Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 271, gjorda framställning angående anslag till bestridande av med landsmålsundersökning arna i riket förenade kostnader jämte två i ämnet väckta motioner.

1930-05-16 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 271, gjorda framställning angående anslag till bestridande av med landsmålsundersökning arna i riket förenade kostnader jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

1

Nr 165.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln, punkt 271, gjorda framställning

angående anslag till bestridande av med landsmålsundersökning

arna i riket förenade kostnader jämte två i

ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931, har Kungl.

Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 271 av vid propositionen fogat utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag) föreslagit

riksdagen att, bland annat, till bestridande av med landsmålsundersökuingarna

i riket förenade kostnader för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra anslag av 58,940 kronor att utgå i enlighet med vad departementschefen

i statsrådsprotokollet angivit och med den närmare fördelning och

enligt de villkor, Kungl. Majit må finna gott föreskriva.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda

statsrådsprotokoll, sid. 673—702.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr N. J. F. Almkvist

m. fl., nr 139, och den andra inom andra kammaren av herr A. Thomson,

m. fl., nr 307, i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte — för beredande

av möjlighet att anställa ytterligare en medarbetare vid landsmålsarkivet

i Uppsala — öka det av Kungl. Majit föreslagna anslaget till bestridande

av med landsmålsundersökningar i riket förenade kostnader med

8,100 kronor till 67,040 kronor.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna

skälen får utskottet hänvisa till motionen 1: 139.

Sedan gammalt hava i Sverige vetenskapliga undersökningar bedrivits

beträffande våra olika folkmål. Sedermera har ortnamnsforskningen framträtt,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 72 käft. (Nr 165.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

och slutligen hava jämväl folkminnesundersökning ar na kommit att intaga en

betydelsefull plats i det vetenskapliga arbetet.

Aven från statens sida har sedan åtskilliga år understöd i viss utsträckning

lämnats här ifrågavarande ändamål.

Vidare hava under senare år, från och med år 1926, understöd av lotterimedel

för här ifrågavarande forskningar blivit av Kungl. Majit beviljade

till ganska avsevärda belopp.

Efter utförliga utredningar, för vilka närmare redogöres i propositionen

nr 115 till 1929 års riksdag, föreslog Kungl. Majit i sagda proposition

riksdagen att, bland annat,

dels medgiva, att ledningen av undersökningarna av svenska landsmål,

ortnamn och folkminnen finge organiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i propositionen angivits, nämligen att såsom ledande organ för

folktraditionsundersökningarna i riket skulle fungera tre nämnder, ortnamnsnämnden,

folkmålsnämnden och folkminnesnämnden, vilkas medlemmar

skulle tillsättas av Kungl. Majit på förslag av de arbetande institutionerna,

samt en centralnämnd, utsedd av Kungl. Majit;

dels medgiva, att för ledningen av och arbetet vid folkmåls-, ortnamnsoch

folkminnesundersökningarna finge från och med den 1 juli 1929 inrättas

följande personliga tjänster, vilkas innehavare skulle från allmänna

indragningsstaten åtnjuta avlöning på sätt nedan sägs enligt bestämmelserna

i gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen, nämligen

:

för docenten, filosofie doktorn Anders Herman Geijer såsom ledare av

folkmålsundersökningen, lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Johan Alfred Götlind såsom medarbetare

vid folkmålsundersökningen, lönegraden B 28,

för filosofie doktorn Lars Levander såsom medarbetare vid folkmålsundersökningen,

lönegraden B 28,

för lektorn, filosofie doktorn Sven Julius Swenning såsom medarbetare

vid folkmålsundersökningen och ledare av det sydsvenska undersökningsområdet,

lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Gustav Fredrik Jöran Sahlgren såsom ledare

av ortuamnsundersökningen, lönegraden B 30,

för docenten, lektorn, filosofie doktorn Karl Hilding Celander såsom ledare

av folkminnesundersökningen, lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Carl Wilhelm von Sydow såsom medarbetare

vid folkminnesundersökningen, lönegraden B 28;

dels föreskriva, att nu nämnda personer skulle vara skyldiga att i tilllämpliga

delar underkasta sig ej mindre de i nyssberörda avlöningsreglemente

stadgade villkoren och bestämmelserna, än även 1907 års lag angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension jämte de i anslutning till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

3

samma lag i pensionshänseende utfärdade bestämmelserna för vissa tjänstemän

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande

verk.

Över Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och de med anledning härav

väckta motionerna inhämtades av riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig

ordning yttranden dels från statskontoret, i vad gällde organisationsfrågan,

dels ock från allmänna civilförvaltningens lönenämnd, i vad anginge

de ifrågasatta tjänsternas placering i lönegrader och löneklasser.

I skrivelse den 1 juni 1929, nr 279, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående organisation av undersökningarna av svenska landsmål,

ortnamn och folkminnen ävensom en i ämnet väckt motion, anförde riksdagen

bland annat följande:

Ett utforskande av den gamla svenska, i traditionen ännu fortlevande

allmogekulturen i dess olika yttringar är, såsom i statsrådsprotokollet framhållits,

en nationell angelägenhet av betydande mått. I viss utsträckning

har detta redan sedan länge blivit av statsmakterna behjärtat; såväl genom

anslag å riksstaten som genom beviljande av lotterimedel hava, särskilt

under de senaste åren, betydande belopp kommit dessa forskningsarbeten

tillgodo. Riksdagen har vidare genom sin skrivelse år 1919 hemställt örn

verkställandet av en allsidig utredning örn organiserandet av insamlingen

och utforskandet av den svenska allmogekulturen. Riksdagen är medveten

om att det i här föreliggande fråga kan anses föreligga fara i dröjsmål och

att det är hög tid, att åtgärder vidtagas för att stödja de pågående insamlingsarbetena

och giva åt desamma en systematisk och målmedveten ledning.

Riksdagen kan emellertid, trots att riksdagen sålunda delar de synpunkter,

som föranlett framläggandet för riksdagen av här föreliggande förslag,

icke ansluta sig till detsamma. Trots den betydande nedskärning, som den

av 1923 års sakkunniga, den s. k. folkminneskommittén, föreslagna organisationen

undergått, förefaller det riksdagen, som om denna organisation

ännu i Kungl. Maj:ts förslag bibehållits i en alltför vidlyftigt tilltagen form.

Kostnaderna för de olika nämnderna hava visserligen nedbringats till ett

minimum, då alla andra kostnader än resekostnads- och traktamentsersättniugar

borttagits. Men det förefaller dock riksdagen, som örn det i vart

fall borde göras till föremål för ytterligare prövning, huruvida icke organisationen

skulle kunna ytterligare förenklas.

Kungl. Majit har vidare, i anslutning till 1928 års sakkunnigas, de s. k.

folktraditionssakkunnigas förslag, föreslagit, att den för forskningsarbetena

nödvändiga vetenskapliga ledningen skulle fast anställas och bekostas med

statsmedel. Då ifrågavarande folktraditionsundersökningar vore av den

natur, att de måste tänkas vara väsentligen slutförda inom en begränsad

tid, har nu föreslagits, att de personer, åt vilka den vetenskapliga ledningen

skulle anförtros, borde placeras å allmänna indragningsstaten. Härigenom

skulle åt de förtjänta vetenskapsidkare, vilka av Kungl. Majit föreslagits i

enlighet med de folktraditionssakkunnigas förslag, beredas önskvärd säkerhet

i anställnings- och pensionsvillkor, på samma gång som man undveke de

svårigheter, som bleve förenade med tjänsternas uppförande på ordinarie

stat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

I en inom riksdagen väckt motion har framhållits, att det måste ingiva

betänkligheter, att innehavarna av de olika befattningarna inom den tilltänkta

organisationen de facto skola utses av riksdagen. Det kan, frarnhålles

det i motionen, under dessa förhållanden svårligen sägas råda full visshet

därom, att just de föreslagna personerna äro de enda, som därvid rättvisligen

böra komma under övervägande.

Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande framhållit, att för fall

sådana som det nu förevarande snarare brukade vidtagas anordningen med

inrättande av tjänster å extra stat, men att några större betänkligheter

knappast borde möta mot vidtagande av den föreslagna anordningen.

Riksdagen kan icke undgå att dela de betänkligheter, som framförts mot

förslaget att uppföra de vetenskapliga ledarbefattningarna på allmänna indragningsstaten.

En anordning av detta slag har, som jämväl statskontoret

framhållit, huvudsakligen kommit till användning endast när det gällt att

vid en statsinstitution binda en arbetskraft, som dokumenterat sig såsom

utomordentligt skicklig på ett visst verksamhetsområde, vilket annars ej

ansetts böra få särskild företrädare vid institutionen i fråga.

Riksdagen vill ingalunda förneka önskvärdheten av att befattningarna

som ledare av undersökningarna gives en fastare karaktär, så att de för

sagda befattningar lämpligaste personerna må finna det fördelaktigt att åtaga

sig befattningarna och kvarstå vid desamma, så länge undersökningarna

pågå. Av vikt är vidare, att dessa befattningar icke gives sådan karaktär,

att de komma att kvarbliva efter den tid — 15 å 20 år — som beräknats

för undersökningarnas slutförande. Med hänsyn till vad nyss anförts finner

riksdagen det dock vara önskvärt, att en förnyad undersökning vidtages

beträffande möjligheterna av att på ett annat sätt än av Kungl. Majit föreslagits

skapa den önskvärda tryggheten för de erforderliga befattningshavarna.

I samband härmed torde jämväl till förnyad prövning böra upptagas

frågan, huruvida ett så stort antal befattningar, som av Kungl. Majit

nu föreslagits, är oundgängligen erforderligt för ledningen av insamlingsarbetena

och för det insamlade materialets nödtorftiga bearbetning under

insamlingstiden.

Vad så slutligen själva undersökningsarbetet beträffar, hava 1928 års sakkunniga

förutsatt, att detsamma, liksom under senare år varit fallet, jämväl

i fortsättningen skulle bekostas med lotterimedel. Den sammanlagda årliga

summa, som härtill krävdes, skulle — enligt uppgifter från respektive undersökningscentraler

— belöpa sig till 342,000 kronor. Departementschefen

håller före, att det för närvarande varken är möjligt eller lämpligt att framlägga

en mera detaljerad plan beträffande dessa medel, utan det torde få

ankomma på Kungl. Majit att framdeles efter årliga framställningar av

vederbörande institutioner besluta örn anvisande av lotterimedel till de olika

ändamålen.

Riksdagen kan icke finna annat än att de krav, som från de olika undersökningscentralernas

sida framställts för här ifrågavarande ändamål, äro

synnerligen vittgående. Det synes, som örn, innan riksdagen går in för att

skapa större fasthet i ledningen och organisationen av insamlingsarbetena,

örn möjligt någon närmare utredning borde ske beträffande de kostnader,

som själva undersöknings- och fältarbetena komma att draga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har riksdagen icke funnit sig kunna

bifalla Kungl. Majits nu framlagda förslag.

Däremot är det enligt riksdagens mening önskvärt, att en förnyad utred
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

5

ning om organiserandet av här ifrågavarande undersökningar med det snaraste

kommer till stånd.

Riksdagen vill alltså hos Kungl. Majit hemställa om verkställandet av en

dylik utredning. Då, såsom förut påpekats, här ifrågavarande insamlingsarbeten

äro av brådskande natur, torde det vara att hoppas, att det skall

bliva möjligt att framlägga på denna utredning grundat förslag redan för

1930 års riksdag.

I ovanberörda motion har hemställts, bland annat, att riksdagen måtte i

riksstaten för budgetåret 1929/1930 upptaga anslag under enahanda rubriker

och till samma belopp som för innevarande år utgått till de olika ändamål,

som i propositionen nr 115 omförmälas.

Riksdagen har beslutat att, med bifall till sagda motion, för budgetåret

1929/1930 för ovannämnda ändamål bevilja anslag med enahanda belopp

som under innevarande budgetår.

Riksdagen slutade med att

dels anmäla, att riksdagen avslagit Kungl. Majits proposition nr 115,

dels hemställa, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning

angående organisationen av undersökningarna av svenska landsmål, ortnamn

och folkminnen ävensom att på denna utredning grundat förslag om möjligt

måtte föreläggas 1930 års riksdag,

dels ock anmäla, att riksdagen under åttonde huvudtiteln för budgetåret

1929/1930 för här ifrågavarande ändamål beviljat anslag med enahanda

belopp som under budgetåret 1928/1929.

Departementschefen har till en början anfört, att de skäl, som förlidet år

föranledde honom att nu förorda framläggandet för riksdagen av förslag i här

förevarande ämne, i allt väsentligt kvarstode orubbade.

Departementschefen har vidare framhållit, att han vid den förnyade prövning,

han underkastat hithörande spörsmål, alltmer stärkts i den uppfattningen,

att den organisationsplan, som framlagts för 1929 års riksdag, i

sina grunddrag vore den, som mest lämpade sig för de här förhandenvarande,

exceptionella förhållandena. Undersökningsarbetet hade härigenom

kunnat beredas på en gång stadga och smidighet, den erforderliga staben

av vetenskapsmän hade kunnat få trygghet i anställningsvillkor m. m. och

på samma gång hade arbetets karaktär av något i tiden bestämt avgränsat

blivit tillräckligt framhävd.

Med hänsyn till de erinringar, som av riksdagen gjorts mot detta förslag,

hade departementschefen emellertid ansett sig böra söka nå fram till

en annan lösning, med vilken han sökt tillgodose de av riksdagen i dess

skrivelse framställda önskemålen.

Departementschefen har till en början erinrat därom, att det för 1929

års riksdag framlagda förslaget omfattade såväl folkmåls- och ortnamnssom

även folkminnesundersökningarna. Han hade därvid framhållit, att de

områden, där den vetenskapliga forskningen nått längst och där en längre

erfarenhet kunde tjäna till ledning, vore de, som hänförde sig till folkmåls
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

och ortnamnsforskningen. Folkminnesforskningen i inskränkt mening vore

till tiden den yngsta av dessa grenar. Meningarna angående den lämpligaste

organisationen av denna sistnämnda undersökningsgren hade gått

mycket i sär, och departementschefen ville ej förneka, att det vore förenat

med rätt stora vanskligheter att söka vinna för densamma en fastare organisation,

då erfarenheten icke härvid kunde lämna det stöd, som vore erforderligt.

Departementschefen hade därför kommit till den uppfattningen,

att det torde för närvarande framstå såsom angelägnast att söka bereda ett

verksamt stöd åt dialekt- och ortnamnsundersökningarnas ledning och att

man kunde låta anstå med frågan örn folkminnesundersökningarna i avvaktan

på att inom de sistnämnda småningom framväxte mera fasta former

av beskaffenhet att sedermera kunna erhålla statsmakternas stöd.

Departementschefen har härefter framhållit, att riksdagens erinringar och

önskemål örn ytterligare utredningar hänförde sig huvudsakligen till följande

punkter: 1) huruvida den 1929 föreslagna organisationen skulle kunna

ytterligare förenklas; 2) huruvida det vore möjligt att på annat än i

propositionen till 1929 års riksdag föreslaget sätt skapa den önskvärda

tryggheten åt de för ifrågavarande undersökningar erforderliga befattningshavarna;

3) huruvida ett så stort antal befattningshavare, som av Kungl.

Maj:t då föreslagits, vore oundgängligen erforderligt för ledningen av insamlingsarbetena

och för det insamlade materialets nödtorftiga bearbetning

under insamlingstiden; 4) de kostnader, som själva undersöknings- och fältarbetena

kunde beräknas komma att draga.

Departementschefen har upptagit var och en av dessa punkter till omprövning

och framlagt de förnyade förslag, till vilka han efter ett ytterligare

övervägande av dessa frågor kommit.

Den första punkten avser en förenkling av den administrativa organisationen.

Departementschefen finner en sådan vara möjlig och har i sådant

avseende förordat, att man nu skulle bortse från de år 1929 ifrågasatta

nämnderna, folkmålsnämnden, ortnamnsnämnden och centralnämnden. Även

om dessa nämnder skulle vara ägnade att bliva högst nyttiga organ för en

systematisk ledning av ifrågavarande undersökningar, ansåge departementschefen,

att de icke vore oundgängligen nödvändiga, utan att man tillsvidare

borde kunna tillgodose behovet av gemensam ledning förmedelst redan förefintliga

institutioner, nämligen landsmålsarkivet i Uppsala, landsmålsföreningarnas

centralstyrelse i Lund och ortnamnskommittén.

Några särskilda administrationskostnader för ledningen av folkmålsundersökningen

skulle sålunda icke erfordras, då departementschefen förutsatte,

att samarbetet mellan institutionerna i Uppsala och Lund kunde uppehållas

tillsvidare på sätt hittills skett.

Den andra punkten, i vilken riksdagen framhöll önskvärdheten av en

ytterligare utredning, avsåg, anför departementschefen vidare, möjligheterna

av att på annat sätt än Kungl. Majit 1929 föreslagit — d. v. s. genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

7

uppförande av tjänster å allmänna indragningsstaten — skapa den önskvärda

tryggheten för de erforderliga befattningshavarna. Departementschefen

hade i detta avseende övervägt de olika alternativ, som kunde befinnas

tänkbara, och ehuru han härvid nödgats vidhålla det principiellt riktiga

i den uppfattning, som låg till grund för förslaget 1929, hade han

dock ansett det vara möjligt att finna en antagbar lösning på ett annat sätt,

om också härvid den erforderliga tryggheten för vederbörande befattningshavare,

särskilt i avseende å den egna pensioneringen, icke bleve i samma

grad tillgodosedd. Departementschefen har därför förordat den utväg, som

statskontoret i sitt till 1929 års riksdag avgivna utlåtande angivit, nämligen

att de erforderliga tjänsterna uppfördes å extra stat. I detta fall torde,

anför departementschefen, lönerna böra utgå i enlighet med bestämmelserna

i 33 § i kungörelsen den 26 juni 1925, nr 356, med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Innehavare av sådan befattning

ägde åtnjuta lön enligt löneklass, som vore närmast lägre än den, som

skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare av ordinarie tjänst

inom ifrågavarande lönegrad. Tillika föreskreves här, att för befattningshavare,

om vilken i nämnda paragraf vore fråga, skulle i övrigt i tillämpliga

delar gälla de stadganden, som för ordinarie tjänstemän inom motsvarande

lönegrader meddelats i avlöningsreglementet jämte till reglementet hörande

tillämpnings- och tilläggsbestämmelser.

Befattningshavare, som erhölle sin avlöning enligt nu angivna bestämmelser,

vore sålunda i allt väsentligt — dock med undantag för rätten till

egen pension —- likställda med ordinarie befattningshavare under den tid

anställningen varade. Vad frånvaron av rätt till pension beträffade vore

detta visserligen en stor olägenhet. Emellertid ansåge departementschefen

sig böra erinra om att frågan om pensionering av icke-ordinarie befattningshavare

sedan länge stått på dagordningen och väl inom en icke alltför

långt avlägsen framtid också torde komma att nå sin lösning. Skulle

emellertid för någon av här ifrågavarande befattningshavare frågan om

pension redan dessförinnan bliva aktuell, ansåge departementschefen sig

kunna utgå från att Kungl. Majit och riksdagen — såsom redan skett i

talrika fall beträffande icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst —

komme att åt honom bevilja särskild pension.

Befattningarna torde, anför departementschefen vidare, böra ledigförklaras

och sökas på sedvanligt sätt; som lämplig mellaninstans torde humanistiska

sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund kunna tjäna. Sedan jämväl

kanslern för rikets universitet yttrat sig i ärendet, torde meddelandet av

förordnande böra ankomma på Kungl. Majit. Därest denna tillsättningsprocedur

komme att taga längre tid i anspråk, syntes hinder icke möta för

Kungl. Majit att efter vederbörandes hörande från och med den 1 juli

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

1930 förordna om uppehållande av den eller de tjänster, där sådant kunde

befinnas vara önskvärt, till dess att ovauberörda tillsättning ägt rum.

Departementschefen har härefter övergått till den tredje punkten, där riksdagen

fann en ytterligare utredning önskvärd. Den avsåg, huruvida ett så

stort antal befattningshavare, som 1929 föreslagits, vore oundgängligen nödvändigt

för ledningen av insamlingsarbetena och för det insamlade materialets

nödtorftiga bearbetning under insamlingstiden.

För folkmålsundersökningen hade, erinrar departementschefen, i Kungl.

Maj:ts proposition till 1929 års riksdag föreslagits följande befattningar,

nämligen

för docenten Geijer en befattning såsom ledare av folkmålsundersökningen

i lönegraden B 30,

för en var av docenten Götlind och doktor Levander såsom medarbetare

vid folkmålsundersökningen en befattning i lönegraden B 28, samt

för lektor Swenning såsom medarbetare vid folkmålsundersökningen och

ledare av det sydsvenska undersökningsområdet en befattning i lönegraden

B 30.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade intet att erinra mot den

för docenten Geijer föreslagna placeringen men föreslog beträffande docenten

Götlind och doktor Levander lönegraden B 26 samt i fråga om lektor

Swenning lönegraden B 28.

Departementschefen anför, att han närmare övervägt, i vad mån en begränsning

av det föreslagna antalet befattningar kunde vara möjlig. Den

redan till 1929 års riksdag förordade ledarbefattningen av arbetet vid landsmålsarkivet

i Uppsala funne han sig alltfort böra vidhålla såsom givetvis

oundgänglig. Emot förslaget örn placerandet av denna befattning i lönegraden

B 30 hade ingen erinran framkommit, och han ansåge sig ånyo böra

upptaga detsamma.

I det förra förslaget hade, som nämnts, upptagits två befattningar såsom

medarbetare vid landsmålsundersökningen och med placering vid landsmålsarkivet

i Uppsala. Detta var betingat av att sedan länge redan två dylika

medarbetare varit där anställda, den ena mera fast och mot fastställd ersättning

från det av riksdagen till landsmålsarkivet anvisade anslaget. Departementschefen

framhåller, att han liksom förut vore fullt övertygad örn

att en institution av den betydande storleksordning som landsmålsarkivet i

Uppsala hade ett starkt framträdande behov av två medarbetare vid ledningen

av insamlingsarbetet med uppdrag tillika för dem att giva det insamlade

materialet dess första nödtorftiga bearbetning. Då det emellertid

gällde att begränsa den mera permanenta arbetsstaben nödgades han nu

förorda, att medel beräknades för anställande av allenast en sådan medarbetare.

I fråga om lönegradsplaceringen av denna befattning anser departementschefen

sig kunna ansluta sig till det av lönenämnden framlagda förslaget

örn lönegraden B 26.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

9

Departementschefen har emellertid betonat, att detta förslag om allenast

en medarbetare, vilket föranletts av en önskan att nedbringa kostnaderna,

framlagts efter stor tvekan, liksom detsamma också vid personliga förhandlingar

med vederbörande sakkunniga mötts av starka gensagor.

I fråga örn ledningen av de sydsvenska landsmålsundersökningarna ställde

sig, framhåller departementschefen härefter, saken enklare. Forskningsarbetet

hade här ännu ej tillnärmelsevis nått den fastare organisation, som

förefunnes i Uppsala, och någon ledare för detsamma funnes ännu icke.

Det vore givetvis av den största vikt, att en ledarebefattning här bomme

till stånd. Departementschefen hade i sitt förra förslag upptagit en sådan

i lönegraden B 30. Lönenämnden förordade för denna befattning lönegraden

B 28. Departementschefen finner sig för närvarande kunna inskränka

sig till att för denna tjänst — i överensstämmelse med lönenämndens förslag

— förorda lönegraden B 28.

Härefter har departementschefen berört de övriga kostnader, som vid ett

bifall till det nu framlagda begränsade organisationsförslaget vore erforderliga

för de centrala institutionernas behöriga drift.

Av det belopp å 28,650 kronor, som för närvarande står till landsmålsarkivets

i Uppsala förfogande, utgå — om man bortser från de till respektive

9,000 och 6,000 kronor upptagna arvodena till de två vetenskapliga medarbetarna

— 2,400 kronor till arvode åt expeditionsbiträde, 3,000 kronor

till tillfällig arbetshjälp, 6,000 kronor till resor och 2,250 kronor till övriga

utgifter för samlingarnas ökande och för undersökningens förvaltning. Dessa

sistnämnda fyra belopp, inalles utgörande 13,650 kronor, syntes böra ökas,^

ej minst med hänsyn till den ökade omfattning, som arkivets verksamhet

borde för befordrande av dess syften erhålla. Departementschefen har erinrat

örn det från hera håll med skärpa framhållna kravet på anställande av ett

särskilt kvalificerat biträde för den betydelsefulla vården av arkivet. För

detta ändamål torde förslagsvis kunna beräknas 6,000 kronor. Vidare torde

ytterligare minst 2,000 kronor erfordras för tillfälliga arbetskrafter. Departementschefen

har förordat ett klumpanslag av 22,000 kronor att på förslag

av vederbörande av Kungl. Majit fördelas för nu ifrågavarande ändamål.

För folkmålsundersökningarna i Lund har departementschefen för de fyra

landsmålsföreningarna därstädes till arvoden för institutionsarbeten (vård

och ordnande av samlingarna, katalogisering, renskrivning m. m.) förordat

ett belopp av sammanlagt 10,000 kronor att närmare fördelas av Kungl.

Majit efter vederbörandes förslag.

Den fjärde punkten, i fråga örn vilken riksdagen begärde en utredning,

avsåg de kostnader, som själva undersöknings- och fältarbetena kunde beräknas

komma att draga. 1928 års folktraditionssakkunniga beräknade ett

årligt belopp av 342,000 kronor att utgå av lotterimedel, vilket belopp avsåg

ej endast ortnamns- och folkmålsundersökningarna utan även folkminnesundersökningarna.

Säkerligen kunde, framhåller departementschefen, denna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

summa begränsas, men vid verkställda undersökningar hade det visat sig

fullständigt uteslutet att kunna komma till några säkra beräkningsgrunder,

givetvis på grund av de osäkra faktorer, som här vore för handen. Så

mycket torde kunna sägas, att ju mer arbetet forcerades, desto större bleve

kostnaderna, och att i samma mån insamlingsarbetena skedde i långsammare

tempo, komme årskostnaderna att begränsas.

Att framlägga en detaljerad plan i detta hänseende torde, framhåller departementschefen,

ej vara möjligt. Kostnaderna vore i största utsträckning

beroende på omfattningen och arten av den arbetskraft, som vid varje särskilt

tillfälle funnes att förfoga över. Departementschefen har i detta sammanhang

framhållit, att deltagarna i fältarbetena i stor utsträckning utgjordes

av frivilliga medarbetare, vilka mot ringa eller ofta ingen ersättning,

endast av intresse för saken, ägnade mycken tid och arbete häråt.

Härtill komme vidare, att förefintligheten av tillgängliga lotterimedel och

de härpå från andra håll framställda kraven också alltid måste tagas i betraktande.

För att örn möjligt vinna någon utgångspunkt för kostnadsfrågans

bedömande har departementschefen erinrat, att landsmålsarkivet i Uppsala

genom Kungl. Maj:ts senaste beslut i ämnet, den 12 juli 1929, för ett

ars fortsatt verksamhet erhöll 39,000 kronor och att landsmålsföreningarna

i Lund samtidigt likaledes för ett års verksamhet erhöllo ett belopp av

11,000 kronor. Dessa belopp torde, framhåller departementschefen, vara att

betrakta som ett nödvändigt minimum.

Vad så beträffade den tid, som ännu kunde vara erforderlig för insamlings-

och undersökningsarbetenas bedridande, torde givetvis även här vara

omöjligt lämna några exakta uppgifter. Insamlingstiden stöde, framhåller

departementschefen, i ett bestämt förhållande till härför tillgängliga medel.

Departementschefen har erinrat, att man räknat med en tid av 15 k 20 år.

Härefter har departementschefen så slutligen övergått till en beräkning

av de kostnader, som vid ett bifall till hans nu framlagda förslag skulle

behöva upptagas å riksstaten.

Han har då först erinrat, att i riksstaten för budgetåret 1929/1930 för här

ifrågavarande ändamål upptagits följande anslag, nämligen till landsmålsarkivet

i Uppsala 28,650 kronor och till landsmålsföreningarna i Lund

3,500 kronor.

Vid landsmålsarkivet i Uppsala skulle vid ett bifall till det nu

framlagda förslaget vara anställda dels en ledare i lönegraden B 30, dels ock

en vetenskaplig medarbetare i lönegraden B 26, båda med avlöning enligt

bestämmelserna i 33 § i avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare.

Begynnelseavlöningarna för dessa befattningshavare uppgå å E-ort till

respektive 9,540 kronor och 7,656 kronor. Härjämte måste man räkna med

erforderliga medel för en löneförhöjning till varje. Departementschefen har

framhållit, att, därest blivande innehavare av här ifrågavarande befattningar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

11

redan omedelbart efter befattningarnas tillträdande prövades berättigade till

flera ålderstillägg, härför erforderliga medel tillfälligtvis borde bestridas av

övriga till landsmålsarkivets disposition ställda medel. För ett kommande

år borde emellertid i så fall anslaget höjas med erforderligt belopp. Första

ålderstillägget för en var av här ifrågavarande lönegrader uppginge till

respektive (10,020 — 9,540) 480 kronor och (8,100 — 7,656) 444 kronor eller

tillhopa 924 kronor. Anslaget till expenser skulle behöva beräknas till

22,000 kronor.

För landsmålsarkivet i Uppsala beräknades alltså såsom erforderligt sammanlagt

40,120 kronor.

För landsmålsundersökningarna i Lund skulle enligt det framlagda förslaget

vara anställd en befattningshavare i lönegraden B 28 med avlöning enligt

bestämmelserna i 33 § i avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare.

Begynnelseavlöningen här utgjorde å D ort 8,340 kronor. För avlöningsförhöjning

torde här böra beräknas ett belopp av (8,820 — 8,340) 480

kronor och gällde i avseende å eventuella medel till ytterligare avlöningsförhöjningar

vad i motsvarande hänseende anförts beträffande ledaren av

ortnamnsundersökningen och befattningshavarna vid landsmålsarkivet i Uppsala.

Till expenser m. m. skulle enligt förslaget behöva beräknas 10,000

kronor.

För landsmålsundersökningarna i Lund beräknas alltså ett sammanlagt

belopp av 18,820 kronor.

De sålunda för landsmålsundersökningarna beräknade slutsummorna, 40,120

kronor och 18,820 kronor, syntes böra sammanslås till ett gemensamt anslag

å 58,940 kronor, vilket torde böra av Kungl. Maj:t fördelas efter i huvudsak

angivna grunder. Det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att på därom

av vederbörande gjorda framställning närmare besluta angående användningen

av de ''till expenser m. m. beräknade beloppen.

I motionerna har till en början erinrats, att, under det att år 1929 föreslagits,

att vid landsmålsarkivet i Uppsala jämte föreståndare skulle anställas

två vetenskapliga medarbetare, nu föresloges, att där endast skulle finnas

en föreståndarbefattning och en vetenskaplig medarbetarbefattning. Av utredningarna

hade framgått, att nu sedan flera år tillbaka, utom föreståndaren

och flera mera tillfälliga medarbetare, två vetenskapliga medarbetare med

mera omfattande och stadigvarande uppgifter funnits vid denna institution,

den ene med en nordlig orientering, den andre med en sydlig (götisk, således

ej sydsvensk i samma mening som gäller örn de dialektundersökningar,

vilka ledas från Lund). Möjligheten att trygga åtminstone den i förhållande

till .uppgifterna och i jämförelse med motsvarigheter i andra länder mycket

blygsamma arbetsstyrka, som föreståndaren jämte två vetenskapliga medarbetare

i Uppsala kunde utgöra, berodde på vilken behandling denna fråga

nu finge i riksdagen. Härmed sammanhängde det förhållandet, att en sådan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Utwkottets

yttrande.

minskning av medarbetarnas antal, som nu föreslagits, sträckte sina verkningar

utanför en medarbetares omedelbara arbetsuppgifter och därigenom

hindrade och försenade i sin helhet ett arbete, som borde på varje punkt

påskyndas.

En minskning av antalet vetenskapliga medarbetare från två till en i

Uppsala skulle vidare uppenbarligen hota möjligheterna att för någon enda

större folkmålsgrupp fullfölja en mera djupgående undersökning, åtminstone

vad beträffade undersökningarna inom de delar av landet, för vilka Uppsala

tjänstgör som undersökningscentral. Denna fara bleve överhängande även

för den störst lagda landskapsundersökning, som företagits i Sverige: dalmålsundersökningen.

Detta arbete hade intagit en central ställning och det

funnes förutsättningar för att detta arbete, när det vore fullbordat, skulle

bilda ett värdigt motstycke till de största motsvarande undersökningar inom

andra länder och på samma gång ett värdigt motstycke till de stora kulturhistoriska

undersökningar, som gjordes inom samma landskap, främst genom

nordiska museet. Dalmålsundersökningarna hade bland annat den betydelsen

för det hela, att inom detta landskap mer än kanske inom något landskap

gåves uppslag för efterforskningar rörande ålderdomliga kvarlevor av

folkspråk och tradition även på andra håll. Skulle vid institutionen i Uppsala

endast finnas en föreståndare och en vetenskaplig medarbetare, torde

ingendera postens innehavare, vilka det än kunde bliva, kunna ägna erforderlig

tid åt en sådan specialuppgift vid sidan av de övriga åligganden,

som måste medfölja en sådan befattning. Anställdes två medarbetare, bleve

situationen en annan, så att därigenom möjlighet öppnades att fullfölja

denna viktiga undersökning som ett led i det hela. En ytterligare medarbetare

skulle betinga, enligt samma grunder, varmed propositionen räknat,

i begynnelselön 7,656 kronor jämte eventuellt ålderstillägg 444 kronor, alltså

sammanlagt 8,100 kronor utöver det i propositionen föreslagna beloppet,

Av flera skäl, för vilka ovan närmare redogjorts, fann sig 1929 års riksdag

(riksdagens skrivelse den 1 juni 1929, nr 279) icke kunna bifalla det

förslag till organisation av undersökningarna av svenska landsmål, ortnamn

och folkminnen, som då av Kungl. Majit framlagts. I sin nämnda skrivelse

hemställde emellertid riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad

utredning angående organisationen av ifrågavarande undersökningar

ävensom att på denna utredning grundat förslag om möjligt måtte föreläggas

1930 års riksdag.

I fråga örn folkminnesforskningen har departementschefen på i statsrådsprotokollet

anförda skäl ansett, att med vidtagandet av åtgärder härutinnan

borde tills vidare anstå. Beträffande folkmålsundersökningarna föreligger

nu ett nytt förslag, till vilket utskottet här har att taga ställning.

Beträffande önskvärdheten av att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att

stödja och påskynda de sedan åtskillig tid tillbaka pågående folkmålsunder
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

13

sökningarna och giva åt desamma en systematisk och målmedveten ledning

föreligger ingen meningsskiljaktighet.

I det nu föreliggande förslaget hava de erinringar vunnit beaktande, som

av 1929 års riksdag riktades mot det då framlagda förslaget.

Några särskilda administrationskostnader för ledningen av folkm ålsundersökningarna

hava icke ansetts erforderliga, då departementschefen förutsatt,

att samarbetet mellan institutionerna i Uppsala och Lund kunde uppehållas

tills vidare på sätt hittills skett. I stället för det tidigare förslaget om uppförande

av de erforderliga tjänsterna på allmänna indragningsstaten har

vidare departementschefen upptagit den utväg, som statskontoret i sitt till

1929 års riksdag avgivna utlåtande angivit, nämligen att dessa tjänster

skulle uppföras på extra stat, varvid lönerna skulle utgå i enlighet med

bestämmelserna i 33 § i kungörelsen den 26 juni 1925, nr 356, med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Emot vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit något att erinra.

I fråga örn antalet erforderliga befattningar innebar Kungl. Maj:ts år 1929

framlagda förslag, att vid landsmålsarkivet i Uppsala skulle anställas en

ledare och två medarbetare samt vid landsmålsundersökningarna i Lund en

ledare. De båda ledarbefattningarna har departementschefen funnit fortfarande

vara av behovet påkallade. Däremot har departementschefen förordat,

att medel skulle beräknas för anställande av allenast en medarbetare vid

landsmålsarkivet i Uppsala. Departementschefen har emellertid betonat, att

detta förslag, vilket förauletts av en önskan att nedbringa kostnaderna, framlagts

efter stor tvekan, liksom detsamma också vid personliga förhandlingar

med vederbörande sakkunniga mötts av starka gensagor.

I motionerna I: 139 och II: 307 hava framhållits de svårigheter, som skulle

bliva en följd för landsmålsarkivet i Uppsala av den sålunda förordade inskränkningen

av dess medarbetarstab, särskilt för den stora dalmålsundersökningen.

Utskottet vill erinra, att — såsom också i statsrådsprotokollet framhållits

-—■ det här främst gäller att tillgodose behovet av ledare av insamlingsarbetet

och arbetskrafter för den första nödtorftiga bearbetningen av det insamlade

materialet. Av vad i ärendet anförts, synes emellertid framgå, att

den i motionerna ifrågasatte andre medarbetaren närmast skulle hava att

ägna sig åt ovanberörda specialundersökning, alltså ett ändamål, som, åtminstone

i viss utsträckning, synes vara av annan art än de, som skulle

tillgodoses med de tjänster, varom här är fråga. Enligt utskottets uppfattning

böra kostnaderna för en dylik undersökning, liksom hittills, bestridas

med andra till landsmålsarkivets förfogande stående medel. Med hänsyn

härtill samt till önskvärdheten att i görligaste mån begränsa statens utgifter

för här ifrågavarande ändamål har utskottet ansett sig böra i nu berörda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

hänseende ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet avstyrker alltså

de i ämnet väckta motionerna.

Jämväl i övrigt har utskottet funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts

förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å ovannämnda av herr Almkvist m. fl. samt

herr Thomson m. fl. väckta motioner (I: 139 och II: 307),

till bestridande av med landsmålsundersökning arna i riket

förenade kostnader för budgetåret 1930/1931 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett extra anslag av 58,940 kronor att

utgå i enlighet med vad departementschefen under punkt

271 i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 3

januari 1930 angivit och med den närmare fördelning och

enligt de villkor, Kungl. Majit må finna gott föreskriva.

Stockholm den 16 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, Olof

Olsson, O. Bergqvist, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. A. Lundell, C. I. Asplund,

K A. W. Björck, K. E. Andersson i Eliantorp, C. A. Carlsson i Gävle och J. G. Walles;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson

i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son

Törnkvist i Karlskrona, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, 8. Persson i Fritorp, G.

Strindlund och F. V. Sandwall.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

15

Reservation

av herrar Kvarnzelius, Asplund, Walles, Anderson i Råstock, Jansson i Falun,

Carlsson-Frosterud, Törnkvist i Karlskrona, Wigforss, Olofsson i Digernäs och

Sandwall, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Såsom i motionerna I: 139 av herr Almkvist m. fl. och II: 307 av herr

Thomson framhålles har sedan flera år tillbaka arbetet vid landsmålsarkivet

i Uppsala bedrivits av två vetenskapliga medarbetare vid sidan av föreståndaren.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1929 års riksdag förutsattes också, att en

föreståndare och två medarbetare skulle bibehållas och att för dem skulle

inrättas personliga tjänster på indragningsstat. Riksdagen ansåg sig icke

kunna godtaga denna anordning med personliga tjänster, och Kungl. Maj:t

har därför i år i stället föreslagit tjänster på extra stat men därvid inskränkt

medarbetarnas antal till en i stället för två. Denna inskränkning har emellertid

enligt departementschefens eget uttalande skett med stor tvekan, och

det synes av handlingarna framgå, att denna inskränkning skulle vara till

verklig skada för det betydelsefulla insamlings- och forskningsarbete, som

landsmålsarkivet bedriver. Det nord- och mellansvenska språkområdet ned

till Småland, vilket från Uppsala landsmålsarkiv undersökes, är så omfattande

och mångskiftande, att en uppdelning på flera arbetskrafter av själva

ledningen är oundviklig. Då därtill kommer, att den medarbetare, vilkens

anställning det här gäller, bär ansvaret för den stora och utomordentligt

intressanta undersökningen av Dalamålen, vore förlusten av hans arbetskraft

helt enkelt oersättlig.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och med bifall till ovannämnda av herr Almkvist m. fl. samt

herr Thomson m. fl. väckta motioner (I: 139 och II: 307), till

bestridande av med landsmålsundersökningarna i riket förenade

kostnader för budgetåret 1930/1931 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett extra anslag av 67,040 kronor att

utgå i enlighet med den närmare fördelning och enligt de

villkor, Kungl. Majit må finna gott föreskriva.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.is i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkt 271, gjorda framställning angående anslag till b s. 11 i texten