Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1930-05-02 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:135, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

1

Nr 135.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/1931 har Kungl.

Majit under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet

(punkt 59 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden

för sagda dag), föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag av

1.400.000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930

dagtecknad proposition, nr 203, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande

behandling, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen att

I. dels till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

1.200.000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må av Kungl. Maj :t beviljas

till stiftelsen Solhem för uppförande av en anstalt för vård av barn med

kirurgisk tuberkulos ett byggnadsbidrag av 2,000 kronor för var och en av

högst 60 vårdplatser, isoleringsplatser ej medräknade, dock högst till belopp

motsvarande hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna

verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift för anskaffande av byggnadstomt;

samt

till föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ej mindre till utförande av

vissa, i statsrådsprotokollet angivna arbeten vid kustsanatoriet Apelviken ett

byggnadsbidrag av högst 150,000 kronor, än även för den tid av budgetaret

1930/1931, varunder till statligt driftkostnadsbidrag berättigade vårdplatser

inom paviljong II vid sanatoriet på grund av utförandet av nyssnämnda arbeten

icke kunnat vara belagda, ett evakueringsbidrag till belopp av 2 kronor

75 öre för varje dylik obelagd vårdplats och dag;

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 58 käft. (Nr 135.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

Gällande bestämmelser

och beslut.

dels ock. föreskriva, att här omförmälda statsbidrag skola utgå, byggnadsbidragen

i huvudsaklig överensstämmelse med de rörande anslag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter stadgade grunderna och evakueringsbidraget

i tillämpliga delar i huvudsaklig enlighet med de beträffande

anslag till bidrag till driftkostnaderna för dylika anstalter gällande grunderna

samt såväl byggnadsbidragen som evakueringsbidraget på de närmare villkor

i övrigt, som må av Kungl. Majit bestämmas;

II. med ändring av vad 1927 års riksdag därutinnan bestämt

dels medgiva, att Kungl. Majit må — utan hinder av gällande bestämmelser

beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

samt beträffande statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter

— bevilja ej mindre statsbidrag till uppförande å angiven plats i Östersund

av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium)

med ett belopp av 5,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser

ej inräknade, dock med de inskränkningar, att statsbidraget ej må överskrida

hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga

byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift för anskaffande av byggnadstomt,

att från det på sätt nu angivits bestämda beloppet skall enligt av 1927

års riksdag godkända grunder göras avdrag för viss del av det bidrag av statsmedel,

som tidigare beviljats för anordnande av en tuberkulossjukstuga å samma

plats, samt att före den 1 juli 1931 må av det totala statsbidraget utgå sammanlagt

högst 625,600 kronor, än även för en tid av tre år efter det ifrågavarande

anstalt blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynad och godkänd,

statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalten med ett belopp för dag och patient,

som med avseende å högst 162 vårdplatser med en krona överstiger det

till tuberkulossjukbus i allmänhet utgående statsbidraget och i övrigt motsvarar

nämnda bidrag, dock med den inskränkning, att sammanlagda statsbidraget

icke för någon tid må överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen granskade

räkenskaper funna verkliga driftkostnader;

dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i övrigt i tillämpliga

delar skola gälla av departementschefen omförmälda bestämmelser beträffande

statsbidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,

respektive statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom

de särskilda föreskrifter, som må av Kungl. Majit meddelas;

dels ock medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från av riksdagen

anvisade anslag till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,

respektive till bidrag till driftkostnaderna för dylika anstalter.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1909 har riksdagen anvisat medel till bidrag för uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukhus

och tuberkulossjukstugor samt tuberkulosavdelningar å andra sjukvårdsanstalter.

Totalsumman av de sedan nämnda tid beviljade medlen uppgår till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1S5.

3

8,223,000 kronor, därav 1,175,000 kronor anvisats i form av reservationsanslag

för budgetåret 1929/1930.

För åtnjutande av ifrågavarande statsbidrag har riksdagen fastställt allmänna

bestämmelser, varjämte riksdagen från och med år 1912 lämnat visst

medgivande örn kostnadsfri upplåtelse av kronomark för anläggning av tuberkulossjukvårdsanstalter.

De allmänna bestämmelserna äro innefattade uti kungörelse den 27 juni

1914 (nr 292) med däri genom kungörelser den 13 juni 1919 (nr 305) och

den 7 juli 1921 (nr 385) gjorda ändringar. Statsbidraget utgår enligt dessa

allmänna bestämmelser med högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden,

dock högst med 2,000 kronor per vårdplats, samt får uppbäras först sedan sjukhuset

blivit färdigt och efter avsyning godkänts av medicinalstyrelsen.

I vissa fall har emellertid riksdagen medgivit avvikelse från de sålunda

fastställda reglerna. Sålunda har 1927 års riksdag (skrivelse nr 250) i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 217 förklarat, bland annat, att ett

av 1925 års riksdag anvisat bidrag av 1,000,000 kronor till uppförande av en

för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt, centralsanatorium,

skulle utgå på sätt och under villkor, Kungl. Maj :t föreslagit. I berörda proposition

förordades bland annat, att nyssnämnda bidrag å 1,000,000 kronor

skulle, oavsett byggnadskostnadernas belopp, få oavkortat uppbäras för ett

sjukhus örn minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, samt att bidraget

skulle kunna utbetalas dels i tre terminer med 300,000 kronor för varje

gång sedan minst motsvarande andel — varje gång tre tiondelar — av hela

byggnadsarbetet utförts och det vid besiktning konstaterats, att utförandet

skett i enlighet med godkända ritningar, dels ock med ett slutbelopp av återstående

100,000 kronor, sedan byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och

av medicinalstyrelsen godkänts. Eventuellt skulle sistnämnda belopp vid utbetalningen

reduceras till följd av skyldighet för landstinget att i samband

med nedläggande helt eller delvis av den nuvarande tuberkulossjukvårdsanstalten

vid Sandträsk enligt närmare angivna grunder återbära viss del av det för

uppförande av denna anstalt tidigare uppburna statsbidraget.

Vidare har 1927 års riksdag (skrivelse nr 252) i anledning av ett utav

Kungl. Majit i proposition nr 218 framlagt förslag medgivit, att statsbidrag

finge, utan hinder av gällande författningsbestämmelser i ämnet, under iakttagande

av vissa närmare angivna villkor och föreskrifter beviljas till uppförande

av nyssberörda centralsanatorium, Solliden, i Jämtlands län med ett

belopp av 4,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser

ej inräknade. Detta bidrag må utgå först sedan anstalten blivit avsynad och

godkänd. Bidraget skulle enligt nyssnämnda grunder uppgå till högst 648,000

kronor, men i samband med dess utbetalande skulle återbäring ske av

det statsbidrag, som tidigare erhållits för uppförande av en tuberkulossjukstuga

vid Solliden, vilken i samband med centralsanatoriets tillkomst skulle

nedläggas. Sistnämnda statsbidrag, utgörande 40,000 kronor, skulle emellertid

vid återbäringen av skäl och enligt grunder, för vilka i propositionen

närmare redogjorts, minskas med ett belopp, motsvarande 800 kronor för varje

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

Statsbidrag

till

kustsanatO’

rier.

Allmänna

grunder fö)

fortsatta

statsbidrag.

ar fran det sjukstugan efter avsyning varit i bruk. Enligt nu berörda grunder

har det totala statsbidraget till centralsanatoriets uppförande beräknats

komma att utgöra 648,000 — (40,000 — 17,600) 625,600 kronor.

Slutligen har 1928 års riksdag (skrivelse nr 254), med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag i proposition nr 66, medgivit statsbidrag till belopp, växlande

mellan 2,500 kronor och 4,000 kronor för vårdplats, för anordnande av visst

antal vårdplatser å olika tuberkulossjukvårdsanstalter inom Västerbottens län.

Dessa bidragsbelopp må ej heller utgå, förrän vederbörande anstalt blivit färdig

och efter avsyning godkänd.

Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen först

. behandlat frågan örn beredande av medel till byggnadsarbeten vid kustsanatorierna.

Departementschefen har härvid bland annat erinrat, att senast förra året frågan

örn enhetliga grunder för byggnadsbidrag till dylika anstalter var föremål

för statsmakternas närmare övervägande samt att i samband därmed även berördes

spörsmålet örn möjligheterna för dylika anstalter att i framtiden fylla

sin uppgift och örn statens ställning till desamma.

Sedan frågan örn enhetliga regler vid beviljande av statsbidrag för uppförande

eller inrättande av kustsanatorier uppkommit vid 1928 års riksdag och medicinalstyrelsen

avgivit yttrande i ämnet, anförde departementschefen i 1929 års

statsverksproposition, att han delade medicinalstyrelsen uppfattning, att några

städse bindande regler icke lämpligen torde kunna, på sätt ägt rum beträffande

tuberkulossjukvårdsanstalter i allmänhet, fastställas i fråga örn byggnadsbidrag

till kustsanatorierna, däri inbegripna de anstalter, vilka icke bure denna benämning

men genom verksamhetens art finge anses närmast tillhöra förevarande kategori.

Frågor örn bidrag för byggnads- och liknande arbeten vid dessa anstalter

syntes honom i stället fortfarande liksom dittills böra prövas från fall till fall.

Vid bedömande av de ytterligare krav på statsbidrag, som kunde framkomma

från kustsanatoriernas sida, syntes det emellertid vara lämpligt att söka åtminstone

i huvudsak tillämpa de för bidrag till andra tuberkulossjukvårdsanstalter

gällande allmänna reglerna, i vad de avsåge maximering av bidragsbeloppen

till viss summa per vårdplats och viss relation till anläggningskostnaderna. I

sistnämnda avseende syntes man dock få taga hänsyn till å ena sidan summan

av tidigare erhållna statsbidrag och å andra sidan de totala anläggningskostnaderna.

En sådan utgångspunkt för bedömande av statsbidragsfrågoma syntes

ansluta sig till den uppfattning, som 1928 års riksdag uttalat i ämnet. I betraktande

av att kustsanatoriema, i olikhet mot vad som i regel vore fallet

med andra tuberkulossjukvårdsanstalter, ägdes och dreves av enskilda föreningar

med svaga ekonomiska resurser, syntes det emellertid icke vara välbetänkt

att i författningsväg fixera en bestämd maximigräns för statens bidrag till utvecklingen

av denna betydelsefulla kategori av anstalter för tuberkulosens bekämpande.

I anslutning till vad medicinalstyrelsen i sådant hänseende ifrågasatt förklarade

departementschefen sig vidare hava för avsikt att —• örn riksdagen godkän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

5

de hans ståndpunkt till frågan om enhetliga bestämmelser för bidrag till kustsanatorierna

— vidtaga åtgärd för att från anstalterna införskaffades planer för de

arbeten, som kunde finnas oundgängligen behövliga för anstalternas modernisering

och förbättrande. Det syntes honom önskvärt, att vid granskningen av de

förslag, vilka kunde framkomma i dylikt syfte, tillsåges, att enhetliga grunder

för anstalternas standard iakttoges, så långt detta med hänsyn till olika lokala

förhållanden m. m. kunde anses lämpligt och möjligt. Även örn, såsom medicinalstyrelsen

framhållit, någon mera betydande ökning av platsantalet icke numera

framstode såsom behövlig, syntes man dock ■— med hänsyn till det betydliga

antalet exspektanter vid anstalter av förevarande slag — icke böra avskära

möjligheten att med statsmedel bidraga till någon mindre platsökning, där sådan

befunnes lämpligen kunna utan mera avsevärd kostnadsökning ske i samband

med behövliga arbeten i övrigt.

Med vad departementschefen sålunda anfört rörande enhetliga planer för eventuella

ytterligare arbeten vid kustsanatorierna skulle, yttrade han vidare, givetvis

bäst överensstämma, att statsmakterna i avvaktan på utarbetande och granskning

av dylika planer för det dåvarande avstode från beslut om statsbidrag till

arbeten av sist antytt slag vid anstalterna. En sådan hållning skulle ock kunna

anses påkallad av ekonomiska skäl. Av en utav medicinalstyrelsen framlagd

beräkning framginge, att för budgetåret 1929/1930 synnerligen avsevärda

krav -— utöver reservationer ett belopp av omkring 1,180,000 kronor — ställdes

på bidrag för anläggning av andra tuberkulossjukvårdsanstalter än kustsanatorier.

Departementschefen hade också för avsikt att beträffande anstalterna i

Barkåkra och vid Apelviken endast tillstyrka bidrag till vissa mindre omfattande

arbeten av trängande beskaffenhet samt av den art, att de icke kunde anses

föregripa en blivande prövning av enhetliga planer för anstalternas iståndsättande.

I fråga örn kustsjukhuset å Styrsö förelåg, framhöll departementschefen,

ett förslag avseende genomgripande ombyggnad av anstaltens väsentliga

delar utan ökning av platsantalet men åsyftande en modernisering, utan vilken

anstalten ansåges icke kunna tillfredsställande fylla sin uppgift. Då detta förslag,

för vars snara genomförande 1928 års riksdag uttalat sig, syntes vara att

anse såsom en genomtänkt plan för anstaltens iståndsättande, vilken plan endast

beträffande vissa detaljer möjligen kunde behöva fullständigas eller jämkas vid

jämförelse med blivande planer för de andra båda anstalterna, ansåg departementschefen

emellertid hinder icke böra föreligga för att redan då upptaga frågan

rörande statsbidrag till berörda ombyggnadsarbeten vid Styrsö.

I sin skrivelse nr 5 A yttrade 1929 års riksdag att riksdagen, som tagit

del av medicinalstyrelsens utredning i ärendet och beaktat de svårigheter,

som av skilda anledningar mötte för fastställande av enhetliga grunder för

fortsatt bidrag till kustsanatorierna, funnit sig kunna ansluta sig till det

av departementschefen gjorda uttalandet i frågan, I sammanhang mod

prövning av de framlagda förslagen örn särskilda byggnadsbidrag till de tre

kustsanatorierna förklarade sig riksdagen vidare förutsätta, att planer för

kustsanatoriemas iståndsättande komme att föreläggas redan 1930 års riksdag.

Genom brev den 10 maj 1929 förklarade Kungl. Maj:t — i samband med att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Kungl. Maj:! under vissa villkor ställde av riksdagen beviljade bidrag till utförande

av vissa arbeten vid anstalterna vid Apelviken, i Barkåkra och å Styrsö

till förfogande för de föreningar, som äga anstalterna — att, därest vederbörande

förening skulle anse arbeten utöver dem, för vilka genom brevet

statsbidrag beviljats, erforderliga för att försätta anstalten i ur sjukvårdens

synpunkt tillfredsställande och tidsenligt skick samt statsbidrag för

sådant ändamål ansåges böra ifrågakomma, föreningen hade att till medicinalstyrelsen

inkomma med plan samt kostnadsberäkningar rörande samtliga dylika

arbeten i avseende å anstalten. Medicinalstyrelsen hade att, under iakttagande

av de utav föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet över

socialärendén den 4 januari 1929 därför angivna och av riksdagen sedermera

godtagna riktlinjerna, verkställa granskning av inkomna planer och kostnadsberäkningar

samt — efter byggnadsstyrelsens hörande — till Kungl. Maj :t avgiva

yttrande angående berörda planer ävensom förslag rörande storleken av

de statsbidrag, som för utförande av arbeten av antytt slag kunde anses böra

ytterligare tillkomma ifrågavarande förening.

I anledning härav inkommo i augusti 1929 till medicinalstyrelsen framställningar

rörande bidrag till utförande av vissa arbeten vid samtliga de tre anstalterna,

beträffande Styrsöanstalten i huvudsak avseende om- och tillbyggnad

av gamla sjukhuset och den s. k. sommarpaviljongen. Med skrivelse den

25 oktober 1929 framlade sedermera styrelsen för Styrsöföreningen, under

frånträdande av nyssberörda projekt, ny plan för örn- och tillbyggnad av anstaltens

s. k. huvudsjukhus i stället för den, till vars utförande 1929 års riksdag

beviljat statsbidrag å 223,987 kronor. Sedan byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen

i avgivna utlåtanden — medicinalstyrelsens dagtecknat den 23

november 1929 — riktat allvarliga erinringar mot den sålunda senast framkomna

byggnadsplanen beträffande Styrsöanstalten, anbefallde Kungl. Maj:t

genom remiss den 30 november 1929 medicinalstyrelsen att lämna styrelsen för

Styrsöföreningen tillfälle att yttra sig med anledning av vad utav nämnda

ämbetsverk och byggnadsstyrelsen i avseende å föreningsstyrelsens sista framställning

anförts. Medicinalstyrelsen ålades i samband därmed att över det

yttrande eller det nya förslag, som kunde komma att av föreningsstyrelsen avgivas,

efter byggnadsstyrelsens hörande avgiva eget förnyat utlåtande.

Yttrande jämte förslag i ämnet från styrelsen för Styrsöföreningen ävensom

utlåtanden däröver av byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen hava sedermera

inkommit.

I sitt nyssnämnda utlåtande den 23 november 1929 har medicinalstyrelsen

gjort ett allmänt principuttalande beträffande frågan örn statens medverkan

till kustsanatoriemas försättande uti tidsenligt skick. Denna fråga anser styrelsen

intimt sammanhöra med spörsmålet om ordnandet av vården av kirurgisk

tuberkulos och skrofulös i riket.

Vid behandling av här berörda spörsmål har styrelsen i vissa hänseenden

åberopat uttalanden i berörda ämnen, som gjorts uti ett av svenska nationalför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1S5.

7

eningen mot tuberkulos den 12 april 1929 till chefen för socialdepartementet

avgivet betänkande, innefattande utredning angående fortsatta åtgärder till

tuberkulosens bekämpande i Sverige.

Ifrågavarande utredning har närmast varit anförtrodd åt av föreningen tillsatta

särskilda kommittéer, bestående av inom vederbörande områden speciellt

sakkunniga. De ämnen, som dessa kommittéer behandlat hava avsett följande

spörsmål, nämligen dels utveckling av anstaltsvården för vuxna, dels

barntuberkulosens förebyggande och bekämpande, dels den kirurgiska tuberkulosen

samt skrofulosvården, dels dispensärväsendets utveckling, dels anmälningsplikt

vid tuberkulos, dels tuberkulosarbetets organisation, dels vederbörlig

ekonomisk utredning, dels ock särskilda åtgärder för lungsotens förebyggande

och bekämpande i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.

Utredningen angående den kirurgiska tuberkulosvården och skrofulosvården

har varit anförtrodd åt en kommitté, bestående av docenten Henning Waldenström

samt lasarettsläkaren E. Tengwall och överläkaren vid Apelvikens kustsanatorium

J. S. Almer. Sedan den sistnämnde avlidit, inträdde i stället hans

efterträdare å sagda överläkartjänst, medicine doktorn K. Hanson i kommittén.

Såsom allmänt direktiv för utredningen i dess helhet har gällt, att de positiva

förslag, som komme att framläggas, borde hänföra sig endast till sådana

förhållanden, som kunde bliva föremål för åtgärder från statsmakternas sida,

dock att under diskussionen och utredningen även förhållanden av annan art

kunde beröras, i den mån detta kunde befinnas erforderligt. Något intimare

samarbete de olika kommittéerna emellan har — frånsett vissa undantagsfall —

på grund av praktiska svårigheter icke förekommit.

I enlighet med planen för utredningsarbetet har resultatet av detsamma

framlagts såsom självständiga utlåtanden från varje kommitté för sig i den

form, respektive kommittéer givit desamma. De olika synpunkter, från vilka

hela den i betänkandet behandlade, komplicerade frågan bör betraktas, synes

styrelsen för föreningen därigenom hava erhållit en så allsidig belysning som

möjligt, varigenom utredningen ansetts kunna tjäna till vägledning vid uppdragandet

av de riktlinjer, efter vilka det fortsatta praktiska tuberkulosarbetet

bör ordnas i vårt land — vilket varit huvudändamålet med utredningen i

dess helhet. En del av utredningarna, som förelågo färdiga redan för flera år

sedan, hava tryckts i den form, de då erhållit men kompletterats med de tillägg,

som föranletts av de under årens lopp förändrade förhållandena.

Nationalföreningens styrelse har ansett sig för egen del icke kunna taga

ståndpunkt till varje detaljfråga i utredningen utan begränsat sig till uttalanden

angående vissa huvudpunkter samt i övrigt hänvisat till de särskilda, av

de olika kommittéerna avgivna yttrandena.

Genom beslut den 24 maj 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att inkomma med yttrande och förslag i anledning av betänkandet samt därvid

beakta jämväl i övrigt framkomna förslag rörande de av utredningen berörda

spörsmålen. Sådant yttrande oell förslag hade vid tiden för förevarande propositions

avlåtande ännu icke inkommit. Såsom en förberedelse därtill har

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

medicinalstyrelsen med Kungl. Maj:ts medgivande nyligen hållit ett möte med

rikets förste provinsialläkare ävensom på tuberkulossjukvårdens område särskilt

sakkunniga läkare m. fl., vid vilket möte de i betänkandet behandlade

frågorna utförligt dryftades.

Vad angår utredningen örn den kirurgiska tuberkulosen samt skrofulosvården

hava av vederbörande kommitté gjorts uttalanden i bland andra följande

frågor.

Beträffande formerna för vård i olika fall har kommittén framhållit bland

annat, att en hel del patienter, mest barn med lättare körteltuberkulos — flyktén.

(s. k. skrofler) -— vilka tidigare i stor utsträckning vårdats å kustsanatorierna,

med stor fördel kunna behandlas å enklare och billigare anstalter eller

hem. För de svårare fallen av kirurgisk tuberkulos -— vartill, förutom de

svårare fallen av körteltuberkulos hänförts den i ben och leder lokaliserade

tuberkulosen — anse de däremot böra anordnas anstalter, vilka lämpligen böra

hava karaktär av — närmare karakteriserade — specialsjukbus.

I avseende å klimatets betydelse för vården har kommittén anfört, att man i

vårt land vid förläggningen av dylika anstalter icke borde vara bunden enbart

till havskust eller fjälltrakt, då erfarenheten visat, att man kunde få samma utmärkta

resultat oberoende av de klimatiska förhållandena. Enligt kommittén

vore huvudsaken i fråga örn läget för dylika sjukhus, att de förläggas till trakter

med riklig tillgång på sol, öppet läge och torrt klimat. Anstalterna kunde

således, yttrade kommittén — utom i de solfattiga nordliga landsdelarna —

läggas var som helst i landet på plats, som vore öppen för södersol och skyddad

för blåst och dimma.

Enligt denna uppfattning har kommittén funnit bärande skäl icke finnas

för att ytterligare förlägga anstalter för den kirurgiska tuberkulosens bekämpande

till västkusten. I anslutning härtill omnämner kommittén såsom en från

klimatsynpunkt — och även ur vissa andra synpunkter ■—- lämplig anstalt för

vård av kirurgisk tuberkulos den i det föregående omförmälda, planerade anstalten

Solhem, vilken är avsedd att förläggas i Borås. Vad angår de nuvarande,

vid västkusten belägna anstalterna — eller Apelviken, Barkåkra och

Styrsö — förutsätter kommittén, att desamma bibehållas och att där under

statens ekonomiska medverkan utföras nödiga förbättringsarbeten för att göra

dem till tidsenliga anstalter för vård huvudsakligen av den kirurgiska tuberkulosen.

I fråga om det statliga byggnadsbidraget förordar kommittén, att detsamma

beräknas till halva byggnadskostnaden, utan att kommittén därvid angivit

någon begränsning beträffande den absoluta storleken av statens bidrag per

vårdplats.

Från kommitténs majoritet uttalade på sin tid överläkaren Almer en avvikande

mening i vissa avseenden, särskilt beträffande klimatfrågan, i vilket

sistnämnda hänseende han ansåg särskilt västkustklimatet böra tillmätas synnerlig

betydelse ur vårdsynpunkt.

Även styrelsen för svenska nationalföreningen mot tuberkulos har i sitt sammanfattande

yttrande i betänkandet gjort ett uttalande för genomförande av

rationell modernisering av de nu befintliga kustsanatorierna.

I sitt förevarande utlåtande den 23 november 1929 har medicinalstyrelsen

förklarat sig för sin del i huvudsak dela den av kommittén uttalade uppfattningen

i fråga örn klimatets betydelse för förläggningen av anstalter för vård

s. 9 Kontrollera mot PDF

.Statsutskottets utlåtande Nr 185. 9

av den kirurgiska tuberkulosen. Från vårdsynpunkt finner därför icke heller

styrelsen några bärande skäl föreligga för att begränsa förläggningen av anstalter

till havskusten. Styrelsen delar emellertid kommitténs uppfattning i

fråga örn bibehållandet av de tre nuvarande, vid västkusten belägna anstalterna

samt deras försättande i tidsenligt skick.

Beträffande grunderna för statsbidrag till arbeten för antydda ändamål

erinrar styrelsen örn sin i skrivelsen den 18 oktober 1928 hävdade ståndpunkt,

att byggnadsbidraget i regel bör utgå med högst halva totala byggnadskostnaden

och högst 2,000 kronor per vårdplats men att undantagsvis — med hänsyn

till svag ekonomisk situation hos vederbörande anstalts ägare — bidrag

skall kunna beträffande oundgängliga ny- eller ombyggnadsarbeten utgå efter

förmånligare grunder. Styrelsen anser sig allt fortfarande böra vidhålla denna

principiella ståndpunkt och därför åtminstone icke för närvarande böra i

hithörande fall tillstyrka byggnadsbidrag utöver nyss antydda grunder utan

att särskilda trängande skäl föreligga.

I nu ifrågavarande hänseende har departementschefen anfört i huvudsak

följande:

»Den av nationalföreningens kommitté intagna ståndpunkten beträffande

förläggningen av anstalter för behandling företrädesvis av kirurgisk tuberkulos

delas sålunda av medicinalstyrelsen, och vid nyssnämnda läkarmöte framkommo

icke heller några erinringar däremot. Man torde alltså kunna utgå

från att, därest blott de av kommittén angivna kraven på god tillgång å sol

samt lämpligt läge i övrigt föreligga, en anstalt bör, även örn den icke är belägen

vid kusten, kunna erhålla statsbidrag på samma sätt som hittills de

egentliga s. k. kustsanatorierna. Anstalter med nyss angivna ändamål hänföras

därför i det följande oavsett sin belägenhet till den grupp, som med ett

gemensamt namn plägar betecknas kustsanatorier.

Vidkommande de allmänna normerna för de statliga byggnadsbidragens utgående

till kustsanatorierna finner jag anledning icke föreligga att frångå

min härutinnan förra året angivna allmänna ståndpunkt, vilken sammanfaller

med medicinalstyrelsens uppfattning och till vilken 1929 års riksdag gav sin

anslutning.»

Vad sålunda anförts i fråga örn förläggningen av anstalter för behandling

företrädesvis av kirurgisk tuberkulos har icke givit utskottet anledning

till erinran. I likhet med departementschefen anser utskottet anledning icke

föreligga för ett frångående av de allmänna, av 1929 års riksdag godkända

normerna för de statliga byggnadsbidragens utgående till kustsanatoriema.

I statsrådsprotokollet har härefter redogjorts för en av stiftelsen Solhem i

Borås inkommen framställning örn byggnadsbidrag åt sagda stiftelse.

Genom brev den 12 februari 1926 har Kungl Majit beviljat nämnda stiftelse

ett statsbidrag å 80,000 kronor för uppförande av en för 40 sjukplatser

avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt för barn i enlighet med i oktober 1925 om
-

Utskottets

yttrande.

Statsbidrag

för uppförande

av

tuberkulossjukvårdsanstalten

Solhem.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 135„

arbetade ritningar. I planen för sjukhuset ingick då, att därstädes skulle beredas

vård åt barn, lidande av lungtuberkulos, och att sjukhuset således skulle

i vederbörliga avseenden vara likställt med övriga rikets anstalter för vård av

dylika patienter. Detta innebar i fråga om byggnadsbidrag, att dylikt bidrag

kunde av Kungl. Majit direkt anvisas av de av riksdagen såsom bidrag till

uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter beviljade medlen,

vilket också skedde genom Kungl. Majits nyssnämnda beslut.

Sedermera och innan den ifrågasatta anstaltens uppförande bragts till stånd,

har emellertid en förändring i avseende å anstaltens plan och uppgift ifrågasatts.

Enligt handlingarna i det nu föreliggande ärendet skall sålunda vården

å det blivande sjukhuset icke avse barn, som äro behäftade med lungtuberkulos,

utan barn, som lida av ben-, led- eller körteltuberkulos, d. v. s. anstalten

skall erhålla samma klientel, som numera till övervägande del utgör

kustsanatoriernas. I sammanhang härmed har av stiftelsen beslutats, att å

det blivande sjukhuset patienter skola mottagas i första rummet från eÄlvsborgs

län samt i mån av utrymme jämväl från andra län, därvid, samma villkor

skola gälla som för patienter från Älvsborgs län.

I samband med denna omläggning av sjukhusets karaktär hava också av arkitekten

A. Lönnqvist i februari 1929 uppgjorts nya ritningar med tillhörande

arbetsbeskrivning. Enligt dessa ritningar skall anstalten avses för minst 60

vårdplatser och draga en kostnad av cirka 280,000 kronor frånsett kostnaderna,

tillhopa omkring 20,000 kronor, för redan utförda sprängnings- och grundläggningsarbeten

samt arbeten för anläggning av uppfartsväg. Staden Borås

har såsom gåva till stiftelsen överlämnat tomt till det blivande sjukhuset samt

utfäst sig att till tomten framdraga vatten- och avloppsledningar.

Uti en till Kungl. Majit ställd, till medicinalstyrelsen överlämnad skrivelse

av den 1 juni 1929 har stiftelsen gjort framställning om att för uppförande

av anstalten i enlighet med de nya ritningarna erhålla bidrag av statsmedel

med 40,000 kronor utöver det bidrag å 80,000 kronor, som stiftelsen fått sig

tillerkänt genom beslutet av den 12 februari 1926.

Mot de slutliga, av arkitekten Lönnqvist uppgjorda ritningarna har byggnadsstyrelsen

i utlåtande den 5 september 1929 förklarat sig för sin del icke

hava något annat att erinra än att — med hänsyn till framställt önskemål

örn bibehållande av högt sittande fönster i sjuksalarna — särskild omsorg borde

ägnas at att drag pa de under fönstren stående sängarna förebyggdes.

Med ledning av de berörda ritningarna jämte tillhörande handlingar har

följande redogörelse för huvuddragen av den senaste planen m. m. för anstalten

lämnats.

o Anstalten skall, uppföras av tegel — enligt 1925 års plan av trä — i tre

våningar jämte vindsvåning. I bottenvåningen skola huvudsakligen inrymmas

klinik och operationsrum med tillhörande bilokaler, läkar- och sysslomansexpedition,

tvättavdelning, pannrum samt diverse källare och förrådsrum.

^ I våningen en trappa upp skola inredas 4 sjuksalar med sammanlagt

30 vårdplatser. I denna våning skola vidare finnas dagrum, matsalar för

patienter och personalköksavdelning samt vissa personalbostäder.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

11

Våningen 2 trappor lipp skall även upptaga 4 sjuksalar för tillhopa 30

patienter, två isoleringsrum, ett reservrum, personalbostäder och förråd.

’ Till såväl första som andra våningen skall å byggnadens ena kortvägg anslutas

en solveranda.

Uti vindsvåningen skola huvudsakligen inrymmas — förutom lekrum, reservrum

för intagning av patienter samt två gästrum — en del personalbostäder

samt förråd.

Medicinalstyrelsen har i det utlåtande av den 15 september 1929, varmed

styrelsen överlämnat ärendet till Kungl. Maj:ts prövning, anfört, att det numera

föreliggande, definitivt omarbetade förslaget syntes fullt lämpligt att

läggas till grund för det tillämnade nya sjukhusets uppförande. Styrelsen

hade därför icke någon erinran att göra mot de omarbetade ritningarna —

med undantag för att styrelsen biträdde det av byggnadsstyrelsen i dess yttrande

den 5 september 1929 uttalade önskemålet — samt ej heller mot anstaltens

läge och plan i övrigt. Det med ritningarna avsedda platsantalet av 60

platser syntes medicinalstyrelsen — då det här vore fråga örn barn under 15

år -— kunna inrymmas i anstalten.

Vidkommande den avsedda omläggningen av sjukvården vid anstalten har

medicinalstyrelsen framhållit, att anstalten med en dylik anordning närmast

skulle bliva att likställa med ett kustsanatorium med undantag av att den

icke skulle bliva belägen vid någon av rikets kuster. Med hänsyn till sin nyss

återgivna ståndpunkt i frågan örn förläggningen av anstalter för huvudsakligen

kirurgisk tuberkulos har emellertid styrelsen funnit anstaltens läge icke

böra utgöra hinder för att anstalten beträffande rätt till statsbidrag jämställes

med de egentliga kustsanatorierna. Även vad angår byggnadsbidragets utmätande

har styrelsen ansett, att anstalten bör likställas med kustsanatorier och

att sjukhuset därvid bör betraktas såsom en helt ny anstalt.

I enlighet med det anförda föreslår medicinalstyrelsen, att åt stiftelsen Solhem

måtte för uppförande av det planerade nya sjukhuset i enlighet med de

senast omarbetade ritningarna beviljas ett statsbidrag, motsvarande hälften av

de som behöriga funna byggnadskostnaderna, dock ej över 2,000 kronor för var

och en av de 60 vårdplatser anstalten beräknats inrymma, mot villkor att

styrelsen avstår från det genom Kungl. Maj :ts brev den 12 februari 1926 beviljade

— ännu ej i anspråk tagna — byggnadsbidraget å 80,000 kronor.

Departementschefen har i frågan anfört följande:

»För min del anser jag lika med medicinalstyrelsen och i enlighet med vad

jag förut anfört, att anstalten Solhem med hänsyn till numera avsedda vårdformer

samt klientelets utsträckning till att omfatta hela riket m. m. bör

hänföras till den grupp, som hittills med ett gemensamt namn betecknats såsom

kustsanatorier. Detta har i nu förevarande hänseende betydelse huvudsakligen

därigenom, att statsbidrag icke lärer kunna av Kungl. Majtts beviljas utan

vidare och med tillämpande av de allmänna grunderna för byggnadsbidrag

till tuberkulossjukvårdsanstalter, utan att riksdagens särskilda beslut i berörda

hänseende erfordras. Vad angår byggnadsbidragets storlek bör detsamma i

överensstämmelse med det anförda tydligen bedömas enligt de huvudprinciper

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Utskottets

yttrande.

Byggnadsbidrag

för

arbeten vid

kustsanatoriet

vid

Apelviken.

för bidrag till anordnande av kustsanatorier, som i det föregående förordats, oell

alltså icke överstiga hälften av de totala byggnadskostnaderna och begränsas

till högst 2,000 kronor per vårdplats. Nu ifrågavarande anstalt har i sitt senast

avsedda skick beräknats sammanlagt draga en byggnadskostnad av 280,000

kronor och inrymma 60 vårdplatser. I enlighet härmed lärer statsbidrag

komma att utgå med högst 120,000 kronor eller samma summa, som av stiftelsen

ifrågasatts och av medicinalstyrelsen tillstyrkts. Bidraget torde — såsom^

under senare år ägt rum beträffande kustsanatorierna — böra anvisas att

utgå fran det allmänna reservationsanslaget till bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, och för dess åtnjutande torde böra

gälla de allmänna grunder, som äro stadgade för bidrag från nyssnämnda anslag.

Kungl. Majit torde jämväl böra i övrigt bestämma de närmare villkor

för bidragets tillgodonjutande, som må finnas påkallade. I sistnämnda avseende

förutsätter jag, att Kungl. Maj :t kommer att återkalla sitt genom förberörda

brev den 12 februari 1926 meddelade beslut att bevilja stiftelsen ett statsbidrag

av 80,000 kronor för uppförande av en tuberkulossjukvårdsanstalt med i

brevet avsedd beskaffenhet, ändamål och storlek.»

Med hänsyn till numera avsedda vårdformer vid anstalten Solhem samt

klientelets utsträckning till att omfatta hela riket m. m. anser utskottet lika

med departementschefen och medicinalstyrelsen, att anstalten bör hädanefter

hänföras till den grupp av anstalter, som hittills betecknats såsom kustsanatorier.

Vad angår frågorna om byggnadsbidragets storlek, sättet för bidragets anvisande

och grunderna för dess åtnjutande, har vad härutinnan föreslagits icke

föranlett erinran från utskottets sida.

Vidare har departementschefen till behandling upptagit väckt fråga örn

statsbidrag till ytterligare moderniseringsarbeten vid Apelvikens kustsanatorium,

vilket äges av föreningen för kustvård åt skrofulösa barn.

Inledningsvis har härvid i fråga om sanatoriets ekonomiska ställning omnämnts

att, såsom framgår av föreningens berättelse för år 1928, tillgångar

och skulder den 31 december samma år balanserade å kronor 2,575,641:78

och att därvid bland tillgångarna fastighetens konto upptagits till kronor

2,136,230: 69.

Beträffande sanatoriets verksamhet under år 1928 utvisade nyssnämnda berättelse,

att antalet underhallsdagar för samtliga under ^sagda år vårdade personer

uppgått till 202,883 samt att medeltalet vårdade per dag under samma

tid utgjort 554.

Med ledning av tillgängliga handlingar och ritningar har departementschefen

lämnat följande redogörelse för anstaltens nuvarande byggnader, i den

mån dessa beröras av här förevarande frågas behandling.

. Kustsanatoriet bestar i huvudsak av en länga sjukpaviljonger, förenade

sinsemellan av korta sammanbindningsgångar. De sålunda sammanhängande

paviljongerna äro för närvarande till antalet fem. Mellan den längst mot

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

13

väster liggande paviljong I och den därefter följande paviljong II — bägge

utförda av trä i en våning — ligger den s. k. centralbyggnaden av sten i två

våningar och mansardvåning. Söderut från centralbyggnaden och sammanbunden

med denna genom en till lekhall använd förbindelsegång av trä med

väggar och tak av glas i en våning ligger höksby g gnaden, uppförd i en våning

— inrymmande kök och disk samt matsalar m. m. — jämte källarvåning. Mellan

paviljong II och den längre österut liggande paviljong III samt i vinkel

mot dessa ligger den s. k. operationsbyggnaden, en tvåvåningsbyggnad av trä.

Norrut från nämnda operationsbyggnad ligger en dagliall, samtidigt utgörande

sammanbindningsgång mellan operationsbyggnaden och paviljong VI. Sist

nämnda paviljong är uppförd av sten i två våningar och en mansardvåning

samt inrymmer bland annat sjuksalar.

Från operationsbyggnaden räknat ligger närmast i längan i riktning österut

paviljong III av sten i tre våningar inklusive vindsvåning. Denna byggnads

bottenvåning genomskäres av en större sammanbindningsgång, utgörande förbindelseleden

med paviljong IV. I riktning norrut från paviljong III och sammanbunden

med denna ligger en röntgenpaviljong, uppförd av sten i en våning

jämte källarvåning.

Fristående från det nu angivna anstaltskomplexet märkas bland andra byggnader

i sydost från paviljong IV räknat paviljong V, den s. k. karantänsbyggnaden.

Söderut från köksbyggnaden ligger maskinhuset, inrymmande,

förutom pannrum och maskinrum, tvättavdelning m. m. Ej långt därifrån ligga,

jämväl söderut från huvudkomplexet räknat, två isolering spaviljong er.

Det nu framlagda förslaget till modernisering av anstalten innefattar en utvidgning

och komplettering av det förslag härutinnan, som av föreningens styrelse

framlades uti skrivelse den 7 september 1928.

Sistnämnda eller 1928 års förslag innefattade de arbeten, vilka — jämte då

beräknade kostnader för de olika arbetena -—- äro upptagna i följande sammanställning.

Kronor.

Nybyggnad av paviljong I .................................. 182,000

Nybyggnad av paviljong II jämte vissa därmed sammanhängande

ändringsarbeten i centralbyggnaden ........................ 230,000

Anordnande av ny förbindelsegång i form av källarkorridor under

den nuvarande, såsom lekhall använda mellan köksbyggnaden och

centralbyggnaden samt fortsättande av nämnda källarkorridor

fram till paviljong III .................................. 14,500

Utvidgning av köksbyggnaden m. m......................... 35,500

Summa kronor 462,000.

Vid behandling av 1928 års förslag i 1929 års statsverksproposition framhöll

departementschefen, att behovet av omfattande arbeten för anstaltens modernisering

syntes vara ådagalagt. Av sparsamhetshänsyn och i avvaktan på

prövning av enhetliga planer för kustsanatoriernas iståndsättande enligt moderna

sjukvårdskrav ansåg departementschefen emellertid statsbidrag då endast

böra ifrågakomma för det allra mest trängande arbetet eller utvidgningen

av höksby g gnaden m. m. Angående statsbidragets storlek i detta fall framhöll

departementschefen, att ett belopp å 35,500 kronor — motsvarande den beräk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

nade summan för arbetets utförande — skulle kunna utgå utan åsidosättande

av de av honom förordade allmänna reglerna örn bidragets begränsning till

högst 2,000 kronor per vårdplats och högst halva totala byggnadskostnaden.

Kustsanatoriet vid Apelviken vore emellertid vid iakttagande av nyssnämnda

maximiregler ej berättigat till statsbidrag med iner än omkring hälften av

kostnaden — 462,000 kronor — för samtliga de då avsedda arbetena. Med hänsyn

därtill och då det, enligt vad departementschefen förut påpekat, vore nödvändigt

att för budgetåret 1929/1930 strängt begränsa de till kustsanatorierna

utgående byggnadsbidragen, ansåg departementschefen sig icke böra förorda

statsbidrag med hela kostnadsbeloppet för den tillstyrkta omändringen av köksbyggnaden.

Det syntes honom även i och för sig vara lämpligare att i avvaktan

på prövning av en blivande plan för anstaltens tidsenliga iståndsättande fortfarande

tillämpa den på senare år iakttagna regeln örn bidragens begränsning till

högst hälften av kostnaderna för vederbörande arbeten. Statsbidraget till köksbyggnadens

omändring borde alltså tills vidare fixeras till halva den verkliga

kostnaden för nämnda omändring, dock högst 17,750 kronor.

Vad departementschefen sålunda föreslog blev till alla delar godtaget av

Kungl. Majit och riksdagen.

Vad nu angår 1929 års förslag, upptager även detta den i 1928 års förslag

ingående nybyggnaden av paviljong 1 och nybyggnaden av paviljong II jämte

tillhörande ändringsarbeten i centralbyggnaden. Jämväl anordnandet av den

nya underjordiska förbindels eg ån g en mellan köksbyggnaden och centralbyggnaden

samt dess fortsättning fram till paviljong III ingå i 1929 års förslag.

Förslaget innebär emellertid i sistnämnda hänseende en komplettering och utvidgning

i så måtto, att den ovanför förbindelsegångens första del liggande, av

trä och glas uppförda lekhallen skulle ersättas med en stenbyggnad samt att

källarkorridorsystemet skulle ytterligare förgrenas under operationsbyggnaden

Ull paviljong VI.

Härjämte upptager 1929 års förslag följande nya arbeten, nämligen dels

anordnande äv ny transformatorstation — jämte inmontering av ny ångturbingenerator

— samt ny kolgård och sorteringsrum för tvätten, dels utförande

av vissa modernisering sarbeten i paviljong V (karantänsby g gnaden), dels ock

uppförande av ny operationsby g gnad ävensom bostadshus för viss personal.

Samtliga till 1929 års förslag hörande ritningar hava uppgjorts av arkitekten

Gustaf Birch-Lindgren. Av dessa ritningar äro de, som avse nybyggnad

av paviljongerna I och II, desamma, som för dessa nybyggnader ingingo

i 1928 års förslag, och äro uppgjorda nämnda år. övriga ritningar hava uppgjorts

under år 1929. Kostnadsberäkningarna för samtliga de i 1929 års förslag

ingående arbetena äro — med biträde av experter — under år 1929 uppgjorda

av Birch-Lindgren.

Motiven för utförandet av de i 1929 års plan ingående arbetena återfinnas

å sid 21—-23 i statsrådsprotokollet.

I fråga örn antalet statsbidragsberättigade platser framgår av tillgängliga

handlingar och ritningar, att nuvarande antalet dylika platser, uppgående till

534, skulle av 1929 års plan beröras dels i höjande riktning genom de 24 platserna,

som skulle tillkomma genom nybyggnad av paviljongerna I och II, dels

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

15

i sänkande riktning genom inskränkningen av antalet platser i paviljong V

med 16. Utan direkt samband med de i 1929 års plan ingående förbättringsarbetena

men ävenledes med hänsyn till anstaltens modernisering ur sjukvårdssynpunkt

åsyftar anstaltsledningen därjämte att — på grund av bristen

å bilokaler m. m. — under närmaste tiden slopa 16 vårdplatser å vissa provisoriskt

inredda solverandor till paviljong Yl. När den nuvarande av trä uppförda

paviljongen IV i framtiden ej längre kan användas, har vidare ledningen

icke räknat med någon ersättningsbyggnad för denna paviljong, varigenom ytterligare

70 platser skulle bortgå. Vid tidpunkten för sagda paviljongs nedläggande

skulle alltså anstaltens totala platsantal uppgå till (534 + 24 — 16

— 16—70) 456.

Vad angår ordningen för utförande av de i 1929 års plan upptagna arbetena

framhåller föreningsstyrelsen, att samtliga arbeten borde komma till utlörande

snarast möjligt, dock att ombyggnaden av paviljong I och uppförandet av den

nya operationsavdelningen skulle kunna uppskjutas, tills övriga arbeten slutförts.

Beträffande behovet av statsbidrag för planens genomförande och normerna

för bidragets beräkning har föreningsstyrelsen framhållit, att föreningen numera

hade svårighet att finansiera själva driften på grund av att denna genom

klientelets förändring till att huvudsakligen omfatta fall av led- och bentuberkulos

avsevärt fördyrats, att föreningen — som för anstaltens anläggningar

dittills måst upplåna ett totalbelopp av 732,000 kronor, å vilket belopp den

i driftkostnaden ingående räntan motsvarade 20 öre för dag och patient —

icke kunde tänka på någon ytterligare upplåning för nya arbetens utförande

samt att föreningen för sistnämnda ändamål saknade disponibla medel. Vid

här angivna förhållanden och då huvudsyftet med planens utförande vore att

försätta anstalten — under bibehållande av lämpligt antal vårdplatser — i

tidsenligt skick har föreningsstyrelsen ansett sig kunna ifrågasätta statsbidrag

till planens genomförande med belopp, motsvarande hela kostnaden för

varje i planen ingående arbetes utförande.

De av Birch-Lindgren under år 1929 uppgjorda kostnadsberäkningarna te

sig i fråga örn totalsummorna för arbetena på följande sätt:

Kronor.

Nybyggnad av paviljong I.................. 157,500: —

Nybyggnad av paviljong II jämte därmed sammanhängande arbeten

i centralbyggnaden.................. 215,000:-

Ersättningsbyggnad för lekhallen samt källarkorridorsystem från

köksbyggnaden fram till paviljong lil ........... 67,500:-

Utsträckning av samma korridorsystem under operationsbyggnaden

till paviljong VI................._..... 11,200: —

Transformatorstation jämte ny ångturbingenerator med instrumentering

........................... 43,800: —

Kolgård och sorteringsrum för tvätt.............. 16,500: —

Ändringar i paviljong V (karantänsbyggnaden)........ 15,600: —

Ny operationsbyggnad.................... 171,500: —

Nytt personalhus............... 54,000: —

Summa kronor 752,600: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Genomförandet av 1929 års plan skulle alltså draga en sammanlagd kostnad

av 752,600 kronor.

I utlåtande den 28 oktober 1929 har byggnadsstyrelsen förklarat sig icke

hava något att erinra med avseende å vare sig beskaffenheten av de i 1929 års

plan ingående arbetena eller de för varje särskilt arbete uppskattade kostnaderna.

Av det för planens genomförande beräknade totalbeloppet å 752,600

kronor skulle — yttrar byggnadsstyrelsen — enligt från vederbörande införskaffad

uppgift erfordras under vartdera av budgetåren 1930/1931 och

1931/1932 150,000 kronor, under perioden 1932/1933 195,000 kronor samt under

perioden 1933/1934 återstoden eller 257,600 kronor.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 23 november 1929 beträffande

förevara,nde spörsmål anfört, att 1929 års förslag finge anses såsom en

från föreningsstyrelsens sida framlagd, fullständig plan för modernisering av

kustsanatoriet vid Apelviken. Under framhållande att anstalten dittills tilldelade

statliga byggnadsbidrag uppginge till sammanlagt 874,150 kronor

yttrar medicinalstyrelsen att, därest hela det för planens genomförande uppskattade

kostnadsbeloppet å 752,600 kronor i enlighet med gjord hemställan

av staten tillskötes, ifrågavarande byggnadsbidrag skulle komma att uppgå

till en totalsumma av 1,626,750 kronor. Då sistnämnda belopp, fördelat på

nuvarande antal bidragsberättigade vårdplatser eller 534, utgjorde 3,039 kronor

per plats, skulle alltså ett bifall till förslaget innebära ett väsentligt överskridande

av det hittills i regel medgivna maximala bidragsbeloppet för vårdplats,

2,000 kronor. Såvitt av tillgängliga handlingar kunde bedömas skulle,

yttrar styrelsen vidare, efter utförande av de i 1929 års plan ingående arbetena

totala byggnadskostnaden —■ alltså inklusive av föreningen själv nedlagt

byggnadskapital — uppgå till 2,865,090 kronor, vilket per vårdplats

motsvarade 5,365 kronor. Det begärda statsbidraget å 752,600 kronor

skulle sålunda även komma att —- mot i dylikt hänseende principiellt

förordad regel för byggnadsbidrag till kustsanatorierna — tillsammans med tidigare

lämnade bidrag överstiga halva totala byggnadskostnaden och uppgå till

56,6 % av denna. Med hänsyn emellertid till föreningens oförmåga att med egna

tillgångar deltaga uti kostnaderna och då anskaffning av medel därtill

genom lån i betraktande av dittills till motsvarande ändamål ådragen gäld

svårligen kunde ifrågakomma, tillstyrker medicinalstyrelsen, att beträffande

de ytterligare moderniseringsarbeten, som kunna finnas erforderliga vid anstalten,

byggnadsbidraget må utgå med belopp, motsvarande hela byggnadskostnaden.

Beträffande omfattningen av 1929 års modernisering spion framhåller medicinalstyrelsen,

att styrelsen övertygat sig örn att anstalten befunne sig i ett

sådant tillstånd, att en genomgripande förbättring genom örn- och nybyggnader

vore oundgängligen nödvändig, örn icke anstaltens bestånd och dess möjlighet

att fortsätta sin betydelsefulla verksamhet skulle helt och hållet äventyras.

Den nu framlagda planen finner styrelsen vara i stort sett väl genomtänkt, och

styrelsen anser i densamma ingående arbeten böra komma till utförande i en
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

17

lighet med vederbörliga ritningar och föreliggande kostnadsberäkningar. Härvid

gör dock styrelsen undantag beträffande i planen ingående operationsbyggnad

och personalhus. De för nämnda ändamål beräknade kostnaderna å 171,500,

respektive 54,000 kronor finner nämligen styrelsen vara anmärkningsvärt höga

och ifrågasätter, huruvida icke båda dessa byggnadsfrågor efter verkställd

undersökning skulle kunna lösas på ett avsevärt billigare sätt.

Totalkostnaden för genomförande av moderniseringsplanen i dess av medicinalstyrelsen

sålunda förordade utsträckning skulle alltså uppgå till (752,600 —

171,500 — 54,000) 527,100 kronor. Därest detta belopp beviljas, skulle, framhåller

styrelsen, statens byggnadsbidrag till anstaltens nuvarande och förordade anläggningar

utgöra (874,150 + 527,100) 1,401,250 kronor, vilket belopp skulle

motsvara ett bidrag per plats av 2,624 kronor och utgöra ungefär 53 % av

den totala byggnadskostnaden för anstalten (2,865,090—171,500—54,000)

2,639,590 kronor.

Styrelsen framhåller vidare, att styrelsen efter samråd med moderniseringsplanens

arkitekt, förenämnde Birch-Lindgren, funnit, att de i planen ingående,

av styrelsen tillstyrkta arbetena lämpligen borde utföras under loppet av nästföljande

fyra budgetperioder i den ordning, som framgår av följande tablå,

vid vars uppgörande de såsom mest trängande funna arbetena upptagits uti

härav betingad följd.

Under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932:

Nybyggnad av paviljong II jämte därmed sammanhängande

arbeten i centralbyggnaden.......kr. 215,000

Ersättningsbyggnad för lekhallen samt källarkorridor
system

från köksbyggnaden till paviljong III .... » 67,500

Utsträckning av nämnda korridorsystem under opera
tionsbyggnaden

till paviljong VI......... » 11,200

Byggnadsarbeten för transformatorstationen...... » 6,300 300,000

Under budgetåret 1932/1933:

Nybyggnad av paviljong I.............kr. 157,500

Elektrisk installation i transformatorstationen utom ång
turbingeneratorn

med instrumentering....... » 21,900

Ändringar i paviljong V (karantänsavdelningen) . . ._»__15,600 195,000

Under budgetåret 1933/1934:

bolgård och sorteringsrum för tvätt.........kr. 16,500

Ån gturb ingener atorn med instrumentering....._._ » 15,600 32,100

Summa kronor 527,100

I anslutning härtill har styrelsen föreslagit, att det statliga byggnadsbidraget

måtte under vardera av budgetperioderna 1930/1931 och 1931/1932 utgå med

150,000 kronor samt under perioderna 1932/1933 och 1933/1934 med 195,000,

respektive 32,100 kronor.

I detta sammanhang ifrågasätter styrelsen, huruvida icke särskilda bestämmelser

borde utfärdas till bevakande av de betydande intressen, som staten med

hänsyn till sin ställning såsom bidragsgivare finge anses äga i avseende å kustsanatoriemas

behöriga förvaltning.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 58 haft. (Nr 185.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Vid anmälan av förevarande fråga har departementschefen anfört följande:

»Redan vid granskning förra året av den då föreliggande, mindre omfattande

planen för ombyggnad av anstalten vid Apelviken konstaterade jag, att betydande

förbättringsarbeten behövde utföras för att försätta anstalten i ett

tidsenligt skick. Den nu föreliggande utredningen, vilken får anses innefatta

ett definitivt förslag från anstaltens sida i sådant hänseende, synes med den

utförligare motivering, som däri lämnas, giva ytterligare stöd åt denna uppfattning.

Vid personligt besök på anstalten har jag även erhållit ett bestämt

intryck av att det icke längre kan anstå med vidtagande av genomgripande och

definitiva omändringsarbeten.

1929 års moderniseringsplan synes med dessa utgångspunkter och med hänsyn

även tagen till de lokala förhållandena till sina huvuddrag väl ägnad att

höja anstalten till den standard, som ur modern sjukvårdssynpunkt måste anses

nödvändig för ett sjukhus, där vården av den kirurgiska tuberkulosen alltmera

blivit huvudsyftet. Mera provisoriska anordningar, som kunnat vara tillräckliga,

så länge klimatet varit en huvudfaktor vid behandlingen, kunna med

den småningom gjorda omläggningen av vårdens karaktär icke anses tillfredsställande.

Vad angår de särskilda i planen ingående arbetena finner jag dem

med hänsyn till det anförda tillfyllest motiverade, dock att jag härvid, i likhet

med medicinalstyrelsen och på av detta ämbetsverk anförda skäl, anser nytt förslag

böra framläggas rörande den ifrågasatta nya operationsbyggnaden samt

det nya personalhuset. Beträffande operationsavdelningen torde därvid böra

övervägas, huruvida den lämpligen skulle kunna förläggas till de utrymmen

i centralbyggnadens översta våning, som i ett tidigare förslag voro avsedda att

inredas till gymnastik- och festsal. Med denna reservation anser jag, att planen

i sitt föreliggande skick bör tjäna till ledning för bedömande av spörsmålet örn

det byggnadsbidrag, som av statsmakterna må kunna beviljas för möjliggörande

av anstaltens försättande i tidsenligt skick. Att för statens del närmare binda

rätten till statsbidrag vid planen torde emellertid ur flera synpunkter icke vara

lämpligt. Gent emot anstalten åter synes planen av statsmakterna böra tillmätas

definitiv karaktär på det sätt, att byggnadsbidrag till andra och flera än de i

planen ingående ändamålen — däri alltså medräknade de tills vidare undanskjutna

arbeten, som avse ny operationsavdelning och nytt personalhus —

icke utan synnerligen starka skäl böra beviljas.

De ritningar, som avse de av mig nu förordade byggnadsarbetena, finner jag i

likhet med de hörda myndigheterna icke föranleda erinran. Mot de till planen

hörande kostnadsberäkningarna för de tillstyrkta arbetena har jag lika litet

som sagda myndigheter någon invändning att göra. I sistnämnda hänseende torde

få framhållas, att kalkylerna för nybyggnad av paviljongerna I och II enligt

1929 års förslag med sammanlagt 39,500 kronor understiga de år 1928 beräknade

kostnaderna för samma arbeten.

Vad angår den utsträckning, i vilken staten ekonomiskt bör understödja genomförandet

av 1929 års plan i de delar, som nu tillstyrkas, finner jag i likhet

med medicinalstyrelsen övertygande skäl vara anförda för att i förevarande

fall frångå den av mig i fråga örn storleken av byggnadsbidrag till ansta!-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1S5.

19

ter av kustsanatorietyp hävdade principiella ståndpunkten — innefattande

förberörda två restriktiva huvudregler om bidragets begränsning till halva

totala byggnadskostnaden och 2,000 kronor per vårdplats. Bidraget till de nu

förordade arbetena vid Apelviken torde alltså böra få utgå med hela den verkliga

kostnaden för vederbörande arbete. Med den beräknade kostnaden som utgångspunkt

för bidragets utmätande skulle enligt medicinalstyrelsen efter planens

genomförande i förordad utsträckning anstaltens totala anläggningskostnad

uppgå till 2,639,590 kronor och statens totala bidrag utgöra 1,401,250 kronor.

Summan av statens bidrag skulle då uppgå till omkring 53 procent av hela

anläggningskostnaden och per plats utgöra — räknat efter det nuvarande antalet

bidragsberättigade platser av 534 — 2,624 kronor. Efter den föreslagna

ökningen av platsantalet i paviljongerna I och II med sammanlagt 24 platser

och borttagandet av 16 platser i vardera av paviljongerna V och VI skulle

kostnaden, räknad per då befintlig plats, tydligen bliva något högre. Härvid

må även anmärkas, att då en gång kostnaderna för operationsavdelning och bostadshus

tillkomma, de anförda siffrorna komma att — under förutsättning att

statsbidrag får utgå efter samma normer som för nu förevarande arbeten —

ytterligare stegras. Det bidrag till täckande av förlust i anledning av vissa

obelagda vårdplatser under ombyggnadstiden, som jag i det följande har för

avsikt att förorda, bör också beaktas i detta sammanhang. Emellertid bör

framhållas, att den nyss angivna totalsumman för anstaltens samtliga anläggningar

eller 2,639,590 kronor motsvarar en platskostnad — med utgångspunkt

från 534 platser -—- av 4,943 kronor. Denna siffra måste för en tidsenlig anstalt

av här ifrågavarande slag anses vara anmärkningsvärt låg.

Såsom av det tidigare anförda framgår, bar från såväl anstaltsledningens

som medicinalstyrelsens sida förutsatts, att planen skulle genomföras i etapper.

Det förslag härutinnan, innefattande arbetenas fördelning efter behovsgraden

å budgetperioderna 1930/1931—1933/1934, som styrelsen efter samråd

med vederbörande arkitekt framlagt, giver jag mitt förord. Ävenledes

förordar jag det av medicinalstyrelsen i anslutning härtill uppgjorda förslaget

till fördelning på berörda fyra budgetperioder av det beräknade totala beloppet,

527,100 kronor, för de nu tillstyrkta modemiseringsarbetenas utförande.

Enligt sistnämnda förslag skulle alltså till ändamålet för nästa budgetår avses

ett belopp å 150,000 kronor.

Vad jag vid mitt tillstyrkande av byggnadsbidrag till anstalten Solhem förordat

i fråga örn det anslag, från vilket bidraget bör utgå, samt örn villkor vid

bidragets beviljande gäller givetvis även beträffande byggnadsbidraget till Apelviksanstalten.

Bland de mera speciella villkor, som Kungl. Majit torde böra fästa

vid sistnämnda bidrags utgående, får jag i anledning av det utav medicinalstyrelsen

i ämnet gjorda uttalandet förorda en föreskrift av innebörd, att Kungl.

Majit skall äga utse en revisor att på här förevarande förenings bekostnad deltaga

i granskningen av föreningens räkenskaper samt styrelsens förvaltning.

Jag vill erinra, att motsvarande villkor knöts vid tilldelandet åt Styrsöanstalten

av det av 1928 års riksdag medgivna byggnadsbidraget.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

Utskottets

yttrande.

Evakueringsbidrag

till

kustsanatoriet

vid

Apelviken.

Utskottet, som besökt kustsanatoriet vid Apelviken, har därvid konstaterat

det trängande behovet av förbättrade lokalförhållanden vid anstalten samt

att den plan, som nu framlagts av departementschefen i och för anstaltens

modernisering, måste anses väl genomtänkt. Mot de i ärendet ingivna ritningarna

och kostnadsberäkningarna, varav utskottet tagit del, har utskottet ej

heller funnit anledning till någon erinran, och utskottet har i likhet med departementschefen

och medicinalstyrelsen ansett övertygande skäl anförda för

ett frångående, på sätt föreslagits, i förevarande fall av den eljest hävdade

ståndpunkten i fråga örn storleken av byggnadsbidrag till anstalter av kustsanatorietyp.

Lika med departementschefen tillstyrker utskottet, att bidraget

till de arbeten, varom fråga är, bör få utgå med hela den verkliga kostnaden

för vederbörande arbete.

Förslaget örn planens genomförande i etapper samt kostnadernas fördelning

å de olika budgetperioderna har ej heller föranlett erinran från utskottets

sida.

Då utskottet jämväl funnit sig böra förorda det av departementschefen angivna

sättet för nu ifrågavarande byggnadsbidrags anvisande samt villkoren

för dess beviljande, tillstyrker utskottet alltså till alla delar förevarande förslag.

Departementschefen har härefter övergått till att behandla den förut av honom

omförmälda frågan angående särskilt bidrag till Apelvikens kustsanatorium

i anledning av ökade driftkostnader till följd av vissa moderniseringsarbetens

utförande.

I en den 28 september 1929 gjord framställning, har föreningsstyrelsen anhållit,

att bidrag för dylikt ändamål måtte för nästa budgetår utgå med ett

belopp av 88,220 kronor. Till stöd för sin anhållan har styrelsen åberopat

innehållet i en framställningen bifogad, av anstaltens förutnämnde överläkare

Robert Hanson upprättad promemoria i ämnet. I fråga örn innehållet av

denna promemoria samt i anledning därav avgivna utlåtanden torde få hänvisas

till sid. 28—33 i statsrådsprotokollet.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande:

»Under tiden för utförande av sådana byggnadsarbeten, som kräva evakuering

av vårdplatser, måste givetvis varje anstalt vidkännas en inskränkning i

inkomster, vilken ingalunda till alla delar kompenseras av minskade utgifter.

För en enskild anstalt med redan förut svaga ekonomiska resurser kan ett

dylikt förhållande medföra sådana allvarliga konsekvenser ur ekonomisk

synpunkt, att arbetena till äventyrs icke kunna komma till utförande, även

örn de te sig synnerligen nödvändiga ur sjukvårdens synpunkt. Ett sådant

fall synes föreligga beträffande Apelvikens kustsanatorium, vilken

anstalt ju redan har att dragas med en svag ekonomi. När nu, såsom av det

anförda framgår, statsbidrag till utförande av byggnadsarbeten av nyss

antydd art enligt min åsikt bör lämnas nämnda anstalt, synes mig därför

staten även böra lämna bistånd till att lätta de ekonomiska bördor, som i form

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

21

av driftförlust direkt härflyta från med arbetena sammanhängande, nödvändig

evakuering av vårdplatser och som kunna betecknas som ett led i anläggningskostnaderna.

I vilken omfattning det statliga understödet härvidlag bör lämnas,

lärer emellertid böra ställas i beroende bland annat av i vad mån man

anser driftförlusten även böra och kunna täckas i form av höjning av patientavgifter

eller ökat driftbidrag från landstingen. Jag delar därvidlag

statskontorets betänkligheter mot att övervältra en större eller mindre del av

de av förevarande anledning ökade driftkostnaderna på de patienter, som under

tiden för arbetenas utförande behandlas vid anstalten. Vad härefter angår trugan

örn bidrag från landstingen till ifrågavarande kostnader, synes man böra

utgå från att en sådan driftförlust, som är en direkt, tillfällig följd av själva

ombyggnadsarbetet och som alltså, enligt det nyss anförda, kan hänföras till

anläggningskostnaderna, bör i likhet med de egentliga byggnadskostnaderna

stanna å statsverket. I motsats till ämbetsverken anser jag alltså anledning

icke finnas att på denna speciella punkt ifrågasätta bidrag av landstingen.

Vad däremot angår sådan inkomstminskning, som — i olikhet mot den hittills

avsedda — beror på att i samband med ombyggnad eller oberoende därav

platsantalet å viss avdelning definitivt minskas, kan den därav föranledda

merkostnaden icke vara att hänföra till anläggningskostnad; den innebär

en permanent ökning av nettoutgifterna för driften och bör alltså täckas

genom patientavgifter eller, örn de anses icke böra höjas, genom ökade landstingsbidrag.

Jag kan alltså icke förorda bifall till ansökningen örn statsbidrag

i anledning av ombyggnaden av avdelning V eller nedläggandet av 16

platser i paviljong VI.

Den av medicinalstyrelsen framlagda och av mig i det föregående förordade

ordningen för ett successivt genomförande av de tillstyrkta arbetena vid anstalten

enligt 1929 års plan upptager under budgetåren 1930/1931 och

1931/1932 endast ett av de arbeten, i samband med vilka ersättning från

statsverket för driftbidrag enligt det nu anförda skulle utgå. Detta arbete

är nybyggnaden av paviljong II. Enligt medicinalstyrelsens uppfattning skulle

denna paviljong behöva frigöras från beläggning först från och med den 1

oktober 1930. Med hänsyn till vad föreningsstyrelsen i sitt senaste yttrande

anfört synes det mig emellertid nödvändigt att utgå från att denna tidpunkt

inträder den 1 juli 1930. Ett bidrag av antydd art skulle alltså enligt

det nyss anförda böra utgå under hela budgetåret 1930\1931. Mot föreningsstyrelsens

förslag att beräkna driftförlusten för bortgången plats och vårddag

till 2 kronor 75 öre finner jag i likhet med de hörda myndigheterna anledning

till erinran icke föreligga. Bidraget i fråga skulle alltså kunna uppgå

till högst förenämnda belopp av 48,180 kronor. Givet är emellertid, att som

villkor för statsbidraget bör gälla, att från anstaltsledningens sida styrkes,

huru många vårddagar under berörda tidsperiod, som de 48 statsbidragsberättigade

platserna i nuvarande paviljong II på grund av ifrågavarande nybyggnadsarbete

faktiskt varit obelagda. Närmare föreskrifter härom ävensom

vederbörliga bestämmelser i övrigt, vilka kunna befinnas erforderliga, torde

böra utfärdas av Kungl. Maj:t eller eventuellt av medicinalstyrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Utskottets

yttrande.

Ifrågasatt

statsbidrag

för vissa

ytterligare

arbeten vid

kustsanatoriet

i

Barkåkra.

Av statskontoret kar förordats, att det statliga bidraget skulle utgå från

anslaget till bidrag till driftkostnader vid tuberkulossjukvårdsanstalter. Med

hänsyn till att bidraget avser att täcka en del av kostnaderna för vederbörande

byggnadsarbetes utförande synes det mig emellertid riktigare, att detsamma

— förslagsvis under benämningen evakuering sbidrag •— utgår från

anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.»

Vid prövning av förevarande spörsmål har utskottet funnit övervägande

skäl tala för att evakueringsbidrag lämnas av staten under den tid, byggnadsarbetet

vid ifrågavarande anstalt pågår, och utskottet ansluter sig alltså

till departementschefens mening därom, att någon del därav icke bör överflyttas

å landstingen eller patienterna.

Vad angår evakueringsbidragets storlek, villkor för dess åtnjutande och

sättet för dess utbetalande, hava förslagen härutinnan icke givit anledning

till erinran från utskottets sida.

Enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, har vidare till Kungl. Maj:t

ingivits framställning örn statsbidrag för utförande enligt år 1929 uppgjord

plan av vissa ytterligare arbeten vid det föreningen för skrofulösa barns

vård tillhöriga kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra.

Innan departementschefen ingått pa denna framställning, har departementschefen

erinrat, att direktionen för nämnda förening i skrivelse den 14 juli 1928

gjort hemställan örn statsbidrag med tillhopa 29,332 kronor 62 öre för följande

anläggningar vid anstalten, nämligen dels ångturbingenerator jämte rörledningar,

dels omformaraggregat m. m., dels viss kloakledning, dels ock ett bostadshus.

Kostnaderna för anläggningarna beräknades till sammanlagt

67,560 kronor 45 öre. Sistberörda skrivelse behandlades i 1929 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln s. 279—283). I ett över skrivelsen avgivet

utlåtande den 18 oktober 1928 tillstyrkte medicinalstyrelsen framställningen

i dess helhet, under framhållande dock att bostadshuset — avsett att inrymma

i bottenvåningen tva smärre lägenheter för gifta och i övre våningen två rum

för ogifta befattningshavare — icke vore av lika trängande natur som övriga

ifrågasatta anläggningar. I samband därmed upplyste styrelsen, att från

anstaltsledningen framhållits att, därest de då ifrågasatta förbättringsarbetena

i avseende å sanatoriet komme till stånd, några ytterligare bidrag från

statens sida sannolikt icke komme att bliva erforderliga.

För egen del anförde departementschefen, att av sparsamhetshänsyn en begränsning

av det begärda statsbidragsbeloppet beträffande detta kustsanatorium

borde äga rum. Därvid syntes i första hand den föreslagna bostad.sbyggnaden,

vilken — såsom medicinalstyrelsen framhållit •— syntes vara

minst nödvändig, böra uteslutas fran bidrag. Övriga föreslagna arbeten fann

departementschefen i och för sig vara väl motiverade. Emellertid skulle kustsanatoriet

i Barkåkra i enlighet med den hittills tillämpade regeln örn statsbidragets

begränsning till högst 2,000 kronor per vårdplats vara berättigat

till ytterligare statsunderstöd med endast något över 10,000 kronor. Ur syn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

23

punkter motsvarande dem, som anlagts vid behandlingen av frågan örn statsbidrag

till kustsanatoriet vid Apelviken, fann departementschefen det icke vara

lämpligt att före prövningen av en blivande plan för de ytterligare arbeten,

som kunde erfordras för modernisering och förbättring av anstalten i Barkåkra,

frångå nyssberörda princip. På grund härav ansåg departementschefen

statsbidrag till flera arbeten än som i kostnad holle sig inom dubbla sistnämnda

belopp eller alltså omkring 20,000 kronor icke böra tillstyrkas. I anslutning

till denna ståndpunkt förordade departementschefen statsbidrag för inköp

av ångturbin g ener ator jämte rörledningar samt för omläggning av kloakledningen,

vilka arbeten även i och för sig syntes kunna anses såsom de mest

trängande. Kostnaderna för dessa arbeten hade beräknats till 19,000 kronor,

och statsbidragsbeloppet borde alltså fastställas till högst 9,500 kronor. Därest

utgifterna för arbetena skulle komma att understiga 19,000 kronor, borde

vidare — i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — bidragsbeloppet

reduceras till hälften av de verkliga kostnaderna.

Kungl. Maj :ts i enlighet härmed framlagda förslag godkändes av riksdagen.

1 den moderniseringsplan, som framlagts i nu förevarande framställning, har

direktionen upptagit arbeten för en beräknad sammanlagd kostnad av 226,079

kronor 25 öre. Av i 1928 års plan ingående två anläggningar, till vilka statsbidrag

ej beviljats — omformaraggregatet m. m. och bostadshuset -— återfinnes i

1929 års plan bostadshuset, för vars uppförande kostnaden beräknats till 31,870

kronor 45 öre. I planen ingå för övrigt följande anläggningar med här angivna

kostnadsbelopp, nämligen dels ny utvidgad förbindelsebyggnad av tegel — i

stället för nuvarande förbindelsegång av trä — mellan matsalsbyggnaden och

det egentliga sjukhuset (paviljong III) jämte vissa därmed sammanhängande

arbeten för 92,288 kronor 70 öre, dels viss tillbyggnad av paviljong III av tegel

för 14,645 kronor 10 öre, dels vissa värmetekniska, sanitära och elektriska installationer

inom nyssnämnda förbindelsebyggnad och tillbyggnad ävensom åtskilliga

andra, närmare angivna tekniska utrustningsarbeten vid anstalten för

tillhopa 71,875 kronor, dels ock sugledning för intag till baden i anstalten av

vatten från Skelderviken jämte tillhörande anordningar för 15,400 kronor.

Statsbidraget till arbetenas utförande har förutsatts skola utgå med ett belopp

motsvarande totalkostnaden för varje arbete och sålunda tillhopa utgörande

226,079 kronor 25 öre.

I sitt utlåtande i frågan den 23 november 1929 har medicinalstyrelsen anfört,

att kustsanatoriet i Barkåkra hittills erhållit statligt byggnadsbidrag örn tillhopa

502,567 kronor 50 öre, vilket motsvarade 1,994 kronor 32 öre för vårdplats.

Därest — såsom direktionen syntes förutsätta — ytterligare statsbidrag

skulle utgå med det belopp å 226,079 kronor 25 öre, som motsvarade totala kostnadssumman

för samtliga de nu ifrågasatta förbättringsarbetena, skulle totala

statsbidraget efter nuvarande antalet statsbidragsberättigade platser eller 252

ökas till 2,891 kronor 45 öre per plats och således komma att med nära 898 kronor

överskrida det hittills beviljade beloppet per vardplats. Ehuru styrelsen icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

ville förneka, att berörda arbeten skulle medföra påtagliga och önskvärda förbättringar

för anstalten, ansåge dock styrelsen dem icke vara av den trängande

art, att de för närvarande motiverade ett avsteg från styrelsens förut omförmälda

principiella ståndpunkt, att totala byggnadsbidraget till ett kustsanatorium

såsom regel borde begränsas till 2,000 kronor för vårdplats. Styrelsens utlåtande

i förevarande del utmynnar i anslutning härtill i hemställan om att den

nu föreliggande framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Ha.j:ts

vidare åtgärd.

Beträffande ifrågavarande framställning har departementschefen anfört följande

:

»Såsom framgår av det anförda, avsåg anstaltsledningen med de i skrivelsen

den 14 juli 1928 avsedda arbetena, att dessa med sannolikhet skulle vara de

sista, för vilka statligt byggnadsbidrag skulle behöva påräknas. I den plan

till anstaltens modernisering, som år 1929 framlagts, ingår ett av de två arbeten,

till vilka statsbidrag år 1928 ej beviljades, nämligen bostadshuset, vars

uppförande skulle draga en beräknad kostnad av 31,870 kronor 45 öre. Samtliga

övriga arbeten — kostnadsberäknade till sammanlagt 194,208 kronor 80 öre —

avse salunda att täcka behov, för vilkas tillgodoseende man tidigare icke

ansett statsbidrag åtminstone under den närmaste framtiden behöva påräknas.

Vad angår bostadshuset anser jag dess uppförande nu lika litet som förra

aret vara av särskilt brådskande beskaffenhet. I likhet med medicinalstyrelsen

finner jag, att de övriga i 1929 års moderniseringsplan ingående arbetena givetvis

kunna vara ägnade att medföra önskvärda förbättringar vid anstalten. De

synas mig dock varken med hänsyn till arten eller i avseende å nödvändigheten

av omedelbart utförande vara sådana, att bidrag till deras utförande bör lämnas

med ett mot hela kostnaden svarande belopp, vilket skulle innebära ett frångående

av medicinalstyrelsens förberörda, av mig biträdda principiella ståndpunkt,

att byggnadsbidrag till anstalter av förevarande kategori fortfarande,

utom där särskilda trängande skäl föreligga, bör bindas bland annat vid en

maximering till 2,000 kronor per plats. Av vad som anförts rörande de föreslagna

arbetenas beskaffenhet följer även, att utförandet av dessa arbeten

måste anses mindre angeläget än moderniseringsarbetena vid Apelviken och

Styrsöanstalten. Då det av kostnadsskäl icke kan ifrågasättas, att anslag skulle

samtidigt utgå med större belopp till alla tre anstalterna, synes med hänsyn

härtill böra med anslag till sanatoriet i Barkåkra anstå.

På grund av det anförda kan jag därför icke tillstyrka, att den föreliggande

modemiseringsplanen tages till utgångspunkt för äskande hos årets riksdag av

ytterligare byggnadsbidrag till här ifrågavarande anstalt.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta, den ena (nr 314), inom första kammaren av herr Joh. Nilsson

i Kristianstad och den andra (nr 511), inom andra kammaren av herr L. Borggren,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att bevilja Kronprinsessan

Victorias Kustsanatorium i Barkåkra 15,935 kronor 22 öre, utgörande hälften

av beräknade kostnaden för ett i motionen omförmält bostadshus.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

25

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till förstnämnda motion.

Till vad departementschefen anfört beträffande frågan örn statsbidrag under utskottets

nästkommande budgetår för ytterligare arbeten vid kustsanatoriet i Barkåkra yttrande,

bar utskottet funnit sig böra giva sin anslutning. Även örn vissa skäl kunna

anses tala för motionärernas yrkande, har utskottet sålunda ansett sig icke böra

för närvarande tillstyrka förslaget ifråga.

Sedan departementschefen härefter (sid. 37—-52) upptagit till behandling

väckt fråga om ifrågasatt byggnadsbidrag till utförande av vissa ytterligare

arbeten vid kustsjukhuset å Styrsö och därvid avstyrkt, att för närvarande ytterligare

statsbidrag lämnades, har departementschefen slutligen övergått till

behandling av en framställning — daterad den 26 september 1929 — från landstinget

i Jämtlands län genom dess förvaltningsutskott örn förhöjning dels av

det särskilda byggnadsbidrag, som beviljats för uppförande av länets centralsanatorium

Solliden vid Östersund, dels av det särskilda driftbidrag, som medgivits

för samma anstalt.

Innan departementschefen redogjort för innehållet i denna framställning, har

han i stora drag erinrat örn anledningen till att landstinget av riksdagen tillerkänts

nyss antydda förmåner med avseende å centralsanatoriet samt den närmare

innebörden av desamma m. m.

Höjning av

de extra

byggnadsoch

driftbidragen

för

centralsanatoriet

i

Jämtlands

län.

Departementschefen har härutinnan anfört:

År 1926 beslöt landstinget godkänna en av särskilda kommitterade utarbetad

plan för enhetligt ordnande av tuberkulosvården inom länet, innefattande dels

uppförande omedelbart av ett centralsanatorium för länet på omkring 160 sängar,

dels uppförande under den närmaste tiden av två hembygdssanatorier, vartdera

med omkring 40 vårdplatser, dels ock anordnande av två profylaktikerhem

(hem för friska barn från tuberkulossmittade familjer), vartdera å omkring 25

platser. I anslutning härtill fattade landstinget beslut örn att, under villkor att

extra statsbidrag enligt vissa grunder kunde erhållas såväl för byggnad som

drift, uppföra det nu ifrågavarande centralsanatoriet Solliden vid Östersund

med 172 vårdplatser — isoleringsplatser till ett antal av 10 däri inberäknade

— genom utbyggnad av tuberkulossjukstugan Solliden i enlighet med av arkitekten

G. Birch-Lindgren upprättade ritningar och kostnadsförslag för en beräknad

kostnad av 1,268,000 kronor. Genom sitt förvaltningsutskott gjorde

landstinget sedermera framställning hos Kungl. Majit om statsbidrag för centralsanatoriets

uppförande med 3,000 kronor per vårdplats utöver det författningsenliga

(2,000 kronor för dylik plats) samt — för de tre närmaste åren

efter sanatoriets avsynande och godkännande — statsbidrag till driftkostnaderna,

som med en krona per dag och patient skulle överstiga författningsenligt

utgående sådant bidrag (1 krona 75 öre).

Med det sålunda ifrågasatta byggnadsbidraget avsågs att erhålla i huvudsak

samma byggnadsbidrag, som riksdagen år 1925 beviljat för uppförande

av ett centralsanatorium i Norrbottens län. Sistnämnda bidrag skall nämligen

— på sätt av det föregående framgår — utgå med ett totalbelopp av

1,000,000 kronor för en anstalt med minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser

ej inräknade. Även beträffande bidraget för centralsanatoriets drift åsyftade

Jämtlands läns landsting likställighet med det norrbottniska central
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

sanatoriet. För sistnämnda sanatorium har nämligen 1925 års riksdag medgivit,

att för en tid^ av tre år efter anstaltens avsynande och godkännande

driftbidraget skall fa utgå med ett belopp, som med en krona överstiger det

i allmänhet till tuberkulossjukhus utgående bidraget.

Över Jämtlands läns landstings ifrågavarande framställning avgav styrelsen

för svenska landstingsförbundet begärt yttrande. Under hänvisning till en av

förbundsstyrelsen verkställd utredning angående landstingens utgifter för olika

ändamål samt deras finanser i övrigt m. m. (se proposition nr 218 år 1927 sid.

23—26) tillstyrkte nämnda styrelse, att extra statsbidrag måtte beviljas för

ändamålet efter enahanda normer som de år 1925 till tuberkulossjukvården i

Norrbottens län beviljade.

I sitt det 29 november 1926 avgivna utlåtande i ärendet framlade medicinalstyrelsen

resultaten av en av styrelsen verkställd undersökning angående

tuberkulosdödligheten i riket i dess helhet samt i de olika länen under femårsperioden

1921—1925, jämförd med den under perioden 1911—1915 iakttagna.

_ Därvid konstaterade styrelsen, att en minskning inträtt, vilken för

hela riket uppgått till i medeltal omkring 25 %, att tillbakagång — ehuru

mycket ojämnt — skett inom samtliga län, samt att denna tillbakagång för

de fyra norrländska länen — jämte Gotlands län — vore minst (för Jämtlands

och Norrbottens län 13, respektive 11 %). Sistnämnda förhållande ansag

medicinalstyrelsen närmast bero på att de norrländska länen av ekonomiska

skäl icke mäktat i tillräcklig utsträckning vidtaga effektiva åtgärder mot tuberkulosen.

Under hänvisning till sålunda och i övrigt anförda förhållanden

tillstyrkte medicinalstyrelsen att, under förutsättning att det statsfinansiella

läget det medgåve, framställningen måtte i den utsträckning, Kungl. Majit

måtte finna lämpligt, vinna tillmötesgående.

Uti proposition (nr 218) till 1927 års riksdag framhöll föredragande departementschefen,

bland annat, att den i ämnet förebragta utredningen syntes

giva vid handen, att tuberkulosdödligheten inom Jämtlands län, även örn den

icke tagit sådana proportioner som i Norrbottens län, likväl vore oroväckande

stor.. Utredningen visade också, att dödlighetens nedgång i Jämtlands län liksom

i de övriga Norrlandslänen dittills i jämförelse med riket i dess helhet

varit ganska ringa. Oaktat landstinget i Jämtlands län för tuberkulossjukvården

underkastat sig såväl absolut som relativt taget betydande utgifter -—

landstingets utgifter för denna vård hade under de senaste fem åren ökats

med omkring 30 %, under det att för samtliga landstingsområden, tagna såsom

en enhet, under samma period en minskning med cirka 14 % ägt rum — vore

tillgången på vårdplatser för tuberkulossjuka likväl ännu alltför ringa för att

möjliggöra en resultatrik kamp mot tuberkulosen.

Kraftiga åtgärder mot tuberkulosens härjningar inom Jämtlands län vore

därför nödvändiga. Emellertid syntes den i ämnet lämnade redogörelsen å

andra sidan giva vid handen, att landstinget med hänsyn till sin ekonomiska

ställning och till de betydande utgifter, som redan åvilade och inom den

närmaste tiden ytterligare torde komma att påläggas detsamma för viktiga

sjukvårdsändamål, knappast torde — åtminstone inom rimlig tid — mäkta

att utan särskild hjälp vidtaga tillräckligt effektiva åtgärder mot tuberkulosen.

Landstinget vore uppenbarligen berett att — under förutsättning av särskilt

stöd från statens sida — efter en enhetlig plan upptaga en allvarlig kamp

mot tuberkulosen. Det av landstinget godkända förslaget beträffande utbyggande

av tuberkulossjukstugan Solliden till centralsanatorium syntes på ett

praktiskt sätt tillgodose det avsedda ändamålet och jämväl ur kostnadssynpunkt

vara tillfredsställande.

Under sålunda angivna förhållanden ville departementschefen för sin del

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

27

tillstyrka, att statsmakterna lämnade Jämtlands läns landsting det begärda

stödet i form av förhöjt statsbidrag såväl till uppförande av centralsanatoriet

som för dess drift under de tre första åren av verksamheten.

Angående omfattningen av den föreslagna särskilda hjälpen yttrade departementschefen,

att ett fullt så stort understöd som det till Norrbottens

län lämnade knappast borde medgivas. Den omständigheten, att Jämtlands

län såväl beträffande tuberkulosens utbredning och därmed närmast

sammanhängande förhållanden som ock i ekonomiskt avseende intoge en

något gynnsammare ställning än Norrbottens län, motiverade enligt hans mening,

att bidragen i detta fall bestämdes till lägre belopp än de för Norrbottens

län beviljade. I överensstämmelse därmed förordade departementschefen,

att byggnadsbidraget skulle fastställas till 4,000 kronor per vårdplats,

isoleringsplatser ej inräknade, vilket skulle innebära ett extra bidrag, utöver

det författningsenliga, av 2,000 kronor per plats. I fråga örn driftkostnadsbidraget

tillstyrkte han ett belopp per dag och patient av 75 öre utöver det

författningsenliga bidraget, 1 krona 75 öre, varigenom det totala driftkostnadsbidraget

skulle komma att uppgå till 2 kronor 50 öre per vårddag. I

enlighet med vad medicinalstyrelsen hemställt, ansåges såväl byggnadsbidraget

som driftkostnadsbidraget i överensstämmelse med allmänt tillämpade grunder

böra begränsas till högst hälften av landstingets verkliga kostnader. Även

i övrigt ansåges de i författning fastslagna allmänna grunderna för åtnjutande

av statsbidrag för ifrågavarande ändamål böra i tillämpliga delar gälla och

Kungl. Maj:t böra äga meddela erforderliga föreskrifter för bidragens åtnjutande.

I samband därmed förordade departementschefen, att, därest såsom

avsett vore, de 40 vårdplatser, som inrymdes i den med statsbidrag uppförda

tuberkulossjukstugan Solliden skulle bortgå, återbäring av viss del av det för

denna sjukstuga uppburna statsbidraget — enligt närmare angivna grunder —

skulle ske medelst avdrag å byggnadsbidraget till centralsanatoriet. Avdragsbeloppet

kalkylerades till omkring 22,400 kronor.

I skrivelse nr 252 uttalade riksdagen — under framhållande i huvudsak av

samma skäl, som från departementschefens sida anförts — sin anslutning till

det i propositionen framlagda förslaget.

Vad härefter angår landstingets nu förevarande skrivelse den 26 september

1929, har däri till en början meddelats, att kostnaderna för uppförande, inredning

och utrustning av sanatoriet, vilket beräknades vara färdigt att tagas

i bruk den 1 januari 1930, enligt då föreliggande approximativa kalkyler syntes

komma att uppgå till 1,610,020 kronor mot ursprungligen beräknade

1,268,000 kronor, i bägge fallen frånsett det statliga byggnadsbidraget, vilket

bidrag — efter skedd reducering med anledning av bortgående vårdplatser i

tuberkulossjukstugan Solliden — skulle uppgå till omkring 625,600 kronor.

Därtill komme de årliga driftkostnaderna, vilka under de första tre åren, då

det extra statsbidraget till driften skulle utgå, med utgångspunkt från den för

1930 fastställda staten beräknades belöpa sig till 65,495 kronor.

Förutom de avsevärda kostnaderna för tuberkulosvårdens ordnande har emellertid,

framhålles det vidare i skrivelsen, landstinget under de sistförflutna

åren nödgats offra betydande belopp för den allmänna sjukvården. Sålunda

påginge i anledning av landstingets beslut under år 1927 uppförande för en

beräknad kostnad av 326,405 kronor av ett epidemisjukhus i Östersund med

60 vårdplatser, avsett att bland annat möjliggöra en centralisering av epidemivården

och därmed nedbringande av kostnaderna för densamma. Sedan lands
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

tinget år 1928 beslutat ombyggnad av ekonomibyggnaderna vid länslasarettet

i Östersund i syfte bland annat att nedbringa vissa kostnader för epidemisjukhusets

och länssanatoriets drift, hade 1929 års landsting sett sig nödsakat

att besluta örn modernisering och tillbyggnad av själva lasarettet. Kostnaden

för ifrågavarande, åren 1928 och 1929 beslutade arbeten beräknades — inklusive

utrustningskostnader — sammanlagt uppgå till 2,082,989 kronor, varav

ett belopp av 1,700,000 kronor vore avsett att täckas med ett 40-årigt amorteringslån.

Samtidigt med ifrågavarande betydande utgiftsökningar hade emellertid

landstingets inkomster högst avsevärt minskats, framför allt därigenom att antalet

skattekronor nedgått. Inkomstminskningen medförde med hänsyn till nuvarande

skattekronor en ökning av utdebiteringen från år 1928 av omkring

18 öre. Under sista tioårsperioden hade utdebiteringen höjts från 1 krona 30 öre

för år 1920 till 3 kronor för år 1930.

I fråga örn tuberkulosfrekvensen i länet under de senaste åren åberopas i

skrivelsen ett vid densamma fogat yttrande av förste provinsialläkaren i

Jämtlands län, däri framhålles i huvudsak, att dödligheten i tuberkulos

under de sista åren visserligen nedgått en obetydlighet men att, såvitt förste

provinsialläkaren kunnat bedöma samt inhämtat av tjänsteläkarna i länet,

antalet av tuberkulos infekterade icke i samband därmed nämnvärt reducerats.

I jämförelse med landet i övrigt vore tuberkulosfrekvensen i Jämtlands

län fortfarande abnormt stor, och behovet av vård understege föga det

i Norrbottens län förefintliga. Någon ändring av den i landstinget godkända

planen beträffande anstaltsvård för tuberkulösa kunde därför den konstaterade

nedgången i dödssiffran icke motivera. Tuberkulosfrågans läge vore snarare

sådant, att varje anstaltsplats utöver förefintliga eller planerade vore ovärderlig.

Under åberopande av sålunda och i övrigt angivna omständigheter samt

med förmälan att centralsanatoriet på grund av byggnadstekniska och andra

skäl utbyggts för 178 i stället för tidigare avsedda 162 vårdplatser —

isoleringsplatser i bägge fallen oberäknade — har landstinget hemställt, dels

att det beviljade extra byggnadsbidraget å 2,000 kronor för var och en av

ursprungligen beräknade 162 vårdplatser i centralsanatoriet Solliden måtte

höjas till 3,000 kronor, dels att ett extra byggnadsbidrag, likalades å 3,000

kronor, måtte få utgå för var och en av de avsedda ytterligare 16 vårdplatserna

vid nämnda sanatorium, dels ock att det extra driftkostnadsbidraget

måtte under den förut medgivna tiden av tre år från anstaltens avsynande och

godkännande bestämmas att utgå med ett belopp, som med 1 krona — i stället

för nu stadgade 75 öre — överstege det till tuberkulossjukhus i allmänhet

utgående driftkostnadsbidraget.

Slutligen förklarar landstinget att, därest det av budgetära skäl vore önskvärt,

landstinget givetvis hade att finna sig i att det begärda byggnadsbidraget

utginge först i den mån anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

därtill lämnade tillgång.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

29

I det utlåtande den 15 oktober 1929, varmed landstingets ifrågavarande

framställning överlämnats till Kungl. Majit, har länsstyrelsen i Jämtlands län

på anförda skäl (sid. 56 och 57) tillstyrkt bifall till landstingets framställning

i hela dess omfattning.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 80 oktober 1929 — med hänsyn till

vad som anförts i landstingets skrivelse och länsstyrelsens däröver avgivna utlåtande

— ansett sig böra tillstyrka, att det totala statliga byggnadsbidraget

får utgå med (3,000 + 2,000) 5,000 kronor per vårdplats, dock med den begränsningen

att bidraget —- på sätt stadgats i fråga örn byggnadsbidraget till såväl

centralsanatoriet i Norrbottens län som det år 1927 fixerade bidraget till Jämtlands

centralsanatorium — icke må sammanlagt överstiga halva byggnadskostnaden.

Dessutom bör bidraget enligt styrelsen icke få utgå för större platsantal

än 162. Såsom skäl för ett begränsande av bidraget till detta antal platser

yttrar styrelsen, att den lämnade uppgiften att ytterligare 16 platser kunde i

anstalten inrymmas ingalunda av styrelsen betvivlades men att det riktigaste

syntes vara, att avgörandet av frågan örn högre byggnads- och driftbidrag för

dessa nytillkomna platser bleve träffat först efter det att vid en blivande avsyning

av byggnadsarbetet kunnat konstateras, att platserna i fråga vore av fullgod

beskaffenhet med hänsyn till sjukvårdens krav. I detta sammanhang har

styrelsen meddelat, att totalkostnaderna för centralsanatoriet enligt från vederbörande

lämnad uppgift numera approximativt beräknats komma att uppgå

till 1,790,000 kronor.

I betraktande av landstingets ekonomiska svårigheter har medicinalstyrelsen

även ansett sig böra tillstyrka den begärda ökningen av det extra driftkostnadsbidraget,

dock under förutsättning att det — liksom skett i fråga örn

motsvarande bidrag för Norrbottens län och det år 1927 fixerade bidraget för

här ifrågavarande län — bestämmes, att statens totala bidrag icke får överstiga

halva verkliga driftkostnaden.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Såsom framgår av det anförda, motiverades beviljandet år 1927 av de särskilda

statsbidragen för uppförande och drift av ett centralsanatorium i Jämtlands

län huvudsakligen med dels den stora tuberkulosfrekvensen inom länet

och dels landstingets svaga ekonomiska ställning. Att normerna för bidragens

utgående gjordes något mindre förmånliga än de år 1925 i motsvarande hänseenden

för Norrbottens län beslutade berodde på att Jämtlands län såväl med

avseende å tuberkulosens utbredning och därmed sammanhängande förhållanden

som ock i ekonomiskt avseende ansågs intaga en något gynnsammare ställning

än Norrbottens län.

I den här föreliggande framställningen från Jämtlands läns landsting har

landstinget framhållit, att olikheterna i nyssberörda hänseenden icke längre

förefunnes eller i allt fall icke vore av den omfattning, att de motiverade en

mindre förmånlig ställning för länet än för Norrbottens län. Vad i framställningen

ävensom i länsstyrelsens utlåtande anförts till stöd för denna uppfattning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

finner jag i likhet med medicinalstyrelsen äga starkt fog. Beträffande tuberkulosfrekvensen

inom de båda länen vill jag — utöver vad handlingarna innehålla

meddela, att dödligheten i tuberkulos, enligt av medicinalstyrelsen

lämnade uppgifter, under vart och ett av åren 1926—1928 utgjort för Jämtlands

län 1.88, 1.93 och 1.96 pro mille av befolkningen samt för Norrbottens

län 3.06, 2.67 och 2.29 pro mille. Dessa siffror visa för Jämtlands län en jämnt

ehuru obetydligt stigande tendens, medan siffrorna för Norrbottens län markera

en tydlig nedgång, vad angår år 1928 så pass betydande, att vid jämförelse

med Jämtlands län de bägge länen i realiteten kunna nära nog jämställas

i avseende å tuberkulos dödlighet.

Vad angår de båda landstingens ekonomi var, då riksdagen år 1927 fattade

sitt beslut beträffande bidragen till centralsanatoriet Solliden, ställningen såsom

förut antytts förmånligare för Jämtlands län. Den år 1926 beslutade utdebiteringen

per inkomsthundra utgjorde sålunda för Norrbottens län 3 kronor

16 öre, medan motsvarande siffra för Jämtlands län var 2 kronor 40 öre.

Under det att för Norrbottens län beloppet oförändrat bibehållits under vart

och ett av de tre därpå närmast följande åren, har debiteringssatsen för Jämtlands

län från och med år 1928 måst höjas, nämligen sistnämnda år till 2 kronor

80 öre och år 1929 till 3 kronor. Enligt vad länsstyrelsen i sitt förberörda

utlåtande anfört, skulle med hänsyn till landstingets under senare år beslutade

utgifter för tuberkulossjukvård och för andra sjukvårdsändamål en ytterligare

kraftig stegring vara oundviklig, så att debiteringssatsen om några

år, under vissa förutsättningar, skulle vara uppe i 3 kronor 58 öre.

Med hänsyn till här angivna förhållanden vill jag tillstyrka, att det särskilda

byggnadsbidraget till centralsanatoriet i Jämtlands län höjes från 2,000

till 3,000 kronor för vårdplats. Av de skäl, medicinalstyrelsen anfört, lärer

det särskilda byggnadsbidraget i första hand endast böra få utgå för de ursprungligen

beräknade 162 platserna. Det bör alltså, efter vederbörlig avsyning,

bero på särskild framställning och prövning, huruvida extra statsbidrag

över huvud skall utgå för någon av härutöver tillkomna platser. Likaledes

förordar jag, att det provisoriska extra driftbidraget höjes från det nu medgivna

beloppet, 75 öre, till 1 krona för dag och vårdplats. I detta fall liksom

beträffande byggnadsbidraget torde tills vidare rätten till ifrågavarande bidrag

böra begränsas till det ursprungligen beräknade antalet vårdplatser,

d. v. s. till 162 platser. Samma huvudvillkor och bestämmelser i övrigt, som

av riksdagen stadgats beträffande de år 1927 beslutade bidragshöjningarna,

lära böra gälla i fråga örn de nu ifrågasatta extra bidragen, medan erforderliga

detaljföreskrifter nu liksom år 1927 torde böra överlåtas åt Kungl. Majit

att utfärda. I anslutning härtill bör alltså ett avdrag enligt de av 1927 års

riksdag godtagna grunderna för bortfallande platser vid tuberkulossjukstugan

Solliden äger rum, även örn eventuell höjning av byggnadsbidraget till centralsanatoriet

bestämmes att utgå enligt det av mig här förordade förslaget.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av ett bifall till

mitt förslag får jag erinra att — på sätt närmare framgår av förenämnda proposition

nr 218 år 1927 sid. 34 — det nu medgivna byggnadsbidraget berak
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135. 31

nades — efter nyss antytt avdrag — uppgå till 625,600 kronor mot 301,600

kronor enligt vanliga grunder för dylikt bidrag. Vid godtagande av här förevarande

förslag skulle byggnadsbidraget under samma förutsättning uppgå

till 787,600 kronor. Sistnämnda belopp innebär alltså i förhållande till det redan

medgivna beloppet 625,600 kronor en höjning med 162,000 kronor. Denna

merutgift torde emellertid icke — vilket ju landstinget enligt det föregående

knappast heller förutsatt — böra drabba redan nästa budgetårs anslag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter. Skillnaden mellan

det nu förordade och det tidigare medgivna byggnadsbidraget torde alltså -—

i enlighet med Kungl. Maj:ts närmare bestämmande — tidigast få belasta anslaget

till dylikt ändamål för budgetåret 1931/1932.

Vad angår driftbidraget skulle detsamma för 162 vårdplatser författningsenligt

årligen kunna utgå med 103,477 kronor 50 öre och enligt den år 1927

medgivna förhöjningen med 147,825 kronor. Enligt vad jag nu förordar skulle

bidraget kunna uppgå till 162,607 kronor 50 öre, vilket sistnämnda belopp i

förhållande till det förstnämnda innefattar en merutgift å 59,130 kronor och

vid jämförelse med det senare en dylik utgift å 14,782 kronor 50 öre. Då vid

den nu föreslagna höjningen — liksom skedde år 1927 — i anslutning till det

förut anförda givetvis bör fästas villkor örn att driftbidraget i dess helhet

icke må överstiga hälften av de verkliga driftkostnaderna, torde av bokföringstekniska

och andra skäl merutgiften för statsverket även utan särskild föreskrift

icke kunna komma att belasta det ordinarie förslagsanslaget till driftkostnader

vid tuberkulossjukvårdsanstalter tidigare än under budgetåret

1931/1932.»

Beträffande Kungl. Maj:ts proposition, nr 218, till 1927 års riksdag angående

statsbidrag till uppförande och drift av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt

(centralsanatorium) anförde riksdagen i sin skrivelse nr 252,

att riksdagen av den i propositionen lämnade utredningen ansett framgå, att

tuberkulosdödligheten inom Jämtlands län, även örn den icke tagit sådana proportioner

som i Norrbottens län, likväl vore oroväckande stor. Utredningen

visade ock, att dödlighetens nedgång i Jämtlands län liksom i de övriga Norrlandslänen

dittills i jämförelse med riket i dess helhet varit ganska ringa, och

trots att landstinget i länet nedlagt betydande utgifter för tuberkulossjukvården,

syntes tillgången på vårdplatser för tuberkulossjuka dock vara allt för

knapp för möjliggörande av en effektiv kamp mot sjukdomen ifråga. Behovet

av kraftiga åtgärder för utökning av vårdmöjligheterna inom länet syntes

riksdagen för den skull ovedersägligt. Då, på sätt av den i propositionen lämnade

redogörelsen framginge, landstinget med hänsyn till sin ekonomiska ställning

icke mäktade att utan särskild hjälp vidtaga tillräckligt effektiva åtgärder,

ansåge riksdagen ock i likhet med departementschefen ofrånkomligt att med

statsmedel bispringa landstinget i dess kamp mot sjukdomen, och syntes riksdagen,

i enlighet med vad i propositionen föreslagits, denna hjälp böra utgå dels

i form av förhöjt statsbidrag till uppförande av ett centralsanatorium, dels ock

Utskottets

yttrande.

Kartongblad med rättelse ä sid. !S2, fjärde stycket uppifrån.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande Nr IS6.

i form av förhöjt bidrag till sanatoriets drift under de tre första åren av verksamheten.

Såsom förut antytts, biföll riksdagen Kungl. Maj :ts förslag såväl i vad det

avsåg byggnadsbidrag som driftkostnadsbidrag för anstalten.

Att normerna för bidragens utgående gjordes något mindre förmånliga än de

år 1925 i motsvarande hänseenden för Norrbottens län beslutade berodde ■—

såsom i statsrådsprotokollet nu erinrats — på att Jämtlands län såväl med

avseende å tuberkulosens utbredning och därmed sammanhängande förhållanden

som ock i ekonomiskt avseende ansågs intaga en något gynnsammare ställning

än Norrbottens län.

Av den nu förebragta utredningen i ärendet har departementschefen emellertid

ansett framgå, att olikheterna i nyssberörda hänseenden upphört eller i allt

fall icke kunna anses vara av den omfattning, att de motiverade en mindre förmånlig

ställning för Jämtlands län än för Norrbottens län.

Även utskottet har av landstingets framställning och länsstyrelsens utlåtande

i ärendet kommit till den uppfattningen, att starkt fog förefinnes för nämnda

mening, och utskottet har på grund härav nu funnit sig böra tillstyrka, att såväl

det särskilda byggnadsbidraget — avseende de ursprungligen beräknade 162

platserna -— som det extra driftbidraget höjes i enlighet med vad Kungl. Maj :t

föreslagit. En oeftergivlig förutsättning för denna utskottets ståndpunkt är

emellertid, att det särskilda byggnadsbidraget även för framtiden kommer att

utgå endast för detta antal.

Beträffande det extra driftkostnadsbidraget synes skäl däremot föreligga,

att detsamma, på sätt landstingets hemställan innebär, må under en tid av tre år

framåt kunna utgå jämväl för det utöver 162 befintliga antalet vårdplatser.

Vad Kungl. Majit i övrigt i detta sammanhang föreslagit, har icke föranlett

till erinran från utskottets sida.

Anslag-s- Vidkommande till slut anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 till bidrag

budgetåret ^ uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter har departe1930/1981.

mentschefen härutinnan anfört följande:

»Vad härefter angår det totala anslagsbehovet för nästa budgetår till bidrag

till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter har, såsom av

det föregående framgår, medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 24 augusti 1929

beräknat detta behov vad angår tuberkulossjukvårdsanstalter i allmänhet -—

frånsett bidrag till stiftelsen Solhem — samt till kustsanatorier enligt tidigare

beslut till sammanlagt 1,172,000 kronor. I huvudsak har jag intet att erinra

mot denna beräkning. Enligt vad jag inhämtat torde man emellertid kunna

utgå från att den i beräkningen omförmälda barnavdelningen med högst 60

vårdplatser vid centralsanatoriet i Hällnäs icke blir fullbordad inom sådan

tid, att statsbidrag för dess anordnande kommer att utbetalas under budgetåret

1930/1931. Då byggnadsbidraget till denna avdelning ingår i nyss avsedda

belopp å 1,172,000 kronor med 240,000 kronor, kan sistnämnda summa

nu avgå. Vidare torde med hänsyn till läget beträffande Styrsöanstaltens

byggnadsfråga till denna anstalt icke under några förhållanden behöva under

nästa budgetår tagas i bruk mer än högst 100,000 kronor av beviljade 223,987

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

33

kronor. Beloppet 1,172,000 kronor kan alltså reduceras med sammanlagt

363,987 kronor till 808,013 kronor.

Å andra sidan kräves för Norrbottens läns centralsanatorium ytterligare belopp

utöver det i medicinalstyrelsens skrivelse kalkylerade. Berörda anstalt

beräknas nämligen numera bliva fullbordad å tidpunkt, som kan medgiva utbetalande

jämväl av återstoden av statsbidraget under budgetåret 1930/1931.

Härav uppkommande merutgift under nämnda budgetår i förhållande till medicinalstyrelsens

kalkyl kan — med hänsyn tagen till beräknat avdrag för nedläggande

av vårdplatser vid nuvarande tuberkulossjukhuset i Sandträsk -—

uppskattas till omkring 80,000 kronor. Beloppet 808,013 kronor bör alltså

ökas till omkring 890,000 kronor. Till sist omförmälda belopp böra läggas

de förordade byggnadsbidragen till stiftelsen Solhem och till föreningen för

kustvård åt skrofulösa barn ävensom evakueringsbidraget till sagda förening

örn sammanlagt (120,000 + 150,000 + 48,180) 318,180 kronor. Därvid erhålles

en totalsumma av 1,208,180 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas

nedåt till 1,200,000 kronor. Anslaget torde alltså böra upptagas i riksstaten

för budgetperioden 1930/1931 till sistnämnda summa, vilken i förhållande till

det för anslaget i 1929 års statsverksproposition preliminärt beräknade beloppet,

1,400,000 kronor, innefattar en minskning med 200,000 kronor.»

Hot den sålunda gjorda beräkningen av förevarande anslag har utskottet

icke haft något att erinra.

Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda hänseenden anfört, får

utskottet hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å herrar Nilssons i Kristianstad

och Borggrens ovanberörda motioner, 1:314 och 11:511,

I. a) till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 1,200,000 kronor;

b) medgiva, att från nämnda anslag må av Kungl. Hajd

beviljas

till stiftelsen Solhem för uppförande av en anstalt för vård

av barn med kirurgisk tuberkulos ett byggnadsbidrag av 2,000

kronor för var och en av högst 60 vårdplatser, isoleringsplatser

ej medräknade, dock högst till belopp motsvarande hälften

av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga

byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift för anskaffande

av byggnadstomt; samt

till föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ej mindre

till utförande av vissa, i det föregående angivna arbeten vid

kustsanatoriet Apelviken ett byggnadsbidrag av högst 150,000

kronor, än även för den tid av budgetåret 1930/1931, varun
Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 6 sami. 58 haft. (Nr 185.) 3

Utskottets

yttrande.

Utskottets

hemställan

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

der till statligt driftkostnadsbidrag berättigade vårdplatser inom

paviljong II vid sanatoriet på grund av utförandet av

nyssnämnda arbeten icke kunnat vara belagda, ett evakueringsbidrag

till belopp av 2 kronor 75 öre för varje dylik obelagd

vårdplats och dag; ävensom

c) föreskriva, att Ilar omförmälda statsbidrag skola utgå,

byggnadsbidragen i huvudsaklig överensstämmelse med de

rörande anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

stadgade grunderna och evakueringsbidraget

i tillämpliga delar i huvudsaklig enlighet med de beträffande

anslag till bidrag till driftkostnaderna för dylika

anstalter gällande grunderna, samt såväl byggnadsbidragen

som evakueringsbidraget på de närmare villkor i övrigt, som

må av Kungl. Majit bestämmas;

II. med ändring av vad 1927 års riksdag därutinnan bestämt
a)

medgiva, att Kungl. Majit må — utan hinder av gällande

bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter samt beträffande

statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter -— bevilja

ej mindre statsbidrag till uppförande å angiven plats i

Östersund av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt

(centralsanaforium) med ett belopp av 5,000 kronor för

en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade,

dock med de inskränkningar, att statsbidraget ej må överskrida

hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift

för anskaffande av byggnadstomt, att från det på sätt nu angivits

bestämda beloppet skall enligt av 1927 års riksdag godkända

grunder göras avdrag för viss del av det bidrag av

statsmedel, som tidigare beviljats för anordnande av en tuberkulossjukstuga

å samma plats, samt att före den 1 juli 1931

må av det totala statsbidraget utgå sammanlagt högst 625,600

kronor, än även för en tid av tre år efter det ifrågavarande

anstalt blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynad

och godkänd, statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalten

med ett belopp för dag och patient, som med avseende

å högst 162 vårdplatser med en krona överstiger det till tuberkulossjukhus

i allmänhet utgående statsbidraget och i övrigt

motsvarar nämnda bidrag, dock med den inskränkning, att

sammanlagda statsbidraget icke för någon tid må överstiga

hälften av anstaltens enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga driftkostnader;

b) förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i övrigt

i tillämpliga delar skola gälla av departementschefen örn
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

35

förmälda bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive

statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom

de särskilda föreskrifter, som må av Kungl. Majit meddelas;

samt

c) medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från

av riksdagen anvisade anslag till bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive till bidrag

till driftkostnaderna för dylika anstalter.

Stockholm den 2 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,

K. V. Rydén, E. A. Lundell, C. I. Asplund, G. G. V. Hammarskjöld, C. A. Carlsson

i Gävle och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,

C. R. Jostsson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-FrÖsterud, P. M. Olsson

i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,

O. Nilsson i örebro, A. Danielsson och J. E. Andersson i Ovanmyra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. m. s. 3 i texten