Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg.

1930-04-28 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:129, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

1

Nr 129.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande

av ytterligare ett statens isbrytarfartyg.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/1931 har

Kungl. Majit under tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till handelsdepartementet

(punkt 31 av det vid propositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över handelsärenden nämnda dag), föreslagit riksdagen,

att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

förelagd, till anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg

för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag av

1,500,000 kronor.

Sedermera bar Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 14 mars

1930 dagtecknad proposition, nr 234, vilken hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden sagda dag, föreslagit riksdagen

att

dels besluta anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg av i

huvudsak de dimensioner och med den maskinstyrka, som av departementschefen

förordats, för en beräknad kostnad av 3,400,000 kronor,

dels ock för detta ändamål för budgetåret 1930/1931 under tionde huvudtiteln

anvisa ett extra reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Genom beslut den 22 mars 1929 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

handelsdepartementet att tillkalla högst sex personer för att såsom sakkunniga

inom departementet verkställa utredning av frågan örn förstärkning

av landets isbrytarberedskap. I anledning härav tillkallade departementschefen

den 10 april 1929 vice häradshövdingen E. F. Wehtje, kommerserådet

C. E. Landberg, direktören J. W. R. Lilliestråle, ledamoten av

riksdagens första kammare, sjökaptenen O. A. Nordborg, ledamoten av

riksdagens andra kammare, direktören O. E. Nylander samt chefen för

sjöförsvarets kommandoexpedition, kommendören N. E. F. Selander att

såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredningsarbete, därvid uppBihang

till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 55 haft. (Nr 129—131.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Resultatet av

Statsisbrytarens

hittillsvarande

verksamhet.

drogs åt vice häradshövdingen Wehtje att i egenskap av ordförande leda

de sakkunnigas arbete och åt kommerserådet Landberg att tillika tjänstgöra

såsom sekreterare vid utredningsarbetet.

I ett den 5 februari 1930 dagtecknat betänkande hava ovannämnda sakkunniga

— isbrytarsakkunniga — framlagt resultaten av den utav dem

verkställda utredningen. Lotsstyrelsen, chefen för marinstaben, Kommerskollegium

och marinförvaltningen hava avgivit utlåtanden över betänkandet

i fråga. *

Innan departementschefen ingått på en redogörelse för de sakkunnigas

betänkande och de däröver avgivna utlåtandena, har i statsrådsprotokollet

återgivits en i betänkandet lämnad översikt över vintersjöfartsfrågan

och dess utveckling. Till denna översikt, som återfinnes å sid. 4—

31 i statsrådsprotokollet, tillåter sig utskottet att hänvisa.

Det närmare innehållet av de sakkunnigas betänkande återfinnes å sid.

31—124 i berörda statsrådsprotokoll.

De sakkunniga hava i betänkandet först ingått på ett bedömande av

resultatet av den nuvarande statsisbrytarens hittillsvarande verksamhet.

För bedömande av denna fråga hava de sakkunniga införskaffat omdömen

därom från de av denna verksamhet närmast berörda kretsar.

De sakkunniga hava sålunda till en början tillskrivit hamnkaptenerna

eller motsvarande befattningshavare i samtliga stadshammar i Norrland

med begäran örn en uppskattning från deras sida, i förekommande

fall efter samråd med vederbörande isbrytarombud och lotsbefäl, rörande

verkningarna av Statsisbrytarens verksamhet med avseende å sjöfartens

på de olika hamnarna öppenhållande. I korthet har den härigenom erhållna

utredningen givit vid handen följande.

Hamnmästaren i Haparanda har meddelat, att Statsisbrytarens verksamhet

icke inverkade på sjöfartens förlängning i dåvarande grunda

hamn med nuvarande ringa sjöfart på densamma.

Hamnkaptenen i Luleå har givit uttryck för den meningen, att verkningarna

av Statsisbrytarens verksamhet för nämnda hamns vidkommande

bestode huvudsakligen däri att den varit till stor hjälp för fartyg,

som på våren under svåra isförhållanden i Bottenviken varit destinerade

till Luleå, liksom ock att den, såsom en säkerhetsfaktor att räkna

med, sporrat till förlängd trafik höstetid.

Hamnkontoret i Skelleftehamn har meddelat såsom sin åsikt, att sjöfarten

om våren genom Statsisbrytaren öppnats med säkerhet 14 dagar tidigare

än eljest kunnat ske och på hösten förlängts lika lång tid, om ej

längre, enär redarna med större trygghet kunnat befrakta sina fartyg dit

i vetskap örn Statsisbrytarens närvaro.

Hamnkontoret i Piteå har ansett Statsisbrytaren hava genom brytning

av viss ränna i medio av november 1927 och den 12 maj 1929 möjliggjort

högst en veckas längre sjöfart till Pitsundet. Enär djupet i Pitsundet hädanefter

vore 9 meter och fartyg av intill 8 meters djupgående kunde gå

upp till Skuthamn på yttre Pitefjärden, syntes möjligheterna för framtiden

ställa sig annorlunda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

3

Hamnkontoret i Umeå har framhållit huvudsakligen den trygghet, Statsisbrytarens

närvaro i farvattnen medfört för rederier, fartygsbefälhavare,

avlastare och lastemottagare. Enligt hamnkontorets uttalande

skulle aktivt ingripande av Statsisbrytaren hava allenast vid ett tillfälle,

nämligen våren 1927, medfört sjöfartens öppnande på nämnda hamn tidigare

än eljest kunnat ske och då med omkring 10 dagar.

Hamnkaptenen i Örnsköldsvik har ansett Statsisbrytaren hava möjliggjort

sjöfartens förlängning respektive tidigare öppnande med i båda fallen

omkring 14 dagar och har tillika uttalat, att, därest havsisar ej förekomma

i större utsträckning, man även kunde påstå, att sjöfarten med

säkerhet kunde hållas öppen året runt med Statsisbrytarens medverkan

och genom användandet av för isgång byggt tonnage.

Hamnkaptenen i Härnösand har meddelat, att på grund av Statsisbrytarens

eventuella ingripande sjöfarten på Härnösands distrikt med all säkerhet

skulle kunna förlängas med en månad på hösten och en månad på

våren, detta i synnerhet med anledning av det trygghetsmoment, som

Statsisbrytarens tillkomst innebure. Statsisbrytarens direkta ingripande

hade varit av största värde såväl för hamnen som industridistriktet.

Hamnkaptenen i Sundsvall har uppskattat, efter en redogörelse i detalj

för Statsisbrytarens ingripande under de skilda åren av dess hittillsvarande

verksamhet samt för sjöfartsförhållandena på hamnen under nämnda

år, isbrytarfartygets medverkan till sjöfartens tidigare öppnande på

våren till omkring 14 dagar och förklarat sig anse sjöfarten utan alltför

stora risker kunna fortgå omkring 4 veckor längre på hösten och förvintern,

örn exportbehovet så påfordrade. Även denne hamnkapten har

framhållit den ökade trygghetskänsla, Statsisbrytaren genom sin blotta

tillvaro skänkte de sjöfarande.

Hamnkaptenen i Hudiksvall har beräknat med ledning av vissa angivna

data, att sjöfarten på hamnen genom Statsisbrytaren kunnat öppnas omkring

10 å 14 dagar tidigare än utan dess hjälp kunnat ske. Däremot hade

Statsisbrytaren vid sjöfartssäsongens slut endast vid ett tillfälle besökt

hamnen för att ^assistera ett fartyg.

Hamnkaptenen i Söderhamn har meddelat, att Statsisbrytaren hittills

icke utövat något direkt inflytande på tiden för vinterseglationen och att,

enligt uppgift från överlotsen i Stugsund, detsamma vore förhållandet beträffande

Vallvik, Ljusne och Nyhamn. Utan tvivel vore emellertid

Statsisbrytarens verksamhet stimulerande för redare och befraktare. Sedan

infartsleden till Branthälls redd numera förbättrats, funnes det

större möjligheter än förut för isbrytare att assistera fartygen genom

packisen. Därigenom komme kanske Statsisbrytaren i framtiden att få

inflytande på sjöfartens öppenhållande vintertid, naturligtvis under förutsättning

att hamnen i fortsättningen liksom hittills holle isbrytare för

skärgårdsisarna.

Hamnkaptenen i Gävle har slutligen framhållit huvudsakligen, att blotta

vetskapen om möjligheten att få hjälp av Statsisbrytaren gjort, att där

kunnat ordnas för utsträckt seglationstid med en viss känsla av trygghet.

Det syntes kunna sägas, att förefintligheten av Statsisbrytaren dels berett

sjöfarten på Gävle hamn ökad trygghet under förvintern, dock utan

att genom direkt aktion förlänga trafiktiden, dels möjliggjort sjöfartens

öppnande på våren någon vecka tidigare än vad man vågat räkna med

utan densamma. Behovet av ytterligare förlängning av vintersjöfarten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

på Gävle syntes emellertid räknas med hädanefter, i den mån redare samt

handel och industri finge ökat förtroende till statens vilja att effektivt

bistå vintertrafiken på hamnen.

I skrivelse till handelskamrarna i Norrland av den 23 maj 1929 hava de

sakkunniga vidare anfört bland annat följande.

Vid de överväganden, som de sakkunniga hade att göra beträffande de

lämpligaste åtgärderna för att för framtiden i möjligaste mån förhindra

en upprepning av den senaste vinterns isblockad, hade de sakkunniga att

jämväl taga hänsyn till Norrlandssjöfartens viktiga intressen. Det

vore härvid för de sakkunniga av stort intresse att erhålla ett samlat

uttryck för näringslivets inom Norrland syn på det föreliggande spörsmålet,

såvitt frågan örn vintersjöfart på Norrland därav berördes. I sådant

hänseende vore det av värde örn erfarenheterna hos olika näringsidkare

inom respektive handelskammares distrikt kunde inhämtas beträffande

den insats, med hänsyn även till olika godsslag, som sedan våren

1926 i och med Statsisbrytarens verksamhet genom svenska staten gjorts

för vintersjöfarten på Norrland. Därvid skulle lämpligen angivas, helst

även genom ämnet belysande siffror, örn och i vad mån olika näringsgrenar,

med hänsyn även till olika godsslag, haft gagn av denna verksamhet.

I samband därmed borde ock meddelas de synpunkter och önskemål i

olika hithörande hänseenden, vilka ansåges böra tillgodoses för framtiden,

varvid beaktande även borde skänkas frågan, huruvida och i vilken utsträckning

intresse förefunnes för att i efter hand ökad utsträckning genom

lokal isbrytning, ombesörjd genom kommuns eller enskilds försorg,

underlätta och eljest medverka till ökad effektivitet av statens isbrytningsverksamliet,

eventuellt utökad genom dispositionen över ytterligare

havsisbrytarmateriel. Tillika anhöllo de sakkunniga, att respektive

handelskammare vid överlämnande av det material, som inkomme, ville

jämväl för egen del uttala sig i det föreliggande ämnet ur de olika synpunkter,

som sålunda antytts.

En sammanfattning av den utredning och de yttranden, som i anledning

av denna de sakkunnigas hänvändelse inkommit, giver till resultat,

att betydelsen av Statsisbrytarens verksamhet för sjöfarten på Norrland

i stort sett närmast bör prövas med hänsyn till de intressen, vilka äro förknippade

med exporten av malm, trävaror samt pappersmassa och papper

ävensom med importen.

Vad då först malmexporten angår, har av Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare samt Luossavaara-Kirunavaara aktiebolags

skeppningschef framhållits, att malmskeppningen under höstarna i regel

kunnat avslutas så tidigt, att Statsisbrytarens direkta hjälp blott i något

enstaka fall varit behövlig. Statsisbrytarens förläggning till Luleå hamn

under tiden för den sena liöstskeppningen har dock uppgivits i varje fall

hava varit ett säkerhetsmoment, som tryggat skeppningarnas ostörda fortgång.

Denna sida av den statliga isbrytarhjälpens betydelse har ock starkt

framhäfts av Bergverks aktiebolaget Freja i dess yttrande till handelskammaren.

Malmexporten har ansetts hava fördel av tidig vårskeppning,

varigenom dess under vintern hopade lager kunde tidigare lättas och sannolikt

även en bättre fördelning av skeppningarna under den följande

tiden vinnas. Skeppningschefen har vidare framhållit, att det visserligen

folie sig svårt att angiva några siffror, men att det emellertid syntes

röra sig örn cirka 100,000 ton malm per år, som genom Statsisbrytarens

insats kunnat årligen utskeppas tidigare än eljest skulle kunnat ske.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

5

Beträffande härefter trävaruexporten hava förhållandena synts ställa

sig något olika för de nordligare belägna delarna av Norrland jämfört

med de söder därom belägna distrikten. Detta framgår ganska tydligt av

en sammanställning av de tre norrländska handelskamrarnas yttranden i

ämnet.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare har framhållit, att

Statsisbrytarens insats i fråga örn höstskeppningen vore långt ifrån betydelselös

för trävarurörelsen. Visserligen finge man icke förbise, att vid

lastageplatserna isläggningen på ett rätt tidigt stadium bleve ett oöverstigligt

binder, i det att de för transporterna använda pråmarna icke kunde

framföras, när isen nått en viss tjocklek. Erfarenheten hade emellertid

visat, att sjöfarten på lastageplatserna oftast upphörde långt innan sådant

ishinder förelåge. Efterfrågan på trävarutonnage stege starkt på

senhösten och rederierna finge tillfälle att välja mellan olika förmånliga

fraktanbud. Övre Norrlands trävaruindustri komme därvid i efterhand.

Fraktsatserna ökades redan genom höjda försäkringspremier för fartyg

och last. Men än betydelsefullare vore, att rederierna hyste farhågor för

att över huvud taget under ett sent stadium av säsongen dirigera sina

fartyg till övre Norrland. De befarade, att en situation, som såge gynnsam

ut, kunde snabbt förändras med påföljd, att fartygen utsattes för

oberäkneliga risker och kostnader, kanske till och med för infrysning.

Dessa farhågor vore närvaron i övernorrländsk hamn av en kraftig isbrytare,

som i händelse av behov kunde ingripa utan att åsamka rederiet

överdrivna kostnader, ägnad att motverka. Statsisbrytarens tillvaro utgjorde

sålunda även i detta fall ett säkerhetsmoment, som — även örn dess

direkta hjälp icke behövde påkallas — utsträckte skeppningstiden avsevärt.

Däremot ägde, enligt handelskammarens mening, med isbrytarhjälp

åstadkommen tidigare vårskeppning så gott som ingen betydelse. Den i

brädgårdarna lagrade vinterproduktionen hade i regel icke nått den torkningsgrad,

att varan vore mogen för export. Uppbrytandet av isränna

till lastageplatserna vore ock i allmänhet verkningslöst, då fartyget sällan

kunde ingå till kaj, utan varan skulle behöva på de med varje dag

osäkrare men dock för pråmtransport hinderliga isarna forslas ut till

fartygssida.

Västernorrlands oell Jämtlands läns handelskammare har konstaterat,

att av den till kammaren inkomna utredningen framginge, att sjöfartens

uppehållande under december och delvis januari månader icke hade så

stor betydelse för trävaruindustrin. Hedan i slutet av november vore de

trävaror, som vore skeppningstorra, i regel utskeppade. De varor, som

tillverkades efter september, bleve cj så torra, att do kunde utskeppas förrän

nästa vår. En del sågverk hade visserligen under de senare åren låtit

uppföra torkhus, men dessa kunde givetvis icke hava sådan kapacitet, att

do möjliggjorde utskeppningen av några större kvantiteter.

Handelskammaren i Gävle har slutligen framhållit beträffande betydelsen

för trävaruhanteringen av Statsisbrytarens verksamhet, att vinterskeppningen

härutinnan icke för närvarande hade någon betydelse. Så

länge man måste räkna med lufttorkning av trävarorna, vilken praktiskt

taget endast kunde ske under vår- och sommarmånaderna, borde trävaruskeppningen

för undvikande av ränteförluster begränsas till våren, sommaren

och hösten. Därtill komme, att trävarorna vanligen måste pråmslås,

varför skeppningen borde verkställas innan isarna försvårade pråm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

fraktningen. I köparens intresse läge å andra sidan att draga ut skeppningarna

för att minska deras egna räntekostnader och vinna ökade utrymmen

i sina virkesmagasin för de nya varorna.

Vidkommande papper smasseproduktionen har Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare framhållit, att såväl tidigare vårskeppning

som i synnerhet förlängd höstskeppning syntes vara av betydelse. Fördelarna

växlade emellertid för olika fabriker i den mån lastning kunde ske

vid kaj eller utforsling i pråmar vore nödvändig, då i sistnämnda fall samma

svårigheter inträdde som vid avskeppningen av trävaror från flertalet

lastageplatser. I syfte att siffermässigt belysa Statsisbrytarens insats

under vissa förhållanden anför kammaren bland annat, att hösten 1927

Västerbottenskusten norr örn Kvarken så tidigt som under dagarna den

14—23 november blev isblockerad genom ogynnsamma vindar och att under

denna isblockad, som senare på grund av omslag i vindförhållandena

hävdes, Statsisbrytaren inom Skellefteå tulldistrikt fick bistå 13 ångare

med en sammanlagd last av 7,174 kubikmeter trävaror oell 10,463,698 kilogram

trämassa och samtidigt dels assistera dels bålla isränna öppen åt

7 av Sveabolagets ångare, som i Skelleftehamn lossade inalles 1,680 ton

styckegods.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare bar i direkt motsats

till vad kammaren anfört beträffande trävaruindustrien framhållit

den stora betydelsen av Statsisbrytarens verksamhet för pappersmassefabrikationen.

När pappersmassan utginge från fabrikerna, vore den genast

färdig för export, och fabriker för dylik tillverkning funnes längs bela kusten

från Gävle upp till Kalix. Ännu större bleve Statsisbrytarens betydelse,

när planerade utvidgningar och nybyggnader av trämassefabriker blivit

slutförda. Av största vikt för pappersmassefabrikerna vore, att de i så

stor utsträckning sorn möjligt kontinuerligt månad för månad kunde förse

sina kunder i utlandet med sina produkter. De utländska köparna gjorde

mer och mer anspråk härpå och lämnade företräde till sådana exportörer,

som i detta avseende bäst kunde tillfredsställa dem. Det vore därför

betydelsefullt, örn de svenska pappersmassefabrikerna, åtminstone de

söder örn Kvarken belägna, kunde fullgöra sina leveranser även under december,

januari och februari månader, så att de utländska köparna icke

nödgades ligga med för stora lager. Fabrikerna söder örn Kvarken producerade

årligen mer än 100,000 ton pappersmassa per månad, förutom

slipmassa och papper. Örn sjöfarten kunde förlängas med tre månader,

från mitten av november till mitten av februari, innebure detta, att dessa

fabrikers produktion under denna tid icke behövde upplagras någon

längre tid utan kunde utskeppas så gott som genast. I detta sammanhang

borde också framhållas, att en tendens till förskjutning mot liöstskeppningar

kunnat iakttagas. En undersökning, som handelskammaren för

annat ändamål företagit, utvisade sålunda, att skeppningen av pappersmassa

inom Ångermanälvens industridistrikt under fyramånadersperioden

september—december 1927 utgjorde 52 procent av hela skeppningen

under den tio månader långa skeppningssäsongen. Slutligen bar kammaren

framhållit, bland annat, att Statsisbrytarens nödvändighet visade sig

särskilt under fjolårets härda och långvariga isblockad, medan statens isbrytningsverksambet

pågick för att hålla farvattnen först i Norrland och

sedan söderut framför allt i Öresund öppna. Pappersmasseexportörer i

Härnösand oell söder därom tvingades, då isbloekaden söderut blev alltför

svår, att sända sina produkter med järnväg till Göteborg f. v. b. till im
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129. *

portländerna. Visserligen beviljades härvid en väsentlig fraktnedsättning,

men likväl förorsakade dessa järnvägsfrakter exportörerna betydande

utgifter. , , , ... .

Handelskammaren i Gävle har hänvisat till tidigare uttalande, dari

kammaren beträffande järnhanteringen framhållit betydelsen av vintersjofartens

förlängning bland annat genom den räntebesparmg och minskning

i lagerkostnader, som bleve följden av att kvantiteterna av inneliggande

lager av råvaror kunde minskas. Härtill skulle helt säkert

komma fraktbesparing för såväl inkommande som avgående gods,. som

droge betydande kostnader i form av järnvägsfrakter till och från isfria

hamnar. I anslutning härtill hade handelskammaren framhållit, att detsamma

gällde pappersmasse- och pappersindustrierna. Massan levererades

i poster tämligen jämnt fördelade över året. Här hade producenten

vid en isfri hamn ett betydligt övertag. För papper vore detta ännu

viktigare, då hastig leveransförmåga i denna bransch vore en huvudsak.

Härvidlag måste också beaktas den konkurrens Norge och Finland kunde

bjuda. Norge hade isfria hamnar och i Finland hade man koncentrerat

sig på att hålla tvenne hamnar öppna året runt samtidigt med att man

genom betydande fraktnedsättningar möjliggjort uttransporten även för

avlägset belägna massafabriker och pappersbruk. Ville man sålunda

lämna den norrländska industrien sitt understöd i dess utvecklingssträvanden,

hade en av handelskammarens medlemmar anfört, så vöre ett

öppethållande av sjöfarten under så lång tid som möjligt ett viktigt

steg i rätt riktning, men ville man taga steget fullt ut och dessutom

stödja strävandena mot en fortsatt förädling av pappersmassa till papper,

så måste man inrikta sig på att samtidigt som ett nödvändigt komplement

under den tid sjöfarten läge nere ordna billiga järnvägstransporter

från de norrländska industricentra till de isfria hamnar, som hade

direkta förbindelser med importländerna.

Beträffande slutligen betydelsen för importen av Statsisbrytarens verksamhet

har Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare framhållit,

att varje lättnad för importen av förnödenheter beredde en lättnad

även för exportindustrierna. Importen av förnödenheter — så gott som uteslutande

inrikestransport, eftersom direkt transport sällan förekomme —

till övre Norrland vore av lätt insedda skäl i hög grad koncentrerad till

senhösten. Affärsmännen önskade i möjligaste mån undvika ränte-, och

lagringskostnader och hemtoge därför sina varor så sent som möjligt.

Avnämarne hade fördel härav, och enligt handelskammarens mening borde

man därför taga hänsyn till de tjänster Statsisbrytarens insats gjorde

även inrikestransporten till distriktet. Direkt hjälp av Statsisbrytaren

hade visserligen sällan påkallats men även härvidlag gällde, att Statsisbrytarens

blotta närvaro utgjorde ett avsevärt säkerhetsmoment.

Även Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare har framhävt

fördelarna för importhandeln av Statsisbrytarens verksamhet liksom

även varit fallet med handelskammaren i Gävle och flera av de till denna

kammare inkomna yttranden, såsom från Brukskoncernens försäljningsaktiebolag

och Gävle ångväveri aktiebolag.

De sakkunniga hava härefter övergått till en redogörelse för kommuners

och enskildas åtgärder för att understödja statens isbrytarvorksamliet.

TTtöver den utredning, som härutinnan förebragts (sid. 38—41 i

Kommuners

eller enskildes

åtgärder pir

att under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

maja staten» statsrådsprotokollet), hava de sakkunniga genom kommerskollegii för''verksamhet

me<^in8 införskaffat uppgifter dels å i kommuners eller enskildes ägo

nu varande isbrytarfartyg eller isbrytande bogserfartyg, därvid beträffande

de senare satts en gräns av minst 25 meters längd i vattenlinjen,

dels ock å eventuellt förefintliga planer på anskaffning av

ytterligare sådan materiel. Resultatet av i angivna hänseende gjord

undersökning utvisade, att antalet i kommuners ägo varande isbrytarfartyg

eller isbrytande bogserfartyg uppginge till 10 — med en längd

i vattenlinjen växlande mellan 60.24 och 18 meter — och att antalet i enskild

ägo befintliga dylika fartyg utgjorde 25 med en längd i vattenlinjen

av 25 meter och däröver.

Planer å nyanskaffning syntes beträffande kommuner föreligga allenast

i Göteborg, vars hamnstyrelse nyligen föreslagit stadsfullmäktige

därstädes att besluta anskaffning av en tredje isbrytare med en längd

över allt av 55.5 meter och ett deplacement till konstruktionsvattenlinjen

av 1,900 ton. Kostnaden för fartyget med tillbehör beräknades till

1,750,000 kronor.

Beträffande enskilde har endast upplysts, att ett rederiaktiebolag i

Luleå har för avsikt att anskaffa en isbrytare örn 30.5 meters längd i vattenlinjen.

statens is- Å sid. 42—45 har vidare lämnats en översikt över de särskilda åtgärder

irytningsex- sjöfartens bispringande, som av staten vidtogos under februari och

peditioner ar

1929 till de mars månader 1929 i följd av de svåra isförhållandena i farvattnen utansvdra

farvatt- för Sveriges södra och västra kuster.

neri.

En sammanfattning av från de olika i isbrytningsverksamheten anlitade

fartygen avgivna rapporter utvisar, att därunder följande assisteringar

ägt rum:

Isbrytarfartyg

Antal

assisterade

Statsisbrytaren ..........................................

fartyg

..................... 6

Stockholms »Isbrytaren II» ...................

..................... 110

Norrköpings »Isbrytaren I» ...................

..................... 81

Ryska isbrytaren »Lenin» .......................

..................... 143

Pansarskeppet »Drottning Victoria» ...

..................... 24

Summa 364.

Av dessa 364 fartyg uppgives omkring hälften hava varit svenska.

Från svensk sida deltog i isbrytningsverksamheten slutligen i viss omfattning

Malmö stads isbrytare ’Bore’.

Från danska statens sida insattes i isbrytningsverksamheten statsisbrytarna

''Isbjörn’ och ''Lillebjörn’ samt den finska isbrytaren ''Sampo'',

som av den finska regeringen ställts till danska regeringens disposition.

Av de danska isbrytarna och de finska ''Sampo'' och ''Jääkarhu'' assisterades

enligt uppgift bland annat sammanlagt 74 svenska fartyg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

En undersökning angående svenska statens kostnader för isbrytningsverksamheten

i de södra farvattnen i februari och mars månader 1929 utvisar,

att dessa uppgått till högst avsevärda belopp. På grundval av en

från handelsdepartementet erhållen uppgift å från förslagsanslaget till

oförutsedda utgifter under år 1929 på departementets föredragning anvisade

belopp m. m. har uppgjorts följande sammanställning å dessa kostnader:
Ändamål
Expeditionen

med Stockholms stads ''Isbrytaren II’ ..........

» » Norrköpings stads ''Isbrytaren T ..........

» » ''Lenin'' ....................................

» » ''Drottning Victoria’ ......................

Ersättning till Malmö stad för isbrytning med ''Bore'' ........

Flygspaningar ................................................

Ersättning till vissa till Köpenhamn kommenderade officerare

samt till vissa färdledare å förhyrda isbrytare ......••••••

Ersättning för biträde vid upprättande av kontrakt för förhyrning

av ''Isbrytaren T och ''Lenin'' ......................

Vissa telegram- och telefonkostnader ........................

Kostnader för ''Drottning Victorias’ reparation ..............

Statsisbrytarens reparation ..................................

Summa 963,167:51.

De sakkunniga hava härefter till behandling upptagit frågan örn beho- Behovet av

vet av förstärkning av landets isbrytarberedskap. I detta ämne hava de förstärkning

uttalat sig på följande sätt: brytarbered
skap.

»Från flera håll hava i mer eller mindre direkt anslutning till erfarenheterna

från den senaste ishlockaden till Kungl. Maj:t ingivits framställningar

rörande förstärkning av landets isbrytarberedskap.

Sålunda har Sveriges allmänna sjöfartsförening i framställning den 14

februari 1929 hemställt örn åtgärder snarast möjligt för anskaffande av

ytterligare ett isbrytarfartyg, vilket syntes föreningen böra, med hänsyn

till den alltjämt ökade storleken av fartygen inom handelsflottan,

givas större bredd och större maskinstyrka än den Statsisbrytaren äger.

Vidare har Stockholms handelskammare i framställning den 12 mars

1929 på anförda skäl hemställt örn proposition örn anskaffande för statens

räkning av ytterligare ett isbrytarfartyg. Båda dessa framställningar

hava under hand överlämnats till de sakkunniga. Till de sakkunniga

hava därjämte för att tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag

överlämnats dels under hand en framställning rörande förstärkande

av landets isbrytarberedskap av Skånes handelskammare dels ock genom

remiss en framställning i samma syfte av den 17 maj 1929 från Sveriges

allmänna lantbrukssällskap. Nämnda organisation framhåller i sin framställning,

hurusom under den senaste vinterns långvariga avspärrning

av sjöfarten på södra Sverige genom ishinder försenades och förhindrades

i hög grad den normala avsättningen av det svenska jordbrukets viktigaste

exportartiklar såsom smör och fläsk, varigenom detta ådrogs betydande

förluster, liksom införseln av vissa förnödenheter för jordbruket

försvårades. Erfarenheterna från denna isavspärrning hade sålunda visat,

Kostnad

Kronor

235,931: is

104,596:64

176,505:02

32,569:90

16,000:00

158,194:79

5,241:95

797:25

1,154:70

41,176:17

191,000:00

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande N?'' 129.

att det även för vårt jordbruk och särskilt för det på export inriktade

jordbruket vore av allra största vikt, att dylika av ishinder förorsakade

avbrott i exporten i största möjliga grad förebyggdes och att vårt land

för detta ändamål vore utrustat med ett isbrytarmateriel av tillräcklig

omfattning och kapacitet. Under framhållande alltså av den stora betydelsen

även för vår jordbruksnäring av att effektivare isbrytarhjälp anskaffades,

hemställer sällskapet, att nödiga åtgärder i denna riktning

snarast möjligt måtte företagas.

Även representanter för de norrländska intressena hava kraftigt uttalat

sig för utökning av statens isbrytarresurser. Sålunda anför handelskammaren

i Gävle i sitt till de sakkunniga avgivna yttrande härutinnan

bland annat följande.

Den av handelskammaren förebragta utredningen gåve oförtydbart vid

handen, att näringslivet inom handelskammarens distrikt fäste stora förhoppningar

vid Statsisbrytarens fortsatta verksamhet till stödjande av

vintersjöfarten på Norrland ävensom att enskilda och allmänna hamnförvaltningar

inom handelskammarens distrikt nedlagt och beredde sig att

ytterligare nedlägga betydande kostnader på respektive hamnars utrustning

under förlitande på en fortsatt utveckling av norrlandssjöfarten

även vintertid. En sådan utveckling syntes dock icke kunna anses betryggad,

med mindre statens isbrytarresurser så stärktes, att norrlandssjöfarten

under alla förhållanden kunde påräkna det bistånd den behövde

och rimligtvis kunde göra anspråk på. Det vore därför handelskammarens

bestämda uppfattning, att den norrländska sjöfarten bäst tillgodosåges

i hithörande avseenden genom att statens isbrytarkrafter utökades.

Anskaffades ytterligare en isbrytare, borde en plan för de två isbrytarna

så uppgöras, att norrlandssjöfarten under starkare vintrar icke behövde

sättas åt sidan. Visserligen erbjöde en mera utsträckt vintersjöfart på

Norrland problem, som ännu icke kunde anses lösta. Men att den del

av södra Norrland, för vilken handelskammaren i Gävle närmast förde

talan, tillförts betydande fördelar av Statsisbrytarens tillkomst, syntes

icke kunna bestridas. Det syntes också vara begripligt, att man där icke

önskade förlora vad som sålunda vunnits. Såsom sammanfattning av

vad handelskammaren anfört och åberopat ville handelskammaren därför

rikta den hemställan till isbrytarsakkunniga, att de sakkunniga måtte

vid sitt yttrandes avgivande till Kungl. Majit beakta södra Norrlands

intressen genom att förorda byggandet av ytterligare en statsisbrytare.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare sammanfattar i

sitt yttrande till de sakkunniga sina erfarenheter och önskemål beträffande

norrlandssjöfarten och isbrytarfrågan sålunda.

Den nu förefintliga statsisbrytarens verksamhet hade varit av största

betydelse för landet i dess helhet, icke minst genom det trygghetsmoment,

som skapats genom att fartygen ej behövt riskera att bliva infrusna

vid lastplatserna i händelse av tidig och kraftig isbildning. Anskaffandet

av tonnage för senare delen av skeppningssäsongen hade sålunda underlättats,

och en förlängd sjöfart hade åstadkommits till stort gagn för

såväl export- som importindustrien. För exportindustrien, enkannerligen

den norrländska trämasseindustrien, borde en förlängning av sjöfarten

medföra ett bättre utnyttjande av prisläget på marknaden och en större

konkurrenskraft. Vad detta betyder för landet i dess helhet kunde förstas,

örn man toge i betraktande, att minst 26 procent av hela Sveriges

export utgjordes av pappersmassa och arbeten därav, varav största de
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

len tillverkades i Norrland nied dess svåra isförhållanden. Staten och

det allmänna måste anses hava ett alldeles särskilt intresse att genom

förbättrade sjökommunikationer gynna den norrländska industrien, som

skapat så många arbetstillfällen till höjandet av det allmänna välståndet,

i all synnerhet som staten själv i större omfattning än annorstädes i Norrland

ägde skogar och gruvor, vilkas avkastning i huvudsak måste exporteras

sjöledes. Dessutom måste det vpra av vikt för staten att genom

förbättrade sjökommunikationer möjliggöra exploaterandet av de

stora naturtillgångar, som förut outnyttjade väntade på att, förädlade

eller i form av råvara, efter transport till kusten bliva skeppade till annan

ort. De senaste årens isblockader med dess vittgående konsekvenser hade

till fullo ådagalagt behovet av ytterligare en stark isbrytare, som oberoende

av isrubbningarna i de sydligare farvattnen effektivt kunde bispringa

fartygen i de norrländska farvattnen och ävenledes i större utsträckning

än tidigare varit fallet verkställa isbrytning inomskärs och

i hamnarna. Denna isbrytare skulle, på grund av vad förut anförts, bekostas

av statsmedel.»

Sedan de sakkunniga framhållit isbrytarfrågans samband med den

allmänna sjöfartens krav samt de rubbningar för näringslivet m. m., som

föranletts genom isblockaden söderut år 1929, hava de sakkunniga på

det sättet sammanfattat resultatet av den verkställda utredningen, att

densamma måste anses särskilt ådagalägga:

»att otillräcklig utrustning gentemot isförhållanden av den svårighetsgrad,

vi tydligtvis måste hava att räkna med, lätt kan medföra bestående

nackdel för landet genom att i utlandet skapa misstroende beträffande

vår förmåga att vid understundom inträffande ogynnsamma klimatiska

förhållanden fullgöra åtagna leveransförpliktelser och därmed svårt skada

icke blott vår industri och i samband därmed stående handelsutbyte med

utlandet utan ock vår lantmannanäring och den export, som sammanhänger

därmed;

att ett osäkerbetstillstånd i nämnda hänseenden kan ogynnsamt återverka

på våra sjöf artslin jer mellan utländska och svenska hamnar;

att de mera tillfälliga olägenheterna av bristfällig isbrytarberedskap

gentemot isblockad visat sig kunna bliva av betydande omfattning, i det

att avsevärda direkta förluster genom den senaste isspärrens förlamande

inverkan på produktion, handel och trafik åsamkats olika grenar av näringslivet,

jordbruket och det allmänna;

att verkningarna av issvårigheter, som icke kunna effektivt bekämpas,

visat sig även drabba de inom industrien eller i hamnarbete anställdas

arbetsinkomster genom att åstadkomma rubbningar i arbetstillgången för

de anställda;

att med hänsyn till erfarenheten under det senaste decenniet frekvensen

av för sjöfarten svåra vintrar kan befaras bliva jämförelsevis stor och att

farhågorna härutinnan bestyrkas av meteorologiska undersökningar;

att med hänsyn till isbrytningsuppgiftens omfång och allvar under issvårigheter

sådana som den sistlidna vinterns redan ett blott mycket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Åtgärder i

andra länder

för förstärkning

av isbrytarberedskapen.

nödtorftigt bispringande av sjöfarten visat sig kräva ett högst avsevärt

antal isbrytarenheter;

ati det sett enbart nr synpunkten av den svenska statens deltagande i isbrytningsarbete

av antydd art synes i hög grad anmärkningsvärt, att staten

skall vara i så stor utsträckning, som under nämnda vinter visade

sig bliva fallet, beroende av dispositionen av utländsk eller enskild isbrytarmateriel;
att

olägenheterna av detta förhållande skärpas genom den erfarenhetsmässigt

konstaterade stora risken för sådana skador å isbrytarna, som för

längre eller kortare tidsperioder försätta desamma ur funktion och det

därigenom starkt framträdande behovet av reservmateriel; samt

att dylik reservmateriel icke med tillräcklig säkerhet kan påräknas vara

tillgängligt inom landet och att det, särskilt med hänsyn till den uppvisade

betydelsen av att för isbrytningverksamhet av här ifrågavarande art

avsedda isbrytarenheter kunna snabbt komma till åsyftad användning,

visat sig otillfredsställande och alltför osäkert att för disponerande av effektiv

isbrytningsmateriel vara beroende av utlandet.

Särskilt i belysning av händelserna under de senaste isvintrarna vore

det sålunda uppenbart, att den allmänna sjöfarten icke kunde tryggas

med mindre landets isbrytarberedskap förstärktes, så att staten vid förefallande

behov kunde med säkerhet och utan uppskov disponera ytterligare

ett för havsisbrytning lämpat kraftigt isbrytarfartyg.»

Med utgångspunkt från den sålunda angivna grunduppfattningen beträffande

behovet av utökning av den för statlig isbrytningsverksamhet

nödvändiga materielen hava de sakkunniga verkställt undersökning rörande

förutsättningarna för att med staden Göteborg beträffande en för

nämnda stad eventuellt anskaffad isbrytare träffa liknande överenskommelse

som det med staden Stockholm nu gällande avtalet rörande dess »Isbrytaren

II». På anförda skäl hava emellertid de sakkunniga, som funnit,

att internationellt samarbete för bekämpande av nu ifrågavarande

issvårigheter vore önskvärt, men att dylikt samarbete icke kunde minska

kravet på förstärkning av de svenska isbrytarresurserna, förklarat sig

hava kommit till den bestämda slutsatsen, att den erforderliga förstärkningen

av svenska statens isbrytarberedskap kunde effektivt realiseras

endast genom anskaffande för statens räkning av ett nytt isbrytarfartyg

av lämplig typ, storlek och maskinstyrka.

Efter att därefter hava framlagt viss ytterligare utredning rörande

vintersjöfarten på Norrland och bland annat hava framhållit hurusom beträffande

denna sjöfart en förlängning av seglationen genom Statsisbrytarens

verksamhet åstadkommits, men att, så länge staten ägde endast

en liavsisbrytare, denna sjöfart med hänsyn till risken för issvårigheter

utanför andra delar av Sveriges kuster icke alltid kunde med till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

13

räcklig säkerhet påräkna isbrytarhjälp, hava de sakkunniga övergått till

en redogörelse för de åtgärder, som i andra länder vidtagits eller vore

avsedda att vidtagas för förstärkning av isbrytarberedskapen. Redogörelsen

härutinnan återgives å sid. 65 och 66 i statsrådsprotokollet.

Å sid. 67—85 i statsrådsprotokollet återfinnes de sakkunnigas förslag

i fråga om det nya isbrytarfartygets typ, storlek, maskinstyrka och anskaffningskostnad

m. m., och sid. 85—104 innehålla redogörelse för den av

de sakkunniga föreslagna isbrytningsverksambetens organisation.

Sedan härefter (sid. 104—121) frågan örn bemanningen å isbrytarfartyget

behandlats, hava de sakkunniga (sid. 121—124) framlagt vissa förslag

rörande försäkring av staten icke tillhörigt isbrytarfartyg vid statens

disposition eller förhyrning av sådant fartyg ävensom beträffande förhyrning

av isbrytarmateriel.

De sakkunnigas betänkande utmynnar i följande hemställan:

att för svenska statens räkning till ett pris av högst 3,400,000 kronor för

leverans snarast möjligt och senast omkring årsskiftet 1931—1932 anskaffas

ett nytt isbrytarfartyg av den storlek och effektivitet, som av de sakkunniga

förordats;

att den centrala ledningen för statens ishrytningsverksamhet vid lämplig

tidpunkt överflyttas från sjöförsvarets kommandoexpedition till handelsdepartementet

och att i nämnda departement, i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag, för ändamålet inrättas en statens isbrytningsmyndighet,

samt att bemyndigande utverkas för Kungl. Majit

att härför av det under tionde huvudtiteln anvisade anslaget till driftoch

underhållskostnader för statens isbrytarfartyg årligen använda ett

belopp av högst 10,500 kronor;

att institutionen med särskilda statens isbrytarombud kompletteras och

omorganiseras i enlighet med de sakkunnigas riktlinjer härför;

att förvaltningen av och bemanningen å statens isbrytarfartyg i anslutning

till de sakkunnigas förslag och i huvudsak på sätt de sakkunniga

förordat äger rum genom flottans försorg;

att undersökningarna rörande internationellt samarbete vid isbrytningsverksamheten

i vissa farvatten utanför landets södra och västra kuster fullföljas

enligt riktlinjer, som hittills vunna resultat av sådana undersökningar

utvisa; samt

att åtgärder snarast möjligt vidtagas för realiserande av de sakkunnigas

övriga förslag rörande viss ändring av gällande avtal med Stockholms stad

rörande dispositionen av »Isbrytaren II», beträffande undersökningar örn

mera tillfredsställande förhållanden i fråga örn försäkring av staten icke

tillhöriga isbrytarfartyg, då de av staten förhyras eller eljest disponeras,

och beträffande åstadkommande av förslagsöverenskommelser för eventuellt

förhyrande av sådana fartyg.

Det nya isbrytarfartygets

typ m. m.

Isbrytarsakkunnigas

hemställan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Över de sakkunnigas förslag hava, såsom förut nämnts, lotsstyrelsen,

chefen för marinstaben, kommerskollegium och marinförvaltningen avgivit

särskilda utlåtanden. Lotsstyrelsen och chefen för marinstaben hava

härvid förklarat sig icke hava några erinringar att göra mot förslaget.

I fråga örn innehållet av kommerskollegii och marinförvaltningens utlåtanden

tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 125—131 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Det är ett välbekant faktum, att Sveriges handelsutbyte med utlandet

under senare tid följt en starkt stigande kurva. Såsom belysande härför

kan anföras, att totala handelsomsättningen med utlandet per invånare,

som under århundradets första decennium enligt kommerskollegii statistik

beräknades utgöra 196 kronor 96 öre, stigit till 446 kronor 2 öre

år 1924 och 538 kronor 44 öre år 1928. Vårt lands folkförsörjning är följaktligen

i ständigt stegrad grad beroende av exporthandeln, ett förhållande

som medför konsekvenser i olika avseenden. Det måste bland

annat framstå såsom ett viktigt önskemål, ej minst ur konkurrenssynpunkt,

att, å ena sidan, kunna fördela utförseln på så lång period av året

som möjligt och, å andra sidan, fullgöra avtalade leveranser regelbundet

utan störande avbrott. Tilliten till våra möjligheter i sistberörda avseende

måste av förhållanden sådana som de under och till följd av isblockaden

år 1929 förekommande försvagas, något som den ovan återgivna

utredningen även ådagalagt. Det är därför alldeles uppenbart,

att, örn Sverige skall kunna i den för närvarande och helt säkert

för framtiden alltjämt mycket hårda tävlan på den internationella

marknaden ej blott bibehålla utan även, såsom önskvärt, än ytterligare

utveckla sitt handelsutbyte, sådana anordningar måste träffas, vilka kunna

i utlandet stärka förtroendet för vår förmåga att även vid understundom

inträffande ogynnsamma klimatiska förhållanden fullgöra

åtagna förpliktelser i här ifrågavarande hänseenden.

Det bör härvid uppmärksammas, att de olägenheter, vilka i form av

bristande förtroende från utlandets sida kunna framkallas genom otillräcklig

utrustning gentemot issvårigheter och vilka lätt kunna bliva till

bestående nackdel för landet, hänföra sig icke blott till vår industri och i

samband därmed stående handelsutbyte med utlandet. Yår lantmannanäring,

i den mån denna arbetar för export, är i kanske än högre grad

beroende av ett ostört upprätthållande av handelsförbindelserna med avsättningsländerna.

I detta sammanhang få icke heller förbises de ogynnsamma återverkningar,

som ett osäkerhetstillstånd i nu ifrågavarande hänseende kan

få på våra nu väl inarbetade sjöfartslinjer mellan utländska och svenska

hamnar, för vilka linjer en så vitt möjligt regelbunden trafik under största

möjliga del av året är av stort intresse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

15

Även de mera tillfälliga olägenheterna av isblockader måste, såsom de

sakkunnigas utredning påvisat, tillmätas mycket stor betydelse vid övervägandet

av frågan rörande åtgärder till förstärkande av landets isbrytarberedskap.

Även örn det icke varit möjligt att därutinnan verkställa

exakta beräkningar utvisar dock den föreliggande utredningen, att det

rör sig örn avsevärda direkta förluster, som under sistlidna vinter genom

isspärrens förlamande inverkan på produktion, handel och trafik åsamkats

såväl det allmänna som olika grenar av näringslivet, ej minst jordbruket.

Det bör slutligen framhållas, att förevarande fråga berör icke allenast

ekonomiska, utan även humanitära intressen. Visserligen avvecklades

issvårigheterna förliden vinter glädjande nog utan förlust av

människoliv, men riskfyllda situationer och allvarliga olyckstillbud saknades

ingalunda. Erfarenheten har visat, att faran för fartygs sönderskruvning

och nedpressande under isen på mycket kort tid i vissa lägen

kan vara överhängande, och att det därför kan vara av avgörande betydelse

att äga tillgång till snar hjälp av isbrytare.

Det skulle möjligen kunna göras gällande, att man icke av ett fåtal

svåra isvintrar eller speciellt de säregna förhållandena under förliden vinter

bör draga alltför vittgående slutsatser med avseende å behovet av en

förstärkning av landets isbrytarberedskap. Jag vill häremot erinra örn

att svåra vintrar i vårt land, för att nu hålla mig endast till det senast

förflutna decenniet, inträffat, förutom år 1929, åren 1922 och 1924. I en

vid de sakkunnigas betänkande såsom bilaga fogad uppsats, betitlad »Örn

kalla vintrar i Europa», av chefen för statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt uttalas också, att meteorologiska undersökningar givit vid

handen, att, örn ock en lång följd av år förgått med ur meteorologiskstatistisk

synpunkt mycket fåtaliga eller inga stränga vintrar, erfarenheten

visar, att all anledning finnes till att förvänta, att en period av

talrikare stränga vintrar åter skall inträda. De intressen, som härvid

stå på spel, hava, såsom av utredningen framgår, visat sig vara så betydande,

att de uppoffringar, som en för bekämpande av svårartade isförhållanden

tillräckligt effektiv beredskap med nödvändighet medför,

måste få betraktas som en riskpremie, som god omtanke bjuder att erlägga.

Genom anskaffandet av den nuvarande Statsisbrytaren har staten lämnat

ett avsevärt stöd för uppehållandet av vintertrafiken på våra

kuster. Ett mycket nödtorftigt bispringande av sjöfarten under

sistlidna vinters issvårigheter visade sig emellertid kräva ett högst avsevärt

antal isbrytarenheter. Visserligen gick svenska staten genom

Statsisbrytarens haveri så gott som helt miste om de tjänster, detta fartyg

eljest kunnat erbjuda. Men ehuru staten på grund av de jämförelsevis

gynnsamma isförhållandena i Stockholms skärgård kunde använda

sig av sin dispositionsrätt över Stockholms stads »Isbrytaren II», visade

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

det sig nödvändigt att förhyra ytterligare två isbrytare nämligen Norrköpings

stads »Isbrytaren I» och den ryska isbrytaren »Lenin», varjämte

pansarskeppet »Drottning Victoria» utsändes på ett flertal expeditioner.

Även Malmö stads isbrytare »Bore» biträdde i viss omfattning med assisteringsarbete

utanför sitt eget arbetsområde. Det synes, bortsett från

Statsisbrytarens haveri, anmärkningsvärt, att staten vid en situation som

den ifrågavarande måst vara i så stor utsträckning, som här blev fallet,

beroende av dispositionen över isbrytarmateriel tillhörig annan än staten

själv. Huvudorsaken till denna omständighet var givetvis bristen å staten

tillhörigt reservmateriel. Det torde i detta sammanhang böra erinras

örn att utom Statsisbrytaren även tvenne av de övriga isbrytarna ledo haverier

under 1929 års kampanj. Den stora risken för sådana skador å

isbrytare, varigenom dessa bliva under längre eller kortare tider försatta

ur funktion, ådagalägger således även4 den ett starkt framträdande behov

av reservmateriel.

Detta behov kan icke under alla förhållanden i erforderlig utsträckning

tillgodoses vare sig genom dispositionsrätt till eller förhyrning av

andra isbrytarfartyg. Möjligheten för staten att begagna sig av sin dispositionsrätt

till Stockholms stads »Isbrytaren II» är beroende av att ej öppenhållande

av för handelssjöfarten erforderlig ränna till Stockholms hamn

genom utnyttjandet av denna rätt äventyras. Man måste sålunda räkna

med den möjligheten att, när behov av denna isbrytares hjälp föreligger

för isbrytning i exempelvis sydligare farvatten, fartyget icke kan

få disponeras på grund av nödtvungen verksamhet vid sin hemort.

Enahanda osäkerhetsmoment förefinnes av naturliga skäl även beträffande

eventuellt förvärvad dispositionsrätt över andra isbrytare än den

sist nämnda. Sålunda lärer icke heller en eventuellt förvärvad dylik rätt

beträffande staden Göteborg tillhörig isbrytare kunna trygga statens behov

av reservmateriel. Jag tillåter mig i detta avseende hänvisa till de

sakkunnigas redogörelse för av dem, i enlighet med de lämnade direktiven,

förda förhandlingar med Göteborgs stad. Det framgår av denna redogörelse,

att den planerade nyanskaffningen av en havsisbrytare för Göteborg

— som visserligen i och för sig skulle bliva till ovärderlig nytta för

hela landets varutillförsel och export, i den mån därigenom ett öppenhållande

under alla förhållanden av Göteborgs hamn garanterades — icke

kan utöva nämnvärd inverkan på lösningen av landets ishrytarfråga såsom

helhet betraktad. Med undantag av Stockholms stads större isbrytare

— och eventuellt den nya Göteborgsisbrytaren — finnes för övrigt

icke inom landet något kommun eller enskilt företag tillhörigt isbrytarfartyg

av den storleksordning, att det under svårartade isförhållanden

kan göra fullgod tjänst. Beträffande förhyrning av isbrytarmateriel

är det givetvis av största betydelse att isbrytarna snabbt kunna komma

till åsyftad användning. Det visade sig emellertid under den senaste

vintern vara förenat med betydande olägenheter att vara beroende av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

17

denna utväg för erhållande av reservmateriel, särskilt när denna måste

anskaffas från utlandet.

Vid övervägandena rörande behovet av förstärkning av landets isbrytarberedskap

bör vidare uppmärksammas det förhållandet, att den hittills

vunna erfarenheten från isbrytningsverksamheten med tydlighet visat

på att under svåra isförhållanden samarbete mellan två isbrytare ofta

kräves för att erforderlig effekt skall kunna uppnås. Ett dylikt samarbete,

som redan vid jämförelsevis normala issvårigheter kan visa sig

lämpligt, framtvingas därför av nödvändigheten vid svårare isförhållanden.

De sakkunniga hava i sitt betänkande erinrat örn det under sistlidna

vinter inledda internationella samarbetet för isbrytning i vissa till Sveriges

kuster angränsande farvatten. Med avseende å detta samarbete tilllåter

jag mig i första hand hänvisa till det förslag jag senare i dag kommer

att framlägga örn utverkande av riksdagens godkännande av förslag

till överenskommelse med Danmark i förevarande avseende. Detta samarbete,

vars fullföljande genom förhandlingar med andra intresserade

Östersjöstater torde böra eftersträvas, förutsätter emellertid, att de däruti

deltagande staterna förfoga över de materialresurser, som situationen i

varje särskilt fall kan kräva.

Beträffande den mera speciella frågan örn vintersjöfarten på Norrland

och därmed sammanhängande intressens inverkan på spörsmålet örn

förstärkning av landets isbrytarberedskap lärer av den föreliggande utredningen

framgå, att den genom Statsisbrytaren åstadkomna förlängningen

av sjöfarten i ganska stor utsträckning hänför sig till det trygghetsmoment,

som själva närvaron av fartyget innebär för respektive

distrikt, då deras farvatten kunna befaras tillfrysa. Denna omständighet

torde hava sin stora betydelse särskilt och i första hand för seglationens

förlängning under hösten och förvintern, då fartygen, i förvissning örn att

kunna, i händelse tillfrysning sker, förhjälpas ut av Statsisbrytaren, våga

utsträcka trafiken på Norrland under väsentligt längre tid än eljest kunde

anses tillrådligt. Erfarenheten av Statsisbrytarens verksamhet visar

emellertid att, så länge staten äger endast en havsisbrytare, norrlandssjöfarten,

med hänsyn till risken av issvårigheter utanför andra delar av

rikets kuster, icke alltid kan med tillräcklig säkerhet påräkna isbrytarhjälp

under tid då sådan eljest är möjlig och motiverad. Att detta måste

minska effekten av isbrytningsverksamheten ligger i öppen dag.

Särskilt med avseende å de sydligare belägna distrikten av Norrland

kan ett mera framträdande resultat av Statsisbrytarens verksamhet i

riktning mot möjligheten av förlängd seglation spåras. Då den otvivelaktigt

största betydelsen av förlängd seglationstid hänför sig till exporten

av pappersmassa och papper samt Västernorrlands och Gävleborgs län

äro de ojämförligt största producenterna av dessa viktiga exportvaror,

framstår vikten av att den av staten bedrivna isbrytningsverkRihang

till riksdagens protokoll 19H0. 6 sami. 55 haft. (Nr 129—131.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

samheten särskilt för dithörande distrikts vidkommande får ostört pågå

så länge som överhuvud är möjligt. Då därjämte omfattande åtgärder

från såväl kommuners som enskildas sida vidtagits och ytterligare planeras

till möjliggörande av förlängd seglation, är det naturligt, örn man i

vissa delar av Norrland ställer särskilt stora förväntningar på statens åtgärder

för sjöfartens öppenhållande under längsta möjliga tid.

Den föreliggande utredningen synes mig med tydlighet hava ådagalagt

nödvändigheten av att åt staten herodes möjlighet att i vidsträcktare

mån, än vad med nu tillgängliga hjälpmedel kan ske, lämna sjöfarten stöd

och hjälp i dess ansträngningar att uppehålla vintertrafiken å våra kuster.

Visserligen har genom 1929 års riksdags beslut örn anskaffande för statens

järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälleberg

—Sassnitz beträffande denna speciella linje ett stort framsteg vunnits i

nyss antydda syfte. Men det ligger i sakens natur, att, med hänsyn till såväl

detta fartygs säregna beskaffenhet som betydelsen av ett så vitt möjligt

tidtabellsenligt uppehållande av trafiken å denna förbindelseled, ifrågavarande

anskaffning ej kan skapa någon nämnvärd lättnad för vår vintersjöfartsfråga

i övrigt. Samtliga de i ärendet hörda myndigheterna hava ock

tillstyrkt de sakkunnigas förslag örn anskaffande av ytterligare en statsisbrytare.

Likaledes hava, på sätt redan omförmälts, upprepade framställningar

härutinnan gjorts från sjöfartsintressets målsmän. Då även jag,

med hänsyn till här förut anförda omständigheter, finner frågan örn anskaffandet

av ännu en statsisbrytare icke längre höra uppskjutas, tillstyrker

jag sålunda, att åtgärder nu vidtagas för byggandet av ett dylikt fartyg.

Vad angår de sakkunnigas, med ledning av särskilt erfarenheterna från

iskampanjen under förra delen av år 1929 och under hänsynstagande till

speciellt erfarenheterna från Finland på isbrytarbyggandets område,

framställda och av myndigheterna tillstyrkta förslag beträffande fartygets

typ, storlek och maskinstyrka ansluter jag mig till detsamma.

Jag vill emellertid framhålla att, på sätt även de sakkunniga själva hemställt

och myndigheterna förordat, möjlighet hör hållas öppen att däri

göra de jämkningar, som kunna befinnas önskvärda och lämpliga.

I fråga örn fartygets framdrivningsmaskineri hava de sakkunniga låtit

utarbeta tre alternativa förslag, varav ett avser oljeeldat ångmaskineri

(Alt. I), ett dieselmotorer, direkt drivande propellrarna (Alt. II) och ett

diesel-elektriskt maskineri (Alt. III). Såväl de sakkunniga som samtliga

de i ärendet hörda myndigheterna hava bestämt uttalat, att dieselmotorer,

direkt drivande propellrarna (Alt. II) ej böra komma i fråga som maskinutrustning

för fartyget. De sakkunniga hava för sin del ansett sig höra

gåva bestämt företräde för maskintypen diesel-elektriskt maskineri

(Alt. III). Aven huvudparten av myndigheterna hava förordat sistnämnda

maskintyp. Sålunda har mar inför v alt ning en, som lärer förfoga över

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

19

den största sakkunskapen å ifrågavarande område, för sin del uttryck-^

ligen uttalat, att ett maskineri av nu ifrågavarande slag icke blott är möjligt

att även här i Sverige utföra på ett tekniskt tillfredsställande sätt

utan även innebär så stora fördelar för ett isbrytarfartyg, att man såvitt

möjligt bör införa denna maskintyp å den nya isbrytaren. I detta sammanhang

må även erinras örn hurusom samma ämbetsverk, i anledning

av den utav Sveriges fartygsbefälsförening gjorda framställningen örn

att den nya isbrytaren ej måtte förses med motormaskineri, framhållit,

att berörda förening måste anses i viss mån hava tagit intryck! av erfarenheterna

i fråga örn isbrytning med fartyg, försedda med dieselmotorer,

direkt drivande propellrarna, att, bland andra, såväl de sakkunniga

som ämbetsverket självt uttryckligen förklarat sistnämnda slag av driftsmaskineri

ej kunna anses lämpligt för ett uteslutande för isbrytning avsett

fartyg, samt att vid det diesel-elektriska systemet dieselmotorerna ej

komme att direkt påverkas av propellrarnas arbete vid isbrytning utande

elektriska propellermotorerna, vilka vore överlägsna andra propellermaskiner.

Kommerskollegium, som i sak synes vara ense med marinförvaltningen,

har emellertid för sin del ansett önskvärt att, innan definitivt

beslut fattas beträffande fartygets framdrivningsmaskineri, tillfälle

måtte beredas vissa sakkunniga personer att i utlandet praktiskt

studera den av de sakkunniga förordade maskintypen, som där numera

tillämpades vid ett flertal fartygsinstallationer.

Med hänsyn till vad i detta ämne från marinförvaltningens sida uttalats

och i den föreliggande utredningen eljest från sakkunnigt håll anförts

och påvisats synes fartygets förseende med diesel-elektriskt maskineri

medföra betydande fördelar i avseende å såväl effektivitet som drift- och

underhållskostnader.

Jag vill i detta sammanhang meddela, att, enligt vad jag erfarit, amerikanska

regeringen år 1927 insatte ett med diesel-elektriskt maskineri försett,

isbrytande fartyg »Northland» i kustbevakningstjänst vid kusten av

Alaska och angränsande arktiska farvatten samt att erfarenheterna från

detta fartygs hittillsvarande verksamhet uppgivas var utmärkta.

Emellertid synas mig åtgärder för vinnande av närmare kännedom örn

redan förefintliga diesel-elektriska installationer på fartyg böra vidtagas,

innan definitiv ställning tages till maskinerifrågan. Det är därför min

avsikt att undersöka, på vad sätt sådan kännedom må kunna vinnas.

Då jag alltså anser mig böra föreslå, att med det definitiva ståndpunktstagandet

till frågan huruvida fartyget bör förses med diesel-elektriskt

maskineri eller med oljeeldat ångmaskineri må tills vidare anstå, beror

detta även på följande omständighet.

De sakkunniga hava beräknat anskaffningskostnaden för det nya fartyget

till 3,400,000 kronor, däri inberäknat bland annat ett belopp av omkring

180,000 kronor för mötande av en eventuell högre kostnad för det

diesel-elektriska maskineriet i förhållande till övriga maskintyper. Ma
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

rinförvaltningen har för sin del funnit nyssnämnda kostnadssumma av

3,400,000 kronor ej vara tillräcklig för byggande inom landet av ett isbrytarfartyg,

uppfyllande de sakkunnigas fordringar och försett med nyss

omförmälda slag av maskineri. De sakkunnigas med biträde av marindirektören

Falkman uppgjorda beräkningar grunda sig i huvudsak på

från vissa varv införskaffade kostnadsuppgifter samt under band inhämtade

upplysningar. Att med ledning endast härav kunna tillförlitligt

bedöma vilken kostnad, som anskaffningen av det föreslagna fartyget i

verkligheten kan komma att betinga, är givetvis vanskligt. Fullständig

visshet härom lärer näppeligen kunna vinnas, förrän fasta anbud å fartygets

byggande avgivits. Att därvid icke något bör lämnas oförsökt för

nybyggnadens förbilligande säger sig självt. Härvid lärer man,

såsom de sakkunniga också förutsatt, icke kunna underlåta att

räkna med alternativet att i större eller mindre mån anlita utländsk

verkstad eller utländskt material. Självfallet bör detta icke

ifrågakomma, därest möjlighet finnes att till rimligt pris placera beställningen

i landet, men den mycket stora differensen mellan slutsummorna

för de inkomna kostnadsuppgifterna från inhemska och från utländska

varv kan måhända sammanhänga med att den svenska skeppsbyggnadsindustriens

prestationsförmåga är så hårt tagen i anspråk för den

närmaste tiden — till stor del av utländska beställare — att ifrågavarande

beställning icke för närvarande äger lika stort intresse för de svenska

varven, som under andra förhållanden skulle vara fallet. Även örn därför

det skulle visa sig lämpligt att bygga skrovet utomlands, bör naturligen

möjligheten att anlita svensk företagsamhet för fartygets maskineri

och inredning i övrigt noggrant undersökas. Även de sakkunniga

hava pekat på möjligheten att uppdela nybyggnaden i flera underleveranser.

Då i allt fall, innan anbud avgivits, det på sakens nuvarande

ståndpunkt icke lärer vara möjligt att åstadkomma några tillförlitligare

kostnadsberäkningar än de nu föreliggande oell då, av utredningen att

döma, sannolikheten synes tala för att anskaffningskostnaden skall kunna

hållas inom den utav de sakkunniga beräknade summan, synas

mig de medel, som för ifrågavarande anskaffning skola utverkas av riksdagen,

lämpligen böra sättas till ovannämnda belopp 3,400,000 kronor.

Denna kostnadssumma överskrider med icke mindre än 400,000 kronor det

belopp, vartill de sakkunniga vid tiden för avlåtandet av 1930 års statsverksproposition,

enligt vad de då under hand hade meddelat mig, i sina

kalkyler kommit och varav hälften eller 1,500,000 kronor beräknats vara

erforderlig för budgetåret 1930/1931. Någon höjning av nämnda anslagsbelopp

anser jag mig likväl nu icke böra ifrågasätta.

Beträffande underhålls- och driftskostnaderna för såväl det nuvarande

som det ifrågasatta nya isbrytarfartyget hava vissa erinringar framställts

av marinförvaltningen. Då emellertid de uppgjorda kalkylerna, även örn

de tillsvidare måste anses allenast såsom preliminära, synas mig i huvudsak

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

21

kunna läggas till grund för bedömandet av de utgifter av dylikt slag, som

anskaffandet av en ny statsisbrytare skulle medföra, torde man tillsvidare

i det väsentligaste kunna utgå från ifrågavarande beräkningar. Till detta

spörsmål liksom till övriga i samband därmed stående frågor, såsom de

sakkunnigas förslag till bemanning av isbrytarna, särskilt arvode till chefen

å den nya isbrytaren m. m. lärer bliva anledning att i sinom tid återkomma,

när detta fartyg närmar sig sin fullbordan och tidpunkten så

lunda är inne för äskande av de för isbrytningsverksamhetens uppehållande

erforderliga medel. Jag vill emellertid redan nu framhålla, att, i

likhet med vad som redan äger rum beträffande den nuvarande statsisbrytaren,

det torde vara lämpligast att skötseln av det nya fartyget anförtros

åt flottans varv samt att fartyget, i den utsträckning så kan ske, bemannas

med personal från flottan.

Till förslaget örn överflyttande av den centrala ledningen för statens

isbrytningsverksamhet från sjöförsvarets kommandoexpedition till handelsdepartementet

samt örn inrättande i departementet av en statens isbrytningsmyndighet

är jag icke heller beredd att nu taga ställning. Oavsett

att de sakkunnigas därutinnan framställda och av myndigheterna

tillstyrkta förslag synes mig böra bliva föremål för ytterligare övervägande,

är detta spörsmål nära förbundet med nyss berörda fråga beträffande

anslaget till fartygens drift- och underhållskostnader, då enligt

förslaget ersättning till isbrytningsmyndigheten är avsedd att i sin helhet

utgå från samma anslag.

Även övriga av de sakkunniga i deras betänkande framställda förslag

synas mig vara av beskaffenhet att icke böra eller kunna i detta sammanhang

bliva föremål för avgörande. Sålunda ämnar jag framdeles underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan örn omorganisation av isbrytarombudsinstitutionen.

Beträffande förslaget att staten borde påtaga sig självrisk

i fråga örn sådant staten icke tillhörigt fartyg, som för isbrytningsändamål

disponeras eller förhyres av staten, lärer detta vara ett förslag

som för sitt realiserande kräver ytterligare undersökning, eventuellt förhandlingar

med vederbörande fartygs ägare, innan detsamma kan underställas

riksdagens prövning.»

Då förslag örn anskaffande av ett statens isbrytarfartyg förelädes 1924

års riksdag, anförde riksdagen i sin skrivelse i ämnet till Kungl. Majit

(nr 158), att det syntes få anses såsom ostridigt, att vårt laud, med hänsyn

till sitt läge och de svårigheter, som måste övervinnas för utvecklingen

av dess vintersjöfart, kommit att intaga ett mycket efterblivet

läge i förhållande till grannländerna ej blott med avseende på tillgängligt,

för vintersjöfart användbart tonnage utan framförallt, vad anginge

medel att säkerställa och betrygga en sådan sjöfart. Örn man bortsåge

från det visserligen icke obetydliga utlägg av statsmedel, som utgått för

anskaffning, drift och underhåll av den Stockholms stad tillhöriga »Is
-

Utskottets

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande Nr 129.

brytaren II» ävensom eljest för öppenhållande av vintertrafik å Stockholm,

hade svenska staten dittills knappast nedlagt några kostnader på

utvecklingen av vintersjöfart på våra kuster. Användandet för statsverket

och utom Stockholms skärgård av nämnda havsisbrytare förutsatte,

såsom jämväl propositionen i ämnet utvisade, särskilda överenskommelser

och vore för övrigt förenat med så stora formella svårigheter och

därav följande tidsutdräkt, att det endast i utomordentliga fall kunde

ifrågasättas. De då senast gångna vintrarnas erfarenheter syntes ock

till fullo hava ådagalagt nödvändigheten av, att staten ägde större möjlighet

än vad då vore fallet att lämna sjöfarten erforderligt stöd och hjälp

i dess ansträngningar att uppehålla vintertrafiken på våra kuster. Med

hänsyn härtill och på grund av de skäl, som i propositionen anförts, ansåg

riksdagen frågan örn anskaffandet av en statsisbrytare icke längre

böra undanskjutas. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag beslöt sålunda

riksdagen anskaffandet av ett statens isbrytarfartyg för en beräknad

kostnad av sammanlagt 2,100,000 kronor.

Örn än staten sålunda, på sätt nu nämnts, genom anskaffandet av den

nuvarande statsisbrytaren samt åtgärder i övrigt lämnat sjöfarten stöd

och hjälp i dess ansträngningar att uppehålla vintertrafiken å våra kuster,

kunna dock enligt utskottets mening statens insatser på förevarande

område icke anses tillräckliga, utan synas ytterligare statliga åtgärder

på området i fråga vara av nöden. Såsom i statsrådsprotokollet framhållits,

kunna härför åberopas ej blott ekonomiska utan även humanitära

intressen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn, att, enligt

vad av de sakkunnigas redogörelse framgår, med undantag av Stockholms

stads större isbrytare och eventuellt den nya Göteborgsisbrytaren, inom

landet icke finnes någon kommun eller enskilt företag tillhörigt isbrytarfartyg

av den storleksordning, att det under svårartade isförhållanden

kan göra fullgod tjänst, och vad beträffar förhyrande från utlandet av

isbrytarmateriel, giver erfarenheten härutinnan vid handen de vanskligheter,

som härmed äro förbundna. Erinras må ock, att man från dansk

sida redan gått i författning örn byggande av ett nytt statligt isbrytarfartyg,

betydligt kraftigare än de båda isbrytare, danska staten hittills

förfogat över.

På grund av vad sålunda anförts och under erinran örn att samtliga

de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrkt de sakkunnigas förslag örn

anskaffande av ytterligare en statsisbrytare — varom upprepade framställningar

ock gjorts från sjöfartsintressets målsmän — har utskottet

för sin del funnit sig böra biträda förslaget härutinnan. Utskottet får

alltså tillstyrka, att åtgärder vidtagas för byggandet av ett dylikt fartyg.

Vad angår fartygets typ, storlek och maskinstyrka, har departementschefen

anslutit sig till de sakkunnigas förslag men därvid framhållit, att,

på sätt de sakkuninga hemställt och myndigheterna förordat, möjlighet

borde hållas öppen att däri göra de jämkningar, som kunde befinnas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129. 23

önskvärda och lämpliga. Mot förslaget härutinnan har utskottet icke

haft något att erinra. Utskottet biträder ock departementschefens mening

därom, att med det definitiva ståndpunktstagandet till frågan, huruvida

fartyget bör förses med diesel-elektriskt maskineri eller oljeeldat

ångmaskineri, bör tillsvidare anstå.

Då utskottet ej heller i övrigt funnit skäl till erinran mot vad i den

föreliggande propositionen föreslagits, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) besluta anskaffande för en beräknad kostnad av

3,400,000 kronor av ytterligare ett statens isbrytarfartyg

av i huvudsak de dimensioner och med den

maskinstyrka, som av departementschefen i statsrådsprotokollet

över handelsärenden den 14 mars

1930 förordats; samt

b) för detta ändamål för budgetåret 1930/1931 under

tionde huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag

av 1,500,000 kronor.

Stockholm den 28 april 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

Irån första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, O. Bergqvist, J. Nilsson

i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, K. V. Rydén, E. A. Lundell, C. G. V. Hammarskjöld,

P. A. Bergström, O. A. Ernfors, D. Hansén och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson

i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. Af. Olsson i Blädinge, B. F:son Holmgren, J. Olofsson

i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, J. E. Andersson i Ovanmyra och

C. ./. Högström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg. s. 4 i texten