Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en centraltunnel under Stockholm.

1930-05-26 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:194, Utlåtande i anledning av väckt motion angående en centraltunnel under Stockholm.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 194.

19

Nr 194.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1930 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en centraltunnel

under Stockholm.

(4:e avd.)

I eli inom torsta kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad motion,

nr 18, bär herr E. Thulin hemställt, att riksdagen måtte för budgetåret

1930/1931 å extra stat anvisa ett belopp av 100,000 kronor, att ställas till

Kungl. Majtts förfogande för utförande av utredning beträffande förortstrafikens,

eventuellt inomstadstrafikens anslutning till den piojekterade

eentraltunneln ävensom för bildande av ett trafikkonsortium för

tunnelns trafikerande.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Beträffande förevarande motion bär från järnvägsstyrelsen i vederbörlig

ordning införskaffats yttrande, som finnes vid utskottets utlåtande

fogat som bilaga (Bil.).

X avseende å det i motionen framförda projektet till centraltunnel under

Stockholm har järnvägsstyrelsen i sitt i ärendet avgivna utlåtande

uttalat tvekan örn möjligheten att överhuvud kunna lägga ifrågavarande

tunnelprojekt, sådant det framlagts i den i motionen åberopade koncessionsansökan,

till grund för ordnandet av Stockholms föroitsbanefiåga.

Redan med hänsyn härtill linner sig utskottet förhindrat tillstyrka mo

tionen.

Även med denna ståndpunkt anser dock utskottet hithörande trafikproblem

förtjäna viss uppmärksamhet frän statsmakternas sida. Såsom

i motionen närmare belyses, befinner sig frågan örn möjligheterna att

ordna kommunikationerna, mellan huvudstaden oell dess tättbebyggda, eli

stor befolkning rymmande förorter i ett mindre tillfredsställande läge.

Förortsbanetrafiken är för närvarande splittrad på ett flertal olika trafikföretag

(statens järnvägar, Roslagsbanan, Västeråsbanan, Sultsjöbadsbanan,

Lidingöbanorna, Stockholms spårvägar och olika omnibuslinjer).

Kitt, alltmer framträdande problem har blivit, hur trafiken skall kunna

ledas till och från huvudstadens centrala delar, så att trängsel utefter

Utskottets

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande Nr 194.

kommunikationslederna skall undvikas och samtidigt tillräckligt snabba

och täta förbindelser kunna upprätthållas med förorterna.

På förorterna själva får visserligen i första hand anses ankomma att,

under samverkan i erforderlig utsträckning med varandra och med Stockholms

stad, sörja för dessa trafikfrågors lösning. Även staten har dock

ur olika synpunkter intresse i denna angelägenhet, ej minst som ägare

av synnerligen vidsträckta jordområden omkring huvudstaden (Järvafälten,

Bergshamra- och Mörbyområdena m. fl.).

Erinras må emellertid, att ett organ för planläggningen av förorternas

kommunikationsnät erhållits genom den nyligen inrättade regionsplanekommissionen,

som tillkommit med tanke bland annat på möjligheterna

att erhålla en lämplig reglering av huvudtrafiklederna mellan huvudstaden

och dess omgivningar. Det får därutöver förutsättas, att vederbörande

statliga myndigheter också skola lämna sin medverkan för ett framsynt

ordnande av hithörande, för bebyggelsen kring huvudstaden synnerligen

viktiga kommunikationsproblem.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att herr Thulins i ämnet väckta motion (1:18) ej

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utskottets utlåtande nr 190.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 194.

21

Bilaga.

Kungl, järnvägsstyrelsen

Byggnadsbyrån

Bangårdsay delningen

Till riksdagens statsutskott.

Äng. en inom riksdagens lörsta

kammare väckt motion nr 18.

I skrivelse den 21 sistlidne februari har Kungl. Majit anbefallt järnvägstyrelsen

att till Eder avgiva yttrande över en inom riksdagens första

kammare väckt motion, nr 18, angående anvisande för budgetåret

1930/1931 a extra stat av ett belopp av 100,000 kronor, att ställas till

Kungl. Maj:ts förfogande för utförande av utredning beträffande förortstrafikens,

eventuellt inomstadstrafikens, anslutning till en av arkitekten

B. Hammarén projekterad centraltunnel ävensom för bildande av

ett trafikkonsortium för tunnelns trafikerande.

Då styrelsen härmed avgiver det sålunda begärda yttrandet, har styrelsen

icke ansett sig hehöva ingå på den i motionen iämnade historiken

och motiveringen i andra delar, än densamma herör statens järnvägars

intressen.

I fråga örn förortsbanefrågans sammanhang med Stockholms bangårds1''råga

hänvisas i motionen till vissa av styrelsen tidigare gjorda uttalanden

angående förortsbanefrågans betydelse för statens järnvägar.

Beträffande dessa uttalanden vill styrelsen anföra följande.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 oktober 1915 angående 1914 års

bangårdsförslag uttalade styrelsen, att statens järnvägar hade möjlighet

att över nuvarande sammanbindningsbanan på ett, även för en sannolikt

ganska avlägsen framtid, tillfredsställande sätt ombesörja lokaltrafiken

mellan Stockholm och förstäderna utefter de till centralstationen inmynnande

statsbanelinjerna. Styrelsen antog emellertid, att trafiken å dessa

linjer med tiden, örn ock vid en rätt avlägsen tidpunkt, komme att taga

en sådan omfattning, att det bleve omöjligt att å dem framföra, förutom

trafiken till mera avlägsna platser, även förortstrafiken. För denna trafik

ansågs därför i sinom tid behöva anläggas särskilda förortsbanor,

vilka lämpligen hofde ingå i ett framtida förortsbanesystem för huvudstaden.

Vidare anförde styrelsen, att denna fråga visserligen närmast

berörde huvudstaden och dess grannsamhällen, men att denna kommunikationsfråga

dock vore av så stor allmän betydelse, att för dess lämpliga

lösande allt tillmötesgående borde visas även från statens järnvägars

sida.

Styrelsens här gjorda uttalande i fråga örn överflyttande i en framtid

av den utefter statsbanelinjerna förekommande förortstrafiken till särskilda

förortsbanor avsåg, som i skrivelsen uttryckligen angavs, förortstrafikens

fullständiga avskiljande från statsbanetrafiken i övrigt. En

sammankoppling av trafiken å huvudlinjerna med trafiken å förortsbanelinjerna

inom Stockholm framhöll styrelsen däremot såsom varande

mindre lämplig och fördenskull hofde undvikas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 194.

Sedermera Ilar styrelsen i sitt till statsrådet oell diden för kommunikationsdepartementet

den 17 maj 1921 avgivna yttrande över det

s. k. 1921 års förslag till nya bangårdsanordningar i Stockholm framhållit,

att det vore såväl önskligt sorn. obestridligen rationellt och riktigt,

att huvudbanorna befriades från den närmare lokaltrafiken och att salunda

förortslinjer framdroges till de närmast Stockholm belägna förorterna.

Den förortstrafik, som härvid i första hand ansågs kunna och

under alla förhållanden böra avskiljas från huvudbanorna, var den,^ som

av statens järnvägar ombesörjdes inom Stockholms stads områden,

d. v. s. trafiken mellan å ena sidan Stockholms central, Stockholms södra

samt den numera nedlagda personstationen vid Liljeholmen och å andra

sidan Älvsjö, Södertörns villastad samt Fagersjö. Ett ordnande av kommunikationerna

mellan dessa platser ansåg styrelsen emellertid böra i

främsta rummet ankomma på Stockholms stad.

Sedan den tid, då styrelsen gjorde sina här relaterade uttalanden, har

bland annat den genomförda elektrifieringen av västra stambanan och

den gjorda omläggningen av infartslinjen över Årstaviken medfört möjligheter

att i tidtabellen inlägga ett avsevärt större antal lokaltåg å den

tyngst trafikbelastade linjen närmast söder örn Stockholm på ett för

förortstrafikens betjänande lämpligare och mera regelbundet sätt, än

man tidigare vågat förutsätta. Och å statsbanelinjen norrut, å vilken

man redan nu, om så skulle visa sig vara behövligt, kan avveckla en

mycket större förortstrafik än den nuvarande, skulle, örn även denna

linjo, som i sinom tid torde vara att förutse, blir elektrifierad, trafikkapaciteten

ävenledes komma att avsevärt utökas. Styrelsen ansel sig

därför numera kunna räkna med, att även för framtiden å statens järnvägars

egna linjer förmå ombesörja förortstrafiken på ett för trafikanterna

tillfredsställande sätt i vad gäller de utefter dessa linjer belägna

samhällen, till vilka särskilda, från statsbanelinjerna helt avskilda forortsbanor

i framtiden icke kunna tänkas komma till stånd.

Under här angivna förhållanden oell med hänsynstagande givetvis också

lill statens järnvägars ekonomiska intressen, finner styrelsen sig icke

kunna biträda tanken på något sådant avledande av förortstrafiken Lån

de befintliga huvudbanorna till en genom staden framdragen centraltunnel,

som i motionen avses.

Mot ett framdragande av särskilda, från huvudbanorna helt avskilda,

förortslinjer till de närmast Stockholm belägna förortssamhällena, såsom

t. ex. till do av statsbanorna direkt eller indirekt berörda samhällena

Älvsjö och Södertörns villastad, har styrelsen däremot icke något att

erinra, men är detta enligt styrelsen åsikt en kommunikationsfråga, som

det helt och uteslutande bör ankomma på Stockholms stad och vederbörande

förortssamhällen att ordna.

Då i motionen uttalas, att ett ståndpunktstagande från statens järnvägars

sida i förortsbanefrågan för överskådlig tid framåt skulle avföra

från diskussionen tvisteämnet örn flyttning av sammanbindningsbanan,

vill styrelsen betona, att denna fråga praktiskt sett måste anses vara

slutgiltigt löst genom det år 1923 träffade avtalet mellan staten och

Stockholms stad angående ordnandet av bangårdsförhållandena i Stockholm.

En bort flyttning av sammanbindningsbanan, liksom av centralstationen,

kan enligt, styrelsens bestämda åsikt, med hänsyn bland annat

till prohibitiva direkta och indirekta kostnader, icke komma i fråga. De

tankar härpå, som ännu kunna vara uppe, måste betraktas som verklig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 194. 2$

hetsfrämmande, och hur än förortsbanefrågan i övrigt löses, måste den

därför lösas med tanke på sammanbindningsbanans och centralstationens

kvarliggande; beträffande då sammanbindningsbanan i åtmistone

ungefär dess nuvarande sträckning.

Då motionären synes utgå ifrån, att den ifrågasatta utredningen skulle

baseras på de olika förortslinjernas anslutning till det förutnämnda, av

arkitekten Hammarén framlagda centraltunnelprojektet, anser styrelsen

sig böra framhålla, att detta projekt enligt styrelsens åsikt icke är av

beskaffenhet att eils i dess huvuddrag kunna läggas till grund för ordnandet

av ett förortsbanenät inom Stockholm. Styrelsen saknar visserligen

kännedom örn såväl koncessionssökandens som de av honom angivna

bägge medarbetarnas förutsättningar för realiserandet av tunnelprojektet

i fråga, men måste i allt fall ifrågasätta, huruvida de verkligen sitta

inne med tillräcklig kännedom i fråga örn de många invecklade synpunkter

och spörsmål, som med hänsyn till lokala förhållanden m. m. måste

uppställas såväl för att kunna göra så pass kategoriska uttalanden, som

gjorts i fråga örn såväl den rent ekonomiska, som den byggnads- och

stadsplanetekniska sidan av projektet. Detta så mycket mera, som, enligt

vad i koncessionsansökningen framhålles, någon som helst teknisk

utredning i saken ej föreligger.

I anslutning till vad av styrelsen här anförts samt med hänvisning

även därtill att, enligt vad styrelsen har sig bekant, förenämnda koncessionsansökan

är remitterad till Stockholms stad för yttrande och att

stadskollegiet i dagarna beslutat tillsätta en särskild kommission med

uppdrag att utreda och framlägga förslag till plan för lokaltrafikens

ordnande inom Stockholm och dess omgivningar, och genom vilken kommission

eller annorledes Stockholms stad givetvis också kommer att träda

i erforderlig förbindelse med berörda statsmyndigheter, anser styrelsen

sig böra för det närvarande bestämt avstyrka den i motionen ifrågasatta

utredningen genom statens ingripande och försorg.

Stockholm den 22 mars 1930.

T. A. Tor jeson.

Kungl, järnvägsstyrelsen.

AXEL GRANHOLM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.