Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utökning och effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.

1930-05-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:151, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utökning och effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

9

Sr 151.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utökning

och effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren, nr 21,

av herr G. Möller m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 77, av herr

P. A. Hansson i Stockholm m. fl., vilka motioner hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och förslag till en utökning och effektivisering

av yrkesinspektionsverksamheten så att 1-årsfrekvens kan uppnås.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»De tvenne senaste decennierna ha medfört en mycket kraftig utveckling av

den industriella verksamheten i vårt land. Denna utveckling har icke endast

bestått i en kvantitativ ökning av industrianläggningarna, utan också i en

hastig utveckling på alla områden av den moderna maskintekniken och ett

effektivare utnyttjande av denna i det industriella livet. Som en följd av denna

hastiga utveckling har det arbete, som åvilar statens inspektionsmyndigheter,

då det gäller att övervaka de lagar och bestämmelser, som reglera exempelvis

arbetareskydd, arbetstid m. m., hastigt utökats. Det organ, som sköter denna

verksamhet, nämligen yrkesinspektionen, har däremot icke utvecklats i samma

raska tempo. Följden av detta har blivit, att övervakningens effektivitet icke

hållit jämna steg med utvecklingen på det industriella området. Samtidigt ha

de internationella fordringarna på denna inspektion höjts. Redan 1912, när

yrkesinspektionen fick den organisation, som den nu har, hade ett flertal andra

länder kommit upp till 1-årsfrekvens ifråga örn besök å arbetsplatserna. Utvecklingen

har sedan gått mycket raskt, främst därför att Internationella arbetsorganisationen

genom sin rekommendation drivit fram frågan i de skilda ländernas

parlament.

I fredsfördragets trettonde kapitel, artikel 427, punkt 9, heter det, att varje

stat skall organisera en yrkesinspektion, som skall omfatta även kvinnor, för

att trygga tillämpningen av de lagar och förordningar, som äro gällande för

arbetarnas skydd. Inom Internationella arbetsorganisationen har enighet varit

rådande om att icke utsätta staterna för något tvång i form av internationella

regler angående yrkesinspektionen. Emellertid har Internationella arbetsbyrån,

efter hemställan från vissa nybildade stater, som vid upprättandet av sin yrkesinspektion

önskade vägledning i anslutning till de erfarenheter, som gjorts i

olika länder, utarbetat vissa allmänna riktlinjer för yrkesinspektionen. Dessa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

Utskottets

yttrande.

utarbetades 1923 och sammanfattades i en rekommendation riktad till samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen. Som en minimifordran

uppställes i denna rekommendation, att varje företag bör inspekteras minst en

gång om året. Som framgår av de svar staterna avgivit till arbetsbyrån, är

denna inspektionsstandard genomförd i många länder, och flertalet av de länder,

som icke vid denna tidpunkt genomfört en sådan inspektion, meddelade, att de

skola göra detta.

Yrkesinspektionen i vårt land kan icke fylla dessa fordringar till följd av

bristande tillgång på arbetskraft och i vissa fall ett mindre effektivt utnyttjande

av den arbetskraft, som finnes. 1905 års yrkesfarekommitté anför i sitt

betänkande av den 9 dec. 1909, att med 12 yrkesinspektörer och lika många

underinspektörer skulle det vara möjligt att inspektera varje företag i medeltal

vartannat eller vart tredje år. Denna utökning av arbetskrafterna ansågs

vara av förhållandena oeftergivligt påkallad. Enligt riksdagens beslut 1912

blev det emellertid endast 9 yrkesinspektörer, 9 assistenter samt 18 underinspektörer.

Detta antal har sedan bibehållits och fortfarande måste yrkesinspektionen

reda sig med detta fåtal arbetskrafter.

Sedan dess har den kraftiga industriella utveckling skett, som utökat yrkesinspektionens

arbetsområde kvantitativt och kvalitativt. Dessutom ha år 1919

tillkommit ytterligare tvenne lagar, som inspektionen har att övervaka tillämpningen

av, nämligen: Lagen örn arbetstidens begränsning och lag örn begränsning

av tiden för bageri- och konditoriarbete. Detta är en så betydande belastning

av de krafter, som stå yi''kesinspektionens myndigheter till buds, att

det icke kail påräknas, att de fordringar på inspektionsfrekvens, som uppställdes

av 1905 års yrkesfarekommitté, ens kan uppfyllas. Av det anförda torde

framgå, att det är nödvändigt att åstadkomma en utökning av yrkesinspektionen

och ett effektivt tillvaratagande av yrkesinspektörernas och underinspektörernas

arbete för inspektionsändamål.»

Över förevarande förslag har yttrande i vederbörlig ordning införskaffats

från socialstyrelsen, vilket yttrande är såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

Såsom i motionerna anförts och i socialstyrelsens yttrande närmare utvecklats,

hava den fortgående industriella rationaliseringen och den alltjämt tilltagande

användningen av maskinella hjälpmedel föranlett, att behov föreligger av

en oftare återkommande inspektion på det område, varom fråga är. Nödvändigheten

av att åtgärder vidtagas för ernående av ökad inspektionsverksamhet

synes utskottet för den skull påtaglig, och utskottet finner sig sålunda böra

tillstyrka, att en undersökning i sådant syfte kommer till stånd.

Utskottet, som håller före att viss ökad effektivitet på berörda område bör

kunna ernås genom en bättre arbetsfördelning mellan den nuvarande personalen,

vill framhålla angelägenheten därav, att vid undersökningen även tages

under övervägande, huruvida icke ett mera utsträckt samarbete må kunna

åvägabringas mellan riksförsäkringsanstalten och yrkesinspektionen i syfte,

varom fråga är.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av herrar Möllers m. fl. och Hanssons

i Stockholm m. fl. förevarande motioner, I: 21 och II: 77,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

11

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning rörande effektivisering

av yrkesinspektionens verksamhet samt örn framläggande

för riksdagen av det förslag, som av utredningen må föranledas.

Stockholm den 13 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 150.

Bilaga.

Stockholm den 28 februari 1930.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 7 februari 1930 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till Riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en inom första kammaren

väckt motion, nr 21, angående utökning och effektivisering av yrkesinspektionsverksamheten.

Med anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

I sitt den 9 december 1909 avgivna betänkande med förslag till lag örn

arbetarskydd m. m. föreslog den s. k. yrkesfarekommittén en personal för allmän

yrkesinspektionst jäns! av 12 yrkesinspektörer, 1 yrkesinspektris, 12 yrkesinspektörsassistenter

och 24 underinspektörer. Med avseende å det föreslagna

antalet yrkesinspektörer framhöll kommittén härvid, att detta måste anses som

ett minimiantal samt att med nämnda antal yrkesinspektörer varje under yrkesinspektör

tillsyn stående arbetsställe kunde beräknas i regel bliva inspekterat

allenast vart annat eller var tredje år.

Kommerskollegium, under vilket verk yrkesinspektionen då lydde, förklarade

sig i sitt utlåtande över kommitténs betänkande finna utökandet av yrkesinspektörernas

antal till minst tolv vara av förhållandena oeftergivligt påkallat.

Kollegium ansåg det vidare med fog kunna ifrågasättas att redan från början

anställa mer än en yrkesinspektris. För det fall emellertid att blott en yrkesinspektris

bleve tillsatt, framhöll kollegium behovet av att hos henne redan

från början anställdes en kvinnlig assistent. I avseende å kommitténs förslag

rörande yrkesinspektörernas assistenter hade kollegium intet att erinra men

uttalade sig kollegium däremot för en minskning av underinspektörernas antal

till högst 18.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 239 till 1912 års riksdag angående anslag till

anordnande av yrkesinspektion föreslogs en organisation innefattande 9 yrkesinspektörer,

1 yrkesinspektris, 12 assistenter och 18 underinspektörer. Av vederbörande

departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet i ärendet framgår,

att Kungl. Maj :t vid bestämmandet av antalet yrkesinspektörer räknat med

att varje yrkesinspektör skulle kunna använda omkring 250 dagar om året för

inspektioner, att antalet per år inspekterade industriställen skulle uppgå till

omkring 600 per inspekterande person samt att härigenom varje fabrik skulle

kunna beräknas bliva inspekterad vart annat år. Av samma yttrande framgår

även, att Kungl. Maj:t räknade med »en sannolikt erforderlig framtida ökning

av yrkesinspektörernas antal i män av industriens tillväxt».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

Riksdagen anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag, dock att antalet assistenter

av riksdagen minskades från 12 till 11.

Någon förändring av antalet yrkesinspektör'', assistenter eller underinspektörer

kar sedermera icke ägt rum. En tillfällig förstärkning av yrkesinspektionen

med en å två assistenter och tre underinspektörer skedde visserligen i samband

med tillkomsten år 1919 av de s. k. arbetstids- och bagerilagarna, vilkas

efterlevnad övervakas av yrkesinspektionen, men denna förstärkning upphörde

från och med den 1 juli 1924.

Däremot har den kvinnliga inspektionen blivit utökad efter 1912 års organisation

av yrkesinspektionen. I skrivelse den 23 oktober 1918 angående anslagsäskanden

för yrkesinspektionens verksamhet hemställde socialstyrelsen örn tillsättandet

av tre kvinnliga assistenter, vilka befattningshavare redan från början

borde uppföras å ordinarie stat. Detta styrelsens förslag upptogs också av

Kungl. Majit och framlades för 1919 års lagtima riksdag (statsverkspropositionen,

sjätte huvudtiteln). Riksdagen, som fann den i ämnet lämnade utredningen

ådagalägga, behovet av att den kvinnliga yrkesinspektionen ordnades

på ett mera effektivt sätt än vad dittills varit förhållandet, ansåg det emellertid

vanskligt att på förhand bedöma den arbetsbörda, som kunde komma att

påvila ifrågavarande befattningshavare, och fann varsamheten bjuda, att antalet

tillsvidare begränsades till två. Båda assistenterna uppfördes emellertid

omedelbart (från och med år 1920) å ordinarie stat.

Efter 1912 har den fortgående industriella utvecklingen och den alltjämt tilltagande

användningen av maskinella hjälpmedel på alla områden givetvis ställt

ökade krav på yrkesinspektionens arbete. Därjämte ha helt nya tillsynsområden

tillkommit, i det, såsom förut anförts, tillsynen över efterlevnaden av arbetstids-

och bagerilagama uppdragits åt yrkesinspektionens befattningshavare.

Vissa andra efter 1912 tillkomna författningar ha jämväl tillfört yrkesinspektionen

nya eller utökade arbetsuppgifter. Uppenbart torde även vara, att 1916

års olycksfallsförsäkringslagstiftning och nu senast 1929 års lag örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar medfört stegrade anspråk på yrkesinspektionen^

arbete.

Den fortgående utökningen av det ursprungliga arbetsområdet torde i viss

män avspeglas av antalet för de olika åren hos yrkesinspektörerna och underinspektörerna

registrerade arbetsställen.

Antalet hos yrkesinspektörerna och underinspektörerna registrerade arbetsställen

under åren 191i\—1929.

O

A r

Hos yrkes- inspektörerna

Hos under- inspektörerna

Summa

1914........................................................

10,612

18,520

29,132

1915................................................................

11,520

21,351

32,871

1916..............................................

12.217

23,536

35,753

1917......................................................

13,125

25,270

38,395

1918.........................................................

13,529

26,302

39,831

1919.................................................

13,388

27,523

40,911

1920.................................................

13,562

29,989

43,551

1921.................................................

14,085

30,768

44,853

1922.............................................

14,519

32,705

47,224

1923..................................

14,964

34,379

49,343

1924..................

15.541

35,216

50,757

1925.................... .......

15.161

37,361

52,522

1926.....................................

15.313

39.138

54.451

1927.............. .......

15.109

40.344

55,453

1928.................

15,539

42.709

58,248

1929...............................

15,719

44.161

59,880

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

13

Vid bedömande av denna sammanställning bör ihågkommas den samtidigt

pågående förändringen från mindre till större arbetsställen samt den fortgående

mekaniseringen. De förändringar, som ägt rum i nämnda avseenden, ha givetvis

verkat i den riktningen, att inspektionerna blivit mera arbetskrävande än tidigare

varit fallet. Å andra sidan må framhållas, att den växande förståelsen

hos arbetsgivarna för betydelsen av goda arbetsförhållanden medfört en lättnad

i inspektionens arbete. Den samverkan till befrämjande av arbetarskyddet

på de enskilda arbetsplatserna, som särskilt på senaste tiden kommit till sjmes

mellan å ena sidan arbetsgivarna och arbetarna och å andra sidan dessa och

yrkesinspektionen, torde jämväl vara ägnad att med tiden verka i samma riktning.

Enligt den för yrkesinspektionens befattningshavare gällande instruktionen

äger yrkesinspektör låta hos honom anställd assistent på yrkesinspektörens ansvar

utföra inspektion av arbetsställen, som äro underkastade yrkesinsp ektörens

tillsyn. Till belysning av omfattningen och intensiteten av den inspektionsverksamhet,

som under de gångna åren utövats av yrkesinspektörerna och assistenterna

gemensamt må nedanstående sammanställning återgivas.

Å r

Antal

registerade

arbetsställen

Antal

inspekterade

arbetsställen

Varje arbetsställe

kan beräknas bliva

inspekterat med ett

tidsintervall av ne- danstående antal år

1914................................................

10,612

3,379

3.1

1915...............................................

11,520

3,766

3.i

1916................................................

12,217

3,901

3.1

1917................................................

13,125

3,631

3.6

1918................................................

13,600

4,118

8.3

1919................................................

13,388

3.726

3.6

1920................................................

13,562

3,686

3.7

1921...............................................

14,085

3,434

4.1

1922...............................................

14,519

3,701

3.9

1923..............................................

14.964

4.429

3.4

1924................................................

15,541

4,630

3.4

1925...............................................

15,161

4.138

3.7

1926................................................

15,313

4.440

3.4

1927................................................

15,109

4.267

3.5

1928...............................................

15.539

4.628

3.4

1929................................................

15,719

4.501

3.5

Antalet inspektions- och resedagar har under hela tiden i allmänhet hållit

sig omkring 2,000 örn året, motsvarande i medeltal omkring 225 per år och

yrkesinspektör (assistents inspektions- och resedagar inräknade). Att det oaktat

antalet per år inspekterade arbetsställen vuxit och inspektionsfrekvensen —

visserligen redan från början så låg, att ett arbetsställe icke kunde beräknas

bliva besökt oftare än i genomsnitt vart tredje år — trots det starkt ökade antalet

registrerade arbetsställen kunnat i stort sett bibehållas, torde väsentligen

vara att tillskriva den ökade omfattning, vari automobilen tagits i anspråk som

fortskaffningsmedel. Under de senaste åren har medeltalet inspekterade arbetsställen

uppgått till c:a 500 per år och yrkesinspektör.

Omfattningen och intensiteten av underinspektörernas inspektionsverksamhet

belysas av följande sifferuppgifter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

0

A r

Antal

registrerade

arbetsställen

Antal

inspekterade

arbetsställen

Varje arbetsställe

kan beräknas bliva

inspekterat med ett

tidsintervall av ne- danstående antal år

1914.............................................

18,520

9,792

1.9

1915....................................

21,351

11.761

1.8

1916............................................

23,536

9,558

2.5

1917.......................................

25,270

9,758

2.6

1918...............................

26,302

10,471

2.5

1919................................

27.523

10,800

2.5

1920......................................

29,989

10.847

2.8

1921...................................

30,768

11.124

2.8

1922........................

32.705

12,663

2.G

1923........................

34,379

11,588

3.0

1924...........................

35,216

12,349

2.9

1925.......................

37,361

13,030

2.9

1926..............................

39.138

13.307

2.9

1927.................................

40.344

13.837

2.9

1928..........................................

42,709

13,601

3.1

1929...........................................

44,161

13,717

3.2

Av de anförda siffrorna framgår, att även för underinspektörernas vidkommande

antalet årligen inspekterade arbetsställen avsevärt tilltagit men att inspektionsfrekvensen

på grund av den synnerligen starka ökningen av antalet

registrerade arbetsställen likväl icke kunnat upprätthållas utan i betydande grad

nedgått och närmat sig den för yrkesinspektörema angivna frekvensen. Aven

för de under underinspektörernas tillsyn stående arbetsställena gäller sålunda,

att de i genomsnitt icke kunna beräknas bliva inspekterade oftare än vart

tredje år.

Denna låga inspektionsfrekvens måste självfallet betecknas som otillfredsställande.

Visserligen torde det icke utan fog kunna göras gällande, att ett icke

ringa antal arbetsställen finnes, där arbetet bedrives under sådana förhållanden,

att något egentligt behov av tätare — exempelvis minst en gång varje år återkommande

— inspektioner knappast kan anses föreligga. Särskilt torde detta

möjligen gälla örn en del av de arbetsställen, som skola tillses av underinspektörerna.

Detta förhållande torde emellertid fullt motvägas därav, att å andra

sidan ett stort antal arbetsställen finnes, ifråga örn vilka det icke kan anses tillfyllest,

att de i genomsnitt besökas blott en gång örn året.

Effektiviteten i förevarande hänseende hos den svenska yrkesinspektionen ter

sig också högst otillfredsställande vid jämförelse med den standard, som internationellt

förordats. Den rekommendation angående de allmänna grunddragen

för yrkesinspektionen, vilken enhälligt antogs vid den internationella arbetskonferensens

femte sammanträde i Genéve år 1923, innehåller nämligen i här

berörda avseende följande uttalande:

»Under erkännande, att skiljaktigheter förefinnas mellan olika anläggningar

i avseende å storlek och betydenhet och att svårigheter kunna förorsakas av det

förhållandet, att anläggningarna stundom ligga spridda i trakter av lantlig

karaktär, är det önskvärt, att varje anläggning för allmän inspektion besökes

av en inspektör minst en gång örn året och detta oberoende av de särskilda

besök, som kunna nödvändiggöras av särskilda klagomål eller andra skäl. Det

är likaledes önskvärt, att betydande anläggningar och sådana^ i vilka anordningarna

icke äro tillfredsställande i avseende å arbetarnas säkerhet eller hälsa,

ävensom anläggningar, vari hälsoskadliga eller farliga arbeten utföras, besökasmycket

oftare. För det fall att ett allvarligt missförhållande upptäckts i en an—

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

15

läggning, är det önskvärt, att densamma, till konstaterande örn missförhållandet

avhjälpts, snart ånyo besökes av inspektören.»

Mot detta uttalande har vid rekommendationens behandling hos Kungl. Maj :t

och riksdagen någon erinran ej framställts.

I det föregående har behandlats den inspektionsverksamhet, som bedrives av

den för allmän yrkesinspektionstjänst anställda personalen. Dylik verksamhet

utövas emellertid även av kommunala tillsynsorgan samt specialinspektörer.

Den kommunala tillsynen, vilken utövas av personer, som äro ledamöter av

de olika kommunernas hälsovårdsnämnder eller anställda av dem, omfattar

huvudsakligen mindre arbetsställen utan maskinella hjälpmedel inom handel,

hantverk och byggnadsverksamhet. Mera tillförlitliga sifferuppgifter rörande

dessa tillsynsorgans verksamhet är styrelsen ej i tillfälle att lämna. Som totalomdöme

örn den kommunala tillsynen torde emellertid kunna sägas, att den i

vissa större samhällen icke varit utan värde men att den i övrigt och särskilt

i landskommunerna visat sig vara praktiskt taget nära nog betydelselös.

Specialinspektörerna, vilka öva tillsyn å visst slag av verksamhet, utgöras

för närvarande av bergsstatens tjänstemän (bergmästare och gruvingenjörer),

vilka med avseende å bergverksarbete fullgöra de funktioner, som eljest åligga

den egentliga yrkesinspektionskåren, vidare av inspektören för sprängämnestillverkningen,

statens inspektörer för elektriska anläggningar, tvenne befattningshavare

hos järnvägsstyrelsen (för statens järnvägsdrift), en befattningshavare

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (för enskild järnvägsdrift) samt

skogs- och flottledsinspektören. Örn samtliga ifrågavarande befattningshavare

utom den sistnämnde gäller emellertid, att de fullgöra yrkesinspektionsverksamheten

vid sidan av sin egentliga, andra ehuru närliggande uppgifter avseende

tjänst. En eventuell utredning i motionens syfte torde dock böra omfatta

även deras tillsynsverksamhet. Arnd skogs- och flottledsinspektionen beträffar

har styrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 28 september 1929 i enlighet

med erhållet uppdrag avgivit förslag angående lämpliga åtgärder till

höjande av effektiviteten av den inspektion, som äger rum enligt skogs- och

flottledshärbärgeslagarna. och har Kungl. Majit sedermera i årets statsverksproposition,

femte huvudtiteln, framlagt förslag härutinnan, vartill styrelsen

får hänvisa.

Slutligen vill styrelsen här något beröra ytterligare en fråga, som äger samband

med motionens ämne, nämligen behovet av en vid yrkesinspektionen mera

fast knuten medicinskt utbildad arbetskraft. Styrelsen äger nu tillgång till en

sakkunnig för hygieniska frågor, vilken avlönas med ett årligt arvode av 2,000

kronor. Tydligt är, att styrelsen väsentligen är hänvisad till att utnyttja denne

sakkunnige för medicinska .spörsmål, som äro förknippade med de löpande

ärendenas handläggning, men däremot icke annat än undantagsvis kan taga

honom i anspråk för större undersökningar eller utredningar eller för mera omfattande

inspektionsuppgifter. De industriella arbetsförhållandena ställa emellertid

yrkesinspektionen inför en mångfald betydelsefulla problem, sorn tarva

undersökning och behandling jämväl ur medicinsk synpunkt. Ventilations-,

dammbortsugnings-, belysnings- och bullerproblemen kunna här särskilt nämnas.

Den hastiga vetenskapliga och tekniska utvecklingen på det kemiska området

medför en ständigt ökad användning inom industrien av olika ämnen, varav

många äro mer eller mindre giftiga eller på annat sätt skadliga. Den med dessa

ämnens användning förenade faran och lämpliga åtgärder till förebyggande av

densamma erbjuda ett annat problemkomplex, om vars aktualitet den förra

året utfärdade lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar i sin mån bär

vittne. Det nämnda lärer vara tillräckligt för att klargöra angelägenheten ar

att till yrkesinspektionen knyta åtminstone en på ifrågavarande viktiga område

särskilt skolad läkare, och torde denna fråga därför böra komma under om
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande Nr 151.

prövning vid en eventuell utredning rörande yrkesinspektionens organisation

och verksamhet.

Yad här ovan i olika avseenden anförts torde otvivelaktigt giva vid handen,

att en förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter måste anses påkallad.

Huru och i vilken utsträckning denna förstärkning lämpligen bör åvägabringas

lärer en blivande utredning få ådagalägga. Vissa ändringar av de bestämmelser,

som reglera de skilda tillsynsorganens verksamhetsområden, torde jämväl

kunna påräknas vara ägnade att höja inspektionsverksamhetens effektivitet.

Med hänsyn till nu berörda förhållande får styrelsen erinra örn att styrelsen

redan i sitt den 2 november 1925 avgivna betänkande med förslag till reviderad

lag örn arbetarskydd hemställt örn vissa ändringar i de nu gällande bestämmelserna

angående inspektionsverksamhetens organisation. Slutligen vill styrelsen

i detta sammanhang icke underlåta betona den synnerliga vikten av att en

sådan ekonomisk ställning tillerkännes yrkesinspektionens olika befattningshavare,

att ej alltför stora svårigheter möta för en god rekrytering av kåren.

Särskilt vad angår yrkesinspektörsassistenterna. från vilkas krets ju i regel

yrkesinspektörsbefattningarnna rekryteras, ha härvidlag synnerliga svårigheter

gjort sig gällande — svårigheter som givetvis icke lindrats genom det

system med vakanssättning av tjänster, som tillämpats under de senaste åren.

Styrelsen tillåter sig i förevarande avseende som sin på erfarenhet grundade

uppfattning framhålla, att det ur effektivitetssynpunkt måste anses synnerligen

viktigt för staten att söka upprätthålla en väl kvalificerad yrkesinspektionskår.

I detta ärendes handläggning hava deltagit generaldirektören Huss, byråchefen

Molin och tillförordnade byråchefen Stenholm samt socialfullmäktige

von Sydow och Lindqvist.

GUNNAR HUSS.

TU. Stenholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:287 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utökning och effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet. s. 1 i texten