Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalande av visst belopp till sergeanten C. H. Carlssons efterlevande.
1930-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1930:91, Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalande av visst belopp till sergeanten C. H. Carlssons efterlevande.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
23
Nr 91.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalande
av visst belopp till sergeanten C. H. Carlssons efterlevande.
(l:a avd.)
Uti en av herr H. Bäcklund m. fl. inom andra kammaren väckt motion
(nr 86), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
hemställts, att riksdagen må medgiva, att till framlidna sergeanten i förutvarande
Kungl. Västgöta regementes reserv Charles Hilmer Carlssons efterlevande
anhöriga må utbetalas det belopp, som skulle tillkommit dem, därest
kungl, förordningen den 23 september 1927 (nr 364) angående befäl och civilmilitär
personal i arméns reserver varit tillämplig å dem.
I fråga örn de skäl, som motionären anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har med stöd av § 46 riksdagsordningen inhämtat yttrande i
ärendet från arméförvaltningens civila departement, vilket yttrande såsom
bilaga fogats vid detta utlåtande.
Under åberopande av vad arméförvaltningens civila departement i ärendet
anfört och med hänsyn särskilt till de konsekvenser, som ett bifall till motionen
kan antagas komma att medföra, får utskottet hemställa,
att herr Bäcklunds m. fl. förevarande motion (II: 86) icke
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 1 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 89.
Reservation
av herr Holmgren, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den
i ämnet väckta motionen.
Utskottets
yttrande.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
Till Riksdagens statsutskott.
Bilaga.
Sedan Kungl. Majit anbefallt arméförvaltningens civila departement att
före den 15 mars 1930 avgiva yttrande över en inom andra kammaren av
H. Bäcklund m. fl. väckt motion, nr 86, örn utbetalande av visst belopp till sergeanten
Charles Hilmer Carlssons efterlevande, får departementet anföra följande.
Såsom framgår av motionen var sergeant Carlsson, vilken avled den 4 februari
1929, född den 9 oktober 1886. Den 29 december 1917 befordrades han till
sergeant i reserven. Det hade då jämlikt bestämmelserna i § 5 mom. 3 och 4
jämförda med § 4 mom. 4 i förordningen den 15 november 1912 angående
arméns reserver av befäl och civilmilitär personal ålegat sergeant Carlsson för
erhållande av pension enligt nämnda förordning att fullgöra en repetitionsövning
under vart och ett av åren 1918, 1921 och 1924. Enligt vad departementet
under hand inhämtat har nämnda tjänstgöringsskyldighet, frånsett beviljat
uppskov, fullgjorts i enlighet härmed.
Enär sålunda Carlsson, vilken vid ikraftträdandet av förordningen den 23
september 1927, nr 364, angående befäl och civilmilitär personal i arméns
reserver, uppnått 39 års ålder, icke varit skyldig att före utgången av det år,
varunder tjänstgöringsskyldigheten i fred för i reserven utnämnd underofficer
enligt sistnämnda förordning upphör d. v. s. i förevarande fall före utgången
av år 1928, fullgöra någon ytterligare repetitionsövning, har nämnda förordning
icke ägt tillämpning å Carlsson (jfr övergångsbestämmelserna till 1927
års reservbefälsfoordning). Carlsson har följaktligen icke vare sig för sig själv
eller sina efterkommande grundlagt någon rätt till pension enligt 1927 års
reservbefälsförordning. Att vid sådant förhållande tillstyrka tillerkännande åt
Carlssons efterlevande av ett mot pension enligt förordningen svarande kapitalbelopp
anser departementet stridande mot vanliga pensioneringsgrunder. Ett
dylikt tillerkännande torde icke kunna ifrågakomma med mindre de av Kungl.
Majit med riksdagen fastställda övergångsbestämmelserna till förordningen
ändras därhän, att jämväl äldre i reserven utnämnda och med Carlsson i tjänstgöringshänseende
för pensions erhållande likställda såväl officerare med vederlikar
som underofficerare må kunna bliva delaktiga av förordningens pensionsförmåner.
Då emellertid en dylik ändring av övergångsbestämmelserna skulle
innebära, att äldre reservpersonal bleve pensionsberättigad enligt förordningen
utan att ens till någon del hava fullgjort den tjänstgöring i fred, som förordningen
föreskriver, torde väl en ändring av bestämmelserna i sådan riktning
knappast kunna ifrågasättas.
Vad angår det av motionärerna uttalade förmodandet, att kostnaderna för
statsverket skulle bliva betydelselösa, därest efterlevande till viss äldre reservpersonal
finge, i likhet med vad som ifrågasättes beträffande Carlssons efterlevande,
komma i åtnjutande av reservpensionens kapitaliserade värde, anser
sig departementet böra omnämna, att kostnaderna, även örn motionärerna skulle
avse att bereda allenast efterlevande till sådana i reserven utnämnda underofficerare,
som äro födda något av åren 1886, 1887 och 1888 samt på grund av
övergångsbestämmelserna till 1927 års reservbefälsförordning blivit ställda
utanför förordningen, icke torde komma att bliva så betydelselösa, som motionärerna
möjligen tänkt sig. Av de i reserven utnämnda underofficerare, som
äro födda år 1886, äro nämligen alla, som blivit utnämnda åren 1907, 1908,
1910, 1911, 1913, 1914, 1916, 1917, 1919 och 1920 undantagna från åtnjutande
av pensionsförmåner enligt 1927 års reservbefälsförordning. Av dem, som äro
födda 1887 och 1888, äro jämväl en mycket stor del undantagna från åtnju
-
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
25
lande av sagda förmåner. Härtill kommer att, därest efterlevande till ifrågavarande
i reserven utnämnda underofficerare skulle äga utbekomma reservpensionens
kapitaliserade värde, motsvarande förmån jämväl bör beredas efterlevande
till i reserven utnämnda officerare med vederlikar, vilka äro födda
åren 1886, 1887 och 1888 men ej blivit underställda 1927 års reservbefälsförordning.
Av de i reserven utnämnda officerare med vederlikar, vilka äro födda
år 1886, äro endast ett fåtal berättigade till pension enligt nämnda förordning,
nämligen de, som blivit officerare 1906, 1909, 1912 eller 1915 och av dem, som
äro födda åren 1887 och 1888, äro blott vissa pensionsberättigade enligt förordningen,
beroende på örn de varit i tur att fullgöra repetitionsövning, de förra
år 1925 eller 1926, och de senare år 1926 eller 1927. Av det sagda framgår,
att man, i händelse av bifall till förevarande motion, måste, även örn dödlighetsprocenten
i levnadsåldern 42—55 år ej är så stor, under de 13 närmaste åren
räkna med ej så obetydliga kostnader för statsverket, i synnerhet som reservpensionens
kapitalvärde stiger från 3,670 kronor till 7,420 kronor för här avsedda
underofficerare samt från 4,920 kronor till 9,940 kronor för här ifrågavarande
officerare med vederlikar.
Slutligen anser sig departementet böra bringa till statsutskottets kännedom
innehållet i Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts här i avskrift bifogade
utslag den 6 december 1929 på de besvär, avlidne sergeanten i Hälsinge regementes
reserv G. E. Thärnesjöös änka Selma Thärnesjöö anfört över departementets
beslut den 5 januari 1929 ifråga örn utbekommande av kapitaliserade
värdet av reservpension. Thärnesjöö, vilken var född den 11 juni 1886 och
avled den 5 november 1928, förordnades till sergeant i reserven den 15 november
1918. Han var följaktligen genom honom åliggande skyldighet att med tilllämpning
av bestämmelserna i 1927 års reservbefälsförordning fullgöra en
befäls- och en repetitionsövning år 1928 underkastad bestämmelserna i nämnda
förordning. Det oaktat ansåg sig departementet, enär Thärnesjöö på grund av
sjukdom, som ej ådragits i tjänsten, icke fullgjort sistnämnda befäls- och repetitionsövning,
icke kunna tilldela Thärnesjöös efterlämnade änka det i § 29
mom. 2 av förordningen omnämnda kapitalbeloppet. Kammarrätten har, såsom
framgår av bifogade utslag, ej funnit skäl göra ändring i det beslut, vartill
departementet sålunda kommit. Trots att Thärnesjöö var hänförlig under 1927
års reservbefälsförordning, har Kammarrätten likväl på av departementet anförda
skäl funnit Thärnesjöös efterlämnade änka icke berättigad till utbekommande
av kapitaliserad pension i anledning av mannens död. Ännu mindre skäl
synes därför föreligga att tillerkänna efterlevande till sergeant Carlsson, vilken
var ställd helt utanför förordningen, dylik pension.
På grund av vad sålunda anförts anser sig departementet icke kunna tillstyrka
bifall till den av H. Bäcklund m. fl. väckta motionen om utbetalande
av visst belopp till sergeanten Charles Hilmer Carlssons efterlevande.
T ärendets handläggning har, förutom undertecknade Widell och Samuelson,
deltagit krigsrådet Å. Hasselblad. Stockholm den 18 februari 1930.
LUDVIG WIDELL.
G. Samuelson.
Arvid Hane.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 40 käft. (Nr 86—91.)
TU 30 3
26
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
Avskrift av avskrift.
Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts utslag på de besvär,
avlidne sergeanten i Kungl. Hälsinge regementes reserv G. E.
Thärnesjöös änka Selma Thärnesjöö anfört över Kungl, arméförvaltningens
civila departements beslut den 5 januari 1929 i
fråga örn utbekommande av kapitaliserade värdet av reservpension;
över vilka besvär civila departementet meddelat utlåtande;
Givet i Stockholm den 6 dec. 1929.
Hos civila departementet anhöll klaganden att jämlikt bestämmelserna i § 29
morn. 2 Kungl, förordningen den 23 september 1927 angående befäl och civilmilitär
personal i arméns reserver utbekomma ett mot kapitaliserade värdet vid
tiden för dödsfallet av den hennes man tillkommande reservpensionen svarande
belopp.
Genom överklagade beslutet har Kungl, arméförvaltningen utlåtit sig sålunda:
Sergeanten Thärnesjöö, vilken avled den 5 november 1928, vore född
den 11 juni 1886 och hade förordnats till sergeant i regementets reserv den 15
november 1918. Det hade alitsa al egat honom att för erhållande av pension
enligt Kungl, förordningen den 15 november 1912 angående arméns reserver av
befäl och civilmilitär personal fullgöra en repetitionsövning under vart och ett
av åren 1919, 1922 och 1925. Enligt vad som framginge av en ansökningen
bifogad tjänsteförteckning, hade nämnda tjänstgöringsskyldighet, frånsett beviljat
uppskov, fullgjorts i överensstämmelse härmed. För erhållande av pension
enligt den av klaganden åberopade förordningen den 23 september 1927 hade
det jämlikt övergångsbestämmelserna till nämnda förordning ålegat Thärnesjöö
att utöver nämnda, tjänstgöring fullgöra en repetitionsövning under år 1928.
Enär emellertid sistnämnda repetitionsövning icke blivit fullgjord samt det
icke visats, att Thärnesjöö på grund av under tjänstgöring ådragen skada eller
sjukdom urståndsatts att fullgöra honom under år 1928 åliggande tjänstgöringsskyldighet,
hade departementet ansett sig icke kunna i strid mot bestämmelserna
i § 29 mom. 2 av berörda förordning bifalla förevarande ansökning.
I besvären har klaganden fullföljt sin förut i målet förda talan.
Kungl. Kammarrätten har tagit målet i övervägande och finner ej skäl göra
ändring i civila departementets beslut. År och dag som förr skrivet står.
På Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts vägnar:
K. H. HÖGSTEDT.
/ S. Osson Soppelman.
Utslag på besvär av avlidne sergeanten i Kungl. Hälsinge regementes reserv
G. E. Thärnesjöös änka Selma Thärnesjöö.
Vidimeras ex officio
Albrecht Wilms
Registrator.
'' Stockholm,'' K.. L. Beckmans Boktr., 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.