Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till anordnande av en företagsräkning.

1930-05-16 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:162, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till anordnande av en företagsräkning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

1

Nr 162.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till anordnande

av en företagsräkning.

(3:e avd.)

Uti två likalydande, till statsutskottets förberedande behandling hänvisade

motioner väckta, den ena inom första kammaren, nr 44, av herrar Hj. von

Sydow och A. Thorberg samt den andra inom andra kammaren, nr 78, av

herrar C. Carleson och B. G. Prytz, har, under hänvisning till ett av kommerskollegium

framlagt förslag i ärendet, hemställts, att riksdagen måtte

för anordnande av en företagsräkning i huvudsaklig överensstämmelse med

av kommerskollegium framlagd plan för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra reservationsanslag av 65,000 kronor.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Av kommerskollegium har i samråd med socialstyrelsen och statistiska

centralbyrån ingivits utredning och förslag angående anordnandet under

1931 av en företagsräkning, vilken skrivelse bilägges denna motion. Kommerskollegium

har däri hemställt örn äskande av medel för ändamålet å

riksstaten för 1930/1931. Då framställningen emellertid icke upptagits i

årets statsverksproposition, anse vi oss böra i denna ordning bringa densamma

under riksdagens prövning.

I fråga örn behovet av en företagsräkning, dess anordnande och kostnaderna

för densamma få vi hänvisa till kommerskollegii bilagda framställning.

Här må allenast ett par synpunkter understrykas.

Den bristande kännedomen om företagen, deras storlek, utrustning, verksamhet

utgör den kanske mest kännbara luckan i vår näringsstatistik. Företagsräkningen

utgör en ovärderlig komplettering av folkräkningen med självständiga

uppgifter av stor praktisk betydelse. Den bör enligt sakkunniga myndigheters

mening utföras i så nära anslutning som möjligt till folkräkningen.

Skall den ske vid den planerade tidpunkten, september 1931, måste förberedelserna

igångsättas redan före mantalsskrivningen i höst — en avsedd

provundersökning torde för övrigt böra utföras under denna sommar. Det

kan under sådana förhållanden icke vara rådligt att uppskjuta till nästa

riksdag prövningen av denna anslagsfråga, då detta med all sannolikhet

måste föra med sig ett framflyttande av företagsräkningen till ett senare

år. Därmed skulle det betydande värde, som ligger i företagsräkningens

och folkräkningens nära anslutning till varandra, förspillas.»

Den i motionen åberopade skrivelsen är såsom bilaga fogad vid detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 71 käft. (Nr 162—164). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Utskottets

yttrande.

Då gagnet av en företagsräkning, anordnad enligt det förslag, kommerskollegium

framlagt och i motionerna åberopats, synes uppenbart och tidpunkten

för vidtagande av förberedande åtgärder i samband med den stundande

folkräkningen därjämte synes särskilt lämplig, anser sig utskottet —

ehuru ett ärende av denna natur i regel bör undergå Kungl. Maj:ts prövning,

innan det förelägges riksdagen — böra i så måtto biträda motionärernas

hemställan, att utskottet tillstyrker, att medel för möjliggörande av

uppgiftsinsamling enligt kommerskollegii förslag i samband med förberedelser

till folkräkningen nu ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Medel

torde ock till något mindre belopp böra tillhandahållas kommerskollegium

för verkställande av andra förberedelser, som icke tåla uppskov. Det torde

böra ankomma på Kungl. Maj:t att förordna örn upphävande av gällande

föreskrift örn uppgiftsskyldighet för hantverk och handel. I övrigt förutsätter

utskottet, att Kungl. Maj:t förelägger nästkommande års riksdag fullständigt

förslag angående utförandet av företagsräkningen.

Vad beträffar det vid bifall till utskottets förslag för budgetåret 1930/1931

erforderliga anslaget, har detta synts utskottet böra bestämmas till 25,000

kronor och erhålla extra reservationsanslags karaktär.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må i anledning av herrar von Sydows och

Thorbergs samt herrar Carlesons och Prytz’ förevarande

motioner, 1:44 och 11:78, för insamling av uppgifter och

påbörjande av andra förberedande åtgärder i syfte att anordna

en företagsräkning i huvudsaklig överensstämmelse

med av kommerskollegium avgivet förslag för budgetåret

1930/1931 under tionde huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag

av 25,000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

Olof Olsson, O. Berqqvist, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. A. Lundell, C. I. Asplund,

C. A. Carlsson i Gävle, J. G. Walles, K. E. Andersson i Eliantorp och K. A. TU. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, P. Nilsson

i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A.

Ason Törnkvist i Karlskrona, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp,

O. E. F. Järte och G. Strindlund.

av herr Strindlund.

Reservation

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

3

Bil.

Stockholm den 23 december 1929.

Till Konungen.

Genom nådig skrivelse den 14 juni 1929 har Eders Kungl. Majit uppdragit

åt kommerskollegium att i samråd med statistiska centralbyrån

och socialstyrelsen utarbeta och inkomma med förslag till plan för anordnande

av en företagsräkning inom olika näringsgrenar, dock under

särskilt iakttagande av att kostnaderna för räkningen i största möjliga

utsträckning begränsas. Efter i ärendet hållna överläggningar med representanter

för Sveriges industriförbund, Sveriges hantverksorganisation,

Stockholms handelskammare, Sveriges allmänna sjöfartsförening och

den socialekonomiska vetenskapen får kollegium i samråd med nämnda

båda ämbetsverk framlägga följande utredning och förslag i föreliggande

fråga.

Anordnandet av en företagsräkning, beträffande vilken frågas tidigare

behandling hänvisas till kommerskollegii underdåniga framställning i ämnet

den 8 oktober 1928 samt statistiska centralbyråns och socialstyrelsens

utlåtanden över nämnda framställning, äger som allmänt syftemål att

åstadkomma en inventering av landets näringar med utgångspunkt från

de särskilda företagen som grundläggande enheter. Medan folkräkningens

yrkesstatistik behandlar själva befolkningens fördelning på olika huvudslag''

av verksamhet, har företagsräkningen sålunda till uppgift att klarlägga

de inom skilda näringsgrenar förekommande företagens antal, verksamhetsart,

rättsform (enskilda personer, aktiebolag, ekonomiska föreningar

o. s. v.), personal, utrustning med mekanisk kraft m. m. Företagsräkningen

utgör på detta sätt ett komplement till yrkesstatistiken, vilket är

nödvändigt för varje djupare inblick i näringslivets organisation, byggnad

och funktioner.

Nämnas må, att anordnandet av företagsräkningar ingår bland de grenar

av ekonomisk statistik, som behandlas i 1928 års, av Sverige biträdda

internationella konvention i Genéve beträffande ekonomisk statistik. Enligt

nämnda konvention skall en dylik räkning utföras beträffande jordbruket

med binäringar örn möjligt vart tionde år i enlighet med en av

internationella lantbruksinstitutet i Rom utarbetad plan. Beträffande industriella

och örn möjligt kommersiella näringar skall ävenledes företagsräkning

verkställas såvitt möjligt minst vart tionde år.

Då någon allmän företagsräkning hittills icke utförts i Sverige, saknas

närmare erfarenheter rörande dess anordnande på lämpligaste och

mest praktiska sätt. Vid planläggningen blir det därför nödvändigt att

ingå på en noggrann prövning av frågans olika specialspörsmål under beaktande

av såväl erfarenheterna vid liknande räkningar i utlandet som

de särskilda förhållanden inom Sveriges näringsliv och förvaltning, vilka

äro av betydelse för räkningens genomförande. De frågor, som äro att

överväga, synas i huvudsak beröra: 1) räkningens omfattning, 2) sättet

och tidpunkten för primärmaterialets insamling, 3) valet av räknecnhe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

ter, 4) primäruppgifternas innehåll och frågeformulärens avfattning, 5)

materialets bearbetning och gruppering samt 6) de med räkningen förena

de kostnaderna. Med avseende på nämnda olika huvudspörsmål får kollegium

anföra följande.

I. Räkningens omfattning.

En allmän företagsräkning bör principiellt sett omfatta alla företag,

som äro verksamma inom landets egentliga näringar, d. v. s. jord- och

skogsbruk med binäringar, industri, hantverk, handel i vidsträckt bemärkelse

samt transportväsen. I fråga om verksamhetsgrenar, som icke

äga karaktären av näring i vanlig bemärkelse, såsom statlig och kommunal

förvaltning, religionsvård (även frikyrklig), undervisningsväsende,

försvarsväsende, fattig-, ålderdoms- och sjukvård, fångvård och annan

social verksamhet samt s. k. fria yrken, såsom läkare, konstnärer, författare

etc. hava utländska räkningar av ifrågavarande art gått mer

eller mindre långt i begränsning. Den tyska räkningen 1925 medtog sålunda

vissa kulturella och sociala yrkesgrenar, inom vilka kunde tänkas

råda konkurrensförhållande mellan offentlig och enskild verksamhet, såsom

t. ex. teater, musik, biografer, sport, yrkesundervisning, sjukhus,

vård- och kuranstalter, veterinärväsen, sjukkassor m. m. Ungefär samma

principer gällde vid 1929 års företagsräkning i Schweiz, varemot 1925 års

danska räkning icke medtog anstalter och inrättningar för kulturella

och sociala ändamål av nyssberörda slag. Av stat, kommuner och olika

offentliga institutioner bedriven rörelse, fallande inom jordbruk, industri,

handel, transportväsen etc., ha givetvis genomgående medtagits vid räkningarna.

Den danska räkningen var så till vida ofullständig, som jordbruket med

binäringar icke omfattades av densamma, beroende på att man här redan

ägde statistik, som ansågs i viss mån ersätta en företagsräkning. De tyska

och schweiziska räkningarna avsågo däremot även jordbruket. För Sveriges

vidkommande synes läget i viss mån likartat med förhållandena

i Danmark. Beträffande jordbruket föreligger sålunda för det första en

årlig skördestatistik med uppgifter örn totalproduktionen av olika växtslag.

Vidare förekomma allmänna jordbruksräkningar, den senaste avseende

år 1927, på grundval av uppgifterna till fastighetstaxeringarna,

genom vilka räkningar upplysning erhålles örn antalet brukningsdelar

av olika storleksklasser, arealens storlek och användning för olika växtslag

samt husdjurens antal och fördelning på olika djurslag. Härtill komma

vissa specialundersökningar, såsom en av lantbruksakademien föranstaltad

representativ undersökning rörande den animaliska livsmedelsproduktionen

på jordbruk av olika storlek samt undersökningar rörande

jordbrukets produktionskostnader m. m.

I vår jordbruksstatistik saknas emellertid uppgifter rörande åtskilliga

viktiga förhållanden, som en företagsräkning avser att belysa. Bland

dessa må särskilt framhållas jordbruksföretagens personal, deras maskinella

utrustning samt omfattningen och arten av förekommande binäringar.

Frågan blir då, huruvida företagsräkningen för jordbruksstatistikens

komplettering i berörda avseenden bör omfatta även jordbruket. Härvid

synes böra tagas i betraktande, att jordbrukets inbegripande skulle

medföra en mycket betydande kostnadsökning för räkningen. Enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

5

1919 års jordbruksräkning utgjorde antalet brukningsdelar cirka 430,000,

vilken siffra torde ge en föreställning om det omfattande arbete, som räkningen

här skulle innebära. Icke minst torde själva insamlingen av de

erforderliga primäruppgifterna bli förenad med stora kostnader, då det

sannolikt skulle visa sig nödvändigt att, på sätt som är vanligt vid företagsräkningar

i utlandet, för berörda ändamål upprätta en organisation

av särskilda lokala medhjälpare (räknare). Jämte förhållandet, att en

huvuddel av de uppgifter, som en företagsrälcning avser att fylla, tillgodoses

av redan befintlig statistik för jordbruket, tala alltså kostnadsskäl

mot räkningens utsträckning till nämnda näringsgren. Härtill kommer,

att enklare utvägar synas vara tänkbara för jordbruksstatistikens

ifrågavarande komplettering, såsom t. ex. en utvidgning av de nuvarande

jordbruksräkningarna eller eventuellt anordnandet av mera begränsade

representativa lokalundersökningar.

Liksom jordbruket synes även skogsbruket, i den mån det gäller sådant

i direkt förening med jordbruk, böra uteslutas från räkningen, enär någon

separat redovisning beträffande skogsbruket å vanliga bondehemman

o. d. icke som regel torde kunna ifrågasättas. Däremot bör det eftersträvas

att vid räkningen få med det mera industrialiserade skogsbruket,

d. v. s. utom kronoskogarna särskilt trävarubolagens och andra större

skogsegendomars skogsbruk, då detta drives som särskild förvaltningsgren.

Beträffande jordbrukets s. k. binäringar i övrigt synes företagsräkningen

böra bli i möjligaste mån fullständig. Sålunda bör fisket inbegripas liksom

även olika som bihantering till jordbruket drivna företag av industriell

eller kommersiell art, såsom exempelvis sågverk, kvarnar, mejerier,

handelsverksamhet o. s. v., i den mån rörelsen i fråga utgör särskild

förvaltningsenhet. Sågverks- och kvarndrift m. m. enbart för husbehov

bör alltså icke medräknas.

Förutom i fråga om jordbruket synes begränsning av företagsräkningen

böra ske med avseende på sådana ovan omnämnda verksamhetsgrenar,

vilka icke äga karaktären av näring i vanlig bemärkelse, såsom statlig

och kommunal förvaltning, religionsvård, undervisningsväsende, försvarsväsende,

fattig- och fångvård, inrättningar för kulturella och konstnärliga

ändamål samt s. k. fria yrken, då fråga ej är örn affärsföretag i form

av exempelvis advokat-, arkitekt- och ingenjörsbyråer o. d. Ett undantag

från denna princip torde emellertid böra göras beträffande enskilda

anstalter och hem för sjukvård och annan vårdverksamhet, vilka på grund

av det intresse, som ur social synpunkt knyter sig till desamma, synas

böra medtagas vid räkningen.

Någon begränsning av räkningen i så måtto, att de minsta företagen

skulle uteslutas, är icke lämplig, då härigenom näringslivets omfattning

och verksamhetsformer samt ekonomiska och sociala struktur bleve endast

ofullständigt belysta. Bäkningen bör alltså, såsom skett vid de senaste

danska, tyska och schweiziska räkningarna, omfatta alla näringsföretag

oberoende av storlek.

II. Sättet och tidpunkten för primärmaterialets insamling.

För uppnående av företagsräkningens syfte är en fullt effektiv metod

för primäruppgifternas insamling självfallet av grundläggande betydelse.

Vid do senaste tyska och schweiziska räkningarna förfor man härutinnan

på så sätt, att genom kommunalmyndigheternas försorg särskilda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

räknare, var och en med. sitt bestämt avgränsade distrikt, utsågos, vilka

hade till uppgift att utdela och insamla frågeformulär samt att biträda

de uppgiftsskyldiga med anvisningar och hjälp vid formulärens ifyllande.

Vid den danska räkningen användes en enklare metod, i det kommunalmyndigheterna

hade att upprätta namn- och adressförteckningar å de inom

respektive kommuner befintliga företagarna samt att med ledning

av dessa distribuera och insamla frågeformulären. Förstberörda system

med särskilda lokala räknare bör givetvis, effektivt genomfört, garantera

ett fullständigt och kvalitativt gott primärmaterial. Å andra sidan

innebär systemet en mycket tung och omständlig procedur, förenad med

stora kostnader, därest de lokala medhjälparna ej kunna erhållas utan

arvode. I Tyskland utbetalades från statens sida intet sådant arvode, utan

det överlämnades åt kommunerna att bära eventuella kostnader i samband

med materialinsamlingen, medan i Schweiz ett belopp av 6 centimer

per invånare anvisades som bidrag till räknarnas gottgörelse.

Därest ett fullgott material kan såsom i Danmark anskaffas utan tillhjälp

av en särskild lokalorganisation för ändamålet, vore detta ur kostnadssynpunkt

givetvis att föredraga. Det synes därför i första rummet

böra undersökas, vilka möjligheter som härutinnan föreligga. Till grund

för materialinsamlingen, d. v. s. distribuering av frågeformulär etc., skulle

i så fall läggas särskilt upprättade namn- och adressförteckningar å samtliga

företagare. Den enda fullständiga källa som erbjuder sig för upprättandet

av sådana förteckningar, torde vara mantals- och taxeringslängderna.

Det gäller alltså att undersöka, på vad sätt dessa skulle kunna utnyttjas

för ifrågavarande ändamål.

I mantalslängderna upptagas som bekant hemmans och lägenheters

jordeboksnamn, och -nummer samt mantal med angivande av där bosatta

personers titel eller yrke, namn, födelseår och -dag, födelseort m. m. Upp

gifterna avse alltså de levande personerna, varemot upplysning ofta ej

erhålles örn juridiska personer, som aktiebolag och andra bolag, ekonomiska

föreningar, kommuner, sterbhus, konkursbo etc., annat än i den

mån dessa äro ägare till fastighet. Örn den stora grupp av företag, som

drivas av juridiska personer, ge alltså mantalslängderna ingen fullständig

kännedom. Även i fråga örn företag, som drivas av enskilda personer,

lämna berörda längder endast delvis klara uppgifter, beroende på den

otydlighet som ofta vidlåder yrkesangivningen. Samma yrkesbeteckning

användes nämligen i en mängd fall för såväl företagare som arbetare, t. ex.

skomakare, skräddare, modist, chaufför, strykerska, sömmerska, tvätterska,

bagerska, bagare, snickare, trädgårdsmästare, reparatör, smed, montör,

åkare, målare, barberare, bokbindare, gårdfarihandlare, murare, konditor,

stenhuggare, plåtslagare o. s. v. Vidare förekommer stundom, att

näringsidkare upptagas under yrkesbenämningar, som icke ge någon antydan

örn deras företagarverksamhet, t. ex. rådman, konsul, gårdsägare,

änkefru, hustru, kapten, vaktmästare, ombudsman, kamrer o. s. v. Genom

jämförelse med inkomsttaxeringslängden kan visserligen i många fall avgöras,

huruvida en person är företagare eller icke, men även här lämnas

man ofta i ovisshet. Detta gäller för det första örn alla de tveksamma

fall, då personen i fråga icke finnes upptagen i taxeringslängden på den

grund, att beskattningsbar inkomst saknats. Vidare möjliggöra icke heller

taxeringslängderna en identifiering av vissa grupper juridiska personer,

t. ex. enkla bolag och handelsbolag, då ju dessas inkomst taxeras

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

7

å de särskilda delägarna. Slutligen tillkommer, att även örn inkomst för

viss person finnes upptagen under rubriken »inkomst av rörelse eller yrke

eller eljest», kan ingen slutsats dragas beträffande yrkets eller rörelsens

art, när personens yrkesbenämning ej därom lämnar upplysning, varjämte

inkomsten i fråga ju icke med säkerhet kan antagas alltid ha härflutit

från företagarverksamhet.

Av ovanstående torde framgå, att mantals- och taxeringslängderna icke

utan vidare kunna läggas till grund för den förteckning över företagare,

som erfordras till ledning för distributionen av företagsräkningens frågeformulär.

En möjlighet att använda desamma för ifrågavarande ändamål

föreligger visserligen på så sätt, att det kunde uppdragas åt mantalsskrivningsförrättare

och kommunalombud att kommun- eller distriktsvis

upprätta förteckningen, varvid förekommande oklarhet i uppgifterna

kunde avhjälpas genom nämnda funktionärs lokal- och personkännedom.

Denna utväg synes emellertid icke behöva tillgripas beträffande företagare,

som använda främmande arbetskraft, ty dessa finnas redan nu upptagna

i de förteckningar å arbetsgivare, som årligen uppgöras för riksförsäkringsanstaltens

räkning i samband med mantalsskrivningarna.

Ifrågavarande arbete utföres som regel av mantalsskrivningsförrättarna

i egenskap av riksförsäkringsanstaltens ombud mot viss ersättning samt

med utnyttjande av kommunalombudens lokalkännedom. Från anstaltens

sida nedlägges mycket arbete på att få berörda förteckningar fullständiga

och korrekta, vilket mål också år för år i allt högre grad uppnåtts.

För närvarande upptaga desamma cirka 470,000 arbetsgivare, varav

cirka 50,000 med mera än 4 arbetare eller andra anställda. Beträffande

företagare med främmande arbetskraft synes därför här, så vitt kan slutas

av en preliminär undersökning, ett gott och värdefullt källmaterial

föreligga.

Företagsräkningen skulle emellertid även omfatta företagare utan främmande

arbetskraft, och för en företckning över dessa synas särskilda åtgärder

nödvändiga. Lämpligaste utvägen torde vara, örn det genom samverkan

mellan företagsräkningen och riksförsäkringsanstalten kunde^ ordnas

så, att anstaltens mantalsombud mot någon mindre ersättning åtoge

sig att vid den mantalsskrivning, som äger rum närmast före företagsräkningen,

komplettera den vanliga arbetsgivareförteckningen med en tillläggsförteckning

över företagare utan främmande arbetskraft. Företagsräkningen

kunde sedan grundas på berörda tilläggsförteckning i förening

med utdrag ur arbetsgivareförteckningen beträffande där ingående företagare.

På ovan angivna väg skulle det alltså, så vitt för närvarande kan bedömas,

vara möjligt att åstadkomma förteckningar å förefintliga företag,

som i fråga örn fullständighet torde 1''å anses fylla ganska högt ställda

anspråk. Det kan inskjutas, att ett system med särskilda räknare bland

annat med hänsyn till landets stora utsträckning knappast synes erbjuda

garanti för ett fullständigare material. Örn man alltså skulle använda

sig av ovan berörda förteckningar, blir närmast frågan, åt vem

deras upprättande skulle uppdragas. I fråga örn företagare utan främmande

arbetskraft hänvisas härvid till vad ovan redan anförts. Betra!

famie företagare med främmande arbetskraft kan man tänka sig, att de

behövliga utdragen ur riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareförteckningar

utföras antingen av anstaltens mantalsombud mot viss ersättning eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Statsutskottets utlåtande Nr 162.

också av företagsräkningens egen personal. För full enhetlighets vinnande

och nied hänsyn till vikten av att berörda förteckningar effektivt

utnyttjas synes det senare alternativet böra äga företräde.

Nu får emellertid observeras, att förteckningarna för att fylla sitt ändamål

måste vara i möjligaste män aktuella vid räkningens verkställande.

I berörda hänseende äro vissa brister givetvis för handen, då desamma

icke kunna föreligga förr än ganska lång tid efter de från 15 november

till årets slut pågående mantalsskrivningarna. Särskilt gäller

detta förteckningarna över företag med främmande arbetskraft. Ar betsgiv

aleföretckningarna, varå dessa skulle grundas, skola sålunda insändas

till riksförsäkringsanstalten i allmänhet först den 1 maj (för vissa

städer den 1 april). Därest arbetet med utdrag av däri upptagna företagare

omedelbart kan taga sin början, bör förteckningen i denna del kunna

föreligga färdig någon gång i juli månad, d. v. s. ungefär ett halvt år

efter mantalsskrivningen. Förteckningarna över företagare utan främmande

arbetskraft böra kunna ställas till företagsräkningens förfogande

någon kortare tid efter mantalsskrivningens avslutande. För att avhjälpa

bisterna i förteckningarnas aktualitet torde det, vid sidan av genomgång

av anmälningar till aktiebolags- och handelsregistren m. m., vara

lämpligt att före räkningstillfället översända desamma till mantalsskrivningsförrättare

och kommunalombud i och för justering, vilket arbete

torde kunna avslutas med augusti månad.

Örn man väljer ovan skisserade metod, blir bestämmandet av tidpunkten

för själva räknematerialets insamling tydligen beroende av de angivna

förberedande procedurerna. Tänker nian sig dessa avslutade ungefär

med augusti, skulle således räkningen tidigast kunna företagas någon

dag i september. I själva verket torde nämnda månad också från olika

synpunkter vara en mycket lämplig tid. Sommarledigheterna äro då avslutade,

och såväl företagare som arbetare befinna sig i stort sett på sina

respektive arbetsplatser. Verksamheten är vidare i full gång även inom

flertalet säsongnäringar med åtföljande relativt obetydlig omflyttning

av arbetskraft mellan skilda näringar. Tilläggas kan, att de senaste räkningarna

i Danmark, Tyskland och Schweiz varit förlagda till ungefär

likartade tidpunkter, nämligen respektive den 15 juli, 16 juni och 22 augusti.

Därest beslut örn företagsräkningen fattades vid 1930 års riksdag,

kunde arbetet å förteckningarna påbörjas vid samma års mantalsskrivning

samt själva räkningen avhållas i september 1931.

Käknematerialets insamling synes närmast böra uppdragas åt lokalmyndigheterna,

d. v. s. magistrater, stadsstyrelser och landsfiskaler. För ändamålet

böra dessa, sedan de tidigare förberetts på saken, några dagar

före räkningstillfället tillställas behövliga instruktioner och formulär

jämte namn- och adressförteckning å respektive förvaltningsområdens

företagare.

Slutligen må framhållas, att frågan örn det källmaterial, varur uppgifterna

å förekommande företag skulle hämtas, är av den grundläggande

betydelse för räkningens fullständighet, att en noggrann undersökning på

denna punkt med nödvändighet kräves före arbetets igångsättande. En

lämplig utväg synes härvid vara att låta räkningen föregås av en provi

exempelvis en stads- och en landskommun, varigenom tillförlitligheten

av arbetsgivareförteckningarna, med tilläggsförteckningar

över företagare utan främmande arbetskraft kunde effektivt undersökas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

9

Sådan undersökning torde vara särskilt behövlig med avseende på storstäderna.

En provundersökning skulle dessutom vara av stor betydelse

för klarläggande av många andra svårigheter och problem i samband

med räkningens genomförande, vilket klarläggande synes desto behövligare,

som ju äldre erfarenheter å området saknas. För att den med provundersökningen

åsyftade erfarenheten skall bli så allsidig som möjligt,

torde undersökningen böra avse även jordbruket.

III. Valet av räkneenheter.

En fråga av stor principiell och praktisk betydelse är, vilket slag av

företagsenheter som bör läggas till grund för räkningen. Man kan i huvudsak

tänka sig tre olika enhetsbegrepp, användbara som räkneenheter,

nämligen a) varje firma, d. v. s. all verksamhet som drives under ett och

samma firmanamn respektive av en och samma företagare, b) varje lokalt

avgränsad driftsenhet eller arbetsställe och c) de s. k. tekniska enheterna

eller företagens å skilda produktionsstadier arbetande avdelningar.

Ifråga örn valet av det ena eller andra slaget av enheter som utgångspunkt

har förfarandet i utlandet varit växlande. Vid de äldre tyska företagsräkningarna

liksom vid den senaste danska utgick man från de

tekniska enheterna, medan 1925 års tyska och 1929 års schweiziska räkning

bygga på den lokala driftsenheten eller arbetsstället som grundenhet.

Den högre enheten, firman, framkommer genom sammanförande av

alla av samma firma eller företagare drivna arbetsställen.

En redovisning på grundval av de tekniska enheterna förutsätter, att

varje kombinerad anläggning, t. ex. en textilfabrik med spinneri, väveri,

färgeri, appreturverk eller ett järnverk med masugnar, bessemerverk, martinverk,

grov-, medium- och finvalsverk, hammarsmedja, gjuteri och mekanisk

verkstad, ifyller ett frågeformulär för var och en av de olika avdelningarna.

Då arbetet med uppgifterna härigenom ökas och kompliceras,

synes det sannolikt, att företagen skola frestas att lämna en mera

summarisk redovisning, än som är förenligt med principens fulla genomförande,

vilket dessutom kan motiveras av att gränsen mellan enheterna

ofta är obestämd, samtidigt som själva enhetsbegreppet inom åtskilliga

verksamheter kan synas oklart och svävande. Det blir av nämnda anledningar

ej sällan beroende pa rent godtyckliga synpunkter, huru många

tekniska enheter som redovisas, och även med de mest ingående instruktioner

kan ingen garanti erhållas för att enhetliga redovisningsgrunder

komma till användning. Det framgår också av meddelanden rörande den

danska räkningen, att ifrågavarande system medfört stora svårigheter.

I ett mycket stort antal fall erhölls sålunda ingen uppdelning på tekniska

enheter, varför det blev nödvändigt att i samband med materialets

bearbetning söka få en uppdelning till stånd, varvid ej sällan sannolikhetsberäkningar

och konstruktiva metoder måste tillgripas.

Av ovan antydda skäl synes det mest praktiskt att såsom i Tyskland

oell Schweiz anknyta räkningen till de lokala driftsenheterna eller arbetsställena

såsom grundenheter. Sagda förfarande överensstämmer också

med det för industri- och bergverksstatistiken gällande redovisningssättet.

Å andra sidan måste givetvis sådana uppgifter inhämtas, att en

bearbetning kati lämna upplysning beträffande såväl tekniska enheter

som firmor, då räkningen i annat fall icke skulle fylla moderna anspråk

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

ifråga örn åskådliggörandet av näringslivets inre struktur. Det blir anledning

att närmare ingå på denna fråga i samband med behandlingen

av frågeformulärens innehåll.

IV. Primäruppgifternas innehåll och frågeformulärets avfattning.

Vid de danska, tyska och schweiziska företagsräkningarna har för andra

näringar än jordbruket använts ett enda gemensamt frågeformulär. Metoden

äger den fördelen, att materialinsamlingen som helhet förenklas,

men utesluter givetvis ett inträngande i olika företagsgrenars egenart, då

frågeställningen måste vara så allmänt avfattad, att den kan anpassas på

alla slag av företagare. För att vinna inblick i förhållanden av mera

speciell art skulle tydligen erfordras specialformulär för ett antal viktigare

verksamhetsgrenar. Då man emellertid icke alltid på förhand torde

kunna fastställa företagens huvudbransch, skulle vid materialets insamling

på här ifrågasatt sätt svårigheter kunna uppstå för en riktig distribution

av specialformulären. Det kunde även tänkas lämpligt att använda

olika formulär för större och mindre företagare, men jämväl i detta

fall möter svårigheter, då gränslinjen alltid måste bli i viss mån godtycklig

och man på förhand ofta skulle sakna närmare kännedom örn företagets

storlek. Frågan om lämpligheten av ett eller flera frågeformulär

synes emellertid tills vidare böra lämnas öppen, i det avgörandet torde

böra grundas på de erfarenheter, som den ovan förordade provundersökningen

kan väntas ge.

Ifråga örn arten av de uppgifter, som skola införskaffas, innehåller

1928 års internationella konvention rörande ekonomisk statistik följande.

Företagsräkningen skall utvisa bland annat:

1) Antalet sysselsatta personer med fördelning efter kön och örn möjligt

ålder liksom fördelningen på olika yrkeskategorier.

2) För industriella företag nominella styrkan av primärmotorer meri

fördelning örn möjligt på ångmaskiner, förbrännings- och explosionsmotorer

samt motorer för vattenkraft jämte nominalstyrkan av elektriska

motorer med angivande av huruvida energien alstras av företaget självt

eller erhålles utifrån. För varje motorslag bör skiljas på normalt använda

motorer och sådana i reserv.

Utöver de i konventionen omnämnda uppgifterna erfordras vid räkningen

upplysningar i ett flertal andra frågor i och för klargörandet av

företagets art och verksamhet. Sålunda erfordras uppgifter rörande:

1) företagets namn, adress och innehavare med angivande, huruvida

innehavaren är enskild person, aktiebolag, annat bolag, ekonomisk förening,

stat eller kommun;

2) företagsledarens namn, då denna är annan person än innehavaren

(t. ex. direktör i bolag);

3) företagarens (företagsledarens) huvudyrke och arten av förvärvsverksamhet

vid sidan av huvudyrket (biyrke);

4) företagets art (industri, hantverk, handel, transportrörelse etc.) och

specialitet samt de viktigaste slagen av dels framställda produkter, dels

varor, varmed uteslutande drives handel;

5) ifråga örn handelsrörelse dess karaktär av gross- eller detaljhandel

eller bådadera eller ock kommissionshandel eller agentur;

6) företagets (arbetsställets) egenskap av ensamt företag, huvudföretag

eller filialavdelning och för huvudföretags vidkommande förekommande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

11

filialföretags namn, adress, art och personal samt ifråga örn filialföretag

namn och adress å det huvudföretag, varav företaget utgör filial;

7) då företaget omfattar flera tekniskt eller ifråga örn verksamhetens

art sinsemellan skilda avdelningar, varje sådan avdelnings verksamhetsart

och personalantal.

Även beträffande vissa andra förhållanden, som det är av vikt att känna,

synas uppgifter böra införskaffas, såsom t. ex. beträffande i företagens

drift använda person- och lastautomobiler, omnibusar, traktorer och fartyg

samt rörande företagens omsättningsbelopp och förbrukningen av

elektrisk energi. Omsättningsbeloppens redovisning torde möta vissa betänkligheter

från företagens sida, då det här gäller affärsförhållanden,

som vanligen bruka hållas hemliga. Betänkligheterna ifråga synas emellertid

kunna avlägsnas genom att betryggande garantier lämnas för att

omsättningsbeloppen icke offentliggöras annat än som summor för större

grupper av företag ävensom för primäruppgifternas absoluta hemlighållande.

Ifråga örn yrkesspecificeringen av förvaltningspersonal och arbetare är

det av stor betydelse, att denna sker på sådant sätt, att full jämförbarhet

åstadkommes såväl med den yrkesstatistik, som lärer komma att utarbetas

i samband med 1930 års folkräkning som med socialstyrelsens

fortlöpande lönestatistik.

En särskild svårighet föreligger beträffande yrkesutövare, som stå på

gränsen mellan företagare och anställda, varpå de s. k. hemarbetarna utgöra

det viktigaste exemplet. De tyska och schweiziska räkningarna medtaga

ifrågavarande yrkesutövare, varvid dessa i den förra behandlas likformigt

med övriga företagare, medan den senare å frågeformuläret avdelat

ett särskilt avsnitt med förenklad frågeställning för hemarbetare.

Den danska räkningen synes däremot ha förbigått hemarbetarna. Även

ifråga örn idkare av hemindustri föreligger liknande svårighet. Gränsen

mellan hemarbetare och hemindustri torde dessutom vara synnerligen obestämd.

Då den tilltänkta metoden för materialets insamling icke öppnar

möjlighet att vinna fullständigare kännedom örn ifrågavarande yrkeskategorier,

synes det nödvändigt att i huvudsak lämna dem utanför

räkningen.

V. Materialets bearbetning och gruppering.

Huvudindelningsgrunden vid materialets bearbetning och gruppering

torde liksom vid dess införskaffande böra bli de lokalt avgränsade arbetsställena.

Då emellertid särskilt inom industrien är vanligt, att verksamhet,

som även förekommer isolerad, utövas kombinerad, t. ex. spinneri

och väveri, järnproduktion och mekanisk verkstad, får övervägas,

huruvida arbetsstället, såsom delvis sker i vår industristatistik, skall

grupperas efter sin huvudtillverkning eller örn särskilda kombinerade

grupper även skola upptagas. Den tyska räkningen har tillämpat sistberörda

system, då man ansett, att härigenom erhålles en riktigare bild

av verkligheten än genom det andra systemet, vilket ju medför, att vissa

anläggningar icke komma till synes i statistiken.

Utom nu berörda gruppering av materialet torde böra eftersträvas att

genomföra en indelning dels efter ekonomiska enheter (firmor), dels efter

tekniska enheter. Materialet för dessa indelningar skulle utgöras av upp

gifterna i förra fallet rörande filialavdelningar respektive huvudföretag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

.Statsutskottets utlåtande Nr 162.

i senare fallet rörande det lokala företagets fördelning på skilda avdelningar.

Vid nyssberörda två indelningar torde någon längre gående lokal spee3

behöva företagas. Däremot synes en sådan erforderlig

ifråga om arbetsställenas redovisning. Utom gruppering av materialet

efter företagens lokalisering måste sådan givetvis företagas från ett flertal

andra synpunkter, såsom verksamhetens art, arbetsställenas storlek

med hänsyn till antalet sysselsatta personer, personalens olika kategorier,

föiekomsten av mekanisk drivkraft o. s. v. I vilken grad ifrågavarande

grupperingar böra gå i detalj, torde få avgöras på ett längre framskridet

stadium, då materialets art och omfattning kunna bättre överblickas.

Som grund för grupperingen av olika slags verksamhet erfordras ett

fullständigt yrkesschema, upptagande alla slag av verksamhet inom räkningens

ram med ingående specificering samt klarläggande av, till vilken

huvudgrupp verksamheten skall hänföras vid en mera summarisk gruppering.

VI. Företagsräkningens kostnader.

Det erbjuder naturligen stora svårigheter att med större säkerhet beräkna

kostnaderna för en företagsräkning, då ju tidigare direkta erfa1

enheter a området saknas. Såsom en hållpunkt för beräkningen må

föist anföras, att antalet företagare inom de av företagsräkningen berörda

verksamhetsgrupperna, alltså bland annat jordbruket undantaget,

med ledning av 1920 års folkräkning och med hänsyn tagen till att en

del småföretagare i folkräkningen torde redovisats som arbetare synes

kunna anslås till omkring 250,000 stycken. Vid räkningens genomförande

blir första uppgiften att upprätta de namn- och adressförteckningar, som

enligt vad ovan ifrågasatts skulle ligga till grund för materialinsamlingen.

Källan skulle härvid utgöras av dels riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareförteckningar,

dels kompletterande, av anstaltens mantalsombud

upprättade förteckningar över företagare utan främmande arbetskraft.

För sistberörda förteckningar torde arvode till mantalsombuden böra

utgå enligt ungefär samma normer som riksförsäkringsanstalten tillämpar

vid arbetsgivareförteckningarnas utarbetande, d. v. s. 20 öre per företagare.

Örn man gissningsvis anslår det antal av räkningen berörda företagare,

som ej använda främmande arbetshjälp, till 100,000, skulle kostnaden

på denna punkt belöpa sig till 20,000 kronor. De behövliga frågeformulären

torde få tryckas i cirka 600,000 exemplar till en kostnad av

omkring 10,000 kronor. Huruvida lokalutrymme för räkningen kan beredas

i någon av staten redan disponerad byggnad synes ovisst. Skall

förhyrning av lokal ske, torde en årlig kostnad av cirka 7,000 kronor få

beräknas inklusive ljus och värme. Möbler, hyllor och dylikt måste även

anskaffas, i den mån sådana ej kunna erhållas ur statens nuvarande förråd.

För räkningen erfordras vidare viss uppsättning av maskinella

hjälpmedel, såsom särskilt skriv- och räknemaskiner. Av förstnämnda

slaget torde, då skrivarbetet blir betydande såväl vid företagsförteckningars

upprättande som i samband med materialets bearbetning (påminnelser,

anmärkningsskrivelser, tabeller, textredogörelser o. s. v.), få anskaffas

åtminstone 4 stycken å 500 kronor per styck och av räknemaskiner dels några

smärre sådana, kanske 3 stycken å 500 kronor per styck, för handkraft

att användas vid speciella mera begränsade räknearbeten, dels 3 stycken

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1(>2.

13

elektriskt drivna Burroughmaskiner å 6,500 kronor per styck för större

summeringsarbeten och dylikt. Möjligen kan det dock visa sig praktiskt

att i stället för Burroughmaskiner använda automatiska Holerithmaski

ner, varav ett aggregat (1 tabulator med automatkontroll och 1 sorteringsmaskin

med räkneverk) betingar i årlig hyra omkring 7,200 kronor (res

pektive 60 och 100 dollars per månad), och för stansningsapparaterna,

varav kanske 5 stycken skulle erfordras, utgör priset cirka 550 kronor

per styck. Av stanskort skulle minst 2 stycken för varje arbetsställe behövas,

d. v. s. cirka 500,000 stycken, vilket med ett pris av 5 kronor 40 öre

per 1,000 stycken gör en kostnad av 2,700 kronor. Vidare skulle kostnad

uppstå för maskinernas frakt, tull och installation m. m. med cirka 2,200

kronor. Kostnaden för cirkulärtryck, kuvert, papper, arbetstabeller,

skrivmaterialier, uppslagsböcker, telefoner, städning, elektrisk kraft för

räknemaskinerna och andra expenser torde kunna anslås till 20,000 kronor

för hela räkningen. För slutredogörelsens tryckning torde få beräknas

en totalkostnad av någonting omkring 30,000 kronor.

Vad slutligen beträffar den erforderliga personalen, torde denna få beräknas

till ungefär 14 personer, därav 1 ledare, 1 sekreterare, 1 heltidsamanuens,

10 kvinnliga biträden samt 1 vaktmästare. Ledaren synes

böra avlönas med belopp motsvarande avlöning för extra byråchef samt

sekreteraren med belopp motsvarande avlöning för extra förste aktuarie.

Amanuensen torde böra åtnjuta avlöning motsvarande 16:e lönegraden i

gällande lönereglemente. Den kvinnliga personalen bör innefatta 1 före

ståndare med placering som extra kansliskrivare och 2 biträden för mera

kvalificerade arbeten med placering som extra kanslibiträden. Återstående

7 kvinnliga biträden synas böra placeras i 2:dra lönegraden samt

vaktmästaren i 4:e lönegraden. Större delen av berörda personal synes

erforderlig redan ungefär ett halvt år före själva räkningstillfället för

utförande av olika förberedande arbeten, såsom upprättande av adressförteckningar,

genomgång av kalendrar och kataloger för att få förteckningarna

så fullständiga som möjligt, förteckningarnas utsändande till

mantalsombuden för justering, avfattning av frågeformulär, uppsättandet

av olika erforderliga instruktioner och cirkulär m. m. För materialets

införskaffande och bearbetning torde få anslås en tid av ungefär 2

år, vartill kommer viss tid för resultatens slutliga sammanställning samt

redogörelsens avfattning och tryckning. Då under sistberörda tid liksom

under förberedelsearbetena endast viss del av den beräknade personalen

synes erforderlig, torde man såsom ett genomsnitt kunna anslå den sammanlagda

anställningstiden för hela den beräknade personalen till 2 A år.

Utom ovan beräknade personalbehov erfordras arbetskraft för den provundersökning,

som av förut anförda skäl synes böra föregå företagsräkningen.

Då närmare plan för provundersökningen ännu ej utarbetats,

kan någon säkrare beräkning av kostnaderna härför ej göras, men man

synes dock på ett ungefär kunna uppskatta desamma till 10,000 kronor.

Enligt ovanstående beräkningar och uppskattningar skulle kostnaderna

för företagsräkningen komma att uppgå till ungefär nedanstående belopp.

Å personalens avlöning bar beräknats dyrtidstillägg enligt för sista

kvartalet 1929 gällande grunder.

1 ledare å 11,652 (10,020+ 1,632) under 2 ''A år ............ kronor 29,130

1 sekreterare å 8,436 (7,212 + 1,224) under 2 ''A år .......... » 21,090

1 amanuens å 4,800 (4,104 + 696) under 2 ''A år.............. » 12,000

1 kansliskrivare å 3,672 (3,144 + 528) under 2 ''A år ........ » 9,180

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

2 kanslibiträden å 2,940 (2,520 + 420) under 2 Vi år ........kronor 14,700

7 skrivbiträden å 2,148 (1,836 + 312) under 2 Vi år .......... » 37,590

1 vaktmästare å 2,400 (2,052 + 348) under 2% år .......... » 6,000

Arvode till mantalsombud ................................ » 20,000

Frågeformulär 600,000 exemplar .......................... » 10,000

Lokalhyra å 7,000 kronor per år under 2 K år.............. » 17,500

Inköp av 4 skriv- och 3 räknemaskiner .................... » 3,500

Burroughs- eller Holerithmaskiner med tillbehör .......... » 20,000

Papper, skrivmaterialier, eirkulärtryck, kuvert, arbetsta
beller,

telefon, städning och övriga expenser ............ » 20,000

Kedogörelsens tryckning .................................. » 30,000

Summa kronor 250,690

Till ovanstående belopp skulle komma den till 10,000 kronor anslagna

kostnaden för en provundersökning jämte eventuell kostnad för möbelinköp

o. d. Med hänsyn därjämte till beräkningens osäkerhet och eventuella

oförutsedda utgifter synes därför en höjning av den beräknade totalkostnaden

böra vidtagas till i runt tal 275,000 kronor. Det förutsättes,

att möjligen uppkommande besparingar å vissa poster skola få disponeras

för täckande av eventuella underskott å andra. Vidare förutsättes, att

resekostnader i samband med räkningen kunna bestridas av det å 10:de

huvudtiteln anvisade anslaget för rese- och traktamentspenningar (X F.2).

För bestridande av ovan beräknade kostnader skulle medel i viss utsträckning,

därest företagsräkningen kommer till stånd enligt här framlagda

plan, behöva anvisas redan för budgetåret 1930/1931. Ifrågavarande

behov avser för det första den förordade provundersökningen, för vilken

kostnaden uppskattats till 10,000 kronor, vidare upprättandet av förteckningar

över företagare utan främmande arbetskraft i samband med 1930

ärs mantalsskrivning, vilket skulle kosta uppskattningsvis 20,000 kronor,

oberäknat blanketter, cirkulär o. d., samt slutligen kostnad för personal,

lokaler, viss maskinell uppsättning, möbler o. d. (eventuellt), skrivmaterialier

m. m. ungefär under tiden mars—juni 1931, då de förberedande

arbetena för räkningen skulle pågå. Örn sistberörda kostnader anslås till

omkring 30,000 kronor samt för blankettryek o. d- upptages en kostnad

av 5,000 kronor, skulle hela det för nästa budgetår erforderliga beloppet

uppgå till 65,000 kronor.

Företagsräkningens genomförande medför även behov av författningsföreskrifter

rörande olika förhållanden i samband med räkningen. Till

denna fråga torde emellertid kollegium få återkomma, därest beslut fattas,

att räkningen skall utföras.

I avgörandet av detta ärende hava jämte undertecknade kommerseråden

Sohlman, Sidenvall och Landberg samt t. f. kommerserådet Lindby deltagit.

Underdånigst:

K. A. Fryxell.

M. Jansson. C. E. Landberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:294 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till anordnande av en företag sr åkning. s. 5 i texten