Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till socialstyrelsen m. m.

1930-05-26 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:187, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till socialstyrelsen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

1

Nr 187.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1930 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till socialstyrelsen m. m.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/31 har Kungl. Majit

under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet, föreslagit

riksdagen (punkterna 3 och 4 av det vid propositionen fogade utdrag —

av statsrådsprotokollet över socialärenden för nämnda dag) att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, i riksstaten beräkna

dels det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen till oförändrat belopp,

331,600 kronor;

dels ock till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931 ett extra

anslag av 208,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1930

dagtecknad proposition, nr 260, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att

ej mindre under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,

underavdelningen socialstyrelsen,

dels uppföra det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen med oförändrat

belopp, 331,600 kronor,

dels ock till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra anslag av 202,700 kronor,

än även medgiva, att byråassistenten för sjöfartsärenden hos socialstyrelsen

Erik Axel Fredrik Eggert må, räknat från och med den 1 juli 1929, placeras

i 27 :e löneklassen av den i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, intagna löneplanen.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 0 sami. 8^ haft. (Nr 187.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen är i riksstaten för budgetåret

1929/1930 uppfört nied 331,600 kronor och det extra anslaget till socialstyrelsens

verksamhet är i samma stat upptaget till 138,000 kronor.

Genom proposition, nr 206, den 25 februari 1929 framlade Kungl. Maj .t

för nämnda års riksdag förslag till ändrad organisation av styrelsen. Enligt

detta förslag, som grundade sig på ett av besparingssakkunniga avgivet betänkande

i ämnet, skulle uppkomma en besparing, som vid fullt genomförd omorganisation

frånsett dyrtidstillägg skulle bliva omkring 23,100 kronor. Emellertid

ansåg riksdagen, att -— utom i viss ringa del - Kungl. Maj.ts berörda

förslag icke borde genomföras.

De skäl, som i riksdagens skrivelse (nr 289) anfördes för denna ståndpunkt,

voro huvudsakligen följande. Vissa frågor förelage, vilka vore av den art, att

de borde erhålla sin definitiva lösning i samband med det pågående besparingsarbetet

inom statsförvaltningen. Därvid syftade riksdagen närmast på motionsvis

framkommet spörsmål örn förläggning till socialstyrelsen av fattigvårdsärendena,

vilka nu jämte barnavårdsärendena handläggas å en särskild byrå inom

socialdepartementet. En annan fråga, som i detta sammanhang skjutits på framtiden

men som enligt riksdagens mening bort upptagas till definitiv behandling,

utgjorde spörsmålet örn den lämpliga förläggningen av den statliga bränslekontrollens

ledning. Riksdagen ansåge, att ifrågavarande göromål, som för närvarande

ombesörjas av socialstyrelsen, icke ägde någon samhörighet med uppgifterna

å styrelsens andra byråer eller med styrelsens arbete i övrigt. En naturlig

anknytning till övriga förvaltningsuppgifter på samma gång som vissa

praktiska fördelar syntes kunna vinnas, örn den ifrågavarande verksamheten i

stället förlädes till byggnadsstyrelsen. Ett ytterligare skäl för ett uppskov

med besparingsförslagets avgörande hade riksdagen ansett ligga i det förhållandet,

att de för revision av lösdrivarlagstiftningen år 1927 tillsatta sakkunnigas

förslag inom den närmaste tiden syntes vara att förvänta och att genomförandet

av detta förslag också kunde komma att öva inverkan på omfattningen

av socialstyrelsens arbetsuppgifter. Oavsett huru det kunde förhålla sig därmed,

syntes definitiv ståndpunkt till det framlagda besparingsförslaget ej böra

tagas, förrän kännedom vunnits om nyssnämnda sakkunnigas förslag. Vissa

andra frågor örn ändring i området för socialstyrelsens ämbetsbefattning, exempelvis

sjukkasseväsendets och yrkesinspektionens bortflyttande från socialstyrelsen,

ävensom frågan örn de framtida formerna för arbetslöshetens bekämpande

syntes dock i varje fall kunna prövas fristående för sig och icke behöva föregripas

av ett nytt förslag i avseende å besparingar inom socialstyrelsen.

Det bör tilläggas, att ett i nyss avsedda motion framställt förslag örn skrivelse

till Kungl. Majit med begäran om utredning i frågan om fattigvårdsinspektionens

överflyttning till socialstyrelsen förföll på grund av kamrarnas

skiljaktiga beslut rörande frågan om en skrivelse i ämnet.borde innehålla anhållan

örn utredning huruvida en dylik omflyttning borde ske, vilket var första

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 3

kammarens uppfattning, eller — enligt andra kammarens mening — allenast

huru överförandet skulle ske.

Vid anmälan den 3 januari 1930 till årets statsverksproposition av frågan

örn behovet av medel under femte huvudtiteln till ifrågavarande ändamål under

budgetåret 1930/1931 erinrade chefen för socialdepartementet örn innehållet i

riksdagens skrivelse (nr 289) i anledning av berörda proposition samt framhöll

beträffande de av riksdagen däri anförda omständigheterna följande.

För utredning beträffande lämpligheten av en överflyttning till socialstyrelsen

av fattigvårds- och barnavårdsinspekionen och den centrala handläggningen

i övrigt av fattigvårds- och barnavårdsärenden vore vissa förberedande

åtgärder igångsatta. Även örn en dylik överflyttning skulle komma till stånd,

syntes detta ej kunna ske förrän i samband med ordnandet av vissa andra

spörsmål rörande socialstyrelsens arbetsområde, vilka vore beroende av blivande

lagstiftning eller av annan orsak ännu svävande. Det syntes nämligen nödvändigt

att redan förberedelsevis i ett sammanhang överväga föreliggande frågor

örn ändringar inom socialstyrelsens arbetsområde, i det att förutsättningarna

för en överflyttning och sättet därför tydligen bleve helt olika, om styrelsen

även i andra hänseenden erhölle nya eller vidgade uppgifter eller örn tvärtom

stora delar av dess förvaltningsområde överflyttades till annat ämbetsverk. I

nyss återgivna riksdagssuttalanden hade erinrats örn flera sålunda svävande

frågor. Det av riksdagen i dylikt sammanhang omförmälda förslaget angående

ny lagstiftning såsom ersättning för gällande lösdrivarlag hade nu framlagts

av de tillkallade sakkunniga, och enligt detta förslag skulle socialstyrelsen bliva

tillsynsmyndighet över anstalterna för tillrättaförande av och skyddsåtgärder

beträffande de kategorier, som avsåges med denna lagstiftning. Tillika skulle

över dessa personer hos styrelsen föras ett centralregister. Det vore departementschefens

förhoppning, att efter vederbörlig remiss till lagrådet förslag i

ämnet skulle kunna föreläggas 1930 års riksdag. Därvid ämnade departementschefen

föreslå, att den nya lagen skulle träda i kraft tidigast den 1 juli 1931,

i följd varav några anslagsäskanden på grund av själva lagstiftningen icke

skulle behöva föreläggas 1930 års riksdag. Örn man sålunda redan vid denna

riksdag kunde fatta ståndpunkt i princip till förslaget i vad anginge nya uppgifter

för socialstyrelsen, syntes med hänsyn till sagda tid för ikraftträdandet

frågan om de bestående konsekvenserna i organisationshänseende för socialstyrelsens

del likväl icke behöva prövas förrän efter det riksdagen tagit ståndpunkt

till lagstiftningsförslaget, eller alltså vid 1931 års riksdag.

Dessutom hade nyligen avlämnats ett av tillkallade sakkunniga utarbetat

betänkande rörande ändrad lagstiftning örn alkoholistvård. Rörande denna lagstiftning

vore socialstyrelsen redan nu tillsynsmyndighet, varav omedelbart

följde, att förslaget vore av beskaffenhet att inverka på styrelsens arbete. Detta

förslag kunde icke framläggas förrän vid 1931 års riksdag, då det samtidigt

syntes bliva anledning att pröva de administrativa konsekvenserna därav, bland

annat för socialstyrelsen. Därigenom skulle dessa organisationsfrågor komma att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 187.

behandlas i nära sammanhang beträffande alkoholister och lösdrivare m. fl., vilket

syntes i hög grad önskvärt.

Vidare hade tillkallade sakkunniga i oktober 1929 framlagt betänkande

rörande en reformerad sjukförsäkring. Ett genomförande av förslaget — varom

proposition såvitt möjligt komme att framläggas för 1930 års riksdag — skulle

otvivelaktigt åtminstone under en ganska lång tid väsentligt öka arbetet med

den statliga tillsynen över sjukkassorna. Detta kunde komma att inverka på bedömandet

av frågan örn förläggningen av denna tillsyn, varför denna fråga

lämpligen borde upptagas först efter det spörsmålet örn själva sjukförsäknngsreformen

prövats.

Vad därefter anginge den av riksdagen även omnämnda frågan rörande

bränslekontrollens förläggning hade departementschefen ansett det i och för

sig vara lämpligast, att frågan om en överflyttning därav bedömdes samtidigt

med nyssnämnda spörsmål om ändringar i socialstyrelsens organisation med anledning

av ny lagstiftning rörande alkoholister och lösdrivare samt örn sjukförsäkring

eller alltså först år 1931. Ett ytterligare skäl för att med prövningen

av frågan örn bränslekontrollens överföring lata något ansta vore att, då

byggnadsstyrelsens organisation ännu icke varit föremål för besparingsgranskning,

det syntes lämpligt, att spörsmålet örn bränslekontrollens införlivande

med nämnda ämbetsverk komme under övrvägande i samband med en sådan

granskning.

Än vidare förtjänade erinras, att socialstyrelsen enligt Kungl. Maj: ts uppdrag

hade att inkomma med utredning rörande ändrad ordning för den industriella

lönestatistiken. Eörslag i detta hänseende symtes vara att vänta under loppet

av år 1930. I samband med prövningen av detta förslag syntes jämväl uppkomma

vissa organiationsfrågor.

På sålunda anförda skäl ansåg sig departementschefen i statsverkspropositionen

böra för nästa budgetår räkna med en oförändrad organisation av socialstyrelsen

och ifrågasatte därför icke någon ändring i den för styrelsen nu gällande

ordinarie staten. Ävenledes ansåg departementschefen det böra anstå med

prövning av frågan om ändrade former för bestridande av avlöningen till vissa

tjänstemän hos socialstyrelsen, vilkas lön för närvarande utgår flan andra anslag

än det ordinarie anslaget till socialstjrrelsen och det extra anslaget till

socialstyrelsens verksamhet.

Sedan Kungl. Maj:t beslutit för riksdagen framlägga dels förslag till ändrad

lagstiftning rörande sjukförsäkring (proposition nr 154), dels och förslag

till vanartslag avsedd att ersätta gällande lösdrivarlag (proposition nr 240), har

departementschefen upptagit förevarande anslagsfragor till närmare provning.

Det ordina- Vad då först angår det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen, framme

anslasretgår av det nyss anförda, att detta anslag för närvarande är i riksstaten upp^tyrelsen.

’ taget tiU 331,600 kronor, å vilket belopp jämväl den ordinarie staten för

socialstyrelsen slutar. Socialstyrelsen har icke beträffande detta anslag ifraga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 0

satt någon ändring för nästa budgetår. Ej heller påkallas sådan ändring av de

omförmälda förslagen till vanartslag och till ändrad sjukkasselagstiftning. a

icke heller i övrigt förefinnes någon anledning att vidtaga förändring betra - fande det ordinarie anslaget till socialstyrelsen, har detta anslag i enlighet med

den i statsverkspropositionen gjorda beräkningen ansetts böra i nksstaten for

budgetåret 1930/1931 upptagas nied oförändrat belopp, 331,600 kronor.

Departementschefen har härefter övergått till närmare behandling av fi&gan

örn anslag till socialstyrelsens verksamhet för budgetaret 1930/1901. socialstyrel
Härvid

har närmast till granskning upptagits frågan örn behov av ökad perso- smarerknal

för förberedandet av sjukkassereformens genomförande.

På sätt förut antytts, har Kungl. Maj* den 28 februari 1930 beslut* att till

genom
förande.

i cl isciti lvu uu wv“j '' ■ " _ . . • stärlcnma för

riksdagen avlåta proposition (nr 154) med förslag till lag örn ändring i vissa j-örbere^an(ie

delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar m. midén- avjukkassena

proposition har Kungl. Maj :t framlagt förslag till omorganisation av det frivilliga

sjukkasseväsendet i väsentlig anslutning till sjukförsäkringssakkunmgas

den 11 oktober 1929 i ämnet framlagda förslag. Enligt såväl sakkunnig- som

propositionsförslaget skall den nya lagstiftningen träda i kraft den 1 januari

1931. Medan emellertid enligt sakkunnigförslaget bestämts en övergångstic

av 2 år räknat från dagen för ikraftträdandet, har övergångstiden enligt Kungl.

Maj :ts förslag bestämts till 3 ar räknat fran samma dag.

I skrivelse den 12 mars 1930 har socialstyrelsen avgivit förslag angående

den ökning i personalkostnaderna i form av höjning av anslaget till socialstyrelsens

verksamhet, som omorganisationen i fråga skulle kräva.

Innan departementschefen redogjort för innehållet i denna skrivelse, har departementschefen

i korthet erinrat om huru de särskilda arbetsuppgifter, som

det för 1927 års riksdag framlagda förslaget till sjukkassereform antogs komma

att medföra för socialstyrelsen, ansågos lämpligast böra vinna handläggning.

Det i berörda hänseende framlagda förslaget återfinnes i den till 1927 års riksdag

avlåtna propositionen nr 199. Förslaget anslöt sig i stort sett till vissa av

generaldirektören Huss i promemoria av den 7 mars 1927 härför angivna huvud
-

grunder.

Emellertid blev det för 1927 års riksdag framlagda förslaget till omorganisation

av sjukkasseväsendet icke av riksdagen antaget. På grund härav ingick

naturligen riksdagen icke heller på någon prövning av Kungl. Maj:ts förslag

rörande den av sjukkassereformens genomförande betingade ökningen av

socialstyrelsens personal (riksdagens skrivelse nr 271 ar 1927).

I sin skrivelse den 12 mars 1930 framhåller socialstyrelsen till en början, att

det nu framlagda förslaget till sjukkasselagstiftning ginge vida längre och

förutsatte en långt grundligare omgestaltning av liela den nuvarande sjukkasserörelsen,

än vad särskilt 1927 ars förslag innefattade. Såsom en följd

därav ställde reformen även vida större krav på tillsynsmyndighetens initiativ

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

och direkta medverkan i omorganisationsarbetet. Det gällde ju, yttrar styrelsen,

ingenting mindre än en så gott som fullständig omstöpning av själva formerna

för den nuvarande sjukkasseverksamheten.

På grund av vad i skrivelsen anförts (sid. 9 och 10 i statsrådsprotokollet)

och under åberopande av vad i ämnet yttrats i promemorian den 7 mars 1927 har

socialstyrelsen förordat en sådan anordning, att planläggningen och ledningen

närmast under verkets chef av hela omorganisationsarbetet anförtros åt den befattningshavare,

byråchefen å socialstyrelsens tredje byrå, till vars ämbetsuppgift

redan nu hör handläggningen av frågor rörande såväl sjukkasseväsendet

som understödsföreningarna. Denna anordning syntes enligt styrelsen vara bäst

ägnad att gagna sjukkasserörelsen samt att i största möjliga utsträckning förebygga

eller utjämna eventuellt framträdande motsättningar och åvägabringa en

harmonisk samverkan olika sjukkasseorganisationer emellan till uppnående av

gemensamma mål. Det vore ock enligt styrelsen en given fördel, att hela arbetet

för sjukkasseväsendet och dess utveckling på detta sätt kunde ledas efter fullt

enhetliga linjer.

Rörande avlöningen till byråchefen å sjukkassebyrån har socialstyrelsen

yttrat, att det syntes oundgängligt att, såsom redan år 1927 framhållits, ledaren

av omorganisationsarbetet tillerkändes ett lämpligt tillägg till den till honom

författningsenligt utgående avlöningen. Det syntes nämligen knappast kunna

anses skäligt, att en statens befattningshavare utan ersättning ålades de väsentligt

ökade arbetsuppgifter, varom här vore fråga.

Beträffande tilläggsarvodets storlek hade i promemorian år 1927 hemställts,

att detsamma måtte fastställas till 2,000 kronor. Mot detta belopp hade icke

framställts någon invändning vare sig av allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

vilken yttrat sig i ämnet, eller av föredragande departementschefen.

Emellertid torde den då ifrågasatta ersättningen icke kunna betraktas såsom

skälig gottgörelse för en sa betydande ökning i arbete och framför allt ansvar,

som nu skulle åläggas befattningshavaren ifråga. I sådant hänseende finge till

en början erinras, att övergångstiden nu skulle utgöra tre år emot fyra enligt

1927 års förslag, varav följde, att arbetet måste i högre grad forceras.

Därtill komme ej blott, att den föreslagna sjukkassereformen krävde tillsynsmyndighetens

medverkan i betydligt större utstäckning än 1927 års förslag, än

även att planen för övergångsförfarandet icke blivit i detalj i förslaget utformad.

Vid förslagets utarbetande hade tvärtom förutsatts, att de närmare anvisningar

som i detta hänseende kunde anses erforderliga, skulle utfärdas av tillsynsmyndigheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har socialstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande

tilläggsarvode måtte bestämmas till 4,000 kronor för budgetår räknat.

Rörande detta arvode yttrar styrelsen, att det icke syntes skäligt föreskriva att

på sätt hemställts beträffande motsvarande ersättningsbelopp i propositionen

nr 199 till 1927 års riksdag — arvodet skulle fastställas först i slutet av varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

budgetår. En sådan anordning vore heller icke behövlig, då den stora omfattningen

och maktpåliggande beskaffenheten av det arbete, som bomme att avila

ledaren av omorganisationen, syntes ligga i öppen dag. .

I detta sammanhang har styrelsen vidare framhållit, att den betydande utvidgning

av tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter, som sjukkassereformen komme

att medföra, torde nödvändiggöra vissa omläggningar och förenklingar av

sättet för ärendenas handläggning å sjukkassebyrån. Genom den ändring av

§ 18 i den för styrelsen gällande instruktionen, som vidtagits genom Kung .

Majlis kungörelse den 27 juni 1929 (nr 214), funnes numera möjlighet att överlämna

beslutanderätten rörande vissa grupper av ärenden till byråchef eller

annan tjänsteman. Styrelsen komme emellertid att taga under overvagan e

jämväl andra åtgärder för åstadkommande av förenklingar i arbetsformerna oc

förbehölle sig att i sinom tid få till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till därav

påkallade ändringar i instruktionen.

Rörande behovet av särskilda kvalificerade befattningshavare för organisationsarbetets

genomförande uttalar sig styrelsen - efter en erinran örn beräkningarna

i berörda hänseende i 1927 års proposition — på följande satt:

Till åtskillnad från 1927 års reformförslag förutsatte den nu framlagda propositionen

tillsynsmyndighetens medverkan i mycket stor utsträckning i och

för beräkning, uppdelning och disposition av sjukkassornas fonder och vid de

i många fall synnerligen invecklade och ömtåliga uppgörelserna olika sjukkassor

och sjukkasseavdelningar emellan. Väsentligen för fyllande av denna uppgift

syntes det önskvärt att för organisationsarbetet kunna påräkna en i lönegraden

B 28 placerad befattningshavare med betydande kvalifikationer och erfarenhet.

Med hänsyn till de krav, som även i andra avseenden måste ställas

på det omfattande och ömtåliga arbetets utförande, ansåge styrelsen ytterligare

en befattningshavare i samma lönegrad erforderligt. Därjämte vöre, utöver

nämnda båda befattningar, en kvalificerad arbetskraft, placerad i lönegraden

B 21, av behovet påkallad.

Kostnaderna för ifrågavarande tre befattningshavare skulle, frånsett dyrtidstillägg

och eventuella löneklassuppflyttningar, komma att uppgå till (9,060 +

9,060 + 6,048) 24,168 kronor per år. Jämte det ifrågasatta tillägget å 4,000

kronor till byråchefens ordinarie lön skulle då kostnaden för samtliga fasta

kvalificerade arbetskrafter belöpa sig till 28,168 kronor för år.

Arvoden och ersättningar till befattningshavare i övrigt samt till experter

och mera tillfälliga sakkunniga ävensom övriga erforderliga utgifter hava av

socialstyrelsen — i överensstämmelse med Kungl. Maj :ts i förenämnda proposition

nr 199 till 1927 års riksdag framlagda förslag — ansetts kunna uppskattas

till 25,000 kronor.

I anslutning härtill hava samtliga kostnader för omorganisationen — frånsett

dyrtidstillägg, löneförhöjningar, rese- och traktamentsersättningar samt

expenser — i socialstyrelsens skrivelse upptagits till (28,168 + 25,000) 53,168

kronor eller i avrundat tal 54,000 kronor för år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Rörande den tidpunkt, från vilken ifrågavarande förstärkning av socialstyrelsens

arbetskrafter skulle bliva erforderlig, har socialstyrelsen uttalat sig

på följande sätt.

Behovet av ökade arbetskrafter komme uppenbarligen att föreligga redan

från början av budgetåret 1930/1931. Hela det så betydelsefulla arbetet med

uppgörande av allmänna riktlinjer för avvecklingen, utarbetande av nödiga

författningar och anvisningar, fastställande av normalstadgar och normaltariffer,

formulär o. s. v. måste nämligen föreligga i allt väsentligt färdigt, då

lagstiftningen den 1 januari 1931 trädde i kraft. Därtill komme den verksamhet

med meddalande av råd och upplysningar, som utgjorde en av de viktigaste

och mest maktpåliggande av tillsynsmyndighetens funktioner. Det kunde ock

förutses, att redan detta första år personalen komme att i icke ringa utsträckning

nodgas företaga resor ute i orterna för deltagande i sammanträden och

överläggningar med representanter för sjukkassor och deras sammanslutningar,

meddelande av muntliga råd och upplysningar m. m.

I följd härav skulle för nu ifrågavarande personalförstärkning under budgetåret

1930/1931 erfordras ett belopp av 54,000 kronor.

Departementschefen har i detta avseende anfört bland annat följande:

»Innan jag ingår på ett bedömande av de från socialstj^relsens sida gjorda

berakmngarna rörande ökade personalkostnader för genomförande av den

föreslagna omorganisationen av den frivilliga sjukförsäkringen, ber jag få

redogöra för storleken av den personal, som för närvarande finnes anställd

å styrelsens byrå för sjukkasseväsendet m. m. (tredje byrån). Denna personal

utgöres av följande befattningshavare:

A. Ordinarie personal.

1 byråchef ............

1 sekreterare och inspektörsassistent

1 aktuarie............

1 kansliskrivare .........

2 kanslibiträden .........

3 kontorsbiträden.........

B. Icke ordinarie personal.

Lönegrad.

2 förste amanuenser med heltidstjänstgöring.......... 17

1 amanuens .... ,,

•...... lo

3 e. o. skrivbiträden.............. 2

Det torde vara uppenbart, att den föreslagna omorganisationen på ifrågavarande

område kommer att under de närmaste åren kräva ett omfattande

arbete och sålunda medföra en betydande ökning av den arbetsbörda, som nu

Lönegrad.

B 30

B 24

B 21

Bil

B 7

B 4

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

9

påvilar styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över sjukkasseväsendet. De

uppgifter, som i avseende härå meddelats i det föregående, torde giva en tydlig

uppfattning därom.

Enligt det av socialstyrelsen framlagda förslaget rörande handhavande av

de å socialstyrelsen ankommande uppgifterna för omorganisationen skulle ledningen

närmast under socialstyrelsens chef åvila byråchefen å tredje byrån.

Detta förslag, som överensstämmer med vad som föreslogs i 1927 års berörda

proposition i ämnet, finner jag lämpligt, då på detta sätt goda utsikter

torde finnas för att hela arbetet beträffande sjukkasseväsendet och dess utveckling

kommer att ledas efter enhetliga linjer. I likhet med socialstyrelsen

anser jag skäligt, att nämnde byråchef för det såväl kvalitativt som kvantitativt

betydande arbete, som sålunda skulle komma att åvila honom, under

övergångstiden erhåller särskilt tilläggsarvode utöver den ordinarie lönen.

Arvodet torde lämpligen böra bestämmas av Kungl. Majit efter budgetårets

slut, då arbetets omfattning kan närmare överblickas. Medel för ändamålet

synas böra bestridas från socialstyrelsens extra anslag, vilket alltså bör avvägas

med hänsyn härtill. För budgetåret 1930/1931 synes mig tillsvidare

böra för ändamålet beräknas ett belopp av 3,000 kronor.

Mot socialstyrelsens förslag att personalen å socialstyrelsens sjukkassebyrå

skulle förstärkas med tre kvalificerade befattningshavare å extra stat har jag

icke något att erinra. Socialstyrelsen har ansett, att av dessa befattningshavare

två skulle placeras i lönegraden B 28 och en i lönegraden B 21. Enligt mitt förmenande

synes allenast den av befattningshavarna, vilken skall tjänstgöra såsom

byråchefens närmaste man, böra erhålla placering i lönegraden B 28. Jag

förordar därför, att — i överensstämmelse med vad som föreslogs år 1927 — de

ifrågavarande befattningshavarna placeras, en i lönegraden B 28, en i lönegraden

B 24 och en i lönegraden B 21. Arvoden och ersättningar till befattningshavare

i övrigt samt till experter och mera tillfälliga sakkunniga ävensom övriga

erforderliga utgifter torde i anslutning till 1927 års beräkningar i ämnet

böra, på sätt socialstyrelsen föreslagit, uppskattas till ett sammanlagt årsbelopp

av 25,000 kronor. Vid bifall till vad jag här förordat skulle den totala kostnaden

för omorganisationsarbetet, på sätt i det föregående angivits, uppgå till

i avrundat tal 50,000 kronor. I likhet med vad år 1927 föreslogs, förutsätter jag

vid den nu föreliggande beräkningen, att rese- och traktamentsersättning till de

för omorganisationen anställda befattningshavarna skola liksom för styrelsens

övriga tjänstemän utgå från femte huvudtitelns allmänna anslag till rese- och

traktamentspenningar samt att de expenser, som komma att påkallas av arbetet

med omorganisationen, skola gäldas av samma huvudtitels allmänna anslag till

skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Vid bifall till vad jag här förordat skulle aliså anslaget till socialstyrelsens

verksamhet för budgetåret 1930/1931 höjas med ett belopp av 50,000 kronor.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Personalförstärkning

för

förberedande

av vanartslagens

genomförande.

Omfattningen

av socialstyrelsens

bränslekontrollerande

verksamhet

m. m.

Såsom förut antytts, har Kungl. Majit i proposition nr 240 framlagt förslag

till vanartslag, avsedd att ersätta gällande lösdrivarlag.

Vid bifall till sagda förslag har för förstärkning av socialstyrelsens arbetskrafter

beräknats ett belopp av 15,000 kronor.

Beträffande socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet bär departementschefen

uttalat, att han, såsom av det redan anförda framginge, icke hade

för avsikt att nu taga ställning till spörsmålet, huruvida socialstyrelsens avdelning

för bränslekontroll framdeles borde överflyttas till annan myndighet

eller ej utan utgått från att avdelningen i varje fall under nästa budgetår skulle

vara förlagd till socialstyrelsen.

Däremot bar departementschefen till behandling upptagit frågan angående

omfattningen av socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet och därmed

sammanhängande spörsmål samt därvid lämnat en redogörelse rörande förenämnda

avdelnings tillkomst, organisation och verksamhet.

Genom brev den 29 april 1921 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att

från och med den 1 juli samma år tills vidare ej mindre anordna kontroll över

bränsleförbrukningen inom av statsverket disponerade byggnader och lokaler

med undantag för dem, som disponerades av arméförvaltningen, marinförvaltningen

samt järnvägsstyrelsen, än även, i den mån förhållandena sådant medgåve,

på särskild framställning av landsting eller andra kommuner tillhandagå

dem vid utövande av kontroll å bränsleförbrukningen inom dem tillhöriga inrättningar.

För handläggning av de i anledning därav på socialstyrelsens prövning ankommande

ärenden anställdes i styrelsen från och med sistnämnda dag en byråassistent

(sedermera förste byråingenjör), en byråingenjör och ett kvinnligt

biträde (sedermera kontorsbiträdet).

Därmed trädde socialstyrelsens avdelning för bränslekontroll i funktion.

Ifrågavarande befattningshavare äro icke-ordinarie tjänstemän och äro numera

i lönehänseende placerade, förste byråingenjören i lönegraden B 24, byråingenjören

i lönegraden B 21 och kontorsbiträdet i 4:e lönegraden. Avlöningarna

bestridas från det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

Genom beslut den 22 juni 1923 föreskrev sedermera Kungl. Majit, att socialstyrelsens

ifrågavarande uppdrag skulle från och med den 1 juli 1923 omfatta

dylik kontroll inom av riksdagen och dess verk använda byggnader och

lokaler.

Sedan svenska landstingsförbundets styrelse i skrivelse den 17 december 1924

hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga nödiga åtgärder för att landstingen

för samtliga eller flertalet av dem tillhöriga eller av dem understödda anstalter

måtte efter särskilt gjord framställning kunna påräkna statsverkets bistånd

vid utövandet av kontroll över bränsleförbrukningen vid respektive värmeanlägg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 11

ningar, verkställdes utredning härom genom socialstyrelsen, varefter frågan

underställdes 1927 års riksdag.

Genom brev den 2 december 1927 meddelade Kungl. Maj:t ändrade bestämmelser

beträffande socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet m. m. I brevet

föreskrevs — med ändring av de i det föregående omförmälda breven den 29 april

1921 och den 22 juni 1923 — att socialstyrelsen genom nämnda brev meddelade

uppdrag skulle från och med den 1 januari 1928 tills vidare till och med den

31 december 1930 dels beträffande ifrågavarande av statsverket samt av riksdagen

och dess verk disponerade byggnader och lokaler, i regel avse allenast

sådana, i vilka centraluppvärmning funnes anordnad, dels och i fråga örn landstingens

inrättningar omfatta av tolv till verksamheten anslutna landsting ägda

eller understödda, centraluppvärmda lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter

och dövstumskolor.

Därjämte föreskrev Kungl. Majit, att de belopp, som nämnda tolv landsting

förbundit sig att för vart och ett av kalenderåren 1928, 1929 och 1930

årsvis i förskott erlägga såsom bidrag till ifrågavarande verksamhet, skulle före

utgången av respektive åren 1927, 1928 och 1929 insättas å statsverkets giroräkning

i riksbanken för statskontorets räkning.

Vidare anbefallde Kungl. Majit statskontoret att ej mindre efter ingången

av vart och ett av kalenderåren 1928, 1929 och 1930 av de sålunda förskottsvis

erlagda beloppen, utgörande för varje år tillhopa 19,000 kronor, dels uppdebitera

hälften av nämnda belopp eller 9,500 kronor å det löpande budgetårets

under femte huvudtiteln uppförda anslag till socialstyrelsens verksamhet,

till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt till rese- och

traktamentspenningar på det sätt, att extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet

tillgodofördes ett belopp av 6,400 kronor, förslagsanslaget till dyrtidstillägg

tillgodofördes ett belopp av 1,000 kronor samt förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar tillgodofördes ett belopp av 2,100 kronor,

dels ock redovisa återstående belopp 9,500 kronor såsom »Diverse medel», än

även efter ingången av vart och ett av budgetåren 1928/29, 1929/30 och 1930/31

på enahanda sätt uppdebitera sistnämnda belopp å omförmälda tre anslag.

Genom särskilt brev den 2 december 1927 angående användningen för tiden

1 januari—30 juni 1928 av anslag till socialstyrelsens verksamhet medgav

gav Kungl. Majit vidare, att hos socialstyrelsen skulle med avlöning från

nämnda anslag från och med den 1 januari tills vidare till och med den 30 juni

1928 vara anställda bland annat en inspektör (för bränslekontroll) i lönegraden

B 26 och en underinspektör (för bränslekontroll) i löle lönegraden. Nämnda

två befattningshavare hava alltsedan 1928 års början varit anställda hos socialstyrelsen

med tjänstgöring å dess avdelning för bränslekontroll och med avlöning

från nämnda anslag.

Statens kostnader för socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet rörande

landstingsanläggningar behövde för budgetåret 1927/1928 allenast beräknas

till 250 kronor motsvarande ett hal vårsbelopp, men måste från och med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

budgetåret 1928/1929 beräknas för helt budgetår eller till 500 kronor. På grund

därav har i anslagen till socialstyrelsens verksamhet för budgetåren 1928/1929

och 1929/1930 beräknats ett belopp av 500 kronor motsvarande statens kostnad

för helt budgetår för sagda verksamhet.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande.

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att socialstyrelsens bränslekontrollerande

verksamhet är reglerad allenast till och med utgången av kalenderåret

1930. Frågan örn omfattningen av nämnda verksamhet för tid därefter torde

därför nu böra underställas riksdagens prövning.

Vad då först beträffar bränslekontrollen inom byggnader och lokaler disponerade

av statsverket eller av riksdagen och dess verk, så förutsätter jag, att

denna verksamhet tillsvidare bör oförändrad fortgå och alltså i regel endast

avse sådana byggnader och lokaler, i vilka centraluppvärmning är anordnad.

Vad härefter angår bränslekontrollen rörande landsting sanläggning ar erinrar

jag, att förberedande åtgärder för fortsättande av berörda kontroll redan

vidtagits. Sålunda beslöt Kungl. Majit den 27 juni 1929 på därom av socialstyrelsen

gjord framställning att uppdraga åt styrelsen att från samtliga landsting

söka införskaffa förklaringar innefattande förbindelse för dem att till

bestridande av kostnaderna för fortsatt anordnande genom statsverkets försorg,

i huvudsaklig överensstämmelse med i styrelsens utlåtande den 13 mars 1925

angivna riktlinjer, av kontroll över av landstinget ägda eller rmderstödda, centraluppvärmda

lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter och dövstumskolor

för vart och ett av åren 1931, 1932 och 1933 årsvis i förskott erlägga bidrag med

det belopp, som enligt den i det föregående omförmälda tabellen skulle utgöra

landstingets lägsta anslutningsavgift.

Efter fullgörande av nämnda uppdrag har socialstyrelsen med skrivelse den

18 november 1929 överlämnat från respektive landsting i ämnet erhållna uppgifter.

Av dessa framgår, att 13 landsting förklarat sig villiga att på i beslutet

den 27 juni 1929 avsett sätt under åren 1931—1933 bidraga till kostnaderna för

ifrågavarande verksamhet, medan övriga 12 landsting icke ansett sig böra lämna

dylika bidrag. Av förstnämnda landsting äro de flesta redan för närvarande

anslutna till verksamheten.

Den tid som förflutit, sedan socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet

utsträcktes till att omfatta även landstingsanläggningar, är allt för kort

för att medgiva några bestämda omdömen örn värdet av denna verksamhet.

Från flera av de landsting, där kontrollverksamheten bedrivits, har emellertid

framhållits, att densamma medfört bränslebesparing och jämväl i övrigt visat

sig ändamålsenlig. Den omständigheten att nu 13 landsting förklarat sig villiga

att under treårsperioden 1931—1933 erlägga bidrag för verksamhetens fortsättande

torde också i sin mån utgöra ett bevis för att densamma hittills varit

till nytta. Verksamheten synes mig därför böra under nämnda tid få fortgå under

samma former som den från början erhållit. Ett ytterligare skäl härför

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

13

utgör det förhållandet, att de med verksamheten förenade kostnaderna under

nästa treårsperiod torde kunna helt täckas av landstingen själva.

De årliga bidrag, som förenämnda 13 landsting förbundit sig att utgiva för

ändamålet, uppgå nämligen till sammanlagt 22,050 kronor, och statens kostnader

för bränslekontroll hos dessa landsting under tiden 1931—1933 torde böra

uppskattas till ungefärligen samma belopp. Att kostnaderna för denna verksamhet,

som för närvarande uppgå till 19,500 kronor, måste för nästa treårsperiod

beräknas till högre belopp, beror dels därpå, att innehavarna av de två

tjänster, vilka i anledning av den utvidgade kontrollverksamheten inrättades

från och med den 1 januari 1928, med ingången av år 1931 bliva berättigade

till upp flyttning i högre löneklass, dels ock därpå, att den något större anslutningen

från landstingens sida kan antagas komma att medföra ökade kostnader

för tjänsteresor. Utgifterna för löner och dyrtidstillägg torde approximativt

kunna uppskattas till 16,500 kronor och utgifterna för resekostnader till 5,550

kronor eller tillhopa 22,050 kronor. Då enligt denna beräkning från och

med den 1 januari 1931 anslaget till socialstyrelsens verksamhet icke mera

skulle behöva förstärkas på grund av styrelsens bränslekontroll beträffande

landstingsanläggningar, skulle anslaget av denna anledning kunna för budgetåret

1930/1931 nedsättas med omkring 250 kronor.

Vad angår redovisningen av de belopp, som landstingen skulle hava att erlägga

för bränslekontrollen, torde det böra få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela föreskrifter därom i huvudsaklig anslutning till de genom brev den

2 december 1927 i sådant hänseende meddelade bestämmelserna.»

En översikt av den inverkan de utav departementschefen i det föregående Sammanfatframlagda

förslagens genomförande skulle hava i avseende å storleken av tanb^^j^s''

anslaget till socialstyrelsens verksamhet giver följande resultat. Med utgångs- rörande anpunkt

från nuvarande anslagsbeloppet, 138,000 kronor, skulle i höjande riktning

verka de olika förslagen örn förstärkning av arbetskrafterna inom social- sens verkstyrelsen

på grund av dels styrelsens arbete med förberedelserna för den nya samhet.

vanartslagens genomförande, dels ock styrelsens befattning med genomförandet

av en blivande omorganisation av det frivilliga sjukkasseväsendet m. m. De

härav föranledda merkostnaderna skulle tillhopa uppgå till (15,000 + 50,000)

65,000 kronor. Från sistnämnda summa bör emellertid dragas det belopp av

250 kronor, som vid bifall till förslaget i fråga örn socialstyrelsens bränslekontrollerande

verksamhet skulle inbesparas i avseende å budgetåret 1930/1931.

Nettoökningen av anslaget till socialstyrelsens verksamhet skulle således för

sistnämnda budgetår belöpa sig till 64,750 kronor mot 70,000 enligt den i

statsverkspropositionen gjorda överslagsberäkningen härutinnan. Anslaget till

socialstyrelsens verksamhet har följaktligen ansetts böra för budgetåret 1930/

1931 uppföras med (138.000 + 64,750) 202,750 kronor eller i avrundat tal

202,700 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Placering1

löneklass t

byräassistenten

Eggert.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 187.

i Till behandling har slutligen upptagits uppkommen fråga angående placering

i löneklass av byråassistenten för sjötartsärenden hos socialstyrelsen Erik Axel

Fredrik Eggert.

Byråassistentbefattningen för sjöfartsärenden inrättades från och med den

1 januari 1915 i samband med tillkomsten av lagen den 16 oktober 1914 örn

tillsyn å fartyg. Alltsedan år 1915 hava ärenden rörande förhållanden, som

äro av betydelse för att bereda ombord å fartyg anställda skydd mot olycksfall

eller ohälsa, handlagts av kommerskollegium under samverkan i vissa

avseenden med socialstyrelsen, därvid sistnämnda ämbetsverk regelmässigt

företrätts av omförmälde byråassistent. Denne handhar emellertid även andra

göromål, och hans arbetsuppgifter hava under årens lopp utvidgats. Sålunda

har han att inom socialstyrelsen taga närmaste befattningen med tillsynen

rörande lastning och lossning av fartyg. Brån och med år 1920 har för byråassistenten

genom lagen örn arbetstiden å svenska fartyg tillkommit en ny

ärendesgrupp av ganska ömtålig natur, i det han sedan nämnda tidpunkt

deltagit i behandlingen av samtliga de ärenden rörande denna lags tolkning

och tillämpning, vilkas handläggning enligt gällande bestämmelser ankommit

på kommerskollegium. Sedan sistnämnda år har vidare byråassistentens medverkan

i stor utsträckning påkallats vid handläggning inom styrelsen av ärenden

rörande platsförmedling för sjömän.

Ehuru kommerskollegium sålunda länge i samråd med socialstyrelsen handlagt

omförmälda sjöfartsärenden, tillkom dock intill 1 juli 1929 beslutanderätten

i dessa ärenden formellt sett kommerskollegium allena. Genom kungörelse

den 27 juni 1929 (nr 208) föreskrev emellertid Kungl. Majit, att ifrågavarande

ärenden skulle handläggas av kommerskollegium och socialstyrelsen

gemensamt. Genom kungörelse nyssnämnda den 27 juni 1929 (nr 214) förordnade

Kungl. Maj :t vidare om vissa ändringar i den för socialstyrelsen gällande

instruktionen. Sålunda föreskrevs i 18 § av nämnda instruktion att, i likhet

med vad som redan förut gällde inom kommerskollegium samt inom vissa

andra verk, socialstyrelsen skulle äga överlämna åt ledamot eller annan tjänsteman

hos styrelsen att utan föregående föredragning avgöra visst ärende eller

viss grupp av ärenden. Därjämte stadgades i 15 §, att, därest såväl socialstyrelsen

som kommerskollegium med stöd av de för ämbetsverken gällande instruktioner

åt ledamot eller annan tjänsteman överlämnade den på vederbörande

ämbetsverk ankommande beslutanderätten beträffande viss grupp av sådana

ärenden, som omnämndes i förenämnda kungörelse den 27 juni 1929 (nr 208),

ärende tillhörande dylik grupp finge avgöras av verkens sålunda utsedda repre-’

sentanter gemensamt, örn dessa vore om beslutet ense, men att ärendet i motsatt

fall skulle hänskjutas till ämbetsverkens gemensamma prövning i eljest

gällande ordning. En med sistnämnda föreskrift analog bestämmelse intogs

också i den för kommerskollegium utfärdade nya instruktionen av sistnämnda

dag (nr 222). Samtliga ifrågavarande författningar skulle träda i kraft den

1 juli 1929.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

15

Byråassistenten för sjöfartsärenden har under tiden 1 januari 1915 — 30

juni 1929 avlönats från det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet, för

tiden till och med utgången av år 1921 såsom tjänsteman i dåvarande andra

normalgraden och för tiden därefter enligt nuvarande lönegraden B 24 i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

I proposition nr 206 till 1929 års riksdag föreslog departementschefen, att

befattningen såsom byråassistent skulle från och med den 1 juli 1929 uppföras

å socialstyrelsens ordinarie stat samt placeras i lönegraden B 26. Till stöd härför

framhöll departementschefen bland annat den självständiga och ansvarsfulla

ställning, som byråassistenten hädanefter skulle komma att erhålla. Departementschefen

utgick därvid från att kungörelser av i huvudsak nyss angivna

innebörd skulle komma att utfärdas, att socialstyrelsen med tillämpning

av de nya bestämmelserna skulle komma att å byråassistenten överlåta avgörandet

av vissa på hans handläggning ankommande ärenden samt att som följd

därav byråassistenten i det stora flertalet av de ärenden, vilka hädanefter skulle

komma att avgöras av socialstyrelsen och kommerskollegium gemensamt, komme

att ensam fatta beslut å socialstyrelsens vägnar.

Sedan riksdagen godkänt Kungl. Haj:ts förslag i ämnet, uppfördes från och

med den 1 juli 1929 å socialstyrelsens ordinarie stat en befattning såsom byråassistent

för sjöfartsärenden med placering i lönegraden B 26.

Genom beslut den 27 juni 1929 utnämnde Kungl. Maj:t Eggert, vilken

alltsedan tjänstens tillkomst den 1 januari 1915 tjänstgjort såsom byråassistent

för sjöfarsärenden hos styrelsen, till innehavare av den nyinrättade ordinarie

befattningen.

Härefter uppdrog socialstyrelsen åt Eggert att å socialstyrelsens vägnar

ensam fatta beslut i de sjöfartsärenden, vilka enligt de nya bestämmelserna

skulle komma att avgöras av kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt

och vilka enligt dessa bestämmelser skulle kunna avgöras av verkets

representanter, därest dessa vore om beslutet ense. I

I skrivelse den 4 juli 1929 inhämtade socialstyrelsen statskontorets yttrande

rörande den löneklass, vari Eggert borde av styrelsen placeras i egenskap av

ordinarie byråassistent.

Statskontoret avgav det begärda yttrandet i skrivelse den 9 augusti 1929,

däri statskontoret — under hänvisning till departementschefens i propositionen

nr 206 gjorda uttalande angående byråassistentens placerande i lönegrad —

anförde, att Eggerts tidigare tjänstgöring icke syntes kunna anses likvärdig

med hans nya tjänst oell att han följaktligen icke syntes kunna förklaras berättigad

att tillgodoräkna densamma för uppflyttning i högre löneklass.

Med anledning härav erhöll Eggert jämlikt 10 § avlöningsreglementet av

socialstyrelsen från och med den 1 juli 1929 såsom ordinarie byråassistent

avlöning enligt 26:e löneklassen, d. v. s. lägsta löneklassen i lönegraden B 26.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Härefter gjorde socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 21 september

1929 framställning ifråga om Eggerts placering i löneklass. I skrivelsen, varmed

styrelsen överlämnade avskrifter av omförmälda mellan styrelsen och

statskontoret växlade skrifter, anförde styrelsen bland annat följande.

Eggert hade i egenskap av byråassistent å extra stat alltsedan den 1 januari

1924 varit placerad i 26 :e löneklassen. Det hade icke med tillämpning av

gällande bestämmelser i avlöningsreglementet visat sig möjligt att i omedelbart

samband med hans utnämning till ordinarie byråassistent bereda honom

en förbättrad löneställning. På grund av de pensionsavgifter han i egenskap

av ordinarie tjänsteman hade att erlägga hade tvärtom lians faktiska löneinkomst

minskats efter utnämningen. Vidare hade han erhållit sämre löneplacering

än som skulle varit förhållandet, därest byråassistentsbefatfningen från

och med den 1 juli 1929 uppförts å ordinarie stat i lönegraden B 24. I sistnämnda

fall skulle nämligen Eggert på grund av bestämmelserna i 11 § avlöningsreglementet

omedelbart hava kommit i åtnjutande av lön enligt 27 :e

löneklassen, varemot han nu enligt avlöningsreglementet blott kunnat placeras

i 26 :e löneklassen och först den 1 juli 1932 skulle bliva berättigad till uppfattning

i 27 :e löneklassen.

Enligt styrelsens uppfattning hade Eggerts tjänstgöring såsom byråassistent

å extra stat alltsedan den 1 januari 1920 varit likvärdig med hans nuvarande

tjänstgöring.

Under åberopande härav samt under förklaring tillika, att det torde få

anses skäligt, att en tjänsteman vid befordran till högre tjänst erhölle förbättrade

avlöningsförmåner, har socialstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit

måtte hos riksdagen utverka rätt för Eggert att för placering i löneklass i

sin nuvarande befattning, räknat från och med den 1 juli 1929, av sin föregående

tjänstgöring i styrelsen tillgodoräkna tiden från och med den 1 januari

1920, i den mån samma tid överstege tre år.

I häröver den 16 november 1929 avgivet utlåtande har majoriteten inom

allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört bland annat, att skillnaden i

arbetsuppgifter före och efter Eggerts uppförande å ordinarie stat icke vore

större, än att hänsyn vid löneklassplaceringen inom 26 :e lönegraden borde

kunna tagas till hans tidigare tjänstgöring hos socialstyrelsen. I betraktande

av att denna tjänstgöring för tiden efter år 1920 i stort sett icke undergått

någon förändring, syntes Eggert kunna få i enlighet med bestämmelserna i

11 § av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen för löneklassplacering

inom 26 le lönegraden tillgodoräknas tjänstetiden hos styrelsen efter

ingången av år 1920, med avdrag av tre år. Det torde emellertid ankomma

på socialstyrelsen att härutinnan fatta beslut. Av vad lönenämnden sålunda

anfört följde, att nämnden ansåge någon framställning till riksdagen i förevarande

löneärende icke böra ifrågakomma.

Tre reservanter inom lönenämnden yttrade, att de -— med instämmande i

majoritetens uttalande att någon framställning i ämnet till riksdagen icke borde

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

17

ifrågakomma — i likhet med statskontoret ansett Eggert på grund av gällande

bestämmelser icke kunna för placering i löneklass inom 26:e lönegraden tillgodoräknas

tjänstetid före den 1 juli 1929.

Den 31 januari 1930 förklarade Kungl. Maj:t att, enär det ankomme på

socialstyrelsen att i första hand besluta i berörda ämne, Kungl. Majit funne

styrelsens nämnda framställning icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare

åtgärd.

I anledning härav upptogs frågan örn Eggerts löneplacering den 6 februari

1930 till förnyad behandling inom socialstyrelsen och beslöt styrelsen därvid,

att vad i ärendet förekommit icke skulle föranleda ändring i den löneplacering,

som enligt 10 § i avlönings reglementet tillämpats å Eggert •och att denne

följaktligen fortfarande skulle från och med den 1 juli 1929 vara placerad i

26 :e löneklassen.

I skrivelse den 10 februari 1930 förnyade härefter socialstyrelsen sin förenämnda

den 21 september 1929 gjorda framställning rörande Eggert.

Departementschefen har i frågan anfört följande:

»I likhet med lönenämndens majoritet anser jag den förändring, som från

och med den 1 juli 1929 inträtt i byråassistentens för sjöfartsärenden tjänsteställning,

vara av övervägande formell natur. Med hänsyn därtill synas vissa

skäl tala för att Eggert -—- på sätt nämnda majoritet ansett — borde med

tillämpning av 11 § avlöningsreglementet berättigas att för placering i löneklass

tillgodoräkna sin tjänstgöring såsom byråassistent alltsedan år 1920,

allenast med avdrag för en tid av tre år. Då emellertid ett beslut örn dylikt

tillgodoräknande ur prejudikatsynpunkt skulle kunna vara i viss mån betänkligt,

anser jag mig icke böra tillstyrka framställning till riksdagen i sådant

hänseende.

Den löneklassplacering Eggert såsom ordinarie byråassistent erhållit från

och med den 1 juli 1929 synes mig dock vara alltför oförmånlig. I sådant

hänseende har socialstyrelsen påpekat, att Eggert genom befordringen till

ordinarie byråassistent och oaktat tjänstens uppflyttning från lönegraden B

24 till lönegraden B 26 å ena sidan icke erhållit någon uppflyttning i löneklass

utan fått kvarstå i 26 :e löneklassen och alltså på grund av nu utgående

pensionsavgifter faktiskt fått vidkännas en inkomstminskning samt å

andra sidan fått en ofördelaktigare löneplacering än den han skulle hava

erhållit, därest byråassistentbefattningen vid dess överförande å ordinarie stat

hänfört till den lägre lönegraden B 24. I detta fall skulle Eggert nämligen hava

av socialstyrelsen från och med den 1 juli 1929 placerats i 27 :e löneklassen.

Då en sådan verkan av befattningens placerande i lönegraden B 26 givetvis

icke varit avsedd och näppeligen kan anses rimlig, finner jag Eggert böra

berättigas att räknat från och med befordringen till byråassistent åtnjuta

lön enligt sistnämnda löneklass, varigenom hans omedelbara löneplacering

skulle bliva densamma, som örn befattningen blivit hänförd till lönegraden

B 24. Då ett beslut örn en dylik löneplacering förutsätter riksdagens medver
Biliang

till riksdagens protokoll 1930. 0 sami. 84 haft. (Nr 187.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Utskottets

yttrande.

kan, ämnar jag i det följande göra hemställan örn inhämtande av riksdagens

medgivande därtill. Jag utgår härvid från att, därest riksdagen lämnar dylikt

medgivande, Eggert må kunna för framtida uppflyttning till högre löneklass,

räknat från och med den 1 juli 1929, tillgodoräkna tjänstetid enligt de

allmänna i 10 § avlöningsreglementet gällande bestämmelserna.»

Såsom nämnts, innebär Kungl. Maj:ts förevarande förslag i fråga örn ordinarie

anslaget till socialstyrelsen icke någon ändring av anslagsbeloppet. Utskottet

har ej heller för sin del funnit skäl föreligga för anslagets beräknande

till annat belopp än det, varmed anslaget nu är uppfört i riksstaten.

Vad angår det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet, skulle detta vid

bifall till Kungl. Maj:ts förslag höjas från 138,000 kronor till 202,700 kronor.

Höjningen är föranledd dels av Kungl. Maj:ts i proposition nr 154 framlagda

förslag angående omorganisation av det frivilliga sjukkasseväsendet och dels

av Kungl. Maj :ts proposition nr 240 med förslag till lag örn åtgärder mot vanartigt

levnadssätt (vanartslag) m. m.

Sedan numera nämnda båda förslag av riksdagen avslagits, synes det av

Kungl. Maj :t äskade anslaget för upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet

böra upptagas med samma belopp, som för innevarande budgetår anvisats, eller

138,000 kronor.

Vidkommande härefter Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda

förslag beträffande omfattningen av socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet

m. m., avseende denna verksamhets fortsättande efter utgången av innevarande

år, har förslaget härutinnan icke givit utskottet anledning till erinran.

Då utskottet slutligen med hänsyn till förekomna omständigheter funnit sig

böra tillstyrka den för byråassistenten Eggert föreslagna löneklassplaceringen,

får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

I:o) under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och

inrättningar, underavdelningen socialstyrelsen,

a) uppföra det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen

med oförändrat belopp,'' 331,600 kronor,

h) till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra anslag av 138,000 kronor; samt

II:o) medgiva, att byråassistenten för sjöfartsärenden hos

socialstyrelsen Erik Axel Eredrik Eggert må, räknat från och

med den 1 juli 1929, placeras i 27:e löneklassen av den i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, intagna löneplanen.

Stockholm den 26 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

19

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö,

C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, K. V. Rydén, E. A. Lundell,

C. I. Asplund, C. G. V. Hammarskiöld, G. Kobb, O. A. Enfors och K. A. W.

Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,

L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge,

A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F.son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,

O. Nilsson i örebro, S. Persson i Fritorp, 0. E. F. Järte och A. Danielsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:366 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till socialstyrelsen m. m. s. 4 i texten