Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående medgivande att med Danmark träffa överenskommelse beträffande isbrytningen i Öresund samt vissa angränsande farvatten jämte en i ämnet väckt motion.

1930-04-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående medgivande att med Danmark träffa överenskommelse beträffande isbrytningen i Öresund samt vissa angränsande farvatten jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

Nr 130.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående medgivande

att med Danmark träffa överenskommelse beträffande

isbrytningen i Öresund samt vissa angränsande farvatten

jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition,

nr 238, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att med Danmark må slutas överenskommelse örn samarbete

beträffande isbrytning i Öresund samt vissa angränsande farvatten i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag, som innefattas i en vid

nämnda statsrådsprotokoll fogad bilaga.

Förslaget är jämväl såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I det uppdrag, som lämnades isbrytarsakkunniga, tillsatta jämlikt

Kungl. Maj :ts den 22 mars 1929 givna bemyndigande, ingick — vid sidan

av deras huvuduppgift, nämligen att utreda frågan örn erforderlig förstärkning

av landets isbrytarmateriel — även att överväga förutsättningarna

för ett framtida ordnande av internationellt samarbete beträffande

isbrytningen i Öresund.

I anledning härav hemställde isbrytarsakkunniga i en den 20 september

1929 till chefen för handelsdepartementet avlåten skrivelse örn upptagande

av förhandlingar i angivet syfte mellan Sverige och Danmark.

I framställningen anförde de sakkunniga bland annat följande:

Såvitt de sakkunniga för det dåvarande kunde överblicka frågan, borde

densamma naturligast så ordnas, att verksamhetens praktiska bedrivande

skedde genom Sveriges och Danmarks gemensamma försorg med den

materiel av olika slag, som stöde till dessa länders förfogande, vare sig

den av dessa stater ägdes eller av dem förhyrdes. I anslutning härtill

borde sådana förfoganden träffas, att Sverige och Danmark av andra

av verksamhetens utförande intresserade bereddes ekonomiskt bidrag till

kostnaderna, beräknat efter normer, som i särskild överenskommelse

mellan de olika staterna fastställdes.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

25

Erfarenheterna av issvårigheternas gestaltning i de farvatten, varom

här är fråga, gåve vid handen, att man hade att räkna med att samarbete

vid isbrytarverksamheten i fall, då sådant överhuvud taget ifrågakomme,

i stor utsträckning komme att påkalla gemensam ledning för verksamheten.

Organisationen av denna gemensamma ledning liksom frågan

örn ledningens förläggning måste vid de åsyftade förhandlingarna

bliva föremål för noggranna överväganden. Beträffande en dylik gemensam

lednings förläggning kunde flera orter ifrågakomma, exempelvis

Köpenhamn, Malmö, eventuellt Halmstad. De sakkunniga hade funnit,

att då de faktiska förhållandena påkallade samarbete av den intima

art, att en gemensam central ledning vore ändamålsenlig eller nödvändig,

många skäl talade för att denna förlädes till Köpenhamn. Med nödvändigheten

eller lämpligheten av en sådan anordning borde man sålunda

från svensk sida räkna.

Sedan därefter beslut fattats örn upptagande av förhandlingar mellan

svenska och danska regeringarna för åvägabringande av samarbete beträffande

isbrytningen i Öresund och angränsande farvatten i Östersjön

och Kattegatt samt Kungl. Majit genom beslut den 16 november 1929

utsett ovannämnda isbrytarsakkunniga att vara Sveriges ombud, hava

under sistlidne november månad i Stockholm förhandlingar förts mellan

de svenska och danska regeringarnas utsedda delegerade.

Som resultat av förhandlingarna hava de svenska ombuden med skrivelse

den 25 november 1929 överlämnat det vid förhandlingarna förda

protokollet, innefattande förslag till överenskommelse mellan Sverige

och Danmark i det föreliggande ämnet. Tillika hava överlämnats vid förhandlingarna

utarbetade förslag till igenkänningstecken för isbrytare,

signaltabell för ishrytningsverksamheten samt vissa anvisningar för upprätthållande

av förbindelserna mellan fartyg och flygplan vid isflygspaningarna.

För egen del hava de svenska ombuden bland annat anfört

följande.

Den i förslaget åsyftade gemensamma isbrytningstjänsten förutsättes

skola träda i verksamhet först då isförhållandena nått en sådan svårighetsgrad,

att ett ändamålsenligt bedrivande av ishrytningsverksamheten

i de farvatten, varom här är fråga, påkallar ett samarbete med Danmark.

Förslaget örn att förlägga den gemensamma ledningen till Köpenhamn,

ehuru även andra orter kunde ifrågakomma, grundar sig i huvudsak

på följande skäl. Köpenhamn har sålunda ansetts sitta inne med de

största resurserna i tekniskt avseende m. m. Givetvis skulle exempelvis

i Malmö beträffande lokaler, telegraf och telefon m. m. kunna åstadkommas

viss motsvarighet till vad som i sådant avseende redan finnes eller

avses skola komma till stånd i Köpenhamn. Detta skulle emellertid

uppenbarligen föranleda särskilda kostnader, som i frågans läge icke

kunnat undgå att helt drabba Sverige. En förläggning till annan ort i

närheten av verksamhetsfältet än Köpenhamn skulle vidare medföra förflyttning

av båda representationerna i den gemensamma ledningen, under

det att ledningens förläggning i Köpenhamn besparar åtminstone

den ena representationen dylik förflyttning. Det är givetvis också till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

stor fördel för verksamhetens praktiska bedrivande, att åtminstone den

ena parten står i möjligast obehindrad kontakt med sin regering, då

detta kan ske utan någon nämnvärd försämring av den andra partens

möjligheter i detta hänseende, vartill kommer, att därigenom undgås att

bryta åtskilliga redan befintliga eller eljest tillämpade praktiska organisationsdetaljer

av värde för de båda parterna. Slutligen är det av

naturliga skäl även av stor betydelse för ledningen att hava samma förläggningsort

som åtminstone en av de flygbaser, vilka avses skola anordnas.

Som framgår av den föreslagna överenskommelsen avses att med det

tilltänkta samarbetet med Danmark i fråga örn isbrytning _i första band

tillgodose svenska och danska intressen i trafiken i nu ifrågavarande

farvatten. Självfallet bar den i förekommande fall åvägabragta isbrytnings

verksamheten i nämnda farvatten stor betydelse även för andra

länder och deras fartyg. Frågan örn det lämpligaste sättet att erhålla

dessa länders medverkan i den ena eller den andra formen vid verksamhetens

bedrivande bar varit föremål för förberedande överläggningar

mellan den svenska och den danska delegationen, men har frågans vidare

dryftande ansetts böra få bero på närmare överväganden inom de respektive

delegationerna.

Till följd av remiss har kommerskollegium den 30 november 1929 avgivit

utlåtande i ämnet, varvid kollegium tillstyrkt, att erforderliga åtgärder

vidtoges för att en överenskommelse på grundval av förslaget snarast

möjligt måtte komma till stånd.

Infordrade utlåtanden hava ytterligare i ärendet avgivits av marinförvaltningen,

flygstyrelsen, chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen, statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt, lotsstyrelsen och isbrytarnämnden. Ifrågavarande

myndigheter hava endast i vissa enstaka hänseenden haft

några erinringar att framställa mot förslaget. Beträffande det närmare

innehållet av dessa utlåtanden torde få hänvisas till sid. 3 och 4 i statsrådsprotokollet.

Erinras må till sist, hurusom isbrytarsakkunniga i sitt den 5 februari

1930 avgivna betänkande med förslag örn åtgärder till förstärkning av

landets isbrytarberedskap även berört frågan örn behövligheten av ett internationellt

samarbete, varvid de sakkunniga anfört bland annat

följande:

Det vid den senaste isspärren etablerade samarbetet från svensk sida

med Danmark har med avseende å bekämpandet av issvårigheterna visat

sig medföra så avsevärda fördelar icke blott direkt för vart och ett av

ifrågavarande båda länder utan även för den genomgående internationella

trafiken i dess helhet, att de sakkunniga för sin del funnit sig böra

icke blott förorda planerande av motsvarande samarbete för framtida

likartade tillfällen utan även föreslå åtgärder för att lägga detta samarbete

på en bredare basis, omfattande samtliga de länder vid Östersjön,

som äro intresserade av den möjligast obehindrade fortgången under

alla förhållanden av sjöfarten inom det område, som närmast ägnar sig

för ett sålunda iscensatt gemensamt arbete för issvårigheternas övervin
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

27

ilande. Detta samarbete bör ej endast avse det direkta bekämpandet av

issvårigheterna utan jämväl reglering av det ekonomiska underlaget för

verksamheten härför.

Isbrytarsakkunniga hava redan enligt dem lämnade uppdrag verkställt

undersökningar beträffande förutsättningarna för ordnande för framtiden

av nu antytt internationellt samarbete, och har nyligen

— — — lämnats redogörelse för resultatet av dessa undersökningar.

De sakkuniga hava anledning antaga, att ett fortgående

på den inslagna vägen och ett fullföljande av undersökningarna enligt

riktlinjer, som hittills vunna resultat direkt utvisa, skola leda till vinnande

av det syfte, som med det internationella samarbetet avses, nämligen

å ena sidan största möjliga effektivitet av det flera staters intressen

berörande isbrytningsarbetet och å andra sidan en rättvis fördelning

å dessa intressen av de med ifrågavarande arbete förbundna kostnaderna.

Med hänsyn till omfattningen av de ishrytarresurser, som enligt vad

erfarenheten givit vid handen äro erforderliga för vinnande av verkligt

effektiva resultat vid assisteringsarbetet under sådana issvårigheter i här

ifrågavarande farvatten, som det internationella samarbetet skulle avse,

hava isbrytarsakkunniga funnit det blivande slutresultatet av fortsatta

undersökningar rörande åvägabringande av dylikt samarbete på möjligast

bred basis icke kunna inverka på frågan örn förstärkningen av den

till svenska statens förfogande stående isbrytarmaterielen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Föreliggande förslag till överenskommelse örn isbrytningen i Öresund

jämte vissa angränsande farvatten, vilket förslag torde få såsom bilaga A

fogas vid dagens protokoll, har närmast tillkommit med hänsyn

till erfarenheterna från vintern 1929, som med all skärpa gåvo vid

handen vikten av att en tillfredsställande isbrytarberedskap finnes därstädes

för tryggandet ej endast av trafiken på därvarande hamnar utan

än mera och främst av den genomgående sjötrafiken på Östersjön. Det

må i detta avseende nu endast erinras, hurusom isspärren vid infartslederna

till Östersjön var av sådan styrka att Östersjöhamnarna hotades

av total avspärrning; trots insättning av förstärkta isbrytarkrafter kunde

fartygen endast med de största svårigheter bryta sig igenom de sammanpackade

isarna. Redan då inleddes ett provisoriskt samarbete mellan

Sverige och Danmark med en gemensam ishrytarledning i Köpenhamn,

vilket samarbete visade sig vara mycket gagneligt. Härvid ådagalades

dock också behövligheten av mera allmängiltiga och fasta normer för

verksamheten, allt i syfte att åstadkomma en planmässig användning av

tillgänglig isbrytarmateriel och en lämplig gemensam organisation för

issignal- och övrigt underrättelseväsen m. m.

Förslaget har vid förhandlingar i Stockholm gemensamt utarbetats av

svenska och danska delegerade, i vilket avseende isbrytarsakkunniga varit

utsedda som svenska ombud; detsamma har tillstyrkts till godkännande

av kommerskollegium, isbrytarnämnden m. fl. myndigheter. Förslaget

är byggt på principen att vid isbrytningstjänstens utförande svenska och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

danska intressen skola tillgodoses i såvitt möjligt lika mån. Skyldigheten

att tillhandahålla erforderlig materiel har likaledes hestämts med utgångspunkt

från jämställdhet med vissa regler örn ersättningsskyldighet

i fall av avvikelser härifrån.

Den gemensamma isbrytningstjänsten förutsättes, såsom delegerade

framhållit, träda i verksamhet först då sådant påkallas med hänsyn till

isarnas svårighetsgrad.

Det lärer från svensk sida böra hälsas med tillfredsställelse örn ett avtal

av ifrågavarande slag mellan Sverige och Danmark kan träffas. De

båda ländernas belägenhet på var sin sida örn Öresund utgör ett särskilt

starkt motiv för en dylik överenskommelses slutande just dem emellan.

Efter anskaffning av ännu en svensk statsishrytare skulle Sverige stå än

bättre rustat att då situationen så krävde fullgöra sin anpart i isbrytningsarbetet.

Från dansk sida har man redan gått i författning örn byggande

av ett nytt statligt isbrytarfartyg, betydligt kraftigare än de båda

isbrytare, danska staten hittills förfogat över.

Ifrågavarande överenskommelse torde böra betraktas som ett första steg

till ett internationellt samarbete för tryggandet av vintersjöfartens behöriga

upprätthållande i Sundet och angränsande farvatten, ett samarbete,

vars fullföljande och utvidgande framstår som desto mera önskvärt

med hänsyn till härvarande stora genomgångstrafik på ett flertal

staters Östersjöhamnar; i första hand föres tanken härvid till Finland,

som redan i föregående års iskampanj vid Sundet lämnade en värdefull

hjälp genom insättning av en av sina kraftigaste och modernaste isbrytare.

I detta avseende lärer man emellertid hava att avvakta vidare undersökningar

örn möjligheterna till organiserande av ett dylikt utsträckt

internationellt samarbete.

För egen del anser jag förslaget vara för Sveriges del i stort sett godtagbart.

Med hänsyn till de ekonomiska förpliktelser i fråga örn tillhandahållande

av viss materiel m. m. överenskommelsen innebär, torde

frågan böra underställas riksdagen. I den mån kostnader, som icke kunna

täckas av det på riksstaten upptagna anslaget till statsisbrytarens drift

och underhåll, må uppkomma såsom en följd av förevarande överenskommelse

— något som ju helt blir beroende av väderleksförhållandena

— lär för dessas täckande få tills vidare anlitas samma utväg som under

1929 års iskampanj.

I de avgivna yttrandena hava påyrkats några smärre tillägg till eller

ändringar i den föreslagna överenskommelsen. Sålunda har järnvägsstyrelsen

framhållit — förutom önskvärdheten av visst hänsynstagande till ångfärjetrafiken

över Öresund -— även lämpligheten av ett tillägg till art.

VIII rörande utverkande av medgivande hos härgningsholagen av reduktion

i eventuellt uppkommande anspråk på bärgarlön vid assistans åt isbrytare.

Telegrafstyrelsen och lotsstyrelsen hava vidare ifrågasatt en annan

formulering av bestämmelsen i art. III rörande ömsesidig skyldighet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

29

för regeringarna att »inordna under isbrytningsledningen organ, som erfordras

för upprätthållande av en effektiv isunderrättelsetjänst». De

mindre jämkningar i överenskommelsen, vartill de sålunda gjorda erinringarna

kunna giva anledning, torde böra bliva föremål för fortsatta

rådplägningar mellan vederbörande svenska och danska myndigheter.»

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet

till behandling förehaft en inom andra kammaren av herr R. Lundquist

i Rotebro väckt motion, nr 523, vari hemställts, att riksdagen ville bifalla

Kungl. Maj:ts proposition med den ändringen, att den gemensamma ledningen

för den svensk-danska isbrytningstjänsten skulle hava sitt säte i

Malmö.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit det föreliggande

förslaget örn överenskommelse med Danmark i fråga örn samarbete beträffande

isbrytning i Öresund och vissa angränsande farvatten vara av

beskaffenhet att i stort sett kunna för Sveriges del godtagas. Utskottet

förutsätter emellertid, att Art. I i förslaget så förtydligas, att vid inträdande

issvårigheter isbrytningstjänsten fullgöres på sådant sätt, att, så

långt naturförhållandena det medgiva, båda ländernas intressen beträffande

sjöfartens upprätthållande i lika mån tillgodoses. Vad beträffar

det motionsvis väckta yrkandet örn förläggning till Malmö av den gemensamma

ledningen för den svensk-danska isbrytartjänsten, vill utskottet,

under erinran örn att i Malmö icke finnes någon statsmyndighet,

som lämpligen kan övertaga denna ledning, framhålla, att övervägande

skäl synas tala för att densamma förlägges till Köpenhamn. Utskottet

kan sålunda icke biträda motionärens yrkande.

Under hänvisning till det anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å herr Lundquists i Rotebro ovanberörda

motion (II: 523), må medgiva, att med Danmark

må slutas överenskommelse örn samarbete beträffande

isbrytning i Öresund samt vissa angränsande farvatten

i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag,

som innefattas i en vid statsrådsprotokollet över

handelsärenden den 14 mars 1930 fogad bilaga.

Stockholm den 28 april 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: se under utlåtandet nr 129.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

Bilaga.

Protokoll vid förhandlingar mellan ombud för kungl, svenska regeringen

och ombud för kungl, danska regeringen för åvägabringande av

samarbete mellan Sverige och Danmark beträffande isbrytning i Öresund

samt vissa angränsande farvatten.

Stockholm i november 1929.

Kungl, svenska regeringen och kungl, danska regeringen:

hava i insikt örn, att Sverige och Danmark redan på grund av sitt geografiska

läge naturligen bliva hänvisade till att i förening taga ledningen

av uppgiften att vid issvårigbeter av betydelse för infartsvägarna till Östersjön

med till buds stående medel sörja för upprätthållande av sjöfarten

i Öresund samt vissa angränsande farvatten, beslutat upptaga förhandlingar

för att söka närmare reglera ett samarbete i detta syfte, och

hava för detta ändamål till sina ombud utsett:

Kungl, svenska regeringen:

vice häradshövdingen E. F. Wehtje, kommerserådet C. E. Landberg, direktören

J. W. R. Lilliestråle, sjökaptenen O. A. Nordborg, direktören O.

E. Nylander och kommendören N. E. F. Selander;

Kungl, danska regeringen:

chefen för Sjöfartskontoret i Ministeriet för Sjöfart og Fiskeri, kontorschefen

Emil Krogh, navigationsdirektören, kommendören V. Lorck,

och förste fartygsinspektören vid Statens Skibstilsyn, befälhavaren å

Stats-Isbrytaren »Isbjörn», kaptenen F. Grue;

vilka ombud efter förhandlingar den 20—25 november 1929 beslutat

förelägga sina respektive regeringar följande förslag till överenskommelse.

Art. I.

Med beaktande av de intressen, som för Sverige och Danmark sammanhänga

med att sjöfarten även vintertid på bästa möjliga sätt upprätthålles

på infartsvägarna till Östersjön, förklara den svenska och den danska

regeringen sin avsikt vara att vid inträdande issvårigheter gemensamt

upprätta isbrytningstjänst på de naturliga sjövägarna till och från

Östersjön samt i vissa angränsande farvatten.

Det geografiska området för denna isbrytningstjänst skall i allmänhet

anses begränsat i norr av den linje, där issvårigbeter i Kattegatt eller Skagerack

i förekommande fall begynna, och i Östersjön av longitud Ost 16°.

Områdets södra gräns i Östersjön bestämmes genom det avtal, som må

komma att träffas mellan de nämnda regeringarna och det Tyska rikets

regering.

Det förutsättes, att området för isbrytningstjänsten skall kunna för

visst fall utvidgas antingen genom särskild överenskommelse mellan den

svenska och den danska regeringen eller på det sätt som, då föreliggande

omständigheter därtill föranleda, bestämmes genom beslut av den gemensamma

svensk-danska isbrytningsledningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

31

Art. II.

Isbrytningstjänstens uppgift skall vara att bispringa, oavsett nationaliteten,

fartyg, vars last enligt skeppshandlingarna helt eller i någon

mera betydande omfattning är destinerad till eller hämtats från svensk

eller dansk hamn, och i övrigt fartyg av svensk eller dansk nationalitet.

Barlastat fartyg på ingående till eller kommande från svensk eller dansk

hamn kan, oavsett nationaliteten, påräkna bistånd av isbrytningstjänsten,

såvitt isförhållandena medgiva.

Fartyg, destinerat till svensk eller dansk hamn eller på utgående från

sådan hamn, förutsättes bliva hjälpt fram till eller ut från hamnen genom

medverkan av till buds stående kommunal eller enskild isbrytare.

Den ovan angivna uppgiften för isbrytningstjänsten skall i varje fall

anses omfatta vad humanitära eller liknande hänsyn kunna påkalla.

Det förutsättes, att vid isbrytningstjänstens utförande svenska och

danska intressen tillgodoses i såvitt möjligt lika män.

Isbrytningstjänstens uppgift kan utsträckas till bispringande av även

annat fartyg än här förut nämnts under dess genomsegling av det i Art.

I nämnda området på sådana villkor, som av de båda regeringarna må

komma att fastställas, eventuellt efter förhandling med regeringen i land,

som kan hava intresse av att fartyget erhåller bistånd.

Art. lil.

Vid fullföljandet av de i Art. II berörda uppgifterna skall isbrytningsledningen

anvisa till buds stående isbrytarmateriel dess verksamhetsfält

och i den utsträckning, vartill omständigheterna vid varje särskilt

tillfälle föranleda, bereda fartygstrafiken den bästa möjliga vägledning

för navigeringen genom det i Art. I angivna området, ävensom

i samband härmed underrätta fartygen, när isförhållandena antaga

sådan karaktär, att fartyg, som äro mindre väl utrustade för fart i svårare

is, redan i den allmänna trafikens intresse skola kvarstanna i hamn

eller på annan skyddad plats.

Vardera av de båda regeringarna skall i anledning härav på lämpligt

sätt inordna under isbrytningsledningen organ, som erfordras för upprätthållandet

av en effektiv isunderrättelsetjänst, samt tillika ställa till

ledningens förfogande erforderliga organ för genomförandet av nödvändig

isflygspaning. Intill dess annorlunda bestämts, utföres i förekommande

fall isflygspaningen genom svensk försorg i norra Kattegatt och

Skagerack räknat från en linje Morup Tånge till Gjerrilds fyr och i Östersjön

ost örn en linje Trälleberg till Arkona fyr samt genom dansk försorg

i det mellanliggande distriktet. Då isförhållandena göra det önskvärt och

möjligt, att isflygspaningen inom det danska distriktet förstärkes, är

man från svensk sida beredd föranstalta örn att viss del av de svenska

flygförbanden förlägges till Halmstad eller annan lämplig plats inom

nämnda distrikt.

Art. IV.

Isbrytningstjänsten skall vidare föranstalta örn oundgängligen erforderlig

proviantering medelst flygplan av fartyg inom de distrikt, som

närmare bestämts i Art. III.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

Beträffande motsvarande proviantering samt kolning och dylikt av

fartyg från isbrytare skola de båda regeringarna eller, då omständigheterna

så påfordra, isbrytningsledningen utfärda sinsemellan överensstämmande

instruktioner, gällande de under den gemensamma isbrytningstjänsten

lydande isbrytarna.

Isbrytningsledningen skall, när anledning därtill föreligger, låta sig angeläget

vara att söka verka för tillämpning i största möjliga utsträckning

av ensartade grunder beträffande kommunala isbrytares ersättning för

lämnat bistånd åt fartyg utanför sådana isbrytares naturliga verksamhetsområde.

Art. V.

De båda regeringarna förklara sig skola för fullgörande av i Art.

II—IV berörda uppgifter eftersträva att vid varje tidpunkt ställa till

förfogande för isbrytningstjänsten erforderlig isbrytar- och flygmateriel

m. m., och bör detta ske i någorlunda lika omfattning och på sådant sätt,

att ekonomisk uppgörelse mellan regeringarna i anledning av isbrytningstjänsten

i regel skall kunna undgås.

Vid isbrytningstjänstens upphörande skall ledningen för varje gång

undersöka, huruvida, i trots av de i första stycket angivna grunderna för

de båda ländernas deltagande i den gemensamma isbrytningstjänsten, det

må anses föreligga anledning till ekonomisk uppgörelse mellan regeringarna,

samt i sådant fall avgiva förslag till sådan uppgörelse.

Art. VI.

Minskad effektivitet genom haveri eller dylikt å den för isbrytningstjänsten

använda materielen skall icke föranleda någon principiell rubbning

i grunderna för det gemensamma fullföljandet av i Art. II—IV berörda

uppgifter. Detsamma gäller därest olyckshändelse eller sjukdom

drabbar i isbrytningstjänsten anställd personal.

Art. VII.

De båda regeringarna skola fastställa ensartade kännetecken för isbrytare,

ingående i den gemensamma isbrytningstjänsten, såväl som ensartade

signaler för förbindelse mellan isbrytarna och andra fartyg samt anvisningar

för upprätthållande av förbindelse mellan flygplan och fartyg.

Art. VIII.

De båda regeringarna skola i syfte att därmed främja isbrytningstjänsten,

vardera för sitt vidkommande, föranstalta örn:

l:o) att förenkla klareringsförhållandena för de under ledningen lydande

isbrytarna samt att befria isbrytarna från allmänna hamnavgifter

och övriga sjöfartsavgifter;

2:o) att så långt möjligt underlätta för isbrytarna att erhålla nödvändiga

förråd av bunkerkol och olja, samt att, därest dylika förnödenheter

levereras från staten tillhörigt lager, förnödenheterna levereras till

självkostnadspris;

3:o) att, i händelse av haveri å ishrytarmateriel m. m., förskaffa ledningen

bästa möjliga stöd genom företrädesrätt för isbrytarna till reparation

på statliga varv eller på annat effektivt sätt;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

4:o) att främja underrättelseväsendet för ledningen genom att bereda

företrädesrätt vid befordran av telegram till och från densamma;

5:o) att underlätta isbrytarnas navigering och fullgörandet av ledningens

uppgifter beträffande vintertrafikens vägledning genom särskilda

åtgärder i detta syfte, häri inbegripet träffande av lampliga anordningar

för isbrytarnas erhållande av lots.

Art. IX.

De båda regeringarna äro ense därom, att bärgarlön må kunna utkrävas

vid de tillfällen, då hjälp av isbrytare, lydande under ledningen, lamnas

ett fartyg under sådana omständigheter, att hjälpen uppenbarligen

har karaktär av bärgning. I förekommande fall skall beslut härutinnan

meddelas av vederbörande regering sedan den gemensamma lsbrytnmgsledningen

avgivit yttrande och förslag i frågan. _

Bärgning må emellertid företagas med av ledningen disponerade isbrytare

allenast då förhandenvarande förhållanden praktiskt taget omöjliggöra

bärgning med annan hjälp.

Art. X.

Den gemensamma ledningen för den svensk-danska isbrytningstjänsten

har sitt säte i Köpenhamn. Den danska regeringen tillhandahåller lokaler

för densamma i anslutning till sjöfartsministeriet samt erforderlig

underordnad biträdespersonal. Envar av regeringarna insätter i ledningen

kvalificerad personal i erforderlig omfattning.

Den danska regeringen upprättar i ledningens lokaler en särskild telegrafstation

och radiotelefonstation för upprätthållande av trådlös förbin-,

delse med isbrytarna m. fl. och för utsändning medelst radio av anvisningar

och dylikt för fartygstrafiken.

Art. XI.

Den gemensamma ledningen för isbrytningstjänsten träder i verksamhet

på den tidpunkt, som vid uppkommande issvårigheter närmare bestämmes

genom överenskommelse direkt mellan vederbörande myndigheter

i de båda länderna.

Den gemensamma ledningen vidtager erforderliga åtgärder exter nara

inbördes samråd, dock att ledaren för vartdera landets representation

i sista hand bär ansvaret för de åtgärder, som vidtagas beträffande den

materiel, som av vederbörande regering ställts till förfogande. Det är

härvid förutsatt, att envar av regeringarna förbehåller sig att fullgöra

sådana särskilda förpliktelser och uppgifter beträffande isbrytarnas användning,

som må påvila eller komma att påvila vederbörande regering

med hänsyn till lagstiftning eller varom regeringen eljest fattar särskilt

beslut.

Art. XII.

Den gemensamma ledningen må träda i förbindelse med främmande

offentliga institutioner beträffande utväxling av upplysningar till främjande

av isunderrättelsetjänsten eller isbrytningstjänsten i dess helhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 55 haft. (Nr 129—131.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

Art. XIII.

Alla erforderliga närmare överenskommelser berörande den svenskdanska

isbrytningst jönsten träffas direkt mellan vederbörande myndigheter

i de båda länderna. Så länge den bestämmelse gäller, enligt vilken

den gemensamma ledningens säte är Köpenhamn, ombestyr det danska

Sjöfartsministeriet ledningens åtgärder av löpande karaktär, då ledningen

icke är i verksamhet, och förvarar ledningens gemensamma arkiv.

Art. XIV.

Bestämmelserna i denna överenskommelse skola icke i något avseende

inskränka på skyldigheten för svenskt eller danskt fartyg (isbrytarfartyg)

att bispringa nödställt fartyg i enlighet med härutinnan gällande lagstiftning

eller konvention, som den ena eller båda regeringarna må hava

ratificerat eller komma att ratificera.

Art. XV.

Denna överenskommelse kan genom noteväxling mellan de båda regeringarna

när som helst bringas att upphöra, dock att pågående isbrytningsverksamhet

och därtill hörande avvecklingsarbete icke därigenom

må avbrytas.

Utfärdat i Stockholm i två exemplar den 25 november 1929.

E. Wehtje. Emil Krogh.

C. E. Landberg. y. Lorch.

E. Selander.

Fred. Grue.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående medgivande att med Danmark träffa överenskommelse beträffande isbrytningen i Öresund s a1 i texten