Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående nedläggande av stats!)anedelen Dagan— Hultebo m. m.
1930-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1930:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående nedläggande av stats!)anedelen Dagan— Hultebo m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1930 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
nedläggande av stats!)anedelen Dagan—
Hultebo m. m.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 16 januari 1930 avlåten proposition, nr 23, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att statsbanedelen
Dagarn—Hultebo må upprivas samt att till bananläggningen hörande
mark och övriga tillgångar må försäljas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I proposition, nr 142, till 1914 års senare riksdag föreslog Kungl. Maj:t,
i enlighet med av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 9 maj 1914 gjord hemställan,
att riksdagen måtte besluta anläggning av en normalspårig statsbana
mellan Dagarns station å statsbanan Örebro—Krylbo samt Hultebo i Skinnskattebergs
socken för en beräknad kostnad av 435,000 kronor, att bestridas
av lånemedel. Såsom närmare framgår av innehållet i det till propositionen
fogade statsrådsprotokollet över civilärenden, var förslaget icke tillkommet
för att tillgodose något ortsbefolkningens behov av förbättrade kommunikationsmedel
utan närmast föranlett av framställning från ett enskilt
företag. Mellan järnvägsstyrelsen och Ljusne—Voxna aktiebolag hade
nämligen dessförinnan förts underhandlingar, vilka resulterat i en mellan
parterna den 14 april 1914 träffad, propositionen närsluten överenskommelse
angående villkor för transport av malm och tackjärn från Hultebo till Dagarn
och därifrån till Stugsund, att gälla under förutsättning att Kungl. Majit
och riksdagen beslutade anläggning av en bibana mellan nämnda orter.
Förslaget bifölls av riksdagen, som för ändamålet anvisade det äskade
anslaget, med rätt för Kungl. Majit att diirav förskottsvis redan under år
1914 av tillgängliga medel utanordna ett belopp av 200,000 kronor. Arbetet
med järnvägens byggande igångsattes därefter omedelbart, och bandelen stod
färdig att öppnas för trafik från och med den 1 september 1916. Efter räkenskapernas
avslutande befanns byggnadskostnaden hava uppgått till 497,000
kronor eller 62,000 kronor mer än som blivit av 1914 års senare riksdag
Bihang till riksdagens protokoll 1930. G sami. 18 haft. (Nr 26—28.) 38.r> so 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
anvisat. Täckning för sistnämnda belopp bereddes av 1918 års lagtima riksdag
genom tillstånd att därför taga i anspråk överskott å vissa andra anslag
av lånemedel.
I skrivelse den 17 september 1929 bär järnvägsstyrelsen gjort framställning
örn upprivning av ifrågavarande bandel samt örn försäljning av till
bananläggningen hörande mark m. m. Enligt preliminär uppskattning
beräknas ett realiserande av bandelens tillgångar inbringa cirka 40,000
kronor. För täckande av den för bananläggningen givna anslagssumman
stå dessutom till förfogande 328,644 kronor 25 öre, utgörande av bolaget
utgiven ersättning för att kontraktets bestämmelser angående frakterna icke
uppfyllts, och 22,572 kronor av statens järnvägars förnyelsefond. Återstoden
eller något mer än 100,000 kronor anser styrelsen böra avföras som förlust
i 1930 års driftskostnadsstat.
Häröver hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Västmanlands län,
domänstyrelsen och riksräkenskapsverket.
Länsstyrelsen har förklarat sig icke kunna göra någon erinran mot bifall
till järnvägsstyrelsens förslag.
Domänstyrelsen har anfört bland annat följande:
Den huvudsakliga anledningen till järnvägens uppkomst har varit att
underlätta transporter av järnmalm och tackjärn för enskilda bolags räkning.
Därest järnvägen från början hade utdragits mot väster över kronoparken
Kloten, hade den förvisso haft större betydelse för domänverket, en betydelse,
som skulle hava kommit att stegras med åren i den mån som virke
av smärre dimensioner vunnit ökad avsättningsmöjlighet.
Vad domänstyrelsen på sin tid anfört rörande betydelsen för kronoparken
Kloten av ifrågavarande järnväg samt dess eventuella framdragande västerut
över kronoparken gäller ännu. Visserligen har någon nämnvärd utlastning
av träkol icke skett över denna järnväg, beroende på att kolen hittills kunnat
försäljas till kronoparken närliggande järnbruk, men domänverket har haft
en kolbrygga uppförd vid Hultebo, som tidvis haft ett ej ringa inflytande
på kolpriset vid denna ortsförsäljning,
Andare har utfrakt enstaka år skett av rätt betydande mängder props,
massaved och brännved.
Med den utveckling, motordriften numera fått, kan emellertid utlastning
av smärre virkessortiment utan större fraktökning ske jämväl vid Skinnskattebergs
järnvägsstation. Skulle emellertid träkol i framtiden icke kunna
försäljas i orten och Dagarn—Hultebobanan icke för denna befraktning
funnes att tillgå, bleve för stora delar av Klotens kronopark kolningen
sannolikt omöjliggjord. Domänstyrelsen finner sig likväl icke böra ifrågasätta
att ifrågavarande bandel med den begränsade sträckning den nu har
fortfarande skall bibehållas, enär dess betydelse enbart för kronans skogar
icke kan motivera detsamma.
RiksräJcensJcapsverJcet har förklarat sig icke finna skäl till erinran mot järnvägsstyrelsens
förslag.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Av den föregående redogörelsen torde framgå, att ifrågavarande järnväg,
som _ tillkommit huvudsakligen för transport av malm och tackjärn för ett
enskilt bolags räkning, numera icke fyller någon uppgift, som synes kunna
iStatsutskottets utlåtande Nr 26.
3
motivera dess fortsatta bestånd. Yid sådant förhållande finner jag i likhet
med järnvägsstyrelsen och de hörda myndigheterna lämpligast,, att järnvägen,
för undvikande av ytterligare förluster och värdeminskning, snarast
möjligt upprives samt att till bananläggningen hörande mark och övriga
tillgångar realiseras. Jag vill därför förorda, att riksdagens medgivande
härtill inhämtas.
Efter realiserandet av tillgångarna torde, på sätt järnvägsstyrelsen förutsatt,
ett belopp motsvarande det i järnvägen nedlagda anläggningskapitalet,
vilket i sin helhet utgått av lånemedel, böra återlevereras till riksgäldskontoret.
Mot styrelsens förslag beträffande sättet för beredande av tillgång
till denna återleverering bär jag intet att erinra. Därest riksdagen
bifaller förslaget örn bandelens upprivning och örn försäljning av dess tillhörigheter,
torde Kungl. Majit böra i fråga örn återlevereringen meddela
beslut i huvudsaklig överensstämmelse med vad järnvägsstyrelsen föreslagit.
»
I samband med en blivande avyttring av den mark, varå banan gått fram,
torde — med tanke på den gamla banvallens eventuella användbarhet
för framdragning av en väg •— böra undersökas, huruvida ej vederbörande
vägdistrikt eller möjligen domänverket kan befinnas villigt förvärva äganderätten
till sagda mark.
I övrigt har Kungl. Maj :ts förevarande förslag ej givit utskottet anledning
till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen måunedgiva, att statsbanedelen Dagarn—Hultebo
må upprivas samt att till bananläggningen hörande mark och
övriga tillgångar må försäljas.
Stockholm den 18 februari 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. K Y ARN ZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Posén, N. J. M. Svensson
i Kompersmåla, E. A. Lundell, ,7. G. Walles och P. A. Bergström;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, L. J. Carlsson-Frosterud,
P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E.
J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, 0. Nilsson i Örebro, C. A. Anderson i Storegården,
F. V. Sandwall och J. E. Andersson i Ovanmyra.
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:80 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedläggande av statsbanedelen Dagarn—Hultebo rn. m. a1 i texten