Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition medförslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/ 1931 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.
1930-05-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1930:183, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition medförslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/ 1931 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
3
Nr 183.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1930 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition medförslag
till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/
1931 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie
präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner.
(2:a avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 28 februari 1930 dagtecknad proposition,
nr 192, vilken hänvisas till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att godkänna
de av departementschefen i samma statsrådsprotokoll förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/1931
till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918 (nr
724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner ävensom
i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt
kontraktsprostar, samt att bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det tal för
levnadskostnadsökningen, i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg
utgår, blir föremål för ändring, förordna, att det till de i tjänst
varande prästmännen utgående dyrtidstillägget skall undergå skälig jämkning.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll.
Beträffande de till prästerna för ecklesiastikåret 1930/1931 utgående dyrtidstilläggen
syntes, framhåller departementschefen, såsom allmän regel alltjämt
böra gälla, att de grunder, som kunde komma att fastställas för utmätande
av statstjänstemannens dyrtidstillägg, borde i tillämpliga delar vara
normerande jämväl för det dyrtidstillägg, som utgår till prästerna. Den
4
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
nya lagstiftningen om provisorisk tilläggslön åt prästerskapet föranledde,
anför departementschefen vidare, att prästernas dyrtidstillägg för tiden från
och med den 1 maj 1930 borde beräknas efter delvis andra grunder än dittills.
Genom nämnda lagstiftning vore nämligen föreskrivet, att den nu till prästerna
utgående tillfälliga löneförbättringen skulle från och med nämnda dag
upphöra att utgå. I dess ställe skulle prästerna äga uppbära provisorisk tilläggslön
eller —- i fråga örn kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster —
provisoriskt tilläggsarvode. Genom denna förändring hade prästerna i lönehänseende
blivit jämställda med statens nyreglerade befattningshavare, och
på grund härav hade förutsatts, att det till prästerna utgående dyrtidstillägget,
som hittills beräknats efter de för oreglerade befattningshavare gällande oreducerade
grunderna, framdeles skulle utgå efter reducerad beräkningsgrund.
Enligt de beräkningar, som legat till grund för förslaget till nyssberörda
lagstiftning örn provisorisk tilläggslön åt prästerskapet, hade man utgått från
att prästernas dyrtidstillägg skulle så avvägas, att procenttalet för dyrtidstillägget
beräknades ligga tre enheter under procenttalet för det tillägg, som
samtidigt utginge till statstjänstemän med nyreglerade löner. Med hänsyn
härtill borde prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931, då
dyrtidstilläggen för sagda statstjänstemän för budgetåret 1930/1931 beräknats
till 17 procent, beräknas till 14 procent. För att bereda möjlighet
att under ecklesiastikårets lopp jämka detta procenttal, torde böra föreskrivas,
att bestämmelsen örn procenttalet skulle gälla under ecklesiastikåret
1930/1931 tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.
Av sagda förändring torde vidare, anför departementschefen, följa, att det
avlöningsmaximum, varpå dyrtidstillägg får beräknas, borde bestämmas till
likhet med vad som vore föreskrivet för de statens tjänstemän, som åtnjöte
dyrtidstillägg efter de reducerade grunderna. Dyrtidstillägg borde sålunda
icke utgå på den del av prästerlig befattningshavares avlöning, som överstege
9,600 kronor för år räknat. En annan följd av nyssberörda förändring
vore även, att barntillägget borde minskas från 60 kronor till 48 kronor
för år räknat.
Ehuru detta icke med nödvändighet påkallades av den nya lagstiftningen
örn provisorisk tilläggslön, torde det, framhåller departementschefen härefter,
vara lämpligt att i nu förevarande sammanhang upptaga frågan örn
ett par ändringar beträffande omfattningen av de kategorier prästerliga befattningshavare,
vilka ägde uppbära dyrtidstillägg.
Tillstånd att anställa stifts- och kontraktsadjunkter lämnades vederbörande
domkapitel endast för vissa år i sänder. I samband härmed meddelades före
skrifter örn de avlöningsförmåner, som skulle tillkomma prästmännen i fråga.
Dessa föreskrifter hade varit ganska varierande, beroende på dels arten av
vederbörande befattningshavares verksamhet, dels ock till vilken del av landet
hans verksamhet vore förlagd. Stundom utginge endast arvode, stundom både
arvode och ersättning för bostad och viver. Härtill komme resekostnadser
-
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
5
sättning och i flertalet fall jämväl traktamentsersättning. Med hänsyn till
alla dessa omständigheter syntes mest praktiskt, att frågan om stifts- och
kontraktsadjunkternas rätt till dyrtidstillägg reglerades i samband med utmätandet
av deras övriga avlöningsförmåner. Skulle dyrtidstillägg utgå, torde
denna reglering kunna ske genom en hänvisning till den för varje ecklesiastikår
gällande författningen örn dyrtidstillägg åt prästerliga befattningshavare.
I detta sammanhang torde böra erinras örn att stifts- och kontraktsadjunkterna
icke vore upptagna bland de extra ordinarie befattningshavare,
som enligt kungörelsen den 13 december 1929, nr 384, ägde uppbära provisoriskt
tilläggsarvode.
Däremot torde den kategori prästerliga befattningshavare, som utgjordes av
de sjuklediga extra ordinarie prästerna, böra i en blivande allmän dyrtidstilläggskungörelse
upptagas bland de präster, vilka ägde åtnjuta dyrtidstillägg.
De sjuklediga extra ordinarie prästmännen vore för närvarande tillförsäkrade
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg genom en särskild kungörelse av
den 18 juni 1926, nr 289. Sedan här ifrågavarande befattningshavare tillerkänts
provisoriskt tilläggsarvode genom förutberörda kungörelse den
13 december 1929, nr 384, hade i samband härmed de i nyssnämnda kungörelse
nr 289/1926 meddelade bestämmelserna rörande tillfällig löneförbättring
upphävts. Det syntes då lämpligt, att föreskrift örn deras rätt till
dyrtidstillägg intoges i den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen, och att
hela kungörelsen nr 289/1926 upphävdes.
Härefter har departementschefen berört frågan örn de löneförmåner, å
vilka dyrtidstillägg skulle beräknas.
Efter det förutberörda lagstiftning örn provisorisk tilläggslön åt prästerskapet
trätt i kraft, alltså från och med ecklesiastikåret 1930/1931, torde
procentuellt tillägg böra beräknas å provisorisk tilläggslön och provisoriskt
tilläggsarvode i stället för å tillfällig löneförbättring. En avlöningsförmån,
varå dyrtidstillägg för närvarande utgår, vore hyresersättning, som tillkommer
kyrkoherde eller komminister. Efter dyrtidens inträdande hade Kungl.
Majit givetvis varit oförhindrad att vidtaga en omreglering av hyresersättningarnas
belopp med hänsyn till sålunda ändrade förhållanden. Så skedde
dock ej, utan för beredande åt tjänstinnehavaren av kompensation för hyresersättningsbeloppets
minskade köpkraft valdes i stället utvägen att låta
tjänstinnehavaren tillgodoräkna sig dyrtidstillägg på hyresersättningen. Då
det ej kunde vara rättvist att utan kompensation nedsätta till omkring hälften
det procenttal, efter vilket de prästerliga tjänstinnehavarna skulle äga
tillgodoräkna sig dyrtidstillägg å hyresersättningen, måste en omreglering
av hyresersättningarna äga rum för att lämpa dessa efter det nya dyrtidstillägget.
Då emellertid prisläget numera torde få anses vara i stort sett
stabiliserat, syntes anledning föreligga att vid denna omreglering taga steget
fullt ut på det sätt, att man i varje särskilt fall sökte fastställa en
hyresersättning, som någorlunda stöde i överensstämmelse med nuvarande
6
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
Utskottets
yttrande.
penningvärde. Beräkning av dyrtidstillägg å hyresersättningen skulle alltså
framdeles upphöra. För den sålunda ifrågasatta anordningen funnes så
mycket mera skäl, som på grund av maximeringen av det belopp, varpå
procentuellt dyrtidstillägg finge räknas, hyresersättningen stundom ej föranledde
höjning i dyrtidstillägget utöver vad som skulle erhållits redan utan
hyresersättningens inräknande. Hyresersättningen torde alltså böra undantagas
från de löneförmåner, varå dyrtidstillägg beräknades. I övrigt torde
någon ändring i fråga om de löneförmåner, varå dyrtidstillägg skulle beräknas,
icke vara påkallad.
Departementschefen har härefter övergått till frågan örn dyrtidstillägg åt
innehavare av prästerliga emeritilöner.
Sedan emeritilönerna genom lagen den 18 mars 1927 (nr 55) om ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ i emeritilönelagen den 9 december 1910 undergått
vissa förhöjningar, hade dessa löner ansetts jämställda med så kallade nyreglerade
pensioner. På grund härav hade från och med ecklesiastikåret
1927/1928 vidtagits motsvarande nedsättningar i de till emeriti utgående
dyrtidstilläggen. De nu gällande bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt
emeriti funnes intagna i kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 295). Enligt
beslut av 1929 års riksdag och samma års kyrkomöte hade, i samband med
antagandet av den nya lagstiftningen örn provisorisk tilläggslön, vidtagits
vissa ändringar i emeritilönelagen (se lag den 13 december 1929, nr 385,
örn ändrad lydelse av 2—5 §§ emeritilönelagen). Det genom lagen den 18
mars 1927, nr 55, fastställda, i emeritilönen ingående fyllnadsbeloppet
hade ersatts av ett provisoriskt tilläggsbelopp, som för samtliga emeriti utgör
1,000 kronor. Någon ändring av de i kungörelsen den 18 juni 1927, nr
295, meddelade bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt prästerliga emeriti
syntes icke vara påkallad för tiden efter utgången av april 1930. Det
procenttal, efter vilket dyrtidstillägget för innehavare av emeritilön skulle
utgå, borde för budgetåret 1930/1931 beräknas till 19.
Utgifterna för här ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/
1931 beräknas till ett sammanlagt belopp av omkring 2,628,000 kronor,
varav cirka 658,000 kronor skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under
det att omkring 1,970,000 kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.
Av statsrådsprotokollet framgår, att fonden lämnar tillgång till bestridande
av berörda andel i utgifterna för dyrtidstilläggen.
Under erinran örn riksdagens tidigare fattade beslut angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst
under budgetåret 1930/1931 får utskottet, som icke har något att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må
''a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 28 februari 1930 förordade
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
7
allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1930/1931 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr
844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar,
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det tal för levnadskostnadsökningen,
i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg utgår, blir föremål för ändring, förordna,
att det till de i tjänst varande prästmännen utgående dyrtidstillägget
skall undergå skälig jämkning.
Stockholm den 26 maj 1930.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 182.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 193011931 åt dels kyrkoherda s. 5 i texten