Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående anslag till anläggande av uthamn för Haparanda och Tornedalen vid Karl Johans stad jämte i ämnet väckta motioner.

1930-05-16 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:168, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående anslag till anläggande av uthamn för Haparanda och Tornedalen vid Karl Johans stad jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

tfr 168.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1930 kl. 2.15 e; m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående

anslag till anläggande av uthamn för Haparanda

och Tornedalen vid Karl Johans stad jämte

i ämnet väckta motioner.

(4:e ayd.)

I en till riksdagen den 14 mars 1930 avlåten proposition, nr 222, vilken

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, bar Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels besluta,

att en uthamn för Haparanda och Tornedalen skall för en beräknad kostnad

av 885,000 kronor och under av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade villkor anläggas vid Karl Johans stad; dels och till uthamn för

Haparanda och Tornedalen för budgetåret 1930/1931 under sjätte huvudtiteln

anvisa ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 47,

av herr D. Hansén m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 94, av

herr 0. W. Lövgren m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte

för påbörjande av anläggning av hamn vid Karl Johans stad i enlighet med

föreliggande förslag för budgetåret 1930/1931 anslå ett belopp av 300,000

kronor, dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 315, av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra kammaren,

nr 515, av herr 0. W. Lövgren m. fl., i vilka motioner hemställts, att

riksdagen vill besluta den ändringen uti Kungl. Maj:ts proposition nr 222

att ortsintressenterna, Haparanda stad och landskommunerna i nedre Tornedalen,

befrias från skyldigheten att med 5 procent eller 40,500 kronor

deltaga uti anläggningskostnaden för hamnen vid Karl Johans stad.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1928 års riksdag ett anslag

å 6,500 kronor till utredning rörande uthamn för Haparanda vid Karl Johans

stad. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag

verkställt en jämförande undersökning i fråga örn vissa orters lämplighet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

19

ur allmänna tekniska och ekonomiska synpunkter såsom förläggningsplats

för Haparanda uthamn, anbefalldes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom

beslut den 28 september 1928 att i huvudsaklig överensstämmelse med av

styrelsen vid nämnda förberedande undersökning föreslagna grunder upprätta

arbetsplaner för anläggning av uthamn dels vid Karl Johans stad och

dels vid Sandvik på Seskarön. Samtidigt erhöll järnvägsstyrelsen uppdrag

att i samråd med länsstyrelsen i Norrbottens län samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

verkställa utredning örn kostnaderna för i anslutning till

hamnanläggningen erforderlig järnvägsanläggning med nödiga broar m. m.

samt å järnvägsbanken anlagd väg.

Utredning i sistberörda hänseende har av järnvägsstyrelsen med skrivelse

den 20 juli 1929 underställts länsstyrelsen för dess uttalande i saken, varjämte

utredningen överlämnats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för

kännedom.

Med skrivelse den 2 november 1929 hav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlagt utredning och förslag i hamnfrågan. Styrelsen anför därvid bland

annat följande:

För arbetsplanernas upprättande hade styrelsen förordnat sin arbetschef,

ingenjören G. Berglund att efter nödiga kompletterande undersökningar

upprätta sådana, vilka sedermera av honom den 31 juli 1929 avlämnats till

styrelsen.

Den för utredande av frågan om järnvägsförbindelse till hamnarna samt

örn väg längs järnvägsbanken till Seskarö nödiga utredningen hade verkställts

av järnvägsstyrelsen och avlämnats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 20 juli 1929.

De sålunda förebragta utredningarna och förslagen, i vilka även upptagits

ett läge för hamnen å Seskarö vid Grodvik, jämte kopior av tillhörande

huvudritningar finge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen härmed överlämna

samt för egen del anföra följande.

Av utredningen framginge, att kostnaderna i avrundade tal för de olika

alternativen beräknades ställa sig på följande sätt:

Del av anläggningen

Kostnad

i kronor för hamnen vid

Karl Johans

stad

Sandvik å

Seskarö

Grodvik å

Seskarö

Hamnen .............................................

1,255,000

790,000

725,000

Vägförbindelsen ................................

205,000

710,000

730,000

Järnvägsförbindelsen ...........................

1,400.000

5,640.000

5.640,000

Summa kronor

2,860,000

7,140,000

7,095,000

Av gjorda jämförelser finner styrelsen det framgå, att med vederbörlig

hänsyn till olika ekonomiska, tekniska och kommunikationsförhållanden

Karl Johans stad måste anses vara den lämpligaste platsen för anläggande

av en uthamn för Haparanda och Tornedalen.

Styrelsen anför härefter:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

Yad beträffade behovet av och det ekonomiskt berättigade i att anlägga

en uthamn för Haparanda och Tornedalen finge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

som sin mening uttala, att ett verkligt behov av en dylik anordning

förvisso förelåge och kanske även i orten framträdde och kändes starkare

på grund därav, att befolkningen vore i tillfälle att på nära håll iakttaga,

vilka uppoffringar grannlandet i öster ansåge sig böra bringa för motsvarande

ändamål. Däremot torde hamnanläggningen ej kunna direkt bära

sig ekonomiskt men väl möjligen indirekt genom de ökade förvärvsmöjligheter,

bygden därigenom skulle erhålla. För ortens förkovran och utveckling

skulle hamnen alltid bliva till mycket stort gagn. Hänsynen till dessa

olika förhållanden syntes styrelsen böra motivera, att staten anlade en hamn

av ifrågavarande slag vid Karl Johans stad.

I avseende på den lämpliga tidpunkten för ifrågavarande hamnarbetes

igångsättande torde böra anföras, att styrelsens hamnbyggnadsavdelning i

Norrland under budgetåret 1930/1931 torde i det närmaste fullborda de hittills

beslutade arbetena för statens fiskehamnar därstädes, varefter troligen

tvenne mindre, statsunderstödda fiskehamnar, belägna mellan Luleå och

Haparanda, komme i fråga till utförande. För vinnande av planmässighet

i arbetenas utförande vore det således önskvärt, att företaget komme till

stånd så snart som möjligt och att ett beslut kunde fattas vid 1930 eller

senast vid 1931 års riksdag.

Angående penningebehovet för en hamn vid Karl Johans stad vore att

märka, att vid första utförandet järnvägsbyggnaden kunde anstå men att

hamnen tydligen ej gjorde fullt gagn, förrän även järnvägsförbindelsen bleve

ordnad, varför denna alltid borde beräknas komma till stånd, vare sig detta

skedde samtidigt med eller omedelbart efter själva hamnens anläggande.

Järnvägsförbindelsens utförande syntes böra uppdragas åt järnvägsstyrelsen.

För de delar — hamnen och vägförbindelsen — vilkas utförande borde påvila

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, beräknades anläggningskostnaderna

enligt vad förut nämnts till 1,460,000 kronor. Härav torde dock vid den

första anläggningen kunna tills vidare anstå större delen av vad som avsåge

»kajutrustning» eller förslagsvis cirka 100,000 kronor. Med denna beräkning

skulle då kvarstå inalles 1,360,000 kronor. Med beräknande av 3 års

byggnadstid skulle härav för det första budgetåret erfordras en tredjedel

eller i runt tal 500,000 kronor.

Styrelsen framhåller, att därest man under första byggnadsåret inskränkte

sig till att i huvudsak ordna vägförbindelsen till hamnen samt till vissa

förberedande arbeten för anskaffande av materialier, särskilt trä och sten,

medelsbehovet under detta år skulle kunna begränsas till 300,000 kronor.

Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utredning och förslag hava utlåtanden

avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens län den 29 november 1929

och järnvägsstyrelsen den 4 januari 1930.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört huvudsakligen följande:

Länsstyrelsen har tidigare för Kungl. Maj:t framfört behovet för Haparanda

stad och Tornedalen av förbättrade hamnförhållanden och framhållit,

att en uthamn för dessa orter vore en för skyddande av landsdelens näringsliv

och jämväl de nationella intressena betydelsefull angelägenhet. Vidare

har länsstyrelsen lagt särskild vikt vid att hamnen finge sin förläggning så

nära Haparanda och riksgränsen som möjligt samt att hamnen skyndsammast

möjligt komme till stånd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

21

Länsstyrelsen finner sig böra förorda till utförande förslaget om en

hamnbyggnad vid Karl Johans stad och erinrar därjämte, att då ju järnvägsförbindelse

får anses oumbärlig, för att hamnen skall göra den avsedda

nyttan, och sålunda förr eller senare måste komma till stånd samt då inom

Nedertorneå socken av kända orsaker — bland annat industrinedläggelsen

på Seskarö — råder en omfattande arbetslöshet, som synes bliva fortvarande,

igångsättande jämväl av järnvägsbygget fortast möjligt är angeläget.

Länsstyrelsen hemställer, att framställning måtte göras örn möjligt till

innevarande års riksdag örn anvisande av dels 300,000 kronor för igångsättande

av arbetena å uthamnen och dels nödiga medel för järnvägsförbindelsens

påbörjande.

Järnvägsstyrelsen anför, att det av de tekniska utredningarna finge anses

ådagalagt, att hamnen vid Karl Johans stad, särskilt ur kostnadssynpunkt,

borde givas bestämt företräde. Fråga vore emellertid, huruvida behovet av

särskild hamn för Tornedalen vore så stort, att en dylik hamn, vars anläggning

i förening med anläggning av väg och hamnspår droge betydande

kostnader för staten, över huvud borde komma till stånd. Till utveckling

av denna synpunkt yttrar sig styrelsen beträffande arten av den trafik, som

kan förväntas vid en uthamn för Tornedalen, och anför därvid bland annat:

Ifrågavarande hamn vore icke ur industriell synpunkt nu behövlig och

finge icke heller, så vitt nu kunde förutses, framdeles förväntas erhålla avsevärda

mängder lossat eller lastat industrigods, vare sig av råvaror eller fabrikat.

Hamnens uppgift torde sålunda i stort sett förbliva begränsad till att

förmedla transporter av konsumtionsvaror till Tornedalens fåtaliga befolkning

och råvaror till samt i någon mån produkter av det därstädes bedrivna,

till en liten jordareal inskränkta jordbruket, eller till den trafik, som tidigare

gått över Salmi s.

Beträffande frågan, huruvida det ur ekonomisk synpunkt kan vara skäligt

och ur andra synpunkter nödigt att för trafikens betjänande anlägga och

driva en hamn vid Karl Johans stad med ett nära 16 kilometer långt järnvägsspår

till denna, anför järnvägsstyrelsen:

Länsstyrelsen i Norrbottens län hade i skrivelse till järnvägsstyrelsen

framhållit, att ifrågavarande hamnspårstrafik åtminstone tills vidare finge

tänkas inskränkt till sommarmånaderna och även då bleve jämförelsevis

obetydlig och lätt. Det förefölle länsstyrelsen, som örn kostnaderna för

järnvägsspåret, beräknade till 1,400,000 kronor, därför skulle kunna icke

oväsentligt nedbringas. I anledning härav hade järnvägsstyrelsen låtit omräkna

ifrågavarande kostnader till vad de kunde beräknas bliva för ett för

en alldeles särskilt svag godstrafik avsett hamnspår, varvid framkommit ett

belopp av 1,150,000 kronor, motsvarande en kostnad av ungefär 75,000 kronor

per kilometer.

Totalkostnaden för hamn vid Karl Johans stad och hamnspår dit beräknades

sålunda till omkring 2,600,000 kronor.

Den årliga drift-, underhålls- och räntekostnaden för en hamn vid Karl

Johans stad vore järnvägsstyrelsen ej i tillfälle att i sin helhet närmare angiva.

Räntan å sistnämnda lägsta byggnadskostnad utgjorde emellertid,

beräknad efter 4.6 procent, 116,550 kronor. Härtill komme dels årliga kost
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

nader för vidmakthållande av hamn, vägar och hamnspår och dels årliga

förluster i hamnrörelsen och för driften å hamnspåret. Med lägre genomsnittlig

årlig drift-, underhålls- och räntekostnad än 150,000 kronor torde

man icke böra räkna.

Sistnämnda belopp, i vilket icke inräknats den minskning i trafikinkomster

å statens järnvägar, som skulle uppkomma genom en del trafika vledning

från Luleå till Karl Johans stad, utgjorde alltså den lägsta årskostnad, som

det allmänna skulle ikläda sig för åstadkommande av egen hamn för Tornedalen.

Då hamnrörelsens omfattning enligt vad förut angivits finge beräknas

till omkring 6,000 ton, skulle sålunda det allmänna årligen bidraga med

omkring 25 kronor per ton för möjliggörande av viss varubefordring över

Karl Johans stad. Till ledning vid bedömande av detta belopps storlek

kunde meddelas, att det motsvarade en fraktkostnad å järnväg enligt en så

hög genomsnittstariff som tariff 7 över ett avstånd av omkring 300 kilometer.

Då avståndet från Luleå till Tornedalen vore omkring 200 kilometer,

skulle det sålunda för staten ställa sig förmånligare att låta Tornedalens

konsumtions- och jordbruksvaror befordras utan avgift från och till Luleå

än att på statens bekostnad bygga och, i den mån det kunde ankomma på

staten, driva en hamn vid Karl Johans stad med tillfartsleder.

Styrelsen kunde icke finna ur samfärdsels- och ekonomisk synpunkt försvarbart,

att staten iklädde sig så oproportionerligt stora kostnader för byggande

av en särskild hamn för Tornedalen. Förut anförda jämförelse gåve

ock anvisning örn att Tornedalens önskemål i fråga örn transporternas förbilligande

kunde tillgodoses på ett väsentligt enklare och billigare sätt,

nämligen genom sänkning av fraktkostnaderna från och till den hamn, Luleå,

över vilken Tornedalens sjötrafik redan nu i det väsentliga bedreves. —---

Styrelsen funne sålunda alla skäl tala för att ifrågavarande kommunikationsproblem

löstes genom en taxemanipulation och icke genom företagande

av såväl i byggnad som drift kostsamma anläggningar av omtvistbart

värde. — — —

En taxenedsättning---- för ifrågavarande rayon kunde emellertid

ej göras, utan att vissa förluster i form av inkomstminskningar uppkomme

för statens järnvägar. Hedan en hamnanläggning vid Karl Johans stad

skulle dock, som förut anförts, i och för sig medföra en viss minskning

av statens järnvägars trafikinkomster; en inkomstminskning, som statens

järnvägar givetvis måste vara beredda att bära, därest regering och riksdag

ville göra de stora offer, som en hamnanläggning vid Karl Johans stad

krävde. En nedsättning av taxan för Tornedalens transporter från och till

Luleå enligt förut nämnda principer skulle därtill medföra någon, örn ock

ej särdeles betydande, ytterligare inkomstminskning för statens järnvägar.

För denna ytterligare inkomstminskning torde statens järnvägar böra förbehålla

sig täckning genom anslag av staten till fraktfyllnad, men härvid

finge då väl bemärkas, att staten befriades från de långt högre kostnader,

som anläggning och drift av hamn vid Karl Johans stad med tillhörande

osedvanligt långa hamnspår skulle kräva. En sådan fraktfyllnad av allmänna

medel torde nämligen ej komma att belöpa sig till mer än ett eller

annat tiotusental kronor årligen, vilket belopp vore att jämföra med den

förut uppgivna årskostnad av omkring 150,000 kronor, som skulle följa av

hamnanläggningen vid Karl Johans stad.

Därest beslut fattades örn anvisande av medel till fraktfyllnad för godstransporter

mellan Luleå och stationer å linjen Haparanda—Karungi—Övertorneå—Pajala,

förslagsvis och preliminärt beräknade till 20,000 kronor per

år, så vore styrelsen beredd att redan under loppet av år 1930 genomföra

de taxenedsättningar, som förut avhandlats. Härvid skulle Tornedalens

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

23

befolkning långt tidigare än vid en särskild hamnanläggning vore möjligt

komma i åtnjutande av den kommunikationsförbättring, som ansåges vara

av så stor betydelse för utvecklingen av områdets näringsliv.

Med framhållande av önskemålet, att den av styrelsen sålunda ifrågasatta

utvägen att tillgodose Tornedalens behov och önskemål upptoges till närmare

övervägande och prövning, förklarar sig järnvägsstyrelsen avstyrka, att

hamn anlades vid Karl Johans stad, förrän på ett vida mera ingående och

övertygande sätt än som skett visats, att en sådan verkligen hade att fylla

och kunde bättre än på det av styrelsen angivna sättet fylla kommersiella

och kulturella uppgifter av den storlek, att de kunde anses motivera de

kostnader, som anläggning och drift av hamn och hamnspår skulle kräva.

Slutligen anför styrelsen:

Skulle Kungl. Maj:t emellertid, oaktat vad som här i motsatt riktning av

järnvägsstyrelsen anförts, finna, att ifrågavarande hamnanläggning borde

mera omedelbart komma till stånd, finge styrelsen, under hänvisning till vad

av vederbörande länsstyrelse i frågan anförts, erinra, att hamnspåret hade

sådant samband med hamnen, att det borde räknas som del av denna. Ket

borde då icke kunna ifrågakomma, att det skulle åligga statens järnvägar att

anlägga ifrågavarande spår eller att bekosta underhållet och driften av detsamma.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört har länsstyrelsen i Norrbottens

län den 7 februari 1930 avgivit förnyat utlåtande i ärendet. Länsstyrelsen

har därvid, efter bemötande av vad järnvägsstyrelsen yttrat, ingått

på möjligheten att vidtaga begränsning i det framlagda hamnförslaget samt

härom anfört:

Med hänsyn till de icke obetydliga kostnader, som realiserandet av hamnförslaget

i hela dess vidd skulle föra med sig, var länsstyrelsen från början

inställd på att arbetena borde genomföras i etapper och att särskilt anläggningen

av hamnspår borde anstå till dess trafiken tagit en något större omfattning.

Att länsstyrelsen likväl i sitt yttrande den 29 november 1929 förordade

järnvägsspårets anläggande i samband med själva hamnen var huvudsakligen

beroende därpå, att detta arbete syntes synnerligen lämpligt tor

att under det rådande bekymmersamma läget å Seskarö bereda någon lindring

i de arbetslösas ställning. Skulle emellertid nu statsfinansiella skäl

lägga hinder i vägen för hamnförslagets genomförande i ett sammanhang,

torde utan större olägenhet i trafikhänseende byggandet av hamnspåret

kunna tills vidare anstå. Transportkostnaden vägledes mellan hamnen och

staden lärer vara överkomlig och i varje fall kunna hållas avsevärt lägre än

järnvägens styckegodstaxa. Vidare torde ur kostnadsberäkningen kunna

utgå Set belopp å 128,400 kronor, som upptagits för breddning och grundförbättring

av kustlandsvägen. Detta arbete behöver icke med nödvändighet

utföras tidigare eller i annan ordning än den allmänna trafiken kräver.

Nedräknas kostnadsförslaget med ytterligare 100,000 kronor, motsvarande

vissa kajutrustningar, som enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalande

skulle kunna tills vidare anstå, erliålles en total kostnad för hamn och landsväg

å i runt tal 1,225,000 kronor. Då Haparanda stad givetvis, mot åtnjutande

av hamnavgifter, bör svara för hamnens underhåll och vägunderhållet

synes böra bestridas i vanlig ordning, skulle statens utgifter för företaget

sålunda för närvarande kunna begränsas till sistnämnda belopp,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

varå den årliga räntan efter 4.5 % uppgår till 55,125 kronor, vilket belopp

salunda bör ställas mot av järnvägsstyrelsen beräknade 150,000 kronor per år.

Med hänsyn vidare därtill, att staten normalt bidrager till väg- och understundom

även hamnanläggningar med åtminstone 2/3 av beräknade kostnader

utan krav på förräntning och återbetalning, synes det emellertid skäligt, att

statens särskilda belastning för företaget icke beräknas högre än till */» av

anläggningskostnaden eller 408,000 kronor, vilket belopp efter 4.5 % förräntas

med 18,400 kronor.

Den av järnvägsstyrelsen förordade lösningen, som innebär, att varorna

till underpris skulle med järnväg fraktas Tornedalen—Luleå och omvänt,

skulle tillskynda statens järnvägar en inkomstminskning, som efter nuvarande

varumängd beräknas till 20,000 kronor årligen, för vilket belopp

järnvägsstyrelsen begär täckning av särskilda statsmedel. Örn hänsyn tages

till att utöver denna inkomstminskning för visso även skulle uppstå — särskilt

i män av ökad trafik och därav betingad ökning av tågrörelsen — ren

driftsförlust, synes denna utväg icke heller ur ren ekonomisk synpunkt

framstå såsom någon för staten särskilt fördelaktig affär.

Att genom ekonomiskt näppeligen försvarbara taxemanipulationer söka

hindra Tornedalens naturliga anslutning till havet och intvinga dess handel

under ett annat jämförelsevis avlägset handelsområde kan icke innebära

någon god och för framtiden bestående lösning av Tornedalens kommunikationsproblem.

Då härtill kommer, att realiserandet av järnvägsstyrelsens

planer skulle betyda tillspillogivande av gränsbygdens nuvarande ekonomiska

och kulturella huvudort och därmed försvaga det svenska kulturinflytandet

i Tornedalen, vågar länsstyrelsen uttala den bestämda förhoppningen,

att statsmakterna icke skola lämna sin medverkan till dessa planers

förverkligande.

Länsstyrelsen, som förklarar sig alltjämt vidhålla sin uppfattning om

nödvändigheten av att tillgodose Tornedalens behov av förbindelser med

havet genom en anläggning i huvudsaklig överensstämmelse med det av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslaget, hemställer, att Kungl.

Majit matte vidtaga åtgärder för detta förslags skyndsamma genomförande,

åtminstone i den av länsstyrelsen antydda begränsade omfattningen.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 28 februari 1930 avgivit

förnyat utlåtande i ärendet. Styrelsen uttalar sin anslutning till vad länsstyrelsen

i sitt senaste utlåtande anfört samt tillägger därutöver ytterligare

följande:

Vid upprättandet av det med styrelsens skrivelse den 2 november 1929

överlämnade förslaget har styrelsen i anslutning till vad dessförinnan förekommit

haft till ögonmärke att framlägga en plan av minsta möjliga omfattning

under förutsättning, att hamnen omedelbart skulle ordnas för järnvägsförbindelse

till Haparanda, även örn dennas utförande skulle anstå till

någon kortare tid efter hamnens färdigställande. Örn också icke hamnen

kan göra samma gagn utan som med järnväg, så hindrar detta dock icke,

att det kan vara ekonomiskt befogat att låta järnvägens utförande anstå till

dess behovet därav mera bestämt framträder, då man numera har möjlighet

att anordna automobiltrafik, vars kapacitet är avsevärd och som, på sätt

länsstyrelsen nämner, möjliggör framförandet av styckegods till pris, som ej

överstiger järnvägstaxans; dessutom medför den för trafik till eller från staden

Haparanda och den närmare bygden den stora bekvämligheten av godsets

direkta forslande till mottagarens eller från avsändarens dörr.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

25

Om man i anslutning härtill utgår ifrån att hamnen till en början icke

ordnas för järnvägstrafik utan enbart för landsvägstrafik kan tydligtvis med

bibehållande av förut angivna program för fartygstrafiken i avseende på

vattendjup och kajlängder en avsevärd begränsning iakttagas i fråga örn utrymme

på hamnpiren. Styrelsen har uppgjort ett förslag i enlighet härmed

och med förenklad kajutrustning. Såsom därav framgår minskas pirens

bredd avsevärt å den yttre delen och i mycket hög grad å den inre, där

endast en tillfartsväg med parapetskydd bör kunna bliva tillräckligt.

Kostnaderna för denna hamn bliva då cirka 810,000 kronor. Härtill kommer

alltid anläggandet av väg från kustlandsvägen ned till hamnen, vilket

liksom förut beräknas draga en kostnad av cirka 75,000 kronor. Dessutom

torde för kustlandsvägens förbättring på särskilt dåliga delar böra ytterligare

tilläggas ett belopp av förslagsvis 35,000 kronor. Då detta sätt skulle då

hela anläggningskostnaden kunna begränsas till 920,000 kronor. Örn däremot

piren utföres på samma sätt som enligt styrelsens förut framlagda förslag

men icke utrustas med järnvägsspår, portalkran m. m., begränsas kostnaden

för den egentliga hamnen till 1,050,000 kronor och för hela anläggningen

till 1,160,000 kronor. Att efteråt utbygga nyss avhandlade starkast inskränkta

anläggning till den sistnämndas omfattning kommer att draga ytterligare

någon kostnad utöver skillnaden mellan nämnda summor; totalkostnaden

torde då bliva cirka 1,250,000 kronor.

Sedan styrelsen härefter utvecklat skälen för anordnande av ny uthamn

för Tornedalen, hemställer styrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

besluta, att en uthamn för Tornedalen och Haparanda vid Karl Johans stad

skall komma till utförande i enlighet med det till omfattningen mest begränsade

av de framlagda förslagen, vars genomförande beräknas draga en

kostnad av 920,000 kronor, ävensom för arbetenas påbörjande för budgetåret

1930/1931 anvisa 300,000 kronor, allt dock under villkor dels att ortsintressenterna

förbinda sig att bestrida marklösen för hamnområde med tillfartsväg

och att deltaga i anläggningskostnaden med fem procent av den

verkliga kostnaden och dels att Haparanda stad övertager hamnens drift

och underhåll.

I detta sammanhang hava i propositionen omförmälts vissa andra frågor,

som kunna äga samband med förevarande spörsmål.

Sålunda har omnämnts, att Luleå stad den 4 november 1929 gjort framställning

örn statsbidrag till utvidgning av stadens hamn. Detta företag

skulle enligt framställningen avse bland annat att möjliggöra frakttrafik i

större utsträckning än hittills från Tornedalen över Luleå hamn. Utlåtanden

i detta ärende hava avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens län och

järnvägsstyrelsen. För närvarande är frågan remitterad till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för yttrande.

Vidare har spörsmålet örn anläggande av uthamn för Haparanda och

Tornedalen berörts i en utredning, som av länsstyrelsen i Norrbottens län,

jämlikt Kungl. Majits bemyndigande, under medverkan av särskilda av länsstyrelsen

i samråd med chefen för socialdepartementet utsedda sakkunniga,

verkställts rörande vissa omständigheter, ägnade att inverka på bedömandet

av frågan om lämpliga åtgärder för att bereda industriarbetarna å Seskarö

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

arbetstillfällen m. m. Resultatet av denna utredning har framlagts i ett

den 16 december 1929 dagtecknat betänkande. I detta betänkande, för vilket

i annat sammanhang redogörelse lämnats riksdagen (propositionen nr 255) hava

föreslagits vissa åtgärder för underlättande av avvecklingen av sågverksarbetarnas

bosättning å Seskarö och därmed av arbetslösheten därstädes, varjämte

för beredande av effektivast möjliga hjälp åt befolkningen under den

till tre år tänkta avvecklingstiden ifrågasatts igångsättande snarast möjligt

såsom arbeten i öppna marknaden av hamnbyggnad vid Karl Johans stad

med tillfartsväg och järnväg eller, i andra hand, banbyggnad Morjärv—

Kalix, i bägge fallen med viss företrädesrätt till arbete för arbetslösa från

Seskarö, samt i sista hand och under förutsättning, att icke något av nämnda

företag kunde igångsättas, provisorisk drift genom domänverkets försorg av

Sandviks sågverk å Seskarö.

I utlåtande häröver den 4 januari 1930 har järnvägsstyrelsen avstyrkt ett

igångsättande av nu nämnda hamn- och järnvägsbyggnadsarbeten. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 8 januari 1930 förklarat sig finna

arbetslösheten å Seskarö icke i och för sig innebära tillräckligt skäl för

igångsättandet av hamnbyggnaden med tillfartsväg och järnväg. Statens

arbetslöshetskommission har i utlåtande sistnämnda dag uttalat, att åtgärder

av den avsedda beskaffenheten äro önskvärda och att arbetena böra utföras

på den öppna arbetsmarknaden, därest de överhuvud anses lämpliga och

nödvändiga.

Departementschefen har anfört följande:

»För Haparanda och Tornedalen Ilar tidigare funnits en ganska livligt

trafikerad uthamn, belägen vid Salmis omkring 9 kilometer sydväst örn

Haparanda och med landsvägsförbindelse med nämnda stad. Denna hamn

har emellertid numera förlorat i betydelse. Aven örn trafiken på Salmis

minskats genom att Haparanda och Tornedalen satts i järnvägsförbindelse

med landet i övrigt, torde kanske de främsta orsakerna till tillbakagången

vara att söka dels i att hamnen och dess inseglingsränna alltmer uppgrundats

genom den fortgående landhöjningen vid Bottniska viken och Torneälvens

slamavsättning och dels däri, att i kustfarten vid Östersjön numera

användas betydligt mera djupgående fartyg än tillförene. Gjorda undersökningar

hava givit vid handen, att en utvidgning och fördjupning av Salmis

hamn med dess långa inseglingsränna, så att hamnen komme att motsvara

fordringarna på en hamn för den moderna kustfarten, skulle draga alldeles

oskäligt höga kostnader.

Efter omfattande och långvariga undersökningar, som lett till olika uppslag,

har nu ytterligare utredning verkställts. Som resultat därav hava

framlagts alternativa förslag till en ny uthamn för Haparanda och Tornedalen

med därtill hörande väg- och järnvägsförbindelse med Haparanda.

Dessa förslag upptaga dels förläggning av hamnen till Karl Johans stad 16

kilometer sydväst från Haparanda och dels hamnanläggning i två alternativa

lägen å den ännu längre bort belägna Seskarön. Kostnaderna för hamnen

med väg- och järnvägsförbindelse hava beräknats i förslaget till hamn vid

Karl Johans stad till 2,860,000 kronor samt i förslagen till hamn å Seskarö

till över 7 miljoner kronor eller, med mindre höjd för broförbindelsen med

fastlandet, till över 6 miljoner kronor. Med hänsyn särskilt till de därmed

förenade betydande kostnaderna torde förslagen till hamn å Seskarö kunna

lämnas ur räkningen. Beträffande förslaget till hamn vid Karl Johans stad

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

del av befolkningen å det närbelägna Seskarö, vars genom arbetslöshet iråkade

bekymmersamma läge påkallar åtgärder från det allmännas sida. Avvecklingen

av denna arbetslöshet skulle härigenom verksamt och på ett

lämpligt sätt underlättas.

Omständigheterna synas mig således tala för anläggandet av en uthamn

för Haparanda och Tornedalen. Hen förebragta utredningen torde ådagalägga,

att vid valet av plats härför Karl Johans stad bör obetingat äga företräde.

Med hänsyn till motorfordonstrafikens starka utveckling lärer, såsom

framhållits av såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som länsstyrelsen, en

med landsvägsförbindelse försedd dylik hamn kunna tillgodose trafikbehovet

för åtskillig tid framåt och frågan örn hamnens sammanknytande med statsbanenätet

i avvaktan på erfarenhet örn utvecklingen alltså tillsvidare kunna

lämnas öppen. Jag vill således tillstyrka anläggandet vid Karl Johans stad

av en uthamn för Haparanda och Tornedalen. Vidare finner jag mig böra

förorda, att hamnen kommer till utförande pä sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

senast föreslagit samt att medel nu anvisas för företagets påbörjande.

Då sålunda staten skulle göra ett betydande kapitalutlägg för detta företags

förverkligande, synes det rimligen böra fordras, att vederbörande, som

komma att draga nytta av hamnen, i någon mån bidraga till täckande av kostnaderna

för anläggningen. I sådant hänseende torde, i anslutning till vad

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, böra såsom villkor föreskrivas, att

vederbörande ortsintressenter skola förbinda sig att bestrida kostnaderna för

förvärvande av för hamnområde och tillfartsväg erforderlig mark samt att

deltaga med fem procent av de verkliga kostnaderna för själva hamnanläggningen.

Därjämte torde Haparanda stad böra förbinda sig att övertaga

hamnens drift och underhåll, varvid givetvis hamninkomsterna skulle

tillfalla staden. Den knappa tid, som efter utlåtandenas avgivande stått till

förfogande för ärendets fortsatta beredning, har icke tillåtit att införskaffa

dylika förbindelser. Anslagsmedel torde emellertid icke böra ställas till

förfogande för arbetenas påbörjande, förrän nämnda villkor uppfyllts.

I den för företaget beräknade kostnaden ingå förbättring av kustlandsvägen

med 35,000 kronor och anläggning av tillfartsväg till hamnen med

75,000 kronor. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att bestridandet

av sistnämnda kostnadsbelopp skedde i vanlig ordning och bidrag därtill

sålunda efter ansökning beviljades från anslaget till byggande av landsvägar

och vanliga bygdevägar. Då emellertid vägdistriktets redan nu ansträngda

ekonomi härigenom skulle komma att i avsevärd mån ytterligare tyngas,

anser jag mig icke kunna förorda att så sker. Yad däremot angår förbättring

av kustlandsvägen synes detta arbete kunna utföras med anlitande av

automobilskattemedel (länsfonden). Med hänsyn till föreliggande omständigheter

lärer Kungl. Majit nämligen efter vederbörlig framställning vilja,

såsom i jämförliga fall plägar ske, bevilja vägdistriktet bidrag till 90 %

av den beräknade kostnaden för arbetet. På vägdistriktet skulle då ankomma

att bestrida återstående 10 procent av kostnaden eller alltså omkring

3,500 kronor, vilket jämförelsevis ringa kostnadsbelopp skäligen torde

kunna påvila detsamma.

I enlighet med vad nu anförts skulle vid anslagsberäkningen avgå dels

40,500 kronor, utgörande 5 procent å den till 810,000 kronor uppskattade

kostnaden för hamnen, och dels 35,000 kronor, utgörande kostnad för förbättring

av kustlandsvägen, eller tillhopa 75,500 kronor. Anslagsbehovet,

som alltså skulle avse endast själva hamnen och tillfartsvägen, skulle således

komma att uppgå till (810,000 — 40,500 + 75,000) 844,500 kronor eller i avrundat

tal 845,000 kronor, under det att sammanlagda beräknade kostnaden

för företaget med nu angiven omfattning skulle bliva 885,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

27

Ilar järnvägsstyrelsen på grund av de enligt styrelsens mening avsevärda

anläggningskostnaderna samt de stora årskostnader i form av driftförlust

och ränta å nedlagt kapital — av styrelsen uppskattade till omkring 150,000

kronor — som det allmänna skulle få vidkännas för anordnande av en uthamn

på nämnda plats, avstyrkt förslaget och i stället förordat, att Tornedalens

önskemål örn billigare transporter skulle tillgodoses genom lämplig

nedsättning av frakttaxorna mellan järnvägsstationerna i Tornedalen och

Luleå, varvid statens järnvägar skulle beredas ersättning av allmänna

medel för genom dylik taxenedsättning vållad inkomstminskning. Härefter

hava såväl länsstyrelsen i Norrbottens län som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

dels föreslagit, att hamnen vid Karl Johans stad skulle tillsvidare

anordnas endast med vägförbindelse med Haparanda, dels ock ifrågasatt

vissa inskränkningar i planen för själva hamnanläggningen; enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens senaste förslag härutinnan skulle kostnaderna för

hamnanläggningen jämte tillfartsväg från Nikkala å kustlandsvägen Haparanda—Kalix

samt viss förbättring av sistnämnda väg å sträckan Haparanda—

Nikkala belöpa sig till omkring 920,000 kronor.

Därest man vid förevarande spörsmåls bedömande skulle utgå enbart

från den sannolika, omedelbart påräkneliga trafikomfattningen, torde det måhända

kunna ifrågasättas, huruvida det vore ur ekonomisk synpunkt riktigt,

att staten för anläggning av en uthamn nedlade ett kapital av den storlek,

som jämväl genomförandet av det senaste, begränsade förslaget innebär.

Andra synpunkter böra emellertid också komma i betraktande. I första hand

är då att beakta, att särskilt i de nordliga delarna av vårt land kommunikationsanstalter,

såsom järnvägar, vägar och hamnar, i allmänhet planerats

och kommit till stånd icke blott för att tillgodose ett vid tillblivandet förefintligt

trafikbehov utan i främsta rummet för att skapa ökade betingelser

för den framtida utvecklingen av näringslivet inom vederbörande trafikområden.

Tornedalen är utan tvivel en bygd med goda utvecklingsmöjligheter.

Rika naturtillgångar finnas i form av skogar, odlade och odlingsbara

marker samt utbyggbar vattenkraft, och landsdelens befolkning är jämförelsevis

talrik och stadd i tillväxt. Åtskilligt har också gjorts för tillgodoseende

av Tornedalens kommunikationsbehov, såsom denna bygds förbindande med

landets järnvägsnät och utvecklande av dess vägväsende m. m. Men liksom

andra större älvdalar i Norrland bildar även Tornedalen ett tämligen avgränsat

liandelsområde, som har behov av en naturlig, vid havet belägen

centralpunkt för in- och utförsel. Avsaknaden av en dylik huvudort med

god hamn torde icke annat än i begränsad omfattning kunna ersättas av förbättrade

landförbindelser med angränsande handelsområdens centralpunkter

vid kusten. Den naturliga huvudorten för Tornedalen har varit och torde

fortfarande böra vara Haparanda. Utan en tidsenlig hamn kan denna

stad icke uppbära sin ställning såsom dylik centralpunkt för Tornedalen och

icke erhålla den hjälp till självhjälp, som den, hårt skattetyngd, så väl behöver.

Stadens ogynnsamma ekonomiska läge torde nämligen till icke ringa del sammanhänga

med de otillfredsställande hamnförhållandena och det hinder för

ett ökat handelsutbyte, som dessa innebära. Ej heller Tornedalen torde i

avsaknad av en närbelägen hamn kunna bringas till en utveckling, för vilken

i och för sig goda naturliga förutsättningar förefinnas. Vidare må ej förbises

betydelsen av den nationella uppgift, som ligger i att genom ytterligare

förbättringar av kommunikationsförhållandena främja svensk odling och bebyggelse

i dessa nordliga gränstrakter och dymedelst såväl materiellt som

kulturellt allt närmare till det övriga Sverige knyta denna bygds befolkning.

Härtill kommer slutligen, att genom omedelbart igångsättande av ett hamnbyggnadsföretag

tillfälle skulle givas att vid sådana härför erforderliga arbeten,

som icke äro av rent hamnteknisk natur, bereda sysselsättning åt en

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

29

Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat skulle arbetena

under det första budgetåret huvudsakligen bestå i byggande av tillfartsväg

till hamnen samt vissa förberedande arbeten för själva hamnanläggningen.

Yid bifall till vad jag nyss föreslagit skulle under samma budgetår

även förbättringsarbetena å kustlandsvägen kunna utföras, vilket såsom ett

led i åtgärderna för avhjälpande av Seskaröbefolkningens arbetslöshet är

önskvärt. För bedrivande av förstnämnda arbeten under budgetåret 1930/1931

synes en summa av 200,000 kronor vara tillfyllest, vilket belopp alltså nu

torde böra ställas till förfogande. Såsom i statsverkspropositionen framhållits,

ansågs av statsfinansiella skäl något belopp för ifrågavarande ändamål icke

kunna beräknas i riksstatsförslaget för nyssnämnda budgetår. Yad angår

medelsanskaffningen vill jag emellertid, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

erinra därom, att det anslag, som i en på socialdepartementets

föredragning förut denna dag beslutad proposition till årets riksdag för

budgetåret 1930/1931 äskats till bidrag till uppförande eller inrättande av

tuberkulossjukvårdsanstalter, understiger det för nämnda ändamål i stats

verkspropositionen beräknade beloppet med 200,000 kronor.»

Under hänvisning till den i ärendet lämnade utredningen får utskottet

tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Utskottet kan således icke tillstyrka

något av de motionsvis framkomna yrkandena örn höjning av anslaget

utöver det av Kungl. Majit begärda eller att ortintressenterna skulle befrias

från skyldigheten att deltaga i anläggningskostnaden för hamnen.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förevarande förslag

och med avslag å de i ämnet av herrar Bergqvist m. fl.

och Lövgren i Nyborg m. fl. väckta motionerna (1:315 och

II: 515), samt med avslag jämväl å de av herrar Hansén m. fl.

och Lövgren m. fl. väckta motionerna (1:147 och II: 94), i vad

desamma skilja sig från Kungl. Majits förslag, må

a) besluta, att en uthamn för Haparanda och Tornedalen

skall för en beräknad kostnad av 885,000 kronor och under

de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 14

mars 1930 angivna villkor anläggas vid Karl Johans stad;

b) till uthamn för Haparanda och Tornedalen för budgetåret

1930/1931 under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag

av 200,000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utskottets utlåtande nr 167.

Reservation

av herr Bergqvist, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till de av

herr O. Bergqvist m. fl. och herr O. W. Lövgren i Nyborg m. fl. i ämnet

väckta motionerna (I: 315 och II: 515).

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till anläggande av uthamn för Haparanda och Tornedalen vid Karl Johans stad. a1 i texten