Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående befrielse för förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv 0. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet.

1930-03-14 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:54, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående befrielse för förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv 0. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 54.

tfr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående

befrielse för förre löjtnanten i Norrbottens

regementes reserv 0. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet.

(Ira avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 31 januari 1930 dagtecknad proposition

(nr 58), vilken till förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,

har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv O. G. W.

Lindh må befrias från honom jämlikt regementskrigsrättens utslag den

19 juli 1916 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med

1,185 kronor 77 öre, samt att ifrågavarande belopp må ur vederbörliga

räkenskaper avskrivas.

Genom utslag den 19 juli 1916 förpliktade Norrbottens regementes

krigsrätt dåvarande löjtnanten i nämnda regementes reserv O. G. W. Lindh

att till kronan utgiva ett belopp av 1,185 kronor 77 öre såsom ersättning

för intendenturmateriel, som förkommit vid ett under Lindks befäl

ställt kompani ur nyssnämnda regemente under kompaniets förläggning

till Långmyran den 12 augusti—den 14 oktober 1915.

Krigsrättens utslag vann laga kraft.

Uti en till Kungl. Majit ställd, den 11 september 1916 dagtecknad

skrift anhöll Lindh att av nåd bliva befriad från den honom ådömda

ersättningsskyldigheten. Till stöd för ansökningen åberopades de svåra

förhållanden, som varit rådande i avseende å persedelkontrollen under

kompaniets ifrågavarande förläggning, och anfördes härvid, bland annat,

att plutoncheferna utgjorts av tre sergeanter i reserven, att såsom kompaniadjutant

varit beordrad en furir i reserven, som saknat vana vid expeditionsgöromål

och dylikt, samt att det övriga befälet utgjorts av underbefäl

i reserven eller av obefordrade värnpliktiga.

I den 15 september 1916 över ansökningen avgivet yttrande, vari kommendanten

i Boden förklarade sig instämma, anförde chefen för Norrbottens

regemente, att enligt hans uppfattning förhållandena under mobili
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 54.

9

seringstiden varit så ogynnsamma, att en kompanichef med så svaga naturliga

förutsättningar för befälsföring som Lindh samt utrustad med så

fåtalig och kvalitativt delvis så undermålig underlydande personal näppeligen

syntes kunna göras ansvarig för den uppkomna persedelbristen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement avgav utlåtande i ärendet den

8 december 1916 och anförde därvid, att departementet, på grund av

bestämmelserna i § 13 mom. 1 i gällande intendenturmaterielreglemente

och med hänsyn till den stora vikten av, att i fråga örn handhavandet

av vården och redovisningen av arméns dyrbara intendenturmateriel intet

eftersattes, funne sig böra avstyrka bifall till den av Lindh gjorda ansökningen.

Enligt beslut den 24 juli 1917 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke

kunna bifallas.

I en den 3 mars 1929 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har

Lindh — vilken numera beviljats avsked ur reserven — ånyo gjort ansökning

örn att av nåd erhålla befrielse från omförmälda ersättningsskyldighet.

I utlåtande den 8 mars 1929 över denna ansökning har arméförvaltningens

intendentsdepartement — med anmälan att intendentsdepartementet

genom arméförvaltningens ombudsman vid upprepade tillfällen, ehuru utan

något resultat, sökt utbekomma kronans ifrågavarande fordran av Lindh —

anfört, att, då några nya skäl, som skulle kunna tala för bifall till Lindhs

nu gjorda ansökning, icke blivit an dragna, departementet ansåge sig för

hindrat att tillstyrka bifall till ansökningen.

Statskontoret, som den 30 april 1929 yttrat sig i ärendet, har därvid

anfört, att, med hänsyn till vad vederbörande regementschef uttalat i sitt

den 15 september 1916 avgivna utlåtande beträffande Lindhs tidigare

ansökning, i vilket uttalande kommendanten i Boden instämt, och då Lindh,

såvitt av handlingarna kunde utläsas, alltjämt befunne sig i svag ekonomisk

ställning, ämbetsverket ansåge sig icke böra motsätta sig, att framställning

gjordes hos riksdagen örn befrielse för Lindh från den honom

ådömda ersättningsskyldigheten för förkomna persedlar.

Under åberopande av vad statskontoret sålunda anfört och med erinran

tillika, att, enligt vad av handlingarna i ärendet framginge, de försök, som

vid flera tillfällen gjorts att indriva kronans ifrågavarande fordran, icke

givit något resultat, har departementschefen funnit sig böra förorda, att

kronan avstode från densamma.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

Uiskottels

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 54.

att riksdagen må medgiva, att förre löjtnanten i Norrbottens

regementes reserv O. G. W. Lindh må befrias från honom

jämlikt regementskrigsrättens utslag den 19 juli 1916 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 1,185

kronor 77 öre, samt att ifrågavarande belopp må ur vederbörliga

räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 14 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 52.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:88 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition angående befrielse för förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv O. G. W. Lindh från v s. 1 i texten