Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till barnhusen.

1930-05-26 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:188, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till barnhusen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

1

Nr 188.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1930 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis under femte

huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning

angående anslag till barnhusen.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har Kungl.

Majit under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet,

föreslagit riksdagen (punkt 40 av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag) att

dels med förklaring, att riksdagen i princip icke har något att erinra mot

den av chefen för socialdepartementet tillstyrkta omläggningen av allmänna

barnhusets verksamhet, godkänna den ändrade användning av det ordinarie

anslaget till barnhusen, som följer av nämnda omläggning;

dels ock i riksstaten upptaga anslaget med oförändrat belopp 115,830 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 174—222 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Under femte huvudtiteln finnes uppfört ett ordinarie anslag till barnhusen

å 115,830 kronor. Anslaget avser en del sedan gammalt utgående belopp till

skilda inrättningar i riket, därav till allmänna barnhuset i Stockholm 84,700

kronor, till frimurarbarnhuset 2,750 kronor och till barnhusen i landsorten

28,380 kronor.

Vid anmälan av frågan örn anslag till barnhusen under nästkommande

budgetår har departementschefen upptagit till behandling spörsmålet angående

omorganisation av allmänna barnhusets verksamhet, innebärande bland annat

en i viss mån annan användning av de från statsverket till barnhuset utgående

medlen.

Innan departementschefen ingått på redogörelse för ärendet, som i sig innesluter

spörsmål angående olika förslag till användning av barnhusets inkomster

samt angående Stockholms stads rätt till dessa, har departementschefen (sid.

174—176 i statsrådsprotokollet) lämnat en kortfattad redogörelse för barnhusets

tillkomst och hittillsvarande verksamhet, därvid för fylligare uppgifter

hänvisats till en efter offentligt uppdrag av dåvarande assessorn, nuvarande

revisionssekreteraren Torsten Petersson utgiven »översikt över allmänna

barnhusets historia».

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 85 haft. (Nr 188.)

1174 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

Av den lämnade redogörelsen för barnhusets tillkomst och hittillsvarande

verksamhet framgår, att barnhuset under senaste halvseklet verkat såsom ett

stort upptagningshem, där barn till en början endast från Stockholm men så

småningom allt mer från landsorten mottagits till vård mot en summa i ett för

allt, samt att barnhuset i huvudsak fullgjort sin vårdnadsskyldighet genom

utackordering i fosterhem.

På grund av den såsom en följd av 1917 års lag örn barn utom äktenskap

inskränkta inlösningen har barnhusbarnens antal, som när det var som högst

(1910) uppgick till nära 6,000 barn, nu nedgått till omkring 1,000. Antalet

inlösta barn, som vissa år uppgått till över 600, har de sista åren varit omkring

5 per år.

I samband med år 1920 verkställd utnämning av ny direktion lämnade dåvarande

chefen för socialdepartementet direktionen under hand uppdrag att

utarbeta förslag till nytt reglemente för barnhusets verksamhet. I skrivelse

den 4 januari 1924 framlade direktionen över allmänna barnhuset i anledning

härav förslag till omorganisation av allmänna barnhusets verksamhet.

I den kalkyl över barnhusets inkomster och utgifter, som i skrivelsen åberopades,

utgick direktionen från att barnhuset alltjämt skulle i enlighet med

rikets ständers beslut den 15 oktober 1756 komma i åtnjutande av en från bouppteckningsavgifter

i Stockholm härflytande inkomst av överskottsmedlen

från förmyndarkammaren i Stockholm, en inkomst, som i kalkylen beräknats

till 225,000 kronor örn året.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition den 22 februari 1924 för riksdagen

framlagt förslag till ny förmynderskapslagstiftning, vid vars ikraftträdande

förmyndarkammarens i Stockholm verksamhet var avsedd att, med visst undantag,

upphöra, meddelade Kungl. Majit genom brev den 11 april 1924 beslut i

anledning av direktionens omförmälda skrivelse, därvid Kungl. Majit — såväl

med hänsyn till att den genom berörda proposition väckta frågan örn förmyndarkammarens

fortbestånd ännu icke blivit slutligen avgjord som ock i betraktande

av att barnhuset vore skyldigt att senast under år 1926 återbetala

ett barnhuset år 1921 beviljat statslån å 740,000 kronor samt att barnhusets

utgifter för utackorderade barnhusbarn under de närmaste åren förväntades

bliva särskilt höga — förklarade sig anse, att med omläggning av barnhusets

verksamhet borde i huvudsak tills vidare anstå, samt anbefallde direktionen

att, efter den ytterligare utredning, vartill ett av Överståthållarämbetet avgivet

utlåtande i ärendet föranledde, inkomma med förnyad framställning i ämnet,

därvid direktionen jämväl hade att taga under övervägande de i övrigt i ärendet

avgivna utlåtanden.

Kungl. Majit har vidare, efter det nyssnämnda proposition med förslag till

ny förmynderskapslagstiftning blivit av riksdagen med vissa ändringar antagen,

föranstaltat örn förhandlingar mellan delegerade för Stockholms stad,

förmyndarkammaren och direktionen för allmänna barnhuset angående bouppteckningsavgifternas

upphörande samt förmyndarkammarens avveckling och

vad därmed ägde samband, i anledning varav avtal upprättades mellan staden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188. 3

och barnhuset, vilket avtal med skrivelse den 30 januari 1929 underställts

Kungl. Majit för godkännande.

Förut omförmälda, barnhuset under år 1921 beviljade statslån å 740,000

kronor har under år 1926 återbetalts. Barnhusets utgifter för utackorderade

barnhusbarn, vilka utgjort för budgetåret 1926/1927 275,000 kronor, för

1927/1928 270,000 kronor och för budgetåret 1928/1929 240,000 kronor, beräknas

komma att ytterligare nedgå, under budgetåret 1929/1930 till 185,000

kronor och under budgetåret 1930/1931 till 140,000 kronor.

Då vid sålunda angivna förhållanden de hinder, som Kungl. Majit enligt

beslutet den 11 april 1924 ansett föreligga för genomförande av barnhusets

omorganisation, numera ansetts undanröjda, har direktionen i skrivelse, jämväl

av den 30 januari 1929, till åtlydnad av Kungl. Majits i nyss avsedda brev

den 11 april 1924 meddelade föreskrift, ånyo underställt Kungl. Majit förslag

till omorganisation av barnhusets verksamhet.

Det nya förslagen som i huvudsak överensstämmer med det år 1924 framlagda,

innebär, att barnhuset alltjämt skall bereda värnlösa barn vård och uppfostran

i samma former som hittills, d. v. s. i upptagningshem och fosterhem,

men att, medan barnhuset hittills själv anordnat och ombesörjt detta, barnhuset

nu i stället skall, med vissa undantag, lämna understöd åt anordningar

av olika slag för beredande å skilda orter av dylik vård åt värnlösa barn.

1,000,000 kronor av barnhusets kapital skulle användas för uppehållande av

pediatrisk klinik vid Karolinska institutet.

Mot detta förslag till omorganisation av barnhusets verksamhet står ett

annat, som framlagts i ett av överläkaren vid barnhuset, professorn i pediatrik

vid Karolinska institutet I. Jundell vid avlåtandet av direktionens förenämnda

skrivelse den 4 januari 1924 bifogat yttrande, vilket sedermera biträtts av

Karolinska institutets lärarkollegium och universitetskanslern i deras nyssnämnda

yttranden. Enligt detta förslag skulle barnhusets samtliga medel användas

för en pediatrisk klinik vid Karolinska institutet, vilken klinik samtidigt

skulle bliva en centralanstalt för medicinsk och social barnavård i landet.

Med anledning av barnhusdirektionens båda skrivelser den 30 januari 1929,

den ena angående omorganisationen och den andra angående avtalet med Stockholms

stad, hava till en början infordrats yttranden över båda förslagen från

justitiekanslersämbetet samt därjämte över omorganisationsförslaget från statskontoret

och över avtalsförslaget från Överståthållarämbetet efter hörande av

Stockholms stadsfullmäktige.

Sedan till universitetskanslern efter lärarkollegiets vid Karolinska institutet

hörande remitterats ytterligare två direktionens skrivelser den 30 januari

1929, den ena utgörande svar å remiss av 1926 års sjukhuskommittés betänkande

angående bidrag av barnhusets medel till en pediatrisk klinik vid det

blivande rikssjukhuset och den andra angående uppehållande för tiden till den

1 juli 1932 av den för närvarande till barnhuset förlagda pediatriska kliniken,

har lärarkollegiet till förnyad granskning upptagit barnhusdirektionens omorganisationsförslag

och därvid — under vidhållande av sitt tidigare förslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

till användning av barnhusets medel — i hemställan, som biträtts av universitetskanslern,

yrkat att frågan örn barnhusets omorganisation måtte upptagas

till förnyad utredning av särskilda sakkunniga och att Karolinska institutet

måtte få deltaga i denna utredning.

Därefter hava över de sålunda från barnhusdirektionen och lärarkollegiet

föreliggande förslagen till omorganisation infordrats yttrande från statens inspektör

för fattigvård och barnavård efter hörande av statens fattigvårds- och

barnavårdskonsulenter samt, sedan sådant yttrande inkommit, utlåtanden från

samtliga länsstyrelser.

Med anledning av vad som anförts i vissa av de avgivna yttrandena avlät

departementschefen den 20 juni 1929 skrivelse till Överståthållarämbetet, däri

departementschefen förklarade sig anse det önskvärt, att, innan ärendet företoges

till avgörande, nya förhandlingar ägde rum mellan delegerade för staden

och barnhuset, och hemställde departementschefen förty, att Överståthållarämbetet

måtte föranstalta örn dylika förhandlingar.

I anledning härav har Överståthållarämbetet med skrivelse den 11 november

1929 överlämnat ett av representanter för staden och barnhuset undertecknat,

nytt förslag till avtal. Yttrande däröver har inhämtats från Stockholms stadsfullmäktige.

Innan departementschefen närmare ingått på en utförligare redogörelse för

barnhus direktionens och professorn Jundells omorganisationsförslag, har departementschefen

återgivit en av direktionen gjord uppställning över barnhusets

nuvarande tillgångar och inkomster. Beträffande innehållet av denna

uppställning torde få hänvisas till sid. 180—183 i statsrådsprotokollet.

Av denna sammanställning kan bland annat inhämtas, att i det belopp å

84,700 kronor, som inom anslaget till barnhusen direkt avser allmänna barnhuset

i Stockholm, ingå dels belopp ägande natur av vederlag för gamla privilegier,

dels vederlag för frångångna bötesandelar, dels ock slutligen ett belopp

av 1,500 kronor (manufakturfondsmedel), som synes vara av vanligt anslags

natur.

A sid. 184—188 i statsrådsprotokollet har härefter redogörelse lämnats för

barnhusdirektionens förslag, varur här må återgivas följande.

Barnhusdirektionen redogör på följande sätt för huvudgrunderna av sitt

förslag:

»Av vad som anförts örn barnhusets hittills bedrivna verksamhet framgår,

att denna i huvudsak bestått i beredande av fosterhemsvård åt värnlösa barn.

I avvaktan å placering i lämpligt fosterhem hava omhändertagna barn, späda

som äldre, vårdats i barnhusets vid olika tider för sådant ändamål hållna

anstalter i Stockholm. Dessa hava alltså i viss mån tjänat såsom ett för hela

landet avsett upptagningshem.

Vid fullgörandet av det barnhusets direktion lämnade uppdraget att inkomma

med förslag till barnhusets omorganisation har direktionen utgått från

att barnhuset alltjämt skulle tjäna sitt gamla ändamål och att verksamheten

alltså i huvudsak skulle vara inriktad å beredande av fosterhemsvård åt värnlösa

barn, men att åt denna verksamhet skulle givas former, som i överensstäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188. 5

melse med gällande lagstiftning skänkte möjlighet att främst tillgodose dem,

som bäst därav vore i behov.»

Efter att hava utvecklat de företräden, som direktionen ansett fosterhemsvård

äga framför vård i barnhem och därvid särskilt framhållit dels den vid

fosterhemsvård större möjligheten till adoption, dels ock den vid barnhemsvård

starkt framträdande svårigheten att få barnet ut i livet vid den ålder, då

det måste lämna barnhemmet, anför direktionen vidare:

»Enligt direktionens mening bör alltså vården av friska, normala barn, som

samhället annorledes än rent tillfälligt måste omhändertaga, överlämnas åt

fosterhem. För att emellertid icke äventyra gott resultat av sådan vård erfordras

upptagningshem. Sålunda måste det för späda barn finnas hem för

vård av dem och deras mödrar, intill dess barnet lämpligen kan skiljas från

modern. Yad äldre barn angår må man erinra sig, att grunden till deras behov

av omhändertagande ofta ligger i dem vidlådande dåliga eller sjukliga anlag.

Att direkt utlämna dem i fosterhem kan därför vara olämpligt. En tids observation

på ett upptagningshem kan göra det möjligt att komma till rätta med

deras fel och giva dem ett just för deras uppfostran lämpat fosterhem. Genom

dylik observation kan ock undvikas att — till skada och vanrykte för fosterhemsvården

— till sådan vård utlämnas barn, vars dåliga anlag nödvändiggör

uppfostran i särskild anstalt.

Olägenheten av att särskilt mindre landskommuner icke hava tillgång till

nämnda två slag av upptagningshem har vid tillämpning av de nya barnavårdslagarna

under senare år klart framträtt. Samtidigt har det av skilda

orsaker blivit allt svårare att finna reda på lämpliga fosterhem.»

Direktionen säger sig med sitt förslag åsyfta att skapa en främst till barnavårdsnämndernas

tjänst stående organisation för beredande av vård i upptagningshem

och fosterhem. Direktionen anför vidare:

»Det hittills av barnhuset för beredande av fosterhemsvård anlitade inlösningsinstitutet

bör emellertid — frånsett vissa undantagsfall — övergivas.

Den hjälp, som skall lämnas, bör bestå allenast i anvisande av fosterhem och

förmedling av avtal örn vården mellan fosterhemmet, å ena, samt omhändertagande

barnavårdsnämnd eller moder (fader), å andra sidan.

Vid övervägande av de olika sätt, varpå barnhuset bäst må kunna tillhandagå

med dylik anvisning och avta-lsförmedling ävensom bereda vård i upptagningshem,

har det, å ena sidan, synts direktionen oeftergivligt att barnhusets

verksamhet decentraliserades. Å andra sidan har direktionen ansett det

mindre lämpligt att upprätta så att säga filialer av barnhuset i skilda landsdelar.

Mot en sådan anordning talar dels svårigheten att från Stockholm leda och

öva nödig tillsyn å verksamheten i orterna dels och framför allt den omständigheten,

att en verksamhet av ifrågavarande art bör vara fotad på ortsbefolkningens

eget intresse för densamma. Att sådant intresse finns, har direktionen

fått åtskilliga bevis på. I vissa län ha sålunda redan bildats sammanslutningar

med syfte bland annat att verka för åstadkommande av upptagningshem och

vad därmed står i samband. För framgång åt dessa strävanden fordras emellertid

penningunderstöd och samarbete i en för verksamheten gemensam organisation.

Vad sålunda fattas förmenar direktionen barnhuset just vara lämpat

att giva.»

Direktionen anser således, att barnhuset skall verka för uppehållandet i

varje län av för alla kommuner tillgängliga upptagningshem dels för äldre

barn och dels för späda barn med mödrar, minst ett av varje slag, samt en i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

nära anslutning till dessa hem anordnad fosterhemsförmedling, allt under ledning

av en helst på samtliga länets barnavårdsnämnders anslutning grundad

frivillig sammanslutning. För detta syfte skall barnhuset verka genom utdelande

av understöd i olika erforderliga avseenden samt därjämte förmedla samarbete

mellan länsorganisationerna.

Understöd skall sålunda av barnhuset givas i form av bidrag till uppehållandet

av driften vid upptagningshem men samt örn så erfordras jämväl till uppsättning

eller liknande.

Bidrag skall vidare givas för avlönande av en i samarbete med upptagningshemmen

anställd person med uppgift att anskaffa och förmedla fosterhemsvård

ävensom till resebidrag för barn från kommuner, avlägset belägna från

upptagningshem, samt till s. k. barnavårdscentraler (rådfrågningscentraler, en

modern form av de s. k. mjölkdropparna).

Genom en i angivna syfte ledd understödsverksamhet hoppas direktionen

att barnhuset skall få till stånd en organisation, som skall bliva barnavårdsnämnderna

särskilt i landskommunerna till hjälp för anskaffande av vård i

upptagningshem och fosterhem.

Direktionen framhåller att, såsom av det sagda redan torde framgå, det ingalunda

är direktionens mening att söka framtvinga någon viss bestämd för alla

fall lika form för de för varje län åsyftade sammanslutningarna. Tvärtom är

det direktionens mening att bygga på bestående förhållanden och intresserades

olika önskningar.

Ehuruväl direktionen anser det mest önskvärt att såväl upptagningshem

som ombud för anskaffande av fosterhem underställas en länssammanslutning,

anser direktionen det dock icke böra vara uteslutet, att dylikt ombud direkt

anställes av barnhuset för att inom visst distrikt, ett eller flera län, tillhandagå

barnavårdsnämnderna.

Yad upptagningshem beträffar är det direktionens mening att göra barnhusets

för närvarande till Rålambshov förlagda barnhem till ett upptagningshem

för Stockholms län samt möjligen även öppna ett för detta län avsett spädbarnshem.

I viss mycket begränsad omfattning, nämligen beträffande dels värnlöst

barn, som saknar anhöriga, av vilka det lämpligen kan omhändertagas, och dels

barn, för vilket vederbörande barnavårdsnämnd med hänsyn till föräldrarnas

olämplighet att fostra barnet funnit det förmånligast att under uppväxttiden

vara skilt från föräldrarna, skall det gamla inlösningsinstitutet bibehållas.

Det inträffar esomoftast — säger direktionen -—• att barn, som omhändertagits

av barnavårdsnämnder eller eljest intagits å upptagningshem, visa sig

vara, örn icke vanartiga, så dock särskilt besvärliga att komma till rätta med.

Icke så sällan beror detta på psykisk eller fysisk sjukdom, vars art man icke

kan fastställa utan en längre tids undersökning av specialist eller kanske ett

flertal specialister. Av åtskilliga orsaker kan dylik undersökning i regel icke

företagas å ett vanligt upptagningshem. För verkställande därav böra finnas

särskilda observationsanstalter. Dessa böra förläggas till sådana städer, där

tillgång till olika specialister finnas. I direktionens plan för barnhusets verksamhet

ingår främjandet av tillkomsten av dylika anstalter. Ej blott barnavårdsnämnder

och upptagningshem utan även enskilda skulle naturligtvis få

anlita dessa anstalter.

Barnhuset åsyftar, att barnavårdsnämnder, som äro i behov av barnhusets

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

7

bistånd, skola på ett enkelt sätt komma i förbindelse med barnhuset genom

förenämnda ombud. Dessa skola således, örn så önskas, förmedla framställningar

icke blott örn plats å upptagningshem och örn anskaffande av fosterhem,

utan även örn inlösen av barn å barnhuset och örn undersökning å observationsanstalt.

Barnhusets medel kunna emellertid förväntas framdeles räcka även till

annan understödsverksamhet än sålunda angivits. Förslaget innebär således,

att särskilt sådana nya uppslag å barnavårdsområdet, som tillstyrkts av sakkunniga

men för vilka allmänna medel ej stå till förfogande, skola med barnhusets

bistånd kunna prövas och, örn de befunnits goda, omsättas i praktisk

verksamhet.

Enligt direktionens plan skulle barnhuset självt anordna eller ock understödja

kurser i barnavård och barnsjukvård. Därvid skulle möjlighet beredas

för att sådana vid av barnhuset understödda upptagningshem mottagna elever,

vilka särskilt lämpade sig för arbetet, genom barnhusets förmedling förskaffades

vidare utbildning. Genom en verksamhet av här ifrågavarande art kommer

barnhuset att erhålla kännedom örn personer, som lämpa sig för mera krävande

befattningar inom barnhemsarbetet, varigenom barnhuset blir i stånd

att exempelvis lämna anvisning på en till en föreståndarinnebefattning vid ett

understött barnhem lämplig person.

Slutligen innefattar direktionens förslag, att barnhuset skall bidraga till

upprätthållandet av en för meddelande av pediatrisk-klinisk undervisning avsedd

sjukvårdsanstalt för barn.

Av den lämnade översikten anser direktionen framgå, att direktionen med

sitt förslag åsyftar, att barnhuset skall bliva en central barnavårdsinstitution

för landet i dess helhet.

Utöver barnhusdirektionens översikt över dess förslags huvudgrunder torde

ur det av direktionen utarbetade förslaget till nytt reglemente endast följande

behöva tilläggas:

Allmänna barnhuset lämnar understöd för tillkomsten och uppehållandet av

dels hem för tillfällig vård och för. observation av barn (upptagningshem

för äldre barn),

dels ock hem för vård av ensamstående mödrar med späda barn ävensom

andra späda barn, som äro i saknad av moders vård (spädbarnshem).

Understöd kan avse bidrag med högst hälften av kostnaderna för a) byggnad,

reparation, anskaffning av inventarier och dylikt; b) hemmets drift; samt

c) transport till och från upptagningshem av barn och mödrar från avlägset

liggande kommuner.

Vid beviljande av understöd skall företräde givas åt upptagningshem, som

uppehälles eller står under tillsyn av eller samarbetar med kommunalförbund

eller förening eller annan sammanslutning av representanter för barnavårdsnämnder

och andra barnavårdsintresserade inom ett eller flera län eller större

del av län, eller ock eljest står öppet för ett flertal kommuner.

Understödsverksamheten skall syfta till beredande av möjlighet för varje

barnavårdsnämnd i riket att för rimlig kostnad kunna anlita lämpligt beläget

såväl upptagningshem för äldre barn som spädbarnshem.

Allmänna barnhuset lämnar vidare understöd till sådan förmedling av

fosterhemsvård, som i samarbete med av barnhuset drivet, understött eller godkänt

upptagningshem ombesörjes eller kontrolleras av kommunalförbund, förening

eller sammanslutning, som förut omförmälts.

Dylikt understöd må kunna utgå med högst det belopp, vartill kostnaderna

för verksamheten uppgå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

Yttranden.

Sammtmsilutnmg. varom nyss sagts, skall jämväl äga företräde i fråga om

tilldelande av understöd för andra barnavårdsändamål såsom upplysningsbyråer,

s. k. mjölkdroppar och dylikt.

Å sid. 188 i statsrådsprotokollet har intagits en av barnhusdirektionen framlagd

uppställning över barnhusets tillgångar och inkomster, sådana de skulle

te sig efter genomförande av det den 30 januari 1929 framlagda avtalet med

Stockholms stad.

Departementschefen har härefter övergått till en redogörelse för det av

professorn Jundell och Karolinska institutet framlagda förslaget till användning

av barnhusets medel. Under framhållande att detta förslag uppenbart

grundar sig å hittillsvarande samarbete mellan institutet och barnhuset, har

departementschefen till en början återgivit en av barnhusdirektionen lämnad

redogörelse för tillkomsten av pediatriska kliniken i barnhusets fastighet vid

Norr tulls gatan i Stockholm och dess förhållande till barnhuset.

Denna redogörelse återfinnes å sid. 189—192 i statsrådsprotokollet.

Vad angår Karolinska institutets förslag har först återgivits (sid. 192 och

193 i statsrådsprotokollet) det huvudsakliga innehållet av vad professorn

Jundell anförde, då han första gången för direktionen den 9 december 1921

framlade sitt förslag till barnhusets omorganisation.

Den av professorn Jundell framlagda planen angående barnhusets verksamhet

mynnade ut i att barnhuset skulle bliva a) en centralanstalt för landets

offentliga sociala barnavård, i vilken egenskap dess verksamhet skulle bli

centiipetal, i det den skulle mottaga barn från landets alla kommuner, som av

en eller annan anledning för längre eller kortare tid ej vore i stånd att själva

vårda, de barn, som de enligt lag vore skyldiga att taga hand örn, samt b) en

högskola för undervisning i barnläkekonst och barnavård. Såsom sådan bomme

barnhuset att verka centrifugal alla landets barn till godo.

Professorn Jundell hade till detta förslag fogat en plan. hur barnhusets

lokaler vid Norrtullsgatan skulle disponeras för förslagets olika grenar.

Karolinska institutets lärarkollegium, i vars yttrande universitetskanslern

instämde, har tillstyrkt den av professorn Jundell framlagda planen under

framhållande att densamma skulle göra den pediatriska kliniken till en centralanstalt

för medicinsk och social barnavård i landet av det största gagn ej blott

för undervisning av medicine studerande utan ock för fortsatt utbildning i barnläkekonst

och social barnavård av i verksamhet redan varande läkare.

Angående frågan örn företräde mellan direktionens och Karolinska institutets

förslag hava i ärendets tidigare skede yttranden under år 1924 avgivits av

medicinalstyrelsen samt av styrelserna för svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund ävensom svenska

fattigvårdsförbundets barnavårdsutskott och barnavårdsbyrån i Stockholm.

Dessa yttranden återfinnas å sid. 195 och 196 i statsrådsprotokollet. Å sid. 196

200 hava återgivits barnhusdirektionens yttrande över Karolinska institutets

förslag samt Karolinska institutets lärarkollegii uttalande den 26 april 1929

angående barnhusdirektionens förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

9

Överståthållarämbetet har i sitt yttrande över förslaget till avtal med staden,

innebärande bland annat att en miljon kronor skulle användas såsom bidrag

till pediatrisk klinik m. m. vid rikssjukhuset,. erinrat, att barnhusets ursprungliga

ändamål ostridigt varit att vårda och uppfostra värnlösa barn till att

bliva nyttiga samhällsmedlemmar, och att helt naturligt en stor del av de till

barnhuset under olika tider lämnade donationer tillkommit för att främja just

detta, även i vår tid synnerligen viktiga ändamål. Att använda en betydande

del av barnhusets medel för uppförande av en centralanstalt för medicinsk

specialundersökning av sjuka eller i ett eller annat avseende defekta barn torde

icke överensstämma med donationernas ändamål, och Överståthållarämbetet

finge följaktligen avstyrka, att några barnhusets medel begagnades för understöd

till en dylik anstalt.

Justitiekanslern, som förklarat barnhuset vara att anse som en allmän inrättning,

har angående barnhusets nya verksamhet allenast anfört följande.

När justitiekanslern under senare åren haft att yttra sig örn permutationsrättens

användande till bestämmande av nytt ändamål för privaträttsliga

stiftelser och donationer, hade ämbetet merendels förordat, att det nya ändamålet

måtte bliva fixerat till något, som icke enligt gällande lagstiftning påvilar

vederbörande kommuner såsom en dess skyldighet att tillgodose. Justitiekanslersämbetet

hade därvid utgått från att, där motsatsen icke framginge av

donationsurkunderna, donator i allmänhet haft annat syfte än att lätta kommunernas

skattetryck. I fråga örn en allmän inrättning vore naturligtvis statsmakterna

obundna av dylika hänsyn. Den omständigheten, att den nu föreslagna

omläggningen av barnhuset måhända skulle lända till lättnad för vissa

kommuners skattebörda, utgjorde därför icke i och för sig något hinder för

statsmakterna att godkänna samma omläggning, därest statsmakterna eljest

ansåge denna vara den lämpligaste för barnhuset.

Statskontoret förklarar sig på följande grunder icke kunna tillstyrka direktionens

förslag:

Statskontoret kunde icke undgå att finna, att genom nämnda förslag skulle

komma att skapas en ny form av social verksamhet, vilken skulle bedrivas fristående

och vid sidan av de uppgifter av liknande art, som enligt lagen örn samhällets

barnavård tillkomme vissa statliga och kommunala, myndigheter. Även

örn i viss grad ett samarbete förutsatts skola äga rum, måste det dock vara

ägnat att ingiva betänkligheter, att man vid sidan av den nuvarande, nyligen

genomförda organisationen av barnavården i riket, med bidrag av allmänna

medel skapade en annan fullt självständig organisation för delvis samma ändamål.

Förutom att detta ur ren organisationssynpunkt mäste anses mindre lämpligt,

torde det kunna medföra åtskilliga konfliktanledningar. Därest man åter

redan från början eftersträvade att direkt anknyta barnhusets blivande verksamhet

till de lagfästa formerna för verksamheten på barnavårdens område, syntes

barnhusets medel kunna komma till bättre användning, och därigenom skulle

även den fördelen vinnas, att de beräknade administrations- och resekostnaderna

skulle kunna nedbringas och att barnhusets inkomster komme barnavårdsarbetet

mera direkt tillgodo.

Därest dispositionsrätten till omkring 40 % av barnhusets tillgångar överlätes

till Stockholms stad, bleve det belopp, som därefter återstode för landet

i övrigt, så förminskat, att det program, som direktionen ansett sig böra uppställa

för barnhusets fortsatta verksamhet, knappast läte sig genomföra. Det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

belopp, som, sedan administrations-, rese- m. fl. kostnader avdragits, skulle stå

till förfogande, skulle nämligen kunna giva möjlighet till årliga bidrag för

barnavårdsändamål, som i genomsnitt skulle uppgå, därest de fördelades på

varje landstingsområde, till omkring 10,000 kronor och på varje kommun till

omkring 100 kronor årligen. Att för utdelande av dylika understöd bibehålla

och delvis skapa en särskild organisation syntes knappast vara att tillråda.

Beträffande senare infordrade yttranden över organisationsförslagen och

inkomna utlåtanden från statens inspektör för fattigvård och barnavård samt

från länsstyrelserna torde få hänvisas till sid. 201—207 i statsrådsprotokollet.

Av de hörda länsstyrelserna förklara 15, att de omfatta, icke hava någon

väsentlig erinran mot eller i princip tillstyrka direktionens förslag, samt 8, att

de instämma i det av statens inspektör för fattigvård och barnavård avgivna

yttrandet. På enahanda sätt uttala sig åtskilliga av länsstyrelserna hörda

myndigheter eller korporationer. Allenast länsstyrelsen i Älvsborgs län samt

biträdande förste provinsialläkaren i Kronobergs län och förste provinsialläkaren

i Blekinge län ställa sig avvisande mot direktionsförslaget och instämma

med Karolinska institutets lärarkollegium.

Beträffande frågan örn Stockholms stads anspråk å barnhusets tillgångar

och inkomster, innebar det förslag till avtal mellan staden och barnhuset, som

direktionen med skrivelse den 30 januari 1929 underställde Kungl. Maj:ts

prövning, följande huvudpunkter.

Barnhuset förklarade sig till förmån för staden avstå från följande inkomster,

nämligen förmyndarkammarens överskottsmedel, andel i av Överståthållarämbetet

för polisärenden utdömda böter, fattigpenningar av friköpeskillingar,

fattigpenningar vid burskaps meddelande, fattigpenningar av ofria,

försålda tomter, Trogsta hemmans frälseränta, tolagsmedel och räntor å danaarvsmedel.

Parterna förklarade sig vara ense örn att egendomen Kålambshov,

vartill icke finnes annan åtkomsthandling än ett kungl, brev till överståthållaren

av den 24 maj 1647, skulle av staden exploateras och att egendomen hade

ett nuvärde av 5 miljoner kronor. Barnhuset avstode all sin rätt till egendomen

mot att staden överlämnade nämnda belopp till barnhuset, som förband sig att

efter avdrag av 150,000 kronor avsätta hälften eller 2,425,000 kronor till en

fond, Rålambshovsfonden, varav avkastningen skulle gå till barnavård i Stockholm.

Vidare sålde barnhuset till staden sina tomter i kvarteret Mimer för 3,065,000

kronor samt förband sig att av denna köpeskilling ävensom av sina övriga ej till

fonder avskilda kapitaltillgångar avsätta 40 procent till en särskild fond,

Mimersfonden. Av denna skulle såsom bidrag för uppförande dels av en pediatrisk

klinik vid blivande rikssjukhus i Stockholm eller, örn sådant icke skulle

komma till stånd, vid annan av Karolinska institutet godkänd sjukvårdsinrättning

i Stockholm, dels ock vid eller i anslutning till samma sjukhus eller sjukvårdsinrättning

av anstalt för undersökning av s. k. psykopatiska barn lämnas

sammanlagt högst 1,000,000 kronor, under villkor att staden erhölle samma rätt

till platser å kliniken och anstalten, som örn staden själv tillskjutit beloppet,

varvid plats- och driftkostnaderna skulle beräknas enligt enahanda grunder,

som kunde komma att tillämpas beträffande stadens övriga platser vid samma

sjukhus.

För tiden efter det barnhusets nuvarande sjukvårdsanstalt kunde komma att

nedläggas och intill dess pediatrisk klinik vid rikssjukhuset tagits i bruk, skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

11

av Mimersfondens avkastning årligen få användas intill 50,000 kronor såsom

bidrag för uppehållande av en sådan klinik, under villkor att staden av densamma

tillförsäkrades enahanda förmån som nu av barnhusets sjukvårdsanstalt.

Av fondens övriga kapital skulle avkastningen enligt vissa bestämmelser användas

för barnavård i Stockholm.

Det, såsom förut anförts, efter förnyade underhandlingar med skrivelse

den 11 november 1929 ingivna ändrade förslaget till avtal mellan staden och

barnhuset är av följande lydelse:

»Mellan Stockholms stad, å ena, samt Allmänna barnhuset, å andra sidan,

har, under förutsättning av godkännande, vad staden angår av stadsfullmäktige

och vad barnhuset beträffar av Kungl. Majit, träffats följande avtal.

1 §•

Sedan Kungl. Majit i brev den 27 mars 1647 till Stockholms stad donerat

hela ''Munkelägret’ samt Kungl. Majit sedermera i skrivelse den 24 maj 1647

beträffande det däri ingående ''tegelbruket gent över Långholmen’, numera

egendomen Rålambshov eller tomterna nr 1 i kvarteret Hemmet och nr 20 i

kvarteret Mälaren å Kungsholmen här i staden, förklarat, att, ehuruväl tegelbruket

''till stadens nytta är förundt och donerat’, Kungl. Majit ''likväl därmed

icke staden allena velat förstå, utan ock jämväl barnhuset, som här vid staden

inrättat är, till vilkets såväl som stadens gagn och bästa samma tegelbruk och

därav flytande intrader skola förståndne och användne bliva’, så har angående

egendomen Rålambshov mellan Stockholms stad och Allmänna barnhuset, som

besitter egendomen, överenskommits följande.

Parterna äro ense därom, att egendomen skall av staden exploateras och att

den har ett nuvärde av 5,000,000 kronor. På grund härav avstår barnhuset på

nedan angivna villkor till staden all den rätt, barnhuset har till egendomen.

Staden skall äga att tillträda egendomen den 1 april 1931.

Därest så skulle erfordras för vinnande omedelbart av lagfart å de försäljningar

från egendomen, som staden kommer att göra, förbinder sig barnhuset

att å köpehandlingen teckna godkännande.

Den 1 april 1931 skall staden till barnhuset överlämna ett belopp av

5,000,000 kronor antingen kontant eller ock i form av sådana räntebärande

reverser, varom överenskommelse mellan barnhuset och Stockholms stads drätselnämnd

kan träffas.

Ifrågavarande belopp skall av barnhuset förvaltas och redovisas såsom en

särskild fond. Kan enighet angående äganderätten till denna fond och användningen

av dess avkastning ej uppnås, förbehålles staden rätt att vid domstol

anhängiggöra talan örn bättre rätt till dessa medel, därvid medlen skola tillkomma

den, som vid detta avtals ingående varit att anse såsom ägare till ovannämnda

egendom. Skulle staden befinnas då hava varit jämte barnhuset ägare

till egendomen, skola staden och barnhuset taga del i medlen efter samma förhållande,

som de varit ägare till egendomen.

Därest barnhuset genom att vägra ingå i svaromål eller genom annan invändning

i rättegång förhindrar, att stadens talan varder prövad i huvudsaken,

skall barnhuset vara skyldigt till staden utgiva hela beloppet med därtill lagd

ränta.

2 §.

Barnhuset försäljer till staden fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret Mimer i

Vasastaden här i staden för en köpeskilling av 3,065,000 kronor samt på villkor

i övrigt, att fastigheterna tillträdas den 1 juli 1932, att köpeskillingen erlägges

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

å tillträdesdagen antingen kontant eller genom överlämnande av sådana räntebärande

reverser, varom överenskommelse mellan barnhuset och Stockholms

stads drätselnämnd kan träffas, samt att barnhuset å tillträdesdagen till staden

avlämnar köpebrev å fastigheterna, för deras lagfarande nödiga åtkomsthandlingar

samt gällande designationer, bevis att fastigheterna icke äro besvärade

av inteckningar eller häfta för premielån samt fastigheterna rörande brandförsäkringshandlingar.

3 §’

Barnhuset återbetalar till förmyndarkammaren hälften av vad barnhuset

uppburit såsom överskottsmedel belöpande å kalenderåret 1928 samt avstår

från vidare överskottsmedel under förutsättning, att staden medgiver bouppteckningsavgifternas

upphörande för tiden från och med den 1 januari 1931.

4 §.

Staden medgiver att, även örn staden skulle mot barnhuset vid domstol

väcka talan om bättre rätt till barnhusets egendom eller inkomster, barnhusets

verksamhet må, i avvaktan på slutlig dom, fortsättas efter av Kungl. Majit

lämnade föreskrifter i samma omfattning som vid tiden för stämnings delgivande.

»

Angående det senaste avtalsförslaget har barnhusdirektionen i anslutning

härtill inkommit med en den 1 november 1929 dagtecknad skrivelse, däri anförts

följande.

Det förra avtalsförslaget hade i stort sett inneburit, att staden skulle få

avkastningen från på visst sätt beräknade, till fonder avsatta delar av barnhusets

tillgångar, nämligen från fonder örn tillhopa 5,971,000 kronor, medan

för barnhusets övriga verksamhet skulle återstå ett kapital örn 7,894,000 kronor.

Vid de nya förhandlingarna hade direktionens delegerade framlagt ett förslag

till avtal, varigenom staden skulle få avkastningen från en fond å 5,000,000

kronor. Stadens delegerade hade emellertid förklarat sig icke vilja inlåta sig

på något avtal, som tillförsäkrade staden avkastning från lägre andel av barnhusets

kapital, än dessa delegerade förut hävdat eller hälften. Däremot hade

stadens delegerade förklarat sig villiga att ingå på nya underhandlingar, avseende

allenast överlåtelse till staden av barnhusets fastigheter ävensom användningen

av förmyndarkammarens överskottsmedel. Barnhusets delegerade

hade så mycket mindre ansett sig böra avvisa detta, som direktionen tidigare

hävdat, att avtalet mellan staden och barnhuset skulle på dylikt sätt begränsas.

Angående användningen av barnhusets medel borde däremot intet avtal träffas,

enär bestämmanderätten häröver tillkomme Kungl. Majit.

I fråga örn värdena å i avtalet omhandlade fastigheter, upptagna till samma

belopp som i det tidigare förslaget, hade justitiekansler sämbetet i sitt över sistnämnda

förslag avgivna utlåtande dels anmärkt, att taxeringsvärdet å fastigheterna

i kvarteret Mimer vore 3,844.000 kronor och att vad direktionen anfört

till stöd för en lägre köpeskilling icke på ämbetet verkat övertygande, dels ock

erinrat, att Rålambshov hade ett taxeringsvärde av nära 6,000,000 kronor.

Med hänsyn till att genom kungl, brev den 27 mars och den 24 maj 1647 såväl

staden som barnhuset erhållit rätt till det område, som torde få antagas i våra

dagar motsvara Rålambshov, förmenande väl justitiekanslersämbetet, att det

skulle vara för de båda rättsägarna fördelaktigt, om de kunde komma till en

uppgörelse beträffande Rålambshov. Men att vid denna uppgörelse utgå från

en värdesättning, som med omkring en miljon kronor understege taxerings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

13

värdet, förefölle justitiekanslersämbetet icke vara tillfyllest motiverat i remisshandlingarna.

Härom anför barnhusdirektionen i skrivelsen av den 1 november 1929:

Liksom i det tidigare avtalsförslaget hade värdet å Rålambshov satts till

5 miljoner kronor. Då justitiekanslersämbetet anmärkt, att taxeringsvärdet å

Rålambshov vore en miljon kronor högre eller 6 miljoner kronor, ville direktionen

framhålla, att det i direktionens skrivelse till Kungl. Majit den 30

januari 1929 angående avtalsförslaget uppgivna taxeringsvärdet 5,975,000

kronor, hämtat ur Stockholms adresskalenders egendomsregister för 1928, visat

sig innesluta jämväl värdet av en från Rålambshov exproprierad, staden tillhörig

tomtdel till ett belopp av 1,730,000 kronor, vadan det riktiga taxeringsvärdet

varit 4,245,000 kronor. Sistnämnda taxeringsvärde hade vid senaste

fastighetstaxering sänkts till 2,122,000 kronor.

Direktionen hade vid förhandlingarna örn värdet å Rålambshov biträtts av

sakkunniga från byggnadsstyrelsen, och enahanda beräkningsgrunder hade tilllämpats

som vid försäljning till staden av kronans intilliggande mark.

Avtalet angående fastigheterna i kvarteret Mimer vore oförändrat. Att barnhuset

föresloge försäljning till staden för 3,065,000 kronor, oaktat 3,500,000

kronor stått att få av enskild köpare, vore beroende på följande förhållanden.

Karolinska institutet hade för närvarande två pediatriska professurer samt en

klinik för var av dessa, därav den ena vid barnhuset. Direktionen hade ansett

sig böra utgå från att alltjämt två kliniker erfordrades. Kungl. Majit skulle

då, därest barnhuset år 1932 sålde fastigheterna till enskild person, vara nödsakad

att vidtaga dyrbara anordningar för en ny klinik, intill dess den vid nya

rikssjukhuset planerade kliniken bleve färdig. Direktionen hade förutsatt, att

Kungl. Majit aldrig skulle tillåta barnhuset en försäljning, som skulle för

Kungl. Majit bliva så kostsam. Resultatet skulle antagligen bliva, att barnhuset

finge fortsätta att driva sjukhusverksamhet, ända till dess rikssjukhuset

bleve färdigt. Detta skulle för barnhuset innebära, att hela det kapital, som

läge i de ifrågavarande fastigheterna, bleve för barnhusets egentliga verksamhet

helt ofruktbart. Direktionen hade därför ansett det fördelaktigare att för

det lägre beloppet sälja fastigheterna till staden. Med staden syntes nämligen

Kungl. Majit under sådana förhållanden kunna avtala örn att kliniken finge

tills vidare vara kvar. De närmare bestämmelserna i ett dylikt avtal hade direktionen

ansett ligga utom direktionens befogenhet att föreslå. Direktionen vore

emellertid alltjämt villig att på sätt i förra avtalsförslaget stadgats bidraga

till driftkostnadernas täckande.

Angående den förlust, som uppehållandet av den pediatriska kliniken medför

för barnhuset, har direktionen i särskild skrivelse den 30 januari 1929, under

erinran om att Kungl. Majit i brev den 11 april 1924 medgivit uppehållandet

allenast så länge förmyndarkammarens överskottsmedel utginge till barnhuset,

andragit följande.

Direktionen, som till Stockholms stads hälsovårdsnämnd och Karolinska

institutets pediatriska poliklinik uthyrt samtliga övriga, ej för expedition och

personalbostäder samt gemensamma ekonomiändamål erforderliga lokaler, hade

till åtlydnad av föreläggandet i nyssnämnda brev för varje budgetår från och

med den 1 oktober 1924 underställt Kungl. Majit förslag till stat för barnhusets

sjukvårdsanstalt. Enligt dessa förslag, som fastställts av Kungl. Majit,

hade, ehuru dagavgiften för vården satts så högt som till 6 kronor, av influtna

hyresmedel för fastigheten Mimer nr 1 måst anvisas allt, som ej erfordrats för

fastighetens underhåll, eller för tiden Vio 1924—3% 1925 kronor 33,697:54,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

1925—26 kronor 32,154:53. 1926—27 kronor 48,021: 86 och 1927—28 kronor

40,967: 23, vartill för sistnämnda tid komme kostnader för röntgeninstallation,

kronor 15,950: 70, som utgått av barnhusets övriga medel.

Barnhusets förlust på uppehållandet av sjukvårdsanstalten måste emellertid

i själva verket beräknas väsentligt högre.

Därest barnhuset icke behövde uppehålla sjukvårdsanstalten, kunde nämligen

nämnda fastighet omedelbart säljas. Denna och den barnhuset jämväl

tillhöriga intilliggande obebyggda tomten Mimer nr 2 vore tillsammans taxeringsvärderade

till 3,844,000 kronor. Direktionen hade å båda tomterna erhållit

fast vederhäftigt köpeanbud, slutande under förutsättning av tillträde den

1 oktober 1929 å 3,500,000 kronor. Ett högst väsentligt kapital, vars storlek

ingalunda stöde i proportion till antalet platser å sjukvårdsanstalten, vore således

bundet för uppehållandet av sjukvårdsanstalten. Toge man hänsyn till

förlusten av ränta å detta kapital, framginge det, att barnhusets årliga förlust

å uppehållandet av sjukvårdsanstalten överstege de direkta utgifterna med,

lågt räknat, omkring 100,000 kronor.

Sjukvårdsanstaltens uppehållande vore icke längre av barnhusets eget behov

påkallat, vilket klart torde framgå därav, att under åren 1925—28 antalet där

vårdade barnhusbarn uppgått till i medeltal allenast 1 å 2 om dagen.

Att direktionen ansett sig hittills kunna bibehålla en anordning med sådana

konsekvenser måste ses mot bakgrunden av att barnhuset förut, så länge

antalet barnhusbarn varit stort, haft behov av eget sjukhus, och att sålunda

förhållandet först under senare år, då antalet barnhusbarn väsentligt nedgått,

bjärt trätt i dagen. Vidare hade sjukvårdsanstalten, så vitt direktionen med

hänsyn till beläggningen kunnat förstå, fyllt ett behov i Stockholm, varifrån

barnhuset genom förmyndarkammarens överskottsmedel erhållit väsentlig inkomst.

Slutligen hade direktionen givetvis icke kunnat undgå att beakta de

svårigheter, som sjukvårdsanstaltens upphörande kunde medföra för den

pediatriska undervisningen.

Beträffande den nya överenskommelsen beträffande förmyndarkammarens

överskottsmedel anför direktionen i skrivelsen den 1 november 1929 vidare:

Frågan örn bouppteckningsavgifternas indragning vore med anledning av

framställning från förmyndarkammaren beroende på avgörande av Kungl.

Majit i justitiedepartementet. Det belopp, som enligt 3 § av nya avtalet skulle

tillkomma förmyndarkammaren, motsvarade vad som beräknats erforderligt för

dess föreslagna avveckling.

Enligt förra avtalet skulle direktionen helt avstå från överskottsmedlen för

år 1928, medan direktionen nu skulle få behålla hälften därav.

Sista paragrafen i det nya avtalet föranleder direktionen att i samma skrivelse

anföra följande:

»Såsom förut framhållits, skiljer sig det nya avtalet från det tidigare därigenom

att stadens rätt till barnhusets tillgångar och inkomster ej reglerats.

Kungl. Majit, som hittills fastställt grunderna för barnhusets verksamhet, kan,

sedan genom nya avtalet Bålambshov förvandlats till penningar, lämna föreskrifter

jämväl i avseende å Stockholms stads rätt till förmån från barnhuset.

Man bör emellertid icke bortse från den möjligheten, att staden, därest den

skulle finna dessa föreskrifter vara för staden alltför oförmånliga, söker vid

domstol föra talan mot barnhuset örn bättre rätt till barnhusets tillgångar.

En sådan talan kan näppeligen avse annat än Bålambshov. Direktionen har

emellertid velat trygga sig för att anhängiggörande av dylik talan skulle försätta

direktionen inför risk att avbryta sin nuvarande verksamhet. Bestämmelsen

i 4 § har på grund därav införts i avtalet.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

15

Departementschefen har i detta sammanhang erinrat, att han vid föredragningen

den 22 november 1929 av ärende angående remiss till Stockholms stadsfullmäktige

av det senaste avtalsförslaget till statsrådsprotokollet anfört bland

annat följande.

»Av handlingarna i ärendet framgår, att nämnda fastigheter i kvarteret

Mimer äro taxeringsvärderade till 3,844,000 kronor samt att barnhusets direktion

uppgivit sig hava haft möjlighet att till annan än staden sälja fastigheterna

till ett pris, väsentligt högre än det med staden överenskomna. Anledningen

till att direktionen det oaktat anser den avtalade försäljningen till staden böra

komma till stånd är, enligt vad jag vidare inhämtat, att barnhuset ansett sig

böra genom försäljning till staden möjliggöra för Kungl. Majit att genom

uppgörelse nied staden fa den av Karolinska institutets bada pediatriska kliniker,

som nu i dessa fastigheter uppehälles av barnhuset, även efter barnhusets

försäljning av fastigheterna å samma plats fortsatt, intill dess det pianerade

nya rikssjlikhuset blir färdigt. En sådan möjlighet skulle givetvis icke

föreligga, örn fastigheterna försåldes för att styckas till hustomter, medan

däremot staden, som redan nu i fastigheterna har sjukhus, kan väntas beredd

att intill nämnda tidpunkt uppehålla jämväl den pediatriska kliniken.

Det synes emellertid tvivelaktigt, örn den minskade inkomst av försäljningen,

som barnhuset får vidkännas genom att denna sker till staden, kan

uppvägas av den fördel, som direktionen därigenom avser att bereda Kungl.

Majit och kronan. Jag anser därför, att innan slutlig ställning kan tagas till

avtalet, så vitt det avser försäljning av fastigheterna i Mimer, det måste undersökas,

örn ej under tiden från den 1 juli 1932, intill dess vid nya rikssjukhuset

inrättas en pediatrisk klinik, den pediatriska undervisningen vid Karolinska

institutet kan tillgodoses utan anlitande av fastigheterna i kvarteret

Mimer. . . . . . „ ,

På grund av vad sålunda anförts bör enligt mm mening redan vid mtordrande

av yttrande från Stockholms stadsfullmäktige över avtalsförslaget angivas,

att Kungl. Majit vid slutligt beslut i frågan kan komma att, även örn

avtalet i övrigt godkännes, därifrån utesluta överenskommelsen örn fastigheterna

i kvarteret Mimer.»

På grund härav anbefalldes Överståthållarämbetet att från staden införskaffa

yttrande, dels angående huruvida staden biträdde den överenskommelse

med allmänna barnhuset, som innehölles i 1, 3 och 4 §§ i det senaste avtalsförslaget,

dels ock huruvida staden eventuellt jämväl vore villig att godkänna

överenskommelse med barnhuset i enlighet med 2 § i samma avtalsförslag.

Stadsfullmäktige hava genom beslut den 20 december 1929 förklarat sig

vilja godkänna det uppgjorda nya avtalsförslaget eller, därest Kungl. Majit

finnér sig icke kunna godkänna överenskommelsen i 2 § angående förvärv åt

staden av fastigheterna i kvarteret Mimer, ett sålunda begränsat avtal.

A sid. 213_216 i statsrådsprotokollet hava härefter återgivits utlåtanden av

juris doktorn Erik Carlquist och professorn Nils Herlitz angående barnhusets

rättsställning, vilka utlåtanden äro fogade vid direktionens skrivelse den 30

januari 1929 om ändrade verksamhetsformer ävensom av justitiekansler!! och

statskontoret i detta sammanhang avgivna yttranden.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Den här lämnade redogörelsen forde tydligt ge vid handen, att en omläggning

av barnhusets organisation och verksamhet är nödvändig. 1917 års harna
-

Departe
mentschefen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

vårdslagar hava medfört sådana förändringar i barnens rättsställning, att ett

fortsättande av barnhusets verksamhet i nuvarande former icke lämpligen bör

ifrågakomma. Härtill kommer, att det måste anses i hög grad önskvärt, att

barnhusets rika tillgångar bättre än nu göras avkomstbringande till förmån för

barnhusets betydelsefulla uppgifter.

Innan jag ingår pa behandling av de särskilda på grund av dessa förhållanden

uppkommande spörsmålen, må beträffande formen för ärendets handläggning

anmärkas följande. Den av direktionen förordade omläggningen av

barnhusets verksamhet innebär en sa väsentlig förändring som övergång från

självverksamhet till huvudsakligen understödjande arbete. Yad Karolinska

institutets förslag beträffar, avser det en användning av barnhusets medel för

ett väsentligen nytt ändamål. Med hänsyn till att barnhusets tillgångar och

inkomster äro till största delen av kronan förlänade samt barnhuset för sin

verksamhet är helt beroende av Kungl. Maj:ts föreskrifter, har jag under sådana

omständigheter ansett, att riksdagen bör beredas tillfälle att yttra sig angående

omläggningen, helst till barnhuset alltjämt utgå medel från å riksstaden uppfört

anslag.

Av liknande skäl anser jag, i likhet med justitiekanslersämbetet, att därest

det skulle hava ifrågakommit att hos Kungl. Majit hemställa om godkännande

av ett avtal i överensstämmelse med det med skrivelse den 30 januari 1929

framlagda förslaget, skyldighet förelegat att underställa riksdagen avtalsfrågan.

Det sist upprättade avtalsförslaget innefattar emellertid, frånsett frågan

om förmyndarkammarens överskottsmedel, vilken är beroende på justitiedepartementets

föredragning, allenast avhändelse av rätt till och försäljning av fastighet.

Avhändelser av barnhusets fastigheter hava hittills aldrig underställts

riksdagen. Sålunda kan erinras, att Kungl. Majit i aderton särskilda fall under

tiden mellan åren 1865 och 1900 utan riksdagens hörande medgivit barnhuset

att försälja tomter från dess gamla område i trakten av Barnhusgatan i Stockholm.

Med hänsyn till det sammanhang, som nu ifrågavarande fastighetsaffärer

hava med omorganisationsförslaget, har jag dock ansett riksdagen böra

sättas i tillfälle att även därutinnan yttra sig.

Med den sålunda i olika hänseenden angivna uppfattningen torde jag här

få närmare utveckla min ståndpunkt beträffande de olika föreliggande omorganisationsförslagen

och det senaste förslaget till avtal mellan Stockholms

stad och barnhuset.

Vid bedömandet av frågan rörande omorganisationen måste först undersökas,

i vad mån barnhuset därigenom skulle sättas i stånd att bättre än nu

fullfölja sina ursprungliga uppgifter på ett samhällsgagnande sätt. Vad då

först angår arten av dessa uppgifter, lärer man, vilken uppfattning man än må

hysa angående barnhusets rättsställning, böra fasthålla, att dess tillgångar och

inkomster äro detsamma förlänade för visst ändamål, nämligen omhändertagande

till vard och uppfostran av föräldralösa eller eljest värnlösa harti. Så

länge verksamhet genom barnhuset för detta ändamål är nyttig och behövlig,

synes det icke böra ifrågakomma att för annat syfte använda dess tillgångar

och inkomster. Även örn, såsom Karolinska institutets lärarkollegium anfört.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

17

barnsjukvården anses grundläggande för ali barnavård, kan dock en verksamhet

sådan som den kollegiet i sitt förslag skisserat icke anses fullfölja barnhusets

nyss angivna ändamål. Detta synes mig däremot den av direktionen

föreslagna verksamheten göra på ett efter numera rådande förhållanden i stort

sett väl lämpat sätt. Av de inkomna yttrandena ävensom av barnhusdirektionens

hittills bedrivna försöksverksamhet framgår också, att det uppenbarligen

i landets olika delar föreligger behov av sådana upptagningshem och spädbarnshem,

som barnhusdirektionen avser att understödja. På sätt direktionen

erinrat, framgår även oförtydbart av 1924 års barnavårdslag såsom en förutsättning,

att frivilliga åtgärder av välgörenhetsinrättning i motsvarande grad

begränsa skyldigheten för kommun att omhändertaga värnlösa barn. Det är

alltså ingalunda så, som lärarkollegiet synes förmena, eller att nyssnämnda lagstiftning

skulle utgöra hinder för de föreslagna formerna för barnhusets verksamhet.

linder inga förhållanden har för övrigt kommun skyldighet att sörja

för barnen genom upprättande av hem av ifrågavarande beskaffenhet. Jag vill

erinra örn att fattigvårdskommittén på sin tid övervägde föreskrifter örn obligatoriskt

inrättande av dylika hem men avstod därifrån. Kommittén ansåg sig

icke då böra ifrågasätta statsbidrag för ändamålet och ej heller kunna belasta

kommunerna med utgifter därför utan fann det kunna överlämnas åt kommunerna

att frivilligt i samarbete med den enskilda offervilligheten ordna efter

behovet. Den tanke, som låg bakom denna kommitténs uppfattning, skulle tydligen

på bästa sätt förverkligas genom barnhusdirektionens föreliggande förslag.

Då således barnhusets ursprungliga ändamål alltjämt kan på lämpligt sätt

främjas och behov av åtgärder för detta ändamål tydligen föreligger, bör det

enligt min mening icke ifrågakomma att, såsom lärarkollegiets förslag enligt

det anförda innebär, använda tillgångarna till ett utanför det ursprungliga

ändamålet liggande syfte. Därest användning i överensstämmelse med det ursprungliga

syftet icke kunnat ifrågakomma, skulle det för övrigt hava legat

närmare till hands, att barnhusets tillgångar och inkomster indroges till statsverket,

än att de användes för utomliggande ändamål.

Vad härefter angår statskontorets invändning att med förslagets genomförande

skulle vid sidan av den statliga och kommunala barnavårdsorganisationen

skapas en annan, fullt självständig organisation för delvis samma ändamål,

måste densamma med hänsyn till det nyss anförda anses vara grundad

på missuppfattning. Förslaget avser ju i förhållande till kommunernas genom

barnavårdsnämnderna och eljest utövade barnavårdsarbete endast en komplettering,

som uteslutande bör bliva till stöd för detta arbete, vartill det organisatoriskt

bör nära ansluta sig. Och den verksamhet, som avses med förslaget,

berör endast indirekt barnavårdskonsulenternas arbete; i deras skyldigheter

ingår icke att sörja för understöd åt upptagningshem eller annan barnavårdande

verksamhet och ej heller att anskaffa fosterhem eller förmedla fosterhemsvård.

Barnavårdskonsulenterna själva hava oek uttalat sin tillfredsställelse med barnhusets

förslag såsom ägnat att väsentligt främja den kommunala barnavården

och underlätta konsulenternas arbete. Då länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län vidare talar örn att en ny självständig organisation för fosterhemsförmed
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 6 sand. 85 höft. (Nr 188.) lm so 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

lingen skulle skapas vid sidan av den samhälleliga, vill jag framhålla, att dylik

organisation endast förekommer i större kommuner, medan barnhusets förslag

särskilt är inriktat på hjälp åt mindre eller i ekonomiskt hänseende svaga kommuner.

Gentemot de anförda anmärkningarna att de belopp, som skulle bliva tillgängliga

för den avsedda nya understödsverksamheten, icke skulle erhålla den

storlek, att de kunde bliva av verklig betydelse, må till en början anföras, att

jag, såsom jag längre fram skall vidare utveckla, icke anser mig kunna förorda,

att Stockholms stad skall komma i åtnjutande av så stora förmåner från barnhuset,

som i det den 30 januari 1929 avlämnade avtalsförslaget åsyftades. Härigenom

uppkommer en ökning av det belopp, som årligen kan utdelas till understöd

utom Stockholm. Det förefaller mig vidare, som örn det belopp, direktionen

i sin förslagsstat beräknat till administration och pensioner, är väl högt. Det

torde emellertid vid en senare tidpunkt bliva tillfälle att närmare granska detta

spörsmål; staten för tjänstemännens löner fastställes nämligen av Kungl. Majit.

Ytterligare må anmärkas, att barnhusets budget under ett antal år framåt kommer

att vara tyngd av utgifter till löner å indragningsstat och pensioner, härledande

sig från den hittills bedrivna verksamheten. I den mån dylika utgifter

bortfalla, ökas tydligen det för utdelning disponibla beloppet. Givetvis är det

emellertid därjämte önskvärt, att uppmärksamheten riktas på att genom koncentration

i bidragsgivningen söka göra barnhusets understödjande verksamhet

så effektiv som möjligt. I detta hänseende må framhållas, att så stort belopp,

som i den upprättade förslagsstaten beräknats, icke synes mig böra anslås till

beredande av stadigvarande vård.

Det må för övrigt erinras att, såsom redan barnhusdirektionen framhållit,

tillfälle inom kort torde komma att yppas att med andra penningmedel förstärka

möjligheten att gagna de avsedda syftena. Den allmänna arvsfonden,

vilken enligt arvslagen den 8 juni 1928 skall erhålla arvet efter vissa arvlåtare,

är enligt annan lag av samma dag avsedd för främjande av barns och ungdoms

vård och fostran. Två tredjedelar av de medel, som under varje räkenskapsår

inflyta, skola tillika med ränteavkastningen för året vara tillgängliga för utdelning.

Understöd ur fonden utdelas av Konungen på föredragning av chefen

för socialdepartementet, dock att understöd ej må lämnas för åtgärd, vars bekostande

åligger stat eller kommun. Det torde vara att antaga, att i framtiden

understöd från arvsfonden skola kunna utgå till sådana ändamål, som avses i

barnhusdirektionens förslag, något som enligt motiven för lagstiftningen synes

hava varit direkt avsett.

Beträffande de särskilda punkterna i direktionens förslag vill jag först uttala

min anslutning till dess uppfattning, att fördelningen av understöd till upptagningshem

och fosterbarnsförmedling bör ske genom en för ett län eller viss

del därav gemensam sammanslutning. Genom en dylik ordning vinnes möjlighet

för och eggelse till ett synnerligen önskvärt samarbete kommunerna emellan

inom denna del av barnavårdens område. Därjämte torde härigenom säkerhet

på bästa sätt vinnas för att icke, såsom på sina håll befarats, barnhuset vid utdelande

av understöd »plottrar bort» sina medel utan nödig kontakt med lokala

förhållanden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

19

I barnhusdirektionens år 1924 framlagda förslag förutsattes, att landsting

skulle ordna samarbete inom sitt område för ifrågavarande ändamål. Då det

emellertid visat sig, att intresse därför icke förelegat, har direktionen nu icke

ifrågasatt en sådan möjlighet. På sista tiden synes emellertid av vissa uttalanden

att döma förhållandet härutinnan hava ändrat sig. Skulle således ett landsting

för rationellt ordnande av barnhems och fosterhemsverksamheten tillsätta

en styrelse eller annat organ, är det givet, att detta organ bör förmedla barnhusets

understödsverksamhet. Det av länsstyrelsen i Blekinge län framförda

förslaget beträffande inrättande av understyrelser kan jag däremot ej gilla.

Enligt min mening är det en förtjänst i barnhusets förslag, att det icke kräves

någon för alla orter lika organisation utan att understödsverksamheten kan

anknytas till å olika orter föreliggande förhållanden och önskningar.

Av det förut anförda framgår vidare, att jag icke kan dela länsstyrelsens i

Älvsborgs län uppfattning att understöden från barnhuset borde fördelas efter

fastställda normer och icke efter behovet å olika orter. Barnhusdirektionens

princip för understöds fördelning står bäst i överensstämmelse med barnhusets

gamla ändamål att i första hand hjälpa dem, som bäst därav äro i behov. Motsvarande

skäl kan anföras mot länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län anmärkning.

att kommuner, som väl ordnat sin barnavård, skulle bliva missgynnade.

Man måste fasthålla vid att det är barnen, som skola hjälpas.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att i anslutning till här angivna principer

meddelade närmare föreskrifter för utformning av de angivna huvudgrunderna

för barnhusets nya verksamhet. Från statens sjukvårdskommitté,

som erhållit del av det föreliggande förslaget, har uttalats som ett önskemål,

att de bestämmelser, som erfordras för reglerande av den nya verksamheten,

icke definitivt fastslås, innan kommittén avgivit sitt utlåtande. Denna önskan

synes böra i görligaste mån beaktas med hänsyn till sambandet mellan barnhusets

blivande verksamhet och den allmänna sjukvården.

Då jag härefter övergår till frågan om Stockholms stads anspråk ä barnhuset,

så är till en början att anmärka, att genom det sist upprättade avtalsförslaget

spörsmålet härom tills vidare kan anses hava i viss man skjutits på

framtiden. Genom avtalet skulle vinnas den väsentliga fördelen för båda parterna,

att egendomen Rålambshov, som hittills icke kunnat av barnhuset eller

staden nyttiggöras, bleve omsatt i penningar. Härigenom skulle möjlighet beredas

för Kungl. Majit att även i fråga om denna del av barnhusets tillgångar

lämna föreskrift örn dess användning. Jag förbiser därvid icke, att oklarheten

om äganderätten till Rålambshov överflyttas till den fond, som skall bildas

av det av staden därför erlagda beloppet. Det synes emellertid föreligga

grundad anledning antaga, att Stockholms stad icke skall utan starka skäl begagna

möjligheten att vid domstol anhängiggöra anspråk på bättre rätt till

denna fond eller del därav. Givet är, att Kungl. Majit vid meddelande av föreskrifter

om fondens användning bar att så långt rätt och billighet kräver tillmötesgå

stadens anspråk.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

Som emellertid avvecklingen av barnhusets hittillsvarande verksamhet, vilken

omfattar ett mycket stort antal Stockholmsbarn, icke beräknas vara avslutad

förrän ar 1932 samt ändring av nuvarande förhållande mellan staden oell

barnhuset — frånsett förmyndarkammarens överskottsmedel, varom mera i det

följande — icke av någondera parten anses nu böra ske, synes det bliva tillfälle

att vid en senare tidpunkt taga ställning till denna fråga. Redan nu må

dock framhållas, att såsom en av de förmåner, som må komma att tillerkännas

Stockholms stad, bör räknas, att en miljon kronor av Rålambshovsfonden disponeras

såsom bidrag till pediatrisk klinik vid det blivande rikssjukhuset, på

sätt närmare bestämts i det tidigare avtalsförslaget rörande däri avsett bidrag

från köpeskillingen för Mimersfastigheterna. Att staden därutöver skulle för

sin barnavård tillerkännas förmåner, som motsvara mer än avkastningen av

återstoden av nämnda fond, bör med hänsyn till resultaten av den förebragta

utredningen enligt min mening icke komma i fråga.

Mot det överenskomna värdet av Rålambshov har jag icke någon erinran.

Vad åter angår fastigheterna i kvarteret Mimer hyser jag, på sätt av mitt förut

återgivna anförande till statsrådsprotokollet den 22 november 1929 framgår,

tvekan om lämpligheten att sälja dessa till staden för det avtalade priset. För

slutligt ställningstagande till denna fråga fordras emellertid en utredning

rörande behovet jämväl i fortsättningen av två pediatriska kliniker i Stockholm

samt angående olika möjligheter att tillgodose ifrågavarande behov. En dylik

utredning torde komma att snarast igångsättas. Att Mimersfastigheterna, som

ej vidare behövas för något barnhusets ändamål, böra av barnhuset försäljas,

är uppenbart redan på grund av de betydande ränteförluster, som barnhuset

åsamkas genom deras nuvarande användning tor den pediatriska kliniken, vartill

komma direkta utgifter för denna klinik. Örn en försäljning till staden

skall kunna komma i fråga för ett pris. understigande det som barnhuset skulle

kunna erhålla av annan köpare, måste emellertid givetvis en bestämd förutsättning

vara. att av förenämnda utredning klart framgår, att genom en sådan

anordning vinnas fördelar, som ur allmän synpunkt uppenbarligen kunna anses

motsvara skillnaden i köpeskilling för barnhuset. På sätt direktionen framhållit,

måste vidare en dylik försäljning förbindas med garantier för att staden

— mot uppbärande av ett i det föregående omförmält belopp örn 50,000 kronor

årligen från barnhuset — på tillfredsställande sätt sörjer för klinikverksamhetens

uppehållande på nuvarande plats, intill dess en klinik för samma ändamål

blir färdig vid rikssjukhuset. Därest åter nämnda utredning skulle visa,

att den pediatriska undervisningen kan under nämnda övergångstid tillgodoses

utan. anlitande av Mimersfastigheterna, synes mig priset för deras försäljning

kunna sättas avsevärt högre än det med staden avtalade. Räntan å den del av

vid sådan försäljning inflytande köpeskilling, som överstiger den med staden

avtalade, torde då, om så befinnes lämpligt, kunna användas såsom bidrag,

jämte förenämnda belopp örn 50.000 kronor, till den pediatriska undervisningens

uppehållande under nyss avsedda övergångstid.

Med bifall till av direktionen därom gjord hemställan lärer emellertid

Kungl. Majit böra medgiva, att den nuvarande kliniken får på samma villkor

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

21

som hittills uppehållas intill den 1 juli 1932, ehuru förmyndarkammarens överskottsmedel

dessförinnan indragas. Vid sådant förhållande anser jag för närvarande

slutlig ställning icke höra tagas till frågan örn försäljning av Mimersfastigheterna.

Kungl. Majit torde därmed senare höra förfara på sätt i anslutning

till nu anförda synpunkter finnes lämpligast. Såsom framgår av det

föregående, hava Stockholms stadsfullmäktige godkänt, att frågan i denna del

hålles öppen.

Vad angår förmyndarkammarens överskottsmedel samt dess garantifond

torde, enligt vad jag inhämtat, chefen för justitiedepartementet, i händelse att

avtal i överenstämmelse med det senaste förslaget kommer till stånd med Stockholms

stad, sedermera väcka förslag om herörda medels användande till gäldande

av löner och pensioner åt förmyndarkammarens tjänstemän. Vidare torde

i samband därmed förslag föreläggas Kungl. Majit om meddelande av föreskrifter

rörande upphävande av föreskrifterna örn bouppteckningsavgifter i

Stockholm.

Jag vill i detta sammanhang anmärka, att den av länsstyrelsen i Malmöhus

län upptagna frågan örn användningen av Malmö barnhusfond är föremål för

utredning av allmänna barnhusets direktion, som därom lärer komma att göra

framställning, så snart frågan örn barnhusets ändrade verksamhet är avgjord.

Till slut anser jag mig böra understryka betydelsen av att frågan örn barnhusets

omorganisation icke vidare undanskjutes. Skall denna omorganisation

få åsyftad verkan att genom samarbete mellan kommunerna åstadkomma förbättrade

och billigare anordningar å ifrågavarande område av barnavården, är

det nödvändigt, att den får träda i kraft, innan kommunerna hinna binda sig

för onödiga utgifter för egna dispositioner i förevarande hänseende.

Av det föregående torde hava framgått, att det föreliggande omorganisationsförslaget

icke bör hava någon inverkan på beloppet av det under femte

huvudtiteln anvisade anslaget till barnhusen. Däremot torde med hänsyn till

arten av vissa av de bidrag, som ingå i detta anslag, riksdagens medgivande

böra inhämtas till den ändrade användning av anslaget, som skulle följa av

den föreslagna omläggningen av barnhusets verksamhet.»

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, innebär föreliggande förslag till omorganisation

av allmänna barnhusets verksamhet en övergång från självverksamhet

till huvudsakligen understödjande arbete. Barnhuset skulle visserligen

alltjämt tjäna sitt ändamål och verksamheten i huvudsak vara inriktad på beredande

av fosterhemsvård åt värnlösa barn, men åt denna verksamhet skulle

givas former, som i överensstämmelse med gällande lagstiftning skänkte möjlighet

att främst tillgodose dem, som bäst därav vore i behov. Barnhuset skulle

bliva en central barnavårdsinstitution för landet i dess helhet.

Till ifrågavarande förslag, vars genomförande, bland annat, skulle sätta

barnhuset i tillfälle att med sina stora resurser och sin erfarenhet beträffande

fosterhemsförmedling giva landets barnavårdsnämnder ett värdefullt understöd

för beredande åt omhändertagna värnlösa barn av bästa möjliga fosterhem, har

Utskottets

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

utskottet ansett sig böra principiellt ansluta sig. De allmänna riktlinjerna i förslaget

synas utskottet stå i överensstämmelse med barnhusets ursprungliga

ändamål, och en omorganisation i enlighet med förslaget torde för flera grenar

av den sociala barnavården, särskilt i mera avlägset belägna delar av landet,

bliva till större fördel än en till Stockholm förlagd centralanstalt för social

barnavård och sjukvård. Den föreslagna anordningen har synts utskottet ock

väl harmoniera med lagen om samhällets barnavård.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet delar departementschefens

uppfattning därom, att så länge barnhusets ursprungliga verksamhet — omhändertagande

till vård och uppfostran av föräldralösa eller eljest värnlösa

barn — är behövlig, det icke bör ifrågakomma att för annat syfte använda

barnhusets medel. På sätt ifrågasatts, torde dock barnhuset böra bidraga till

upprätthållandet av en för meddelande av pediatrisk-klinisk undervisning m. m.

avsedd sjukvårdsanstalt för barn.

Om utskottet sålunda, såsom nämnts, i princip ansluter sig till det föreliggande

omorganisationsförslaget, kan dock utskottet icke lämna utan erinran

det i samband därmed stående förslag till avtal mellan staden och barnhuset,

som upprättats den 11 november 1929 och varom riksdagen lämnats tillfälle

att yttra sig.

Utskottet är sålunda till en början ense med departementschefen därom, att

frågan örn försäljning av fastigheterna i kvarteret Mimer bör göras till föremål

för ytterligare övervägande. Utskottet vill därvid hava såsom sin mening uttalat,

att en försäljning av berörda fastigheter bör ske uteslutande med hänsynstagande

till barnhusets intresse att beträffande desamma erhålla förmånligast

möjliga ekonomiska uppgörelse.

Icke heller i övrigt finner utskottet avtalet böra oförändrat godkännas. Förutom

det att utskottet ansett det kunna ifrågasättas, huruvida det för stadens

exploaterande av Rålambshov stipulerade beloppet, 5 miljoner kronor, kan anses

rätt avvägt, finner utskottet det icke vara lämpligt, att, på sätt i 1 § förutsättes,

rättsförhållandet mellan staden och barnhuset alltjämt hålles svävande.

Staden bör enligt utskottets uppfattning vara väl tillgodosedd, om. på sätt

i propositionen förutsättes, köpeskillingen för Rålambshov avsättes till samt

förvaltas och redovisas såsom en särskild fond, därav 1 miljon kronor användes

till en pediatrisk klinik till stadens förmån samt avkastningen av återstoden

tillkommer staden för barnavårdande verksamhet. Utskottet anser därför, att

en oeftergivlig förutsättning för avtal med staden bör vara, att möjligheten

till rättegång med barnhuset uteslutes.

Då utskottet delar departementschefens mening om vikten av att barnhusets

nya verksamhet kan i största möjliga utsträckning utan onödigt dröjsmål

påbörjas, anser utskottet riksdagen böra förklara, att från dess sida icke

möter något hinder för Kungl. Majit att godkänna ett avtal mellan barnhuset

och staden i principiell anslutning till de fem första styckena av 1 §

ävensom 3 § i avtalsförslaget, under förutsättning dock att ett sådant avtal

förbindes med en förklaring, varigenom staden, därest köpeskillingen för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

23

Rålambshov i barnhusets räkenskaper avsättes till en särskild fond, därav avkastningen

skall enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmelser komma Stockholms

stads barnavårdande verksamhet till godo, uttryckligen avsäger sig alla

vidare anspråk å barnhusets fastigheter, kapital och övriga tillgångar samt avkastningen

av desamma.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört och under förutsättning

att vad därvid uttalats varder iakttaget, får utskottet föreslå riksdagen att

a) med förklaring att riksdagen i princip icke har något att

erinra mot den av departementschefen tillstyrkta omläggningen

av allmänna barnhusets verksamhet, godkänna den ändrade användning

av det ordinarie anslaget till barnhusen, som följer av

nämnda omläggning; samt

b) i riksstaten upptaga anslaget med oförändrat belopp

115,830 kronor.

Stockholm den 26 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, J. L. Widell, J. Nilsson i

Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, K. V. Rydén, E. A. Lundell,

C. I. Asplund, C. G. V. Hammarskjöld, G. Kobb, O. A. Ernfors och K. A. W.

Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,

L. J. Carlsson-Frosferud, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge,

A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,

O. Nilsson i örebro, S. Persson i Fritorp, O. E. F. Järte och A. Danielsson.

Reservationer:

1) av herrar Rosén och Björck, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Såsom av---för barn.

Örn utskottet sålunda, såsom nämnts, i princip ansluter sig till det föreliggande

omorganisationsförslaget, har utskottet dock med hänsyn till det svävande

läge, vari frågan om en uppgörelse mellan barnhuset och Stockholms stad

befinner sig, funnit sig böra bestämt hävda den ståndpunkten, att omorganisationen

ej bör slutgiltigt genomföras, förrän ändring i berörda hänseende kommit

till stånd. Ur olika synpunkter har det i statsrådsprotokollet återgivna avtalsförslaget

synts vara otillfredsställande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

Förutom det att utskottet ansett sig böra ifrågasätta, huruvida det för stadens

exploaterande av Rålambshov stipulerade beloppet, 5,000,000 kronor, kan

anses lämpligt avvägt, har utskottet särskilt fäst sin uppmärksamhet vid den i

avtalsförslaget intagna bestämmelsen, att, därest enighet angående äganderätten

till den föreslagna fonden eller beträffande användningen av dess avkastning

ej kan uppnås, staden skulle förbehållas rätt att vid domstol anhängiggöra talan

om bättre rätt till dessa medel, därvid medlen skulle tillkomma den, som vid

avtalets ingående varit att anse såsom ägare till Rålambshov. Utskottet håller

före, att förhandlingar böra upptagas i syfte att för barnhusets vidkommande

erhålla förmånligast möjliga ekonomiska uppgörelse samt framför allt en uppgörelse,

varigenom alla svävande tvistefrågor erhålla en definitiv lösning. Med

hänsyn till det sätt, varpå barnhusets medel under tidernas lopp hopbringats,

finner utskottet nödigt, att en eventuell sådan uppgörelse före godkännandet

underställes riksdagens prövning.

Däremot skulle utskottet finna det önskligt, att Kungl. Majit redan före

åvägabringandet av en slutuppgörelse toge under omprövning, huruvida icke

av barnhusets egna medel större belopp, än som för närvarande utgår, måtte

kunna avses för den verksamhet för beredande av fosterhemsvård åt värnlösa

barn, som för närvarande från barnhusets sida bedrives.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att ordinarie anslaget till barnhusen må i riksstaten för budgetåret

1930/1931 upptagas med oförändrat belopp, 115,830 kronor.»

21 av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Danielsson.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:367 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts under femte huvudtiteln av statsverksprOpositimven gjorda framställning angående anslag till barnhusen. s. 6 i texten