Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående nedläggande av stats!)anedelen Dagan— Hultebo m. m.

1930-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående nedläggande av stats!)anedelen Dagan— Hultebo m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående

nedläggande av stats!)anedelen Dagan—

Hultebo m. m.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 16 januari 1930 avlåten proposition, nr 23, vilken

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att statsbanedelen

Dagarn—Hultebo må upprivas samt att till bananläggningen hörande

mark och övriga tillgångar må försäljas.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I proposition, nr 142, till 1914 års senare riksdag föreslog Kungl. Maj:t,

i enlighet med av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 9 maj 1914 gjord hemställan,

att riksdagen måtte besluta anläggning av en normalspårig statsbana

mellan Dagarns station å statsbanan Örebro—Krylbo samt Hultebo i Skinnskattebergs

socken för en beräknad kostnad av 435,000 kronor, att bestridas

av lånemedel. Såsom närmare framgår av innehållet i det till propositionen

fogade statsrådsprotokollet över civilärenden, var förslaget icke tillkommet

för att tillgodose något ortsbefolkningens behov av förbättrade kommunikationsmedel

utan närmast föranlett av framställning från ett enskilt

företag. Mellan järnvägsstyrelsen och Ljusne—Voxna aktiebolag hade

nämligen dessförinnan förts underhandlingar, vilka resulterat i en mellan

parterna den 14 april 1914 träffad, propositionen närsluten överenskommelse

angående villkor för transport av malm och tackjärn från Hultebo till Dagarn

och därifrån till Stugsund, att gälla under förutsättning att Kungl. Majit

och riksdagen beslutade anläggning av en bibana mellan nämnda orter.

Förslaget bifölls av riksdagen, som för ändamålet anvisade det äskade

anslaget, med rätt för Kungl. Majit att diirav förskottsvis redan under år

1914 av tillgängliga medel utanordna ett belopp av 200,000 kronor. Arbetet

med järnvägens byggande igångsattes därefter omedelbart, och bandelen stod

färdig att öppnas för trafik från och med den 1 september 1916. Efter räkenskapernas

avslutande befanns byggnadskostnaden hava uppgått till 497,000

kronor eller 62,000 kronor mer än som blivit av 1914 års senare riksdag

Bihang till riksdagens protokoll 1930. G sami. 18 haft. (Nr 26—28.) 38.r> so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 26.

anvisat. Täckning för sistnämnda belopp bereddes av 1918 års lagtima riksdag

genom tillstånd att därför taga i anspråk överskott å vissa andra anslag

av lånemedel.

I skrivelse den 17 september 1929 bär järnvägsstyrelsen gjort framställning

örn upprivning av ifrågavarande bandel samt örn försäljning av till

bananläggningen hörande mark m. m. Enligt preliminär uppskattning

beräknas ett realiserande av bandelens tillgångar inbringa cirka 40,000

kronor. För täckande av den för bananläggningen givna anslagssumman

stå dessutom till förfogande 328,644 kronor 25 öre, utgörande av bolaget

utgiven ersättning för att kontraktets bestämmelser angående frakterna icke

uppfyllts, och 22,572 kronor av statens järnvägars förnyelsefond. Återstoden

eller något mer än 100,000 kronor anser styrelsen böra avföras som förlust

i 1930 års driftskostnadsstat.

Häröver hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Västmanlands län,

domänstyrelsen och riksräkenskapsverket.

Länsstyrelsen har förklarat sig icke kunna göra någon erinran mot bifall

till järnvägsstyrelsens förslag.

Domänstyrelsen har anfört bland annat följande:

Den huvudsakliga anledningen till järnvägens uppkomst har varit att

underlätta transporter av järnmalm och tackjärn för enskilda bolags räkning.

Därest järnvägen från början hade utdragits mot väster över kronoparken

Kloten, hade den förvisso haft större betydelse för domänverket, en betydelse,

som skulle hava kommit att stegras med åren i den mån som virke

av smärre dimensioner vunnit ökad avsättningsmöjlighet.

Vad domänstyrelsen på sin tid anfört rörande betydelsen för kronoparken

Kloten av ifrågavarande järnväg samt dess eventuella framdragande västerut

över kronoparken gäller ännu. Visserligen har någon nämnvärd utlastning

av träkol icke skett över denna järnväg, beroende på att kolen hittills kunnat

försäljas till kronoparken närliggande järnbruk, men domänverket har haft

en kolbrygga uppförd vid Hultebo, som tidvis haft ett ej ringa inflytande

på kolpriset vid denna ortsförsäljning,

Andare har utfrakt enstaka år skett av rätt betydande mängder props,

massaved och brännved.

Med den utveckling, motordriften numera fått, kan emellertid utlastning

av smärre virkessortiment utan större fraktökning ske jämväl vid Skinnskattebergs

järnvägsstation. Skulle emellertid träkol i framtiden icke kunna

försäljas i orten och Dagarn—Hultebobanan icke för denna befraktning

funnes att tillgå, bleve för stora delar av Klotens kronopark kolningen

sannolikt omöjliggjord. Domänstyrelsen finner sig likväl icke böra ifrågasätta

att ifrågavarande bandel med den begränsade sträckning den nu har

fortfarande skall bibehållas, enär dess betydelse enbart för kronans skogar

icke kan motivera detsamma.

RiksräJcensJcapsverJcet har förklarat sig icke finna skäl till erinran mot järnvägsstyrelsens

förslag.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Av den föregående redogörelsen torde framgå, att ifrågavarande järnväg,

som _ tillkommit huvudsakligen för transport av malm och tackjärn för ett

enskilt bolags räkning, numera icke fyller någon uppgift, som synes kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr 26.

3

motivera dess fortsatta bestånd. Yid sådant förhållande finner jag i likhet

med järnvägsstyrelsen och de hörda myndigheterna lämpligast,, att järnvägen,

för undvikande av ytterligare förluster och värdeminskning, snarast

möjligt upprives samt att till bananläggningen hörande mark och övriga

tillgångar realiseras. Jag vill därför förorda, att riksdagens medgivande

härtill inhämtas.

Efter realiserandet av tillgångarna torde, på sätt järnvägsstyrelsen förutsatt,

ett belopp motsvarande det i järnvägen nedlagda anläggningskapitalet,

vilket i sin helhet utgått av lånemedel, böra återlevereras till riksgäldskontoret.

Mot styrelsens förslag beträffande sättet för beredande av tillgång

till denna återleverering bär jag intet att erinra. Därest riksdagen

bifaller förslaget örn bandelens upprivning och örn försäljning av dess tillhörigheter,

torde Kungl. Majit böra i fråga örn återlevereringen meddela

beslut i huvudsaklig överensstämmelse med vad järnvägsstyrelsen föreslagit.

»

I samband med en blivande avyttring av den mark, varå banan gått fram,

torde — med tanke på den gamla banvallens eventuella användbarhet

för framdragning av en väg •— böra undersökas, huruvida ej vederbörande

vägdistrikt eller möjligen domänverket kan befinnas villigt förvärva äganderätten

till sagda mark.

I övrigt har Kungl. Maj :ts förevarande förslag ej givit utskottet anledning

till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måunedgiva, att statsbanedelen Dagarn—Hultebo

må upprivas samt att till bananläggningen hörande mark och

övriga tillgångar må försäljas.

Stockholm den 18 februari 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. K Y ARN ZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Posén, N. J. M. Svensson

i Kompersmåla, E. A. Lundell, ,7. G. Walles och P. A. Bergström;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, L. J. Carlsson-Frosterud,

P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E.

J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, 0. Nilsson i Örebro, C. A. Anderson i Storegården,

F. V. Sandwall och J. E. Andersson i Ovanmyra.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:80 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedläggande av statsbanedelen Dagarn—Hultebo rn. m. a1 i texten