Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kanallotsa,ma vid Trollhätte kanal från skyldighet att återbära andel i vissa för mycket uppburna lotspenninqar.

1930-02-18 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kanallotsa,ma vid Trollhätte kanal från skyldighet att återbära andel i vissa för mycket uppburna lotspenninqar.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 27.

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för kanallotsa,ma vid Trollhätte kanal

från skyldighet att återbära andel i vissa för mycket

uppburna lotspenninqar.

(4:e avel.)

I en till riksdagen den 16 januari 1930 avlåten proposition, nr 26, vilken

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att återbetainingsskyldigheten

för vederbörande kanallotsar vid Trollhätte kanal beträffande

deras andel i vissa i statsrådsprotokollet omförmälda, för mycket uppburna

lotspenningar må efterskänkas.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I kungörelse den 28 juni 1918 (nr 504) angående lotsningen å Trollhätte

kanal stadgades i § 2, första stycket: »Avgift för fartyg, som anlitar kanallots,

utgår med dels lotspenningar till belopp, som, beräknat efter fartygets avgiftspliktiga

dräktighet och den sträcka, å vilken fartyget anlitar kanallots, angives

i den av de vid denna kungörelse fogade taxor, vilken skall vid tillfället användas,

dels ock ersättning för kanallotsens hemresa med belopp, som under

rubrik ’h em v ägser s ätt ning ’ finnes i taxorna angivet.» Tredje stycket av samma

paragraf hade följande lydelse: »Avgift för lotsningen uppbäres av kanallotsen

mot kvitto.» Samma bestämmelser finnas intagna i den numera gällande kungörelsen

i ämnet den 17 juni 1921 (nr 471). Enligt taxorna beräknas lotspenningar^

efter ett zonsystem, så att avgiften per kilometer blir lägre ju

längre den sträcka är, å vilken lots anlitas. Tid efter annan har Kungl. Maj:t

medgivit procentuella förhöjningar av de i taxorna bestämda avgifterna. Beträffande

hemvägsersättningen, som förut utgick med 4 kronor, har genom

kungörelse den 15 november 1928 (nr 446) bestämts, att densamma skall utgå

med 4 kronor för vissa kortare sträckor och med 6 kronor för längre sträckor.

Jämlikt gällande avlöningsbestämmelser åtnjuta kanallotsarna provision med

40 procent av den å vederbörande lots belöpande andelen av lotsavgifter enligt

grundtaxa, varemot provision ej utgår å avgiftsförhöjningarna.

I skrivelse den 18 juni 1927 har vattenfallsstyrelsen meddelat, att kanallotsarna

kommit att från början i vissa avseenden misstolka förenämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 27.

o

taxebestämmelser på sådant sätt, att trafikanterna i åtskilliga fall avfordrats

högre avgifter än taxorna föreskreve, frånsett av Kungl. Majit medgivna procentuella

förhöjningar av avgifterna. Detta sammanhängde med att det normalt

icke förekomme, att en och samma lots — de vore stationerade i Göteborg,

Ström och Vänersborg — tjänstgjorde å hela sträckan från Göteborg till Vänersborg,

utan att för fartyg, som skulle passera hela denna sträcka, vilket för lotspliktiga

fartyg vore det vanligaste, byte av lots skedde vid Ström (Lilla Edet).

Styrelsen har vidare anfört i huvudsak följande:

Då avgift för lotsningen skulle uppbäras av kanallotsen mot kvitto, hade

den praxis utbildat sig, att varje lots debiterat avgifter för den sträcka, å vilken

han lotsat. Därigenom hade ett genomgående fartyg fått erlägga ett högre

totalbelopp i lotspenningar, än som skolat utgå vid dessas beräknande för hela

sträckan, samt hemvägsersättningar till två lotsar. Undantagsvis hade även hänt,

att en och samma lots tjänstgjort å ett fartyg ända från Göteborg till Vänersborg

eller vice versa och därvid utställt två kvitton, ett för sträckan söder om

och ett för sträckan norr örn Ström, samt även debiterat hemvägsersättning för

vardera sträckan. Med den lydelse kungörelsen i detta avseende hade, syntes

det emellertid få anses oriktigt, att dubbel hemvägsersättning krävts, när endast

en lots tjänstgjort. Icke heller berättigade kungörelsen till utkrävande av

lotspenningar för två delsträckor i stället för en totalsträcka. Vattenfallsstyrelsen

ansåge sig därför skyldig återbetala de belopp i lotsavgifter, som påvisats

hava sålunda, utöver vad som motsvarade gällande bestämmelser, erlagts

av trafikanter.

Då emellertid kanallotsarna åtnjöte_ viss provision å lotspenningarna (för närvarande

med sammanlagt för fyra lotsar 40 procent å grundavgiften), syntes

lotsarna strängt taget kunna anses skyldiga återbetala, vad de på grund av feldebiteringarna

för mycket utbekommit ej blott i hemvägsersättningar utan även

i provision. Utredning påginge rörande det exakta belopp, som härvid kunde

ifrågakomma. Enligt verkställd överslagsberäkning utgjorde detsamma omkring

12,200 kronor sammanlagt för alla fyra lotsarna. En återbetalning av ett

dylikt belopp skulle naturligtvis bliva synnerligen betungande för lotsarna, Då

dessutom den verkställda debiteringen gjorts i god tro och i samförstånd med

vederbörande förmän samt påtagligen utan tanke på egen vinning, syntes det

vattenfallsstyrelsen skäligt att frikalla lotsarna från skyldighet att återbetala,

vad de sålunda uppburit utöver vad dem rätteligen tillkommit.

Såsom ett visst stöd för lotsarnas feltolkning av bestämmelserna kunde åberopas

bestämmelsen, att avgift för lotsningen uppbäres av kanallotsen mot

kvitto. Det kunde ju med något fog göras gällande, att bestämmelsen angåve,

att varje lots skulle debitera lotspenningar för den sträcka, å vilken han tjänstgjort.

Vattenfallsstyrelsen hemställde således, att Kungl. Majit måtte medgiva, att

kanallotsarna befriades från skyldighet att till statsverket återbära de belopp,

som de till följd av misstolkning av gällande bestämmelser kommit att uppbära

utöver dem tillerkända löneförmåner.

Sedan kommerskollegium och statskontoret avgivit utlåtanden i ärendet, kai''

vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 4 februari 1929 hemställt, att Kungl. Majit

måtte så tillvida bifalla styrelsens i skrivelsen den 18 juni 1927 gjorda hemställan,

att Kungl. Majit medgåve, att kanallotsarna befriades från skyldighet

att till statsverket återbära redan uppburna andelar i lotspenningar, som erlagts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottets

yttrande.

för mycket därigenom att vederbörande trafikant ej fått åtnjuta lotstaxans zonberäkning

för den totalsträcka, å vilken lots anlitats, omfattande såväl norr som

söder örn Ström belägna delar av Trollhätte kanal.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Sedan Kungl. Majit genom beslut den 23 augusti 1929 funnit vattenfallsstyrelsens

framställning, i vad den avsåge befrielse för vederbörande kanallotsar

vid Trollhätte kanal från återbetalning av viss del av utav dem uppburen

hemvägsersättning, icke kunna i förevarande ordning upptagas till prövning

samt förklarat, att Kungl. Majit ville framdeles meddela beslut beträffande

framställningen i övrigt, torde ärendet få i sistnämnda del nu upptagas

till behandling.

Bestämmelserna örn erläggande av lotspenningar för anlitande av lots vid

trafikerande av Trollhätte kanal synas, såsom vattenfallsstyrelsen uttalat, hava

sådan innebörd, att den medgivna zonberäkningen bör tillämpas genomgående

för hela färdsträckan oberoende av huruvida under färden ombyte av lots äger

rum. Då enligt vad vattenfallsstyrelsen anfört bestämmelserna tillämpats på

motsatt sätt och därjämte en och samma lots vid lotsning genom hela kanalen

uppburit särskilda avgifter för delarna söder och norr örn Ström, där lotsbyte

eljest sker, torde lotsarna få anses skyldiga att till styrelsen återbära uppburen

andel i sålunda för mycket erlagda lotspenningar, i den mån sådana av styrelsen

redan återbetalats eller framdeles återbetalas till vederbörande trafikanter. Enligt

av vattenfallsstyrelsen meddelade uppgifter uppgå dessa för mycket erlagda

lotspenningar sammanlagt till omkring 30,000 kronor, varav styrelsen

efter anfordran hittills till vederbörande återbetalat något mer än 12,000 kronor.

De andelar av dessa belopp, som lotsarna bekommit och således skulle vara skyldiga

att återbetala, utgöra totalt 7,991 kronor 13 öre och beträffande hittills

restituerade belopp 3,119 kronor 20 öre.

Med hänsyn till den påfrestning, som en dylik återbetalning av under en

lång följd av år uppburna belopp skulle innebära för kanallotsarna, anser jag

billighetsskäl tala för att lotsarna befrias från återbäringsskyldigheten ifråga.

Härtill torde emellertid riksdagens medgivande böra inhämtas.»

Av billighetsskäl vill utskottet tillstyrka Kungl. Majits förslag om befrielse

för ifrågavarande fyra kanallotsar från återleverering till statsverket av deras

andelar i de lotspenningar, som vattenfallsstyrelsen ansett böra såsom med orätt

debiterade till trafikanterna återbäras. Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att återbetalningsskyldigheten för

vederbörande kanallotsar vid Trollhätte kanal beträffande deras

andel i vissa i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 16 januari 1930 omförmälda, för mycket uppburna lotspenningar

må efterskänkas.

Stockholm den 18 februari 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 26.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för kanallotsa,ma vid Trollhätte kanal från skyldighet att återbära andel i a1 i texten