Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till fraktlindring för möjliggörande av inhemsk järntillverkning av Norrbottensmalm m. m.

1930-06-02 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:202, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till fraktlindring för möjliggörande av inhemsk järntillverkning av Norrbottensmalm m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Sr 20%.

6

Nr 202.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1930 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till fraktlindring

för möjliggörande av inhemsk järntillverkning av

Norrbottensmalm m. m.

(4:e avd.)

I en inom, första kammaren av herr C. I. Asplund vackt, till statsutskottet hänvisad

motion, nr 187, har hemställts, att riksdagen ville besluta att av inkomster,

som inflyta från statens utarrenderade jordägarandelar i gruvor och från statens

aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, ställa till Kungl. Maurts förfogande

ett reservationsanslag av 200,000 kronor, att användas till åstadkommande

av den extra fraktlindring för råvaror och järn, som kan bliva nödvändig

för återupptagande av järntillverkning av norrbottensmalm och järnets vidareförädling

vid bruk i bergslagen.

Under åberopande av motiveringen till ovannämnda motion bär herr F. O.

Ericsmi i Boxholm m. fl. i en inom andra kammaren vackt, likaledes till statsutskottet

hänvisad motion, nr 22.3, gjort en hemställan likalydande med nyssnämnda

motions.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar, får

utskottet hänvisa till förstnämnda motion.

Beträffande förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

yttrande från kommerskollegium. Ifrågavarande yttrande finnes såsom bilaga

fogat vid detta utlåtande. (Bil.)

Med tanke på möjliglieterna att vid Porjus återupptaga tillverkningen av tackjärn

begäres i förevarande motioner anslag för fraktlindringar beträffande träkol

och andra råvaror, erforderliga för dylik tillverkning, ä-vensom beträffande

transporten till Bergslagen av tackjärnet för förädling vid järnbruken därstädes.

Att en tackjärnstillverkning i Porjus utan direkt förlust för en eventuell företagare

ej kan anses utesluten, om här avsedda anslag beviljas, får visserligen

anses framgå av den granskning järnkontoret underkastat de motionsvis framlagda

kalkylerna. Praktiskt sett måste dock förutsättningarna anses altför ovissa

för åvägabringande av en bestående industri. Såsom kommerskollegium framhållit,

måste ock synnerlig uppmärksamhet fästas vid de driftsinskränkningar

igångsättande av en tackjärnstillverkning vid Porjus sannolikt skulle medföra

för redan nu i gång varande masugnar.

UttkotUU

yttrande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande Nr-.. 202-

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att de av herrar Asplund och Ericson i Boxholm m. fl. i ämnet

väckta motionerna (I: 187 och II: 223) ej må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 2 juni 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 201.

Reservation:

av herrar Bergqvist, Asplund, Oscar Olsson och Hansén, som ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Med tanke på möjligheterna att vid Porjus återupptaga tillverkningen av

tackjärn begäres i förevarande motioner anslag för fraktlindringar beträffande

träkol och andra råvaror, erforderliga för dylik tillverkning, ävensom beträffande

transporten till Bergslagen av tackjärnet för förädling vid järnbruken

därstädes.

Att en tackjärnstillverkning i Porjus utan direkt förlust för en eventuell företagare

ej kan anses utesluten, örn här avsedda anslag beviljas, får visserligen

anses framgå av de kalkyler järnkontorets delegerade uppgjort. Uppenbart är

dock, att en bestående järnindustri icke kan åvägabringas vare sig i Luleå eller

Porjus på basis av de i dessa kalkyler förutsatta priser å kraft, malm, träkol

och järnvägsfrakter. Motionärerna ha emellertid räknat med den rätt till nedsatta

malmpriser, som tillförsäkrats inhemska malmförädlare genom 1927 års

malmavtal, med de stora mängder kolved, som enligt gjorda utredningar finnas

i trakten kring Porjus och järnvägslinjen till Jokkmokk, varifrån träkolsfrakterna

till mellansvenska järnverk skulle ställa sig mycket höga, ävensom med

möjligheten att arrendera det i Porjus befintliga masugnsverket och till dess

ägare kontrakterad elektrisk kraft ä % öre per kilowattimme.

En avsevärd besparing av fraktkostnader torde dessutom kunna vinnas vid

ett fullföljande av det i motionen framställda alternativa förslaget att exportera

i Porjus tillverkat tackjärn direkt över Luleå eller Narvik, varvid motsvarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nn 202.

; 7

kvantitet i Bergslagen för export tillverkat tackjärn kunde ställas till dåvarande

stålverks förfogande. I den mån härvid genom beviljade förmåner en

avsevärd ökning av inkomsten å exporten skulle uppstå, torde det- till de mellansvenska

bruken levererade tackjärnets pris kunna i relation därtill nedsättas.

Kommerskollegii förmodan, att ökad tillgång på tackjärn för förädlingsverken

i Bergslagen måste medföra inskränkning i den hittillsvarande tackjärnstillverkningen

därstädes, synes utskottet ej under alla förhållanden vara självklar,

ifan kan ju med lika stort fog göra gällande, att, då detta tillskott kan erhållas

utan förhöjning i priset eller kanske till något lägre pris, en ökning i ståltillverkningen

skulle kunna bliva följden och därmed lägre tillverkningskostnader

genom ett bättre utnyttjande av de rationaliserade stålverkens ökade kapacitet.

Visserligen förefaller det ännu vara mycket osäkert, huruvida nödiga förutsättningar

i olika avseenden för återupptagande av järntillverkningen i Porjus

inom den närmaste tiden komma att förefinnas.

I varje fall synes dock det nödläge, vari såväl Porjus samhälle som Jokkmokks

kommun sedan länge befinna sig på grund av den stora permanenta

arbetslöshet, som råder å det förstnämnda stället, väl motivera, att sådana åtgärder

vidtagas från statens sida, som kunna underlätta driftens återupptagande

i första hand vid järnverket i Porjus, varigenom en avfolkning av detta samhälle

kan undvikas.

Med hänsyn härtill, ävensom till riksdagens tidigare uttalade mening, att

en avsevärd del av statens malminkomster böra finna användning i produktionsfrämjande

syfte, anser sig utskottet böra förorda bifall till motionerna.

Dock torde det begärda anslaget kunna begränsas till 100,000 kronor, då behövliga

fraktnedsättningar bliva betydligt mindre, örn tackjärnet fraktas till

Luleå eller Narvik i stället för till Bergslagen. Även nyssnämnda belopp torde

med den ifrågasatta begränsade driften räcka i flera år och bör därför beviljas

såsom extra reservationsanslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen ville, i anledning av de av herr Asplund och

herr Ericson i Boxholm m. fl. väckta motionerna (I: 187 och

11:223), besluta att ställa till Kungl. Majlis förfogande ett

extra reservationsanslag av 100,000 kronor, att användas till

åstadkommande av den extra fraktlindring för råvaror och järn,

som kan bliva nödvändig för återupptagande av järntillverkning

av norrbottensmalm.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 201!.

Bilaga.

Kung!. Majit* och Rikets

Kommers Kollegium,

Stockholm elen 24 april 1(430.

Till Riksdagens Statsutskott.

Jämlikt nådigt beslut den 21 februari 1030 bär Kungl. Kommerskollegium

att diréki till Eder ävgiva yttrande över två motioner väckta vid innevarande

riksdag den ena inom första kammaren, nr 187, av herr C. I. Äsplund och den

andra inom andra kammaren, nr 223, av herr F. O. Ericson i Boxholm m. fl..

örn anslag till fraktlindring för råvaror och järn för möjliggörande av inhemsk

järntillverkning av norrbottensmalm m. nr.

I dea för båda motionerna gemensamma motiveringen, som finnes intagen i

motionen nr 187, framhåller herr Asplund, efter att hava redogjort för dispositionen

av inom Norrbottens län bruten A-malm samt för tillgångar på elektrisk

kraft och träkol för en järntillverkning i Norrbotten, önskvärdheten av upptagandet

av en tackjärnstillverkning i första hand i Porjus. Anledningen till att

Porjus föreslås framför Luleå, som dock angives hava större framtidsförutsättningar

för en järnförädling i större skala, synes man få söka i det anförda'' förhållandet,

ätt det i Porjus finnes en efter sista ommurningen icke använd masugn,

att den av legeringsverket disponerade tillfälliga kraften blivit ledig genom driftens

inställande samt att en betydande arbetslöshet är rådande vid Porjus. Emellertid

beräknar motionären, att, även örn staten medverkar till nedsättning av

frakter och malmpriser och erbjuder låga priser på kraft och kolved, fraktsatserna

på tackjärn från Porjus till stålverken i Bergslagen jämväl efter den nya

taxa, som avses att komma i tillämpning under senare delen av innevarande år,

bliva allt för höga för att tillverkning i Norrbotten av järn och dettas nedfrakt till

Bergslagen skall bliva lönande, särskilt i fråga örn transport till bruken i västra

Sverige. Han anser, att man nog måste räkna med att, åtminstone under de första

åren, få frakten ytterligare nedsatt med i genomsnitt ungefär 8 kronor pr ton. För

en sådan extra fraktlindring skulle vid en produktion av 20 ä 25,000 ton tackjärn

och järnsvamp erfordras c:a 200,000 kronor.

På begäran av Kollegium hava fullmäktige i Jernkontoret avgivit här bifogade,

1 av särskilda delegerade utarbetade yttrande.

Av en till yttrandet fogad bilaga med detaljerad kostnadskalkyl för tillverkning

pr ar av 20,000 ion elektriskt träkolstackjärn i Porjus av en kvalitet lämplig

att vid mellansvenska bruk smältas till stål i sur martinugn, framgår, att, under

där närmare angivna förutsättningar, produktionskostnaden beräknats komma

att. uppgå till 104: 60 kronor eller utan räntor och amortering till 98: 10 kronor

pr ton. Härmed borde jämföras ett tackjärnspris i Bergslagen av 105 kronor pr

ton. Fraktkostnaden skulle i genomsnitt, efter en reduktion örn 10 kronor pr ton

genom det ifrågasatta anslaget, komma att uppgå till 17 kronor pr ton. Härav

syntes alltså framgå att någon möjlighet att för närvarande bedriva tackjärnstillverkning

i Porjus för den mellansvenska järnhanteringens behov icke förefinnes.

Delegerade framhålla därjämte, att kapaciteten hos de mellansvenska

1 Ej bifogat utskottets utlåtande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SOS.

9

masugnarna alltjämt vicia överstege behovet av tackjärn, i det att vid årsskiftet

1929—30 endast 30 % av befintliga masugnar vore i gång. Icke heller export

av tackjärn från Porjus syntes vara möjlig emedan detsamma icke skulle kunna

konkurrera i pris med mellansvenskt tackjärn.

I yttrandet behandlas åtskilliga av herr Asplund berörda spörsmål, som hava

föga inflytande på den föreliggande frågan. Såsom ett medel att minska arbetslösheten

i Norrbotten hänvisas till att göra träkolningen därstädes mera konkurrenskraftig

med sydligare belägna trakters, varvid särskilt — sedan inlandsbanan

blivit färdigbyggd — fraktlindringar för träkol till bruken i Mellansverige

skulle bidraga.

För egen del får Kollegium anföra följande.

Då Asplund icke i sin motivering anfort några kostnadskalkyler utan endast

omnämnt en och annan faktor, som inverkar på kostnaden, kan man icke direkt

utläsa vilka poster han beräknat så mycket lägre än Jernkontoret, att lian kommit

lill helt annat slutresultat. De tre största posterna äro emellertid malm,

träkol och elektrisk smältkraft i nu nämnd ordning och i dessa torde även huvudparten

av skillnaden vara att söka.

Vad först malmpriserna beträffar, beräknar Asplund (sid. 10), att nedsättning

genom statens medverkan kan åstadkommas å Tuolluvaara-malm samt å

fosforren malm och slig från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags gruvor samt

i andra hand från Mertainens malmfält.

Kronans jordägarandelar i Tuolluvaara äro utarrenderade till Tuolluvaara

gruvaktiebolag, som till aktieägare nästan uteslutande har mellansvenska järnverk.

Någon anledning att i arrendekontraktet intaga förbehåll örn dispositionsrätt

för staten till någon del av malmen har under sådana omständigheter icke

ansetts föreligga. Nedsättning av priset på Tuolluvaara-malm torde därför erfordra

direkt statsbidrag, som borde inräknas i anslaget.

Enligt § 16 i 1927 års malmavtal har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

förbundit sig att för järn- eller ståltillverkning inom Sverige leverera av de

malmsorter, bolaget bryter, till priser, som kunna anses överensstämma med det

vid köpet i allmänhet gällande prisläge. Någon särskild nedsättning i priset äger

ej staten på grund härav påfordra. Enligt § 17 i samma avtal åtager sig bolaget

däremot tillhandahålla staten intill 100.000 Ion malm från Luossavaara till ett

pris, motsvarande självkostnaden, ökad med 10 %, av olika malmsorter i samma

proportion, som faller vid årets brytning i dess helhet. Då emellertid till och

med den malm, vilken exporteras som A-malm från Luossavaara, har högre fosforhalt

än den som erfordras för tillverkning av nu avsett tackjärn, torde åtagandet

i förevarande fall sakna nämnvärd betydelse.

Från Mertainen kan nog i en framtid malm av erforderlig renhet levereras

och måhända även till ett tillräckligt lågt pris, men detta förhållande är icke

aktuellt, då malmfältet saknar kommunikationer och anläggningar för upptagande

av en brytning.

Staten synes sålunda icke kunna utöva något direkt inflytande på malmpriset,

och i de i Jernkontorets kalkyl upptagna malmfrakterna är redan medgiven

nedsättning iakttagen. De synas ligga c:a 10 % under frakterna enligt den

nya taxans tariff 13, vilken är den billigaste, som enligt fastställd taxa kan

komma till användning för järnmalm. I vad mån ytterligare nedsättning i frakten

kan av Statens järnvägar medgivas, undandrager sig i detta samband Kollega

bedömande.

Med hänsyn till angelägenheten att få nödiga gallringar och upprensningar

av kronoskogarna i Norrbottens län gjorda utan större kostnader för staten håller

Bihang till riksdagens protokoll 1930. (i samt. 91, höft.. (Nr 201—202.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr SOS.

Asplund före, att staten kan erbjuda låga priser på kolved. Priset för träkol för

leverans till mellansvenska bruk anses för närvarande utgöra c:a 14: 25 kronor

pr läst vid stationer å riksgränsbanan söder örn Gällivare och antages priset i

Porjus icke behöva överstiga 15 kronor pr läst, om vana kolare få hand om själva

kolningen.

I den Jernkontorets yttrande åtföljande kalkylen beräknas priset på träkol

f. v. b. stationerna Luleå—Gällivare för närvarande uppgå till c:a 14: 50 kronor

pr läst och priset i Porjus till 16: 50 kronor, varemot i kalkylen införts ett pris

av 20 kronor pr läst som sannolikt pris för framtiden. Tackjärnstillverkningen

i Porjus skulle hava att räkna med ett träkolspris som läge 3: 50 å 3 kronor pr

läst under priset i Bergslagen.

Kollegium befarar att Asplund allt för litet beaktat fraktkostnaden och att

han därför kommit till en val låg siffra.

Slutligen skulle enligt Asplund staten kunna tillhandahålla kraft till lågt

pris, och omnämnes i samband med kraftfrågan, att av legeringsverket till ett

mycket lågt pris disponerad tillfällig kraft från statens kraftverk i Porjus blivit

ledig genom driftens inställande. Det är uppenbarligen dylik billig kraft som

beräknats komma till användning.

Från Jernkontorets sida har däremot räknats med prima kraft till ett pris

av minst 50 kronor pr kw-år.

Just de olika sätten att beräkna tillgodoseendet av kraftbehovet torde vara utmärkande

för de båda olika betraktelsesätten, å ena sidan strävandet att med

utnyttjande av förefintliga — låt vara tillfälliga — gynnsamma omständigheter

få till stånd en tillverkning, vars varaktighet icke kan på förhand beräknas,

och å andra sidan den försiktiga kalkylen med säkert påräkneliga förhållanden

såsom enda grund för startandet av en industri och ett förverkligande endast

för det fall att industrien kunde beräknas komma att bestå.

Kollegium håller det icke för osannolikt, att tillfällig överskottskraft från

Porjus kraftverk kan erhållas till tackjärnstillverkningen för ett tämligen ringa

pris, men det är uppenbart, att den fortgående stegringen i abonnemang på

prima kraft och möjligheten av någon tillfällig minskning av tillgänglig effekt

i kraftstationen utgöra ett ständigt hot, att man kan bliva nödsakad inställa driften

under kortare eller längre tid.

Aven örn det, under förutsättning av understöd av statsmedel i den föreslagna

formen, icke är alldeles uteslutet, att tackjärnstillverkning i Porjus skulle kunna

bedrivas utan direkt förlust för företagaren, så länge ovan omnämnda gynnsamma

omständigheter bestå, torde det dock vara tydligt, att en dylik tillverkning

skulle bliva av ganska tillfällig art och endast för någon tid samt ofullständigt

kunna bidraga till lindrande utav verkningarna av arbetslösheten vid Porjus.

Det torde ock böra framhållas, att sådant understöd, varom nu är fråga, måste

beräknas bliva behövligt årligen.

Oavsett resultatet av dessa beräkningar anser Kollegium emellertid, i anslutning

till vad Jernkontoret anfört i ämnet, att synnerlig uppmärksamhet bör

fästas därvid, att för den bestående svenska järnhanteringen, som isynnerhet i

avseende på tillverkningen av tackjärn har en kapacitet långt större än den konjunkturerna

medger att nu utnyttja, ett upptagande i Porjus av tillverkning av

tackjärn för förbrukning vid svenska stålverk torde nödvändiggöra ytterligare

inskränkning vid nu i gång varande masugnar, och att en tillverkning för export

av tackjärn med den här ifrågasatta kvaliteten kan befaras tillfoga de

svenska kvalitetsståltillverkarna allvarlig skada.

Om emellertid det ifrågasatta anslaget bleve tillgängligt utan att vara bull
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 202.

11

det vid villkor om upptagande av järntillverkningen i Norrbotten, synes detsamma

lämpligare kunna användas till extra fraktlindringar för träkol från de

delar av Norrbottens län, som äro särskilt i behov därav, samt för norrbottensmalm

för inhemsk förbrukning, till fördel för både den bestående svenska järnhanteringen

och de arbetslösa i Norrbottens skogstrakter.

RAGNAR SOHLMAN.

Karl Sidenvall.

C. G. Hindbeck.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.