Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kanallotsa,ma vid Trollhätte kanal från skyldighet att återbära andel i vissa för mycket uppburna lotspenninqar.
1930-02-18 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1930:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kanallotsa,ma vid Trollhätte kanal från skyldighet att återbära andel i vissa för mycket uppburna lotspenninqar.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande Nr 27.
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1930 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för kanallotsa,ma vid Trollhätte kanal
från skyldighet att återbära andel i vissa för mycket
uppburna lotspenninqar.
(4:e avel.)
I en till riksdagen den 16 januari 1930 avlåten proposition, nr 26, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att återbetainingsskyldigheten
för vederbörande kanallotsar vid Trollhätte kanal beträffande
deras andel i vissa i statsrådsprotokollet omförmälda, för mycket uppburna
lotspenningar må efterskänkas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I kungörelse den 28 juni 1918 (nr 504) angående lotsningen å Trollhätte
kanal stadgades i § 2, första stycket: »Avgift för fartyg, som anlitar kanallots,
utgår med dels lotspenningar till belopp, som, beräknat efter fartygets avgiftspliktiga
dräktighet och den sträcka, å vilken fartyget anlitar kanallots, angives
i den av de vid denna kungörelse fogade taxor, vilken skall vid tillfället användas,
dels ock ersättning för kanallotsens hemresa med belopp, som under
rubrik ’h em v ägser s ätt ning ’ finnes i taxorna angivet.» Tredje stycket av samma
paragraf hade följande lydelse: »Avgift för lotsningen uppbäres av kanallotsen
mot kvitto.» Samma bestämmelser finnas intagna i den numera gällande kungörelsen
i ämnet den 17 juni 1921 (nr 471). Enligt taxorna beräknas lotspenningar^
efter ett zonsystem, så att avgiften per kilometer blir lägre ju
längre den sträcka är, å vilken lots anlitas. Tid efter annan har Kungl. Maj:t
medgivit procentuella förhöjningar av de i taxorna bestämda avgifterna. Beträffande
hemvägsersättningen, som förut utgick med 4 kronor, har genom
kungörelse den 15 november 1928 (nr 446) bestämts, att densamma skall utgå
med 4 kronor för vissa kortare sträckor och med 6 kronor för längre sträckor.
Jämlikt gällande avlöningsbestämmelser åtnjuta kanallotsarna provision med
40 procent av den å vederbörande lots belöpande andelen av lotsavgifter enligt
grundtaxa, varemot provision ej utgår å avgiftsförhöjningarna.
I skrivelse den 18 juni 1927 har vattenfallsstyrelsen meddelat, att kanallotsarna
kommit att från början i vissa avseenden misstolka förenämnda
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 27.
o
taxebestämmelser på sådant sätt, att trafikanterna i åtskilliga fall avfordrats
högre avgifter än taxorna föreskreve, frånsett av Kungl. Majit medgivna procentuella
förhöjningar av avgifterna. Detta sammanhängde med att det normalt
icke förekomme, att en och samma lots — de vore stationerade i Göteborg,
Ström och Vänersborg — tjänstgjorde å hela sträckan från Göteborg till Vänersborg,
utan att för fartyg, som skulle passera hela denna sträcka, vilket för lotspliktiga
fartyg vore det vanligaste, byte av lots skedde vid Ström (Lilla Edet).
Styrelsen har vidare anfört i huvudsak följande:
Då avgift för lotsningen skulle uppbäras av kanallotsen mot kvitto, hade
den praxis utbildat sig, att varje lots debiterat avgifter för den sträcka, å vilken
han lotsat. Därigenom hade ett genomgående fartyg fått erlägga ett högre
totalbelopp i lotspenningar, än som skolat utgå vid dessas beräknande för hela
sträckan, samt hemvägsersättningar till två lotsar. Undantagsvis hade även hänt,
att en och samma lots tjänstgjort å ett fartyg ända från Göteborg till Vänersborg
eller vice versa och därvid utställt två kvitton, ett för sträckan söder om
och ett för sträckan norr örn Ström, samt även debiterat hemvägsersättning för
vardera sträckan. Med den lydelse kungörelsen i detta avseende hade, syntes
det emellertid få anses oriktigt, att dubbel hemvägsersättning krävts, när endast
en lots tjänstgjort. Icke heller berättigade kungörelsen till utkrävande av
lotspenningar för två delsträckor i stället för en totalsträcka. Vattenfallsstyrelsen
ansåge sig därför skyldig återbetala de belopp i lotsavgifter, som påvisats
hava sålunda, utöver vad som motsvarade gällande bestämmelser, erlagts
av trafikanter.
Då emellertid kanallotsarna åtnjöte_ viss provision å lotspenningarna (för närvarande
med sammanlagt för fyra lotsar 40 procent å grundavgiften), syntes
lotsarna strängt taget kunna anses skyldiga återbetala, vad de på grund av feldebiteringarna
för mycket utbekommit ej blott i hemvägsersättningar utan även
i provision. Utredning påginge rörande det exakta belopp, som härvid kunde
ifrågakomma. Enligt verkställd överslagsberäkning utgjorde detsamma omkring
12,200 kronor sammanlagt för alla fyra lotsarna. En återbetalning av ett
dylikt belopp skulle naturligtvis bliva synnerligen betungande för lotsarna, Då
dessutom den verkställda debiteringen gjorts i god tro och i samförstånd med
vederbörande förmän samt påtagligen utan tanke på egen vinning, syntes det
vattenfallsstyrelsen skäligt att frikalla lotsarna från skyldighet att återbetala,
vad de sålunda uppburit utöver vad dem rätteligen tillkommit.
Såsom ett visst stöd för lotsarnas feltolkning av bestämmelserna kunde åberopas
bestämmelsen, att avgift för lotsningen uppbäres av kanallotsen mot
kvitto. Det kunde ju med något fog göras gällande, att bestämmelsen angåve,
att varje lots skulle debitera lotspenningar för den sträcka, å vilken han tjänstgjort.
Vattenfallsstyrelsen hemställde således, att Kungl. Majit måtte medgiva, att
kanallotsarna befriades från skyldighet att till statsverket återbära de belopp,
som de till följd av misstolkning av gällande bestämmelser kommit att uppbära
utöver dem tillerkända löneförmåner.
Sedan kommerskollegium och statskontoret avgivit utlåtanden i ärendet, kai''
vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 4 februari 1929 hemställt, att Kungl. Majit
måtte så tillvida bifalla styrelsens i skrivelsen den 18 juni 1927 gjorda hemställan,
att Kungl. Majit medgåve, att kanallotsarna befriades från skyldighet
att till statsverket återbära redan uppburna andelar i lotspenningar, som erlagts
6
Statsutskottets utlåtande Nr 27.
Utskottets
yttrande.
för mycket därigenom att vederbörande trafikant ej fått åtnjuta lotstaxans zonberäkning
för den totalsträcka, å vilken lots anlitats, omfattande såväl norr som
söder örn Ström belägna delar av Trollhätte kanal.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Sedan Kungl. Majit genom beslut den 23 augusti 1929 funnit vattenfallsstyrelsens
framställning, i vad den avsåge befrielse för vederbörande kanallotsar
vid Trollhätte kanal från återbetalning av viss del av utav dem uppburen
hemvägsersättning, icke kunna i förevarande ordning upptagas till prövning
samt förklarat, att Kungl. Majit ville framdeles meddela beslut beträffande
framställningen i övrigt, torde ärendet få i sistnämnda del nu upptagas
till behandling.
Bestämmelserna örn erläggande av lotspenningar för anlitande av lots vid
trafikerande av Trollhätte kanal synas, såsom vattenfallsstyrelsen uttalat, hava
sådan innebörd, att den medgivna zonberäkningen bör tillämpas genomgående
för hela färdsträckan oberoende av huruvida under färden ombyte av lots äger
rum. Då enligt vad vattenfallsstyrelsen anfört bestämmelserna tillämpats på
motsatt sätt och därjämte en och samma lots vid lotsning genom hela kanalen
uppburit särskilda avgifter för delarna söder och norr örn Ström, där lotsbyte
eljest sker, torde lotsarna få anses skyldiga att till styrelsen återbära uppburen
andel i sålunda för mycket erlagda lotspenningar, i den mån sådana av styrelsen
redan återbetalats eller framdeles återbetalas till vederbörande trafikanter. Enligt
av vattenfallsstyrelsen meddelade uppgifter uppgå dessa för mycket erlagda
lotspenningar sammanlagt till omkring 30,000 kronor, varav styrelsen
efter anfordran hittills till vederbörande återbetalat något mer än 12,000 kronor.
De andelar av dessa belopp, som lotsarna bekommit och således skulle vara skyldiga
att återbetala, utgöra totalt 7,991 kronor 13 öre och beträffande hittills
restituerade belopp 3,119 kronor 20 öre.
Med hänsyn till den påfrestning, som en dylik återbetalning av under en
lång följd av år uppburna belopp skulle innebära för kanallotsarna, anser jag
billighetsskäl tala för att lotsarna befrias från återbäringsskyldigheten ifråga.
Härtill torde emellertid riksdagens medgivande böra inhämtas.»
Av billighetsskäl vill utskottet tillstyrka Kungl. Majits förslag om befrielse
för ifrågavarande fyra kanallotsar från återleverering till statsverket av deras
andelar i de lotspenningar, som vattenfallsstyrelsen ansett böra såsom med orätt
debiterade till trafikanterna återbäras. Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva, att återbetalningsskyldigheten för
vederbörande kanallotsar vid Trollhätte kanal beträffande deras
andel i vissa i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 16 januari 1930 omförmälda, för mycket uppburna lotspenningar
må efterskänkas.
Stockholm den 18 februari 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 26.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för kanallotsa,ma vid Trollhätte kanal från skyldighet att återbära andel i a1 i texten