Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bildande av en fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra avveckling av vissa krediter åt Svenska lantmännens riksförbund och därtill anslutna föreningar jämte i ämnet väckta motioner.

1930-05-13 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:157, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bildande av en fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra avveckling av vissa krediter åt Svenska lantmännens riksförbund och därtill anslutna föreningar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1

Nr 157.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bildande

av en fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd

att möjliggöra avveckling av vissa krediter åt Svenska

lantmännens riksförbund och därtill anslutna föreningar

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 7 april 1930 avlåten, till statsutskottet hänvisad

proposition, nr 275, har Kungl. Majit, under åberopande av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels

medgiva, att Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 må tillhandahålla

Aktiebolaget Jordbrukarbanken ett belopp av 3,000,000 kronor för bildande

av en fond, avsedd att möjliggöra beviljande åt Svenska lantmännens

riksförbund och därtill anslutna föreningar av ackord eller eftergift

å förbundets och föreningarnas skulder till banken i enlighet med

de av departementschefen angivna riktlinjerna, dels ock besluta, att till

beredande av medel härför från fonden för mötande av förluster å Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 ett belopp av 3,000,000 kronor skall övertöras

till Kreditkassans kreditiv i riksgäldskontoret.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I anledning av förevarande proposition hava inom andra kammaren

väckts följande motioner, nämligen

dels, nr 556, av friherre F. Lilliecreutz, som hemställt, att riksdagen

måtte besluta dels att utöver de av Kungl. Maj:t i propositionen nr 275

äskade 3,000,000 kronorna ställa ytterligare 1,500,000 kronor till Jordbrukarbankens

förfogande för ändamålet ifråga, dels att från i propositionen

angiven fond jämväl ifrågavarande belopp skall överföras till

Kreditkassans kreditiv i riksgäldskontoret,

dels ock, nr 557, av herr E. Lithander, som hemställt, att riksdagen ville

besluta att med avslag av Kungl. Maj:ts proposition nr 275 Kungl. Majit

måtte bemyndigas att med minsta möjliga förlust för statsverket avyttra

aktieinnehavet i Aktiebolaget Jordbrukarbanken.

T fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

Får utskottet hänvisa till motionerna,

II i hany lill riksdagens protokoll 1930. G sami. 07 haft. (Nr Val.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Inledningsvis har departementschefen anfört följande:

I syfte att bispringa Aktiebolaget Svenska lantmännens bank, som på

grund av inträffade förluster krävde en genomgripande rekonstruktion,

inträdde staten år 1923 såsom tecknare av aktier i ett för övertagande av

bankens rörelse bildat nytt bankaktiebolag, Aktiebolaget Jordbrukarbanken.

Detta skedde under hänvisning bland annat till nödvändigheten att förhindra

svåra ekonomiska förluster för stora grupper av medborgare och därav

följande allvarliga rubbningar inom vår jordbruksnäring. Enligt vad då vidtagen

undersökning gav vid handen, var bankens största kund, Svenska lantmännens

riksförbund, i en sådan ställning, att även detta företag erfordrade

en konsolidering. Med en omedelbar betalningsinställelse för banken hade

sannolikt måst följa betalningsinställelse av riksförbundet och möjligen även

av vissa dess underorganisationer.

Jämväl då statsmakterna år 1929 beslöto avlyftande frän Jordbrukarbanken

av vissa tyngande engagemang, åberopades såsom skäl för att på detta sätt

konsolidera Jordbrukarbankens ställning, att banken i vidsträckt omfattning

var kreditgivare för den betydelsefulla kooperativa rörelse inom jordbruket,

vilken knutits till riksförbundet och dess underavdelningar i skilda delar

av landet. Bland de avlyftade engagemangen ingingo emellertid icke Jordbrukarbankens

förbindelser med riksförbundet och dess underavdelningar.

I propositionen anfördes tvärtom, att sistnämnda engagemang syntes böra

kvarbliva hos Jordbrukarbanken.

Under sistliden höst har jag med hänsyn särskilt till den ekonomiska utvecklingen

inom jordbruksnäringen ansett det angeläget att ägna min uppmärksamhet

åt Jordbrukarbankens och den ifrågavarande jordbrukskooperativa

rörelsens inbördes förhållande. I sammanhang med anmälan i statsverkspropositionen

till årets riksdag av fråga örn anslag till fonden för mötande

av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 omnämnde jag ock,

att enligt upplysningar, som stöde till buds, fråga kunde förväntas uppkomma

örn statens mellankomst till stödjande av den jordbrukskooperativa rörelsen,

och att jag hade under övervägande att i sådant syfte föreslå, att vissa

tyngande engagemang överflyttades från Jordbrukarbanken till Kreditkassan.

Styrelsen för Svenska lantmännens riksförbund har i skrivelse den 31

mars 1930 till Jordbrukarbankens styrelse gjort framställning örn åtgärder

för beredande åt förbundet och därtill anslutna länsföreningar av

lättnad i deras mellanhavande med Jordbrukarbanken. I anledning av

denna framställning har Jordbrukarbankens styrelse i skrivelse den 7

april 1930 — med förmälan att Jordbrukarbanken icke kunde utan vidare

tillmötesgå en hemställan av så vidsträckt omfattning, som i framställningen

avsåges — hänskjuta ärendet till chefen för finansdepartementet

för de åtgärder, som kunde anses lämpliga.

I sin ovan ornf ormå Ida skrivelse den 31 mars 1930 har riksförbundets

styrelse till en början lämnat en kort översikt över förbundets tillkomst

och organisation, av vilken översikt framgår bland annat följande.

De första lantmannaföreningarna i vårt land bildades vid tiden närmast

före sekelskiftet med syfte att i olika avseenden, främst i fråga örn förnödenhetsinköp,

tillgodose sina medlemmars gemensamma intressen. Utan

förbindelse med varandra voro de i allmänhet endast av lokal betydelse.

Samarbetsidén hade emellertid slagit rot, och under det närmaste decenniet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

3

framväxte ur dessa lokalföreningar centralinköpsföreningar över så gott som

hela landet. Ur centralföreningarna framväxte sedan automatiskt en

riksorganisation, Svenska lantmännens riksförbund, konstituerat den 30

augusti 1905.

Till riksförbundet äro för närvarande anslutna följande länsvis organiserade

föreningar, nedan nämnda i den ordning, de anslutit sig:

l:o) Skånska lantmännens centralförening;

2:o) Skaraborgs läns lantmäns centralförening;

3:o) Aktiebolaget Blekinge och Kalmar läns lantmannaförbund;

4:o) Hallands lantmäns centralförening;

5:o) Gotländska lantmännens centralförening;

6:o) Stockholms läns lantmannaförening;

7:o) Västerbottens lantmannaföreningars förbund;

8:o) Lantmännens centralförening i Jämtlands län;

9:o) örebro läns lantmäns centralförening;

10:o) Värmlands läns lantmannaföreningars centralförening;

lI:o) Östgöta-lantmännens centralförening;

12:o) Kronobergs läns lantmäns centralförening;

13:o) Västra Sveriges lantmäns centralförening;

14:o) Jönköpings läns lantmäns centralförening;

15:o) Medelpads lantmannaförbund;

16:o) Västmanlands läns lantmäns centralförening;

17:o) Lantmannaförbundet, Gävle;

18:o) Norrbottens lantmannaförbund.

De till länsföreningarna anslutna lokalföreningarna uppgå för närvarande

till ett antal av cirka 1,100. I sin helhet omfattar organisationen nu

omkring 70,000 större och mindre jordbrukare, brukande sammanlagt cirka

660,000 hektar odlad jord, motsvarande drygt 1/r% av landets hela åkerareal.

Det är av intresse anteckna, att de individuella medlemmarna till övervägande

del representera det mindre jordbruket. Av medlemmarna innehava

nämligen:

61.9 procent jordbruk om 1—10 har (småbruk)

34.7 » » » 11—50 » (bondgårdar)

3.4 » » över 50 » (gårdar).

Den sammanlagda omsättningen av gödselmedel, foderämnen, spannmål

och utsäden bar under de snart 25 år, som riksförbundet hittills bedrivit

sin verksamhet, uppgått till i runt tal 2 ’/3 miljard kilogram. Siffran för

1929 uppgick till 163,254,991 kilogram, motsvarande en omsättningssumma

av 22,698,821 kronor 14 öre. För upplysnings- och propagandaändamål härunder

åren 1907—1928 utgivits ej mindre än 675,463 kronor 80 öre. I

skatter hava förbundet och länsföreningarna under samma tid till stat och

kommun inlevererat i runt tal 2,400,000 kronor.

Svenska lantmännens riksförbund har till ändamål att förmedla inköp

för medlemmarnas räkning av fodermedel, gödselmedel, utsäde och frö

ävensom andra viktigare lantmannaförnödenheter; att förmedla försäljning

till utlandet av spannmål och stråfoder samt att verka för en ordnad avsättning

inom landet av lantbrukets produkter; att i övrigt främja medlemmarnas

ekonomiska intressen. Varje medlem (länsförening) har att deltaga

i förbundet med minst en insats av 1,000 kronor samt ytterligare en insats

för varje hundratusental kronor av sin omsättning utöver det första hundra
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

tusentalet kronor, av vilken insats betalas kontant och medelst förbindelse

att betalas tre månader efter uppsägning. För förbundets förbindelser

ansvarar medlem utöver gjorda insatser med ett belopp, motsvarande summan

av de vinstutdelningar, som tilldelats medlem under de senast förflutna tio

åren. Enligt förbundets senaste balansräkning utgör summan av de kontanta

insatserna och ansvarsförbindelserna 561,000 kronor.

De olika till riksförbundet anslutna länsföreningarnas medlemmar häfta

för sina föreningars förbindelser dels med kontantinsatser varierande från

00 öre per hektar upp till 5 kronor per hekta r, dels med i reverser

förskrivna belopp från 4 kronor upp till 0 kronor per hektar, dels med

ansvarsförbindelser, som kunna tagas i anspråk i fall av inträffande

konkurs med belopp från 3 kronor upp till 5 kronor per hektar respektive

1,000 kronor per lokalförening eller 50 kronor per lokalföreningsmedlem.

Summan av samtliga länsföreningars kontantinsatser och fonder utgör

1,083,385 kronor, summan av deras medlemmars reverserade insatser

2,304,364 kronor och summan av deras ansvar i fall av inträffande konkurs

1,331,731 kronor.

Efter att närmare lia utvecklat de omständigheter, sorn framkallat

föreliggande framställning, har styrelsen angående följderna av ett upphörande

av verksamheten anfört följande:

Det är emellertid uppenbart, att, örn organisationen nu skulle tvingas

att uppgiva kampen för sin tillvaro, förlusterna icke skulle stanna inom

nyssnämnda gränser. Det är icke bara det att en eventuell tvångsrealisation

skulle, som alltid, spoliera betydande värden, utan tvånget att hos

medlemmarna indriva deras reverserade förbindelser, utkräva deras åtagna

ansvar i fall av konkurs och stoppa deras krediter skulle i dessa för det

svenska jordbruket oerhört hårda tider medföra konsekvenser av fast oöverskådlig

räckvidd. Det är dock cirka 70,000 svenska lantmän, mest småbrukare,

som äro anslutna till organisationen, och ett sammanbrott av denna kunde

1 vidrigaste fall betyda, att mången av dem tvingades att gå från gård

och grund.

Ser man saken på längre sikt skulle hela det arbete, varigenom rörelsen

under årtionden uppbyggts, vara tillspillo. Ingen lärer bestrida, att denna

kooperativa rörelse har sitt utomordentliga värde för det svenska jordbruket,

och icke blott för det svenska jordbruket utan för hela landet. Organisationen

har genom sin prisreglerande och kvalitetskontrollerande verksamhet tillfört

sina medlemmar betydande fördelar. Den har i största omfattning tillgodosett

för jordbrukaren nödvändig varukredit, den har bedrivit en omfattande propaganda-

och upplysningsverksamhet. Genom tidskrifter, böcker, broschyrer och

tabeller, genom deltagande i lantbruks-, frö- och utsädesutställningar har den

verkat för det svenska jordbruket. Det får ej förbises, att organisationen genom

sin blotta existens medfört avsevärda fördelar tillförda landets jordbrukare

på indirekt väg. Dess icke minst viktiga funktion har varit att tillvarataga

jordbrukarnas intressen ifråga om billigast möjliga inköp av för jordbruket

nödvändiga förnödenheter. Tack vare organisationen med dess goda

internationella förbindelser har jordbrukarnas intressen kunnat hävdas vid

prissättningen av för jordbruket viktiga förnödenheter. Under kristiden

hade riksförbundet tillfälle att göra landet värdefulla tjänster. Under vissa

tider var det endast tack vare riksförbundets förbindelser, som det nödvändigaste

importbehovet av foder- och gödselmedel kunde tillfredsställas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

o

Skulle den nuvarande organisationen tvingas att likvidera och därvid

möjligen i sitt fall draga med sig många av sina enskilda medlemmar,

vore väl därmed icke kooperationens idé på detta område för alltid död,

men säkerligen skulle det dröja mycket länge, innan man på spillrorna

av vad som varit skulle hava någon möjlighet att åter uppbygga en det

svenska jordbruket gagnande kooperativ rörelse av nuvarande omfattning

och betydelse.

Riksförbundets styrelse har slutligen anfört följande.

Enligt den 31 december 1929 verkställda bokslut hade länsföreningarnas

förluster utgjort tillhopa omkring 2,400,000 kronor. Om härtill lades ytterligare

förluster å verksamheten intill utgången av sistlidna februari månad,

stege förlusterna, inklusive behovet av vissa avskrivningar, till omkring

3.800.000 kronor. Härtill komme riksförbundets under tidigare verksamhet

uppkomna, numera visserligen väsentligt nedbragta underskott, cirka

700.000 kronor. För verksamhetens konsolidering vore önskvärt, att omförmälda

förluster täcktes och nämnda avskrivningsbehov tillgodosåges

utan att för sådant ändamål medlemmarnas kontantinsatser och reversansvar

toges i anspråk. Härtill skulle krävas ett sammanlagt medels

belopp av omkring 4,500,000 kronor. Riksförbundets styrelse hemställde därför,

att Jordbrukarbankens styrelse ville taga under övervägande att bevilja

förbundet och föreningarna ackord eller eftergift i största möjliga omfattning.

I händelse de begärda lättnaderna beviljades, förutsatte styrelsen, att de

enskilda medlemmarna av organisationen — till vinnande av bättre likviditet

hos föreningarna — skulle dels infria redan tecknade reverserade insatser

med belopp, motsvarande cirka två tredjedelar av dessa insatsers

summa, sålunda med i runt tal 1,500,000 kronor, dels, i sammanhang med

en omläggning av organisationen, teckna nya insatser att infrias under

loppet av en tioårsperiod. För att nå detta mål vore önskvärt, att exempelvis

ett räntefritt lån kunde erhållas till samma belopp som de nya insatsförbindelsernas

summa, förslagsvis 3,000,000 kronor, vilket lån skulle kunna

successive amorteras med de å de nya insatsförbindelserna inflytande kontantinbetalningarna.

Jordbrukarbankens styrelse har hemställt örn föranstaltande av att ett

belopp av 3 miljoner kronor — genom Aktiebolaget Kreditkassan av

år 1922 eller eljest — ställdes till förfogande för att möjliggöra den av

riksförbundet ifrågasatta saneringen av lantmännens föreningsrörelse.

Yttranden i ärendet hava vidare avgivits av bank- och fondinspektionen,

styrelsen för Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 och fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Departementschefen anför för egen del bland aunat följande:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, är läget för den till Svenska

lantmännens riksförbund anslutna jordbrukskooperationen sådant, att för

flertalet föreningar verksamhetens fortsättande torde kräva särskilda åtgär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 157.

der för ordnande av föreningarnas mellanvarande med kreditgivaren, Jordbrukarbanken.

Jag delar den mening, som göres gällande av riksförbundet och jämväl

ligger till grund för bankstyrelsens framställning, beträffande betydelsen för

jordbruksnäringen därav, att den ifrågavarande kooperativa verksamheten

vidmakthålles.

För kreditgivaren, Jordbrukarbanken, måste en tvångsvis genomförd avveckling

av bankens förbindelser med länsföreningarna befaras komma att

medföra avsevärda förluster. Det lärer fördenskull få anses vara ett bankens

intresse, att föreningarna genom erforderliga eftergifter beredes möjlighet

att fortsätta verksamheten. Men bankens ställning medger ej omedelbar

nedskrivning av dess fordringar hos föreningarna i sådan omfattning, som

torde vara nödig för nyss angivna syfte. Det är mot bakgrunden av detta

läge, som bankstyrelsens framställning till bankens ägare, staten, närmast

torde böra bedömas.

Jag får erinra därom, att riksdagen efter framställning av Kungl. Majit

år 1929 medgav, att från Jordbrukarbanken — vars till 20 miljoner kronor

uppgående aktiekapital så gott som uteslutande äges av staten — till Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 överflyttades förlustbringande engagemang

i betydande omfattning. I anledning härav har sedermera under år 1929, på

sätt framgår av den i statsverkspropositionen lämnade redogörelsen för

Kreditkassans verksamhet, en sådan överflyttning av engagemang ägt rum

till belopp av inemot 13 miljoner kronor, varå uppkommande förlust beräknats

till minst 8.6 miljoner kronor. Vid det sålunda genomförda avskiljandet

av tyngande förbindelser kommo riksförbundet och länsföreningarna

ej i beaktande. Fastmer förutsattes det, att jordbrukets kooperativa

affärsverksamhet skulle allt fortfarande äga sitt finansiella stöd hos banken

och att denna genom den beviljade lättnaden i övrigt skulle vinna stärkt

förutsättning att verksamt bistå den näring, som redan i bankens namn

angives såsom föremål för dess särskilda omvårdnad.

Emellertid torde vid tidpunkten för behandlingen år 1929 av nu berörda

ärende bankens förbindelser med riksförbundet och föreningarna hava

blivit bedömda med en optimism, som näppeligen var betingad av gäldenärernas

verkliga ekonomiska bärkraft, och genom sedermera inträffad utveckling

på förevarande affärsområde har ställningen blivit än mera ohållbar.

Enligt vad nu visar sig torde en betydande nedskrivning av ifrågavarande

gäldenärers förbindelser till Jordbrukarbanken vara ofrånkomlig.

Enär den hos banken befintliga delcrederefonden synes böra reserveras

för andra eventuellt behövliga avskrivningar, torde för banken erfordras

ett tillskott å hela det belopp, varmed avskrivning å ifrågavarande förbindelser

skall bestridas.

Då jag haft att taga ställning till frågan örn den betydande statsutgift,

som sålunda begäres, har jag, i likhet med bank- och fondinspektionen, ej

kunnat undgå att hysa starka betänkligheter.

Det kan ej bortses därifrån, att det här gäller ett statens stödjande av en

affärsverksamhet, som tävlar med enskilda näringsutövare, vilka — utan

det stöd som den kooperativa anslutningen borde innefatta — äro hänvisade

att söka med egen kraft övervinna konjunkturens vanskligheter. Och ej

heller kan man undkomma det intrycket, att frånvaro av omtanke och insikt

medverkat till skärpning av svårigheterna för den kooperativa verksamhet,

varom här är fråga.

Då jag likväl är beredd att förorda ett statligt ingripande, är det endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1

med hänsyn till de verkningar, som en likvidation i större omfattning av

förevarande affärsverksamhet skulle medföra för Jordbrukarbanken såsom

kreditgivare. Jag erinrar örn att statsmakterna på sin tid beslutat en

betydande insats för vidmakthållande av en kreditanstalt med verksamhet

särskilt inriktad på kredit åt jordbruket och förlidet år bekräftat sitt fortvarande

intresse för enahanda syfte genom avsevärd uppoffring av statsmedel.

Jag har alltså stannat vid den uppfattningen, att Jordbrukarbanken bör

tillföras ett belopp, som möjliggör ett nedbringande av ifrågavarande förbindelser

i sådan omfattning, som en fullt bankmässig prövning påkallar.

Vid den blivande uppgörelsen bör — på sätt såväl bankstyrelsen som

bank- och fondinspektionen hävdat — icke efterlåtas kravet att föreningsmedlemmarna

i skälig omfattning medverka. Det belopp, som skulle tillföras

Jordbrukarbanken, anser jag lika med bankstyrelsen böra beräknas

till 3 miljoner kronor. Beloppet torde böra hos banken redovisas såsom en

särskild fond, vilken påföres samtliga å ifrågavarande engagemang belöpande

avskrivningar och nedskrivningar.

Vid beviljande av tillskott åt banken för nu angivna ändamål lärer

böra bestämt förutsättas, att bankens styrelse tillser, att med snabbhet

och grundlighet verkställes en ytterligare undersökning av de särskilda

företagen, på det att blivande åtgärder må grundas på tillräcklig kännedom

örn gäldenärernas verkliga ekonomiska läge. De förändringar i

organisatoriskt avseende, som befinnas önskvärda i syfte att befrämja en

ändamålsenlig förvaltning, böra ovägerligen av bankstyrelsen krävas och

deras genomförande kontrolleras.

Då vid 1923 års riksdag — i anslutning till en redan tidigare nödvändiggjord

stödaktion genom Kreditkassan beträffande vissa andra banker

— beslut fattades örn rekonstruktion av Svenska lantmännens bank,

framhölls de vittgående följderna av bankrörelsens nedläggande med

hänsyn till den stora utbredning, som Svenska lantmännens riksförbund

med anslutna föreningar fått bland landets jordbrukare. Denna omständighet

och nödvändigheten att förhindra svåra ekonomiska förluster för

stora grupper medborgare med därav följande allvarliga rubbningar

inom vår jordbruksnäring angåvos som huvudmotiv för statens bildande

av Jordbrukarbanken. I konsekvens härmed har Jordbrukarbanken sedermera

stått som riksförbundets jämte dithörande sammanslutningars

huvudkreditgivare.

Av utskottet företagna undersökningar hava givit vid handen att, örn

än ifrågavarande lantmannasammanslutningars ekonomiska obestånd

närmast föranletts av på hösten 1929 inträffade häftiga prisfall på jordbruksprodukter,

deras finansiella trångmål dock till stor del härleder sig

redan från tiden före Jordbrukar bankens tillkomst. Som beklagligt

framstår uppenbarligen att ej i samband med rekonstruktionen av Lantmännens

bank den därmed avsedda upprensningen av bankens mellanhavanden

med ifrågavarande jordbruksorganisationer verkställdes tillräckligt

grundligt. En tyngande förräntning av tidigare ådragna skul
-

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 1Ö7.

der har sålunda alltjämt inverkat förlamande på verksamheten och

hämmat föreningsrörelsens utveckling.

Örn än stor tvekan måste hysas rörande lämpligheten av ytterligare

statliga uppoffringar för upprätthållandet av en rörelse, som visat sig så

ekonomiskt och organisatoriskt svag, anser sig dock utskottet ej kunna

avstyrka den föreliggande propositionen. Ett bifall till propositionen

får betraktas allenast som ett fullföljande av den vid 1923 års riksdag

inledda stödaktionen. Att i svenska jordbrukets nuvarande krisläge undandraga

ifrågavarande lantmannasammanslutningar, av vilka större delen

räknar sin tillkomst ända från tiden omkring sekelskiftet, ett fortsatt

stöd vore enligt utskottets mening mindre välbetänkt. Erfarenheterna

från främmande länder utgöra övertygande vittnesbörd örn vikten

för den enskilde lantmannen att hava dylika inköps- och försäljningssammanslutningar

att lita till vid framställningen och avsättningen av

jordbrukets produkter. Enligt vad från Jordbrukarbankens nuvarande

ledning framhållits, har banken stort intresse av att nämnda föreningsverksamhet

till väsentlig del kan fortleva och detta redan med hänsyn

till de betydande engagemang, vilka nu ingå i bankens portfölj. Ett sammanbrott

av lantmännens föreningsrörelse har av bankledningen angivits

kunna under ogynnsamma förhållanden medföra stor skada för

banken.

Huvudsyftet med här avsedda stödaktion får enligt utskottets mening

anses vara att åstadkomma en nyorganisation av den till riksförbundet

anslutna jordbrukskooperationen under så betryggande former, att en

fullt bankmässig kreditgivning hädanefter möjliggöres. Härför lärer

emellertid erfordras en ingående undersökning från bankens sida av de

olika sammanslutningarnas finansiella ställning med hänsyn tagen bland

annat till de ekonomiska prestationer, som hos de särskilda föreningsmedlemmarna

kunna utkrävas på grund av lämnade reversförbindelser

av olika slag. Från riksförbundsledningen har inför utskottet vitsordats

att nuvarande organisation är behäftad med svåra brister. Som

ett oeftergivligt krav för bankens medverkan till nuvarande skuldbördas

lättande lärer därför böra uppställas en genomgripande konsolidering

av den nuvarande föreningsverksamheten. Därvid lärer banken

ej underlåta att anlita den sakkunskap, som kan stå till förfogande. Ett

viktigt problem är härvidlag möjligheten till rörelsens framtida förseende

med erforderligt driftkapital. Skall en sund framtida utveckling av

verksamheten kunna tryggas, lärer man härvid i första hand höra bygga

på egna kontantinsatser från de enskilda medlemmarnas sida.

Utskottet ansluter sig alltså till departementschefens uttalande därom,

att vid beviljande av tillskott åt banken för nu angivna ändamål bör

bestämt förutsättas, att bankens styrelse tillser, att med snabbhet och

grundlighet verkställes en ytterligare undersökning av de särskilda företagen,

på det att blivande åtgärder må grundas på tillräcklig kännedom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

9

om gäldenärernas verkliga ekonomiska läge. De förändringar i organisatoriskt

avseende, som befinnas önskvärda i syfte att befrämja en ändamålsenlig

förvaltning, böra, såsom departementschefen anfört, ovägerligen

av bankstyrelsen krävas och deras genomförande kontrolleras.

Huruvida det för avskrivningar beräknade beloppet, 3,000,000 kronor,

kan anses tillräckligt kan ej för närvarande tillförlitligt utrönas. Enligt

en Jordbrukarbankens uppskattning, grundad på en preliminär genomgång

av de olika företagens ställning, lärer beloppet få anses knappt tilltaget.

Den brist, som möjligen kan komma att uppstå, har dock ansetts

kunna täckas med vinstmedel å bankens verksamhet. Motionsvis har

framställts krav på beloppets höjning till 4,500,000 kronor. Med hänsyn

tagen till att föreningsmedlemmarnas direkta ansvarighet i första hand

bör tagas i anspråk för förlusternas täckande, anser sig utskottet ej böra

föreslå någon utökning av beloppet.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande proposition och

med avstyrkande av de i ämnet väckta motionerna hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till förevarande proposition

och med avslag å herr Lithanders motion (II:

557) samt med avslag jämväl å herr Lilliecreutz i

ämnet väckta motion (II: 556), i vad denna skiljer

sig från Kungl. Maj:ts förslag, må

a) medgiva, att Aktiebolaget Kreditkassan av år

1922 må tillhandahålla Aktiebolaget Jordbrukar banken

ett belopp av 3,000,000 kronor för bildande av en

fond, avsedd att möjliggöra beviljande åt Svenska

lantmännens riksförbund och därtill anslutna föreningar

av ackord eller eftergift å förbundets och

föreningarnas skulder till banken i enlighet med de

av departementschefen i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 7 april 1930 angivna riktlinjerna,

b) besluta, att till beredande av medel härför från

fonden för mötande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 ett belopp av 3,000,000 kronor

skall överföras till Kreditkassans kreditiv i riksgäldskontoret.

Stockholm den 13 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 67 höft. (Nr 157.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C.P.

V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, K. V. Rydén, C. I. Asplund, C. G.

V. Hammarskjöld, J. G. Walles, P. A. Bergström, G. Kobb och A. Thelin;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson

i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å''son

Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson

i Fritorp och G. Strindlund.

Reservation

av herrar Bengtsson i Norup, Holmgren och Olofsson i Digernäs, vilka

ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Maurts förevarande

proposition.

301719. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bildande av en fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra avvecklin s. 1 i texten