Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd av regelbunden luftfart m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1930-05-20 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:170, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd av regelbunden luftfart m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

1

» 170.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

understöd av regelbunden luftfart m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har Kungl.

Maj:t under sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet,

föreslagit riksdagen (punkt 35 av det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag) att i avbidan

på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till understöd av

regelbunden luftfart m. m. för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag

av 546,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 7 februari 1930 till riksdagen avlåten

proposition nr 112, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,

under åberopande av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1930/1931 anvisa

1) till understöd av regelbunden luftfart ett extra reservationsanslag av

500,000 kronor;

2) till undersökning och kostnadsberäkning av en nattflygled Malmö—

Göteborg—norska gränsen ett extra reservationsanslag av 5,500 kronor;

3) för biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart ett extra anslag

av 11,600 kronor;

4) för extra besiktningar av luftfartyg ett extra anslag av 1,000 kronor;

5) till väderlekstjänst för luftfarten ett extra anslag av 20,900 kronor;

samt

6) till telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten ett extra förslagsanslag

av 7,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I anledning av förevarande proposition hava i två likalydande motioner,

väckta den ena inom första kammaren, nr 249, av herr J. Nilsson i Malmö m. fl.

och den andra inom andra kammaren, nr 411, av herr A. Anderson i Råstock

m. fl., hemställts, att riksdagen ville bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 112

angående understöd av regelbunden luftfart med sådan ändring att dels konBihang

till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 76 haft. (Nr 170.) 895 so

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Statsunderstöd

åt regelbunden

luftfart.

traktsförslagets § 2 erhåller den lydelse, som i motionerna angivits, och dels

extra reservationsanslaget till understöd av regelbunden luftfart upptages till

700,000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Till understöd av regelbunden luftfart har under vart och ett av budgetåren

1925/1926—1929/1930 anvisats ett anslag av 500,000 kronor.

I skrivelse den 14 april 1928 (nr 106) anförde riksdagen, att, därest såsom

sakkunniga myndigheter i olika länder ansåge sannolikt den civila lufttrafiken

även sedan det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport

gått till ända befunnes vara i behov av statsunderstöd och förslag om sådant

understöd för den svenska lufttrafiken bleve av Kungl. Majit för riksdagen

framlagt, riksdagen förutsatte, att därförinnan en allsidig utredning verkställts

i fråga örn huru staten ur i främsta rummet nationella, kommersiella

och postala hänseenden kunde tillföras största möjliga direkta och indirekta

fördelar av ett sådant understöd.

På grund av nyss omförmälda bemyndigande uppdrogs den 9 november

1928, enligt bemyndigande av Kungl. Majit, åt landshövdingen A. B. Gärde,

chefen för järnvägsstyrelsens statistiska kontor, filosofie licentiaten L. Akselsson,

riksgäldsfullmäktigen A. Anderson i Råstock, t. f. professorn I. V.

Malmer och bankdirektören J. O. E. Rydbeck att i egenskap av sakkunniga

verkställa den av riksdagen begärda utredningen. De sakkunniga hava

sedermera den 30 september 1929 avgivit sitt betänkande.

I sitt betänkande framlägga de sakkunniga bland annat utredning beträffande

trafiklinjer och tidtabeller för den svenska luftfarten. Beträffande

kostnaden för dagtrafiklinjer hava de sakkunniga verkställt detaljerade beräkningar,

vilka huvudsakligen äro grundade på hittillsvarande erfarenheter

av aktiebolaget Aerotransports verksamhet. Kalkylen utvisar att vid

12 månaders trafik å leden Malmö—Amsterdam och 8 månaders trafik å

leden Stockholm—Helsingfors skulle uppstå en förlust av 489,800 kronor å

den förstnämnda linjen och av 212,300 kronor å den senare linjen. I enlighet

härmed föreslå de sakkunniga, att till subvention för upprätthållande av

lufttrafik å dessa linjer under angivna tider anvisas ett belopp av 700,000

kronor för år under fem år. Till stöd härför hava de sakkunniga anfört

bland annat följande: ''

Så länge endast dagtrafik kommer ifråga, blir förbindelsen till Västeuropa

den för oss utan all jämförelse viktigaste. För att medföra verklig nytta

måste den trafikeras året runt, och den kommer då att effektivt nedbringa

tidsutdräkten för passagerare och post från två dagar till en. Detta är enligt

de sakkunnigas mening en fördel av synnerligen stor betydelse för vårt land.

Full kommersiell nytta uppnås av den västeuropeiska linjen genom att den

utgår från Malmö i anslutning till nattågen från Stockholm, Göteborg och

Oslo samt framgår till Amsterdam, där anslutningslinjer till London och

Paris finnas. Såsom vid internationella linjer är vanligt bör denna linje

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170. 3

trafikeras med Laiva antalet turer av Sverige och Laiva antalet turer av

annat land.

Av stor betydelse i ekonomiskt ocL politiskt avseende är även en flygförbindelse

med vårt östra grannland Finland, lämpligast upprätthållen å

sträckan Helsingfors—Stockholm. Önskvärt är givetvis att även denna linje

kan trafikeras hela året, men dels med hänsyn till de tekniska svårigheterna

under lsläggnings- och islossningsperioderna och dels med hänsyn till kostnaderna

ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå denna linje tillsvidare

trafikerad under 8 månader, förslagsvis 1 maj—31 oktober och 15 januari—

15 mars. . Samtrafikering med Finland förutsattes, och önskligt vore att den

svenska linjen kunde utstriickas ända till Reval.

. Med dessa båda nu nämnda linjer uppnås de viktigaste av de effektiva

tidsvinster, som överhuvud taget kunna uppnås med enbart dagflygtrafik.

De sakkunniga anse därför, att ett första svenskt flygprogram bör omfatta linjerna

Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors. Dessa linjer betjäna

hdct landets intressen och tillgodose i lika mån de olika delarnas intressen.

Såsom en olägenhet skulle kunna anföras, att Göteborg icke blir direkt

berörd av någon svensk flyglinje och Stockholm icke av den viktigaste av

dessa, kontinentlinjen. Orsaken härtill är emellertid objektivt välgrundad:

sa länge ekonomien ej är tillfredsställande, måste flygningen begränsas genom

kombination med nattågsförbindelserna; i grund och botten uppnås härmed

samma reella nytta - ehuru något mindre bekvämlighet — som vid linjer,

utgående från Stockholm och Göteborg.

Ekonomiskt taget gäller, att en utvidgning av rörelsens omfattning är nödvändig

för att överhuvud möjliggöra en rationell drift och så småningom

uppnå räntabilitet. Dessutom är deu nu utgående subventionen otillräcklig

för ett fortsättande av trafiken ens i hittillsvarande omfattning — rörelsen

har alltjämt gått med förlust — och det framstår såsom skäligen otänkbart

att kunna tillföra nytt enskilt kapital till verksamheten, örn nuvarande trafikoch

subventionsförhallanden skola bibehållas. Att vidhålla nuvarande ordning

för den statssubventionerade luftfarten framstår därför icke blott

såsom något ur trafiknyttans, ekonomiens och det tekniska framåtskridandets

synpunkt avgjort oändamålsenligt, utan jämväl såsom något praktiskt ta^et

rentav omöjligt.

Det är också nödvändigt att bereda luftfarten möjligheter till en organiskt

fortgående successiv utveckling. Faktiskt försiggår nu i hela Europa ett

uppbyggande av den kommersiella luftfarten, trots att den ekonomiska bärigheten

ännu är ofullkomlig. Det torde knappast vara vare sig ekonomiskt

klokt eller med vår nationella prestige förenligt att ställa oss helt utanför

denna utveckling. Säkerligen tillkommer inom få år ett europeiskt nattflygnät,

och det är ^ av. stor betydelse, att vi erhålla en god anslutning till

detta. Från olika håll ingångna förfrågningar visa, att man under förutsättning

av nordiskt intresse för saken är hågad att från början taga hänsyn

till de nordiska intressenas tillgodoseende på ändamålsenligt sätt.

Det ^ är därför utan tvivel nödvändigt, att Sverige nu fullföljer vad som

reda,n åtgjorts inom luftfarten, tar ställning till det fortgående uppbyggandet

av den europeiska luftfarten samt gör sig delaktigt däri genom egen lufttrafik

vilken dock, såsom förut visats, till en början kan lia en blott begränsad

omfattning men ändock göra stor nytta.

Den civila luftfarten representerar även ett icke oväsentligt tillskott till

landets försvarskraft. Den innebär en tillgång av högt kvalificerad flygare-,

mekaniker- och verkstadspersonal ävensom utrustning och anläggningar av

olika slag. Särskilt betydelsefull är utrustningen av flyghamnar, nödlandningsplatser

och flygleder, organiserandet av väderlekstjänst och radiotjänst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

samt överhuvud hela den organisation, som civilflygningen för med sig.

Antalet i linjetrafik använda flygplan är visserligen litet, men förefintligheten

av denna trafik leder till ökat flygintresse, som kan framkalla såväl ökad

materielanskaffning som framförallt ökad flygareutbildning.

Av dessa skäl anse de sakkunniga en måttlig årlig insats av staten till

luftfartens stödjande under en övergångsperiod vara fullt motiverad.

Mot det program för våra utländska flygförbindelser, som här motiverats,

har, säga de sakkunniga, ofta anförts, att det icke i tillräcklig grad

tillgodoser svenska intressen, eftersom flygningen nästan helt verkställes

utom rikets gränser, men icke inom svenskt territorium. Häremot må till

en början genmälas, att flygning i luften ovanför svensk mark icke i och

för sig är något svenskt intresse, med mindre den medför påtaglig praktisk

nytta för de orter, den berör. Det väsentliga i denna fråga är, att på flygningens

nuvarande stadium några nämnvärda fördelar icke kunna uppnås

genom inomsvensk trafik, medan däremot flygningen kan ha ett mycket stort

värde genom att närma oss till andra länder. Och detta närmande åstadkommes

effektivast genom flygning, som till övervägande del går utom landets

gränser.

I fråga örn möjligheten att stanna med den svenska linjens ändpunkt i

Hamburg och lita till att främmande bolag i anslutning därtill trafikera

sträckorna bortom Hamburg anföres hurusom detta visserligen skulle

begränsa de svenska kostnaderna, förutsatt att även på sträckan Malmö—

Hamburg samtrafik upprättades och Sverige blott behövde upprätthålla

halva trafiken, såsom nu sker å linjen Malmö—Amsterdam. Emellertid

måste uppmärksammas, att upprätthållandet av den nordisk-västeuropeiska

flyglinjen i förstklassig form och med fullgod materiel är ett betydande

nordiskt intresse, och för att få ett tillräckligt inflytande på tidtabellen

och på linjens standard m. m. är det högst önskvärt, att Sverige, såsom

representant för Norden, deltar i trafiken i tillräckligt stor utsträckning.

Örn Sverige deltoge blott på en liten del av trafiklinjen, kunde lätt

riskeras, att trafikanordningarna icke bleve ordnade på ett för Sverige tillfredsställande

sätt. Även de många ombytena under resan till olika flygplan

och olika flygbolag skulle verka liinderligt för trafikens utveckling. Det

synes önskvärt, att Sverige understöder den idé, som ligger under namnet

Scandinavian Äir Express, vilket lancerats för denna linje. Amsterdam är

en viktig knutpunkt i den europeiska luftfarten och det samarbete med

Holland, som redan åstadkommits, är av värde. Dessa värden böra ej givas

till spillo. Utan att taga ståndpunkt till denna fråga för en längre period

framåt, måste det därför sägas, att det åtminstone tillsvidare är synnerligen

önskvärt och ekonomiskt väl försvarbart, att Sverige fortfar att deltaga i

trafiken på linjen Malmö—Amsterdam.

över de sakkunnigas betänkande hava utlåtanden avgivits av åtskilliga ämbetsmyndigheter

och enskilda sammanslutningar.

Därvid har kommerskollegium, efter hörande av de auktoriserade handelskamrarna

i riket, för sin del anslutit sig till de sakkunnigas program för dagflygtrafikens

ordnande under den närmaste framtiden. Att dagflygningar med

kontinenten och Finland i enlighet med de sakkunnigas program för Sverige

äger det intresse, att fortsatt statsunderstöd för deras genomförande bör beviljas,

har kollegium funnit uppenbart. Den förhöjning av statsunderstödet,

som de sakkunniga föreslagit, finner kollegium vara väl motiverad med hänsyn

till den ökade trafiknytta, som dagflygningarnas utsträckande enligt de sakkunnigas

förslag över hela året eller, vad Finland beträffar, större delen därav

skulle komma att medföra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

5

Generalpoststyrelsen har anfört följande:

Såsom de sakkunniga framhållit, kommer den snabbhet i trafiken, som flygningen

skänker, till sin fulla rätt och når sin största betydelse på längre avstånd.

Det är därför av vikt, att Sverige anknytes till det kontinentala flyglinjenätet

på sådant sätt, att direkt flyganslutning erhålles till Europas viktigare

handelscentra. Genom dagflygningen Malmö—Hamburg—Amsterdam

har Sverige ernått en god sådan anknytning. Från Amsterdam har nämligen

erhållits direkta anslutningar till London och Paris. Dessutom har anslutning

i Hamburg ernåtts med flyglinjer till flera större städer i Mellaneuropa.

Regelbundenheten i flygtrafiken å Amsterdamlinjen under sommaren 1929

har varit tillfredsställande. Av 175 turer hava sålunda icke mindre än 171

(98 %) varit ur postal synpunkt »ändamålsenliga». Vid en tur erhölls flyganslutning

till London, men däremot icke till Paris. Posten till Paris befordrades

därför denna gång från Amsterdam med nattåg och framkom med en

dags i stället för ett dygns tidsvinst. Endast vid de återstående tre turerna,

då flygningen avbröts under vägen, uppstod ingen tidsvinst.

För att en luftpostförbindelse skall bliva till verklig nytta fordras emellertid,

att den uppehälles året runt med dagliga turer, och generalpoststyrelsen

anser därför genomförandet av de sakkunnigas förslag att anordna trafik i

sådan utsträckning å linjen Malmö—Amsterdam som ^ett verkligt framsteg.

Generalpoststyrelsen skulle gärna sett, att flygtrafik året runt hade kunnat

förverkligas även å linjen Stockholm—Helsingfors. Da sa emellertid av tekniska

skäl för närvarande icke lärer vara möjligt, får generalpoststyrelsen tillstyrka

de sakkunnigas förslag örn åtta månaders trafik årligen å denna linje.

Järnvägsstyrelsen har anfört bland annat:

Enligt järnvägsstyrelsens uppfattning är för vårt lands vidkommande understöd

åt den civila flygningen fullt berättigat, därest man kan räkna med, att

befordring med flygplan framdeles har utsikt att bliva ekonomiskt bärig.

Huruvida sådan förutsättning kan anses vara för handen, måste anses ovisst,

såsom beroende dels på att driftkostnaderna för luftfart skola genom tekniska

förbättringar kunna avsevärt nedbringas, dels på att förtroendet till luftfartens

säkerhet och regelbundenhet skall tillväxa, samt slutligen dels på att tillräckliga

avgifter för självkostnadernas täckande — åtminstone efter viss reduktion av

nuvarande mycket höga kostnader — skola kunna uttagas. Inom järnvägsstyrelsen

råder icke en enhetlig uppfattning i frågan, huruvida de sakkunnigas i

berörda hänseenden uttalade optimism har fullt berättigande.

Ifrågavarande luftlinjetrafik är starkt förlustbringande. För att densamma

skall kunna upprätthållas fordras, utom andra, förmåner,, att direkta årliga

understöd lämnas till belopp, betydligt överstigande linjernas egna trafikinkomster.

I vilken grad det kan bliva möjligt att genom höjning av grunderna

för avgiftsberäkningen förbättra luftfartens ekonomi är tills vidare ovisst.

Någon stor trafikbetydelse för landet med även kommersiellt värde har hittillsvarande

lufttrafik, enligt vad av de sakkunniga anföres, knappast hafi Sådan

betydelse skulle enligt de sakkunniga uppnås först vid regelbunden trafik under

hela eller åtminstone en större del av året och särskilt när trafiken kan gå även

på natten. Tydligt är, att de sakkunniga härvid tagit särskilt sikte på det kommersiella

värdet av snabbast möjliga postbefordring.

Ehuru det således måste anses ovisst, huruvida en luftbefordring å linjerna

Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors skall kunna utvecklas till

ekonomisk bärighet, vill styrelsen icke motsätta sig fortsatt och även ökat

anslag till linjernas upprätthållande, då fråga endast är örn att genom en relativt

mindre ökning av tidigare utgående understöd få ett större utbyte av luftlinjerna

och öppna möjligheter till en för framtiden förbättrad ekonomi för

desamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

Styrelsen lfragasatter emellertid, att ett understöd med 700,000 kronor årligen

icke ställes i saker utsikt för så lång tid framåt som föreslagna fem år,

^d^stodets storlek såväl under denna försökstid som än mera för

efterföljande tid gores beroende av den blivande ekonomiska utvecklingen under

emarspenoden och av luftbolagets under denna ådagalagda strävan att genom

re^dtoTfnreatSardf 1°wrki.°kmhuSjållning Uppnå bästa möJHSa ekonomiska

resultat för en svensk luftfart. Till dessa åtgärder bör då även räknas en efter

driftkostnaderna genomford reglering av ersättningen för postgods.

Generaltullstyrelsen har icke funnit något att erinra mot de av de sakkunniga

väckta förslagen.

Statskontoret har framhållit att, därest med det beräknade anslagsbeloppet

trafiken verkligen kunde utsträckas å linjen Malmö—Amsterdam till 12 i stället

för nu omkring 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors till 8 från för

närvarande omkring 5 månader örn året, anslagsökningen från nuvarande

500,000 kronor med 200,000 kronor syntes ganska måttlig och att sålunda ur

denna synpunkt intet torde vara att erinra mot förslaget. En annan fråga vore

naturligtvis, huruvida ett så stort belopp som 700,000 kronor jämte övriga av

de sakkunniga föreslagna anslag för luftfart å tillhopa 85,000 kronor lämpligen

kunde inrymmas å riksstaten utan förfång för andra berättigade intressen.

Härom vore statskontoret icke i tillfälle att uttala sig.

Cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet hava icke haft

något att erinra mot den del av de sakkunnigas framställning, varom nu är

fråga.

Chefen för generalstaben har särskilt framhållit, att det ur militär synpunkt

vore önskvärt, att lufttrafik i första hand bomme till utförande inom landet.

Beträffande en sådan lufttrafik hade han vid upprepade tillfällen framhållit

betydelsen av en linje Stockholm—Luleå. Med hänsyn till den förebragta ekonomiska

utredningen ville chefen för generalstaben icke motsätta sig, att föreslaget

understöd lämnades den civila luftfarten för avsedda ändamål. Förberedelser

för lufttrafik inom landet borde omfatta en undersökning icke endast

av möjligheterna för de av de sakkunniga föreslagna linjerna utan även av

möjligheterna för en linje Stockholm—Luleå. Härvid syntes det av de sakkunniga

framlagda förslaget örn en huvudsakligen kommunal Norrlandslinje vara

värt beaktande.

Ingenjör svetenskapsakademien har anfört bland annat:

. Aktiebolaget Aerotransport hade på ett skickligt sätt fyllt uppgiften att

inom landet skapa förtroende för den reguljära trafikflygningen. Lufttrafiken

såsom den hittills bedrivits hade däremot icke varit av någon verklig betydelse

tor utvecklandet aven svensk flygteknik och flygindustri, anpassad efter nationella

förhållanden. Ej heller syntes sådan ekonomisk erfarenhet hava vunnits

som kunnat motivera en förhoppning örn definitiv förbättring mot räntabilitet

ferdén tidsperiod, nu förefintlig flygmateriel användes. En fortsättning av

trafik!bygningen i den omfattning, som den nu bedreves, och med samma slags

värdesyn‘:es ej kunna lämna några ytterligare erfarenheter av väsentligt

Man borde därför närmare utreda möjligheterna för tekniska förbättringar.

Igenom en dylik utredning borde undersökas, huruvida andra flygplanstyper

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

7

med större eller mindre lastkapacitet än de nuvarande skulle kunna ställa i utsikt

förbättringar i ekonomiskt hänseende.

Luftfartssakkunniga hade föreslagit trafikering av Helsingforslmjen under

två typiska vintermånader. Akademien ansåge detta förslag vara av stor betydelse.

Härigenom skulle nämligen värdefulla erfarenheter rörande karakteristiska

vinterförhållanden och därmed förknippade problem kunna vinnas. Akademien

hade förut framhållit, att vårt land erbjöde såväl trafiktekniska som

konstruktiva problem, vilka icke kunde förväntas bliva helt lösta genom utländsk

verksamhet på området. Ett självständigt systematiskt arbete på lösningen

av sådana problem syntes därför ofrånkomligt, örn vi skulle kunna tillgodogöra

oss den allmänna utveckling, som luftfarten i övrigt underginge.

Luftfartssakkunniga hade även föreslagit en successiv utökning av trafiken

på Amsterdamlinjen till att omfatta hela året. En utsträckning året runt av

denna trafikflygning komme att lämna nya erfarenheter, som bleve av betydelse

för den kommande utvecklingen, särskilt i vad som berörde regelbunden

trafik under de klimatologiska förhållanden, som vore att betrakta som mera

karakteristiska för vårt land.

Departementschef en har för egen del anfört bland annat följande.

I likhet med det stora flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna

delar jag också de sakkunnigas asikt att, örn statens understödjande av

luftfarten skall fortfara, tiden nu är inne att verksamheten inriktas på^ luftfartens

utsträckning under längre tidsperioder än hittills med syfte att så fort

ske kan komma fram till förbindelsernas upprätthållande under hela året för att

uppnå verklig kommersiell nytta särskilt genom regelbunden postbefordring.

Den statsfinansiella situationen har emellertid icke medgivit att för fortsatt

subvention av regelbunden luftfart räkna med det av de sakkunniga föreslagna

beloppet av 700,000 kronor utan har föranlett att för ändamålet kunnat avses

endast den nuvarande summan av 500,000 kronor. I detta sammanhang må

erinras, att det vid införandet av subvention åt luftfarten räknades med en

successiv minskning av subventionsbehovet och att luftfarten, samtidigt med att

den åtnjutit subvention enligt de av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade grunderna,

erhållit betydligt större bidrag av postmedel än man ursprungligen

tänkte sig. .

Det återstår då att undersöka, huruvida icke^ med det salunda tillgängliga

beloppet av 500,000 kronor nu angivna syften åtminstone delvis skola kunna

förverkligas. . .

Enär av de luftfartsleder, vilka trafikeras av aktiebolaget Aerotransport, linjen

från Malmö söderut är den för vårt land mest viktiga, kunde tänkas, att Sveriges

deltagande i Finlandstrafiken upphörde och den svenska luftfarten inskränktes

till leden Malmö—Amsterdam. Genom att det av de sakkunniga för

subvention av Finlandslinjen under 8 mannder beräknade beloppet av 212,300

kronor inbesparades, skulle det föreslagna understödet till Amsterdamlinjen a

489,800 kronor kunna i sin helhet utgå. En därigenom möjliggjord koncentration

av luftfartsrörelsen till Malmö skulle även medföra besparingar i bolagets

administration. Sverige har emellertid från början deltagit i luftfarten å Finlandslinjen,

och denna är av icke ringa betydelse för det kommersiella och kulturella

samarbetet med vårt östra grannland. Då därtill kommer, att trafikfrekvensen

å Finlandslinjen under det sistförflutna året visat en glädjande

stegring, anser jag mig icke kunna tillråda, att Sveriges deltagande i luftfarten

å denna’linje upphör, varigenom linjens upprätthållande skulle äventyras.

I stället kan ifrågasättas att anlita den av flera av de hörda myndigheterna

anvisade utvägen att låta den från Malmö utgående svenska linjen blott framgå

till Hamburg och söka anslutning till därifrån utgående linjer till London och

opaginerad Kontrollera mot PDF

® Statsutskottets utlåtande Nr 170.

Paris Under förutsättning att halva antalet turer mellan Malmö och Hamburg

uttordes av ett främmande luftfartsbolag, skulle, genom att sträckan mellan

Hamburg och Amsterdam bortfölle, uppstå så stor minskning av subventionsbehovet,

att den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av tiden för luftfarten

å Finlands- och Amsterdamlinjen kunde genomföras med ett subventionsbelopp

av 500,000 kronor. Såsom framgår av den här förut intagna redogörelsen

för de^ sakkunnigas betänkande, hava de sakkunniga på anförda

skäl tagit avstånd från omförmälda utväg, och det lär vara ovisst, örn erlorderhgt

samarbete kan erhållas för trafikering av enbart sträckan mellan

Malmö och Hamburg. Från aktiebolaget Aerotransports ledning har därjämte

framhållits, att det i många avseenden vöre ofördelaktigt, örn det samarbete med

det holländska bolaget a leden Malmö—Amsterdam, som under flera år till

bolagens ömsesidiga båtnad ägt rum, skulle upphöra. För att göra det möjligt

att med det mindre subventionsbeloppet utsträcka luftfarten å de för närvarande

trafikerade linjerna utöver de nuvarande perioderna, har bolaget i stället

erbjudit sig att söka få främmande luftfartsbolag att fullgöra mer än det av de

sakkunniga föreslagna halva antalet turer.

Vidare synes av en inom kommunikationsdepartementet verkställd granskning

av de kalkyler, vilka ligga till grund för de sakkunnigas beräkning av

subventionsbehovet, framgå att, med iakttagande av största sparsamhet i bolagets

förvaltning, kostnaderna för genomförande av det av de sakkunniga framlagda

programmet för dagflygning skulle kunna i viss mån nedbringas,

och att alltså, även vid en inskränkning i detta program, subventionsbeloppet

per flygkilometer kan sänkas något under vad de sakkunniga föreslagit.

_ Härvid må ej heller förbises de betydande ersättningar för postbefordran,

med vilka man med hänsyn till ifrågavarande transportmedels stora betydelse

för poströrelsen har anledning räkna.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att även med ett subventionsbelopp av

500,000 kronor möjlighet förefinnes att efter hand utsträcka lufttrafiken till

längre tidsperioder än för närvarande.

o Innan man kan bestämma, hur länge luftfarten skall under ett år utsträckas,

måste underhandlingar äga rum med vederbörande främmande luftfartsbolag.

Längden av trafikperioderna är även beroende på, i vad mån bolaget tillföres

inkomster av luftbefordrad post, så att statssubventionen per flygkilometer kan

minskas. Alldenstund bestämmandet av tiden för luftfarten följaktligen knappast

kan ske mer än för ett år i sänder, kan ifrågasättas att med bolaget sluta

blott för år gällande avtal. Bolaget har emellertid framhållit, att det är nödvändigt

att erhålla kontrakt för den av de sakkunniga föreslagna perioden av

fem ar, därest bolaget skall kunna rationellt och ekonomiskt ordna sm materialanskaffning

och verksamhet i övrigt samt erhålla nödigt kapitaltillskott. I enlighet

härmed har bolaget föreslagit att, örn endast det lägre subventionsbeloppet

erhölles, statsunderstöd skulle utgå under förutsättning att regelbunden luftfart

upprätthölles med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—

Amsterdam under minst 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors under

minst 5 månader per år. Bolaget skulle dock förplikta sig att söka utöka

trafikperioderna å respektive linjer ensamt eller genom samtrafikavtal med

främmande bolag. Därvid skulle bolaget, enär linjen Malmö—Amsterdam är

den för Sverige viktigaste, i första hand sträva efter att förbereda införandet

av trafik året runt på denna linje. Antalet turer, som skulle utföras av bolaget

med egna maskiner och egen personal, skulle utgöra å linjen Malmö—Amsterdam

minsta 180 enkelturer och å linjen Stockholm—Helsingfors minst 150 enkelturer

per år. Såsom understöd åt bolaget för nämnda trafikprestationer skulle

statsverket utbetala för vart och ett av åren 1931—1935 500,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

9

Bolaget har meddelat, att en förutsättning för att bolaget skall kunna åtaga

sig nämnda åligganden är, att man följer de riktlinjer beträffande postbefordring

med flygplan, som uppdragits av de sakkunniga.

De av de sakkunniga och bolaget anförda skälen för att avtalet bör slutas

för en tid av fem år anser jag kunna godtagas. På det att man skall hava

garanti för att luftfarten verkligen utsträckes, och att bolaget icke inskränker

sig till att bibehålla det nuvarande trafikeringssättet, vilket, såsom av det föregående

framgår, icke längre kan anses ändamålsenligt, bör det ankomma på

Kungl. Majit att årligen, sedan bolaget fört underhandlingar med vederbörande

luftfartsbolag, bestämma, huru länge luftfarten under året skall fortgå. Därvid

bör läggas till grund en något lägre subvention per flygkilometer än de sakkunniga

föreslagit och hänsyn tagas till i vad mån svenska postverket eller utländska

postverk förklara sig komma under året låta luftbefordra post.

Därest bolaget ej skulle lyckas att efter underhandlingar med främmande

luftfartsbolag i lämplig omfattning utsträcka trafiken, torde detta giva Kungl.

Majit anledning att uppsäga avtalet och att taga under övervägande, huruvida

behövlig utsträckning kan ske på annat sätt. I ett sådant läge synes genom

underhandling med utländska luftfartsbolag särskilt böra undersökas, örn icke

tillfredsställande luftfartsförbindelser med Londpn och Paris kunna uppnås,

även örn den svenska linjen slutar i Hamburg. Över huvud taget bör Kungl.

Majit i angivna fall vara oförhindrad att med användande av anslag för understöd,

som av riksdagen beviljas, ordna trafiken på för landet mest tillfredsställande

sätt. Jag förutsätter att årligen för riksdagen anmäles, hur den regelbundna

luftfarten föregående år ägt rum och vilken subvention, som utgått

per flygkilometer.

De sakkunniga hava framhållit att, örn avtalet slutes med aktiebolaget

Aerotransport, som förutsättning borde uppställas, att bolaget genom aktieteckning

tillföres nytt kapital om minst 500,000 å 600,000 kronor, så att bolagets

sammanlagda kapital kommer att uppgå till omkring 1,000,000 kronor.

Till följd av den nedsättning av det av de sakkunniga föreslagna subventionsbeloppet,

som måste äga rum, och de ändringar i avtalet, vilka i övrigt ansetts

nödvändiga, blir det måhända icke möjligt för bolaget att anskaffa så stort

nytt kapital. Detta lär icke heller vara behövligt, därest bolaget fortfarande

liksom hittills erhåller lån ur luftfartslånefonden för anskaffande av flygplan

och motorer. Under sådana förhållanden torde ett betydligt mindre kapitaltillskott

kunna vara tillfyllest. Däremot böra, innan nytt avtal slutes med bolaget,

dess tillgångar av opartisk sakkunnig värderas och aktiekapitalet därefter

nedskrivas till belopp, som motsvarar tillgångarnas verkliga värde.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att för understöd av regelbunden luftfart

för nästa budgetår anvisas ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor. Då

det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport gäller till utgången av

innevarande kalenderår, skulle en del av anslaget användas till understöd enligt

detta avtal.

Det av de sakkunniga föreslagna avtalet synes i väsentliga delar kunna godtagas.

Det torde icke vara något att erinra mot att den nuvarande detaljerade granskningen

av luftfartsmyndigheten före varje utbetalning av statsunderstöd upphör

och att preliminära utbetalningar av statsbidrag ske mot attest av den granskningsman,

som enligt avtalsförslaget skulle utses av Kungl. Majit för att följa

bolagets verksamhet. Däremot lär Kungl. Majit böra liksom hittills kunna bestämma

riktlinjerna för den statsunderstödda luftfarten samt i allmänhet föreskriva

åtgärder, som ur det allmännas synpunkt kunna befinnas önskvärda. Det

befogade häruti torde framgå av den omständigheten att enligt de kalkyler, som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

Försöksflygningar

nattetid

för postbefordran.

framlagts av de sakkunniga, omkring 70 procent av det statsunderstödda företagets

inkomster härröra av subvention samt ersättning för postbefordran. Sålunda

beräkna de sakkunniga, att vid 12 månaders trafik å linjen Malmö—Amsterdam

av bolagets hela inkomst 29.3 % komma att inflyta från person- och

godstrafik samt 15.7 % av posttrafik och 55 % genom statsunderstöd. Vid 6

månaders trafik bliva motsvarande siffror 24.9 % samt 7.1 % och 68 %. Enligt

de sakkunnigas kalkyler skulle vid 8 månaders trafik å linjen Stockholm—

Helsingfors 26.7 % av inkomsten härröra från person- och godstrafik samt

10.6 % från posttrafik och 62.7 % från statssubvention. Vid 5 månaders trafik

bliva motsvarande siffror 23.6 % samt 5.7 % och 70.7 %.

De sakkunniga hava föreslagit viss begränsning av dispositionsrätten till

uppkommande vinst å rörelsen utöver 8 procent av det inbetalade aktiekapitalet.

Denna gräns synes lämpligen böra sättas vid sex procent.

Under tiden den 30 maj—28 juni 1929 hava försöksflygningar nattetid för

postbefordran ägt rum å linjerna Stockholm—Malmö—Köpenhamn—Hamburg

—Amsterdam samt Oslo—Göteborg—Malmö—Köpenhamn—Berlin. Å vardera

linjen utfördes 22 turer fram och tillbaka. Vid flygningen å förstnämnda linje

användes lantflygplan och mellan Stockholm och Malmö följde flygplanen den

kortaste vägen över Småland. Enär någon ordnad lantflygplats icke finnes i

Stockholm, skedde start och landning å det omkring 17 kilometer norr om

Stockholm belägna Barkarby flygfält.

Generalpoststyrelsen har framställt förslag örn anordnande under år 1930

av fortsatta försök med nattpostflygningar. Kostnaderna härför — avsedda

att täckas av postverket — hava beräknats till 110,000 kronor.

Departementschefen har i detta ämne anfört bland annat följande:

Det kan givetvis ifrågasättas, om man bör offra ett så betydande belopp som

110,000 kronor på försök med nattpostflygningar utmed ostkusten — jag erinrar

örn den av de sakkunniga företrädda meningen, att en blivande nattflygled

mellan Stockholm och Malmö bör framgå över land, vilken mening onekligen

har vissa skäl för sig. Chefen för marinstaben hävdar emellertid den uppfattningen,

att nattluftlinjen bör läggas utmed ostkusten. Med hänsyn till av

honom anlagda synpunkter kan det vara av intresse att genom praktiska försök

söka utröna möjligheterna att upprätthålla regelbunden nattflygning med sistnämnda

linjesträckning. Därtill kommer, att Sveriges deltagande i nattpostflygningar

innevarande år uppgives vara en förutsättning för att man skall

kunna för nattpostflygning pröva en föreslagen ny linje från Malmö direkt till

Hannover, varifrån de redan trafikerade nattflyglederna till London och Paris

utgå. Avseende synes även böra fästas vid det av representanter för de nordiska

postverken gjorda uttalandet örn önskvärdheten att ytterligare försök med nattpostflygningar

anordnas sommaren år 1930. Jag finner mig därför böra tillstyrka,

att generalpoststyrelsen erhåller det begärda bemyndigandet att träffa

avtal med aktiebolaget Aerotransport örn utförande av ifrågavarande nattpostflygningar.

Till följd av dessa flygningar måste visserligen det i postverkets av

Kungl. Majit fastställda stat för driftkostnader år 1930 upptagna anslaget för

luftpostbefordran å 200,000 kronor överskridas med omkring 50,000 kronor,

men detta torde kunna tillåtas, då generalpoststyrelsen anser sig kunna förutse,

att besparingar till motsvarande belopp sannolikt kunna göras å andra postbefordringsanslag.

Under den tid nattpostflygningar pågå, blir den post som sändes med dagflygplanen

väsentligen minskad till men för dagflygningens ekonomi. Därmed

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

11

försvåras möjligheten att, på sätt jag förut antytt, utsträcka tiden för dagflygningarna.

Det synes därför vara anledning att, sedan försöksflygningar

mellan Stockholm och Malmö nattetid såväl över land som längs ostkusten

utförts, upphöra med dylika flygningar tills den tid kommer, då

anordnandet av regelbundna nattflygningar året runt kan antagas vara

omedelbart förestående. För närvarande torde för luftpostbefordran tillgängliga

medel bäst användas för möjliggörande av dagtrafikens utsträckning. Det torde

varken vara lämpligt för postverket eller fördelaktigt för det statsunderstödda

företagets ekonomi, att blott under en del av året samtidigt bedrivas dag- och

nattflygningar.

Då riksdagen under en följd av år anvisat understöd till den av Aktiebolaget

Aerotransport bedrivna luftfartsverksamheten, har detta skett för att hjälpa

bolaget över dess första utvecklingsperiod i förhoppning att statsbidraget så

småningom skulle kunna helt bortfalla eller åtminstone efterhand minskas.

Under sådana förhållanden måste man ställa sig betänksam mot de sakkunnigas

förslag, att staten — utöver vissa i utsikt ställda högst betydande kostnader

för anläggning av fyrbelysta luftfartsleder m. m. — skulle för sagda femårsperiod

binda sig för ett så högt årligt subventionsbelopp som 700,000 kronor.

På linjen Malmö—Amsterdam förutsättes enligt de sakkunnigas förslag

övergång från halvårs- till helårstrafik och på linjen Stockholm—Helsingfors

den nuvarande trafikens utvidgning från 5 till 8 månader. Trots de betänkligheter,

som ur kostnadssynpunkt kunna hysas, måste dock även utskottet

— i likhet med det stora flertalet hörda myndigheter, däribland Stockholms,

Göteborgs och rikets övriga handelskamrar —- anse det sålunda framlagda

programmet i stort sett lämpligt utformat. En ökning av flygverksamheten

har ansetts vara önsklig för att möjliggöra en rationell drift och så småningom

kunna uppnå det läge av full räntabilitet, som bör vara dess självklara

mål. Uppmärksammas bör ock de svenska flyglinjernas betydelse för posttrafiken.

Framför allt gäller detta leden Malmö—Amsterdam för det fall att

den, såsom avsikten är, upprätthålles året runt. Enligt vad utskottet inhämtat,

är det nuvarande svenska utlandsportot osedvanligt högt i förhållande till vad

enligt gällande konvention i allmänhet må utgå. Viss fara föreligger för att

krav kunna resas på en sänkning av ifrågavarande svenska utlandsporto. Till

gendrivande av dessa krav har ansetts vara av värde att kunna åberopa de

uppoffringar, som från svensk sida göras för att genom reguljära utländska

luftfartsförbindelser, upprätthållna under svåra klimatiska förhållanden och

med stora kostnader, åstadkomma en snabb postbefordran.

Utskottet har dock ansett sig böra undersöka, huruvida ej denna plan kan

låta sig genomföra utan en så stor höjning av nu utgående anslag som den av

de sakkunniga förutsatta eller från 500,000 till 700,000 kronor. I detta avseende

får utskottet erinra, att enligt en inom kommunikationsdepartementet

företagen granskning av de sakkunnigas kalkyler en nedsättning av subventionsbehovet

ansetts möjlig. Enligt vad utskottet inhämtat, torde den av de

sakkunniga framlagda planen kunna åtminstone i huvudsak genomföras även

med en nedsättning av anslagsbeloppet från 700,000 kronor till 600,000 kronor.

I likhet nied vissa i ärendet hörda luftfarts- och även sjöfartssammanslut
-

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

ningar Ilar utskottet ej kunnat undgå att uppmärksamma, att vid genomförandet

av de sakkunnigas flygprogram de svenska luftlinjerna skulle komma

att så gott som helt gå fram över utländskt territorium, medan å andra sidan

ombesörjandet av flygningen å de svenska luftlederna skulle få ankomma å

utländska företagare. Detta har visserligen motiverats av nödvändigheten att

med det begränsade subventionsbelopp, som står till förfogande, inskränka den

svenska trafiken till de för vårt lands vidkommande viktigaste utlandsförbindelserna.

Som ett betydelsefullt nationellt framtidsintresse måste dock enligt

utskottets mening framstå, att även den inhemska flygtrafiken kan utvecklas.

Utskottet vill emellertid förutsätta, att såväl myndigheterna som vederbörande

svenska flygföretag hava sin uppmärksamhet riktad på denna angelägenhet.

Särskilt måste vid uppgörandet av planerna för samarbetet med de utländska

flygföretag, som trafikera våra inomlandslinjer, största avseende fästas vid att

nämnda trafik uppfyller skäliga anspråk i fråga örn regelbundenhet, flygtider

samt lämpliga anslutningar till övriga luftlinjer m. m.

Till sist vill utskottet framhålla vikten av att vid slutande av avtal med

vederbörande flygföretag det tillses, att detta förfogar över tillräckligt kapital

för rörelsens bedrivande.

Med tillstyrkande alltså att ovan angivna belopp av 600,000 kronor nu anvisas

och med förmälan därjämte att propositionen, i de delar densamma påkallar

något riksdagens beslut, i övrigt ej givit utskottet anledning till erinran,

hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av förevarande proposition och

de av herrar Nilsson i Malmö m. fl. samt Anderson i Råstock

m. fl. väckta motionerna (I: 249 och II: 411), för budgetåret

1930/1931 anvisa

a) till understöd av regelbunden luftfart ett

extra reservationsanslag av .............. 600,000 kronor

b) till undersökning och kostnadsberäkning av

en nattfly gled Malmö—Göteborg—norska

gränsen ett extra reservationsanslag av .... 5,500 »

c) för biträde vid handläggning av ärenden rörande

luftfart ett extra anslag av.......... 11,600 »

d) för extra besiktningar av luftfartyg ett extra

anslag av.............................. 1,000 »

e) till väderlekstjänst för luftfarten ett extra

anslag av .............................. 20,900 »

samt

f) till telegramkostnader för väderlekstjänst för

luftfarten ett extra förslaganslag av ...... 7,000 » .

Stockholm den 20 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

13

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, K. V.

Rydén, E. A. Lundell, C. G. V. Hammarskjöld, J. G. Walles och I. Hj. E. Pauli;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, 0. Olsson i Kullenbergstorp,

P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren,

J. Olofsson i Digernäs, 0. Nilsson i örebro, S. Persson i Fritorp, A. Danielsson,

K. S. V. Ward, F. V. Sandwall och C. J. Högström.

Reservationer:

l:o av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Hydén, Hammarskjöld, Walles,

Pauli, Anderson i Råstock, Tärnkvist i Karlskrona, Holmgren, Nilsson i örebro,

Ward och Högström, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Då riksdagen--- 700,000 kronor.

På linjen---postbefordran.

I likhet med---luftlinjen m. m.

Med tillstyrkande alltså att det av motionärerna föreslagna beloppet 700,000

kronor nu anvisas och---hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av förevarande proposition och

de av herrar J. Nilsson i Malmö m. fl. samt Anderson i Råstock

m. fl. väckta motionerna (I: 249 och II: 411), anvisa

a) till understöd av regelbunden luftfart ett extra reservationsanslag

av 700,000 kronor,

b) ---,

c) ---,

d) ---,

e) ---,

f) ---»;

2:o) av herrar Nilsson i Gränebo och Olsson i Kullenbergstorp, vilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition;

3:o) av herr Rosén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.