................. 92

XII. Anslag till andelsslakterier och kylhus...................... 92

XIII. Subvention till det mindre jordbruket...................... 93

XIV. Upphandling av svenska jordbruksprodukter för statens behov............ 93

XV. Utskottets hemställan.............................. 95

XVI. Reservationer................................. 98

XVII. Bilagor.

A) P. H. angående jordegendomsvärdenas förändringar fram till 1928 118

B) P. M. angående köpeskillingar och taxeringsvärden för fastigher å landsbygden inom

vissa län..................................123

C) P. H. angående jämförelse mellan skördens mängd och värde..........135

D) P. M. angående insättningar och uttagningar i postsparbanken och de enskilda sparbankerna

samt dessas kreditgivning till jordbrukare..............140

E) Yttrande av Svenska Bankföreningen angående jordbrukarnas ekonomiska förhållanden 154

F) P. M. angående erläggandet av annuiteter till hypoteksföreningarna.......161

G) P. M. angående kreditgivningen inom riksförbundsorganisationen.........164

H) P. M. angående vissa uppgifter beträifande järnhandlares kreditgivning till jordbrukare 167

I) P. H. angående jordbrukets räntabilitet och därpå inverkande faktorer......172

J) Undersökning angående skattebelastningen å olika slag av jordbruk inom skilda delar

av landet m. m...............................182

K) P. H. angående exekutiva auktioner å fastigheter å landsbygden åren 1910—1914 och

1921—1929 213

L) Export av nötkreatur, nötkött, får, fårkött, svin, fläsk, ost och ägg från viktigare

produktionsländer..............................219

M) Medelpriserna per månad för spannmål och vissa animaliska produkter under jan.—

april 1930 ................................. 228

N) Indextal för olika varugrupper under jan.—april 1930 .............. 229

O) Yttrande av Statistiska centralbyrån angående brödsädsodlingens betydelse för Sveriges

jordbruk...............................230

P) Yttrande av Socialstyrelsen i samma ämne...................264

Q) Yttrande av lantbruksstyrelsen i samma ämne.................270

R) Örn näringsvärde hos bröd, bakat av vetemjöl med olika inmalningsprocent för svenskt

vete....................................274

S) 1) Spannmålshandelns organisation i Schweiz..................282

2) Spannmålshandelns organisation i Norge...................285

T) P. M. angående vissa kvarnars inköp, mottagning, förmälning och lagerbehållning av

vete och råg under tiden augusti 1920—mars 19150...............298

U) P. M. angående jordbrukets tullbelastning och nettotullskydd...........300

Y) P. M. angående ökningen av jordbrukets bruttoinkomster vid genomförande av de i

propositionen föreslagna tullförhöjningama...................308

X) P. M. angående kostnaderna för framställning av mjölk, fläsk och ägg vid olika lägen

i fråga örn foderkostnaderna.......................310

Y) P. M. angående lantarbetares reallöner i Sverige och vissa främmande länder . . . 311

Z) Införseln till Norrland av havre åren 1924—1928 ................ 332

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301612

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:376 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten