Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till hamnar och farleder'' jämte i ämnet väckta motioner.

1930-05-16 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:167, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till hamnar och farleder'' jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

1

Sr 167.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1930 kl. 2.15 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar

angående anslag till hamnar och farleder''

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har

Kungl. Majit under sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet,

föreslagit riksdagen (punkt 26 av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag) att

till statens fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 200,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 115—125 av åberopade statsrådsprotokollet.

Under nu förevarande punkt har utskottet till behandling förehaft följande

inom riksdagen väckta motioner, nämligen

nr 27 inom första kammaren av herr J. Clementson, vilken föreslagit, att

riksdagen måtte besluta uppmuddring av Hanö hamn, att detta arbete hänföres

till statens fiskehamnar, grupp I, samt att det begärda anslaget till

statens fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 måtte ökas med ett extra reservationsanslag

av 37,000 kronor;

nr 59 inom andra kammaren av herr Jönsson i Boa m. fl., vilka hemställt,

att riksdagen för fördjupning av fiskehamnen vid Hanö i Blekinge län ville för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 43,200 kronor;

samt

nr 62 inom andra kammaren av herrar E. Hällgren och A. Törnkvist i

Karlskrona, vilka hemställt, att riksdagen med bifall till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens

förslag, evad det rör Hanö hamn, måtte höja det i riksstatens

sjätte huvudtitel beräknade anslaget till statens fiskehamnar för

budgetåret 1930/1931 med 37,000 kronor eller så mycket som beräknats för

utförande av nämnda arbete vid Hanö.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

* Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 19ä0. 6 sami. 74 haft. (Nr 167—168.) 1093 so ]

Statens

fiskehamnar.

[26°.]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

I skrivelse den 5 september 1929 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjort framställning i fråga örn behovet av medel för statens fiskehamnar

under budgetåret 1930/1931.

Beträffande fiskehamnsgruppen I (nybyggnader) anför styrelsen i

huvudsak:

Av de till denna grupp hörande företagen vore hamnarna vid Lerudden

och Gnisvärd under arbete. I Löruddens hamn återstode endast muddringsarbetena,

vilka syntes kunna igångsättas hösten 1929, såvida ej muddermaterielen

under sin marsch norrut till de olika hamnarbetena eventuellt

bleve alltför länge bunden vid en ännu icke beslutad men föreslagen statsunderstödd

fiskehamn vid Sörfjärden. Yid Gnisvärd hade arbetena nyligen

påbörjats och beräknades bliva avslutade under innevarande budgetår.

Enligt riksdagens beslut skulle Torekovs hamn färdigställas efter Gnisvärds

hamn, varför igångsättandet borde ske snarast, när under närmaste budgetår

penningar kunde bliva tillgängliga.

Vidare upprepar styrelsen sina föregående år gjorda framställningar örn

utförande av fiskehamnen vid Byxelkrok samt anläggande av en statens

fiskehamn vid Utklipporna. Dylika framställningar hava jämväl

gjorts beträffande Byxelkrok av länsstyrelsen i Kalmar län — över vilken

framställning lantbruksstyrelsen yttrat sig — samt i fråga örn Utklipporna

av länsstyrelsen i Blekinge län.

Därjämte gör styrelsen framställning örn utförande av uppmuddring av

fiskehamnen vid Hanö i Blekinge län. Denna hamn har utförts så gott

som uteslutande på statens bekostnad med anslag, som beviljats åren 1901

och 1902. Staten är ensam ägare till hamnanläggningen, vilken — efter det

frågan härom underställts 1927 års riksdag — genom Kungl. Maj :ts beslut

den 12 maj 1927 förklarats skola i avseende å sådana reparations- och underhållsarbeten,

som kunna anses gå utöver det normala underhållsarbetet,

vara likställd med statens fiskehamnar, dock att lotsverket har viss bidragsskyldighet

till underhållskostnaden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår nu en uppmuddring av hamnen

i enlighet med en av styrelsen den 8 april 1925 uppgjord plan, vilken tillstyrkts

av länsstyrelsen i Blekinge län, samt för en beräknad kostnad av

43,200 kronor. Styrelsen anför härom huvudsakligen följande:

För utförandet av denna förbättring hade Mjällby kommun, fiskare i Hanö

och Blekinge läns hushållningssällskap utfäst sig att tillsammans erlägga

ett belopp av 5,820 kronor, varjämte länsstyrelsen garanterat ett belopp av

228 kronor. Sammanlagt hade alltså garanterats 6,048 kronor.

En fördjupning av Hanö hamn hade ansetts vara av synnerligt behov

påkallad. Fiskarbefolkningen därstädes utgjordes av omkring 300 personer

och hade under de senaste åren anskaffat ett flertal större båtar, för vilka

krävdes en uppmuddring av hamnen. En sådan skulle bliva till nytta även

för de skutor och mindre båtar, som vid storm sökte nödhamn, och just

Hanö hamn med dess läge i Hanöbukten vore särskilt lämpad som nödhamn

och för detta ändamål starkt anlitad även av dem, som bodde vid

fiskelägena å Listerlandet m. fl. platser. Erfarenheten hade också direkt

visat, att utrymmet för närvarande vore alltför knappt.

Då hamnen enligt beslutet den 12 maj 1927 i avseende på större repara
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

3

tions- och underhållsarbeten vore likställd med statens fiskehamnar, syntes

det mest konsekvent, att hamnen även i avseende på nu avhandlade arbeten

och helst i sin helhet betraktades såsom en statens fiskehamn och såsom

sådan hänfördes till grupp I.

I anslutning härtill har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen, att uppmuddring av Hanö fiskehamn skulle utföras med till

grupp I anslagna medel och i enlighet med förenämnda plan, under villkor

att intressenterna bidroge med 6,048 kronor.

Beträffande medelsbehovet för arbeten inom fiskehamnsgruppen I

anför styrelsen huvudsakligen följande:

Kronor

Behållningen å anslaget hade den 30 juni 1929 utgjort i avrundat tal 68,000

Örn härtill lades det för budgetåret 1929/1930 beviljade beloppet ... 90,000,

erliölles det för nämnda budgetår disponibla beloppet ..................... 158,000.

Kronor

Härav beräknades åtgå till färdigställande av Löruddens hamn 19,000

till färdigställande av Gnisvärds hamn .................................... 118,000

samt kostnader för styrelsens hamnavdelning...................... 18,000 - qqq

Således kunde beräknas återstå till nya företag.................................... 3,000.

Den för hamnen vid Torekov beräknade kostnaden uppginge till 336,000

kronor, vartill intressenterna skulle bidraga med 5,000 kronor. Till Torekovs

hamn erfordrades alltså av statsmedel 331,000 kronor eller, med frånräknande

av den beräknade reservationen å 3,000 kronor, ett belopp av

328,000 kronor.

Under förutsättning att byggandet av hamnarna vid Uyxelkrolc och Ut/dipporna

beslutades, syntes båda dessa företag kunna och ''böra igångsättas

år 1931, och därvid beräknades före den 1 juli 1931 åtgå tillsammans 120,000

kronor, varav cirka 25,000 kronor kunde väntas inflyta av bidragen från

intressenterna och 95,000 kronor folie på statens del.

Under förutsättning att uppmuddring av Hanö hamn beslutades och att

detta arbete hänfördes till statens fiskehamnar, grupp I, erfordrades härför

ett belopp av 37,000 kronor.

Till dessa belopp bomme kostnaderna för styrelsens hamnavdelning underbudgetåret

1930/1931, vilka i den mån de ej utginge av andra byggnadsmedel

än de till grupp I anslagna torde uppgå till i runt tal 18,000 kronor.

För utförande av till grupp I hörande fiskehamnar skulle enligt denna

beräkning för nästkommande budgetår erfordras ett belopp av 480,000 kronor.

I förevarande skrivelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidare omnämnt,

att reparation och ombyggnad av Kiviks hamn i Kristianstads

län erfordrades samt att medel för de arbeten, som avsåge ombyggnad

av viss del av hamnen, borde utgå av anslag till statens fiskehamnar inom

grupp I.

I särskild skrivelse den 9 november 1929 har styrelsen sedermera framlagt

närmare förslag och kostnadsberäkning i denna fråga, varvid styrelsen

anfört huvudsakligen följande:

Kajen ifraga hade en längd av 210 meter och vore i hela sin utsträckning

numera så illa medfaren, att den icke kunde oförändrad bibehållas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Emellertid vore kajlängden mycket större än behövligt, varför kajen icke

behövde ombyggas i sin helhet. Efter prövning av förhandenvarande behov

ansåge styrelsen en kajlängd av 80 meter vara för trafiken tillräcklig. Endast

denna längd av kajen behövde således ombyggas, under det att för återstoden

endast en konservering av underbyggnaden erfordrades. Vid ombyggnaden

av nämnda kaj sträcka borde densamma också förstärkas genom

användande för övervattendelen av mera beständigt material — sten eller

betong — eller genom utbyte av den befintliga träspåntskonstruktionen mot

en järnspånt. Båda dessa konstruktioner droge nästan lika kostnad. Att

dylikt material ej tidigare använts berodde därpå att träkajerna redan funnits,

när hamnen år 1913 övergått i statens ägo, samt att desamma såsom varande

i något så när gott stånd då endast reparerats i erforderlig mån.

Övervattenskonstruktioner i trä förekomme eljest icke i statens fiskehamnar

i konstruktionsdelar av större betydelse.

För nu avsedda varaktigare, konstruktion borde, i analogi med vad eljest

tillämpades, användas byggnadsmedel och icke underhållsmedel.

Kostnaderna för ombyggnaden med förstärkning av 80 meter kaj beräknades

till 42,000 kronor.

Övriga delar av nu ifrågavarande kaj hade styrelsen avsett att tillsvidare

avplanera från den i vattenbrynet avtagna kajspånten med slänt upp till

kajplanet. För detta arbete liksom för reparation av en kajsträcka på insidan

av norra vågbrytaren borde användas underhållsmedel.

Med inräknande av det till förevarande ombyggnadsarbete beräknade beloppet

skulle anslag till fiskehamnsbyggnader inom grupp I enligt styrelsens

förslag erfordras med tillhopa 522,000 kronor.

Yidkommande de återstående hamnarna inom fiske hamnsgrupp en II

(muddringshamnar) har styrelsen i sin skrivelse den 5 september 1929 anfört

huvudsakligen följande:

Arbetena vid Bergö och vid Marvilis grumlan påginge samt syntes på båda

platserna bliva avslutade år 1929. — Arbetena vid Stor-Rebben hade utförts

utom en i planen ingående fördjupning av hamnen, vilket arbete beräknades

bliva utfört, när statens muddringsattiralj bleve ledig för ändamålet efter

firllbordandet av muddringar vid de mellan Bergö och Stor-Rebben belägna

arbetsplatserna, vilket beräknades inträffa under budgetåret 1930/1931. I

samband med detta muddringsarbete vore avsett att utföra en upprensning

av norra inloppet till hamnen, som vore ofarbar med de större båtar, fiskarena

numera anskaffat. Detta arbete innebure visserligen en utvidgning av

planen, vilken dock ej behövde medföra, att den för anläggningen beräknade

kostnaden överskredes. — Omedelbart före detta arbete hade det varit meningen

att utföra fördjupningen av Rönnskärs hamn, för den händelse markfrågan

kunde ordnas, vilket ännu icke vore fullt klart. Möjligen kunde arbetet

bliva utfört i samband med av lotsstyrelsen planerade arbeten på

platsen, i vilket fall det skulle bliva fullbordat redan år 1929. I fråga örn

fiskehamnen vid Grisslan hade underhandlingar angående markfrågorna nyligen

framskridit så långt, att arbetena därstädes med det snaraste syntes

kunna igångsättas. Däremot mötte alltjämt stora svårigheter för ordnandet

av markfrågan för hamnen vid Skeppsviken. — Utvidgningen av Hönö-Klåva

hamn vore under år 1929 påbörjad.

För utförandet av de till grupp II hörande hamnarna hade åren 1921 och

1922 anslagits 1,250,000 kronor, varav emellertid åren 1924—1927 anvisats

dels 147,700 kronor till förbättrandet av Baskemölla hamn och dels 450,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

o

kronor till fiskehamnar inom grupp I, varigenom anslaget till grupp II

minskats till 652,300 kronor. Emellertid hade 1929 års riksdag anvisat

ytterligare 200,000 kronor till fullbordande av hamnarna inom gruppen, vilket

senare tilläggsanslag nödvändiggjorts av den särskilt beslutade större utvidgningen

av Hönö-Klåva fiskehamn.

Arbetena å vissa till gruppen hörande hamnar hade fördyrats, dels beroende

på att bottnen i en del fall visat sig vara hårdare än beräknat och

dels på grund av ihållande stormar, som omöjliggjort eller försvårat muddringsmaterielens

planmässiga användning. Å andra sidan syntes möjligen

någon av hamnarna Skeppsmalen och Rönnskär icke komma att utföras,

varigenom fördyringarna ungefärligen skulle uppvägas. När de totala fördyringarna

och arbetsinskränkningarna kunde närmare fastställas, skulle styrelsen

inkomma med uppgift härom och framställning örn eventuellt nödvändigt

anslag för hamnarnas fullbordande.

För budgetåret 1930/1931 har styrelsen ej ansett något anslag till fiskeliamnsgruppen

II vara behövligt.

Alltsedan år 1900 har, enligt vad departementschefen framhållit, spörsmålet

örn förbättrade hamnanordningar vid Torekov vid upprepade tillfällen

varit föremål för behandling, varvid såväl fiskehamns- som nödhamnssynpunkter

kommit till uttryck. En utförlig redogörelse för frågans tidigare

behandling återfinnes i 1921 års statsverksproposition, sjätte huvudtiteln,

punkten 23. Efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelser den

31 augusti 1926 och den 30 augusti 1927 gjort framställning örn anslag till

förevarande hamnanläggnings utförande enligt en inom styrelsen upprättad,

i viss mån förenklad plan för en beräknad kostnad av 356,000 kronor, föreslog

Kungl. Majit i 1928 års statsverksproposition riksdagen besluta, att en

hamnanläggning vid Torekov under vissa villkor skulle komma till utförande

inom fiskehamnsgruppen I efter de i samma grupp befintliga hamnbyggnaderna

vid Rörudden och Gnisvärd. Departementschefen anförde i ämnet

bland annat, att han funne behovet av en förbättring i hamnförhållandena

i Torekov vara tillräckligt styrkt. Riksdagen biföll Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

Genom beslut den 20 april 1928 har Kungl. Majit fastställt plan för den

sålunda avsedda hamnanläggningen vid Torekov. Arbetet med densamma

har likväl ännu ej igångsatts, och medel härför hava hittills ej kunnat beredas

inom anslaget till statens fiskehamnar. Frågan örn arbetets påbörjande

var emellertid föremål för en interpellation vid 1929 års riksdag.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 5 september

1929 gjort framställning örn medel för arbetenas igångsättande under nästkommande

budgetår — därvid kostnaden, efter uteslutande av tidigare förutsatt

kajanläggning, angivits till 336,000 kronor — har den huvudsakligen

för flera år sedan verkställda utredningen i vissa hänseenden kompletterats.

Sålunda har lantbruksstyrelsen den 16 november 1929 avgivit utlåtande

i ämnet samt därvid överlämnat yttranden av länsstyrelsen i länet, lotsstyrelsen

— som hört lotskaptenen i södra lotsdistriktet — chefen för marinstaben

samt fiskeriiutendenten i södra distriktet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Länsstyrelsen Ilar anfört, att länsstyrelsen ansåge beliövligheten av en ny

hamn i Torekov vara alldeles uppenbar. Under tiden sedan år 1900, då,

fragan härom först tagits upp, hade också så många och enstämmiga uttalanden

i denna riktning förekommit, att någon tvekan knappast borde

kunna finnas.

Lotsstyrelsen har överlämnat dels en av lotskaptenen i södra lotsdistriktet

\ erkställd utredning i ämnet, dels ock en inom styrelsen upprättad uppgift

enligt den officiella statistiken å sjöolyckor vid eller i närheten av Torekov

under åren 1909—1928. Under åberopande av dessa utredningar har styrelsen

anfört, att styrelsen funne behovet av den föreslagna hamnanläggningen,

i vad anginge densammas betydelse som skydds- och nödhamn, till

fullo styrkt.

Cliefen för marinstaben har anfört, att hamnanordningen i fråga visserligen

icke syntes ur direkt sjöförsvarssynpunkt vara av större betydelse såsom

skydds- och nödhamn men att det ändock syntes vara av en viss vikt, att

densamma komme till stånd, då därigenom levnadsbetingelserna för en del

av den även för flottan värdefulla fiskarbefolkningen å rikets västkust skulle

förbättras.

I nder hänvisning till här berörda handlingar samt till det av fiskeriintendenten

i södra distriktet avgivna yttrandet har lantbruksstyrelsen för

egen del yttrat huvudsakligen följande:

Yad anginge frågan, i vad mån hamnens nuvarande beskaffenhet kunde

anses olämplig med hänsyn till det fiske, som för närvarande bedreves, finge

styrelsen i likhet med fiskeriintendenten framhålla, att det nuvarande fisket

vid Torekov endast kunde bedrivas i den omfattning, som hamnen medgåve.

På grund av hamnens bristfälliga beskaffenhet kunde fiske sålunda bedrivas

endast med små båtar, odugliga för fiske ute till havs. I den nuvarande

inre hamnen kunde endast ligga båtar med högst 5 ä 6 fots djupgående,

alldenstund djupet i denna hamn i dess djupare delar endast uppginge till

5 ä 6 fot vid medelvattenstånd. Utanför den inre hamnen kunde båtar icke

förläggas, enär den gamla vågbrytaren vore raserad.

Aven för det nuvarande fisket kunde hamnen sägas vara otillräcklig, dels

emedan den måste lämna plats även för mindre fraktskutor, dels ock emedan

densamma på grund av vågbrytarens rasering och inloppets ringa djup vore

omöjlig att angöra i storm. 1 varje fall kunde fisket med nuvarande hamnförhållanden

icke bliva större än vad det nu vore, och örn hamnen icke

komme att förbättras och utvidgas, hade man anledning befara, att fisket

komme att gå mer och mer tillbaka. Yid det av länsstyrelsen anordnade

mötet med ortsbefolkningen den 11 november 1929 hade ock uppgivits, att

många personer emigrerat, emedan de bristfälliga hamnförhållandena ej medgåve

ett tidsenligt fiske.

Det nuvarande fiskets omfattning framginge av vissa vid styrelsens utlåtande

fogade sammanställningar efter primäruppgifter för fiskeristatistiken.

I dessa hade antalet fiskare och båtar vid Torekov under år 1928 upptagits

på följande sätt:

15 yrkesfiskare 6 däckade båtar med motor

1 däckad båt utan »

17 binäringsfiskare 3 öppna båtar med »

7 » » utan »

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

i

Sammanlagda värdet å båtarna bade uppgivits till 16,500 kronor.

För fisket vid Torekov bade upptagits ett fångstvärde åren 1924—1928 av

respektive 16,106, 18,787, 7,695, 11,540 oell 12,024 kronor.

Emellertid syntes, enligt vad som upplysts vid nyssnämnda möte, denna

statistik icke vara fullt tillförlitlig. Sålunda bade fångstens storlek och värde

påståtts vara avsevärt större lin vad statistiken uppvisade. Det bade vidare

uppgivits, att det för närvarande i Torekov funnes 29 yrkesfiskare och 10

fiskare, som jämte fiske utövade annat yrke, samt att det funnes 7 större

och 6 mindre motorbåtar samt 5 snipor, vilka användes till fiske. De större

båtarna bade ett djupgående av 5 ä 6 fot.

För att fisket i Torekov skulle kunna gå framåt, måste det förläggas till

platser ute på öppna havet oell fiskeresorna utsträckas över flera dagar.

Härför erfordrades större båtar och sådana kunde icke komma till användning,

så länge det icke funnes en hamn, som kunde taga emot dessa och

erbjuda dem skydd.

Torekov måste sägas hava ett för större fiske fördelaktigt läge. I södra

Kattegatt funnes god tillgång på fisk av olika slag. Fiskare från olika delar

av Sveriges västkust, t. ex. ''Bohuslän och Båå, ävensom från Danmark och

Tyskland bedreve där fiske. Särskilt kunde fisket efter sill, torsk och kolja

vissa år giva goda resultat. Örn lämplig hamn funnes i Torekov, skulle goda

förutsättningar finnas för ett uppsving i fisket därstädes. En sådan hamn

skulle få betydelse även för de fiskare från andra delar av västkusten, som

fiskade i södra Kattegatt. Yid Hallands Väderö kunde icke erhållas pålitligt

skydd, och i Halmstads hamn, där skydd visserligen kunde erhållas, kunde

fisken icke hållas levande i båtens damm.

De skäl, som föranlett väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen

oell särskilt tillkallade sakkunniga att i deras den 15 februari 1924

avgivna utredning föreslå anläggande av en fiske- och nödhamn vid Torekov,

ägde sålunda alltjämt giltighet.

Departementschefen har, vidkommande behovet av anslag för budgetåret

1930/1931 för statens fiskehamnar, anfört följande:

> Yad först angår frågan örn förbättring av hamnförhållandena vid Torekov,

synes mig den nu verkställda förnyade utredningen i denna fråga hava bestyrkt

den uppfattning örn behovet av sådan förbättring, vilken legat till

grund för statsmakternas år 1928 fattade beslut angående hamnanläggning

därstädes. Då de till fiskehamnsgruppen I hörande hamnbyggnader, vilka

enligt tidigare beslut skola föregå anläggningen vid Torekov, numera nalkas

sin fullbordan, torde därför medel nu böra beredas för sistnämnda anläggning.

Med anledning av vad i länsstyrelsens yttrande anförts rörande ett nytt

projekt, avseende viss inskränkning i det tidigare godkända förslaget rörande

denna anläggning, får jag emellertid omnämna, att inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

efter av mig under hand gjord anmodan, upptagits till

övervägande, huruvida icke de i nämnda förslag avsedda åtgärderna skulle

kunna uppdelas på två särskilda byggnadsstadier i syfte att nedbringa det

omedelbara medelsbehovet samt att låta en fortsatt utbyggnad av hamnen

bliva beroende av utvecklingen av fisket på platsen och därunder vunnen

erfarenhet om behovet av ytterligare anordningar. Härom pågår för närvarande

undersökning inom styrelsen. Möjlighet synes mig böra hållas

öppen till den jämkning i den år 1928 fastställda planen, som vid denna

undersökning kan finnas lämplig. Därest riksdagen icke har något att däremot

erinra, torde jag framdeles få underställa Kungl. Majit frågan örn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

[ Utskottets

yttrande.

dylik jämkning. Då det torde vara att förvänta, att förslag i ämnet från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommer inom den närmaste tiden, torde

emellertid riksdagens vederbörande utskott sannolikt bliva i tillfälle att taga

del av detta förslag. Det tidigare stadgade villkoret örn kostnadsbidrag från

intressenterna på orten synes även vid eventuell jämkning i planen böra

behållas oförändrat.

Av de övriga till statens fiskehamnar hörande företag, beträffande vilka

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu gjort framställning, synes mig ombyggnaden

av viss del utav Kiviks hamn i första hand bora komma till utförande.

Mot härutinnan framlagt förslag och kostnadsberäkning finner jag

ej anledning till erinran. Till frågan örn medel för de reparationsarbeten

å förevarande hamn, vilka avsetts att bekostas med underhållsanslag, återkommer

jag längre fram vid behandling av anslaget till underhåll av fiskehamnar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vid sin anslagsberäkning utgått

från, att hamnanläggningen vid Torekov skulle i sin helhet utföras under

nästkommande budgetår. Då jag av statsfinansiella skäl icke kan till statens

fiskehamnar för nämnda budgetår tillstyrka högre anslagsbelopp än

200,000 kronor, nödgas jag emellertid föreslå, att kostnaderna för berörda

anläggning, även örn arbetet på antytt sätt skulle kunna begränsas, fördelas

på två budgetår. Av det tillstyrkta anslagsbeloppet, 200,000 kronor, torde

böra avses för ombyggnadsarbetena i Kivik 42,000 kronor, till kostnader för

styrelsens hamnavdelning 18,000 kronor samt till arbetena vid Torekov återstoden

eller 140,000 kronor.

Vid den ståndpunkt, jag sålunda intagit, finner jag ej erforderligt att nu

taga ställning till de övriga förslag, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlagts. Med avseende å den redan beslutade fiskehamnen vid Byxelkrok

anser jag mig emellertid här böra omnämna, att beträffande denna anläggning

ifrågasatts en uppdelning av de i den senast uppgjorda planen avsedda arbetena

på två särskilda utbyggnadsstadier, av vilka det första överslagsvis beräknats

draga en kostnad av 170,000 kronor.»

Hamnen vid Torekov är enligt en år 1926 upprättad plan beräknad att

kosta 336,000 kronor eller, med tillägg för en ny kajsträcka, 356,000 kronor.

Detta förslag omfattar vågbrytare från land ut till s. k. Hamnaskär med en

höjd av 3 meter över medelvattenstånd, en förlängning av densamma i ostlig

riktning cirka 70 meter samt uppmuddring av inseglingsrännan och den

av vågbrytaren omgivna bassängen till 3.6 meters djup. Någon förbättring

av den redan nu befintliga inre hamnbassängen ingår ej i nämnda plan.

Emellertid har inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetats ett mera

begränsat förslag till ett första utbyggnadsstadium, dragande en beräknad

kostnad av cirka 230,000 kronor. Nämnda förslag innefattar byggnad av en

vågbrytare ut till Hamnaskär med en höjd av 3 meter närmast land men

allenast en meter i sin yttre del; med anläggningen av tvärarmen i ostlig

riktning skulle däremot tillsvidare anstå. Därjämte förutsättes uppmuddring

av den nuvarande inre hamnbassängen samt anläggning av en brygga i hamnens

yttre del.

Med hänsyn till den ringa trafik, som torde vara att påräkna i den blivande

hamnen, måste ett nedbringande av byggnadskostnaderna anses önskvärt.

Utskottet vill därför tillstyrka, att hamnen anlägges efter den av väg
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

9

oell vattenbyggnadsstyrelsen nu senast framlagda mera begränsade planen,

dock med iakttagande att vågbrytaren i dess yttre del utföres till en höjd

av minst 2 meter över medelvattenstånd med därav följande utökad bredd

och styrka. Kostnaden för denna förstärkning av vågbrytaren, som upplysts

vara önskvärd för att den skall lämna tillräckligt skydd mot sjön, jämte

andra möjligen erforderliga ytterligare arbeten, torde ej behöva belöpa sig

till mer än cirka 30,000 kronor, vadan alltså sammanlagda byggnadskostnaden

ej skulle behöva överstiga 260,000 kronor.

Den motionsvis begärda uppmuddringen av Hanö hamn, för vilken kostnaden

beräknats till 43,200 kronor, varav a staten skulle falla 37,000 kronor,

har utskottet ansett böra redan under allra närmaste tiden komma till utförande.

Utskottet tillstyrker, att av det av Kungl. Majit begärda anslaget

av 200,000 kronor ett belopp av 37,000 kronor avses för detta ändamål.

Undei'' åberopande av vad utskottet sålunda anföi*t, far utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande förslag

och de av herrar Clemedtson, Jönsson i Boa m. fl. samt

Hällgren och Törnkvist i Karlskrona i ämnet väckta motionerna

(I: 27 och II: 59 samt 62), må till statens fiskehamnar för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 200,000

kronor.

2:o) Kungl. Majit har vidare (punkt 27) föreslagit riksdagen att till stats- j^''dda

understödda fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reserva- ''^hamnar.

tionsanslag av 250,000 kronor. [27.]

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 125—127 av åberopade statsrådsprotokollet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr

116, av herr A. Sundberg m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 88,

av herr O. N. Olsson i Broberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte för

statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 300,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får

xxtskottet hänvisa till motionerna.

För budgetåret 1929/1930 har för ändamålet anvisats ett anslag av 250,000

kronor.

I sin skrivelse den 5» september 1929 har väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen

beträffande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår

anfört huvudsakligen följande.

Bland de företag, som under år 1929 erhållit statsbidrag, funnes 5 företag,

i fråga örn vilka de beviljade statsbidragen avsåge endast de i första

hand nödvändiga arbetena för respektive hamnar. Till dessa hamnarbeten

erfordrades ytterligare statsbidrag med 304,465 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

I den skrivelse den 5 juni 1929, som legat till grund för Kungl. Maj:ts

beslut den 5 juli 1929, hade styrelsen omnämnt ett antal hamnar (Vejby,

Sandskär, Brändöskär, Galtabäck, Fölö, Rönnäng, Brantevik, Viken, Vallette

och Skillinge), beträffande vilka intressenterna i flertalet fall redan avlämnat

vederbörliga förbindelser att uppfylla gällande föreskrifter för erhållande av

statsbidrag. Det erforderliga bidraget för dessa företag skulle utgöra

1,054,956 kronor.

I samma skrivelse hade styrelsen omnämnt ett flertal hamnar i Göteborgs

och Bohus län (Hyppeln, Rörö, Vrångö, Fiskebäck, Björkö, Klädesholmen,

hjörn elial v, Skalhamn och Stora Kornö), beträffande vilka snarast inväntades

fullständiga ansökningshandlingar angående statsbidrag. För dessa hamnar

beräknades ett statsbidrag av i runt tal 575,000 kronor.

Hela det sålunda angivna anslagsbehovet skulle uppgå till 1,934,421

kronor.

Till undvikande av en allt mera stegrad stockning av i avvaktan på statsbidrag

vilande och av bifall förtjänta ansökningar syntes det vara i hög grad

pakallat att företaga en i avsevärd man effektiv ökning av ifrågavarande anslag,

så mycket mera som man till framtvingande av en sundare inriktning av

vederbörande befolknings intresse i företagen under senare år avsiktligt sökt

överföra tyngpunkten av hamnbyggandet i fråga örn vanliga fiskehamnar från

de rena statshamnarna till de statsunderstödda, till vilkas utförande intressenterna

måste i någon mån ekonomiskt bidraga.

På grund av vad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

som förklarat sig anse, dels att hamnförbättringar till nyss angivna omfattning

borde kunna verkställas inom loppet av 5 år och dels att hänsyn

även måste tagas till den därutöver alltjämt fortgående tillströmningen av

nya framställningar örn statsbidrag — hemställt, att till utförande av statsunderstödda

fiskehamnar måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra

reservationsanslag av 500,000 kronor.

I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 23 september 1929 har vidare

länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län, under framhållande av det stora behovet

av hamnanläggningar eller hamnförbättringar i länet, betonat angelägenheten

av ökade medel till hamnbyggnadsarbeten inom länet samt hemställt,

att ett belopp, icke understigande 300,000 kronor, måtte av Kungl.

Majit äskas för budgetåret 1930/1931 till statsunderstödda fiskehamnar.

Departementschefen Ilar anfört följande:

> Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, har man under

senare år avsiktligt sökt överföra tyngdpunkten i fråga örn fiskehamnsbyggandet

från de rena statshamnarna till statsunderstödda hamnar. Denna

utveckling, som på sätt jag också i 1929 års statsverksproposition antydde,

synes påkallad med hänsyn till önskvärdheten av att kostnaderna för fiskehamnsanläggningarna

till skälig del bestridas av intressenterna, torde komma

att medföra, att statens bidrag till nya fiskehamnar och förbättringar av

äldre hamnar för framtiden i regel komma att utgå från nu förevarande

anslag. Det vore därför önskvärt att för nästkommande budgetår kunna

vidtaga någon höjning av anslaget. Av statsfinansiella skäl måste jag dock

stanna vid att förorda ett oförändrat anslagsbelopp av 250,000 kronor.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

11

Även med behjertande av de syften, ifrågavarande anslag till statsunderstödda

fiskehamnar avser att tjäna, kan utskottet dock ej tillstyrka, att för

ändamålet för nästkommande budgetår anvisas ett högre anslag än det i

statsverkspropositionen beräknade.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majlis förevarande förslag

och med avslag å de av herrar Sundberg m. fl. och Olsson

i Broberg m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 116 och II: 88),

i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må till statsunderstödda

fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra reservationsanslag av 250,000 kronor.

3:o) Kungl. Majit har ytterligare (punkt 28) föreslagit riksdagen att till

handelshamnar och farleder för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 300,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 127 och 128 av åberopade statsrådsprotokollet.

Under nu förevarande punkt har utskottet behandlat de av departementschefen

(sid. 136 av statsrådsprotokollet) anmälda förslagen, som angå dels

inomskärsfarleder Kamsvikskilen—Ålstenshamn samt vid Hus- och Grindholmarna

i Göteborgs och Bohus län, dels ock farleden förbi Långören till

Torliamnsfjärden i Blekinge län, rörande vilka förslag väckts följande motioner,

nämligen:

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 46, av herr A. Sundberg m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr

97, av herr J. W. Mårtensson m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen måtte till

påbörjande av inomskärsfarled mellan Bamvikskilen och Ålstenshamn för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett anslag av 500,000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herrar A. Törnkvist i Karlskrona

och E. Hällgren väckt motion, nr 63, vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta att för uppmuddring till ett djup av 3.6 meter och en bottenbredd

av 20 meter av farleden förbi Långören till Torhamnsfjärden i Blekinge skärgård

samt uppförande därstädes av nödiga fyrar anvisa ett extra reservationsanslag

av 95,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

För innevarande budgetår utgör ifrågavarande anslag 250,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beräknat, att för budgetåret 1930/1931

skulle erfordras ett anslag av i runt tal 500,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enligt vad inhämtade upplysningar giva vid handen, lärer man hava att

räkna med, att ax-betena med anläggning av djuphamn vid Köping komma

att igångsättas före den tidpunkt, intill vilken uppskov med arbetenas på
-

Utskottets

yttrande.

Handelshamnar

och

farleder.

[28.]

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

börjande av Kungl. Maj:t medgivits eller den 1 juni 1930. I följd härav

torde medel nu böra beräknas för en del av det statsbidrag, som beviljats

för berörda arbeten. På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit

torde det totala bidragsbeloppet, 333,000 kronor, kunna fördelas på tre

budgetår. För budgetåret 1930/1931 bör därför beräknas ett belopp av i

avrundat tal 110,000 kronor.

I övrigt lärer medelsbehovet under förevarande anslag för nästkommande

budgetår böra i första hand beräknas med utgångspunkt från att möjlighet

beredes till fullföljande av de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omnämnda,

redan igångsatta hamnbyggnadsföretagen vid Borgholm, Mörbylånga och

Degerhamn. För säkerställande av bidragen till dessa arbeten kräves ett

belopp av omkring 184,000 kronor.

Av vad nu anförts framgår, att en ökning av anslaget till förevarande

ändamål för nästkommande budgetår är erforderlig. Av statsfinansiella skäl

kan jag emellertid icke tillstyrka, att medel i den omfattning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit skulle avses till nya, ännu icke beslutade företag.

Anslagsbeloppet synes mig böra begränsas till 300,000 kronor, vilket innebär

att till bidrag för ännu icke beslutade arbeten skulle, inberäknat för närvarande

odisponerad del av anslaget, stå till förfogande en summa av omkring

22.000 kronor.»

Beträffande ovan nämnda frågor örn vissa farleder i Göteborgs och Bohus

län samt i Blekinge län inhämtas av statsrådsprotokollet följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — som genom beslut den 20 april 1928

anbefallts verkställa omarbetning av ett tidigare upprättat förslag rörande

inomskärsfarleder mellan Göteborg och Strömstad, vilket förslag omnämnts

i 1928 års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 24) — har i

skrivelse den 18 oktober 1929 gjort hemställan örn anslag å 500,000 kronor

till påbörjande å sträckan Kamsvikskilen—Alstenshamn samt vid Hus- och

Grindholmarna av arbeten å farlederna enligt ett genom styrelsens försorg

uppgjort omarbetat förslag, vilket i sin helhet beräknats draga en kostnad

av 4,867,500 kronor, varav å nu ifrågavarande arbeten belöper tillhopa

1.627.000 kronor. I samma ämne har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län gjort framställning i skrivelse den 7 september 1929.

Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 5 september

1929 med anslagsäskanden för budgetåret 1930/1931 hemställt örn anslag för

verkställande av upprensning av samt åstadkommande av fyrbelysning i farleden

förbi Långören till Torhamnsfjärden i Karlskrona skärgård, i vilket

ärende yttranden avgivits av länsstyrelsen i Blekinge län, kommerskollegium,

lotsstyrelsen och chefen för marinstaben.

Departementschefen har beträffande dessa frågor anfört följande:

»Här berörda frågor synas icke nu kunna göras till föremål för framställning

till riksdagen. Ett genomförande av det i och för sig behjärtansvärda

förslaget rörande inomskärsfarleder mellan Göteborg och Strömstad är på

grund av de stora anslagskrav, som därav måste föranledas, under nuvarande

förhållanden icke möjligt. Vad angår frågan om upprensning av farleden

förbi Långören till Torhamnsfjärden, synes denna fråga icke kunna

upptagas till prövning utan viss ytterligare utredning, varvid spörsmålet

torde få ställas i samband även med andra hamn- och farledsfrågor beträffande

Blekinge län.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förevarande förslag om anvisande av

ett anslag av 300,000 kronor till hamnar och farleder.

I väckta motioner har framförts ett för bohuslänska kustfarten synnerligen

betydelsefullt spörsmål, avseende framdragning av en 4.7 km. lång,

till största delen sprängd eller grävd inomskärsfarled Kungshamn—Ramsvikskilen,

varigenom fartygen skulle kunna undvika den i storm synnerligen

riskfyllda Sotefjorden. Kostnaderna för de därmed sammanhängande

arbetena kunna enligt ett kostnadsförslag, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndi

gande upprättat under år 1929, uppskattas till cirka 1,600,000 kronor. Härvid

har räknats med ett bottendjup av 3.6 meter i stället för det högre

bottendjup av 4.8 meter, som legat till grund för ett tidigare år 1918 uppgjort

förslag.

För egen del får utskottet erinra, att förevarande förslag framkommit i

anledning av en av 1913 års riksdag begärd allmän utredning av frågan örn

förbättring av inomskärsfarlederna utmed bohuslänska kusten. Här avsedda

farledssträcka Kamsvikskilen—Ålstenshamn ingår som ett självständigt led

i en större plan till farledsförbättringar i Bohuslän.

För bohuslänska fisket anses vara av största vikt att fångsterna kunna

utan hinder av storm eller sjögång snabbt transporteras till avsättningsorterna

i land. Även de ofta små och tungt lastade fartyg, som föra sten

från granitbrotten till lämplig utskeppningshamn, äro i hög grad beroende av

att i hårt väder kunna undvika gång utomskärs. Från dessa utgångspunkter

har länsstyrelsen ansett sig kunna vitsorda det verkligt trängande behovet

av ifrågavarande farled innanför Boten.

Att, på sätt motionärerna hemställt, riksdagen nu skulle fatta beslut örn

arbetenas igångsättande och anvisa anslag härtill, kan utskottet dock ej tillstyrka.

Tvekan måste sålunda alltjämt göra sig gällande, huruvida farleden

bör utföras med det nu senast föreslagna begränsade vattendjupet av 3.6

meter eller till större djup. Från kustångbåtsfartens sida har för utskottet

framhållits, att på ifrågavarande del av kusten även pågår en jämförelsevis

livlig reguljär ångbåtsfart, för vilken passagen över Soten bereder stora

risker och olägenheter. Ovannämnda mindre djup av 3.6 meter vore emellertid

otillräckligt för de ångbåtar, som gå i dylik reguljär fart. Det för

deras del erforderliga större djupet av 4.5 meter medförde visserligen en

merkostnad av cirka 400,000—500,000 kronor. Endast örn farleden anlades

med detta större djup bleve den dock av verklig betydelse för sjöfarten.

Enligt utskottets mening tarvas ytterligare övervägande av detta spörsmål

med hänsynstagande bland annat till de ökade farledsinkomster, som kunna

vara att påräkna genom att farleden tilltages enligt detta större utbyggnadsalternativ.

Utan att finna någon förnyad framställning i ämnet från riksdagen

nu erforderlig vill utskottet dock förutsätta, att de ytterligare utredningar,

som i nu angivna avseende och möjligen i övrigt tarvas för ett slutligt

ståndpunktstagande till frågan, skola utan dröjsmål låta sig verkställa, så

att förslag örn möjligt kan framläggas för nästkommande års riksdag.

Utskottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Motionsvis har vidare framförts ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

år 1929 framlagt förslag örn uppmuddra^ av farleden förbi det vid Blekinges

sydöstra udde belägna Långören till Torhamnsfjärden samt i samband därmed

nämnda farleds förseende med fyrbelysning. Huvudsyftet härmed

är att underlätta inseglingsmöjligheterna till Torhamn sfjärden, som erbjuder

goda skyddsmöjligheter vid stormar. Inräknat kostnaderna för fyrbelysning,

cirka 15,000 kronor, hava kostnaderna för en farled med ett djup

av 3.6 meter och en bottenbredd av 20 meter av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppskattats till 95,000 kronor. Lotsstyrelsen har ansett, att farledens

breddning till 25 meter vore erforderlig.

För egen del vill utskottet framhålla, att bristen på nödhamnsmöjligheter

a denna av havsfiskare och andra sjöfarande livligt trafikerade del av svenska

östersjökusten för närvarande är synnerligen påtaglig. Såsom i motionerna

närmare belyses, utsättas de mindre fartyg, varom här i stor utsträckning

ar fråga, ofta för synnerligen ödesdigra påfrestningar och risker, när de hava

att under hårt väder antingen runda de yttre skären utanför Karlskrona

eller ock söka skydd långt upp mot Kalmarsund. I jämförelse med den

betydande ökning av skyddsmöjligheterna, som genom farledsförbättringen

skulle vinnas, måste enligt utskottets mening det härför erforderliga beloppet

få anses jämförelsevis måttligt.

Företaget torde dock hava den omfattning, att förslag härom bör avvaktas

från Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill kan utskottet ej tillstyrka, att

anslag redan nu anvisas, detta dock under framhållande att de ytterligare

utredningar, som kunna erfordras för frågans slutgiltiga bedömande, ej lära

behöva bliva mera vidlyftiga än att slutgiltigt beslut i frågan kan fattas vid

nästkommande års riksdag.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts förevarande

förslag, må till handelshamnar och farleder för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor;

b) att de av herrar Sundberg m. fl. och Mårtensson m. fl.

väckta motionerna (1:46 och II: 97) rörande inomskärsfarled

vid Sotefjorden må anses besvarade med vad utskottet ovan

anfört;

c) att den av herrar Törnkvist i Karlskrona och Hällgren

vackta motionen (II: 63) rörande en farled förbi Långören likaledes

må anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.

ITföZll ... 4:0) KungL. Mai:t har (Punkt 29) föreslagit riksdagen att till försöksarbeten

rensning av för upprensning av norra inloppet till Fårösund för budgetåret 19300 931

norra inloppet anvisa ett extra reservationsanslag av 65,000 kronor.

m Fårosund. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 129—134 av åberopade statsråds•

L^y-J protokollet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

15

Sundet mellan Gotland och Fårön, som i övrigt har avsevärd bredd och

djup, är i sin norra del sammanträngt till en smal ränna av omkring 600

meters längd med å grundaste stället allenast omkring 3 meters — vid lågvatten

blott 2.7 0 meters — djup. Även för fartyg med så ringa djupgående,

att genomfart är möjlig, försvåras navigeringen av den ofta starka ström,

som råder i sundet och vars hastighet vid vissa tillfällen kan stiga till 4

knop. Trafiken mellan Gotlands ost- och västkust samt mellan dess ostkust

och fastlandet är därför till stor del hänvisad att taga den icke obetydliga

och under ogynnsamma förhållanden riskabla omvägen norr örn Fårön.

Sedan länge har fråga förelegat örn upprensning av norra inloppet till

Fårösund.

Efter redogörelse för i ämnet gjorda framställningar och verkställda utredningar

har departementschefen anfört följande:

»Den trafik, som framförallt har intresse av Fårösundsleden, är dels den

gotländska kustfarten, dels den trafik, som förmedlar kalktransporterna från

kalkbrotten å Gotlands ostkust till avnämare å fastlandet — sockerfabriker,

trämasseindustrier och järnverk — särskilt i norra och mellersta Sverige.

Kalkexporten från Gotland uppgår till över 300,000 ton per år och besörj es

i stor utsträckning av pråmsläp, smärre äng- och motorfartyg samt segelfartyg

med eller utan hjälpmotor. Till stor del har detta tonnage ett djupgående,

som omöjliggör passerande av Fårösund. Trafiken är därför i avsevärd

utsträckning hänvisad till leden norr örn Fårön. Det därstädes belägna

Salvorev innebär emellertid stora faror för en sjöfart, som icke är av

den art, att den kan med fördel söka öppen sjö. Dessutom innebär användande

av leden norr örn Fårön en förlängning av färdvägen, för kustfarten

mellan östra och västra Gotland uppgående till mellan 50 och 60

kilometer och för pråmtrafiken till fastlandet — vilken söker sig in under

land snarast möjligt för att där fortsätta inomskärs — mellan 10 och 25

kilometer.

Fårösunds hamn är vidare av betydelse som nödhamn, framförallt för

seglare och smärre maskindrivna fartyg men även i viss mån för det större

tonnaget. Med hänsyn till det norra inloppets svårframkomlighet kan hamnen

emellertid icke utnyttjas som nödhamn i den utsträckning, som vore

önskvärd.

Otvivelaktigt skulle en upprensning av norra inloppet till Fårösund till

erforderligt djup bliva till stort gagn icke blott för kustfarten å Gotland

utan även för de stora kalktransporterna från Gotland till fastlandet, vilka,

såsom nämnts, nu till avsevärd del nödgas taga den icke obetydliga och

under ogynnsamma förhållanden riskabla omvägen norr örn Fårön. Det är

även ett behjärtansvärt önskemål att genom upprensningen kunna i större

utsträckning än nu kan ske utnyttja Fårösund som nödhamn.

Örn det också sedan länge varit välmotiverat att företaga en upprensning

av farleden, hava dock de synnerligen betydande kostnadsbelopp, som

det i ärendets tidigare skede gällt, föranlett att frågan måst undanskjutas.

Numera synes möjlighet föreligga att med anlitande av den för ändamålet

särskilt lämpade, kraftiga materiel, som står till vattenfallsstyrelsens förfogande,

utföra detta arbete. Därvid skulle kostnaderna för upprensning

till 5.5 meters djup och 45 meters bottenbredd enligt de beräkningar, som

gjorts av vattenfallsstyrelsen, kunna begränsas till 450,000 kronor, vartill

kommer ett belopp av 50,000 kronor för fyrbelysning. Frågan synes mig

därigenom hava kommit i ett sådant läge, att företagets genomförande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 167.

Utskottets

yttrande.

Underhåll

av fiskehamnar.

[30.]

nu bör bringas under omprövning. För min del vill jag — efter att på

platsen Lava tagit del av förhållandena — på de skäl, som i det föregående

anförts, tillstyrka, att upprensningen av farleden kommer till utförande. Härvid

är givetvis en förutsättning, att de av vattenfallsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningarna

visa sig hållbara. Visserligen torde man kunna antaga, att

detta skall bliva fallet; med hänsyn till svårigheten att riktigt bedöma kostnaderna

för arbeten av nu ifrågavarande art torde likväl försiktigheten bjuda

att, såsom vattenfallsstyrelsen ifrågasatt, först utföra försöksarbeten i erforderlig

omfattning. Kostnaderna för dessa försöksarbeten hava av vattenfallsstyrelsen

beräknats till 65,000 kronor. Vattenfallsstyrelsen har framhållit,

att de arbeten, som sålunda försöksvis skulle utföras, skulle komma till gagn

vid företagets fullföljande, oberoende av vilken arbetsmetod som i fortsättningen

kommer att tillämpas och vilka av de föreslagna dimensionerna å

farleden, som må bliva bestämda. Med hänsyn till sistnämnda omständighet

torde det icke vara erforderligt att nu taga ståndpunkt beträffande den bredd

och det djup, vartill farleden vid företagets fullföljande bör upprensas.

Det för försöksarbetena enligt uppgjorda kalkyler beräknade kostnadsbeloppet

har icke givit mig anledning till erinran.»

Genom utredningen i ärendet synes ådagalagt, att en upprensning av

norra inloppet till Fårösund är önskvärt främst av hänsyn till sjöfartens intressen.

I likhet med departementschefen anser utskottet dock försiktigheten

bjuda, att försöksarbeten först företagas i erforderlig omfattning. Vad

i avseende härå föreslagits, har ej givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må till försöksarbeten för upprensning av norra

inloppet till Fårösund för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 65,000 kronor.

5:o) Kungl. Majit har (punkt 30) föreslagit riksdagen att till underhåll av

fiskehamnar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av

35,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 134—136 av åberopade statsrådsprotokollet.

För budgetåret 1929/1930 är för underhåll av fiskehamnar anvisat ett anslag

av 25,000 kronor.

I skrivelse den 5 september 1929 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt,

att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas

ett belopp av 40,000 kronor.

Därjämte har styrelsen i den under punkten Ilo) här ovan omnämnda

skrivelsen angående förbättring av hamnen vid Kivik meddelat, att styrelsen

avsåge att, förutom de under nyssnämnda punkt omförmälda ombyggnadsarbetena

å en del av kajen i hamnen, beträffande övriga delar av kajen med

en sammanlagd längd av omkring 130 meter utföra vissa reparationsarbeten.

Dessa kajdelar skulle sålunda avplaneras från den i vattenbrynet avtagna

kajspånten med slänt upp till kajplanet. Därjämte hade styrelsen för avsikt

att reparera en kajsträcka på insidan av hamnens norra vågbrytare. Till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 167. 17

bestridande av kostnaderna bartor funne styrelsen medel från här ifrågavarande

anslag böra beräknas.

Departementschefen har anfört, att, då de ifrågasatta reparationsarbetena å

Kiviks hamn syntes böra komma till utförande och kostnaderna härför torde

bliva relativt stora, han ansett sig böra tillstyrka en ökning av anslaget för

nästkommande budgetår. Det syntes dock tillfyllest, att anslagsbeloppet höjdes

med 10,000 kronor till 35,000 kronor. Då, enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anfört, utgifterna å anslaget under innevarande budgetår väntades

uppgå till omkring 40,000 kronor, varvid en reservation till budgetåret

1930/1931 av omkring 7,000 kronor komme att uppstå, skulle sålunda medelstillgången

å anslaget för sistnämnda budgetår komma att ungefär motsvara

belastningen å detsamma under nu löpande budgetår.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till underhåll av fiskehamnar för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 35,000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

Olof Olsson, O. Bergqvist, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. A. Lundell, G. 1.

Asplund, C. A. Carlsson i Gävle, J. G. Walles, K. E. Andersson i Eliantorp och

K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,

S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, A. A:son Törnkvist i Karlskrona,

E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp,

E. G. E. Eriksson i Stockholm, G. Persson i Falla och J. E. Andersson i Ovanmyra.

Utskottets

yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 74 käft. (Nr 107—168.) 109330 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:300 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till hamnar och f s. 10 i texten