Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers församlings kyrka m. rn.

1930-02-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:25, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers församlings kyrka m. rn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag

ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond till restaurering

av Ovanåkers församlings kyrka m. rn.

(2:a avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 16 januari 1930 dagtecknad proposition,

nr 24, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda dels utdrag av

statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 26 september 1929 och

den 16 januari 1930, dels ock kyrkomötets skrivelse den 21 oktober 1929,

nr 4, föreslagit riksdagen att för dess del medgiva, att Ovanåkers församling

må, under de villkor Kungl. Majit kan finna skäl föreskriva, ur Ovanåkers

pastorats avlöningsfond uppbära ett belopp av högst 59,348 kronor

till bestridande av kostnaderna för reparation av Ovanåkers kyrka och uppförande

av brandfri arkivbyggnad i enlighet med de i ärendet omförmälda,

av byggnadsstyrelsen fastställda förslagen.

I fråga örn utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda

statsrådsprotokoll och kyrkomötesskrivelse.

I en vid 1927 års riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 34, hemställdes,

att riksdagen för sin del måtte medgiva, att av inflytande eller

redan influtna men icke disponerade skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdebostället

i Ovanåkers församling finge under de villkor, Kungl. Majit

kunde finna skäl föreskriva, utgå ett anslag av högst 59,348 kronor för

restaurering av Ovanåkers församlings kyrka och uppförande av arkivbyggnad

i enlighet med ritningar, som blivit i vederbörlig ordning fastställda.

I motionen framhölls bland annat, att vid ärendets behandling vid 1926

års kyrkomöte — där en i ärendet väckt motion avslagits — anmärkts, att

frågan därstädes upptagits genom enskild motion och icke haft den behandling

av myndigheter och andra, som helst borde föreligga, innan den

komme till kyrkomötet.

Riksdagen beslöt i anledning av motionen att i skrivelse till Kungl. Majit

(nr lil) anhålla, det Kungl. Majit måtte verkställa utredning, huruvida av

inflytande eller redan influtna men icke disponerade skogsförsäljningsmedel

från kyrkoherdebostället i Ovanåkers församling måtte utgå anslag till restaurering

av Ovanåkers församlings kyrka och till uppförande av arkivbyggnad

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 5 sami. 17 haft. (Nr 25.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

för nämnda församling, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

denna utredning kunde föranleda.

Till stöd härför anförde riksdagen:

Mot bifall till motionen måste otvivelaktigt principiella betänkligheter

resa sig. A andra sidan har riksdagen icke kunnat undgå finna, att vissa

billighetsskäl kunna anföras till stöd för motionärens yrkande. Ärendet

synes emellertid vara i behov av ytterligare utredning, och frågan synes

därför böra hänskjutas till Kungl. Majit för verkställande av utredning och

eventuellt avgivande av förslag i ämnet.

Genom beslut den 14 april 1927 anbefalldes kammarkollegiet att efter

vederbörandes hörande till Kungl. Majit inkomma med utredning i det i

riksdagens berörda skrivelse angivna hänseende.

I anledning härav har kammarkollegiet med eget utlåtande av den 12

mars 1929 överlämnat dels vissa från domänstyrelsen infordrade uppgifter

innefattade i en den 20 juli 1928 dagtecknad promemoria rörande behållna

skogsavkastningen vid ifrågavarande boställe jämte en vid promemorian

fogad tablå, dels ock yttrande i ämnet av Ovanåkers församling.

Kammarkollegiet har i sitt ovanberörda utlåtande framhållit bland annat

följande:

I den motion, som ligger till grund för riksdagens förevarande skrivelse

(nr 111/1927), synes icke förutsättas annat än att den i ärendet omförmälda

dispositionen av skogsavkastningen vid kyrkoherdebostället i Ovanåkers församling

står i överensstämmelse med hithörande författningars såväl anda

som bokstav, men det göres gällande att alldeles särskilt starka skäl tala

för att till förmån för Ovanåkers församling medgiva ett undantag från de

gällande bestämmelserna.

Det synes _ kollegium ej kunna bestridas att icke den nya lagstiftningen

kommit att till följd av åtskilliga sammanfallande särskilda omständigheter

för Ovanåkers församling medföra nog så hårda konsekvenser och att det

av sådan anledning synes önskvärt att beträffande denna församling söka

mildra lagstiftningens följder.

Såsom riksdagen uttalat i sin skrivelse måste otvivelaktigt principiella betänkligheter

resa sig mot bifall till motionen. Klart är att ett eftergivande

beträffande en av de huvudsakliga grunderna för 1910 års lagstiftning, vars

olika delar måste ses i sammanhang med varandra, måste väcka betänkligheter.

Vilka konsekvenserna av en sådan eftergift skulle bliva är ei möiliet

att nu överblicka.

Emellertid anser kammarkollegiet att beträffande Ovanåkers församling

en möjlighet föreligger att tillmötesgå församlingens önskan utan att rubba

de grunder, varpå 1910 års lagstiftning är byggd. Kollegiet syftar därvid

på utvägen att för bestridande av kostnaden för här ifrågavarande ändamål

anvisa medel ur den s. k. Ovanåkers pastorats avlöningsfond.

Angående möjligheten att använda omförmälda fond till bestridande av

ifrågavarande kostnader anför kollegiet:

»Enligt de bestämmelser, som gällde före ikraftträdandet av 1910 års lagstiftning,

och den praxis, som härutinnan utvecklat sig, hade Kungl. Majit

en jämförelsevis fri förfoganderätt över sådana fonder som den förevarande.

I stor utsträckning medgav Kungl. Majit användning av dylika fonder för

andra kyrkliga ändamål än prästerskapets avlöning. Från Ovanåkers skogs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

3

medelsfond hava enligt medgivande i nådiga breven den 25 maj 1888 och

den 8 maj 1908 omkring 20,000 kronor fått användas till kyrkans reparation.

Innan Ovanåkers församling den 1 maj 1915 kommit in under den

nya lagstiftningens bestämmelser lärer det hava legat inom Kungl. Maj:ts

befogenhet att ur fonden anvisa anslag även till den nu ifrågavarande kyrkoreparationen,

varav, efter vad i ärendet upplysts, behov förelåg redan långt

dessförinnan.

Det synes kollegiet som kunde den nu väckta och av församlingen understödda

frågan lösas på det sättet att Ovanåkers församling erhölle medgivande

att för bekostande av nu ifrågavarande kyrkoreparation anlita omförmälda,

numera Ovanåkers pastorats avlöningsfond benämnda fond, oavsett

att räntan av fonden jämlikt löneregleringsresolutionen den 23 oktober

1914 och nådiga brevet den 4 mars 1927 angivits bland de medel, varmed

prästerskapets avlöning skall bestridas.

Kollegiet anser sig alltså hava skäl att, med anledning av de i förevarande

ärende förekommande särskilda omständigheterna, tillstyrka att Ovanåkers

församling måtte erhålla medgivande att av Ovanåkers pastorats avlöningsfond

uppbära ett belopp av högst 59,348 kronor till bestridande av kostnaderna

för reparation av Ovanåkers kyrka och uppförande av brandfri

arkivbyggnad i enlighet med de i ärendet omförmälda, av byggnadsstyrelsen

fastställda förslagen, under iakttagande dels att utbetalningen äger rum i den

mån församlingen hos länsstyrelsen styrker sig hava haft utgifter för ändamålet

och dels att församlingen härvid ej må tillgodoräkna sig rotvärdet å

i kostnadsförslagen ingående virke, i den mån församlingen för sådant virke

erhåller utstämpling å boställets skog.»

Departementschefen har förklarat sig hysa stor tvekan angående lämpligheten

att i ett enskilt, örn än så ömmande fall tillstyrka undantag från en

av själva huvudgrundsatserna i 1910 års lönelagstiftning: att, sedan ny

lönereglering för ett pastorat trätt i kraft, skogsavkastningen vid de ecklesiastika

boställena i pastoratet skall, utan avseende å sättet för boställenas

tillkomst, utgöra avlöningstillgång för pastoratets prästerskap. Det har dock

synts departementschefen, som om situationen i Ovanåkersfallet vore sådan,

att man möjligen kunde bortse från betänkligheterna. Man hade här att

tillgå en fond, som tillkommit genom kapitalisering under tiden för gammal

lönereglering av extra skogsavkastning från ett av församlingen anskaffat

boställe. Vid fondens bildande hade Kungl. Maj:t förbehållit sig att framdeles

bestämma örn fondens avkastning. Enligt äldre skogsförfattningar

och därpå grundad praxis ansågs Kungl. Majit i ett dylikt fall hava full

frihet att lämna anslag ur fonden till kyrkorestaurering och liknande ändamål,

och av denna rätt hade Kungl. Majit även tidigare begagnat sig. Då

härtill bomme, att behovet av åtgärder till kyrkans iståndsättande syntes

hava gjort sig starkt gällande redan under den gamla löneregleringens giltighetstid,

har departementschefen ansett förhållandena i detta fall vara så

egenartade, att församlingens önskningar örn anslag till kyrkorestaureringen

borde kunna tillgodoses, ehuru ny lönereglering för pastoratet trätt i kraft

och fonden övergått till att vara prästerlig avlöningstillgång. Vad som

här sagts örn kyrkorestaureringsanslaget torde i huvudsak vara tillämpligt

även på anslaget till arkivbyggnad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottets

yttrande.

Departementschefen har slutligen framhållit, att de föreslagna ansiagsbeloppen

äro maximibelopp, och att, innan Kungl. Maj:t ger tillstånd till utbetalning

ur fonden, ytterligare utredning rörande de sannolika kostnaderna

för arbetenas utförande möjligen kan befinnas erforderlig. Vidare har

departementschefen framhållit, att vid ett eventuellt medgivande från Kungl.

Maj:ts sida böra knytas de villkor, som Kungl. Majit kan finna skäl uppställa,

därvid givetvis böra beaktas de av kammarkollegiet i dess hemställan

angivna föreskrifterna.

Sedan Kungl. Majit inhämtat kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

för sin del medgåve den anordning, som av departementschefen sålunda

förordats, har kyrkomötet på grund av de genom den hos Kungl. Majit

förebragta utredningen ådagalagda, i detta fall föreliggande särskilda förhållanden

ansett sig böra bifalla förslaget.

På grund av de särskilda omständigheter, som i detta fall åberopats, har

utskottet ansett sig kunna förorda Kungl. Majits förslag.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må för sin del medgiva, att Ovanåkers församling

må, under de villkor Kungl. Majit kan finna skäl

föreskriva, ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond uppbära

ett belopp av högst 59,348 kronor till bestridande av kostnaderna

för reparation av Ovanåkers kyrka och uppförande

av brandfri arkivbyggnad i enlighet med de i ärendet omförmälda,

av byggnadsstyrelsen fastställda förslagen.

Stockholm den 14 februari 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

Olof Olsson, J. Nilsson i Malmö, K. V. Rydén, J. Clemedtson, K. E. Andersson i Eliantorp,

D. A. Petrén, A. Thelin och D. Hansén;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, O. Olsson i Kullenbergstorp,

P. M. Olsson i Blädinge, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S.

Persson i Fritorp, A. Danielsson, C. A. Anderson i Storegården, K. S. V. Ward och

A. Norsell.

Reservation

av herr O. Olsson i Kullenbergstorp, vilken ansett, att utskottet bort hemställa

om avslag å Kungl. Majits förevarande proposition.

Stockholm 1930, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

300574

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur Ovanåkers pastorats avlönings fond till restaurering av Ovanåkers församling a1 i texten