Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vatten/all sverk m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1930-03-21 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:74, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vatten/all sverk m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 74

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa ändringar beträffande personalorganisationen

för statens vatten/all sverk m. m. jämte en

i ämnet väckt motion.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 7 februari 1930 avlåten proposition, nr 168, vilken

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,

att i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

skall upptagas befattningen överingenjör vid statens vattenfallsverk med ett

arvode av 17,000 kronor;

att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skola vid statens vattenfallsverk upptagas följande nya befattningar, nämligen

:

i löle lönegraden: mätaretekniker,

» 10:e » : förste kontorist;

samt att ur berörda tjänsteförteckning skola vid statens vattenfallsverk

utgå följande befattningar, nämligen:

ur 22:a lönegraden: kontorschef,

21 :a

»

: registrator,

16:e

»

: mätaretekniker,

12:e

»

: schaktmästare;

dels fastställa antalet av följande befattningar vid statens vattenfallsverk

från och med den 1 juli 1930 på sätt här angives, nämligen:

Idefattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:

överingenjör.................................................................... 1;

Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraden i den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen:

revisor ............................................................................ 2

byråingenjör................................................................... 1

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

15

direktörsassistent vid kraftverk .................................... 4

distriktsingenjör............................................................... 6

förste byråingenjör ......................................................... 3

förste byrådirektör ......................................................... 3;

samt

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar må erfordras.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I samband med denna proposition Ilar utskottet till behandling förehaft

en inom första kammaren av herr G. Lindhagen väckt motion, nr 282, vari

yrkats, att riksdagen icke måtte medgiva indragning av den behövliga nuvarande

kamerala notariebefattningen vid vattenfallsstyrelsens kameralbyrå

eller överföring av densamma från ordinarie stat till övergångsstat och att

riksdagen eventuellt måtte föreslå den obehövliga registratorsbefattningen

vid styrelsens administrativa byrå till sådan indragning respektive överföring.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt’ yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

Sedan åtskillig tid har frågan örn statens vattenfallsverks organisation

och personalbehov varit föremål för övervägande i syfte att utröna möjligheterna

till förenklingar och besparingar i organisationen.

Förslag i dylikt hänseende föreligga i vattenfallsstyrelsens skrivelser den

11 november 1926, den 8 januari 1927 och den 17 december 1928. Frånsett

uppförande å ordinarie stat av en befattning såsom kraftverksdirektör för

de norrländska kraftverken, varom 1929 års riksdag fattat beslut, hava de

av vattenfallsstyrelsen i dessa skrivelser framlagda förslagen angående ändringar

i statens vattenfallsverks organisation ännu icke varit föremål för

slutlig prövning. Förslagen — vilka avsågo dels indragning, dels ändring

i lönegradsplacering och förändring inom samma lönegrad, dels ock nyinrättande

av vissa ordinarie befattningar och vilka i sin helhet inneburo vissa

beskärningar av personalorganisationen — ansågos nämligen böra göras till

föremål för ytterligare granskning. Denna granskning uppdrogs åt två av

de sakkunniga, som enligt Kungl. Majits beslut den 31 december 1928 tillkallats

för att — var för sig, där ej för särskilt fall annorlunda bestämdes

— utföra undersökningar och avgiva förslag i huvudsakligt syfte att åstadkomma

ökad ekonomisering inom olika grenar av statsförvaltningen (ekonomisakkunniga).

De båda sakkunniga — generaldirektören A. E. M. Ericsson och disponenten

Wiking Johnsson — hava avgivit betänkande den 23 december 1929

i fråga örn statens vattenfallsverks organisation m. m.

Över detta betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits den 18 januari

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

>Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Vissa allmänna

spörsmål.

De lokala

myndigheternas

befogenhet.

1930 av vattenfallsstyrelsen samt den 1 februari 1930 av kommunikation sverkens

lönenämnd, varjämte skrifter i ärendet ingivits av befattningshavare

i verket.

Efter en översikt rörande tillkomsten av vattenfallsstyrelsens nuvarande

organisation hava ekonomisakkunniga i sitt betänkande till en början behandlat

vissa verket i dess helhet eller flera av dess förvaltningsgrenar

gemensamt berörande allmänna spörsmål, vilka av de sakkunniga under utredningsarbetet

uppmärksammats.

Ekonomisakkunniga hava först uppehållit sig vid frågan örn de lokala

myndigheternas befogenhet och därvid givit uttryck åt den allmänna uppfattningen,

att utvecklingen av vattenfallsverkets organisation syntes böra gå

i den riktningen, att ökad befogenhet lämnades åt de lokala myndigheterna.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande framfört i huvudsak följande synpunkter

i denna fråga:

Före kriget hade de lokala driftförvaltningarna varit synnerligen självständiga.

Yattenfallsverket hade vid denna tidpunkt varit mera en byggnadsän

en förvaltningsorganisation. Under krigsåren hade nya kraftverk i snabb

följd tagits i bruk samt distributionsrörelsen hastigt vuxit. Nuvarande centralorganisation

för kraftverken hade icke omedelbart kunnat skapas. Kraftverken

hade därför i stor utsträckning fått självständigt ordna alla sådana

angelägenheter, där decentralisering över huvud taget varit möjlig. Detta

hade i en del hänseenden lett till olikartad utveckling vid de särskilda

kraftverken.

På en punkt hade emellertid en sträng central kontroll upprätthållits,

nämligen beträffande kraftkontrakten, som med undantag för kontrakt med

småabonnenter undertecknats i vattenfallsstyrelsen. Detta hade varit oundgängligen

nödvändigt för att upprätthålla likformig behandling av vattenfallsverkets

abonnenter. Liksom nu hade däremot förhandlingarna örn och

upprättandet av kontrakten i stort sett överlämnats till lokalförvaltningarna.

Undertecknandet i Stockholm hade i många fall endast varit den slutliga

kontrollen.

Då förhållandena börjat stabiliseras år 1920, hade det varit nödvändigt

att genomföra en likformig förvaltning på alla väsentliga punkter. Redan

denna likformighet hade krävt en viss ökad centralisering. Förrådsrörelsen

hade successivt centraliserats. Större nybyggnader av linjer och transformatorstationer

hade lagts direkt under kraftverksbyrån för att kraftverken

skulle kunna ägna sig åt de mera jämnt återkommande arbetsuppgifterna.

Efter sammanknytningen av de olika kraftverken i mellersta Sverige hade

vid centralförvaltningen upprättats ett särskilt driftorgan för den gemensamma

krafthushållningen.

Centraliseringen hade måhända gjort sig mest märkbar beträffande anställning

och avskedande av personal. Lokalförvaltningarna hade haft stora

befogenheter i dessa frågor. När det efter år 1920 visat sig nödvändigt att

mycket starkt begränsa de anställdas antal, hade det blivit nödvändigt att

reglera frågan centralt. Tack vare den centrala ledningen hade det visat

sig möjligt att på kort tid anpassa antalet tjänstemän och arbetare efter

behovet.

Sedan ett par år hade emellertid mera stabila förhållanden inträtt och

därmed hade det varit möjligt att i viss omfattning giva de lokala förvalt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

17

ningsmyndiglieterna rätt att anställa och fastställa löner för tjänstemän,

ehuru det alltjämt finge anses rationellt, att dylik nyanställning effektivt

kontrollerades från den centrala ledningens sida.

Debatterna i riksdagen och tidningspressen under de senaste åtta åren

syntes till fullo utvisa nödvändigheten av likformighet beträffande kraftkontrakten.

Vattenfallsstyrelsen hade stått inför det problemet att i möjligaste mån

anpassa kraftkontrakten efter penningvärdets ändringar och dock icke frångå

sin praxis med mångåriga kontrakt. Detta hade givetvis väsentligt komplicerat

kontraktsbehandlingen.

Ville man å ena sidan bibehålla likformighet mellan olika avtal och å

andra sidan i möjligaste mån anpassa avtalen efter de många skiftningar

beträffande förutsättningarna, som förekomme, så åstadkommes detta enklast

därigenom, att vederbörande kraftverksdirektör med lämpliga tidsmellanrum

med centralförvaltningen muntligen diskuterade föreliggande kraftfrågor och

att resultatet kontrollerades genom underskrift i vattenfallsstyrelsen. Men

det vore givet att, i den mån förhållandena stabiliserades och det bleve,

politiskt sett, lugn omkring kraftavsättningsfrågorna, ett mera decentraliserat

arbetssätt kunde tillämpas.

I den mån vare sig de sakkunniga, riksdagens revisorer eller andra kontrollorgan

gjort detaljanmärkningar mot vattenfallsverkets organisation, hade

dessa inriktats därpå, att styrelsen underlåtit att centralisera viss verksamhet

och fortfarande tillämpat ett mera decentraliserat arbetssätt. Lika visst

som man vid den framtida utvecklingen borde kunna på vissa håll övergå

till ett mera decentraliserat arbetssätt, lika ofrånkomligt syntes det, med de

krav på sträng likformighet, som ställdes från de kontrollerande statsorganens

sida, bliva att på andra håll gå till ökad centralisering. I stort sett

syntes kunna sägas, att de lokala förvaltningsorganens befogenhet inom

vattenfallsverket de facto vore större än inom statens övriga atfärsdrivande

verk, även om som en sista kontroll undertecknandet av affärshandlingar

skedde inom vattenfallsstyrelsen.

Aven lönenämnden har i sitt utlåtande över sakkunnigbetänkandet berört

denna fråga och därvid yttrat bland annat följande:

För sin del vill lönenämnden principiellt ansluta sig till den av de ekonomisakkunniga

uttalade uppfattningen, att den fortsatta utvecklingen av verkets

organisation bör gå ut på att åt de lokala myndigheterna delegera avgörandet

av sådana ärenden, som lämpligen kunna av dem handläggas. Därigenom

undvikes omgång i ärendenas behandling och onödig tyngd i den centrala

ledningens arbetssätt.

Olägenheterna med en alltför stark centralisering äro för övrigt, i synnerhet

för ett affärsverk sådant som statens vattenfallsverk, vilket för sin rörelses

utveckling måste stå i nära kontakt med allmänheten, alltför uppenbara för

att här behöva närmare belysas. Därest förvaltningen är alltför mycket

koncentrerad till huvudstaden och de lokala myndigheterna sakna erforderlig

befogenhet, löper man fara att den förhandlande allmänheten icke kommer

i nog direkt beröring med sådana verkets representanter, med vilka den kan

träffa mera ingående uppgörelser. Inom den industriella rörelsegren, statens

vattenfallsverk företräder, torde också just de personliga, omedelbara underhandlingarna

vara av särskild betydelse. Det synes då vara av vikt, att

vattenfallsstyrelsens representanter ute i landet äro utrustade med sådan

myndighet och så kvalificerade i övrigt, att de kunna föra dessa underhandlingar

så långt som det med bevarande av nödig enhet och överensstämmelse

i förvaltningen överhuvud taget kan vara förenligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 0 sami. 35 helft. (Nr 70 — 77.)

C54 30 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

IS

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Meli denna de lokala myndigheternas befogenhet bör icke få förhindra,

att en ständig samverkan upprätthålles mellan den centrala verksledningen

och de lokala förvaltningsorganen. Särskilt gäller detta beträffande frågor

av för landets näringsliv så ingripande betydelse som prissättningen av den

elektriska energien. Det synes vara en angelägenhet av största vikt, att

ledningen övar en ständig och fortlöpande kontroll just beträffande prissättningen

å den elektriska kraften i syfte att å ena sidan vinna största möjliga

likformighet vid prisregleringen och å andra sidan anpassa densamma efter

de växlande förutsättningarna för kraftförbrukningen inom olika delar av

landet. I detta sammanhang må ock erinras, att statens vattenfallsverk

oaktat den kraftiga utvecklingen under senare år alltjämt i mångt och mycket

är en organisation i vardande, som har att ständigt anpassa sig efter nya

förhållanden, och att de lokala organen ännu icke torde hava vunnit den

organisatoriska fasthet och styrka, som må krävas för mera självständigt

handlande i nu berörda hänseenden.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen anfört vinnes såväl likformighet mellan

olika leveransavtal som ock avtalens anpassning efter de skiftande förutsättningarna

enklast därigenom, att vederbörande kraftverks direktör med lämpliga

tidsmellanrum med centralförvaltningen muntligen diskuterar föreliggande

kraftfrågor och att resultatet kontrolleras genom att avtalen underskrivas

i vattenfallsstyrelsen. Det vill synas lönenämnden, att en sådan

anordning innebär ett för kraftdistributionsfrågornas behandling lämpligt

arbetssätt för den närmaste framtiden, i avvaktan på den erfarenhet framtiden

härutinnan kan komma att erbjuda.

På ett område torde enligt nämndens förmenande en centralisation i ärendenas

behandling alltjämt böra bibehållas, nämligen med avseende å tilllämpningen

av gällande lönebestämmelser. En grundläggande princip vid

den senaste löneregleringens genomförande var att söka åstadkomma största

möjliga enhetlighet i löneförhållanden mellan olika grupper av befattningshavare

såväl inom vederbörande verk som ock mellan de olika verken inbördes.

Ett överlämnande i stor utsträckning åt de lokala förvaltningsorganen

att bestämma i hithörande frågor skulle lätt kunna leda till att

ett av syftena med det nya lönesystemet förfelades.

Inom lönenämnden Ilar på denna punkt avvikande mening anförts av ledamoten

Ernst Eriksson, som förklarat sig anse, att åtgärder för ökad befogenhet

åt de lokala myndigheterna icke borde vidtagas, och till stöd härför

anfört bland annat, att det syntes giva större trygghet för ett objektivt

bedömande av föreliggande frågor, örn dessa avgjordes av ett kollegium eller

efter utredning och föredragning av annan tjänsteman än om utredning

verkställdes och beslut fattades av en och samma person.

Departementschefen har efter redogörelse för utlåtandenas innehåll i nu

förevarande del anfört följande:

»Jag har ansett mig böra tämligen utförligt återgiva de gjorda uttalandena

i detta spörsmål, enär det givetvis är av stor vikt för ett rationellt bedrivande

av vattenfallsverkets verksamhet, att centralförvaltningens och lokalförvaltningarnas

inbördes befogenhet blir på ett lämpligt sätt avvägd. Principiellt

finner jag, lika med ekonomisakkunniga och lönenämnden, önskvärt

att efter den av kristiden framkallade starka centraliseringen utvecklingen

ledes i riktning mot att åt de lokala myndigheterna överlämnas avgörandet

av sådana ärenden, vilka lämpligen kunna självständigt handläggas av dessa

myndigheter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

19

Yad angår de betydelsefulla kraftförsäljningsfrågorna, måste man dock

härvid framgå med varsamhet. Annu hava enhetliga krafttaxor icke kunnat

fastställas, och även då så framdeles skett, kunna i många fall affärstransaktionens

omfattning och andra omständigheter föranleda särskild handläggning

av kraftförsäljningsärende. Allteftersom erfarenheten växer, förhållandena

stabiliseras och fasta taxor samt normer i övrigt bliva fastställda, lärer

emellertid befogenhet i begränsad utsträckning kunna tillerkännas lokalförvaltningarna

att själva träffa leveransavtal. Uppenbart är likväl att, såsom

för övrigt redan nu är förhållandet, all förberedande verksamhet för kraftavsättning

bör ske genom lokalförvaltningarna, vilka komma i direkt förbindelse

med allmänheten. Givetvis bör härvid i mån av behov samråd med

centralförvaltningen äga rum.

Beträffande vissa andra frågor, t. ex. när det gäller upphandling i större

skala av materialier, som äro behövliga för flera av verkets organ, kan en

jämförelsevis långt driven centralisation ofta vara av ekonomisk betydelse.

Likaså torde, på sätt lönenämnden framhållit, under alla förhållanden böra

iakttagas, att i frågor rörande tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser

en central handläggning alltjämt bibehålies i den utsträckning, som

erfordras för att säkerställa en möjligast enhetlig praxis på detta område.

Det bör naturligen i första hand ankomma på vatten fallsstyrelsen att

med ledning av här angivna riktlinjer bedöma och avgöra, på vilka områden

och i vilken omfattning ökad decentralisering bör komma till stånd. Jag

förutsätter att styrelsen, med beaktande av vad i förevarande sammanhang

uttalats i denna fråga, ägnar spörsmålet fortsatt uppmärksamhet samt vidtager

de åtgärder vilka därvid må finnas påkallade.

De sakkunniga hava vidare berört förråds- och upphandlingsväsendet inom

vattenfallsverket och därvid uttalat, bland annat, att det ville förefalla, som

om den med hithörande göromål sysselsatta personalen vore anmärkningsvärt

stor i förhållande till rörelsens omfattning. Beträffande uppliandlingsfrågornas

handläggning i styrelsen hade det förefallit de sakkunniga, som

örn någon koncentration av dessa ärenden skulle kunna med fördel äga rum.

Det syntes vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke byggnadscentralförrådet

framdeles kunde upphöra att förvaltas såsom en särskild avdelning. Vid

besök i Trollhättan hade de sakkunniga undersökt arbetet vid kraftverkets

och kanalverkets förråd på platsen. Dessa förråd vore organiserade såsom

från varandra skilda avdelningar. De sakkunniga hade emellertid kommit till

den uppfattningen, att det riktigaste vore att helt sammanslå de båda förråden

.

I sitt utlåtande har vattenfallsstyrelsen bland annat lämnat en redogörelse

för resultatet av en av styrelsen under 1929 gjord utredning rörande förrådsoch

upphandlingsfrågornas ordnande, av vilken redogörelse här må återgivas

följande:

Den hittillsvarande organisationen vore naturligt uppkommen därav, att

verkets hela utveckling växt fram på tre olika avdelningar, kraftverken, kanalverken

och hyggnadsavdelningen. Det syntes vara ganska klart, att förrådsfrågornas

behandling för dessa olika områden krävde fackkunskap av helt

olika natur. Det vore då också tydligt, att man ej kunde sätta en gemensam

ledning för dessa områdens förrådsfrågor utan att utrusta densamma med

sakkunniga hjälpkrafter på de båda huvudområdena, byggnadsfacket och det

Förrädsoch

upphandlings

väsendet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Andra

allmänna

spörsmål.

elektriska facket. En centralisation av alla förrådsfrågor, som förekomine på

de olika avdelningarna inom styrelsen, skulle därför fordra upprättande av

en självständig förrådsavdelning (byrå) med på olika områden sakkunniga

krafter samt nied direkt föredragning för generaldirektören. Det vore möjligt,

att en sådan anordning en gång framdeles kunde bliva lämplig. Men

nied hänsyn till förrådsrörelsens nuvarande omfattning oell till önskvärdheten

av att undvika omgång ansåge styrelsen, att man för närvarande borde inskränka

sig till att, nied bibehållande av de på kraftverks- och byggnadsbyråerna

befintliga specialkunniga krafterna, söka åvägabringa intimast möjliga

samverkan mellan de nuvarande förrådsorganen.

Erfarenheten hade visat, att man till undvikande av transporter oell lagringskostnader

finge billigaste pris genom en klok avvägning mellan »grosshandelsköp»

samt köp med mera begränsad omfattning. Inköpen borde därför

till en del verkställas genom styrelsens organ, till en del genom de

lokala organen. För att få klara gränser mellan de olika förrådsorganens

inköpsbefogenhet och de olika förrådens lagerhållning hade styrelsen därför

deri 9 januari 1930 utfärdat »Anvisningar beträffande statens vattenfallsverks

förrådsorganisation och dess verksamhet», som klart och tydligt angåve, hur

arbetsfördelningen mellan de olika förrådsorganen skulle ordnas för den närmaste

framtiden. Genom dessa anvisningar hade även inköpen ytterligare

centraliserats. De lokala driftverkens egna upphandlingar, vilkas tidigare omfattning

kunde uppskattas till omkring 10 % av det totala uppliandlingsbeloppet

för dem, skulle sålunda därigenom komma att successivt begränsas

till ungefär hälften mot förut.

Styrelsen förklarar, att med de åtgärder, som sålunda vidtagits, styrelsen

ansage förrådsfrågorna tillfredsställande ordnade för nuvarande förhållanden,

men att en ständig anpassning efter ändrade förhållanden naturligtvis

måste ske.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»När det gäller upphandlings- och förrådsfrågor torde, såsom jag nyss antytt,

av naturliga skäl en tämligen långt driven centralisation i ärendenas

handläggning ofta kunna vara ur ekonomisk synpunkt fördelaktig. Härvid

förutsättes dock givetvis, att handläggningen är ordnad på sådant sätt,

att garanti vinnes för erforderlig sakkunskap beträffande de olika huvudgrenar

av verksamheten, som förrådsväsendet har till uppgift att tillgodose.

Det synes icke vara viteslutet, att framdeles åtgärder för en ytterligare ökad

koncentration av förråds- och upphandlingsväsendet inom vattenfallsverket

kunna visa sig påkallade, varvid måhända — såsom vattenfallsstyrelsen antytt

bör övervägas lämpligheten av att, i anslutning till den organisation

som råder inom telegrafverket och statens järnvägar, inrätta en särskild

byrå inom vattenfallsstyrelsen för dessa ärendens behandling. För närvarande

finner jag emellertid i likhet med vattenfallsstyrelsen icke anledning

att ifrågasätta särskilda åtgärder för ökad centralisering av förevarande

ärendens handläggning utöver dem, vilka nyligen genomförts med anledning

av den _ utav styrelsen verkställda utredningen i frågan och vilkas huvudsakliga

innebörd i det föregående angivits. Styrelsen torde dock alltjämt böra

ägna spörsmålet uppmärksamhet.»

Ekonomisakkunniga hava vidare uppehållit sig vid bland annat frågan örn

grunderna för avlöning åt icke-ordinarie personal vid vattenfallsverket

ävensom det med denna fråga i viss mån sammanhängande spörsmålet om

proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74. 21

verket. Dessa spörsmål inverka emellertid icke på de förslag beträffande

verkets personalorganisation, som framlagts av de sakkunniga.

Yad härefter angår behandlingen av de sakkunnigas förslag beträffande

personalorganisationen vid vattenfallsverket, göres början med personalförhållandena

inom vattenfallsstyrelsen.

Med avseende å personaluppsättningen för kraftverksbyrån hava ekonomisakkunniga

yttrat följande:

»Efter de överläggningar, som de sakkunniga varit i tillfälle att hålla med

verkets chef och vid vilka även berörts frågan örn anordningen av arbetet

å kraftverksbyrån, hava de sakkunniga icke funnit anledning att framställa

något förslag rörande ändring i byråns organisation. Mot av vattenfallsstyrelsen

väckt förslag att överflytta en förste byråingenjörstjänst vid byrån

till kraftverksförvaltningen för Norrland och därvid utbyta densamma mot

en direktörsassistentbefattning är från de sakkunnigas sida icke något att

erinra. Ej heller finna de sakkunniga anledning motsätta sig, att en vakant

förste byråingenjörstjänst besiittes med ordinarie innehavare.»

Lönenämnden har icke framställt någon erinran mot vad sålunda föreslagits.

Departementschefen har yttrat följande:

»Såsom förut omnämnts, beslöts vid 1929 års riksdag inrättandet av en

ordinarie befattning såsom kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken.

Detta beslut motiverades huvudsakligen med den starka utveckling, som

statens kraftverksrörelse i mellersta och övre Norrland på senare tid undergått,

en utveckling som kunde antagas komma att ytterligare fortgå, bland

annat genom de då planerade och sedermera av 1929 års riksdag beslutade

anläggningarna dels vid Porjus för utvidgning av kraftverket därstädes, dels

ock vid Sillre för beredande av krafttillskott till Norrfors kraftverk. I samband

med förslaget rörande denna befattning omnämndes även vattenfallsstyrelsens

framställning örn förändring av en förste byråingenjörstjänst till

direktörsassistentbefattning. Sistnämnda förslag avsåg överflyttande till den

nya norrländska kraftverksförvaltningen av en befattning, vars innehavare

dittills tjänstgjort som biträde åt föreståndaren för den inom kraftverksbyrån

provisoriskt anordnade s. k. Norrlandsavdelningen. Med prövning av

sistberörda förslag ansågs emellertid kunna anstå i avvaktan på den blivande

granskningen av vattenfallsverkets personalbehov, detta särskilt med

hänsyn till att den nya kraftverksförvaltningen befanns böra under lämplig

övergångstid förläggas till Stockholm.

Behovet av ifrågavarande direktörsassistentbefattning synes mig vara till

fullo ådagalagt. På grund härav och då jag ej har något att erinra mot

att densamma kommer till stånd genom omändring av en förste byråingenjörsbefattning

å kraftverksbyrån, tillstyrker jag vattenfallsstyrelsens och de

sakkunnigas förslag i denna del.

Yad i ärendet anförts angående omfattningen av kraftverksbyråns uppgifter,

särskilt med hänsyn till den under senare år skedda och alltjämt

fortgående ökningen av kraftdistributionen, föranleder mig att i likhet med

de sakkunniga förorda, att någon annan ändring i byråns ordinarie personalbestånd

icke nu vidtages. Därest riksdagen biträder denna uppfattning,

har jag för avsikt att längre fram tillstyrka beslut om återbesättande

av den nu vakanta förste byråingeujörsbefattningen å byrån.»

Personalorga
nisationen.

Kraftverks
byrån.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Kanal- och

fastighetsbyrån.

Beträffande den centrala organisationen för handläggning av ärenden

rörande kanal- oell fastighetsförvaltningen yttrade vattenfallsstyrelsen i sin

förutnämnda skrivelse den 11 november 1926, att vid överläggning rörande

organisationen framkastats tanken på att indraga kanal- och fastighetsbyrån

och i huvudsak överlämna de denna byrå tillhörande ärendena till byggnadsbyrån,

varigenom en ny huvudavdelning av större omfattning skulle hildas.

I skrivelsen den 17 december 1928 återkom styrelsen till de sålunda berörda

spörsmålen och anförde"därvid, att styrelsen vid förnyat övervägande

av frågan hur de ärenden, kanal- och fastighetsbyrån handlade, skulle fortsättningsvis

behandlas, kommit till den bestämda slutsatsen, att det för den

tid, som nu kunde överblickas, vore både billigast och bäst att hava en särskild

föredragande för de grupper av ärenden, det här gällde. Styrelsen

ansåge sig därför ej böra föreslå någon ändring i förevarande avseende.

Beträffande den å byrån anställda personalen föreslog emellertid styrelsen

i sistnämnda, skrivelse, att den ordinarie byråingenjörstjänsten måtte sättas

på övergångsstat. Med all säkerhet bomme, anförde styrelsen, allt fortfarande

behov av en biträdande ingenjör att finnas vid byrån, men åtskilligt

talade för att denna befattning gjordes till extra.

Kommunikationsverkens lönenämnd berörde i sitt den 24 januari 1929 avgivna

yttrande även frågan örn kanal- och fastighetsbyrån. Enligt nämndens

mening borde ånyo undersökas, huruvida icke huvudparten av de ärenden,

som handlades å kanal- och fastighetsbyrån, skulle kunna överflyttas till

byggnadsbyrån och återstående ärenden på lämpligt sätt fördelas å övriga

byråer inom styrelsen, så att kanal- och fastighetsbyrån kunde vid den nuvarande

byråchefens avgång från tjänsten upphöra såsom självständig byrå.

Ekonomisakkunniga hava i denna fråga anfört följande:

»Redan under förarbetena till den år 1920 beslutade omorganisationen av

styrelsen gjorde sigfen viss tvekan gällande rörande det lämpligaste sättet

att anordna handläggningen inom styrelsen av de ärenden, som nu tillhöra

kanal- och fastighetsbyrån. Med hänsyn såväl härtill som till de uttalanden

i detta ämne, som nu gjorts av vattenfallsstyrelsen och lönenämnden, hava

de sakkunniga givetvis icke kunnat undgå att rikta sin uppmärksamhet på

frågan örn eventuell indragning av kanal- och fastighetsbyrån. Då den

ifrågavarande byråchefstjänsten för närvarande är besatt med ordinarie innehavare

och följaktligen någon ändring i organisationen på denna punkt svårligen

nu kan genomföras, hava de sakkunniga dock ansett sig icke böra

här närmare ingå på denna fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör

emellertid vid inträffande ledighet å byråchefstjänsten frågan, örn för deli

centrala handläggningen av ärendena rörande kanal- och fastighetsförvaltningen

erfordras en särskild byrå i styrelsen, göras till föremål för en ingående

utredning.

Mot det av styrelsen framförda förslaget, att den ordinarie byråingenjörstjänsten

å byrån överföres på övergångsstat för att möjliggöra tjänstens

utbyte mot en extra befattning, synes intet vara att erinra.»

Departementschefen har yttrat följande: 2

I likhet med ekonomisakkunniga och lönenämnden finner jag för min del

angeläget, att frågan om möjligheterna att indraga kanal- och fastighetsbyrån

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

23

samt överflytta där nu handlagda ärenden till andra byråer inom styrelsen

göres till föremål för mera ingående övervägande. Såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, gjorde sig redan från början en viss tvekan gällande

i fråga örn behovet av en särskild byrå för dessa ärenden, och vattenfallsstyrelsen

synes själv år 1926 icke hava varit helt främmande för tanken på

indragning av byrån. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört lärer emellertid

med denna frågas provning böra anstå till inträffande ledighet å befattningen

såsom chef för byrån.

I anslutning till vad vattenfallsstyrelsen och de sakkunniga beträffande

den ordinarie byråingenjörstjänsten å förevarande byrå föreslagit, varemot

jag icke har något att erinra, lärer denna tjänst böra indragas och dess nuvarande

innehavare överflyttas till övergångsstat.»

A administrativa byrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök,

förutom byråchefen, följande befattningshavare:

1 förste sekreterare 1 registrator

1 sekreterare 2 bokhållare

2 extra sekreterare 1 kansliskrivare

3 extra notarier 5 extra kanslibiträden.

En av de extra notarierna uppehåller en vakant ordinarie tjänst i notariegraden.

I skrivelsen den 17 december 1928 anförde vattenfallsstyrelsen:

Med hänsyn till omfattningen av de å byrån vilande ärendena av juridisk

natur kunde styrelsen icke förorda någon minskning i antalet av de ordinarie

befattningar, för vilka erfordrades juridisk utbildning. Däremot funné

styrelsen nu lämpligt, att registratorstjänsten förändrades till en notarietjänst

och överflyttades till kameralbyrån i samband därmed, att den å sistnämnda

byrå befintliga notarietjänsten överfördes på övergångsstat. Därjämte ansåge

styrelsen, att av de båda ordinarie bokhållarebefattningarna vid administrativa

byrån den ena, vars innehavare tjänstgjorde som bibliotekarie, borde överföras

till övergångsstat. Ifrågavarande befattningshavare skulle dock i fortsättningen

tills vidare användas för samma göromål, i den mån han icke

kunde överflyttas till annat lämpligt arbete.

Administrativa

byrån.

Lönenämnden meddelade i ett den 24 januari 1929 avgivet yttrande, att

beträffande den bokliållarbefattning, som enligt styrelsens förslag fortfarande

skulle bibehållas å ordinarie stat, blivit för lönenämnden upplyst, att

innehavaren sysselsattes dels med vården av styrelsens arkiv, dels med registreringsarbeten,

dels ock med biträde vid uppsättning av skrivelser. Under

erinran, att registratorerna vid de centrala ämbetsverken numera i allmänhet

icke placerades i högre lönegrad än i den 14:e, ansåge lönenämnden det

böra av vattenfallsstyrelsen närmare utredas, huruvida de mera kvalificerade

göromål, ifrågavarande befattningshavare hade att utföra, vore av den omfattning,

att för dessas utförande en befattningshavare med så hög löneställning

som bokhållares kunde anses erforderlig.

Beträffande personalorganisationen för administrativa byrån hava ekonomisakkunniga

anfört:

»På sätt framgår av förteckningen över den nu till byrån hörande personalen,

har den tidigare i Trollhättan placerade sekreteraren numera indragits.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr !d.

Vad i övrigt beträffar den juridiskt utbildade personalen å byrån, hava

de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en viss reduktion av denna

personal bör kunna genomföras. De sakkunniga Lava till en början ansett

tvekan kunna råda, huruvida icke den å byrån tjänstgörande extra sekreteraren

skulle kunna för framtiden undvaras. Vid överläggningar med verkets

ledning Ilar i detta sammanhang meddelats, att styrelsen har för avsikt

att i fortsättningen icke, såsom hittills i viss utsträckning skett, anlita juridisk

sakkunskap vid sidan av byråns tjänstemän för utförande av styrelsens

talan i rättegångsmål. Under ‘förutsättning att sä blir fallet hava de sakkunniga

funnit sig icke böra framställa något förslag örn indragning av extra

sekreterartjänsten. Däremot synas två av de å byrån tjänstgörande notariernas

befattningar kunna undvaras. De sakkunniga föreslå därför, att två

extra notariebefattningar indragas, varemot den för byrån avsedda, vakanta

ordinarie notarietjänsten torde böra få kvarstå å staten och i vanlig ordning

återbesättas.

Vad härefter angår de av styrelsen framställda förslagen rörande förändringar

i personalbesättningen å byrån, hava de sakkunniga funnit sig

böra tillstyrka förslaget örn förändring av registratorsbefattningen till en

notarietjänst med placering å kameralbyrån. I detta sammanhang har vattenfallsstyrelsen

tänkt sig, att registratorns arbetsuppgifter beträffande registratorsexpeditionen

och arkivet skulle handhavas av en bokhållare i 17: e lönegraden.

Med anledning av lönenämndens nyss återgivna yttrande angående

denna befattningshavares löneställning anse de sakkunniga sig böra uttala,

att övervägande skäl synas tala för att någon sänkning av förevarande befattning

icke kommer till stånd. Avsikten lärer nämligen vara att taga den

ifrågavarande tjänstemannen i anspråk för biträde vid handläggningen av

vissa personalärenden och en del andra jämförelsevis kvalificerade göromål,

medan den egentliga diarieföringen huvudsakligen torde komma att ombesörjas

av ett kanslibiträde.

De sakkunniga få slutligen förorda det av vattenfallsstyrelsen väckta förslaget

örn indragning av den såsom bibliotekarie tjänstgörande bokhållarens

befattning.»

Med anledning av vad de sakkunniga sålunda uttalat och föreslagit har

vattenfallsstyrelsen i sitt nu avgivna utlåtande anfört huvudsakligen följande:
I

fråga örn det av de sakkunniga åberopade meddelandet från verkets

ledning, att vattenfallsstyrelsen hade för avsikt att i fortsättningen icke

anlita juridisk sakkunskap vid sidan av byråns tjänstemän för utförande av

styrelsens talan i rättegångsmål, förelåge en missuppfattning. Styrelsen

syntes nog jämväl i framtiden bliva nödsakad att i växlande omfattning,

beroende på föreliggande arbetsuppgifter, anlita juridisk sakkunskap utanför

verket, även örn ifrågavarande extra sekreterare tills vidare bibeliölles.

Tillvaron av denna extra befattning vore emellertid givetvis ägnad att minska

behovet av dylika utomstående biträden, under det att kostnaderna för desamma

i händelse av befattningens indragning kunde med säkerhet förutses

bliva ökade med större årligt belopp än sekreterarens årslön. I administrativa

byråns arbetsbörda hade, sedan de sakkunniga gjorde sin undersökning,

inträtt en kraftig och för avsevärd tid framåt bestående ökning,

beroende dels på vissa stora affärsuppgörelser, som vore å bane, dels på

planerade nya vattenkraftsanläggningar. Den extra sekreteraren å denna

byrå kunde därför tills vidare icke undvaras.

Beträffande förslaget örn indragning av två extra notariebefattningar å

administrativa byrån finge styrelsen framhålla, att de båda tjänstemän, som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

25

av de sakkunniga åsyftades, icke beklädde några extra befattningar utan

vore anställda såsom tillfälliga tjänstemän oell följaktligen kunde avskedas

när som keist, sedan behovet av dem upphört. För närvarande vore de

emellertid behövliga för arbetet å byrån, där de sysselsattes med handläggning

av lagfarts-, intecknings- och servitutsärenden rörande kraftverkens

understationer och ledningsnät, med upprättande av liggare över statens

vattenfallsverks samtliga fastigheter jämte därmed sammanhörande vattenrättsliga

förhållanden samt med diverse andra arbeten av juridisk natur.

För den händelse dessa göromål framdeles skulle undergå sådan minskning,

att ifrågavarande tjänstemän kunde undvaras, komme styrelsen givetvis att

då entlediga dem.

Med anledning av lönenämndens yttrande rörande den bokhållare, som

(uiligt styrelsens förslag skulle efter registratorns överflyttning till annan

befattning vid kameralbyrån handhava dennes arbetsuppgifter beträffande

styrelsens registratorskontor och arkiv, ville styrelsen framhålla, att styrelsen

avsåge att låta det egentliga diarieförings- och registreringsarbetet vid

nämnda kontor skötas av ett kanslibiträde under bokhållarens inseende,

varigenom denne skulle få bättre tid att jämväl ägna sig åt andra mera

kvalificerade göromål. Med hänsyn härtill skulle det snarare kunna ifrågasättas

att höja ifrågavarande tjänst till en förste bokhållarebefattning. Då

emellertid någon dylik befattning icke funnes upptagen i den till avlöningsreglementet

hörande tjänsteförteckningen för statens vattenfallsverk, syntes

styrelsen få återkomma till denna fråga i samband med den blivande revisionen

av avlöningsreglementet.

Lönenämnclen har i sitt nu avgivna utlåtande icke framställt erinran mot

de sakkunnigas förslag.

Departementschefen har i denna del anfört följande:

»Vad först beträffar administrativa byråns ordinarie personal med juridisk

utbildning, har jag av utredningen i ärendet kommit till den uppfattningen,

att de ifrågavarande ordinarie befattningarna — 1 förste sekreterarbefattning,

1 sekreterarbefattning samt 1 notariebefattning — icke kunna för framtiden

undvaras eller förändras och alltså böra bibehållas. Därest riksdagen

biträder denna mening, kommer jag att framdeles tillstyrka beslut om återbesättande

av den nu vakanta notarietjänsten.

I fråga örn den juridiskt utbildade personalen i övrigt torde böra beaktas,

att någon ökning i de juridiska ärendena för den närmaste framtiden synes

komma att uppstå bland annat med anledning av planerade nya vattenkraftsanläggningar

m. m. Med hänsyn härtill och till vad vattenfallsstyrelsen

i övrigt anfört lärer någon omedelbar reduktion av den med juridiska

ärenden sysselsatta personalen näppeligen kunna ifrågasättas. Beträffande

de två tillfälligt anställda icke-ordinarie notarierna, örn vilkas behövlighet

under någon längre tid jag icke känt mig övertygad, förutsätter jag emellertid,

att vattenfallsstyrelsen tillser, att ifrågavarande befattningar indragas

allt efter det omständigheterna sådant medgiva.

Mot det framställda förslaget om indragning av registratorstjäusten samt

denna befattnings utbyte mot en notariebefattning, avsedd för kameralbyrån,

har jag intet att erinra. Lika med de sakkunniga finner jag vidare lämpligt,

att vissa med registratorstjänsten hittills förenade mera kvalificerade

göromål övertagas av en bokhållare (17:e lönegraden). Till frågan om sistnämnda

befattning samt om indragning av den nu såsom bibliotekarie tjänstgörande

bokhållarens befattning återkommer jag längre fram i samband med

Erövning av frågan örn personalstat för vattenfallsverket, i vad angår sådana

efattningar, vilkas antal faststiilles av Kungl. Maj:t.»

s. 26 Kontrollera mot PDF

Kameral
byrån.

26 Statsutskottets utlåtande Nr 74.

I avseende ä kameralbyrån — som är uppdelad på två avdelningar, räkenskapsavdelningen

oell kansliavdelningen — föreslog vattenfallsstyrelsen i sin

skrivelse den 11 november 1926, att den ena å revisionskontoret av räkenskapsavdelningen

placerade revisorsbefattningen borde vid uppkommande

vakans indragas, varjämte styrelsen ansåg, att en kansliskrivarbefattning vid

räkenskapsavdelningen komme att kunna avvaras oell eventuellt överflyttas

till annat tjänsteställe. Sekreterarbefattningen bade sedan år 1922 varit

vakant oell uppehållits på förordnande av en extra tjänsteman. Denna tjänst,

med vilken vore förenad föreståndarskapet för kameralbyråns kansliavdelning,

borde bibehållas såsom ordinarie befattning. Till följd av minskning

i de göromål, som avsetts för notarien och bokhållaren å kansliavdelningen,

komme det ej att kunna beredas full sysselsättning åt båda dessa tjänstemän,

varför ifrågavarande bokhållarbefattning borde vid uppkommande vakans

indragas.

I skrivelsen den 17 december 1928 anförde vattenfallsstyrelsen beträffande

kameralbyrån ytterligare följande:

Styrelsen ansåge, att antalet högre befattningar vid räkenskapsavdelningen

borde kunna inskränkas genom att, såsom i 1926 års utlåtande föreslagits,

en av revisorsbefattningarna överfördes till övergångsstat. Vad anginge

kameralbyråns kansliavdelning hade vattenfallsstyrelsen funnit sig böra föreslå

överförande till övergångsstat dels av en bokhållarbefattning, såsom i

1926 års utlåtande föreslagits, dels ock av notariebefattningen, den sistnämnda

i sammanhang därmed att registratorsbefattningen vid administrativa

byrån förändrades till en notarietjänst och överflyttades till kameralbyrån. Den

vakanta sekreterarbefattningen vid kameralbyrån borde på de i 1926 års utlåtande

anförda skäl besättas med ordinarie innehavare.

Ekonomisakkunniga hava beträffande kameralbyrån anfört följande:

»Vad först angår de förändringar i kameralbyråns organisation och personaluppsättning,

som sålunda föreslagits av vattenfallsstyrelsen, har den av

styrelsen ifrågasatta överflyttningen av en kansliskrivare från byråns räkenskap

savdelning till annan byrå redan genomförts. I övrigt få de sakkunniga

tillstyrka vad styrelsen föreslagit i syfte att minska personalen å byrån. De

sakkunniga förorda alltså, att en revisors-, en notarie- och en bokhållarbefattning

överföras på övergångsstat för att vid inträffande ledighet indragas.»

Vad beträffande kameralbyrån föreslagits har icke föranlett erinran från

lönenämndens sida.

Departementschefen har anfört följande:

»Det av vattenfallsstyrelsen framlagda och av de sakkunniga biträdda förslaget

örn indragning av en revisors- och en notarietjänst å kameralbyrån

har jag ansett mig böra tillstyrka. Till frågan örn indragning av en bokhållarbefattning

återkommer jag senare i samband med behandling av verkets

personalstat, såvitt angår befattningar i lägre lönegrad än den 21:a.

Vad sekreterartjänsten å byrån angår, finner jag av utredningen i ärendet

vara ådagalagt, att någon indragning av densamma icke bör ifrågakomma. Befattningen,

som nu är vakant och uppehälles på förordnande, lärer alltså böra

återbesättas med ordinarie innehavare.

Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av de administrativa och

kamerala byråernas göromål, vilka givetvis röna inflytande av den pågående

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

27

allmänna utvecklingen av vatten falls verkets rörelse, synas mig i varje fall

för närvarande icke kunna ifrågasättas några organisatoriska förändringar av

beskaffenhet att medföra indragning av kamrerartjänsten å kameralbyrån.»

I avseende å byggnadsbyrån, vilken alltsedan sin tillkomst år 1910 stått

på extra stat, gjorde vattenfallsstyrelsen i sina förenämnda skrivelser den

11 november 1926 och den 17 december 1928 framställning örn denna byrås

uppförande på ordinarie stat i viss omfattning under benämningen byggnadstekniska

byrån. Därvid skulle överingenjören tillsättas medelst förordnande

på viss tid och åtnjuta ett arvode av 17,000 kronor, varjämte pensionsunderlaget

för honom skulle fastställas till 8,000 kronor. Utom överingenjören

skulle emellertid för byråns räkning å den ordinarie staten icke

uppföras mera än en befattning, nämligen en förste byrådirektörstjänst. I

övrigt skulle byråns personal liksom hittills bestå endast av extra tjänstemän.

Lönenämnden har — så långt det för nämnden varit möjligt att bilda sig

en egen uppfattning i frågan — funnit styrelsens arbetsuppgifter på detta

område allt fortfarande vara av den omfattning, att de betingade vad styrelsen

föreslagit i fråga örn personaluppsättningen å förevarande byrå.

Eko nom isakkunniga hava beträffande personalorganisationen för byggnadsbyrån

yttrat, att det icke syntes föreligga anledning att motsätta sig förslaget

att på ordinarie stat uppföra chefen för den ifrågavarande byrån och

dennes närmaste man. Emellertid hava de sakkunniga föreslagit viss personalminskning

å byrån, vilket förslag sammanhänger med frågan örn det

s. k. byggnadscentralförrådets upphörande såsom särskild avdelning.

Departementschefen har beträffande byggnadsbyråns organisation för egen

del anfört följande:

»Under den första tiden av vattenfallsverkets kraftproducerande arbete försiggick

såsom bekant en synnerligen omfattande nybyggnadsverksamhet. Därefter

inträdde av naturliga skäl en viss avmattning i denna verksamhet, och

under ett antal år efter fullbordandet av de stora kraftstationsanläggningarna

vid Lilla Edet och Norrfors i deras första utbyggnadsstadier bär nybyggnadsarbetet

i stort sett varit inriktat på kompletteringsarbeten, av vilka dock

åtskilliga varit tämligen betydande.

Av allt att döma kommer emellertid under de närmaste åren en icke

oväsentlig ökning av nybyggnadsverksamheten att göra sig gällande, -lag

erinrar i sådant avseende i första hand örn de förslag beträffande vissa

stora nya kraftverksanläggningar, vilka framlagts i årets statsverksproposition.

Härtill komma åtskilliga antingen redan igångsatta eller ock planerade

arbeten för utvidgning eller komplettering av befintliga kraftverksanläggningar,

såsom vid Porjus, Sillre och Motala, ävensom de pågående arbetena

med veckoreglering av Göta älv samt förarbetena för Vänerns reglering.

Det är all anledning att antaga, att sålunda igångsatta eller planerade arbeten

måste för det växande kraftbehovets tillgodoseende längre fram folias

av ytterligare nyanläggnings- eller kompletteringsarbeten. Såvitt nu kan bedömas,

torde man alltså kunna räkna med en successivt fortgående nybyggnadsverksamhet

vid statens vattenfallsverk. Även för de i drift varande anläggningarna

torde för övrigt, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ett

permanent behov av byggnadsteknisk sakkunskap föreligga med avseende å

Byggnads
byrån.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Kraftverken.

moderniserings- och underhållsarbeten m. m., liksom dylik sakkunskap tid

efter annan även gör sig gällande vid större vattenregleringar m. fl. företag.

Vid nu angivna förhållanden och då det givetvis för en insiktsfull ledning

av ifrågavarande, synnerligen betydelsefulla och i tekniskt avseende oftast

mycket krävande arbeten är av stor vikt att kunna förvärva och i konkurrens

med enskild verksamhet på motsvarande områden bibehålla framstående

krafter, linner jag goda skäl föreligga för att nu giva byggnadsbyråns

ledning den större fasthet i organisatoriskt hänseende, som skulle ligga

däri, att befattningarna såsom byråns chef samt såsom dennes närmaste

man uppföras på ordinarie stat.

På sätt i ärendet föreslagits, torde överingenjörens arvode böra fastställas

till nu utgående belopp, 17,000 kronor, vilket även överensstämmer

med vad som utgår till överingenjören vid statens järnvägar. Liksom för

sistnämnda befattning gäller, lärer tillsättandet böra ske för en tid av högst

sex år i sänder. Mot förslaget örn ett pensionsuuderlag för befattningen

av 8,000 kronor har jag intet att erinra. Till den framställning, som erfordras

för genomförande av sistnämnda förslag, återkommer jag i annat

sammanhang.

För överingenjörens närmaste man torde, jämväl i överensstämmelse med

vad i ärendet föreslagits, böra å ordinarie stat upptagas en förste byrådirektörsbefattning.

Att några andra befattningar än de här nämnda nu icke uppföras på

ordinarie stat tinner jag vara lämpligt med hänsyn till att byggnadsbyråns

personal bör kunna, såsom hittills skett, ständigt anpassas efter byggnadsverksamhetens

omfattning.

Mot den föreslagna nya benämningen byggnadstekniska byrån, som avser

att angiva att. byrån ej uteslutande sysslar med nybyggnadsuppgifter, har

jag intet att erinra.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, har jag funnit någon

ändring beträffande det s. k. byggnadscentralförrådet för närvarande icke

böra ske. Vid sådant förhållande kan jag ej biträda vad de sakkunniga

beträffande den nuvarande personalen å detta förråd ifrågasatt.»

Vid de verkställda utredningarna hava även berörts vissa frågor rörande

statens vattenfallsverks lokalförvaltningar.

Beträffande kraftverksförvaltningens lokalstat Ilar vattenfallsstyrelsen i sina

skrivelser den 11 november 1926, den 8 januari 1927 och den 17 december

1928, såvitt nu är ifråga, föreslagit allenast förändring av en ordinarie

distriktsingenjörsbefattning till en direktörsassistentbefattning vid Motala

kraftverk samt sänkning av befattningen såsom mätaretekniker från 16:e till

15:e lönegraden.

Mot dessa förslag hava ekonomisakkumiiga och lönenämnden icke framställt

erinran.

Här ifrågavarande förslag har även departementschefen funnit sig böra biträda.

Departementschefen har alltså tillstyrkt, att en distriktsingenjörsbefattning

förändras till en direktörsassistentbefattning i samma lönegrad

vid Motala kraftverk samt att den i tjänsteförteckningen under 16:e lönegraden

upptagna befattningen mätaretekniker nedflyttas till löre lönegraden.

Någon indragning eller ändring i övrigt beträffande ordinarie befattningar

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

29

vid de lokala kraftverksförvaltningarna Ilar departementschefen, nied hänsyn

till kraftverksrörelsens utveckling under senare år, lika litet som vattenfallsstyrelsen

och de sakkunniga funnit sig kunna ifrågasätta.

Vad angår kanal- och fastighetsförvaltningen i Trollhättan finnas vid

denna förvaltning för närvarande följande ordinarie befattningar inom 21 :a—

30:e lönegraden, nämligen 1 kanaldirektör, 1 direktörsassistent, 1 kontorschef,

1 förste kassör och 1 kanalinspektör av klass 1. Befattningen såsom

kanaldirektör liksom kontorschef stjärnsten äro vakanta.

I avseende å denna förvaltning innehåller propositionen de förslag, som

framgå av följande yttrande av departementschefen:

»Vad först angår den vakanta befattningen såsom kanaldirektör i Trollhättan,

har det icke från något håll ifrågasatts, att denna befattning skulle

indragas eller förändras. Då någon möjlighet härtill icke lärer föreligga,

synes denna befattning, såsom vattenfallsstyrelsen ock påyrkat, böra snarast

besättas med ordinarie innehavare.

_ I fråga örn övriga högre befattningar vid kanal- och fastighetsförvaltningen

biträder jag det i ärendet framlagda förslaget örn indragning av kontorschefstjänsten.

Då någon annan kontorschefsbefattning än den ifrågavarande

icke finnes vid vattenfallsverket, lärer denna befattningsgrupp böra

utgå ur tjänsteförteckningen. Beträffande befattningen såsom kanalinspektör

av klass 1 har jag i likhet med lönenämnden och ekonomisakkunniga

icke funnit tillräckliga skäl att förorda denna tjänsts utbytande mot en

trafikinspektorstjänst i högre lönegrad.

Beträffande lägre befattningar lärer av skäl, som från vattenfallsstyrelsens

sida anförts, i tjänsteförteckningen böra linder 10:e lönegraden upptagas

befattningen förste kontorist, medan däremot ur förteckningen bör under

12:e lönegraden utgå befattningen schaktmästare.»

Departementschefen har härefter lämnat följande sammanfattning beträffande

de av honom tillstyrkta personalförändringarna:

»Enligt vad i det föregående föreslagits, skulle såsom ny befattning av

den art, som avses i avlöningsreglementets 1 § 1 inom., tillkomma en överingenjörsbefattning.

I den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

skulle vidare införas två nya befattningsgrupper i följande lönegrader,

nämligen mätaretekniker i 15:e lönegraden samt förste kontorist i like

lönegraden.

A andra sidan skulle ur tjänsteförteckningen under vederbörliga lönegrader

uteslutas följande befattningsgrupper, nämligen kontorschef (22:a lönegraden),

registrator (21:a lönegraden), mätaretekniker (16:e lönegraden) och

schaktmästare (12:e lönegraden).

I det för närvarande fastställda antalet befattningar i 21:a—30:e lönegraderna

skulle följande ändringar vidtagas, nämligen:

antalet förste byrådirektörsbefattningar (30:e lönegraden) skulle ökas från

2 till 3,

antalet direktörsassistentbefattningar vid kraftverk (27:e lönegraden) skulle

ökas från 2 till 4,

antalet distriktsingenjörsbefattningar (27:e lönegraden) skulle minskas från

7 till G,

antalet förste byråingenjörsbefattningar (27:e lönegraden) skulle minskas

från 4 till 3,

Kanal- och

fastighetsförvaltningen

1

Trollhättan.

Samman
fattning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Övergångsanordningar

m. m.

Utskottets

yttrande.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

antalet

till 1,

byråingenjör sbefattningar (26:e lönegraden) skulle minskas från 2

antalet revisorsbefattningar (21 :a lönegraden) skulle minskas från 3 till 2.

"Vad angår notariebefattningar (21:a lönegraden), skulle visserligen en dylik

befattning indragas, men å andra sidan skulle tillkomma en ny notarietjänst,

varför antalet av dessa befattningar fortfarande skulle komma att

såsom nu utgöra 2.»

Vidkommande slutligen de för förslagens genomförande erforderliga övergångsanordningarna

m. m. Ilar departementschefen anfört följande:

»De av mig förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar vid statens

vattenfall sverk synas lämpligen böra genomföras den 1 juli 1930.

I fråga om befattningar, som skulle indragas, blir det, såsom av det före

gående framgår, i vissa fall erforderligt att uppföra vederbörande befattning

på övergångsstat. Det synes därför lämpligt, att Kungl. Maj:t jämväl med

avseende å befattningar, vilkas antal fastställes av Kungl. Majit oell riksdagen,

efter förslag av vattenfallsstyrelsen årligen tills vidare bestämmer

övergångsstatens omfång.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens

medgivande, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj:t att

utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna

ändringarna.

Ett bifall till de förordade förslagen medför ändringar dels i 5 § 1 mom. i

avlöningsreglementet för kommunikationsverken, dels ock i den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen redan tidigare

lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit att i berörda, författningsrum

oell tjänsteförteckning vidtaga de ändringar, som föranledas av de

beslut, riksdagen i förevarande hänseenden kan komma att fatta.

Vidare erfordras ändringar i pensionslagen för kommunikationsverkeii

samt i den vid nämnda lag fogade åldersförteckningen. Till frågan härom

återkommer jag senare i dag.»

Med avseende å det i propositionen berörda, principiellt betydelsefulla

spörsmålet örn centralförvaltningens och de olika kraftverksledningarnas inbördes

befogenheter får utskottet uttala sin anslutning till de av departementschefen

anförda synpunkterna. Önskligt är visserligen, att utvecklingen

ledes i riktning mot största möjliga handlingsfrihet för de lokala myndigheterna,

något som bland annat bör ske för undvikande av en alltför tung

förvaltningsapparat. Härvidlag måste man dock framgå med försiktighet; i

all synnerhet gäller detta, såsom departementschefen ock framhållit, beti äflande

förekommande frågor örn leverans av energi och örn kraftpris i avvaktan

på mera fasta riktlinjer för en lämplig och för landets utveckling rationell

kraftförsäljningspolitik.

Ej heller de föreslagna ändringarna i verkets personalstater hava givit

utskottet anledning till erinran. I stort sett innebära desamma besparingar

och förenklingar, vilkas vidtagande ansetts möjliga med hänsyn till vunnen

erfarenhet örn föreliggande arbetsuppgifter inom verkets, i första hand själva

vattenfallsstyrelsens olika grenar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

31

Den föreslagna indragningen av notariebefattningen å vattenfallsstyrelsens

kameralbyrå och i samband härmed utbyte av registrator stjänsten å administrativa

byrån mot en ny notariebefattning å förstnämnda byrå har utskottet

ej velat motsätta sig. Utskottet har härvid ansett särskilt avseende

böra fästas vid att, enligt vad utskottet inhämtat, vissa göromål, som för

närvarande ankomma på administrativa byråns handläggning, skulle överflyttas

till kameralbyrån för handläggning av blivande innehavaren av den

nya notariebefattningen.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts proposition och avstyrkande av

den i ämnet väckta motionen får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,

ali i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk skall upptagas befattningen överingenjör

vid statens vattenfallsverk med ett arvode av 17,000 kronor;

att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skola vid statens vattenfallsverk upptagas följande

nya befattningar, nämligen:

i 15:e lönegraden: mätaretekniker,

» 10:e » : förste kontorist;

samt att ur berörda tjänsteförteckning skola vid statens vattenfallsverk

utgå följande befattningar, nämligen:

ur 22:a lönegraden: kontorschef,

21 :a

>

: registrator,

Ifve

»

: mätaretekniker,

12:e

»

: schaktmästare;

b) fastställa antalet av följande befattningar vid statens

vattenfallsverk från och med den 1 juli 1930 på sätt här angles,

nämligen:

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:

överingenjör ........................................ 1;

Befattningar, hänförliga till älta—30:e lönegraden i den vid

avlöningsreglementet fogade kjänstefat teckningen:

revisor ...................................................... 2

byråingenjör ............................................ 1

direktörsassistent vid kraftverk ............ 4

distriktsingenjör.................................... G

förste byråingenjör ................................ 3

förste byrådirektör................................... 3;

samt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar må

erfordras;

II. att herr Lindhagens motion 1:282 ej må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 21 mars 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 72.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vattenfallsverk m. m. s. 6 i texten