Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet beträffande till viss personal vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstillägg rn. m.
1930-03-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1930:75, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet beträffande till viss personal vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstillägg rn. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 75.
33
Nr 75.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående
efterskänkande av återbetalningsskyldighet
beträffande till viss personal vid statens fiskehamnsbyggnader
utbetalta dyrtidstillägg rn. m.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 7 mars 1930 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 197, har Kungl. Haj: t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsjn-otokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, dels att återbetalningsskyldigheten beträffande
i statsrådsprotokollet omförmälda, till viss personal vid statens fiskebamnsbyggnader
under åren 1920 oell 1921 utbetalta dyrtidstillägg må efterskänkas;
dels ock att vid de bokföringsåtgärder, varigenom till personal vid
statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstillägg avförts å sjätte huvudtitelns
förslagsanslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,
må bero.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Förevarande proposition avser en av f. d. överdirektören och chefen för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen O. J. F. Wijnbladh samt f. d. byråchefen
O. Z. Ekdahl, byrådirektören G. C. A. Lindencrona och revisorn E. Y. Lager,
samtliga i nämnda styrelse, gjord framställning, avseende befrielse från dem
ålagd återbetalningsskyldighet beträffande belopp, som under åren 1920 och
1921 utbetalts såsom dyrtidstillägg till personal vid statens fiskehamnsbyggnader.
Vid granskning inom riksräkenskapsverket av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
räkenskaper för åren 1920 och 1921 framställdes år 1923 en anmärkning
av huvudsakligen följande innehåll:
Till personal vid statens fiskehamnsbyggnader hade utbetalts dyrtidstilllägg
för år 1920 med 77,010 kronor 68 öre samt för år 1921 med 74,131
kronor 52 öre, vilka belopp avförts å de till bestridande av utgifterna för
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst beviljade anslagen. Då
ifrågavarande personal icke kunde anses hänförlig till sådana befattningshavare,
som avsåges i kungörelserna den 30 maj 1919, den 30 juni 1920 och
den 29 juni 1921 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, hade nämnda utgifter icke bort bestridas av omförmälda
anslag, utan hade, därest personalen vid fiskehamnsbyggnaderna an
Bihang
till riksdagens protokoll 1330. 6 sami. 35 haft. (Nr 70—77.) er.4 »o 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 75.
setts till följd av dyrtiden böra komma i åtnjutande av löneförhöjning, kostnaderna
därför bort utgå av anslaget till utförande av vissa fiskehamnar.
Detta anslag hade för ett vart av åren 1920 och 1921 utgått med ett belopp
av 2,000,000 kronor. 1920 års anslag utvisade en behållning till år 1921 av
164,941 kronor 36 öre, men som det under år 1920 i dyrtidstillägg utbetalta
beloppet, 77,010 kronor 68 öre, enligt vad förut nämnts, jämväl bort belasta
sistnämnda anslag, återstode av omförmälda behållning allenast 87,930 kronor
68 öre. För bestridande av 1921 års utgifter för fiskehamnsanläggningar
hade således funnits tillgängliga 2,087,930 kronor 68 öre, vartill ytterligare
kommit 211,933 kronor 31 öre, utgörande särskilda under år 1921 uppburna
medel, eller således tillhopa 2,299,863 kronor 99 öre. Då utgifterna för
arbetena med fiskehamnar under år 1921 — bortsett från de under samma
år till personalen utbetalta dyrtidstilläggen, 74,131 kronor 52 öre — uppgått
till 2,347,323 kronor 58 öre, hade alltså anslaget till fiskehamnsbyggnader
för sistnämnda år överskridits med 47,459 kronor 59 öre. Enär ifrågavarande
anslag vore reservationsanslag och således icke finge överskridas, borde sistnämnda
belopp, 47,459 kronor 59 öre, inbetalas till statsverket. Som överskridande
av anslaget ägt rum genom utan ordningar under december månad
1921 samt Wijnbladh och Lindencrona undertecknat samtliga då fattade utanordningsbeslut,
som avsåge utgifter för fiskehamnsanläggningarna, borde
den uppkomna bristen ersättas av dem. Jämväl det under år 1921 i dyrtidstillägg
utbetalda beloppet, 74,131 kronor 52 öre, borde av ovan angivna
skäl inbetalas till statsverket. Betalningsskyldighet därför ålåge Wijnbladh,
Ekdahl, Lindencrona och Lager, vilka, Ekdahl i egenskap av t. f. överdirektör
oell Lager i egenskap av t. f. byrådirektör, undertecknat de anordningar,
enligt vilka utbetalning av dyrtidstillägg under år 1921 ägt rum,
ävensom revisorn D. Ström, som upprättat de avlöningslistor, som legat till
grund för utan ordningarna, och fördelade sig ansvaret sålunda: Wijnbladh
och Lindencrona vore gemensamt ansvariga för 7,436 kronor 35 öre, Wijnbladh,
Lindencrona och Ström för 55,952 kronor 44 öre, Wijnbladh och Lager
för 5,476 kronor 70 öre samt Ekdahl, Lindencrona och Ström för 5,266
kronor 3 öre.
Sedan nämnda personer i avgiven förklaring bestritt kravet, hemställde
riksräkenskapsverket hos kammarrätten örn åläggande för dem att i enlighet
med angiven fördelningsgrund gemensamt eller vilken av dem gälda gitte
ersätta statsverket de anmärkta beloppen, tillhopa 121,591 kronor 11 öre.
Genom utslag den 10 december 1924 utlät sig kammarrätten — jämte det
kammarrätten på anfört skäl fann den mot Ström förda talan icke kunna
bifallas — sålunda:
Enär kostnaderna för ifrågavarande dyrtidstillägg bort på skäl riksräkenskapsverket
anfört bestridas av de för utförande av fiskehamnsbvgg7iader
anvisade medlen, men de tillgångar, som för detta ändamål åren 1920 och
1921 varit tillgängliga, blivit för andra med fiskehamnsbyggnaderna förknippade
utgifter i så stor utsträckning förbrukade, att av berörda samma
år utbetalta dyrtidstillägg, tillhopa 151,142 kronor 20 öre, ett belopp av
sammanlagt 121,591 kronor 11 öre icke kunnat med nämnda tillgångar bestridas,
alltså och då de befattningshavare, som beslutat utbetalningen av
ifrågavarande felaktigt avförda dyrtidstillägg, måste anses ansvariga gent
emot statsverket för därav föranledda utgifter, i den mån de icke kunnat
gäldas av de medel, som åren 1920 och 1921 kunnat få disponeras för fiskeliamnsbyggnaderua,
funne kammarrätten skäligt förplikta Wijnbladh, Ekdahl,
Lindencrona och Lager att gemensamt eller vilkendera gälda gitte ersätta
Statsutskottets utlåtande Nr 75.
35
statsverket, Wijnbladh och Lindencrona 110,848 kronor 38 öre, Wijnbladh
och Lager 5,476 kronor 70 öre samt Ekdahl och Lindencrona 5,266 kronor
3 öre.
Över kammarrättens utslag hava samtliga vederbörande anfört besvär.
Utlåtanden häröver hava avgivits av riksräkenskapsverket, kammarrätten
och statskontoret, varvid riksräJcensicapsverket, sedan jämväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hörts, anfört bland annat följande:
I förenämnda anmärkning hade icke gjorts gällande, att till personalen
vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalts högre avlöning — de utgivna dyrtidstilläggen
inberäknade — än som med hänsyn till den rådande dyrtiden
vederbort. Och det vore väl knappast anledning antaga annat än att den
omhandlade personalens löner i genomsnitt stannat omkring den lönenivå,
som i allmänna marknaden vid tiden ifråga varit gällande för jämförlig
arbetspersonal. De utbetalda dyrtidstilläggen torde därför icke kunna betraktas
såsom någon oskälig lönetillökning. Billighetsskäl syntes sålunda
tala för att sökandena befriades från dem ålagd ersättningsskyldighet. Det
syntes då riksräkenskapsverket, med hänsyn till vad förut av ämbetsverket
anförts, som örn härvid icke funnes någon annan utväg än att antingen särskilda
medel till täckande av utgifterna för ifrågavarande dyrtidstillägg av
riksdagen anvisades för ett kommande budgetår eller att klagandena befriades
från betalningsskyldighet för utdömda beloppet, vartill emellertid
riksdagens medgivande torde böra inhämtas.
Då det senare av nyssnämnda båda alternativ måhända kunde vara att
föredraga, har riksräkenskapsverket, under förutsättning att ändring i det
överklagade utslaget icke komme att ske, hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att befria klagandena från dem ålagd ersättningsskyldighet.
Kungl. Majit har i den 7 mars 1930 med regeringsrätten beslutat utslag
ej funnit skäl att göra ändring i kammarrättens utslag men på grund av vad
i målet förekommit förklarat sig framdeles vilja meddela beslut, huruvida
den klagandena åliggande betalningsskyldigheten må efterskänkas.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Såsom riksräkenskapsverket framhållit, lärer det icke föreligga anledning
antaga annat än att ifrågavarande personals löner — däri inberäknat de
utbetalta dyrtidstilläggen — i genomsnitt varit avvägda i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som i allmänna marknaden under samma tid tillkommit
motsvarande arbetspersonal. Då det vid sådant förhållande får
anses skäligt att ifrågavarande dyrtidstillägg utgått och staten följaktligen
icke kan sägas hava åsamkats förlust genom utbetalningen av desamma,
anser jag mig böra tillstyrka, att den vederbörande genom Kungl. Majits
utslag ålagda återbetalningsskyldigheten må efterskänkas. Härtill torde riksdagens
medgivande böra inhämtas.
Yad därefter beträffar ifrågasatt omföring från anslag till dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst till respektive fiskehamnsanslag av de belopp,
vartill de i riksräkenskapsverkets utlåtande omförmälda, till personal
vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstilläggen uppgått, så anser
jag mig med hänsyn till därmed förbundna olägenheter lika med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt riksräkenskapsverket böra förorda, att vid de
vidtagna bokföringsåtgärderna, sådana de på sin tid verkställts, må bero.
Även härtill torde riksdagens medgivande böra utverkas.
Utskottets
yttrande.
36 Statsutskottets utlåtande Nr 75.
Billighetsskäl synas utskottet tala för ett bifall till Kungl. Maurts förevarande
proposition. Enligt vad i målet ådagalagts, hava visserligen de för
ifrågavarande utanordningsbeslut ansvariga förfarit felaktigt genom att ej tillse
att erforderliga medel för dyrtidstilläggens utanordning funnes tillgängliga,
men å andra sidan har — såsom riksräkenskapsverket ock framhållit — ej
kunnat göras gällande, att i avlöning till hamnbyggnadspersonalen utbetalats
högre dyrtidstillägg än som med hänsyn till dyrtiden rätteligen bort utgå.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva,
a) att återbetalningsskyldigheten beträffande i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 mars 1930 angivna,
till viss personal vid statens fiskehamnsbyggnader under åren
1920 och 1921 utbetalta dyrtidstillägg må efterskänkas;
b) att vid de bokföringsåtgärder, varigenom till personal vid
statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstillägg avförts å
sjätte huvudtitelns förslagsanslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, må bero.
Stockholm den 21 mars 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 72.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet beträffande till viss personal vid statens s. 1 i texten