Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och frän Ruda, till 1Älghult jämte i ämnet väckta motioner.

1930-04-01 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och frän Ruda, till 1Älghult jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

5

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1930 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning

av viss del av statslån för anläggning av järnvägar

från Oskarshamn till Ruda och frän Ruda, till

1Älghult jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 14 februari 1930 avlåten, till statsutskottet hänvisad

proposition, nr 162, har Kungl. Hajd, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att statens den 31 december 1929 beräknade

kapital- och räntefordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar

från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult må till den del, densamma

överstiger 525,000 kronor, avskrivas under de i statsrådsprotokollet angivna

villkor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I anledning av förevarande proposition har i två likalydande motioner, väckta

den ena, nr 302, i första kammaren av herr R. Wagnsson m. fl. och den andra,

nr 476, i andra kammaren av herr A. Werner m. fl. hemställts, att propositionen

måtte av riksdagen avslåé.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Den 31 mars 1905 respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit

kostnadsberäkningar för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älghult—Ruda,

slutande å 970,000 respektive 3,050,000 kronor, samt beviljade

för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden

å 483,300 respektive 1,525,000 kronor.

Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922 för fullbordande av järnvägsanläggningen

Älghult—Ruda beviljat Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag ett lån å

207,000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden, beviljade Kungl. Majit efter

riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda bolag för inlösen av lånet från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

8tatsuislottets utlåtande Nr 93.

handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen anståndsränta ett lån å

224,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.

I skrivelse den 9 januari 1930 hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort

framställning i fråga örn reglering av Ruda—Finsjö—Oskarshamn och Ruda

—Älghults järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten samt därvid till

en början anfört:

Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag hade ej kunnat fullgöra

sin betalningsskyldighet för statslånet. Till riksgäldskontoret hade under hela

lånetiden endast erlagts 74,000 kronor, vilket belopp i tre poster inbetalts under

åren 1917—1919. Till följd härav hade bolagets skuld till riksgäldskontoret

år för år ökats och uppgick den 30 juni 1928 till 1,077,215 kronor 35 öre,

varav 601,325 kronor 34 öre voro förfallna till betalning.

Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag hade hittills icke verkställt någon inbetalning

å sin skuld för statslånen. Skulden hade därigenom efterhand ökats

och uppgick den 30 juni 1928 till 2,321,551 kronor 70 öre, varav 223,231 kronor

91 öre voro förfallna till betalning.

Trafikeringen av järnvägen Ruda—Älghult hade alltsedan järnvägens tillkomst

ombesörjts av Ruda—Finsjö-—Oskarshamns jani vägsaktiebolag.

Sedan de båda järnvägsbolagen i september 1928 inkommit med en anhållan

om att fullmäktige i riksgäldskontoret måtte låta företaga utredning örn

reglering av deras skuldförhållande till staten, hade fullmäktige uppdragit åt

riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen S. Norrman att verkställa

den sålunda begärda utredningen. Efter förhandlingar med representanter för

bolagen hade utredningsmännen i en den 10 januari 1929 dagtecknad promemoria

framlagt redogörelse och förslag i ämnet. ,

Utredningsmännens ifrågavarande förslag innebar en: nedskrivning äv statens

fordran i de båda banorna till 525,000 kronor, varvid dock banorna alltjämt

skulle fortbli i nuvarande intressenters ägo.

Emellertid bär sedermera utarbetats en plan till de båda Oskarsliamnsbanornas

samförvaltning med Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, som äger järnvägen

Kalmar—Berga samt dessutom är huvudintressent i vissa andra smalspåriga

banor i sydöstra Småland. Denna plans innebörd framgår av följande

Förslag till förbindelse av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag.

§ 1.

.. Därest staten, efter eventuellt inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—

Älghults järnvägar, skulle vilja försälja dem att förvaltas tillsammans med

övriga av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag (K. L. Ö. j.-ab.) ägda eller

förvaltade järnvägar, förbinder sig bolaget, dels att genom för ändamålet bildat

bolag, nedan benämnt Östra Smålands järnvägsaktiebolag (Ö. Sm. j.-ab.)

ingiva anbud att inköpa järnvägarna enligt villkor, som i följande paragrafer

2—4 sägas, och dels att efter järnvägarnas övertagande vid deras trafikering

tillgodose nuvarande ägares och trafikanters intressen genom i paragraferna

5—7 sagda medgivanden.

§ 2.

Under förutsättning att statens samtycke till ifrågavarande försäljning

lämnas under år 1930, ansvarar K. L. Ö. j.-ab. för att Ö. Sm. j.-ab., med ända
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 03.

i

mål att inköpa Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, samma

år bildas och att erforderligt aktiekapital enligt blivande bolagsordning blir

fulltecknat.

§ 3-

K. L. ö. j.-ab. ansvarar jämväl för att Ö. Sm. blivande järnvägsaktiebolag

skall vara villigt att till staten för Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults

järnvägar med all till dem hörande sadan egendom, i vilken staten nu innehar

inteckning som säkerhet för sin fordran pa ifrågavarande järnvägsaktiebolag,

erlägga ett pris av tillsammans 525,000 kronor, under förutsättning

att bolaget för likvids erläggande erhåller två lån ur allmänna järnvägslanefolldén

å 350,000 respektive 175,000 kronor på i § 4 angivna villkor.

§4.

Som säkerhet för berörda två, lån lämnas inteckning med bästa ^ förmånsrätt

i järnvägen Oskarshamn—Älghult. För det förstnämnda lånet a 350,000

kronor ställes därjämte säkerhet, som av riksgäldskontoret kail godkännas.

Ännuiteter å lånen skola erläggas med 5 procent, varav 4.5 procent skall

uto-öra ränta. Å förfallen, icke likviderad fordran skall ränta erläggas med

5 procent. Ännuiteter å det första lånet å 350,000 kronor skola dock icke

debiteras för tidigare år än 1932. Å det andra länet a 175,000 kronor skola

ännuiteter debiteras först sedan och i män som riksgäldsfullmäktige efter

företagen prövning finna i Ö. Sm. j.-abs ekonomiska ställning sa god, att bolaget

kan beräknas för framtiden kunna av egna medel bestrida ej mindre

järnvägens driftkostnader och skälig avsättning till förnyelsefond än även

annuitet å de statslån, för vilka ännuiteter skola utgå. .. .

Staten medgives rätt att inlösa Oskarshamn—Ruda—Älghults järnväg tor

ett belopp av 525,000 kronor, ökat med de belopp, som framdeles kunna komma

att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel, men minskat

med behörigt avdrag på grund av slitning och annan värdeminskning.

I övrigt skola beträffande lånen i tillämpliga delar tillämpas de bestämmelser,

som från och med 1923 gälla vid utlämnande av lån ur allmänna

järnvägslånefonden.

§ 5.

K L Ö. j.-ab. är villigt medgiva, att förtursrätt till teckning av vissa aktier

i ö Sm. j.-ab., nedan benämnda B-aktier, lämnas åt tidigare ägare av aktier

i Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag. _ Innehavare

av B-aktier tillförsäkras enligt blivande bolagsordning för O. Sm. j.-ab.

rätt att utse två styrelseledamöter i bolagets styrelse och i övrigt samina rättigheter

som innehavare av A-aktier. B-aktiekapitalet, som icke får ökas, skall

utgöra 10,000 kronor.

§ 0.

K. L. Ö. j.-ab. förbinder sig:

att vid förvaltningen av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags järnvägar,

med vilka järnvägen Oskarshamn—Älghult i driftshänseende skall sammanföras,

iakttaga, att fraktsatserna mellan å ena sidan Kalmar, Mönsterås och

Oskarshamn och å andra sidan samtliga stationer vid Kalmar—Berga, Mönsterås,

Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, belägna norr eller

väster om Sandbäckshult, så regleras, att icke den ena av nämnda orter och

hamnar blir oskäligt gynnad på den andras bekostnad, ^ . ..

att härvid för Kalmars och Oskarshamns godstrafik från och till nämnda

stationer skola tillämpas fullt enhetliga, efter avstånden reglerade fraktgods
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

tariffer, varvid emellertid vid övergång mellan å ena sidan Ruda—Oskarshamns

eller Ruda Älghults järnväg och å andra sidan Kalmar—Berga eller

Mönsteras järnväg vid Ruda eller Skoghult tariffavståndet skall förhöjas med

13 kilometer,

att, därest nedsättning i fraktavgifterna — vare sig allmän eller särskild —

beviljas för gods från eller till någon av ovannämnda norr och väster örn

Sandbäckshult belägna stationer och till eller från Kalmar, en procentuellt

lika stor nedsättning skall medgivas för motsvarande försändelser till eller

tran Oskarshamn, samt

tott samlastningstariffer, motsvarande dem, som tillämpas vid transporter

till vissa stationer fran ^Kalmar Västra, skola efter hand införas även från

Oskarshamn, därest sa pafordras, och i mån som så stora mängder samlastningsgods

kunna erhallas, att mot vagnslasttariff svarande samlastningstariff

kan vara motiverad, samt förhållandena i övrigt bliva likartade med dem,

som rada vid Kalmar Västra station.

K. L. Ö. j.-ab. medgiver,

att, därest tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna förbindeise

uppkommer, låta sådan tvist i sista hand avgöras av tre skiljemän, av

vilka fullmäktige i riksgäldskontoret utse en och de båda andra utses av

innehavare av A- respektive B-aktier i bolaget, varvid skiljemännen utses för

en tid, som väljarna äga själva bestämma,

att var och en av skiljemännen må äga att av verkställande direktören

. ®r trafikchefen, för, K. L. 0. järnvägar, begära och erhålla närmare uppgifter

angående viss åtgärd, som enligt skiljemannens uppfattning kan synas

innebära åsidosättande av i denna förbindelses § 6 åtagna förpliktelser skolande

vad av skiljemännen under anförda förhållanden inhämtas vara strängt

konfidentiellt, samt

att skiljemannen, därest uppgörelse i uppkommande tvistefråga icke träffas,

ma äga hänskjuta frågan till avgörande av samlad skiljenämnd.

K. L. ö. j.-ab. åtager sig icke någon kostnad för av ägare till B-aktier utsedd

skiljeman.

Körda förhandlingar hava resulterat däri,

att ombudet för Kalmar läns östra järnvägar, under förutsättning att Oskarshamnsbanorna

under särskilt dotterbolag införlivades med dem, ställt i

utsikt en förbindelse, som skulle garantera införande av låga och likformiga

tariffer å samtliga Kalmar läns smalspåriga järnvägar och dessutom giva Oskarshamnsbanomas

nuvarande ägare vederbörligt inflytande beträffande banornas

fortsatta ledning,

medan ombuden för Oskarshamnsbanorna ej endast avböjt det av Kalmarbanan

gjorda erbjudandet utan även underlåtit att framlägga eget förslag till

önskvärd reglering av banornas ömsesidiga fraktförhållanden, därest Oskarshamnsbanorna

alltjämt förbleve i nuvarande ägares besittning.

Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags styrelse har vid sammanträde den

lil november 1929 förklarat sig villig att träffa uppgörelse med staten angående

Oskarshamnsbanorna i enlighet med förenämnda, av bolagets ombud

gjorda erbjudande.

Länsstyrelsen i Kalmar län har beträffande det av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag

avgivna anbudet att genom ett för ändamålet bildat dotterbolag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

9

övertaga järnvägarna ansett några vägande skäl för en sådan anordning ej förebragts.

Enligt vad länsstyrelsen under hand inhämtat förelåge från sistnämnda

järnvägsbolags sida ej heller något större intresse för ett dylikt övertagande,

utan syntes huvudskälet vara, att likformighet i frakttarifferna härigenom lättare

skulle åvägabringas, en fråga som emellertid torde kunna utan större

svårigheter på annat sätt ordnas. Da, såsom riksgäldskontoret ock anfört, dft

avgivna anbuden vore från statens synpunkt i ekonomiskt avseende likvärdiga

och i betraktande av de enhälliga protester mot det av Ivalmar läns östra järnvägsaktiebolag

framförda förslag, som från ortsbefolkningens sida till länsstyrelsen

ingivits, ansåge länsstyrelsen för den skull, att en sammanslagning av

järnvägarna icke, åtminstone för närvarande, borde mot Oskarshamnsbolagens

bestridande genomföras. Enligt länsstyrelsens mening borde utredning verkställas

om möjligheten för de båda järnvägarnas sammanslagning med östra

Vä ronds järnväg.

Järnvägsfusionssakkunniga hava som en sammanfattning av en av dem företagen

utredning framhållit, att ifrågavarande banors överlämnande till ett nytt

bolag enligt Oskarshamnsbanornas erbjudande med säkerhet inom kort skulle

komma att leda till ett nytt ekonomiskt sammanbrott, att denna plan, ehuru fullt

förklarlig och rimlig, så länge icke en förmånligare utväg kunde skönjas, likväl

måste anses underlägsen Kalmarbanornas erbjudande, och att goda skäl

funnes för ett antagande, att banornas fortsatta ekonomiska existens därigenom

komme att bättre tryggas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört bland annat följande:

Olägenheterna för vederbörande järnvägsbolag av den nuvarande fraktkonkurrensen

mellan Oskarshamns- och Kalmarbanorna äro uppenbara. Då

från Oskarshamnshåll tanken på en tarifföverenskommelse mellan järnvägarna

bestämt avvisats, kunna dessa olägenheter ej avlägsnas på annat sätt än genom

Oskarshamnsbanornas införlivande pg ett eller annat sätt med Kalmarbanorna.

Genom en sådan fusion skulle därjämte vissa driftsbesparingar kunna

ernås.

''Såsom de fusionssakkunniga framhållit, lärer det ej behöva antagas, att

frakterna för Oskarshamnsbanornas trafikanter skulle komma att ställa sig

ofördelaktigare efter en sammanslagning med Kalmarbanorna. Snarare torde

motsatsen komma att bliva förhållandet.

Då driftsresultatet för Oskarshamnsbanorna synes tendera att bliva allt

sämre, kan med visshet antagas, att Oskarshamns stad, därest banornas framtid

skulle ordnas enligt det ursprungliga förslaget, komme att nödgas ej blott

betala annuiteterna å det skuldbelopp, varför staden skulle ikläda sig borgen,

utan även därutöver årligen tillskjuta avsevärda belopp för järnvägsdriftens

uppehållande och banornas bibehållande i trafikdugligt skick. Vid sådant förhållande

och då det föreliggande förslaget om fusion mellan Oskarshamns- och

Kalmarbanorna med en komplettering, som av fullmäktige nedan föreslås, måste

anses taga all rimlig hänsyn till Oskarhamnsintressena — bland annat genom

inrättandet av en skiljenämnd för lösning i sista hand av uppkommande tvistefrågor

■— kunna fullmäktige ej finna annat än att detta förslag för alla parter

skulle innebära den fördelaktigaste lösning av Trugan örn Oskarshamnsjärnvägamas

framtid, som står att vinna.

Väg- och vatten}))/ggnadsstyreisen Ilar ställt sig tveksam gentemot förslag att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 03.

genom tvang åstadkomma banornas trafikering genom Kalmar—Berga järnväg

samt härutinnan anfört bland annat följande:

Då borgen för statslånet i varje fall skulle erhållas, har staten i egenskap

av langivare icke någon anledning att föredraga trafikfusionen med Kalmar

ii,erSa Järnväg framför en reglering av Oskarshamnsbanornas ekonomiska

ställning utan dylik: fusion. Det kan därför ifrågasättas, huruvida staten bör

vidtaga en sådan åtgärd=som tvångsfusion för att tillgodose det av förslagsställaren

angivna ändamålet att borttaga en trafikbarriär, vilket tyckes vara

ett staten som långivare ovidkommande intresse. Hela det enskilda järnvägsnätet

har ju i övrigt sin frihet i dylikt avseende, utan att staten därmed

täger befattning; och därför torde också staten hava anledning att därutinnan

iakttaga försiktighet i ett enstaka fall och sålunda ej begagna sin genom statslånet

givna makt pa här föreslaget sätt annat än örn synnerligt skäl därtill

finnes. Styrelsen framhåller härvid, hurusom Oskarshamns stad och landskommunerna

offrat betydliga summor för järnvägarna; och redan denna omständighet

är ett allvarligt skäl för att ej mot dessa samhällens bestridande

Hytta järnvägarnas förvaltning till Kalmar—Berga järnväg.

Departementschefen framhåller för egen del, att såsom en förutsättning för

att staten nu skall göra en så stor eftergift, som den, varom här vore fråga,

borde uppställas, att förvaltningen av ifrågavarande järnvägar för framtiden

ordnades så, att i möjligaste mån deras bestånd tryggades och utsikter öppnades

för att det nedskrivna statslånet i dess helhet verkligen skulle kunna

bliva förräntat och amorterat.

I detta avseende har departementschefen vidare anfört följande:

»Huruvida detta syfte kan nås genom att, såsom det ena alternativa förslaget

innebäi, efter sammanslagning av dessa bada järnvägar fortfarande

driva dem såsom ett fristående företag synes emellertid tvivelaktigt. Under

en dylik driftform torde nämligen icke några ytterligare besparingar i driftKostnaderna

kunna genomföras, och då konkurrensen med Kalmarbanoma sannolikt

komme att bestå och kanske än ytterligare skärpas, lärer man ej heller

kunna räkna med ökning i trafik och inkomster. De nya föreskrifter för järnvägarnas

godssamtrafik och de på grund härav fastställda nya taxor å nu

ifrågavarande järnvägar, som skola tillämpas från och med den 1 juli 1930,

torde i och för sig icke komma att föranleda någon avspänning i denna konkurrens.

Ett samarbete med Kalmarbanoma, på sätt i det andra alternativet ifrågasatts,

synes däremot, ägnat att leda till en bättre ekonomi för Oskarshamnsbanorna.

Vid den i detta alternativ förutsatta gemensamma driften skulle

en del — visserligen mindre men dock icke oväsentliga — driftkostnadsbespanngar

för Oskarsliamnsbanorna kunna vinnas. Viktigast är emellertid,

att genom den föreslagna tarifföverenskommelsen en för dessa banors ekonomi

menlig konkurrens skulle bortfalla samt möjligheter till trafikökning

och större inkomster för de ifrågavarande järnvägarna öppnas. Att detta alternativ

innebär avsevärda fördelar även för trafikanterna inom järnvägarnas

trafikområden torde få anses ådagalagt genom den i ärendet förebragta utredningen.

0 Det har framhållits, att genom ett samarbete med Kalmarbanoma skulle

åsidosättas staden Oskarshamns och de övriga kommuners intressen, vilka

ekonomiskt medverkat till Oskarshamnsbanornas tillkomst. Härutinnan må

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr os
-

li

erinras, att dessa intressenter under alla förhållanden mäste of frii avsevärda

i banorna nedlagda kapitalbelopp, vartill kommer, att de säkerligen skulle

bliva nödsakade att i framtiden ytterligare ekonomiskt stödja Oskarsliamnsbanorna,

ordnade såsom ett fristående företag — en ökad tunga för intressenterna,

vilken skulle helt undvikas vid dessa banors samarbete med Kalmarba

norna.»

I förevarande proposition föreslås, att statens fordran i Ruda—Oskarshamns

och Ruda—-Älghults järnvägar nedskrives till 525,000 kronor. Oguldna

räntor oberäknat, uppgår det kapitalbelopp, som staten härigenom skulle

definitivt gå förlustig, till omkring 1,700,000 kronor. I betraktande av ifrågavarande

båda järnvägars karaktär av smalspåriga, jämförelsevis korta lokalbanor

måste detta belopp anses högst betydande. Om utskottet det oaktat biträder

det framlagda förslaget, sker detta främst med tagen hänsyn till att banornas

ekonomi skall för framtiden kunna ordnas och garantier vinnas för

deras fortsatta trafikering under ekonomiskt betryggande former.

Mot förslaget örn järnvägarnas överlåtelse till ett nytt, av Kalmar läns

östra jämvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag har visserligen rests motstånd

från Oskarshamns stad. Enligt utskottets mening lärer dock sistnämnda

stads intressen få anses förhållandevis val tillgodosedda genom de uppställda

förbehållen örn rätt till medinflytande i det nya bolagets ledning (genom tillsättning

av tvä styrelseledamöter) ävensom ett flertal andra bestämmelser beträffande

fraktsatsernas avvägning samt tvistiga frågors hänskjutande till en

skiljemannanämnd, där statens ombud har avgörandet.

Gentemot den motionsvis framförda tanken på att de båda Oskarsliamnsbanorna

i stället skulle sammanslås med Östra Värends järnväg, som trafikerar

järnvägslinjen Älghult—Växjö, må allenast erinras, att —- alldeles bortsett

från den ökade trafikavledning från södra stambanan, som med ali sannolikhet

härigenom skulle uppstå — några möjligheter till en dylik sammanslagnings

praktiska genomförande knappast synas föreligga. Då vidare i de

väckta motionerna rests erinran mot grunderna för beräkningen av framtida

fömyelsefondsavsättningar, vill utskottet framhålla, att ifrågavarande beräkning

ej rätteligen kan baseras på de båda banornas realisationsvärde, 525,000

kronor, utan att till grund härför på sedvanligt sätt måste läggas det högre

tekniska, värde, banorna kunna anses äga.

Med avstyrkande alltså av de i ämnet väckta motionerna, får utskottet hemställa.

att riksdagen, med bifall till förevarande proposition och

med avslag å de i ämnet av herrar Wagnsson m. fl. och Werner

m. fl. väckta motionerna (1:302 och 11:476), må medgiva,

att statens den 31 december 1929 beräknade kapital- och

räntcfordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar

från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult

må till den del, densamma överstiger 525,000 kronor, avskri
-

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

vas under de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 14 februari 1930 angivna villkor. •

Stockholm den 1 april 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 92.

Reservationer:

1) av herrar Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Rydén, Oscar Olsson

Bengtsson i Norup, C arlsson-F tosterud och Olsson i Blädinge, vilka ansett, att

utskottet bort hemställa,

att riksdagen må, med bifall till de av herrar Wagnsson

m. fl. och Wemer m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 302

och II: 4*6), avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition;

2) av herr Törnkvist i Karlskrona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar frän Oskarshamn till R a1 i texten